SOU 1972:54

Skyddat arbete

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Genom beslut den 15 augusti 1968 bemyndi- gade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att utreda förutsättningarna för en utbyggnad och effektivisering av den skyddade sysselsättningen.

Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- des den 14 november 1968 såsom sakkunni- ga fil. dr Rudolf Meidner, ordförande, lands— tingsdirektören Helmer Jansson, ombuds- mannen Karl-Erik Lindvall, kanslirådet Olof Petersson och direktören Lars Ågren. Såsom experter åt utredningen förordnades den 27 juni 1969 avdelningsdirektören Roland Ericsson och den 2 november 1969 kansli- chefen Rolf Utberg.

Chefen för inrikesdepartementet förord- nade den 14 mars 1969 avdelningsdirektören Palle Landin att vara sekreterare åt utred- ningen. Som biträdande sekreterare har varit förordnade fil. kand. Ulla Bohman (1.11.1969—31.8.1970), förste byråinspek- tören Bernt Fredriksson (fr.o.m. den 1 mars 1970) samt förste assistenten Karin Jonzon (fr. o. m. den 15 februari 1971).

Utredningen har under arbetets gång haft kontakt med den sakkunnige,som hade att utreda möjligheterna att skapa mera enhetlig lönesättning vid verkstäder för skyddat ar- bete samt med bl. &. socialutredningen, gles- bygdsutredningen och utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behö- righet för arbetsdomstolen. Utredningen har haft ett fortlöpande samarbete med den av inrikesdepartementet den 30 augusti 1970 tillsatta arbetsgruppen för översyn av arkiv- arbete och musikerhjälp samt med den av affärsverksdelegationen den 26 november

1970 tillkallade utredningen om den fram- tida verksamhetsinriktningen för Förenade Fabriksverken. Utredningen har också haft en fortlöpande kontakt med Arbetsgruppen för utbildning av vissa befattningshavare vid institutioner inom arbetsvården. I denna grupp har ingått representanter för de två kommunförbunden, arbetsledare- och kom- munaltjänstemannaförbundet, arbetsmark- nadsstyrelsen och Statens institut för före- tagsutveckling.

Utredningen har gjort studiebesök vid Västernorrlands läns och Malmöhus läns landsting samt i Stockholms och Malmö kommuner. En överläggning har ägt rum med styrelsen för handikapporganisationer- nas centralkommitté. Utredningen har haft en överläggning med arbetsmarknadsstyrel- sens samrådsgrupp i frågor om halvskyddat arbete. [ nämnda grupp ingår representanter för bl.a. LO, TCO och SAF. Utredningen har också haft sammankomster med fackliga företrädare för de anställda vid verkstäder för skyddat arbete i Stockholms och Väster- bottens län. Fortlöpande kontakt har hållits med landstingen och de utanför landstingen stående kommunerna. Utredningen har varit representerad vid de överläggningar i produk- tionsfrågor som ägt rum mellan bl. a. företrä- dare för de landstingskommunala huvudmän- nen, arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårds- styrelsen och socialstyrelsen. Utredningens sekretariat har därutöver gjort studiebesök vid ett antal landsting och kommuner och även vissa andra huvudmän för skyddade verkstäder samt haft kontakt med Statens institut för företagsutveckling i frågor som rör personalutbildning.

lnrikesdepartementet har i skrivelse den 30 oktober 1969 överlämnat den av riks- dagens revisorer verkställda undersökningen av vissa med den arbetsvårdande verksam- heten sammanhängande frågor. I denna un- dersökning berörda frågor såsom enhetligt huvudmannaskap, central samordning av den skyddade verksamheten m.m. har utred- ningen behandlat i sitt betänkande.

Utredningen har besvarat följande remis- ser:

Remiss den 25 november 1969 från justi- tiedepartementet av Kriminalvårdsstyrelsens framställning den 18 september 1969 ang. inrättandet av frivårdsverkstad i Luleå. Be- svarad den 16 december 1969.

Remiss den 29 maj 1970 från lnrikesde- partementet av PM om befogenhet för kom- mun att driva affärsverksamhet för att bere- da sysselsättning åt handikappade (Stencil, In 1970. 4). Besvarad den 10juni 1970.

Remiss den 8 september 1971 från in- rikesdepartementet ang. arbetsmarknads- styrelsens anslagsframställning för budget- året 1972/73 i vad avser delprogrammet halvskyddad sysselsättning. Besvarad den 12 oktober 1971.

Remiss den 1 januari 1972 från inrikesde- partementet av PM om beredskapsarbete inom kontor och förvaltning avgivet av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet (Stencil ln 1971: 15). Besvarad den 28 mars 1972.

Utredningen får härmed överlämna hu- vudbetänkandet Skyddat arbete. 1 en sär- skild volym "Skyddat arbete. Bilagor” kom— mer visst underlagsmaterial att presenteras. Det åt de sakkunniga lämnade uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i augusti 197 2

RudolfMeidner

Helmer Jansson

Olof Petersson

Karl-E rik Lindvall Lars Ågren

/Palle Landin

Sammanfattning

Arbetsvårdens syfte och utveckling/kapitäl)

Arbetsvården utgör en del av samhällets totala arbetsmarknadspolitik. Dess uppgift är att tillsammans med arbetsförmedling och yrkesvägledning lämna service och bereda arbetshandikappade möjligheter att behålla och erhålla en anställning. Arbetsvården ar- betar många gånger i nära samråd med kommuner och landsting, vilka f.n. är hu— vudmän för arbetsprövning och arbetsträning samt företag för skyddat arbete.

Antalet vid arbetsvårdsexpeditionerna re- gistrerade sökande fördubblades mellan 1960 och 1965 för att 1971 vara något mer än tre gånger fler än 1960, eller 100 089 år 1971 att jämföras med 31 359 år 1960. Den relativa ökningen har varit störst av arbets- vårdssökande med sociala och alkoholpro- blem samt psykiska sjukdomar.

En del av ökningen kan förklaras av att personer står kvar som sökande från ett år till ett annat samt att tidigare sökande på nytt aktualiseras vid arbetsvården. Andelen föstagångsinskrivna i procent av samtliga sökande minskade sålunda från knappt 50 % år 1961 till strax under 34 % år 1971.

Det stigande antalet arbetsvårdssökande har dessvärre medfört växande köer och ibland avsevärda väntetider. Antalet personer som i slutet av året var föremål för arbets- vårdsutredning eller förordade för någon åtgärd uppgick till något mer än 17 000 1965. Detta tal har beräknats till 29 000 i slutet av 1970, dvs. ökat med över 2/3. Under samma tid har hela antalet arbets- vårdssökande stigit med ungefär 50 %.

Av samtliga sökande remitterades till ar- betsvården år 1970 från arbetsförmedlingen 27 %, sjukhus + läkare inom öppen värd 21 %, socialförsäkringen 9 %, socialvårdsor- gan 7 % och vårdinrättning m.m. inom kriminal-, nykterhets- och ungdomsvård 6 %. Ungefär en femtedel tog på eget initiativ kontakt med någon arbetsvårdsexpedition.

Den andel av samtliga arbetsanskaffnings- åtgärder, som avsett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden har sjunkit från 75 till 35% mellan åren 1960 och 1969, medan placeringarna i olika former skyddat arbete ökat i motsvarande mån. Emellertid har inte enbart andelen placeringar på den s. k. öpp— na marknaden minskat. Antalet som genom arbetsförmedlingen erhöll anställning på den ordinarie arbetsmarknaden uppgick till drygt 15 000 år 1965 mot knappt 13 000 år 1969. Det måste sägas vara anmärkningsvärt att antalet arbetsplaceringar på den reguljära arbetsmarknaden såväl varit tämligen oför- ändrad i absoluta tal under hela 1960-talet som minskat kraftigt i relativ betydelse jämfört med andra placeringsåtgärder. Under år 1971 erhöll 10 110 arbetsvårdssökande arbete på den s. k. öppna marknaden genom arbetsförmedlingen.

Antalet arbetsvårdssökande som i slutet av 1961 befann sigi någon form av skyddat eller halvskyddat arbete uppgick till 4 190. Fram t.o.m. 1965 skedde en tredubbling till drygt 11000 för att i slutet av 1971 uppgå till något över 30 000. Dessa 30 000 fördelade sig med 12 300 på skyddat verk- stads- + hemarbete, 9160 på arkivarbete, 6 960 på särskilt beredskapsarbete och 1 850

på halvskyddat arbete. Antalet sysselsatta i samtliga former skyddat arbete i förhållande till befolkningen iyrkesverksam ålder varie- rar mellan länen. De länsvisa skillnaderna blir ännu större när antalet personer i yrkes- verksam ålder relateras till antalet sysselsatta enbart i skyddat verkstadsarbete.

Faktorer som påverkar samt diskussion av arbetsvårdsbehovet (kapitel 2)

Serien över de årligen registrerade arbets- vårdssökande ger en något överdriven bild av utvecklingen, Hela antalet under ett år regis- trerade omfattar nämligen också antalet per- soner, som varit föremål för någon åtgärd, exvis påbörjade arbetsmarknadsutbildning el- ler erhållit skyddat arbete. Detta innebär att en ökning av antalet sökande blir ett resultat bl. a. av att man bygger ut de arbetsvårdspo- litiska åtgärderna. Det registrerade behovet av arbetsvård är dock säkerligen lägre än det faktiskt föreliggande. Utredningen har funnit stöd för denna uppfattning bl. a. i en särskild undersökning, i vilken utredningen försökt belysa arbetsvårdsbehovet. Arbetsvårdsbehovet är bl. a. avhängigt de- finitionen av handikapp och avgränsningen av arbetsvårdens område. Utredningen tillämpar en tämligen vid definition av be- greppet arbetshandikappad både med avseen- de på orsak och grad av arbetsnedsättning. Ständiga förändringar äger rum i den ekono— miska och tekniska utvecklingen, vilka påver- kar arbetsmarknaden. Förändringar sker inom det medicinska och psykiatriska områ- det, varigenom skapas ändrade förutsättning- ar att bota tidigare mycket svåra sjukdomar. Kontaktverksamheten mellan arbetsvår- den och andra samhälleliga organ med reha- biliteringsuppgifter har byggts ut och syste- matiserats under 1960-talet. Ett fortsatt och snarast ökat behov av dylika kontakter synes föreligga. Det är mycket väsentligt att erhålla en kontinuitet mellan den arbetsmarknads- mässiga rehabiliteringen och den som föregår denna. En tidigt insatt rehabilitering är oftast mest effektiv och minst påfrestande

för individen samt ur samhällsekonomisk synpunkt klart fördelaktig.

De många faktorer som påverkar arbets- vårdsbehovet gör det enligt utredningen syn— nerligen svårt att uppskatta detsamma. Detta innebär att antalet personer med av olika skäl nedsatt arbetsförmåga, som kan erhålla ett stöd i den yrkesinriktade rehabilitering arbetsvården svarar för. till stor del blir avhängigt dennas resurser. lnriktningen av de arbetsvårdspolitiska åtgärderna blir också be- roende av tillgängliga resurser samt viljein- riktningen.

Utredningens grundsyn är att man på olika sätt måste öka samhällets och före- tagens ansträngningar för att dels förebygga uppkomsten av arbetsvårdsbehov och dels stödja de svårsysselsattas inlemmande i det reguljära arbetslivet. En uppdelning av ar- betsmarknaden måste undvikas i en för den friska välutbildade och i allmänhet unga arbetskraften och en för den ur företagseko- nomisk synpunkt mindre konkurrenskrafti- ga. Man kan heller inte bortse från att en alltför stor, genom samhället uppbyggd, skyddad sysselsättningssektor kan komma att minska såväl privata, kooperativa som offentliga företags intresse att i sin ordina- rie verksamhet bereda arbete åt personer med nedsatt arbetsförmåga.

Konsekvenserna för den enskilde av målkon- flikterna i den ekonomiska politiken (kapitel 3)

Utredningens uppfattning om målen för den ekonomiska politiken uttrycks i kapitlet på följande sätt: "att de enskilda medborgarnas totala välfärd utgör politikens egentliga mål, varvid full sysselsättning och en jämnare inkomstfördelning utgör övergripande mål. samt ekonomisk tillväxt och samhällsekono- misk stabilitet mera underordnade mål. vil- kas förverkligande är av väsentlig betydelse för uppfyllelsen av de övergripande målen”. Även med denna formulering uppkommer en rad målkonflikter.

Ur utredningens synpunkt kan konflikten snabb ekonomisk tillväxt — individuell väl-

färd betraktas som den mest relevanta. Den- na behandlas också utförligare ån övriga målkonflikter. Efter en diskussion av struk- turomvandlingens negativa konsekvenser ställs frågan om dessa kan förebyggas. Efter- som de skildrade företeelserna — tvång till anpassning och omflyttning, företagsnedlägg- ningar, utslagning m.m. — är så uppenbart förknippade med strukturomvandlingen lig- ger det nära till hands att argumentera för en dämpning av intensiteten och takten i denna process. Den form i vilken denna tanke ibland framförs löser problemen endast sken- bart och på kort sikt. Den svenska ekonomin med sitt starka utlandsberoende skulle, om takten i produktivitetshöjningen väsentligt dämpades, tämligen snabbt få ett försämrat konkurrensläge gentemot andra länder. Det- ta skulle leda till en försvagad handels- och betalningsbalans varigenom landets resurser för en standardhöjningi någon rimlig mening skulle komma att minska. På sikt skulle en sådan utveckling hårdast drabba de grupper, i vilkas intresse man rekommenderar en politik, som skulle leda till en dämpning av produktivitetshöjningen och den ekonomis- ka tillväxten. En viss avvägning kan dock ske mellan det snävt effektivitetsinriktade kravet på ekonomisk tillväxt och en mera män- niskocentrerad målsättning.

Ökade insatser bör göras för att förbättra arbetsmiljön (begreppet använt i vidaste me- ning, dvs. innefattande också arbetsorgani- sation, arbetstillfredsställelse, arbetarskydd) samt för att bygga ut personal- och företags- hälsovården. l långa stycken innebär dessa strävanden att man inte — ivarje fall på lång sikt — kommer i konflikt med effektivitets- målsättningen. En sådan utveckling samt en successiv förskjutning mot sådana värdering- ar, som ger ökad vikt åt välfärd och ”livskva- litet" som huvudkomponenter i vår stan- dardutveckling, hälsar utredningen med till- fredsställelse. Den måste innebära, att ökad uppmärksamhet ägnas åt arbetsmiljöfrågor och att utslagningsprocessen kan bromsas upp. Samhällets insatser för arbetsvård kan då begränsas. Utredningen är emellertid på det klara med att detta i bästa fall är en

utveckling på längre sikt. Inte ens en avgö- rande humanisering av arbetslivet och en mångfaldigt större insats av förebyggande åtgärder kan förhindra uppkomsten av om- ställningsproblem i samband med struktur- omvandlingen.

För att mildra omställningarnas negativa verkningar för individerna har de olika ar- betsmarknadspolitiska åtgärderna stor bety- delse. Ju effektivare anpassnings- och de sysselsättningsskapande åtgärderna är desto mindre blir behovet av socialt motiverade åtgärder och ju effektivare den förebyggande arbetsvården arbetar desto mindre blir beho- vet av skyddad sysselsättning och av arbets- löshetsstöd.

Stödjande åtgärder för handikappade på den reguljära arbetsmarknaden (kapitel 4)

Sedan ganska lång tid tillbaka har funnits särskilda bestämmelser för att underlätta för handikappade att få och behålla anställning inom den statliga och statsunderstödda verk- samheten. Statens personalnämnd har cen- tralt ansvaret för bl. a. samordning beträffan- de omplaceringsverksamhet, personalvård och personalsocial verksamhet. Utredningen betonar önskvärdheten av att nämnden sat- sar personella och materiella resurser för att snarast kunna medverka i förverkligandet av en effektiv och arbetsplatsanknuten perso- nalhälsovård. Även strävan att åstadkomma en systematisk personalplanering och arbets- ledareutbildning kräver särskilda insatser. De förslag till lösningar av handikappades an- ställningsförhållanden i statlig och statsun- derstödd verksamhet som presenteras bör i tillämpbara delar även kunna införas inom den kommunala verksamheten.

Tre särskilda arbetsvårdsåtgärder för ar- betsplatsers och arbetsuppgifters anpassning till de anställdas förutsättningar diskuteras, nämligen bidrag till arbetsbiträde, till särskil- da anordningar på arbetsplatsen och till arbetsredskap och verktyg. Dessa medel har ingått i förmedlingens åtgärdssystem relativt lång tid. .Bidragen har också successivt för- bättrats. Trots detta har deras volym blivit

av synnerligen begränsad omfattning. Den kanske främsta orsaken är att informationen inte varit tillräckligt effektiv. Enligt utred- ningen har detta sin grund i arbetsmarknads- verkets och främst då dess fältorganisations bristande personella resurser. Även övriga stödjande åtgärder som arbetsförmedlingen har ansvaret för, inte minst arbetet med de 5. k. anpassningslagen eller -grupperna, ställer krav på väsentligt ökade personalresurser. Utredningen anser den halvskyddade sys- selsättningen vara ett betydelsefullt hjälpme- del. Utredningen anmodades under hösten 1971 att yttra sig över arbetsmarknadsstyrel- sens anslagsframställning vad avsåg delpro- grammet halvskyddat arbete. Härvid presen- terades ett förslag till ny bidragskonstruk- tion, innebärande att statsbidrag skulle utgå med 40 % av lönesumman för arbetstagare i halvskyddat arbete. Departementschefen an- slöt sig till detta förslag och föreslog riksda- gen i statsverkspropositionen 1972 att det nya bidragssystemet skulle träda i kraft den 1 juli 1972, vilket också har skett. Det förbättrade statsbidraget bör få en positiv effekt. Det är dock nödvändigt att arbets- vårdsexpeditionerna dessutom tillförs erfor- derliga personalresurser. En annan förutsätt- ning för en gynnsam utveckling är att den personal inom företagen, som har att ta ställning till ärenden som rör halvskyddat arbete, har goda kunskaper i allmänna ar- betsvårdsfrågor. Utredningen förordar att arbetsmarknadsverket i samråd med de be- rörda bransch- och fackorganisationerna ver- kar för att sådan utbildning kommer till stånd.

Under senare år har ökad uppmärksamhet ägnats de handikappades sysselsättnings- problem. Ansträngningar har gjorts för att skapa sysselsättning inom det ordinarie ar- betslivet. Trots detta har situationen snarare förvärrats än förbättrats. Förslag har lagts fram för att öka arbetsgivares intresse att anställa personer arbetshandikapp. Även om utredningens olika förslag resulte— rar i att statsmakterna ytterligare förstärker de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan man befara att endast en viss uppbromsning

med

av den negativa utvecklingen kommer till stånd. Om utvecklingen av svaga gruppers ställning på arbetsmarknaden inte på ett avgörande sätt kan brytas, måste någon form av mera tvingande åtgärder övervägas. Detta kan ske genom att lagstiftningsvägen före— skriva att en viss andel av de anställda skall utgöras av personer med arbetshinder.

Den s.k. kvotlagstiftningen i Västtysk- land och Storbritannien presenteras liksom ett antal skäl för och emot en kvotering. Vidare behandlas de lagar om förbättrat anställningsskydd samt om åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden, som trädde i kraft den 1 juli 1971. Tillämpningen av lagarna förutsätter bl. a. att arbetsförmed- lingen har en nära samverkan med arbetsgiva- re och arbetstagare. I de riktlinjer för anpass- ningsgruppernas verksamhet, som är under utarbetande inom arbetsmarknadsstyrelsen, kopplas de allmänna anpassningsåtgärderna samman med tillämpningen av nämnda lagar. Enligt utredningen är det en brist att endast den ena av två arbetsmarknadsmässigt svaga grupper, vars problem i stor utsträckning är likartade, har stöd genom lagstiftning. Starka skäl talar för införandet av en lagstiftning av samma innebörd, som sedan 1971 gäller för främjande av sysselsättning av äldre arbetsta- gare, att gälla också för personer som p. g. a. fysisk, psykisk eller intellektuell funktions- nedsättning har betydande svårigheter att vinna insteg eller återinträde på den ordina- rie arbetsmarknaden. En bedömning av vem som skall omfattas av lagstiftningen torde endast kunna göras av arbetsförmedlingen. Genom arbetsvårdsutredning innefattande psykotekniska anlagsprov, arbetsprövning etc., torde denna ha de bästa förutsätt- ningarna för att mera objektivt fastställa den egentliga arbetsförmågan.

Utredningen behandlar även ett eventuellt alternativ eller komplement till en sådan lagstiftning för att främja arbetshandikappa- des sysselsättning på den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Om vissa tvingande regler anses erforderliga kan man överväga ett system där en viss del (kvot) av en

myndighets personalanslag reserveras för an- ställande av personer med nedsatt arbetsför- måga.

De skyddade sysselsättningsformema arkiv-, särskilt beredskaps- och hemarbete (kapitel 5 )

Arkiv- och särskilt beredskapsarbete utgör många gånger ett komplement till skyddat verkstadsarbete. Samtidigt kan konstateras att dessa två — i huvudsak med statliga medel finansierade åtgärder _ i vissa delar av landet kommit att utgöra alternativ till de i primärkommunal och i landstingskommunal regi drivna arbetsvårdsföretagen. Kontorsarbetscentraler och verkstäder för skyddat arbete har kommit att få en likartad ställning för den berörda arbetskraften. Ut- redningen föreslår att de förra förs över till de framtida huvudmännen för verkstäderna och drivs som företag för skyddat arbete. Den arbetsvårdsmotiverade hemarbets- verksamheten har hittills haft en begränsad omfattning. En utbyggnad bör ske, som bättre svarar mot det konstaterade behovet. Genom en väl organiserad hemarbetsverk- samhet bör fler arbetshandikappade i fram- för allt glesbygder men också i tätorter kunna få möjligheter till visst förvärvsarbete.

Verkstäder för skyddat arbete (kapitel 6)

Antalet av arbetsmarknadsstyrelsen godkän- da platser vid verkstäder för skyddat arbete uppgick 1960 till knappt 1 600. År 1965 var antalet platser drygt 5 000 och 12450 i slutet av år 1971. Nära 1 000 av dessa platser aVSåg sådana vid särskilda verkstäder eller avdelningar för de psykiskt utvecklingsstör- da. De nära 12 500 platserna i slutet av 1971 var fördelade på 265 olika verkstäder. En tredjedel av dessa hade mindre än 25 plat— ser/verkstad. 40 % av produktionsställena hade 25—60 platser. Detta innebär att nära tre fjärdedelar av företagen för skyddat arbete är att betrakta som tämligen små.

Vid utgången av 1971 hade 11661 ar- betshandikappade anställning vid företag för

skyddat arbete. Andelen kvinnor var 29 %. Medianåldern för samtliga anställda vari det närmaste 50 år. 60 % var 45 år och äldre. Fördelningen av de anställda efter huvudsak- ligt arbetshinder ger vid handen att gruppen psykisk sjukdom utgjorde 19 %, annat rörel- sehinder 16 %, ryggsjukdom l4 % samt intel- lektuellt arbetshinder också 14 %.

1 en särskild undersökning i ett antal län av ett urval anställda i december 1970 (den s. k. decemberundersökningen) har erhållits uppgifter om såväl den arbetsmarknadsmässi- ga bakgrunden före som situationen vid anställningen. 90 % hade någon gång tidigare haft fast anställning på den ordinarie arbets- marknaden eller drivit egen rörelse. Motsva- rande andel för psykiskt utvecklingsstörda, sysselsatta vid särskilda verkstäder eller av- delningar, utgjorde ca 20 %. Med utgångs- punkt från dessa resultat torde av samtliga anställda i skyddat verkstadsarbete ca 85 % tidigare haft anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Den direkta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphört var för endast 9 % driftförändringar vid företaget.

Under 12—månadersperioden före anställ- ningen uppbar, under minst 3 månader, 15 % förtidspension. Vid undersökningstillfället i december 1970 hade andelen ökat till 25 %, dock att en kraftig förskjutning ägt rum mellan resp. förmånsstorlekar. Den tidigare koncentrationen till hel förtidspension (73 %) hade reducerats till 40 %. Betydande länsvisa skillnader förelåg.

Med de modifikationer som betingas av verksamhetens rehabiliteringsuppgifter fun- gerar verkstäderna som företag vilka har att producera varor och/eller tjänster. Värdet av den försålda produktionen vid reguljära verk- städer ökade mellan åren 1965 och 1970 från 33,5 till 145,9 mkr. Om man till detta värde för år 1970 lägger den försålda pro- duktionen även vid särskilda verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda, hemarbetscentra— ler samt arbetsvårdsinstitut för arbetspröv- ning och -träning blir värdet av den totalt försålda produktionen 160,6 mkr, vartill kommer 10,3 mkr i form av lagerökning.

Den totala omsättningen vid reguljära verkstäder uppgick år 1970 till 291,8 mkr, varav 54,1 % kunde täckas genom intäkter från försåld produktion samt lagerökning. Landstings- och kommunbidrag från annan än huvudmannen svarade för 3,8 % och de statliga drift- + hyresbidragen för 14,8 % av omsättningen. Resten, dvs. 27,3 %, fick lov att täckas av huvudmännen själva. Det årliga driftekonomiska underskottet uppgick år 1970 till 134,0 mkr att jämföras med 44,7 mkr år 1966. Under samma tid har antalet godkända platser ökat från 5 739 till 10 669, innebärande att underskottet per plats och år stigit från 7 790 till 12 560 kr.

För att bedöma kostnaderna för den skyddade verksamheten är det enligt utred- ningen inte tillräckligt att enbart se till de bokföringsmässiga resultaten och underskot- ten. Genom arbete vid företag för skyddat arbete bidrar den enskilde till sin egen försörjning samt medverkar ien produktion. Genom den inkomst arbetstagarna uppbär erhålls skatteintäkter, vilka till stor del skulle ha uteblivit vid exvis alternativet förtidspen- sion. Vårdnadshavare (förälder) och vårdin- stitution kan i vissa fall frigöras för andra uppgifter, främst då psykiskt utvecklings- störda erhåller skyddat arbete. Man torde vidare kunna hävda att de psykologiska effekterna — att överhuvudtaget ha ett arbe- te, deltaga i en produktion och arbetsgemen- skap — i en hel del fall bidrar till ett förbättrat hälsotillstånd. Även den allmänna träning och rehabilitering som skyddat arbe- te innebär bidrar härtill. Härigenom kan det antas att mera omfattande samhälleliga vård- insatser kan begränsas. Om bl. a. dessa troli- ga positiva effekter kunde beaktas i en kostnadsintäktsanalys av den skyddade verk- samheten finns det starka skäl anta att resultaten snarare skulle påvisa en samhälls- ekonomisk vinst än motsatsen.

Yrkesinriktad habilitering av psykiskt ut- vecklingsstörda (kapitel 7)

Skyddat verkstadsarbete för psykiskt utveck- lingsstörda har tillkommit under senare år.

Antalet av arbetsmarknadsstyrelsen godkän- da verkstäder eller verkstadsavdelningar upp- gick vid ingången av 1972 till 36 med ca 1 000 platser.

1 en särskild undersökning i december 1970 avseende de anställda vid ett urval verkstäder och avdelningar för psykiskt ut- vecklingsstörda efterfrågades om vederböran- de någon gång haft fast anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. 20 % hade sådan erfarenheter att jämföra med 90 % vid regul- jära verkstäder. Arbetsmarknadssituationen under 2-årsperioden före anställningen domi- nerades för ungefär hälften av att de inte hade förvärvsarbetat. För 30 % hade perio- den dominerats av att de varit omhändertag- na för vård. Under sin anställning i december 1970 uppbar något mer än 90 % förtidspen- sion att jämföra med 25 % vid övriga verkstä- der.

] vissa län har inte anordnats något skyddat verkstadsarbete alls för de psykiskt utvecklingsstörda eller i mycket begränsad omfattning. I en del av dessa men även i andra län, har de utvecklingsstörda integre- rats helt i reguljära verkstäder. En sådan utveckling måste anses riktig, men omfatt- ningen härav har varit mycket begränsad. Det kan därför hävdas att insatserna för de psykiskt utvecklingsstörda är helt otillräckli- ga. Behovet av skyddat arbete bör mötas genom att utvecklingsstörda bereds möjlig- het att arbeta vid reguljära verkstäder bl. a. genom att vid dessa anordna särskilda avdel- ningar.

Målsättningen för skyddat arbete (kapitel 8)

Den genomsnittliga arbetskapaciteten bland de sysselsatta i skyddat arbete är mycket olika i områden med en expansiv resp. en vikande arbetsmarknad. På en del håll utgör den skyddade verksamheten nästintill en arbetslöshetshjälp för äldre och lokalt bund- na arbetslösa. På andra håll är den mer att betrakta som en socialpolitiskt motiverad stödform, gränsande till en sysselsättning förestavad av mer sociala och terapeutiska än arbetsmarknadspolitiska motiv.

Den skyddade verksamhetens syfte är att medverka till en yrkesinriktad rehabilitering med siktet inställt på en anställning i det ordinarie arbetslivet. För ett inte oväsentligt antal personer får man dock acceptera att skyddat arbete blir av mer permanent slag och det praktiskt taget enda realistiska alter- nativet till arbetslöshet. Sistnämnda konsta— terande får dock inte utesluta att ansträng- ningar ständigt vidtas för att underlätta en anställning på den ordinarie arbetsmarkna- den.

Utredningen har ganska utförligt diskute- rat avgränsningen av den grupp arbetshandi- kappade, som skall kunna beredas skyddat arbete. Detta skall kunna komma i fråga för personer med någon bestående arbetsförmå- ga. Praktiskt taget arbetsoförmögna skall således inte beredas sådant arbete. En preci- sering uttryckt i en minsta bedömd arbets- förmåga har dock ej föreslagits. För personer med mycket nedsatt arbetsförmåga kan det inte vara arbetsvårdens uppgift att lösa sys- selsättningsfrågan.

Utredningen menar att det inte är den skyddade verksamhetens uppgift att lösa sysselsättningsproblemen för personer som av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl är arbetslösa. Om så tillåts bli fallet minskar möjligheterna att få skyddat arbete för dem som p.g.a. fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt arbetshinder har nedsatt arbets- förmaga.

Den grundläggande strävan bör, som ut- redningen tidigare anfört, vara att så långt som möjligt integrera de arbetshandikappade i det ordinarie produktionslivet. Även inom den skyddade sysselsättningssektorn bör man försöka åstadkomma en integrering av olika grupper svårsysselsatta. Inom den reha- bilitering som arbetsmarknadsverket svarar för — många gånger i nära samarbete med kommuner och landsting — bör man undvika att tillskapa arbetsplatser enbart för en viss del av den handikappade arbetskraften. För en del grupper beroende på vilket stadium av den arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen, som vederbörande befinner sig i, kan dock säranordningar behövas.

Utredningen framhåller önskvärdheten av att i större utsträckning än f.n. skyddat verkstadsarbete erbjuds personer med alko- hol- och sociala problem samt relativt svårt psykiskt sjuka.

Det framtida huvudmannaskapet (kapitel 9)

Under senare år har alltfler landsting tagit över huvudmannaskapet från primärkommu- nerna. Förutom Gotlands, Malmö och Göte- borgs kommuner är primärkommunema f. n. huvudmän i sju län. Det har blivit allt angelägnare att få till stånd ett samarbete och ökad samordning mellan verkstäder för skyddat arbete såväl regionalt som för hela riket.

Ett helstatligt huvudmannaskap har över- vägts. Även någon form av delat huvudman- naskap har diskuterats, varvid staten och landstingen skulle ingå som delägare i ett bolag eller en stiftelse för varje landstingsom- råde. Gjorda överväganden har lett utred- ningen framtill att föreslå landstingen och de utanför landstingen stående kommunerna som framtida huvudmän för företag för skyddat arbete. En övergång till enhetligt huvudmannaskap bör kunna genomföras un- der en tvåårsperiod och vara klar i och med utgången av 1974. Företag för skyddat arbete som drivs av vissa enskilda samman- slutningar bör, liksom hittills, kunna drivas med stöd av statsbidrag.

Det är angeläget att huvudmännen konti- nuerligt upprättar rullande femårsplaner för den kommande utbyggnaden. Dessa bör då kunna tjäna som underlag för en inom tillsynsorganet upprättad långsiktig plan vad avser den utbyggnad, som behöver komma till stånd för att möta behovet i olika delar av landet.

Huvudmännen bör tillsammans med de två kommunförbunden och arbetsmarknads- styrelsen överväga och rekommendera vissa riktlinjer för den organisatoriska uppbyggna- den och administrativa ledningen av företa- gen. Strävan bör vara att samordna vissa funktioner samtidigt som man decentralise- rar andra, som med fördel kan utföras av

verkstadsledningarna. Den organisatoriska uppbyggnaden av verksamheten inom ett landstingsområde eller motsvarande, innefat- tande bl.a. ansvarsfördelningen mellan hu- vudmannens arbetsvårdskansli och de olika produktionsenheterna, bör ske i nära samråd med föreståndarna, arbetsledarna och övrig hantverkspersonal. Denna fråga bör behand- las av företagsnämnderna, varigenom den anställda arbetskraften ges möjlighet att på- verka organisationens uppbyggnad.

Det bör skapas driftmässiga och admi- nistrativa förutsättningar för arbetsvårdsföre- tagen, som mera liknar dem som gäller för andra på produktion inriktade företag. Ut- redningen har bl. a. övervägt om inte den skyddade verksamheten borde brytas ut ur den sedvanliga landstingsadministrationen. Härvid har diskuterats att driften skulle handhas av en stiftelse eller aktiebolag, med en styrelse utsedd av landstinget. Utred- ningen har inte velat föreslå detta utan endast pekat på denna möjlighet.

Driften av företag för skyddat arbete — några synpunkter (kapitel 10)

Skall det för arbetsvårdsföretagen angivna syftet kunna förverkligas ställs bl. a. särskil- da krav på verksamheten. Exvis måste man pröva de anställda i olika förekommande arbetsuppgifter. Detta och andra krav behö- ver inte men kan komma i konflikt med önskan att driva verksamheten så företags- ekonomiskt som möjligt. Det långsiktiga rehabiliteringsmålet måste dock tillåtas do- minera över det mer kortsiktiga att erhålla ett gott årligt driftresultat.

Det kanske inte alltid är rationellt ur produktionssynpunkt att vid företagen ha en mycket differentierad tillverkning. Däremot är detta till gagn för arbetstagarna. Enligt utredningen bör man sträva efter en fortsatt differentierad tillverkning vid arbetsvårdsfö- retagen.

Genom samordning av vissa uppgifter inom huvudmannens område bör det vara möjligt för föreståndarna att tillsammans med arbetsledare och hantverkare ägna sig

mer odelat åt driften och kontakten med arbetstagarna. Det är också viktigt att före- ståndarnas kunskaper om marknaden och upparbetade kontakter med andra företag tas till vara.

Dispositionsrätten över platserna i skyd- dat arbete bör ligga kvar hos arbetsmark- nadsmyndigheterna. På något håll förekom- mer det att länsarbetsnämnden och den kommunala huvudmannen kommit överens om en mer direkt placering utan att behöva vänta på en arbetsvårdsutredning. Behovet av sådana överenskommelser skulle bli mindre om arbetsmarknadsverket tillfördes ett antal nya tjänster för att ge en betydligt snabbare arbetsvårdsservice.

Dimensionering och lokalisering av företag för skyddat arbete (kapitel I ])

Arbetsmarknadsstyrelsen begär årligen från huvudmännen uppgifter om den planerade utbyggnaden. De senast tillgängliga uppgif- terna insamlades under våren 1972 och avser 5-årsperioden fram t.o.m. budgetåret 1976/77. Prognosen är erfarenhetsmässigt mycket osäker vad avser den senare delen av perioden, varför utredningen endast redovi- sat den bedömda utvecklingen under de första 2 1/2 åren. Det beräknade nytillskot- tet under tiden 1.1.1972—30.6.1974 är 4 208 platser, innebärande att totala antalet platser skulle uppgå till nära 16 700. Den relativa tillgången på skyddat verkstadsarbe- te länsvis kommer att variera starkt även om den planerade utbyggnaden kommer till stånd. Någon prognos beträffande kontorsar- betscentralerna har inte funnits att tillgå. Utredningen har därför endast lagt de 1 200 platserna, som fanns vid årsskiftet 1971/72, till de ovan angivna 16 700 platserna.

I kapitlet har angivits några riktlinjer för den framtida utbyggnaden. Utredningen ser den skyddade sysselsättningen som en till- gång för den enskilde. Med denna utgångs- punkt kan konstateras att en betydande regional ojämnhet föreligger. En väsentligt jämnare länsvis tillgång på skyddat arbete måste därför åstadkommas. Även om verk-

städer för skyddat arbete — kompletterat med vad utredningen benämnt filialverkstä— der — kommer att anordnas i en utsträckning som relativt väl täcker behoven, torde ytter- ligare en arbetsform erfordras, nämligen

hemarbete.

Statsbidrag till företag inom arbetsvården (kapitel 12)

Utredningen föreslår en ändrad konstruktion av det statliga bidraget för anordnande av lokaler för skyddat arbete. Bidraget bör utgå i förhållande till den beräknade produktions- kostnad, som arbetsmarknadsstyrelsen god- känner. Utredningen har enligt sina direktiv att utgå från en i stort oförändrad kostnads- fördelning mellan staten och huvudmännen. Med hänsyn härtill har någon bestämd bi- dragsfaktor ej föreslagits. Ett antal skäl anförs dock för ett högt statsbidrag, varvid bl.a. nämns att staten har ett betydande intresse i verksamheten. Utredningen förut- sätter att storleken på detta statsbidrag liksom driftbidraget kommer att fastställas i förhandlingar mellan staten och de framtida huvudmännen. Statsbidraget till maskiner och övrig utrustning bör göras enhetligt och utgå med högst två tredjedelar av anskaff- ningskostnaderna. Statsbidrag bör också utgå vid nyanskaffning, utbyte eller ombyggnad av produktionsutrustning p. g. a. ändrad verksamhetsinriktning eller av andra skäl som arbetsmarknadsstyrelsen finner godtag- bara.

Det statliga driftbidraget föreslås bli ändrat till sin konstruktion. Bidraget bör utgå i förhållande till utbetald kontantlön för arbetskraften och göras oberoende av arbetsförmågan. En principiell fördel med en sådan bidragskonstruktion är att statsbidra- get automatiskt följer utvecklingen av hu- vudmännens lönekostnader. Dessa utgör och kommer även på sikt att utgöra en betydan- de del av arbetsvårdsföretagens kostnader. Det skyddade arbetet utgör för en stor del av de anställda det enda försörjningsalternativet till förtidspension, arbetslöshetsförsäkring m. m., dvs. åtgärder som i huvudsak bekostas

av staten. Utredningen har avstått från att ange driftbidragets storlek. Vid fastställel- sen därav bör bl. a. beaktas vissa ekonomiska konsekvenser för huvudmännen av utred- ningens förslag. Bl.a. pekas på att vissa handdikappgrupper, som f.n. endast i be- gränsad utsträckning erhåller skyddat arbete, bör beredas sådant framöver. Vissa förslag om sammansättningen i övrigt av dem som bör erhålla skyddat arbete torde medföra ökade kostnader.

Behov av och formerna för central samord- ning (kapitel 13)

Enligt utredningen framstår det som helt klart och nödvändigt att ökade centrala samordnings- och serviceinsatser kommer till stånd. Inte minst gäller detta i fråga om marknadsföringsfunktioner. Ett centralt or- gan bör kunna hjälpa till med marknads- föring och försäljning av redan existerande produktion. Därutöver bör det kunna bistå huvudmännen med förslag om lämpliga nya tillverkningar. Vad avser andra uppgifter för samordningsorganet pekas bl. a. på behovet av att åstadkomma samordnade inköp och enhetligt kalkylationssystem. Huvudmännen bör ha en gentemot samordningsorganet självständig ställning.

Utredningen har funnit ett alltmer accen- tuerat behov av ett centralt organ med uppgift att samordna produktionen vid före- tagen för skyddat arbete och kunna bistå med service av olika slag. Organisationsfor- men för detta har diskuterats. Tre huvudal- ternativ har ingående prövats. Övervägande skäl talar för en anknytning till svenska landstingsförbundet, som förutsätts arbeta i nära samråd med svenska kommunförbun- det. Utredningen rekommenderar svenska landstingsförbundet att, självfallet i nära samråd med de olika huvudmännen, bygga upp det föreslagna samordningsorganet. Ut- redningen utgår också från att samordnings- organet etablerar ett nära samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen.

Rekrytering och utbildning av föreståndare och arbetsledare (kapitel 14)

Enligt utredningen måste huvudmännen själ- va anses bäst kunna bedöma vilka krav som bör ställas vid rekrytering av föreståndare och arbetsledare. De nuvarande bestämmel- serna om att dessa skall kompetensförklaras av arbetsmarknadsverket föreslås bli slopade. Några formella kompetenskrav bör ej heller fastställas vid rekrytering av nämnda perso- nalkategorier.

Resultatet från insamlat underlagsmate- rial tillsammans med den av utredningen angivna målsättningen för skyddat arbete talar för att det även framöver behövs särskilt anordnad utbildning för befattnings- havare vid arbetsvårdsföretagen. Grundut- bildningen eller inskolningen behöver bli något mer omfattande än nuvarande 2—3 veckor och den måste kanske därför delas upp i två eller flera etapper. lnskolningen bör påbörjas snabbt efter det att anställ- ningen tillträtts.

lnskolningen måste i betydligt högre grad än f.n. inrymma sådana ämnen som knyter an till och är av betydelse för verksamhetens rehabiliterings- och arbetsvårdande uppgif- ter. Det synes erforderligt att inskolningen även innehåller någon utbildning i mer före- tagsekonomiskt betonade ämnen.

Samtliga nyanställda föreståndare, arbets- ledare och hantverkare bör ges möjlighet att genomgå den första etappen av inskolningen. De därefter följande etapperna bör samtliga föreståndare och förslagsvis även viss del av arbetsledare och hantverkare genomgå. Det är också nödvändigt att redan anställda föreståndare, arbetsledare och hantverkare erhåller utbildning för att effektivt kunna medverka till att förverkliga rehabiliterings- målet.

Utredningen föreslår att svenska lands- tingsförbundet tillsammans med svenska kommunförbundet ges ansvaret för den nöd- vändiga fortsatta utbildningsplaneringen. Detta arbete bör ske i nära samråd med huvudmännen, tillsynsmyndigheten samt fö- reträdare för samtliga berörda personalorga- nisationer. 30

Kostnader, arbetsmarknadsverkets personal- behov, arbetsvårdsstatistik och -forskning (kapitel 15)

Kostnaderna för förslagen beträffande ar- betsvårdsföretagen är svåra att beräkna. l kapitlet presenteras dock ett räkneexempel. varvid utredningen bl. a. utgått från ett antagande om oförändrade anordnings— och driftkostnader. Beträffande statsbidragen till huvudmännen har ändrade bidragskonstruk- tioner föreslagits. Storleken på anordnings- och driftbidragen har ej preciserats. [ räkne- exemplet har därför endast angivits hur stor del av kostnaderna som skulle falla på staten resp. huvudmännen vid nuvarande stats- bidragsnivå. Med dessa antaganden och där- för mycket approximativt skulle de totala kostnaderna under budgetåret 1973/74 för anordning, utrustning och drift komma att uppgå till nära 310 mkr, varav statsbidragen skulle täcka 110 mkr att jämföra med 92 mkr som riksdagen beslutat anvisa för inne- varande budgetår. Dessa budgetmässiga kost- nader måste dock ställas i relation till de troligen större alternativa samhällsutgifter, som skulle uppkomma om skyddat arbete ej hade funnits att tillgå för personer med nedsatt arbetsförmåga.

Enligt utredningen skall den handikappa- de arbetskraftens sysselsättningsproblem i främsta rummet lösas inom ramen för den ordinarie arbetsmarknaden. En viktig förut- sättning härför är att arbetsmarknadsverkets fältorganisation erhåller väsentliga personal- tillskott, bl. a. för att hjälpa till att anpassa arbetsuppgifter och arbetsplatser till arbets- kraftens förutsättningar.

Utredningen har funnit det angeläget med ett fortsatt utvecklingsarbete av arbetsvårds- statistiken i syfte att underlätta tolkningen och ytterligare höja dess informationsvärde. Även en ökad forskning på arbetsvårdens område anser utredningen vara angelägen och föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen er- håller ett särskilt anslag för att finansiera olika forskningsuppdrag.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden den 4 juni 1972 (nr 202).

Härigenom förordnas i fråga om lagen (197lz202) om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbets- marknaden

dels att rubriken till lagen skall erhålla följande lydelse: ”Lag om åt- gärder för att främja sysselsättning av vissa arbetstagare på den ordinarie arbetsmarknaden”,

dels att 2, 4 och 5 55 skall erhålla nedan angivna lydelse

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26

Finner länsarbetsnämnd anledning att an- taga att arbetsgivare, som avses i l &, syssel- sätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till ålderssammansätt- ningen på tillgänglig arbetskraft och för- hållandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgivaren samt berörda ar- betsgivar- och arbetstagarorganisationer.

När skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad som förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren an- visningar beträffande åtgärder som bör vidta- gas för att bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställningar öka andelen äldre ar-

Finner länsarbetsnämnd anledning att an- taga att arbetsgivare, som avses i ] &, syssel- sätter färre äldre arbetstagare eller färre arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga på grund av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning än vad som är rimligt med hänsyn till den tillängliga arbetskraftens sammansättning i avseende på ålder, arbets- hinder och förhållandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgiva- ren samt berörda arbetsgivar- och arbetsta- garorganisationer.

När skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad som förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren an— visningar beträffande åtgärder som bör vidta-

betstagare i arbetsstyrkan ienlighet med vad nämnden anger.

gas för att bereda sådan arbetskraft som avses i första stycket bättre sysselsättnings- möjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställ- ningar öka andelen äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga i arbetsstyrkan i enlighet med vad nämnden närmare anger.

4å

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna för äldre ar- betstagare hos arbetsgivare, som avsesi ] &, efter anmälan av länsarbetsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller på eget initiativ.

Styrelsen kan kalla ...................

Kallelse av arbetsgivare ................

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna för arbets- tagare, vilka omnämnts i 2 59, hos arbetsgiva— re, som avsesi 1 &, efter anmälan av länsar- betsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbets- tagarorganisation eller på eget initiativ.

..... arbetsgivarens personalpolitik.

.......... förenas med vite.

55

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen be- träffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan styrelsen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstaga- re än dem som den offentliga arbetsförmed- lingen har anvisat eller godtagit.

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen be- träffande sysselsättning av arbetstagare, vilka omnämnts i 2 5, och är det med hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan styrel- sen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offentli- ga arbetsförmedlingen har anvisat eller god- tagit.

Förslag till Kungörelse om statsbidrag till företag inom arbetsvården.

Bestämmelser om statsbidrag till huvudmän för anordnande och drift av verkstäder för skyddat arbete finns f.n. i svensk författningssamling 1966: 370 med ändringar 1970: 116 och 1971: 107. Utredningen lämnar i det följande ett förslag till kungörelse om statsbidrag till företag inom arbetsvården. Förslaget utgår från gällande bestämmelser med de förslag till ändrade bidragsregler som utredningen lämnar. Gällande författningar inom berört område avser förutom verkstäder för skyddat arbete även arbetsprövning och arbetsträning. Utredningens uppdrag har endast omfattat skyddat arbete. Behovet av ändrade regler för statsbidrag beträffande de övriga nämnda arbetsvårdsformer har utredningen inte prövat. Utredningens förslag till kungörelse avser därför enbart verkstäder för skyddat arbete.

l 5

Bidrag av statsmedel utgår enligt bestämmelserna i denna kungörelse för anordnande och drift av företag, vars syfte är att bereda arbete åt och medverka till rehabiliteringen av personer med nedsatt arbetsförmåga, vilka inte kan få anställning på den ordinarie arbetsmarknaden (arbets- vårdsföretag).

Till grund för bedömningen av arbetsförmågan skall ligga en arbets- vårdsutredning. Bidragsärende avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen om annat ej föreskrives.

Anordningsbidrag 2 %

Bidrag utgår till landstingskommun, kommun, förening eller stiftelse (huvudman) för anordnande av lokal för ändamål som avsesi 1 & samt anskaffning av produktionsutrustning och övriga inventarier för sådan lokal.

35

Bidrag för anordnande av lokal utgår, om lokalen anskaffas genom nybyggnad. Bidrag för ianspråktagande av byggnad, som tillhör eller oinredd hyres av huvudmannen, eller för förvärv av annan befintlig byggnad utgår, om det är ekonomiskt fördelaktigt att för ändamålet använda sådan byggnad.

Bidrag för nybyggnad beräknas på grundval av byggnadskostnaden. Bidrag för befintlig byggnad, som tillhör eller förvärvas av huvudmannen, grundas på det värde denna hade innan lokalen anordnades för angivna ändamål och på kostnaderna för behövliga ändrings- och reparationsar- beten. Bidrag utgår med % av kostnader som godkänts av arbets- marknadsstyrelsen.

Bidrag för hyrda lokaler beräknas på kostnad för anordnandet, som godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen. Detta bidrag får icke överstiga 125 kronor per kvadratmeter våningsyta. För lokal i ort som har brist på sysselsättningstillfällen och vikande befolkningsunderlag och som är belägen inom det allmänna stödområde som anges i 3ä kungörelsen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd får bidraget dock uppgå till 175 kronor per kvadratmeter våningsyta. Bidrag för hyrda lokaler får i intet fall överstiga hälften av den kostnad för anordnandet som godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen.

45

Vid beviljande av bidrag skall arbetsmarknadsstyrelsen med ledning av lokaliteternas storlek och produktionsinriktning fastsätlla det lägsta antal personer som företaget vid aktuell produktion kan bereda sysselsättning.

Så

Som villkor för bidrag enligt 3 & gäller att huvudmannen skall

a) utföra byggnadsarbetet i huvudsaklig överensstämmelse med rit- ningar, som godkännes av arbetsmarknadsstyrelsen, och under kontroll av byggnadssakkunnig person, som godkännes av styrelsen efter förslag av huvudmannen,

b) hålla lokalen brandförsäkrad till betryggande värde,

c) i övrigt iakttaga de föreskrifter som meddelas när bidraget beviljas.

Om huvudman avyttrar, hyr ut eller ej för avsett ändamål använder byggnad eller lokal, för vilken bidrag har utgått enligt 3 5, är huvudman- nen skyldig att återbetala bidraget i den utsträckning Kungl. Maj: t prövar skäligt. Detsamma gäller om huvudmannen underlåter att uppfylla villkor som angesi 5 &.

Finner arbetsmarknadsstyrelsen skäl för tillämpning av bestämmelser- na i första stycket, skall styrelsen med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj: ts prövning.

7å

Bidrag för anskaffning av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning och inventarier utgår med två tredjedelar av anskaffningskost- naden. Detsamma gäller vid nyanskaffning, utbyte eller ombyggnad av produktionsutrustningen, som sker på grund av ändrad verksamhetsin- riktning eller av andra skäl som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner.

Som villkor för bidraget gäller

a) att anskaffningen sker efter förteckning eller plan som arbetsmark- nadsstyrelsen godkänt,

b) att materiel, för vilken bidrag har utgått, ej utan arbetsmarknads- styrelsens medgivande får avyttras eller användas för annat ändamål än som avsetts vid bidragets beviljande.

Driftbidrag 8 %

Bidrag till driften av arbetsvårdsföretag utgår till landstingskommun, kommun, förening eller stiftelse (huvudman) i form av

a) lönebidrag

b) hyresbidrag eller, beträffande lokal som anordnats före den 1 juanuari 1960 och äges av huvudmannen, omkostnadsbidrag.

9 5 Bidrag som avses i 8 5 första stycket a) utgår med % av kontantlönen till arbetstagare som efter arbetsvårdsutredning anvisats arbete genom arbetsförmedlingen.

105

Bidrag till lokalhyra eller omkostnader som avses i 8 & första stycket b) utgår med % av huvudmannens faktiska hyra resp. omkostnader.

Gemensamma bestämmelser 1 1 5

Som villkor för bidrag gäller utöver vad som förut nämnts, att kommunal huvudman upprättar en flerårsplan för verksamheten innefattande dess målsättning, volym och kvalitet.

Planen skall kontinuerligt anpassas efter behovet av sysselsättning för personer med nedsatt arbetsförmåga, varom nämns i l &. Planen skall fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av huvudman och avse fem år eller annan tid som styrelsen i visst fall bestämmer.

Som ytterligare villkor för bidrag gäller

a) att lokal godkännes av yrkesinspektionen och brand- och hälso- vårdsmyndigheterna samt i övrigt är lämplig för verksamheten,

b) att arbetslokal och enskilda arbetsplatser anpassas till de anställdas förutsättningar på sätt som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner,

0) att läkartillsyn ordnas på sätt som arbetsmarknadsstyrelsen god- känner,

d) att platserna står till den offentliga arbetsförmedlingens förfogan- de.

125

Det åligger arbetsmarknadsstyrelsen att genom råd och anvisningar verka för att arbetsvårdsföretagen anordn'as och drives ändamålsenligt samt utöva tillsyn över verksamhet till vilken bidrag utgår. Arbetsmarknadssty- relsen äger uppdraga ät länsarbetsnämnd att fullgöra uppgift som ankommer på styrelsen enligt denna kungörelse.

135

Ansökan om bidrag inges till länsarbetsnämnden. Ansökan om driftbidrag skall avse kalenderår och inges före den 1 augusti året före det år, för vilket bidrag sökes. Ansökan som ingivits senare får upptagas om särskilda skäl föreligger.

Ansökan skall göras på formulär som arbetsmarknadsstyrelsen faststäl- ler samt vara åtföljt av behövliga ritningar och den utredning i övrigt som styrelsen föreskriver.

Länsarbetsnämnden skall med eget yttrande överlämna ansökningen till arbetsmarknadsstyrelsen.

145

Anordningsbidrag får lyftas med halva beloppet när nybyggnad eller annat byggnadsarbete påbörjas. Återstående bidragsbelopp betalas ut sedan byggnadsföretaget blivit avsynat och godkänt genom arbetsmark- nadsstyrelsens försorg.

155

Driftbidrag utbetalas för kalenderår i efterskott.

165

Rekvisition av bidragsbelopp skall avfattas på formulär som arbetsmark- nadsstyrelsen fastställer och ges in till länsarbetsnämnden. Rekvisition av driftbidrag skall ges in före utgången av mars månad året efter det år bidraget avser, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat.

Denna kungörelse träderi kraft

Arbetsvårdens syfte och utveckling

1.1 Arbetsvårdens syfte

Arbetsmarknadspolitikens primära uppgift är att genom stöd och service i olika former ge den enskilde möjlighet till menings- full sysselsättning i ett så fritt valt yrke som möjligt. Ambitionerna att förverkliga detta mål har vuxit under de senaste decennierna. Målsättningen begränsas inte längre till att garantera den enskildes försörjning under arbetslöshetsperioder. Den har vidgats till att genom utbildning eller på annat sätt ge individen en säkrare ställning på arbetsmark- naden och därmed minska riskerna för arbetslöshet i framtiden. Samtidigt har ar- betsmarknadspolitiken fått allt större bety- delse som ett led i den ekonomiska politiken såväl på kort som lång sikt. En viktig uppgift är att aktivera och ta till vara de ej fullt ianspråktagna arbetskraftsresurserna. Detta är en naturlig konsekvens av det uppställda målet full syllselsättning. Ett ökat ianspråktagande av de tämligen stora dolda arbetskrafttillgångarna kan också antas ha en tillväxtbefrämjande effekt.

För att nå det dubbla syftet att stödja den enskilde och samtidigt befordra den ekono- miska tillväxten samt balansen på arbets- marknaden lokalt och regionalt måste arbets- marknadspolitiken vara i hög grad differentie- rad. De arbetsmarknadspolitiska medlen spänner idag över tämligen vida fält från relativt enkla förmedlings- och informations-

insatser över omfattande rörlighetsunderlät- tande åtgärder geografiskt och yrkesmässigt, till mycket avancerade och genomgripande rehabiliteringsinsatser för personer med svåra arbetshinder.

Ett uttryck för en ökad differentiering är den utbyggnad av arbetsvårdens resurser, som ägt rum under 1960-talet. Förutom att arbetsvården utgör en del av samhällets totala arbetsmarknadspolitik är den ett ledi den enskildes rehabilitering. Arbetsvårdens uppgift är att tillsammans med arbetsför- medling och yrkesvägledning lämna service och bereda den handikappade större möjlig- heter att förverkliga ett fritt yrkesval, samt att medverka till anpassning och trygghet i arbetslivet. Detta gäller då inte endast dem som står utanför produktionen utan även dem som med hänsyn till handikappet har mindre lämpligt arbete.

De snabbt stigande anspråken på arbets- vården under 1960-talet kan bl.a. belysas med några data från arbetsvårdsstatistiken. Antalet arbetsvårdssökande fördubblades mellan 1960 och 1965 för att 1971 vara något mer än tre gånger större än 1960 eller 100 089 år 1971 attjämföras med 31 359 år 1960. I slutet av 1971 deltog ca 12600 arbetsvårdssökande i arbetsmarknadsutbild- ning mot något över 7 000 år 1965. Under samma tid ökade antalet arbetsvårdssökande personer sysselsatta i någon form av skyddat arbete från 1 1 244 till något över 30 000.

En ganska kraftig satsning har sålunda skett under 1960-talet för att bereda den av olika skäl handikappade arbetskraften syssel- sättning i bl. a. särskilda former. Detta fram— går också klart av anslagsutvecklingen till arbetsmarknadspolitiken. Lägger man sam- man anslagen till särskilda beredskapsarbe- ten, med vilket anslag finansieras såväl de särskilda beredskapsarbetena som arkivarbe- ten och näringshjälp, och anslagen till anord- nande samt drift av verkstäder för handikap- pade finner man att denna summa 1965/66 utgjorde 20 procent och 1970/71 30 procent av arbetsmarknadsverkets budget.

Den snabba expansionen av arbetsvårds- verksamheten får ses mot bakgrund av ut- byggnaden och ändringar av socialförsäk- ringssystemet. Den av riksdagen antagna

målsättningen för arbetsmarknadspolitiken innebär väsentligt ökade insatser för den handikappade, äldre eller av andra skäl svår- placerade arbetskraften. Det ökade samarbe— tet mellan arbetsvården och övriga organ med rehabiliteringsuppgifter har också med- fört att behovet av arbetsvårdsåtgärder prö-

vas systematiskt i rehabiliteringsarbetet. Ge- nom kvalificerade åtgärder har det sålunda blivit möjligt för gravt handikappade att inlemmas i produktionen, personer för vilka en anpassning till arbetslivet tidigare inte ansågs möjlig. Bl. a. kan här pekas på utbygg- naden av rehabiliteringsavdelningar vid sjuk- husen samt de psykofarmaka, som under senare år kommit till användning inom den psykiatriska vården. Nämnda omständigheter har möjliggjort att patienter i en helt annan omfattning än tidigare har kunnat skrivas ut från sjukhus och genom arbetsvårdens för- sorg deltaga i en yrkesmässig rehabilitering.

Jämsides härmed har näringslivets snabba strukturomvandling medfört ökade svårighe- ter för bl. a. äldre och personer med handi- kapp att få eller behålla anställningar på den reguljära arbetsmarknaden. Dessa grupper har därför i ökad utsträckning kommit till arbetsvården. Den snabba föränderlighet som under 1960-talet präglat samhället i stort och inte minst då arbetsmarknaden i form av bl. a. nedläggningar och personalinskränk—

ningar, regionala förskjutningar av näringsliv och befolkning samt organisatoriska och tekniska omläggningar inom företagen har ställt stora grupper människor inför omställ- ningskrav, vilka för många också medfört stora psykiska påfrestningar. I dessa grupper har funnits personer som så småningom kommit i kontakt med arbetsvården för att få hjälp med att erhålla ny och/eller byta till annan anställning eller annat yrke.

I de två följande avsnitten kommer först att lämnas uppgifter om de vid arbetsvårds- expeditionerna registrerade arbetsvårdssö- kande vad gäller omfattning, utveckling och sammansättning. Därefter följer ett avsnitt om de olika arbetsvårdsåtgärdernas volym, utveckling och sammansättning.

1.2 De arbetsvårdssökandes utveckling och sammansättning

Inom arbetsmarknadsverket har sedan början av 1950-talet förts statistik över antalet arbetsvårdssökande. Härvid har en uppdel- ning skett mellan hela antalet nyinskrivna under året och därav förstagångsinskrivna. Vidare har en fördelning gjorts efter handi- kapp med ledning av en särskild handikapp- gruppering. Män och kvinnor har också särredovisats. Denna manuella statistik ersat- tes 1969 med en väsentligt utbyggd databa- serad arbetsvårdsstatistik. 1969 infördes även en ny arbetshindergruppering.

Som bekant har under andra hälften av 1960-talet en delvis ny förmedlingsteknik kommit till användning inom arbetsförmed- lingen. Bl. a. kan här pekas på den successiva övergången på många håll till s.k. öppen förmedling innebärande att de arbetssökan- de, som själva tar direkt kontakt med för- medlingen först kommer till en allmän kund— mottagning. I många fall är de tjänster som erhålls genom kundmottagningen, t, ex. in- formation om lediga platser, utbildningskrav och utbildningsvägar, tillräckliga för den sökande. I andra fall fordras en mera omfat— tande service innefattande intervju med den sökande om dennes sysselsättningssituation och önskemål, bedömning av förutsättningar

till t.ex. utbildning m.m. Denna service erhålls vid förmedlingens utredningsavdel- ning I fall där den sökande besväras av handikapp som medför svårigheter på arbets- marknaden anlitas arbetsvården. Sökande som är i behov av en speciell eller mera omfattande information om utbildning ochi övrigt stöd i yrkesvalet anlitar yrkesvägled- ningen.

Denna nya förmedlingsteknik kan antas ha medfört att arbetssökande med ur arbets- marknadssynpunkt lättare handikapp inte i samma utsträckning som tidigare kommeri kontakt med arbetsvården och följaktligen inte heller blir registrerade som arbetsvårds- sökande. Det är därför möjligt att den ökning, som under senare delen av 1960-talet skett av antalet registrerade arbetsvårdssö- kande har blivit något mindre än som skulle ha varit fallet om inte denna förändring av förmedlingsarbetet ägt rum. Det bör dock nämnas att en mycket stor del (ca 55 %) av de registrerade arbetsvårdssökande kommeri kontakt med arbetsvården via andra remiss- organ än arbetsförmedlingen. Dessutom kommer ca 18 procent av de sökande i kontakt med arbetsvården genom eget initia- tiv. Med hänsyn till att den nya arbetsvårds- statistik föreligger fr. o. m. 1969 innehåller väsentligt mer information om de arbetsvårdssökande har det ansetts vara av intresse att lämna en tämligen utförlig redo- görelse om de arbetsvårdssökandes samman- sättning 1970 och i vissa fall 1971. Att 1971 års uppgifter inte används genomgående be- ror på att dessa inte i skrivande stund är helt och hållet publicerade och färdiganalyserade av arbetsmarknadsstyrelsen. Först följer dock ett avsnitt, som i stora drag belyser utvecklingen av antalet arbetsvårdssökande under 1960-talet.

som

1.2.1 De arbetsvårdssökandes utveckling un- der 1960-talet

Som framgår av tabell 1.1 har antalet arbets- vårdssökande nära nog tredubblats under 1960-talet mot en knapp fördubbling under 1950-talet. Under 1960-talet har dock bety-

dande administrativa förändringar skett inom arbetsförmedlingsorganet, vilket min- skar jämförbarheten i arbetsvårdsstatistiken från skilda tidpunkter.

Tabell 1.1 Arbetsvårdssökande 1951—1971

År Antal arbetsvårdssökande

1951 17 413 1955 22 950 1960 31359 1965 67 819 1966 74 812 1967 81909 1968 86184 1969 87 901 (87 344); 1970 95 599 (89112)[ 1971 100 089 (83 215)

lSiffrorna inom parentes anger antalet ar— betsvårdssökande enligt den s.k. manuella ar- bctsvårdsstatistik, som förts parallellt med den nya datastatistiken under de första inkörningsåren. Skillnaden 1970 och 1971 om 5 500 resp. 16 800 arbetsvårdssökande kan i väsentlig mån förklaras av att personer inte i tid rapporteras som avregistrera— de i datastatistiken utan ingår i denna även någon tid efter det att de exvis genomgått en åtgärd. Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen kom— mer under våren 1972 en genomgång att ske av registren över de arbetsvårdssökande. Härvid är det möjligt att hela antalet sökande kommer att reduceras något och för hela året 1972 bli kanske lägre än 1971 års tal.

En icke oväsentlig del av det ökade antalet arbetsvårdssökande kan förklaras av att personer dels står kvar som arbetsvårds- sökande frän ett år till ett annat och dels att tidigare sökande på nytt aktualiseras vid arbetsvården. Medan hela antalet registrerade arbetsvårdssökande under 1960-talet nära nog tredubblats har antalet förstagångsin- skrivna sökande endast något mer än för- dubblats mellan 1961 och 1971. Andelen förstagångsinskrivna i procent av samtliga sökande minskade från knappt 50 procent 1961 till strax under 34 procent 1971. Av intresse att konstatera är att antalet s.k. nyinskrivna sökande hos arbetsvården sedan 1966 stabiliserats vid en nivå omkring 35 000.

Tabell 1.2 Förstagångsinskrivna arbetsvårds- sökande 1961—1971

År Antal förstagångs- inskrivna sökande

16 418 31 201 33 373 35 629 34 131 38 667 37 053 33 641

% av samtliga sökande

49,0 46,0 44,6 43,5 39,5 44,0 38,8 33,6

1961 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Bland de arbetsvårdssökande har under hela 1960-talet männen varit betydligt fler än kvinnorna. Andelen kvinnor har dock ökat från en fjärdedel 1960 till knappt en tredjedel av samtliga 1971.

Tabell 1.3 Arbetsvårdssökande och kvinnor 1960—1971

män

Totalt

31 359 67 819 74 812 81909 86 184 87 901 95 599 100 089

År Män

1960 24 496 1965 51 515 1966 56 346 1967 62 848 1968 65 611 1969 65 630 1970 68 537 1971 70 546

Kvinnor

6 863 16 304 18 466 19 061 20 573 22 271 27 062 29 543

I förhållande till hela befolkningen i de s.k. yrkesverksamma åldrarna (18—66 år) utgjorde de arbetsvårdssökande 0,6 procent

1960. Motsvarande tal 1970 var 1,9 procent (Se tabell 1.7). Vad gäller utvecklingen under 1960-talet av arbetshinderför- delningen framträder vissa tydliga föränd- ringar. I tabell 1.4 har den fram t.o.m. 1968 använda handikappfördelningen an- vänts. Omläggningen av handikappgruppe- ringen 1969 omöjliggör en exakt jämförelse mellan tiden före resp. efter detta år. Mellan 1960 och 1968 har andelen med psykiska arbetshinder ökat från 17 till 21 procent. En fördubbling av den relativa andelen har

Tabell 1.4 Relativ fördelning på arbetshin— der av de arbetsvårdssökande 1960—1968

Arbetshinder År 1960 1965 1966 1967 1968

Rörelsehinder 34,1 32,3 32,0 31,0 Hörselskada 1,4 1,4 1,3 1,2 Syndefekt 3,2 2,3 2, 2,0 Lungtuberkulos 6,1 2,1 1 1 5 Psykisk sjuk-

dom eller defekt Annan sjukdom 19,0 17,9 Social missan-

passning 5,5 10,1 11,2 Alkoholmiss- " bruk 5,4 9,2 9,3 Overårighet 2,2 1,8 2,4 Annat arbets-

hinder 2 ,9 3 ,2 3 ,2

100 100 100 100

1 13 ,

17,3 21,9

19,4 20,3

Summa

Tabell 1.5 Förändring mellan 1960 och 1968 i absoluta och relativa tal av antalet arbetsvårdssökande med olika arbetshinder

Arbetshinder År Förändring 1960—1968

i abs.tal i %

Rörelsehinder Hörselskada Syndefekt Lungtuberkulos Psykisk sjukdom eller defekt Annan sjukdom Social missan- passning Alkoholmissbruk Overårighet Annat arbetshinder

+l6350 +153,1 + 630 +139,3 + 804 + 79,2

— 41,2

+233,3 +121,0

+428,5 +377,3 + 182,3 +200,6

Summa

+ 174,8

vidare skett av personer med sociala och alkoholproblem.

För att ytterligare belysa under 1960-ta- let inträffade förskjutningar i arbetshinder- sammansättningen har i tabell 1.5 angivits förändringen mellan 1960 och 1968 dels i absoluta dels i procentuella tal. Sammansätt- ningen av de registrerade sökande 1971 framgår av ett senare avsnitt.

1.2.2 De arbetsvårdssökandes sammansätt- ning och länsvisa fördelning 1970 enligt den nya utvidgade arbetsvårdsstatistiken

Den fr. o. m. 1969 införda nya arbetsvårds- statistiken lämnar väsentligt mer detaljerade uppgifter om de arbetsvårdssökande. Så- lunda ingår bl. a. åldersdata, uppgifter om biarbetshinder och data om vilka organ, som remitterat de sökande till arbetsvårdsexpedi- tionen.

1.2.2.1 Åldersfördelning

Hela antalet arbetsvårdssökande 1970 upp- gick till 95 599, varav 27 062 var kvinnor. 1 tabell 1.6 har män och kvinnor förde- lats på olika åldersgrupper. I tabellen har även medtagits uppgifter om hela arbetskraf- tens åldersfördelning enligt arbetskraftsun-

dersökningen för fjärde kvartalet 1970. Ta- bellen visar att åldersfördelningen av samtli- ga arbetsvårdssökande överensstämmer gans- ka väl med hela arbetskraften. Det är endast i de två yngsta (—25 år) samt den äldsta (65 år—) åldersgruppen där viss avvikelse förelig- ger. Sålunda är andelen yngre bland de arbetsvårdssökande något högre, medan den äldsta åldersgruppen i förhållande till hela arbetskraften är något mindre. Vidare fram- går att de registrerade männen har en högre genomsnittsålder än kvinnorna.

1.2.2.2 Länsfördelning

För att belysa de arbetsvårdssökandes läns- visa fördelning är det lämpligt att relatera dessa till hela befolkningen i de yrkesverk- samma åldrarna 18—66 år. Antalet arbets- vårdssökande i hela riket uppgick 1970 till 1,9 procent av hela befolkningen i yrkesverk- sam ålder. Motsvarande tal för männen var 2,6 och för kvinnorna 1,1. I tabell 1.7 har för varje län angetts de arbetsvårdssökandes procentuella andel av befolkningen i yrkes- verksam ålder 1970. Tämligen stora regiona- la skillnader förelåg vad gäller männens andel. Nämnda andel varierade mellan 2,0 procent i två län (M, R) och 5,6 procenti Norrbottens län. Även i de fyra övriga norrlandslänen låg de arbetsvårdssökande

Tabell 1.6 Arbetsvårdssökande män och kvinnor 1970 fördelade på åldersgrupper

Ålders- grupper, ar

Arbetsvårdssökande

Män Kvinnor

abstal % abs.tal %

Hela arbetskraf— ten enl höst AKU 1970

abs. tal % 100-tal

Samtliga

abs.tal %

—20 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—

5 390 7 906 15 271 12 194 14 177 12 296 1 303

2 958 3 782 5 661 4 825 5 960 3 604

272

8 348 11 688 20 932 17 019 20 137 15 900

1 575

2 304

4 549 i 17,4 8 812 22,4 7 607 19,3 8 489 21,6 6 385 16,2 1 242 3,2

Summa 68 537 27 062 95 599 39 388 100

männens andel klart över genomsnittet. No- teras bör vidare det höga talet för Gotlands län (5,4 %). Det höga relationstalet för Uppsala län torde främst förklaras av att centret för arbetsmarknadsutbildningi Upp- sala har stort inslag av särskilda anpassnings- kurser för olika grupper handikappade. Iett senare avsnitt framgår även den relativt höga andelen yngre arbetsvårdssökande i Uppsala län, vilket stödjer denna förklaring. Även om de framräknade procenttalen för kvinnorna inte skiljer sig åt lika mycket som för männen gäller dock även för dessa att norrlandslänen 1970 låg över riksgenomsnit— tet.

Den troligaste förklaringen till norrlands- länens förhållandevis höga andel arbetsvårds- sökande är den allmänt sett ogynnsammare arbetsmarknadsutvecklingen i förhållande till landet i övrigt. Detta torde då ha medfört svårigheter även för personer med relativt lindriga arbetshinder att erhålla arbete ge-

Tabell 1.7 Antalet arbetsvårdssökandel970 i procent av befolkningeniyrkesverksam ål- der (18—66 år), länsvis

Arbetsvårdssökande i % av be- folkningen i yrkesverksam ålder

Län

Män Kvinnor Samtliga

Stockholm Uppsala Södermanland Ostergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborg 0 Bohus Alvsborg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

köa—wo—öämqumw—

whoq—qaqcäsxoOu—xocoomo

© oohbaoooowQÄWbmoawwaummm

wwbwbso

N—u—u—n—On—o—u—o—o—ooi—u—n—u—Qo—b—w— ÖNWNNNNN—HH—D—I—i—INWD—l—b—h—l—N—

ax 'axwxc'soxn—asoo

N MAAwwwNNNNNNNNNNMNNNNNwN

Hela riket

.— ... )—|

nom den allmänna förmedlingen, varför des- sa hänvisats till en arbetsvårdsexpedition.

1.2.2.3 Åldersfördelningen, länsvis

Som framgått ovan utgjorde i hela riket antalet arbetsvårdssökande över 45 är nära 40 procent av samtliga. Som framgår av tabell 1.8 föreligger tämligen stora länsvisa skillnader. Sålunda är andelen äldre arbets- vårdssökande inte oväsentligt högre i de fem norrlandslänen (med undantag för Norrbot— tens län) samt Värmlands och Kopparbergs län. Även i Gotlands län överstiger andelen över 45 år riksgenomsnittet eller 51 mot 40 procent. Andelen sökande i åldrarna under 44 år är störst i de södra länen utanför storstadslänen samt i Norrbottens län. Även i Uppsala län är detta fallet, vilket påpekats tidigare.

1224. Arbetshinderfördelning

Som framgår av tabell 1.9 svarade arbets- hindren ryggsjukdom och annat rörelse- hinder för tillsammans 35 procent av samt- liga arbetsvårdssökande 1970. Därefter kom psykisk sjukdom. Vissa skillnader framträder mellan män och kvinnor. Sålunda har för 12 procent av männen angivits alkoholbesvär och för 10 procent sociala störningar. Dessa arbetshinder har låg frekvens bland kvinnor- na, för vilka i stället andelen med psykiska sjukdomar är dubbelt så stor som för män- nen.

Sammansättningen av de arbetsvårds- sökande med avseende på arbetshinder skilj- er sig tämligen mycket åt i olika delar av landet. Medan exvis ryggsjukdom registrerats för 17 procent av samtliga arbetsvårds- sökande 1970, var motsvarande andel i tre norrlandslän (Y, Z, AC) omkring 25 procent. I norrlandslänen var däremot andelarna med psykiska och sociala arbetshinder förhållan- devis små. Sistnämnda arbetshinder hade de högsta frekvenserna i de tre storstadslänen. Sammantaget svarade sökande med alkohol-

Län Abs.antal arbetsvårds- sökande

Åldersgrupper

25—44

Stockholm Uppsala Södermanland Ostergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborgs o Bohus Alvsbo rg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

15 112 3 421 2 763 3 561 3 009 1 952 2 845 1 183 1 891 2 446 6 260 2 240 6 609 4 375 2 116 3 306 3 505 3 234 3 489 ,4 706 4 525 2 492 4 229 6 330

44,0 45,0 42,6 42,7 35,2 38,3 36,3 31,4 36,7 38,3 40,0 39,3 41,4 37,2 38,7 36,6 38,5 37,0 35,5 39.2 36,8 32,0 35,8 45 ,0

.— oo oo o so s.: x) ax x) xo ob- _"obb'ä'wlihki'o'o

u—NN—NNo—NN—d—HHa—v—NwN—m>—u— >— NNWMOONGJOOQNDONOOXDSDN—Nw—UIÅOON

"LA

Hela riket 95 599

39,7

.— 00 N

Tabell 1.9 Arbetshinderfördelning av de ar— betsvårdssökande 1970

Arbetshinder Procentuell fördelning

Män Kvinnor Samtliga

Lungsjukdom Hörselskada Synskada Hudsjukdom Hjärt- och kärl— sjukdom Ryggsjukdom Annat rörelse- hinder Epilepsi Ovriga somatiska sjukd. Avvikande person- lighet Psykiska sjuk- domar 13,2 Alkoholism, narkomani 11,6 Intellektuellt arbetsh. 2,5 Social missan- passning 9,8 Annat arbetshinder av social karaktär 2,3 4,6 Summa arbetsvårds- sökande 100 100 100

besvär och sociala problem för 22, 23 och 33 procent av samtliga i resp. Stockholms-, Malmöhus- samt Göteborg och Bohus län mot 17 procent i hela riket. Fördelningen på arbetshinder har sannolikt mindre att göra med olika förekomst av sådana hinder än med arbetsmarknadsförhållandena.

1.2.2.5 lnremitteringsorgan

1 den nya arbetsvårdsstatistiken ingår upp- gifter om vilket organ, som remitterat den sökande till en arbetsvårdsexpedition. Härvid avses remissinstansen före inskrivningen vid arbetsvården. Det vanligast förekommande inremitteringsorganet var 1970 arbetsför- medlingen (27 %), närmast följt av eget initiativ (20 %), sjukhus (14 %) och social- försäkring (9 %). Som framgår av tabell 1.10 föreligger vissa skillnader i fördelningen på remissinstanser mellan män och kvinnor. Exvis inremitteras 17 procent av kvinnorna av sjukhusen mot 13 procent av männen.

Det omvända gäller remisser från vårdinrätt- hinderfördelningen. Tämligen stora skill- ning m.m. inom kriminal—, nykterhets- och nader föreligger mellan de olika arbets- ungdomsvård, från vilket endast 2 procent av hindergrupperna. Exvis svarade arbetsför- kvinnorna kom mot 8 procent av männen. medlingen för 34 procent av samtliga arbets-

Dessa skillnader mellan könen kan då i sin vårdssökande med ryggsjukdom mot 27 tur föras tillbaka på den olikartade arbets- procent av samtliga. Arbetsförmedlingens

Tabell 1.10 De arbetsvårdssökandes relativa fördelning på remissinstans efter arbetshinder, 1970

Arbetshinder " Remissinstans

Ar- Social- Sjuk- Läka- Social— Handi- bets- försäk- hus re in. vårds- kapp- för- ring öppen organ orga- med— vård nisa- ling tion

( E G.

100 100 100

100 100 100

Lungsjukdom 24,7 23,2 24,3

u—n—n— b—n—N _må HDi—'N b—t—O ”toa—=D axl—f&- u—u—u— NDNOQ bakat—- Odu-

Hörsel- o syn- 32,0 skada + hud- 28,3 sjukdom 30,6

l—WI— NNN HN»- wah.) Mam r—ib—b—l b—w—n—n ooh ww— ooo Now wmb mom cbo >—->—->—- v—Nb— uti—....

Hjärt- o kärl- 28,6 sjukdom 35,2 30,1

100 100 100

MHN Q's-"oo ax'xl'oo qob mah Q&A menu 111050:

HL b—Nb—O u—u—v—n w—a omq ahh

Ryggsjukdom 34,8 31,2 33,9

'N

100 100 100

|o _oo|

6 6 6 8 7 8 0 1 O

t—n—u—n who _ ufo—>o &ab mma

1 l 1

'N __”...— mulm

Annat rörelse- 27,4 hinder 26,6 27 ,1

100 100 100

N'w'm >_>—l— NN»— 04300

kilot»

Epilepsi + övr somatiska sjuk- domar

100 100 100

100 100 100

wT—fa >—©N "maxi—-

"(.:-"cow I—li—li—l 'vaso

oexno 'oouooä CNN-lå _opo O_oo ooo NAD—' ### hb»

Avvikande per— sonlighet + psy- kisk sjukd.

p—n—u—n NNN kb)-ÄN www WOW Om!) (”UNO (Il-P()! www NNN mkm www ohm

_o

.. i—li—l qg _D

I oba->

bum

Alkoholism + narkomani

...

43.34

100 100 100

100 100 100

100 100 100

|__|-u r—ANO NL:-HN) mwxl _q»— xii—La _ND—l Oom-lå MNW "=E"? soc—35 wich)

.. _Un— vuxna

”ON—'N!!—

Intellektuellt arbetshinder

ufocw A'oooo t—u—nb— utv-n- Url—In—

>_>—- 00003 ONNO

Social missan- passning

1.7-wu. &%b mao UND—lm OOO (BOU! Utåt/r

limo: HN»— UrkD-lå Jäv—o

Annat arbets- hinder av social karaktär

100 100 100

100 100 100

OON NDU.)

wow ”AT—”xo wu—N ouv- LL»— |— 00 .c. l—Nb—l maa bhh man mau 'Nb'a

Totalt

duu MAA o—o Auv- Ja?—u, mosa ohm wow bmo ohm www ohm www menos OOO O_o &.»wa Moore ooooo &&xl Nimxl oooooo OXxlUt Qm—l UIONJÅ WML» NIONNI xla'xx) ocoooo cosa OD—lo o-—-o MMA NNN xlmxl ooooon NNN Ott/ix) __|—l han» A&M GNU-x) ”on?—TA _N— sov—no xiha— w'om—

andel var högst (65 %) inom gruppen ”Annat arbetshinder av social karaktär”, till vilken främst hänförs personer, som av åldersskäl är handikappade. Sjukhusen remitterade ca 14 procent av samtliga arbetsvårdssökande, men svarade för inte mindre än 33 procent av dem med psykisk sjukdom.

Vidare kan pekas på remissinstanserna vårdinrättning inom kriminal—, nykterhets- och ungdomsvård samt socialvårds- eller an- dra kommunala instanser. Från dessa två grupper av remissorgan kom av samtliga sökande 1970 6 resp. 7 procent. Det första av dessa två organ svarade för 54 procent av dem med arbetshindret social missanpassning och det andra svarade för 30 procent av de arbetsvårdssökande med alkoholbesvär.

20 procent av de sökande kom i kontakt med arbetsvården genom eget initiativ. Denna kontaktväg var av relativt stor betyd- else för främst grupper med ryggsjukdomar och annat rörelsehinder 24 resp. 28 procent. Av intresse att notera är vidare att andelen arbetsvårdssökande, som ”remitterats” gen- om handikapporganisationerna uppgick till endast 1 procent. Motsvarande tal var dock beträffande gruppen med hörsel- och syn— skada samt hudsjukdom nära 9 procent. Beträffande sökande med intellektuella ar- betshinder svarade skolor + övriga remiss- organ för en föfhållandevis hög andel, 25 procent mot 8 procent bland samtliga arbets- vårdssökande.

