SOU 1972:54

Skyddat arbete

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Genom beslut den 15 augusti 1968 bemyndi- gade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att utreda förutsättningarna för en utbyggnad och effektivisering av den skyddade sysselsättningen.

Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- des den 14 november 1968 såsom sakkunni- ga fil. dr Rudolf Meidner, ordförande, lands— tingsdirektören Helmer Jansson, ombuds- mannen Karl-Erik Lindvall, kanslirådet Olof Petersson och direktören Lars Ågren. Såsom experter åt utredningen förordnades den 27 juni 1969 avdelningsdirektören Roland Ericsson och den 2 november 1969 kansli- chefen Rolf Utberg.

Chefen för inrikesdepartementet förord- nade den 14 mars 1969 avdelningsdirektören Palle Landin att vara sekreterare åt utred- ningen. Som biträdande sekreterare har varit förordnade fil. kand. Ulla Bohman (1.11.1969—31.8.1970), förste byråinspek- tören Bernt Fredriksson (fr.o.m. den 1 mars 1970) samt förste assistenten Karin Jonzon (fr. o. m. den 15 februari 1971).

Utredningen har under arbetets gång haft kontakt med den sakkunnige,som hade att utreda möjligheterna att skapa mera enhetlig lönesättning vid verkstäder för skyddat ar- bete samt med bl. &. socialutredningen, gles- bygdsutredningen och utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behö- righet för arbetsdomstolen. Utredningen har haft ett fortlöpande samarbete med den av inrikesdepartementet den 30 augusti 1970 tillsatta arbetsgruppen för översyn av arkiv- arbete och musikerhjälp samt med den av affärsverksdelegationen den 26 november

1970 tillkallade utredningen om den fram- tida verksamhetsinriktningen för Förenade Fabriksverken. Utredningen har också haft en fortlöpande kontakt med Arbetsgruppen för utbildning av vissa befattningshavare vid institutioner inom arbetsvården. I denna grupp har ingått representanter för de två kommunförbunden, arbetsledare- och kom- munaltjänstemannaförbundet, arbetsmark- nadsstyrelsen och Statens institut för före- tagsutveckling.

Utredningen har gjort studiebesök vid Västernorrlands läns och Malmöhus läns landsting samt i Stockholms och Malmö kommuner. En överläggning har ägt rum med styrelsen för handikapporganisationer- nas centralkommitté. Utredningen har haft en överläggning med arbetsmarknadsstyrel- sens samrådsgrupp i frågor om halvskyddat arbete. [ nämnda grupp ingår representanter för bl.a. LO, TCO och SAF. Utredningen har också haft sammankomster med fackliga företrädare för de anställda vid verkstäder för skyddat arbete i Stockholms och Väster- bottens län. Fortlöpande kontakt har hållits med landstingen och de utanför landstingen stående kommunerna. Utredningen har varit representerad vid de överläggningar i produk- tionsfrågor som ägt rum mellan bl. a. företrä- dare för de landstingskommunala huvudmän- nen, arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårds- styrelsen och socialstyrelsen. Utredningens sekretariat har därutöver gjort studiebesök vid ett antal landsting och kommuner och även vissa andra huvudmän för skyddade verkstäder samt haft kontakt med Statens institut för företagsutveckling i frågor som rör personalutbildning.

lnrikesdepartementet har i skrivelse den 30 oktober 1969 överlämnat den av riks- dagens revisorer verkställda undersökningen av vissa med den arbetsvårdande verksam- heten sammanhängande frågor. I denna un- dersökning berörda frågor såsom enhetligt huvudmannaskap, central samordning av den skyddade verksamheten m.m. har utred- ningen behandlat i sitt betänkande.

Utredningen har besvarat följande remis- ser:

Remiss den 25 november 1969 från justi- tiedepartementet av Kriminalvårdsstyrelsens framställning den 18 september 1969 ang. inrättandet av frivårdsverkstad i Luleå. Be- svarad den 16 december 1969.

Remiss den 29 maj 1970 från lnrikesde- partementet av PM om befogenhet för kom- mun att driva affärsverksamhet för att bere- da sysselsättning åt handikappade (Stencil, In 1970. 4). Besvarad den 10juni 1970.

Remiss den 8 september 1971 från in- rikesdepartementet ang. arbetsmarknads- styrelsens anslagsframställning för budget- året 1972/73 i vad avser delprogrammet halvskyddad sysselsättning. Besvarad den 12 oktober 1971.

Remiss den 1 januari 1972 från inrikesde- partementet av PM om beredskapsarbete inom kontor och förvaltning avgivet av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet (Stencil ln 1971: 15). Besvarad den 28 mars 1972.

Utredningen får härmed överlämna hu- vudbetänkandet Skyddat arbete. 1 en sär- skild volym "Skyddat arbete. Bilagor” kom— mer visst underlagsmaterial att presenteras. Det åt de sakkunniga lämnade uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i augusti 197 2

RudolfMeidner

Helmer Jansson

Olof Petersson

Karl-E rik Lindvall Lars Ågren

/Palle Landin

Sammanfattning

Arbetsvårdens syfte och utveckling/kapitäl)

Arbetsvården utgör en del av samhällets totala arbetsmarknadspolitik. Dess uppgift är att tillsammans med arbetsförmedling och yrkesvägledning lämna service och bereda arbetshandikappade möjligheter att behålla och erhålla en anställning. Arbetsvården ar- betar många gånger i nära samråd med kommuner och landsting, vilka f.n. är hu— vudmän för arbetsprövning och arbetsträning samt företag för skyddat arbete.

Antalet vid arbetsvårdsexpeditionerna re- gistrerade sökande fördubblades mellan 1960 och 1965 för att 1971 vara något mer än tre gånger fler än 1960, eller 100 089 år 1971 att jämföras med 31 359 år 1960. Den relativa ökningen har varit störst av arbets- vårdssökande med sociala och alkoholpro- blem samt psykiska sjukdomar.

En del av ökningen kan förklaras av att personer står kvar som sökande från ett år till ett annat samt att tidigare sökande på nytt aktualiseras vid arbetsvården. Andelen föstagångsinskrivna i procent av samtliga sökande minskade sålunda från knappt 50 % år 1961 till strax under 34 % år 1971.

Det stigande antalet arbetsvårdssökande har dessvärre medfört växande köer och ibland avsevärda väntetider. Antalet personer som i slutet av året var föremål för arbets- vårdsutredning eller förordade för någon åtgärd uppgick till något mer än 17 000 1965. Detta tal har beräknats till 29 000 i slutet av 1970, dvs. ökat med över 2/3. Under samma tid har hela antalet arbets- vårdssökande stigit med ungefär 50 %.

Av samtliga sökande remitterades till ar- betsvården år 1970 från arbetsförmedlingen 27 %, sjukhus + läkare inom öppen värd 21 %, socialförsäkringen 9 %, socialvårdsor- gan 7 % och vårdinrättning m.m. inom kriminal-, nykterhets- och ungdomsvård 6 %. Ungefär en femtedel tog på eget initiativ kontakt med någon arbetsvårdsexpedition.

Den andel av samtliga arbetsanskaffnings- åtgärder, som avsett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden har sjunkit från 75 till 35% mellan åren 1960 och 1969, medan placeringarna i olika former skyddat arbete ökat i motsvarande mån. Emellertid har inte enbart andelen placeringar på den s. k. öpp— na marknaden minskat. Antalet som genom arbetsförmedlingen erhöll anställning på den ordinarie arbetsmarknaden uppgick till drygt 15 000 år 1965 mot knappt 13 000 år 1969. Det måste sägas vara anmärkningsvärt att antalet arbetsplaceringar på den reguljära arbetsmarknaden såväl varit tämligen oför- ändrad i absoluta tal under hela 1960-talet som minskat kraftigt i relativ betydelse jämfört med andra placeringsåtgärder. Under år 1971 erhöll 10 110 arbetsvårdssökande arbete på den s. k. öppna marknaden genom arbetsförmedlingen.

Antalet arbetsvårdssökande som i slutet av 1961 befann sigi någon form av skyddat eller halvskyddat arbete uppgick till 4 190. Fram t.o.m. 1965 skedde en tredubbling till drygt 11000 för att i slutet av 1971 uppgå till något över 30 000. Dessa 30 000 fördelade sig med 12 300 på skyddat verk- stads- + hemarbete, 9160 på arkivarbete, 6 960 på särskilt beredskapsarbete och 1 850

på halvskyddat arbete. Antalet sysselsatta i samtliga former skyddat arbete i förhållande till befolkningen iyrkesverksam ålder varie- rar mellan länen. De länsvisa skillnaderna blir ännu större när antalet personer i yrkes- verksam ålder relateras till antalet sysselsatta enbart i skyddat verkstadsarbete.

Faktorer som påverkar samt diskussion av arbetsvårdsbehovet (kapitel 2)

Serien över de årligen registrerade arbets- vårdssökande ger en något överdriven bild av utvecklingen, Hela antalet under ett år regis- trerade omfattar nämligen också antalet per- soner, som varit föremål för någon åtgärd, exvis påbörjade arbetsmarknadsutbildning el- ler erhållit skyddat arbete. Detta innebär att en ökning av antalet sökande blir ett resultat bl. a. av att man bygger ut de arbetsvårdspo- litiska åtgärderna. Det registrerade behovet av arbetsvård är dock säkerligen lägre än det faktiskt föreliggande. Utredningen har funnit stöd för denna uppfattning bl. a. i en särskild undersökning, i vilken utredningen försökt belysa arbetsvårdsbehovet. Arbetsvårdsbehovet är bl. a. avhängigt de- finitionen av handikapp och avgränsningen av arbetsvårdens område. Utredningen tillämpar en tämligen vid definition av be- greppet arbetshandikappad både med avseen- de på orsak och grad av arbetsnedsättning. Ständiga förändringar äger rum i den ekono— miska och tekniska utvecklingen, vilka påver- kar arbetsmarknaden. Förändringar sker inom det medicinska och psykiatriska områ- det, varigenom skapas ändrade förutsättning- ar att bota tidigare mycket svåra sjukdomar. Kontaktverksamheten mellan arbetsvår- den och andra samhälleliga organ med reha- biliteringsuppgifter har byggts ut och syste- matiserats under 1960-talet. Ett fortsatt och snarast ökat behov av dylika kontakter synes föreligga. Det är mycket väsentligt att erhålla en kontinuitet mellan den arbetsmarknads- mässiga rehabiliteringen och den som föregår denna. En tidigt insatt rehabilitering är oftast mest effektiv och minst påfrestande

för individen samt ur samhällsekonomisk synpunkt klart fördelaktig.

De många faktorer som påverkar arbets- vårdsbehovet gör det enligt utredningen syn— nerligen svårt att uppskatta detsamma. Detta innebär att antalet personer med av olika skäl nedsatt arbetsförmåga, som kan erhålla ett stöd i den yrkesinriktade rehabilitering arbetsvården svarar för. till stor del blir avhängigt dennas resurser. lnriktningen av de arbetsvårdspolitiska åtgärderna blir också be- roende av tillgängliga resurser samt viljein- riktningen.

Utredningens grundsyn är att man på olika sätt måste öka samhällets och före- tagens ansträngningar för att dels förebygga uppkomsten av arbetsvårdsbehov och dels stödja de svårsysselsattas inlemmande i det reguljära arbetslivet. En uppdelning av ar- betsmarknaden måste undvikas i en för den friska välutbildade och i allmänhet unga arbetskraften och en för den ur företagseko- nomisk synpunkt mindre konkurrenskrafti- ga. Man kan heller inte bortse från att en alltför stor, genom samhället uppbyggd, skyddad sysselsättningssektor kan komma att minska såväl privata, kooperativa som offentliga företags intresse att i sin ordina- rie verksamhet bereda arbete åt personer med nedsatt arbetsförmåga.

Konsekvenserna för den enskilde av målkon- flikterna i den ekonomiska politiken (kapitel 3)

Utredningens uppfattning om målen för den ekonomiska politiken uttrycks i kapitlet på följande sätt: "att de enskilda medborgarnas totala välfärd utgör politikens egentliga mål, varvid full sysselsättning och en jämnare inkomstfördelning utgör övergripande mål. samt ekonomisk tillväxt och samhällsekono- misk stabilitet mera underordnade mål. vil- kas förverkligande är av väsentlig betydelse för uppfyllelsen av de övergripande målen”. Även med denna formulering uppkommer en rad målkonflikter.

Ur utredningens synpunkt kan konflikten snabb ekonomisk tillväxt — individuell väl-

färd betraktas som den mest relevanta. Den- na behandlas också utförligare ån övriga målkonflikter. Efter en diskussion av struk- turomvandlingens negativa konsekvenser ställs frågan om dessa kan förebyggas. Efter- som de skildrade företeelserna — tvång till anpassning och omflyttning, företagsnedlägg- ningar, utslagning m.m. — är så uppenbart förknippade med strukturomvandlingen lig- ger det nära till hands att argumentera för en dämpning av intensiteten och takten i denna process. Den form i vilken denna tanke ibland framförs löser problemen endast sken- bart och på kort sikt. Den svenska ekonomin med sitt starka utlandsberoende skulle, om takten i produktivitetshöjningen väsentligt dämpades, tämligen snabbt få ett försämrat konkurrensläge gentemot andra länder. Det- ta skulle leda till en försvagad handels- och betalningsbalans varigenom landets resurser för en standardhöjningi någon rimlig mening skulle komma att minska. På sikt skulle en sådan utveckling hårdast drabba de grupper, i vilkas intresse man rekommenderar en politik, som skulle leda till en dämpning av produktivitetshöjningen och den ekonomis- ka tillväxten. En viss avvägning kan dock ske mellan det snävt effektivitetsinriktade kravet på ekonomisk tillväxt och en mera män- niskocentrerad målsättning.

Ökade insatser bör göras för att förbättra arbetsmiljön (begreppet använt i vidaste me- ning, dvs. innefattande också arbetsorgani- sation, arbetstillfredsställelse, arbetarskydd) samt för att bygga ut personal- och företags- hälsovården. l långa stycken innebär dessa strävanden att man inte — ivarje fall på lång sikt — kommer i konflikt med effektivitets- målsättningen. En sådan utveckling samt en successiv förskjutning mot sådana värdering- ar, som ger ökad vikt åt välfärd och ”livskva- litet" som huvudkomponenter i vår stan- dardutveckling, hälsar utredningen med till- fredsställelse. Den måste innebära, att ökad uppmärksamhet ägnas åt arbetsmiljöfrågor och att utslagningsprocessen kan bromsas upp. Samhällets insatser för arbetsvård kan då begränsas. Utredningen är emellertid på det klara med att detta i bästa fall är en

utveckling på längre sikt. Inte ens en avgö- rande humanisering av arbetslivet och en mångfaldigt större insats av förebyggande åtgärder kan förhindra uppkomsten av om- ställningsproblem i samband med struktur- omvandlingen.

För att mildra omställningarnas negativa verkningar för individerna har de olika ar- betsmarknadspolitiska åtgärderna stor bety- delse. Ju effektivare anpassnings- och de sysselsättningsskapande åtgärderna är desto mindre blir behovet av socialt motiverade åtgärder och ju effektivare den förebyggande arbetsvården arbetar desto mindre blir beho- vet av skyddad sysselsättning och av arbets- löshetsstöd.

Stödjande åtgärder för handikappade på den reguljära arbetsmarknaden (kapitel 4)

Sedan ganska lång tid tillbaka har funnits särskilda bestämmelser för att underlätta för handikappade att få och behålla anställning inom den statliga och statsunderstödda verk- samheten. Statens personalnämnd har cen- tralt ansvaret för bl. a. samordning beträffan- de omplaceringsverksamhet, personalvård och personalsocial verksamhet. Utredningen betonar önskvärdheten av att nämnden sat- sar personella och materiella resurser för att snarast kunna medverka i förverkligandet av en effektiv och arbetsplatsanknuten perso- nalhälsovård. Även strävan att åstadkomma en systematisk personalplanering och arbets- ledareutbildning kräver särskilda insatser. De förslag till lösningar av handikappades an- ställningsförhållanden i statlig och statsun- derstödd verksamhet som presenteras bör i tillämpbara delar även kunna införas inom den kommunala verksamheten.

Tre särskilda arbetsvårdsåtgärder för ar- betsplatsers och arbetsuppgifters anpassning till de anställdas förutsättningar diskuteras, nämligen bidrag till arbetsbiträde, till särskil- da anordningar på arbetsplatsen och till arbetsredskap och verktyg. Dessa medel har ingått i förmedlingens åtgärdssystem relativt lång tid. .Bidragen har också successivt för- bättrats. Trots detta har deras volym blivit

av synnerligen begränsad omfattning. Den kanske främsta orsaken är att informationen inte varit tillräckligt effektiv. Enligt utred- ningen har detta sin grund i arbetsmarknads- verkets och främst då dess fältorganisations bristande personella resurser. Även övriga stödjande åtgärder som arbetsförmedlingen har ansvaret för, inte minst arbetet med de 5. k. anpassningslagen eller -grupperna, ställer krav på väsentligt ökade personalresurser. Utredningen anser den halvskyddade sys- selsättningen vara ett betydelsefullt hjälpme- del. Utredningen anmodades under hösten 1971 att yttra sig över arbetsmarknadsstyrel- sens anslagsframställning vad avsåg delpro- grammet halvskyddat arbete. Härvid presen- terades ett förslag till ny bidragskonstruk- tion, innebärande att statsbidrag skulle utgå med 40 % av lönesumman för arbetstagare i halvskyddat arbete. Departementschefen an- slöt sig till detta förslag och föreslog riksda- gen i statsverkspropositionen 1972 att det nya bidragssystemet skulle träda i kraft den 1 juli 1972, vilket också har skett. Det förbättrade statsbidraget bör få en positiv effekt. Det är dock nödvändigt att arbets- vårdsexpeditionerna dessutom tillförs erfor- derliga personalresurser. En annan förutsätt- ning för en gynnsam utveckling är att den personal inom företagen, som har att ta ställning till ärenden som rör halvskyddat arbete, har goda kunskaper i allmänna ar- betsvårdsfrågor. Utredningen förordar att arbetsmarknadsverket i samråd med de be- rörda bransch- och fackorganisationerna ver- kar för att sådan utbildning kommer till stånd.

Under senare år har ökad uppmärksamhet ägnats de handikappades sysselsättnings- problem. Ansträngningar har gjorts för att skapa sysselsättning inom det ordinarie ar- betslivet. Trots detta har situationen snarare förvärrats än förbättrats. Förslag har lagts fram för att öka arbetsgivares intresse att anställa personer arbetshandikapp. Även om utredningens olika förslag resulte— rar i att statsmakterna ytterligare förstärker de arbetsmarknadspolitiska insatserna kan man befara att endast en viss uppbromsning

med

av den negativa utvecklingen kommer till stånd. Om utvecklingen av svaga gruppers ställning på arbetsmarknaden inte på ett avgörande sätt kan brytas, måste någon form av mera tvingande åtgärder övervägas. Detta kan ske genom att lagstiftningsvägen före— skriva att en viss andel av de anställda skall utgöras av personer med arbetshinder.

Den s.k. kvotlagstiftningen i Västtysk- land och Storbritannien presenteras liksom ett antal skäl för och emot en kvotering. Vidare behandlas de lagar om förbättrat anställningsskydd samt om åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden, som trädde i kraft den 1 juli 1971. Tillämpningen av lagarna förutsätter bl. a. att arbetsförmed- lingen har en nära samverkan med arbetsgiva- re och arbetstagare. I de riktlinjer för anpass- ningsgruppernas verksamhet, som är under utarbetande inom arbetsmarknadsstyrelsen, kopplas de allmänna anpassningsåtgärderna samman med tillämpningen av nämnda lagar. Enligt utredningen är det en brist att endast den ena av två arbetsmarknadsmässigt svaga grupper, vars problem i stor utsträckning är likartade, har stöd genom lagstiftning. Starka skäl talar för införandet av en lagstiftning av samma innebörd, som sedan 1971 gäller för främjande av sysselsättning av äldre arbetsta- gare, att gälla också för personer som p. g. a. fysisk, psykisk eller intellektuell funktions- nedsättning har betydande svårigheter att vinna insteg eller återinträde på den ordina- rie arbetsmarknaden. En bedömning av vem som skall omfattas av lagstiftningen torde endast kunna göras av arbetsförmedlingen. Genom arbetsvårdsutredning innefattande psykotekniska anlagsprov, arbetsprövning etc., torde denna ha de bästa förutsätt- ningarna för att mera objektivt fastställa den egentliga arbetsförmågan.

Utredningen behandlar även ett eventuellt alternativ eller komplement till en sådan lagstiftning för att främja arbetshandikappa- des sysselsättning på den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Om vissa tvingande regler anses erforderliga kan man överväga ett system där en viss del (kvot) av en

myndighets personalanslag reserveras för an- ställande av personer med nedsatt arbetsför- måga.

De skyddade sysselsättningsformema arkiv-, särskilt beredskaps- och hemarbete (kapitel 5 )

Arkiv- och särskilt beredskapsarbete utgör många gånger ett komplement till skyddat verkstadsarbete. Samtidigt kan konstateras att dessa två — i huvudsak med statliga medel finansierade åtgärder _ i vissa delar av landet kommit att utgöra alternativ till de i primärkommunal och i landstingskommunal regi drivna arbetsvårdsföretagen. Kontorsarbetscentraler och verkstäder för skyddat arbete har kommit att få en likartad ställning för den berörda arbetskraften. Ut- redningen föreslår att de förra förs över till de framtida huvudmännen för verkstäderna och drivs som företag för skyddat arbete. Den arbetsvårdsmotiverade hemarbets- verksamheten har hittills haft en begränsad omfattning. En utbyggnad bör ske, som bättre svarar mot det konstaterade behovet. Genom en väl organiserad hemarbetsverk- samhet bör fler arbetshandikappade i fram- för allt glesbygder men också i tätorter kunna få möjligheter till visst förvärvsarbete.

Verkstäder för skyddat arbete (kapitel 6)

Antalet av arbetsmarknadsstyrelsen godkän- da platser vid verkstäder för skyddat arbete uppgick 1960 till knappt 1 600. År 1965 var antalet platser drygt 5 000 och 12450 i slutet av år 1971. Nära 1 000 av dessa platser aVSåg sådana vid särskilda verkstäder eller avdelningar för de psykiskt utvecklingsstör- da. De nära 12 500 platserna i slutet av 1971 var fördelade på 265 olika verkstäder. En tredjedel av dessa hade mindre än 25 plat— ser/verkstad. 40 % av produktionsställena hade 25—60 platser. Detta innebär att nära tre fjärdedelar av företagen för skyddat arbete är att betrakta som tämligen små.

Vid utgången av 1971 hade 11661 ar- betshandikappade anställning vid företag för

skyddat arbete. Andelen kvinnor var 29 %. Medianåldern för samtliga anställda vari det närmaste 50 år. 60 % var 45 år och äldre. Fördelningen av de anställda efter huvudsak- ligt arbetshinder ger vid handen att gruppen psykisk sjukdom utgjorde 19 %, annat rörel- sehinder 16 %, ryggsjukdom l4 % samt intel- lektuellt arbetshinder också 14 %.

1 en särskild undersökning i ett antal län av ett urval anställda i december 1970 (den s. k. decemberundersökningen) har erhållits uppgifter om såväl den arbetsmarknadsmässi- ga bakgrunden före som situationen vid anställningen. 90 % hade någon gång tidigare haft fast anställning på den ordinarie arbets- marknaden eller drivit egen rörelse. Motsva- rande andel för psykiskt utvecklingsstörda, sysselsatta vid särskilda verkstäder eller av- delningar, utgjorde ca 20 %. Med utgångs- punkt från dessa resultat torde av samtliga anställda i skyddat verkstadsarbete ca 85 % tidigare haft anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Den direkta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphört var för endast 9 % driftförändringar vid företaget.

Under 12—månadersperioden före anställ- ningen uppbar, under minst 3 månader, 15 % förtidspension. Vid undersökningstillfället i december 1970 hade andelen ökat till 25 %, dock att en kraftig förskjutning ägt rum mellan resp. förmånsstorlekar. Den tidigare koncentrationen till hel förtidspension (73 %) hade reducerats till 40 %. Betydande länsvisa skillnader förelåg.

Med de modifikationer som betingas av verksamhetens rehabiliteringsuppgifter fun- gerar verkstäderna som företag vilka har att producera varor och/eller tjänster. Värdet av den försålda produktionen vid reguljära verk- städer ökade mellan åren 1965 och 1970 från 33,5 till 145,9 mkr. Om man till detta värde för år 1970 lägger den försålda pro- duktionen även vid särskilda verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda, hemarbetscentra— ler samt arbetsvårdsinstitut för arbetspröv- ning och -träning blir värdet av den totalt försålda produktionen 160,6 mkr, vartill kommer 10,3 mkr i form av lagerökning.

Den totala omsättningen vid reguljära verkstäder uppgick år 1970 till 291,8 mkr, varav 54,1 % kunde täckas genom intäkter från försåld produktion samt lagerökning. Landstings- och kommunbidrag från annan än huvudmannen svarade för 3,8 % och de statliga drift- + hyresbidragen för 14,8 % av omsättningen. Resten, dvs. 27,3 %, fick lov att täckas av huvudmännen själva. Det årliga driftekonomiska underskottet uppgick år 1970 till 134,0 mkr att jämföras med 44,7 mkr år 1966. Under samma tid har antalet godkända platser ökat från 5 739 till 10 669, innebärande att underskottet per plats och år stigit från 7 790 till 12 560 kr.

För att bedöma kostnaderna för den skyddade verksamheten är det enligt utred- ningen inte tillräckligt att enbart se till de bokföringsmässiga resultaten och underskot- ten. Genom arbete vid företag för skyddat arbete bidrar den enskilde till sin egen försörjning samt medverkar ien produktion. Genom den inkomst arbetstagarna uppbär erhålls skatteintäkter, vilka till stor del skulle ha uteblivit vid exvis alternativet förtidspen- sion. Vårdnadshavare (förälder) och vårdin- stitution kan i vissa fall frigöras för andra uppgifter, främst då psykiskt utvecklings- störda erhåller skyddat arbete. Man torde vidare kunna hävda att de psykologiska effekterna — att överhuvudtaget ha ett arbe- te, deltaga i en produktion och arbetsgemen- skap — i en hel del fall bidrar till ett förbättrat hälsotillstånd. Även den allmänna träning och rehabilitering som skyddat arbe- te innebär bidrar härtill. Härigenom kan det antas att mera omfattande samhälleliga vård- insatser kan begränsas. Om bl. a. dessa troli- ga positiva effekter kunde beaktas i en kostnadsintäktsanalys av den skyddade verk- samheten finns det starka skäl anta att resultaten snarare skulle påvisa en samhälls- ekonomisk vinst än motsatsen.

Yrkesinriktad habilitering av psykiskt ut- vecklingsstörda (kapitel 7)

Skyddat verkstadsarbete för psykiskt utveck- lingsstörda har tillkommit under senare år.

Antalet av arbetsmarknadsstyrelsen godkän- da verkstäder eller verkstadsavdelningar upp- gick vid ingången av 1972 till 36 med ca 1 000 platser.

1 en särskild undersökning i december 1970 avseende de anställda vid ett urval verkstäder och avdelningar för psykiskt ut- vecklingsstörda efterfrågades om vederböran- de någon gång haft fast anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. 20 % hade sådan erfarenheter att jämföra med 90 % vid regul- jära verkstäder. Arbetsmarknadssituationen under 2-årsperioden före anställningen domi- nerades för ungefär hälften av att de inte hade förvärvsarbetat. För 30 % hade perio- den dominerats av att de varit omhändertag- na för vård. Under sin anställning i december 1970 uppbar något mer än 90 % förtidspen- sion att jämföra med 25 % vid övriga verkstä- der.

] vissa län har inte anordnats något skyddat verkstadsarbete alls för de psykiskt utvecklingsstörda eller i mycket begränsad omfattning. I en del av dessa men även i andra län, har de utvecklingsstörda integre- rats helt i reguljära verkstäder. En sådan utveckling måste anses riktig, men omfatt- ningen härav har varit mycket begränsad. Det kan därför hävdas att insatserna för de psykiskt utvecklingsstörda är helt otillräckli- ga. Behovet av skyddat arbete bör mötas genom att utvecklingsstörda bereds möjlig- het att arbeta vid reguljära verkstäder bl. a. genom att vid dessa anordna särskilda avdel- ningar.

Målsättningen för skyddat arbete (kapitel 8)

Den genomsnittliga arbetskapaciteten bland de sysselsatta i skyddat arbete är mycket olika i områden med en expansiv resp. en vikande arbetsmarknad. På en del håll utgör den skyddade verksamheten nästintill en arbetslöshetshjälp för äldre och lokalt bund- na arbetslösa. På andra håll är den mer att betrakta som en socialpolitiskt motiverad stödform, gränsande till en sysselsättning förestavad av mer sociala och terapeutiska än arbetsmarknadspolitiska motiv.

Den skyddade verksamhetens syfte är att medverka till en yrkesinriktad rehabilitering med siktet inställt på en anställning i det ordinarie arbetslivet. För ett inte oväsentligt antal personer får man dock acceptera att skyddat arbete blir av mer permanent slag och det praktiskt taget enda realistiska alter- nativet till arbetslöshet. Sistnämnda konsta— terande får dock inte utesluta att ansträng- ningar ständigt vidtas för att underlätta en anställning på den ordinarie arbetsmarkna- den.

Utredningen har ganska utförligt diskute- rat avgränsningen av den grupp arbetshandi- kappade, som skall kunna beredas skyddat arbete. Detta skall kunna komma i fråga för personer med någon bestående arbetsförmå- ga. Praktiskt taget arbetsoförmögna skall således inte beredas sådant arbete. En preci- sering uttryckt i en minsta bedömd arbets- förmåga har dock ej föreslagits. För personer med mycket nedsatt arbetsförmåga kan det inte vara arbetsvårdens uppgift att lösa sys- selsättningsfrågan.

Utredningen menar att det inte är den skyddade verksamhetens uppgift att lösa sysselsättningsproblemen för personer som av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl är arbetslösa. Om så tillåts bli fallet minskar möjligheterna att få skyddat arbete för dem som p.g.a. fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt arbetshinder har nedsatt arbets- förmaga.

Den grundläggande strävan bör, som ut- redningen tidigare anfört, vara att så långt som möjligt integrera de arbetshandikappade i det ordinarie produktionslivet. Även inom den skyddade sysselsättningssektorn bör man försöka åstadkomma en integrering av olika grupper svårsysselsatta. Inom den reha- bilitering som arbetsmarknadsverket svarar för — många gånger i nära samarbete med kommuner och landsting — bör man undvika att tillskapa arbetsplatser enbart för en viss del av den handikappade arbetskraften. För en del grupper beroende på vilket stadium av den arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen, som vederbörande befinner sig i, kan dock säranordningar behövas.

Utredningen framhåller önskvärdheten av att i större utsträckning än f.n. skyddat verkstadsarbete erbjuds personer med alko- hol- och sociala problem samt relativt svårt psykiskt sjuka.

Det framtida huvudmannaskapet (kapitel 9)

Under senare år har alltfler landsting tagit över huvudmannaskapet från primärkommu- nerna. Förutom Gotlands, Malmö och Göte- borgs kommuner är primärkommunema f. n. huvudmän i sju län. Det har blivit allt angelägnare att få till stånd ett samarbete och ökad samordning mellan verkstäder för skyddat arbete såväl regionalt som för hela riket.

Ett helstatligt huvudmannaskap har över- vägts. Även någon form av delat huvudman- naskap har diskuterats, varvid staten och landstingen skulle ingå som delägare i ett bolag eller en stiftelse för varje landstingsom- råde. Gjorda överväganden har lett utred- ningen framtill att föreslå landstingen och de utanför landstingen stående kommunerna som framtida huvudmän för företag för skyddat arbete. En övergång till enhetligt huvudmannaskap bör kunna genomföras un- der en tvåårsperiod och vara klar i och med utgången av 1974. Företag för skyddat arbete som drivs av vissa enskilda samman- slutningar bör, liksom hittills, kunna drivas med stöd av statsbidrag.

Det är angeläget att huvudmännen konti- nuerligt upprättar rullande femårsplaner för den kommande utbyggnaden. Dessa bör då kunna tjäna som underlag för en inom tillsynsorganet upprättad långsiktig plan vad avser den utbyggnad, som behöver komma till stånd för att möta behovet i olika delar av landet.

Huvudmännen bör tillsammans med de två kommunförbunden och arbetsmarknads- styrelsen överväga och rekommendera vissa riktlinjer för den organisatoriska uppbyggna- den och administrativa ledningen av företa- gen. Strävan bör vara att samordna vissa funktioner samtidigt som man decentralise- rar andra, som med fördel kan utföras av

verkstadsledningarna. Den organisatoriska uppbyggnaden av verksamheten inom ett landstingsområde eller motsvarande, innefat- tande bl.a. ansvarsfördelningen mellan hu- vudmannens arbetsvårdskansli och de olika produktionsenheterna, bör ske i nära samråd med föreståndarna, arbetsledarna och övrig hantverkspersonal. Denna fråga bör behand- las av företagsnämnderna, varigenom den anställda arbetskraften ges möjlighet att på- verka organisationens uppbyggnad.

Det bör skapas driftmässiga och admi- nistrativa förutsättningar för arbetsvårdsföre- tagen, som mera liknar dem som gäller för andra på produktion inriktade företag. Ut- redningen har bl. a. övervägt om inte den skyddade verksamheten borde brytas ut ur den sedvanliga landstingsadministrationen. Härvid har diskuterats att driften skulle handhas av en stiftelse eller aktiebolag, med en styrelse utsedd av landstinget. Utred- ningen har inte velat föreslå detta utan endast pekat på denna möjlighet.

Driften av företag för skyddat arbete — några synpunkter (kapitel 10)

Skall det för arbetsvårdsföretagen angivna syftet kunna förverkligas ställs bl. a. särskil- da krav på verksamheten. Exvis måste man pröva de anställda i olika förekommande arbetsuppgifter. Detta och andra krav behö- ver inte men kan komma i konflikt med önskan att driva verksamheten så företags- ekonomiskt som möjligt. Det långsiktiga rehabiliteringsmålet måste dock tillåtas do- minera över det mer kortsiktiga att erhålla ett gott årligt driftresultat.

Det kanske inte alltid är rationellt ur produktionssynpunkt att vid företagen ha en mycket differentierad tillverkning. Däremot är detta till gagn för arbetstagarna. Enligt utredningen bör man sträva efter en fortsatt differentierad tillverkning vid arbetsvårdsfö- retagen.

Genom samordning av vissa uppgifter inom huvudmannens område bör det vara möjligt för föreståndarna att tillsammans med arbetsledare och hantverkare ägna sig

mer odelat åt driften och kontakten med arbetstagarna. Det är också viktigt att före- ståndarnas kunskaper om marknaden och upparbetade kontakter med andra företag tas till vara.

Dispositionsrätten över platserna i skyd- dat arbete bör ligga kvar hos arbetsmark- nadsmyndigheterna. På något håll förekom- mer det att länsarbetsnämnden och den kommunala huvudmannen kommit överens om en mer direkt placering utan att behöva vänta på en arbetsvårdsutredning. Behovet av sådana överenskommelser skulle bli mindre om arbetsmarknadsverket tillfördes ett antal nya tjänster för att ge en betydligt snabbare arbetsvårdsservice.

Dimensionering och lokalisering av företag för skyddat arbete (kapitel I ])

Arbetsmarknadsstyrelsen begär årligen från huvudmännen uppgifter om den planerade utbyggnaden. De senast tillgängliga uppgif- terna insamlades under våren 1972 och avser 5-årsperioden fram t.o.m. budgetåret 1976/77. Prognosen är erfarenhetsmässigt mycket osäker vad avser den senare delen av perioden, varför utredningen endast redovi- sat den bedömda utvecklingen under de första 2 1/2 åren. Det beräknade nytillskot- tet under tiden 1.1.1972—30.6.1974 är 4 208 platser, innebärande att totala antalet platser skulle uppgå till nära 16 700. Den relativa tillgången på skyddat verkstadsarbe- te länsvis kommer att variera starkt även om den planerade utbyggnaden kommer till stånd. Någon prognos beträffande kontorsar- betscentralerna har inte funnits att tillgå. Utredningen har därför endast lagt de 1 200 platserna, som fanns vid årsskiftet 1971/72, till de ovan angivna 16 700 platserna.