Med hänsyn till ovan konstaterade läns- visa skillnader vad avser sammansättningen av de arbetsvårdssökande och de olika re- missinstansernas olika relativa betydelse för arbetshindergrupperna är det inte över- raskande att tämligen stora skillnader erhålls mellan länen vad gäller remissinstansernas andel av de arbetsvårdssökande. Sålunda gäller att i storstadslänen med förhållandevis höga andelar personer med alkoholbesvär och sociala problem just remissinstanserna vårdinrättningar inom kriminal—, nykterhets- och ungdomsvård samt socialvårdsorgan väger ganska tungt. 1 Stockholms-, Malmö- hus samt Göteborgs och Bohus län kom följande andelar av de sökande från dessa

remissorgan sammantaget 18, 17,5 och 28 procent mot 13 procent för hela riket. I dessa tre län svarade däremot arbetsförmed— lingen för relativt låga andelar av samtliga sökande. Län med stor andel sökande från arbetsförmedlingen var förutom flertalet norrlandslän även Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västman- lands och Kopparbergs län.

1.2.3 Antalet aktuella arbetsvårdssökande vid en viss tidpunkt, 1965 och 1970

Det antal arbetsvårdssökande som beskrivits i det föregående avsnittet i detta kapitel utgör summan av samtliga personer, som under ett visst år varit aktuella vid arbets- vården och omfattar såväl personer, vilka under året väntat på någon viss åtgärd utan att denna vidtagits som personer, som vid mer än ett tillfälle under året varit aktuella för eller deltagit i någon arbetsvårdsåtgärd. Med hänsyn härtill är det av intresse att även något studera omfattningen och utveckling- en av antalet arbetsvårdssökande, som vid en viss tidpunkt under året varit aktuella för arbetsvården. I arbetsvårdsstatistiken anges antalet arbetsvårdssökande, som den 31 de- cember varje år är under utredning eller förordade för någon åtgärd samt de som är föremål för någon åtgärd. Detta antal brukar kallas stocken arbetsvårdssökande. 1 tabell 1.11 har medtagits uppgifter om stocken arbetsvårdssökande i slutet av åren 1965—1970. För 1969 och 1970 har den nya databaserade arbetsvårdsstatistiken an- vänts.

Av tabellen framgår att antalet personer, som i slutet av året var föremål för arbets- vårdsutredning eller förordade för någon åtgärd, ökade från 17 176 år 1965 till nära 25 000 år 1968. Därefter skulle enligt den nya datastatistiken en ökning med 10000 personer ha skett på ett år. En så pass kraftig förändring förefaller inte sannolik. Det stora hoppet i serien torde till inte oväsentlig del kunna förklaras av att arbetsvårdssökande, som påbörjat någon åtgärd, inte samtidigt har avrapporterats. En uppskattning har där-

för gjorts av antalet personer under utred- ning samt förordade för någon arbetsvårdsåt- gärd 1969 och 1970. Härvid har antagits att den genomsnittliga årliga ökningen om 2 000 personer, som ägt rum mellan 1965 och 1968, även har skett 1969 och 1970. Det beräknade antalet personer som i slutet av nämnda år var föremål för eller förordade för någon årgärd blir då 27 000 resp. 29 000.

Av tabellen kan utläsas att medan hela antalet arbetsvårdssökande ökat mellan 1965 och 1970 med ungefär 50 procent, så har det beräknade antalet personer under utredning och förordade för åtgärd ökat med över 2/3. Detta innebär då att andelen av de arbets- vårdssökande, som i slutet av respektive år väntar antingen på att arbetsvårdsutredning- en skall bli klar eller på en viss åtgärd, ökat från 25 procent 1965 till 30 procent 1970. Tabellen ger också vid handen att antalet personer i olika arbetsvårdsåtgärder något mer än fördubblats under senare hälften av 1960-talet eller från 20 000 i slutet av 1965

Lägger man samman antalet personer, som i slutet av året antingen deltogi någon åtgärd eller var under utredning resp. vän- tade på en föreslagen åtgärd, har detta tal över stocken arbetsvårdssökande ökat från 37 000 1965 till beräknat 73 000 1970, dvs. en fördubbling har skett.

1.2.4 Antalet arbetsvårdssökande, som ej är aktuella för arbetsvård

Av antalet arbetsvårdssökande är det varje år ett antal personer som av olika skäl ej iir aktuella för arbetsvård. Detta antal har under senare hälften av 1960-talet varierat mellan 24 000 och 29 000 personer. 1 den nya arbetsvårdsstatistiken från 1969 finns angivet ett antal orsaker till att personer avregistrerats som ej aktuella arbetsvårds- sökande. De ej aktuella för arbetsvård finns även fördelade efter huvudarbetshinder.

I tabell 1.12 har medtagits uppgifter om

Tabell 1.1] Antalet personer ingåendei stocken arbetsvårdssökande 1965—1970

1965 1966 1967 1968 1969 1970

Hela antalet arbets- vårdssökande 67 819

A mal personer som i slutet av året:

Var föremål för ar- betsvårdsutredning eller förordade för någon åtgärd 17 176 19 885 Deltog ] arbetsmark- nadsutbildning 7 267 9 503 Genomgick arbetsträ- ning eller -prövning 1 108

11244

1 296

Vari skyddat arbete 13 890

86 241 87 901

(87 344)

95 599 (89 112)

34171 27 000'

11101 (13 267)

1 994 ( 1 761) 24 702 (23 076)

39 6111 29000

13 823 (14 254)

2 104 ( 1807) 28 359 (26 962)

Hela stocken arbets- vårdssökande 36 795 44 574 53917

83 897 71968 1 73 286

58 806 , 64 797

] Beräknat antal under antagande av att antalet personer som var föremål för eller förordade för åtgärd ökat med 2 000 1969 och 1970.

Anm. Siffrorna inom parentes är hämtade från den manuella statistik som under 1969 och 1970 har förts parallellt med datastatistiken.

hela antalet ej aktuella för arbetsvård 1969, 1970 och 1971 efter avregistreringsorsak. Av de totalt drygt 100 000 arbetsvårdssökande 1971 har sålunda 28 000 eller över en fjärdedel befunnits vara ej aktuella för ar- betsvård. En tredjedel av de 28 000 har avregistrerats p. g. a. att sökanden var arbets- oförmögen tills vidare till följd av sjukdom eller blivit omhändertagen för anstaltsvård. Över en femtedel har avregistrerats p. g. a. att kontakten med sökanden förlorats eller att sökanden ej hörsammat kallelse.

Av tabell 1.12 framgår att hela antalet ej aktuella för arbetsvård under 1971 uppgick till drygt en fjärdedel av samtliga arbets- vårdssökande. Som framgår av tabell 1.13 var motsvarande procenttal väsentligt högre för personer med alkoholbesvär (35 %) och sociala problem (36 %). Även inom gruppen psykiskt sjuka var andelen ej aktuella för arbetsvård högre än genomsnittligt. Däremot låg denna andel genomgående under genom- snittet bland sökande med somatiska arbets- hinder.

Bland de ej aktuella för arbetsvård p. g. a. arbetsoförmåga + omhändertagen för vård väger arbetshindergrupperna ryggsjukdom, annat rörelsehinder samt psykisk sjukdom tyngre än som motsvarar dessa gruppers andel av samtliga ej aktuella. Vad avser handikappfördelningen av de 4 500 personer, med vilka arbetsvården under 1970 antingen

förlorade kontakten eller vilka ej hörsam- mat kallelsen svarar grupperna alkoholism, narkomani och social missanpassning för nära 40 procent av samtliga att jämföra med de 23 procent dessa två arbetshindergrupper utgör av samtliga ej aktuella för arbetsvård.

1.3 De arbetsvårdspolitiska åtgärdernas ut- veckling och sammansättning

Liksom är fallet med de arbetsvårdssökande har sedan början av- 1950-talet skett en registrering av antalet under varje år vidtagna arbetsvårdspolitiska åtgärder dels i olika län och dels för skilda handikappgrupper. Det bör härvid nämnas att en och samma person kan ha varit föremål för flera olika åtgärder under året.

I de följande avsnitten lämnas först vissa uppgifter om åtgärdernas omfattning och utveckling under 1960-talet fram t. o. m. 1968 och i vissa fall 1969, varefter följer en presentation av data från 1971. I och med införandet av den nya arbetsvårdsstatistiken 1969 synes en klar underskattning ha skett av antalet vidtagna arbetsanskaffningsåtgärd- er vad avser särskilt beredskapsarbete. För 1969 har det varit möjligt att för hela riket göra en uppskattning av det totala antalet vidtagna arbetsanskaffningsåtgärder. För åren därefter liksom för de olika länen har detta inte varit möjligt. Vissa länsredovis-

Tabell 1.12 Antalet arbetsvårdssökande 1969, 1970 och 1971 som av olika skäl ej är aktuella för arbetsvård efter avregistreringsorsak

År

Hela an— Därav p. g. a. följande avregistreringsorsak: talet av- registre- rade pga vidstå- ende or- saker

Arbetsoför- Återtagit mögen tills ansökan om vidare pga arbetsvård omhänder- styrkt tagen för anstalsvård

A rbets- vårds- behov sjukdom + ej

Ålders- pension

Kontakten med sökan- den förlorad + sökande som ej hör- sammat kallelse

Ej aktuell med nuva- rande ar- betsvårds— möjligheter

Övriga orsaker

1969 1970 1971

25 794 24 341 28156

1338 1165 1549

7 217 7 630 9088

3 091 3 156 3 743

5 330 4478 5 362

982 1023 1512

Anm. En person kan under året ha blivit avregistrerad p. g. a. flera olika orsaker.

Tabell 1.13 Antalet arbetsvårdssökande 1970, som av olika skäl ej är aktuella för arbetsvård fördelade på arbetshinder

Huvudarbetshinder Hela antalet Därav antalet Därav ej aktuella för arbetsvård p. g. a.: Hela antalet ej arbetsvårds- ej aktuella __ aktuella för ar- sökande, 1970 för arbetsvård Arbetsoförmåga + Sökande åter- Kontakten med sö- Ovriga orsaker betsvård i % av.

omhändertagen för tagit ansökan kanden förlorad + samtliga sökande anstaltsvård sökande som ej hörsammat kallelse

Abs.ta1 % Abs.tal % Abs.tal % Abs.tal % Ryggsjukdom 1 493 19,6 572 18,1 602 13,4 1 349 14,9 Annat rörel- __ sehinder 1 308 17,1 480 15,2 502 11,2 1 466 16,2 Ovriga soma-

tiska sjuk-

domar 1 720 22,5 659 20,9 773 17,3 2 255 24,8 Psykisk s'uk-

dom avvikan- de personlig-

het 21,0 19,6 16,6 Intellektuth arbetshinder 1,8 3 ,2 2,7 Alkoholism-

narkomani 10,3 12,3 11,2 Social missan-

passning 6,6 8,7 10,7 Annat arbets-

hinder av so- cial karaktär 0,9 60 1,9 77 2,9 Samtliga 100 3 156 100 4 478

ningar avser därför 1968. Några större för- ändringar av åtgärdernas sammansättning länsvis torde dock inte ha skett sedan 1968. De av arbetsvårdsexpeditionerna vidtagna åtgärderna, som kommer att behandlas är följande: Arbete i öppna marknaden, skydd- at verkstads- och hemarbete, arkivarbete och musikerhjälp, särskilt beredskapsarbete, nä- ringshjälp, arbetsträning + arbetsprövning och arbetsmarknadsutbildning.

1.3.1 Ätgärdernas utveckling under 1960- talet

Totala antalet vidtagna arbetsvårdsåtgärder ökade från 11849 är 1951 till 20 570 år 1960. Som framgår av tabell 1.14 har däref- ter under 1960-talet en tredubbling skett av antalet vidtagna åtgärder eller från 20 570 år 1960 till 61997 är 1969. Bakom denna kraftiga förändring ligger en ökning i absolu- ta tal vad gäller arbetsanskaffning (arbete i öppna marknaden + arkiv-, särskilt bered- skaps-, skyddat verkstads— och hemarbete) med 22 000, utbildning med 14 000, arbets- träning och -prövning med 3 000 och slutli- gen för näringshjälp en ökning med 1 300. Av tabellen framgår vidare att arbetsanskaff- ningsåtgårderna sammantaget ökade med 16 000 under första hälften av 1960-talet mot endast 7 000 under senare hälften. Däremot har utbildningsåtgärderna ökat un-

gefär lika mycket under första och andra hälften av 1960-talet.

Förändringen under 1960-talet av den inbördes relationen mellan olika arbetsvårds- åtgärder har varit något olika för män och kvinnor. Som framgår av tabell 1.15 svarade arbetsanskaffningsåtgärderna 1960 för 72 procent av samtliga vidtagna åtgärder för kvinnor. Motsvarande procenttal för männen var 68 procent. Under 1960-talet har dock arbetsanskaffningsåtgärderna blivit av min- dre relativ betydelse för kvinnorna. Dessa svarade 1969 för 45 procent av samtliga åtgärder mot 63 procent bland männen. Samtidigt har andelen kvinnor, som berörts av utbildningsåtgärder, fördubblats från 18 till 40 procent. Motsvarande procenttal för männen har' under 1960-talet ökat med knappt 10 enheter.

1.3.l.1 Arbetsanskaffningsåtgärdernas sam- mansättning och utveckling 1960—1969

Det konstaterades ovan att arbetsanskaff- ningsåtgärderna sammantaget ökat mellan 1960 och 1969 från 14 200 till nära 37 000. Åtgärderna omfattar då dels arbete i öppna marknaden och dels olika former av skyddad sysselsättning (skyddat verkstads-, arkiv-, sär- skilt beredskaps- samt hemarbete). Under 1960-talet har ganska stora förskjutningar skett mellan dessa olika åtgärder (se tabell

Tabell 1.14 Antalet vidtagna arbetsvårdsåtgärder 1951, 1960, 1965—1969

År Totalt Därav:

Arbetsan- skaffning

Närings- hjälp

Arbetsmarkn. utbildning

Arbetsträning, arbetsprövn.

1951 1960 1965 1966 1967 1968 1969

11 849 20 570 47 357 51 061 57 430 61 466 61 997

9 680 14 221 30 243 30 930 34 644 35 971 36 989”

247 616 1849 1 723 1835 2 109 1 953

1922 1818 3736 4253 4628 4 711 5038

3 915 11529 14155 16 323 18 675 18 0171)

" Delvis uppskattad siffra. Halvskyddat arbete ingår ej. Denna siffra är enligt arbetsmarknadsstyrelsen sannolikt något lägre än det faktiska antalet arbetsvårdssökande, som under 1969 deltagit i arbetsmarknadsutbildningen.

År Kön Totalt Därav:

Arbetsan- skaffning

Arbets- marknads- utbildning

Arbetstr.+ arbetspr.

Närings- hjälp

Abs.ta1 Abs.!al Abs.tal Abstal % & Abs.tal %

1960 M 16 644 Kv 3 926 Sa 20 570 1965 M 37 935 Kv 9 422 Sa 47 357 1969 M 50 338 Kv 11 659 Sa 61 997

11 395 2 826 14 221 25 392 4 851 30 243 31 774 5 215 36 989”

550 66 616 1547 302 1 849 1537 416 1 953

1485

333 1 818 2 689 1047 3 736 3 730 1 308 5 038

3 214

701 3 915 8307 3 222 11529 13 297 4720 18 017

...

.— oc—xroo—xixoooxo

Wåwäw-ÅUJNUJ

a Delvis uppskattad siffra

1.16). Sålunda har andelen arbete i öppna marknaden minskat från 75 procent 1960 till 35 procent 1969. Av de olika formerna skyddat arbete har under samma tid andelen särskilt beredskapsarbete ökat mest eller från 16 till 46 procent.

Som kan utläsas i tabell 1.16 har emeller— tid inte enbart andelen av samtliga arbetsan- skaffningsåtgärder, som avsett arbete i öppna marknaden, minskat under loppet av 1960— talet. Även i absoluta tal har en minskning skett mellan 1965 och 1969. Antalet arbets- vårdssökande, som genom arbetsförmed- lingens medverkan erhöll arbete i öppna marknaden uppgick sålunda till drygt 15 000

1965 mot knappt 13 000 är 1969. Härvid bör dock erinras om den förändrade arbets- förmedlingsteknik, som införts vid en del förmedlingar under senare hälften av 1960—talet. Denna kan ha medfört att perso- ner med ur arbetsmarknadssynpunkt lättare handikapp genom den öppna förmedlingen har erhållit arbete utan föregående arbets- vårdsutredning. Med den mer traditionella förmedlingstekniken skulle sannolikt en del av dessa personer ha remitterats till arbets- vården. Vidare bör erinras om den kraftiga ökningen under hela 1960-talet av antalet arbetsvårdssökande, som erhållit arbetsmark- nadsutbildning. De ökade utbildningsresur-

Tabell I.16 Totala antalet arbetsanskaffningsåtgärder med fördelning på arbete i öppna marknaden resp. skyddat arbete 1960—1969

År Arbets- Därav i:

anskaffn. Totalt Skyddad

verkstad

Öppna marknaden

Arkiv- arbete

Särsk.bered- skapsarbete

Hemarbete

Abs.ta1 % Abs.tal &? Abstal & Abs.ta1 % Abstal %

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

14 221 15 383 17 286 23 087 27 677 30 243 30 930 34 644 35 971 36 989

10 622 74,7 11 088 72,1 10 400 60,2 12 378 53,6 14 503 52,4 15 446 51,1 14 625 47,3 12 212 35,2 11 727 32,6 12 837

713 899 929 1400 2 549 2 765 3 072 3 492 3 711 3 948

Lö:—bao

___-_- OOOXDJOXOOXUIUIU! xlw—kO—N

406 333 494 628 732 864 1 032 1 485 3 401 2 992

2 312 16,3 2 854 18,6 5 316 30,7 8 480 36,7 9 646 34,9 10 920 36,1 11 987 38,8 17 146 49,5 16 952 47 1 17 000"

168 209 147 201 247 248 214 309 180 212

' bobliio'u'xo ' bible"-hb

Ppåwa—JNNNN |_an Ulf—A&Dxlm

” Av AMS uppskattat antal.

serna har medfört att det blivit vanligare att personer getts tillfälle att genomgå någon tids arbetsmarknadsutbildning före ett erbju- dande av arbete på öppna marknaden. I princip skall personer, som efter arbetsmark- nadsutbildning kunnat erbjudas arbete på öppna marknaden, registreras som arbetsan- skaffning. Enligt vad utredningen erfarit är detta dock inte alltid fallet. Men även om vissa så att säga naturliga förklaringar kan anföras måste det ändå sägas vara anmärk- ningsvärt att antalet arbetrplaceringar på öppna marknaden såväl varit tämligen oför- ändrat i absoluta tal under hela 1960-talet som minskat kraftigt i relativ betydelse jämfört med andra placeringsåtgärder.

Den i föregående avsnitt konstaterade inbördes förskjutningen under 1960-talet mellan olika arbetsanskaffningsåtgärder har varit något olika för män och kvinnor. Sålunda har andelen män, som erhållit arbete i öppna marknaden, minskat från nära 3/4 är 1960 till 1/3 är 1969 (se tabell 1.17). Motsvarande tal för kvinnorna var 85 resp. 53 procent. Den minskade andelen män, som erhållit arbete i öppna marknaden, förklaras främst av det särskilda beredskapsarbetets ökade betydelse. Denna arbetsvårdsåtgärd svarade 1960 för 1/5 av samtliga arbetsan- skaffningsåtgärder för män att jämföra med drygt hälften 1969. För kvinnorna har arkiv- och skyddat verkstadsarbete fått en relativt

sett allt väsentligare betydelse. De två sist- nämnda åtgärderna har dock ökat i såväl absolut som relativ omfattning även för männen.

1.3.2 Arbetsvårdsåtgärdernas fördelning läns- vis 1968

[ föregående avsnitt lämnades uppgifter om de skilda åtgärdernas utveckling under 1960-talet för män och kvinnor samt inträf- fade förskjutningar i åtgärdernas relativa betydelse. Det är av intresse att även något belysa de skilda åtgärdernas omfattning i länen. Eftersom viss osäkerhet vidlåter den nya databaserade arbetsvårdsstatistiken från 1969 får man nöja sig med 1968 års manuel- la statistik. Detta torde dock vara tillfyllest. då inga större förskjutningar torde ha skett under de senaste åren vad avser vidtagna åtgärder länsvis.

Denna studie visar bl. a. att arbetsanskaff- ningsåtgärderna 1968 sammantaget i vissa län svarade för mindre än 50 procent av samtliga åtgärder (Uppsala-, Gävleborgs- och Norrbottens län) medan motsvarande tal i andra län var omkring 70 procent (Stock— holms och Kopparbergs län). I flertalet län utgjorde dock arbetsanskaffningsåtgärderna totalt 55—60 procent av samtliga vidtagna åtgärder 1968. Ännu större länsvisa skillnader

Tabell 1.17 Antalet vidtagna arbetsanskaffningsåtgärder 1960, 1965 och 1969 för män och kvinnor

År Kön Därav i:

Öppna mark- naden

Skyddad verkstad

Arkiv- arbete

Särsk. be- redskapsarb.

Hemarbete

Abs.tal Abstal & Abs.tal % Abs.ta1 % Abs.tal %

8 216 2 406 10 622 11 946 3 500 15 446 10 056 2 781 12 837

498 215 713 1 881 884 2 765 2 964 984 3 948

87 81 168 105 143 248 104 108 212

297 109 406 553 311 864 1759 1 233 2 992

2 297 20 15 — 2 312 16 10 907 43 13 — 10 920 36 16 891 53 109 2 17 000 46

N m-CÅONUJONNW-bw

D—li—l h—l ONDNDNDmxIUrm-A _mj t—wi—u—nmv—

förelåg dock för de fyra olika slagen av arbetsanskaffning. Exempelvis svarade arbete i öppna marknaden endast för en tiondel av samtliga åtgärder i Stockholms län. Motsva- rande andel i de två övriga storstadslänen Malmöhus- samt göteborgs- och Bohus län var en fjärdedel. Även mellan de fem norr- landslänen varierade denna andel från 13 procent i Västerbottens- till 22 procent i Västernorrlands- och Norrbottens län. Ande- len personer, som under 1968 erhållit arbete i skyddad verkstad + hemarbete, utgjorde 10 procent eller däröver i Stockholms-, Jönkö- pings- och Blekinge län. Tämligen låga ande- lar för denna åtgärd hade man förutom i de fem norrlandslänen även i vissa andra län (Södermanlands-, Östergötlands-, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs och Värmlands

län).

1.3.3 Arbetsvårdsåtgärdernas sammansätt- ning 1970 och 1971

Som nämnts i det föregående är det inte möjligt att direkt jämföra uppgifterna över vidtagna åtgärder enligt den tidigare och den nya arbetsvårdsstatistiken. För att komplet- tera med en aktuell information hari tabell 1.18 ställts samman data från den nya statistiken från 1970 och 1971. Av denna framgår att antalet arbetsanskaffningar på öppna marknaden svarade för 16 procent av samtliga åtgärder 1971. Motsvarande pro- centtal för placering i skyddat arbete var något över 40 procent. Det förtjänar nämnas

att för en och samma person olika åtgärder kan ha vidtagits under året och att en och samma åtgärd kan ha vidtagits vid flera tillfällen. [ tabellen har medtagits hela an- talet arbetsvårdssökande under 1970 och 1971. Av de något mer än 100 000 sökande 1971 uppgick antalet personer som avregi- strerats p. g. a. arbete på den öppna mark- naden till 10110, dvs. 10,1 procent. Att antalet placeringar på öppna marknaden enligt tabell 1.18 är något högre än detta tal beror på att en person under årets lopp kan ha erbjudits mer än en anställning.

1.4 Antalet personer i skyddat arbete 1965 och 1971

Tidigare har redovisats antalet under olika år vidtagna arbetsplaceringsåtgärder. Härvid nämndes att en och samma person kan ha varit föremål för flera olika åtgärder under samma år. Man vet också att tiden, under vilken en person deltar i en viss åtgärd, är ganska olika i exvis beredskaps- jämfört med skyddat verkstadsarbete. För att ge en bild av volymen skyddade arbetsplatser vid en viss tidpunkt har det därför bedömts lämp— ligt att jämväl något studera antalet arbets- vårdssökande, som i slutet av ett år befinner sig i en viss form av skyddat arbete. I det följande kommer sålunda uppgifter att pre- senteras om samtliga personer i skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971 för hela riket och för 1971 motsvarande data för de skilda länen. Härvid kommer även en

Tabell 1.18 Antalet vidtagna arbetsvårdsåtgärder 1970 och 1971

År Antalet Antalet Därav Närings- Arbets- Arbetsmark- Arbetsanskaffnings- arbets- vidtagna arbetsanskaffning hjälp prövning, nadsutbild- åtgärderna i % av värds- åtgärder —träning ning samtliga vidtagna åt- sökande gärder vad avser:

på öppna i skyddat+ öppna skyddat mark- halvsk. ar- mark- arbete naden bete naden

1970 95 599 68 009 12 435 28 891” 2 008 4 797 19 878” 18,3 42,5 1971 100 089 70 766 11 234 28 869" 2 146 5 644 22 873” 15,9 40,8

" Enligt arbetsmarknadsstyrelsen torde datastatistiken underskatta antalet vidtagna åtgärder beträffande särskilt beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning.

uppdelning att ske på särskilt beredskaps-, skyddat verkstads-, arkiv- samt halvskyddat arbete.

1.4.1 Antalet personer i olika former av skyddat arbete 1965—1971

Antalet personer som i slutet av 1961 befann sig i någon form av skyddat eller halvskyddat arbete uppgick till 4 190. Fram t. 0. m. 1965 (se tabell 1.19) skedde en tredubbling till drygt 11 000 för att i slutet av 1971 uppgå till något över 30 000 arbetsvårdssökande. I tabell 1.19 har även angivits den relativa ökningen av samtliga sysselsatta i hel- och halvskyddat arbete samt motsvarande tal för samtliga arbetsvårdssökande. Antalet arbets— vårdssökande i skyddat arbete har sålunda mellan 1965 och 1971 ökat med 166 %mot 50% för samtliga registrerade arbetsvårds- sökande. Ökningen mellan 1965 och 1971 av antalet personeri de skilda slagen av skyddat arbete har i absoluta tal varit störst för arkivarbete och skyddat verkstads- + hem- arbete eller med ca 7 000 i båda formerna. Antalet personer i särskilt beredskapsarbete har under perioden 1965—1971 pendlat mel- lan 3 500 och 7 000. Den halvskyddade sysselsättningen har först under de senaste åren i och med tillkomsten av det nya bidragssystem som infördes fr.o.m. 1 juli 1967 fått en något större omfattning.

Denna utveckling har medfört att andelen sysselsatta i arkivarbete och skyddat verk- stadsarbete ökat från sammantaget 68 % 1965 till 71 %. Under samma tid har, som framgår av diagram 1.1, andelen sysselsattai särskilt beredskapsarbete minskat från knappt en tredjedel 1965 till nära en fjärde- del 1971. Den halvskyddade sysselsättningen svarade 1971 för 6 % av samtliga personer sysselsatta i skyddat arbete.

1.4.2 Antalet personer i skyddat arbete 1971, länsvis

Som kommer att visas i nästa avsnitt före- ligger tämligen stora länsvisa skillnader vad gäller fördelningen på de olika formerna

Tabell 1.19 Antalet personer ihel- och halv- skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971

1965 1971 lndex 1971 (1965 = 100) Skyddat verk— stads + hem- arbete 5 217 12 298 236 Halvskyddat arbete 150 1 846 (1 230) Arkivarbete 2 545 9 159 360 Särskilt bered- skapsarbete” 3 482 6 960 200 Summa 11 394 30 263 266 Antal arbets- vårdssökande 67 819 100 089 148

” De redovisade talen grundar sig på den statistik arbetsvårdsbyrån erhåller från länsarbets- nämnderna. Ett inte oväsentligt antal personer erhåller arbete vid särskilda beredskapsarbeten utan att anvisningen föregåtts av formell arbetsvårdsut- redning och noteras inte i arbetsvårdsstatistiken. De angivna talen är därför betydligt mindre än det faktiska antalet sysselsatta vid dessa arbeten. Enligt den särskilda sysselsättningsstatistiken för bered- skapsarbetena var antalet sysselsatta i särskilt be- redskapsarbete 20 822 i december 1971.

skyddat arbete. Men även den sammantagna volymen skyddat arbete varierar en hel del. För att illustrera detta kan det vara lämpligt att relatera antalet personer i de yrkesverk- samma åldrarna 18—66 år till hela antalet arbetsvårdssökande, som i slutet av 1971 befann sig i särskilt beredskaps-, skyddat verkstads-, arkiv- samt halvskyddat arbete. Uppgifterna om folkmängden i länen avser läget i slutet av 1970.

Av diagrammet 1.2 framgår att antalet invånare i yrkesverksam ålder per person i skyddat arbete uppgår till 170 för hela riket. Län med ett relationstal klart under riksge- nomsnittet, dvs. med en förhållandevis stor utbyggnad av den skyddade sysselsättnings- sektorn, är Gotlands (53 personer/sysselsatt i skyddat arbete), Jämtlands (96), Blekinge (119), Västerbottens (122) samt Uppsala län (125). De sysselsättningsformer, som är för- hållandevis kraftigt utbyggda i dessa län, är särskilt beredskapsarbete i Gotlands, Väster- bottens och Jämtlands län. För Uppsala län väger framför allt arkivarbetet tungt och för Blekinge län är det skyddat verkstadsarbete,

4190

55.0 . . . . . 15 23.4

:-:-:-:-:- 20.1

1961 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 År

Diagram 1.1 Antal arbetsvårdssökande som i slutet av år 1961 och 1965—1971 var i olika former av skyddat arbete.

Skyddat verkstadsarbete + hemarbete

Halvskyddat arbete

Arkivarbete

Särskilt beredskapsarbete

. ; | 5 T ' l l.

ABCDEFGHI K |. M N 0 P R S T'U'W x'v 'ZVACBDHela

riket

Diagram 1.2 Antal invånare i yrkesverksam ålder (18—66 år) i slutet av 1970 per sysselsatt person i skyddat arbete i slutet av 1971, länsvis.

som i förhållande till riket i övrigt är tämligen väl utbyggt. Detta framgår också av diagram 1.3 i vilket antalet invånare iyrkes- verksam ålder relaterats till samtliga syssel- satta vid verkstäder för skyddat arbete och hemarbete den 31.12.1971. Även i de övriga tre norrlandslänen (X, Y, BD) låg antalet personer i yrkesverksam ålder per sysselsatt i skyddat arbete under genomsnittet för riket.

Bland län med ett relativt stort antal personer i yrkesverksam ålder per sysselsatt i skyddat arbete, dvs. med en tämligen måttlig utbyggnad, återfinns Kristianstads (285 per- soner per sysselsatt i skyddat arbete), Skara- borgs (220), Östergötlands (226), Malmöhus län (227) samt Hallands län (221). Av nämnda län är, i förhållande till fördelningen på olika skyddade arbetsformer för hela riket, det skyddade verkstadsarbetet förhål- landevis litet utbyggt i Skaraborgs och Öster- götlands län (se även diagram 1.3). För de övriga tre länen överensstämmer den relativa fördelningen på olika skyddade sysselsätt- ningsformer ganska väl med riksgenom- snittet. Den huvudsakliga förklaringen till att den skyddade sysselsättningssektorn totalt är mindre utbyggd i dessa län (L, M, N) är sålunda att de olika formerna var för sig har en mindre omfattning än i övriga delar av landet.

Vad slutligen avser de tre storstadslänen framgår av stapeldiagrammet att utbyggnad—

en av den skyddade sektorn kommit längsti Göteborgs- och Bohus län (165 personeri yrkesverksam ålder per sysselsatt i skyddat arbete) att jämföra med 189 för Stockholms stad och län och 227 för Malmöhus län.

De länsvisa olikheterna är sålunda betyd- ande vad avser volymen skyddat arbete. Den regionala spännvidden är dock ännu mer uttalad beträffande tillgången på platser vid verkstäder för skyddat arbete + hemarbete. Av diagram 1.3 framgår att antalet invånare i yrkesverksam ålder (18—66 är) per sysselsatt person i skyddat verkstadsarbete i slutet av 1971 uppgick till 417 för hela riket. I vissa län (Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och Jämtlands län) understeg mot- svarande relationstal 250, innebärande att tillgången på denna form skyddad verksam- het i jämförelse med riket i övrigt är förhål- landevis god. I andra län däremot går det över 700 personer i yrkesverksam ålder per sysselsatt, nämligen Södermanlands (861), Östergötlands (760), och Skaraborgs län (872).

1.4.3 Antalet personer i de olika formerna skyddat arbete 1971 , länsvis

Av samtliga drygt 30 000 arbetsvårdssökan- de, som i slutet av 1971 befann sigiskyddat och halvskyddat arbete, var 23 procent sys- selsatta i särskilt beredskaps-, 41 procent i

675 F—

470 469

440 405

ABCDEFGHIKLMN

Diagram 1.3 Antal invånare i yrkesverksam

O PRS TUWXYZACBDHeIa riket

ålder (18—66 år) i slutet av 1970 per sysselsatt

person i skyddat verkstads— och hemarbete i slutet av 1971, länsvis.

skyddat verkstads- och hemarbete, 30 pro- cent i arkiv- och slutligen 6 procent i halvskyddat arbete. Som antytts i föregå- ende avsnitt varierar nämnda andelar mellan länen. Detta har illustrerats i stapeldiagram 1.4, i vilket den procentuella fördelningen av samtliga arbetsvårdssökande i skyddat arbete 1971 fördelats på olika slag av skyddat arbete. Vad då först gäller de i huvudsak med statliga medel finansierade sysselsätt- ningsformerna särskilt beredskaps- och ar- kivarbete så svarar den förstnämnda för omkring 30 procent eller mer av samtliga sysselsatta i Södermanlands län (35 %), Got- lands (43), Skaraborgs (36), Örebro (36), Västernorrlands (30) samt Norrbottens län (32). l fyra av dessa, nämligen Söderman- lands, Skaraborgs, Örebro och Norrbottens län, var samtidigt andelen sysselsatta i arkiv- arbete i det närmaste lika stor som eller större än för hela riket. Detta innebär då att de i primär- och sekundärkommunal regi drivna verkstäderna svarade för en förhål- landevis liten andel av samtliga sysselsatta i skyddat arbete i de uppräknade fyra länen eller 26, 25, 34 resp. 21 procent.

I några andra län med förhållandevis små

andelar sysselsatta i skyddat verkstadsarbete svarade arkivarbetet för en betydande del av hela den skyddade sysselsättningssektorn. Detta var fallet i Uppsala (29 procent vid verkstäder för skyddat arbete), Östergöt- lands (30) och Gävleborgs län (22). Sammanlagt var det sålunda 7 län, där andelen sysselsatta i skyddat verkstadsarbete uppgick till omkring 30 procent eller mindre av samtliga iskyddat arbete. Samtidigt fram- går av stapeldiagrammet att andelen i verk- städer för skyddat arbete i stället för att understiga riksgenomsnittet (41 %) med ca 10 procentenheter överträffar detsamma med minst lika mycket i fem län (F, G, H, K, W). 1 två av dessa, nämligen Jönköpings och Kronobergs län, var nämnda andel nära 20 procentenheter större än riksgenomsnittet. Vad slutligen avser den halvskyddade sysselsättningen framträder även här mycket stora länsvisa skillnader. Det finns län med 10 procent eller däröver av samtliga syssel- satta i halvskyddat arbete, nämligen Kalmar (15 %), Hallands (1 l), Skaraborgs (12), Värmlands (11), Västmanlands (l 1) och Norrbottens län (1 1). Dessa län kan då jämföras med de tre storstadslänen samt

AB C D G H K M N O R T U W X

Särskilt . Halvskyddat i . beredskapsarbete . Arkivarbete D arbete Skyddad verkstad + hemarbete

Diagram 1.4 Den procentuella andelen sysselsatta i skilda former av skyddat arbete den 31.12.197l,länsvis.

Kronobergs och Örebro län, i vilka det halvskyddade arbetet svarade endast för nå- gon eller några procent av samtliga arbets- vårdssökande i skyddat arbete.

1.4.4 Fördelning på arbetshinder av antalet personeri skyddat arbete 1971

Tämligen stora skillnader i arbetshinderför- delningen föreligger mellan de arbetsvårds— sökande i skilda former av skyddat arbete. Detta framgår av tabell 1.20 i vilken angivits den procentuella fördelningen på arbets- hinder av samtliga personer, som den 31 december 1971 var sysselsatta i skyddat verkstads-, hem-, arkiv-, särskilt beredskaps- samt halvskyddat arbete. I tabellen har även medtagits den relativa fördelningen på ar- betshinder av samtliga arbetsvårdssökande 1971 enligt den nya databaserade arbets- vårdsstatistiken.

Bland de sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete utgör personer med psykiska sjukdomar samt med intellektuella arbets- hinder tämligen stora grupper eller samman- taget över en tredjedel av samtliga. Däremot

är inslaget av handikappade med arbets- hindret social missanpassning och även alko- holism/narkomani tämligen begränsat vid verkstäderna.

Antalet personer med psykisk sjukdom är förhållandevis stort även i arkivarbete. l nämnda sysselsättningsform är dock framför allt gruppen annat arbetshinder av social karaktär i förhållande till samtliga arbets- vårdssökande överrepresenterad. Till detta arbetshinder hör då bl. a. de som av ålders- skäl och till följd av Språksvårigheter har problem att erhålla anställningar på den öppna arbetsmarknaden.

Vad därefter avser särskilt beredskapsar- bete är nära en tredjedel av de sysselsatta arbetshindrade p.. g. a. alkoholproblem. Även andelen personer med s. k. social miss- anpassning är, ijämförelse med övriga skyd- dade sysselsättningsformer, tämligen stor vid beredskapsarbetsplatserna.

I halvskyddat arbete sysselsätts över- vägande handikappade med somatiska ar- betshinder. Över 75 procent av samtliga 1448 personer, som i slutet av 1971 var sysselsatta i halvskyddat arbete hade sålunda

Tabell 1.20 Relativ fördelning på arbetshinder av antalet arbetsvårdssökande i olika former av skyddat arbete i slutet av 1971

Huvudar- Skyddad Halv- Hemar- Arkiv- Bered- Hela antalet betshinder verkstad skyddad bet s- arbets- skapsar- arbetsvård s- arb. pl. central plats betsplats sökande 1971

Lungsjukdom 7 ,9 4,3 15 ,4 5 ,3 5 ,9 5 ,6 Hörselskada 1,2 3 ,1 0,8 1,6 0,7 1,5 Synskada 1,4 3 ,4 3 ,0 1,7 0,7 '2 ,2 Hudsjukdom 0,7 0,8 1,1 1,0 0,5 2 ,l Hjärt- o kärlsjukdom 4,5 6,4 5,0 6,7 2,2 3,8 Ryggsjukdom 14,2 16,5 14,6 13,5 9,7 17,7 Annat rörelsehinder 15,6 24,5 24,6 17,3 5,8 17,4 Epilepsi 1,9 2 ,2 1,3 1,4 0,5 1,1 Ovriga somatiska

sjukdomar 5 ,7 7,6 6,1 8 ,0 3 ,7 7 ,7 Avvikande person-

lighet O,7 — 0,5 0,7 1,0 0,1 Psykisk sjukdom 19,0 10,5 16,6 19,4 11,6 16,6 Alkoholism/narko-

mani 9,1 2,2 1,1 4,6 32,7 9,6 Intellektuellt ar-

betshinder 15,0 10,5 1,9 0,9 3,1 3,1 Social missanpassning 0,9 0,7 0,3 0,8 11,6 8,0 Annat arbetshinder

av social karaktär 1,9 7,3 7,7 17,2 10,6 3,1

100 100 100 100 100 100

Absoluta tal 11 661 1 846 637 9 159 6 960 100 089 60 SOU 1972:54

någon form av dylika huvudarbetshinder. Antalet sysselsatta i hemarbete är visserligen begränsat men även i denna form av skyddad verksamhet har den klart övervägande an- delen somatiska arbetshinder.

1.4.5 Antalet arbetstagare som började resp. slutade sin anställning vid verkstäder för skyddat arbete 1970

Under 1970 var totalt 13 486 personer kortare eller längre tid sysselsatta i skyddat verkstadsarbete. Ungefär en tredjedel av det- ta antal eller 4 070 påbörjade och drygt en femtedel eller 2 576 lämnade under året en anställning vid skyddad verkstad. Omsätt- ningen av arbetstagare under ett år är så- lunda av tämligen stor omfattning.

Den nya databaserade arbetsvårdsstati- stiken, från vilken dessa siffror hämtats, innehåller även uppgifter om avgångsorsaker. Av intresse är att se vilken relativ betydelse de olika avgångsorsakerna har haft. Det kan härvid vara lämpligt att relatera antalet avgångna till antalet personer, som i slutet av år 1969 var anställda vid skyddade verk- städer. Sistnämnda tal uppgick till 9 576. [ tabell 1.21 har angetts dels hela antalet avgångna under 1970 i procent av samtliga anställda handikappade vid skyddad verkstad i slutet av 1969 och dels de olika avgångsor- sakernas relativa betydelse.

Under år 1970 kunde sålunda endast 4,5 procent eller ca 430 personer placeras ut från skyddad verkstad till arbete på öppna marknaden (inkl. halvskyddat arbete). Om

man till detta tal lägger även. andelarna som under året getts möjlighet att deltagai någon annan arbetsvårdsåtgärd (inkl. annat skyddat arbete) finner man att 7f8 procent eller 7—800 personer har kunnat lämna sin an- ställning vid verkstad för skyddat arbete för att antingen direkt eller eventuellt via någon annan arbetsvårdsåtgärd så småningom er- hålla ett arbete på öppna marknaden.

Den största enskilda avgångsorsaken är arbetsoförmåga, som angivits vara det direk- ta skälet för 9 procent av samtliga anställda handikappade. Däremot spelar orsakerna ålderspension eller omhändertagen för an- staltsvård en tämligen liten roll.

Tabell 1.2] Antalet under 1970 avgångna arbetstagare från verkstäder för skyddat arbete efter avgångsorsak.

Hela antalet av- Därav på grund av: gångna under år 1970 i %av antalet Arbets- Arbete Halv- Annat An- sysselsatta i slutet trän., iöpp- skyd- skyd- stalts- av 1969 -prövn., na dat dat vård

-mark- mark- ar- arbete nadsut- naden bete

bildn.

26,9 0,6 4,2 0,3 2,2

Slutat på egen begäran

Faktorer som påverkar samt diskussion av

arbetsvårdsbehovet

2.1 Inledning

Som framgått av det föregående kapitlet har antalet registrerade arbetsvårdssökande mer än tredubblats under 1960-talet och uppgick 1971 till 100 000. På grund av arbetsvårds- statistikens uppläggning ger dock dessa siff- ror en något överdriven bild av utvecklingen. Hela antalet under ett är registrerade arbets— vårdssökande omfattar nämligen också anta- let personer, som varit föremål för någon åtgärd, exvis påbörjat arbetsmarknadsutbild- ning, eller placerats i skyddat arbete. Detta innebär att en ökning av det registrerade arbetsvårdsbehövet blir ett resultat bl.a. av att man bygger ut de olika arbetsvårdspoli- tiska åtgärderna. Bl. a. kan nämnas att anta- let personer i skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971 ökat från 11 400 till 30 250, vilket också innebär att väsentligt fler perso- ner 1971 i förhållande till 1965 under året kunnat påbörja skyddat arbete. Även antalet arbetsvårdssökande, som getts möjlig- het att genomgå arbetsmarknadsutbildning, har ökat kraftigt sedan mitten av 1960-talet. Man finner också att antalet nyinskrivna sökande vid arbetsvården ökat betydligt långsammare än hela antalet arbetsvårds- sökande, eller från 31 400 1965 till 37 050 1970. Mellan 1970 och 1971 har t. o. m. en minskning av antalet nyinskrivna ägt rum. De förstagångsinskrivnas andel av samtliga sökande har minskat från 46 till 34 % mellan 1965 och 1971.

Det registrerade behovet av arbetsvård är dock säkerligen lägre än det faktiskt förelig- gande. Det ställer sig dock mycket svårt att försöka uppskatta det verkliga arbetsvårdsbe- hovet. Detta är bl.a. avhängigt definitionen av handikapp och avgränsningen av arbets- vårdens arbetsområde. Vidare sker ständiga förändringar i den ekonomiska och tekniska utvecklingen, vilket påverkar arbetsmarkna- den och indirekt också arbetsvårdsbehovet. Man kan också peka på förändringar inom det medicinska och psykiatriska området, som skapar ändrade förutsättningar för möj- ligheterna att bota tidigare mycket svåra sjukdomar. Detta tillsammans med en änd- rad syn på möjligheterna att via en yrkes— mässig rehabilitering återföra skadade och tidigare relativt svårt sjuka människor till arbetsmarknaden påverkar arbetsvårdsbeho- vet. Även inom andra delar av vårdområdet såsom social-, alkohol- och narkomanvård har man idag ett annat synsätt än tidigare vad gäller möjligheterna att via arbetsvården kunna åstadkomma en arbetsmarknadsmäs- sig rehabilitering.

Med hänvisning till bl. a. nämnda omstän- digheter har utredningen funnit det angelä- get att i detta kapitel något diskutera handi- kappbegreppet och därigenom också avgräns- ningen av arbetsvårdens område. Därefter följer ett avsnitt, i vilket en orientering lämnas om de olika vård- och sociala organ, som etablerat ett nära samarbete med den statliga arbetsvården. Beträffande andra fak-

torer, som påverkar arbetsvårdsbehovet — närmast då den ekonomiska politiken samt den ekonomiska och tekniska utvecklingen och dennas arbetsmarknadsmässiga konse- kvenser — kommer dessa att beröras i nästa kapitel. Kapitlet avslutas med en presenta- tion av utredningens försök att belysa arbets- vårdsbehovet genom en särskild undersök- ning. I anslutning till utredningens kommen- tarer till denna följer vissa synpunkter på hur man enligt utredningen lämpligast bör möta det nuvarande och framtida arbetsvårdsbeho- vet. Härvid kommer bl. a. att pekas på behovet att i ökad utsträckning försöka dels förebygga uppkomsten av detsamma och dels stödja den arbetshindrade arbetskraften för att den skall kunna behålla och erhålla anställningar på den ordinarie arbetsmarkna- den.

2.2 Avgränsningen av gruppen handikappad arbetskraft

Det finns för närvarande ingen officiellt fastslagen och entydig definition av den grupp handikappad arbetskraft, som skall kunna erhålla stöd och service genom den arbetsmarknadspolitiskt motiverade arbets- vården. En av arbetsmarknadspolitikens upp- gifter är att med olika medel möjliggöra för skilda grupper arbetssökande att få ett så meningsfullt och produktivt arbete som möj- ligt. Utifrän detta konstaterande kan endast den preciseringen göras att arbetsvården och därigenom även skyddat arbete är avsett för personer med en viss minsta arbetskapacitet och med svårigheter att erhålla och behålla ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

En definition eller avgränsning av gruppen handikappad arbetskraft, som skall kunna komma i fråga för arbetsvårdens insatser, är av grundläggande betydelse för överväganden beträffande arbetsvårdsbehovet och indirekt också den skyddade sysselsättningssektorns dimensionering. Med hänsyn härtill har ut— redningen funnit det nödvändigt att tämligen ingående behandla detta problem.

avgränsnings-

Till följd av bl. &. förbättrade tekniska hjälp- medel för främst de fysiskt handikappade behöver ett allvarligt handikapp idag inte nödvändigtvis innebära svårigheter att erhålla och utföra arbete på den öppna marknaden. Med tekniska hjälpmedel avses då såväl sådana som underlättar den dagliga livsfö- ringen som sådana, med vilka arbetsuppgifter kan tillrättaläggas för att kunna utföras av en handikappad person. Även om utvecklingen av dylika tekniska hjälpmedel iinte oväsent- lig mån skapat gynnsammare arbetsmark- nadsmässiga förutsättningar för stora grup- per handikappade är deras relativa situation vis-a-vis ”normalarbetskraften” fortfarande mer problematisk exempelvis i omläggnings— eller nedläggningssituationer. Det finns dock ett tämligen stort antal handikappade syssel- satta i arbeten, dår handikappet som sådant inte utgör något arbetshinder och för vilka speciella arbetsvårdsåtgärder inte erfordras. Det förefaller därför mindre lämpligt att i diskussioner om de handikappade och ar- betsmarknaden använda just begreppet han- dikappad. Olika benämningar som istället har brukat användas är exempelvis partiellt eller betingat arbetsföra och svårplacerade. I engelsk och amerikansk litteratur talar man om ”the hard to employ”, vilket kan över- sättas till begreppet svårsysselsatta. Detta ord är lättare att handskas med än partiellt eller betingat arbetsföra. Det förefaller även bättre än termen svårplacerade, som lätt förknippas med en dirigistisk politik ”att arbetsplacera människor”. Termen svårsys- selsatt skall inte tolkas så att personer med ett visst handikapp just härigenom är svåra att sysselsätta, utan det är på arbetsmark- naden existerande krav och anspråk, som medför svårigheter för personer med ett eller flera handikapp att få och behålla ett arbete. 1 betänkandet kommer begreppet svårsyssel- satt att användas synonymt med termerna partiellt eller betingat arbetsför samt arbets- kraft med handikapp. Även benämningen arbetshandikappad har utredningen funnit lämplig att använda.

2.2.2 ILO:s rekommendation angående yr- kesmässig rehabilitering

ILO: s alltjämt gällande rekommendation nr 99 om yrkesmässig rehabilitering av de han- dikappade (the disabled) är från 1955. Den behandlar åtgärder av såväl förberedande slag (yrkesvägledning, utbildning etc.) som syssel- sättningsfrämjande (anpassning av arbetsupp- gifter i öppna marknaden, skyddat arbete etc.). ”The disabled” person, vars förutsättningar att erhålla och behålla lämplig sysselsättning (employment) är väsentligt begränsad till följd av fysisk eller psykisk sjukdom eller skada. Här talas sålunda endast om personer, som av fysiska eller psykiska orsaker är svårsysselsatta. Vad avser den yrkesmässiga rehabiliteringens om- fattning sägs i ILO-rekommendationen: ”yr- kesmässiga rehabiliteringsåtgärder bör göras tillgängliga för alla handikappade personer, oavsett orsaken till och arten av deras handikapp och oavsett deras ålder, förutsatt att de kan förberedas för och ha sannolika förutsättningar att erhålla och behålla en lämplig anställnmg/sysselsättning (employ- ment)”.

Vad avser sysselsättningsfrämjande åtgär- der läggs i rekommendationen fast vissa allmänna principer för "placement of dis- abled persons”. I ett särskilt avsnitt behand- las därefter olika metoder för att vidga sysselsättningstillfällena för de svårsysselsat- ta. Härvid pekas på möjligheterna att genom information till och påverkan av arbetsgi- vare, öka intresset för anställning av arbets- handikappade samt genom anpassning av arbetsuppgifterna underlätta för dem att erhålla och behålla anställningar. Särskilda åtgärder såsom kvotlagstiftning, reserveran— det av vissa yrken omnämns också. Den skyddade sysselsättningen ägnas ett särskilt avsnitt i rekommendationen. I dettas första punkt sägs: ”Åtgärder bör vidtagas av den ansvariga eller de ansvariga myndigheterna i samarbete om så är lämpligt med privata organisationer för att organisera och utveck- la arrangemang för utbildning och sysselsätt- ning under skyddade förhållanden för ”the

definieras vara en

disabled”, som inte kan klara konkurrensut- satta (competitive) anställningar på den ordi- narie arbetsmarknaden”. Det heter vidare i punkt 2 under samma avsnitt att ”Sådana anordningar bör innehålla upprättandet av skyddade verkstäder och särskilda åtgärder för de handikappade, som av fysiska, psykis- ka eller geografiska skäl inte regelbundet kan resa till och från arbetsplatsen”.

2.2.3 Använda definitioner i några tidigare jorda utredningar

Utredningen har studerat följande tidigare gjorda utredningar för att se hur dessa definierat begreppet handikappad arbets- kraft:

1. Kommittén för partiellt arbetsföra. Be- tänkande ] och 5. SOU 1946: 24, 1948: 54. Den s.k. Kjellmankommittén.

2. Samordnad rehabilitering. — Betänkande av centrala rehabiliteringsberedningen (CRB). SOU 1964: 51.

3. 1960 års arbetsmarknadsutredning. SOU 196519.

4. Arbetsmarknadsverket och arbetsmark- nadspolitiken. SOU 1968: 60, 61. Stats- kontorets översyn av arbetsmarknadsver- kets organisation.

Kjellmankommitténs förslag till stödåt— gärder för de partiellt arbetsföra avsåg ”så- dana personer, vilka på grund av fysiska eller psykiska arbetshinder eller social belastning ha eller väntas kunna få svårare än andra att erhålla och behålla ett förvärvsarbete”. Till denna grupp hänfördes ej de helt arbets- oförmögna. Kommittén gick så pass långti precisering att man uppställde vissa minimi- fordn'ngar beträffande arbetsförmågan hos de personer, som enligt kommittén skulle kunna placeras i skyddad verksamhet. Perso- ner som skulle komma i fråga för denna form av arbetsvård borde sålunda inte ha en varaktigt mindre arbetsförmåga än l/4 av den normala. Man underströk även att den skyddade verksamheten skulle ha karaktär av arbetsföretag. Departementschefen anslöt sig

till den av Kjellmankommittén angivna defi- nitionen och avgränsningen.

Centrala rehabiliteringsberedningen (CRB) framhåller mycket starkt behovet att bygga ut den skyddade sysselsättningen ”bl. a. för patientgrupper, för vilka produk- tiv verksamhet tidigare inte ansetts möjlig, exempelvis svårt utvecklingsstörda”. Man an- såg att det krävs väsentligt ökade resurser för att skyddad sysselsättning ”skall stå till förfogande i alla de fall där — trots rehabili- teringsåtgärder — placering i arbete på den öppna marknaden icke är möjlig”. CRB diskuterar inte närmare frågan om man behöver olika former av skyddad sysselsätt- ning exempelvis sådan som är mer produk- tivt resp. mer terapeutiskt inriktad.

1960 års arbetsmarknadsutredning har inte försökt sig på en direkt definition av begreppet handikappad arbetskraft. I stället lämnas ett antal exempel på olika grupper svårplacerade och partiellt arbetsföra. Man torde dock kunna tolka arbetsmarknadsut- redningen sålunda, att man vill ge en mycket vid innebörd åt begreppet partiellt arbetsför. Förutom de av fysiska och psykiska skäl eller på grund av sociala problem svårsyssel- satta nämns att man på grund av ”förskjut- ningar i åldersstrukturen och näringslivets utveckling får ....... räkna med att sam- hället måste bygga ut åtgärderna för att i särskild ordning skapa sysselsättning för svår- placerade”. Arbetsmarknadsutredningen kommer förbi gränsdragningsproblemet vad gäller graden av arbetsförhet hos de svårsys- selsatta, för vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall vidtagas genom följande for- mulering: "Arbetsmarknadsutredningen ...... skall i huvudsak uppehålla sig vid den verksamhet, som på detta område bedrives av arbetsmarknadsverket".

Vad avser det statliga arbetsvårdsorganets medverkan i de former av terapi och syssel- sättning, som förekommer vid olika anstalter menade arbetsmarknadsutredningen att ”ar- betsmarknadsverkets resurser i första hand bör inriktas på effektiva insatser för de personer, som kan lämna anstalterna och som därvid är i trängande behov av stöd för

sin anpassning till arbetsmarknaden”. Av den särskilda propositionen 52/1966, där arbets- marknadsutredningens betänkande behand- las, framgår att departementschefen inte an- slöt sig till denna prioritering.

Arbetsmarknadsutredningen behandlade även statsbidraget till huvudmännen för de skyddade verkstäderna. Man förordade att statsbidrag skulle utgå med högre belopp till huvudmännen i de fall dessa bedrev sådan sysselsättning för speciellt produktionssvag arbetskraft exempelvis psykiskt utvecklings- störda. Inte heller detta förslag vann departe- mentschefens gillande.

Vad avser att definiera handikappad arbetskraft anför departementschefen liksom utredningen att detta ställer sig mycket svårt: "Det möter emellertid betydande svå- righeter att i en kortfattad definition uttöm- mande beskriva vilka som i arbetsvårdens mening bör räknas som handikappade. Be- dömningen måste ske från fall till fall, varvid hänsyn tas inte bara till personlighetsbilden utan också till miljöförhållandena. Följakt- ligen är det inte heller möjligt att kvantita- tivt bestämma behovet av arbetsvårdsåtgär- der”.

I statskontorets översyn av arbetsmark- nadsverkets organisation ägnas ett kapitel åt arbetsvården. Härvid anförs: ”Arbetsvårdens främsta syfte är att eliminera hindren mot sysselsättning på den öppna marknaden . . . . ,. I de fall detta syfte inte kan uppnås skall man inom arbetsvården tillskapa arbets— tillfällen vid sidan av den öppna marknaden, s.k. skyddad sysselsättning”. Utredningen konstaterar att det föreligger en klyfta mel- lan målsättning och verklighet inom den statliga arbetsvården och diskuterar olika metoder för att minska denna klyfta. För- utom en allmän kvalitetsförbättring genom ökad kontinuitet mellan de olika leden i rehabiliteringsprocessen samt tillförandet av ökade personalresurser menar utredningen att det kan vara nödvändigt att i större omfattning avskriva sådana arbetsvårdsfall ”som inte längre är lämpade för åtgärder avseende arbetsmarknadsmässig rehabilite- ring '.

I statsverkspropositionen 1970, där stats- kontorets översyn behandlas, anför departe- mentschefen beträffande förslaget om ökad avskrivning: ”I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig på denna punkt anser jag att sådan avskrivning bör ske med stor försiktighet. Beträffande vissa av ifrågava- rande grupper torde det vara möjligt att vidta arbetsvårdsåtgärder av temporär natur, t.ex. genom skyddad sysselsättning, vilka samtidigt kan tjäna som förberedelse för mer kvalificerade åtgärder i de fall prognosen förbättras”.

2.2.4 Utredningen

Det kan sålunda konstateras att det f. n. inte finns någon officiellt antagen entydig defini- tion eller avgränsning av den grupp arbets- handikappade som kan komma ifråga för arbetsvårdsåtgärder. De av riksdag och rege- ring fattade besluten, liksom den statistik som belyser arbetsvårdsverksamheten, ger vid handen att man i den hittills förda arbetsmarknadspolitiken gett en tämligen vid innebörd åt begreppen arbetsvård och svår- sysselsatt. Detta innebär att den arbetsmark- nadsmässiga rehabiliteringen i Sverige getts en betydligt vidare omfattning än som anges i den tidigare presenterade ILO-rekommen- dationen. Förutom idenna rekommendation angivna grupper som av fysiska eller psykiska orsaker är handikappade på arbetsmarkna- den omfattas i Sverige även de som av olika sociala skäl har svårigheter att utan vidare erhålla anställning. Utredningen menar för sin del att man även framöver bör tillämpa en vid definition av begreppet arbetshandi- kappad både med avseende på orsaken till handikappet och graden av arbetsnedsätt- ning. Utredningen kommer i kapitlet "Mål- sättningen för skyddat arbete” att något mer ingående diskutera avgränsningsproblema- tiken vad avser de arbetshandikappade, som bör komma i fråga för skyddad verksamhet.

2.3 Samarbetet mellan den statliga arbets- vården och inremitterande organ

2.3.1 Inledning

Ökningen under 1960-talet av antalet regi- strerade arbetsvårdssökande har delvis sin grund i det samarbete, som organiserats mellan den statliga arbetsvården och sjukhus, vårdanstalter, olika myndigheter och institu- tioner, etc.

Förutom att ett mer systematiskt ”upp- spårande” av arbetsvårdssökande har inletts under senare år har resurserna för rehabilite— ring vid kropps- och mentalsjukhus ökat. Tekniska hjälpmedel för svårt handikappade har utvecklats. Inom socialvården har intres- set för rehabiliteringsåtgärder som alternativ till socialhjälp ökat. Handikapporganisatio- nernas aktivitet har också märkbart stegrats. De fackliga organisationerna har engagerat sig allt mer i handikappfrågorna.

Arbetsvårdsstatistiken innehåller uppgif- ter om vilka organ och institutioner, som remitterar sökande till arbetsvården. Enligt denna källa kom 1970 drygt 21 % från sjukvård, ca 13 % från social—, kriminal-, nykterhets- och ungdomsvård, omkring 9 % från socialförsäkringsorgan, ca 9 % från sko- lor, handikapporganisationer och vissa övriga remissinstanser. Flertalet arbetsvårdssökande, ca 52 %, kom således från institutioner utan- för arbetsmarknadsverket. Från arbetsför- medlingens olika expeditioner inkl. yrkesväg- ledningen kom ca 27 % av samtliga remitte- rade arbetsvårdssökande. En relativt stor andel, drygt 19 %, tog på eget initiativ kontakt med det statliga arbetsvårdsorganet.

2.3.2 Exempel på den statliga arbetsvårdens externa kontakter

Från början var arbetsvården nästan uteslu- tande en avdelning dit arbetsförmedlingen kunde vända sig när svårigheter förelåg att med gängse förmedlingsinsatser lösa syssel- sättningsfrågan för en arbetshandikappad. Den har med tiden fått alltmer uppspårande funktioner med ett nät av kontakter utåt. För att åstadkomma en effektiv arbetsvård

krävs samverkan med en rad olika organ, som också har ansvaret för sin del av rehabiliteringen. Arbetsvårdstjänstemän sam- arbetar genom kontaktmannaskap med per- sonal vid bl. a. sjukhus, kriminalvårdsinstitu- tioner, vårdanstalter för alkoholmissbrukare, ungdomsvårdsskolor, specialskolor för bl. a. synskadade och hörselskadade samt med organ inom omsorgsstyrelsens verksamhets— område.

Arbetsvårdstjänstemän ingår också iolika rehabiliteringsteam vid medicinska rehabili- teringskliniker, institutioner för arbetspröv- ning och arbetsträning, försäkringskassornas samarbetslag, anställningsgrupper vid olika arbetsvårdsinstitutioner.

Arbetsvårdstjänstemän deltager även i pensionsdelegationer och länsarbetsnämnder- nas arbetsvårdsdelegationer och som regel också i s.k. behandlingskollegier vid krimi- nalvårdsanstalter, vårdanstalter för alkohol- missbrukare och vid ungdomsvårdsskolor.

2.3.3 Grunder och former för samarbetet mellan den statliga arbetsvården och andra organ med rehabiliteringsuppgifter

Till grund för de omfattande externa kon- takterna mellan den statliga arbetsvården och vissa andra organ med rehabiliterings- uppgifter ligger såväl officiella beslut som över- enskommelser och spontant uppkomna sam- arbetsformer. Centralt inom arbetsmarknads- styrelsen finns en rådgivande delegation1 för arbetsvårdsfrågor. Den har tillkommit i enlig- het med Kungl. brev den 30.12.1952. Denna arbetsvårdsdelegation har till uppgift att verka för arbetsvårdens utveckling och för samordning av statliga, kommunala och and- ra åtgärder på arbetsvårdens område.

Siu kvård — arbe tsva'rd

Någon central överenskommelse, som när- mare reglerar formerna för samverkan i enskilda fall mellan sjuk- och arbetsvård, finns inte. I allmänhet sker samverkan i form av muntliga eller skriftliga remisser från läkare, kuratorer m.fl. till arbetsvården.

Vissa sjukhus besöks av arbetsvårdspersonal på avtalade tider för direktkontakt med patienter för vilka arbetsvård väntas bli aktuell. Vid sjukhus där man inrättat särskil- da rehabiliteringsavdelningar förutsätts en fortlöpande insats från arbetsvården.

Kriminalvård — arbetsvård

1962 träffades en överenskommelse mellan fångvårdsstyrelsen (nuvarande kriminalvårds- styrelsen) och arbetsmarknadsstyrelsen om ett närmare samarbete mellan arbetsförmed- ling och kriminalvård. Överenskommelsen innebär bl. a. att länsarbetsnämnderna skall utse särskilda kontaktmän för de olika an- stalterna samt länskontaktmän. Fr. o. m. 1.7.1963 finns särskilda befattningshavare benämnda räjongkontaktmän inom arbets- vården för att betjäna kriminalvårdens olika anstaltsgrupper.

Nykterhetsvård — arbetsvård

Sedan 1963 gäller en överenskommelse mel- lan arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrel- sen om ett organiserat samarbete mellan nykterhetsvård och arbetsförmedling. över- enskommelsen innebär att en särskild befatt- ningshavare inom arbetsvården skall svara för den direkta kontakten med respektive an- stalt samt även ingå i de behandlingskollegier som enligt socialstyrelsens anvisningar skall finnas. Särskilda länskontaktmän skall också utses, vilka har till uppgift att samordna kontaktmannaverksamheten inom länen.

Ungdomsvdrd — arbetsvård

År 1959 träffades en överenskommelse mel- lan socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrel- sen om samverkan mellan ungdomsvårdssko- loma och arbetsförmedlingen i syfte att underlätta utplaceringen av elever vid dessa skolor. Överenskommelsen innebär bl. a. att

1I delegationen ingår bl.a. företrädare för arbetsmarknadens parter och handikapporganisa- tionerna.

en särskild befattningshavare inom arbetsför- medlingen skall fungera som kontaktman mellan skolan och arbetsförmedlingen. Efter hand som samarbetet fortgått och erfarenhe- ter vunnits har delvis nya former för samver— kan ansetts lämpliga. Numera bör om möjligt kontaktmannen delta i ett bestämt antal behandlingskollegier. Kontaktmän finns ut- sedda i alla län oberoende av om ungdoms- vårdsskolor finns eller inte. Dessa skall kun- na kontaktas av barnavårdsnämnderna angå- ende ungdomar som inte är elever vid ung- domsvårdsskolor, samt av sådana skolor i andra län beträffande elever från hernlänet.

Specialskolor för handikappade — arbetsvård

När det gäller skolor och anstalter för synskadade och skolor för hörselskadade, har mellan dessa och arbetsvården sedan länge förekommit ett samarbete i organisera- de former. Samarbetet har bl. a. inneburit kontinuerlig kontakt med institutionerna samt förberedande åtgärder för en arbetsan- passning i öppna marknaden.

Allmän försäkring + arbetsvård

Vid pensionsreformen permanentades de samarbetslag, bestående av representanter från försäkringskassorna (f.d. sjukkassorna) och arbetsvården, som dittills fun- nits på försök. För att pröva behovet av arbetsvård skall kassorna till samarbetslagen rapportera samtliga sjukskrivna, där sjuk- penning utgått i tre månader.

Försäkringskassan är enligt lagen om all- män försäkring under vissa villkor skyldig att undersöka om ”skäl föreligger att vidta åtgärd, som är ägnad att förkorta sjukdoms- tiden eller att eljest helt eller delvis förebyg- ga eller häva nedsättningen av den försäkra- des arbetsförmåga, samt tillse att lämpliga åtgärder vidtas”.

Sedan 1962 deltar också en företrädare för länsarbetsnämnden (arbetsvården) i pen- sionsdelegationens sammanträden. Denna de- legation handlägger frågor om förtidspen- sion, invaliditetstillägg och invaliditetsersätt—

ning. De ändrade bestämmelserna om vidgad rätt till förtidspension för personer som fyllt 63 år, som trädde i kraft den 1.7.1970, har krävt och kommer att kräva ett ökat sam- arbete mellan försäkringskassorna och ar- betsförmedlingen.

Socialvård — arbetsvård

Mellan socialvården och arbetsvården före— kommer ett kontinuerligt samarbete utan att några speciella regler fastställts. Samarbetet tillgår så att socialvården kontaktar arbets- förmedlingen när dess medverkan anses er- forderlig i enskilda fall. Den kommunala socialvårdens behov av dylikt samarbete tor- de ha blivit mer uttalat under senare år. Bl. a. kan pekas på den ändring i socialhjälps- lagen, som trädde i kraft den 1.7.1968, vilken dels ålägger socialnämnderna att ”be- driva en aktiv uppsökande verksamhet och dels vidta åtgärder och/eller förmedla vårdin- satser för att tillgodose dessa behov”.

Arbetsvårdsinstitutioner av olika slag — ar- betsvårdsexpeditioner

Särskilda anordningar är vidtagna för en samverkan mellan den statliga arbetsvården och den oftast i primär- eller sekundärkom- munal regi drivna arbetsprövningen, arbets- träningen och skyddade sysselsättningen.

Den arbetsprövning som bedrivs vid sta— tens arbetsklinik har särskilda befattnings- havare från arbetsmarknadsstyrelsen avdela- de till kliniken. I deras uppgifter ingår att lämna fakta till övriga medlemmar i arbets- prövningsteamet beträffande arbetskraven inom olika yrken m. m., medverka i arbets- prövningens uppläggning och genomförande samt att förbereda utskrivningen så att fort- satta arbetsvårdsåtgärder kan ta vid utan dröjsmål.

Kontakten med arbetsvårdsinstituten för arbetsträning och -prövning ombesörjs av personal från respektive läns arbetsvårds- expeditioner. Dessa kontaktmäns uppgifter överensstämmer i stort med vad som gäller för arbetsvårdstjänstemännen vid statens ar-

betsklinik. Skillnaden är att de ej är knutna till institutionen på heltid. Deras närvaro begränsas till de besök som erfordras för att de skall kunna följa verksamheten kontinuer- ligt.

2.3.4 Statskontorets undersökning om sam- ordnings- och kontaktbehov mellan den stat- liga arbetsvården och andra organ med reha- biliteringsuppgifter

Statskontoret inhämtade i anslutning till sin översyn av arbetsmarknadsverket (SOU 1968: 61) synpunkter på samordnings— och kontaktbehov. Härvid vände man sig till ett stort antal centrala myndigheter och organ, som har och är beroende av samarbete med den statliga arbetsvården. Vidare gjordes en kartläggning av kontaktbehovet mellan loka- la institutioner och arbetsvården i några län. Även om några år har förflutit sedan dessa två studier genomfördes och resultaten pre- senterades torde de lämnade synpunkterna i allt väsentligt alltjämt äga giltighet.

En sammanfattning av de synpunkter som framkom vid den förstnämnda av statskonto- rets undersökningar visar att den samverkan som efterlystes gällde både planeringen i stort och handläggningen av enskilda ären- den. Några instanser underströk speciellt att man ansåg det möjligt och nödvändigt att nå en förbättrad samordning i resursplaneringen och resursutnyttjandet genom ett utbyggt fastare samarbete mellan berörda huvudmän såväl centralt som lokalt.

Vad gäller handläggningen av enskilda ärenden var den genomgående uppfattningen att man önskade bättre garantier för konti- nuitet i åtgärderna. Arbetsvården borde kopplas in på ett tidigare stadium, i princip redan under den värd som föregår densam- ma. Den praktiska lösning som i allmänhet rekommenderades var en ytterligare utbygg- nad av kontaktmannaverksamheten.

För att kunna fylla sin uppgift i rehabili- teringsarbetet ansåg ett flertal av de tillfrå- gade myndigheterna och organen att arbets- vårdens resurser behöver förstärkas såväl beträffande personal som tillgängliga arbets-

Flera instanser ansåg att arbetskraften i mycket större omfattning måste placeras på öppna arbetsmarknaden genom ökade insat- ser dels från den egentliga arbetsförmed- lingen men dels också genom att utnyttja sär- skilda specialister med teknisk och ergono- misk utbildning. Över huvudtaget ansåg man att arbetsvårdstjänstemännen skulle operera mer direkt ute i arbetslivet.

I statskontorets kartläggning av det lokala samarbetsbehovet var avsikten att få en uppfattning om hur stor hjälp ett antal olika vårdinstitutioner önskar erhålla från den statliga arbetsvården. Svaren på den fråga som de förstnämnda hade att besvara skulle uttryckas i föreliggande kontaktbehov. Un- dersökningen riktade sig till de vårdinstitu- tioner som ansågs vara av särskilt intresse: sjukhus (sjukhem), olika typer av anstalter för handikappade, kriminalvårdsinstitu- tioner, skyddsorganisationer m. m., nykter— hetsvårdsinstitutioner, kommunala arbets- vårdsinstitutioner, kommunala nämnder inom socialsektorn samt försäkringskassor.

En sammanfattning av de synpunkter som framkom vid denna undersökning visar att flertalet av de olika institutionerna ansåg sig behöva en ökad hjälp från arbetsvården genom kontaktbesök och motsvarande. Be- hovet varierade emellertid starkt, från några timmar till vad som motsvarar heltidstjäns- ter.

Det har ansetts värdefullt att referera en del av de synpunkter från några olika vård- områden, som framkom i statskontorets två undersökningar. Sålunda var kraven om ut- ökad kontaktmannaverksamhet särskilt star- ka från landstingen. Landstingen som har stora och kostsamma engagemang på rehabi— literingsområdet uttryckte ofta sin otill— fredsställelse med den service de får från den statliga arbetsvården.

Enligt företrädare för kriminal- och nyk- terhetsvården har kontaktmannaorganisa- tionen visat sig mycket värdefull som förbin- delselänk med arbetsvården då det lett till ökade arbetsvårdsframställningar. Bl. a. hän- visades det till att antalet arbetsvårdssökande

med socialt arbetshinder ökat mycket kraf- tigt under senare år. Man ansåg att den gällande organisationen för samverkan är klart otillräcklig. Trots att de flesta anstalter har regelbundna besök från arbetsvården önskades en förstärkning såväl för den slutna som den öppna vården.

Återanpassning av ungdomar från anstal- ter och i öppen vård till arbetsmarknaden ansågs också kräva ökad kontaktverksamhet. Om man lyckas med rehabilitering & ung- domsåren minskar riskerna för att individer- na vid en senare ålder återkommer som sökande till arbetsvården.

I undersökningarna framkom också ön- skemål om ökad kontakt mellan sjuk- och arbetsvården. Önskemålen var olika stora beroende på hur väl utbyggd service man hade i fråga om såväl kuratorsverksamhet som rehabilitering. Utbyggnaden av medi- cinska rehabiliteringsavdelningar får ofta till följd att patienter, som tidigare betraktats som pensionsfall i stället kan gå tillbaka till arbetsmarknaden via en arbetsmarknadsmäs- sig rehabilitering. De ökade resurserna på rehabiliteringens olika områden och de sam- arbetsformer som utvecklats har medfört att allt fler grupper av gravt handikappade och s.k. multihandikappade kommit att ta ar- betsvårdens resurser i anspråk.

Inom mentalsjukvården kunde man spåra en klar tendens till ökat kontaktbehov med arbetsvården. Inom den psykiatriska värden har främst genom förbättrade och nya psy- kofarmaka allt fler personer, som tidigare var kroniska vårdfall, kunnat skrivas ut till aktiv livsföring och meningsfull sysselsättning. Det positiva resultat, som arbetsvårdsinsatser haft på mentalvårdspatienter ansågs ha resul- terat i att arbetsvården kopplas in i allt större utsträckning.

Önskemål om ökad kontaktmannaverk- samhet angavs ocksä av anstalter för fysiskt handikappade. Bl.a. önskade man få en utökning till stånd för hörselskadade ung- domar. På vanföreanstalterna önskade man framför allt ökad tid för behandlingskolle- gier, men också utökad uppföljning av en- skilda ärenden. Vad gäller institutioner för

synskadade önskades något ökad kontakt- verksamhet för att ärendena skulle kunna följas upp bättre.

Vid olika institutioner och organ inom den kommunala arbetsvården såsom arbets- prövning och -träning, skyddad sysselsätt- ning samt hemarbete önskades en intensi- fierad kontaktverksamhet. Möjligheterna skulle härigenom öka till utplacering på öppna marknaden av personer som genomgår någon av dessa åtgärder.

2.3.5 Utredningen

Den i detta avsnitt presenterade kontakt- verksamheten mellan den statliga arbets- vården och andra samhälleliga organ har blivit alltmer omfattande. Denna torde också ha bidragit till ökningen under 1960-talet av antalet arbetsvårdssökande. De av statskon- toret 1968 gjorda undersökningarna om föreliggande samordnings- och kontaktbehov mellan arbetsvården och andra organ med rehabiliteringsuppgifter påvisade ett fortsatt snarast ökat behov av kontakter. Även om några år förflutit sedan dessa gjordes synes enligt utredningen dessa huvudresultat allt- jämt äga giltighet. Det är enligt utredningen mycket väsentligt att erhålla en kontinuitet mellan den arbetsmarknadsmässiga rehabili— teringen och den som föregår denna. Detta har också framhållits i arbetsmarknadsstyrel- sens arbetsvårdspolitiska program från 1970. En tidigt insatt rehabilitering är oftast mest effektiv och minst påfrestande för individen samt ur samhällsekonomisk synpunkt klart fördelaktig. För att möjliggöra detta och samtidigt åstadkomma en eftersträvad konti— nuitet i rehabiliteringsprocessen krävs enligt utredningen såväl en förstärkt information från arbetsvården som en utvidgad upp— sökande och kontaktverksamhet med andra rehabiliteringsorgan.

Ansvaret för ett tidigt kartläggande av arbetsvårdsbehovet vilar såväl på den statliga arbetsvården som på övriga i rehabiliterings- verksamheten engagerade parter. En god in- formation till dessa om arbetsvårdens arbets- sätt, hjälpmedel och resurser är nödvändig

& _l l

? i l

liksom, vad som är lika viktigt, begräns- ningarna i arbetsmarknadsverkets åtaganden. Andra rehabiliteringsorgan kan härigenom bibringas en mer realistisk uppfattning om arbetsvårdens möjligheter samt i vilket skede av rehabiliteringsförloppet det kan vara lämpligt att den mer arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen sätts in. Är informationen från arbetsvården otillräcklig samtidigt som personaltillgångama är för knappa för att tjänstemännen mer aktivt skall kunna enga- gera sig i andra organs rehabiliteringsarbete blir risken stor för att individerna får över— drivna föreställningar om arbetsvårdens möj- ligheter och inte blir tillräckligt väl förbe- redda för den yrkesinriktade rehabilite- ringen.

2.4 Utredningens försök att belysa arbets- vårdsbehovet

2.4.1 Inledning

I samband med översynen av arbetsmark- nadsverkets organisation lät statskontoret genomföra en särskild undersökning om be- hovet av eller utrymmet för åtgärder från arbetsvården. I redogörelsen för denna un- dersökning, som finns publicerad i ”Arbets- marknadsverket och arbetsmarknadspoliti- ken 2” (SOU 1968261), sägs att ”det gällde att kartlägga den presumtiva efterfrågan på arbetsvårdsåtgärder som kommer från den grupp, som inte är registrerad vid arbets- vården”. Nämnda studie utfördes i två etap- per, varav den första genomfördes i anknyt- ning till den utvidgade arbetskraftsundersök- ningen hösten 1966.

Utredningen rörande den skyddade syssel- sättningen har genomfört en liknande kart- läggning. Sålunda fogades ett antal tilläggs- frågor till den utvidgade arbetskraftsunder- sökningen (AKU) under hösten 1969, varef- ter arbetsvårdstjänstemän gjorde fördjupade intervjuer under våren 1970. I statskontorets undersökning ställdes tilläggsfrågoma till ca 15 000 av de totalt 60000 personer, som ingick i den utvidgade'arbetskraftsundersök- ningen. I vår undersökning har i stort sett

samma tilläggsfrågor ställts till ett dubbelt så stort antal personer eller 32 628 av de totalt 60 000, som ingick i hela arbetskraftsunder- sökningen hösten 1969, Intervjuerna gjordes under de sex första av de sammanlagt 10 mätveckorna eller under tiden 7 septem- ber—18 oktober 1969.

Statistiska centralbyråns utredningsinsti- tut har svarat för den första etappen av undersökningen samt för bearbetningen av allt material. Konstruktionen av tilläggsfrågoma som intervjuformuläret i etapp 2 har skett i nära samråd mellan utredningen och arbetsmarknadsstyrelsen.

I det följande kommer att redovisas un- dersökningens uppläggning och resultat. Re- dogörelsen för uppläggning (fältarbete, in- tervjuformulär m.m.) bygger på den av statistiska centralbyråns utredningsinstitut uppgjorda undersökningsrapporten. Det bör redan inledningsvis nämnas att den valda undersökningsmetoden med delvis självdek- larerade svar beträffande förekomsten av något arbetshinder torde medföra en under- skattning av antalet personer med arbetshin- der, som är negativt värderade. Detta gäller då främst sådana handikapp som alkoholbe- svär och sociala problem. Även personer med olika psykiska störningar kan ha underskat— tats genom att man antingen inte är med- veten om eller inte vill uppge dessa. Utred- ningen var medveten om dessa begräns- ningar. Det antogs emellertid vara förenat med stora svårigheter och därigenom avse- värda kostnader att försöka uppskatta det ”faktiska” arbetsvårdsbehovet bland grupper med olika slag av negativt värderade arbets- hinder. De gjorda övervägandena om för- och nackdelar med en undersökning delvis base- rad på självdeklarerade uppgifter ledde fram till att fördelarna ansågs överväga och att man i efterhand skulle försöka göra vissa kompletterande beräkningar av de arbets- vårdsbehövandes sammansättning ur arbets- hindersynpunkt.

såväl

Under hösten 1969 genomfördes en utvidgad arbetskraftsundersökning omfattande totalt ca 60000 intervjupersoner. Urvalet var ett stratifierat slumpmässigt urval av den i Sve- rige bosatta befolkningen i åldern 14 år och däröver.

Intervjuerna utfördes per telefon av ut- redningsinstitutets lokalombud. intervjuerna gjordes i de fall intervjuperso- nen ej var anträffbar på telefon. Uppgifter inhämtades i första hand direkt från den utvalda intervjupersonen själv. I de fall denne inte var anträffbar kunde emellertid uppgifter inhämtas från intervjupersonens make/maka/fader/moder/son/dotter eller i vissa fall även från någon annan person.

Urvalet till specialundersökningen (etapp 1) utgjordes av personer, som ingick i urvalet för de sex första veckorna under undersök- ningsperioden. Detta omfattade 32 628 per- soner och utgjorde ett slumpmässigt urval av den i Sverige bosatta befolkningen med något av födelseåren 1902—1955. Tilläggs- intervjun om arbetsvårdsbehovet följde, efter en kort presentation, omedelbart på in— tervjun för arbetskraftsundersökningen. I de fall man i arbetskraftsundersökningen måste inhämta uppgifter från annan än intervjupersonen har arbetsvårdsintervjun in- te genomförts.