I kapitlet har angivits några riktlinjer för den framtida utbyggnaden. Utredningen ser den skyddade sysselsättningen som en till- gång för den enskilde. Med denna utgångs- punkt kan konstateras att en betydande regional ojämnhet föreligger. En väsentligt jämnare länsvis tillgång på skyddat arbete måste därför åstadkommas. Även om verk-

städer för skyddat arbete — kompletterat med vad utredningen benämnt filialverkstä— der — kommer att anordnas i en utsträckning som relativt väl täcker behoven, torde ytter- ligare en arbetsform erfordras, nämligen

hemarbete.

Statsbidrag till företag inom arbetsvården (kapitel 12)

Utredningen föreslår en ändrad konstruktion av det statliga bidraget för anordnande av lokaler för skyddat arbete. Bidraget bör utgå i förhållande till den beräknade produktions- kostnad, som arbetsmarknadsstyrelsen god- känner. Utredningen har enligt sina direktiv att utgå från en i stort oförändrad kostnads- fördelning mellan staten och huvudmännen. Med hänsyn härtill har någon bestämd bi- dragsfaktor ej föreslagits. Ett antal skäl anförs dock för ett högt statsbidrag, varvid bl.a. nämns att staten har ett betydande intresse i verksamheten. Utredningen förut- sätter att storleken på detta statsbidrag liksom driftbidraget kommer att fastställas i förhandlingar mellan staten och de framtida huvudmännen. Statsbidraget till maskiner och övrig utrustning bör göras enhetligt och utgå med högst två tredjedelar av anskaff- ningskostnaderna. Statsbidrag bör också utgå vid nyanskaffning, utbyte eller ombyggnad av produktionsutrustning p. g. a. ändrad verksamhetsinriktning eller av andra skäl som arbetsmarknadsstyrelsen finner godtag- bara.

Det statliga driftbidraget föreslås bli ändrat till sin konstruktion. Bidraget bör utgå i förhållande till utbetald kontantlön för arbetskraften och göras oberoende av arbetsförmågan. En principiell fördel med en sådan bidragskonstruktion är att statsbidra- get automatiskt följer utvecklingen av hu- vudmännens lönekostnader. Dessa utgör och kommer även på sikt att utgöra en betydan- de del av arbetsvårdsföretagens kostnader. Det skyddade arbetet utgör för en stor del av de anställda det enda försörjningsalternativet till förtidspension, arbetslöshetsförsäkring m. m., dvs. åtgärder som i huvudsak bekostas

av staten. Utredningen har avstått från att ange driftbidragets storlek. Vid fastställel- sen därav bör bl. a. beaktas vissa ekonomiska konsekvenser för huvudmännen av utred- ningens förslag. Bl.a. pekas på att vissa handdikappgrupper, som f.n. endast i be- gränsad utsträckning erhåller skyddat arbete, bör beredas sådant framöver. Vissa förslag om sammansättningen i övrigt av dem som bör erhålla skyddat arbete torde medföra ökade kostnader.

Behov av och formerna för central samord- ning (kapitel 13)

Enligt utredningen framstår det som helt klart och nödvändigt att ökade centrala samordnings- och serviceinsatser kommer till stånd. Inte minst gäller detta i fråga om marknadsföringsfunktioner. Ett centralt or- gan bör kunna hjälpa till med marknads- föring och försäljning av redan existerande produktion. Därutöver bör det kunna bistå huvudmännen med förslag om lämpliga nya tillverkningar. Vad avser andra uppgifter för samordningsorganet pekas bl. a. på behovet av att åstadkomma samordnade inköp och enhetligt kalkylationssystem. Huvudmännen bör ha en gentemot samordningsorganet självständig ställning.

Utredningen har funnit ett alltmer accen- tuerat behov av ett centralt organ med uppgift att samordna produktionen vid före- tagen för skyddat arbete och kunna bistå med service av olika slag. Organisationsfor- men för detta har diskuterats. Tre huvudal- ternativ har ingående prövats. Övervägande skäl talar för en anknytning till svenska landstingsförbundet, som förutsätts arbeta i nära samråd med svenska kommunförbun- det. Utredningen rekommenderar svenska landstingsförbundet att, självfallet i nära samråd med de olika huvudmännen, bygga upp det föreslagna samordningsorganet. Ut- redningen utgår också från att samordnings- organet etablerar ett nära samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen.

Rekrytering och utbildning av föreståndare och arbetsledare (kapitel 14)

Enligt utredningen måste huvudmännen själ- va anses bäst kunna bedöma vilka krav som bör ställas vid rekrytering av föreståndare och arbetsledare. De nuvarande bestämmel- serna om att dessa skall kompetensförklaras av arbetsmarknadsverket föreslås bli slopade. Några formella kompetenskrav bör ej heller fastställas vid rekrytering av nämnda perso- nalkategorier.

Resultatet från insamlat underlagsmate- rial tillsammans med den av utredningen angivna målsättningen för skyddat arbete talar för att det även framöver behövs särskilt anordnad utbildning för befattnings- havare vid arbetsvårdsföretagen. Grundut- bildningen eller inskolningen behöver bli något mer omfattande än nuvarande 2—3 veckor och den måste kanske därför delas upp i två eller flera etapper. lnskolningen bör påbörjas snabbt efter det att anställ- ningen tillträtts.

lnskolningen måste i betydligt högre grad än f.n. inrymma sådana ämnen som knyter an till och är av betydelse för verksamhetens rehabiliterings- och arbetsvårdande uppgif- ter. Det synes erforderligt att inskolningen även innehåller någon utbildning i mer före- tagsekonomiskt betonade ämnen.

Samtliga nyanställda föreståndare, arbets- ledare och hantverkare bör ges möjlighet att genomgå den första etappen av inskolningen. De därefter följande etapperna bör samtliga föreståndare och förslagsvis även viss del av arbetsledare och hantverkare genomgå. Det är också nödvändigt att redan anställda föreståndare, arbetsledare och hantverkare erhåller utbildning för att effektivt kunna medverka till att förverkliga rehabiliterings- målet.

Utredningen föreslår att svenska lands- tingsförbundet tillsammans med svenska kommunförbundet ges ansvaret för den nöd- vändiga fortsatta utbildningsplaneringen. Detta arbete bör ske i nära samråd med huvudmännen, tillsynsmyndigheten samt fö- reträdare för samtliga berörda personalorga- nisationer. 30

Kostnader, arbetsmarknadsverkets personal- behov, arbetsvårdsstatistik och -forskning (kapitel 15)

Kostnaderna för förslagen beträffande ar- betsvårdsföretagen är svåra att beräkna. l kapitlet presenteras dock ett räkneexempel. varvid utredningen bl. a. utgått från ett antagande om oförändrade anordnings— och driftkostnader. Beträffande statsbidragen till huvudmännen har ändrade bidragskonstruk- tioner föreslagits. Storleken på anordnings- och driftbidragen har ej preciserats. [ räkne- exemplet har därför endast angivits hur stor del av kostnaderna som skulle falla på staten resp. huvudmännen vid nuvarande stats- bidragsnivå. Med dessa antaganden och där- för mycket approximativt skulle de totala kostnaderna under budgetåret 1973/74 för anordning, utrustning och drift komma att uppgå till nära 310 mkr, varav statsbidragen skulle täcka 110 mkr att jämföra med 92 mkr som riksdagen beslutat anvisa för inne- varande budgetår. Dessa budgetmässiga kost- nader måste dock ställas i relation till de troligen större alternativa samhällsutgifter, som skulle uppkomma om skyddat arbete ej hade funnits att tillgå för personer med nedsatt arbetsförmåga.

Enligt utredningen skall den handikappa- de arbetskraftens sysselsättningsproblem i främsta rummet lösas inom ramen för den ordinarie arbetsmarknaden. En viktig förut- sättning härför är att arbetsmarknadsverkets fältorganisation erhåller väsentliga personal- tillskott, bl. a. för att hjälpa till att anpassa arbetsuppgifter och arbetsplatser till arbets- kraftens förutsättningar.

Utredningen har funnit det angeläget med ett fortsatt utvecklingsarbete av arbetsvårds- statistiken i syfte att underlätta tolkningen och ytterligare höja dess informationsvärde. Även en ökad forskning på arbetsvårdens område anser utredningen vara angelägen och föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen er- håller ett särskilt anslag för att finansiera olika forskningsuppdrag.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden den 4 juni 1972 (nr 202).

Härigenom förordnas i fråga om lagen (197lz202) om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbets- marknaden

dels att rubriken till lagen skall erhålla följande lydelse: ”Lag om åt- gärder för att främja sysselsättning av vissa arbetstagare på den ordinarie arbetsmarknaden”,

dels att 2, 4 och 5 55 skall erhålla nedan angivna lydelse

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26

Finner länsarbetsnämnd anledning att an- taga att arbetsgivare, som avses i l &, syssel- sätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till ålderssammansätt- ningen på tillgänglig arbetskraft och för- hållandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgivaren samt berörda ar- betsgivar- och arbetstagarorganisationer.

När skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad som förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren an- visningar beträffande åtgärder som bör vidta- gas för att bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställningar öka andelen äldre ar-

Finner länsarbetsnämnd anledning att an- taga att arbetsgivare, som avses i ] &, syssel- sätter färre äldre arbetstagare eller färre arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga på grund av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning än vad som är rimligt med hänsyn till den tillängliga arbetskraftens sammansättning i avseende på ålder, arbets- hinder och förhållandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgiva- ren samt berörda arbetsgivar- och arbetsta- garorganisationer.

När skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad som förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren an— visningar beträffande åtgärder som bör vidta-

betstagare i arbetsstyrkan ienlighet med vad nämnden anger.

gas för att bereda sådan arbetskraft som avses i första stycket bättre sysselsättnings- möjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställ- ningar öka andelen äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga i arbetsstyrkan i enlighet med vad nämnden närmare anger.

4å

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna för äldre ar- betstagare hos arbetsgivare, som avsesi ] &, efter anmälan av länsarbetsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller på eget initiativ.

Styrelsen kan kalla ...................

Kallelse av arbetsgivare ................

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna för arbets- tagare, vilka omnämnts i 2 59, hos arbetsgiva— re, som avsesi 1 &, efter anmälan av länsar- betsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbets- tagarorganisation eller på eget initiativ.

..... arbetsgivarens personalpolitik.

.......... förenas med vite.

55

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen be- träffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan styrelsen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstaga- re än dem som den offentliga arbetsförmed- lingen har anvisat eller godtagit.

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen be- träffande sysselsättning av arbetstagare, vilka omnämnts i 2 5, och är det med hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan styrel- sen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offentli- ga arbetsförmedlingen har anvisat eller god- tagit.

Förslag till Kungörelse om statsbidrag till företag inom arbetsvården.

Bestämmelser om statsbidrag till huvudmän för anordnande och drift av verkstäder för skyddat arbete finns f.n. i svensk författningssamling 1966: 370 med ändringar 1970: 116 och 1971: 107. Utredningen lämnar i det följande ett förslag till kungörelse om statsbidrag till företag inom arbetsvården. Förslaget utgår från gällande bestämmelser med de förslag till ändrade bidragsregler som utredningen lämnar. Gällande författningar inom berört område avser förutom verkstäder för skyddat arbete även arbetsprövning och arbetsträning. Utredningens uppdrag har endast omfattat skyddat arbete. Behovet av ändrade regler för statsbidrag beträffande de övriga nämnda arbetsvårdsformer har utredningen inte prövat. Utredningens förslag till kungörelse avser därför enbart verkstäder för skyddat arbete.

l 5

Bidrag av statsmedel utgår enligt bestämmelserna i denna kungörelse för anordnande och drift av företag, vars syfte är att bereda arbete åt och medverka till rehabiliteringen av personer med nedsatt arbetsförmåga, vilka inte kan få anställning på den ordinarie arbetsmarknaden (arbets- vårdsföretag).

Till grund för bedömningen av arbetsförmågan skall ligga en arbets- vårdsutredning. Bidragsärende avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen om annat ej föreskrives.

Anordningsbidrag 2 %

Bidrag utgår till landstingskommun, kommun, förening eller stiftelse (huvudman) för anordnande av lokal för ändamål som avsesi 1 & samt anskaffning av produktionsutrustning och övriga inventarier för sådan lokal.

35

Bidrag för anordnande av lokal utgår, om lokalen anskaffas genom nybyggnad. Bidrag för ianspråktagande av byggnad, som tillhör eller oinredd hyres av huvudmannen, eller för förvärv av annan befintlig byggnad utgår, om det är ekonomiskt fördelaktigt att för ändamålet använda sådan byggnad.

Bidrag för nybyggnad beräknas på grundval av byggnadskostnaden. Bidrag för befintlig byggnad, som tillhör eller förvärvas av huvudmannen, grundas på det värde denna hade innan lokalen anordnades för angivna ändamål och på kostnaderna för behövliga ändrings- och reparationsar- beten. Bidrag utgår med % av kostnader som godkänts av arbets- marknadsstyrelsen.

Bidrag för hyrda lokaler beräknas på kostnad för anordnandet, som godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen. Detta bidrag får icke överstiga 125 kronor per kvadratmeter våningsyta. För lokal i ort som har brist på sysselsättningstillfällen och vikande befolkningsunderlag och som är belägen inom det allmänna stödområde som anges i 3ä kungörelsen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd får bidraget dock uppgå till 175 kronor per kvadratmeter våningsyta. Bidrag för hyrda lokaler får i intet fall överstiga hälften av den kostnad för anordnandet som godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen.

45

Vid beviljande av bidrag skall arbetsmarknadsstyrelsen med ledning av lokaliteternas storlek och produktionsinriktning fastsätlla det lägsta antal personer som företaget vid aktuell produktion kan bereda sysselsättning.

Så

Som villkor för bidrag enligt 3 & gäller att huvudmannen skall

a) utföra byggnadsarbetet i huvudsaklig överensstämmelse med rit- ningar, som godkännes av arbetsmarknadsstyrelsen, och under kontroll av byggnadssakkunnig person, som godkännes av styrelsen efter förslag av huvudmannen,

b) hålla lokalen brandförsäkrad till betryggande värde,

c) i övrigt iakttaga de föreskrifter som meddelas när bidraget beviljas.

Om huvudman avyttrar, hyr ut eller ej för avsett ändamål använder byggnad eller lokal, för vilken bidrag har utgått enligt 3 5, är huvudman- nen skyldig att återbetala bidraget i den utsträckning Kungl. Maj: t prövar skäligt. Detsamma gäller om huvudmannen underlåter att uppfylla villkor som angesi 5 &.

Finner arbetsmarknadsstyrelsen skäl för tillämpning av bestämmelser- na i första stycket, skall styrelsen med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj: ts prövning.

7å

Bidrag för anskaffning av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning och inventarier utgår med två tredjedelar av anskaffningskost- naden. Detsamma gäller vid nyanskaffning, utbyte eller ombyggnad av produktionsutrustningen, som sker på grund av ändrad verksamhetsin- riktning eller av andra skäl som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner.

Som villkor för bidraget gäller

a) att anskaffningen sker efter förteckning eller plan som arbetsmark- nadsstyrelsen godkänt,

b) att materiel, för vilken bidrag har utgått, ej utan arbetsmarknads- styrelsens medgivande får avyttras eller användas för annat ändamål än som avsetts vid bidragets beviljande.

Driftbidrag 8 %

Bidrag till driften av arbetsvårdsföretag utgår till landstingskommun, kommun, förening eller stiftelse (huvudman) i form av

a) lönebidrag

b) hyresbidrag eller, beträffande lokal som anordnats före den 1 juanuari 1960 och äges av huvudmannen, omkostnadsbidrag.

9 5 Bidrag som avses i 8 5 första stycket a) utgår med % av kontantlönen till arbetstagare som efter arbetsvårdsutredning anvisats arbete genom arbetsförmedlingen.

105

Bidrag till lokalhyra eller omkostnader som avses i 8 & första stycket b) utgår med % av huvudmannens faktiska hyra resp. omkostnader.

Gemensamma bestämmelser 1 1 5

Som villkor för bidrag gäller utöver vad som förut nämnts, att kommunal huvudman upprättar en flerårsplan för verksamheten innefattande dess målsättning, volym och kvalitet.

Planen skall kontinuerligt anpassas efter behovet av sysselsättning för personer med nedsatt arbetsförmåga, varom nämns i l &. Planen skall fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av huvudman och avse fem år eller annan tid som styrelsen i visst fall bestämmer.

Som ytterligare villkor för bidrag gäller

a) att lokal godkännes av yrkesinspektionen och brand- och hälso- vårdsmyndigheterna samt i övrigt är lämplig för verksamheten,

b) att arbetslokal och enskilda arbetsplatser anpassas till de anställdas förutsättningar på sätt som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner,

0) att läkartillsyn ordnas på sätt som arbetsmarknadsstyrelsen god- känner,

d) att platserna står till den offentliga arbetsförmedlingens förfogan- de.

125

Det åligger arbetsmarknadsstyrelsen att genom råd och anvisningar verka för att arbetsvårdsföretagen anordn'as och drives ändamålsenligt samt utöva tillsyn över verksamhet till vilken bidrag utgår. Arbetsmarknadssty- relsen äger uppdraga ät länsarbetsnämnd att fullgöra uppgift som ankommer på styrelsen enligt denna kungörelse.

135

Ansökan om bidrag inges till länsarbetsnämnden. Ansökan om driftbidrag skall avse kalenderår och inges före den 1 augusti året före det år, för vilket bidrag sökes. Ansökan som ingivits senare får upptagas om särskilda skäl föreligger.

Ansökan skall göras på formulär som arbetsmarknadsstyrelsen faststäl- ler samt vara åtföljt av behövliga ritningar och den utredning i övrigt som styrelsen föreskriver.

Länsarbetsnämnden skall med eget yttrande överlämna ansökningen till arbetsmarknadsstyrelsen.

145

Anordningsbidrag får lyftas med halva beloppet när nybyggnad eller annat byggnadsarbete påbörjas. Återstående bidragsbelopp betalas ut sedan byggnadsföretaget blivit avsynat och godkänt genom arbetsmark- nadsstyrelsens försorg.

155

Driftbidrag utbetalas för kalenderår i efterskott.

165

Rekvisition av bidragsbelopp skall avfattas på formulär som arbetsmark- nadsstyrelsen fastställer och ges in till länsarbetsnämnden. Rekvisition av driftbidrag skall ges in före utgången av mars månad året efter det år bidraget avser, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat.