Besöks-

2.4.2.l Intervjuforrnuläret i etapp 1

Som framgår av intervjuformuläret (se bil. 3) har skilda frågor ställts till olika kategorier av intervjupersoner. Till presumtivt arbets- vårdsbehövande räknades:

— sysselsatta (förvärvsarbetande) som själva ansåg sitt arbete olämpligt med hänsyn till sitt hälsotillstånd, handikapp eller even- tuellt annat arbetshinder (fråga 1) och/eller som av läkare blivit rekommen- derade att byta till annat arbete (fråga 2)

— arbetslösa och latent arbetssökande, som ansåg att deras möjligheter att få arbete försvårades av personliga skäl som t. ex.

sjukdom, handikapp eller arbetshinder av annat slag (fråga 3) eller som under de sista 90 dagarna erhållit bidrag, vård eller annan hjälp i någon av de former som anges ifråga 9, samt — övriga personer utanför arbetskraften, vil- ka trodde att förvärvsarbete kunde bli aktuellt inom det närmaste året (fråga 4) och som räknade med att deras möjlig- heter att erhålla arbete skulle försvåras av personliga skäl som t. ex. sjukdom, handi- kapp eller arbetshinder av annat slag (fråga 5) eller som under de senaste 90 dagarna erhållit bidrag, vård eller annan hjälp i någon form som anges i fråga 9.

Formuleringen av de tilläggsfrågor, som intervjupersonerna i arbetskraftsundersök— ningen skulle besvara, är som synes tämligen vid. Detta innebär då att den grupp presum- tivt arbetsvårdsbehövande, som erhölls ge- nom självdeklarerade svar också blivit mycket stor. I en del fall kan det ha varit tillräckligt att en person uppburit exempelvis sjukpenning någon dag under tremånaders- perioden före intervjutillfället för att han eller hon skulle komma att hänföras till de potentiellt arbetsvårdsbehövande. Det visade sig också under fältarbetet (etapp 2) att arbetsvårdstjänstemännen fann att vissa per- soner inte på något sätt kunde anses vara handikappade i traditionell mening. Som kommer att redovisas längre fram har därför en grupp ”ej handikappade" skiljts ut från de presumtivt arbetsvårdsbehövande. Detta skedde inte i statskontorets undersökning, där enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrel- sen förekomsten av liknande ärenden var mer sällsynt. Till en del kan'denna skillnad mellan de två studierna förklaras av att den tidigare karenstiden om tre dagar isjukför- säkringen upphörde fr. o. m. 1968.

lntervjupersoner som genom svaren på frågor i tilläggsformuläret kunde karaktärise- ras som presumtivt arbetsvårdsbehövande tillfrågades om de gav sitt samtycke till att tjänstemän vid arbetsförmedlingen fick del- ges innehållet i den just genomförda in- tervjun (fråga 10).

De inkomna intervjuformulären granskades. manuellt. Bortfallet i undersökningen upp- gick totalt till 1418 personer, vilket mot- svarar 4,3 % av urvalet omfattande 32 628 personer. Bortfallet enbart i tilläggsunder- sökningen uppgick till I 098.

Bortfallet i tilläggsundersökningen består huvudsakligen av sådana intervjuer där upp- gifterna till arbetskraftsundersökningen måste inhämtas från annan person än inter- vjupersonen själv eller dennes make/maka eller föräldrar. Endast i ett fåtal fall beror bortfallet på att dennes make/maka eller föräldrar) inte velat delta i den del av intervjun som avsåg behovet av arbetsvård.

intervjupersonen (eller

2.4.2.3 Urval och fältarbete i etapp 2

Undersökningsgruppen utgjordes av de per- soner som i etapp 1 karaktäriserats som presumtivt arbetsvårdsbehövande. Gruppen omfattade 1949 personer. Av dessa gav 1 508 sitt samtycke till att tjänstemän vid arbetsförmedlingen fick ta del av de upplysningar som lämnats i etapp 1 av undersökningen. I fråga om de sistnämnda personerna översändes en kopia av urvals- blanketten med vissa data överförda från det besvarade intervjuformuläret i etapp 1 till arbetsmarknadsstyrelsen. Personerna kontak- tades därefter för intervju under våren 1970. Beträffande övriga 441 personer översändes endast vissa uppgifter från urvalsblanketten om namn, adress, län och folkbokförings- nummer. Bakgrundsdata för etapp 2 inhäm- tades i det senare fallet utan att kontakt togs med intervjupersonen.

De inkomna intervjuformulären granska- des av utredningen. lntervjuformulären över- lämnades därefter till utredningsinstitutet för bearbetning och i samband därmed gjor- des ännu en granskning i avsikt att bereda formulären för bearbetning.

De uppgifter, som framkom genom sed- vanlig arbetsvårdsintervju eller som inhäm- tats på annat sätt fördes av arbetsvårds-

tjänstemännen över på en särskild blankett (se bil. 3). På denna skulle då anges huruvida arbetsvårdsbehov var aktuellt eller inte. För de personer, där arbetsvårdsbehov ej ansågs vara aktuellt skulle anges någon av följande fyra orsaker:

-— bedömts som arbetsoförmögen

+ sysselsatt i ett arbete som med hänsyn till handikappet inte bedömdes vara olämpligt — arbetslös eller latent arbetssökande, för vilken handikappet ej bedömts utgöra ett hinder för att erhålla ett arbete

— ej förvärvsarbetande för vilken handi- kappet ej bedöms utgöra ett hinder för erhållande av arbete inom ett år.

I de fall det kunde konstateras att arbets- vårdsbehov förelåg skulle anges om veder- börande redan var känd inom arbetsvården eller ej. Slutligen skulle på den blankett som användes i etapp 2 anges huvud- och bi- arbetshinder samt de arbetsvårdsåtgärder, som bedömdes erforderliga eller redan var vidtagna.

2.4.2.4 Tabellframställning, tolkning av re- sultaten samt bortfall i etapp 2

De tabeller, som tagits fram grundar sig på en av utredningen uppgjord tabellplan. Samt- liga erhållna resultat är uppräknade till be- folkningsnivå 1.10.l969. Tabeller har er- hållits baserade dels på uppgifter från etapp 1 och dels från etapp 2. Detta har gjort det möjligt att i vissa avseendenjämföra gruppen aktuellt arbetsvårdsbehövande med den an- talsmässigt betydligt större gruppen poten- tiellt arbetsvårdsbehövande. Bortfallet i den andra etappen av undersökningen har räk- nats upp till totalnivå.

Vid uppräkning till total befolkningsnivå har i princip samma uppräkningsförfarande använts som i den reguljära arbetskrafts- undersökningen. Självfallet är dock faktiska antalet personer, som ligger bakom de uppräknade talen för skilda delgrupper i tabellmaterialet väsentligt mycket mindre än i arbetskraftsundersökningen, eftersom dels

tilläggsfrågoma ställdes endast till ungefär hälften av samtliga i arbetskraftsundersök- ningen ingående personer och dels endast en mindre del av de tillfrågade personerna har befunnits vara arbetsvårdsbehövande. Som exempel kan nämnas att varje intervjuad person i etapp 1 representerar i genomsnitt ca 170 personer i befolkningen.

Eftersom undersökningen var upplagd som en stickprovsundersökning måste försik- tighet iakttagas vid tolkningen av erhållna resultat. Denna typ av studier är nämligen alltid behäftad med slumpfel. Även ett visst bortfall förekom i undersökningens andra etapp genom att ett antal personer antingen inte var anträffbara eller vägrade att deltaga. Detta uppgick till 85 personer, vilka uppräk- nats till totalnivå. Det uppräknade bortfallet var 15 292 personer, varav 8 840 män och 6451 kvinnor. I förhållande till antalet potentiellt arbetsvårdsbehövande innebär detta en bortfallsprocent om 6,6 för män och 7,4 för kvinnor.

Även om bortfallet sålunda var tämligen begränsat är det dock anledning att något se om bortfallsgruppen skiljer sig från samtliga potentiellt arbetsvårdsbehövande. Andelen ej gifta liksom yngre var väsentligt större i bortfallet än bland samtliga. Vidare var andelen ej sysselsatta högre i bortfalls- gruppen. Vad slutligen gäller fördelningen på riksområden svarade storstadslänen för en högre andel av bortfallet än som motsvarar dessa läns andel av samtliga presumtivt ar- betsvårdsbehövande.

Den använda tabellplanen syftade till att erhålla mycket detaljerade uppgifter om de

arbetsvårdsbehövandes sammansättning med avseende på bl. a. kön, ålder, arbetshinder och län. Genom denna långtgående nedbryt- ning av det begränsade materialet har givetvis i arbetstabellerna många celler erhållits med inga eller endast ett fåtal noteringar i. Sammanslagningar har sålunda fått göras till större grupper. Erhållna data på riksnivå för olika köns— och åldersgrupper torde dock kunna sägas vara tillförlitliga. Även den för vissa variabler gjorda uppdelningen på tre riksområden (storstadslän, skogslän och öv- riga län) är behäftad med endast mindre slumpfel.

2.4.3 Antalet potentiellt och aktuellt arbets- vårdsbehövande

Totala antalet potentiellt arbetsvårds- behövande enligt arbetskraftsundersök- ningen var 220 990. Av dessa har arbets- vårdstjänstemännen i etapp 2 funnit nära 110 000 vara i behov av arbetsvård enligt de bedömningsgrunder, som används inom ar- betsvården. Mellanskillnaden om 110000 utgjordes dels av 74 700 sysselsatta i ett arbete som med hänsyn till handikappet ej bedömdes vara olämpligt, dels ]] 400 arbets- lösa eller latent arbetssökande för vilka handikappet ej bedömdes utgöra ett hinder för erhållande av arbete, dels 7300 ej förvärvsarbetande för vilka handikappet ej bedömdes utgöra ett hinder för erhållande av arbete och dels slutligen 18 100 som bedöm- des vara arbetso förmögna.

Av intresse är att se i vad mån de av arbetsvårdstjänstemännen som aktuellt be-

Tabe112.1 Antalet potentiellt och aktuellt arbetsvårdsbehövande män och kvinnor

Abs. fördelning Relativ fördelning

Män Kv. Sa Män Kv. Sa

Totala antalet potentiellt

arbetsvårdsbehövande 133 877 87 118 220 990 61 39 100 Därav enl. arbetsvårdstjäns-

temännens bedömning: Ei aktuellt arbetsvårds-

behövande 66 989 44 543 111 531 60 40 100 Aktuellt arbetsvårds-

behövande 66 888 42 575 109 459 61 39 100

Anm. P g a uppräkningsförfarandet i arbetskrattsundersokningen blir inte alltid summan av olika delgrupper exakt lika med den i tabellerna angivna

dömda arbetsvårdsbehövande skiljer sig från dem, som enligt svaren på tilläggsfrågoma i arbetskraftsundersökningen har karaktäri- serats som potentiellt arbetsvårdsbehövande. I tabell 2.1 har en uppdelning på män och kvinnor skett av dessa två grupper, utvisande att männen utgjorde 60 % av samtliga såväl potentiellt som aktuellt arbetsvårdsbe- hövande.

2.4.4 De aktuellt arbetsvårdsbehövande

2.4.4.l Andelen som tidigare varit i kontakt med arbetsvårdsexpedition

Totalantalet enligt arbetsvårdstjänste- männens bedömning i behov av arbetsvård uppgick till drygt 109 000 eller i stort sett samma antal som i statskontorets undersök- ning 1966/67. Av de 109 000 hade ca 34 000 eller en knapp tredjedel tidigare varit i kontakt med någon arbetsvårdsexpedition. Det visade sig att en större andel av männen (en dryg tredjedel) än av kvinnorna (en knapp fjärdedel) var kända vid arbetsvården. Detta innebär då att det dolda arbetsvårdsbe- hovet synes vara större bland kvinnor än bland män.

De i denna undersökning erhållna siffror- na över antalet arbetsvårdsbehövande är att betrakta som ett behov vid en viss tidpunkt. Det kan därförjämföras med hela antalet vid arbetsvårdsexpeditionerna registrerade ar- betsvårdssökande vid en viss tidpunkt dvs. ”stocken arbetsvårdssökande”. Till stocken arbetsvårdssökande har då förts antalet ar- betsvårdssökande i åtgärder + aktuella för åtgärder samt sökande som är under utred- ning. Eftersom den fr.o.m. 1969 införda nya arbetsvårdsstatistiken, enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen, innehåller vissa felaktigheter vad gäller avregistreringen av

personer, som inte längre är aktuella för en viss åtgärd är man hänvisad till uppgifter från den manuella arbetsvårdsstatistiken från 1968. Med hänsyn till att totala antalet arbetsvårdssökande ökade med endast 1 100 mellan 1968 och 1969 torde inte stocken sökande vid slutet av de båda åren skilja sig nämnvärt. I nedanstående tablå har angivits dels antalet arbetsvårdsbehövande och dels antalet personer ingående i stocken arbets- vårdssökande den 31 december 1968. An- talet arbetsvårdsbehövande män och kvinnor har sålunda enligt denna undersökning upp- skattats vara en och en halv resp. tre gånger så stort som det registrerade antalet vid en viss tidpunkt.

Män Kvinnor Summa

Aktuellt antal arbetsvårds- behövande Stocken arbets- vårdssökande 3 1. l 2. 1 96 8 Stocken i procent av de arbets- vårdsbehövande 66 35 54

66 888 42 575 109 459

44 016 14 790 58 806

Av intresse är även att något försöka belysa relationen mellan antalet arbetsvårds- behövande och stocken arbetsvårdssökande i skilda riksområden. I följande tabell har en sådan jämförelse gjorts i de tre områdena storstadslän, skogslän och övriga län. De erhållna relationstalen antyder att det ej registrerade arbetsvårdsbehovet är inte ovä- sentligt större i storstads- än i övriga län.

Av den företagna undersökningen framgår också hur stor del av de arbetsvårds- behövande, som enligt arbetsvårdsexpedi- tionernas noteringar tidigare varit i kontakt med arbetsvården. Som nämnts ovan upp- gick denna andel till nära 1/3 eller exakt 32 % för hela riket. Nämnda procenttal för

Storstads- län AB,

M,O

Aktuellt antal arbetsvårdsbehövande Stocken arbetsvårdssökande 31.12.1968 Stocken i% av de arbetsvårdsbehövande

40 652 16 465 36

Skogslän Övriga Hela S, W, X, Y, Z län riket AC, BD

30 206 38 607 109 459 18 265 24 076 58 806

60 62 46

storstads-, skogs- och övriga län var för reSp. område 28, 33 och 32 %. Även dessa tal tyder sålunda på att det så att säga dolda arbetsvårdsbehovet verkar vara större i stor- stadsområdena än för riket iövrigt.

2.4.4.2 Arbetsmarknadsstatus

En uppdelning har skett efter arbetsmark- nadsstatus enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969. Av de drygt 109000 arbets- vårdsbehövande var sålunda 2/3 eller 77 000 sysselsatta i ett med hänsyn till handikappet olämpligt arbete. 18 000 eller 15 % var arbetslösa eller latent arbetssökande och resten dvs. 14 000 var ej förvärvsarbetande, som angivit att arbete kan bli aktuellt inom ett år. Denna fördelning på tre olika arbets— marknadsstatus överensstämmer tämligen väl med de resultat statskontoret erhöll i sin studie från 1966/67. Som framgår av tabell 2.2 var— andelen sysselsatta bland männen inte oväsentligt högre än för kvinnor eller 79 resp. 58 procent. De ej förvärvsarbetande kvinnorna fördelade sig med 24 och 18 procent på arbetslösa och latent arbets- sökande resp. övriga ej förvärvsarbetande. Förutom skillnaden mellan könen vad gäller arbetsmarknadsstatus erhölls även vissa skillnader riksområdesvis. Sålunda var an- delen ej förvärvsarbetande något större i storstadslänen än i övriga delar av riket. Skillnaden var dock förhållandevis liten. Genom att de arbetsvårdsbehövandes ar- betsmarknadsstatus avser förhållandet enligt den utvidgade arbetskraftsundersökningen

hösten 1969 är det möjligt att göra vissa jämförelser med resultaten från hela arbets- kraftsundersökningen. Denna jämförelse måste då begränsas till grupperna sysselsatta, arbetslösa och latent arbetssökande. Någon motsvarighet i den reguljära arbetskrafts- undersökningen till gruppen ”ej förvärvs- arbetande för vilka arbete kan bli aktuellt inom ett år” finns nämligen inte.

Av de totalt 95 200 arbetsvårdsbe- hövande var 81 % sysselsatta, 8 % arbetslösa och 11 % latent arbetssökande. Motsvarande tal avseende hela arbetskraften var 94,5, 1,5 samt 4,0 %. Detta innebär då att andelen arbetslösa bland såväl de arbetsvårdsbe- hövande männen som kvinnorna var väsent- ligt högre än i hela arbetskraften. Även de latent arbetssökande utgjorde framförallt bland kvinnorna en förhållandevis stor SHIPP-

De ovan konstaterade skillnaderna inne- bär då också att de arbetsvårdsbehövande utgjorde en tämligen stor del av samtliga arbetslösa och latent arbetssökande.

I tabell 2.3 har de arbetsvårdsbehövandes procentuella andel av samtliga sysselsatta, arbetslösa och latent arbetssökande angivits. Medan de arbetsvårdsbehövande totalt upp- gick till något över 2 % av hela arbetskraften + latent arbetssökande var deras andel så pass hög som 12 % av samtliga enligt AKU arbetslösa.

Antalet arbetslösa uppgick till 7 600 var- av 5 100 var män och 2 500 kvinnor. Med hjälp av data från arbetskraftsundersök- ningen är det möjligt att något närmare

Tabell 2.2 Arbetsvårdsbehövande män och kvinnor efter arbetsmarknadsstatus

Abs.tal Relativ fördeln. Män Kv. Sa Män Kv. Sa Sysselsatta i ett med hänsyn till handikap- pet olämpligt arbete 52 809 24 773 77 581 79 58 71 Arbetslösa och latent __ arbetssökande 7 501 10 242 17 742 11 24 16 Ovriga för vilka för- värvsarbete kan bli aktuellt inom ett år 6 578 7 560 14 136 10 18 13 Samtliga arbetsvårds- behövande 66 888 42 575 109 459 100 100 100 76 SOU 1972 : 54

hållande till hela arbetskraften Tabell 2.3 De arbetsvårdsbehövande sysselsatta, arbetslösa och latent arbetssökande i för-

Kön De arbetsvårdsbehövande i % av hela arbetskraften uppdelad på: Syssel- Arbets- Latent Hela AK + satta lösa arbets- latent arbets- sökande sökande enl. höst-AKU 1969 Män 2,3 17,8 8,7 2,5 Kvinnor 1,7 7,4 5,7 2,1 Samtliga 2,0 12,2 6,2 2 3

studera denna grupps sammansättning vad avser ålder och arbetslöshetstid. Med tanke på den tämligen långtgående nedbrytningen av den förhållandevis begränsade gruppen arbetslösa som här gjorts måste viss försiktig- het iakttagas vid enstaka delgrupper.

Vid en jämförelse med samtliga arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969 bör observeras att i undersökningen om arbetsvårdsbehovet medtogs endast per- soner under 67 år. Den reguljära arbets- kraftsundersökningen omfattar även perso- ner över denna ålder. Detta innebär att full jämförbarhet inte råder i tabell 2.4 vad avser den äldsta åldersgruppen (65 år—). I tabellen har förutom efter ålder en fördel— ning efter arbetslöshetstidens längd med- tagits.

studier av värden för

Tabellen ger klart vid handen att andelen över 45 år bland de arbetsvårdsbehövande arbetslösa männen och kvinnorna var väsent- ligt högre än bland samtliga arbetslösa. Medan exempelvis över 50% av de arbets- vårdsbehövande männen var i åldrarna 45 — 64 år var motsvarande tal för samtliga arbetslösa män något över 30 %. Även vad gäller arbetslöshetstidens längd framträder en skillnad. 40% av gruppen arbetsvårds- behövande arbetslösa män hade exempelvis haft en arbetslöshetstid överstigande 4 måna- der att jämföra med drygt 25 % av samtliga arbetslösa män.

2.4.4.3 Åldersfördelning

Av de totalt 109 000 arbetsvårdsbehövande var något över hälften 45 år eller mer. Som

Tabell 2.4 Relativ fördelning av de arbetsvårdsbehövande arbetslösa och samtliga arbets- lösa enl. AKU på åldersgrupper och efter arbetslöshetstidens längd

Ålde rsklasser Arbe tsvård sbe-

hövande arbetslösa

Sam tliga arbets- lösa enl. höst-AKU 1969

Män Kvinnor S:a Män Kvinnor S:a —24 år 13,8 34,6 20,6 30,4 42,6 37,1 25—44 " 30,0 25,7 28,6 29,4 31,2 30,3 45—54 " 23,1 20,8 22,4 12,1 16,0 14,3 55—64 " 29,6 13,6 24,3 19,4 8,7 13,7 65— ” 3,5 5,4 4,1 8,7 1,5 4,8 Abs. antal 5 133 2 523 7 656 28 800 34 300 63 100

Arbetslöshets— tidens längd —1 mån.

Tabell 2.5 De arbetsvårdsbehövandes åldersfördelning samt relativ åldersfördelning enligt AKU av personer i ak + latent arbetssökande

Ålders— De arbetsvårdsbehövande Relativ fördelning av klasser personer i ak + la-

Abs. fördelning Relativ fördelning tent arbetssökande

Män Kv. Sa Män Kv. Sa Män Kv. Sa

—24 år 3511 5 869 9381 5,2 13,7 8,6 16,6 21,2 18,5 25—34 " 12 824 5 154 17 977 19,2 12,1 16,4 21,2 20,0 20,7 35—44 ” 13 340 9 110 22 450 19,9 21,4 20,5 18,8 20,0 19,3 45—54 " 16 662 10 829 27 490 24,9 25,4 25,1 20,9 21,9 21,3 55—64 " 19 249 10 952 30198 28,8 25,7 27,6 17,6 14,5 16,3 65 år _ 1 305 660 1 965 2,0 1,6 1,8 4,8 2,5 3,9 Summa 66 888 42 575 109 459 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 framgår av tabell 2.5 var åldersfördel- bland de arbetsvårdsbehövande skiljer sig ningen bland män och kvinnor i stort sett likartad.

Fördelningen på åldersklasser var ungefär densamma också i de tre riksområdena stor- stads-, skogs- och övriga län. Åldersfördel- ningen enligt denna undersökning överens- stämmer relativt väl med den tidigare av statskontoret genomförda. I tabellen har även medtagits den relativa åldersfördel- ningen enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969. Beräkningen har härvid base- rats på antalet personer i arbetskraften (sys- selsatta + arbetslösa) samt de latent arbets- sökande. Andelen i högre åldrar visar sig då vara betydligt större bland de arbetsvårds- behövande. Medan exempelvis andelen ar- betsvårdsbehövande över 55 år var 29 % var motsvarande andel enligt arbetskraftsunder- sökningen 20 %.

För att se i vad mån åldersfördelningen

från de registrerade arbetsvårdssökande hari tabell 2.6 den relativa åldersfördelningen av dessa två grupper angivits. Det visar sig härvid att andelen yngre var väsentligt högre bland de arbetsvårdssökande. Detta gäller såväl män som kvinnor. Exempelvis var andelen arbetsvårdssökande under 34 år 42 % att jämföra med 25 % i gruppen arbets- vårdsbehövande. Denna jämförelse tyder så- lunda på ett större arbetsvårdsbehov i de högre åldrarna av arbetskraften än som kommer till uttryck i det registrerade arbets- vårdsbehovet.

2.4.4.4 Yrkesfördelning

Antalet personer, som var sysselsatta i ett olämpligt arbete, uppgick till 77 500, varav 52 700 män och 24 800 kvinnor. Med led- ning av uppgifter från arbetskraftsundersök-

Tabell 2.6 Relativ åldersfördelning av de arbetsvårdsbehövande och de registrerade arbets- vårdssökande. Åldersklasser Relativ åldersfördelning av de: Arbetsvårdsbehövande Registrerade arbets- vårdssökande 1969 Män Kv. Sa Män Kv. Sa —24 år 5,2 13,7 8,6 19,7 26,7 21,5 25-34 " 19,2 12,1 16,4 20,7 20,0 20,5 35—44 " 19,9 21,4 20,5 18,1 17,7 18,0 45-54 " 24,9 25,4 25,1 21,3 21,5 21,3 55—64" 28,8 25,7 27,6 18,4 13,2 17,1 65 år — 2 0 1,6 18 1,7 1,0 1,5

i

liga sysselsatta på yrkesområden Tabell 2.7 Relativ fördelning av dels de arbetsvårdsbehövande sysselsatta och dels samt-

Yrkesområden

Män Kv. Sysselsatta arbetsvårdsbehövande Samtliga sysselsatta enl. höst-AKU 1969

Sa Män

Natur-, socialvetenskapligt, administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete 5,2 16,4 8,8 24,9 42,3 31,7 Kommersiellt arbete 5 ,2 17,2 9,0 7,4 11,6 9,0 Lantbruks-, skogs— och

fiskeriarbete 15,9 5,4 12,5 10,6 5,0 8,4 Transport— och kommuni-

kationsarbete 7,5 1,5 5,6 8,5 3,1 6,4 Tillverkningsarbete 61,4 25,0 49,8 44,3 12,6 32,0 Servicearbete 4,8 34,4 14,3 4,2 25,5 12,4 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

ningen hösten 1969 har det varit möjligt att göra en fördelning på yrkesområden. I tabell 2.7 har den relativa fördelningen på 6 olika yrkesområden angivits. För att se huruvida de arbetsvårdsbehövandes yrkesfördelning skiljer sig från en normalpopulation arbets- tagare har även medtagits fördelningen av samtliga sysselsatta enligt arbetskraftsunder- sökningen hösten 1969.

Tabellen utvisar tämligen stora skillnader i yrkesfördelningen mellan de två grupperna. Sålunda var andelen arbetsvårdsbehövande män och kvinnor sysselsatta med natur-, socialvetenskapligt, administrativt, kameralt samt kontorstekniskt arbete klart lägre än dessa yrkesområdens andel av samtliga sys- selsatta. Det omvända förhållandet gällde tillverkningsarbete och för männens del även lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete. Vidare var en slående stor andel av de arbetsvårds- behövande kvinnorna sysselsatt med ser- vicearbete. Som kommer att visas i nästa avsnitt om handikappfördelningen väger oli— ka slag av rörelsehinder och ryggsjukdomar tämligen tungt. Dessa slag av handikapp utgör större arbetshinder i olika former av kroppsarbete såsom skogs-, tillverknings- och servicearbete, medan liknande handikapp inte behöver utgöra något arbetshinder i mer kontorsbetonade yrken.

2.445 Arbetshinderfördelning

Urvalet av de s.k. potentiellt arbetsvårds— behövande skedde som tidigare nämnts med hjälp av ett antal tilläggsfrågor till arbets- kraftsundersökningen. Dessa frågor var av den typen att de intervjuade själva hade att bedöma exempelvis i vad mån deras arbete var lämpligt med hänsyn till hälsotillstånd, eventuellt handikapp eller annat arbets- hinder. Det har alltså varit fråga om självde- klarerade svar. När undersökningen lades upp antogs det också att man med denna fråge- teknik skulle komma att underskatta antalet personer med sådana slag av handikapp, som är behäftade med negativa värderingar. Det bedömdes med andra ord som mindre sanno- likt att man öppet skulle tillstå sådana arbetshinder som alkoholbesvär eller krimi- nell belastning jämfört med somatiska han- dikapp av typen ryggbesvär, hjärt- och kärl- sjukdomar etc. Även vissa slag av psykiska störningar, som man antingen inte är med- veten om eller som man ogärna uppger, antogs komma att bli något underskattade.

Vid klassificeringen av de aktuellt arbets- vårdsbehövande efter arbetshinder har ar- betsvårdstjänstemännen använt den fr. o. rn. 1969 införda nya handikappgrupperingen. Vid bedömningen av arbetshinder skulle såväl huvud- som biarbetshinder anges. Ur tabell 2.8 kan utläsa att de mest domi-

nerande huvudarbetshindren bland såväl män som kvinnor var ryggsjukdom (34 % av männen, 28 % av kvinnorna), annat rörelse- hinder (17 resp. 21 %) övriga somatiska sjukdomar (13 resp. 12 %) samt psykisk sjukdom (11 resp. 11%). Av orsaker som nämnts ovan var det endast en mycket liten del av de arbetsvårdsbehövande för vilka har angetts arbetshindren alkoholism-narkomani (1,5 %) och social missanpassning (0,6 %). Genom att en ny handikappgruppering infördes 1969 har vissa svårigheter förelegat att göra direkta jämförelser med statskonto- rets studie från 1966/67. Efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå har dock vissa sammanslagningar gjorts i den äldre och nya grupperingen för att åstad- komma viss jämförbarhet. Överensstämmel- sen mellan de två undersökningarna visade sig vara tämligen god. En avvikelse har dock

kunnat noteras. Sålunda synes andelen med psykisk sjukdom ha ökat något mellan de två undersökningstillfällena både för män och kvinnor.

2.4.5 Arbetsvårdsåtgärder som bedömts er- forderliga att vidtaga

För de personer där ett arbetsvårdsbehov bedömdes föreligga skulle arbetsvårdstjänste- männen ange vilka åtgärder som ansågs erforderliga. 1 anvisningarna till undersök- ningen betonades att bedömningen skulle ”ske utifrån det antagandet att erforderliga resurser föreligger". Vidare sades i anvis- ningarna: ”Samtliga de åtgärder som kan behöva ingå i en rehabiliteringsprocess för att nå fram till en stadigvarande lösning bör anges". Detta innebär då att för en och

Tabell 2.8 De arbetsvårdsbehövandes arbetshinderfördelning

Arbetshinder Arbetsvårdsbehövande efter arbets- Relativ fördel- hinder ning av samtliga arbetsvårds- Abs.fördelning Rel. fördelning sökande 1969 j 1 Män Kv. Sa Män Kv. Sa Män Kv. Sa ) Lungsjukdom 3 243 1 484 4 728 4, 3,5 4,3 9,5 8,9 9,4 i Hörsel- och ; synskada 2 384 347 2 730 3, 0,8 2,3 3,0 4,1 3,3 ; Hudsjukdom 1562 1686 3 247 2, 4,0 3,0 1,3 2,8 1,7 *, Hjärt— och ; kärlsjukdom 6 420 3 955 10 375 9, 9,3 9,5 4,2 3,0 3,9 ; Ryggsjukdom 22 570 11993 34 562 33, 28,2 31,6 17,0 14,4 16,3 ! Annat rörelse- hinder 11429 9 082 20511 1 , 21,3 18,7 16,2 17,4 16,4 Epilepsi — 168 168 — 0,4 0,1 1,0 1,5 1,1 Ovriga somatis- ka sjukdomar 8619 5 221 13 909 12,9 12,3 12,7 6,9 8,1 7,2 ? S: a somatiska ! sjukdomar 56 227 34 006 90 230 84,1 79,9 82,4 59,1 60,2 59,4 ' Avvikande per— sonlighet — 204 204 — 0,5 0,2 0,9 0,7 0,8 Psykisk sjukdom 7 248 4 755 12 004 10,9 11,2 11,0 12,7 25,5 15,9 Alkoholism- Narkomani 1 532 134 1 666 2,3 0,3 1,5 12,4 2,0 9,7 Intellektuellt arbetshinder 167 509 676 0,2 1,2 0,6 2,7 4,5 3,1 Social missan- passning 682 — 682 1,0 — 0,6 10,1 2,7 8,2 Annat arbets- hinder av social karak- tär 861 2 286 3 146 1,3 5,4 2,9 2,3 4,5 2,8 Uppgift saknas 174 680 853 0,3 1,6 0,8 , — — Summa 66 888 42 575 109 459 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

?!

l l l ? l l

nat anges.

! nedanstående tablå har angivits det uppräknade antalet gånger olika arbetsvårds- åtgärder bedömts erforderliga. Resultat har medtagits från såväl den av utredningen som den av statskontoret genomförda studien.

Åtgärder Antal gånger vid- stående åtgärder an- givits vara erforder- liga och lämpliga att vidtaga Utred- Stats- ningens kontorets studie studie 1969/70 1966/67

Läkarundersökning 55 433 50 429 Anlagsprövning 21 253 21 485 Arbetsprövning 14 835 6 407 Arbetsträning 11 376 12 054 Yrkesutbildn. (inkl.

anpassningskurs) 48 401 50 391

Näringshjälp + Motor-

fordon Arbetsbiträde + Särskilda anordningar på arbetsplatsen 4 103 2 247 Arbetsplacering på

öppna markn. 56 012 70 758 Halvskyddat arbete 10 512 Placering i arkivarbete 11 753 Placering i skyddad

verkstad el. indu- striellt beredskaps- ” 091 arbete 24 759 Placering i beredskaps— arbete (utomhusarbete) 2 010 Placering i hemarbete 3 365 4 869 Antal personer i behov av arbetsvård 109 459 102 150

Vid jämförelsen mellan de två studierna utförda med tre års mellanrum bör påpekas att i statskontorets undersökning efterfråga- des behovet av skyddat arbete utan någon precisering på de olika formerna. De 17 000 personer, för vilka placering i skyddat arbete bedömdes erforderlig enligt statskontorets rapport, skall sålunda jämföras med antalet personer där det enligt utredningens studie ansågs erforderligt med placering i arkivar- bete, skyddad verkstad samt beredskapsar- bete, dvs. med ca 38 500 personer. Detta innebär då mer än en fördubbling. Samtidigt har mellan de två tillfällena antalet personer där placering på öppna marknaden ansetts erforderlig och möjlig minskat från 70 000 till 56 000. I utredningens studie har dock

samma person har flera olika åtgärder kun- halvskyddat arbete angetts för något över 10 000.

Vad gäller olika former av förberedande åtgärder såsom läkarundersökning, arbetsträ- ning och utbildning har dessa angivits i ungefär samma omfattning vid de två under- sökningstillfällena, dock med undantag för arbetsprövning som ansetts erforderlig för ungefär dubbelt så många arbetsvårds- behövande i den senare jämfört med den tidigare studien.

Antalet personer i behov av de olika formerna skyddat arbete var nära 12 000 i arkiv-, ca 25 000 i skyddat verkstadsarbete och drygt 3 000 i hemarbete. Antalet arbets- vårdsbehövande, där placering i beredskaps- arbete (utomhusarbete) bedömts vara en erforderlig åtgärd var förhållandevis litet eller 2 000.

Vad avser de förberedande åtgärderna såsom läkarundersökning, arbetsprövning och -trä- ning samt utbildning föreligger inga nämn- värda skillnader mellan könen. Däremot framträder vissa olikheter vid bedömningen av arbetsplaceringsåtgärder. [ tabell 2.9 har angivits antalet män och kvinnor, där någon arbetsplacering på öppna marknaden eller i

Tabell 2.9 Antalet arbetsplaceringsåtgärder, som bedömts erforderliga för män och kvinnor.

Åtgärder Antal gånger vidstäende åtgär— der angivits vara erforderliga och lämpliga att vidtaga för Män Kvinnor Samtliga

Arbetsplacering på

öppna marknaden32 724 23 288 56 012 Halvskyddat arbete 6 607 3 914 10 521 Placering i arkiv-

arb. 4189 7 564 11753 Placering i skyddad

verkstad el. in- dustriellt bered- skapsarbete 17 947 6 802 24 759 Placering i bered-

skapsarbete

(utomhus) 2 010 — 2 010 Placering i hemar-

bete 2 021 1 344 3 365 Antal personer i

behov av arbets- vård 66 888 42 575 109 459

skyddat arbete ansetts erforderlig. Även totala antalet arbetsvårdsbehövande män och kvinnor har medtagits. Tabellen ger vid handen att arkivarbete angetts för fler kvinnor än som motsvarar kvinnornas andel av samtliga arbetsvårdsbehövande. Vad avser halvskyddat arbete synes arbetsvårdstjänste- männen ha ansett detta som en adekvat åtgärd för ett något större antal män än som motsvarar deras andel av samtliga arbets- vårdsbehövande.

För att se om bedömningen av arbets- placering på öppna marknaden respektive i skyddat arbete skiljer sig åt mellan olika riksområden har en procentuell fördelning av arbetsplaceringsåtgärderna skett på stor- stads-, skogs- och övriga län. Härvid fram- kom inga skillnader.

1 tabell 2.10 har angivits den relativa fördelningen på huvudarbetshinder av samt- liga arbetsvårdsbehövande samt på olika for- mer av arbetsplaceringsåtgärder. Inom grup- pen med somatiska sjukdomar framträder

vissa skillnader. Sålunda har en högre andel av personer med hjärt- och kärlsjukdomar ansetts behöva arbete vid skyddad verkstad än som motsvarar denna grupps andel. För personer med ryggsjukdomar har en relativt hög andel bedömts kunna placeras i arbete på öppna marknaden.

Vad gäller gruppen psykiskt sjukå + avvikande personlighet + intellektuellt ar- betshindrade har, som redan påpekats, en underskattning säkerligen skett. Detta är huvudförklaringen till att denna endast har kommit att utgöra S% av samtliga arbets- vårdsbehövande, där arbete i skyddad verk- stad bedömts erforderligt. Enligt arbetsvårds- statistiken utgjorde arbetshindergruppen psykisk sjukdom 18 % av samtliga personer, som den 31.12.1969 var sysselsatta vid skyddade verkstäder. Motsvarande andel för gruppen med intellektuellt arbetshinder var drygt 17 %.

Även arbetsvårdsbehövande med alkohol- besvär och sociala problem har underskattats

Tabell 2.10 Antalet arbetsplaceringsåtgärder, som bedömts erforderliga för skilda arbets-

hindergrupper Arbetshinder Antal Antal gånger nedanstående arbetsplaceringsåtgärder arbets- bedömts erforderliga och lämpliga att vidtaga vårdsbe- hövande Placering: på öpp- i halv- i ar- i skyd- i bered— i hem- na mark- skyd- kivar- dad verk- skaps- arbete naden dat bete stad arbete arbete Hjärt- och kärlsjukdom 10 375 3 411 1 178 1 388 4 059 (158) (170) 0 9,5 6,1 11,2 11,8 16,4 RYEgsjukdom 34 562 20 350 2 523 3 020 7 258 (342) 813 % 31,6 36,3 24,0 25,7 29,3 24,2 Annat rörelsehinder 20 511 9 401 2 724 2 738 4 395 (338) 1 348 __ % 18,7 16,8 25,9 23,3 17,8 40,1 Ovriga somatiska sjukdomar 24 782 13 430 2 219 2 404 5 244 507 859 0 22,4 24,0 21,1 20,5 21,2 25,2 25 ,5 Summa somatiska sjukdomar 90 230 46 592 8 644 9 550 20 956 1 345 3 190 % 82,4 83,2 82,2 81,3 84,7 66,9 94,8 Psykiska sjukdomar + av- vikande personlighet + intellektuelltarbets— 12 884 6 993 1 372 1520 1 914 — (175) hinder % 11,8 12,5 13,0 12,9 7,7 Alkoholism, narkomani + 2 348 817 — — 1 028 665 — social missanpassning % 2,1 1,5 4,2 33,1 Annat arbetshinder av 3 146 1 609 508 682 859 — — social karaktär % 2,9 2,9 4,8 5 ,8 3,5 Samtliga 109 459 56 012 10 521 11753 24 759 2 010 3 365 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 82 SOU 1972:54

i denna undersökning. Av tabellen framgår att dessa utgör endast 2% av samtliga arbetsvårdsbehövande. Av de personer, där en placering i beredskapsarbete bedömts erforderlig hör inte mindre än en tredjedel till denna arbetshindergrupp.

Dessa två förhållanden tyder då på att det totala behovet av såväl skyddat verkstads- som beredskapsarbete har underskattats med den undersökningsteknik, som kommit till användning. I ett följande avsnitt har ett försök gjorts att något beakta detta.

2.4.6 Ett försök att beakta den troliga underskattningen av de arbetsvårds- behövande

Totala antalet arbetsvårdsbehövande, som erhölls i specialundersökningen, uppgick till nära 1 10 000 personer. Detta är att betrakta som antalet aktuella personer vid en viss tidpunkt i slutet av 1969. Siffran skall alltså jämföras med den s. k. stocken arbetsvårds- sökande. Enligt den nya databaserade arbets- vårdsstatistiken uppgick stocken arbetsvårds- sökande den 31.12.1969 till 72 000 perso- ner. Motsvarande tal i slutet av 1968 enligt den tidigare manuella arbetsvårdsstatistiken var 59 000. En så pass kraftig ökning som med 13000 under ett år förefaller inte trolig. Totala antalet arbetsvårdssökande mel— lan 1968 och 1969 ökade nämligen endast med ca 1 100 personer. Orsaken till den stora skillnaden torde vara att avregistreringi den nya datastatistiken inte skett i den omfattning som borde ha varit fallet. ] utredningens beräkning har därför utgåtts från att siffran över stocken arbetsvårdssö- kande den 31.12.1968 är mer tillförlitlig än den som erhållits för 1969.

Totala antalet registrerade arbetsvårds- sökande i åtgärder, under utredning eller förordade för åtgärd var den 31.12.1968 58 800. Dessa personer har med ledning av datastatistiken från 1969 fördelats på arbets- hinder efter den fr. o. m. 1969 nya handi- kappgrupperingen. I följande tablå har angi- vits vilken fördelning som då erhålls. Denna kan då jämföras med samtliga arbetsvårds-

behövande, varvid man finner att de med somatiska arbetshinder sammantaget är över 2,5 gånger fler än antalet registrerade. De arbetsvårdsbehövande med psykiska sjukdo- mar är något (2 000) fler än de sökande. Vad avser personer med intellektuella arbetshin- der, alkoholbesvär eller sociala problem är dock det uppskattade behovet i specialun- dersökningen väsentligt lägre än antalet regi- strerade sökande.

Arbetshinder Stocken ar- Antalet ar- betsvårdssö- betsvårds— kande den behövande 31.12.1968 efter vid- fördelade ef— stående ter arbetshin- arbetshinder der, varvid den procentu- ella fördel- ningen av stocken per den 31.12.1969 använts

Lung—, hjärt- och

kärlsjukdomar 10 000 15 103 Hörsel-, syn- och

hudsjukdomar 2 950 5 977 Ryggsjukdom 8 800 34 562 Annat rörelse-

hinder 9 400 20 511 Epilepsi + öv—

riga somatiska sjukdomar 4 700 14 077 S: a somatiska

sjukdomar 35 850 90 230 Psykisk sjukdom +

avvikande person- lighet 10 000 12 208 Intellektuella

arbetshinder 2 950 676 Alkoholism, nar-

komani 4 700 1 666 Social missan-

passning 2 950 682 Annat arbetshin-

der av social karaktär 2 350 3 146 Uppgift saknas — 853 Totalt antal i

stocken resp. arbetsvårds- behövande 58 806 109 459

Det relativt försiktiga antagande som gjorts är att antalet arbetsvårdsbehövande med somatiska arbetshinder och psykisk sjukdom + avvikande personlighet är minst lika stort som framkommit i den särskilda behovsundersökningen. Vad däremot gäller de handikappgrupper, där antalet arbets-

vårdsbehövande är mindre än antalet regi- strerade, har antagits att behovet är minst lika stort som det registrerade. Dessa anta- ganden leder till ett beräknat antal arbets- vårdsbehövande om drygt 115 000.

För att erhålla uppgifter beträffande be- hovet av olika skyddade sysselsättningar för personer med sistnämnda arbetshinder har den nya databaserade arbetsvårdsstatistiken från 1969 använts. Det antagna antalet arbetsvårdsbehövande i slutet av 1969 med intellektuella arbetshinder, alkoholbesvär samt sociala problem har sålunda fördelats på olika skyddade sysselsättningar med led- ning av den relativa fördelningen av de arbetsvårdssökande, som i slutet av 1969 befann sig i de olika formerna skyddat arbete. Denna metod innebär en viss över- skattning i och med att samtliga personer ingående i stocken arbetsvårdssökande anta- gits vara i behov av halv- eller helskyddad sysselsättning. Samtidigt torde dock det ”verkliga” antalet arbetsvårdsbehövande med dessa arbetshinder ha underskattats. Det förefaller nämligen sannolikt att, på samma sätt som antalet arbetsvårdsbehö- vande med somatiska arbetshinder enligt specialundersökningen är inte oväsentligt högre än antalet registrerade, så torde arbets— vårdsbehovet för övriga grupper handikap- pade vara större än som framkommer i arbetsvårdsstatistiken.

Med dessa antaganden har det beräknade platsbehovet i halvskyddat arbete kommit att uppgå till omkring. 11 000, arkivarbetet nära 13.000, skyddat verkstadsarbete drygt 27 000, särskilt beredskapsarbete 7 000 samt hemarbete drygt 3000. Som framgår av dessa tal överträffar det beräknade antalet arbetsvårdsbehövande i behov av halv- eller helskyddat arbete de tidigare presenterade siffrorna med omkring 9 000.

2.5 Utredr'.gens till den gjorda r' dersökningen samt synpunkter på arbetsvårdsbehovet

kommentarer

Utredningen har som framgått av inled- ningen till detta kapitel ansett det mycket

svårt att ange det faktiska arbetsvårdsbeho- vet. Flera orsaker härtill har anförts, bl.a. avsaknaden av en entydig definition och avgränsning av gruppen arbetshandikappade. Detta innebär enligt utredningen att antalet personer med av olika skäl nedsatt arbetsför- måga, som kan erhålla ett stöd i den yrkesin- riktade rehabiliteringen som arbetsvården svarar för, till stor del är avhängigt dennas resurser. Inriktningen av de arbetsvårdspoli- tiska åtgärderna blir också beroende av tillgängliga resurser samt den viljeinriktning för verksamheten som man uttalar sig för.

Vid den jämförelse som gjorts mellan antalet s.k. aktuellt arbetsvårdsbehövande och den s.k. stocken arbetsvårdssökande framkom att den senare för männens del uppgick till 66% av behovet. Motsvarande relationstal för kvinnorna var 35 %. Det förtjänar dock påpekas att det i undersök- ningen framkomna behovet i vissa avgörande avseenden skiljer sig från de arbetsvårdssö- kandes egna bedömningar. Sålunda bestod inte mindre än 70 % av samtliga arbetsvårds- behövande av personer, som hade arbete men som med hänsyn till sitt handikapp ansågs sysselsatta i ett olämpligt arbete. Det är inte möjligt att ur arbetsvårdsstatistiken på samma sätt utläsa fördelningen mellan sysselsatta och ej sysselsatta. Det är dock troligt att inslaget av ej förvärvsarbetande är större bland de arbetsvårdssökande. Ytterli- gare ett påpekande bör göras. I redogörelsen för undersökningen iföregående avsnitt har på flera ställen framhållits att en trolig underskattning skett av antalet arbetshandi- kappade p.g.a. alkohol- och sociala samt psykiska problem.

Detta är en effekt av den använda under— sökningstekniken, delvis baserad på själv- deklarerade svar. Man erhåller stöd för denna uppfattning i en studie av arbetsvårdsbeho- vet, som 1968 utfördes av Göteborgs social- förvaltning. Denna inventering lades upp på det viset att man under en månad studerade samtliga nytillkomna fall vid olika inremit- teringsorgan. I ett första steg gjordes ett preliminärt urval av arbetsvårdsbehövande ur detta material, varefter skedde en bedöm-

l ?

ning av vilka personer som ansågs vara i omedelbart behov av arbetsprövning, arbets- träning och/eller skyddad sysselsättning. Vid kartläggningen av denna grupp arbetsvårds- behövande framkom att en mycket stor andel hade alkoholproblem.

Den jämförelse som gjorts mellan den framkomna gruppen arbetsvårdsbehövande och hela arbetskraften beträffande arbets- marknadsstatus gav klart vid handen att de arbetsvårdsbehövande har en relativt svag ställning på arbetsmarknaden med förhål- landvis hög andel arbetslösa och latent ar- betssökande. De arbetsvårdsbehövande ar- betslösa är också genomsnittligt äldre än samtliga arbetslösa och andelen långtidsar- betslösa befanns också vara hög.

[ den särskilda undersökningen hade de medverkande arbetsvårdstjänstemännen att bedöma vilka åtgärder som ansågs erforderli- ga och lämpliga att vidtaga för att om möjligt åstadkomma en fullständig rehabili- tering. Härvid ingick då såväl olika förbere- dande som placeringsåtgärder på öppna marknaden eller i skyddat arbete. För en och samma person kunde anges flera olika åtgär- der. Beträffande antalet personer i behov av halv- och helskyddat arbete har utredningen försökt att i någon mån beakta den troliga underskattningen av nämnda behov för ar- betshandikappade med alkohol-, sociala och psykiska problem. Härvid framkom att to- tala antalet personer som bedömts ha behov av halvskyddat arbete uppgick till ca 11 000, arkivarbete nära 13 000, skyddat verkstads— arbete drygt 27 000, särskilt beredskapsar- bete 7 000 samt hemarbete något över 3000, tillsammans 61000. Dessa resultat måste ses med utgångspunkt från arbets— vårdstjänstemännens dåvarande (våren 1970) bedömning av möjliga åtgärder samt erfaren- heter och arbetsvårdsresurser. Bl.a. kan nämnas att underlagsmaterialet visar att av de 4 100 personer, för vilka man bedömt det vara en lämplig åtgärd med näringshjälp, motorfordon, arbetsbiträde samt särskilda anordningar och tekniska hjälpmedel på ar- betsplatsen, den sistnämnda av dessa olika åtgärder angivits som lämplig för endast 600

personer. Som en ytterligare reservation till de erhållna värdena bör påpekas att medan antalet personer i behov av någon form av skyddat arbete sammantaget kom att uppgå till ca 50 000, var antalet ej sysselsatta bland samtliga de drygt 109 000 arbetsvårdsbehö- vande endast 3ls000. Visserligen har arbets- vårdstjänstemännen kunnat ange flera olika åtgärder för en och samma person, men det kan inte uteslutas att man även för ett antal förvärvsarbetande ansett placering .i något skyddat arbete vara erforderligt. Även detta förhållande gör att de i undersökningen angivna talen för de olika formerna skyddat arbete kan vara tveksamma att lägga till grund för en bedömning av den framtida dimensioneringen av dessa.

De i undersökningen erhållna talen över behovet av placering på öppna marknaden, inkl. halvskyddat arbete synes enligt utred- ningen — satt i relation till antalet arbets- vårdssökande som f. n. kan erbjudas dessa alternativ — ge stöd för att väsentligt intensi- fierade ansträngningar måste till för att öka möjligheterna för arbetshandikappade att behålla och erhålla anställningar på den ordinarie arbetsmarknaden. Utredningens grundsyn är också den att man på olika sätt måste öka samhällets och företagens an- strängningar för att dels förebygga upp- komsten av arbetsvårdsbehov och dels stödja de svårsysselsattas inlemmande i det reguljä- ra arbetslivet. Utredningen kommer därför i betänkandets två följande kapitel att disku- tera olika sådana åtgärder och menar att det härigenom också skall vara möjligt att bygga ut den skyddade sysselsättningssektorn i förhållandevis begränsad utsträckning. För- utom en genomgång av hittills prövade främst arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer utredningen att även diskutera åt- gärder av mer tvingande natur. Sådana anser utredningen kan bli nödvändiga att vidtaga om det visar sig att andra slag av åtgärder inte blir tillräckligt framgångsrika. Man mås- te undvika en uppdelning av arbetsmarkna- den i en för den friska välutbildade och i allmänhet unga arbetskraften och en för den ur företagsekonomisk synpunkt mindre kan-

kurrenskraftiga. Enligt utredningen kan man heller inte bortse från att en alltför stor genom samhället uppbyggd skyddad syssel- sättningssektor kan komma att minska såväl privata, kooperativa som offentliga företags intresse att inom ramen för sin ordinarie verksamhet bereda arbete även åt personer med av olika skäl nedsatt arbetsförmåga.

Konsekvenserna för den enskilde av mål-

konflikterna i den ekonomiska politiken

3.1 Målen för den ekonomiska politiken

Målen för den ekonomiska politiken har på ett auktoritativt sätt formulerats vid ett flertal tillfällen, t. ex. i finansplanen till 1971 års statsverksproposition, där finans- ministern uttalade, att ”de centrala målen för den ekonomiska politiken är givna: full sysselsättning, fortsatt hög tillväxttakt, jäm- nare inkomstfördelning samt bättre regional balans. Härtill kommer kravet på stabilise- ring av prisnivån.”

En närmare diskussion om målen för den ekonomiska politiken förs i rapporten ”Svensk ekonomi 1971—1975”, avgiven av 1970 års långtidsutredning (SOU 1970: 71). Utredningen har utgått från att de centrala — och överordnade — målen är full sysselsätt- ning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. Beträffande den sistnämnda målsättningen säger dock utredningen, att jämvikt iutrikesbetalningar- na inte utgör något välfärdsmål i sig självt utan en grundläggande betingelse för att övriga mål skall kunna uppfyllas. Ifråga om rangordningen mellan de övriga målen anför långtidsutredningen, att målet ”full syssel- sättning” har fortsatt första rangens prioritet och att ambitionsnivån för sysselsättnings- målet har höjts, främst genom dess differen- tiering med hänsyn till den regionala utveck- lingen, de handikappade, de äldre, immigran-

terna och till kraven på att bereda de hemarbetande kvinnorna ökade möjligheter till förvärvsarbete. En snabb tillväxttakt står givetvis i förgrunden för arbetet med en ekonomisk långtidsutredning, vilket dock, med utredningens egna ord, inte betyder, att detta mål tillmäts större vikt än övriga allmänna och överordnade mål. Beträffande målet ”jämnare inkomstfördelning” konsta- terar utredningen, att målet har fått ökad vikt i den politiska diskussionen, men att det svårligen kan siffermässigt preciseras. Målet ”en rimlig prisutveckling” slutligen tolkas av långtidsutredningen som en förändring i prisrelationerna till utlandet som går att förena med kravet på förbättring i bytes- balansen.

Att betrakta full sysselsättning som ett starkt prioriterat mål, att ge ökad vikt åt en jämnare inkomstfördelning, att framhålla den kvalitativa sidan av den ekonomiska tillväxten (miljö, tillfredsställelse i arbete osv.) och att relatera den svenska prisutveck- lingen till utvecklingen utomlands ligger i linje med vår utrednings utgångspunkter. Dessa kan, med en viss omformulering av långtidsutredningens målsättningsdiskussion, uttryckas sålunda, att de enskilda medbor- garnas totala välfärd utgör politikens egentli- ga mål, varvid full sysselsättning och en jämnare inkomstfördelning utgör övergripan- de mål samt ekonomisk tillväxt och sam- hällsekonomisk stabilitet mera underord-

nade mål, vilkas förverkligande är av väsent- lig betydelse för uppfyllelsen av de övergri- pande målen.

Även med denna formulering uppkommer emellertid en rad målkonflikter, av vilka några är relevanta ifrån utredningens syn- punkter.

3.2 Målkonflikter

3.2.1 Konflikten full sysselsättning _ sam- hällsekonomisk stabilitet

Rubricerade konflikt utgör det klassiska dilemmat för efterkrigstidens ekonomiska politik i många länder, inte minst i Sverige. För utredningen blir konflikten relevant därest man politiskt skulle prioritera stabili- teringsmålet (USA och en rad västeuropeiska länder är exempel härpå), med ökad arbets- löshet som en förutsebar och till viss grad accepterad följd. Vi vet av egna och från utlandet redovisade erfarenheter, att arbets- löshet hårdast drabbar de arbetsmarknads- mässigt svagaste grupperna, människor med nedsatt produktionsförmåga, de potentiella arbetsvårdsfallen. Ger man å andra sidan politiskt prioritet åt den fulla sysselsätt— ningen utan tillräckligt aktgivande på stabili- teten, dvs. på pris— och kostnadsutveckling- en, kan det på sikt riskeras, att en försvag- ning av landets internationella konkurrens- kraft äger rum och att därmed arbetslös- heten (och arbetsvårdsbehovet) ökar. I Sveri- ge har man försökt tillämpa en modell för den ekonomiska politiken, där man velat lösa sysselsättningssvårigheter, som följer i internationella konjunkturavmattningars spår, inte med generella, köpkraftsför- stärkande medel, som kunde befaras få inflationistiska följder, utan med selektiva, främst arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ar- betsmarknadspolitiken utgör enligt statsmak- ternas deklarationer en effektiv del av en aktiv konjunktur- och stabiliseringspolitik. Men även vid tillämpning av denna modell för den ekonomiska politiken kan lägen uppkomma, där omsorgen om balansen i utrikesbetalningarna framtvingar en konsum-

tions— och importbegränsande politik av sådan restriktivitetsgrad, att arbetsmarknads- politiska åtgärder inte kan förhindra en märkbar ökning av den öppna arbetslös- heten. Senare delen av år 1971 utgör ett exempel på en sådan situation. En principiell prioritering av sysselsättningsmålsättningen framför andra utesluter sålunda inte, att andra krav på den ekonomiska politiken åtminstone temporärt kan vålla sysselsätt- ningsproblem. Sverige har en, internationellt sett, välutbyggd arbetsmarknadspolitik men kan inte sägas ha löst dilemmat full syssel- sättning/ekonomisk balans på ett tillfreds- ställande sätt.

3.2.2 Konflikten full sysselsättning — järn- nare inkomstfördelning

Denna är inte lika påtaglig som den nyss behandlade och många hävdar också, att strävandena efter en högre sysselsätt- ningsgrad, t.ex. övergång från deltids- till heltidsarbete eller eliminering av säsongar- betslöshet, samtidigt innebär etapper på vägen mot en jämnare inkomstfördelning. Detta är otvivelaktigt riktigt. Låginkomstut- redningen konstaterar sålunda i sitt betän- kande "Den svenska köpkraftsfördelningen 1967”, att den kraftigaste reduceringen av inkomstojämnheterna individernas förvärvstider kunde utjämnas. Då skulle inte mindre än hälften av den totala inkomstojämnheten försvinna. (SOU 1971 :39, sid 9—10).

När en konflikt mellan de i rubriken angivna målsättningarna här antydes avses inte heller, att ständigt ökade sysselsättnings- ambitioner skulle hota jämlikhetssträvan- dena; vad som åsyftas är, att vissa former av jämlikhetssträvanden kan, i varje fall på kort sikt, påverka sysselsättningen i negativ rikt- ning. De upprepade fackliga låglönesats- ningarna, som utgör viktiga led i dessa strävanden, den s.k. solidariska lönepoliti- ken, påskyndar näringslivets strukturom- vandling, leder till ökad nedläggning av olönsamma företag, vilket hårdast drabbar den svaga arbetskraften och framtvingar en

skulle erhållas, om

snabbare rationalisering av produktions— processen, varvid arbetskraft med lägre pro- duktionsförmåga ur företagens synpunkt framstår som mindre attraktiv. Även för övervinnandet av denna konfliktrisk — lik- som då det gäller att lösa det stabiliserings- politiska dilemmat _ fordras det en förstärk- ning av samhällets arbetsmarknadspolitiska insatser.

3.2.3 Konflikten ekonomisk tillväxt * jäm- nare inkomstfördelning

Den i rubriken angivna konflikten är ingalun- da självklar, men å andra sidan råder inte heller någon självklar samstämmighet mellan de bägge målen. Det finns en rad exempel utomlands på att stark ekonomisk tillväxt kan äga rum jämsides med ökad ojämlikhet mellan olika befolkningsgrupper. För Sveri- ges vidkommande finns ingenting, som tyder på att det ekonomiska framåtskridandet som sådant skulle ha medfört en jämnare in- komstfördelning. Det statistiska underlaget för bedömningen av denna fråga är bräckligt och ofullständigt. Material, som är baserat på taxeringsstatistiken och finns redovisat som bilaga till 1970 års långtidsutredning, tyder på att spridningen i inkomstfördelningen under perioden 1958—1968 har ökat för vuxna män men kraftigt minskat för vuxna kvinnor (det sistnämnda främst en konse- kvens av kvinnornas starkt höjda förvärvs- intensitet). Genom ett antal i och för sig osäkra antaganden kommer utredningsmän— nen fram till slutsatsen, att inkomstfördel- ningen för vuxna män blivit ojämnare även om man begränsar analysen till män med heltidsarbete under hela perioden. Att någon nämnvärd förändring av inkomststrukturen inte skett under efterkrigsperioden ansåg sig redan Allmänna skatteberedningen kunna fastslå, som dock grundade sin slutsats på betydligt svagare material än den nyss refererade utredningen (SOU 1964: 25, sid 69).

3.2.4 Konflikten snabb ekonomisk tillväxt _ individuell välfärd

Ur utredningens synpunkt är detta huvud- konflikten och skall därför behandlas något utförligare än de hittills omnämnda målsätt- ningskonflikterna. Innan så sker bör dock erinras om att tillväxtbegreppet i den snäva meningen att tillväxt är lika med materiell tillväxt och är mätbar som förändring av ett lands bruttonationalprodukt (BNP), under senare år har starkt kritiserats både utom- lands och i Sverige. Kritiken kan schematiskt uppdelas på följande komponenter:

l. BNP-måttet är ofullständigt: endast varor och tjänster som har ett marknadspris ingår och annan produktiv verksamhet, främst arbete i det egna hemmet, ligger utanför. Vid successiv övergång från oavlö- nad till avlönad verksamhet uppmäts en ökning av BNP, som till dels är fiktiv. En motsatt konsekvens, dvs. en underskattning av vår standardhöjning, får det förhållandet att BNP inte heller mäter ökningen av vår fritid.

2. Den offentliga verksamheten, som till övervägande delen ligger utanför marknads- ekonomin, ingår på ett mycket ofullständigt sätt i BNP-kalkylen: endast dess kostnader, främst lönerna, inräknas och någon produk- tivitetsförbättring inom denna sektor inkal- kyleras inte alls eller också på ett ytterst schematiskt sätt. En annan linje i kritiken mot BNP-beräkningarna av den offentliga sektorn går ut på att man mäter vissa, från vålfärdssynpunkt negativa företeelser som tillväxtkomponenter: ökade avstånd i de växande storstadsregionerna kräver förbätt- rade kommunikationer och därmed ökad personal, den expanderande bilismen föror- sakar flera olycksfall och kräver ökade vårdresurser. I båda exemplen återspeglar höjningen av BNP inte en reell standardför- bättring för individerna utan endast ökade samhällsinsatser, som framtvingas av ”fram- stegets” negativa verkningar.

3. Därmed är vi framme vid den viktigas- te kritiken mot BNP-mätningarna: de säger ingenting eller mycket litet om förändringar-

na av levnadsnivån i kvalitativ mening, om arbetsmiljö, yttre miljö, hälsa, tillfredsställel- se med den egna situationen, kulturella och politiska aktiviteter. BNP säger oss följaktli- gen ingenting om framstegets kostnader för de enskilda individerna, dvs. den totala välfärdsutvecklingen. Det är signifikativt, att flertalet av de komponenter, som ingår i Låginkomstutredningens försök att skildra svenska folkets levnadsförhållanden vid en viss tidpunkt, inte ingår i våra traditionella BNP-kalkyler: hälsa, kostvanor, familjeför- hållanden, arbetsplatsförhållanden, politiska resurser, fritid och rekreation. (Jfr. Sten Johansson, Om levnadsnivåundersökningen, Stockholm 1970). Det är sålunda omöjligt att med ledning av några statistiska serier belysa omfattningen av den konflikt, som otvivel— aktigt föreligger mellan snabb materiell till- växt (som på ett tämligen adekvat sätt kan mätas av BNP) och individernas välfärd. Det finns emellertid starka indicier på att till- växten kräver sitt pris i form av individuella välfärdsförluster.

3.3 Vissa negativa konsekvenser av målet ”Snabb ekonomisk tillväxt”

Folkhushållets totala produktivitetsstegring kommer till stånd bl. a. genom en omfattan— de omflyttning från lågproduktiva till lön- samma företag och näringsgrenar. Omflytt— ningen innebär ofta en flyttning från gles- bygd till tätorter och till vissa landsdelar. En växande regional obalans i sysselsättnings- hänseende och med avseende på serviceut- budet gör sig gällande. Både ”glesbygds- problem” och ”storstadsproblem” uppstår och förstärks, dvs. påtagliga välfärdsproblem för såväl de flyttande som de kvarvarande. (Balanserad regional utveckling, SOU 1970:3 med bilagor.) Pågående forskning om människornas miljöpreferenser, flytt- ningsberedskap och flyttningsmotstånd kan skapa större klarhet om hur de enskilda individerna upplever den av sysselsättnings- skäl framtvingade avflyttningen från sin invanda miljö och vilka anpassningssvårig- heter de möter i tätorterna.

Flyttningsrörelsema är blott ett av ut- trycken för den allt högre takten i struktur- rationaliseringen. Andra uttryck är den ökade frekvensen av företagsfusioner och företagsnedläggningar. Sammanläggningen av företag till större enheter har ökat markant under 60—talet och berörde mot slutet av decenniet 250 a 300 företag årligen mot mindre än hälften under 50-talet. Många av dessa fusioner är förbundna med omflytt- ningar och nedläggningar. Våra kunskaper om omflyttningar inom samma företag är ytterst begränsade. Några av LO genomförda enkäter tyder på att de företagsinterna omflyttningama totalt berör drygt 5 % av hela arbetskraften, att flertalet av dessa omflyttningar är ofrivilliga och att omflytt- ningen för flertalet flyttade inte inneburit någon förbättring av löne- och övriga arbets- villkor.

Frekvensen av företagsnedläggningar och driftsinskränkningar kan belysas med hjälp av arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik, som återspeglar den stigande trenden i strukturrationaliseringen under det gångna decenniet.

Antal arbetstagare berörda av varsel om

driftsinskrän kningar

1960 6 700 1966 20 700 1961 8 300 1967 24 500 1962 10 000 1968 22 7001 1963 8100 1969 10 900 1964 4 300 1970 21000 1965 8 900 1971 37 000

1 Under år 1968 skedde en utökning av varsel- överenskommelsen att omfatta även företag med 5—10 anställda (mot tidigare lägst 10). Andringen torde ha varit av ringa betydelse för totalsiffrorna.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Siffrorna antyder en utveckling, som i realiteten berör långt flera människor. Enligt statistiska centralbyråns undersökningar be- rördes åren 1967 och 1968 52000, resp. 63 000 personer, dvs. ca 1 1/2 % av totala arbetskraften av nedläggningar. Ännu högre siffror redovisas av vissa inom AMS utförda specialundersökningar. Under år 1967 upp— ges sålunda inte mindre än 150 000 personer (31/2% av totala arbetskraften) ha slutat

l l :

! l

sin anställning på grund av nedläggningar eller personalinskränkningar. (Meddel. fra'n AMS” utredningsbyra' 1968: 37.) Även efter avdrag för antalet personer, som slutar sin anställning inom byggnadsindustrin med dess speciella och mera rörliga förhållanden, kvar- står minst 100 000 personer, som under ett år — låt vara ett år med ganska svag konjunktur — har förlorat sin arbetsplats. Eftersom inga motsvarande undersökningar gjorts vid tidigare tillfällen kan det inte avgöras, om den nämnda siffran markerar en ökning av strukturbetingade sysselsättnings- stömingar eller inte.

Andra omständigheter, som indicerar en ökad takt i strukturomvandlingen, är de skärpta regionala olikheterna beträffande sysselsättning och arbetslöshet samt tenden- sen till längre arbetslöshetsperioder, främst för den äldre arbetskraften.

Strukturomvandlingen leder dock inte blott till omflyttningar inom och mellan olika näringsgrenar, till geografiska flyttning- ar och till perioder av arbetslöshet och inkomstminskningar, utan, i viss och statis- tiskt svårpreciserbar omfattning, till regelrätt utslagning av vissa kategorier av arbetskraft. En analys av arbetskraftsundersökningarna ger vid handen, att allt fler män i åldrarna 35—64 år står utanför arbetslivet: siffran var 72 000 år 1962, 92 000 år 1965 Och 122 000 år 1971. Arbetskraftstalet för äldre ogifta män i åldern 55—64 år har sålunda minskat från drygt 76 % år 1968 till 69 % år 1971. Att märka är, att i dessa siffror ingår också de arbetslösa. Nedgången är dock inte enbart en följd av utslagningen utan även andra förhållanden, t. ex. de förbättrade pensionsförmånerna, torde ha medverkat.

Blott till ringa del kan denna nedgång förklaras av ökningen av arbetsmarknadsut- bildningen — som i dessa åldersgrupper är av ringa omfattning — i högre grad av ökningen av antalet förtidspensionärer, som under perioden 1962—1970 stigit från 130 000 till 188 000, flertalet män. Anmärkningsvärt nog har denna uppgång ingen motsvarighet i serien över antalet yrkesskador, som ökat jämförelsevis långsamt under den angivna

perioden (från 128 000 år 1962 till 139 000 år 1970, med antalet invaliditetsfall konstant vid 2 300 per år). Statistiken över yrkessjuk- domsfall är emellertid ytterst bristfällig och torde inte återge varken omfattningen eller utvecklingen av de sjukdomsfall som kan direkt relateras till arbetet. Beträffande trafikolyckor ändrades definitionen på "svår personskada” fr.o.m. 1966; antalet svåra personskador enligt denna definition har sedan dess legat tämligen konstant vid 4 000 per år och kan sålunda inte nämnvärt ha bidragit till ökningen av utslagningen.

En starkt bidragande orsak till utslag- ningsprocessen är den ovan omnämnda ök- ningen av antalet företagsnedläggningar. På ett samstämmigt sätt beskriver en lång rad specialstudier verkningarna av företagsned- läggningama på den berörda arbetskraften. (Jfr Berglind-Lindquist, Utslagningen på ar- betsmarknaden. Rapport ], Stockholm 1972.) I ett antal AMS-studier om företags— nedläggningar under senare delen av 60—talet framkommer, att 10 år 15 % av de drabbade, mest äldre, kvinnor och dåligt utbildade, förblivit oplacerade, att ungefär lika många lämnat arbetslivet pu grund av sjukdom, pensionering eller andra skäl och att några få procent överförts till beredskapsarbete eller skyddad sysselsättning. Det är uppenbart, att den ökade nedläggningsfrekvensen i struk— turomvandlingens spår måste leda till en ständigt stigande grupp av svårplacerade. Utgår man ifrån att det faktiska antalet genom företagsnedläggningar varje år friställ- da ligger mellan de i varselstatistiken redovi- sade och den siffra som SCB-undersökningar- na för åren 1967 och 1968 uppger, ärsiffran 30 å 40000 människor säkert inte för högt upptagen. 10 år 20 % av dessa är erfarenhets- mässigt svårplacerade. Adderar man härtill de genom trafikolycksfall invalidiserade och de av yrkessjukdomar, stress och andra skäl ”produktionssvaga”, får vi räkna med dels stigande köer hos arbetsvården, dels en avgång av människor från arbetslivet, vilka har funnit det omöjligt att skaffa sig lämpligt arbete på öppna marknaden och vilka, mer eller mindre nödtvunget, blir förtidspensio-

närer eller återgår till hushållsarbete. Båda dessa företeelser kan statistiskt dokumente- ras och antyder en svår problematik på vår arbetsmarknad, där riskerna för en segrege- ring inom arbetslivet avtecknar sig allt tydligare och kraven på ökade resurser för omhändertagandet av utslagna människor Ökar i motsvarande mån.

3.4 Kan strukturomvandlingens negativa konsekvenser förebyggas?

3.4.1 Kan vi avstå från eller bromsa upp den ekonomiska tillväxten?

Eftersom de skildrade företeelserna — tvång till anpassning och omflyttning, företagsned- läggningar, utslagning m.m. * är så uppen- bart förknippade med strukturomvandlingen ligger det nära till hands att argumentera för en dämpning av intensiteten och takten i denna process. Man skulle sålunda vara beredd att minska de individuella välfärds- förlusterna genom att sätta målet för pro- duktivitetsökningen lägre än för närvarande eller att ge produktivitetsbegreppet en annan och vidare innebörd. Framsteget skulle enligt denna argumentering ske mindre i form av ökad varukonsumtion än i form av social omvårdnad och ökad välfärd. Arbetslivet skulle göras mindre krävande och ge plats även för personer med nedsatt produktions- förmåga, de företagsekonomiskt betingade stordriftsfördelarna vägas mot välfärdseko— nomiska målsättningar, tvånget till omflytt- ningar minskas, urbaniseringsprocessen be- gränsas och, som en oundviklig och inkalky— lerad konsekvens härav, den ekonomiska tillväxten, mätt i BNP-termer, bli lägre än eljest.

Tanken kan verka bestickande och har på senare tid fått ökad näring genom vissa forskares prognoser, som förutser att värl- dens naturresurser förbrukas och förstörs i så snabb takt, att industrialiseringen och varu— produktionen inte kan fortsätta att öka i den takt vi har vant oss vid. Dessa globala aspekter, om vilkas rimlighet meningarna är mycket delade även bland forskarna, skall

inte närmare diskuteras här. Däremot finner utredningen anledning att kort beröra den ovan, starkt summariskt refererade tanken, att strukturomvandlingens negativa konse- kvenser kunde minskas, om den nuvarande takten i denna strukturomvandling kunde dämpas.

[ den form i vilken tanken på en sådan dämpning ibland framförs har den närmast karaktär av ett palliativ: den löser problem endast skenbart och på kort sikt. Den svenska ekonomin med sitt starka utlands- beroende skulle, därest takten i produktivi- tetshöjningen väsentligt dämpades, tämligen snabbt få ett så försämrat konkurrensläge gentemot andra länder, att — vid en försva- gad handels- och betalningsbalans » landets resurser för en standardhöjning i någon rimlig mening minskades. På sikt skulle en sådan utveckling hårdast drabba de grupper, i vilkas intresse man rekommenderar en politik, som skulle verka för en dämpning av produktivitetsökningen och den ekonomiska tillväxten.

En viss avvägning kan dock ske mellan det snävt effektivitetsinriktade kravet på ekono- misk tillväxt och en mera människocentrerad målsättning. Man kan — inom ramen för vårt blandekonomiska system med en bibehållen hög andel av privat företagsamhet som tvingas arbeta med lönsamhet som huvud- kriterium — ge tillväxtmålet en mera väl- färdsbetonad inriktning.

3.4.2 Vissa förebyggande åtgärder för att minska förslitnings— och utslagnings- effekterna

Här åsyftas i första hand ökade insatser, både från företagens och samhällets sida, för att förbättra arbetsmiljön (begreppet använt i vidaste mening, dvs. innefattande också arbetsorganisation, arbetstillfredsställelse etc.), arbetarskyddet samt för att bygga ut personal— och företagshälsovården. [ långa stycken innebär dessa strävanden, att man inte — i varje fall inte på längre sikt — kommer i konflikt med effektivitetsmål- sättningen. Det finns otvetydiga belägg

för att förbättrad arbetsmiljö, en ur individernas synpunkt lämpligare arbetsorga- nisation och ökad arbetstillfredsställelse kan verka produktivitetshöjande. Här kan som exempel anföras, att dylika åtgärder erfaren- hetsmässigt sänker både frånvarofrekvensen och överrörligheten, dvs. sänker företagets kostnader. Men genom ökningen av den individuella välfärden och minskad insats av samhällets vårdresurser är de anförda åtgär- derna också i en vidare mening resursskapan- de och tillväxtbefrämjande.

I vissa avseenden kan dock en konflikt uppstå mellan det företagsekonomiska kra- vet på lönsamhet och konkurrenskraft å ena sidan och det samhällsekonomiska kravet på en humaniserad arbetsmiljö, som minskar fysiska och psykiska påfrestningar, å andra sidan. När denna konflikt blir påtaglig bör samhället ingripa med skärpta arbetarskydds— bestämmelser, hjälp till miljöförbättringar och ökat trygghetsskydd för grupper, som befinner sig i riskzonen. I viss utsträckning bör samhället sålunda solidariskt bära kost- naderna för dessa anordningar, vilket i realiteten kan innebära en minskad takt i den materiella standardhöjningen, eftersom vissa resurser genom samhällets försorg mås- te överföras från den privata konsumtionen till standardhöjningar i form av förbättrade arbetsförhållanden. Här finns sålunda alter- nativ för samhälls- och standardutvecklingen, som är uttryck för olika värderingar. Den pågående debatten i dessa frågor synes innebära en successiv förskjutning mot såda- na värderingar, som ger ökad vikt åt välfärd och ”livskvalitet” som huvudkomponenter i vår standardutveckling. Från de utgångs- punkter som utredningen har att företräda är en sådan utveckling välkommen. Den måste innebära, att ökad uppmärksamhet ägnas åt arbetsmiljöfrågor och att den utslagnings- process som ovan har beskrivits kan bromsas upp. Samhällets insatser för arbetsvård kan då begränsas. Utredningen är emellertid på det klara med att detta i bästa fall är en utveckling på längre sikt och att inte ens en avgörande humanisering av arbetslivet och en mångfaldigt större insats av förebyggande

åtgärder kan förhindra uppkomsten av om- ställningsproblem i samband med struktur- omvandlingen. Ansvaret för att mildra dessa omställningssvårigheter måste fördelas mel- lan företagen och samhället.

3.5 Åtgärder avsedda att mildra omställ- ningens negativa verkningar för individerna

I det följande avsnittet behandlas på ett yttrest kortfattat sätt de olika arbetsmark- nadspolitiska åtgärderna, som undantagslöst är relevanta för den roll som arbetsvården och olika former för skyddad sysselsättning tvingas spela. Framställningen följer i huvud- sak den uppdelning av åtgärderna som använts av AMS i dess programbudgetpetita. Schematiskt kan det sägas, att ju effektivare anpassnings- och de sysselsättningsskapande åtgärderna är desto mindre blir behovet av socialt motiverade åtgärder; ochju effektiva- re den förebyggande arbetsvården arbetar desto mindre blir behovet av olika former av skyddad sysselsättning och av arbetslöshets— stöd.

3.5.1 Arbetsmarknadsservice

Rubricerade område utgör arbetsmarknads- politikens tyngdpunkt: arbetsförmedlingen med alla dess aktiviteter, yrkesvägledning, arbetsmarknadsutbildning, de flyttningssti- mulerande åtgärderna. Men till denna arbets- marknadspolitikens främsta försvarslinje hör också åtgärder för att förbättra arbetsmiljön, att underlätta omplaceringar inom företagen och ”anpassningslagens” verksamhet. Mycket av denna aktivitet befinner sig ännu i begynnelse- och försöksstadiet. Fortsatta satsningar på detta fält förebygger otvivelak- tigt tillväxten av den grupp som måste bli föremål för senare arbetsvårdsåtgärder. Till anpassningsåtgärderna hör slutligen också vidgat samråd vid företagsnedläggningar. Det har tidigare nämnts, att de svårplacerade och därmed potentiella arbetsvårdsfall, rekryte- ras i rätt stor utsträckning från gruppen av personer som blivit friställda isamband med företagsnedläggningar. Långa varseltider och

tidigt samråd förbättrar möjligheterna till omplacering.

3.5.2 Sysselsättningsskapande verksamhet

Hotas ett företag av sysselsättningssvårig- heter som bedöms som temporära kan of- fentliga industribeställningar läggas ut och tidsbegränsade subventioner tillgripas. In- vesteringsfondssystemet har likaså en syssel- sättningsstabiliserande uppgift. Lokalise- ringsstöd används såväl för att bevara gamla som för att tillskapa nya sysselsättningstill- fällen. Beredskapsarbeten anordnas för att ge temporär sysselsättning, många gånger åt äldre lokalt bunden arbetskraft. Hela denna grupp av åtgärder kan sägas komma i tillämp- ning, Om anpassningsåtgärderna visar sig otillräckliga och om sysselsättningsstörningar uppkommer, som kräver punktinsatser utöver de åtgärder, som skall underlätta arbetsmarknadens funktionssätt.

3.5.3 Särskilda åtgärder för arbetsanpass- ning

Arbetsvården, olika former av skyddad sys- selsättning och andra arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder utgör maskoma i det sociala skyddsnät som måste finnas iett välfärds- samhälle hur höga ambitionerna än ställs för att skapa en väl fungerande arbetsmarknad och garantera sysselsättning åt alla. I ett samhälle i snabb omvandling, med på samma gång långtgående sysselsättningspolitiska mål och ett starkt lönsamhetsinriktat och alltmera kostnadsmedvetet näringsliv, måste detta nät förstärkas och göras allt mera finmaskigt. Men bilden är ofullkomlig. Det gäller inte blott att lindra i de fall den enskilde drabbas ekonomiskt, socialt och psykiskt. I lika hög grad gäller det att söka återföra människorna till den öppna markna- den i många fall efter intensiva rehabili— teringsinsatser. Den grupp åtgärder (och den grupp människor som berörs av dessa åtgär- der) som behandlas i detta delavsnitt får inte

ses isolerade från övriga åtgärder: de utgör »— eller bör utgöra — en integrerad del av den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen.

! l ! | l l l l

4.1 Inledning

Som en konsekvens av utredningens klart uttalade målsättning om en i framtiden om möjligt begränsad utbyggnad av den skydda- de sysselsättningssektorn framstår det som nödvändigt att i någon mån försöka bidra med vissa synpunkter och förslag som all- mänt sett syftar till att förbättra förutsätt- ningarna för arbetskraft med olika slags handikapp att få och behålla anställning i det ordinarie arbetslivet. Utredningen kommer därför i det följande att göra en genomgång av vissa arbetsmarknadspolitiska medel och andra insatser som anses främja en utveck- ling i riktning mot en mera integrerad arbetsmarknad.

En stor del av arbetsvårdens sökande är personer i relativt hög ålder. Problemen på arbetsmarknaden har i många avseenden varit likartade för äldre och de i mera traditionell mening handikappade. Eftersom särskilda samhälleliga insatser har gjorts för att stödja den äldre arbetskraften genom bl. a. lagstiftning om ökat anställningsskydd kommer inledningsvis att redogöras för dessa åtgärder. Med utgångspunkt från den särskil- da författning som gäller följer därefter en genomgång av anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsun- derstödd verksamhet. Arbetsmarknadsverket har under senare år intensifierat insatserna för att i ökad utsträckning medverka till att

Stödjande åtgärder för handikappade på den reguljära arbetsmarknaden

anpassa arbetsplatser och arbetsuppgifter till i första hand personer med handikapp och till den äldre arbetskraftens förutsättningar. Utredningen kommer i korthet att redogöra för dessa insatser. Sedan följer ett avsnitt om de särskilda arbetsvårdsåtgärder som verket har till sitt förfogande och som syftar till att göra det möjligt för personer med arbetshin- der att få eller kunna behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Mera ut- förligt kommer därvid att behandlas den halvskyddade sysselsättningen. Arbetsmark- nadsparternas medverkan förutsättes inom vissa delar av arbetsvårdsområdet. Med tanke på den betydelse arbetskamrater och arbets- ledning har för goda rehabiliteringsresultat har utredningen funnit anledning att i kort- het beskriva de olika personalkategoriernas medverkan. Avslutningsvis behandlas frågan om att genom lagstiftning, kvotering av arbetstillfällena m.m., öka handikappades förutsättningar att få anställning idet ordi- narie arbetslivet. Utredningen kommer be- träffande vissa åtgärder att föreslå en del ändringar av gällande bestämmelser.

4.2 Ökat anställningsskydd m. rn. för äldre arbetskraft

Ijuni 1971 trädde två lagar i kraft vars syfte är att ge den äldre arbetskraften ökat anställ- ningsskydd (SFS 1971: 199) och främja denna arbetskrafts sysselsättning på den öpp-

na arbetsmarknaden (SFS 1971 : 202). Lagen om anställningsskydd innehåller bestämmel- ser om uppsägningstid för anställda över 45 år och lön under uppsägningstiden samt om uppsagd eller permitterad arbetstagares företrädesrätt vid återanställning hos tidigare arbetsgivare. Anställd som sägs upp har — om han har viss anställningstid — rätt till minst två månaders betald uppsägningstid om han fyllt 45 år. För den som fyllt 50 år är uppsägningstiden minst fyra månader och för den som fyllt 55 är minst sex månader. Även vid längre tids permittering skyddas äldre arbetstagare mot inkomstbortfall. Om permitteringen varar mer än 14 dagar skall äldre arbetstagare erhålla full lön under den överskjutande tiden. Om arbetstagare, som åtnjuter uppsägningsskydd enligt dessa be- stämmelser, blir uppsagd p. g. a. arbetsbrist skall han under en tid av sex månader efter det att han slutade anställningen ha företrä- de till återanställning hos samma arbetsgi— vare. Bland allmänna förutsättningar iövrigt gäller att arbetstagare skall ha varit anställd hos den aktuella arbetsgivaren under minst 24 månader under de tre senaste åren. Lagen om anställningsskydd gäller inte arbetstagare som omfattas av sjömanslagen eller lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete, den som är medlem av arbetsgivarens familj, den som avlönas uteslutande genom andel i vinst och inte heller den som har företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Lagen gäller inte heller vissa tidsbegränsade anställningar. Bl. a. faller en stor del av arbetstagarna inom byggsektorn utanför lagstiftningen.

Lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna marknaden har tillämpning vid före- tag med minst fem anställda. Enligt lagen kan länsarbetsnämnd förelägga arbetsgivare att på tider som nämnden bestämmer lämna uppgifter om antalet sysselsatta vid företaget samt för varje arbetstagare namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter. Vidare kan nämnden före- lägga arbetsgivare att fortlöpande anmäla uppsägningar och permitteringar för längre sammanhängande tid än fjorton dagar av

arbetstagare som omfattas av lagen om an- ställningsskydd.

Anser länsarbetsnämnd att arbetsgivare, som omfattas av den nämnda lagstiftningen, sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till ålderssam- mansättningen på tillgänglig arbetskraft och förhållandena i övrigt, rekommenderas nämnden att ta upp frågan med arbetsgiva- ren samt berörda arbetsgivar- och arbetsta- garorganisationer. På grundval av dessa över- läggningar har nämnden möjlighet att med- dela arbetsgivaren anvisningar om åtgärder, som bör vidtagas för att bereda äldre arbets— tagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställningar öka an- delen äldre arbetstagare. Om arbetsgivaren undandrar sig att medverka i påkallade över- läggningar eller inte följer de anvisningar som nämnden meddelat, skall nämnden anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen. Följer ar- betsgivare inte styrelsens anvisningar kan styrelsen besluta, att arbetsgivaren inte får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

Den aktuella lagstiftningen skall enligt propositionen ses mot bakgrunden av de äldres svåra situation på arbetsmarknaden under en lång tid. Det har varit och är alltjämt i hög grad strukturförändringarna inom näringslivet som skapar omställnings- problem. Effekterna därav blir ofta mera kännbara för den äldre arbetskraften. När de ställs utan arbete har de stora svårigheter att hävda sig i konkurrensen med den yngre arbetskraften, som ofta är bättre utbildad och kanske har en bättre prestationsförmåga. Därtill kommer att äldre ofta i större ut- sträckning än yngre är bundna till en ort eller en region, vilket minskar deras möjlig- heter att finna ny anställning.

I förarbetena till de bägge lagarna erinra- des om att samhället sökt motverka struktur- förändringarnas negativa verkningar för de anställda genom insatser i form av bered- skapsarbeten och arkivarbeten, genom ar- betsmarknadsutbildning i skilda former samt

genom regionalpolitisk stödverksamhet. Vi- dare pekades på den informationsverksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver om den äldre arbetskraften.

Departementschefen erinrade emellertid i propositionen om att en utveckling där den äldre arbetskraften i allt större utsträckning måste sysselsättas genom samhällets försorg inte i längden är tillfredsställande. Han an- tydde risk för att det på arbetsmark- naden kommer till stånd en kategoriuppdel— ning i en yngre, efterfrågad grupp och en grupp handikappad och äldre för vilken det inte finns plats på den öppna arbetsmark- naden. Tecken tyder på att en sådan uppdel- ning håller på att ske. Enligt departements- chefen måste samhället snarast möjligt in- skrida för att hindra en sådan utveckling. De presenterade lagstiftningarna är sålunda ett resultat av de överväganden som gjorts uti- från målsättningen att förbättra äldre arbets- tagares sysselsättningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden.

I propositionen erinrades om att förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbets- tagare innebar att man i viss mån föregrep arbetet inom den utredning som har att överväga behovet av lagstadgad trygghet i anställningen. I direktiven till den utred- ningen betonas nämligen även den äldre arbetskraftens problem. Eftersom flera vikti- ga frågor som rör anställningstryggheten lämnats olösta i den departementsprome- moria som låg till grund för den särskilda lagstiftningen för äldres anställningsskydd betecknas lagstiftningen som i viss mån provisorisk.

Departementschefen erinrade i proposi- tionen om att de äldres svårigheter på arbetsmarknaden i stor utsträckning även gäller andra grupper i samhället, främst de handikappade. Att särskilda åtgärder vidta- gits för den äldre arbetskraften får inte tas till intäkt för uppfattningen att de handi- kappades sysselsättningsfrågor skulle ha en lägre angelägenhetsgrad. Departementsche- fen ansåg emellertid att de handikappades sysselsättningsproblem delvis är svårare att lösa och hänvisade till den tillsatta utred—

ningen rörande ökad anställningstrygghet, som han räknade med skall ägna dem erfor- derlig uppmärksamhet. Denna utredning pla— neras bli klar omkring årskiftet 1972/73.

Härvid kommer den äldre men även iviss utsträckning den handikappade arbetskraf- tens särskilda sysselsättningsproblem att be- aktas vid sidan av det allmänna anställnings- skydd som utredningen väntas föreslå. Man kan även räkna med att den utredningen kommer in på frågor om ökad information och ökat samråd i frågor som rör anställ- ningstryggheten, såväl i allmänhet som be- träffande svårplacerad arbetskraft.

4.3 Anställningsvillkor m.m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet

Bestämmelser i syfte att underlätta för han- dikappade att kunna erhålla och behålla anställning inom statlig eller statsunderstödd verksamhet utfärdades första gången 1949. Underlaget för dessa bestämmelser utgjorde framför allt det betänkande som avgivits av kommittén för partiellt arbetsföra (SOU 1948z54). Gällande bestämmelser återfinns i Kungl. Maj:ts kungörelse (SFS l97lz552) om ändring i cirkuläret (l960:553) angående anställningsvillkor m. m. för partiellt arbets- föra inom statlig och statsunderstödd verk- samhet. Cirkuläret äger tillämpning på dels tjänstemän för vilka gäller avlöningsbestäm- melser som fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, dels i viss utsträckning andra anställda hos staten.

Med partiellt arbetsför avses ”person som har eller förmodas kunna få särskilda svårig- heter att erhålla eller behålla ett förvärvsar- bete på grund av fysiskt, psykiskt eller socialt arbetshinder”.

Handläggningen av frågor som rör parti- ellt arbetsföras anställnings- och arbetsvillkor leds av den sedan den 1 juli 1971 inrättade statens personalnämnd (tidigare statens per- sonalvårdsnämnd). Statens personalnämnd är central myndighet för den statliga personal- administrationen i den mån det inte ankom-

mer på annan statlig myndighet. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion (SFS 1971:469) åligger det nämnden bl.a. att yttra sig i frågor om sjukpension för anställda med statlig personalpensionsrätt, att centralt sva- ra för omplaceringsfrågor samt att inom sitt verksamhetsområde följa utvecklingen av de partiellt arbetsföras anställningsförhållanden och yttra sig i ärenden om partiellt arbets- föra. Nämnden får även meddela anvisningar för tillämpningen av gällande föreskrifter inom detta område. För viss omskolning och omplaceringsverksamhet disponerar nämn— den ett särskilt anslag till lönekostnader.

Handläggningen av frågor som rör handi- kappades anställnings- och arbetsvillkor tor- de hos myndigheterna regelmässigt vara för- lagd till de reguljära personaladministrativa enheterna. Upplysningsverksamhet kring handikappade bör enligt uttalande i en tidi- gare behandling av författningstext iämnet handhas av myndigheternas företags- och samarbetsnämnder. De handikappades pro- blem bör sålunda regelmässigt tas upp till diskussion inom dessa nämnder. De närmare riktlinjerna för nämndernas medverkan i dessa frågor och för hur upplysningsverksam- heten skall bedrivas bland personalen bör enligt cirkuläret utformas med hänsyn till förutsättningarna vid den aktuella arbets- platsen. Vidare framhålls att myndigheterna bör utse en kontaktman med arbetsförmed- lingens arbetsvårdsorgan.

4.3.1 Anställande av partiellt arbetsföra

Myndigheterna bör enligt cirkuläret upp- märksamma följande i propositionen 1949: 132 gjorda uttalanden om vissa all- männa riktlinjer beträffande anställande av partiellt arbetsföra, som skall följas inom det statliga området:

”Frågan om att i samhällslivet tillvarata all tillgäng- lig arbetskraft har av flera skäl blivit av synnerlig betydelse. Till en början må erinras om den samhällsekonomiska betydelsen av att den samlade produktiva insatsen vidmakthålles och höjes. Det synes mot bakgrunden av befolkningsutvecklingen klart, att utnyttjandet av varje tillgänglig arbets- kraftsreserv såväl i nuvarande läge som iframtiden

måste vara ett intresse av vikt. Även med hänsyn till kostnaderna för social hjälp i olika former åt dem, som icke ha egna försörjningsmöjligheter, framstår det som ett allmänt intresse, att den tillgängliga arbetskraften i görligaste mån nyttig- göres. ] den mån vissa personer av någon anledning ha svårare än andra att erhålla eller behålla ett förvärvsarbete ligger det därför i samhällets intresse att åtgärder vidtages i syfte att minska eller såvitt möjligt undanröja dessa svårigheter. Till nu antyd- da synpunkter på frågan om anställande av partiellt arbetsföra komma de rent humanitära. Målet för den sociala hjälpverksamheten, som tidigare varit inriktad på att bringa hjälp i uppkommet nödläge, har alltmera blivit att i möjligaste mån direkt eller indirekt i arbetslivet inlemma medborgare, som av olika skäl eljest skulle ställas utanför detSamma.

I nyssnämnda proposition betonas vidare, att en förutsättning för genomförande av en allmän sys— selsättnings- och socialpolitik, som syftar till att tillvarataga de partieut arbetsföras produktiva för- måga, är att staten tager ledningen i detta avseende. Myndigheterna böra ej ha en restriktiv inställning till de partiellt arbetsföra som arbetskraft. Det bör beaktas, att grundlagsstadgandet om tjänstetillsätt— ning efter förtjänst och skicklighet icke tilldelar de partiellt arbetsföra någon undantagsställning.

Angivna riktlinjer böra följas även inom sådana områden av statsunderstödd verksamhet där an- ställnings- eller arbetsvillkoren fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som KungL Maj:t bestämmer.”

De givna riktlinjerna för statliga myndig- heters anställningspolitik i avseende på han- dikappad arbetskraft är sålunda klart fastlag- da. Särskilt erinras om formuleringen: ”. .. att tillvarataga de partiellt arbetsföras produktiva förmåga, är att staten tager led- ningen i detta avseende”.

I cirkuläret behandlas även något de anställnings- och arbetsvillkor som bör gälla för olika kategorier av partiellt arbetsföra.

4.3.2 Fortsatt anställning för partiellt arbetsföra

I cirkuläret behandlas särskilt vilka åtgärder som kan komma ifråga för personer som under sin anställning blivit partiellt arbets- föra. Bl.a. erinras om möjligheterna till omplacering inom egen eller annan myndig- het. En omplacering till andra arbetsupp— gifter eller till annan anställning torde i en del fall förutsätta vissa arbetsvårdande åtgär— der, varvid nämns arbetsprövning, arbetsträ- ning och utbildning. Under tid för arbetsvård

kan tjänstemannen erhålla hel eller delvis befrielse från ordinarie arbetsuppgifter. För att underlätta omplacering av partiellt ar- betsföra till lämpliga arbetsuppgifter efter avslutade arbetsvårdsåtgärder och för att i andra fall genom lämplig omplacering undvi- ka sjukpension, kan efter beslut avvikelse från regler om tjänsteförening medges.

Slutligen ger cirkuläret anvisningar om avlöningsförmåner, som också syftar till att underlätta omplacering till andra arbetsupp- gifter. Därvid kan pekas på möjligheten att från särskilt löneanslag bestrida kostnader för avlöningsförmåner till partiellt arbets- föra, som inte kan få lämpligt arbete inom egen eller annan myndighets gällande perso- nalorganisation.

4.3.3 1969 års personalvårdsutredning

I betänkande avgivet av 1969 års personal- vårdsutredning ”Översyn av den statliga per- sonalvårdens organisation”, Fi 1970: 6 (sten- cil) behandlades bl. a. de särskilda personal- vårdsåtgärderna för handikappade. Enligt ut— redningen hade det handlingsprogram, som anvisningarna i det omnämnda cirkuläret utgör, varit en bra grund för myndigheternas personalarbete i avseende på den handikap— pade arbetskraften. Utredningen hade emel- lertid funnit att i praktiken skiftar myndig- heternas attityd och praxis avsevärt, när det gäller att anställa handikappade och att ge denna personal de bästa förutsättningarna för att utföra ett arbete. Men utredningen hade också funnit att man under senare är generellt kunnat iaktta en viss positiv utveck- ling hos myndigheterna ifråga om inställning- en till handikappad arbetskraft.

Enligt personalvårdsutredningen hade per- sonalvårdsnämndens insatser i första hand måst inriktas på individuella ärenden. Mer övergripande frågor såsom utvecklingen av de handikappades anställningsförhållanden hade därför fått stå tillbaka. Utredningen ansåg att det nya organ som föreslogs bli ansvarigt för central statlig personalvård i ökad utsträckning borde ägna sig åt allmänna frågor rörande handikappad arbetskraft. Till

dessa allmänna frågor räknade utredningen en omarbetning av det cirkulär som redo- gjorts för i det föregående. Denna omarbet- ning förslogs ske i samråd med arbetsmark- nadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå och statens handikappråd. Enligt utredningen borde där- vid bl. a. följande beaktas:

] Beteckningen partiellt arbetsför borde utmönstras. Utredningen använde själv ordet handikappad.

2 Lämpligheten av att göra bestämmel- serna om utnyttjandet av arbetsvårdsåtgärd- er, t. ex. partiell tjänstebefrielse, mindre restriktiva.

3 Lämpligheten och möjligheten av att förändra rekommendationer i cirkuläret till bindande föreskrifter. En från samhällelig synpunkt värdefull vilja hos myndigheterna att ha även handikappade i sina personal- kadrar kan nämligen riskera att motverkas av myndigheternas växande och i och för sig lovvärda intresse för att anlägga företagseko— nomiska synpunkter på sin verksamhet.

4.3.4 Statens personalnämnd

Som tidigare nämnts åvilar det Statens per- sonalnämnd att centralt svara för bl. a. sam- ordning beträffande omplaceringsverksam- het, personalvård och personalsocial verk- samhet. Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har vid överläggningar med företrädare för nämnden erfarit att det cirkulär som reglerar anställningsvillkor m.m. för handikappade inom statlig eller statsunderstödd verksamhet och som redo- gjorts för tidigare i detta avsnitt, är föremål för särskild uppmärksamhet från nämndens sida. Sålunda håller anvisningar till ledning för myndigheternas handlande i dessa frågor på att utarbetas. Därvid har man gett den del av cirkuläret som behandlar redan anställd personal förtur. Avsikten är att senare också sammanställa anvisningar för nyanställning av personer med arbetshinder.

I syfte att förebygga uppkomsten av arbetshinder hos redan anställda kommer personalnämnden att verka för en bättre personalplanering och personalvård, men

också att i samarbete med därtill särskilt ansvariga organ verka för en förbättrad arbetsmiljö. Ett annat område som personal- nämnden anser måste ägnas större uppmärk- samhet är utbildningen av den arbetsledande personalen.

Personalnämnden har också ansett det angeläget att en mera aktiv personalhälso- vård snarast kommer till stånd. Ett försök i den riktningen har nyligen startats i form av en personalhälsovårdscentral vid Tekniska högskolan i Stockholm. Ett ytterligare antal sådana centraler planeras, varav en beräknas starta inom kort i Östersund. Försöksverk— samheten får servicestöd från personal- nämnden vad gäller planering, ergonomi, utbildning, dokumentation m.m. Försöks- verksamheten avser att ge underlag för rikt- linjer för att statsanställda skall få en arbets- anknuten hälso— och sjukvård av god kvalitet. Försöksverksamheten med personalhälso— vårdscentraler har stora likheter med den av kommuner och enskilda företag bedrivna företagshälsovården. ] riktlinjerna för per- sonalnämndens verksamhet (statsverkspro— positionen 1971, bilaga 9) angavs bl. a. möjligheten av ett samgående med denna form av hälsovård och organisation för de statsanställdas fria sjukvård.

4.3.5 Utredningen

Utredningen har funnit det naturligt att behandla handikappades anställningsvillkor m. nr. inom den statliga och statsunderstöd— da verksamheten. Anledningen är att särskil- da bestämmelser tillkommit med syfte att underlätta för handikappade att få och behålla anställning inom dessa sektorer av arbetsmarknaden. Härtill kommer att utred- ningens förslag om en i framtiden om möjligt begränsad utbyggnad av den skyddade syssel- sättningssektorn förutsätter särskilda insatser inom övriga delar av arbetsmarknaden. Den statliga delen är till sin volym av betydande storlek, varför också detta förhållande ger anledning till särskild uppmärksamhet. Utredningen har i underhandskontakter med företrädare för statliga verk fått den

bestämda uppfattningen, att staten som arbetsgivare — trots den särskilda lagstiftning som ålagt statliga arbetsgivare ett särskilt ansvar gentemot personer med nedsatt ar- betsförmåga — i allt väsentligt intar samma inställning till arbetskraften som arbetsgivare i allmänhet gör i samband med nyanställ- ning. lbland hävdas den uppfattningen att staten som arbetsgivare ställer större krav. Därvid har ofta framhållits det förhållandet att vid nyanställning läkarintyg införskaffas utvisande sökandes hälsotillstånd.

På en punkt skiljer sig enligt mångas uppfattning staten som arbetsgivare gent- emot övriga. Detta gäller redan anställda. Den som väl erhållit en anställning inom den statliga sektorn åtnjuter i regel ett starkare anställningsskydd än som gäller för anställda på arbetsmarknaden i övrigt. Utredningens kontakter med representanter för de perso- naladministrativa funktionerna vid några statliga verk synes bekräfta den uppfattning- en. Även om utredningen endast mera över- siktligt behandlat frågan om anställning av handikappade i statlig och statsunderstödd verksamhet anser utredningen sig likväl kun- na peka på några förhållanden som bör beaktas för att dels förebygga uppkomsten av arbetshinder hos redan anställda, dels öka inslaget av personer med handikapp hos statliga verk och myndigheter.

Förarbetena till den gällande författning- en angående anställningsvillkor m.m. för partiellt arbetsföra i statlig och statsunder- stödd verksamhet tillkom under 1940-talet. Den första kungörelsen utfärdades 1949. Gällande bestämmelser återfinns i cirkulär från 1960 med senare ändringar. Under sitt, visserligen översiktliga, arbete med frågan om handikappades anställning i offentlig tjänst har utredningen fått den bestämda uppfattningen att författningens anvisningar i vad avser nyanställning av partiellt arbets- föra har haft en relativt liten praktisk betyd- else. Enligt utredningen bör gällande bestäm- melser, som i flera avseenden är föråldrade, omarbetas grundligt.

Inom flera sektorer av arbetsmarknaden har sedan en tid försök gjorts att etablera

| | ! !

eller effektivisera redan befintlig personal- hälsovård. Dessa insatser kan bl. a. ses som åtgärder med syfte att förebygga ohälsa eller begränsa de negativa effekterna av redan existerande funktionsnedsättningar. Inom statsverket pågår under medverkan av statens personalnämnd sedan en tid viss begränsad försöksverksamhet med en arbetsplatsan- knuten personalhälsovård. Denna verksam- het bör ge den redan anställda personalen bättre förutsättningar för hälsa och trivsel i arbetet. Den erfarenhet som erhålles vid arbetsplatsanknutna personalhälsovårdscen- traler ifråga om olika arbetsuppgifters funk- tionskrav hos den anställde kan eventuellt på sikt bidra till att flera personer med handi- kapp kan få anställning i statlig tjänst. Utredningen vill betona önskvärdheten av att statens personalnämnd satsar personella och materiella resurser för att snarast kunna medverka i förverkligandet av en effektiv och arbetsplatsanknuten personalhälsovård. Även strävan att åstadkomma en systematisk personalplanering och arbetsledarutbildning kräver särskilda insatser.

Enligt statstjänstemannalagen föreskrivs att statlig myndighet skall begära läkarintyg utvisande hälsotillstånd i samband med ny- anställning. Behov av dylikt läkarintyg före- låg möjligen tidigare då inskränkningar i pensionsrätten kunde komma ifråga p. g. a. brister i hälsotillståndet. Sådan inskränkning kan numera inte ske på dylika grunder. Utredningen vill ifrågasätta om reglerna för införskaffandet av läkarintyg skall ha en så generell utformning som nu gäller. Det kan nämligen inte uteslutas att läkarintyg i vissa fall utgör hinder för en person att erhålla en tjänst trots att en dokumenterad hälsobrist inte alltid utgör hinder för den sökande att kunna utföra ett visst arbete.

Utredningen har i sin genomgång av nu- varande förhållanden beträffande anställning av handikappade inom den offentliga sek- torn begränsat sig till den del av den allmän- na förvaltningen som omfattas av det tidiga- re nämnda cirkuläret. Stora delar av bl. a. kommunernas och landstingens förvaltningar berörs inte av cirkuläret. Inom dessa förvalt-

ningar, varvid i sammanhanget det skyddade verkstadsarbetet utesluts, har gjorts och görs alltjämt särskilda insatser för personer med nedsatt arbetsförmåga, kanske framför allt i form av kommunalt arkivarbete. Svenska kommunförbundet har till ledning för kom- munernas personaltjänst utarbetat allmänna riktlinjer. Vissa kommuner och landsting har även antagit personalpolitiska program, där handikappades sysselsättningsmöjligheter be- rörts. De förslag till lösningar av handikap— pades anställningsförhållanden i statlig eller statsunderstödd verksamhet som presenterats i det föregående anser utredningen i tillämp- bara delar även bör kunna införas inom kommunal verksamhet. Utredningen rekom- menderar kommuner och landsting att inom sina resp. verksamhetsområden överväga möjligheterna att införa motsvarande eller andra lösningar till gagn för den berörda arbetskraften.

4.4 Arbetsmarknadsverkets åtgärder för ar- betets anpassning till den handikappade och den äldre arbetskraften

4.4.1 Arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar

Arbetsmarknadsverket har under senare år gjort särskilda insater för arbetets anpassning till den handikappade och den äldre arbets- kraftens förutsättningar. Konkret har detta bl. a. tagit sig uttryck däri, att styrelsen med början främst under 1970 utfärdat anvis- ningar för länsarbetsnämndernas handlande i sådana frågor. Inom arbetsmarknadsstyrelsen har bildats en arbetsgrupp för handläggning av ärenden rörande anpassningsfrågor. Till gruppen har också förts ärenden som rör de s.k. äldrelagarna. I anvisningarna erinras om att utvecklingen inom näringslivet medfört att det fysiskt tunga arbetet alltmer övertas av maskiner samtidigt som kraven på den anställdes snabbhet, uppmärksamhet och noggrannhet ökat. Vidare framhålls att de styrda arbetsprocesserna vid maskiner och löpande band ofta ställer stora psykiska krav, som äldre och handikappade inte alltid

har resurser för. Samtidigt finns det, sägs det i anvisningarna, ofta en överdriven uppfatt- ning om de fysiska kraven i samband med arbetet. Slentrianmässigt utgår man från att stora delar av industrins arbetsuppgifter är tunga medan i själva verket fler och fler sysselsättningar genom mekanisering o.d. blir allt mindre beroende av fysiska förut- sättningar. På så sätt, konstaterar arbets- marknadsstyrelsen, utestängs många inte ba- ra handikappade och äldre utan även kvinnor från en rad yrken. Det heter vidare i anvis— ningarna:

"Arbetsmarknadspolitiken har hittills i huvudsak varit inriktad på att underlätta arbetskraftens anpassning till rådande förhållanden i samhället och på arbetsplatsen. Den utveckling som ovan skisserats gör det nödvändigt att också pröva möjligheterna till en bättre anpassning av arbetet till människans fysiska och psykiska förutsättning- ar. Detta kan ske genom att arbetsprocesser, maskiner, utrustning och arbetsplatser bättre utfor- mas med hänsyn till arbetskraftens förutsättningar. Det är också viktigt att man genom yrkesutbildning och information vidgar förståelsen för arbetets anpassning till arbetskraften och för en uppföljning av frågor angående personalens hälsa och arbetsfor- måga.

. . . Det framstår som synnerligen angeläget att arbetsmarknadsverket i ökad utsträckning inom ramen för sina resurser driver en aktiv politik i anslutning till ovan redovisade förhållanden inom arbetslivet. Med anledning härav anmodas länsar- betsnämnderna att följa utvecklingen och ta initia- tiv när arbetssökande trots efterfrågan på arbets- kraft inte kan arbetsplaceras eller när arbetsgivare redovisar svårigheter att kunna rekrytera personal. Uppgiften blir bl.a. att bedöma om en bättre anpassning av arbetsuppgifter och arbetsplatser etc. kan underlätta rekryteringsmöjligheterna. Länsar— betsnämnderna bör i första hand ta kontakt med vederbörande företagschef (motsvarande) för att försöka få till stånd ett samarbete om sådana praktiska lösningar på arbetsplatserna att de som nu ställs utanför produktionen kan komma i arbete.

Samarbetet mellan länsarbetsnämnden och ar— betsgivare, som söker arbetskraft, bör leda till att arbetsförmedlingen tillsammans med funktionärer från personal- och produktionsavdelningarna och fackklubbarna får möjligheter att inom företagen undersöka vilka förändringar av arbetsplatser, ma- skiner och verktyg etc. man kan vidtaga för att ovannämnda kategorier av arbetslösa som finns anmälda på arbetsförmedlingen ska kunna arbets- placeras”.

Samarbetet avses i första hand gälla anpass- ningen av arbetet för nyrekryterad personal.

Men det framhålls också att åtgärder av ergonomisk art kan göra det möjligt för både nyanställd och redan anställd personal — som t. ex. i relation till ålder eller handikapp har ett för pressat eller tungt arbete -— att kvarstå i arbetet.

I syfte att bättre lösa de berörda grupper- nas arbetsproblem har genomförts en vidgad internutbildning av förmedlingspersonalen med inriktning på ergonomi. Verket har dessutom tillförts ett antal tjänster med uppgifter som särskilt tar sikte på biotekno- logiska åtgärder för att därigenom öka förut- sättningarna för ny eller fortsatt anställning av personer med handikapp.

Samarbetet i anpassningsfrågor har sedan en tid bedrivits organiserat i de 3. k. anpass- ningslagen, som ges en särskild presentation i det följande. Arbetsmarknadsverket har vida- re tagit initiativ till vissa undersökningar och inlett samarbete med ett antal företag och myndigheter i vissa särskilda eller mera övergripande frågor. Därvid förtjänar den s. k. Skövdeundersökningen att nämnas. På uppdrag av länsarbetsnämnden i Skaraborgs län har utarbetats en metod för bedömning av arbetskrav och arbetsförmåga att använd- as som hjälpmedel vid arbetsplacering. Syftet med en analys av arbetskraven är huvudsak- ligen att kunna fastställa rekryteringskrav, få underlag för ergonomiska åtgärder och få underlag för arbetsvårdering.

Exempel på samarbete med andra myn- digheter i frågor som rör arbetets anpassning är den överenskommelse som träffats mellan arbetsmarknads- och arbetarskyddsstyrelser- na om ömsesidig information. Som ett led i detta samarbete har länsarbetsnämnderna anmodats att hålla fortlöpande kontakt med yrkesinspektionen.

Genom ändring av byggandsstadgan (SFS 1971 :378) gäller fr. o. m. den 1 juli 1971 att även arbetslokaler skall i skälig omfattning utformas så att de blir tillgängliga för och kunna utnyttjas av personer vilkas rörelse- eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom. Komplet— terande anvisningar och föreskrifter rörande tillämpningen av de nya reglerna kommer att

meddelas av statens planverk. Arbetsmark- nadsstyrelsen har i sina anvisningar till läns- arbetsnämnderna beträffande handläggning av ärenden som rör ny- och ombyggnader och omlokaliseringar av företag etc. fram- hållit, att överläggningar bör upptas med företagen om betydelsen av arbetsplatsens anpassning till äldres och handikappades förutsättningar.

Slutligen bör enligt arbetsmarknadsstyrel- sen stor vikt läggas vid informationsverksam- heten, i synnerhet informationen till arbets- marknadens parter, om verkets möjligheter att medverka i anpassningen av arbetet till äldre och handikappade.

4.4.2 Försöksverksamhet med anpassnings- lag

Målsättningen för försöksverksamheten med anpassningslag har angetts vara att inom ramen för företagens verksamhet kunna be- driva en aktivitet som syftar till att med hjälp av företagets egna och arbetsförmed- lingens personalresurser och med anlitande av de arbetsmarknadspolitiska medel som kan komma ifråga kunna anpassa arbetsupp- gifterna till befintlig och nyanställd arbets- krafts förutsättningar. Ett mål anges också vara att genom förebyggande åtgärder i form av utbildning och olika arbetsvårdande åt- gärder kunna ge den berörda arbetstagaren fortsatt anställning inom företaget.

På det lokala planet har sedan 1970 ett samarbete i enlighet med de intentioner som redovisats i arbetsmarknadsstyrelsens anvis- ningar varit etablerat i Västernorrlands län. Tidigare har, dock att samarbetet iregel inte skett i lika reglerade former, sådan verksam— het funnits även på andra håll. Eftersom verksamheten i Västernorrlands län nått en viss omfattning synes det lämpligt att i korthet lämna en redogörelse för anpass- ningslagens arbete med utgångspunkt från organisationen i detta län.

I ett antal företag som visat intresse och som bedömts lämpliga för en försöksverk- samhet har bildats en permanent arbetsgrupp — anpassningslag. Laget har tre ledamöter

som utses av respektive företaget, fackföre- ningen och arbetsförmedlingen. Företaget kan från fall till fall låta sig representeras av olika personalmän eller arbetsledare. De in- om företaget fungerande fackföreningarna sätter in den person som representerar det aktuella facket och arbetsförmedlingen kan välja bland sina specialister den mest lämp- liga. I sitt förberedande arbete kan anpass- ningslaget adjungera sakkunniga såsom före- tagsläkare, ergonomisk expertis, driftteknik- er m. fl.

Då arbetsförmedlingen åtagit sig att med- verka i ett anpassningslag har det aktuella företaget förbundit sig att icke avskeda någon anställd förrän anpassningslaget av- givit yttrande i ärendet och dessförinnan haft skälig tid att utreda tänkbara lösningar på sysselsättningsfrågan inom företagets ram.

Sysselsättningsalternativ diskuteras med den arbetstagare som riskerar att förlora sin anställning, varvid den anställdes egna önske- mål prövas noga. Därefter tar laget del av företagets och arbetsledningens synpunkter och förslag liksom fackföreningens kunskap- er om företaget och de aktuella arbetsförhål- landena. Arbetsförmedlingens representant bidrar givetvis med information om de ar- betsmarknadspolitiska åtgärder som kan vid- tas. Med utgångspunkt från det material som insamlats lämnar laget förslag till åtgärder.

Anpassningslaget behandlar inte fackliga frågor. Laget medverkar inte heller till att lösa företagsproblem av PR-karaktär eller av informationsteknisk art.

Uppgifter om omfattningen av anpass- ningslagens verksamhet föreligger för några län. I Västernorrlands län hade efter 1 1/2 års tid anpassningslag etablerats vid 6 företag med sammantaget 6 000 anställda. Samman- lagt hade 75—80 omplaceringar vidtagits. Ett lS-tal gravt arbetshindrade hade nyanställts. Vidare hade kvinnor i ökad omfattning fått arbete inom verksamhetsområden som tidig- are nästan undantagslöst varit förbehållna män. Anpassningslagens arbete hade ock- så medfört att flera av arbetsvårdens speciel- la instrument för att stödja personer på den ordinarie arbetsmarknaden kommit till an-

vändning. Sålunda hade ett 35-tal halvskydd— ade platser anordnats. Vidare hade statsbi- drag utgått för införande av särskilda anord- ningar på arbetsplatsen i ett lS-tal fall.

För att underlätta anpassningslagens ar- bete har länsarbetsnämnden i Västernorr- lands län hemställt hos arbetsmarknadsstyr- elsen att bl. a. få driva försöksverksamhet med bristyrkesutbildning i företag. Styrelsen har givit sitt tillstånd till sådan försöksverk- samhet. Utbildning skall enligt styrelsens anvisningar kunna ges ”åt anställd med arbetsuppgifter som vore lämpliga för äldre eller handikappade men där vederbörande inte kan lämna platsen därför att han/hon saknar kunskaper för andra i företaget lämp- liga uppgifter.” Omfattningen av denna för— söksverksamhet är hittills mycket begränsad, men denna form av utbildning har å andra sidan endast pågått en kort tid.

I Blekinge län fanns i slutet av 1971 anpassningslag vid tre företag. Enligt länsar- betsnämndens bedömning kommer verksam- heten inom kort att utvidgas till tretton företag med sammanlagt ca 14 000 anställda. Med ett av de aktuella företagen har arbets- förmedlingen haft ett kontinuerligt samar- bete under tre års tid. I denna samarbets- form har främst aktualiserats frågor angåen- de omplaceringar och halvskyddat arbete. Bildandet av anpassningslag har bl.a. före- gåtts av viss utbildning för lagmedlemmarna.

4.5 Särskilda arbetsvårdsåtgärder på den re- guljära arbetsmarknaden

4.5.1 Bidrag till arbetsbiträde

I stället för bidrag enligt bestämmelserna om halvskyddad sysselsättning kan bidrag utgå till arbetsgivare, som anställer synskadad eller annan svårt handikappad person, om den anställde på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för fortlöpan- de arbetsbiträde i en utsträckning, som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen. Avsikten med den- na arbetsvårdsform är att möjliggöra för en handikappad person att med hjälp av visst

biträde kunna utföra en i stort sett normal arbetsinsats. I prestationshänseende intar därför den handikappade inte någon särställ- ning på arbetsplatsen. Enligt gällande be- stämmelser kan statsbidrag utgå efter pröv— ning i varje enskilt fall med högst 3000 kr/halvår. Bidragets storlek är sålunda rela- terad till biträdesbehovet. [ enlighet med förslag i 1972 års statsverksproposition be- slöt riksdagen om ändring av bestämmelserna innebärande att bidrag även skall kunna utgå till egen företagare eller den som är fri yrkesutövare och behöver arbetsbiträde p.g.a. svår syn-, hörselskada eller rörelse- hinder. Arbetsmarknadsstyrelsen har under budgetåret 1972/73 uppskattat behovet av bidrag till arbetsbiträde till ca 250 fall.

Möjligheter att ge statsbidrag till arbetsbi— träde tillkom 1967 och utgår f. n. för endast 70—80 personer. Biträdesbehovet för dessa är starkt varierande såväl kvalitativt som kvantitativt. I några fall utgår bidrag endast för någon eller några timmars hjälp per dag. I andra fall föreligger behov av kontinuerligt biträde. För synskadade och gravt rörelse- hindrade personer i t.ex. administrativt, socialt eller pedagogiskt arbete ingår som regel i det löpande arbetet moment som kräver fortlöpande biträde. Det kan t. ex. för en synskadad gälla utskrift av journaler, brev, rättning av elevarbeten eller inläsning av facklitteratur. För dem som är verksamma inom manuella yrken är hjälpbehovet som regel av annan natur, t.ex. inställning av maskiner, kontroll av utfört arbete, trans- port av arbetsmateriel m. m.

4.5.2 Särskilda anordningar på arbetsplatsen

Vid anställning av handikappad eller, om särskilda skäl föreligger, för anställd som blivit handikappad, utgår till arbetsgivaren statsbidrag till sådan särskild anordning på arbetsplatsen som är nödvändig för att den handikappade skall kunna utföra arbetet (Arbetsmarknadskungörelsen 60 5). Bidrag utgår med belopp som motsvarar hela kost- naden, om anordningen saknar värde för annan arbetstagare än den handikappade,

och med lägst halva och högst hela kostnad- en i annat fall. Bidraget får uppgå till högst 15 000 kr för varje handikappad. I kostnad- erna får enligt arbetsmarknadsstyrelsens an- visningar inräknas arvode till expert för utredning om behov av och förslag till särskild anordning.

Bidrag kan också utgå för översiktliga ergonomiska genomgångar vid företagen för att kunna bedöma förutsättningarna för ar- bete för handikappade och äldre. Genomför- andet av denna typ av undersökningar bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen normalt åvila företagen. I vissa fall anser styrelsen dock att länsarbetsnämnderna kan behöva anlita ex- perthjälp för att bättre kunna bedöma förut- sättningarna att placera hos arbetsförmed- lingen anmälda handikappade och äldre.

Möjligheterna att genom statsbidrag svara för hela eller större delen av kostnaderna för en anordning tillkom först under 1971. Dessförinnan kunde bidraget — oavsett om anordningen enbart hade värde för den handikappade — endast uppgå till hälften av kostnaden, som dessutom var högstbestämd till 15 000 kr och före 1970 till 12 000 kr. I enlighet med förslagi 1972 års stat sverkspro— position beslöt riksdagen om en höjning av bidraget till max 20 000 kr. Samtidigt be- slöts att bidrag får utgå till handikappad som är egen företagare eller fri yrkesutövare samt att bidrag får utgå till såväl enskilda som offentliga arbetsgivare. Antalet personer som erhållit eller kunnat erhålla en anställning genom att särskild anordning införts uppgick vid utgången av 1971 till totalt ett 70-tal, varav hälften hänfördes till 1970—71. Om- fattningen har sålunda varit mycket blygsam. Den noterade ökningen under senare tid torde förklaras av dels bättre statsbidragsvill- kor genom ett höjt maximibidrag, dels av att arbetsförmedlingens intresse för bl. a. an- passningsproblemen ökat.

4.5.2.l Utredningens studie över särskilda anordningar

I samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen har utredningen gjort en begränsad studie över ärenden där arbetsgivare beviljats bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen. Syftet med studien var framför allt att få uppgifter om i vilken utsträckning anord- arna hade möjliggjort nyanställning resp. fortsatt anställning, art av arbetshinder, typ av arbetsuppgifter samt art av anordning. ] de fall anordningen hade medfört att en ny anställning kunnat påbörjas, efterfrågades den anställdes sysselsättningssituation före anställningen. Slutligen anmodades arbets- förmedlingen att bedöma vad man ansett som en trolig alternativ sysselsättning om den särskilda anordningen inte hade kommit till stånd.

Studien avsåg samtliga ärenden om anord- ningar för vilka bidrag beviljats från den 1 juli 1970 till och med den 31 december 1971. Antalet ärenden uppgick till 39 och avsåg 55 personer. 8 av de särskilda anord- ningarna hade införts vid verkstäder för skyddat arbete. Av 39 ärenden kom 7 från Stockholms län. I vardera Västmanlands och Västernorrlands län hade 6 ärenden beviljats under den studerade tiden. Övriga län som hade använt sig av detta arbetsvårdsinstru- ment hade beviljat statsbidragi 1 till 3 fall. I inte mindre än 9 län hade inga särskilda anordningar införts med arbetsförmedlingens medverkan, i vart fall inte med ekonomiskt bidrag från arbetsmarknadsverket.

4.5.2.2 Huvudarbetshinder

De anställdas huvudsakliga arbetshinder framgår av följande tablå. Arbetshinder Antal Rörelsehinder 39 Synskada 14 Hudsjukdom 1 Hjärt- och kärl- sjukdom 1 Samtliga 55 105

Som sammanställningen visar var det i första hand personer med rörelsehinder som hade fått särskild anordning på arbetsplatsen. I en fjärdedel av fallen hade anordningarna avsett personer med synskador. Här är att märka att inte mindre än 10 av dessa 14 synskadade hade gemensam arbetsplats och betjänades av en och samma anordning.

4.5.2.3 Arbetsuppgifter

Genom studien kartlades de anställdas ar- betsuppgifter.

Arbetsuppgifter Antal personer Kontors- och arkivarbete 16 Svarv-, svets-, borrnings- och monteringsarbete 14 Mörkrumsarbete lO Transport- och lagerarbete 5 Avsyningsarbete 4 Operatör, programmerare 2 Gravyr 1 Grafiskt arbete 1 Nyhetsbevakning för tidnings räkning 1 Sömnad 1 55

3/5 av de som ingick i studien arbetade inom kontorsbranschen och med olika specialite- ter av metallbearbetning.

4.5.2.4 Art av anordning

Nedanstående tablå visar arten av de särskil- da anordningar som hade införts.

Art av anordning Antal ärenden Pneumatiska lyftanordningar, div maskinutrustningar 18 Ombyggnad av toalett, hiss, bredd- ning av dörr etc. 16 Speciell kontorsstol 2 Speciell TV- och radioutrustning l Speciell röntgenapparatur, präg- lingsmaskin rn. m. 1 Anskaffning och montering av rull- skenor och granskningsbord 1 39

I hälften av fallen bestod de särskilda anordningarna av utrustningsdetaljer till be— fintliga bearbetningsmaskiner och arbetsred-

skap. Nästan lika stor andel utgjordes av anordningar som införts för att underlätta den handikappades förflyttning m. m.

4.5.2.5 Initiativtagare

I 22 av de 39 ärenden som ingick i studien hade arbetsgivaren tagit initiativ till införan- de av den särskilda anordningen. I 3 fall hade arbetsförmedlingen aktualiserat frågan om anordning. I 11 fall hade uppslaget kommit från arbetsgivare och arbetsförmedling ge- mensamt. I de övriga fallen stod den anställ- de själv eller handikapporganisation bakom aktualiserandet hos arbetsförmedlingen. När anordningen aktualiserats av arbetsgivare och arbetsförmedling gemensamt hade detta skett i de 5. k. anpassningslagen.

4.5.2.6 Ny anställning

Endast 3 av 55 personer som ingick i studien hade nyanställts genom att den särskilda anordningen infördes. I övriga fall hade anordningen införts för att möjliggöra eller underlätta en fortsatt anställning. Av de tre som nyanställts var det endast en som erhållit arbete på den s.k. öppna arbets- marknaden. De andra hade fått anställning vid ett kommunalt företag för skyddat ar- bete resp. statligt arkivarbete. Dessa var personer med svåra handikapp. En var efter sviter från polio rullstolsbunden och en var helt blind. Den som kunde ta anställning vid ett företag på den ordinarie arbetsmarknad- en var omkring 35 år och hade nedsatt rörelseförmåga. Den särskilda anordning till vilken bidrag utgått bestod av kompletteran- de utrustning till en lastmaskin. Anställning- en hade föregåtts av en relativt lång arbets- löshet förorsakad av arbetsbrist i det dåvar- ande företaget. Vederbörandes begränsade rörelseförmåga hade utgjort ett visst hinder för omplacering inom företaget.

4.5.2.7 Alternativ sysselsättning

I enkäten anmodades arbetsförmedlingen att försöka bedöma vilken alternativ sysselsätt-

l l l 1 l

[ l i | !

ning som var mest trolig för den handikappa- de om den aktuella anordningen inte hade införts. Fördelningen framgår av följande tablå.

4.5.3 Bidrag till arbetsredskap och verktyg

Antal personer

Sysselsättning

Fortsatt anställning 18 Skyddad sysselsättning Enklare arbetsuppgifter Annan arbetsplats som kunde ta emot gravt rörelsehindrade Omskolning och flyttning från orten Hemarbete Arbetslöshet Förtidspension Kan inte bedömas

anwa—N Ul öm

55

Sammanställningen visar att 1/3 av dem som ingår i studien troligen skulle ha fortsatt anställningen. Andelen, som kan verka rela- tivt hög, förklaras av att de anställningar som innehades för många var den enda tänkbara sysselsättningen. Anställningarna hade fort- gått men med i flera fall betydande och ökade svårigheter och med uppenbara hälso- risker som följd. För 8 personer ansågs endast skyddat arbete kunna komma ifråga. Kan anställningarna för dessa personer gen- om införande av de särskilda anordningarna behållas under en längre tid är de insatta åtgärderna synnerligen verkningsfulla främst för den enskilde men också samhällsekono- miskt sett. Detsamma kan också sägas om de tre personer som — om inte anordningarna införts — enligt arbetsförmedlingen troligen hade fått ansöka om förtidspension.

4.5.2.8 Samtidig arbetsvårdsåtgärd

Personer som hade erhållit särskild anord- ning var i några fall föremål för vissa ytterligare arbetsvårdsåtgärder. Sålunda hade bidrag utgått för anskaffande av arbetsred- skap eller verktyg till 7 anställda. 5 var anställda enligt reglerna om halvskyddad sysselsättning. Bidrag till arbetsbiträde ut- gick vid 3 arbetsplatser (kan ha berört flera anställda). Teoretiskt kan en och samma person ha berörts av samtliga nämnda åtgärd-

er, dock inte halvskyddad sysselsättning och bidrag till arbetsbiträde samtidigt.

Till handikappad kan utgå bidrag till kost- naden för mindre arbetsredskap eller verktyg som behövs för att kunna utöva arbetsan- ställning (Arbetsmarknadskungörelsen 58 å). Bidrag kan utgå med belopp motsvarande hela kostnaden — dock med högst 15 000 kr — för sådana mindre arbetsredskap eller verktyg, som normalt inte tillhandahålles av arbetsgivaren. I kostnaderna får inräknas arvode till expert för utredning om behov av och förslag till hjälpmedel. Hjälpmedel till vilket bidrag har utgått förblir den sökandes personliga egendom.

Denna arbetsvårdsform har fått en viss omfattning totalt sett. Under det senaste budgetåret erhöll sålunda mer än 150 per- soner bidrag för dylika arbetstekniska hjälp- medel. Under ett antal år dessförinnan erhöll årligen 200—250 personer hjälpmedel genom arbetsmarknadsverket. Regionalt anlitas emellertid den här bidragsformen ytterst olika. Under budgetåret 1970/71 svarade sålunda Stockholms län för 1/3 av samtliga ärenden. I sex län hade bidragsformen endast utnyttjats för i vardera länet två sökande och i tre län hade över huvudtaget inget bidrag utgått.

Hjälpmedlen är i rätt stor utsträckning av akustisk art. Som exempel kan nämnas telefonförstärkare, telefonsignalanordning och bandspelare. Kontorsmaskiner och ar- betsstolar i olika utförande är också vanligt förekommande. Bidraget utgick enligt senare uppgifter i genomsnitt till omkring ] 400 kr med en variation mellan 50 och 15 000 kr. Maximibidraget hade utnyttjats i endast 1 fall. Som nämnts uppgick antalet personer som under budgetåret 1970/71 erhöll bidrag till omkring 150. Enligt arbetsmarknads- styrelsen torde antalet — om erforderliga medel hade funnits — ha uppgått till nästan 200. För budgetåret 1971/72 beräknar sty- relsen att antalet bidrag kommer att öka till ca 300.

I samband med arbetsmarknadsverkets aktiverande åtgärder för bättre anpassning av arbete och miljö med hänsyn till handikap- pades och äldres förutsättningar har verket tagit upp frågan om ökad information till arbetsplatser på öppna marknaden om ar- betstekniska hjälpmedel och anordningar. För att erhålla erforderligt underlag för sådan information har arbetsmarknads- styrelsen uppdragit åt Handikappinstitutet att kartlägga befintliga speciella arbetsteknis- ka hjälpmedel och anordningar för handikap- pade. Kartläggningen beräknas också ge un- derlag för en vidare utveckling av dylika hjälpmedel.

Undersökningen sker i första hand genom en enkät till institutioner inom arbetsvården, dvs. verkstäder för skyddat arbete och ar- betsvårdsinstitut. Avsikten är att senare göra speciella undersökningar på vissa arbetsplats- er. Enkäten upptar bl.a. frågor om typ av hjälpmedel, om detta är tillgängligt på all- männa marknaden, kostnad, arbetsuppgifter i vilka hjälpmedlet används, vilken funk- tionsnedsättning som kompenseras genom hjälpmedlet samt dettas kvalitativa funktion. Preliminära resultat av undersökningen vän- tas föreligga under sommaren 1972.

4.5.4 Utredningen

Utredningen har i detta avsnitt behandlat tre särskilda arbetsvårdsåtgärder som syftar till att öka möjligheterna för personer med handikapp att få och behålla en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Samtliga dessa åtgärder betraktar utredningen som värdefulla instrument i strävandena att an- passa arbetsplatser och arbetsuppgifter till de anställdas förutsättningar. Genom att utfor- ma de ekonomiska villkoren på ett gynnsamt sätt och genom att informera företagare och handikappade om dessa personella och tek- niska hjälpmedel bör handikappade iväsent- ligt större utsträckning än hittills kunna börja eller fortsätta anställning på den ordi- narie arbetsmarknaden. Rätt insatta åtgärder av denna typ bär på sikt kunna medverka till att begränsa efterfrågan på av samhället

Bidrag till arbetsbiträde har hitintills en- dast beviljats för den anställdes behov av biträde i själva arbetssituationen och inte vid förflyttning till och från biluppställnings- plats, matsal, toalett etc. Skälet härför är att dylika kostnader har ansetts kunna täckas med invaliditetsersättning.

Det är i praktiken inte möjligt för flertal- et handikappade att trots sin invaliditetser- sättning kunna bära sådana kostnader. Enligt utredningen synes det därför rimligt att behov av biträde för den handikappades förflyttning inom eller i direkt anslutning till arbetsplatsen får medtagas vid beräkning av bidrag till arbetsbiträde. Angelägenheten un- derstryks av att reglerna för invaliditetser- sättning hitintills tillämpats restriktivt, vilket medfört att även relativt svårt handikappade personer icke kommit i åtnjutande av sådan ersättning.

Det nuvarande maximibidraget om 3 000 kr/halvår torde som regel ge en rimlig kom- pensation för arbetsgivarnas merkostnader. I vissa fall är hjälpbehovet emellertid väsent- ligt större. Dessa ärenden som bl.a. gäller gravt handikappade med lång teoretisk ut- bildning torde komma att öka då ett ökat antal synskadade och rörelsehindrade nu genomgår universitet och högskolor. För flera av dessa handikappade har det visat sig svårt att efter avslutad utbildning erhålla lämplig anställning. En rad olika faktorer har självfallet bidragit härtill. Bristande möjlig- heter att i rimlig utsträckning ekonomiskt kunna kompensera arbetsgivarna för kvalifi- cerat biträde till den handikappade torde dock i en del fall vara den främsta orsaken.

I dessa och andra fall med relativt svåra fysiska handkapp torde sysselsättningsmöj- ligheterna vara begränsade till den s. k. skyd- dade sektorn av arbetsmarknaden, framför allt arkivarbete och verkstäder för skyddat arbete. Detta är enligt utredningen av såväl humanitära som ekonomiska skäl en felaktig väg att lösa sysselsättningsfrågan. Eftersom den anställde genom att erhålla biträde med vissa uppgifter kan utföra en i stort sett normal arbetsprestation, bör i första hand

arbete ordnas på den ordinarie arbetsmark- naden. Utgår man från de genomsnittskost- nader per plats som gäller för de skyddade arbetsformerna talar även de ekonomiska aspekterna för att en arbetsplacering med hjälp av biträde på öppna marknaden är en fördelaktig lösning, även om bidragen till arbetsbiträde räknas upp kraftigt. För att i ökad utsträckning kunna tillgodose önske- målet om sysselsättning på den ordinarie arbetsmarknaden för dessa handikappade bör statsbidrag till arbetsbiträde enligt utred- ningen kunna utgå med högst 5 000 kr per halvår och anställd.

I inte få fall kan en anställning inte komma till stånd av så triviala orsaker som att entrén till en arbetsplats inte utan betyd- ande svårigheter eller i vissa fall inte alls kan passeras av en gravt rörelsehindrad person. Även om det på arbetsplatser som uppförts under senare tid tagits ökad hänsyn till denna grupps behov — bl.a. p. g. a. före- skrifter i byggnadsstadgan — är dock en stor del av arbetsplatserna stängda av rent fysiska orsaker. Detta är högst otillfredsställande och får som konsekvens att handikapp- ade trots en i och för sig många gånger god arbetsförmåga måste sysselsättas i speciella former, kanske hemarbete, eller i vissa fall inte kunna arbeta alls. Det är uppenbart att samhället under sådana förhållanden bör medverka ekonomiskt. Bidrag till arbets- givare för särskild anordning på arbetsplatsen är ett instrument med syfte att undanröja de hinder som utestänger handikappade från att börja eller fortsätta en anställning.

Utredningen har funnit att de ekonomis- ka villkoren varit och i viss mån ännu är sådana att de inte utgör erforderlig stimulans för arbetsgivarna att medverka i någon större utsträckning. Ett ökat intresse kan dock väntas genom att bidragen numera i vissa fall kan täcka arbetsgivarens kostnader helt.

På grund av att en arbetsplats inte kan göras tillgänglig för vissa handikappade inom ramen för nuvarande bidrag måste som nämnts sysselsättningen lösas genom att sam- hället anordnar särskilda arbetstillfällen. Det- ta kan endast ske efter betydande kapitalin-

satser. Därtill kommer att driften av sådan verksamhet, t. ex. kontorsarbetscentraler och verkstäder för skyddat arbete, drar höga kostnader. Sett såväl samhällsekonomiskt som ur den handikappades synpunkt synes statsbidrag till denna form av stödjande åtgärder vara väl motiverat. Som erinrats om i det föregående kommer statsbidraget att höjas från nuvarande 15 000 till maximalt 20000 kr. I den begränsade studie över särskilda anordningar som införts under peri- oden 1.7.1970 — 31.12.1971, sammantaget 39 ärenden, hade maximibidraget utnyttjats i tre fall. Ett av dessa bidrag hade utgått för ombyggnad av hiss. I detta fall hade arbets- givarens kostnad överstigit det statliga bi- draget, dvs. 15 000 kr. I de fall anställande av handikappade förutsätter mera omfattan- de ombyggnader täcker nuvarande bidrag endast en del av kostnaderna. Inte heller den beslutade höjningen torde vara tillräcklig i sådana fall. Även om det sålunda kan konsta- teras att det maximala statsbidraget borde vara något högre avstår utredningen från att föreslå en ökning i nuvarande läge.

Av utredningens studie över beslut om särskilda anordningar framgår att i 8 av 39 fall var bidragsmottagaren huvudman för kommunalt företag inom arbetsvården. Ut— redningen kommer i ett särskilt kapitel att behandla statsbidrag till anordnande och drift av företag inom arbetsvården. Därvid föreslås att statsbidrag kan utgå för anskaf- fande, utbyte eller ombyggnad av produk- tionsutrustningen bl.a. i syfte att bättre anpassa utrustningen till arbetskraftens förutsättningar. Om detta förslag förverkli- gas bör bidrag för särskild anordning inte utgå till huvudmännen för skyddat verk- stadsarbete.

Den tredje formen av arbetsvårdsåtgärd som behandlats i detta sammanhang är vad som betecknas som arbetstekniska hjälp- medel. Bidrag till sådana hjälpmedel utgår till den handikappade själv. Dessa hjälpmedel har visat sig vara ett utmärkt stöd i arbets- situationen och för vissa handikappade en absolut nödvändighet för att kunna arbeta. Bidragets storlek torde för närvarande täcka

de behov som föreligger varför någon höj— ning inte synes aktuell.

De i detta avsnitt beskrivna arbetsvårdsåt- gärderna har det gemensamt att de ingått i förmedlingens åtgärdssystem under en rela- tivt lång tid, särskilt gäller det de arbetstek— niska hjälpmedlen och anordningarna. Trots tillgången till instrumenten som sådana har deras volym blivit av en synnerligen begräns- ad omfattning. Detta torde — i vart fall vad gäller bidrag till särskilda anordningar — höra samman med en tidigare för arbetsgivarna mindre fördelaktig bidragskonstruktion. En- ligt utredningen torde inte heller informa— tionen kring åtgärderna ha varit tillräck— ligt effektiv. Den slutsatsen grundas på det förhållandet att, som utredningen påpekat i de beskrivande avsnitten, dessa stödjande åtgärder inte alls under en längre period kommit till användning i ett flertal län. Den kanske främsta orsaken till den hittills be- gränsade omfattningen av åtgärderna torde emellertid enligt utredningen vara bristande personella resurser inom arbetsmarknads- verket. Var och en av åtgärderna kräver ett betydande arbete från förmedlingens per- sonal. Till dessa uppgifter hör allmän infor- mation till arbetsgivare, utredning om förut- sättningarna för och behov av sådant hjälp- medel och i vissa fall anlitande av särskild expertis. Detta förutsätter personliga samtal, telefonkontakter, skriftväxling, in- hämtande av anbud och bedömning av dessa, information till berörd personal i samband med att t. ex. arbetstekniskt hjälpmedel in- föres rn. m. Också en uppföljning från för- medlingen av den handikappades arbetssitua- tion sedan ett hjälpmedel införts är i många fall av utomordentlig betydelse, men har hitintills förekommit i mycket liten utsträck- ning. Behov av ökade personalresurser anser utredningen väl dokumenterat men före- ligger äveni vad.avser övriga av utredningen behandlade åtgärds- och samarbetsformer som arbetsförmedlingen har ansvaret för, inte minst gäller detta anpassningslagen. Ut- redningen har därför valt att behandla frågan om ökade personalresurser till arbetsmark- nadsverket i ett särskilt kapitel.

4.6 Halvskyddad sysselsättning 4.6.1 Kort historik

Förslag om statligt stöd till arbetsgivare som anställer personer med nedsatt arbetsför- måga framlades första gången av kommittén för partiellt arbetsföra i betänkande år 1947 (SOU 1947zl8). Kommittén konstaterade att ju högre kostnaderna var per arbetsplats (maskiner, lokaler, arbetsledning, administra- tion m. m.) desto större förluster riskerade den arbetsgivare som anställde handikappade vars arbetsförmåga låg väsentligt lägre än normalarbetstagarna. Dessutom krävde den handikappade i många fall särskild tillsyn eller särskilda tekniska anordningar på ar- betsplatsen. Dessa förhållanden utgjorde en- ligt utredningen en påtaglig svårighet för handikappade att erhålla och behålla anställ- ning på den öppna arbetsmarknaden. Man ansåg det inte heller möjligt att arbetsgivarna skulle anställa personer med låg arbetsför- måga och betala dem efter prestationsvärdet. Även i mindre extrema fall skulle inkomsten bli så låg att den inte kunde ge den handi- kappade en rimlig försörjningsnivå.

Kommittén föreslog därför att arbets- givare som i särskild ordning påtog sig det besvär och de kostnader som bedömdes vara förenade med anställande av s.k. partiellt arbetsföra skulle erhålla visst statsbidrag. Bidraget föreslogs i första hand utgå för inrättande av särskilda halvskyddade avdel- ningar inom ordinarie produktionsföretag men skulle också kunna utgå för enstaka handikappade. Som villkor för statsbidrag gällde att anställningen hade förmedlats gen- om arbetsförmedlingen. Kommittén före— slog, .att arbetsmarknadsstyrelsen skulle få i uppdrag att genom förhandlingar med lämp- liga företagare söka få till stånd halvskyddad verksamhet. Bidragets storlek skulle bestäm- mas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

Utredningens förslag beaktades vid efter- följande behandling. Beträffande reglerna för statsbidrag hade utredningen som nämnts föreslagit att bidraget skulle utgå i förhållan- de till arbetsnedsättningen i det enskilda

fallet. Departementschefen ansåg att bestäm- melserna om statsbidrag skulle utformas enligt samma system som utredningen hade föreslagit beträffande skyddade verkstäder, dvs. att bidrag skulle utgå med 50% av kostnaden för arbetsledares löner. Detta blev också riksdagens beslut.

De första halvskyddade avdelningarna till— kom i början av 1950-talet. Den föreslagna arbetsformen fick emellertid en mycket be- gränsad omfattning. 1960 fanns endast 106 invididuella platser. 1962 infördes nya be- stämmelser för verksamheten. Bidrag fick nu utgå till företag för driften av avdelning som var särskilt avsedd för sysselsättning av minst 10 handikappade arbetstagare och organi- serad inom eller i direkt anslutning till företaget. Bidraget bestämdes till högst 1 krona för varje arbetstirnme som den handi- kappade fullgjorde. Som villkor för bidrag skulle dessutom gälla att arbetstagaren fick kontant lön för utfört arbete enligt gällande kollektivavtal samt att läkartillsyn fanns ordnad. Platserna skulle liksom tidigare stå till den offentliga arbetsförmedlingens för- fogande. Statsbidraget skulle utbetalas per kalenderår i efterskott.

1964 höjdes ersättningen till 2 kronor per timme. Trots att formerna för bidragsgiv- ningen ändrades och beloppet dessutom höj- des ökade verksamhetens omfattning inte nämnvärt. Orsakerna till det bristande intres— set från företagens sida torde i första hand ha varit bidragskonstruktionen. I den hög- konjunktur som rådde under praktiskt taget hela 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet kunde arbetsförmedlingen i stor utsträckning placera även personer med viss nedsättning i arbetsförmågan på öppna marknaden. De arbetstagare som placerades i halvskyddad sysselsättning kom därför att ha en väsentligt nedsatt arbetsförmåga. Genom att bidragsgivningen var knuten till den effektivt arbetade tiden erhöll arbetsgivarna oftast lägre statsbidrag och mindre intäkter av produktionen ju fler handikappade arbets- tagare som anställdes i halvskyddad verksam- het. Då arbetsgivarnas fasta kostnaderi form av maskiner, arbetsledning, lokalkostnader

m.m. var oförändrade eller högre än för norrnalarbetstagare ansåg företagen det inte motiverat att anordna halvskyddad verksam- het. Därtill kom att statsbidragsreglerna inte öppnade några möjligheter för företagen att till halvskyddad sysselsättning få överföra arbetstagare som under anställning drabbats av bestående nedsättning i arbetsförmågan. I petita avseende budgetåret 1967/68 konstaterade arbetsmarknadsstyrelsen att bi- dragsgivningen inte fått avsedd effekt. Då antalet placeringar av arbetsvårdssökande på den öppna arbetsmarknaden stagnerat och då antalet platser vid skyddade verkstäder inte ökat i önskvärd omfattning fann styrel— sen det angeläget att den halvskyddade verksamheten effektiviserades och föreslog därför att ett helt nytt statsbidragssystem skulle prövas. Förslaget innebar att ersätt- ning, under en försöksperiod på minst två år, skulle få utgå i form av ett garanterat bidragsbelopp per godkänd plats och år vid avdelning för halvskyddad sysselsättning. Då huvudmännens kostnader för plats vid skyd- dad verkstad vid denna tidpunkt uppgick till ca 5 500 kronor föreslog styrelsen att den garanterade ersättningen för halvskyddad plats skulle bestämmas till en likvärdig nivå. Som villkor för bidrag föreslog styrelsen att platserna skulle stå till den offentliga arbets— förmedlingens förfogande, att lön skulle utgå enligt gällande kollektivavtal samt att plats- erna borde inrättas efter samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen. Genom den föreslagna ändringen beräkna- de styrelsen att ca 5 000 platser skulle tillkomma under budgetåret 1967/68. Departementschefen framhöll i statsverks- propositionen 1967 (bilaga 13) att halvskyd- dad sysselsättning var ett värdefullt inslag i åtgärderna för att inpassa personer med olika slag av arbetshinder i produktionen. Med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning ansåg departementschefen det angeläget att pröva om man genom en omläggning av bidragssystemet kunde öka intresset för att anordna halvskyddad sysselsättning. Depar- tementschefen anslöt sig i huvudsak till arbetsmarknadsstyrelsens förslag beträffande

bidragsutformningen, men ansåg att denna skulle ges en form som innebar en påtaglig stimulans för de engagerade företagen att hålla platserna besatta hela året och förorda- de därför ett bidrag på 2 500 kronor per halvår. Bidrag borde normalt endast utgå till företag som inrättade särskilda avdelningar, men vid s.k. småföretag föreslogs bidrag även kunna utgå för enstaka platser.

Departementschefen underströk särskilt att syftet med försöksverksamheten var att bereda plats åt handikappade som annars inte kunde få sysselsättning i den öppna marknaden och att verksamheten inte fick resultera i att företagen avlastades ansvaret för handikappade som redan var anställda hos dem. Platserna skulle därför inrättas efter samråd med den fackliga organisation- en på arbetsplatsen och stå till arbetsförmed- lingens förfogande. Lön skulle utgå enligt gällande kollektivavtal.

Riksdagen fattade beslut i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag. De nya bestämmelserna böljade tillämpas den 1.7.1967.

4.6.2 Gällande bestämmelser

Efter en kort tid ändrades bestämmelserna i vissa avseenden. Bl.a. tillkom möjligheten för kommunal myndighet att anordna halv- skyddad sysselsättning. Det blev också tillåt— et för arbetsgivare att i viss utsträckning överföra redan anställd med nedsatt arbets- förmåga till halvskyddad arbete. Nuvarande bestämmelser återfinns i Kungl. Brev av den 7 maj 1971 till arbetsmarknadsstyrelsen.

1 Bidrag utgår till företag samt kommunal och landstingskommunal myndighet eller inrättning för arbetsplats avsedd att ge sysselsättning åt person, vars arbetsförmåga är nedsatt på grund av handi- kapp och som ej är anställd hos ifrågavarande arbetsgivare. Överför företag handikappad som redan är anställd vid företaget till arbetsplats för halvskyd- dad sysselsättning utgår bidraget, om nedsättningen i arbetsförmågan är avsevärd eller annat särskilt skäl föreligger. Av de halvskyddade platserna får dock högst hälften avses för sådana handikappade. 2 Bidrag utgår med 2 500 kr för halvt år och plats som avses för person som anställes på heltid.

Vid deltidsanställning reduceras bidraget i motsvar- ande mån. 3 Som villkor för bidrag gäller utöver vad som angivits i punkten 1 att ifrågavarande platser tillkommer efter sam- råd med den fackliga organisationen på arbets- platsen, att arbetstagarna erhåller avtalsenliga förmåner under anställningstiden, att de platser, som avses i punkten 1 första stycket, står till den offentliga arbetsförmed- lingens förfogande samt att platserna står under tillsyn av arbets- marknadsstyrelsen, som äger uppdra åt länsar- betsnämnd att utöva tillsynen. 4 Ansökan om bidrag prövas av arbetsmark- nadsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av länsarbetsnämnd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har utfärdat til- lämpningsföreskrifter för länsarbetsnämnder- na. Dessa har utarbetats i samråd med företrädare för arbetsmarknadens parter. Den arbetsgrupp som då bildades har senare permanentats och utgör ett samrådsorgan för arbetsmarknadsstyrelsen i frågor som rör halvskyddat arbete.

4.6.3 Utvecklingen av den halvskyddade sys- selsättningen

De nya bestämmelserna om halvskyddat arbete introducerades i en stark konjunktur- nedgång. Under första verksamhetsåret an— ordnades närmare 500 platser. Därefter för- bättrades det allmänna sysselsättningsläget väsentligt, vilket också medförde en viss ökning av antalet sysselsatta. Sålunda upp- gick antalet belagda platser till 1 400 ijuni 1970, dvs. sedan de nya bestämmelserna hade tillämpats i nästan tre år. Trots en mycket kraftig nedgång i arbetskraftsefter- frågan under 1971 kunde antalet sysselsatta i den halvskyddade arbetsformen öka, så att dessa vid utgången av året uppgick till 2 000.

Olikheterna i den regionala utbyggnaden av halvskyddat arbete är påtaglig, vilket belyses av följande sammanställning. Upp- gifterna avser antalet sysselsatta i december 1971.

Som framgår av tablån varierade antalet sysselsatta mellan ett 20—tal och 150 person- er. Storstadslänen hade i förhållande till

Län Antal Län Antal personer personer AB 71 0 97 C 63 P 154 D 47 R 100 E 111 S 120 I 66 T 36 G 21 U 133 H 137 W 46 1 40 X 126 K 54 Y 120 L 46 Z 61 M 91 AC 92 N 56 BD 139 Riket 2 027

t. ex. antalet arbetsvårdssökande och arbets- tillfällen en måttlig utbyggnad. Relativt sett var andelen klart lägst i Stockholms län. Norrlandslänen hade en jämförelsevis god utbyggnad. En överraskande stor skillnad förelåg mellan de tre smålandslänen. I Kro- nobergs län hade sålunda endast anordnats ett 20-tal platser, men i Kalmar län nästan 140. Det befolkningsmässigt sett största län- et, Jönköpings län, hade 60—70 personer sysselsatta vid samma tidpunkt. Generella samband mellan t. ex. förekomsten av övriga skyddade arbetsformer och antalet inrättade halvskyddade arbetsplatser synes inte före— ligga.

Den relativa andelen sysselsatta i halv- skyddat arbete i förhållande till samtligai skyddad sysselsättning (verkstad för skyddat arbete, hemarbete, arkivarbete, särskilt be- redskapsarbete) utgjorde i december 1971 6 %. Regionalt varierade denna andel mellan 1,3 % (Stockholms län) och 15,4 % (Kalmar län). Samtliga norrlandslän låg över riks- medeltalet medan andelen i storstadslänen sammantaget låg på mindre än hälften därav. Av diagram 1.4 i kapitel 1 framgår närmare de relativa andelarna länsvis.

4.6.4 Förslag om nya bestämmelser

1 petita avseende budgetåret 1972/73 kon- staterade arbetsmarknadsstyrelsen att stats- bidraget till halvskyddat arbete bättre borde anpassas till rådande kostnadsläge. Från före- tag med flerårig erfarenhet av denna arbets- vårdsform hade framhållits att statsbidraget

var alltför lågt för att kompensera den anställdes lägre produktivitet. Arbetsmark- nadsstyrelsen föreslog ett nytt system för bidragsgivningen. Förslaget innebar att bi- draget skulle delas upp i en fast och en rörlig del. Det fasta bidraget föreslogs utgå med 1 200 kr per år och belagd plats. Det rörliga bidraget skulle kopplas till antalet arbets- timmar och utgå med 5 000 kr för varje fullt antal av 1 200 timmar. Förslaget hade där- med stora likheter med konstruktionen av driftbidraget till huvudmän för verkstäder för skyddat arbete.

Utredningen rörande skyddad sysselsätt- ning anmodades under hösten 1971 att avge yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens an- slagsframställning i vad avsåg delprogrammet halvskyddat arbete. Utredningen, som i ytt- randet begränsade sig till frågan om statsbi- dragssystem, fann därvid att styrelsens för- slag i flera avseenden var en bättre lösning av bidragsreglerna än de som vid' tillfället gällde. Även om mycket talade för arbetsmarknads- styrelsens förslag ansåg utredningen att stats- bidraget borde konstrueras enligt ett annat system. Utredningen hade vid genomgång av material om anställda i halvskyddat arbete funnit att medeltimlönen var obetydligt hög- re än den som utgick vid skyddade verkstäd- er. Detta ansåg utredningen anmärkningsvärt eftersom anställda i halvskyddad sysselsätt- ning regelmässigt har en högre arbetsför- måga. I och för sig kunde de löner som utbetalades till anställda i halvskyddat arbete vara grundade på lön enligt avtal då den garanterade minimitimlönen i vissa branscher var synnerligen låg. Denna omständighet att rnedelinkomsterna var anmärkningsvärt låga var ett av de främsta skälen till att utredning- en i sitt yttrande föreslog ett system där statsbidraget relateras till kontantlönen. En— ligt kommitte'n skulle därmed möjligheterna öka att åstadkomma en bättre löneutveck- ling genom att staten åtog sig att svara för en viss del av en högre lön. För att uppnå ett väsentligt större intresse bland arbetsgivare för den aktuella arbetsformen föreslog utred— ningen att statsbidraget skulle fastställas till 40 % av kontantlönen med ett inbyggt garan-

tibelopp om minst 1200 kr per år och anställd. Enligt utredningens beräkningar skulle bidraget därmed i normalfallen öka från 5 000 kr till i det närmaste 7 000 kr per år.

Som ytterligare motiv för den föreslagna konstruktionen framhöll utredningen önske- målet om att få ett statsbidrag som behöll sitt reella värde oavsett kostnadsutveckling- en, vilket inte tillgodosågs i gällande bestäm- melser och inte heller i det av arbetsmark- nadsstyrelsen föreslagna bidragssystemet. Be- träffande bidragets storlek betonade utred- ningen nödvändigheten av en relativt kraftig uppräkning av statsbidraget för att i ökad utsträckning kunna lösa arbetshindrades sys- selsättning i det ordinarie arbetslivet. I annat fall, konstaterade utredningen, skulle sanno- likt efterfrågan på av samhället särskilt an- ordnade sysselsättningsformer, dvs. skydda- de verkstäder, särskilda beredskapsarbeten rn. m., komma att stiga mycket kraftigt.

Utredningens förslag tillstyrktes av Lands- organisationen och Tjänstemännens central- organisation. Svenska arbetsgivarföreningen förklarade sig kunna acceptera såväl arbets- marknadsstyrelsens som utredningens för— slag, men yrkade beträffande utredningens förslag att bidragsprocenten skulle bestäm- mas till 50.

Departementschefen underströk i stats- verkspropositionen 1972 (bilaga 13) värdet av den halvskyddade sysselsättningen som en åtgärd för att inpassa personer med olika slag av handikapp i arbete vid företag på den öppna arbetsmarknaden och fortsatte: ”Med hänsyn till den redovisade utvecklingen anser jag det därför angeläget att pröva om man genom en omläggning av bidragssystemet kan öka såväl företagens som de fackliga organisationernas intresse för verksamheten. Enligt min mening bör bidragsgivningen få sådan form att den innebär en reell stimulans för de engagerade företagen att medverka till en gynnsammare löneutveckling för de an- ställda.” Departementschefen anslöt sig till den av utredningen föreslagna bidragskon- struktionen. Han biträdde vidare arbetsmark- nadsstyrelsens förslag att utvidga verksam-

heten till den statliga sektorn så till vida att bidrag bör kunna utgå även vid nyanställning av handikappade i affärsdrivande verk. De- partementschefen underströk i sammanhang- et syftet med verksamheten, nämligen att bereda plats åt handikappad med nedsatt arbetsförmåga som inte på annat sätt kan få sysselsättning på den öppna marknaden. Verksamheten får, sade han, inte resultera i att företagen avlastas ansvaret för handikap- pade som redan är anställda. För att få tillräckliga erfarenheter bör verksamheten med halvskyddat arbete enligt departements- chefen fortsätta under ytterligare minst två år. Under budgetåret 1972/73 räknade han med att platsantalet kommer att fördubblas. Riksdagen beslöt i huvudsaklig överensstäm- melse med departementschefens förslag och att de nya reglerna skall tillämpas fr. o. m. 1 juli 1972.

4.6.5 Utredningens överväganden och förslag

Omfattningen av den halvskyddade syssel- sättningen har blivit tämligen begränsad. Vid utgången av 1971 var 2 000 personer syssel— satta. Den volymen hade uppnåtts sedan verksamheten bedrivits i något mer än 4 år. Antalet anställda i halvskyddat arbete var därmed mindre än hälften av det av arbets- marknadsstyrelsen 1967 angivna målet. Flera faktorer synes ha samverkat till verksamhet- ens begränsade omfattning. En grundläggan- de förutsättning för att en arbetsgivare skall engagera sig i den halvskyddade verksamhet- en är att det föreligger ett behov av mer personal. De nya reglerna för halvskyddad sysselsättning infördes vid en tidpunkt då efterfrågan på arbetskraft var låg inom stora delar av näringslivet. Konjunkturnedgången var troligen av avgörande betydelse för den ringa omfattningen. Efter första verksam- hetsåret var omkring 500 personer sysselsat- ta i halvskyddat arbete, varav nettotillskottet uppgick till ca 400. Återstoden hade varit anställda enligt de tidigare bestämmelserna. Under andra hälften av 1968 steg företagens behov av personal. Efterfrågan bestod under

de därpå följande åren för att under 1971 drastiskt sjunka i flertalet branscher. Under åren 1969—70 med i vissa branscher en påtaglig arbetskraftsbrist tredubblades antal- et sysselsatta i halvskyddat arbete. Trots den synnerligen dämpade konjunkturen under 1971 med en betydande arbetslöshet kunde, överraskande nog, antalet sysselsatta ihalv- skyddad verksamhet ytterligare öka något.

Andra faktorer av betydelse för omfatt- ningen torde vara arbetsförmedlingens per- sonalmässiga förutsättningar. Det är sålunda en allmän uppfattning bland den personal inom arbetsmarknadsverket som handlagt frågor om halvskyddat arbete, att denna arbetsvårdsform i jämförelse med övriga skyddade sysselsättningar är mycket per- sonalkrävande. En faktor som möjligen har hört samman med aktuell personaltillgång är själva intresset för den halvskyddade syssel- sättningen som ett intrument i förmedling- ens arbete. ] någon mån torde den påvisade starka olikheten i utbyggnaden länsvis höra samman med dessa förhållanden. De påtag— liga regionala olikheterna beror givetvis ock- så på möjligheterna för arbetsförmedlingen att ordna anställningar för personer med visst handikapp utan att anlita den halv- skyddade arbetsvårdsformen. Detta i sin tur hör samman med det regionala arbetskrafts- behovet. Enligt utredningens bedömning tor- de emellertid den regionala efterfrågan en- sam endast kunna förklara den begränsade omfattningen i ett fåtal län.

En synnerligen betydelsefull faktor för omfattningen av verksamheten totalt sett är självfallet storleken och utformningen av reglerna för statsbidraget. Som nämnts tidig— are anmodades utredningen under hösten 1971 att yttra sig över arbetsmarknadsstyrel— sens förslag beträffande halvskyddat arbete. Utredningen begränsade sig därvid till att endast behandla själva formen för statsbi- draget. För att om möjligt påskynda införan- det av nya bestämmelser förklarade utred- ningen sig i samband med att yttrandet avgavs ha tagit slutlig ställning i vad avsåg formerna för statsbidragsgivningen. Departe- mentschefen har senare förelagt riksdagen

förslag om införande av nya bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med de av utredningen lämnade förslagen. Som nämnts trädde de nya bestämmelserna i kraft den 1 juli 1972. Utredningen begränsar sig därför i detta sammanhang till att framhålla nödvän- digheten av att statsbidragens effekt för verksamheten uppmärksammas fortlöpande.

Som utredningen framhöll i sitt yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens anslagsfram- ställning för budgetåret 1972/73 skall enligt utredningen arbetsplaceringsåtgärd er för per- soner med nedsatt arbetsförmåga i första hand ta sikte på en placering på den reguljära arbetsmarknaden. Den halvskyddade syssel- sättningen är en arbetsvårdsform som arbets- platsmässigt är integrerad i det ordinarie arbetslivet och som därmed och även i flera andra avseenden är att föredra framför de av samhället särskilt anordnade företagen för skyddat arbete. Den halvskyddade sysselsätt- ningen har hitintills nått en relativt blygsam omfattning. Utredningen ser emellertid den- na arbetsvårdsform som ett utomordentligt hjälpmedel och önskar därför särskilt under- stryka betydelsen av att arbetsmarknadsverk— et erhåller de resurser som är erforderliga för att ge den halvskyddade verksamheten en omfattning som svarar mot behoven.

Erfarenheterna hittills visar att man i regel erhållit fler arbetsplatser i län där någon eller några tjänstemän specialiserat sig på den här arbetsformen. Av särskild betyd- else synes därvid de 3. k. omställningsinspek- törernas arbete ha varit. I samband med företagsnedläggningar har ofta den halvskyd- dade sysselsättningen aktualiserats. Av den personal som skall handlägga halvskyddat arbete erfordras förutom de allmänna kun- skaperna om arbetsmarknad och arbetsvårds- åtgärder insikter i kollektivavtalsfrågor samt god kännedom om de fackliga organisation- erna och deras arbetsformer. Det krävs där- för enligt utredningen väl kvalificerad perso- nal för dessa uppgifter.

Arbetsformerna för ackvisition av halv— skyddade platser synes ha växlat mellan länen. I vissa län gick man i verksamhetens början tillväga så att en eller ett par tjänste—

män från länsarbetsnämnderna reste runt och besökte företag som redovisat_ett behov av personal. Information lämnades om ar- betsformen och villkoren. Vid överläggningar med facklig representant närvarande enades man om visst antal platser. Ansökan inkom senare till länsarbetsnämnden, som behandla- de den i vanlig ordning. Man utgick alltså inte i dessa län från vissa aktuella arbets- vårdssökande, med dessas ofta speciella in- tressen och förutsättningar, utan godkände företag för visst antal platser och undersökte därefter vilka arbetsvårdssökande som var lämpliga till platserna. Det visade sig därvid att arbetsvårdspersonalen många gånger hade svårigheter att fylla de godkända platserna beroende på att sökandenas önskningar och förutsättningar inte alltid var uppfyllda vid de platser man hade att tillgå. Numera torde samtliga län ackvirera halvskyddade platser utifrån sökandenas krav och förutsättningar, vilket måste vara den rätta metoden.