Denna kungörelse träderi kraft

Arbetsvårdens syfte och utveckling

1.1 Arbetsvårdens syfte

Arbetsmarknadspolitikens primära uppgift är att genom stöd och service i olika former ge den enskilde möjlighet till menings- full sysselsättning i ett så fritt valt yrke som möjligt. Ambitionerna att förverkliga detta mål har vuxit under de senaste decennierna. Målsättningen begränsas inte längre till att garantera den enskildes försörjning under arbetslöshetsperioder. Den har vidgats till att genom utbildning eller på annat sätt ge individen en säkrare ställning på arbetsmark- naden och därmed minska riskerna för arbetslöshet i framtiden. Samtidigt har ar- betsmarknadspolitiken fått allt större bety- delse som ett led i den ekonomiska politiken såväl på kort som lång sikt. En viktig uppgift är att aktivera och ta till vara de ej fullt ianspråktagna arbetskraftsresurserna. Detta är en naturlig konsekvens av det uppställda målet full syllselsättning. Ett ökat ianspråktagande av de tämligen stora dolda arbetskrafttillgångarna kan också antas ha en tillväxtbefrämjande effekt.

För att nå det dubbla syftet att stödja den enskilde och samtidigt befordra den ekono- miska tillväxten samt balansen på arbets- marknaden lokalt och regionalt måste arbets- marknadspolitiken vara i hög grad differentie- rad. De arbetsmarknadspolitiska medlen spänner idag över tämligen vida fält från relativt enkla förmedlings- och informations-

insatser över omfattande rörlighetsunderlät- tande åtgärder geografiskt och yrkesmässigt, till mycket avancerade och genomgripande rehabiliteringsinsatser för personer med svåra arbetshinder.

Ett uttryck för en ökad differentiering är den utbyggnad av arbetsvårdens resurser, som ägt rum under 1960-talet. Förutom att arbetsvården utgör en del av samhällets totala arbetsmarknadspolitik är den ett ledi den enskildes rehabilitering. Arbetsvårdens uppgift är att tillsammans med arbetsför- medling och yrkesvägledning lämna service och bereda den handikappade större möjlig- heter att förverkliga ett fritt yrkesval, samt att medverka till anpassning och trygghet i arbetslivet. Detta gäller då inte endast dem som står utanför produktionen utan även dem som med hänsyn till handikappet har mindre lämpligt arbete.

De snabbt stigande anspråken på arbets- vården under 1960-talet kan bl.a. belysas med några data från arbetsvårdsstatistiken. Antalet arbetsvårdssökande fördubblades mellan 1960 och 1965 för att 1971 vara något mer än tre gånger större än 1960 eller 100 089 år 1971 attjämföras med 31 359 år 1960. I slutet av 1971 deltog ca 12600 arbetsvårdssökande i arbetsmarknadsutbild- ning mot något över 7 000 år 1965. Under samma tid ökade antalet arbetsvårdssökande personer sysselsatta i någon form av skyddat arbete från 1 1 244 till något över 30 000.

En ganska kraftig satsning har sålunda skett under 1960-talet för att bereda den av olika skäl handikappade arbetskraften syssel- sättning i bl. a. särskilda former. Detta fram— går också klart av anslagsutvecklingen till arbetsmarknadspolitiken. Lägger man sam- man anslagen till särskilda beredskapsarbe- ten, med vilket anslag finansieras såväl de särskilda beredskapsarbetena som arkivarbe- ten och näringshjälp, och anslagen till anord- nande samt drift av verkstäder för handikap- pade finner man att denna summa 1965/66 utgjorde 20 procent och 1970/71 30 procent av arbetsmarknadsverkets budget.

Den snabba expansionen av arbetsvårds- verksamheten får ses mot bakgrund av ut- byggnaden och ändringar av socialförsäk- ringssystemet. Den av riksdagen antagna

målsättningen för arbetsmarknadspolitiken innebär väsentligt ökade insatser för den handikappade, äldre eller av andra skäl svår- placerade arbetskraften. Det ökade samarbe— tet mellan arbetsvården och övriga organ med rehabiliteringsuppgifter har också med- fört att behovet av arbetsvårdsåtgärder prö-

vas systematiskt i rehabiliteringsarbetet. Ge- nom kvalificerade åtgärder har det sålunda blivit möjligt för gravt handikappade att inlemmas i produktionen, personer för vilka en anpassning till arbetslivet tidigare inte ansågs möjlig. Bl. a. kan här pekas på utbygg- naden av rehabiliteringsavdelningar vid sjuk- husen samt de psykofarmaka, som under senare år kommit till användning inom den psykiatriska vården. Nämnda omständigheter har möjliggjort att patienter i en helt annan omfattning än tidigare har kunnat skrivas ut från sjukhus och genom arbetsvårdens för- sorg deltaga i en yrkesmässig rehabilitering.

Jämsides härmed har näringslivets snabba strukturomvandling medfört ökade svårighe- ter för bl. a. äldre och personer med handi- kapp att få eller behålla anställningar på den reguljära arbetsmarknaden. Dessa grupper har därför i ökad utsträckning kommit till arbetsvården. Den snabba föränderlighet som under 1960-talet präglat samhället i stort och inte minst då arbetsmarknaden i form av bl. a. nedläggningar och personalinskränk—

ningar, regionala förskjutningar av näringsliv och befolkning samt organisatoriska och tekniska omläggningar inom företagen har ställt stora grupper människor inför omställ- ningskrav, vilka för många också medfört stora psykiska påfrestningar. I dessa grupper har funnits personer som så småningom kommit i kontakt med arbetsvården för att få hjälp med att erhålla ny och/eller byta till annan anställning eller annat yrke.

I de två följande avsnitten kommer först att lämnas uppgifter om de vid arbetsvårds- expeditionerna registrerade arbetsvårdssö- kande vad gäller omfattning, utveckling och sammansättning. Därefter följer ett avsnitt om de olika arbetsvårdsåtgärdernas volym, utveckling och sammansättning.

1.2 De arbetsvårdssökandes utveckling och sammansättning

Inom arbetsmarknadsverket har sedan början av 1950-talet förts statistik över antalet arbetsvårdssökande. Härvid har en uppdel- ning skett mellan hela antalet nyinskrivna under året och därav förstagångsinskrivna. Vidare har en fördelning gjorts efter handi- kapp med ledning av en särskild handikapp- gruppering. Män och kvinnor har också särredovisats. Denna manuella statistik ersat- tes 1969 med en väsentligt utbyggd databa- serad arbetsvårdsstatistik. 1969 infördes även en ny arbetshindergruppering.

Som bekant har under andra hälften av 1960-talet en delvis ny förmedlingsteknik kommit till användning inom arbetsförmed- lingen. Bl. a. kan här pekas på den successiva övergången på många håll till s.k. öppen förmedling innebärande att de arbetssökan- de, som själva tar direkt kontakt med för- medlingen först kommer till en allmän kund— mottagning. I många fall är de tjänster som erhålls genom kundmottagningen, t, ex. in- formation om lediga platser, utbildningskrav och utbildningsvägar, tillräckliga för den sökande. I andra fall fordras en mera omfat— tande service innefattande intervju med den sökande om dennes sysselsättningssituation och önskemål, bedömning av förutsättningar

till t.ex. utbildning m.m. Denna service erhålls vid förmedlingens utredningsavdel- ning I fall där den sökande besväras av handikapp som medför svårigheter på arbets- marknaden anlitas arbetsvården. Sökande som är i behov av en speciell eller mera omfattande information om utbildning ochi övrigt stöd i yrkesvalet anlitar yrkesvägled- ningen.

Denna nya förmedlingsteknik kan antas ha medfört att arbetssökande med ur arbets- marknadssynpunkt lättare handikapp inte i samma utsträckning som tidigare kommeri kontakt med arbetsvården och följaktligen inte heller blir registrerade som arbetsvårds- sökande. Det är därför möjligt att den ökning, som under senare delen av 1960-talet skett av antalet registrerade arbetsvårdssö- kande har blivit något mindre än som skulle ha varit fallet om inte denna förändring av förmedlingsarbetet ägt rum. Det bör dock nämnas att en mycket stor del (ca 55 %) av de registrerade arbetsvårdssökande kommeri kontakt med arbetsvården via andra remiss- organ än arbetsförmedlingen. Dessutom kommer ca 18 procent av de sökande i kontakt med arbetsvården genom eget initia- tiv. Med hänsyn till att den nya arbetsvårds- statistik föreligger fr. o. m. 1969 innehåller väsentligt mer information om de arbetsvårdssökande har det ansetts vara av intresse att lämna en tämligen utförlig redo- görelse om de arbetsvårdssökandes samman- sättning 1970 och i vissa fall 1971. Att 1971 års uppgifter inte används genomgående be- ror på att dessa inte i skrivande stund är helt och hållet publicerade och färdiganalyserade av arbetsmarknadsstyrelsen. Först följer dock ett avsnitt, som i stora drag belyser utvecklingen av antalet arbetsvårdssökande under 1960-talet.

som

1.2.1 De arbetsvårdssökandes utveckling un- der 1960-talet

Som framgår av tabell 1.1 har antalet arbets- vårdssökande nära nog tredubblats under 1960-talet mot en knapp fördubbling under 1950-talet. Under 1960-talet har dock bety-

dande administrativa förändringar skett inom arbetsförmedlingsorganet, vilket min- skar jämförbarheten i arbetsvårdsstatistiken från skilda tidpunkter.

Tabell 1.1 Arbetsvårdssökande 1951—1971

År Antal arbetsvårdssökande

1951 17 413 1955 22 950 1960 31359 1965 67 819 1966 74 812 1967 81909 1968 86184 1969 87 901 (87 344); 1970 95 599 (89112)[ 1971 100 089 (83 215)

lSiffrorna inom parentes anger antalet ar— betsvårdssökande enligt den s.k. manuella ar- bctsvårdsstatistik, som förts parallellt med den nya datastatistiken under de första inkörningsåren. Skillnaden 1970 och 1971 om 5 500 resp. 16 800 arbetsvårdssökande kan i väsentlig mån förklaras av att personer inte i tid rapporteras som avregistrera— de i datastatistiken utan ingår i denna även någon tid efter det att de exvis genomgått en åtgärd. Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen kom— mer under våren 1972 en genomgång att ske av registren över de arbetsvårdssökande. Härvid är det möjligt att hela antalet sökande kommer att reduceras något och för hela året 1972 bli kanske lägre än 1971 års tal.

En icke oväsentlig del av det ökade antalet arbetsvårdssökande kan förklaras av att personer dels står kvar som arbetsvårds- sökande frän ett år till ett annat och dels att tidigare sökande på nytt aktualiseras vid arbetsvården. Medan hela antalet registrerade arbetsvårdssökande under 1960-talet nära nog tredubblats har antalet förstagångsin- skrivna sökande endast något mer än för- dubblats mellan 1961 och 1971. Andelen förstagångsinskrivna i procent av samtliga sökande minskade från knappt 50 procent 1961 till strax under 34 procent 1971. Av intresse att konstatera är att antalet s.k. nyinskrivna sökande hos arbetsvården sedan 1966 stabiliserats vid en nivå omkring 35 000.

Tabell 1.2 Förstagångsinskrivna arbetsvårds- sökande 1961—1971

År Antal förstagångs- inskrivna sökande

16 418 31 201 33 373 35 629 34 131 38 667 37 053 33 641

% av samtliga sökande

49,0 46,0 44,6 43,5 39,5 44,0 38,8 33,6

1961 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Bland de arbetsvårdssökande har under hela 1960-talet männen varit betydligt fler än kvinnorna. Andelen kvinnor har dock ökat från en fjärdedel 1960 till knappt en tredjedel av samtliga 1971.

Tabell 1.3 Arbetsvårdssökande och kvinnor 1960—1971

män

Totalt

31 359 67 819 74 812 81909 86 184 87 901 95 599 100 089

År Män

1960 24 496 1965 51 515 1966 56 346 1967 62 848 1968 65 611 1969 65 630 1970 68 537 1971 70 546

Kvinnor

6 863 16 304 18 466 19 061 20 573 22 271 27 062 29 543

I förhållande till hela befolkningen i de s.k. yrkesverksamma åldrarna (18—66 år) utgjorde de arbetsvårdssökande 0,6 procent

1960. Motsvarande tal 1970 var 1,9 procent (Se tabell 1.7). Vad gäller utvecklingen under 1960-talet av arbetshinderför- delningen framträder vissa tydliga föränd- ringar. I tabell 1.4 har den fram t.o.m. 1968 använda handikappfördelningen an- vänts. Omläggningen av handikappgruppe- ringen 1969 omöjliggör en exakt jämförelse mellan tiden före resp. efter detta år. Mellan 1960 och 1968 har andelen med psykiska arbetshinder ökat från 17 till 21 procent. En fördubbling av den relativa andelen har

Tabell 1.4 Relativ fördelning på arbetshin— der av de arbetsvårdssökande 1960—1968

Arbetshinder År 1960 1965 1966 1967 1968

Rörelsehinder 34,1 32,3 32,0 31,0 Hörselskada 1,4 1,4 1,3 1,2 Syndefekt 3,2 2,3 2, 2,0 Lungtuberkulos 6,1 2,1 1 1 5 Psykisk sjuk-

dom eller defekt Annan sjukdom 19,0 17,9 Social missan-

passning 5,5 10,1 11,2 Alkoholmiss- " bruk 5,4 9,2 9,3 Overårighet 2,2 1,8 2,4 Annat arbets-

hinder 2 ,9 3 ,2 3 ,2

100 100 100 100

1 13 ,

17,3 21,9

19,4 20,3

Summa

Tabell 1.5 Förändring mellan 1960 och 1968 i absoluta och relativa tal av antalet arbetsvårdssökande med olika arbetshinder

Arbetshinder År Förändring 1960—1968

i abs.tal i %

Rörelsehinder Hörselskada Syndefekt Lungtuberkulos Psykisk sjukdom eller defekt Annan sjukdom Social missan- passning Alkoholmissbruk Overårighet Annat arbetshinder

+l6350 +153,1 + 630 +139,3 + 804 + 79,2

— 41,2

+233,3 +121,0

+428,5 +377,3 + 182,3 +200,6

Summa

+ 174,8

vidare skett av personer med sociala och alkoholproblem.

För att ytterligare belysa under 1960-ta- let inträffade förskjutningar i arbetshinder- sammansättningen har i tabell 1.5 angivits förändringen mellan 1960 och 1968 dels i absoluta dels i procentuella tal. Sammansätt- ningen av de registrerade sökande 1971 framgår av ett senare avsnitt.

1.2.2 De arbetsvårdssökandes sammansätt- ning och länsvisa fördelning 1970 enligt den nya utvidgade arbetsvårdsstatistiken

Den fr. o. m. 1969 införda nya arbetsvårds- statistiken lämnar väsentligt mer detaljerade uppgifter om de arbetsvårdssökande. Så- lunda ingår bl. a. åldersdata, uppgifter om biarbetshinder och data om vilka organ, som remitterat de sökande till arbetsvårdsexpedi- tionen.

1.2.2.1 Åldersfördelning

Hela antalet arbetsvårdssökande 1970 upp- gick till 95 599, varav 27 062 var kvinnor. 1 tabell 1.6 har män och kvinnor förde- lats på olika åldersgrupper. I tabellen har även medtagits uppgifter om hela arbetskraf- tens åldersfördelning enligt arbetskraftsun-

dersökningen för fjärde kvartalet 1970. Ta- bellen visar att åldersfördelningen av samtli- ga arbetsvårdssökande överensstämmer gans- ka väl med hela arbetskraften. Det är endast i de två yngsta (—25 år) samt den äldsta (65 år—) åldersgruppen där viss avvikelse förelig- ger. Sålunda är andelen yngre bland de arbetsvårdssökande något högre, medan den äldsta åldersgruppen i förhållande till hela arbetskraften är något mindre. Vidare fram- går att de registrerade männen har en högre genomsnittsålder än kvinnorna.

1.2.2.2 Länsfördelning

För att belysa de arbetsvårdssökandes läns- visa fördelning är det lämpligt att relatera dessa till hela befolkningen i de yrkesverk- samma åldrarna 18—66 år. Antalet arbets- vårdssökande i hela riket uppgick 1970 till 1,9 procent av hela befolkningen i yrkesverk- sam ålder. Motsvarande tal för männen var 2,6 och för kvinnorna 1,1. I tabell 1.7 har för varje län angetts de arbetsvårdssökandes procentuella andel av befolkningen i yrkes- verksam ålder 1970. Tämligen stora regiona- la skillnader förelåg vad gäller männens andel. Nämnda andel varierade mellan 2,0 procent i två län (M, R) och 5,6 procenti Norrbottens län. Även i de fyra övriga norrlandslänen låg de arbetsvårdssökande

Tabell 1.6 Arbetsvårdssökande män och kvinnor 1970 fördelade på åldersgrupper

Ålders- grupper, ar

Arbetsvårdssökande

Män Kvinnor

abstal % abs.tal %

Hela arbetskraf— ten enl höst AKU 1970

abs. tal % 100-tal

Samtliga

abs.tal %

—20 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—

5 390 7 906 15 271 12 194 14 177 12 296 1 303

2 958 3 782 5 661 4 825 5 960 3 604

272

8 348 11 688 20 932 17 019 20 137 15 900

1 575

2 304

4 549 i 17,4 8 812 22,4 7 607 19,3 8 489 21,6 6 385 16,2 1 242 3,2

Summa 68 537 27 062 95 599 39 388 100

männens andel klart över genomsnittet. No- teras bör vidare det höga talet för Gotlands län (5,4 %). Det höga relationstalet för Uppsala län torde främst förklaras av att centret för arbetsmarknadsutbildningi Upp- sala har stort inslag av särskilda anpassnings- kurser för olika grupper handikappade. Iett senare avsnitt framgår även den relativt höga andelen yngre arbetsvårdssökande i Uppsala län, vilket stödjer denna förklaring. Även om de framräknade procenttalen för kvinnorna inte skiljer sig åt lika mycket som för männen gäller dock även för dessa att norrlandslänen 1970 låg över riksgenomsnit— tet.