Förutom själva ackvisitions- och placer- ingsarbetet fordrar verksamheten en betyd- ande uppföljningsinsats. Många anställdas arbetsförmåga förändras av varierande skäl. För vissa förbättras den, för andra försämras den ytterligare. För en del är andra åtgärder inom arbetsvårdens ram erforderliga. För en del kan förtidspensionering bli aktuell. Ar- betsförmedlingen har uppenbarligen ett an- svar för dessa personer. Det är därför otillfredsställande att en mera kontinuerlig kontakt inte kan upprätthållas mellan för- medlingspersonal, företaget och den anställ- de på grund av personalbrist.

För att kunna öka antalet sysselsatta i halvskyddat arbete och för att fortlöpande kunna följa verksamheten är det enligt utred- ningens mening nödvändigt att arbetsvårds- expeditionerna tillförs erforderliga personal- resurser.

Enligt gällande bestämmelser har arbets- givare möjlighet att till halvskyddad syssel- sättning överföra redan anställd personal med nedsatt arbetsförmåga till högst det antal handikappade som företaget samtidigt nyanställer. I februari 1970 utgjorde andelen överförda ca 17 % av antalet sysselsatta.

Det har visat sig att kravet på nyanställ- ning som en förutsättning för överföring av redan anställd personal i vissa fall kan få icke önskvärda konsekvenser. En person kan t. ex. utanför arbetet genom en olyckshän- delse ha fått en väsentligt nedsatt arbetsför- måga, som eventuellt kan leda till uppsäg- ning från en fast anställning. I dylikt fall borde enligt utredningen möjligheter till placering i halvskyddat arbete kunna erbjud- as trots att arbetsgivaren vid tillfället inte kan anställa ytterligare personal. Enligt ut- redningen bör bestämmelserna inom det berörda området ändras så att möjligheter ges att efter prövning från fall till fall få överföra redan anställd till halvskyddat ar- bete utan krav på samtidig nyanställning. För att erhålla enhetlig bedömning bör åtminstone inledningsvis dessa ärenden pröv- as av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådan över- föring bör inte tillåtas ske enbart av ålders- skäl.

En nödvändig förutsättning för en gynn- sam utveckling av den halvskyddade verk— samheten är att den personal inom företagen som har att ta ställning till ärenden som rör halvskyddat arbete, har goda kunskaper i allmänna arbetsvårdsfrågor. Genom att kän- na till under vilka förutsättningar arbetsvård- en arbetar och vilka krav arbetsvårdens sökande möter, kan företagens personal bätt- re bedöma förutsättningarna i de enskilda fall som aktualiseras för halvskyddat arbete. De olika personalgruppernas medverkan är också betydelsefull när det gäller uppfölj- ningen av de personer som får anställning i halvskyddad form. Av särskild betydelse är de fackliga funktionärernas insikter i arbets- vårdsfrågor. Utredningen förordar att arbets- marknadsverket i samråd med de berörda bransch- och fackorganisationerna verkar för att sådan utbildning kommer till stånd och att styrelsen erhåller erforderliga medel här- för.

För att öka sysselsättningstillfällena inom halvskyddat arbete önskar utredningen slut- ligen peka på möjligheten att arbetsmark- nadsverket i samverkan med företagens ar- betsledare och fackliga representanter kart-

lägger skilda arbetsuppgifter som kan anses lämpliga med hänsyn till olika handikapp. Givetvis avses inte att generellt utvälja vissa arbetsuppgifter för viss handikappgrupp. Den kartläggning som här avses torde endast i stora drag klarlägga vilka allmänna förut- sättningar som fordras, fysiskt, psykiskt och intellektuellt för vissa arbetsuppgifter. En sådan kartläggning bör kunna kopplas sam- man med de åtgärder som arbetsmarknads- verket i allt större utsträckning bl. a. genom anpassningslagen kommer att initiera vid företagen för att bättre anpassa arbetet och arbetsmiljön till människan.

4.7 Arbetsmarknadsparternas medverkan på arbetsvårdsområdet

Partsorganisationerna medverkar i viss ut- sträckning i olika samrådsorgan i frågor som rör personer med arbetshandikapp. Exempel- vis är organisationerna företrädda i arbets- marknadsstyrelsens och länsarbetsnämnder- nas arbetsvårdsdelegationer. I de tidigare i detta kapitel beskrivna anpassningslagen in- går bl. a. en representant från aktuell fack— klubb. Nämnda delegationer har till huvud- saklig uppgift att vara rådgivande organ samt att ge tillfälle till ömsesidig information. Ett mera direkt inflytande har den fackliga parten när det gäller det halvskyddade arbet- et. Enligt bestämmelserna kan denna verk- samhet endast komma till stånd efter samråd med representant för aktuell arbetstagarorga- nisation. Praxis har utformats så, att halv— skyddat arbete endast anordnats efter god- kännande av den fackliga parten. Verksam— heten förutsätter facklig medverkan i upp- följningen då bestämmelserna bl. a. före— skriver att den anställde skall uppbära avtals- enliga förmåner och att för arbetsplatsen skall finnas kontaktman med vilken arbets- förmedlingen kan samråda.

Även beträffande verkstäder för skyddat arbete och villkoren för anställning där har sedan ett antal år fackliga insatser gjorts. Sålunda har Svenska Kommunalarbetarför- bundet genom förhandlingar med de två kommunförbunden medverkat i tillkomsten

av bestämmelser om löne- och anställnings- villkor för anställda vid kommunala verk- städer för skyddad sysselsättning. Numera är 5 LO-förbund avtalsslutande part.

Ytterligare några särskilda fackliga insats- er som rör arbetsvården kan nämnas. Sålun- da har Statstjänstemannaförbundet sedan ett par år tillbaka engagerat sig i arkivarbetarnas löne- och anställningsfrågor. Förbundet för- handlar för närvarande om ingående av kollektivavtal. Löne- och anställningsvillkor- en inom de särskilda beredskapsarbetena har tillkommit efter medverkan från några förbund inom Landsorganisationen.

Inom Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) handläggs frågor som rör arbetstagare med handikapp inom föreningens arbets- marknadspolitiska enhet. Någon särskild or- ganisation för bevakning av enbart arbets- vårdsområdet har således inte tillskapats. Beträffande insatser på informationsområdet kan nämnas att SAF utfärdat cirkulär till medlemsföretagen om former för den halv- skyddade sysselsättningen.

4.7.l LO-kommitté för handikappfrågor

De handikappades situation på arbetsmark- naden behandlades vid den senaste LO-kon- gress'en. I en motion från Svenska Metallin- dustriarbetareförbundets avd. 1 i Stockholm erinrades bl. a. om att andelen arbetsvårds- sökande som kunnat få anställning på öppna arbetsmarknaden mätt i såväl absoluta tal som i relation till antalet sökande gått ned under den senaste S-årsperioden. Sett i för- hållande till den under 1969 och 1970 kraftigt stegrade efterfrågan på arbetskraft tyder utvecklingen på ”att en uppseende- väckande försämring inträffat”. I motionen hänvisades också till att förhållandena i stort sett varit likartade för den äldre arbetskraft- en. Enligt motionärerna finns för närvarande många handikappade ute i arbetslivet, men man konstaterade samtidigt att privata och offentliga arbetsgivare väsentligt måste öka sina möjligheter för att ta emot personer med olika slag av handikapp. Man ansåg att

en sådan utveckling skulle kunna främjas om ”arbetsmiljön görs mera människovänlig”. Vidare pekades på behovet av en större förståelse bland de egna medlemmarna och bland andra grupper anställda i företagen för handikappades situation. Detta kan belysas med följande citat: ”Om människorna på arbetsplatserna mer allmänt skulle inrikta uppmärksamheten och fantasin på konstruk- tiva lösningar i syfte att skapa arbete för dem som på olika sätt är handikappade, så kunde säkert väsentliga framsteg göras”. Ett medel för att åstadkomma den önskade utvecklingen ansågs vara en brett upplagd informationsdnve. Yrkandena i motionen tog sikte på att LO skulle inrätta en kommit- té med uppgift att fortlöpande följa och behandla de handikappades förhållanden på arbetsmarknaden. Vidare föreslogs att fack- förbundspressen och informationsverksam- heten inom LO och förbunden genom lands- sekretariatet skulle uppmanas öka insatserna för att sprida information i de aktuella frågorna och att berörda myndigheter ökar sina insatser för att förbättra villkoren för handikappade i arbetslivet.

I landssekretariatets utlåtande över mo- tionen anslöt man sig principiellt till de synpunkter och förslag som framförts i motionen. I utlåtandet erinrades om att rehabiliteringsverksamheten inte får ses som ett mål utan som ett viktigt medel för att återanpassa de handikappade till arbetslivet. En placering på öppna arbetsmarknaden måste därför enligt landssekretariatet ingå som ett betydelsefullt led i strävan för de handikappades normalisering. Beträffande förslaget att inrätta en kommitté med upp— gift att särskilt bevaka de handikappades förhållanden i arbetslivet framhöll landssek- retariatet att detta kunde ske genom redan existerande organ, varför andra lösningar än att tillsätta en kommitté ansågs tänkbara._ Landssekretariatet förklarade sig ha för av- sikt att på lämpliga vägar söka finna ända- målsenliga former för att tillgodose motion— ens syften.

Vid kongressen beslöts i enlighet med förslaget i motionen att en kommitté skulle

inrättas inom LO med uppgifter som om- nämntsi det föregående.

4.7.2 Utredningen

Inrättandet av en särskild kommitté ihandi- kappfrågor inom den största fackliga organi- sationen kan enligt utredningen ses som ett uttryck för ett ökat intresse och ansvarsta- gande inom den fackliga rörelsen för handi- kappades problem i arbetslivet. Betydelsen av arbetskamraternas positiva inställning till handikappades förhållanden på en arbets- plats kan inte överskattas. Detsamma kan sägas om personalanställare och andra grupp- er, som har att företräda arbetsgivarna. Utredningen vill i detta sammanhang ut- trycka önskemålet om att en mera organi- serad bevakning av dessa frågor också kom- mer till stånd inom övriga såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationer så att alla sektorer inom den offentliga, privata och kooperativa arbetsmarknaden täcks in. För att resultaten av dessa kommittéers arbete skall kunna spridas ut till de enskilda med- lemmarna och medlemsföretagen torde emel- lertid erfordras en särskild bevakning även på förbunds- och avdelningsnivå eller motsvar- ande.

4.8 Lagstiftningsåtgärder 4.8.1 Inledning

De tidigare i detta kapitel beskrivna arbets- vårdspolitiska åtgärderna syftar allmänt till att förbättra förutsättningarna för personer med handikapp att få och behålla anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Att ut- redningen har ansett det påkallat att behand- la dessa åtgärder skall ses mot bakgrund av handikappades och äldres svåra situation på arbetsmarknaden under en lång tid. Situatio- nen för dessa arbetsmarknadsmässigt svaga grupper har trots en under långa perioder stark efterfrågan på arbetskraft försämrats under senare hälften av 1960—talet. Ser man till de personer som sökte till arbetsvården under denna tid har andelen som kunnat

l l !

beredas anställning på den ordinarie arbets- marknaden sjunkit ytterst kraftigt. Denna utveckling har närmare redogjorts föri kapi- tel l. Svårigheterna för handikappade att få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden har medfört att samhället har tvingats lösa sys- selsättningsfrågan genom att anordna särskil- da arbetstillfällen. Antalet sysselsatta idessa arbetsformer — verkstäder för skyddat arbe- te, arkivarbete m. m. — har mer än fördubb- lats mellan åren 1967 och 1971. Den stora tillströmningen till skyddat arbete torde bl. &. förklaras av den snabba strukturom- vandlingen inom stora delar av näringslivet och en i flertalet branscher högt uppdriven rationaliseringstakt.

Den beskrivna utvecklingen har uppmärk- sammats av arbetsmarknadsmyndigheterna sedan några år, vilket framgår vid en genom- gång av arbetsmarknadsstyrelsens anslags- framställningar. De av styrelsen 1966 fram- lagda förslagen till ändrade regler för den halvskyddade sysselsättningen kan i första hand ses som ett försök att bromsa upp tillströmningen till institutionsdriven skyd- dad sysselsättning. De av regeringen 1968 och 1969 anordnade konferenserna om äldre och handikappade på arbetsmarknaden, som sedan följdes upp på länsplanet, tillkom bl a i syfte att belysa dessa gruppers problem, orsakade inte minst av omställningar på arbetsmarknaden.

Trots att ökad uppmärksamhet sålunda ägnats de handikappades sysselsättningspro— blem och ansträngningar gjorts för att i första hand skapa sysselsättning inom det ordinarie arbetslivet har deras situation sna- rare förvärrats än förbättrats. Utredningen har tidigare i detta kapitel föreslagit vissa förändringar av några arbetsvårdsåtgärder i syfte att därigenom öka arbetsgivares intres- se för att anställa personer med handikapp. Utredningen har sett den halvskyddade sys- selsättningen som ett mycket betydelsefullt instrument med syfte att begränsa behoven av bl. a. skyddat verkstadsarbete. Den halv- skyddade platsmässigt integrerat i det ordinarie arbets- livet och är därför i flera väsentliga avseen-

sysselsättningen bedrivs arbets-

den att föredra framför särskilda arbetsplat- ser för enbart en viss kategori människor. Även om statsmakterna kommer att förstär- ka de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med handikapp, kan man befara att endast en viss uppbromsning av den negativa utvecklingen kommer till stånd. Hur hård denna uppbromsning kan bli är beroende av bl a den allmänna arbetskraftsefterfrågan, volymen och inriktningen av arbetsmark- nads- och regionalpolitiken men också i vilken utsträckning som samhället är berett att ekonomiskt och på andra sätt främja handikappades sysselsättning i det ordinarie arbetslivet. Om utvecklingen av svaga grup— pers ställning på arbetsmarknaden inte på ett avgörande sätt kan brytas måste, som utred- ningen ser det, någon form av mera tvingan- de åtgärder komma till stånd. En typ av sådana åtgärder är att lagstiftningsvägen före- skriva, att en viss del av de anställda vid en arbetsplats skall utgöras av personer med handikapp. Sådan kvotering förekommer i ett antal länder. Utredningen har ansett det motiverat att göra en genomgång av också denna form av sysselsättningsfrämjande åt- gård.

4.8.2 Presentation av kvotlagstiftningen i Västtyskland och Storbritannien

Olika former av kvotlagstiftning eller liknan- de system, som ålägger företagen att anställa en viss andel handikappade finns i ett för- hållandevis stort antal europeiska länder. Bakgrunden är i allmänhet det stora antalet krigsinvalider i dessa länder i samband med de två världskrigen. Utredningen ger en orientering om kvotlagstiftningen i två av de större industristaterna i Europa.

Västtyskland

Kompensation och rehabilitering var huvud- temat i 1920 års lag (Reichsversorgung- gesetz) om pension som ålade socialvården att hjälpa handikappade, änkor och faderlösa till utbildning och anställning. Samma års lag om sysselsättning av svårt handikappade

ålade arbetsgivare att sysselsätta dem som förlorat minst 50 % av sin förvärvsförmåga till följd av krigsskada eller olyckshändelse och beviljats pension. Kvotlagstiftningen be- traktades och har fortsatt att betraktas som ett huvudsakligt medel för att integrera de svårt skadade i arbetslivet som skulle göra skyddad sysselsättning överflödig. De två nämnda lagarna ersattes av tidsenligare ver— sioner 1950 och 1953 men behöll sina karakteristika. Ett detaljerat lagstiftningsar- bete har därefter följt. Här kan endast nämnas att arbetsmarknadsverket ålagts sto- ra koordinerande rehabiliteringsuppgifter. Begränsningen av rätten till kompensation och rehabilitering till vissa kategorier har gradvis upphört.

1969 tillkom gällande lagar om främjande av sysselsättning och om yrkesutbildning. Kvotlagstiftningen, som regleras av 1961 års lag — avser emellertid bestämda kategorier av förmånstagare. Huvudvillkoren är minst 50 % nedsättning av förvärvsförmågan som följd av:

a) kriget,

b) olycksfall i arbete eller yrkessjukdom,

c) skada på grund av förföljelse under nazist- regimen eller,

d) en kombination av dessa faktorer.

Lagen tillämpas också för alla blinda samt i landet bosatta utlänningar som uppfyller villkoren a—d. Som likställda betraktar lagen personer med 30 % reducerad arbetsförmåga om de uppfyller villkor a—c och ej kan få arbete på annat sätt.

Vidare tillämpas den i begränsad omfatt- ning på personer som av andra orsaker har minst 50 % reduktion av arbetsförmågan och som ej kan få arbete, dock under förutsätt- ning att de ej tar upp plats för någon förstahandsförmånstagare.

10% anställningskvot tillämpas för alla myndigheter samt för föreningar och organi- sationer utan vinstsyfte och med mer än nio anställda. 6 % gäller för offentliga och pri- vata företag med mer än 15 anställda.

Kvoten kan ökas till 12 resp. 10 % eller

minskas till 4 % genom beslut av den fede- rala regeringen.

En delstatsregering som själv sysselsätter 12 % handikappade kan föreskriva nämnda kvot för lokala myndigheter och icke-vinstgivande föreningar och stiftelser över inom sin jurisdiktion. ”Landesarbeitsamt” föreskriva maximala kvoter om 24 resp. 20 % eller reducera kvoten till 2 %. Likaså kan under särskilda omständigheter arbets- givare med endast 5—6 anställda åläggas att

må i särskilda fall

sysselsätta åtminstone en invalid.

Arbetsmarknadsverket kan tillgodoräkna som 2 platser eller flera sysselsättningen av en invalid vars placering mött särskilda svå- righeter. Sysselsättningen skall omfatta minst 24 timmar/vecka.

I fråga om hemarbetare räknar man med kvantiteten utfört arbete i stället för antal anstälda.

En arbetsgivare kan fylla sina förpliktelser genom att organisera centraler för sysselsätt- ning av handikappade eller möjliggöra för annan arbetsgivare att anställa ett antal över sin kvot.

En tilläggsbestämmelse avser arbetsplatser för kvinnor. Änkor efter av krigsorsaker av- lidna och efter som saknade registrerade aktiva soldater och krigsfångar samt hustrur till arbetsoförmögna invalider har företrädesrätt till anställningar i offentlig tjänst och räknas som en halv enhet mot kvoten under förut- sättning att platsen ej behövs för en handi- kappad och annan anställning ej står till buds.

Uppsägningstiden för en kvotanställd han- dikappad är minst fyra veckor och uppsäg- ningen måste godkännas av Landesarbeits- amt, Hauptfiirsorgestelle och facklig repre- sentant isamråd.

Skadestånd för uraktlåtenhet att fylla antalet kvotplatser skall erläggas av privata arbetsgivare med 50 DM/månad och plats. Skadeståndet kan minskas eller upphävas med hänsyn till särskilda svårigheter för arbetsgivaren eller för arbetsförmedlingen att finna lämplig arbetskraft. Arbetsgivaren kan också slippa skadestånd om han placerar

beställningar hos ett företag med en skyddad avdelning där minst hälften av arbetskraften utgörs av handikappade.

En arbetsgivare som ej uppfyllt kvotbe— stämmelserna kan åläggas att anställa handi- kappade, som anvisas av en lokal arbetsför— medling. Sådan anvisning har samma rätts- verkan som ett anställningskontrakt, men den har sällan kommit till användning.

Arbetsgivare som är underkastade kvot- lagstiftningen ålägges vidare att hålla arbets- förmedlingen underrättad om antalet anställ- da, att föra förteckning över de handikap- pade samt att sysselsätta dessa på sådant sätt att de till fullo kan utnyttja och utveckla sina färdigheter och kunskaper.

Lön

Enligt 1961 års lag får inget avdrag göras på arbetslön på grund av att pension eller socialförsäkring utgår till den handikappade. Ett startbidrag kan utgå till nyanställd handi- kappad som under viss tid ej uppnår full arbetslön och tilläggspension kan beviljas om arbetet medför lägre inkomst än yrket eller syselsättningen före skadan. De anställda handikappade har en extra vecka betald semester per år.

Arbetsmiljö

1961 års lag ålägger arbetsgivare att utrusta och underhålla lokaler, maskiner och verktyg samt organisera arbetet på sådant sätt att olycksrisker undviks och att så många handi- kappade som möjligt kan erhålla kontinuer- lig sysselsättning.

Där företagsnämnder finns har dessa ålagts att befrämja anställningen av handi- kappade. Så snart antalet sådana uppgår till fem har de att välja en egen representant till företagsnämnden.

Resultat

Den 1.1 12.1969 redovisades: Företag med sysselsätt- ningsplikt 105 700

Antal arbetsplatser 15 863 784 därav kvotarbetsplatser 756 861 därav tillsatta med handikappade 443 840 1967 utgjorde registrerade arbetslösa svårt skadade och likställda enligt 1961 års lag 12730 personer, varav 1006 kvinnor. Detta innebär 3,5% av alla registrerade arbetslösa i Västtyskland.

Antalet invalidpensionärer (30—100 % nedsättning av förvärvsförmågan) var vid utgången av 1968 1 265 512.

Den lagstadgade 6% anställningskvoten fylldes endast av 30 % av företagen 1965.

Industrin hade genomsnittligt 3,67 %, medan förvaltning, banker och försäkrings- rörelser kom upp till 6,7 %. Offentlig tjänst och service svarade för ca 30% av de kvotsysselsatta.

Problem

Attityden gentemot krigsskadade, olycks- fallsskadade och svårt handikappade är i allmänhet positiv i Tyskland och arbetskraft- bristen har gjort det möjligt att sysselsätta även svårt invalidiserade.

Kvotsystemet svarar visserligen ej mot den rehabiliteringsfilosofi som numera präg- lar den tyska lagstiftningen, men dess för- tjänster anges ligga i möjligheten att lösa de kvantitativa problemen i bestämda situatio— ner t. ex. efter ett krig, vid strukturföränd- ringar och regional obalans på arbetsmarkna- den.

Kritik har riktats mot begreppet över 50 % nedsättning av förvärvsförmågan. Rös- ter har höjts för en ramlagstiftning om rehabilitering. Sannolikt torde det komplice- rade systemet komma att bestå tills en harmonisering inom EEC kommer till stånd. En sådan kan väntas efter den början som det europeiska symposiet om arbetsvård och placering av handikappade (Luxemburg, maj 1971) innebar.

En föregångare till kvotlagstiftningen var King's National Roll Scheme, som upphörde 1971. Det gav prioritet betr. leveranser till staten åt företag som i sin arbetsstyrka hade 5 % i första världskriget invalidiserade.

Den mera omfattande moderna lagstift- ningen påbörjades 1941 då en kommitté under statssekreterare Tomlinsson tillsattes. Denna utarbetade ett förslag till lagstiftning, som 1944 antogs och gavs benämningen Disabled Persons (Employment) Act.

Lagen understryker betydelsen av anställ- ning som ett led i rehabiliteringen av handi- kappade. Jämte arbetsträning och yrkesut- bildning införde den nya anordningar för att underlätta för handikappade att få lämpliga anställningar inom näringslivet ”som de kan få och behålla på grund av deras meriter under normala konkurrensförhållanden”. I andra hand gäller den ”en liten grupp” ej konkurrenskraftiga som behöver skyddad sysselsättning (denna och de anordningar som tillkom behandlas ej i fortsättningen). Den provisoriska arbetsvårdsorganisationen från 1941 permanentades genom lagen och fick till ny uppgift att upprätta en frivillig registrering av handikappade. Lagen ålade alla arbetsgivare med minst 20 anställda en sysselsättningskvot (3 %) av registrerade han- dikappade.

En komplettering till kvotlagen är möjlig- heten att reservera vissa yrken för handikap- pade ("disignated employment scheme” från 1946).

För att biträda med administrationen av lagstiftningen tillsatte arbetsministern ett nationellt råd för sysselsättning av handikap- pade. I rådet sitter arbetsgivar— och arbets- tagarrepresentanter, medicinsk sakkunskap och andra med speciellt intresse och erfaren— het i handikappfrågor, sammanlagt 30 perso- ner. Ca 300 lokala rådgivande handikapp- kommittéer med liknande sammansättning som det nationella rådet tillkom för att biträda arbetsvården.

Handikappregistret är frivilligt men innan en handikappad kan införas i det skall han visa ”att han är avsevärt handikappad när det gäller att få eller behålla en lämplig anställ- ning eller arbete för egen räkning, att han har rimlig utsikt att få och behålla sådant arbete samt att handikappet sannolikt har minst 12 månaders varaktighet” (tidigare 6 månader). Avsikten med registret är att identifiera personer med handikapp som kan ha nytta av lagens bestämmelser om anställ- ningskvot, reserverade yrken, samt de särskil- da sysselsättnings- och utbildningsmöjlig- heter som står till förfogande för svårt handikappade.

Tveksamma fall remitteras till den lokala rådgivande kommittén. Registreringens längd är individuell — från minst ett år till högst 10 år — (tidigare 5 år), den kan förnyas och skriftligen uppsägas. 1914—1918 års krigsin- valider införs utan vidare så länge de uppbär pension.

Registret som förs vid de lokala kontoren uppdelas i två sektioner: sektion [ = personer med handikapp som kan klara ett arbete under ordinarie förhållanden och sektion 11 = de som endast kan sysselsättas under skyddade förhållanden.

Registret nådde sitt maximum 1950 (940000 personer) och har därefter mins- kat. 16.4.1956 var totalantalet 798 279. Däri ingick krigsinvalider från 1914—18 med 123 061 och andra krigsdeltagare med 313 105. Återstoden 362 113 var civilskada- de. Den största handikappgruppen hade ned- satt rörelseförmåga.

1968 omfattade registret 654 788, varav 92000 kvinnor. Ca 2/5 var kirurgiska fall t.ex. amputerade och ca 2/5 medicinska t. ex. hjärt-kärlsjukdomar. Benskadorna sva- rade fortfarande för den största gruppen med 13,1 %. Antalet tuberkulösa hade sedan 1956 sjunkit från 70 949 till 31 363. Den viktigaste orsaken till registrets minskning är att antalet krigsinvalider från 1914—18 i arbetsför ålder sjunkit starkt.

Så snart antalet anställda uppnår 20 — även tillfälligt — skall lagen tillämpas, och den gäller även om antalet normalt är 20 eller däröver men tillfälligt underskrider detta tal. Antalet arbetsställen sammanräknas.

Arbetsgivaren får sålunda icke 1) anställa eller lova att anställa en person utanför registret om han ej uppnått kvoten, såvida ej särskilt tillstånd lämnas. Detta gäller alla slags anställningar antingen de är fasta eller tillfälliga och även om det är fråga om 10 timmar/vecka eller mindre.

2) avskeda en registrerad handikappad utan ”rimlig orsak” om kvoten ej är fylld eller skulle underskridas genom avskedandet. Juridiska åtgärder mot arbetsgivaren kan dock först vidtagas sedan ärendet behandlats av den lokala rådgivande kommittén, som han får förklara sig inför, innan saken rapporteras till arbetsministern.

Det åligger arbetsgivaren själv att hålla reda på ställningen i förhållande till kvoten.

Varje arbetsgivare som berörs av lagen är skyldig föra register varigenom de anställda kan identifieras som

1. registrerad handikappad resp. sådan vars registrering upphört

2. person anställd enligt specialkvot

3. person som anställts med stöd av bestäm- melserna om rätt till återanställning (rein- stated)

4. person för vilken särskilt tillstånd erhållits

5. person med mindre än 10 timmars norm- arbetsvecka

6. person med 10—30 veckoarbetstimmar.

Personer sysselsatta i reserverade yrken avräknas ej mot kvoten om de ej mer än halva arbetstiden arbetar i annan befattning hos samma arbetsgivare. Ett särskilt register förs betr. dessa.

Arbetsgivarens register måste bevaras minst 2 år från den tid det hänför sig till. Underlåtenhet att föra eller visa register kostar 1120 i böter + .CS per dag som uraktlåtenheten fortsätter. Övriga brott mot

kvotlagstiftningen bestraffas med £100 i böter eller 3 månaders fängelse, eller båda.

Kvotlagstiftningens resultat

1.7.1966 var 65 576 firmor skyldiga att hålla en 3 % kvot. Endast 33 915 gjorde detta och genomsnittligt var kvoten 2,5 %. Ministeriet räknade 1964 antalet anställda i ”de reserve- rade yrkena” i landet. Det var 2 769 hisskö- tare, varav 2 260 var handikappade samt 2 583 parkeringsvakter, därav 2 175 handi-

kappade. Den noggrannaste uppföljningen av det brittiska rehabiliteringssystemet gjordes

1956 av en inter-ministeriell kommitté. Den mötte ingen kritik av kvotsystemet som sådant. Det hade förekommit många små, huvudsakligen tekniska, avvikelser från be- stämmelserna, men praxis var att endast anmäla flagranta brott. Endast 4 fall hade lagförts sedan systemet trädde i kraft. Kom- mittén föreslog ej heller några ändringar och uttalade att systemet gav arbetsvårdstjänste- männen ett gott stöd i deras arbete med placeringar. Dess största förtjänst låg dock i att det demonstrerade handikappades värde på arbetsmarknaden och byggde upp en känsla av socialt ansvar för dem. Undersök- ningar tydde på att kvoten var accepterad inom industrin och även om den kanske var onödig i tider av full sysselsättning ansåg kommittén dess pedagogiska värde så stort att den borde behållas utan väsentliga änd- ningar.

Kommittén avvisade förslag om statliga bidrag till lönekostnaderna vid anställning av svårt handikappade och bekräftade även i övrigt de överväganden som Tomlinsson- kommittén haft.

Den statistiska underbyggnaden av rap— porten är torftig. Kommittén publicerade emellertid siffror avseende arbetslösheten bland registrerade fr.o.m. 1 kvartalet 1953 till 2 kvartalet 1956 som visar en nedgång inom sektion [ från 48 981 till 31 492 för män och från 7 228 till 5 475 för kvinnor. Motsvarande tal i sektion II 6525 resp. 3 391 för män och 628 till 439 för kvinnor.

Senare uppgifter ger ett annat intryck. Medan arbetslösheten i Storbritannien steg från 1,4 % i juli 1964 till 2,1 % i februari 1969 ökade långtidsarbetslösheten, speciellt vad beträffar handikappade, från 7,4 % av de registrerade i juli 1964 till 11 % i februari 1969. Detta innebär en arbetslöshet om 4 gånger det nationella genomsnittet 1964/65 och 5 gånger 1969.

1965 gjordes en mindre pilotstudie om sociala förhållanden för handikappade i Lon- don, Essex och Middlesex, publicerad 1970i den av professor Titmuss redigerade serien Occasional Papers on Social Administration (No 35). Den visar bl.a. att endast få intervjuade fått hjälp genom alla de anord- ningar som byggts upp och att de flesta av de sysselsatta hade fått arbete genom annonser, vänner och släktingar.

En större intervjuundersökning som ut- fördes oktober 1968 — februari 1969 av Office of Population Censuses and Surveys publicerades 1971 under titeln Work and Housing of Impaired Persons in Great Brit- ain. Utredningen uppskattar antalet handi- kappade i arbetskraften till 697 000, varav ca 554 000 var i arbete.

66 % av de handikappade arbetslösa i samplen ingick i DRG—registren medan en femtedel sökte arbete genom den vanliga arbetsförmedlingen och 13 % inte fanns re- gistrerade någonstans.

Av dem som var permanent handikappade och ansåg sig arbetsoförmögna, ca 10 % av samplen, motsvarande 291 000 personer, hade 3 av 10 någon tid varit registrerade hos arbetsvården. Endast 16 % av dessa ansåg att det varit dem till hjälp. Men hälften trodde — helt felaktigt — att registreringen berätti- gade dem till förtidspension eller undantagit dem från socialförsäkringsavgift.

4.8.3 Behandlingen av frågan om kvotlag- stiftning i Sverige

Frågan om kvotering av arbetskraften till förmån för handikappade togs i vårt land upp på 1940-talet av den statliga utredning som hade att behandla den yrkesinriktade

rehabiliteringen (Kjellmankommittén). Efter en relativt ingående diskussion av kvotlag- stiftningen stannade kommittén för att icke förorda ”en dylik lagstiftning för vårt land i nuvarande goda arbetsmarknadsläge” Kom- mitten ansåg ”att i första hand böra alla krafter inriktas på att bygga upp en effektiv arbetsvårdsorganisation, som arbetar med sikte på att åstadkomma bästa möjliga ar- betsplacering av de partiellt arbetsföra efter frivilliga överenskommelser, Skulle det visa sig, att tillfredsställande resultat icke kan nås på denna väg, torde åtgärder av tvingande natur böra upptagas till nytt Övervägande”. [ remissbehandlingen av kommitténs be- tänkande avvisades tanken på en kvotering av flertalet instanser. De vanföras riksorgani- sation (DVR) framhöll dock. att man som en beredskapsåtgärd borde utarbeta ett förslag till lag, att träda i kraft när så anses påkallat. En annan handikapporganisation, De lung- sjukas riksförbund, ansåg att tvingande åtgär- der borde tas under övervägande om ett tillfredsställande resultat inte kunde nås på frivillig väg. Departementschefen ansåg ( prop. 1950: 167 ) att övervägande skäl tala- de mot en kvotlagstiftning och anförde: ”] likhet med kommittén anser jag mig böra åtminstone i nuvarande arbetsmarknadsläge, avvisa tanken på ett införande av något slag av kvotlagstiftning”. De av regeringen fram- lagda förslagen föranledde ingen ändring vid riksdagsbehandlingen.

Utredningen rörande skyddad sysselsätt- ning har inte funnit att frågan om kvotering därefter varit föremål för riksdagsbehandling förrän under 1971. I en motion (1971:105 av herr Bergman m. fl.) hemställdes att frågan om kvotering av arbetstillfällena förutsättningslöst skulle belysas genom en allsidig utredning. lnrikesutskottet inhämta- de yttrande över motionen från statens handikappråd, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorga- nisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Handikapprådet erinra- de om att rådet i sitt yttrande över prome- morian ”Den äldre arbetskraftens anställ- ningstrygghet” (stencil ln 197121) föreslagit

att länsarbetsnämndernas rätt att kontakta företagen och undersöka förutsättningarna att ge bättre sysselsättniingsmöjligheter ock- så skulle omfatta övrig svårplacerbar arbets- kraft. Rådet tillstyrkte att frågan om svår- placerbar arbetskraft i sin helhet förutsätt- ningslöst borde belysas genom en allsidig utredning.

Arbetsmarknadsstyrelsen behandlade i sitt yttrande utvecklingen av de handikap- pades situation på arbetsmarknaden och konstaterade de ökade svårigheterna för dessa grupper att finna arbete på den öppna marknaden. Styrelsen ansåg att effektivare medel måste komma till stånd för att i större utsträckning kunna bereda arbete åt handi- kappade och underströk också betydelsen av arbetsgivarnas ansvar för att arbetsförhållan- dena bättre motsvarar den aktuella arbets- kraftens förutsättningar. Styrelsen ifrågasat- te om inte staten i större utsträckning än hittills borde svara för kostnader i samband med omändringar av arbetsplatserna till han- dikappades behov. Styrelsen berörde inte frågan om kvotlagstiftningen och tog heller inte ställning till behovet av en utredning.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg för- slaget om kvotering som föga genomtänkt och avstyrkte bestämt motionärernas förslag. För att underlätta placering och rehabilite- ring inom arbetslivet är det enligt föreningen hl. a. ”angeläget att ytterligare påskynda utbyggnaden av företagshälsovården. Till- gång till medicinsk och teknisk företags- hälsovård förbättrar på ett avgörande sätt ett företags möjlighet att finna arbetsuppgifter lämpliga för handikappade, att anpassa ar- betsmiljön till de handikappades förutsätt- ningar samt att medverka i rehabiliteringen”.

Landsorganisationen menade att en viss parallellitet förelåg mellan de åtgärder som inbegripes i lagen den 4 juni 1971 (SFS 1971: 202) om främjande av sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna arbets- marknaden och principerna för en kvotering utan att organisationen därför betraktade problemen för äldre och handikappade som liktydiga. LO ansåg det lämpligt att resulta- tet av den nämnda lagstiftningen avvaktades

innan någon utredning om kvotering till- sattes.

Tjänstemännens centralorganisation ansåg att det fanns grund för att utan föregående utredning ta avstånd från tanken på en kvotering och hänvisade till några omständig- heter som enligt organisationen talade mot en kvotering. Organisationen menade att de flesta andra metoder för att öka placerings- möjligheterna på den öppna marknaden var att föredra framför en kvotering.

lnrikesutskottet konstaterade, att handi— kappades sysselsättning på den reguljära ar- betsmarknaden rymmer två delproblem. Dels gäller det anställningstryggheten för redan anställda handikappade och för anställda som på grund av sjukdom eller olycksfall ådrar sig bestående handikapp. Dels gäller det att förbättra möjligheterna för handi- kappade att vinna insteg eller återinträde på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet erin- rade i sitt betänkande om att dessa frågor berörs av pågående utredningsverksamhet. Sålunda har utredningen rörande ökad an- ställningstrygghet m.m. att uppmärksamma även den handikappade arbetskraftens an- ställningstrygghet. Utskottet hänvisade också till utredningen rörande den skyddade syssel- sättningen samt till arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsdelegation, som tillsatt en arbets- grupp med uppgift att pröva frågor om handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Vidare hänvisades till den forskning som bedrivs och som bl. a. syftar till att försöka beskriva faktorer som bidrar till att särskilt äldre och handikappade slås ut från arbetsmarknaden.

Med hänvisning till att frågan om de handikappades sysselsättningsmöjligheter ut- reds på skilda håll och från olika utgångs— punkter ansåg utskottet, att resultaten av dessa utredningars verksamhet borde avvak- tas innan man tar ställning till behovet av en särskild utredning om de handikappades sysselsättningssituation. Utskottet förklara— de, att man helt delade motionärernas upp- fattning om nödvändigheten av att bredda de handikappades sysselsättningsmöjligheter på den öppna marknaden. Trots omfattande

information och direkta stödinsatser har, noterade utskottet, inte det föreliggande sysselsättningsbehovet kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning. En växande andel handikappade får bl. a. sysselsättas i skyddad verksamhet. Utskottet ansåg det därför ange- läget, att den pågående utredningsverksam- heten på skilda håll bedrivs ”på ett sådant sätt att det blir möjligt att inom nära framtid ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas” (In U 1971 : 22). Utskot- tet lämnade som en öppen fråga om det därvid kommer att visa sig nödvändigt att ta upp de handikappades sysselsättning till en ny samlad bedömning innefattande avväg- ningen mellan arbetsgivares ansvar och sam- hällets engagemang.

Utskottets hemställan att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd bifölls av riksdagen utan debatt i november 1971.

I samband med att frågan om kvotering av arbetstillfällena behandlats i olika sam- manhang har givetvis de positiva och nega- tiva effekterna av en sådan åtgärd blivit belysta. Utredningen har gått igenom visst material och lämnar i det följande en kort redovisning av de skäl som oftast anförts för och emot.

4.8.4 Skäl för ett kvotsystem

1. En självklar fördel med bestämmelser om kvotering är att handikappade tillförsäkras en laglig rätt till anställning. I vilken ut- sträckning detta kan ske beror på den eller de kvoters storlek som bestäms. Kvotsys- temet verkar oavsett efterfrågan på arbets— kraft och har därför under tider av dämpat arbetskraftsbehov särskilt gynnsamma effek- ter för personer med handikapp. Dessa grup— per möter då speciellt stora svårigheter att få och behålla anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

2. Sett från den handikappades synpunkt brukar i de flesta sammanhang framhållas att den halvskyddade sysselsättningen och delar av arkivarbetet, som arbetsplatsmässigt är integrerat i det ordinarie arbetslivet, är att föredra framför särskilt anordnade arbets-

platser. De särskilt av samhället anordnade arbetsvårdsföretagen upplevs av en del som en segregerad arbetsplats. Med utgångspunkt från en dylik jämförelse torde en anställning med stöd av kvotbestämmelser upplevas som mindre särpräglad än att arbeta i t. ex. ett arbetsvårdsföretag.

3. Genom att handikappade med stöd av kvotbestämmelser tillförsäkras anställning i det ordinarie arbetslivet kan behovet av skyddad sysselsättning i dess olika former hållas tillbaka, vilket samhällsekonomiskt torde vara en fördel.

4. Ett kvotsystem torde vid vissa arbets- platser framtvinga en inventering av arbets- uppgifter lämpade för handikappade.

4.8.5 Skäl mot ett kvotsystem

]. Många har menat att svårigheter kan uppkomma att definiera begreppet handi- kapp och utifrån en given definition avgöra vem som är handikappad. Begreppet handi- kappad rymmer vitt skilda arbetshinder.

2. För att omfattas av reglerna för en kvotering torde erfordras någon typ av re- gistrering av de handikappade. En sådan registrering skulle, anses det, medföra en särbehandling och förstärka risken av att handikappade blir betraktade som en avgrän- sad grupp i samhället. Ett system med kvotering torde förutsätta att arbetsmark- nadsmyndigheterna men också företagen för ett aktuellt register över vilka som berörs av en kvotlagstiftning. Detta tillsammans har ansetts vara administrativt betungande upp- gifter.

3. Från i första hand handikapprörelsen har framhållits, att en kvotering skulle med- föra att handikappade fick en anställning p.g.a. en funktionsnedsättning och inte p. g. a. sina kvalifikationer.

4. En annan invändning har varit att arbetsgivare skulle låta registrera redan an- ställda eller endast skulle efterfråga personer med obetydliga handikapp och att systemets effekt därför skulle starkt begränsas. Mot en sådan tanke har å andra sidan framhållits möjligheten att handikappet graderas så att

arbetstagare med grava arbetshinder får räk- nas som mer än en enhet.

5. Ibland har förutsatts att ett dylikt kvotsystem kräver differentierad kvot, som bestäms med hänsyn till dels företagens möjligheter att kunna sysselsätta personer med handikapp, dels behovet av arbete för handikappade på orten. Man har därvid bl. a. pekat på olika förutsättningar för stora och små företag, olika branscher och frekvensen av lämpade arbetsuppgifter i olika företag och regioner. Som kanske mera en svårighet än en direkt nackdel i själva systemet har därvid nämnts svårigheterna som uppkom- mer att objektivt fastställa en för varje arbetsplats rätt avpassad kvot.

6. Motståndare till ett kvotsystem har pekat på risken att handikappade placeras i olämpliga arbetsuppgifter med dålig lön. Arbetsgivaren känner tvånget att anställa vederbörande och är då inte lika intresserad av att söka ”rätt man till rätt plats".

4.8.6 Andra åtgärder av tvingande natur

1 det föregående har endast behandlats en typ av åtgärder av tvingande natur för att tillförsäkra handikappade anställning på den öppna marknaden, kvoteringen av arbetstill- fällena till förmån för personer med handi- kapp. Jämte kvotlagstiftningen finns emeller- tid några ytterligare åtgärder som vid en samlad bedömning av frågan att genom särskild lagstiftning öka de handikappades sysselsättningsmöjligheter också bör beaktas. I några länder tillämpas en metod innebäran- de att svårt handikappade genom lagstiftning har företrädesrätt till ett antal sysselsätt- ningar. En jämförelse kan göras med den i några kommuner i vårt land praktiserade metoden att ge handikappade företräde vid etablering av kiosk och gatukök.

En annan metod, som synes beröra något fler personer, är att genom lagstiftning reser- vera vissa slag av arbeten för handikappade. Denna typ av åtgärd förekommer i bl.a. Storbritannien och Västtyskland. Enligt en uppgift från mitten av 1960—talet fanns i Storbritannien ca 2 000 hisskötare som var

registrerade och som erhållit arbetet p. g. a. handikapp. De utgjorde mer än 4/5 av samtliga hisskötare i landet vid den tidpunk- ten. Därav följer att samtliga dessa platser inte kunnat besättas med personer med handikapp. Andra arbeten som reserverats för handikappade är sådana som bud, vakt- mästare och tillsynsmän av olika slag. Metoden att lösa handikappades syssel- sättning med stöd av särskild lagstiftning har i vårt land till en del aktualiserats därav att den äldre arbetskraftens ställning på arbets— marknaden förbättrats genom sådana åt- gärder. åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden. Utan tvekan måste denna lag till sin karaktär anses ha mycket gemensamt med den typ av kvotering som tidigare behand- lats. Lagen bygger på den förutsättningen att länsarbetsnämnden utifrån arbetskraftens sammansättning i avseende på ålder skall avgöra om arbetsgivaren sysselsätter äldre personer i en utsträckning som nämnden anser är rimligt. Den avgörande skillnaden mellan en egentlig kvotlag och den här beskrivna lagen är den, att den förra anger en

Särskilt avses då lagen om vissa

viss procentuell andel (kvot, som kan vara flexibel) medan den andra utgår från en bedömning av vad som anses vara en, som lagen säger, ”rimlig” andel äldre i förhållan- de till samtliga anställda vid arbetsplatsen. Vid remissbehandlingen av förslagen till lagar med syfte att förbättra den äldre arbetskraftens sysselsättningssituation på den reguljära arbetsmarknaden framfördes från statens handikappråd den uppfatt- ningen att den ovan i korthet beskrivna lagen även borde omfatta ”övrig svårplacerbar arbetskraft”. I Kungl. Maj:ts proposition (1971: 107) tog departementschefen upp frågan om att begränsa lagstiftningen till enbart den äldre arbetskraften och framhöll: ”Vad jag i det föregående sagt om de äldres svårigheter på arbetsmarknaden gäller i stor utsträckning även andra grupper i samhället, främst de handikappade. Den omständig- heten att man nu — mot bakgrunden av den aktuella arbetsmarknadssituationen —

omedelbart ger sig i kast med den äldre arbetskraftens problem får inte tas till intäkt för uppfattningen att handikappades bekym- mer skulle ha en lägre angelägenhetsgrad. De handikappades sysselsättningsproblem är emellertid delvis svårare att lösa. Jag räknar med att den pågående utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. ägnar dem erforderlig uppmärksamhet”.

4.8.7 Överväganden och förslag 4.8.7.1 Allmänna överväganden

Inledningsvis har i detta avsnitt erinrats om de ökade svårigheterna för personer med nedsatt arbetsförmåga att få och behålla anställning på den ordinarie arbetsmarkna- den. Denna utveckling har bl. a. lett till att samhället ordnat särskilda skyddade arbets- former. Antalet sysselsatta i dylikt arbete har fördubblats under senaste femårsperio- den för att i början av 1972 uppgå till mer än 30 000 personer. Det kraftigt ökade behovet av skyddad sysselsättning har upp- märksammats från skilda håll. I det samman- hanget har risken för en tudelning av arbets- marknaden påtalats — en för den friska och välutbildade delen av arbetskraften och en för personer med handikapp av olika slag.

Samhällets insatser för att stödja svaga grupper på arbetsmarknaden har till helt nyligen enbart bestått av åtgärder av stimu- lans- och servicekaraktär, exempelvis ekono- miska bidrag till arbetsgivare isamband med anpassning av arbetsplatser, bidrag till arbets- biträde, halvskyddad sysselsättning, service från arbetsförmedlingen som allmänt rör anpassningen av arbetsmiljön till de aktuella behoven m. m. lnformationskampanjer av skilda slag har bedrivits om dessa gruppers arbetskraftsutbud.

Vissa av dessa åtgärder — främst då ökad information och försök att hjälpa till med anpassning av arbetsmiljön till arbetskraftens förutsättningar — har även tagit sikte på den äldre arbetskraften. För dessa har dock en ny utvecklingstendens i åtgärdsformerna vuxit fram under senare år. Sedan den 1 juli

1971 har sålunda den äldre arbetskraftens ställning på arbetsmarknaden förbättrats ge- nom lagstiftning, lag om anställningsskydd för äldre (l97lzl99) och '.ag om vissa åtgär- der för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (l97lz202). Lagstiftning som åtgärdsform är ny i den meningen att de nämnda lagarna har en generell omfattning.l

Den aktuella lagstiftningen skall enligt förarbetena ses mot bakgrunden av att den äldre arbetskraften drabbats särskilt hårt i samband med strukturförändringar på ar- betsmarknaden. Tidigare prövade sysselsatt— ningsfrämjande åtgärder har inte visat sig tillräckliga för att ge trygghet i anställningen eller att öka förutsättningarna för den äldre arbetskraften att få nytt arbete.

För den av andra skäl än hög ålder arbetshindrade arbetskraften har som nämnts sedan lång tid funnits ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärdsformer. Flera av dessa åtgärder har karaktären av ekonomisk stimulans och kompensation. Ar- betsgivaren kompenseras ekonomiskt för merutgifter i samband med att en arbetsplats anpassas till t. ex. en rörelsehindrads behov, eller får kontinuerligt statligt bidrag för det produktionsbortfall som uppkommer då en person med nedsatt arbetsförmåga anställes i halvskyddad sysselsättning. Utredningen har i det föregående lagt fram förslag om för- bättringar av dessa åtgärder. Behov av en lagstiftning kan uppkomma också för per- soner som på grund av handikapp har svårig- heter på arbetsmarknaden, Utredningen tar upp den frågan i följande avsnitt.

4.8.7.2 Utvidgning av äldrelagstiftningen?

Utredningen har ansett det motiverat att något mera ingående behandla lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre

1 För en begränsad del av arbetskraften har sedan lång tid tillbaka gällt vissa regler om sammansätt— ningen av arbetskraften, nämligen för den äldre byggarbetskraften. Reglerna är intagna i lagen ( 1963:268 ) om igångsättningstillstånd för bygg- nadsarbete.

arbetstagare på den öppna marknaden (19711202), (se avsnitten 4.2 och 4.8.6). Härvid har erinrats om de likheter i syssel- sättningshänseende som föreligger mellan personer med nedsatt arbetsförmåga p. g. &. handikapp och äldre. Detta har bl. a. fram- hållits av föredragande departementschefen i propositionen om förslag om införande av lagen. Att handikappade inte kom att omfat- tas av denna lag hörde enligt departements- chefen samman med att de handikappades sysselsättningsproblem är svårare att lösa. Han räknade med att utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. ägnar dessa grupper erforderlig uppmärksamhet.

I inledningen till detta avsnitt konstatera- des att handikappades sysselsättningssitua- tion på den ordinarie arbetsmarknaden _ trots betydande insatser från samhällets sida — snarare har försämrats än förbättrats. Utredningen konstaterade i det samman- hanget att även om statsmakterna förstärker de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med handikapp kan man befara att det endast sker en viss uppbromsning av den negativa utvecklingen. Utvecklingen är bl. a. beroende av den allmänna arbetskraftsefter- frågan, volymen och inriktningen av arbets- marknads- och regionalpolitiken, men också i vilken utsträckning som samhället är berett att ekonomiskt och på andra sätt främja de arbetshandikappades sysselsättning. Vid en bedömning av möjligheterna att inom den närmaste tiden i väsentlig mån öka sysselsätt- ningstillfällena för personer med nedsatt arbetsförmåga tvingas utredningen tyvärr konstatera, att en eventuell förbättring av sysselsättningsläget kan väntas först på litet sikt. De av utredningen idet föregående och detta kapitel behandlade åtgärderna av före- byggande och stödjande karaktär kommer därvid att vara väsentliga instrument.

Arbetsförmedlingen prövar sedan en tid en delvis ny arbetsmetodik. I samverkan med arbetsgivare- och arbetstagarepart inom resp. företag försöker man åstadkomma sådana arbetsförhållanden att redan anställda äldre arbetstagare och personer med arbetshinder kan behålla eller få annan anställning i

företaget. För dessa uppgifter har bildats anpassningsgrupper. Dessa har givetvis hela arbetsförmedlingens åtgärdsarsenal till sitt förfogande. De viktigaste instrumenten torde dock utgöras av dem som utredningen be- tecknat som stödjande arbetsvårdsåtgärder.

Tillämpningen av de lagar om anställ- ningsskydd och främjande av sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna markna- den (1971: 199; 1971 : 202). som nämnts om ovan, förutsätter att arbetsförmedlingen samverkar med arbetsgivare och arbetstagare. I de riktlinjer för anpassningsgruppernas verksamhet som är under utarbetande inom arbetsmarknadsstyrelsen — i samverkan med representanter för arbetsgivar— och arbetsta- garorganisationerna — kopplas de allmänna anpassningsåtgärderna samman med tillämp— ningen av dessa lagar. Anpassningsgrupperna kommer sålunda — beträffande den äldre arbetskraften — att bl. a. ha en lagstiftning till grund för sitt arbete. För arbetshandikap— pade » som ej omfattas av de 5. k. äldrelagar- na — har däremot grupperna inget författ- ningsstöd. Utredningen delar den meningen, som starkt kommit till uttryck i förarbetena till lagstiftningen, att metodiken måste vara, att söka tillvarata alla möjligheter att nå fram till lösningar i samförstånd med berör- da parter. Det är emellertid en brist att endast den ena av två arbetsmarknadsmässigt svaga grupper, vars problem i stor utsträck- ning är likartade, har stöd genom lagstift— ning. Mot den bakgrunden anser utredningen starka skäl tala för införandet av en lagstift- ning av samma innebörd som den som sedan 1971 gäller för främjande av sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbets- marknaden (I97l:202) att gälla också för personer, som p. g. a. handikapp har svårig- heter att få en anställning på den öppna arbetsmarknaden.

Det kan i detta sammanhang finnas anled- ning att erinra om att Landsorganisationen (LO) i sitt yttrande över betänkandet ”Be- redskapsarbete inom kontor och förvalt- ning” (Ds In 1971: 15) kom in på frågan om lagstiftningsåtgärder för främjande av syssel- sättning av arbetsmarknadsmässigt svaga

grupper. LO tog därvid klar ställning för att den nämnda lagen utvidgas till att omfatta också handikappade. Tidigare i detta avsnitt har framhållits att statens handikappråd vid remissbehandlingen av promemorian ”Den äldre arbetskraftens anställningstrygghet” (stencil In 197]: ]) uttalade sig för införan- det av en lagstiftning som också omfattade ”övrig svårplacerbar arbetskraft”. Handi- kapporganisationernas centralkommitté (HCK) kräver i ett handlingsprogram för sin verksamhet att handikappades anställnings- trygghet förbättras genom bl.a. generell lagstiftning som säkrar rätten till arbete. Centralkommittén har också uppvaktat rege- ringen med krav på en utvidgning av de s. k. äldrelagarna till att även gälla handikappade.

Utredningen är starkt medveten om svå- righeten att definiera och tolka begreppet handikappad på ett entydigt sätt. Som disku- terats mera ingående i kapitel 2 har handi- kappbegreppet i Sverige en mycket vid bety- delse, även vid en begränsning till den yrkesmässiga rehabiliteringen. Alldeles oav- sett den definition av personer som - om den gällande lagstiftningen utvidgades — skulle omfattas, torde begreppet handi- kappad inte vara användbart. Det kan i sammanhanget vara tillräckligt, att erinra om att många personer i det här landet med betydande funktionsnedsättningar har ordi- narie anställningar på den öppna arbetsmark- naden. Dessa är vad man i allmänhet beteck- nar handikappade, men ingalunda handi- kappade i sitt arbete, inte arbetshandi- kappade. En lagstiftning på det område som här avses skall, som utredningen ser det, enbart omfatta personer som på grund av fysisk, psykisk eller intellektuell funktions- nedsättning har betydande svårigheter att vinna insteg eller återinträde på den ordi- narie arbetsmarknaden. Om psykiska svårig- heter betingas — helt eller delvis — av beroendeframkallande medel bör självfallet också dessa personer, om förutsättningarnai övrigt uppfylls, omfattas av en eventuell lagstiftning. Detta påpekande motiveras av att dessa grupper ofta — bl. a. i arbetsvårds- statistiken — klassificeras som ”socialt” han-

dikappade. Begreppet ”socialt handikappad” torde knappast vara möjligt att använda vid en bestämning av vilka som skall omfattas av en eventuell lagstiftning. Därtill har begrep- pet en alltför vid innebörd. Som erinrats om kan svårigheter uppkomma att också tolka en given definition. Till detta kommer att ett arbetshandikapp sällan är statiskt utan varie- rar med hänsyn till funktionsnedsättningens inverkan på arbetssituationen vid en given tidpunkt. En bedömning av vem som enligt den definition som getts ovan skall omfattas av lagstiftningen torde endast kunna göras av arbetsförmedlingen, som genom arbets- vårdsutredning innefattande psykotekniska anlagsprov, arbetsprövning etc. torde ha de bästa förutsättningarna för att mera objek- tivt fastställa den egentliga arbetsförmågan.

Utredningen har utarbetat ett författ- ningsförslag, som utgår från lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden (1971 : 202).

4.8.7.3 Särskilt löneanslag för handikappade

Utredningen behandlar härefter behovet av eventuellt alternativ eller komplement till en lagstiftning med syfte att främja arbetshandi- kappades sysselsättning på den offentliga sektorn av arbetsmarknaden.

Som framgått av redovisningen över ak- tuell kvotlagstiftning i ett antal länder om- fattas i regel hela eller delar av den offentliga förvaltningen också av kvoteringen. Kvoten för statliga förvaltningsenheter avviker i några fall från den generella. Utredningen har tidigare i detta kapitel behandlat frågan om att i statlig Och kommunal förvaltning öka inslaget av personer med handikapp. Utredningen har därvid framlagt vissa för- slag, som om de genomförs, endast torde kunna förbättra de berörda gruppernas sys- selsättningsförhållanden på lång sikt. Even- tuellt kommer mera direkta åtgärder i syfte att öka arbetstillfällena för handikappade inom den offentliga sektorn att bli nödvändi- ga. Utredningen önskar i detta sammanhang väcka tanken på ett system som i den

utformning utredningen tänkt sig har lik- heter med en kvotering.

En invändning som har gjorts mot en kvotering av handikappade i förhållande till antalet anställda är att de handikappade löper risk att få sämre arbetsuppgifter än övriga därför att arbetsgivaren ”påtvingats” arbetskraften. Man skulle inte känna samma ansvar och visa samma intresse för denna grupp som för de ordinarie anställda.

Kritiker av kvotsystemet har också menat att ”kvotanställda” riskerar att få de sämst betalda arbetena vid företagen. Utan att ha tillgång till erfarenheterna i detta avseende från andra länder som infört kvotering torde de nämnda riskerna med ett dylikt system inte utan vidare kunna avfärdas.

Om vissa tvingande regler anses erforder- liga inom offentlig förvaltning torde even- tuellt ett system där en viss del (kvot) av en myndighets personalanslag reserveras för an- ställande av personer med nedsatt arbetsför- måga vara en lösning, som eliminerar de påstådda nackdelar, som är förenade med en kvotering av hittills prövat slag. Eventuellt torde ett dylikt system i viss utsträckning kunna vara ett komplement till en lagstift— ning av den typ som tidigare behandlats eller till och med ett alternativ.

Då utredningen i detta sammanhang dis- kuterar frågan att öka sysselsättningsmöjlig- heterna för handikappade över huvud taget inom den offentliga sektorn är det naturligt att se arkivarbetsverksamheten som en del därav. Ett system där anslagen för anställan- de av handikappade utgör en viss procent av myndigheternas totala personalanslag skiljer sig från arkivarbetsformen därigenom att systemet kan verka mera generellt. Anslagen till myndigheterna kan sålunda förenas med en föreskrift om att en viss del av anslagen skall användas för anställande av personal med nedsatt arbetsförmåga. I ett dylikt system ges handikappade en exklusiv rätt att få anställning. I vilken utsträckning detta kan ske bestäms självfallet av hur stor andel av personalanslagen (procenten/”löne- kvoten”), som avdelas för ändamålet. Arkiv- arbetsverksamheten däremot är beroende av

myndigheternas intresse att anställa personer med handikapp.

Statligt arkivarbete bedrivs även hos bl. a. ideella organisationer. Eventuella statliga bi- drag till deras verksamhet har i regel karaktär av allmänt driftbidrag och avser inte enbart personalkostnader. Av den anledningen torde ett system med "lönekvotering" inte utan vidare vara tillämpbart överallt där statligt arkivarbete för närvarande bedrivs. Arkivarbete kan också anordnas hos kom- munal myndighet eller förvaltning.

Arkivarbete som sysselsättningsform har nyligen belysts i en utredning av en arbets- grupp inom lnrikesdepartementet, som 1971 avgav betänkandet Beredskapsarbete inom kontor och förvaltning (Stencil In 1971: 15). Utredningen kommer i kapitel 5 att något utförligare redogöra för arbetsgruppens för- slag. I detta sammanhang finns det endast anledning att i korthet återge förslagen beträffande finansieringsformerna. Arbets- gruppen föreslog att den del av arkivarbetet som har karaktär av skyddat arbete omvand- las till särskilt beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. Statliga arbetsgivare och allmännyttiga organisationer erhåller enligt nuvarande regler hel kostnadstäckning för anställda i arkivarbete. Kommuner erhåller statsbidrag med 50% av lönekostnaderna. Arbetsgruppen har föreslagit att det statliga bidraget skall göras enhetligt och utgå med 2/3 av skäliga kostnader. Den återstående tredjedelen erhåller myndigheterna som sär- skilda medel under myndighetsanslagen för anställda personer i denna form av bered- skapsarbete. Utredningen rörande den skyd- dade sysselsättningen har i sitt yttrande 1 vad gäller finansieringsfrågan anfört relativt star- ka invändningar mot arbetsgruppens förslag.

Ett system som bygger på idén med anslag för anställande av handikappade i förhållande till det totala personalanslaget för resp. myndighet eller motsvarande torde ha vissa fördelar jämfört med arkivarbetsfor- men, även om den förändras i enlighet med den nämnda arbetsgruppens förslag.

En avgörande skillnad mellan arkivarbetet och det av utredningen skisserade systemet

ligger i arbetsgivareförhållandet. Arkivarbe- tare är anställda av arbetsmarknadsverket. Detta ger verksamheten en särprägel. l utred- ningens förslag är tanken att arbetsgivaren, som erhåller medel för personalkostnaderna, har helt och fullt arbetsgivareansvar. Därmed torde den i arkivarbetet i vissa fall stötande särbehandlingen kunna elimineras.

Det kan antas att det system som här diskuteras medför att myndigheten gör stör- re ansträngningar att tillgodogöra sig arbets- kraften jämfört med arkivarbetsformen, eftersom myndigheten får svara för lönekost- naderna genom ”egna” anslag. Om detta antagande är riktigt skulle det föreslagna systemet kunna ge en del effektivitetsvinster. Det kan därmed också antas att myndig- hetens uppmärksamhet ökar vad gäller den anställdes hälsotillstånd och rehabiliterings- förutsättningar och sätt att klara sina uppgif- ter, vilket i arkivarbetsverksamheten har varit eftersatt. En sådan ökad uppmärksam- het från arbetsgivaren men också från arbets- förmedlingen — som bör ha ett uppföljnings- ansvar _ bör verka gynnsamt för åtgärder — kanske omplaceringar — som syftar till att skapa de bästa förutsättningarna för arbete och trivsel för den enskilde.

Utan tvekan rymmer ett system med ”lönekvotering” en rad problem. Dess faktis- ka genomförande och effekter har utred- ningen inte kunnat bedöma. Systemet som sådant anser utredningen emellertid ha en rad påtagliga fördelar, varför en noggrannare genomgång av systemets effekter borde göras. Ett område som kan rymma en del problem är formerna för anställnings- och övriga lönevillkor. En ledande princip vid behandlingen av dessa frågor måste dock, menar utredningen, vara att i största möjliga utsträckning normalisera anställningsför- hållandena — om möjligt därhän att endast en formell skillnad kvarstår: att anslagen för anställande av personer med nedsatt arbets- förmåga utgår i särskild ordning. Den skill- nad som kan noteras blir således av en specifik administrativ art och för den enskil- de ointressant.

En viktig fråga att ta ställning till är på

vilket sätt en rätt avvägning kan ske mellan myndighetens intresse att avgöra vilka som skall anställas och arbetsförmedlingens. Utan att kunna anvisa någon generell lösning på den frågan torde, som utredningen ser det, en mera objektiv bedömning av presumtiva sökandes arbetsförmåga endast kunna göras av arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen har tillgång till en rad hjälpmedel i detta avseende, bl.a. arbets— prövning och psykotekniska anlagsundersök- ningar.

En annan viktig fråga gäller rekryteringen till de tjänster som inrättas genom ett dylikt särskilt löneanslag. I princip anser utred- ningen att endast nyanställning bör komma ifråga. Eventuellt skulle vissa avsteg från en sådan princip behöva göras. Det kunde t. ex. gälla personer som — utan anlitande av en anställningsform av föreslagen typ — löpte risk att mista sin anställning. Möjligen kan de regler som gäller och som utredningen före— slagit skall gälla för den halvskyddade syssel- sättningen ge viss vägledning i detta avseen- de.

5.1 Inledning

I de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetsvårdssökande ingår förutom skyddat verkstadsarbete även arkiv- och särskilt be- redskapsarbete. Dessa arbetsmarknadspolitis- ka medel har under 1960—talet fått en allt större betydelse. Arkiv- och särskilt bered- skapsarbete utgör många gånger ett komple- ment till skyddat verkstadsarbete i och med att dessa omfattar sådana yrkesområden, som inte alls förekommer eller förekommeri endast begränsad utsträckning vid verkstäder för skyddat arbete. Samtidigt kan dock konstateras att dessa två — i huvudsak med statliga medel finansierade åtgärder — ivissa delar av landet kommit att utgöra alternativ till skyddat verkstadsarbete. Detta förhållan- de har under senare år accentuerats i och med tillkomsten av kontorsarbetscentraler och industriella beredskapsarbeten, som de facto på många håll fått en betydelse för de arbetsvårdssökande motsvarande den som verkstäderna har. Av bl. a. nämnda skäl har det varit naturligt att utredningen något närmare försökt kartlägga bl. a. utvecklingen av arkiv- och särskilt beredskapsarbete, gäl- lande bestämmelser samt sammansättningen av arbetstagarna vid dessa. På en del håll i landet förekommer även att hemarbete er— bjuds arbetskraft med handikapp främst då gravt rörelsehindrade. Hur denna verksamhet är organiserad och vilken utveckling som ägt

De skyddade sysselsättningsformerna arkiv-, särskilt beredskaps- och hemarbete

rum kommer att behandlas i ett särskilt avsnitt.

5.2 Utvecklingen under 1960-talet och regional fördelning

I tabell 5.1 har angivits antalet sysselsatta arbetsvårdssökande i arkiv- och särskilt be- redskapsarbete 1960, 1965 och 1971 enligt _arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsstati- stik.

Tabell 5.1 Antalet sysselsatta arbetsvårds- sökande i arkiv- och särskilt beredskapsar- bete 1960, 1965 och 1971

Antalet sysselsatta arbets— vård ssökande i:

Arkivarbete Särskilt bered-

skapsarbete 1960 (medeltalet/ 1 månad) 1 45 3 — 1965 (31.12) 2545 34822 1971 (31.12) 91159 6 960 I 1960 gjordes ingen uppdelning av

beredskapsarbetena i allmänna och särskilda.

Enligt den särskilda sysselsättningsstatistiken för beredskapsarbetena var antalet sysselsatta i särskilt beredskapsarbete 20 822 i december 1971.

Av sammanställningen framgår att antalet sysselsatta i arkivarbete fördubblades mellan 1960 och 1965, varefter nära nog en fyrdubbling ägt rum. Det bör nämnas att andelen bland de i arkivarbete sysselsatta,

Tabell 5.2 Antalet sysselsatta arbetsvårdssökande i olika former skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971

Antalet arbetsvårdssökande i Skyddad Arkiv- Särsk. bered- Halvsk. Samtliga olika skyddade arbetsformer verkstad arbete skapsarbeten arbete enl. AMS' arb.vårdsstatistik + hemarb. I slutet av 1965 abs. tal 5 217 2545 3482 150 11394 rel. tal 45,8 22,3 30,6 1,3 100.() I slutet av 1971 abs. tal 12 298 9159 6 960 1846 30 263 rel. tal 40,6 30,3 23.0 6.1 100,0

som ej är att betrakta som arbetsvårdssökan- de, har sjunkit under loppet av 1960-talet. Inslaget s.k. reguljärt arbetslösa f.n. upp- skattas till endast några procent. Under tiden 19654 1971 har de särskilda beredskapsarbe- tena ökat betydligt långsammare både i absoluta och relativa tal, innebärande att antalet sysselsatta arbetsvårdssökande vid en viss tidpunkt numera är väsentligt större i arkiv- än i särskilt beredskapsarbete. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens datastatistik upp- gick antalet arbetsvårdssökande, som den 31 december 1971 bereddes skyddat arbete genom de s.k. hemarbetscentralerna, till ca 650.

Den förhållandevis begränsade ökningen av särskilt beredskapsarbete under senare delen av 1960-talet har också inneburit att denna åtgärds betydelse för de arbetsvårds- sökande i förhållande till övriga skyddade arbetsformer minskat. Detta framgår av tabell 5.2.

1965 svarade sålunda särskilt beredskaps- arbete för nära en tredjedel av samtliga i skyddat arbete. Motsvarande andel 1971 var mindre än en fjärdedel. Mellan samma tidpunkter har däremot arkivarbetets andel ökat från drygt en femtedel till inte fullt en tredjedel. [ sammanställningen har också medtagits det skyddade verkstadsarbetet (inkl. hemarbete), som den 31.12.1971 svarade för 40 % av samtliga arbetsvårdssö- kande i skyddat arbete.

Såväl arkiv- som särskilt beredskapsarbete har en olika relativ betydelse i länen. Detta har illustrerats i tabell 5.3 i vilken angivits den relativa fördelningen på olika former skyddat arbete i de län, som 1970 hade den lägsta och den högsta andelen sysselsatta i arkiv- resp. särskilt beredskapsarbete. Tabel- len innehåller även de län, vars andelar låg närmast riksgenomsnittet.

Spännvidden mellan länen är som synes mycket stor. Vad avser arkivarbete svarar

Tabell 5.3 Andelen sysselsatta arbetsvårdssökande i olika former skyddat arbete i vissa län 1970

Andelen sysselsatta i olika Skyddad Arkiv- Särsk. bered- Halvsk. Samtliga skyddade arbetsformer i slutet verkstad arbete skapsarbeten arbete syssel- av 1970 i några län enl. AMS' + hemarb. satta manuella arb.vårdsstatistik

Stockholms län 48,3 43,8 6, 7 1,3 4 543 Uppsala län 24,1 51,6 19,4 5,0 883 Jönköpings län 66,7 16,0 11,8 5.5 1 126 Hallands län 42,2 26,7 19,0 12,2 510 Kopparbergs län 43,3 16,5 36,1 4,2 890 Västerbottens län 31,9 32,4 27,2 8,5 1 070 Hela riket 41,8 33,4 18,9 6,0 26 962 134 SOU 1972:54

detta som högst för över hälften och som lägst för endast 16 % av samtliga i skyddat arbete. Motsvarande tal för särskilt bered- skapsarbete är 36 resp. 7 %.

Den förhållandevis kraftiga ökningen av skyddat arbete under senare delen av 1960-talet har möjliggjorts bl.a. genom ökade statliga anslag. I nedanstående tablå har angivits arbetsmarknadsstyrelsens netto- utgifter budgetåret 1965/66 resp. anvisade medel för budgetåret 1970/71 för skyddat verkstads-, arkiv- och särskilt beredskapsar- bete.

Statens utgifter Nettoutgifter resp. anvisade för de olika medel budgetåret, mkr formerna skyd- dat arbete 1965/66 1970/71 Index (65/66 = 100)

Verkstäder för

skyddat arbete 25,7' 100,0' 389,1 Arkivarbete 27,8 125,0 449,6 Särskilt bered— skapsarbete 109,1 373,02 341,9

1 Bidrag till anordnande + driften av verkstäder för handikappade. 2 Som nämnts tidigare sysselsätts även ett betydande antal ej arbetsvårdssökande i särskilt beredskapsarbete.

Tablån ger bla vid handen att statens utgifter för skyddat arbete beloppsmässigt ökat mest till särskilda beredskapsarbeten, som dock ger sysselsättning jämväl åt ett betydande antal ej arbetsvårdssökande. Den relativa ökningen mellan budgetåren 1965/66 och 1970/71 har dock varit krafti- gast för arkiv- och skyddat verkstadsarbete.

5.3 Arkivarbete 5.3.1 Kort historik

Arkivarbetet tillkom år 1934 som arbetslös— hetshjälp åt kontorister m.fl. som inte kunde placeras i s. k. reservarbeten eller allmänna arbeten. Arkivarbetena blev en speciell form av reservarbete och arbets- uppgifterna kom till största delen att bestå av gallrings- och registreringsarbeten av olika slag i arkiv och bibliotek hos ämbetsverk och olika institutioner. Anknytningen till reserv- arbete innebar att som arbetsuppgifter skulle

väljas sådana som inte var aktuella för omedelbart utförande och att lönen inte borde överstiga den lägsta grovarbetarlönen på orten. Under de första åren sysselsattes i medeltal 2—300 personer i arkivarbete.

Efter hand visade det sig olämpligt med en lön som schablonmässigt anpassats till grovarbetarlönen och en särskild arkivarbe- tarlön infördes, som höjdes i takt med stegringen av levnadskostnaderna. Genom beslut av 1960 års riksdag infördes en differentiering av arkivarbetarnas löner i tre dyrortsgraderade lönegrupper.

Fram till 1943 användes arkivarbetena uteslutande som hjälpform för arbetslösa svenska medborgare. Från detta år togs arkivarbete i anspråk även för ett stigande antal flyktingar. 1945 utgjorde deras antal drygt 1 000 av i medeltal nära 1 400 sysselsatta. Från 1947 gick antalet flyktingar ned till ca 400 och höll sig de följande åren ganska konstant mellan 3 och 400 personer.

Under 1940-talet tillkom vid sidan om arkivarbetet även en särskild musikerhjälp. Genom denna fick arbetslösa musiker syssel- sättning som instruktörer och orkestermed- lemmar, med notskrivning, arbete i notbib- liotek och -arkiv, instrumentreparationer m.m. Musikerhjälpen utformades efter mönster av arkivarbetet.

5.3.2 Sammanfattning av nu gällande bestämmelser för arkivarbete

Inledningsvis kan det vara skäl att omnämna beskrivningen av arkivarbetet som sysselsätt- ningsform sådan den utformades i en depar- tementspromemoria 1963. Sålunda "klassifi- cerades” arkivarbetet som ”i mera vidsträckt bemärkelse” skyddad sysselsättning (Kungl. Maj:ts prop. 1963: 53 )'. l prop. 1966152 uttalade departementschefen bl.a. "Med hänsyn till det ökade behovet av skyddad sysselsättning i form av arkivarbete . . .” Arkivarbete och musikerhjälp är formellt en arbetslöshetshjälp. Bestämmelserna åter- finns i arbetsmarknadskungörelsen (19661368 omtryckt 1968z246 samt änd- ringar bl.a. i SFS 1970: 182, 197lz448).

Därutöver finns bestämmelser om arkivarbe- te och musikerhjälp i regleringsbrev och statsliggare. Som allmänna förutsättningar för arbetslöshetshjälp gäller bl. a. att sådan hjälp får meddelas arbetslös som:

1. är svensk medborgare eller tillhör stat med vilken Sverige träffat överenskom- melse om ömsesidighet i fråga om hjälp- åtgärder vid arbetslöshet,

2. fyllt 16 men ej 67 år,

3. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för annans räkning,

4. söker arbete genom den offentliga arbets- förmedlingen,

5. icke kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och för vilken icke heller annan åtgärd lämpligen kan vidtas för att underlätta en placering i sådant arbete,

6. behöver sådan hjälp på grund av arbetslös- het som varat minst fem arbetsdagar efter det ansökan om arbetslöshetshjälp gjordes (karenstid).

Arkivarbete kan antingen vara statligt eller kommunalt. Statligt arkivarbete anordnas vid statlig myndighet samt statsunderstödd eller annan allmännyttig institution. Kom- munalt arkivarbete anordnas vid kommunal myndighet.

Arkivarbete eller musikerhjälp anvisas arbetslös genom det arbetsförmedlingskon- tor där vederbörande är anmäld. Enligt arbetsmarknadskungörelsen har arbetsför- medlingen ett ansvar för att åtgärder vidtas för att ”främja att arbetslösa, som sysselsät- tes i arkivarbete eller musikerhjälp, så snart som möjligt övergår till arbete på den öppna marknaden”.

Vid statliga arkivarbeten samt arkivarbe- ten hos allmännyttiga organisationer bestri- des arkivarbetarnas löner helt av statsmedel. Likaså svarar arbetsmarknadsverket i viss utsträckning för kostnader för arbetsledning och förbrukningsmaterial. Till allmännyttiga institutioner m.fl. lämnas bidrag till sist- nämnda kostnader endast i undantagsfall. Bidrag utgår även till utgifter för tilläggspen—

sion, sjukförsäkring och yrkesskadeförsäk- ring.

Till kommunalt arkivarbete utgår statsbi- drag med 33 % av de av arbetsmarknadssty- relsen godkända lönekostnaderna för arbetet + 50% av de sociala och administrativa kostnaderna. Statsbidragen kommer därför i normalfallen att uppgå till 50 % av kommu- ners och landstings kostnader för arkivarbe- tare. Föreligger synnerliga skäl i visst fall får arbetsmarknadsstyrelsen höja statsbidraget till arkivarbete, som anordnas på ort med hög och långvarig arbetslöshet och sjunkande befolkningstal.

Allmänt gäller att före placering av arbetslös i arkivarbete eller musikerhjälp skall arbetsmarknadsstyrelsen eller vederbö— rande länsarbetsnämnd samråda med statens personalnämnd (enbart statsanställda). Av- sikten härmed är att före ev. placering i arkivarbete pröva alla möjligheter till anställ- ning på den ordinarie arbetsmarknaden.

Lön för arkivarbete utgår med belopp motsvarande löneklasserna 4—23 på statens löneplan A. I de fall arkivarbetet primärt avses som arbetsanpassning, dvs. att hjälpa en person att anpassa sig till en arbetsmiljö och träna upp arbetsförmågan, utgår en ersättning som svarar mot de belopp som utgår som utbildningsbidrag enligt arbets- marknadskungörelsen. Sådan ersättning kan utgå endast vid hänvisning till arkivarbete och musikerhjälp under begränsad tid som arbetsanpassning i huvudsakligt syfte att underlätta arbetsplacering eller utbildning.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen finns en lö- nedelegation. Ledamöter i delegationen är generaldirektören, som är ordförande, che- fen för styrelsens arbetsvårdsbyrå och fem andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. De fem ledamöterna jämte personli- ga suppleanter utses efter förslag av statens avtalsverk, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän- nens centralorganisation och Sveriges akade- mikers centralorganisation. Lönedelegatio- nen handlägger i styrelsens ställe ärenden om löneförmåner vid arkivarbete med undantag för frågor om anslagsframställning eller and-

ra frågor av principiell betydelse. Delegatio- nen har överlåtit till länsarbetsnämnderna att pröva inplaceringen i lägre lönelägen (löne- grupp A G). Delegationen skall regelbundet pröva lönesättningen för personer som under längre tid är sysselsatta i arkivarbete.

l anställningsförmånerna ingår arbetsle- dighet (semester) enligt bestämmelserna i semesterlagen . Vidare åtnjuter den som anvisas arkivarbete eller musikerhjälp grupp- livskydd.

Fr. o. m. budgetåret 1969/70 har möjlig- heter öppnats att inrätta personlig tjänst hos statlig myndighet eller institution för den som är sysselsatt i arkivarbete eller musiker— hjälp. En förutsättning för erhållande av personlig tjänst är att vederbörande under minst fem år med stor duglighet har fullgjort arbete hos myndigheten eller institutionen.

5.3.3 Tidigare gjorda utredningar om arkivarbete

Arbetsmarknadsstyrelsen lät i början av 1950-talet utreda med arkivarbetet samman- hängande frågor och föreslog år 1953 bl. a. att arkivarbetena skulle differentieras på en arbetslöshetshnje och en arbetsvårdslinje. Förslagen föranledde emellertid inga åtgär- der från statsmakternas sida. Arbetsmarknadsstyrelsen beslöt år 1960 att på nytt utreda arkivarbetsfrågan. Utred- ningen gick särskilt in på frågor om lönesätt- ningen och andra förmåner för arkivarbetar- na. Styrelsen tog dock inte upp utredningens förslag, utan föreslog för sin del att arkivar- betena skulle slopas och ersättas med bered- skapsarbeten för tjänstemän och liknande kategorier. De lämnade förslagen ledde en- dast till ett par ändringar av bestämmelserna. Även 1960 års arbetsmarknadsutredning behandlade arkivarbetsfrågan. Utredningen pekade bl. a. på att arkivarbetena var ensi— digt förlagda till orter med en omfattande statlig verksamhet. För att stimulera kom- munerna att i ökad utsträckning anordna egna arkivarbeten och därmed få en bättre spridning över' landet höjdes med anledning

av förslag av utredningen statsbidraget till kommunala arkivarbetsplatser.

5.3.3.l lnrikesdepartementets 1968

utredning

Under slutet av 60-talet blev arkivarbetet åter föremål för utredning, vilken närmast var föranledd av motioner i anslutning till prop. 1966: 52 om arbetsmarknadspolitiken. Översynen utfördes av en särskild arbets- grupp inom inrikesdepartementet under medverkan av sakkunnig från arbetsmark- nadsstyrelsen.

Den promemoria som utarbetades (ln Stencil 196823) innehöll förslag om bl.a. inrättande av personliga tjänster för vissa arkivarbetare. För personer som inte kan ifrågakomma för fast tjänst diskuterade utredningen tre alternativa sysselsättnings- former, nämligen:

l. Arkivarbetet inordnas under den av pri- mär- och sekundärkommunerna anord- nade skyddade verksamheten.

2. Arkivarbetet ändras till skyddat arbete inom förvaltning och kontor m.m.

3. Arkivarbete anordnas som beredskaps- arbete inom förvaltning och kontor m. m.

Mot den bakgrunden att arkivarbetet i så betydande grad kommit att anordnas vid statliga myndigheter och institutioner ansåg utredningen det inte realistiskt att inordna arkivarbetet under den primär— och sekun- därkommunalt bedrivna skyddade verksam- heten.

Enligt utredningen kunde det synas adek- vat att ersätta det nuvarande arkivarbetet med en form av skyddad sysselsättning. Man pekade därvid på utvecklingen av arkivarbe- tet som under 60-talet fått karaktären av skyddad sysselsättning genom att ett mycket begränsat antal arkivarbetare kunnat placeras i arbete på öppna marknaden. Mot formen skyddat arbete talade emellertid enligt utred- ningen bl. a. att ”denna sysselsättningsform kan upplevas som om den stämplat den hänvisade såsom ej placeringsbar på den

öppna arbetsmarknaden eller att han, åt- minstone tills vidare, har bedömts som ej rehabiliteringsbar”.