Den troligaste förklaringen till norrlands- länens förhållandevis höga andel arbetsvårds- sökande är den allmänt sett ogynnsammare arbetsmarknadsutvecklingen i förhållande till landet i övrigt. Detta torde då ha medfört svårigheter även för personer med relativt lindriga arbetshinder att erhålla arbete ge-

Tabell 1.7 Antalet arbetsvårdssökandel970 i procent av befolkningeniyrkesverksam ål- der (18—66 år), länsvis

Arbetsvårdssökande i % av be- folkningen i yrkesverksam ålder

Län

Män Kvinnor Samtliga

Stockholm Uppsala Södermanland Ostergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborg 0 Bohus Alvsborg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

köa—wo—öämqumw—

whoq—qaqcäsxoOu—xocoomo

© oohbaoooowQÄWbmoawwaummm

wwbwbso

N—u—u—n—On—o—u—o—o—ooi—u—n—u—Qo—b—w— ÖNWNNNNN—HH—D—I—i—INWD—l—b—h—l—N—

ax 'axwxc'soxn—asoo

N MAAwwwNNNNNNNNNNMNNNNNwN

Hela riket

.— ... )—|

nom den allmänna förmedlingen, varför des- sa hänvisats till en arbetsvårdsexpedition.

1.2.2.3 Åldersfördelningen, länsvis

Som framgått ovan utgjorde i hela riket antalet arbetsvårdssökande över 45 är nära 40 procent av samtliga. Som framgår av tabell 1.8 föreligger tämligen stora länsvisa skillnader. Sålunda är andelen äldre arbets- vårdssökande inte oväsentligt högre i de fem norrlandslänen (med undantag för Norrbot— tens län) samt Värmlands och Kopparbergs län. Även i Gotlands län överstiger andelen över 45 år riksgenomsnittet eller 51 mot 40 procent. Andelen sökande i åldrarna under 44 år är störst i de södra länen utanför storstadslänen samt i Norrbottens län. Även i Uppsala län är detta fallet, vilket påpekats tidigare.

1224. Arbetshinderfördelning

Som framgår av tabell 1.9 svarade arbets- hindren ryggsjukdom och annat rörelse- hinder för tillsammans 35 procent av samt- liga arbetsvårdssökande 1970. Därefter kom psykisk sjukdom. Vissa skillnader framträder mellan män och kvinnor. Sålunda har för 12 procent av männen angivits alkoholbesvär och för 10 procent sociala störningar. Dessa arbetshinder har låg frekvens bland kvinnor- na, för vilka i stället andelen med psykiska sjukdomar är dubbelt så stor som för män- nen.

Sammansättningen av de arbetsvårds- sökande med avseende på arbetshinder skilj- er sig tämligen mycket åt i olika delar av landet. Medan exvis ryggsjukdom registrerats för 17 procent av samtliga arbetsvårds- sökande 1970, var motsvarande andel i tre norrlandslän (Y, Z, AC) omkring 25 procent. I norrlandslänen var däremot andelarna med psykiska och sociala arbetshinder förhållan- devis små. Sistnämnda arbetshinder hade de högsta frekvenserna i de tre storstadslänen. Sammantaget svarade sökande med alkohol-

Län Abs.antal arbetsvårds- sökande

Åldersgrupper

25—44

Stockholm Uppsala Södermanland Ostergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborgs o Bohus Alvsbo rg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

15 112 3 421 2 763 3 561 3 009 1 952 2 845 1 183 1 891 2 446 6 260 2 240 6 609 4 375 2 116 3 306 3 505 3 234 3 489 ,4 706 4 525 2 492 4 229 6 330

44,0 45,0 42,6 42,7 35,2 38,3 36,3 31,4 36,7 38,3 40,0 39,3 41,4 37,2 38,7 36,6 38,5 37,0 35,5 39.2 36,8 32,0 35,8 45 ,0

.— oo oo o so s.: x) ax x) xo ob- _"obb'ä'wlihki'o'o

u—NN—NNo—NN—d—HHa—v—NwN—m>—u— >— NNWMOONGJOOQNDONOOXDSDN—Nw—UIÅOON

"LA

Hela riket 95 599

39,7

.— 00 N

Tabell 1.9 Arbetshinderfördelning av de ar— betsvårdssökande 1970

Arbetshinder Procentuell fördelning

Män Kvinnor Samtliga

Lungsjukdom Hörselskada Synskada Hudsjukdom Hjärt- och kärl— sjukdom Ryggsjukdom Annat rörelse- hinder Epilepsi Ovriga somatiska sjukd. Avvikande person- lighet Psykiska sjuk- domar 13,2 Alkoholism, narkomani 11,6 Intellektuellt arbetsh. 2,5 Social missan- passning 9,8 Annat arbetshinder av social karaktär 2,3 4,6 Summa arbetsvårds- sökande 100 100 100

besvär och sociala problem för 22, 23 och 33 procent av samtliga i resp. Stockholms-, Malmöhus- samt Göteborg och Bohus län mot 17 procent i hela riket. Fördelningen på arbetshinder har sannolikt mindre att göra med olika förekomst av sådana hinder än med arbetsmarknadsförhållandena.

1.2.2.5 lnremitteringsorgan

1 den nya arbetsvårdsstatistiken ingår upp- gifter om vilket organ, som remitterat den sökande till en arbetsvårdsexpedition. Härvid avses remissinstansen före inskrivningen vid arbetsvården. Det vanligast förekommande inremitteringsorganet var 1970 arbetsför- medlingen (27 %), närmast följt av eget initiativ (20 %), sjukhus (14 %) och social- försäkring (9 %). Som framgår av tabell 1.10 föreligger vissa skillnader i fördelningen på remissinstanser mellan män och kvinnor. Exvis inremitteras 17 procent av kvinnorna av sjukhusen mot 13 procent av männen.

Det omvända gäller remisser från vårdinrätt- hinderfördelningen. Tämligen stora skill- ning m.m. inom kriminal—, nykterhets- och nader föreligger mellan de olika arbets- ungdomsvård, från vilket endast 2 procent av hindergrupperna. Exvis svarade arbetsför- kvinnorna kom mot 8 procent av männen. medlingen för 34 procent av samtliga arbets-

Dessa skillnader mellan könen kan då i sin vårdssökande med ryggsjukdom mot 27 tur föras tillbaka på den olikartade arbets- procent av samtliga. Arbetsförmedlingens

Tabell 1.10 De arbetsvårdssökandes relativa fördelning på remissinstans efter arbetshinder, 1970

Arbetshinder " Remissinstans

Ar- Social- Sjuk- Läka- Social— Handi- bets- försäk- hus re in. vårds- kapp- för- ring öppen organ orga- med— vård nisa- ling tion

( E G.

100 100 100

100 100 100

Lungsjukdom 24,7 23,2 24,3

u—n—n— b—n—N _må HDi—'N b—t—O ”toa—=D axl—f&- u—u—u— NDNOQ bakat—- Odu-

Hörsel- o syn- 32,0 skada + hud- 28,3 sjukdom 30,6

l—WI— NNN HN»- wah.) Mam r—ib—b—l b—w—n—n ooh ww— ooo Now wmb mom cbo >—->—->—- v—Nb— uti—....

Hjärt- o kärl- 28,6 sjukdom 35,2 30,1

100 100 100

MHN Q's-"oo ax'xl'oo qob mah Q&A menu 111050:

HL b—Nb—O u—u—v—n w—a omq ahh

Ryggsjukdom 34,8 31,2 33,9

'N

100 100 100

|o _oo|

6 6 6 8 7 8 0 1 O

t—n—u—n who _ ufo—>o &ab mma

1 l 1

'N __”...— mulm

Annat rörelse- 27,4 hinder 26,6 27 ,1

100 100 100

N'w'm >_>—l— NN»— 04300

kilot»

Epilepsi + övr somatiska sjuk- domar

100 100 100

100 100 100

wT—fa >—©N "maxi—-

"(.:-"cow I—li—li—l 'vaso

oexno 'oouooä CNN-lå _opo O_oo ooo NAD—' ### hb»

Avvikande per— sonlighet + psy- kisk sjukd.

p—n—u—n NNN kb)-ÄN www WOW Om!) (”UNO (Il-P()! www NNN mkm www ohm

_o

.. i—li—l qg _D

I oba->

bum

Alkoholism + narkomani

...

43.34

100 100 100

100 100 100

100 100 100

|__|-u r—ANO NL:-HN) mwxl _q»— xii—La _ND—l Oom-lå MNW "=E"? soc—35 wich)

.. _Un— vuxna

”ON—'N!!—

Intellektuellt arbetshinder

ufocw A'oooo t—u—nb— utv-n- Url—In—

>_>—- 00003 ONNO

Social missan- passning

1.7-wu. &%b mao UND—lm OOO (BOU! Utåt/r

limo: HN»— UrkD-lå Jäv—o

Annat arbets- hinder av social karaktär

100 100 100

100 100 100

OON NDU.)

wow ”AT—”xo wu—N ouv- LL»— |— 00 .c. l—Nb—l maa bhh man mau 'Nb'a

Totalt

duu MAA o—o Auv- Ja?—u, mosa ohm wow bmo ohm www ohm www menos OOO O_o &.»wa Moore ooooo &&xl Nimxl oooooo OXxlUt Qm—l UIONJÅ WML» NIONNI xla'xx) ocoooo cosa OD—lo o-—-o MMA NNN xlmxl ooooon NNN Ott/ix) __|—l han» A&M GNU-x) ”on?—TA _N— sov—no xiha— w'om—

andel var högst (65 %) inom gruppen ”Annat arbetshinder av social karaktär”, till vilken främst hänförs personer, som av åldersskäl är handikappade. Sjukhusen remitterade ca 14 procent av samtliga arbetsvårdssökande, men svarade för inte mindre än 33 procent av dem med psykisk sjukdom.

Vidare kan pekas på remissinstanserna vårdinrättning inom kriminal—, nykterhets- och ungdomsvård samt socialvårds- eller an- dra kommunala instanser. Från dessa två grupper av remissorgan kom av samtliga sökande 1970 6 resp. 7 procent. Det första av dessa två organ svarade för 54 procent av dem med arbetshindret social missanpassning och det andra svarade för 30 procent av de arbetsvårdssökande med alkoholbesvär.

20 procent av de sökande kom i kontakt med arbetsvården genom eget initiativ. Denna kontaktväg var av relativt stor betyd- else för främst grupper med ryggsjukdomar och annat rörelsehinder 24 resp. 28 procent. Av intresse att notera är vidare att andelen arbetsvårdssökande, som ”remitterats” gen- om handikapporganisationerna uppgick till endast 1 procent. Motsvarande tal var dock beträffande gruppen med hörsel- och syn— skada samt hudsjukdom nära 9 procent. Beträffande sökande med intellektuella ar- betshinder svarade skolor + övriga remiss- organ för en föfhållandevis hög andel, 25 procent mot 8 procent bland samtliga arbets- vårdssökande.

Med hänsyn till ovan konstaterade läns- visa skillnader vad avser sammansättningen av de arbetsvårdssökande och de olika re- missinstansernas olika relativa betydelse för arbetshindergrupperna är det inte över- raskande att tämligen stora skillnader erhålls mellan länen vad gäller remissinstansernas andel av de arbetsvårdssökande. Sålunda gäller att i storstadslänen med förhållandevis höga andelar personer med alkoholbesvär och sociala problem just remissinstanserna vårdinrättningar inom kriminal—, nykterhets- och ungdomsvård samt socialvårdsorgan väger ganska tungt. 1 Stockholms-, Malmö- hus samt Göteborgs och Bohus län kom följande andelar av de sökande från dessa

remissorgan sammantaget 18, 17,5 och 28 procent mot 13 procent för hela riket. I dessa tre län svarade däremot arbetsförmed— lingen för relativt låga andelar av samtliga sökande. Län med stor andel sökande från arbetsförmedlingen var förutom flertalet norrlandslän även Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västman- lands och Kopparbergs län.

1.2.3 Antalet aktuella arbetsvårdssökande vid en viss tidpunkt, 1965 och 1970

Det antal arbetsvårdssökande som beskrivits i det föregående avsnittet i detta kapitel utgör summan av samtliga personer, som under ett visst år varit aktuella vid arbets- vården och omfattar såväl personer, vilka under året väntat på någon viss åtgärd utan att denna vidtagits som personer, som vid mer än ett tillfälle under året varit aktuella för eller deltagit i någon arbetsvårdsåtgärd. Med hänsyn härtill är det av intresse att även något studera omfattningen och utveckling- en av antalet arbetsvårdssökande, som vid en viss tidpunkt under året varit aktuella för arbetsvården. I arbetsvårdsstatistiken anges antalet arbetsvårdssökande, som den 31 de- cember varje år är under utredning eller förordade för någon åtgärd samt de som är föremål för någon åtgärd. Detta antal brukar kallas stocken arbetsvårdssökande. 1 tabell 1.11 har medtagits uppgifter om stocken arbetsvårdssökande i slutet av åren 1965—1970. För 1969 och 1970 har den nya databaserade arbetsvårdsstatistiken an- vänts.

Av tabellen framgår att antalet personer, som i slutet av året var föremål för arbets- vårdsutredning eller förordade för någon åtgärd, ökade från 17 176 år 1965 till nära 25 000 år 1968. Därefter skulle enligt den nya datastatistiken en ökning med 10000 personer ha skett på ett år. En så pass kraftig förändring förefaller inte sannolik. Det stora hoppet i serien torde till inte oväsentlig del kunna förklaras av att arbetsvårdssökande, som påbörjat någon åtgärd, inte samtidigt har avrapporterats. En uppskattning har där-

för gjorts av antalet personer under utred- ning samt förordade för någon arbetsvårdsåt- gärd 1969 och 1970. Härvid har antagits att den genomsnittliga årliga ökningen om 2 000 personer, som ägt rum mellan 1965 och 1968, även har skett 1969 och 1970. Det beräknade antalet personer som i slutet av nämnda år var föremål för eller förordade för någon årgärd blir då 27 000 resp. 29 000.

Av tabellen kan utläsas att medan hela antalet arbetsvårdssökande ökat mellan 1965 och 1970 med ungefär 50 procent, så har det beräknade antalet personer under utredning och förordade för åtgärd ökat med över 2/3. Detta innebär då att andelen av de arbets- vårdssökande, som i slutet av respektive år väntar antingen på att arbetsvårdsutredning- en skall bli klar eller på en viss åtgärd, ökat från 25 procent 1965 till 30 procent 1970. Tabellen ger också vid handen att antalet personer i olika arbetsvårdsåtgärder något mer än fördubblats under senare hälften av 1960-talet eller från 20 000 i slutet av 1965

Lägger man samman antalet personer, som i slutet av året antingen deltogi någon åtgärd eller var under utredning resp. vän- tade på en föreslagen åtgärd, har detta tal över stocken arbetsvårdssökande ökat från 37 000 1965 till beräknat 73 000 1970, dvs. en fördubbling har skett.

1.2.4 Antalet arbetsvårdssökande, som ej är aktuella för arbetsvård

Av antalet arbetsvårdssökande är det varje år ett antal personer som av olika skäl ej iir aktuella för arbetsvård. Detta antal har under senare hälften av 1960-talet varierat mellan 24 000 och 29 000 personer. 1 den nya arbetsvårdsstatistiken från 1969 finns angivet ett antal orsaker till att personer avregistrerats som ej aktuella arbetsvårds- sökande. De ej aktuella för arbetsvård finns även fördelade efter huvudarbetshinder.

I tabell 1.12 har medtagits uppgifter om

Tabell 1.1] Antalet personer ingåendei stocken arbetsvårdssökande 1965—1970

1965 1966 1967 1968 1969 1970

Hela antalet arbets- vårdssökande 67 819

A mal personer som i slutet av året:

Var föremål för ar- betsvårdsutredning eller förordade för någon åtgärd 17 176 19 885 Deltog ] arbetsmark- nadsutbildning 7 267 9 503 Genomgick arbetsträ- ning eller -prövning 1 108

11244

1 296

Vari skyddat arbete 13 890

86 241 87 901

(87 344)

95 599 (89 112)

34171 27 000'

11101 (13 267)

1 994 ( 1 761) 24 702 (23 076)

39 6111 29000

13 823 (14 254)

2 104 ( 1807) 28 359 (26 962)

Hela stocken arbets- vårdssökande 36 795 44 574 53917

83 897 71968 1 73 286

58 806 , 64 797

] Beräknat antal under antagande av att antalet personer som var föremål för eller förordade för åtgärd ökat med 2 000 1969 och 1970.

Anm. Siffrorna inom parentes är hämtade från den manuella statistik som under 1969 och 1970 har förts parallellt med datastatistiken.

hela antalet ej aktuella för arbetsvård 1969, 1970 och 1971 efter avregistreringsorsak. Av de totalt drygt 100 000 arbetsvårdssökande 1971 har sålunda 28 000 eller över en fjärdedel befunnits vara ej aktuella för ar- betsvård. En tredjedel av de 28 000 har avregistrerats p. g. a. att sökanden var arbets- oförmögen tills vidare till följd av sjukdom eller blivit omhändertagen för anstaltsvård. Över en femtedel har avregistrerats p. g. a. att kontakten med sökanden förlorats eller att sökanden ej hörsammat kallelse.

Av tabell 1.12 framgår att hela antalet ej aktuella för arbetsvård under 1971 uppgick till drygt en fjärdedel av samtliga arbets- vårdssökande. Som framgår av tabell 1.13 var motsvarande procenttal väsentligt högre för personer med alkoholbesvär (35 %) och sociala problem (36 %). Även inom gruppen psykiskt sjuka var andelen ej aktuella för arbetsvård högre än genomsnittligt. Däremot låg denna andel genomgående under genom- snittet bland sökande med somatiska arbets- hinder.

Bland de ej aktuella för arbetsvård p. g. a. arbetsoförmåga + omhändertagen för vård väger arbetshindergrupperna ryggsjukdom, annat rörelsehinder samt psykisk sjukdom tyngre än som motsvarar dessa gruppers andel av samtliga ej aktuella. Vad avser handikappfördelningen av de 4 500 personer, med vilka arbetsvården under 1970 antingen

förlorade kontakten eller vilka ej hörsam- mat kallelsen svarar grupperna alkoholism, narkomani och social missanpassning för nära 40 procent av samtliga att jämföra med de 23 procent dessa två arbetshindergrupper utgör av samtliga ej aktuella för arbetsvård.

1.3 De arbetsvårdspolitiska åtgärdernas ut- veckling och sammansättning

Liksom är fallet med de arbetsvårdssökande har sedan början av- 1950-talet skett en registrering av antalet under varje år vidtagna arbetsvårdspolitiska åtgärder dels i olika län och dels för skilda handikappgrupper. Det bör härvid nämnas att en och samma person kan ha varit föremål för flera olika åtgärder under året.