Utredningen stannade för förslaget att ombilda arkivarbetet till en form av bered- skapsarbete. Främsta skälet till att denna ändring föreslogs synes ha varit utvecklingen av tjänstemännens arbetsmarknad under se- nare år, som enligt utredningen visat på behov av mer differentierade beredskapsar- beten.

Utredningen förordade att de i arbets- marknadsverkets regi drivna s.k. kontorsar- betscentralerna skulle anordnas i större om- fattning. Kontorsarbetscentralernas uppgift borde enligt utredningen i första hand vara att tjäna som regulator vid svängningar i sysselsättningsläget. De borde också kunna bidra till att jämna ut nuvarande skillnaderi olika delar av landet när det gäller tillgången på arkivarbetsplatser. Vid centralerna borde också kunna placeras arbetslösa, som är i behov av en tids arbetsträning innan de placeras i beredskapsarbete vid myndighet eller institution. Utredningen lämnade dess- utom förslag om förbättrade löne- och andra anställningsförmåner.

Utredningens förslag behandlades av 1969 års vårriksdag. Förslaget att omvandla arkiv- arbete till en beredskapsform togs inte uppi propositionen. Övriga förslag redovisades emellertid och vann riksdagens godkännan- de.

5.3.3.2 1971 års översyn av arkivarbete och musikerhjälp utarbetad av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet

I augusti 1970 uppdrogs åt en arbetsgrupp inorn inrikesdepartementet att företa en översyn av gällande bestämmelser för arkiv- arbete och musikerhjälp (ln stencil 1971: 15). Huvtidsyftet med denna förnyade översyn har av utredningen angetts vara ”att söka förbättra arkivarbetsverksamheten som arbetsmarknadspolitiskt instrument. Att verksamheten redan nu fyller en väsentlig uppgift som sysselsättningsstöd för äldre och handikappade personer framgår också av

undersökningsresultaten. Mot denna bak- grund utgör verksamheten ett viktigt instru- ment vid _ den fortsatta utbyggnaden av samhällets åtaganden i form av skyddad sysselsättning och sysselsättningsskapande åtgärder för äldre och handikappade perso- ner”.

Det i nyssnämnda citat antydda förhållan- det att arkivarbete och musikerhjälp är att betrakta som dels en form av skyddad sysselsättning och dels en sysselsättningsska- pande åtgärd för att bereda reguljärt arbets- lösa arbete föranledde utredningen föreslå att arkivarbete och musikerhjälp utmönstras som särskilda begrepp. De verksamheter som omfattas däri borde enligt utredningen i stället inordnas under allmänna resp. sär- skilda beredskapsarbeten. Arbetsgruppen förordade att allmänt beredskapsarbete inom kontor och förvaltning inordnas i arbets- marknadsverkets åtgärdssystem mot kon- junktur- och strukturbetingad arbetslöshet.

Den del av arkivarbetsverksamheten och musikerhjälpen, som har haft karaktär av skyddad sysselsättning för äldre och handi- kappade föreslogs bli ersatt av särskilt beredskapsarbete inom kontor och förvalt- ning. Verksamheten borde enligt utredning- en också formellt inordnas i arbetsvårdens åtgärdssystem och handläggningen bedrivas enligt likartade principer som gäller för övriga arbetsvårdsåtgärder.

En annan utgångspunkt för utredningens överväganden var att finna ett finansierings- system för arkivarbetsverksamheten som möjliggör en ”samlad bedömning av behov av arkivarbete iförhållande till myndigheter- nas totala personalbehov, personalresurser och arbetsuppgifternas angelägenhetsgrad o. dyl.". Trots den betydande resursförstärk- ning som ”arkivarbetarna" innebär för berör- da myndigheter sker anvisning av arbetssö- kande i huvudsak med hänsyn till behovet av sysselsättningsskapande åtgärder för den en- skilde. Strävan var även att så långt som möjligt eliminera de faktorer som medför att arbetstagarna i arkivarbete fortfarande i vissa avseenden intar en särställning på arbetsplat- serna. Tre olika alternativa finansierings-

system diskuterades av utredningen. Man stannade för ett som innebär att myndig- heter och organisationer får svara för så stor del av kostnaderna för arbetstagarna, som i princip prestationsförmåga som gäller för placering. Med hänsyn till utredningens förslag att personer med full förtidspension i princip inte skall komma i fråga för särskilt bered- skapsarbete inom kontor och förvaltning kommer högsta pensionsgrad för arbetstaga- re i denna form av skyddat arbete bli 2/3 förtidspension. Dessa arbetstagare förutsätts kunna bidra till sin försörjning med en arbetsförmåga som uppgår till minst 1/3 av den normala i det arbete han eller hon fullgör. ”Detta skulle innebära att statsbi- drag från arbetsmarknadspolitiska anslag fick utgå med 66% av skäliga kostnader till statliga och kommunala myndigheter eller allmännyttiga institutioner som anställer per- soner i särskilt beredskapsarbete inom kon— tor och förvaltning . .. De statliga myndig- heterna föreslås erhålla särskilda medel för bestridande av den kostnadsdel som följer med anställande av arbetstagare i särskilt beredskapsarbete. Medlen bör anvisas som en delpost under anslagsposten 'lönekostnaderi myndighetsanslaget'. Arbetsmarknadsstyrel- sen betalar ut sin kostnadsdel på rekvisition av myndigheten, som sedan svarar för löne- utbetalningen till arbetstagare”.

Vad avser lönefrågorna för arbetstagare i särskilt beredskapsarbete för kontor och förvaltning förordade utredningen att dessa bör regleras genom ett kollektivavtal. Utred— ningen ansåg vidare att samordning bör ske av löne- och pensionsförmåner enligt samma regler som tillämpas för arbetstagare vid verkstäder för skyddad sysselsättning.

Enligt utredningen kan kontorsarbets- centralernas tillkom-st i viss mån ses som en konsekvens av en tidigare ensidig produk- tionsinriktning inom den kommunala arbets- vården. De skyddade verkstäderna erbjuder dock idag mer differentierade sysselsätt- ningsmöjligheter. Dessa och kontorsarbets- centralerna har sålunda ur produktionssyn- punkt, men också om man ser till allmänna

svarar mot värdet av den lägsta

löne- och anställningsvillkor, kommit att likna varandra. Under senare år har också skett en utveckling vid kontorsarbetscentra- lerna mot en marknadsmässig debitering av utförda arbeten. Enligt utredningen borde det "därför övervägas huruvida kontorsar- betscentralerna skall inordnas i den kommu- nala skyddade sysselsättningen eller kvarstå som en form av statlig arbetsvårdsåtgärd. Denna fråga får dock som förut nämnts upptas till prövningi samband med behand- lingen av de förslag som utredningen rörande den skyddade sysselsättningen beräknas framlägga under våren 1972”.

De 1969 införda bestämmelserna om personliga tjänster har inte lett till åsyftat resultat. Med hänsyn härtill samt de admi- nistrativa problem som förevarit menade utredningen att detta system bör ersättas av andra åtgärder för att bereda personer i särskilt beredskapsarbete fast anställning vid myndigheterna.

5.3.4 Vissa uppgifter om arkivarbetarnas sammansättning inhämtade vid 1971 års arkivarbetsöversyn

I den mån uppgifter har funnits att tillgå har jämförelser gjorts mellan anställda i arkivar- bete och anställda vid skyddade verkstäder. Uppgifter om den senare gruppen har häm- tats från arbetsmarknadsstyrelsens arbets- vårdsstatistik samt från utredningens sär- skilda undersökningar. Samtliga uppgifter avser 1970.

Kön, civilstånd, försörjningsplikt

Av samtliga sysselsatta i arkivarbete utgjorde kvinnorna 42 %. Deras andel var därmed inte oväsentligt högre än i skyddat verkstadsar- bete (28 %). Skillnaden förklaras ihuvudsak av att arkivarbete anordnas inom yrkesom- råden med traditionellt större inslag av kvinnlig arbetskraft. 42 % av arkivarbetarna var gifta mot 35% av de anställda vid skyddade verkstäder. I den förra gruppen hade 21 % försörjningsplikt gentemot min- derårigt barn eller icke förvärvsarbetande

Tabell 5.4 Relativ åldersfördelning av sysselsatta arbetsvårdssökande i arkiv- och skyddat verkstadsarbete 1970

Ålder

—20 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Arkivarbete 0,6 2,2 7,5 11,1 27,2 43,0 8,3 Skyddad verkstad 2,6 7,4 14,7 14,5 25,1 31,6 4,1 Samtliga arbets- vårdssökande 8,7 12,2 21,9 17,8 21,1 16,6 1,6

make eller maka medan andelen för anställda vid verkstäderna uppgick till 30 %.

Ålder

Av tabell 5.4 framgår den relativa fördel- ningen på ålder för anställda i arkivarbete och verkstäder för skyddat arbete. Medianåldern för arkivarbetare uppgick till 55 år, för anställda vid skyddade verkstä- der till 50 år och för samtliga arbetsvårdssö- kande till 39 år. Åldersskillnaden mellan de två arbetsvårdsformerna torde i huvudsak förklaras av att inom verkstadsarbetet har gjorts särskilda insatser för att sysselsätta psykiskt utvecklingsstörda, som i regel är unga. Dessutom är arkivarbetet i större

utsträckning än skyddat verkstadsarbete en arbetslöshetshjälp för åldershandikappade.

A rbetshinder

Den relativa fördelningen på arbetshinder för anställda i arkivarbete och verkstäder för skyddat arbete framgår av tabell 5.5.

Stora avvikelser mellan de bägge syssel- sättningsformerna förelåg ifråga om intellek- tuellt arbetshindrade och de som betecknas som ”övriga socialt arbetshindrade”. Nästan 16 % av de anställda vid verkstäderna utgjor- des av personer med begåvningshandikapp för vilka, som nämnts, det har gjorts särskilda insatser. Inom arkivarbetet utgjorde motsvarande andel handikappade mindre än

Tabell 5.5 Relativ arbetshinderfördelning av sysselsatta arbetsvårdssökande i arkiv- och skyddat verkstadsarbete 1970.

Arbetshinder Arkivarbete Skyddad Samtliga arbets- verkstad vårdssökande

% % %

Lungsjukdom 9,0 10,3 7,1 Hörselskada 1,5 1,1 1,5 Synskada 1,6 1,5 2,2 Hudsjukdom 0,9 0,6 1,9 Hjärt- och kärlsjukdom 6,8 4,8 4,1 Ryggsjukdom 12,7 13,3 17,2 Annat rörelsehinder 16,5 16,0 17,3 Epilepsi 1,3 1,8 1,1 Ovrig somatisk sjukdom 7,7 5,4 7,7 Awikande personlighet 0,8 0,8 0,7 Psykisk sjukdom 18,9 18,5 16,8 Alkoholism, narkomani 4,6 7,6 9,0 Intellektuellt arbetshinder 0,8 15,7 2,9 S_ocial missanpassning 0,7 0,8 7,7 Övriga socialt arbetshindrade 16,1 1,8 2,9

Summa 100,0 100,0 100,0 Absoluta antalet 8 510 11 122 95 599

] %. Det i stort sett omvända förhållandet gällde för den andra gruppen till vilken hänförs personer som p. g. a. ålder, ortsbun- denhet, Språksvårigheter m.m. inte kunnat få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Tidigare yrkesverksamhet

De anställdas yrkesverksamhet före arkivar- bete arbete vid skyddad verkstad framgår av tabell 5.6. Till grund för uppgif- terna ligger samtliga sysselsatta. Dessutom har medtagits uppgifter om samtliga arbets— tagare på arbetsmarknaden enligt arbets- kraftsundersökningen för tredje kvartalet 1970.

Medan en knapp tredjedel av arbetskraf- ten i dess helhet sysselsattes inom tillverk- ningsarbete, byggnads- och anläggningsarbe- te, maskinskötsel rn. m., hade mer än hälften av de anställda vid verkstäderna sådan yrkesbakgrund. Bland personer i arkivarbete låg andelen, inte oväntat, på en lägre nivå. Något över en fjärdedel hade en yrkesbak- grund som var hänförbar till de nämnda områden. [ förhållande till arbetskraften i sin helhet var personer i arkivarbete överrepre- senterade i kameralt och kontorstekniskt arbete, kommersiellt- och servicearbete.

resp.

Av 647 personer som ingick i en enkätunder- sökning som genomfördes av 1971 års arkivarbetsöversyn noteras att 22 % av an- ställda i arkivarbete erhöll ett ekono- miskt stöd i form av sjukbidrag, förtidspen— sion, livränta etc. Motsvarande andel bland anställda vid verkstäderna uppgick till 49 %. Det var sålunda mer än dubbelt så vanligt att dylikt stöd erhölls vid sidan om lönen för dessa. Redovisningen i övrigt begränsas i detta sammanhang till endast en av förekom- mande stödformer.

Den mest frekventa ekonomiska stödfor- men var förtidspension tillsammans med sjukbidrag för bägge sysselsättningsformerna. Frekvensen var dock väsentligt olika. 4,4 % av arkivarbetarna erhöll sådant ekonomiskt stöd men inte mindre än 25 % av de anställda vid verkstäder för skyddat arbete. Det bör här understrykas att den senare siffran gäller exkl. psykiskt utvecklingsstörda med anställning vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder eller avdelningar. An- märkningen görs därför att förtidspension är synnerligen vanlig bland dessa handikappade.

Tabell 5.6 Relativ fördelning på yrke före anställning i arkiv- och skyddat verkstadsarbete 1970 Näringsgren (NYK) Arkivarbete Skyddad AKU 3:e kvar- % verkstad talet 1970 % % (O) Tekniskt, naturvetenskapligt, samhälls— vetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete 12,6 1,5 19,2 (1) Administrativt arbete 1,2 0,0 2,4 (2) Kameralt och kontorstekniskt arbete 15,1 1,7 11,1 (3) Kommersiellt arbete 14,1 2,2 8,7 (4) Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete 2,5 9,4 8,4 (5) Gruv- och stenbrytningsarbete 0,0 0,4 ingår i (7—8) (6) Transport- och kommunikationsarbete 3,9 3,8 6,5 (7 — 8) Tillverkningsarbete/maskinskötsel 27 ,0 54,8 31,4 (9) Servicearbete 17,2 17,3 12,2 (X) Arbetskraft, arbete ej hänförbart till annat yrkesområde 6,5 8,8 —

Arkivarbetarnas prestationsförmåga i förhål- lande till s.k. normalarbetstagare, dvs. vad fast anställd personal med motsvarande arbetsuppgifter normalt utför, skattades av arbetsgivaren enligt särskilda skalor. Arbets- förmågan skulle bedömas dels kvantitativt, dels kvalitativt, dels också sammanvägd. Redovisningen begränsas till den relativa fördelningen över bedömd sammanvägd ar- betsförmåga. Anställda vid kontorsarbets- centraler ingår inte i studien. Detta för— tjänar att påpekas eftersom arbetsförmågan hos dessa genomsnittligt synes ligga lägre enligt de uppgifter som erhållits. För anställ- da vid skyddade verkstäder har arbetsför- mågan bedömts i ett par undersökningar. P. g. a. olikartad redovisning kan emellertid endast några få jämförelser göras. Vad först gäller anställda i arkivarbete noteras att endast 1 % bedömdes ha en arbetsförmåga som understeg 30 %. Endast 7 % bedömdes ha en arbetsförmåga som låg under hälften av en normalprestation. Därav följer att den genomsnittliga arbetsprestationen låg relativt högt. Inte mindre än 37 % bedömdes ha en arbetsförmåga som låg mellan 90 och 100 %. Det bör understrykas att det varit synnerli- gen svårt för uppgiftslämnarna att ge en rättvisande bedömning av arbetsförmågan.

De två av utredningen gjorda undersök- ningar över anställda vid skyddade verkstä- der har visat att 22—23% uppges ha en arbetsförmåga som ligger under 1/3 av en normalprestation. Mer än 50 % bedömdes i den ena undersökningen ha en arbetsförmåga som understeg hälften av en normalpresta- tion, vilket skall jämföras med 7% för anställda i arkivarbete. Det synes således som om arkivarbetarna i regel har en hägre arbetsförmåga jämfört med anställda vid verkstäder för skyddat arbete. En förklaring är inslaget arbetslösa ej handikappade i arkivarbete. Som nämnts tidigare kan dock denna andel f. n. uppskattas till endast några procent.

5.3. 5 Kontorsarbetscentralernas utveckling och uppgifter

Under i huvudsak senare hälften av 1960- talet har den tidigare traditionella arkivar- betsformen hos statliga och kommunala myndigheter samt allmännyttiga organisatio- ner kompletterats med särskilda arkivarbets- platser. Dessa kallas kontorsarbetscentraler och drivs av arbetsmarknadsverket genom länsarbetsnämnderna. Som framgår av bilaga 3 var i slutet av 1966 114 arkivarbetare sysselsatta vid 9 kontorsarbetscentraler. Den 31 december 1971 hade kontorsarbetscen- tralernas antal ökat till 42 och antalet arkivarbetare: till 1 215.

En av orsakerna till denna utbyggnad torde vara att den kommunala arbetsvården tidigare i endast begränsad utsträckning kunnat erbjuda arbetsuppgifter för de arbets- vårdsbehövande utanför de mer renodlade tillverkningsyrkena. En annan trolig orsak har varit svårigheterna på en del håll att få till stånd en utbyggnad av de kommunala arbetsvårdsverkstäderna, som motsvarat det föreliggande behovet av skyddat arbete.

Kontorsarbetscentraler fanns i slutet av 1971 i samtliga utom Kalmar län. I flertalet län finns 1 eller 2 centraler. I några finns dock fler: Malmöhus (3), Älvsborgs (3), Skaraborgs (3), Värmlands (4), Västman- lands (4) och Gävleborgs län (3). Antalet sysselsatta arkivarbetare vid kontorsarbets- centralerna varierar från 5—20 upp till 60—80. Den största hade 78 sysselsatta den 31 december 1971 (Göteborgs kommun).

De typer av arbetsuppgifter som utförs vid centralerna kan delas upp i tre olika huvudgrupper. Den första innebär pappers- hantering av olika slag, dvs. tryckning, stencilering, duplicering, häftning osv. Ar- betsförmedlingens platslistor intar här en väsentlig del av arbetet på ett flertal centra- ler. Den andra gruppen är arkiv- och restau— reringsarbete, t.ex. lagning av kartor o.d. Den tredje gruppen omfattar pappers- och bokbinderiarbeten av allehanda slag. Upp- dragsgivare är till en överväldigande del statliga och kommunala myndigheter. En-

dast i begränsad utsträckning förekommer privata uppdragsgivare.

Enligt sedan 1969 gällande bestämmelser skall kontorsarbetscentralerna i princip ta ut ersättning för utförda tjänster efter mark- nadsmässiga grunder. Tidigare utfördes som regel arbetena mot att de uppdragsgivande myndigheterna betalade materielkostnader— na. De nya reglerna innebär att en betydande omställning av verksamheten vid centralerna successivt måste genomföras. Omställningen försvåras av att de statliga och kommunala myndigheterna oftast inte förfogar över erforderliga medel för att betala kontorsar- betscentralernas tjänster.

Debitering till marknadsmässiga priser skedde under 1970 vid 17 centraler. Ingen central hade marknadsmässig prissättning på samtliga arbetsuppgifter, men vissa, bl. &. de i Örebro och Västmanlands län, hade en hög andel med marknadsmässigt debiterade ar- betsuppgifter.

5.4 Särskilda beredskapsarbeten för svår- placerad arbetskraft

5.4.l Kort historik och gällande bestämmelser

Beredskapsarbetet var från början en hjälp- form avsedd för enbart arbetslösa, men har efter hand i stor utsträckning kommit att tas i anspråk för att bereda handikappade sysselsättning. Anslagstekniskt skiljs de två beredskapsformerna åt. Anslaget för bered- skapsarbete åt handikappade benämns siir- skilda beredskapsarbeten. Övriga, dvs. arbets- lösa utan nedsättning i arbetsförmågan, sysselsätts inom allmänna beredskaps- arbeten. Reglerna för beredskapsarbeten är intagna i arbetsmarknadskungörelsen (SFS l966:368, omtryckt 19682246 med änd- ringar).

Till särskilda beredskapsarbeten anvisas två huvudkategorier arbetslösa, nämligen dels arbetslösa som inte är fullt arbetsföra p. g. a. fysiska, psykiska eller sociala arbets"- hinder och äldre lokalt bundna eller av annan anledning svårplacerade, dels s.k.

specialanvisade. Till den senare gruppen räknas personer med alkoholbesvär, krimi- nellt belastade, elever från ung- domsvårdsskolor samt sökande från den slutna psykiatriska vården. De först nämnda grupperna sysselsätts huvudsakligen inom s.k. T-arbeten medan övriga arbetar vid specialarbetsplatser, vilket som regel innebär att dessa personer bor kollektivt i nära anslutning till arbetsplatsen. T-arbetena drivs huvudsakligen i kommunal regi och består till största delen av upprensning av skogs- och strövmarker, stränder och badplatser, enklare anläggningsarbeten m.m. Specialar- betsplatserna drivs som regel i statlig regi och arbetsobjekten utgörs vanligen av skogsvårds- och vägarbeten samt anläggande av vatten- och avlopp. För flertalet personer från den psykiatriska sjukvården organiseras arbetet genom skogsvårdsstyrelserna.

En ytterligare arbetsform är de industriel- la beredskapsarbetena som tillkommit under senare år. Syftet med dessa arbeten är att i samband med driftnedläggelser och andra friställningar av arbetskraft snabbt erbjuda en temporär åtgärd i avvaktan på en mera varaktig lösning av arbetsfrågan. Dessa bered- skapsarbeten drivs huvudsakligen i arbets- marknadsstyrelsens egen regi. En utförligare presentation av dessa görs i avsnitt 5.4.3.

5.4.2 Vissa uppgifter om de sysselsatta i särskilda beredskapsarbeten

1 olika former av beredskapsarbete för handikappade och i övrigt svårplacerade har under senare år sysselsatts mellan 4 500 och 6 000. Enligt den senast tillgängliga uppgif- ten (arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårds- byrås s.k. datastatistik), januari 1972, var 7 215 placerade i sådant beredskapsarbete. Det bör i sammanhanget erinras om att denna redovisning grundar sig på den statis- tik som byrån erhåller från länsarbetsnämn- dernas arbetsvårdsexpeditioner. Genom att ett inte oväsentligt antal personer erhåller "arbete vid särskilda beredskapsarbeten utan att anvisningen föregåtts av formell arbets- vårdsutredning och därför inte noterats i

arbetsvårdens statistik, är de uppgivna talen betydligt mindre än det faktiska antalet sysselsatta vid dessa. Beredskapsarbetets ganska påtagligt i de olika länen, vilket framgår av tabell 5.7. Antalet sysselsatta (december 1971) har även relaterats till samtliga arbetsvårdssökande under året.

omfatting varierade

Tabell 5.7 Antalet sysselsatta arbetsvårds- sökande enl. den manuella av-statistiken i särskilda beredskapsarbeten 1971, länsvis

Län Antal syssel- Sysselsatta i % av satta arbets- samtliga arbets- vårds- vårdssökande sökande

Stockholm 502 4,2 Uppsala 237 9,1 Södermanland 205 6,7 Ostergötland 281 8,3 Jönköping 215 8,1

Kronoberg 193 10,1 Kalmar 172 7,0 Gotland 309 24,6 Blekinge 168 9,3 Kristianstad 103 5,2 Malmöhus 330 4,9

Halland 1 14 6,3 Göteborgs o. Bohus 641 8,9 Alvsborg 321 9,1 Skaraborg 303 14,2 Värmland 314 11,8 Orebro 361 12,4 Västmanland 154 5,2 Kopparberg 271 8,2 Gävleborg 348 9,9 Västernorrland 230 5,4 Jämtland 135 6,7 Västerbotten 335 12,5 Norrbotten 279 6,2

Hela riket 6 5 21 7,8

Sammanställningen visar att beredskaps- arbete för handikappade och andra som varit svårsysselsatta hade väsentligt olika be- tydelse som sysselsättningsalternativ i de olika länen. Mätt i förhållande till antalet arbetsvårdssökande utgjorde de sysselsatta mellan 4 och 25 % med ett medeltal på omkring 8 %. Stockholms och Malmöhus län hade de lägsta andelarna. Den tredje stor- stadsregionen däremot, Göteborgs och Bohus län, hade något över genomsnittlig andel. Den relativt sett högsta andelen redovisas för Gotland där den var tre gånger så stor som för landet i dess helhet. Det kan betecknas

som något överraskande att endast ett av de fyra nordligaste länen låg över riksgenom- snittet. Det ligger nära till hands anta att vissa felaktigheter föreligger i redovisningen, sannolikt betingade av den nära koppling som främst i norrlandslänen råder mellan allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Tillgången på arbetsobjekt lämpade för sär- skild-a beredskapsarbeten kan också ha inver- kat.

Arbetshinder

Som tidigare nämnts har särskilt beredskaps- arbete i form av s.k. specialarbetSplatser anordnats för vissa grupper av arbetsvårdens sökande. Helt naturligt ser därför samman- sättningen av de sysselsatta ur arbetshin- dersynpunkt jämfört med samtliga arbetsta- gare iskyddad sysselsättning rätt annorlunda ut, vilket belyses av tabell 5.8. Uppgifterna avser den 31.12.1971 och är hämtade från arbetsvårdsbyråns datastatistik.

Tabell 5.8 Relativ arbetshinderfördelning av de sysselsatta arbetsvårdssökande i särskilt beredskapsarbete 1971, datastatistiken

Arbetshinder Sysselsatta i Deras andel särskilt be- av samtliga i redskaps— skyddad sys- arbetc selsättning, %

Lungsjukdom 409 20,5 Hörselskada 46 11,8 Synskada 46 10,3 Hudsjukdom 37 15,6 Hjärt- och kärl-

sjukdom 151 10,5 Ryggsjukdom 673 17,0 Annat rörelsehinder 402 9,1 Epilepsi 33 7,6 Ovriga somatiska

sjukdomar 255 13,9 Avvikande person-

lighet 70 31,0 Psykiska sjukdomar 804 15.8 Alkoholism/nar-

komani 2 273 59,7 Intellektuellt

arbets- hinder 216 9,6 Social missanpassning 807 81,1 Annat arbetshinder

av social karaktär 738 27,1 Totalt 6 960 23,0

Av tablån kan tydligt utläsas de särskilda insatser som görs för grupperna alkoholska- dade och s. k. socialt missanpassade, varmed i första hand avses personer med kriminellt förflutet.

5.4.3 Industriella beredskapsarbetens utveckling och uppgifter

De traditionella på utomhusarbeten inrikta- de beredskapsarbetena har under senare hälften av 1960-talet kompletterats med s. k. industriella beredskapsarbeten. Denna syssel- sättningsskapande åtgärd aktualiserades i samband med det stora antalet nedläggningar inom bl. a. textil- och konfektionsindustrin i mitten av 1960-talet och åren strax därefter. Det visade sig svårt att med de tidigare prövade arbetsmarknadspolitiska medlen lö- sa sysselsättningsproblemen för en del av den arbetskraft som friställdes p. g. a. nedlägg- ningarna. För framför allt den berörda något äldre och särskilt för den äldre kvinnliga arbetskraften visade sig detta vara fallet.

Antalet industriella beredskapsarbeten som i slutet av 1966 var endast 2 hade fram t.o.m. årsskiftet 1971/72 ökat till 52. Mellan samma tidpunkter har antalet anvi- sade arbetslösa, som bereds sysselsättning vid dessa ökat från 24 till ca 1 500. Antalet industriella beredskapsarbeten vid årsskiftet 1971/72 med fördelning på län och med uppgift om antalet platser framgår av tabell 5.9.

Tabellen ger vid handen att de industriella beredskapsarbetena främst är koncentrerade till de sju s.k. skogslänen samt Älvsborgs och Örebro län. Dessa 9 län svarade för 40 av de totalt 52 industriella beredskapsarbetena. I Älvsborgs och Örebro län var antalet platser 228 resp. 195. Det kan som jämförel- se nämnas att antalet sysselsatta i de skyd- dade verkstädernai december 1971 var 535 i Älvsborgs och 322 i Örebro län.

1 bilaga 3 har en förteckning gjorts av samtliga industriella beredskapsarbeten, som var igång vid årsskiftet 1971/72. I denna har även angivits den huvudsakliga produk— tionen vid varje arbetsplats. Att bransch-

Tabell 5.9 Antalet industriella beredskaps- arbeten och platser vid dessa årsskiftet 1971/72, länsvis

Län Antal platser

Uppsala (1) 20 Ostergötland (1) 150

Kalmar (1) 20 Gotland (1) 15 Kristianstad (2) 15 + 30 = 45 Halland (1) 30 Göteborgs o.

Bohus(2) 50+50=100 Alvsborg (6) 100+45+15 +15+20+33

= 228

Skaraborg (3) 40 + 25 + 25 = 90 Värmland (3) 27 + 20 + 5 = 52

Orebro(7) 55+40+15+15+20+10 +40 = 195

Kopparberg (3) 25 + 35 + 15 = 75 Gävleborg (4) 8+35 +15 +33=91 Västernorrland (4) 80 + 15 + 15 + 30 = 140 Jämtland (6) 35 +25 +35 +35 +15 +10 = 155 Norrbotten (5) 30 + 30 + 17 + 15 +40 =132 Västerbotten (2) 30 +15 = 45

inriktningen av de industriella beredskaps- arbetena delvis påminner om de skyddade verkstäderna framgår av nedanstående tablå, där de sammanlagt 1 588 platserna fördelats på branscher:

Metallverk städer 342 Träbearbetningsverkstäder 305 Konfektionsverkstäder 405 Skoindustriverkstäder 230 Diverse arbeten 240 Kommunala objekt 66 Totalt 1 5 88

De industriella beredskapsarbetena är till skillnad mot verkstäderna för skyddat arbete av temporär natur och har startats i samband med företagsnedläggningar och andra om- ställningar på arbetsmarknaden. De har så— lunda främst till uppgift att brygga över den första tidens svårigheter i avvaktan på att arbetsförmedlingen med hjälp av bl. a. för- medlings- och rörlighetsunderlättande åtgär- der skall kunna erbjuda de anställda annat arbete. Det har emellertid på en del håll visat sig att ett industriellt beredskapsarbete be- höver drivas en ganska lång tid. Det har härigenom kommit att få i stort sett samma ställning som en verkstad för skyddat arbete.

Det finns också några exempel på att industriella beredskapsarbeten lagts ner och att en förhållandevis stor del av sysselsatta beretts anställning vid verkstad för skyddat arbete. Vid några industriella beredskaps- arbeten har en genomgång av de anställda gjorts för att se hur stor andel, som enligt gängse arbetsvårdsbedömningar bör erbjudas skyddat verkstadsarbete. I några fall har härvid också avtal träffats mellan arbets- marknadsverket och den kommunala huvud- mannen att sådan överföring skall ske när kapaciteten skyddat arbete ökar.

Antalet vid industriella beredskapsarbeten utförda dagsverken uppgick under budget- året 1970/71 till 148 000 till en total nettokostnad på 14,9 milj. kr. Vid beräk- ningen av nämnda kostnad har då beaktats värdet av den försålda produktionen. Netto- dagsverkskostnaden uppgick under första halvåret 1971 till 89 kr/dag. I denna siffra har hänsyn tagits till kapitaltjänstkostnader- na. Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårds- byrå gör vissa beräkningar av driftunderskot- ten eller nettokostnaderna vid skyddade verkstäder per år och plats. Vissa försök till omräkning av detta tal för 1970 till netto- dagsverkskostnad har gjorts för att kunna göra jämförelser med de industriella bered- skapsarbetena. Dessa tyder på att någon större skillnad ej synes föreligga mellan de två jämförda verksamhetsformema. Varia- tionerna kring med'eltalen är emellertid i båda verksamhetsformerna mycket stora.

5.4.4 Utredningens undersökning om de an- ställda vid vissa industriella beredskapsar- beten

Samtidigt med att utredningen genomförde en kartläggning av anställda vid skyddade verkstäder, den s. k. decemberundersök- ningen 1970, inhämtades uppgifter om an- ställda vid ett antal industriella beredskaps— arbeten. Bakgrunden till denna särskilda studie var att utredningen ansåg det värde- fullt, att som ett jämförelsematerial till decemberundersökningen 4 som avsåg en- bart verkstäder för skyddat arbete — få

information om anställda vid industriella beredskapsarbetena. Intresset för en sådan jämförelse grundas på det förhållande att denna form av beredskapsarbete och skyd— dade verkstäder till sin allmänna inriktning har många likheter. I båda formerna är tyngdpunkten lagd på industriell tillverkning med i första hand metall- och träbearbet- ning. I några fall förekommer en helt likar- tad produktion. Arbetsförmedlingen har en- sam dispositionsrätt till platserna i båda formerna. Målsättningama är olika.

Beträffande undersökningens uppläggning och metodik lämnas här endast en kort beskrivning. I övrigt hänvisas till december- undersökningen (se bilaga till utredningens huvudbetänkande). Grunddata erhölls efter genomgång av arbetsförmedlingens aktmate- rial. För att kunna besvara vissa frågor har bedömningar gjorts av personal vid arbetsför- medlingarna på berörda orter och vid de industriella beredskapsarbetena. Grunddata har insamlats på frågeformulär. Materialet har bearbetats med hjälp av ADB. Flertalet variabler som rör anställningen avser läget i december 1970. Uppläggningen av special- studien var utom i ett avseende identisk med decemberundersökningen. Medan den senare i flera avseenden är representativ för skyd- dade verkstäder i allmänhet, begränsades studien över industriella beredskapsarbeten till endast tre platser i tre län. Utredningen har endast haft ambitionen att få en ungefär- lig bild av sammansättningen av arbets- tagarna vid dessa beredskapsarbeten. Därför ansågs underlaget kunna vara relativt begrän- sat. I undersökningen ingick beredskaps- arbetena i Norrköping, Gävle samt Törefors. Materialet kom att bestå av 101 personer, vilket utgjorde omkring 10% av samtliga som i december 1970 var sysselsatta i dylika beredskapsarbeten. Vid verkstäderna i Gävle och Törefors ingick samtliga anställda i undersökningen, 26 resp. 27 personer. I Norrköping gjordes ett urval, som kom att bestå av 48 anställda. Detta var exakt hälften av samtliga som var sysselsatta vid undersök- ningstillfället. Eftersom urvalet är begränsat

emellertid

till endast tre beredskapsarbeten av ca 30, som fanns anordnade så undersökningen genomfördes, speglar resultaten endast för- hållandena vid de tre studerade arbetsplat- serna.

I den följande redovisningen kommer att göras en del jämförelser med verkstäder för skyddat arbete. Det bör därvid beaktas att dessa jämförelser avser reguljära verkstäder, dvs. exkl. särskilda verkstäder eller avdel- ningar för psykiskt utvecklingsstörda.

Bakgru ndsdata

Underlag för undersökningen var som nämnts anställda vid industriella beredskaps- arbeten i Norrköping, Gävle och Törefors med tillsammans 101 personer. 58 var män och 43 var kvinnor. Kvinnornas andel var sålunda något större inom denna form av beredskapsarbete än vid skyddade verkstä- der.

Åldersfördelningen visar på tydliga skill- nader mellan sysselsatta i industriellt bered- skapsarbete och skyddade verkstäder.

Av tabell 5.10 framgår en påtagligt högre medelålder bland dem som hade arbete i dessa av samhället särskilt anordnade arbets- former och i synnerhet gäller detta personer i beredskapsarbeten. Resultaten var väntade eftersom denna form av beredskapsarbete syftar till att bereda arbete åt personer som i omställningssituationer möter speciella svå- righeter att få nya jobb. Bland dessa har de äldre under lång tid utgjort en betydande del.

I studien efterfrågades i vilken utsträckning de anställda tidigare haft arbete av mera fast karaktär på den ordinarie arbetsmarknaden eller drivit egen rörelse. Provanställningar eller anställningar av mera tillfällig karaktär skulle således inte räknas. Som väntat visade det sig att praktiskt taget samtliga (100 av 101) hade sådana yrkeserfarenheter, att jämföra med 90 % för anställda vid skyddade verkstäder. Ifråga om anställningstidens längd rådde ett starkt samband med den genomsnittligt höga åldern bland de anställ- da. lnte mindre än 80 % hade arbetat 20 år eller mer på den öppna marknaden. För 90 % hade det huvudsakliga yrket eller arbetsområdet anknytning till tillverknings- arbete, byggnads- och anläggningsarbete, maskinskötsel m. m.

Den främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde var — inte oväntat —— att företaget hade lagts ned. Detta gällde 55 av de sysselsatta. 2 hade slutat den senaste anställningen p.g.a. att företaget flyttat till annan ort och 17 p. g. a. personal- inskränkning vid företaget. Sammantaget hade sålunda 74 av 100 måst sluta anställ- ningen av orsaker som hörde samman med företagets drift. För anställda vid skyddade verkstäder utgjorde motsvarande andel mel- lan 9 och 10 %. Här förelåg sålunda en påtaglig skillnad.

I 13 fall hade den senaste anställningen upphört p. g. a. sjukdom eller skada som inte hade påvisbart samband med arbetet, att jämföra med 70 % för anställda vid skyddade verkstäder. Inte någon av de sysselsatta vid

Tabell 5.10 Åldersfördelning av ett urval anställda i december 1970 vid industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete

Ålder —20 år 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Industriella beredskapsarbeten (Absolut antal 101) 0,0 1,0 0,0 5,0 26,7 61,4 5,9 Skyddade verkstäder (Absolut antal 1 071) 1,8 4,8 12,7 13,4 28,1 36,7 2,6 Samtliga personer i yrkesverk- sam ålder (18—66 år) 6,9 10,4 21,0 18,2 20,7 19,3 3,2 SOU 1972:54 147

beredskapsarbetena hade slutat den senaste anställningen p.g.a. sjukdom eller skada som uppkommit i arbetet, vilket däremot 6% av anställda vid skyddade verkstäder hade. Detta synes överraskande eftersom 9 av 10 hade sin tidigare sysselsättning inom tillverkningsindustri, byggnads- och anlägg- ningsarbete eller liknande fysiskt krävande arbeten. Dessutom var medelåldern mellan 50 och 60 år. Det kan inte uteslutas att resultaten till viss del hör samman med bristen på dokumenterade hälsoundersök- ningar i de register som utgjort underlag för svaren.

Dominerande arbe tsmarknadsstatus

I undersökningen ingick att göra en bedöm— ning av den anställdes arbetsmarknads- mässiga situation under 2-årsperioden när- mast före anställningen vid industriellt be- redskapsarbete. Formuläret upptog sju fasta svarsalternativ. För att visst alternativ skul- le vara tillämpbart förutsattes att detta hade präglat den anställdes förhållanden sammanhängande under minst 3 månader under mätperioden. Endast ett, det mest dominerande alternativet av upptagna syssel- sättningsstatus, skulle anges. Om två alterna- tiv ansågs tillämpbara skulle dessa rangord- nas efter tidsomfång för resp. arbetsmark- nadsstatus med redovisning på huvud- resp. bistatus.

Fördelningen efter arbetsmarknadsstatus framgår av nedanstående tablå.

Arbetsmarknadsstatus Huvud- Bi- status status % % Stadigvarande förvärvsarbete 70,0 0,0 Långvarigt arbetslös 15 ,0 12,0 Sysselsatt i beredskapsarbete och/ eller arkivarbete 0,0 (),0 Ej förvärvsarbetande 2,0 3,0 Långtidssjukskriven 4,0 3,0 Omhändertagen för vård 0,0 0,0 Medicinsk och/eller yrkes- mässig rehabilitering; ar- betsmarknadsutbildning 9,0 4,0 Ingen bistatus

Antal personer: 101

Av sammanställningen framgår att den alldeles övervägande delen hade haft stadig— varande förvärvsarbete under den aktuella 2-årsperioden. För 15 % hade tiden präglats av långvarig arbetslöshet. Det mest framträ- dande draget i övrigt var att bistatus sakna- des för 4/5 av de sysselsatta. För dessa var således angivet huvudstatus så dominant. att inget av de övriga alternativen korn ifråga.

En jämförelse med verkstäder för skyddat arbete visar att situationen var ganska olika för anställda i de bägge sysselsättningsfor— merna. Visserligen hade stadigvarande för- värvsarbete präglat de flestas sysselsättnings- situation också vid dessa verkstäder, men andelen utgjorde endast 28 %. Nästan en fjärdedel vid skyddade verkstäder hade varit långtidssjukskrivna under den studerade pe- rioden, vilket endast gällde 4 % av dem som sysselsattes i beredskapsarbetena.

Arbetsvårdsåtgärder

Frågan om arbetsvårdsåtgärder avsåg inte enbart sådana som eventuellt hade föregått själva anställningen, utan också sådana som satts in tidigare. Frekvensen av åtgärder var synnerligen låg. 12 av de sysselsatta hade genomgått någon form av arbetsmarknadsut- bildning. 2 hade genomgått arbetsprövning och 3 arbetsträning. 3 hade fått introduk- tionsutbildning i samband med att bered- skapsarbetet startade. Med introduktionsut- bildning avsågs sådan som genomförts efter särskild utbildningsplan och där den anställ- de erhållit utbildningsbidrag. En och samma person kan ha varit föremål för flera åtgär- der.

Det ringa antalet åtgärder torde förklaras av att det industriella beredskapsarbetet kunnat anordnas relativt snabbt efter eller till och med i direkt anslutning till en företagsnedläggning, vilket ansetts reducera behovet av arbetsvård. I de fall tiden mellan den senaste anställningen och början vid beredskapsarbetet varit något längre har ersättning från arbetslöshetskassa sannolikt bidragit till att en arbetsvårdsutredning inte aktualiserats. Under den tiden kan vissa

också haft kortare icke fasta anställningar. En ytterligare förklaring till det ringa antalet åtgärder torde vara den höga genomsnittsål- dern.

Ekonomiskt stöd

Undersökningen upptog frågor om eventuellt ekonomiskt stöd som den anställde uppbar utöver lönen. Som generell förutsättning gällde att eventuellt stöd skulle ha utgått sammanhängande under minst 3 månader. Redovisningen avser förhållandena vid un- dersökningstillfället, dvs. december 1970. Resultaten visar att endast ett fåtal hade något samhälleligt ekonomiskt stöd. Inte någon hade förtidspension. Vid skyddade verkstäder hade inte mindre än en fjärdedel sådan pension.

Arbetskapacitet

I undersökningen efterfrågades den bedömda arbetskapaciteten i då aktuella arbetsupp- gifter. Bedömningarna gjordes av personal vid resp. beredskapsarbete. I redovisningen har skiljts mellan dem som hade mindre än 1/3 arbetskapacitet, de som hade mellan 1/3 och 2/3 och dem som hade mer än 2/3 arbetskapacitet. Bedömningarna skulle göras i förhållande till vad som ansågs vara en normalprestation på den ordinarie arbets- marknaden.

Nedanstående tabell visar den relativa

Tabell 5.1] Fördelning efter bedömd ar- betskapacitet av ett urval anställda i decem- ber 1970 vid industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete

Arbetskapacitet

Högst 1/3 l/3—2/3 2/341/1 ejbe— dömas

Industriella beredskaps- arbeten 7,0 Skyddade verkstäder

59,0 42,4

31,0 3,0

22,2 31,1

Kan f.n.

fördelningen efter grad av arbetskapacitet. En jämförelse görs med anställda vid regul- jära skyddade verkstäder.

] bägge sysselsättningsformerna ansågs omkring en tredjedel ha en arbetskapacitet som var jämförbar med en normal arbetsför- måga eller något lägre. Omkring en femtedel av de anställda vid skyddade verkstäder bedömdes tillhöra den tetsgruppen mot endast några få vid bered— skapsarbeten. Samtliga i Norrköping som ingår i undersökningen bedömdes ha mellan 1/3 och 2/3 arbetskapacitet. I Törefors hänfördes samtliga till den högsta kapacitets- gruppen. I Gävle förekom en spridning på alla tre grupperna.

Arbetsförmågan bedömdes i allmänhet ligga något högre bland dem som sysselsattes vid beredskapsarbetena än anställda vid skyddade verkstäder. Bland de förra uppbar inte någon förtidspension, vilket däremot var ganska vanligt vid skyddade verkstäder. En relativt god överensstämmelse kan sålunda noteras

lägsta kapaci-

mellan frekvensen förtidspension och fördelningen efter arbetskapacitet om man bortser från det faktum att 7 % bedömdes ha mindre än en tredjedels arbets- kapacitet. Rätt till förtidspension har den som varaktigt bedöms ha en arbetsförmåga som understiger hälften av vad som är normalt. Resultaten tyder på att 10—15 % av de anställda vid de studerade beredskaps- arbetena skulle ha rätt att uppbära förtids- pension. En möjlig förklaring till att inte någon uppbar sådan pension kan vara den korta tid som många arbetat vid resp. beredskapsarbete. Frågan om förtidspension kan därför i en del fall vara under utredning utan att beslut ännu har fattats.

Förutsättningar för arbete på öppna arbets- marknaden

Undersökningen upptog också en fråga om hur arbetsförmedlingen och verkstadsled- ningen bedömde den anställdes möjligheter vara att få och behålla en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. l förutsätt- ningarna ingick att bedömningen skulle ske

utifrån lokala arbetsmarknadsförhållanden, förutsatt att den anställde inte uttalat en bestämd önskan att söka sig till annan ort, som ansågs kunna påverka möjligheterna att erhålla arbete. Vid bedömningen skulle anges om förutsättningarna ansågs: 1. som goda; 2. som mindre goda; 3. som nästan obefint- liga.

Tabell 5.12 Bedömd förutsättning för ar- bete på den öppna marknaden av ett urval anställda i december 1970 vid industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyd- dat arbete

Förutsättningar

Goda Mindre

goda

Nästan o- befintliga

Industriella bered- skapsarbeten Skyddade verk- städer 5,6

13,0 25,0

27,3

62,0 67,1

Omkring 2/3 av de anställda ansågs i bägge arbetsformerna ha nästan obefintliga förutsättningar att kunna'få en anställning på ordinarie arbetsmarknaden. Förutsätt- ningarna betecknades som goda för 13 % för de sysselsatta i beredskapsarbeten, dvs. en dubbelt så stor andel som vid skyddade verkstäder. Resultaten överensstämmer med frekvens av förtidspension och bedömd arbetsförmåga. Individernas förutsättningar för en anställning på öppna marknaden bedömdes vara mycket olika vid de skilda beredskapsarbetena. 1 Norrköping ansågs samtliga 48 ha nästan obefintliga förutsätt- ningar. I Törefors däremot ansågs 10 av 27 ha goda förutsättningar. 1 Gävle bedömdes flertalet ha mindre goda möjligheter. Resultaten tyder på ett mera permanent behov av skyddat arbete i Norrköping. För- handlingar har förts mellan arbetsmarknads- styrelsen och landstinget om överförande av en del av de anställda till skyddad verkstadi landstingets regi alternativt att ombilda be- redskapsarbetet i sin helhet till verkstad för skyddat arbete. 1 Gävle har det industriella beredskapsarbetet efter det att undersök-

ningen genomfördes ombildats till kommu- nalt beredskapsarbete.

5.5 Hemarbete

Till den av arbetsvård motiverade sysselsätt- ningssektorn brukar även hänföras hem- arbete, främst då för gravt rörelsehindrade. Därvid görs den begränsningen att hemar- betet skall vara organiserat genom en hemar- betscentral. Hemarbete som enskilda per- soner erhåller direkt från företag i närings- livet ingår således inte. Hemarbete som en form av förvärvsarbete är en mycket gammal företeelse. Även hemarbete som erhålls inom ramen för den arbetsvårdande verksamheten har funnits under åtskilliga år. Den statliga kommittén för partiellt arbetsföra (Kjell- mankommittén) behandlade frågan om hem- arbete. Kommittén skiljde i sina förslag mellan hemindustriellt arbete och hemslöjds- arbete. Vid den tidpunkt som kommittén behandlade hemarbete hade detta varit före- mål för en hård kritik. Kritiken riktades främst mot de låga lönerna, men också mot de hygieniska förhållanden, som ofta var undermåliga genom att en del av bostäderna måste tas i anspråk för produktionsarbete. Kommitténs inställning till hemindustriellt arbete var något restriktiv och begränsades till att man uttryckte önskvärdheten av att det statliga arbetsvårdsorganet höll sig under- rättad om hemarbetarnas förhållanden och därvid skulle tillse att deras arbetsvillkor överensstämde med gängse normer på den öppna arbetsmarknaden. Beträffande hem- slöjdsarbetet var kommittén mer positivt inställd och föreslog en rad åtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna för partiellt arbetsföra.

Trots att hemarbetet har stötts av den statliga och kommunala arbetsvården inne— fattande bl.a. en organisation-med hemar- betscentraler på en del håll har antalet sysselsatta legat på en förhållandevis låg nivå. Vid ingången av 1972 uppgick antalet till ca 600. Av de sysselsatta i hemarbete har omkring 75 % somatiska arbetshinder, bland

vilka höggradiga rörelsehinder väsentligt antal.

Antalet har varierat mellan 600 och 800 under de senaste 10 åren. Hemarbets- centralerna har organiserats för att kunna erbjuda eller förmedla arbetsuppgifter till enskilda hemarbetare. Centralerna har i flertalet fall en lokalmässig anknytning till verkstad för skyddat arbete eller arbetsvårds- institut.

Med ledning av huvudmännens bokfö- ringsmaterial över hemarbetscentralerna för 1970 har arbetsmarknadsstyrelsen samman- ställt vissa uppgifter. Av tabell 5.13 framgår var hemarbetscentraler finns anordnade, an-

utgör ett tal hemarbetare som varit sysselsatta under året, uppburen lön samt medelinkomst för året. Det bör påpekas att antalet sysselsatta omfattar dem som hela eller endast någon del av året haft hemarbete.

Under år 1970 erhöll 809 personer arbete genom hemarbetscentralerna. Siffran tyder på en relativt hög personalomsättning, då antalet personer som vid utgången av samma år erhöll hemarbete endast uppgick till 450. Från sammanställningen noteras att antalet hemarbetscentraler var 36, som sysselsatte från 1 till 67 hemarbetare. Antalet centraler var talrikast i Jönköpings län, där sådana var organiserade på sex orter. I Stockholms län

Tabell 5.13 Vissa uppgifter om hemarbetscentraler, antal hemarbetare och utbetald lön under 1970 Län Hemarbetscentral Antal hem- Utbetald Medelinkomst arbetare lön inkl. per hemarbe- ' under sem .ers. tare och år året AB Stockholm 67 91 228 1 361 Stadsmissionen i Stockholm 12 60 365 5 030 S_olna 40 127 773 3 194 Osthammar 8 16 181 2 022 Norrbacka 28 33 362 1 191 F Värnamo 3 2 743 9141 Nässjö 11 17 124 1556 Gislaved 5 10 858 2 171 Smålandsstenar 15 58 738 3 915 Vetlanda 2 1 293 646 Hyltebruk 8 1 594 199 G Kronobergs läns hemslöjdsförening, 26 88 567 3 406 Slöjdföreningen, Växjö 13 70 896 5 453 H Kalmar läns hemslöjdsförening, Kalmar 21 63 070 3 003 I Visby 36 40 333 1 120 K Karlskrona 27 79 219 2 934 Karlshamn 44 33 674 765 M Lund 13 37 495 2 884 Sköldenborgsinstitutet, Helsingborg 64 20 782 324 0 Göteborg 43 49 273 1 145 Uddevalla 64 134 640 2 103 P Alvsborgs läns landsting 50 59 765 1 195 Borås kommun 23 54 331 2 362 R Falköping 1 408 408 Skövde 6 1 131 188 S Karlstad 1 5 082 5 082 Torsby 1 2 646 2 646 T Orebro 29 63 504 2 189 Karlskoga 2 1 081 540 Y Sundsvall 20 53 735 2 686 Z Östersund 38 299 095 7 870 Strömsund 3 45 317 15 105 AC Fredrika 7 57 702 8 243 BD Hushållnsällskapet, Luleå 18 111 868 6 214 Kiruna 55 118 286 2150 Överkalix 5 1 402 280 Totalt 809 1 914 566 2 366 1 Ingen verksamhet andra halvåret 1970 SOU 1972:54 151

fanns fem personer, motsvarande 1/5 av samtliga hem- arbetare i landet. Flertalet av dessa var bosatta i Stockholms kommun. 1 inte mindre än åtta län saknades hemarbetscentral. Hem- arbetarnas inkomster varierade mellan 41 och nästan 24000 kr under året. Här bör beaktas att en relativt stor del av de sysselsatta endast hade haft arbete under en kortare tid. I några fall torde hemarbetet ha utförts av flera personer i ett hushåll, men i redovisningen till hemarbetscentralen har endast angetts en person. 5 % av de sysselsat- ta hade haft en årsinkomst på 10 000 kr eller mer. Uppgifter om medelinkomst för hem- arbetare som haft anställning hela året saknas.

Från arbetsmarknadsstyrelsens material utvisande de ekonomiska resultaten för hemarbetsverksamheten under 1970 noteras bl. a. att den kassamässiga omslutningen uppgick till ca 5 milj. kr. Intäkterna av försäljning och lagerökning översteg kostna- derna för löner, produktionskostnader och lagerminskning med ca 500 000 kronor. Ar- betsmarknadsstyrelsen anser dock att det resultatet är något missvisande, då hemar- betscentralerna i flertalet fall drivs i anslut- ning till skyddade verkstäder eller arbets- vårdsinstitut. Därmed kan svårigheter upp- komma att göra en rätt fördelning av kost— nader och intäkter för den ena och den andra verksamheten. Enligt arbetsmarknads- styrelsens bedömning torde de verkliga kost- naderna för hemarbetsverksamheten vara nå- got högre än de redovisade. Det bör observe- ras att bidrag från landsting och kommuner (annan än huvudmannen), statsbidrag eller huvudmannens egen täckningsdel inte be- aktats vid den jämförelse som gjorts mellan intäkter och kostnader.

Till driften av hemarbetsverksamheten utgår statsbidrag utan att detta är särskilt reglerat i författningsbestämmelser med 3/4 av utbetald lön till hemarbetare. I arbets- marknadsstyrelsens petitaframställning för budgetåret 1972/73 sägs att "bidrag till driften av hemarbetsverksamheten förutsätts som hittills utgå med 3/4 av de handikappa-

de arbetstagarnas löner”. 1970 svarade det statliga driftbidraget för 24% av totala omsättningen. Det samhälleliga direkta ekonomiska stödet för att driva verksamheten under 1970 uppgick till 2 056000 kr. Av detta belopp utgjorde statsbidraget 1,2 milj. kr. Huvudmännens kostnader uppgick till knappt 0,8 milj. kr. Återstoden — 52 000 kr — utgjordes av bidrag från kommuner och landsting som inte var huvudman för hemar- betscentral.

Någon samlad översikt över hemarbets- verksamhetens produktionsinriktning har inte funnits att tillgå. Utredningen har heller inte ansett det nödvändigt att låta göra en sådan studie. Erfarenhetsmässigt vet man att den hemslöjdsbetonade tillverkningen utgör en relativt stor andel av den samlade produktionen. Vissa av hemarbetscentralerna förmedlar enbart hemslöjdsarbeten. I denna verksamhet är ofta hemslöjdsföreningarna engagerade på olika sätt. På ett par håll har hemslöjdarna själva organiserat en central, som då i första hand svarar för försäljning och distribution av färdiga artiklar. Även om hemslöjdsverksamheten svarar för en relativt stor del av hemarbetet torde dock det industriella hemarbetet totalt sett sysselsätta något fler personer.

5.6 Överväganden och förslag

I kapitel 8 ”Målsättningen för skyddat arbete" anger utredningen den skyddade verksamhetens syfte vara att" medverka iden arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen av arbetskraft med av olika skäl nedsatt arbets- förmåga. Siktet bör hela tiden vara inställt på en anställning på den ordinarie arbets- marknaden, även om man måste acceptera att skyddat arbete för en del personer blir av mer permanent karaktär och det praktiskt taget enda alternativet till arbetslöshet. Vida— re framhålls att det skyddade arbetet i möjligaste utsträckning åtskiljs från andra sysselsättningsskapande åtgärder, som främst har tillkommit för att bereda de mer reguljärt arbetslösa arbete. [ kapitlet anförs

även att man i princip bör eftersträva en integration av olika grupper handikappad arbetskraft. Detta innebär att man inom den rehabilitering som arbetsmarknadsverket — många gånger i nära samarbete med kommu- ner och landsting — svarar för bör undvika att tillskapa arbetsplatser för enbart vissa grupper betingat arbetsföra. Även om utred- ningen enligt sina direktiv inte haft att mer ingående behandla andra former skyddat arbete än de i huvudsak kommunalt drivna arbetsvårdsföretagen anser utredningen att dessa målsättningar bör gälla samtliga former av skyddad verksamhet.

Självfallet kommer de olika slagen skyd- dat arbete att behövas även framöver för att kunna erbjuda de arbetsvårdssökande olika alternativa sysselsättningar, där hänsyn kan tas till den enskildes önskemål, förutsätt- ningar och tidigare yrkeserfarenhet. Man måste kunna erbjuda inomhus- och utomhus- arbete, fysiskt lättare och tyngre arbete samt industri-, kontors- och servicebetonade ar- betsuppgifter.

I sina överväganden och förslag beträffan- de arkiv- och särskilt beredskapsarbete har utredningen begränsat sig till att behandla enbart de delar, som har stora likheter med verkstäder för skyddat arbets, nämligen in- dustriella beredskapsarbeten och kontorsar- betscentraler. Vidare kommer förslag att lämnas beträffande den hemarbetsverksam- het, som har direkt anknytning till verkstä- der för skyddat arbete.

5.6.1 Industriella beredskapsarbeten

Industriella beredskapsarbeten är till skillnad mot verkstäder för skyddat arbete av tem- porär natur och har startats i samband med företagsnedläggningar och andra omställ- ningar på arbetsmarknaden. De har sålunda främst till uppgift att brygga över den första tidens svårigheter för nedläggningsdrabbad arbetskraft i avvaktan på att arbetsförmed- lingen skall kunna erbjuda de anställda annat arbete. Det har emellertid visat sig att ett industriellt beredskapsarbete behöver drivas

en ganska lång tid och i en del fall gett sysselsättning åt personer med arbetshandi- kapp. Enligt den särskilda studie, som utredningen gjort av de anställda vid tre olika industriella beredskapsarbeten, visade sig inslaget äldre arbetstagare vara betydligt större vid industriella beredskapsarbeten jämfört med verkstäder för skyddat arbete. Likaså var andelen arbetstagare med någon form av socialt stöd i form av exvis förtidspension och sjukbidrag mycket liten vid de förstnämnda.

Syftet med industriella beredskapsarbeten har varit och är alltjämt ett annat än som gäller för skyddat verkstadsarbete. Samman- sättningen av de anställda i de två verksam- hetsformerna skiljer sig också i allmänhet åt. Samtidigt kan konstateras att industriellt beredskapsarbete på en del håll och för vissa grupper arbetstagare kommit.att fylla samma funktion som skyddat verkstadsarbete. En orsak härtill är den i vissa delar av landet otillräckliga utbyggnaden av de i primär- och sekundärkommunal regi drivna verkstäderna för skyddat arbete.

I 1972 års statsverksproposition (bilaga 13) pekas på att en del insatser i form av industriellt beredskapsarbete har bestått i att staten arrenderat företag som gått i konkurs och drivit dessa Linder ett antal månader. Departementschefen anser det vara lämpligt med ytterligare försök av detta slag. Departe- mentschefen anför vidare: ”Industriella be- redskapsarbeten av andra slag kan i allmän— het inte startas och avvecklas på så kort tid som är önskvärt. Permanenta skyddade verk— städer drivs f.n. normalt i kommunal regi och jag anser att man bör awakta resultaten av utredningen rörande den skyddade syssel- sättningen innan staten engagerar sig ytterli- gare, som huvudman för dylika arbetsplat- ser”. 1972 års riksdag anslöt sig i princip till vad departementschefen anförde. De förslag utredningen längre fram i betänkandet kom- mer att presentera syftar bl. a. till att åstad- komma en gentemot behoven bättre anpas- sad tillgång på platser vid företag för skyddat arbete. Härigenom synes det också utred- ningen möjligt att begränsa den delen av

industriella beredskapsarbeten, som fått ställning som skyddat arbete.

Utredningen utgår från att man på en del håll i landet kan behöva bygga upp både mer tillfälliga och permanenta industriella bered- skapsarbeten för att lösa lokala syssel- sättningsproblem för bl.a. äldre friställd arbetskraft. Ur olika synpunkter — kanske främst produktionsmässiga — är det nödvän- digt att i dylika fall kontakter upprättas mellan huvudmännen för industriella bered- skapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete.

5.6.2 Kontorsarbetscentraler

Antalet kontorsarbetscentraler, som drivsi arbetsmarknadsverkets regi, har ökat högst väsentligt sedan mitten av 1960—talet. F.n. finns sådana i samtliga län utom ett. De har till skillnad mot industriella beredskapsarbe- ten ej karaktär av tillfälliga insatser, som gjorts för att lösa en akut arbetslöshetssitua- tion, som uppkommit i samband med en större företagsnedläggning eller dylikt. De har därför mera fått ställning som permanent anordnat skyddat arbete. Flera orsaker till det ökade antalet kontorsarbetscentraler kan antas ha spelat in. De har bl. a. bidragit till att jämna ut föreliggande regionala skillnader i tillgången på arkivarbetsplatser. Tillkoms- ten kan i viss mån ses som en konsekvens av en tidigare ensidig inriktning på industriell tillverkning vid kommunala verkstäder för skyddat arbete. Även den regionalt skiftande tillgången på kommunal arbetsvård torde ha bidragit till att arbetsmarknadsverket startat kontorsarbetscentraler.

Under senare år har verksamheten vid verkstäder för skyddat arbete kommit att bli alltmer differentierad och inrymmer idag inte enbart industriellt betonade arbetsupp- gifter. En fortsatt utvecklingi denna riktning kan förutses. Ur produktionssynpunkt har därför centralerna och verkstäderna kommit att likna varandra. Under senare år har också skett en utveckling vid kontorsarbetscentra- lerna mot en marknadsmässig debitering av utförda arbeten. Vad avser tillgången på

skyddat verkstadsarbete syftar utredningens förslag beträffande den framtida dimensione- ringen till en utbyggnad, som står i bättre överensstämmelse med föreliggande behov totalt och regionalt. Det är också enligt utredningen angeläget att en väsentligt ökad differentiering av arbetsuppgifterna inom den kommunala arbetsvården kommer till stånd.

Den tidigare i detta kapitel omnämnda 1971 års översyn av arkivarbete omfattade bl.a. en intervjuundersökning vid ett antal länsarbetsnämnder. Bl. a. gavs dessa tillfälle att beskriva kontorsarbetscentralerna. Ur översynsrapporten kan bl. a. följande citeras:

”Ett par av länsarbetsnämnderna iinter- vjuundersökningen karakteriserade kontors- arbetscentralerna som statligt drivna verk- städer för skyddad sysselsättning med en inriktning som inte tillgodosetts inom ramen för den kommunala skyddade sysselsätt- ningen.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län för- ordade en utbyggnad av den kommunala skyddade sysselsättningen framför en utvidg— ning av verksamheten vid kontorsarbets- centralerna. Nämnden var dock medveten om att detta, främst av ekonomiska skäl, inte kunde genomföras i erforderlig omfatt- ning under överskådlig tid. Länsarbets- nämnden i Norrbottens län befarade där- emot att en prioritering av den kommunala arbetsvården, ev. i kombination med en kommunalisering av kontorsarbetscentraler- na skulle leda till stagnation. Länsarbets- nämnden i Göteborgs och Bohus län uppgav att de två arkivarbetscentralerna i länet i hög grad hade karaktär av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitutioner med inriktning på kontorsarbete. Erfarenheterna uppgavs vara goda, framför allt från de specialarrange- mang som fanns för alkoholskadade. Man framhöll också att arkivarbetscentralerna möjliggjorde arbetsplacering av personer som inte var lämpade för direkt placering vid verkstad för skyddad sysselsättning. Flertalet länsarbetsnämnder efterlyste bättre utbild- ning för personal vid kontorsarbetscentraler- na i handikapp- och arbetsvårdsfrågor”.

Utredningen kommer i kapitel 9 "Det framtida huvudmannaskapet” att föreslå ett enhetligt landstingskommunalt huvudmanna- skap för företag för skyddat arbete. Med hänsyn till den likartade ställning, som kontorsarbetscentraler och verkstäder för skyddat arbete kommit att få för den berörda arbetskraften synes det utredningen lämpligt att de förra förs över till landstings— huvudmännen resp. de utanför landstingen stående kommunerna Gotland, Malmö och Göteborg och drivs som företag för skyddat arbete. Självfallet bör ett sådant överförande ske endast där inslaget arbetshandikappade är dominerande, vilket dock f. n. är fallet vid det övervägande antalet kontorsarbetscentra- ler. Härigenom kan lättare undvikas risker för en konkurrenssituation mellan två for— mer skyddat arbete drivna av skilda huvud- män. Genom att tillföra de framtida huvud- männen kontorsarbetscentralerna skulle också ernås en ökad differentiering inom den kommunala skyddade verksamheten. Enligt utredningen bör ett överförande ske i sam- band med övergången till ett enhetligt hu- vudmannaskap för företag för skyddat ar- bete. Vid kontorsarbetscentralerna syssel- s'ätts även ett förhållandevis begränsat antal arbetslösa, som enligt gängse bedömningar inte är att anse som arbetsvårdsbehövande. Utredningen utgår från att dessa, vid över- gången av centralerna till de kommunala huvudmännen, bereds likvärdig annan syssel- sättning genom arbetsmarknadsverkets för- sorg.

Det synes önskvärt att staten — ev. representerad genom arbetsmarknadsverket — och de två kommunförbunden i förhand- lingar kan lägga fast vissa riktlinjer för de ekonomiska villkoren i samband med över- förandet. Vad avser driftbidragen till huvud- männen bör dessa framöver självfallet vara desamma till kontorsarbetscentralerna som till andra landstingskommunala företag för skyddat arbete. Vid utredningens övervägan- den längre fram i betänkandet om nivån på dessa bidrag, har ett förutsatt överförande av kontorsarbetscentralerna till landstingen resp. de utanför landstingen stående kommu-

nerna, utgjort ett av argumenten för en inte oväsentlig uppjustering i förhållande till nu utgående driftbidrag. Med hänsyn till denna förordade förbättring jämte en föreslagen uppjustering även av anordnings- och utrust— ningsbidragen anser utredningen det vara möjligt att undvika en återhållande effekt på huvudmännens utbyggnad, som ett överfö- rande annars skulle kunna medföra.

5.6.3 Hemarbete

Verkstäder för skyddat arbete torde knap- past komma att byggas ut i en sådan omfattning att praktiskt taget alla som äri behov av denna sysselsättningsform kan — oavsett bostadsort — få sådant arbete. [ framför allt glesbygdsområden — somi detta sammanhang inte enbart kopplas till Norr- land — men också i tätorter finns och kommer att finnas människor som p.g.a. sitt handikapp eller detta i kombination med avstånd och kommunikationer inte kan komma till en skyddad verkstad.

[januari 1972 sysselsattes genom hem- arbetscentraler knutna till verkstäderna ca 600 hemarbetare. [ ll län saknades möjlig- heterna helt att erhålla hemarbeten genom kommunal arbetsvård. Behovet av hemarbete torde dock vara stort. I den särskilda behovsundersökning som utredningen ge- nomförde vintern 1969/70 beräknades be- hovet till 3400. I statskontorets mot- svarande undersökning 1966/67 uppskatta- des behovet till närmare 5 000. [ arbetsmark- nadsstyrelsens petita för budgetåret 1972/73 framhålls att ”utbyggnaden av hemarbets- centraler ej heller skett i erforderlig utsträck- ning”.

Att hemarbetsverksamheten hittills fått en så begränsad omfattning torde bl. a. höra samman med att de kommunala'arbetsvårds- insatserna i första hand tagit sikte på verkstadsdrift. En bidragande orsak torde också ha varit svårigheterna att få lämpade arbetsuppgifter, som i hemarbetsverksam- heten måste tillgodose vissa krav sett från tillverknings— och transportsynpunkt.

Oavsett vilka orsaker, som varit mest

avgörande för den hittills begränsade omfatt- ningen av den arbetsvårdsmotiverade hem- arbetsverksamheten, bör enligt utredningen övervägas en utbyggnad, som bättre svarar mot ett konstaterat behov. Genom en väl organiserad hemarbetsverksamhet borde fle- ra arbetshandikappade i framför allt gles- bygder men också i tätorter kunna få möjligheter till visst förvärvsarbete.

Som utredningen ser det kan bl. a. följan- de skäl anföras för en ökad omfattning av hemarbetet:

l. Hemarbetet kan vara en bra lösning för sysselsättningsfrågan för handikappade i glesbygd för att ge viss valfrihet mellan att bo kvar eller flytta till en tätort med tillgång på skyddad verkstad.

2. Avstånden mellan bostad och verkstad för skyddat arbete äri många fall så långa att dagliga resor inte är tänkbara.

3. 1 inte så få fall kan de arbetshandikap- pade i glesbygden överhuvud taget inte ta sig till ev. arbete utanför orten p. g. a. bristen på allmänna kommunikationsmedel eller egna färdmedel, vartill självfallet många gånger kommer rent personliga svårigheter, exvis rörelsehinder.

4. Gravt rörelsehindrade — oavsett bo- stadsort _ utan möjlighet att lämna hemmet kan genom lämpligt hemarbete ges tillfälle till aktivering och höjd ekonomisk standard. Av skäl som utredningen anfört ovan bör ökade insatser göras från samhällets sida för att om möjligt kunna erbjuda arbetshindra- de, som av olika anledningar inte kan arbeta utom hemmet och/eller hemorten lämpligt sysselsättningsalternativ. De praktiska möj- ligheterna härtill bör komma att förbättras främst i glesbygdsbetonade delar av landet, om utredningens längre fram presenterade förslag om ökad satsning på s.k. filialverk- städer förverkligas. Huvudmännens administrations- och löne- kostnader för hemarbetsverksamheten har följt den allmänna kostnadsutvecklingen. Med hänsyn härtill och för att volymen hemarbete skall kunna öka och komma i nivå med föreliggande behov, bör statligt driftbidrag till lönekostnader för handikap-

pade anställda i hemarbete utgå efter mot- svarande regler som utredningen i det föl- jande kommer att föreslå beträffande företag för skyddat arbete.

För att underlätta för huvudmännen vid planering och uppläggning av hemarbetsverk- samheten torde det vara ändamålsenligt att arbetsmarknadsstyrelsen ställer samman ma- terial utvisande erfarenheterna hittills. Såväl lyckade som mindre lyckade satsningar på denna form av skyddat arbete bör ingå i en sådan kartläggning. '

Verkstäder för skyddat. arbete

l detta kapitel kommer i ett första avsnitt att lämnas data om utvecklingen totalt och länsvis av antalet verkstäder för skyddat arbete. Därefter följer en beskrivning av arbetstagarnas sammansättning. Härvid kom- mer att användas uppgifter från såväl arbets- vårdsstatistiken som från de olika special- studier utredningen företagit. I ett tredje och avslutande avsnitt lämnas en orientering om verksamhetens ekonomiska omfattning och utveckling, varvid används data från arbets- marknadsstyrelsens sammanställningar base- rade på huvudmännens bokföringsuppgifter. Vidare kommer vissa resultat från en av utredningen gjord enkätundersökning bland samtliga huvudmän att presenteras liksom en kortfattad sammanfattning av vissa huvudre- sultat, som framkom i en av utredningen beställd konsultrapport.

6.1 Antalet verkstäder för skyddat arbete

Antalet av arbetsmarknadsstyrelsen godkän- da platser vid verkstäder för skyddat arbete uppgick l960 till knappt 1 600. Fram t. o. m. 1965 hade en ökning skett till något över 5 000. Utvecklingen därefter framgår av tabell 6. l.

Som nämnts tidigare i betänkandet är den länsvisa tillgången på platser vid verkstäder för skyddat arbete mycket olika. På den följande kartan har detta illustrerats genom

Tabell 6.1 Antalet av arbetsmarknadssty— relsen godkända platser vid verkstäder för skyddat arbete 1963—1971

I slutet Antalet av AMS. godkända platser av åren vid verkstäder för skyddat arbete

Totalt Därav vid verk- städer för psykiskt u tvecklingsstörda

240 518 721 914 1014 996 974

att relatera befolkningen i yrkesverksam ålder (18—66 år) till antalet av arbetsmark- nadsstyrelsen godkända platser i slutet av 1971. Riksgenomsnittet var 1971 412 invå- nare i åldern 18—66 år per skyddad verk- stadsplats. Variationen mellan de två lånen med högsta resp. lägsta utbyggnaden var 175 (Gotlands län) och 951 (Skaraborgs län). Län med en förhållandevis god utbyggnad har en mörk straffering. Som exempel kan nämnas Gotlands, Kronobergs, Jönköpings, Västmanlands och Jämtlands län. Län med en relativt måttlig utbyggnad har en ljusare straffering, exvis Södermanlands, Östergöt— lands, Kristianstads och Skaraborgs län.

Av intresse är vidare att något behandla utvecklingen och fördelningen av antalet

Antal inv. i åldern 18-66 år per skyddad verkstadsplats. OBS! Mörk färg = hög ut- byggnad.

—- 250

251 — 350

351 — 450 451 —— 550 551 — 650

651 ——

Riksmedeltal = 412

Karta utvisande den länsvisa tillgången 1971 på platser vid verkstäder för skyddat arbete i förhållande till befolkningen i yrkesverksam ålder.

verkstadsenheter. Antalet verkstäder uppgick i slutet av 1960 till endast 58, varefter nära nog en tredubbling ägt rum fram t.o.m. 1965. Antalet enheter åren 1965—1971 framgår av följande tablå:

Ar Antalverk— städer 1965 151 1966 165 1967 182 1968 199 1969 230 1970 227 1971 246 Ett viktigt påpekande bör göras till sammanställningen. [ denna har de kommu- nala verkstäderna i Stockholms, Malmö och Göteborgs kommuner räknats som 1 reguljär och ] verkstad för psykiskt utvecklingsstör- da. Räknar man i stället samtliga produk- tionsställen blir antalet godkända verkstäder

265 i slutet av 1971. [ tabell 6.2 har detta antal fördelats på län och inom dessa efter antalet godkända platser vid varje enhet. Härvid framgår att antalet verkstäder uppgår till inte mindre än 33 i Stockholms län och till 15 iGöteborgs och Bohus, Älvsborgs och Kopparbergs län. I några län är antalet verkstäder för skyddat arbete 7 eller mindre, nämligen i Uppsala (6), Södermanlands (4), Gotlands (7), Hallands (7), Skaraborgs (5) och Västmanlands län (6). Ett litet antal enheter är dock inte alltid liktydigt med en relativt begränsad tillgång på skyddade verk- stadsplatser. Av de angivna 7 länen låg tillgången i förhållande till befolkningen i yrkesverksam ålder klart över riksgenomsnit- tet i två, nämligen Gotlands och Västman- landslän.

Av tabellen framgår vidare att av samtliga 265 verkstäder hade 1/3 under 25 platser och ca 40 % mellan 26—50 platser. 16

Tabell 6.2 Verkstäder för skyddat arbete fördelade efter antalet godkända platser/verkstad i slutet av 1971, länsvis

Län Platsantal Ant. per verkstad verk- f25 26—50 51—75 76—100 101—150 151—200 201— städer

AB 8 10 6 4 3 2 — 33

(” 2 2 — 2 — — — 6 D 1 _ 2 1 — — — 4 1—1 2 6 1 — — — — 9 1: 4 3 5 1 1 — — 14 G 6 4 l l — — -— 12 H 4 6 — l l — — 12 1 6 — # 1 — _ — 7 K 4 2 — l l — — 8 L 2 6 _ 4 4 _ A 8

M 2 3 l 3 — 1 1 11

N 1 5 1 — — — — 7 0 2 8 l 2 2 — — 15 P 7 4 1 3 _ _ — 15 R 2 3 — — — — - 5 S 2 6 l — — — — 9 T 8 3 - — 1 — — 12 U — 2 2 — l - 1 6 W 4 9 — l l — — 15 X 2 2 5 — — — — 9 Y 4 7 l — _ — — 12 Z 6 5 — l — — — 12 AC 3 6 1 2 — - — 12 BD 7 3 l l — — — 12

89 33,6

verkstäder. dvs. 6 % av samtliga, hade över 100 godkända platser. Av dessa 16 enheter återfinns 9 stycken i de tre storstadsregio- nerna. Även om sålunda antalet småföretag dominerar så finns det också tämligen stora företag inom den skyddade verksamheten.

6.2 Vissa uppgifter om arbetstagarna

I detta avsnitt kommer att lämnas vissa uppgifter om bl. a. de anställdas kön, ålder, civilstånd, arbetshinder, arbetskapacitet, hel- och deltidsarbete, vissa ekonomiska förmå- ner, frånvarofrekvens och orsaker till att anställningen upphört. Dessutom kommer att presenteras vissa data om de anställdas förhållanden före anställningen vid företag för skyddat arbete, främst i avseende på arbetsmarknadssituationen. Till grund för redovisningen ligger arbetsmarknadsverkets statistik och utredningens egna undersök- ningar. Flertalet uppgifter avser läget 1970—71.

Uppgifter som avser förhållandet i december 1970 har i huvudsak erhållits

genom utredningens undersökning ”Anställ- da vid skyddade verkstäder” (decemberun- dersökningen). Beträffande undersökningens uppläggning och metodik lämnas här endast en kort beskrivning. [ övrigt hänvisas till undersökningen, som i sin helhet återfinns som bilaga. Grunddata har erhållits efter genomgång av arbetsförmedlingens aktmate- rial. Vissa uppgifter grundas på bedömningar som gjorts av personal vid arbetsvårdsexpedi- tioner och skyddade verkstäder. Undersök— ningen bygger på ett urval anställda vid kommunalt drivna verkstäder i följande län: Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Älvs- borgs, Örebro, Västmanlands och Västerbot- tens län. Beträffande Stockholms län har gjorts den begränsningen att endast verkstä- der i Stockholm med angränsande kommu-

ner (plus Södertälje) ingår i undersökningen. Undersökningen bygger på ett material be- stående av 1071 anställda och kan anses vara representativ för skyddade verkstäder i allmänhet. En viktig begränsning är att un— derlag för undersökningen utgjordes av an- ställda vid reguljära verkstäder för skyddat arbete. Psykiskt utvecklingsstörda som hade anställning vid för gruppen särskilt anordnad verkstad eller avdelning ingår därför inte.

6.2.1 Kön, ålder och civilstånd

Vid utgången av 1971 hade 1 1 661 personer anställning vid företag för skyddat arbete. Kvinnornas andel utgjorde 29 %. Deras andel var därmed klart under kvinnornas relativa andel av arbetskraften där dessa vid motsva- rande tidpunkt utgjorde omkring 40 %. Kvinnornas andel av anställda vid skyddade verkstäder uppgick i Uppsala och Örebro län till i stort sett samma andel som i den totala arbetskraften. 1 de tre nordligaste länen däremot hade kvinnor i mycket liten ut- sträckning fått anställning vid dessa verkstä— der. Deras andel uppgick till omkring 10 %.

Åldersfördelningen framgår av följande tablå. Uppgifterna avser anställda vid reguljä- ra verkstäder och läget i december 1970.

Som framgår av tablån utgjorde anställda som var 45 år och äldre över 60 %. Samtidigt noteras att 10 % var 24 år eller yngre. Den alldeles övervägande delen av de yngre åldersklasserna utgjordes av begåvningshandi- kappade. Medianåldern för samtliga anställda uppgick i det närmaste till 50 år. Kvinnorna var oftare yngre än männen.

35 % av de anställda var gifta, 44 % ej gifta och 21 % hade varit gifta tidigare. Uppgifterna avser reguljära verkstäder och läget i december 1970. De förut gifta var starkt överrepresenterade vid dessa företag jämfört med befolkningen i allmänhet. De

Aldersklass —20 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Samtliga anställda 11 122 Relativ andel 2,6 7,4 14,7 14,5 25,1 31,6 4,1 [00,0 160 SOU 1972:54

regionala skillnaderna var emellertid bety- dande. I Stor-Stockholm hade 1/3 av de anställda varit gifta tidigare, mot endast 1/10 i Västerbottens län. Kvinnorna hadei betydligt större utsträckning än männen varit gifta tidigare.

30 % hade försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, make/a eller annan anhö- rig. Av de studerade länen kan nämnas att i Västmanlands och Västerbottens län hade i stort sett hälften försörjningsplikt. Stor- Stockholm och Malmöhus län hade de lägsta andelarna med 5 resp. 16 %. Resultaten var väntade med hänsyn till köns-, civilstånds- och åldersfördelningen i resp. län.

6.2.2 Remissinstans

Av tabell 6.3 framgår de instanser som remitterat sökande till den statliga arbetsvår— den och som efter utredning och eventuellt andra åtgärder senare lett till anställning vid verkstad för skyddat arbete. För jämförel- sens skull redovisas även fördelningen efter remissinstans för samtliga arbetsvårdssökande.

Av personer som under andra halvåret 1970 började vid skyddad verkstad hade utredning om eventuella arbetsvårdsåtgärder aktualiserats för omkring 1/4 vid arbetsför- medlingens fackexpeditioner eller yrkesväg-

ledningsavdelning. Fördelningen efter remiss- instans bland arbetsvårdens sökande i all- mänhet uppvisade stora likheter i jämförelse med dem som påbörjat arbete vid företag med skyddat arbete. I'ett avseende förekom dock en mera påtaglig skillnad. Av dem som hade anställning vid skyddad verkstad hade 15% remitterats till arbetsvårdsexpedition av socialvårds- eller (annat) kommunalt or- gan. Motsvarande andel för samtliga arbets- Vårdens sökande uppgick till endast 6—7 %. Skillnaden förklaras sannolikt främst av den nära koppling som på många håll förekom- mer mellan kommunal socialvård och skyd- dade verkstäder.

6.2.3 Arbetshinder

De anställdas fördelning på arbetshinder framgår av tabell 6.4. Dessutom redovisas samtliga arbetsvårdssökande. Uppgifterna av- ser dem som under 1971 sökt till arbetsvår- den resp. varit anställda vid skyddad verk- stad under hela eller någon del av året. Arbetshindrens frekvens var relativt sett något olika förekommande vid verkstäderna för skyddat arbete jämfört med samtliga som under året sökte till arbetsförmedlingens arbetsvårdsexpeditioner. Medan de intellek- tuellt arbetshindrade ut-orde ca 3 % av

Tabell 6.3 Remissinstansernas relativa betydelse för personer som börjat vid skyddad verkstad under 1970

Remissinstans Påbörjat arbete vid Arbetsvårdssökande skyddad verkstad (totalt) inskrivna 1.7.—3l.12.1970 under 1970 % % Arbetsförmedling 26,3 27,4 Socialförsäkringsorgan 9,0 9,3 Sjukhus 18,8 14,3 Läkare inom öppen vård 6,3 6,9 Anstalt, vårdinrättning, m. fl. inom 51,1 43,7 öppen eller sluten krim-, nykter- hets— o ungdomsvård 4,4 6,4 Socialvårds- eller annat kommunorgan 14,6 6,8 Skolor 1,0 1,4 Handikapporganisationer 0,3 0,7 Eget initiativ 13,5 19,9 Ovriga 5,8 6,9 100,0 [00,0

Tabell 6.4 Huvudsakligt arbetshinder hos anställda vid verkstäder för skyddat arbete 1971

Huvudsakligt arbetshinder Verkstad för skyd- Samtliga arbets—

dat arbete vårdssökande

Abs. tal % Abs. tal % Lungsjukdom ] 091 7,6 4 750 4,9 Hörselskada 162 1,1 1 473 1,5 Synskada 205 1,4 2 148 2,2 Hudsjukdom 98 0,7 1 998 2,0 Hjärt— och kärlsjukdom 698 4,8 3 704 3,8 Ryggsjukdom 2 026 14,1 17 456 17,9 Annat rörelsehinder 2 261 15,7 17 072 17,5 Epilepsi 259 1,8 1 095 1,1 Ovriga somatiska sjukdomar 792 5,5 7 548 7,7 Awikande personlighet 1 10 0,8 579 0,6 Psykisk sjukdom 2 758 19,2 16 343 16,8 Alkoholism, narkomani 1 454 10,1 9 488 9,7 Intellektuellt arbetshinder 2 009 14,0 2 978 3,1 Social missanpassning 171 1,2 7 812 8,0 Annat arb.hind av social karaktär 299 2,1 3050 3,1 Totalt 14 393 100,0 97 494 100,0

samtliga arbetsvårdssökande, utgjorde de en nästan fem gånger så stor andel av dem som under året haft anställning vid företag för skyddat arbete. Siffrorna visar att de begåv- ningshandikappade som söker arbetsvården i långt större utsträckning än övriga grupper får anställning vid arbetsvårdens företag. Ett motsatt förhållande gällde för personer som enligt arbetsförmedlingens arbetshinder- nomenklatur betecknades som socialt miss- anpassade. Framför allt var detta personer som varit föremål för kriminalvård. De primärt fysiskt arbetshandikappade var nå- got underrepresenterade i jämförelse med deras andel av samtliga arbetsvårdssökande.

Av tabell 6.5 framgår att arbetshindren bland anställda vid företagen varierade gans- ka kraftigt mellan länen. I tabellen har vissa mindre arbetshindergrupper sammanförts. Som erinrats om i kapitel 1 hade arbetsvårds- sökande i norrlandslänen jämfört med övriga län oftare ryggsjukdom som primärt arbets— hinder. Detta förhållande avspeglas i viss mån även bland anställda vid arbetsvårds- verkstäderna. I Jämtlands län var andelen tre gånger och i Västerbottens län nästan dub- belt så stor som för landet i sin helhet. En andel klart över genomsnittet redovisas ock- så för Värmlands län. Spridningen var också stor beträffande anställda med lungsjukdom, hörsel-synskada och hudsjukdom, som sam-

manförts till en grupp. Medan deras andel uppgick till 12—13 % för hela landet utgjor- de de nästan en tredjedel av de anställda i Norrbottens län. En andel väsentligt över genomsnittet hade dessa grupper också i Västmanlands och Kopparbergs län. I övrigt noteras med undantag för Västernorrlands län, att de psykiskt sjuka utgjorde en mindre andel av de anställda i Norrlandslänen. De alkohol- och narkotikaberoendes andel av de anställda uppgick till nästan en femtedel i Stockholms län. Deras andel var därmed mer än dubbelt så stor som i något annat län. En överraskande låg andel noteras för ett av de övriga storstadslänen, Malmöhus län med endast 3 %. De regionala olikheterna för anställda med intellektuellt arbetshinde" var mycket kraftiga för några län. Medan deras andel för hela landet uppgick till 15 % var motsvarande andel i Uppsala län 31 % men endast 3—4 % i Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län.

6.2.4 Tidigare yrkeserfarenheter

Enligt decemberundersökningen hade 90% någon gång tidigare haft fast anställning på den ordinarie arbetsmarknaden eller drivit egen rörelse. Motsvarande andel för psykiskt utvecklingsstörda med anställning vid särskil- da verkstäder eller avdelningar utgjorde ca

Annat arbets—

hinder av soc. karaktär

Intellek- tuellt ar- betshinder

Alkoho- [ism/nar- komani

betshinder Rygg- Sjuk- dom

mg pa ar sjukd.

Hjärt- o karl-

o

Lu ngsjukd., hör- sel-, synskada,

Relativ fördeln hudsjukdom

under 1970

Antal an- ställda

S .1 V 5 n mald. r.., 6 .a n .1 h 5 t 8 b T. & und p g .m n 1 6 .a r. "0 f d e m 0 7 9 1 r 8 d H U 6 t.. e b r. a 1 a d d V. k 5 r. "0 f r 8 d "3 t S k r. 6 V d .1 v a d ” "3 l 5 n.. A 5 6 ” e .w T

DBAÅÅSDJÖQÖQÅQÄÄÄÅÅÅÅÅJOV 100013144202131012241412

491501524220966292152973 408417739563284143809334 13.121

332117575212386693746174 063264456232978373633312

397571859096529058069227 641128660729326971530047 2122211122212211212111

7,3,0..8,7,6u0,3..J,_I;6,7,2,2...J,4,3,6y?.,opopa1w5:6, 580488816356671777580488 1 l 1 l

657396092360693189365472

237697679930667735403697 111111211211112 121111

523905822891582154425164

895356643764311508893933 11.11.1211 1321

534622362761590778532258 244675662334553733777854

572773046961962487496597 819978307878065823219018 111111 17.21.1112

ACDEFGHI KLMNOPRSTUWXYZA cm

13 250

Hela riket

20 %. Med utgångspunkt från dessa under- sökningar torde ca 85% tidigare ha haft anställning på den ordinarie arbetsmark- naden. 15% hade således ingen tidigare arbetslivserfarenhet. Männen hade i något större utsträckning än kvinnorna haft sådan anställning eller varit egen företagare. Mellan 8 och 10 % hade haft egen rörelse, oftast i form av lantbruk. Drygt hälften hade haft arbete på öppna marknaden i 20 år eller mer. Mer än 90% av dem som hade tidigare yrkeserfarenheter hade arbetat inom manu— ellt inriktade yrkesområden. Dessa yrkesom- råden svarade i hela arbetskraften för mindre än 60% av samtliga sysselsatta. Det stora inslaget av anställda med erfarenheter av manuellt arbete förklaras i stor utsträckning av att arbetsvårdsföretagen i huvudsak är inriktade på tillverkning och mindre på produktion av tjänster.

6.2.5 Främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde

Enligt decemberundersökningen hade ca 70 % slutat den senaste fasta anställningen på öppna marknaden p. g. a. sjukdom eller skada som inte hade ett dokumenterat samband med själva arbetet. Med dokumen- terat avses i sammanhanget att sådant sam- band inte hade angetts på förekommande läkarintyg, som arbetsförmedlingen erhållit vid arbetsvårdsutredningen. Ett positivt sam- band mellan sjukdom/skada och arbete redo- visades för 6 % av de anställda som tidigare förvärvsarbetat. Driftförändringar vid företa- get hade varit den direkta orsaken till den senaste anställningens upphörande för 9 %. 6 % hade slutat efter egen uppsägning (när- mare förklaring härtill saknas). Återstoden, 6%, hade blivit uppsagda av orsaker som hade starkt samband med själva handikap- pet.

Utredningen har under sitt arbete variti tillfälle att tillsammans med praktiskt verk- samma arbetsvårdstjänstemän bedöma un- dersökningens resultat i detta avseende. Bland dessa tjänstemän har rätt stor enighet

om att en betydligt större andel, än vad som framkom i utredningens undersökning, har tvingats sluta den fasta anställningen av orsaker som har ett påtagligt samband med arbetsuppgifter och -miljö. Många har menat att de som slutat av hälsoskäl med ett positivt samband mellan sjukdom/skada och arbete varit minst lika många som de vars sjukdom eller skada inte kan härledas till arbetet eller arbetsmiljön. Att undersök- ningsresultaten är så pass annorlunda anser man bero på att de läkarintyg som arbetsvår- den erhåller endast i mindre utsträckning anger orsakssammanhang mellan sjukdomar och förhållanden på arbetsplatser.

Förändringar i driften i form av personal- inskränkningar, nedläggning eller flyttning av företaget hade som nämnts varit den främsta orsaken till att 9 % slutade sin senaste fasta anställning på den ordinarie arbetsmarkna- den. När frågeställningen vidgades till vilka som under lO-årsperioden före anställningen vid verkstaden för skyddat arbete hade berörts av dn'ftförändringar steg andelen till 13 %. Det finns viss risk för att den senaste uppgiften kan vara lägre än den verkliga andelen. Orsaken härtill är att utredningens uppgifter erhållits efter genomgång av arbets- förmedlingens aktmaterial. Det kan därvid inte uteslutas att uppgifter saknas om drift- förändringar som ligger relativt långt tillbaka i tiden. I princip kan detsamma gälla även dem vars sista fasta anställning upphörde på grund av i första hand driftförändringar. Att andelen (9 %) skulle vara påtagligt under- skattad synes dock mindre troligt då tiden mellan denna anställnings upphörande och början vid skyddad verkstad för 2/3 under— steg två år. I förmedlingens aktmaterial torde i samtliga fall vara angivna för arbetsvårds— utredningen så väsentliga uppgifter som orsa- ken till att den senaste fasta anställningen upphörde.

Resultaten visar att de som måste sluta den senaste fasta anställningen p. g. a. sjuk- dom eller skada som ådragits i arbetet eller därför att företaget lagts ned eller flyttat till annan ort i större utsträckning tillhörde de äldre åldersklasserna. I synnerhet gällde

detta bland dem som tvingades sluta p. g. a. driftförändringar.

Bland dem som måste sluta sin senaste anställning p. g. a. sjukdom eller skada som ådragits i arbetet noteras att nästan hälften var ryggskadade. Psykiska sjukdomar som arbetshinder var klart underrepresenteradei denna orsaksgrupp. Intellektuellt arbetshind- rade hade oftare än andra blivit uppsagda p. g. a. kompetensbrister.

Personer som hade slutat den senaste fasta anställningen p. g. a. driftförändringar vid företaget hade i 20 % av fallen arbetat inom teko- och skoindustrin. 8 % hade haft anställning inom gruv-, jord- och stenindustri och ca 6% inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Något över 40 % hade haft den senaste anställningen inom annan tillverkningsin- dustri än den som redan omnämnts. Av dessa utgjorde metallverk och metallvaruindustri ungefär 10%. Inte någon av dem som hade slutat p. g. a. driftförändringar hade haft förvaltningsarbete.

6.2.6 Arbetsmarknadsstatus

Med utgångspunkt från decemberundersök- ningen har ett försök gjorts att ge en bild av de anställdas sysselsättningssituation under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad. Resultaten framgår av tabell 6.6.

Av sammanställningen framgår att något mer än 1/4 hade stadigvarande förvärvsarbe— te under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad. Knappt 1/4 var långtids-

sjukskrivna. De övriga fördelade sig rela- tivt jämnt på övriga status, dock att en- dast 5 % var sysselsatta i beredskaps- eller arkivarbete. Med stigande ålder ökar andelen som hade stadigvarande arbete eller var sysselsatta i annat skyddat arbete. Däremot återfanns de ej förvärvsarbetande bland de yngre. Nästan 1/3 av dem som var under 25 år hade inte förvärvsarbetat, i vart fall intei sådan omfattning att det kunde redovisas som dominerande arbetsmarknadsstatus. Den yngsta åldersgruppen visar emellertid en starkt splittrad bild. Samtidigt som många inte förvärvsarbetade hade 20 % stadigvaran- de arbete och nästan 16% var långvarigt arbetslösa. Siffran för långvarig arbetslöshet var för hela materialet högst i den yngsta åldersgruppen.

Dominerande arbetsmarknadsstatus under 2—årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad var något olika för män och kvinnor. Tabell 6.6 visar att nästan 1/4 av kvinnorna var ej förvärvsarbetande, i vart fall inte i någon betydande utsträckning. Motsvarande andel bland männen utgjorde endast 6 %. Resultaten kunde i och för sig väntas, vilket även kan sägas om anställdai beredskapsarbete/arkivarbete liksom om dem som var omhändertagna för vård. I samtliga fall var kvinnorna klart underrepre- senterade.

Regionalt var olikheterna betydande: I Stor-Stockholm dominerades den studerade tiden för 1/4 av sjukhus- och anstaltsvård (8% i hela materialet). 1 Stor-Stockholm utgjorde sådan vård tillsammans med lång-

Tabell 6.6 Dominerande arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före anställningen vid skyddad verkstad enligt utredningens s. k. decemberundersökning (i %)

Kön Dominerande arbetsmarknadsstatus

Summa

Stadig- varande förvärvs- arb.

Bered— skaps- arbete, arkiv- arbete

Lång- varigt arbets- lös

Ej för- värvs- arbe- tande

Lång- tids- sjuk- skrivn.

Omhän- derta- gen för vård

Medic. rehab., arbets- vård, yr- kesu tb.

Mån 6 Kvinnor 2 Samtliga 5

,3 25,4 12,1 ,0 8,5 ,0 10,9

tidssjukskrivning dominerande status för 57 %, men uppgick endast till 14—17% i Örebro, Västmanlands och Västerbottens län. I Västerbottens län var under perioden 40% i huvudsak föremål för arbetsmark- nadspolitiska åtgärder i form av arbetsmark- nadsutbildning och/eller sysselsatta i bered- skaps- och arkivarbete. Motsvarande andel i Malmöhus län utgjorde endast 5 %.

6.2.7 Arbetsvårdsåtgärder före anställningen

Av ett representativt urval anställda hade i december 1970 80% genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder före anställning vid arbetsvårdsföretag. Det bör kanske erinras om att dessa åtgärder inte nödvändigtvis varit ett led i en yrkesinriktad rehabilitering med sikte på en senare placering vid verkstad för skyddat arbete, utan i många fall vidtagits i förhoppning om att ge den handikappade bättre förutsättningar för an- ställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Som åtgärd har i detta sammanhang inte räknats arbetsvårdsintervju inklusive eventu- ell läkarkonsultation. För 20 % hade anställ- ningen föregåtts av enbart sådan arbetsvårds— utredning.

Den oftast förekommande åtgärden var den s.k. introduktionsutbildningen, som inte mindre än hälften av de anställda hade

genomgått. Om man bortser från denna form av åtgärd, som under senare tid blivit en utbildning som allt fler genomgått, hade 53 % av männen och 45% av kvinnorna genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder före anställningen.

Ätgärdernas frekvens inom olika handi- kappsgrupper varierade som synes (se tabell 6.7) synnerligen kraftigt. lntroduktionsut- bildning hade föregått anställningen vid verk- staden för 2 av 3 som hade ryggsjukdom som primärt arbetshinder. Även de hjärt- och kärlsjuka låg klart över genomsnittet. Lägre frekvens av denna utbildningsform noteras bland anställda med psykiska arbetshinder liksom bland de alkoholskadade.

Arbetsprövning, som totalt sett hade en mindre omfattning, hade den lägsta frekven- sen bland alkoholskadade och hjärt- och kärlsjuka. Den var oftast förekommande bland anställda med ”övriga somatiska sjuk- domar”, till vilken grupp framför allt handi- kappade med invärtes sjukdomar hänförs. Arbetsträning hade en tredjedel av de anställ- da med psykiska arbetshinder genomgått. I denna arbetsvårdsform var även flera av de övriga arbetshindergrupperna väl represente- rade. Den lägsta frekvensen av arbetsträning återfanns bland anställda med hjärt- och kärlsjukdomar.

Vad beträffar arbetsmarknadsutbildning-

Tabell 6.7 Arbetsvårdsåtgärder före anställning vid verkstad för skyddat arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning. Relativ frekvens inom olika arbetshindergrupper

Arbetsvårds— Arbetshinder

Sam t-

åtgärder

som föregått anställning vid verkst för skyddat arbete

Lung— Hjärt- sjukdom, o kärl- hörsel-, sjuk- synska- dom da, hud- sjukdom

Rygg- Sjuk- dom

liga

Öv- Psy-

kiska sjuk- domar

riga soma- tiska sjukd.

Introduktions- utbildning Arbetsprövning Arbetsträning 31,6 Arbetsmarknads— utbildning 20,0 Annat skyddat arbete 4,2 Annan arbets- vårdsåtgärd 6,3

47,4 10,5

54,6 39, 13,4 9, 24,7 29 16,5 22,2 13,4 6,5

4,1 13,9

!

en, vilket är beteckningen för all utbildning som genomgås efter medverkan från arbetsförmedling (arbetsvård), visar tabell 6.7 på en betydande frekvensspridning. Knappt 8 % av de hjärt- och kärlsjuka hade sålunda genomgått sådan utbildning någon gång före anställningen vid verkstad för skyddat arbete. I det närmaste tre gånger så stor andel av de intellektuellt handikappade hade erhållit dylik utbildning. Att de begåv- ningshandikappade når en så hög andel torde till stor del förklaras av att många inom denna grupp erhåller anpassningsundervis- ning, som redovisas under arbetsmarknadsut- bildning. Utbildning var relativt vanlig också bland anställda med ryggsjukdom, liksom bland dem som hänförts till den första gruppen i tablån, dvs. anställda med lung- sjukdom, hörsel- eller synskada eller hud- sjukdom.

Annat skyddat arbete hade som väntat högsta frekvensen bland alkoholskadade. Av tradition har det inom den skyddade sektorn varit beredskapsarbetet som oftast kommit i fråga för denna arbetshindergrupp. Som framgår av tablån hade annat skyddat arbete även förekommit ofta bland anställda med ”övriga somatiska sjukdomar”. Utan att ha tillgång till andra data än att denna grupp var äldre än flertalet övriga, kan förmodas att dessa före anställningen vid verkstad för skyddat arbete hade haft anställning i arkiv— arbete, eventuellt hemarbete i något fall, då inslaget av kvinnor var något högre i grup- pen.

"Annan arbetsvårdsåtgärd”, som berört 64 handikappade, bestod i inte mindre än 31 fall av psykoteknisk anlagsundersökning. Tablån ger ett klart besked om att ”annan arbetsvårdsåtgärd” särskilt kommer ifråga för de begåvningshandikappade och i synner- het gällde detta just anlagsundersökning. En viss omfattning hade åtgärderna bland handi- kappade med ”annat rörelsehinder”, eller 8,9 %. Knappast några av de anställda med psykiska sjukdomar hade kommit ifråga för dessa åtgärder. Eftersom psykologiska an- lagsprov var den dominerande åtgärden är den ringa andelen förvånande. Ser man exempelvis till de arbetsvårdssökande som under 1970 genomgick sådana anlagsprov visar det sig att 23 % tillhörde gruppen psykiskt sjuka, vilket tyder på hög före- komst av denna åtgärd för gruppen.

Den andel av de anställda som i de studerade länen berörts av arbetsvårdsåtgärd före anställningen (exkl. introduktionsut- bildning) framgår av tabell. 6.8.

Sammanställningen visar att åtta av tio anställda vid verkstäderna i Östergötlands län hade berörts av en eller flera arbetsvårdsåt- gärder. I Älvsborgs län däremot hade endast en av tre genomgått arbetsvårdsåtgärder före anställningen. Ett värde under genomsnittet har också erhållits för Västmanlands län och för de studerade verkstäderna i Stor-Stock- holm.

Några bestämda slutsatser från dessa läns- visa resultat torde knappast kunna dras. Det finns flera skäl härtill. Ett av de väsentligaste

Tabell 6.8 Arbetsvårdsåtgärder före anställningen med fördelning på län enligt utredningens s. k. decemberundersökning (%).

Län

Samtli-

Öster- göt- land

Stor- Stock- holm

Malrnö- hus

ga i un- dersök- ningen in- gående län

Älvs- borg

Väster- botten

Berörts av arbets- vårdsåtgärd före början vid verk- stad för skyddat arbete i % av samt- liga anställda

Antal anställda

torde vara den regionalt väsentligt olika förekomsten av arbetsvårds- och utbildnings- resurser. För att ta ett exempel kan erinras om att i Östergötlands län har sedan länge funnits två arbetsvårdsinstitut med tillgång till arbetsprövning och -träning. I Älvsborgs län finns ett sådant institut, men detta hade bedrivit sin verksamhet under endast en kortare tid då undersökningen genomfördes.

6.2.8 Hel- och deltidsarbete

Utredningen har efter medverkan från hu- vudmännen erhållit vissa uppgifter om de anställdas arbetstider. Personer i introduk- tionsutbildning ingår i materialet. Uppgifter- na avser enbart reguljära verkstäder, dvs. inte särskilda verkstäder eller avdelningar för psykiskt utvecklingsstörda. Av de i februari 1972 sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete var närmare 80 % anställda på heltid. 6 % arbetade ej heltid men mer än halvtid. 14 % hade halvtidsarbete och 1 % mindre än halvtid. Männen hade inte oväntat oftare heltidsarbete. 24 % av kvinnorna arbetade på halvtid. Regionalt sett förekom vissa skillna- der. I samtliga Skogslän utom Kopparbergs län hade mer än 90% heltidsanställning. I Gävleborgs län gällde det samtliga. Hög andel (95 %) redovisades också för Gotlands län. I vart och ett av de tre storstadslänen hade 70 % heltidsarbete. Motsvarande andel er- hölls även för Älvsborgs län. I Östergötlands län hade något mindre än 2/3 av de anställda heltidsarbete, vilket var den lägsta andelen vid fördelning efter län. Av övriga anställda i detta län arbetade l4 % mer än halvtid, 20 % halvtid och 1 % mindre än halvtid.

6.2.9 F rånvarofrekvens

Utredningen har också erhållit vissa uppgif- ter om de anställdas frånvaro vid reguljära verkstäder. Uppgifterna avser en viss dag i fabruari 1972, bortovarons längd räknat t. o. m. nämnda dag samt orsak med fördel- ning på sjukdom, ledighet och ospecificerad

frånvaro. Bortovaro har endast beaktats, om den varit sammanhängande.

I det närmaste 1/4 av de anställda var borta från sin anställning vid mättillfället (onsdagen den 2 februari 1972), 25% av männen och 23 % av kvinnorna. Somjämfö- relse kan nämnas att frånvaron bland arbeta- re inom industrin på den ordinarie arbets- marknaden i februari 1972 uppgick till 11,0% för män och 14,3% för kvinnor (SCB, Statistiska meddelanden maj 1972). Metoderna att mäta frånvaron var praktiskt taget lika.

Vid en jämförelse mellan länen noteras vissa olikheter i frånvarofrekvensen vid ar- betsvårdens företag. Medeltalet för landet uppgick till 24,5 %. Andelen uppgick till mellan 30 och 33 % i Uppsala, Hallands och Skaraborgs län. Storstadslänen låg i nivå med eller obetydligt över nksmedeltalet. Den lägsta andelen erhölls för Jämtlands län med 13 %. 20 % eller lägre var andelen i Söder- manlands, Värmlands, Kopparbergs, Väster- bottens och Norrbottens län.

Av dem som var frånvarande den 2 februari 1972 hade hälften varit borta sam- manhängande mindre än en månad (se tabell 6.9). En tredjedel av de frånvarande hade varit borta mellan en och sex månader. 11 % hade inte arbetat sedan ett halvår eller mer, varav 1/3 haft en sammanhängande borto— varo i över ett år.

I svaren anmodades uppgiftslämnarna att ange orsaker till bortovaron. Tre fasta alternativ förekom: sjukdom; ledighet; s.k. ospecificerad frånvaro.

Som framgår av tabell 6.10 var bortova- ron framför allt betingad av sjukdom. 6 % var tjänstlediga. 10 % var borta av andra skäl än sjukdom och tjänstledighet. Männen var frånvarande av sådana orsaker i nästan dub— belt så stor utsträckning som kvinnorna. Eftersom frånvaron mätt i absoluta tal var lågt i flera län kan endast en begränsad regional jämförelse göras. Ser man till stor- stadslänen förekom en påtaglig skillnad be- träffande Stockholms län. Medan de båda övriga länen låg relativt nära de genomsnittli- ga värdena på samtliga orsaksgrupper fram-

Tabell 6.9 Frånvaro och frånvarons längd bland anställdai februari 1972 vid verkstäder för skyddat arbete

Kön Antal från- Därav med sammanhängande frånvarotid

varande mindre än 1 mån

2 mån 1 män men mindre än

2 män men mindre än 6 mån mer

283 15,3

96 13,9

Män %

98,4 53,4

Kvinnor 38,7 % 55,9

m 45

22 3,2

368 19,9

143 20,7

43 6,2

379

Samtliga 1 371 ' 14,9 % 54,0

511 20,1 6,7 4,2

kom att bortovaron i Stockholms län till 70 % hörde samman med de anställdas hälso- tillstånd att jämföra med 84 % för hela landet. Inte mindre än 22 % hade ospecifice- rad frånvaro. Andelen var därmed dubbelt så stor som medeltalet för landet. Orsakerna till den betydande frånvaron i Stockholms län av andra skäl än sjukdom och tjänstledighet kan eventuellt sökas isammansättningen av de anställda vad avser arbetshinder. Anställ- da med uttalat beroende av alkohol och narkotika var relativt sett betydligt fler i Stockholms än övriga län. Uppemot en tredjedel av dem som under 1970 hade haft anställning inom länet var enligt arbetsvårds— utredningen alkohol- eller narkotikabero- ende eller på annat sätt socialt avvikande. Motsvarande andel låg för Malmöhus lån på omkring 5 % och för Göteborgs och Bohus lån på 12 %.

6.2.10 Avgångsorsak från företag inom ar- betsvården

Under år 1970 slutade 2 617 personer sin anställning vid skyddad verkstad. Orsakerna därtill framgår av följande sammanställning.

Avgångsorsak Avgång från skyddad verkstad

Absoluta tal Relativ andel

Arbetsprövning 18 Arbetsträning Arbetsmarknads- utbildning Arbete i öppna marknaden Arkivarbete Beredskapsarbete Halvskyddat arbete Hemarbete Skyddade verk- städer Ålderspension Anstaltsvård Arbetsoförmåga Slu tat på egen __ begäran Ovriga orsaker

__ o——h p po 0de

Aichi» ;>

NO Obu-U|

784

341 711

2617

D.) w ps—w 0

N!— N]

Samtliga 100,0 %

Tabell 6.10 Orsak till frånvaron bland dem som en viss dagi februari 1972 var frånvarande vid verkstäder för skyddat arbete

Kön Antal från- Därav på grund av

varande

Sjukdom Ledighet Ospecificerad

frånvaro

Män 1 538 % 83,3

5 96 86 .3

2134 84,1

209 11,3

45 6,5

254 10,0

Kvinnor %

Samtliga %

Den totala avgången från skyddade verk- städer under 1970 uppgick alltså till drygt 2 600 personer. Under samma tid nyanställ- des nästan 3 858 personer. Nettoökningen utgjorde därför omkring 1 250.

De främsta orsakerna till att anställningen upphörde var betingade av nedsatt arbetsför- måga, som utgjorde nästan en tredjedel av all avgång. 15,3 % erhöll arbete på öppna mark- naden, varav 0,9 % i halvskyddat arbete. Tyvärr har inte de fasta alternativen för redovisning av avgångsorsak täckt en stor del av orsakerna. Därför redovisas inte mindre än 27,2 % under övriga orsaker.

6.2.1 1 Ekonomiskt stöd

Utredningen har erhållit vissa uppgifter om ekonomiska förmåner som de anställda er- höll utöver själva lönen. Uppgifterna avser om inget annat anges läget i december 1970. Vid uppgiftsinsamlingen togs inte hänsyn till ekonomiskt stöd som utgått kortare tid än 3 månader. Dessutom förutsattes att förmåner- na hade utgått kontinuerligt under minst den angivna tiden. Frekvensen av de ekonomiska stödformerna framgår av tabell 6.11. För- tidspension och sjukbidrag redovisas i ett särskilt avsnitt, men för jämförelsens skull lämnas vissa data även här.

Först noteras att hälften av de anställda inte erhöll någon ekonomisk förmån utöver lönen. Andelen var i stort sett lika för både män och kvinnor. Nästan 1/3 av de anställda var sjukskrivna och uppbar sjukpenning under minst 3 månader. Sjukpenningen var

vid sidan av förtidspension den vanligast förekommande stödformen. Ett visst sam- band mellan frekvens av sjukpenning och introduktionsutbildning synes föreligga. An- ledningen härtill är att sjukpenning ofta utgör en del av försörjningsunderlaget i samband med sådan utbildning. Eftersom reducerad sjukpenning, innebärande att ar- betstiden är begränsad till halvtid, är mindre vanligt förekommande noteras att en stor del av de anställda var borta under långa perio— der (mer än 3 månader) p. g. &. sjukdom.

Från sammanställningen noteras vidare att knappt 4% erhöll vad som benämnts "annan försäkringsersättning”. Detta är en samlande rubrik för ersättningar av typ invaliditetstillägg, invaliditetsersättning, liv- ränta vid yrkesskada m.m. Socialhjälpen berörde också ca 4% av de anställda. I Stor-Stockholm och Malmöhus län uppbar något över 7 % socialhjälp sammanhängande under minst 3 månader. 1 Östergötlands och Västerbottens län hade inte någon av de anställda anlitat socialvården för att erhålla ekonomisk hjälp. Däremot kan socialhjälp ha utgått vid enstaka tillfällen eller kortare tid än 3 månader.

Till ”annan allmän ekonomisk förmån” har hänförts stödformer av typen bostads- tillägg, kommunalt kontantunderstöd rn. m. Endast 33 av 1071 eller 3,1 % uppbar sådana förmåner. Även tjänstepension och änkepension var sparsamt förekommande.

De som hade en anställningstid vid skyd— dad verkstad på 2 år eller längre utgjorde något över hälften (51,2 %) av samtliga i

Tabell 6.1] Ekonomiskt stöd utöver lön bland anställda vid verkstäder för skyddat arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning

An- Form av ekonomiskt stöd

Inget

Sjuk- Annan So— Tjäns- pen- försäk- cial- . tepen— ning rings- hjälp sion ersätt- ning

ekono- miskt stöd

1 071 18,4 3,8

51,2

undersökningen. Av dessa var det endast ett fåtal som hade uppburit ett och samma bidrag minst 3 månader under såväl 12-må- nadersperioden före anställningen som vid undersökningstillfället (2 år senare). Social- hjälp t. ex. erhöll endast 6 personer. Den enda bidragsformen som hade någon påtaglig omfattning var förtidspensionen (sjukbi— drag), som 56 anställda eller 10 % uppbar. Bidragens frekvens var i stort sett densamma för män och kvinnor.

Resultaten visar tydligt att en anställning vid skyddad verkstad efter en tid medför att samhällets behovsprövade ekonomiska stöd— former kan reduceras kraftigt genom att den handikappade själv klarar sin försörjning.

6.2.12 Förtidspension

Under 12-månadersperioden före början vid skyddad verkstad uppbar under minst 3 månader 15 % av de anställda förtidspension eller sjukbidrag. Vid undersökningstillfälleti december 1970 (som för hälften av de anställda inträffade efter mindre än 2 års anställning) hade andelen med förtidspen- sion ökat till 25 %. Dessutom hade inträffat en kraftig förskjutning mellan resp. förmåns- storlekar. Den tidigare koncentrationen till hel förtidspension (73 %) hade vid undersök- ningstillfället reducerats till 40 %. Återsto- den fördelade sig så att 35 % erhöll 2/3 och 25 % 1/2 förmån. Materialet visar att flerta- let av dem som erhållit pension sedan anställningen påbörjats fått 1/3, 1/2 (efter 1.7.1970) eller 2/3 av fullt bidrag. Den markanta ökningen av andelen förtidspensio- närer torde i huvudsak förklaras av bl. a. nya bestämmelser om löne- och anställningsvill- kor, som sedan 1.7.1970 är direkt samordna- de med bl. a. förtidspension. Vidare torde de ökade möjligheterna för erhållande av för- tidspension (fr. o. m. 1.7.1970) för äldre och handikappade ha medverkat.

Frekvensen av förtidspension var obetyd- ligt högre bland kvinnorna men var påtagligt olika mellan åldersgrupperna. Den högsta frekvensen återfanns bland dem som var

under 35 år bland vilka i stort sett 1/3 uppbar förtidspension. Lägst var den bland dem som var 45—54 år med 18 %. Andelen steg till 25 % i åldersgruppen 55 år eller mer. Den relativt sett högre förekomsten av förtidspension bland yngre förklaras av att dessa överlag har svårare handikapp, framför allt av psykisk natur. 1 åldrarna under 25 år torde den höga frekvensen förklaras av att nästan hälften var begåvningshandikappade. Denna grupp uppbär i stor utsträckning dessa förmåner.

Förtidspension relaterad till arbetshinder visar att 45 % av de begåvningshandikappade uppbar sådan förmån men endast 1 l % av de alkoholskadade. En andel klart under ge- nomsnittet erhölls även för ryggskadade med 13 %. De primärt psykiskt handikappade erhöll förtidspension i betydligt större ut- sträckning än dem som hade arbetshinder av i första hand fysisk art.

Även regionala olikheter förekom. Stor- stadsregionerna hade de högsta andelarna. 43 % av de anställda i Stor-Stockholm uppbar förtidspension och 33 % iMalmöhus län. Lägsta andelen noteras för Västerbot- tens län med 13 %. Begränsar man studien till endast Västerbottens inlandsverkstäder sjunker andelen till 3,3 %.

Av 122 handikappade som före anställ- ningen uppbar hel förtidspension hade vid undersökningstillfället (hänsyn ej tagen till anställningstidens längd) endast 59 kvar sin ograverade pension. De övriga hade kunnat höja sin arbetsförmåga och därmed fått pensionen reducerad, 23 anställda så påtag- ligt att pensionen dragits in helt. Återstoden, 40 st, hade fått pensionen reducerad till 2/3 eller 1/2.

6.2.13 Medeltimförtjänst

Genom decemberundersökningen har utred- ningen erhållit uppgifter om de anställdas medeltimlön i december 1970. Redovis- ningen avser medeltimförtjänst efter eventu- ella avdrag för förtidspension, yrkesskadeliv— ränta rn. rn. enligt ”Bestämmelser om löne-

och anställningsvillkor för vissa arbetstag- are”, LBSS 70. För dem som av olika skäl inte var närvarande vid undersökningstillfäl- let skulle anges den medeltimförtjänst som den anställde erhöll då han eller hon senast var i tjänst. Handikappade som genomgick introduktionsutbildning och följaktligen er- höll utbildningsbidrag ingår inte.

Enligt bestämmelserna om och anställningsvillkor utgick lön antingen som tidlön eller som blandackordslön. Vid arbete mot tidlön utgick i december 1970 följande timlöner för vuxna (arbetstagare som fyllt 19 år):

löne-

Öre per arbetstimme i ortsgrupp 3 4 5 Sthlms stad

823 846 893 919

Vid arbete mot blandackordslön tillämpa- des följande ackordsriktpunkter:

Öre per arbetstimme i ortsgrupp

3 4 5 Sthlms stad

977 101010741107

Den avtalade lägsta timpenningen, mellan 8:23 och 9:19, ger ett tydligt utslag i tabell 6.12. Två tredjedelar återfanns i inkomst- lägena mellan 8 och 9: 99 per timme. 7 % kom upp i timförtjänster som låg på 10 kr

eller däröver. Den högsta timförtjänsten uppgick till 15:98, vilket av många torde betecknas som en överraskande hög timlön. Praktiskt taget lika många som tjänade 10 kr eller mer tjänade mindre än 5 kr per timme. Att 1/4 tjänade mindre än 8 kr är en följd av att förtidspensionsbeloppet m. fl. ekonomis- ka stödformer reducerar bruttolönen.

Medeltimförtjänsten för hela materialet uppgick till 8:03 kr/timme, med 8: 08 för män och 7:91 för kvinnor. Beräkningarna avser förhållandet efter avdrag för eventuella pensionsbelopp m. m.

6.2. 14 Lön och arbetshinder

Medeltimlön har bearbetats tillsammans med huvudarbetshinder. tabell 6.13. Omkring 20 % hade en medeltimförtjänst under 7 kr och ungefär lika många tjänade mer än 9 kr. För vissa handikappgrupper förekom dock påtagliga avvikelser från dessa resultat. Sålunda hade 37 % av de anställda med alkoholbesvär eller som var beroende av centralstimulerande medel eller arbets- hindrade till följd av andra ”sociala skäl” en medeltimförtjänst på 9 kr eller mer. Genom- snittligt bättre inkomst (9 kr eller mer) hade också anställda med ryggsjukdom och de som hänförts till den första gruppen, lungsju- ka, syn- och hörselskadade m.fl. Inte ovän- tat återfanns de intellektuellt arbetshindrade bland dem som hade den lägsta timlönen. 40 % hade mindre än 7 kr/timme, vilket var en dubbelt så stor andel som för hela materialet. Också bland de psykiskt sjuka var

Resultatet framgår av

Tabell 6.12 De anställdas relativa fördelning efter medeltimförtjänst vid verkstäder för skyddat arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning

Kön Antal Medeltimförtjänst

S:a Me-

perso- ner Mindre 3— än 3 kr 4: 99

% dian- 10 kr lön el mer

Män Kvinnor

682 1,6 5,7 308 2,6 3,2

8:49 8:38

7,3 100 6,2 .00

Samtliga 990 1,9 4,9

7,0 100 8: 46

Tabell 6.13 Medeltimförtjänst med fördelning på arbetshinder bland anställda vid verkstä- der för skydd-at arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning

Huvudarbets- An-

Medeltimförtjänst

S:a

hinder tal perso- ner

Mindre än 3 kr

% 3— 5— 7— 4:99 6:99 7:99

Lungsjukdom, syn- o hörsel-

skada, hudsjukdom 88 Hjärt- o kärlsjukdom 47 Ryggsjukdom 164 Annat rörelsehinder 187 Ovriga somatiska sjukdomar 92 Psykiska sjukdomar 204 Alkoholism/narkomani m. rn. 105 Intellektuellt arbetshinder 103

b—bhll

b—wrwo

t—l

' Ak " ax'oo '&'uu'u. w'oo'so . NÖNS©HPT ON—O'NUVÄ

UIWPU) .— 4.190

. . .. This)—r

t—nt—u—nb-w—

D.)

U.) Hoanywma »o'oo ::

solon:

Samtliga 990 ...

? wrp»

O XDOCXJNLDO N

& Nf:-MO

© oas—oou—nw

xi "ooo

IQ so-boowxo

.. D.) |— x] D

medeltimförtjänsten lägre. 1/3 av dem hade mindre än 7 kr/timme.

Med ledning av uppgifter från huvudmän- néns ansökan om statligt driftbidrag gör arbetsmarknadsstyrelsen årligen en samman- ställning över bl. a. medeltimförtjänsten. Me- deltimlönen från ett antal år framgår av följande tablå. Uppgifterna avser lön före avdrag för eventuella ekonomiska förmåner. Psykiskt utvecklingsstörda som hade anställ- ning vid för gruppen särskilt anordnad verk- stad eller avdelning särredovisas.

År

1966 1967 1968 1969 1970

Anställda vid reguljära verkstäder Verkstäder el avdelningar för psykiskt utvecklings- störda

5:29 5:76 6:18 7:20 8:74

0:97 1:48 1:91 1:91 3:43

Sedan juli 1969 gäller centralt antagna löne- och anställningsvillkor för handikap- pade arbetstagare vid kommunala verkstäder för skyddad sysselsättning. Bestämmelserna gäller i den mån huvudmannen antagit bestämmelserna, vilket enligt uppgift har skett i stor utsträckning. Enligt de bestäm- melser som gällde fr.o.m. den 1 juli 1969 t.o.m. den 30 juni 1970 omfattades inte anställda vilkas arbetsförmåga var lägre än 1/3 av den normala. Dessa avlönades enligt

regler som huvudmannen själv fastställde. Sedan den 1 juli 1970 gäller delvis ändrade bestämmelser. Bl. a. slopades regeln om viss minsta arbetsförmåga. Denna ersattes med vissa samordningsbestämmelser innebärande att förmåner som arbetstagare uppbär p. g. a. nedsatt arbetsförmåga, förtidspension m. fl., reducerar kontantlönen. Avsikten är inte att här göra en fullständig beskrivning av utveck- ling och utformning av lönebestämmelserna på området, utan endast att nämna några av de väsentligaste reglerna.

Av tablån ovan framgår att den relativa löneutvecklingen varit starkast för psykiskt utvecklingsstörda. Medeltimlönen 1970 upp- gick ändå till endast 3 kr och 43 öre. Serien för anställda vid reguljära verkstäder visar på kraftiga ökningar under dels 1969, dels 1970, vilket utan tvekan är ett resultat av att Svenska kommunalarbetareförbundet sedan 1969 och senare även andra fackförbund åtagit sig att förhandla för de anställda.

6.2.15 Arbetskapacitet

Utredningen genomförde under vintern 1969/70 en enkätundersökning vid landets samtliga skyddade verkstäder varvid bl.a. efterfrågades den bedömda arbetskapaci- teten hos de anställda som anvisats arbete genom arbetsförmedlingen. Motsvarande uppgifter efterfrågades också i samband med undersökningen som genomfördes i decem-

ber 1970. Arbetsförmågan bedömdes i båda fallen av arbetsledningen. Av tabell 6.14 framgår den relativa fördelningen efter kapa— citet och kön i den undersökning som gjordes 1969/70.

Tabell 6.14 Relativ fördelning efter be- dömd arbetskapacitet av de anställda vid verkstäder för skyddat arbete enligt utred— ningens enkätundersökning vintern 1969/70

—1/3 1/3— 1/2— 2/3— S:a Abs.

1/2 2/3 % tal

27,1 29,4 22,1 29,1 25,4 19,0

Män Kvinnor

21,5 26,1

100,0 5 460 100,0 2 090

Samtliga 22,8 27,7 28,3 21,2 100,0 7550

En femtedel av männen och en fjärdedel av kvinnorna bedömdes ha en arbetsförmåga som understeg 1/3 av normalprestationen enligt den ordinarie arbetsmarknadens krav. Männen bedömdes genomsnittligt ha en något högre kapacitet än kvinnorna. Ser man till hela materialet noteras att praktiskt taget lika många ansågs ha en arbetsförmåga som låg under en tredjedel resp. över två tredjed- elar av en normalprestation. Sett enbart ur produktionssynpunkt torde den senare grup- pen inte vara alltför olik en normalpopula— tion arbetstagare på den reguljära arbets- marknaden.

Den andra undersökningen (december 1970) i vilken bl. a. ingick att försöka bedöma arbetskapaciteten är inte utan vidare jämförbar med den som nu refererats. I decemberundersökningen ingick psykiskt ut- vecklingsstörda endast i de fall dessa hade anställning vid reguljära verkstäder för skyd- dat arbete. Anställda vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder eller avdelningar vid reguljära verkstäder ingick sålunda inte. I de tidigare nämnda resultaten ingår psykiskt utvecklingsstörda utom i de fall de arbetade vid en speciell verkstad enbart för gruppen ifråga. Härtill kommer en något olika meto- dik vid uppgiftsinsamlingen. Även det fak- tum att undersökningarna genomfördes vid två olika tillfällen med mer än ett års

mellanrum kan ha påverkat förutsättningar— na.

Undersökningen i december gav följande resultat.

2/3— Kan S:a Abs. f. n.ej % tal bedö- mas

32,2 4,1 28,7 4,7

31,1 4,3

—1/3 1/3— 2/3

Män Kvinnor

22,5 41,2 21,6 45,0

Samtliga 22,2 42,4

100,0 729 100,0 342

100,0 1 071

Som framgår av tablån erbjöds möjlighe- ten att i tveksamma fall avstå från att göra en bedömning av arbetsförmågan. Den möj- ligheten utnyttjades för 4%. Den främsta orsaken härtill torde ha varit kort anställ- ningstid. Med hänsyn till de tidigare om— nämnda skillnaderna i förutsättningarna mel- lan undersökningarna var det väntat med något olika resultat. Till den högsta kapacitetsgruppen hänfördesi undersökning- en som genomfördes 1969/70 21 % medan motsvarande andel i december ett år senare uppgick till ytterligare ett IOtal procent. Den omständigheten att de psykiskt utveck- lingsstörda utgjorde en mindre andel i de- cemberundersökningen torde inte vara den enda förklaringen till olikheterna. I viss mån torde olikheterna i bedömningen också för— klaras av att man vid verkstäderna i vissa län haft en mera restriktiv bedömning och i andra län snarare motsatsen. Resultaten an- tyder att en bedömning av arbetsförmågan är svår att göra och att instrumenten för en mera objektivt bedömd kapacitet ännu inte är tillräckligt väl utformade.

6.3 Några ekonomiska uppgifter

I samband med huvudmännens årliga rekvisi- tioner av de statliga driftbidragen lämnas vissa ekonomiska huvuddata. Dessa samman- ställs inom arbetsmarknadsstyrelsens arbets— vårdsbyrå. Från detta material kommer vissa uppgifter att presenteras nedan beträffande storleken och utvecklingen av intäkter och

kostnader vid verkstäder för skyddat arbete. Enligt sina direktiv har utredningen haft att bl.a. "närmare undersöka vad som i den fortsatta planeringen kan göras för att minska de stigande driftunderskotten”. För att närmare kartlägga vilka faktorer som påverkar det driftekonomiska utfallet vid verkstäderna har utredningen gjort studier av befintligt material och vissa specialundersök- ningar. En kortfattad orientering kommer att lämnas om de huvudsakliga resultaten.

6.3.1 Intäkter

Verkstäder för skyddat arbete har att bereda sysselsättning åt samt medverka i den yrkes- inriktade rehabiliteringen av personer, som p. g. a. arbetshinder har nedsatt arbetsförmå- ga. Med de modifikationer som betingas av verksamhetens rehabiliteringsuppgifter fun- gerar verkstäderna som företag vilka har att producera varor och/eller tjänster. Med hän- syn till den skyddade verksamhetens speciel- la karaktär är det inte förvånande att det uppkommer ett företagsekonomiskt under- skott.

I och med den snabba ökningen av antalet platser vid verkstäderna har även produktio- nen ökat. Det totala värdet av den försålda produktionen ökade sålunda mellan 1960 och 1965 från 13 till 33 mkr. Som framgår av tabell 6.15 har fram t.o.m. 1970 detta värde ökat till 145 mkr, samtidigt som platsantalet i stort sett fördubblats mellan 1965 och 1970. Lägger man till även värdet av lagerökningen uppgick totala produk— tionsvärdet 1970 till 155 mkr. En väsentlig förklaring till produktionsvärdets ökning är den på många håll ändrade produktionsin- riktningen vid verkstäderna med dyrare material och större inslag av mer avancerad och därför också kostsammare tillverkning.

I tabell 6.15 redovisade siffror avser enbart reguljära verkstäder för skyddat arbe- te. För att belysa utvecklingen av produk- tionsvärdet har det ansetts tillräckligt att ta med enbart dessa. För att ange värdet av all förekommande produktion vid verkstäder för skyddat arbete (inkl. de för psykiskt

Tabell 6.15 Utvecklingen av platsantal, för- såld produktion och lagerökning vid reguljä- ra verkstäder för skyddat arbete 1965—1970

År Plats- antal

F örsåld pro-

Lagerök- duktion, kr ning, kr

3 149 859 4 922 385 5 999 707 7 822 248 10 936 475 9 790 363

1965 1966 1967 1968 1969 1970

4 792 5 739 6 745 8 261 9 201 10669

33 488 463 43 635 950 57 664 512 74 307 343 102 861 328 145 901 124

utvecklingsstörda), hemarbetscentraler samt arbetsvårdsinstitut för arbetsprövning och -träning har följande sammanställning gjorts.

Värdet i mkr 1970 av för- såld produk- tion

lnstitution Lager-

ökning

Reguljära verkstäder för skyddat arbete Särskilda verkstäder för psykiskt utveck- lingsstörda Hemarbetscentraler Arbetsprövning Arbetsträning

145,9

Sam tliga institutioner inom arbetsvården l60,6

Sammanställningen ger vid handen att värdet av den försålda produktionen vid de olika slagen av arbetsvårdsföretag totalt uppgick till över 160 mkr 1970, vartill kommer ca 10 mkr i form av lagerökning. Eftersom den klart dominerande delen av produktionen faller på de reguljära verkstä- derna kommer i det följande endast upp- gifter från dessa att behandlas.

Trots att det totala produktionsvärdet vid verkstäder för skyddat arbete mer än tre- dubblats mellan 1966 och 1970 samtidigt som platsantalet knappt fördubblats så har produktionens andel av totala omsättningen endast ökat något. Detta kan förklaras av att produktionskostnaderna stigit i samma takt som värdet av produktionen. Detta innebär att den andel av de totala intäkterna, som fått lov att täckas antingen av huvudmannen själv eller genom statliga driftbidrag varit i det närmaste under densamma åren

Tabell 6.16 Totala omsättningen 1966—1970 vid reguljära verkstäder samt den procentuella andelen därav som kunnat täckas genom produktion, bidrag resp. av huvudmannen

År Total om- Den procentuella andelen därav, som kunnat täckas genom: Summa bi—

sättning, ' mkr Försåld Bidrag:

drag och hu— Huvud— vudmannens

produk— 1 tion + Landst.- Kommun- lager- bidrag bidrag ökning

mannens täckningsdel Statligt täckn. i % _— del

1

drift-2 bidrag

1966 93,5 , 1967 120,6 , , 1968 159,0 , , 1969 212,6 , 1970 29l,8 , ,

11,3 47,8 10,3 , 46,6

9,2 , 47.6 12,4 45,7 14,5 , 45,9

l Landstingsbidrag förekommer i vissa fall då primärkommuner är huvudman. Kommunbidrag toru—

kommer på en del håll där landstinget är huvudman.

Som närmare kommer att redogöras för i kapitlet om statsbidrag ändrades reglerna för statligt

driftbidrag 1970 med verkan fr. o. m. 1.7.1969.

1966—1970. Noteras kan dock statsbidragets relativt ökade betydelse 1969 och 1970. Detta framgår av tabell 6.16.

Av totala omsättningen 1966—1970 har sålunda 52—54 procent kunnat täckas med inkomster från produktionen. Några större skillnader mellan åren har ej förelegat. När man däfemot studerar den länsvisa relatio- nen mellan produktionsvärdet samt bidrag och huvudmannens täckningsdel framkom- mer stora olikheter. I tabell 6.17 har för varje län angivits dels totala omsättningen 1970 i mkr och dels den procentuella andelen därav som olika intäktsslag svarat för. Av tabellen framgår bl. a. de mycket stora skillnaderna i total omsättning inom den skyddade verksamheten. Medan den i vissa län är omkring endast 5 mkr ligger den i andra i närheten av 15 mkr. Högsta omsätt- ningen 1970 hade Stockholms län, som ensamt svarade för nära 1/5 av omsättningen för hela landet. Av totala omsättningen på 59 mkri Stockholms län svarade Stockholms kommuns verkstäder för 42 mkr. I tabellen kan vidare utläsas att den försålda produk- tionen + lagerökningen svarade för nära 80 % av totala omsättningen i Norrbottens län mot 54 % i hela riket. Iytterligare några län uppgick intäkterna från produktionen till relativt höga tal, nämligen Kronobergs (71 %), Kalmar (61), Örebro (63), Gävle- borgs (63), Västernorrlands (61) och Väster-

bottens län (62). Däremot var motsvarande procenttal relativt låga i östergötlands (41%), Gotlands (42), Kristianstads (44), och Skaraborgs län (44) samt i Malmö (36) och Göteborgs kommun (36). Av detta följer också att den andel av omsättningen som i olika län fått lov att täckas genom antingen bidrag eller av huvudmännen uppvisar stor spännvidd eller från 22 % iNorrbottens till 64 % i Malmö och Göteborgs kommun. Vad avser det statliga drift- + hyresbidragets skiftande relativa betydelse kommer detta att närmare behandlas i kapitlet ”Statsbidrag till företag inom arbetsvården”.

6.3.2 Kostnader

Som nämnts tidigare har värdet av produk- tionen vid verkstäder för skyddat arbete tredubblats mellan 1966 och 1970 samtidigt som antalet platser knappt fördubblats. Detta kan förklaras av att kostnaderna stigit i takt med produktionsökningen. I tabell 6.18 har gjorts en uppdelning av de årliga driftkostnaderna 1966—1970. Det bör på- pekas att huvudmännen i sin redovisning till arbetsmarknadsstyrelsen förfar något olika vid fördelningen av kostnaderna för det centrala kansliet. På en del håll tas dessa upp som administrativa kostnader medan på andra viss del av nämnda kostnader tas upp som utgifter för övrig personal. Man finner

Tabell 6.17 Totala omsättningen vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1970 och andelen därav som kunnat täckas genom produktion, bidrag resp. av huvudmannen, länsvis

Summa bi- drag + huvud- mannens täckn. del

Total om- sättning 1970 mkr

Län Den procentuella andelen därav, som kunnat täckas

genom

Försåld prod. + lagerökn.

Lands- tings- kommun- bidrag

48,3 4,0 46,6 0,3 50,5 9,6

58,0 19,0 49,9 19,5 49,5 — 40,8 57,5 70,9 60,8 42,2

Huvudman- nens täck- ningsdel

Statligt drift- + hyres- bidrag

1 1,5 10,2

14,7

Stockholm, därav Sthlms kommun Primärkommunala verkst. i länet Ej kommunala verkstäder Uppsala Södermanland Ostergö tland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus därav Malmöhus läns landsting Malmö kommun Halland Göteborgs o Bohus därav Göteborgs o Bohus land sting Göteborgs _, kommun Alvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

36,2 42,9

>— _ x)

13,5 17,2 17,6 19,1 17,0 16,0 13,4 19,2 20,8 24,4 20,8

ciao b—nh—b—l AWOWNPMMOMM qN—oew—oon—qu-xl b—

bmllawml

_

19,7

(003be #W-lå

_. »—

_xo QÅ

...

mh—häth ' "whic

...

oo n'ax'uo b—lb—l b—lb-l wmmbququHW m bmquo

w NMåmpmllbåOI

Hela riket

N © .—

att de administrativa och övriga kostnaderna i stort behållit sin relativa andel under de fem åren. Personalkostnadernas andel av totala omsättningen har sjunkit något eller från 60 till 56 %, medan produktionsmate- rialkostnadernas relativa andel stigit i mot- svarande mån. Totala inköpen av erforderligt tillverkningsmaterial uppgick 1970 till nära 75 mkr.

Av de totala personalkostnaderna 1970 på 163,3 mkr aVSer 95,6 mkr (58,5 %) lön

(inkl. semesterersättning) till arbetstagare. De återstående 67,7 mkr (41,5 %) utgörs främst av lönekostnader till den anställda personalen vid verkstäderna (föreståndare, arbetsledare , hantverkare).

I den följande länsvisa uppställningen (tabell 6.19) av de olika kostnadsslagen 1970 har personalkostnaderna delats upp på ar- betstagarna och övrig personal. Den relativa fördelningen på olika kostnader skiljer sig ganska mycket åt mellan länen. Medan exvis

Tabell 6.18 Utvecklingen av driftkostnaderna vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1966—1970

År Plats— Total om- Kostnader för:

Administrptiva Övriga

antal sättning personal abs.tal %

produktionsmaterial abs.tal

kostnader abs.tal

kostnader abs. tal

1966 1967 1968 1969 1970

5 739 6 745 8 261 9 201 10669

93,5 120,6 159,0 212,6 291,8

59,6 58,5 55,9 55,2 56,0

19,7 26,7 39,4 53,7 73,4

9 4 5, 7, 10, 11

; Omfattar egna administrationskostnader + eventuell andel av gemensam administration. Omfattar bl. a. diverse tillverkningskostnader. transportkostnader, lokalkostnader och hyror samt kostnader för räntor och avskrivningar.

lönekostnaderna för den arbetshandikappade arbetskraften i hela riket svarade för 1/3 av samtliga kostnader var denna andel förhål- landevis hög i framför allt Gotlands (47,7 %), Kristianstads (50,0 %) och Skara— borgs län (45,7 %). Däremot svarade nämnda utgift för mindre än 1/4 i Stockholms och Norrbottens län. I län med förhållandevis låga kostnadsandelar för arbetstagare och övrig perSonal synes produktionsmaterial- kostnaderna svara för en förhållandevis stor andel. Detta var fallet i Västerbottens och Norrbottens län, där produktionsmaterial svarade för över 40 % av samtliga kostnader. Vad avser de administrativa och kostnaderna för övrig personal är det något vanskligt att jämföra länen. Huvudmännen tillämpar näm- ligen något olika principer i sin redovisning till arbetsmarknadsstyrelsen. På en del håll tas kostnaderna för huvudmannens arbets- vårdskansli upp som administrativa kostna— der medan på andra håll viss del av dessa förs till utgifter för övrig personal. Däremot synes man kunna lägga samman kostnader för övrig personal och administration. Härvid finner man relativt höga andelar i Stock- holms län (37,6 %) och Göteborgs kommun (35,1 %).

6.3.3 Det driftekonomiska underskottet

I de två föregående avsnitten redovisade ekonomiska uppgifter bygger på arbetsmark— nadsstyrelsens sammanställningar på grund- val av de redovisningar huvudmännen årligen

gör i samband med rekvisition av statsbi- dragen. Som framgått har härvid de statliga drift- och hyresbidragen tagits upp som inkomster för huvudmännen. Även sådana kommunala och landstingskommunala bi- drag som betalas av annan än huvudmannen har i sammanställningen angetts som en intäktspost. Genom att från den totala årsom- sättningen dra inkomster från försåld pro- duktion + lagerökning samt nyssnämnda bidrag har därefter huvudmännens täcknings- del beräknats. Det årliga driftekonomiska underskottet för den skyddade verksamhe- ten kan sålunda erhållas genom att man lägger ihop de statliga och kommunala bidra- gen med huvudmännens täckningsdel. Med skyddad verksamhet avses i detta samman- hang endast de reguljära verkstäderna för skyddat arbete. I tabell 6.20 har angivits underskottet 1966—1970 samt hur stor an- del härav som de olika bidragen resp. huvud- männen svarat för.

Totala underskottet har sålunda tredubb- lats mellan 1966 och 1970 från 45 till 134 mkr. Under samma tid har antalet godkända platser ökat från 5 739 till 10 669, innebä- rande att underskottet per plats och år stigit från 7 790 till 12 560 kr. Av tabell 6.20 framgår även att de statliga drift- och hyres— bidragen 1966 sammantaget uppgick till 1/4 av hela underskottet, varefter skedde en minskning fram t.o.m. 1968 till 1/5. Till följd av de ändrade och förbättrade statsbi- dragen 1969 och 1970 ökade den delen av underskottet, som täcks av statliga medel till

6.19 Total omsättningvid reguljära verkstäder för skyddat arbete 19705h5nnas fördelning på olika kostnader länsvis!

:

Plats- Total Kostnader för: Administra— Övriga antal omsätt- __ tiva kostna— kostnader ning Arbetsta— Ovrig Produkt: der abs.tal mkr gare personal material abs. tal % abstal abs.tal abs.tal

AB 1795 59,3 14,6 17,2 13,9 5,1

*". w

Därav Sthlms kommun 1 125

Q. — '— lx» & cl —1 =!”

10,8 4,6

0 m _ W kn

Prim. kom. verkst. i länet 460

Q .— '— Q 0 _. N m" (x.. '— !—

v—l

Ej kommunala verkst. 210 205 240 225 712 350 477 165 271 200

ol—ivxqoxaxq-

v—lv—(H m quqt

ovq>m©

l—lv— owmaqmtq QQQ"_

m v—Qowquwov _NNNwmm—NV—lc

wqqm "t'-Lo —wmqu

N mmmmqnmämv N OOOONO—OOON N—MMM—tm—Nu—tm w manhmömowNe 1 m m—vm—ömmmmm ooooo—ooooo ___.omm'wro—om

m N———m&No——m

_U—

57 55 67 51 158 10,1 123 38 61 32 147

Malmöhus läns landst.

& N '— _— v—1

Malmö kommun N O

äöw

Gbg o Bohus läns landst.

& N' N' ? m 0" ox soquo Q '— _ N amommv

Gbgs kommun

måmmhhdmvwmm v—l ”WWDC. o msec—_qaoos

IN vooxoqooqov; h—quq—Qo __ _ hqu 0

o meH33X>N4

__ Q en

v—n—qo—u—NN—tmv—tN—q NQ !?

NNquv

Nmmmqv—w c

Noor oo

t—tch—uqvm lx

mw——wqwovv N UNH—MMNHNHNMM m oooooodooooo _ woquc HNONÅWMNVNQO m NNom—vÄ—N—NN h mv—mmwémvmvm m

m" =:-

Nqox

Hela riket

% _ > o m ; m N

Tabell 6.20 Utvecklingen av de driftekonomiska underskotten samt hur dessa täcks vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1966—1970

År Årligt drift- Statligt drift- Kommunalt bidrag från Huvudmannens ekonomiskt och hyresbidrag annan än huvudmannen täckningsdel underskott mkr abstal % abs. tal % abs.tal %

mkr mkr mkr

1966 44,7 11,1 24,8 2 7,2 30,4 68,0 1967 56,1 13,0 23,2 2 7,5 38,9 69,3 1968 75,8 15,4 20,3 3 8,3 54,1 71,4 1969 97,2 27,2 28,0 9 8,1 62,1 63,9 1970 l34,0 43 2 32,2 0 8,2 79,8 59,6

nära 1/3 1970. Detta innebär att de kom- munala bidragen från andra än huvud- männen samt huvudmännens täckningsdel 1970 svarade för 80 mkr (68 %) av det årliga driftunderskottet om 134 mkr.

Den relativt sett tyngsta utgiftsposten för verkstäderna utgörs som nämnts tidigare av personalkostnaderna, som 1970 svarade för 163,3 mkr (56 %) av totala omsättningen. Av personalkostnaderna utgjorde lönerna till arbetstagare 95,6 mkr. Det kan diskuteras om dessa lönekostnader bör beaktas i sam- band med att underskottet beräknas. Det kan nämligen hävdas att den handikappade arbetskraft, som bereds arbete vid verkstä- derna, om detta sysselsättningsalternativ inte funnits, till ganska stor del hade varit hänvi- sade till någon annan försörjningskälla såsom förtidspension, sjukersättning, socialhjälp el- ler dylikt. Härvid bör dock det viktiga påpekandet göras att ett antal arbetstagare fått sin lön reducerad till följd av utgående förtidspension eller viss annan ersättning. Enligt utredningens studie av de anställda vid verkstäderna i december 1970 uppbar ca 1/4 förtidspension, varav något under hälften hel förtidspension. I lönekostnader för arbetsta- garna ingår även s.k. lönebikostnader, vilka inte skulle ha förelegat vid ett tänkt alterna- tiv att företag för skyddat arbete ej funnits. Trots dessa reservationer har emellertid ut— redningen ansett det motiverat att presentera ett räkneexempel, varvid det årliga driftun- derskottet 1970 beräknats med bortseende från lönekostnaderna för arbetstagare. Det således framräknade underskottet synes ut- redningen vara ett mer rättvisande mått på

kostnaderna för verksamheten. Härvid har erhållits ett _underskott på 38 mkr, dvs. 134 minus 96 mkr. Det synes riktigast att, i stället för till antalet godkända platser, relatera nämnda underskott till den genomsnittliga beläggningen 1970, som enligt arbetsmark- nadsstyrelsens sammanställningar var 9 450. Detta ger då ett framräknat driftunderskott på ca 4 000 kr per år och sysselsatt. Detta kan då jämföras med det på gängse sätt framräknade underskottet per år och syssel- satt om ca 14 200 kr. Att detta tal är högre än den tidigare nämnda platskostnaden beror på att underskottet relaterats till det genom— snittliga antalet sysselsatta under 1970, vil- ket var mindre än antalet godkända platseri slutet av samma år.

6.3.4 Kortfattad diskussion av de samhälls- ekonomiska kostnaderna för skyddat arbete

För att bedöma kostnaderna för den skydda- de verksamheten är det självfallet inte till- räckligt att enbart se till de bokföringsmässi- ga resultaten och underskotten. För att utröna de faktiska samhällsekonomiska kost- naderna och vinsterna skulle krävas en om— fattande kostnads-intäktsanalys. Fil. lic. Harald Niklasson gjorde i anslutning till Statskontorets översyn av arbetsmarknads- verkets organisation en studie av den sam- hällsekonomiska lönsamheten av arbetsträ- ning och skyddad sysselsättning (SOU 1968: 61, kapitel 11).

Utredningens i föregående avsnitt presen- terade räkneexempel kan ses som ett mycket anspråklöst försök att ta fram ett annat mått

på underskottet per sysselsatt i skyddat verkstadsarbete än de vanligtvis angivna vär- dena. Enligt utredn'ingen torde även det härvid framkomna väsentligt lägre under- skottet med stor sannolikhet överskatta de totala samhällsekonomiska kostnaderna för verksamheten. I räkneexemplet har nämligen inte tagits hänsyn till andra positiva kon- sekvenser av skyddat arbete, vilka borde ingå i en kostnadsintäktsanalys. Genom arbete vid verkstad för skyddat arbete bidrar den enskilde till sin egen försörjning samt med— verkar i en produktion av varor eller tjänster. Genom den inkomst arbetstagarna uppbär erhålls också skatteintäkter, vilka till stor del skulle ha uteblivit vid exvis alternativet förtidspension. Vårdnadshavare (förälder) och vårdinstitution kan i vissa fall frigöras för andra uppgifter, främst kanske då psy- kiskt utvecklingsstörda erhåller skyddat ar- bete. Den kanske betydelsefullaste effekten är att människor ges möjlighet att uppleva tillfredsställelsen och meningsfylldheten i att överhuvud taget ha en anställning och delta- ga i produktionen. Denna liksom en annan psykologisk effekt, nämligen att ingå i en arbetsgemenskap, är givetvis mycket svåra att mäta i ekonomiska termer. Man torde vidare kunna hävda att dessa psykologiska effekter i en hel del fall, tillsammans med den allmänna träning och rehabilitering som skyddat arbete innebär, bidrar till ett för- bättrat hälsotillstånd både medicinskt och psykiskt. Härigenom kan det antas att mera omfattande samhälleliga vårdinsatser kan be- gränsas.

Utredningen har inte .ort en kostnadsin- täktsanalys av den skyddade verksamheten. Om alla de ovan anförda troliga positiva effekterna samt kostnaderna för denna kun- de beaktas i en sådan, finns det starka skäl anta att resultatet snarare skulle påvisa en samhällsekonomisk vinst än motsatsen. Ut- redningen vill framhålla önskvärdheten av att en sådan analys kommer till stånd.

För att närmare försöka kartlägga vilka faktorer som påverkar det ekonomiska utfal- let vid verkstäder för skyddat arbete har utredningen gjort vissa studier av befintligt material och specialundersökningar. Sålunda genomfördes under vintern 1969/70 en en- kätundersökning hos landets samtliga huvud- män. Härvid efterfrågades vissa uppgifter om arbetstagarnas sammansättning, produktio- nens huvudsakliga branschinriktning och för— delning på s. k. egen- och legotillverkning, förekomsten av samarbete i vissa frågor mellan olika verkstäder samt huvudmännens synpunkter på samordningsbehov och -åtgär- der. Enkätens uppläggning och resultat åter- finns i bilagan till huvudbetänkandet. Vidare har gjorts en analys av vissa driftekonomiska uppgifter, som funnits tillgängliga inom ar- betsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå. Analysen syftade bl. a. till att studera sam- bandet mellan driftunderskottet samt kapa- citetsutnyttjande och produktionsvärde.

De olika specialundersökningarna avsåg att utröna vilka skillnader, som förelåg mel— lan länen och mellan län med olika huvud- mannaskap, primär- eller landstingskommu- nalt. Uppgifter ställdes samman om samtliga drygt 200 verkstäder. Detta nödvändiggjorde en begränsning av datainsamlingen till vissa bestämda delar av materialet. Tanken var att resultaten från enkätundersökningen och specialstudierna tillsammans skulle ge viss vägledning för bedömning av vilka faktorer, som kan antas vara av väsentlig betydelse för det ekonomiska utfallet. Studierna gav tyd- ligt vid handen att det är ett flertal förhållan- den, som spelar in och förklarar den mycket stora spridningen av underskottet mellan såväl länen som skilda verkstäder inom dessa. Förutom på de studerade faktorerna bör kanske främst pekas på de olika arbetsobjek- tens lönsamhet. Vidare föreligger skillnader vad avser möjligheterna att anpassa arbetsme- toderna till de anställdas skiftande arbetshin- der och arbetsförmåga samt verkstadslokaler- nas utformning och ändamålsenlighet. Skill- nader föreligger även beträffande förekoms-

ten och storleken av ett arbetsvårdskansli hos huvudmannen och därigenom också i fråga om ansvarsfördelningen mellan de en- skilda föreståndarna och nämnda kansli i för driften så väsentliga frågor som produkt- och materialenskaffning, kalkylation samt mark- nadsföring och försäljning av egna produk- ter.

Utredningen kunde sålunda konstatera ett mycket komplext samspel av en mängd faktorer, som alla i större eller mindre ut- sträckning påverkar det ekonomiska resulta- tet. Det visade sig mycket svårt att genom de brett upplagda och för enskilda verkstäder inte särskilt djupgående analyserna finna några entydiga samband mellan underskot- tets storlek och vissa driftekonomiska förhål- landen. Detta konstaterande ledde till att utredningen under hösten 1970 beslöt anlita en särskild expert för att göra en mer inträngande studie vid ett begränsat antal verkstäder. Det uppdrogs åt civilekonom Bo Wiedenborg att göra denna specialundersök- ning. Avsikten var att försöka fastställa systematiska skillnader mellan" en grupp verkstäder med låga och en grupp med höga underskott.

6.3. 5 . l Enkätundersökningen

I den tidigare nämnda enkätundersökningen ombads huvudmännen att ange såväl den egna som legotillverkningens huvudsakliga branschinriktning. Att döma av de härvid erhållna resultaten är den egna tillverkningen relativt klart koncentrerad till främst följan- de fem branscher: Metallvaru-, tråvaru-, möbel-, maskin- och elektroindustrin. Dessa branscher har i nämnd ordning angivits flest antal gånger. Några användbara uppgifter om de olika branschernas tyngd mätt exempelvis i produktionsvärde erhölls dessvärre inte. Även övriga tillverkningar som angivits avser industriell produktion. Legotillverkningens inriktning är något mer spridd över fler industribranscher än den egna tillverkningen. Även här dominerar dock metallvaru-, trä- varu-, maskin- och elektroindustrin.

Vad avser fördelningen mellan egen- och

legotillverkning erhölls uppgifter från huvud- männen om att den egna tillverkningen svarade för i genomsnitt ca 35 % av totala försäljningsvärdet 1968. Mycket stora skill- nader förelåg mellan länen. Förhållandevis höga andelar egentillverkning hade man i bl. a. Stockholms kommun och län samt i de fyra nordligaste länen. Däremot hade man genomsnittligt låga andelar egentillverkning bland verkstäderna i Götalandslänen samt nordvästra Svealand och södra Norrland. Relativt stora skillnader förelåg dock mellan de län, som omfattas av nämnda riksområ- den. Enligt erhållna uppgifter svarade 1968 den egna tillverkningen för drygt hälften av totala försäljningsvärdet i Kalmar, Hallands och Gävleborgs län. Däremot utgjordes till- verkningen så gott som enbart av legopro- dukter i Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs län.

För att se i vad mån något samband föreligger mellan huvudmannaskap och insla- get av egentillverkning har en fördelning av länen gjorts efter det huvudmannaskap, som rådde vid tidpunkten för enkäten, dvs. hös- ten 1969. Härvid kunde man finna att det bland län med såväl landstingskommunalt som primärkommunalt huvudmannaskap fanns sådana där inslaget av egna produkter är lågt resp. högt. Någon skillnad förelåg sålunda inte.

Verkstäder med någon legotillverkning angav i enkäten hur många företag man hade tillverkning för. Dessa uppgifter gav vid handen att varje verkstad med sådan tillverk- ning utförde arbeten åt genomsnittligt nära 5 företag. Detta genomsnittstal varierade mel- lan länen från omkring två företag per verkstad i några till över åtta i andra. Relativt stora skillnader förelåg också mellan enskilda verkstäder. Enligt enkäten hade exempelvis av de sammanlagt 26 verkstäder- na i fyra län med genomsnittstal överstigan- de sju företag/verkstad, 12 verkstäder lego- tillverkning åt genomsnittligt mindre än 7 företag, medan 7 hade legotillverkning åt vardera 12 eller fler företag.

Vid majoriteten av verkstäderna svarade dessa själva för anskaffning av legoarbeten.

En klar skillnad erhölls dock mellan de primär- och landstingskommunala verkstä- derna. I de senare var det ganska vanligt att ackvisition av arbetsuppgifter skedde genom såväl den egna verkstaden som av ett samord- ningsorgan. Även i några län med primär- kommunalt huvudmannaskap har en samord- ningsman knutits till landstinget bl. a. för att hjälpa till med produktanskaffning. I enkä- ten erhölls också data om hur många verkstä- der som uppgav att de under de senaste tre åren fått hjälp med orderanskaffning från arbetsmarknadsstyrelsen. Endast ett förhål- landevis litet antal (ca 25) verkstäder hade erhållit sådan hjälp. Den klart övervägande majoriteten av verkstäder uttalade sig för att sådan hjälp var värdefull.

Till de huvudmän, som hade någon egen tillverkning ställdes en fråga hur försälj- ningen av de egna produkterna var organise- rad. De fasta svarsalternativen var: Egen försäljningsorganisation, grossist, varuhus, annat sätt. Det först angivna alternativet var betydligt vanligare i förhållande till de övriga bland verkstäder med landstingskommunalt huvudmannaskap. Bland övriga verkstäder var försäljning via egen organisation eller grossist ungefär lika vanligt. Endast ett fåtal verkstäder angav att försäljning genom en varuhuskedja förekommit.

Slutligen skall från enkätundersökningen endast nämnas vissa data beträffande pro- duktionssamarbetet mellan verkstäderna. En fråga ställdes om samarbete förekommer med annan skyddad verkstad vad gäller uppdelning/fördelning av arbetsobjekt, fram- ställning av olika detaljer/komponenter, ge- mensam beställning av material. Inte direkt överraskande visade resultaten att samarbe- tet är mer utvecklat i de fall ett landsting eller en landstingsfri kommun är huvudman. Samarbetet synes då huvudsakligen ske mel- lan verkstäder inom den egna huvudmannens område. Skillnader i fördelningen mellan ja- och nejsvar erhölls på samtliga de tre områ- den inom vilka frågades om samarbete före- kommer. I gruppen med landsting som hu- vudman var exempelvis fördelningen mellan ja- och nejsvar vad avser gemensam beställ-

ning av material 45—19, vilket kan jämföras med 6—84 bland län med primärkommuner som huvudmän.

6.3.5.2 Specialundersökning vid ett begrän- sat antal verkstäder

Den av Bo Wiedenborg för utredningens räkning utförda specialundersökningen syfta- de till att utröna i vilka avseenden det förelåg skillnader mellan ett antal verkstäder med låga resp. med höga underskott. Under- sökningen lades upp som en intensivstudie av ett begränsat antal verkstäder. ] samråd med utredningen och arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå valdes tio verkstäder ut, varav fem ur en grupp där underskottet under tre år varit lågt samt fem ur en grupp där detta varit tämligen högt under tre år. Undersökningen har bestått i dels en analys av befintliga driftekonomiska och andra data från verkstäderna och dels besök vid varje enhet, varvid bl.a. föreståndaren intervjua- des. Studien utfördes under första halvåret 1971.

Av den bilagda konsultrapporten framgår att utredningsmannen ställde upp ett antal hypoteser om samband mellan underskottet och vissa variabler angående driftekonomi och driftförhållanden. Förutom en testning av dessa har även presenterats ett antal rekommendationer beträffande bl. a. pro- duktion, marknadsföringsorganisation och utbildning för att förbättra betingelserna för verkstädernas ekonomi. Vad först avser hy- potestestningen av eventuella samband mel- lan ekonomiskt resultat och vissa variabler konstateras, i likhet med vad som gjorts i utredningens egna studier, att det är svårt att finna några entydiga och klara samband. Något uppenbart samband har sålunda i specialundersökningen inte kunnat konstate- ras mellan arbetstagarnas bedömda arbets- kapacitet och verkstadens ekonomiska resul- tat, mellan utnyttjat timtal per belagd plats och ekonomiskt utfall och inte heller mellan produktionsvärde per belagd plats och verk- stadens driftekonomiska resultat. Däremot erhölls ett samband mellan underskottets

storlek och personalkostnadernas andel av bearbetningsvärdet vid verkstäderna. Verk- städer med låga underskott hade i allmänhet lägre lönekostnadsandel för såväl arbetstagar— na som för den anställda personalen. Likaså var frånvaron i regel lägre vid verkstäder med låga än vid de med höga underskott. De observationer, som utredningsmannen .orde vid sina besök vid verkstäderna, tyder enligt honom också på vissa andra samband. Han menar sålunda att det föreligger ett positivt samband mellan bättre produktionsförutsätt- ningar i form av maskinell utrustning, lämp- liga lokaler etc. och bättre ekonomiskt resul- tat. Vidare att det föreligger ett positivt samband mellan större marknadsaktivitet och ett bättre ekonomiskt utfall. Som en följd av dessa två slutsatser menar utred- ningsmannen också att det finns ett positivt samband mellan objektets lämplighet ur ar- betssynpunkt och ekonomiskt resultat.

Konsultrapporten avslutas med vissa re- kommendationer avseende bl. a. produktion, marknadsföring, organisation och utbildning. De överväganden som härvid görs och de synpunkter som lämnas framgår av nedan- stående utdrag ur konsultrapporten:

"Produktion

Några av de bästa verkstäderna har en produktion som karakteriseras av olika ar- betsmoment inom ett och samma uppdrag. Detta ger möjlighet till lämplig uppläggning av arbete för arbetstagare med olika handi- kapp, samtidigt som verkstaden kan få ett skäligt pris för den totala arbetsuppgiften.

Vidare kan konstateras att verkstäder med vissa automatiska maskiner kan äta sig uppdrag av sådant slag, som kräver viss automatisk bearbetning men som följdarbe- ten ger olika slag av halvautomatiska och manuella arbetsuppgifter.

Förutsättningen för att kunna åta sig sådana arbeten är en satsning på lämplig maskinpark. De flesta monteringsavdelningar beläggs med okvalificerade och synnerligen dåligt betalda och för arbetstagarna ofta icke meningsfyllda arbetsuppgifter. Försök om

möjligt att reducera sådana olönsamma av- delningar och arbeten.

Marknadsföring

Med marknadsföring menas också arbetsan- skaffning. Det är odiskutabelt att man inom många, kanske de flesta, väsentligt brister när det gäller att sälja sin arbetskapacitet. Detta innebär i sin tur att man får så få förfrågningar, att man varken har olika produktionsaltemativ att välja mellan, eller vågar ta ut skäliga priser.

Förutsättningen för en aktiv marknads- bearbetning är givetvis att man har något att erbjuda. Detta kan vara en bra maskinpark med möjlighet till låga priser, snabb leverans- kapacitet, speciell kunskap inom visst fack- område eller helt enkelt ett rykte om felfria leveranser i rätt tid.

Organ isa tion

De ursprungligen primärkommunalt ägda verkstäderna har under senare år i hög grad övergått i landstingens ägo. En sådan omor- ganisation till större enheter medför kon- sekvenser bl. a. i följande avseenden: arbetsfördelning, dvs. fördelningen av ar- betsuppgifter mellan olika medarbetare, samt arbetsgrupperingen; befogenhetsfördelningen, dvs. ningen av beslutanderätten; kommunikationen. Beträffande arbetsfördelningen gäller det att ta tillvara de kunskaper, intressen, färdig- heter och andra förutsättningar, som skilda individer besitter. När det gäller tillverk- ningsplanering i detalj torde denna kunna göras bättre av verkstadsföreståndare och hans medarbetare än av någon annan. Det är viktigt att den på orten kände föreståndaren får behålla kontakten med de företag, för' vilka han redan tidigare utför produktion och med vilka han tidigare slutit avtal.

En central organisation har en bättre möjlighet till totalöversikt över arbetsbelägg- ningen inom landstinget. Vidare kan en central organisation föra förhandlingar med

fördel-

stora företag ”på högre chefsnivå” och av- seende större partier. En central organisation kan tillhandahålla service i anställningsfrå- gor, olika produktionsfrågor etc.

Vid en större organisation finns det möj- ligheter att utnyttja arbetsfördelningens po- sitiva egenskaper, dvs. främst att skaffa vissa specialister och samordnare.

Kommunikationen försvåras i en större organisation. Därför gäller det att ha klara regler beträffande de olika enheternas arbets- uppgifter, befogenheter etc. Dessa regler minskar kommunikationsbehovet. Därtill kommer att ju större befogenhet som före- ståndaren får, desto mer begränsas antalet meddelanden, som måste skickas.

Sett från landstingets centralorganisation krävs vid en stark delegering dock ett till- fredsställande ekonomiskt-administrativt styrsystem. Ett sådant system ger förestån- daren möjlighet att sköta sin verkstad inom vissa angivna ramar, samtidigt som centralor- ganisationen har möjlighet att utan personlig övervakning följa resultatet och vid behov företa korrigeringar.

Utbildning

Utbildning föreslås på följande nivåer:

l politiker och kommunala tjänstemän 2 arbetsvårdschefer, centrala tjänstemän, verkstadsföreståndare

3 arbetsledare, stödarbetare (specialarbe- tare)

4 arbetstagare Många verkstäder har blivit stora organisa- tioner redan i sig. Andra organisationer kommer att ingå som delar i en större organisation genom uppgången i landstings- organisationer. Dessa större enheter kräver större kunskaper inom områden som pro- duktionsplanering, ekonomi med budge- tering och kalkylering, marknadsföring, chefs- och ledarkunskap etc.

Arbetsledare och stödarbetare kommer inom de större organisationerna att få tillfäl- le till avancemang i större utsträckning än tidigare. De skall således skolas för befordran i lämpliga fall.