I de följande avsnitten lämnas först vissa uppgifter om åtgärdernas omfattning och utveckling under 1960-talet fram t. o. m. 1968 och i vissa fall 1969, varefter följer en presentation av data från 1971. I och med införandet av den nya arbetsvårdsstatistiken 1969 synes en klar underskattning ha skett av antalet vidtagna arbetsanskaffningsåtgärd- er vad avser särskilt beredskapsarbete. För 1969 har det varit möjligt att för hela riket göra en uppskattning av det totala antalet vidtagna arbetsanskaffningsåtgärder. För åren därefter liksom för de olika länen har detta inte varit möjligt. Vissa länsredovis-

Tabell 1.12 Antalet arbetsvårdssökande 1969, 1970 och 1971 som av olika skäl ej är aktuella för arbetsvård efter avregistreringsorsak

År

Hela an— Därav p. g. a. följande avregistreringsorsak: talet av- registre- rade pga vidstå- ende or- saker

Arbetsoför- Återtagit mögen tills ansökan om vidare pga arbetsvård omhänder- styrkt tagen för anstalsvård

A rbets- vårds- behov sjukdom + ej

Ålders- pension

Kontakten med sökan- den förlorad + sökande som ej hör- sammat kallelse

Ej aktuell med nuva- rande ar- betsvårds— möjligheter

Övriga orsaker

1969 1970 1971

25 794 24 341 28156

1338 1165 1549

7 217 7 630 9088

3 091 3 156 3 743

5 330 4478 5 362

982 1023 1512

Anm. En person kan under året ha blivit avregistrerad p. g. a. flera olika orsaker.

Tabell 1.13 Antalet arbetsvårdssökande 1970, som av olika skäl ej är aktuella för arbetsvård fördelade på arbetshinder

Huvudarbetshinder Hela antalet Därav antalet Därav ej aktuella för arbetsvård p. g. a.: Hela antalet ej arbetsvårds- ej aktuella __ aktuella för ar- sökande, 1970 för arbetsvård Arbetsoförmåga + Sökande åter- Kontakten med sö- Ovriga orsaker betsvård i % av.

omhändertagen för tagit ansökan kanden förlorad + samtliga sökande anstaltsvård sökande som ej hörsammat kallelse

Abs.ta1 % Abs.tal % Abs.tal % Abs.tal % Ryggsjukdom 1 493 19,6 572 18,1 602 13,4 1 349 14,9 Annat rörel- __ sehinder 1 308 17,1 480 15,2 502 11,2 1 466 16,2 Ovriga soma-

tiska sjuk-

domar 1 720 22,5 659 20,9 773 17,3 2 255 24,8 Psykisk s'uk-

dom avvikan- de personlig-

het 21,0 19,6 16,6 Intellektuth arbetshinder 1,8 3 ,2 2,7 Alkoholism-

narkomani 10,3 12,3 11,2 Social missan-

passning 6,6 8,7 10,7 Annat arbets-

hinder av so- cial karaktär 0,9 60 1,9 77 2,9 Samtliga 100 3 156 100 4 478

ningar avser därför 1968. Några större för- ändringar av åtgärdernas sammansättning länsvis torde dock inte ha skett sedan 1968. De av arbetsvårdsexpeditionerna vidtagna åtgärderna, som kommer att behandlas är följande: Arbete i öppna marknaden, skydd- at verkstads- och hemarbete, arkivarbete och musikerhjälp, särskilt beredskapsarbete, nä- ringshjälp, arbetsträning + arbetsprövning och arbetsmarknadsutbildning.

1.3.1 Ätgärdernas utveckling under 1960- talet

Totala antalet vidtagna arbetsvårdsåtgärder ökade från 11849 är 1951 till 20 570 år 1960. Som framgår av tabell 1.14 har däref- ter under 1960-talet en tredubbling skett av antalet vidtagna åtgärder eller från 20 570 år 1960 till 61997 är 1969. Bakom denna kraftiga förändring ligger en ökning i absolu- ta tal vad gäller arbetsanskaffning (arbete i öppna marknaden + arkiv-, särskilt bered- skaps-, skyddat verkstads— och hemarbete) med 22 000, utbildning med 14 000, arbets- träning och -prövning med 3 000 och slutli- gen för näringshjälp en ökning med 1 300. Av tabellen framgår vidare att arbetsanskaff- ningsåtgårderna sammantaget ökade med 16 000 under första hälften av 1960-talet mot endast 7 000 under senare hälften. Däremot har utbildningsåtgärderna ökat un-

gefär lika mycket under första och andra hälften av 1960-talet.

Förändringen under 1960-talet av den inbördes relationen mellan olika arbetsvårds- åtgärder har varit något olika för män och kvinnor. Som framgår av tabell 1.15 svarade arbetsanskaffningsåtgärderna 1960 för 72 procent av samtliga vidtagna åtgärder för kvinnor. Motsvarande procenttal för männen var 68 procent. Under 1960-talet har dock arbetsanskaffningsåtgärderna blivit av min- dre relativ betydelse för kvinnorna. Dessa svarade 1969 för 45 procent av samtliga åtgärder mot 63 procent bland männen. Samtidigt har andelen kvinnor, som berörts av utbildningsåtgärder, fördubblats från 18 till 40 procent. Motsvarande procenttal för männen har' under 1960-talet ökat med knappt 10 enheter.

1.3.l.1 Arbetsanskaffningsåtgärdernas sam- mansättning och utveckling 1960—1969

Det konstaterades ovan att arbetsanskaff- ningsåtgärderna sammantaget ökat mellan 1960 och 1969 från 14 200 till nära 37 000. Åtgärderna omfattar då dels arbete i öppna marknaden och dels olika former av skyddad sysselsättning (skyddat verkstads-, arkiv-, sär- skilt beredskaps- samt hemarbete). Under 1960-talet har ganska stora förskjutningar skett mellan dessa olika åtgärder (se tabell

Tabell 1.14 Antalet vidtagna arbetsvårdsåtgärder 1951, 1960, 1965—1969

År Totalt Därav:

Arbetsan- skaffning

Närings- hjälp

Arbetsmarkn. utbildning

Arbetsträning, arbetsprövn.

1951 1960 1965 1966 1967 1968 1969

11 849 20 570 47 357 51 061 57 430 61 466 61 997

9 680 14 221 30 243 30 930 34 644 35 971 36 989”

247 616 1849 1 723 1835 2 109 1 953

1922 1818 3736 4253 4628 4 711 5038

3 915 11529 14155 16 323 18 675 18 0171)

" Delvis uppskattad siffra. Halvskyddat arbete ingår ej. Denna siffra är enligt arbetsmarknadsstyrelsen sannolikt något lägre än det faktiska antalet arbetsvårdssökande, som under 1969 deltagit i arbetsmarknadsutbildningen.

År Kön Totalt Därav:

Arbetsan- skaffning

Arbets- marknads- utbildning

Arbetstr.+ arbetspr.

Närings- hjälp

Abs.ta1 Abs.!al Abs.tal Abstal % & Abs.tal %

1960 M 16 644 Kv 3 926 Sa 20 570 1965 M 37 935 Kv 9 422 Sa 47 357 1969 M 50 338 Kv 11 659 Sa 61 997

11 395 2 826 14 221 25 392 4 851 30 243 31 774 5 215 36 989”

550 66 616 1547 302 1 849 1537 416 1 953

1485

333 1 818 2 689 1047 3 736 3 730 1 308 5 038

3 214

701 3 915 8307 3 222 11529 13 297 4720 18 017

...

.— oc—xroo—xixoooxo

Wåwäw-ÅUJNUJ

a Delvis uppskattad siffra

1.16). Sålunda har andelen arbete i öppna marknaden minskat från 75 procent 1960 till 35 procent 1969. Av de olika formerna skyddat arbete har under samma tid andelen särskilt beredskapsarbete ökat mest eller från 16 till 46 procent.

Som kan utläsas i tabell 1.16 har emeller— tid inte enbart andelen av samtliga arbetsan- skaffningsåtgärder, som avsett arbete i öppna marknaden, minskat under loppet av 1960— talet. Även i absoluta tal har en minskning skett mellan 1965 och 1969. Antalet arbets- vårdssökande, som genom arbetsförmed- lingens medverkan erhöll arbete i öppna marknaden uppgick sålunda till drygt 15 000

1965 mot knappt 13 000 är 1969. Härvid bör dock erinras om den förändrade arbets- förmedlingsteknik, som införts vid en del förmedlingar under senare hälften av 1960—talet. Denna kan ha medfört att perso- ner med ur arbetsmarknadssynpunkt lättare handikapp genom den öppna förmedlingen har erhållit arbete utan föregående arbets- vårdsutredning. Med den mer traditionella förmedlingstekniken skulle sannolikt en del av dessa personer ha remitterats till arbets- vården. Vidare bör erinras om den kraftiga ökningen under hela 1960-talet av antalet arbetsvårdssökande, som erhållit arbetsmark- nadsutbildning. De ökade utbildningsresur-

Tabell I.16 Totala antalet arbetsanskaffningsåtgärder med fördelning på arbete i öppna marknaden resp. skyddat arbete 1960—1969

År Arbets- Därav i:

anskaffn. Totalt Skyddad

verkstad

Öppna marknaden

Arkiv- arbete

Särsk.bered- skapsarbete

Hemarbete

Abs.ta1 % Abs.tal &? Abstal & Abs.ta1 % Abstal %

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

14 221 15 383 17 286 23 087 27 677 30 243 30 930 34 644 35 971 36 989

10 622 74,7 11 088 72,1 10 400 60,2 12 378 53,6 14 503 52,4 15 446 51,1 14 625 47,3 12 212 35,2 11 727 32,6 12 837

713 899 929 1400 2 549 2 765 3 072 3 492 3 711 3 948

Lö:—bao

___-_- OOOXDJOXOOXUIUIU! xlw—kO—N

406 333 494 628 732 864 1 032 1 485 3 401 2 992

2 312 16,3 2 854 18,6 5 316 30,7 8 480 36,7 9 646 34,9 10 920 36,1 11 987 38,8 17 146 49,5 16 952 47 1 17 000"

168 209 147 201 247 248 214 309 180 212

' bobliio'u'xo ' bible"-hb

Ppåwa—JNNNN |_an Ulf—A&Dxlm

” Av AMS uppskattat antal.

serna har medfört att det blivit vanligare att personer getts tillfälle att genomgå någon tids arbetsmarknadsutbildning före ett erbju- dande av arbete på öppna marknaden. I princip skall personer, som efter arbetsmark- nadsutbildning kunnat erbjudas arbete på öppna marknaden, registreras som arbetsan- skaffning. Enligt vad utredningen erfarit är detta dock inte alltid fallet. Men även om vissa så att säga naturliga förklaringar kan anföras måste det ändå sägas vara anmärk- ningsvärt att antalet arbetrplaceringar på öppna marknaden såväl varit tämligen oför- ändrat i absoluta tal under hela 1960-talet som minskat kraftigt i relativ betydelse jämfört med andra placeringsåtgärder.

Den i föregående avsnitt konstaterade inbördes förskjutningen under 1960-talet mellan olika arbetsanskaffningsåtgärder har varit något olika för män och kvinnor. Sålunda har andelen män, som erhållit arbete i öppna marknaden, minskat från nära 3/4 är 1960 till 1/3 är 1969 (se tabell 1.17). Motsvarande tal för kvinnorna var 85 resp. 53 procent. Den minskade andelen män, som erhållit arbete i öppna marknaden, förklaras främst av det särskilda beredskapsarbetets ökade betydelse. Denna arbetsvårdsåtgärd svarade 1960 för 1/5 av samtliga arbetsan- skaffningsåtgärder för män att jämföra med drygt hälften 1969. För kvinnorna har arkiv- och skyddat verkstadsarbete fått en relativt

sett allt väsentligare betydelse. De två sist- nämnda åtgärderna har dock ökat i såväl absolut som relativ omfattning även för männen.

1.3.2 Arbetsvårdsåtgärdernas fördelning läns- vis 1968

[ föregående avsnitt lämnades uppgifter om de skilda åtgärdernas utveckling under 1960-talet för män och kvinnor samt inträf- fade förskjutningar i åtgärdernas relativa betydelse. Det är av intresse att även något belysa de skilda åtgärdernas omfattning i länen. Eftersom viss osäkerhet vidlåter den nya databaserade arbetsvårdsstatistiken från 1969 får man nöja sig med 1968 års manuel- la statistik. Detta torde dock vara tillfyllest. då inga större förskjutningar torde ha skett under de senaste åren vad avser vidtagna åtgärder länsvis.

Denna studie visar bl. a. att arbetsanskaff- ningsåtgärderna 1968 sammantaget i vissa län svarade för mindre än 50 procent av samtliga åtgärder (Uppsala-, Gävleborgs- och Norrbottens län) medan motsvarande tal i andra län var omkring 70 procent (Stock— holms och Kopparbergs län). I flertalet län utgjorde dock arbetsanskaffningsåtgärderna totalt 55—60 procent av samtliga vidtagna åtgärder 1968. Ännu större länsvisa skillnader

Tabell 1.17 Antalet vidtagna arbetsanskaffningsåtgärder 1960, 1965 och 1969 för män och kvinnor

År Kön Därav i:

Öppna mark- naden

Skyddad verkstad

Arkiv- arbete

Särsk. be- redskapsarb.

Hemarbete

Abs.tal Abstal & Abs.tal % Abs.ta1 % Abs.tal %

8 216 2 406 10 622 11 946 3 500 15 446 10 056 2 781 12 837

498 215 713 1 881 884 2 765 2 964 984 3 948

87 81 168 105 143 248 104 108 212

297 109 406 553 311 864 1759 1 233 2 992

2 297 20 15 — 2 312 16 10 907 43 13 — 10 920 36 16 891 53 109 2 17 000 46

N m-CÅONUJONNW-bw

D—li—l h—l ONDNDNDmxIUrm-A _mj t—wi—u—nmv—

förelåg dock för de fyra olika slagen av arbetsanskaffning. Exempelvis svarade arbete i öppna marknaden endast för en tiondel av samtliga åtgärder i Stockholms län. Motsva- rande andel i de två övriga storstadslänen Malmöhus- samt göteborgs- och Bohus län var en fjärdedel. Även mellan de fem norr- landslänen varierade denna andel från 13 procent i Västerbottens- till 22 procent i Västernorrlands- och Norrbottens län. Ande- len personer, som under 1968 erhållit arbete i skyddad verkstad + hemarbete, utgjorde 10 procent eller däröver i Stockholms-, Jönkö- pings- och Blekinge län. Tämligen låga ande- lar för denna åtgärd hade man förutom i de fem norrlandslänen även i vissa andra län (Södermanlands-, Östergötlands-, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs och Värmlands

län).

1.3.3 Arbetsvårdsåtgärdernas sammansätt- ning 1970 och 1971

Som nämnts i det föregående är det inte möjligt att direkt jämföra uppgifterna över vidtagna åtgärder enligt den tidigare och den nya arbetsvårdsstatistiken. För att komplet- tera med en aktuell information hari tabell 1.18 ställts samman data från den nya statistiken från 1970 och 1971. Av denna framgår att antalet arbetsanskaffningar på öppna marknaden svarade för 16 procent av samtliga åtgärder 1971. Motsvarande pro- centtal för placering i skyddat arbete var något över 40 procent. Det förtjänar nämnas

att för en och samma person olika åtgärder kan ha vidtagits under året och att en och samma åtgärd kan ha vidtagits vid flera tillfällen. [ tabellen har medtagits hela an- talet arbetsvårdssökande under 1970 och 1971. Av de något mer än 100 000 sökande 1971 uppgick antalet personer som avregi- strerats p. g. a. arbete på den öppna mark- naden till 10110, dvs. 10,1 procent. Att antalet placeringar på öppna marknaden enligt tabell 1.18 är något högre än detta tal beror på att en person under årets lopp kan ha erbjudits mer än en anställning.

1.4 Antalet personer i skyddat arbete 1965 och 1971

Tidigare har redovisats antalet under olika år vidtagna arbetsplaceringsåtgärder. Härvid nämndes att en och samma person kan ha varit föremål för flera olika åtgärder under samma år. Man vet också att tiden, under vilken en person deltar i en viss åtgärd, är ganska olika i exvis beredskaps- jämfört med skyddat verkstadsarbete. För att ge en bild av volymen skyddade arbetsplatser vid en viss tidpunkt har det därför bedömts lämp— ligt att jämväl något studera antalet arbets- vårdssökande, som i slutet av ett år befinner sig i en viss form av skyddat arbete. I det följande kommer sålunda uppgifter att pre- senteras om samtliga personer i skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971 för hela riket och för 1971 motsvarande data för de skilda länen. Härvid kommer även en

Tabell 1.18 Antalet vidtagna arbetsvårdsåtgärder 1970 och 1971

År Antalet Antalet Därav Närings- Arbets- Arbetsmark- Arbetsanskaffnings- arbets- vidtagna arbetsanskaffning hjälp prövning, nadsutbild- åtgärderna i % av värds- åtgärder —träning ning samtliga vidtagna åt- sökande gärder vad avser:

på öppna i skyddat+ öppna skyddat mark- halvsk. ar- mark- arbete naden bete naden

1970 95 599 68 009 12 435 28 891” 2 008 4 797 19 878” 18,3 42,5 1971 100 089 70 766 11 234 28 869" 2 146 5 644 22 873” 15,9 40,8

" Enligt arbetsmarknadsstyrelsen torde datastatistiken underskatta antalet vidtagna åtgärder beträffande särskilt beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning.

uppdelning att ske på särskilt beredskaps-, skyddat verkstads-, arkiv- samt halvskyddat arbete.

1.4.1 Antalet personer i olika former av skyddat arbete 1965—1971

Antalet personer som i slutet av 1961 befann sig i någon form av skyddat eller halvskyddat arbete uppgick till 4 190. Fram t. 0. m. 1965 (se tabell 1.19) skedde en tredubbling till drygt 11 000 för att i slutet av 1971 uppgå till något över 30 000 arbetsvårdssökande. I tabell 1.19 har även angivits den relativa ökningen av samtliga sysselsatta i hel- och halvskyddat arbete samt motsvarande tal för samtliga arbetsvårdssökande. Antalet arbets— vårdssökande i skyddat arbete har sålunda mellan 1965 och 1971 ökat med 166 %mot 50% för samtliga registrerade arbetsvårds- sökande. Ökningen mellan 1965 och 1971 av antalet personeri de skilda slagen av skyddat arbete har i absoluta tal varit störst för arkivarbete och skyddat verkstads- + hem- arbete eller med ca 7 000 i båda formerna. Antalet personer i särskilt beredskapsarbete har under perioden 1965—1971 pendlat mel- lan 3 500 och 7 000. Den halvskyddade sysselsättningen har först under de senaste åren i och med tillkomsten av det nya bidragssystem som infördes fr.o.m. 1 juli 1967 fått en något större omfattning.

Denna utveckling har medfört att andelen sysselsatta i arkivarbete och skyddat verk- stadsarbete ökat från sammantaget 68 % 1965 till 71 %. Under samma tid har, som framgår av diagram 1.1, andelen sysselsattai särskilt beredskapsarbete minskat från knappt en tredjedel 1965 till nära en fjärde- del 1971. Den halvskyddade sysselsättningen svarade 1971 för 6 % av samtliga personer sysselsatta i skyddat arbete.

1.4.2 Antalet personer i skyddat arbete 1971, länsvis

Som kommer att visas i nästa avsnitt före- ligger tämligen stora länsvisa skillnader vad gäller fördelningen på de olika formerna

Tabell 1.19 Antalet personer ihel- och halv- skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971

1965 1971 lndex 1971 (1965 = 100) Skyddat verk— stads + hem- arbete 5 217 12 298 236 Halvskyddat arbete 150 1 846 (1 230) Arkivarbete 2 545 9 159 360 Särskilt bered- skapsarbete” 3 482 6 960 200 Summa 11 394 30 263 266 Antal arbets- vårdssökande 67 819 100 089 148

” De redovisade talen grundar sig på den statistik arbetsvårdsbyrån erhåller från länsarbets- nämnderna. Ett inte oväsentligt antal personer erhåller arbete vid särskilda beredskapsarbeten utan att anvisningen föregåtts av formell arbetsvårdsut- redning och noteras inte i arbetsvårdsstatistiken. De angivna talen är därför betydligt mindre än det faktiska antalet sysselsatta vid dessa arbeten. Enligt den särskilda sysselsättningsstatistiken för bered- skapsarbetena var antalet sysselsatta i särskilt be- redskapsarbete 20 822 i december 1971.

skyddat arbete. Men även den sammantagna volymen skyddat arbete varierar en hel del. För att illustrera detta kan det vara lämpligt att relatera antalet personer i de yrkesverk- samma åldrarna 18—66 år till hela antalet arbetsvårdssökande, som i slutet av 1971 befann sig i särskilt beredskaps-, skyddat verkstads-, arkiv- samt halvskyddat arbete. Uppgifterna om folkmängden i länen avser läget i slutet av 1970.

Av diagrammet 1.2 framgår att antalet invånare i yrkesverksam ålder per person i skyddat arbete uppgår till 170 för hela riket. Län med ett relationstal klart under riksge- nomsnittet, dvs. med en förhållandevis stor utbyggnad av den skyddade sysselsättnings- sektorn, är Gotlands (53 personer/sysselsatt i skyddat arbete), Jämtlands (96), Blekinge (119), Västerbottens (122) samt Uppsala län (125). De sysselsättningsformer, som är för- hållandevis kraftigt utbyggda i dessa län, är särskilt beredskapsarbete i Gotlands, Väster- bottens och Jämtlands län. För Uppsala län väger framför allt arkivarbetet tungt och för Blekinge län är det skyddat verkstadsarbete,

4190

55.0 . . . . . 15 23.4

:-:-:-:-:- 20.1

1961 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 År

Diagram 1.1 Antal arbetsvårdssökande som i slutet av år 1961 och 1965—1971 var i olika former av skyddat arbete.

Skyddat verkstadsarbete + hemarbete

Halvskyddat arbete

Arkivarbete

Särskilt beredskapsarbete

. ; | 5 T ' l l.

ABCDEFGHI K |. M N 0 P R S T'U'W x'v 'ZVACBDHela

riket

Diagram 1.2 Antal invånare i yrkesverksam ålder (18—66 år) i slutet av 1970 per sysselsatt person i skyddat arbete i slutet av 1971, länsvis.

som i förhållande till riket i övrigt är tämligen väl utbyggt. Detta framgår också av diagram 1.3 i vilket antalet invånare iyrkes- verksam ålder relaterats till samtliga syssel- satta vid verkstäder för skyddat arbete och hemarbete den 31.12.1971. Även i de övriga tre norrlandslänen (X, Y, BD) låg antalet personer i yrkesverksam ålder per sysselsatt i skyddat arbete under genomsnittet för riket.

Bland län med ett relativt stort antal personer i yrkesverksam ålder per sysselsatt i skyddat arbete, dvs. med en tämligen måttlig utbyggnad, återfinns Kristianstads (285 per- soner per sysselsatt i skyddat arbete), Skara- borgs (220), Östergötlands (226), Malmöhus län (227) samt Hallands län (221). Av nämnda län är, i förhållande till fördelningen på olika skyddade arbetsformer för hela riket, det skyddade verkstadsarbetet förhål- landevis litet utbyggt i Skaraborgs och Öster- götlands län (se även diagram 1.3). För de övriga tre länen överensstämmer den relativa fördelningen på olika skyddade sysselsätt- ningsformer ganska väl med riksgenom- snittet. Den huvudsakliga förklaringen till att den skyddade sysselsättningssektorn totalt är mindre utbyggd i dessa län (L, M, N) är sålunda att de olika formerna var för sig har en mindre omfattning än i övriga delar av landet.

Vad slutligen avser de tre storstadslänen framgår av stapeldiagrammet att utbyggnad—

en av den skyddade sektorn kommit längsti Göteborgs- och Bohus län (165 personeri yrkesverksam ålder per sysselsatt i skyddat arbete) att jämföra med 189 för Stockholms stad och län och 227 för Malmöhus län.

De länsvisa olikheterna är sålunda betyd- ande vad avser volymen skyddat arbete. Den regionala spännvidden är dock ännu mer uttalad beträffande tillgången på platser vid verkstäder för skyddat arbete + hemarbete. Av diagram 1.3 framgår att antalet invånare i yrkesverksam ålder (18—66 är) per sysselsatt person i skyddat verkstadsarbete i slutet av 1971 uppgick till 417 för hela riket. I vissa län (Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och Jämtlands län) understeg mot- svarande relationstal 250, innebärande att tillgången på denna form skyddad verksam- het i jämförelse med riket i övrigt är förhål- landevis god. I andra län däremot går det över 700 personer i yrkesverksam ålder per sysselsatt, nämligen Södermanlands (861), Östergötlands (760), och Skaraborgs län (872).

1.4.3 Antalet personer i de olika formerna skyddat arbete 1971 , länsvis

Av samtliga drygt 30 000 arbetsvårdssökan- de, som i slutet av 1971 befann sigiskyddat och halvskyddat arbete, var 23 procent sys- selsatta i särskilt beredskaps-, 41 procent i

675 F—

470 469

440 405

ABCDEFGHIKLMN

Diagram 1.3 Antal invånare i yrkesverksam

O PRS TUWXYZACBDHeIa riket

ålder (18—66 år) i slutet av 1970 per sysselsatt

person i skyddat verkstads— och hemarbete i slutet av 1971, länsvis.

skyddat verkstads- och hemarbete, 30 pro- cent i arkiv- och slutligen 6 procent i halvskyddat arbete. Som antytts i föregå- ende avsnitt varierar nämnda andelar mellan länen. Detta har illustrerats i stapeldiagram 1.4, i vilket den procentuella fördelningen av samtliga arbetsvårdssökande i skyddat arbete 1971 fördelats på olika slag av skyddat arbete. Vad då först gäller de i huvudsak med statliga medel finansierade sysselsätt- ningsformerna särskilt beredskaps- och ar- kivarbete så svarar den förstnämnda för omkring 30 procent eller mer av samtliga sysselsatta i Södermanlands län (35 %), Got- lands (43), Skaraborgs (36), Örebro (36), Västernorrlands (30) samt Norrbottens län (32). l fyra av dessa, nämligen Söderman- lands, Skaraborgs, Örebro och Norrbottens län, var samtidigt andelen sysselsatta i arkiv- arbete i det närmaste lika stor som eller större än för hela riket. Detta innebär då att de i primär- och sekundärkommunal regi drivna verkstäderna svarade för en förhål- landevis liten andel av samtliga sysselsatta i skyddat arbete i de uppräknade fyra länen eller 26, 25, 34 resp. 21 procent.

I några andra län med förhållandevis små

andelar sysselsatta i skyddat verkstadsarbete svarade arkivarbetet för en betydande del av hela den skyddade sysselsättningssektorn. Detta var fallet i Uppsala (29 procent vid verkstäder för skyddat arbete), Östergöt- lands (30) och Gävleborgs län (22). Sammanlagt var det sålunda 7 län, där andelen sysselsatta i skyddat verkstadsarbete uppgick till omkring 30 procent eller mindre av samtliga iskyddat arbete. Samtidigt fram- går av stapeldiagrammet att andelen i verk- städer för skyddat arbete i stället för att understiga riksgenomsnittet (41 %) med ca 10 procentenheter överträffar detsamma med minst lika mycket i fem län (F, G, H, K, W). 1 två av dessa, nämligen Jönköpings och Kronobergs län, var nämnda andel nära 20 procentenheter större än riksgenomsnittet. Vad slutligen avser den halvskyddade sysselsättningen framträder även här mycket stora länsvisa skillnader. Det finns län med 10 procent eller däröver av samtliga syssel- satta i halvskyddat arbete, nämligen Kalmar (15 %), Hallands (1 l), Skaraborgs (12), Värmlands (11), Västmanlands (l 1) och Norrbottens län (1 1). Dessa län kan då jämföras med de tre storstadslänen samt

AB C D G H K M N O R T U W X

Särskilt . Halvskyddat i . beredskapsarbete . Arkivarbete D arbete Skyddad verkstad + hemarbete

Diagram 1.4 Den procentuella andelen sysselsatta i skilda former av skyddat arbete den 31.12.197l,länsvis.

Kronobergs och Örebro län, i vilka det halvskyddade arbetet svarade endast för nå- gon eller några procent av samtliga arbets- vårdssökande i skyddat arbete.

1.4.4 Fördelning på arbetshinder av antalet personeri skyddat arbete 1971

Tämligen stora skillnader i arbetshinderför- delningen föreligger mellan de arbetsvårds— sökande i skilda former av skyddat arbete. Detta framgår av tabell 1.20 i vilken angivits den procentuella fördelningen på arbets- hinder av samtliga personer, som den 31 december 1971 var sysselsatta i skyddat verkstads-, hem-, arkiv-, särskilt beredskaps- samt halvskyddat arbete. I tabellen har även medtagits den relativa fördelningen på ar- betshinder av samtliga arbetsvårdssökande 1971 enligt den nya databaserade arbets- vårdsstatistiken.

Bland de sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete utgör personer med psykiska sjukdomar samt med intellektuella arbets- hinder tämligen stora grupper eller samman- taget över en tredjedel av samtliga. Däremot

är inslaget av handikappade med arbets- hindret social missanpassning och även alko- holism/narkomani tämligen begränsat vid verkstäderna.

Antalet personer med psykisk sjukdom är förhållandevis stort även i arkivarbete. l nämnda sysselsättningsform är dock framför allt gruppen annat arbetshinder av social karaktär i förhållande till samtliga arbets- vårdssökande överrepresenterad. Till detta arbetshinder hör då bl. a. de som av ålders- skäl och till följd av Språksvårigheter har problem att erhålla anställningar på den öppna arbetsmarknaden.

Vad därefter avser särskilt beredskapsar- bete är nära en tredjedel av de sysselsatta arbetshindrade p.. g. a. alkoholproblem. Även andelen personer med s. k. social miss- anpassning är, ijämförelse med övriga skyd- dade sysselsättningsformer, tämligen stor vid beredskapsarbetsplatserna.

I halvskyddat arbete sysselsätts över- vägande handikappade med somatiska ar- betshinder. Över 75 procent av samtliga 1448 personer, som i slutet av 1971 var sysselsatta i halvskyddat arbete hade sålunda

Tabell 1.20 Relativ fördelning på arbetshinder av antalet arbetsvårdssökande i olika former av skyddat arbete i slutet av 1971

Huvudar- Skyddad Halv- Hemar- Arkiv- Bered- Hela antalet betshinder verkstad skyddad bet s- arbets- skapsar- arbetsvård s- arb. pl. central plats betsplats sökande 1971

Lungsjukdom 7 ,9 4,3 15 ,4 5 ,3 5 ,9 5 ,6 Hörselskada 1,2 3 ,1 0,8 1,6 0,7 1,5 Synskada 1,4 3 ,4 3 ,0 1,7 0,7 '2 ,2 Hudsjukdom 0,7 0,8 1,1 1,0 0,5 2 ,l Hjärt- o kärlsjukdom 4,5 6,4 5,0 6,7 2,2 3,8 Ryggsjukdom 14,2 16,5 14,6 13,5 9,7 17,7 Annat rörelsehinder 15,6 24,5 24,6 17,3 5,8 17,4 Epilepsi 1,9 2 ,2 1,3 1,4 0,5 1,1 Ovriga somatiska

sjukdomar 5 ,7 7,6 6,1 8 ,0 3 ,7 7 ,7 Avvikande person-

lighet O,7 — 0,5 0,7 1,0 0,1 Psykisk sjukdom 19,0 10,5 16,6 19,4 11,6 16,6 Alkoholism/narko-

mani 9,1 2,2 1,1 4,6 32,7 9,6 Intellektuellt ar-

betshinder 15,0 10,5 1,9 0,9 3,1 3,1 Social missanpassning 0,9 0,7 0,3 0,8 11,6 8,0 Annat arbetshinder

av social karaktär 1,9 7,3 7,7 17,2 10,6 3,1

100 100 100 100 100 100

Absoluta tal 11 661 1 846 637 9 159 6 960 100 089 60 SOU 1972:54

någon form av dylika huvudarbetshinder. Antalet sysselsatta i hemarbete är visserligen begränsat men även i denna form av skyddad verksamhet har den klart övervägande an- delen somatiska arbetshinder.

1.4.5 Antalet arbetstagare som började resp. slutade sin anställning vid verkstäder för skyddat arbete 1970

Under 1970 var totalt 13 486 personer kortare eller längre tid sysselsatta i skyddat verkstadsarbete. Ungefär en tredjedel av det- ta antal eller 4 070 påbörjade och drygt en femtedel eller 2 576 lämnade under året en anställning vid skyddad verkstad. Omsätt- ningen av arbetstagare under ett år är så- lunda av tämligen stor omfattning.

Den nya databaserade arbetsvårdsstati- stiken, från vilken dessa siffror hämtats, innehåller även uppgifter om avgångsorsaker. Av intresse är att se vilken relativ betydelse de olika avgångsorsakerna har haft. Det kan härvid vara lämpligt att relatera antalet avgångna till antalet personer, som i slutet av år 1969 var anställda vid skyddade verk- städer. Sistnämnda tal uppgick till 9 576. [ tabell 1.21 har angetts dels hela antalet avgångna under 1970 i procent av samtliga anställda handikappade vid skyddad verkstad i slutet av 1969 och dels de olika avgångsor- sakernas relativa betydelse.

Under år 1970 kunde sålunda endast 4,5 procent eller ca 430 personer placeras ut från skyddad verkstad till arbete på öppna marknaden (inkl. halvskyddat arbete). Om

man till detta tal lägger även. andelarna som under året getts möjlighet att deltagai någon annan arbetsvårdsåtgärd (inkl. annat skyddat arbete) finner man att 7f8 procent eller 7—800 personer har kunnat lämna sin an- ställning vid verkstad för skyddat arbete för att antingen direkt eller eventuellt via någon annan arbetsvårdsåtgärd så småningom er- hålla ett arbete på öppna marknaden.

Den största enskilda avgångsorsaken är arbetsoförmåga, som angivits vara det direk- ta skälet för 9 procent av samtliga anställda handikappade. Däremot spelar orsakerna ålderspension eller omhändertagen för an- staltsvård en tämligen liten roll.

Tabell 1.2] Antalet under 1970 avgångna arbetstagare från verkstäder för skyddat arbete efter avgångsorsak.

Hela antalet av- Därav på grund av: gångna under år 1970 i %av antalet Arbets- Arbete Halv- Annat An- sysselsatta i slutet trän., iöpp- skyd- skyd- stalts- av 1969 -prövn., na dat dat vård

-mark- mark- ar- arbete nadsut- naden bete

bildn.

26,9 0,6 4,2 0,3 2,2

Slutat på egen begäran

Faktorer som påverkar samt diskussion av

arbetsvårdsbehovet

2.1 Inledning

Som framgått av det föregående kapitlet har antalet registrerade arbetsvårdssökande mer än tredubblats under 1960-talet och uppgick 1971 till 100 000. På grund av arbetsvårds- statistikens uppläggning ger dock dessa siff- ror en något överdriven bild av utvecklingen. Hela antalet under ett är registrerade arbets— vårdssökande omfattar nämligen också anta- let personer, som varit föremål för någon åtgärd, exvis påbörjat arbetsmarknadsutbild- ning, eller placerats i skyddat arbete. Detta innebär att en ökning av det registrerade arbetsvårdsbehövet blir ett resultat bl.a. av att man bygger ut de olika arbetsvårdspoli- tiska åtgärderna. Bl. a. kan nämnas att anta- let personer i skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971 ökat från 11 400 till 30 250, vilket också innebär att väsentligt fler perso- ner 1971 i förhållande till 1965 under året kunnat påbörja skyddat arbete. Även antalet arbetsvårdssökande, som getts möjlig- het att genomgå arbetsmarknadsutbildning, har ökat kraftigt sedan mitten av 1960-talet. Man finner också att antalet nyinskrivna sökande vid arbetsvården ökat betydligt långsammare än hela antalet arbetsvårds- sökande, eller från 31 400 1965 till 37 050 1970. Mellan 1970 och 1971 har t. o. m. en minskning av antalet nyinskrivna ägt rum. De förstagångsinskrivnas andel av samtliga sökande har minskat från 46 till 34 % mellan 1965 och 1971.