Förändrad maskinpark, krav på större flexibilitet i produktionen m. ni. kan komma att ställa krav på arbetstagarnas utbildnings- behov.

Politiker och kommunala tjänstemän, slutligen, bör ges möjlighet till bättre för- ståelse för de ekonomiska och arbetsmässiga problem, som verkstäderna arbetar under.”

7. Yrkesinriktad habilitering av psykiskt

utvecklingsstörda

7.1 Inledning

Skälen till att psykiskt utvecklingsstörda fått en viss särställning inom arbetsvården är de speciella svårigheter som gruppen möter på arbetsmarknaden och som är förknippade med själva handikappet. Därtill kommer att gruppen under tidigare habilitering i stor utsträckning hållits samman i för utveck- lingsstörda särskilda behandlingsformer.

I detta kapitel kommer att redogöras något för orsaker till utvecklingsstörning, antalet utvecklingsstörda, den särskilda lag- stiftning som reglerar omsorgema om de utvecklingsstörda, de vanligaste formerna av undervisning och vård samt arbetsvårdens insatser vad särskilt gäller skyddat arbete.

7.2 Vård och utbildning

7.2.1 Orsaker till psykisk utvecklingsstör- ning Beträffande orsakerna till psykisk utveck- lingsstörning och det beräknade antalet per- soner i landet som betecknas som utveck- lingsstörda skall i det följande lämnas en kort sammanfattning som i huvudsak bygger på dels Forssman-Olow: ”De psykiskt ut- vecklingsstörda, deras utbildning och vård”, dels ”Omsorger om psykiskt utvecklings- störda, SOU 1966: 9". Till begreppet psykisk utvecklingsstörning

hänförs en rad tämligen olikartade och till sitt orsakssammanhang delvis okända till- stånd, vilkas gemensamma kännetecken är att de intellektuella funktionerna är under det normala. Denna brist har, om mani verklig mening skall kunna tala om utveck- lingsstöming, förelegat vid födelsen eller i vart fall har den manifesterats under utveck- lingsperioden, dvs. i allmänhet före 16-års- åldern. Skada som inträffar senare i livet så att tidigare intellektuella talanger går förlo- rade hänförs i princip inte till begreppet utvecklingsstörning. Tillstånd av sådant slag benämns demenstillstånd.

Nedsättningen av de intellektuella funk- tionerna kan vara av mycket varierande grad från den höggradiga efterblivenheten, som gör individen helt beroende av omgivningen, till den endast lätta efterblivenheten med relativt ringa konsekvenser för individens anpassning i samhället.

Psykisk utvecklingsstöming samman- hänger i betydande utsträckning med att någon skada eller defekt drabbat hjärnan. Sådana skador har särskilt hög frekvens i de svåraste tillstånden av utvecklingsstörning. Utvecklingsstörningen kan vara orsakad av arv, dvs. genetisk, eller betingad av andra faktorer. Även i det förra fallet kan den utvecklingsstörde ha föräldrar utan nedsätt- ning i de intellektuella funktionerna. I övriga fall kan 'hjärpskadan ha uppkommit under fosterutvecklingen, förlossningen eller under

de första levnadsåren p. g. a. vissa infektio- ner, olycksfall etc. Ämnesomsättningssjuk- domar, som delvis kan vara ärftliga, utgör en viktig orsaksgrupp.

7.2.2 Antal utvecklingsstörda

Antalet psykiskt utvecklingsstörda torde uppgå till ca 1 % av befolkningen, dvs. omkring 80000 människor. Vid en sådan beräkning torde man ha utgått från alla som har en ”hämmad förståndsutveckling”, men alla dessa är inte i behov av särskilda omsorger. En hel del klarar sig tillfredsstäl- lande i samhället utan särskilda åtgärder. Under slutet av 60-talet företog man en inventering inom landstingsområdena, dock utan enhetlig metodik, varvid framgick att personer som skulle omfattas av omsorgs- verksamheten torde uppgå till 0,50—0,75 % av befolkningen, dvs. omkring 50 000 män— niskor. Långt ifrån samtliga dessa är i behov av institutionsvård. Antalet elever i särsko- lorna har successivt ökat från 0,6 0/00 av befolkningen är 1960 till närmare 0,9 o/oo år 1968. Det torde vara realistiskt att räkna med 1 o/Qo inom den närmaste tiden, vilket skulle betyda ca 8 000 elever. Antalet skol- pliktiga utvecklingsstörda, inkl. utvecklings- störda vid förskola och träningsskola, torde totalt sett dårvid komma att uppgå till 10 000 (Psykiskt utvecklingsstörda barn, ungdomar, vuxna under redaktion av Karl Grunewald, Sthlm 1969).

7.2.3 Vård och utbildning

Sedan 1944 har landstingen haft skyldighet enligt lag att svara för utbildningen av ”bildbara sinnesslöa”. Det är alltså först i och med tillkomsten av denna lag som barn vilka kunde tillgodogöra sig undervisning fick rätt och skyldighet att gå i skolan. Ge- nom tillkomsten av 1954 års lag ”om under- visning och vård av vissa psykiskt efterbliv- na”, ålades samhället att också svara för att vård bereddes dem som inte kunde gå i skola. Redan 1960 begärde riksdagen en översyn av denna lag, vilket resulterade i att

särskilt tillkallad utredningsman 1966 avgav betänkandet ”Omsorger om psykiskt utveck- lingshämmade”, (SOU 1966: 9).

Utredningen föreslog att landstingen ge- nom särskild omsorgsstyrelse skulle vara skyldiga att bereda alla psykiskt utvecklings- störda undervisning, vård och omsorger i övrigt. 1967 antog riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget "Lag an- gående omsorger om vissa psykiskt utveck- lingsstörda”. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1968. En grundläggande princip i denna lagstiftning är att den utvecklingsstörde har rätt till den undervisning som han kan tillgodogöra sig. Detta gäller sålunda alla utvecklingsstörda — även de som förr ansågs "obildbara". Undervisningen ges inom sär- skolan och omfattar förskola, skola för grundundervisning, träningsskola och yrkes- skola. Elever som inte kan placeras i någon av dessa skolformer erhåller särskild under- visning. Särskolplikt föreligger från 7 till 21 år (i vissa fall 23 år).

För vården av utvecklingsstörda finns vårdhem, specialsjukhus, sysselsättningshem och daghem för barn. För utvecklingsstörda som inte kan bo i sitt eget hem, men som inte är i behov av institutionsvård erhålles bostad i enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Vid vårdinstitutioner bedrivs arbetsterapi. För vuxna utvecklingsstörda som bor utan- för sådana institutioner anordnas sysselsätt- ningshem, där arbetsterapi ingår som en del i verksamheten. Eftersom denna del av vården av psykiskt utvecklingsstörda är den som har närmast anknytning till skyddat arbete lämnas en något utförligare redovisning av arbetsterapins syfte och inriktning.

7.2.4 Riktlinjer för arbetsterapin

Socialstyrelsen har i en PM om ”Habilite- ringsinriktad arbetsterapi och skyddad sys- selsättning för psykiskt utvecklingsstörda” (nov. 1966) angivit målsättning och verksam- hetsformer. Där heter det bl. a. att arbetste- rapin har till uppgift att stimulera, pröva och träna elevernas arbetsförmåga med sikte på

bästa möjliga anpassning till ett meningsfullt arbete. För att nå bästa habiliteringsresultat ges även inom ramen för arbetsterapin kon- tinuerlig uppövning och träning av hygie- niska och sociala färdigheter (ADL-träning = Activity of Daily Living), socioterapi och viss teoriundervisning.

Arbetsterapin omfattar både sedvanliga terapiarbeten som vävning, sömnad och olika former av handslöjd och industriell arbets- terapi, dvs. bl.a. enklare maskinarbeten, monterings- och sorteringsarbeten samt paketering. Arbetsuppgifterna bör vara rea- listiska varmed menas att dessa skall i största möjliga utsträckning ha anknytning till in- dustrins produktion. Om de arbetsuppgifter som eleverna ofta utför vid en vårdinstitu- tion såsom köks- och städarbeten m.m. heter det att dessa under förutsättning av metodisk prövning och träning kan hänföras till habiliteringsinriktad arbetsterapi.

Sysselsättningshemmen är en omsorgs- form för elever som bor i eget hem eller motsvarande och skall i princip ha samma uppdelning av arbetsterapin som inom en vårdinstitution. Detsamma gäller resurser för social träning, ADL-träning och teoriunder— visning.

Arbetsterapin utgör den första länken i den mera systematiskt uppbyggda yrkesin- riktade habiliteringskedjan för de utveck- lingsstörda. Man strävar därvid efter att hålla isär arbetsterapin i två stadier. Det första stadiet har karaktären av förberedelse och träning för stadium II, som ställer högre krav på uthållighet och övrigt som fordras i en arbetssituation.

För elever som kunnat tillgodogöra sig arbetsterapins olika moment med stegvis ökad svårighetsgrad på uppgifterna sker en omplacering till avdelning för industriell arbetsterapi. Liksom inom den övriga arbets- terapin ställs även här krav på att arbetsupp- gifterna differentieras både till innehåll och svårighetsgrad. Till följd av grav funktions- nedsättning blir för många den industriella arbetsterapin det sista steget i den yrkesin- riktade habiliteringen. För utfört arbete ut- går i regel viss ersättning.

För elever som också kunnat tillgodogöra sig den industriella arbetsterapins ökade krav på arbetskapacitet och som även i övriga avseenden motsvarar fordringarna kan det bli aktuellt med en omplacering till skyddat arbete, i flertalet fall skyddat verkstadsar- bete och oftast till verkstad eller avdelning för enbart psykiskt utvecklingsstörda.

Den här beskrivna habiliteringsgången, där det ena stadiet avlöser det andra, blir givetvis inte aktuell i samtliga fall. Principen är den att eleven placeras in i den terapi- eller arbetsform som motsvarar hans eller hennes förutsättningar med tanke på grad av funktionsnedsättning, mognad m. m. De be- skrivna vård- och arbetsformerna för utveck- lingsstörda har illustreratsi figur 7.1.

7.3 Skyddat verkstadsarbete

7.3.1 Utveckling, mannaskap

omfattning och huvud-

Skyddat verkstadsarbete för psykiskt utveck- lingsstörda har i jämförelse med sådant arbete för övriga handikappgrupper tillkom- mit under senare år. Första verkstaden star- tade 1961 i Hässleholm, men flertalet verk- städer har anordnats under andra hälften av 1960-talet. 1/5 av verkstäderna tillkom un- der 1969—1971. Antalet av arbetsmarknads- styrelsen godkända verkstäder eller verk- stadsavdelningar uppgick vid ingången av 1972 till 36 med tillhopa ] 001 platser. Förteckning över verkstäder och verkstadsav- delningar återfinns i tabell 7.l. I inte mindre än sex län saknades i början av 1972 särskild verkstad eller avdelning för psykiskt utveck- lingsstörda, nämligen Uppsala, Söderman- lands, Göteborg och Bohus (landstingsområ- det), Skaraborgs, Kopparbergs och Väster- bottens län. I något av dessa län planeras att inom den närmaste tiden starta verkstadsar- bete för gruppen. I ett län, Kronobergs, fanns verkstadsavdelningar på 5 orter för utvecklingsstörda. Dessutom hade ett antal utvecklingsstörda integrerats i de reguljära verkstäderna. I de uppräknade länen som saknade särskilt anordnade verkstäder torde

VÅRD-

lNSTlTUTION Arbetsterapi I

Arbetsterapi I I för

ABL-träning Social träning Undervisning

Avdelning

industriell arbetsterapi

SKYDDAT ARBETE

Skyddad verkstad, helt eller

delvis för psyk. ut—

vecklings- störda

it.—_ |. | Halv-

tåääéiäffe' H.M..

| betscentral | arbete _]

SYSSE LSÄTT- NI NGSH EM Arbetsterapi Arbetsterapi

I I! för

AD L-träning Social träning Undervisning

Avdelning

industriell arbetsterapi

..,—___.

Beredskaps- arbete för handikappade

Figur 7.1 Vård och arbete för psykiskt utvecklingsstörda

de utvecklingsstörda, i vart fall i ett par län, ha integrerats i de reguljära verkstäderna. Antalet utvecklingsstörda torde dock utom vad gäller Västerbottens län vara obetydligt. Av redovisningen följer att tillgången regio- nalt sett på skyddade verkstadsplatser för personer med mera betydande nedsättning av de intellektuella funktionerna för närva- rande år synnerligen ojämn.

Huvudmän för dessa verkstäder för skyd- dat arbete är med något undantag lands- tingen (+ Gotlands, Göteborgs och Malmö kommuner) med omsorgs- eller arbetsvårds- styrelser som ledande organ. Föräldraföre- ningen för utvecklingsstörda barn (FUB) har tidigare på vissa orter initierat tillkomsten och påtagit sig huvudmannaskapet för viss verkstad, men senare överlåtit driften till resp. landsting.

7.3.2 Olika verkstadsforrner

Skyddat verkstadsarbete för psykiskt utveck- lingsstörda har kommit att anordnas i delvis annorlunda former än för övriga svårsyssel- satta. En stor del av platserna har som ovan angivits anordnats vid särskilda verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda, i en del fall med nära anknytning till vårdinstitutionen. På vissa håll har man valt att inrätta en särskild avdelning inom en reguljär skyddad verkstad. Härutöver förekommer det i viss utsträckning att utvecklingsstörda får plats vid reguljär skyddad verkstad, dvs. integreras helt med övriga handikappade. Lokala för- hållanden i avseende på arbetslokal, arbetsta- garnas sammansättning rn. m., har varit avgö- rande för graden av åtskillnad mellan avdel- ningen för utvecklingsstörda och den övriga verkstaden. I några fall förekommer det att

Tabell 7.1 Verkstäder och verkstadsavdel- ningar för skyddat arbete för psykiskt ut- vecklingsstörda, godkända för statligt drift- bidrag 1972

Län Verkst adsort Antal platser AB Stockholm 120 Sundbyberg 15 Huddinge 35 Järna 18 E Linköping 40 Norrköping 30 Söderköping 20 F Jönköping 20 Vetlanda 15 G Ljungby 15 Strömsnäsbruk 15 Tingsryd 18 Växjö 15 Åseda 14 H Hultsfred 7 I Klintehamn 20 K Asarum 85 Karlskrona 25 L Hässleholm 35 Kristianstad 20 M Malmö (Malmö kommun) 70 Stehag (landstinget) 50 N Halmstad 30 0 Göteborg _(Göteborgs kommun) 24 P Ulricehamn 15 S ljammarö 30 T Orebro 25 U Olf sta 40 Västerås 30 X Sandviken 15 Y Sundsvall 25 Örnsköldsvik 15 Z Bräcke 10 Ostersund 15 BD Boden 15 Piteå 10

Antalet enheter: 36 Antal platser 1 001

de utvecklingsstörda, kanske främst p.g.a. arbetsuppgifternas art, hålls samman till en enhet inom en verkstad utan åtskillnad i övrigt. I andra fall åter förekommer en synnerligen strikt uppdelning innebärande bl. a. åtskilda arbetslokaler och omklädnings— rum.

Att särskilda verkstäder eller avdelningar för gruppen utvecklingsstörda kommit till stånd torde höra samman med att gruppen under tidigare vård— och habiliteringsinsatser behandlats åtskild från övriga grupper handi- kappade. Gruppen har också till viss del behövt en särskild instruktions— och inlär— ningsteknik. Därtill kom behovet av visst

särsldlt stöd och speciella omsorger. När de första initiativen togs till anordnande av skyddat verkstadsarbete för utvecklings- störda hade detta helt karaktären av försöks- verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen hade dittills i endast blygsam omfattning erfaren- heter av gruppens förutsättningar för en yrkesinriktad habilitering, varför man ansåg det mest naturligt att också ge den aktuella arbetsvårdsformen en speciell karaktär. Under senare år har kunnat iakttas en strävan till integration även av de utveck- lingsstörda med övriga handikappade inom skyddat arbete. Anordnandet av särskilda avdelningar vid reguljära skyddade verkstä- der får ses som ett steg i den riktningen. Vidare har som nämnts ett antal utvecklings- störda, visserligen arbetstagare med en inte alltför svår störning, integrerats helt med övriga anställda. Alternativa lösningar på verkstadsutformningen _framgår av figur 7.2. Med alternativ 4 skall förstås att arbets- terapin lokalmässigt har en nära anknytning till den skyddade verkstaden. Aktiviteterna som sådana är åtskilda. Arbetsmarknadsver- kets medverkan berör endast den skyddade verksamheten. Verkstäder med en lokalmäs- sigt nära anknuten arbetsterapi har endast anordnats på ett fåtal platser. Arbetsmark-

Skyddad verkstad 1 — samtl. handikappgrupper (reguljär verkstad)

Skyddad verkstad 2 — enbart för psyk. utv.störda (specialverkstad)

Skyddad verkstad

3 Avd. för psyk. avd. för övriga utv.störda handikappgrupper Arbets- Skyddad verkstad 4 terapi — enbart för psyk. utv.störda

Figur 7.2 Alternativa verkstadsutform- ningar

nadsstyrelsen har i samarbete med socialsty- relsen utarbetat vissa riktlinjer för verkstä- dernas utformning och drift. Dessa återges under avsnitt 7.7.

7.3.3 Rekrytering av arbetstagare

Rekrytering av arbetstagare till verkstäderna eller avdelningarna för psykiskt utvecklings- störda är till viss del beroende av verkstadens läge i förhållande till t. ex. vårdinstitutioner för denna handikappgrupp. Som nämnts förekommer i några fall att den skyddade verkstaden ligger inom eller i mycket nära anslutning till ett vårdhem och i dessa fall har flertalet vid verkstaden rekryterats bland de intagna vid Vårdhemmet. Dessa är i regel

de intagna på Vårdhemmet. Dessa är i regel svårt utvecklingsstörda. Ca 1/4 av de anställ- da är intagna på vårdhem. Övriga bor i eget hem, hos föräldrar, på inackorderingshem eller liknande (se tabell 7.2).

Eftersom arbetsförmedlingen i princip även disponerar dessa platser skall arbets— vårdsutredning föregå anställning vid skyd- dad verkstad. Vanligtvis blir det personal vid vårdinstitutioner, vårdnadshavare eller annan som har ansvar för den utvecklingsstörde, som aktualiserar frågan om arbete vid skyd- dad verkstad. Frågan om en arbetsplacering vid skyddad verkstad prövas av arbetsför- medlingen jämte ev. andra alternativ, t. ex. halvskyddat arbete. I en del fall föregås en anställning av vissa andra åtgärder genom

Tabell 7.2 Boendeformer för psykiskt utvecklingsstörda anställda vid verkstäder för skyddat arbete

Län Verkstadsort Boendeform:

föräld- rahem

mack.- hem

vård- hem

eget hem

Stockholm Huddinge Carlslund Sundbyberg Järna Söderköping Norrköping Linköping Jönköping Vetlanda Växjö Ljungby Tingsryd Strömsnäsbruk Hultsfred Klintehamn Karlskrona Asarum Kristianstad Hässleholm Rönneholm Georgshill Halmstad Göteborg Ulricehamn Hammarö Orebro Olfsta gård Sandviken Ornsköldsvik Sundsvall

KXCv—lmWOZ Z !" 75—31

0 14 50

4:- No

#OÖOOMNOQ Oi—åNOOOOON

OOONOOOOOD—ONOO

i—w & >— Jäv—OMC—

N

OOONDOONOOOMP— ÄOOOWOOONOONOOOOOOO

.— #ONOOUJONOOOQOWOOONQOOO-b

xo Obh—Lp

243 139 415 28,1 % 16,1 % 47,9 %

coax O

arbetsvården, såsom anlagsprövning, arbets- prövning och/eller arbetsträning.

7.3.4 Positiva effekter av anställningen

I likhet med vad som gäller för anställda vid verkstäder i allmänhet medför anställningen en rad positiva effekter för den aktuella handikappgruppen. Därtill torde för de ut- vecklingsstörda arbetet vid skyddad verkstad medföra vissa ytterligare effekter. Hit hör den arbetslivs- och yrkesträning, som själva anställningen medför. Som nämnts i annat sammanhang är sådana erfarenheter mindre förekommande hos utvecklingsstörda i all- mänhet än hos övriga grupper. Man kan alltså säga att anställningen vid skyddad verkstad för en hel del av gruppen under en relativt lång introduktionsperiod får karaktä- ren av träning i funktioner som har med en anställning att göra, t. ex. ta sig till och från arbetsplatsen, passa tider m.m. (social trä- ning), men kanske framför allt träning i materialkännedom, verktygshantering, ma- skinbearbetning och instruktionsförståelse.

Andra positiva effekter är t. ex. de ökade möjligheterna till behovstillfredsställelse ge- nom lönen från arbetet. Som redovisas i avsnitt 7.5.6 når flertalet inte upp till några högre inkomster, men i jämförelse med de

ev. flitpengar som erhålles i direkta vårdfor- mer utgör inkomsten likväl en stimulans för de anställda. Därtill kan läggas den sociala träningen som blir en följd av tillgång till egna medel. För en del har anställningen medfört att vårdnadshavare, förälder eller annan anhörig, eller vårdinstitution avlastats arbete för tillsyn och omvårdnad under den tid arbetet pågår. Värdet av denna effekt torde vara utomordentligt stort, i synnerhet när det gäller anhöriga. Som framgår av tabell 7.2 bor inte mindre än 48% av samtliga anställda i föräldrahemmet,

Av figur 7.3 framgår vissa särskiljande drag mellan arbetsterapi och skyddat arbete.

7.4 1966 års utredning angående omsorger— na om psykiskt utvecklingsstörda

I det följande återges vissa avsnitt av den rubricerade utredningens presentation och ställningstagande till skyddat arbete för ut- vecklingsstörda. Efter att ha erinrat om bl. a. Arbetsmarknadsutredningens påpekande att» stora grupper arbetshindrade, däribland psy- kiskt efterblivna, som var det begrepp som då användes, väntade på effektiv habilitering och arbetsvård, konstaterar utredningen att det inte förelåg någon skyldighet för lands- tingen att anordna skyddad sysselsättning. ]

Verksamhetsform Syfte Den handi— Plats Uppgifter Ledning Ersätt- Anställ- kappade ning ning Sysselsättnings— Ett led i Har ingen Dagcen- Industriell Aktivi— Habili- Ingen och arbetsterapi den tota— eller viss ter, fri- förträning tetsin— terings- som del av dag- la habili- arbetsför- stående riktad ersätt- centerverksamhet teringen måga eller knu- ning tet till Aktive- olika for- ringsform mer av boende Skyddat arbete Förvärvs— Arbetsför— Arbets- Industri- Produk- Lön ef- Anställ- arbete. mågan va- plats ella tions- ter pres- ning med Ett led i dem inrik— tation anställ- den yrkes- starkt. En tad el. tidlön ningsför- mässiga del har låg + sociala måner. habilite- andra har förmåner ringen en rel. hög Kollektiv- kapacitet avtal Figur 7.3 Arbetsterapi — skyddat arbete. Några särskiljande drag 192 SOU 1972:54

det sammanhanget hänvisas till 1951 års utredning om vård av psykiskt efterblivna, som konstaterade att den skyddade syssel- sättningen inte ansetts böra specialiseras med hänsyn till arbetshindret utan skulle avse alla partiellt arbetsföra.

Utredningen går därefter närmare in på frågan om skyldighet för landstingen att anordna skyddade verkstäder för utveck- lingsstörda och anför:

"Enligt vår mening kan den skyddade verksam- heten i många fall inte bedrivas på samma sätt för de psykiskt utvecklingshämmade som för andra partith arbetsföra. De utvecklingshämmade behö- ver nämligen en längre uppträningstid och ofta utöver själva verkstadsarbetet även viss undervis- ning och den tidigare nämnda ABL-träningen samt bli föremål för kurativ verksamhet. Erfarenheter visar också att det ofta är nödvändigt att ha särskilda lokaler för de utvecklingshämmades skyd- dade sysselsättning. Efter en tids vistelse i sådan särskild verkstad kan det emellertid vara möjligt att bereda den utvecklingshämmade plats i en verkstad inom arbetsvården. Vi förordar därför att det skall ingå i landstingens omsorger om de psykiskt utvecklingshämmade att anordna skyddad syssel- sättning, där det lämpligen kan ske. Till landstingen bör i detta fall utgå statsbidrag utan villkor att platserna skall stå till arbetsförmedlingens förfo- gande. Med hänsyn till samordningen mellan den skyddade sysselsättningen och centralstyrelsens övriga omsorger om de psykiskt utvecklingshäm— made — en samordning som är särskilt viktig för att den utvecklingshämmade inte skall bli bortglömd utan få adekvat vård om han inte förmår delta i den skyddade sysselsättningen — är det nödvändigt att centralstyrelsen svarar för planeringen och utvecklingen samt utövar ledningen av den skyd- dade sysselsättningen men givetvis i samråd med andra myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsen, som för närvarande har överinseende över hela arbets- vården och som har erfarenhet av den skyddade sysselsättningen, bör vara tillsynsmyndighet.

Den här föreslagna skyldigheten för landstingen att inom vården av psykiskt utvecklingshämmade anordna skyddad sysselsättning bör emellertid inte hindra att dessa bereds plats inom arbetsvården, när det är lämpligt. Ett sådant fall kan vara att en utvecklingshämmad vid centralstyrelsens verkstad fått sådan träning att det bäst gagnar hans fortsatta utbildning att han förs över till arbetsvården. Det kan också inträffa att önskemålet om behållen kontakt med det egna hemmet väger så tungt att den utvecklingshämmade bör beredas plats i en verkstad för skyddad sysselsättning ihemorten i stället föri en landstingsverkstad på annan ort.

För psykiskt utvecklingshämmade som inte är intagna i vårdhem och får sysselsättning där och som inte kan delta i skyddad sysselsättning på verkstad bör som hittills finnas sysselsättningsav- delningar, lämpligen benämnda sysselsättningshem.

Dessa blir således externa institutioner som an- vänds under dagtid”.

Vid remissbehandlingen gav förslaget om att skyddad sysselsättning för psykiskt ut- vecklingsstörda skulle ingå i centralstyrel- sernas (nuvarande omsorgsstyrelser) omsor- ger upphov till delade meningar hos remiss- instanserna. Arbetsmarknadsstyrelsen ansåg att normaliseringspn'ncipen, dvs. att så långt som möjligt söka utnyttja de resurser som redan finns på olika områden i samhället, också borde gälla de psykiskt utvecklings- störda. Förslaget att centralstyrelserna skulle driva de speciella verkstäderna för utveck- lingsstörda borde enligt arbetsmarknadssty- relsen endast bli aktuellt i ett fåtal fall. Styrelsen framhöll vidare, att ett organisato- riskt särskiljande inom landstingen av de skyddade verkstäderna för psykiskt utveck- lingsstörda bröt mot den pågående utveck- lingen. Bl. a. var den förknippad med drift- ekonomiska nackdelar. Arbetsmarknadssty- relsen förordade att driften av verkstäder för utvecklingsstörda skulle handhas av "lands- tingets arbetsvårdsorgan. Vidare framhöll styrelsen att även platserna vid verkstäder eller avdelningar för utvecklingsstörda skulle stå till arbetsförmedlingens förfogande, så ”att en arbetsmarknadsmässig prövning blir en del av bedömningen vid nyanställning av arbetstagare”. Arbetsmarknadsstyrelsen an- såg slutligen att skillnaden mellan skyddade verkstäder och andra verksamhetsformer för sysselsättning av psykiskt utvecklingsstörda borde komma till bättre uttryck än vad som utredningen föreslagit.

Även övriga i propositionen refererade remissorgan framhöll betydelsen av en nära samverkan mellan de ansvariga för omsor- gerna av de utvecklingsstörda och länsarbets- nämndernas arbetsvårdsavdelningar.

Vissa landsting ansåg emellertid att verk- städerna för psykiskt utvecklingsstörda bor- de tillhöra centralstyrelsernas ansvarsområde och att den dittills tillämpade regeln att arbetsförmedlingen disponerade platserna vid skyddade verkstäder skulle tas bort.

Dåvarande medicinalstyrelsen, som delade utredningens uppfattning att skyddad verk-

samhet inte kan bedrivas på samma sätt för psykiskt utvecklingsstörda som för andra partiellt arbetsföra, var tveksam om man borde ta bort gällande statsbidragsvillkor innebärande att platserna skall stå till arbets- förmedlingens förfogande. En sådan ändring befarade styrelsen kunde komma att försäm- ra ”en naturlig” medverkan från arbetsvår- den. Enligt medicinalstyrelsens mening till- varatogs utredningens intentioner bäst ifråga om den yrkesmässiga habiliteringen om me— dicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utformar bestämmelser för pla- nering och ledning av skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda.

Departementschefen ansåg inte att en lagstadgad rätt skulle tillkomma de psykiskt utvecklingsstörda att få del av skyddad sysselsättning då sådan rätt ännu inte tillkom övriga handikappgrupper. Han ansåg inte heller att några särskilda statsbidragsvillkor innebärande att annat organ än arbetsför- medlingen skulle ha dispositionsrätten till platserna borde föreskrivas för anordnande och drift av verkstäder för utvecklingsstörda. Beträffande den organisatoriska ansvarsför- delningen för verksamheten hänvisade depar- tementschefen till lösningar som tog hänsyn till de lokala förhållandena.

7.5 Utredningens undersökning om psykiskt utvecklingsstörda vid verkstäder för skyddat arbete

Samtidigt med att utredningens särskilda undersökning om anställda vid verkstäder för skyddat arbete (den s. k. decemberundersök- ningen 1970) genomfördes, inhämtades upp- gifter om anställda med begåvningshandi- kapp i en särskild studie. Uppgifterna er- _hölls i huvudsak från befintliga register. I decemberundersökningen ingick psykiskt ut- vecklingsstörda endast i den mån de hade anställning vid reguljära skyddade verkstä- der. I den studie vars resultat här skall redogöras för, ingick utvecklingsstörda som arbetade vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder (specialverkstäder) eller avdel- ningar vid reguljära verkstäder. Upplägg-

ningen var utom i ett avseende identisk med decemberundersökningen. Medan den senare undersökningen i flera avseenden är repre- sentativ för verkstäder i allmänhet begrän- sades studien över psykiskt utvecklingsstörda till endast tre län. Dessa var Östergötlands, Kronobergs och Örebro län. Den främsta anledningen till denna begränsning till endast ett fåtal län var de påtagliga länsvisa skillna- derna i förekomsten av särskilda skyddade verkstäder för den aktuella handikapp- gruppen. Då det stod klart att en riksomfat- tande undersökning inte kunde genomföras och en allmän representativitet därmed inte kunde erhållas, ansågs en undersökning med samtliga anställda i ett fåtal län ge mera än en urvalsundersökning i ett något större antal län.

Eftersom metodiken för denna undersök- ning var identisk med den för decemberun- dersökningen hänvisas till den senare beträf- fande tillvägagångssätt för uppgiftsinsamling, bearbetning m.m. (se bilagan till betänkan- det). Bortfallet kunde helt elimineras, vilket främst förklaras av att huvuddelen av uppgif- terna erhölls från arbetsförmedlingens regis- ter. Materialet utgjorde 13 % av samtliga som vid slutet av 1970 hade anställning vid speciell verkstad eller avdelning. I resultat- redovisningen görs vissa jämförelser med skyddade verkstäder i allmänhet. Resultaten från studien över psykiskt utvecklingsstörda avses i dessa jämförelser inte spegla speciella verkstäder eller avdelningar i allmänhet utan resultaten kan endast återföras på förhållan- dena i de tre studerade länen.

7.5.1 Bakgrundsdata

Underlag för undersökningen var som nämnts anställda vid särskilda verkstäder eller avdelningari Östergötlands, Kronobergs och Örebro län representerande tillsammans fyra fristående verkstäder och fyra verkstads- avdelningar. I undersökningen ingick 121 personer. Av dessa kom 67 från Östergöt- lands, 47 från Kronobergs och 7 från Örebro lån. Ålders- och könsfördelning visar i järn- förelse med övriga handikappade som har

anställning vid skyddade verkstäder, att psykiskt utvecklingsstörda har en väsentligt lägre genomsnittsålder och en jämnare för- delning mellan könen. Vid verkstäder i all- mänhet utgjorde anställda som var under 25 år mellan 6 och 7 %. Motsvarande andel för psykiskt utvecklingsstörda var 39 %. Inte mindre än 83 % var under 35 år. I december- undersökningen utgjorde kvinnornas andel 32 % medan den bland enbart psykiskt utvecklingsstörda i de tre länen uppgick till 37 %. Samtliga i undersökningen var ogifta.

7.5.2 Anställning på öppna arbetsmarkna- den

I undersökningen efterfrågades om den an- ställde någon gång haft anställning av mera fast karaktär på den ordinarie arbetsmarkna- den eller drivit egen rörelse. Provanställ- ningar eller anställningar av mera tillfällig natur skulle således inte inräknas. Resultaten visar att 20% hade sådan erfarenhet att jämföra med 90 % för reguljära verkstäder. Praktiskt taget samtliga som hade haft arbete på öppna marknaden kom från Östergötland. Ingen av de anställda i Kronobergs län hade sådana yrkeserfarenheter. Resultaten tyder på att de anställda i Östergötland skulle ha en genomsnittligt något högre arbetsför- måga. Antalsmässigt uppgick de som hade haft arbete på öppna marknaden till 24. Hälften av dem hade en sammanlagd anställ- ningstid på 5 år eller mer. Flertalet hade haft anställning inom lantbruks-, transport- och serviceområdena.

Den främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde var sjukdom eller skada som inte hade ett påvisbart samband med arbetet. Här torde själva han- dikappet som sådant ha varit starkt bidragan- de till att arbetsuppgifterna inte kunnat fullgöras, De övriga, 5 av 24 personer, hade slutat p. g. a. att företaget lagts ned.

7.5.3 Dominerande arbetsmarknadsstatus

I undersökningen ingick att göra en bedöm- ning av den anställdes arbetsmarknadsmäs-

siga situation under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad. Formuläret upptog sju fasta svarsalternativ. För att visst arbetsmarknadsstatus skulle vara tillämpligt förutsattes att detta hade präglat den anställdes förhållanden samman- hängande under minst 3 månader under mätperioden. Endast ett, det mest domine- rande alternativet av upptagna sysselsätt- ningsstatus, skulle anges. Om två alternativ ansågs tillämpbaräskulle dessa rangordnas efter tidsomfång för resp. arbetsmarknads- status med redovisning på huvud- resp. bista- tus.

Fördelningen efter huvud- resp. bistatus framgår av tabell 7.3.

Tabell 7.3 Arbetsmarknadsstatus före an- ställning vid skyddad verkstad för ett urval psykiskt utvecklingsstörda

Huvud- Bi- status status

% %

Arbetsmarknadsstatus

Stadigvarande förvärvs- arbete Långvarigt arbetslös Sysselsatt i beredskaps- arbete och/eller arkivarbete Ej förvärvsarbetande Långtidssj ukskriven Omhändertagen för vård Medicinsk och/eller yrkes— mässig rehabilitering; arbetsmarknad sutbildning Ingen bistatus

11,6 9,9 79,3 100,0

Antal personer: 121 100,0

För hälften av dem som ingick i undersök- ningen präglades 2-årsperioden av att dessa inte hade förvärvsarbetat. Några hade tidiga- re haft anställning på ordinarie arbetsmark- nad, men hade gått arbetslösa länge. Den näst största orsaksgruppen är som synes de som under perioden varit omhändertagna för vård. Arten av vård har inte efterfrågats men det ligger nära till hands att anta, att flertalet varit omhändertagna på vårdhem, och att det i mindre utsträckning gällt sjukvård. En tredje orsaksgrupp av viss betydelse var de som under perioden genomgått rehabilitering — medicinsk eller yrkesmässig (arbetsvård) —

eller arbetsmarknadsutbildning. I övrigt no- teras att angivet sysselsättningsstatus i hög grad hade präglat de anställdas situation. Bistatus saknades för 80 %. För dessa han- dikappade var således angivet huvudstatus så dominant att inget av de övriga alternativen kom ifråga alls. I de fall bistatus förekom var den vanligaste kombinationen ej förvärvsar- bete som dominerande arbetsmarknadsstatus med medicinsk/yrkesmässig rehabilitering som bistatus.

7.5.4 Arbetsvårdsåtgärder

Det bör kanske först anmärkas att frågan avsåg arbetsvårdsåtgärder över huvudtaget och alltså inte begränsat till åtgärder som satts in omedelbart före själva arbetsplace- ringen vid skyddad verkstad. Åtgärdernas antal var relativt begränsade. Arbetsträning, som var den mest frekventa åtgärden, hade endast 15 % genomgått. För arbetsprövning var andelen ll %. övriga åtgärder var av helt obetydlig omfattning. Introduktionsutbild- ning hade endast 2 av 121 erhållit. Vid reguljära verkstäder är sådan utbildning mycket vanlig. Av de i december 1970 anställda hade hälften genomgått dylik ut- bildning.

7. 5.5 Ekonomiskt stöd

Undersökningen upptog frågor om ekono- miskt stöd, som den anställde uppbar utöver lönen. Som generell förutsättning gällde att eventuellt stöd skulle ha utgått samman- hängande under minst 3 månader. Redovis- ningen aVSer förhållandena vid undersök— ningstillfället, dvs. december 1970. Resulta- ten visar att hela 93 % hade förtidspension eller sjukbidrag. Endast 8 anställda hade inget samhälleligt ekonomiskt stöd. Den höga frekvensen av förtidspension torde för- klara den ringa förekomsten av övriga ekono- miska stödformer. Socialhjälp t. ex. uppbar inte någon.

Förtidspensionens frekvens var som nämnts hela 90 %. Som jämförelse kan näm- nas att vid reguljära verkstäder uppbar vid

motsvarande tidpunkt 25 % sådan pension. Av intresse är också att se de påtagliga skillnaderna mellan resp. förmånsstorlekar, vilket belysesi nedanstående tablå.

Slag av förtidspension

Hel 2/ 3 1/2 Verkstäder för psykiskt utveck- lingsstörda 89,0 % 8,0 % 3,0 % Reguljära verk- städer 40,0 % 35,0 % 25,0 %

Resultaten ger stöd för uppfattningen att arbetsförmågan bland anställda vid speciella verkstäder eller avdelningar för psykiskt ut- vecklingsstörda genomsnittligt var lägre än för anställda vid reguljära verkstäder.

7.5.6 Medeltimlön

Data har erhållits om de anställdas medeltim- lön i december 1970. Redovisningen avser medeltimlön före skatteavdrag men efter eventuella avdrag för förtidspension, yrkes— skadelivränta m.m. enligt ”Bestämmelserna

. om löne- och anställningsvillkor för vissa ar- . betstagare”, LBSS 70l . För dem som av olika

skäl inte var närvarande vid undersöknings- tillfället skulle anges den medeltimförtjänst, som den anställde erhöll då han eller hon senast var i tjänst. Det bör observeras att de nämnda lönebestämmelserna inte är tillämp- liga för arbetstagare som var intagen på vårdinrättning. Med vårdinrättning avses dock inte den som bor på inackorderingshem eller liknande och härför erlägger skälig ersättning för kost och logi. För dem som omfattades av avtalet och arbetade mot tidlön, utgick vid undersökningstillfället föl- jande timlöner för vuxna (fyllt 19 år):

Öre per arbetstimme enligt avtal i ortsgrupp: 3 4 5 823 846 893

1 LBSS 70 är benämningen på den överenskom- melsen om löne- och anställningsvillkor för handi- kappade vid verkstäder för skyddat arbete. Denna träffades i juni 1970 mellan Svenska landstingsför- bundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Tabell 7.4 Relativ fördelning på medeltimförtjänst av de arbetshandikappade vid verkstäder för skyddat arbete

Kön Antal

personer

Medeltimlön

Median- timlön

Mindre än 1 kr

S:a 1—2299 3—4299 5—6299 7—8199 9— %

Mänl 76 Kvinnorl 45 Samtliga 121 Reguljära verkstäder 990

7,9 46,1 15,6 51,1 10,7 47,9 0,8 1,1

32,9 26,7 30,6

14,9

6,6 6,7 6,6

56,0

0,0 100,0 2:82 0,0 100,0 2:34 0,0 100,0 2:63

22,2 . 100,0 8:46

l Psykiskt utvecklingsstörda

Vid undersökningstillfället omfattades de anställda i Östergötlands län av de centralt antagna lönebestämmelserna, men däremot inte anställda i Kronobergs och Örebro län. I de senare länen hade ingen av de anställda en medeltimlön som uppgick till 3 kr. I in— komstlägena under 3 kr återfanns 1/4 av de anställda i Östergötlands län. Nästan 60 % av samtliga i undersökningen kom därför att ha en medeltimlön som låg under 3 kr, att jämföra med 2 % för anställda vid reguljära verkstäder. En tredjedel av de psykiskt ut- vecklingsstörda tjänade mellan 5 och 7 kr i timmen. Endast 8 anställda erhöll en lön som inte reducerades på grund av lönebe— stämmelsernas samordningsregler, dvs. de tjä- nade mellan 8 och 9 kr per timma. Antalet var detsamma som för dem som inte erhöll någon form av förtidspension, vilket styrker riktigheten i grunddata.

7.5.7 Arbetskapacitet

I undersökningen efterfrågades den bedömda arbetskapaciteten. Anvisningar för sådan be- dömning har utfärdats av arbetsmarknads- styrelsen. I redovisningen har skiljts mellan dem som hade mindre än 1/3 arbetskapaci— tet, dem som hade mellan 1/3 och 2/3, och dem som hade mer än 2/3 arbetskapacitet. Bedömningarna har gjorts i förhållande till vad som anses vara en normalprestation på den ordinarie arbetsmarknaden.

Mer än hälften av de psykiskt utvecklings- störda i de studerade länen bedömdes ha en arbetskapacitet som uppgick till högst 1/3 av

»Tabell 7.5 Relativ fördelning på arbetskapa- citet av de arbetshandikappade vid verkstä- der för skyddat arbete

Arbetskapacitet

Högst 1/3—2/3 2/3—1/1 Kanf.n. 1/3 ej be- dömas

Psykiskt utveck- lings- störda Reguljä- ra verk- städer

57,0 41,3 0,8 0,8100,0%

22,2 42,4 31,1 4,3100,0%

en normalprestation. Härvid förelåg en mar- kant skillnad mellan anställda i Östergöt- lands och Kronobergs län. I Östergötlands län bedömdes 25 av 67 (37 %) anställda tillhöra den lägsta kapacitetsgruppen. Mot- svarande tal i Kronobergs län var 40 av 47 (85 %). Jämförelse har gjorts med reguljära verkstäder varvid noteras att motsvarande andel för dessa utgjorde omkring 22 %. Intressant att konstatera är att omkring 40 % av de anställda i bägge verkstadsformerna återfanns i kapacitetsläget 1/3—2/3. Bland utvecklingsstörda bedömdes återstoden ha en lägre arbetskapacitet. Vid de reguljära verkstäderna däremot bedömdes en något större andel ha en högre än en lägre arbetska- pacitet.

7.5.8 Förutsättningar för arbete på öppna arbetsmarknaden

I undersökningen ingick en fråga om hur arbetsvården och verkstadsledningen bedöm- de den anställdes möjligheter vara att få och behålla en anställning på den ordinarie ar- betsmarknaden. l anvisningarna angavs att bedömningen skulle ske utifrån lokala ar- betsmarknadsförhållanden, förutsatt att den anställde inte uttalat en bestämd önskan att söka sig till annan ort, som ansågs kunna påverka möjligheterna att erhålla arbete. Vid bedömningen skulle anges om förutsätt- ningarna ansågs: 1. goda; 2. mindre goda; 3. nästan obefintliga.

Förutsättningar %

Goda 4,1 Mindre goda 23,1 Nästan obefintliga 7 2,7 Antal personer: 121 100,0

Fördelningen på de tre alternativen avvi- ker obetydligt från de resultat som erhölls i decemberundersökningen, dock att de som bedömdes ha nästan obefintliga förutsätt- ningar utgjorde en något större andel bland de utvecklingsstörda. Att fördelningen ändå inte avvek mera påtagligt är överraskande med tanke-på de resultat som erhållits om frekvensen av förtidspension och bedömd arbetskapacitet. Förtidspension hade som nämnts tidigare 9 av 10 men bara 1 av 4 vid de reguljära verkstäderna. Möjligen är förkla- ringen den att de psykiskt utvecklingsstörda ,i regel var betydligt yngre och att åldern i sig verkade i positiv riktning vid bedömningen.

7.6 Vissa data om intellektuellt arbetshind- rade inom arbetsvårdsverksamheten

Den av arbetsmarknadsstyrelsen i skrivande stund tillgängliga statistik, som redovisar de arbetsvårdssökande efter arbetshinder, avser 1970. Utvecklingsstörda har i denna statistik sammanförts med övriga med begåvningshan— dikapp till en grupp kallad intellektuellt arbetshindrade. Erfarenhetsmässigt vet man att de, som i vanlig mening betecknas som psykiskt utvecklingsstörda, dvs. de mera gravt störda, utgör den övervägande delen av denna arbetshindergrupp.

Under 1970 uppträdde 95 599 personer som sökande vid arbetsvårdsexpeditionerna. 2 742 eller 2,9 % av dessa hade intellektuellt handikapp som huvudarbetshinder. Enligt preliminära uppgifter avseende 1971 har deras andel inte nämnvärt förändrats.

Kvinnornas andel utgjorde ca 38 % medan deras andel bland samtliga arbetsvårdssökan- de uppgick till drygt 28 %. Vidare kan noteras det utpräglat ungdomliga inslaget bland intellektuellt handikappade. Inte mindre än 60 % var under 25 år, vilket skall jämföras med 21 % för samtliga sökande. Ingen påtaglig skillnad mellan könen kunde iakttas.

Vid utgången av 1970 befann sig 531 arbetsvårdssökande med intellektuellt handi- kapp i någon av arbetsvårdsformerna arbets- prövning, -träning, utbildning eller anpass- ningskurs. Fördelning med samtidig redovis- ning av samtliga arbetsvårdssökande på de fyra formerna görs i tabell 7.7.

Sammanställningen visar att 21 % var föremål för prövning eller träning medan

Tabell 7.6 Fördelning på ålder och kön av arbetsvårdssökande 1970, som hade intellektuellt

handikapp Kön Hela l Ålder antalet

—20 21-24 25—34 35-44 45—54 55-—-65 65— Män 1 685 32,2 25 ,7 23,7 9,7 6,7 2,0 — Kvinnor 1 057 32,0 30,6 24,3 7,8 4,3 0,9 0,1 Samtliga 2 742 32,1 27 ,6 23,9 8,9 5,8 1,6 0,1 198 SOU 1972:54

arbetsvårdsåtgärder

Arbets— träning

Utbild- ning

Anpass- ningskurs

Intellekt. handikapp.

Samtliga arbetsv.sök.

78 365 53 1639 13 570 253

motsvarande andel för samtliga utgjorde 13%. Av de fyra nämnda arbetsvårdsfor- merna utgjorde yrkesutbildningen nästan 70 % bland psykiskt utvecklingsstörda. För samtliga arbetsvårdssökande utgjorde mot- svarande andel ca 85 %. En femtedel av alla som genomgått anpassningskurser under 1970 var psykiskt utvecklingsstörda.

Vid utgången av 1970 fanns 2 146 perso- ner med intellektuellt handikapp vid skyd- dade arbetsplatser. I tabell 7.8 redovisas denna grupp jämte samtliga som befann sigi skyddat arbete med fördelning på de olika formerna.

Den alldeles övervägande begåvningshandikappade var anställda vid företag för skyddat arbete. Motsvarande andel för samtliga anställda låg på mindre än hälften därav.

Slutligen skall nämnas några uppgifter om andelen intellektuellt handikappade i några arbetsvårdsformer av mera speciell karaktär. Sålunda var 129 arbetsvårdssökande inom gruppen under 1970 föremål för psykolo- giska anlagsundersökningar. Här kan noteras att gruppens relativa andel av dem som genomgick dylik undersökning (2,9 %) var

delen av de

lika stor som gruppens relativa andel av samtliga arbetsvårdssökande. Detta tyder på att man vid arbetsvårdsexpeditionerna anli- tar den fackpsykologiska expertisen i samma utsträckning för intellektuellt handikappade som för sökande i allmänhet.

Under 1970 erhöll 1910 arbetsvårdssö- kande bidrag och/eller lån genom arbets- marknadsverket till start av egen rörelse (näringshjälp), motorfordon, särskilda anord- ningar på arbetsplatsen, t.ex. handikapp- toalett, ramp för rullstol, eller vissa mindre verktyg som den handikappade behöver för att kunna utföra arbetet. I endast ett fall har sådant bidrag (ev. lån) varit avsett för en sökande med intellektuellt handikapp. Med hänsyn till handikappets art kanske man inte kan vänta sig något större antal sökande från denna grupp för t. ex. start av egen rörelse eller bidrag till motorfordon. Däremot hade man kunnat vänta sig att åtminstone några av de nära 300 ärendena, som avsåg verktyg eller anordningar på arbetsplatsen, berört sökande med nedsatt intellektuell kapacitet, i synnerhet som sådana verktyg m.m. även får utgå till personer som har arbete inom delar av den skyddade sektorn.

Tabell 7.8 Intellektuellt handikappade som i slutet av 1970 var i olika former av skyddat arbete.

Hela Därav antalet Skyddad verkstad

Särskilt beredskaps- arbete

Intellekt. handikappade

Samtliga i skyddat arbete

8,9

Inledningsvis kan konstateras att de allmän- na riktlinjer som dragits upp för skyddade verkstäder i allmänhet också tillämpats vid anordnande och drift av verkstäder för psy- kiskt utvecklingsstörda. Redan det faktum att man låtit anordna verkstäder för enbart denna handikappgrupp, vilket endast före- kommer för ytterligare ett par grupper ar- betsvårdssökande, ger dock en antydan om att synsättet är något annorlunda på psy- kiskt utvecklingsstörda än på svårsysselsatta i allmänhet. I det kontinuerliga samarbete som förekommer mellan arbetsmarknads- styrelsen och socialstyrelsen i frågor om skyddat arbete och övrig arbetsvård för psykiskt utvecklingsstörda har vuxit fram ett synsätt på den här berörda arbetsformen, som, utan att vara officiellt dokumenterad, ligger till grund för det praktiska arbetet.

Genom omsorgslagen har huvudmännen ålagts att anordna sysselsättningshem, som är avsedda för utvecklingsstörda som huvudsak- ligen vårdas i sina hem. Dessa sysselsättnings- hem syftar till att aktivera och habilitera den utvecklingsstörde inom en rad olika områden som är av betydelse för den sociala anpass- ningen. Deltagande i hemmens verksamhet har därför ansetts utgöra en god förberedelse för bl.a. anställning vid skyddad verkstad. Deras betydelse för rekrytering till skyddad verkstad tar sig bl. a. uttryck däri att arbets- marknadsstyrelsen och socialstyrelsen enats om principen att fortsättningsvis endast upp- föra skyddade verkstäder eller anordna verk- stadsavdelningar för psykiskt utvecklings- störda på orter inom vars upptagningsom— råde finns eller planeras sådant hem.

Utöver den sociala träning och aktivitet, som erbjuds vid sysselsättningshemmen, har stor vikt lagts vid att de som senare avses få arbete vid skyddad verkstad skall erhålla en yrkesinriktad utbildning.

Vid tillkomsten av de första verkstäderna för psykiskt utvecklingsstörda uppfördes ett antal verkstäder inom eller i direkt anslut- ning till en vårdinstitution. En sådan lokali- sering har man efter hand frångått. Motiven

härtill torde närmast vara att den sociala träningen i samband med arbetet uteblir, dvs. avsaknaden av mera normala förhållan- den för den anställde vad gäller läge (bostad/ arbete) samt bristen på en industriell yttre miljö.

Flertalet verkstäder för utvecklingsstörda drivs i enheter enbart avsedda för denna grupp. En del enheter har inte karaktä- ren av separat verkstad, utan betraktas som avdelningar till en reguljär verkstad. Lokala förhållanden bl. a. har kanske varit avgöran- de för vilken av de två formerna som kommit till stånd. Härtill kan nämnas en mellanform som finns i några få fall. Det förekommer att skyddad verkstad lokalmäs- sigt har en nära anknytning till sysselsätt- ningshem. Sådana lösningar anser arbets- marknadsstyrelsen vara mindre goda, då man eftersträvar en klar åtskillnad mellan vad som å ena sidan är att betrakta som social träning och allmän aktivering och å andra sidan produktivt arbete.

Från arbetsmarknadsstyrelsens sida beto- nas att normaliseringsprincipen skall tilläm- pas i största möjliga utsträckning även för gruppen utvecklingsstörda. Därför har man kunnat se en strävan under senare år att rekommendera huvudmännen sådana lös- ningar på verkstadsutformningen som inne- bär god integration mellan denna grupp och övriga som har anställning vid skyddade verkstäder. Detta motiveras inte enbart uti— från normaliseringsprincipen, utan också av produktionstekniska och ekonomiska skäl. Genom att anordna en särskild avdelning vid en ordinarie verkstad kan antalet verkstäder begränsas, vilket har betydelse ifråga om bl.a. transport och övrig hantering men också personalmässigt.

Som erinrats om tidigare föreligger en betydande skillnad mellan de anställda ifråga om arbetskapacitet. Generellt gäller att fler- talet psykiskt utvecklingsstörda liggerjämfö- relsevis lågt i arbetsförmåga. Detta faktum har medfört att arbetsmarknadsstyrelsen ställt krav på en viss minimiarbetsförmåga. Man har från arbetsmarknadsstyrelsens sida betonat den produktionsmässiga karaktären i

skyddat arbete gentemot t.ex. industriell terapi, som primärt har andra syften. Någon formell nedre gräns för arbetskapaciteten har inte fastlagts. Det har dock förekommit att en huvudman fått det godkända platsantalet reducerat sedan det visat sig att verkstaden inte kunnat beläggas med personal, som uppfyllt kraven på viss minsta arbetskapaci- tet. Trots denna markering av verkstäderna som produktionsenheter kan samtidigt kon- stateras, att den nedre gränsen ifråga om arbetsförmåga ligger mycket lågt vid ett antal verkstäder. Detta illustreras bl.a. av den ringa inkomsten som för 1968 och 1969 i medeltal uppgick till 1,91 kr per timme. Den lägsta timförtjänsten uppgick dessa år till 56 resp. 74 öre. Lönerna hade i flertalet fall baserats på prestation. Sedan allt fler kommit att omfattas av centralt antagna lönebestämmelser (sedan 1.1.1972 kollektiv- avtal) har lönerna stigit. 1970 uppgick me— dellönen till 3,32 kr per timme.

Även om arbetsmarknadsstyrelsen hävdat kravet på viss minsta arbetsförmåga har styrelsen emellertid klart deklarerat att — i de fall utvecklingsstörda fått anställning vid skyddad verkstad och det visat sig att arbets- kapaciteten ligger under den nedre gränsen — dessa likväl skall få stanna kvar till dess andra lämpligare sysselsättningsalternativ föreligger.

7.8 Utredningens överväganden och förslag

Totalt sett har genom framför allt till- komsten av omsorgslagen ett väsentligt stör- re ansvar lagts på samhället vad gäller vård och undervisning av de psykiskt utvecklings- störda. I och med att resurserna för vård och undervisning i skilda former förbätt- rats har också frågan om mera yrkesinrikta- de sysselsättningsalternativ aktualiserats för dem som bedömts ha förutsättningar att arbeta produktivt. Bland ansvariga organ för vården av utvecklingsstörda kan' iakttas en strävan att öka sysselsättningsgraden hos gruppen genom utbyggnad av arbetsterapini dess olika former liksom att öka antalet skyddade arbetsplatser. Det aktuella behovet

av skyddade platser för psykiskt utvecklings- störda har inte dokumenterats av arbets- marknadsstyrelsen. Vissa uppskattningar som gjorts av företrädare för vården av utvecklingsstörda anger att antalet platser skulle mångdubblas i förhållande till de ca 1 000 platser som för närvarande finns an- ordnade.

Frågan om behovet av skyddade verkstads- platser hör givetvis samman med bl. a. kra- vet på arbetskapacitet hos dem som avses få sysselsättning. Ställer man relativt höga krav på arbetsförmågan sjunker behovet av arbets- platser, eftersom en stor del av de utveck- lingsstörda har en starkt nedsatt arbetsför- måga. Behovet av habiliteringsresurser kom- mer under sådana förhållanden i stället att ligga på arbetsterapi och liknande aktiviteter. Utredningen kommer i det följande kapitlet att starkt betona nödvändigheten av en långt gående integrering av olika handikapp- grupper inom den av arbetsvård motiverade sysselsättningssektorn. Specialverkstäder för en viss handikappgrupp bör sålunda endasti begränsad utsträckning tillåtas komma till stånd i fortsättningen. Som en konsekvens därav anser utredningen det vara mindre ändamålsenligt att försöka sig på att kvanti- fiera behovet av skyddat verkstadsarbete för en enskild handikappgrupp. I stället anser utredningen att behovet av platser skall bedömas i sitt totala sammanhang och mind- re utifrån speciella former av arbetshinder. Detta gäller såväl landet i sin helhet som regionalt. Även om utredningen stannat för denna uppfattning måste likväl särskilt upp- märksammas, att i vissa delar av landet har för de psykiskt utvecklingsstörda inte anord- nats något skyddat verkstadsarbete alls eller i endast begränsad utsträckning. Mäter man insatserna utifrån vilka särskilda verkstäder eller avdelningar som anordnats kan konsta- teras att sådana saknas i inte mindre än sex län. I en del av dessa liksom i övriga län har de utvecklingsstörda integrerats helt i regul— jära verkstäder, men eftersom det antalet är synnerligen lågt kan ändå sägas att insatserna i form av tillgång till skyddat arbete är helt otillräckliga.

Till de allmänna riktlinjer som arbets- marknadsstyrelsen dragit upp för det skyd- dade arbetet för psykiskt utvecklingsstörda och som redovisats i det föregående vill utredningen ansluta sig. Vi anser sålunda att de riktlinjer som gäller för företag för skyddat arbete i allmänhet också skall tilläm- pas vid anordnande och drift av verkstäder för utvecklingsstörda. I de fall Specialverkstä— der anses vara motiverade är det viktigt att åtgärder vidtas för att motverka tendenser till institutionsprägel, vilket gäller i verksam- heten som sådan men också den yttre miljön kring företaget.

Enligt lagen angående omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda är landstingen skyl- diga att anordna sysselsättningshem. En viktig del av verksamheten vid dessa hem är den industriella arbetsterapin. Som nämnts har arbetsmarknadsstyrelsen och socialsty- relsen enats om principen att statsbidrag fortsättningsvis endast skall utgå till verkstä- der för skyddat arbete för psykiskt utveck- lingsstörda, som anordnats på orter som har tillgång till syselsättningshem eller där beslut fattats om att inrätta sådant hem. Utred- ningen ansluter sig till detta synsätt. Genom tillgången till en mera metodiskt upplagd industriell arbetsterapi ökas förutsättningar- na för utvecklingsstörda att träna upp arbets- förmågan och dessa blir på så vis bättre förberedda för anställning vid företag för skyddat arbete. För dem som inte anses klara de krav på arbetsförmåga som måste ställas är sysselsättningshemmet i många fall en mera adekvat hebiliteringsform.

Utredningen anser det vidare vara till fördel för habiliteringen av utvecklingsstörda — liksom arbetshindrade i övrigt — om de olika vård- och yrkesinriktade habiliterings- formerna hålls relativt åtskilda. Den mera vårdpräglade arbetsterapin, som primärt är en behandlingsform, bör således inte lokal- mässigt sammanföras med det produktions- inriktade skyddade verkstadsarbetet. En så- dan uppdelning behövs för att kunna utveck- la och tillämpa en metodik som tjänar syftena för de olika habiliteringsformema. Med det som nu sagts får dock inte förstås

att dessa och andra aktiviteter som berör de utvecklingsstörda skall isoleras från varandra. Eftersom var och en av de olika vård- och sysselsättningsformerna är en länk ihabilite- ringskedjan är det inte bara önskvärt utan också nödvändigt med en god samordning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har på senare år skärpt kraven på arbetsförmåga för syssel- sättning vid verkstäder för skyddat arbete innebärande bl. a. att det godkända platsan- talet i några fall reducerats. Utredningen kommer i det följande kapitlet att mera ingående behandla frågan om vilka som i första hand skall sysselsättas vid arbetsvårds- företagen. Redan i detta sammanhang kon- staterar utredningen emellertid att den över- vägande delen av de utvecklingsstörda, som för närvarande har anställning vid verkstäder- na, har en dokumenterad eller potentiell arbetsförmåga av det slag att den yrkesmässi- ga habiliteringen tillgodoses bäst inom ramen för det skyddade verkstadsarbetet.

Det är viktigt att man skapar goda förut- sättningar för en framgångsrik habilitering för dem som sysselsätts inom den skyddade verksamheten. Därför bör, som utredningen ser det, förberedande arbetsvårdsåtgärder sättas in i betydligt större utsträckning än vad som hittills varit fallet. På så vis kan antalet som p, g. a. bristfälligt beslutsunder- lag kommit till skyddad verkstad begränsas. Bland sådana förberedande åtgärder vill ut- redningen särskilt framhålla utbildning och provanställning. En mera begränsad yrkesin- riktad utbildning med-anknytning till de uppgifter som den anställde kommer att sysselsättas med vid verkstaden bör ges till alla, som med tanke på art av uppgifter och tidigare erfarenheter har behov därav. Därvid bör de riktlinjer kunna tillämpas, som arbets- marknadsstyrelsen utfärdat beträffande s. k. introduktionsutbildning, innefattande bl. a. utbildning efter en individuellt anpassad plan.

Eftersom det kan vara svårt att i tidigare habiliteringsforrner fastställa den faktiska arbetsförmågan anser utredningen det vara ändamålsenligt med en provanställning för att under en tid allsidigt kunna pröva den

handikappades förutsättningar för att arbeta produktivt. Tiden för sådan provanställning bör vara så lång som motiveras i det enskilda fallet. Utredningen förutsätter att gällande kollektivavtal — i den mån detta är tillämp- ligt — inte skall lägga hinder i vägen för en sådan anställningsform.

8. Målsättningen för skyddat arbete

8.1. Inledning

Det är kombinationen av ett eller flera arbetshinder, det allmänna.sysselsättningslä- get och den lokala arbetsmarknadssituatio— nen, som gör att en person är svårsysselsatt. Självfallet påverkar även arbetsmarknadssi- tuationen omfattningen och sammansätt- ningen av den grupp personer, som p. g. a. något handikapp inte kan erhålla arbete på den s.k. öppna marknaden. Detta innebär också att stora regionala skillnader föreligger vad gäller sammansättningen av gruppen arbetsvårdssökande, som erbjuds arbete i någon av de skyddade sysselsättningsfor- merna. Medan exempelvis personer med ganska begränsad arbetsförhet kan erhålla arbete på den reguljära marknaden i mer expansiva regioner, kan det i mer glesbygds- betonade delar av landet vara mycket svårt eller praktiskt taget omöjligt att bereda något äldre personer med endast ett måttligt handikapp sådant arbete.

Den genomsnittliga arbetskapaciteten, så objektivt nu denna låter sig bedömas, blir härigenom också olika bland de sysselsatta i skyddat arbete i områden med en expansiv resp. en vikande arbetsmarknadsutveckling. Detta förhållande har bl. a. kunnat beläggasi de särskilda studier beträffande sysselsatta i skyddat verkstadsarbete, som utredningen genomfört. Den av utredningen under vin- tern 1969/70 utförda enkätundersökningen

vid samtliga verkstäder för skyddat arbete gav sålunda vid handen att drygt 30 % av de manliga arbetstagarna vid verkstäder i de tre storstadslänen hade en bedömd arbetskapaci- tet understigande 1/3 av norrnalarbetskraf— tens. Motsvarande andel i de två nordligaste länen sammantagna var 10 %. Att inslaget av arbetstagare med förhållandevis begränsad arbetskapacitet är större i storstads- än i övriga län framgår även indirekt av andelen sysselsatta med förtidspension. I utredning- ens kartläggning av de i december 1970 anställda arbetstagarna vid verkstäder för skyddat arbete i ett urval län insamlades data om förtidspension. Av de anställda i Stor-Stockholm uppbar 43 % förtidspension och i Malmöhus län 33 %. Motsvarande procenttal för Västerbottens län var 13. Sistnämnda tal sjunker till 3 % om endast länets inlandsverkstäder medtages.

Tillgången totalt sett på skyddat arbete är begränsad. Detta innebär för personer med tämligen begränsad arbetsförmåga p. g. a. något handikapp och som är bosatta exempelvis i glesbygdslänens inland, att des- sa har relativt små möjligheter att erhålla skyddat arbete. I nämnda delar beläggs nämligen de skyddade platserna till en del av personer som p. g. a. åldersskäl i kombina- tion med lokal bundenhet, men utan särskilt starkt nedsatt arbetsförmåga, har uppenbara svårigheter att genom anställning på den reguljära arbetsmarknaden lösa sin försörj-

ningsfråga. I de mer sysselsättningsexpansiva delarna av landet kan däremot personer med ganska liten återstående arbetsförmåga — i några fall t. o. ni. de som har hel förtidspen- sion — erhålla skyddat arbete. På en del håll utgör den skyddade sysselsättningen sålunda nästintill en arbetslöshetshjälp för att bereda arbetslösa äldre och lokalt bundna personer arbete, medan den på andra mer är att betrakta som en socialpolitiskt motiverad stödform, gränsande till en sysselsättning förestavad av mer sociala och terapeutiska än arbetsmarknadspolitiska motiv.

Av den statistik som belyser arbetsvårds- verksamhetens utveckling och inriktning och tidigare gjorda utredningar samt av dessa föranledda beslut av regering och riksdag har också framgått att begreppet handikappad arbetskraft, svårsysselsatt, getts en tämligen vid innebörd i den hittills förda arbetsmark- nadspolitiken. Detta innebär att den arbets- marknadsmässiga rehabiliteringen i Sverige getts en betydligt vidare omfattning än som anges i den gällande ILO-rekommendatio- nen. Förutom i denna rekommendation an- givna grupper som av fysiska eller psykiska skäl är handikappade på arbetsmarknaden omfattas i Sverige även de som av olika sociala skäl är svårsysselsatta. Med sociala skäl menas då inte bara personer som p. g. a. social missanpassning eller med alkohol- problem kan ha svårigheter att utan vidare erhålla en anställning på reguljära arbets- marknaden, utan även de som p. g. a. hög ålder ofta då i kombination med lokal bundenhet får vidkännas dylika svårigheter.

Med hänvisning till den olikartade bety- delse den skyddade verksamheten kommit att få i dels skilda delar av landet och dels för skilda grupper arbetstagare med handi— kapp har utredningen funnit det angeläget att närmare försöka ange målsättningen för densamma. I det följande kapitlet framhålls sålunda det skyddade arbetets syfte att bidraga till en arbetsmarknadsmässig rehabi- litering. Vidare kommer att betonas verk- samhetens karaktär av produktion med upp- gift att bereda anställning åt de i verklig mening arbetshandikappade, medan övriga

arbetslösas sysselsättningsproblem får lov att lösas med andra medel. Kapitlet avslutas med några synpunkter på önskvärdheten och möjligheten av att inom den skyddade verk— samheten åstadkomma en integrering av oli- ka grupper handikappad arbetskraft.

8.2 Den skyddade verksamheten — ett led i den yrkesinriktade rehabiliteringen

Antalet personer i skyddat arbete, som kan erbjudas ett arbete på öppna marknaden, är mycket litet. Sålunda kunde 1969 och 1970 endast ca 4 % av samtliga sysselsatta i skyd- dat verkstadsarbete lämna detta för ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Den s. k. utplaceringsgraden har också mins- kat under 1960-talet. Bland orsakerna härtill kan pekas på den höjda ambitionsgraden att bereda allt svårare handikappade arbetstaga- re skyddad sysselsättning. Men även de stegrade kraven på arbetskraften torde ha spelat in.

Som nämnts tidigare har den skyddade verksamheten kommit att få en olikartad arbetsmarknadsmässig betydelse. För en del arbetshandikappade kan denna mer ha ka- raktären av en rehabilitering med sikte på ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För andra får det skyddade arbetet mer ses som en åtminstone tills vidare permanent sysselsättning. Även i det sistnämnda fallet innebär givetvis anställningen en rehabili- tering för den i dessa fall ofta gravt handi- kappade arbetskraften.

Samtidigt kan konstateras att en arbetsta- gares möjlighet att på lite sikt erhålla arbete på öppna marknaden inte enbart är avhängig vederbörandes arbetsförmåga eller läget på arbetsmarknaden. Oavsett nämnda förhållanden kan svårigheter föreligga för vissa grupper handikappade att behålla resp. erhålla arbete på den s. k. öppna marknaden. En del personer med exempelvis psykiska arbetshinder kan prestera ett mycket gott arbete i den oftast mindre krävande miljö, som det skyddade arbetet erbjuder, men klarar inte ett arbete på den reguljära mark-

naden med de krav som där i allmänhet gäller.

Ytterligare en grupp svårsysselsatta bör nämnas, för vilken den skyddade sysselsätt- ningen oftast blir av mer permanent karak- tär, nämligen de psykiskt utvecklingsstörda, vars arbetsförmåga i allmänhet är starkt nedsatt. Förutom att en relativt stor del av dessa arbetar vid de reguljära verkstäderna har det byggts särskilda verkstäder eller inrättats särskilda avdelningar vid verkstäder för skyddat arbete. För många av dessa arbetstagare gäller att de tidigare genomgått viss yrkesförberedande habilitering i form av industriell arbetsterapi. Härigenom har deras prestationsförmåga tränats upp så att place- ring vid skyddad verkstad blivit aktuell.

Utredningen anser att man även framöver skall ha en hög ambitionsgrad och kunna bereda även ganska svårt handikappade ar- betstagare skyddat arbete i syfte att åstad- komma en yrkesinriktad rehabilitering med siktet inställt på en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. För ett inte ovä- sentligt antal personer får man självfallet acceptera att denna sysselsättning blir per- manent och det praktiskt taget enda realistis- ka alternativet till arbetslöshet. Sistnämnda konstaterande får dock enligt utredningen inte utesluta att ansträngningar ständigt vid- tas för att öka förutsättningarna för samtliga personer i skyddat arbete att erhålla en anställning på den ordinarie arbetsmark- naden.

Som nämnts ovan är andelen persöner i skyddat verkstadsarbete, som årligen kan erbjudas en anställning på öppna marknaden, låg. Om den s. k. utplaceringsgraden kunde höjas skulle det betyda att man nått en bättre rehabiliteringseffekt mätt efter ande- len personer, som kan erhålla arbete i det reguljära yrkeslivet. Den befintliga kapacite- ten av skyddat arbete skulle kunna användas av ett större antal människor. Härtill kom- mer fördelen att nedbringa den genomsnitt- liga tiden för en anställning i skyddat arbete och därmed minska risker för s. k. institu- tionalisering. En alltför långvarig sysselsätt- ning i den vanligtvis mindre krävande och

lugnare arbetsmiljö ett skyddat arbete erbju- der, kan göra det svårare att ta steget från denna till ett arbete på den reguljära arbets- marknaden.

Fr. o. m. budgetåret 1971/72 har arbets- marknadsverket erhållit ett antal tjänster för uppföljning och medverkan vid utplace- ringen av anställda i de olika formerna skyddat arbete. Enligt utredningen måste även fortsättningsvis ökade arbetsförmed- Iingsinsatser göras för att åstadkomma en höjd utplaceringsgrad från företag för skyd- dat arbete till anställningar på den öppna marknaden. Denna strävan kan möjligen komma i konflikt med de höga ambitioner, som utredningen anser bör gälla såväl de allmänna anställningsvillkoren som arbets- miljön vid verkstäder för skyddat arbete. Det har exempelvis omvittnats från skilda håll att de genom tillkomsten av ett särskilt avtal för arbetstagare vid verkstäderna höjda lönerna medfört ett minskat intresse för att söka arbete på öppna marknaden. Inkomstlägena vid aktuella arbetsplatser på orten har i en del fall inte kommit att skilja sig nämnvärt från vad som gäller enligt detta avtal, varför en anställning på öppna marknaden av eko— nomiska skäl inte framstått som attraktiv. Även om det sålunda i några fall kan noteras ett minskat intresse bland de anställda att p. g. a. det förbättrade löneläget vid verkstä- derna söka sig till den reguljära arbetsmark- naden, anser utredningen att strävan efter en i det närmaste marknadsanpassad lönesätt- ning bör fortsätta. Enligt utredningen bör ambitionerna vara att skapa så goda förut- sättningar som möjligt för de anställda i skyddat arbete vad avser inte bara det ekonomiska utbytet, utan även ifråga om övriga anställningsvillkor. För att företagen för skyddat arbete verksamt skall kunna bidraga till en yrkesinriktad rehabilitering ställs särskilda krav på socialmedicinska och ergonomiska insatser. Vidare krävs en syste— matisk uppföljning av arbetstagarnas presta- tioner i olika arbetsuppgifter för att dels ge en allsidig yrkesträning och dels kunna be- döma varje individs förutsättningar för ett arbete på den öppna marknaden.

8.3 Den skyddade verksamheten — inriktad på produktion

Den skyddade verksamheten utgör ett av de många medel som ingår i den arbetsmark- nadspolitiskt motiverade arbetsvården. Vad gäller vissa delar av arbetsvårdsåtgärderna lämnas en inte oväsentlig medverkan av primär- och sekundärkommuner. Den stat- liga och kommunala arbetsvården är sålunda en del av samhällets totala sysselsättnings- politik, samtidigt som den utgör ett led i den enskildes arbetsmarknadsmässiga rehabilite- ring. Denna nära koppling mellan arbets- marknadspolitik och arbetsvård innebär att de tjänster, som arbetsvården kan erbjuda är till för de grupper svårsysselsatta, som har en viss minsta arbetsförmåga eller där denna bedöms kunna förbättras genom insättande av olika rehabiliteringsåtgärder.

Kommittén för partiellt arbetsföra upp- ställde i sitt betänkande från 1948 (SOU l948: 54) vissa minimifordringar beträffande arbetsförmågan hos de personer som skulle kunna erbjudas anställning i skyddat arbete. Personer som skulle komma i fråga för denna form av arbetsvård borde sålunda inte ha en varaktigt mindre arbetsförmåga än l/4 av den normala. Även den arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå, som 1971 presenterade ett förslag till ”Råd och anvisningar för verkstäder för skyddat arbete”, har försökt sig på en liknande precisering: ”I princip bör personer som har full förtidspension enligt lagen om allmän

försäkring — d. v. 5. en nedsättning av arbets- förmågan med minst 5/6 # ej kommai fråga för anställning vid verkstad för skyddat

arbete. Man måste emellertid beakta de möjligheter till förbättring av arbetsförmå- gan som kan föreligga även hos personer med full förtidspension. När frågan om anställan- de av personmed full pension aktualiseras skall därför i dessa fall arbetsförmågan och dess utvecklingsmöjligheter särskilt utredas”. Utredningen menar att skyddad verksamhet skall kunna beredas personer med en viss minsta arbetsförmåga. Av detta följer att praktiskt taget arbetsoförmögna inte skall

beredas sysselsättning vid företag för skyd- dat arbete. Utredningen har dock inte velat föreslå en precisering uttryckt i en viss grad av lägsta arbetsförmåga. Dels är dylika be- dömningar synnerligen svåra att göra och dels är arbetsförmågan inte någonting sta- tiskt utan undergår många gånger föränd- ringar. Risker föreligger enligt utredningen för att en bedömning av arbetsförmågan uttryckt i procent kan komma att tillämpas väl kategoriskt. Detta kan minska möjlighe- terna för personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga att någonsin komma i fråga för skyddat arbete i de fall en viss förbätt- ring av densamma inträffar.

Utredningen är medveten om att det skyddade arbetet i vissa fall kan vara ett bra instrument för att utröna en handikappad arbetstagares förutsättningar för arbete på skyddad verkstad eller öppna marknaden. Detta gäller i synnerhet de begåvningshandi- kappade, som i mindre utsträckning kan tas emot vid arbetsvårdsinstitutens arbetspröv- ningsavdelningar. Även personer med relativt kraftig nedsatt arbetsförmåga bör sålunda i en del fall beredas någon tids skyddat arbete för att utröna om arbetsförmågan härigenom kan förbättras. Om så inte visar sig vara fallet bör placering i någon annan mer terapibeto- nad och inte på direkt produktion inriktad åtgärdsform övervägas.

Även andra skäl än den nära kopplingen mellan arbetsmarknadspolitiken och den skyddade verksamheten kan anföras för att denna skall vara åtskild från en i huvudsak terapeutiskt motiverad sysselsättning. Det förefaller sålunda svårt att förena på produk- tion inriktat arbete och till övervägande delen terapibetonad verksamhet vad gäller tillverkningsmetoder. Det torde vidare ställa sig dyrt att etablera och utrusta verkstäderna med sikte på både industriell produktion och terapeutiskt motiverad sysselsättning. Som utredningen nämnt i föregående avsnitt bör också strävan vara att om möjligt bereda de anställda i skyddat arbete en anställning på öppna marknaden. Skall detta vara möjligt kan bl.a. arbetsmetoder och tillverknings- processer i skyddad verksamhet inte tillåtas

skilja sig alltför mycket från den reguljära arbetsmarknadens förhållanden.

För personer, som till följd av ett handi- kapp har en mycket nedsatt arbetsförmåga, måste det enligt utredningen vara andra samhällsorgans uppgift än den statliga och kommunala arbetsvårdens att lösa sysselsätt- ningsfrågan. För gruppen psykiskt utveck- lingsstörda är enligt en särskild omsorgslag landstingen ålagda att svara för omvårdnad och den första länken i habiliteringskedjan genom bl.a. sysselsättningshem. För andra grupper handikappade med mycket ringa bestående arbetsförmåga synes det närmast vara en primärkommunal angelägenhet att anordna lämpliga aktiviteter. Genom sådana kommunala insatser torde man också kunna tillmötesgå behoven av sociala kontakter för dessa människor. En del större primärkom- munala huvudmän har inom den organisato- riska ramen för den skyddade verksamheten anordnat särskilda verkstäder och/eller avdel- ningar för personer med mycket nedsatt arbetskapacitet. Dessa är inte godkända som reguljära skyddade verkstadsplatser, innebä- rande .att huvudmannen själv får svara för samtliga anordnings- och driftkostnader.

Utredningen är medveten om den bristan- de tillgången på sysselsättnings- eller andra aktivitetsmöjligheter för personer, som p. g. a. sin kraftigt nedsatta arbetsförmåga i princip inte bör komma i fråga för skyddat verkstadsarbete. Innan sådana resurser till- skapas kan det därför också vara svårt att helt och hållet åstadkomma en klarare åt- skillnad mellan det på produktion inriktade skyddade arbetet och en mer terapibetonad sysselsättning.

8.4 Den skyddade verksamheten — ett sär- skilt stöd för arbetshandikappade

Utredningen anser sålunda det vara nödvän- digt med någon avgränsning vad gäller den lägsta arbetsförmågan hos de svårsysselsatta, som skall kunna komma ifråga för skyddad verksamhet. Som nämnts tidigare spelar den- na rollen som nästintill en arbetslöshetshjälp i de mindre sysselsättningsexpansiva delarna

av landet. Detta gäller då samtliga former av skyddat arbete. Vad avser arkivarbeten och de särskilda beredskapsarbetena för svår- placerade kan detta förhållande sägas stå i överensstämmelse med intentionerna. Dessa två former har nämligen i arbetsmarknads- kungörelsen ställning som arbetslöshetshjälp. Vad däremot avser de av landsting eller kommuner drivna verkstäderna för skyddat arbete, är deras primära syfte att bereda den av mera traditionella skäl handikappade ar- betskraften sysselsättning.

Även om utredningen har velat ge begrep- pet handikappad arbetskraft en mycket vid innebörd synes det dock inte riktigt att verkstäderna för skyddat arbete skall lösa sysselsättningsfrågan för personer, som av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl är arbetslösa. Om så tillåts bli fallet minskar möjligheterna att få arbete för dem som p. g. a. fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt handikapp har en nedsatt arbetsför- måga. Vidare gäller att det är svårt att motivera ett kommunalt engagemang, om verkstäderna i realiteten får ställning som ett bland flera medel för att lösa sysselsättnings- frågan för de reguljärt arbetslösa utan mer påtagliga arbetshandikapp. Utredningen an- ser därför att skyddat arbete skall komma i fråga för sådana grupper svårsysselsatta, där en nedsättning eller mer påtaglig begränsning av arbetsförmågan föreligger p. g. a. något dokumenterat handikapp.

Ur den handikappade arbetskraftens egen synpunkt framstår många gånger de olika formerna skyddat arbete som likvärdiga al— ternativ oavsett huvudmannaskap och deras delvis olika syften. Utvecklingen synes också ha gått därhän att den roll de olika formerna kommit att spela för de arbetshandikappade alltmer sammanfallit.

Utredningen är givetvis medveten om de utomordentliga svårigheter som föreligger att göra och upprätthålla en gränsdragning mel- lan dem som av renodlade arbetsmarknads- skäl och dem som av sådana skäl i kombina- tion med något dokumenterat handikapp saknar arbete. Som utredningen framhållit tidigare synes det dock nödvändigt att man

beträffande skyddat verkstadsarbete försö- ker tillämpa någon begränsning av vilka grupper arbetstagare, som i första hand skall beredas anställning .i detta slag av skyddat arbete. Detta bygger då på den förutsätt— ningen att volymen skyddat verkstadsarbete även framöver kommer att ha en tämligen begränsad omfattning, även om någon ut- byggnad kommer till stånd, vilket utred- ningen förordar i annat sammanhang. Det bör också tilläggas att dessa avgränsnings- problem äger störst giltighet i områden av landet med en vikande långsiktig sysselsätt- ningsutveckling.

För att det skall vara möjligt att i praktisk politik tillämpa detta synsätt är det nödvän- digt att man ytterligare bygger ut och intensifierar de olika åtgärder, som syftar till att bereda de renodlat arbetslösa sysselsätt— ning. .Detta kan då tänkas ske genom en fortsatt utbyggnad av regionalpolitiken i kombination med en aktiv näringspolitik samt av det särskilda glesbygdsstödet, för att öka sysselsättningstillfällena för personer bo- satta i mindre expansiva delar av landet. Även de sedvanliga arbetsmarknadspolitiska medlen måste förstärkas, d.v.s. såväl de

rörlighetsunderlättande, yrkesmässigt, som de pande.

geografiskt och sysselsättningsska-

8.5 Den skyddade verksamheten — integra- tion av olika grupper handikappad arbets- kraft bör eftersträvas

Som visats