Det registrerade behovet av arbetsvård är dock säkerligen lägre än det faktiskt förelig- gande. Det ställer sig dock mycket svårt att försöka uppskatta det verkliga arbetsvårdsbe- hovet. Detta är bl.a. avhängigt definitionen av handikapp och avgränsningen av arbets- vårdens arbetsområde. Vidare sker ständiga förändringar i den ekonomiska och tekniska utvecklingen, vilket påverkar arbetsmarkna- den och indirekt också arbetsvårdsbehovet. Man kan också peka på förändringar inom det medicinska och psykiatriska området, som skapar ändrade förutsättningar för möj- ligheterna att bota tidigare mycket svåra sjukdomar. Detta tillsammans med en änd- rad syn på möjligheterna att via en yrkes— mässig rehabilitering återföra skadade och tidigare relativt svårt sjuka människor till arbetsmarknaden påverkar arbetsvårdsbeho- vet. Även inom andra delar av vårdområdet såsom social-, alkohol- och narkomanvård har man idag ett annat synsätt än tidigare vad gäller möjligheterna att via arbetsvården kunna åstadkomma en arbetsmarknadsmäs- sig rehabilitering.

Med hänvisning till bl. a. nämnda omstän- digheter har utredningen funnit det angelä- get att i detta kapitel något diskutera handi- kappbegreppet och därigenom också avgräns- ningen av arbetsvårdens område. Därefter följer ett avsnitt, i vilket en orientering lämnas om de olika vård- och sociala organ, som etablerat ett nära samarbete med den statliga arbetsvården. Beträffande andra fak-

torer, som påverkar arbetsvårdsbehovet — närmast då den ekonomiska politiken samt den ekonomiska och tekniska utvecklingen och dennas arbetsmarknadsmässiga konse- kvenser — kommer dessa att beröras i nästa kapitel. Kapitlet avslutas med en presenta- tion av utredningens försök att belysa arbets- vårdsbehovet genom en särskild undersök- ning. I anslutning till utredningens kommen- tarer till denna följer vissa synpunkter på hur man enligt utredningen lämpligast bör möta det nuvarande och framtida arbetsvårdsbeho- vet. Härvid kommer bl. a. att pekas på behovet att i ökad utsträckning försöka dels förebygga uppkomsten av detsamma och dels stödja den arbetshindrade arbetskraften för att den skall kunna behålla och erhålla anställningar på den ordinarie arbetsmarkna- den.

2.2 Avgränsningen av gruppen handikappad arbetskraft

Det finns för närvarande ingen officiellt fastslagen och entydig definition av den grupp handikappad arbetskraft, som skall kunna erhålla stöd och service genom den arbetsmarknadspolitiskt motiverade arbets- vården. En av arbetsmarknadspolitikens upp- gifter är att med olika medel möjliggöra för skilda grupper arbetssökande att få ett så meningsfullt och produktivt arbete som möj- ligt. Utifrän detta konstaterande kan endast den preciseringen göras att arbetsvården och därigenom även skyddat arbete är avsett för personer med en viss minsta arbetskapacitet och med svårigheter att erhålla och behålla ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

En definition eller avgränsning av gruppen handikappad arbetskraft, som skall kunna komma i fråga för arbetsvårdens insatser, är av grundläggande betydelse för överväganden beträffande arbetsvårdsbehovet och indirekt också den skyddade sysselsättningssektorns dimensionering. Med hänsyn härtill har ut— redningen funnit det nödvändigt att tämligen ingående behandla detta problem.

avgränsnings-

Till följd av bl. &. förbättrade tekniska hjälp- medel för främst de fysiskt handikappade behöver ett allvarligt handikapp idag inte nödvändigtvis innebära svårigheter att erhålla och utföra arbete på den öppna marknaden. Med tekniska hjälpmedel avses då såväl sådana som underlättar den dagliga livsfö- ringen som sådana, med vilka arbetsuppgifter kan tillrättaläggas för att kunna utföras av en handikappad person. Även om utvecklingen av dylika tekniska hjälpmedel iinte oväsent- lig mån skapat gynnsammare arbetsmark- nadsmässiga förutsättningar för stora grup- per handikappade är deras relativa situation vis-a-vis ”normalarbetskraften” fortfarande mer problematisk exempelvis i omläggnings— eller nedläggningssituationer. Det finns dock ett tämligen stort antal handikappade syssel- satta i arbeten, dår handikappet som sådant inte utgör något arbetshinder och för vilka speciella arbetsvårdsåtgärder inte erfordras. Det förefaller därför mindre lämpligt att i diskussioner om de handikappade och ar- betsmarknaden använda just begreppet han- dikappad. Olika benämningar som istället har brukat användas är exempelvis partiellt eller betingat arbetsföra och svårplacerade. I engelsk och amerikansk litteratur talar man om ”the hard to employ”, vilket kan över- sättas till begreppet svårsysselsatta. Detta ord är lättare att handskas med än partiellt eller betingat arbetsföra. Det förefaller även bättre än termen svårplacerade, som lätt förknippas med en dirigistisk politik ”att arbetsplacera människor”. Termen svårsys- selsatt skall inte tolkas så att personer med ett visst handikapp just härigenom är svåra att sysselsätta, utan det är på arbetsmark- naden existerande krav och anspråk, som medför svårigheter för personer med ett eller flera handikapp att få och behålla ett arbete. 1 betänkandet kommer begreppet svårsyssel- satt att användas synonymt med termerna partiellt eller betingat arbetsför samt arbets- kraft med handikapp. Även benämningen arbetshandikappad har utredningen funnit lämplig att använda.

2.2.2 ILO:s rekommendation angående yr- kesmässig rehabilitering

ILO: s alltjämt gällande rekommendation nr 99 om yrkesmässig rehabilitering av de han- dikappade (the disabled) är från 1955. Den behandlar åtgärder av såväl förberedande slag (yrkesvägledning, utbildning etc.) som syssel- sättningsfrämjande (anpassning av arbetsupp- gifter i öppna marknaden, skyddat arbete etc.). ”The disabled” person, vars förutsättningar att erhålla och behålla lämplig sysselsättning (employment) är väsentligt begränsad till följd av fysisk eller psykisk sjukdom eller skada. Här talas sålunda endast om personer, som av fysiska eller psykiska orsaker är svårsysselsatta. Vad avser den yrkesmässiga rehabiliteringens om- fattning sägs i ILO-rekommendationen: ”yr- kesmässiga rehabiliteringsåtgärder bör göras tillgängliga för alla handikappade personer, oavsett orsaken till och arten av deras handikapp och oavsett deras ålder, förutsatt att de kan förberedas för och ha sannolika förutsättningar att erhålla och behålla en lämplig anställnmg/sysselsättning (employ- ment)”.

Vad avser sysselsättningsfrämjande åtgär- der läggs i rekommendationen fast vissa allmänna principer för "placement of dis- abled persons”. I ett särskilt avsnitt behand- las därefter olika metoder för att vidga sysselsättningstillfällena för de svårsysselsat- ta. Härvid pekas på möjligheterna att genom information till och påverkan av arbetsgi- vare, öka intresset för anställning av arbets- handikappade samt genom anpassning av arbetsuppgifterna underlätta för dem att erhålla och behålla anställningar. Särskilda åtgärder såsom kvotlagstiftning, reserveran— det av vissa yrken omnämns också. Den skyddade sysselsättningen ägnas ett särskilt avsnitt i rekommendationen. I dettas första punkt sägs: ”Åtgärder bör vidtagas av den ansvariga eller de ansvariga myndigheterna i samarbete om så är lämpligt med privata organisationer för att organisera och utveck- la arrangemang för utbildning och sysselsätt- ning under skyddade förhållanden för ”the

definieras vara en

disabled”, som inte kan klara konkurrensut- satta (competitive) anställningar på den ordi- narie arbetsmarknaden”. Det heter vidare i punkt 2 under samma avsnitt att ”Sådana anordningar bör innehålla upprättandet av skyddade verkstäder och särskilda åtgärder för de handikappade, som av fysiska, psykis- ka eller geografiska skäl inte regelbundet kan resa till och från arbetsplatsen”.

2.2.3 Använda definitioner i några tidigare jorda utredningar

Utredningen har studerat följande tidigare gjorda utredningar för att se hur dessa definierat begreppet handikappad arbets- kraft:

1. Kommittén för partiellt arbetsföra. Be- tänkande ] och 5. SOU 1946: 24, 1948: 54. Den s.k. Kjellmankommittén.

2. Samordnad rehabilitering. — Betänkande av centrala rehabiliteringsberedningen (CRB). SOU 1964: 51.

3. 1960 års arbetsmarknadsutredning. SOU 196519.

4. Arbetsmarknadsverket och arbetsmark- nadspolitiken. SOU 1968: 60, 61. Stats- kontorets översyn av arbetsmarknadsver- kets organisation.

Kjellmankommitténs förslag till stödåt— gärder för de partiellt arbetsföra avsåg ”så- dana personer, vilka på grund av fysiska eller psykiska arbetshinder eller social belastning ha eller väntas kunna få svårare än andra att erhålla och behålla ett förvärvsarbete”. Till denna grupp hänfördes ej de helt arbets- oförmögna. Kommittén gick så pass långti precisering att man uppställde vissa minimi- fordn'ngar beträffande arbetsförmågan hos de personer, som enligt kommittén skulle kunna placeras i skyddad verksamhet. Perso- ner som skulle komma i fråga för denna form av arbetsvård borde sålunda inte ha en varaktigt mindre arbetsförmåga än l/4 av den normala. Man underströk även att den skyddade verksamheten skulle ha karaktär av arbetsföretag. Departementschefen anslöt sig

till den av Kjellmankommittén angivna defi- nitionen och avgränsningen.

Centrala rehabiliteringsberedningen (CRB) framhåller mycket starkt behovet att bygga ut den skyddade sysselsättningen ”bl. a. för patientgrupper, för vilka produk- tiv verksamhet tidigare inte ansetts möjlig, exempelvis svårt utvecklingsstörda”. Man an- såg att det krävs väsentligt ökade resurser för att skyddad sysselsättning ”skall stå till förfogande i alla de fall där — trots rehabili- teringsåtgärder — placering i arbete på den öppna marknaden icke är möjlig”. CRB diskuterar inte närmare frågan om man behöver olika former av skyddad sysselsätt- ning exempelvis sådan som är mer produk- tivt resp. mer terapeutiskt inriktad.

1960 års arbetsmarknadsutredning har inte försökt sig på en direkt definition av begreppet handikappad arbetskraft. I stället lämnas ett antal exempel på olika grupper svårplacerade och partiellt arbetsföra. Man torde dock kunna tolka arbetsmarknadsut- redningen sålunda, att man vill ge en mycket vid innebörd åt begreppet partiellt arbetsför. Förutom de av fysiska och psykiska skäl eller på grund av sociala problem svårsyssel- satta nämns att man på grund av ”förskjut- ningar i åldersstrukturen och näringslivets utveckling får ....... räkna med att sam- hället måste bygga ut åtgärderna för att i särskild ordning skapa sysselsättning för svår- placerade”. Arbetsmarknadsutredningen kommer förbi gränsdragningsproblemet vad gäller graden av arbetsförhet hos de svårsys- selsatta, för vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall vidtagas genom följande for- mulering: "Arbetsmarknadsutredningen ...... skall i huvudsak uppehålla sig vid den verksamhet, som på detta område bedrives av arbetsmarknadsverket".

Vad avser det statliga arbetsvårdsorganets medverkan i de former av terapi och syssel- sättning, som förekommer vid olika anstalter menade arbetsmarknadsutredningen att ”ar- betsmarknadsverkets resurser i första hand bör inriktas på effektiva insatser för de personer, som kan lämna anstalterna och som därvid är i trängande behov av stöd för

sin anpassning till arbetsmarknaden”. Av den särskilda propositionen 52/1966, där arbets- marknadsutredningens betänkande behand- las, framgår att departementschefen inte an- slöt sig till denna prioritering.

Arbetsmarknadsutredningen behandlade även statsbidraget till huvudmännen för de skyddade verkstäderna. Man förordade att statsbidrag skulle utgå med högre belopp till huvudmännen i de fall dessa bedrev sådan sysselsättning för speciellt produktionssvag arbetskraft exempelvis psykiskt utvecklings- störda. Inte heller detta förslag vann departe- mentschefens gillande.

Vad avser att definiera handikappad arbetskraft anför departementschefen liksom utredningen att detta ställer sig mycket svårt: "Det möter emellertid betydande svå- righeter att i en kortfattad definition uttöm- mande beskriva vilka som i arbetsvårdens mening bör räknas som handikappade. Be- dömningen måste ske från fall till fall, varvid hänsyn tas inte bara till personlighetsbilden utan också till miljöförhållandena. Följakt- ligen är det inte heller möjligt att kvantita- tivt bestämma behovet av arbetsvårdsåtgär- der”.

I statskontorets översyn av arbetsmark- nadsverkets organisation ägnas ett kapitel åt arbetsvården. Härvid anförs: ”Arbetsvårdens främsta syfte är att eliminera hindren mot sysselsättning på den öppna marknaden . . . . ,. I de fall detta syfte inte kan uppnås skall man inom arbetsvården tillskapa arbets— tillfällen vid sidan av den öppna marknaden, s.k. skyddad sysselsättning”. Utredningen konstaterar att det föreligger en klyfta mel- lan målsättning och verklighet inom den statliga arbetsvården och diskuterar olika metoder för att minska denna klyfta. För- utom en allmän kvalitetsförbättring genom ökad kontinuitet mellan de olika leden i rehabiliteringsprocessen samt tillförandet av ökade personalresurser menar utredningen att det kan vara nödvändigt att i större omfattning avskriva sådana arbetsvårdsfall ”som inte längre är lämpade för åtgärder avseende arbetsmarknadsmässig rehabilite- ring '.

I statsverkspropositionen 1970, där stats- kontorets översyn behandlas, anför departe- mentschefen beträffande förslaget om ökad avskrivning: ”I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig på denna punkt anser jag att sådan avskrivning bör ske med stor försiktighet. Beträffande vissa av ifrågava- rande grupper torde det vara möjligt att vidta arbetsvårdsåtgärder av temporär natur, t.ex. genom skyddad sysselsättning, vilka samtidigt kan tjäna som förberedelse för mer kvalificerade åtgärder i de fall prognosen förbättras”.

2.2.4 Utredningen

Det kan sålunda konstateras att det f. n. inte finns någon officiellt antagen entydig defini- tion eller avgränsning av den grupp arbets- handikappade som kan komma ifråga för arbetsvårdsåtgärder. De av riksdag och rege- ring fattade besluten, liksom den statistik som belyser arbetsvårdsverksamheten, ger vid handen att man i den hittills förda arbetsmarknadspolitiken gett en tämligen vid innebörd åt begreppen arbetsvård och svår- sysselsatt. Detta innebär att den arbetsmark- nadsmässiga rehabiliteringen i Sverige getts en betydligt vidare omfattning än som anges i den tidigare presenterade ILO-rekommen- dationen. Förutom idenna rekommendation angivna grupper som av fysiska eller psykiska orsaker är handikappade på arbetsmarkna- den omfattas i Sverige även de som av olika sociala skäl har svårigheter att utan vidare erhålla anställning. Utredningen menar för sin del att man även framöver bör tillämpa en vid definition av begreppet arbetshandi- kappad både med avseende på orsaken till handikappet och graden av arbetsnedsätt- ning. Utredningen kommer i kapitlet "Mål- sättningen för skyddat arbete” att något mer ingående diskutera avgränsningsproblema- tiken vad avser de arbetshandikappade, som bör komma i fråga för skyddad verksamhet.

2.3 Samarbetet mellan den statliga arbets- vården och inremitterande organ

2.3.1 Inledning

Ökningen under 1960-talet av antalet regi- strerade arbetsvårdssökande har delvis sin grund i det samarbete, som organiserats mellan den statliga arbetsvården och sjukhus, vårdanstalter, olika myndigheter och institu- tioner, etc.

Förutom att ett mer systematiskt ”upp- spårande” av arbetsvårdssökande har inletts under senare år har resurserna för rehabilite— ring vid kropps- och mentalsjukhus ökat. Tekniska hjälpmedel för svårt handikappade har utvecklats. Inom socialvården har intres- set för rehabiliteringsåtgärder som alternativ till socialhjälp ökat. Handikapporganisatio- nernas aktivitet har också märkbart stegrats. De fackliga organisationerna har engagerat sig allt mer i handikappfrågorna.

Arbetsvårdsstatistiken innehåller uppgif- ter om vilka organ och institutioner, som remitterar sökande till arbetsvården. Enligt denna källa kom 1970 drygt 21 % från sjukvård, ca 13 % från social—, kriminal-, nykterhets- och ungdomsvård, omkring 9 % från socialförsäkringsorgan, ca 9 % från sko- lor, handikapporganisationer och vissa övriga remissinstanser. Flertalet arbetsvårdssökande, ca 52 %, kom således från institutioner utan- för arbetsmarknadsverket. Från arbetsför- medlingens olika expeditioner inkl. yrkesväg- ledningen kom ca 27 % av samtliga remitte- rade arbetsvårdssökande. En relativt stor andel, drygt 19 %, tog på eget initiativ kontakt med det statliga arbetsvårdsorganet.

2.3.2 Exempel på den statliga arbetsvårdens externa kontakter

Från början var arbetsvården nästan uteslu- tande en avdelning dit arbetsförmedlingen kunde vända sig när svårigheter förelåg att med gängse förmedlingsinsatser lösa syssel- sättningsfrågan för en arbetshandikappad. Den har med tiden fått alltmer uppspårande funktioner med ett nät av kontakter utåt. För att åstadkomma en effektiv arbetsvård

krävs samverkan med en rad olika organ, som också har ansvaret för sin del av rehabiliteringen. Arbetsvårdstjänstemän sam- arbetar genom kontaktmannaskap med per- sonal vid bl. a. sjukhus, kriminalvårdsinstitu- tioner, vårdanstalter för alkoholmissbrukare, ungdomsvårdsskolor, specialskolor för bl. a. synskadade och hörselskadade samt med organ inom omsorgsstyrelsens verksamhets— område.

Arbetsvårdstjänstemän ingår också iolika rehabiliteringsteam vid medicinska rehabili- teringskliniker, institutioner för arbetspröv- ning och arbetsträning, försäkringskassornas samarbetslag, anställningsgrupper vid olika arbetsvårdsinstitutioner.

Arbetsvårdstjänstemän deltager även i pensionsdelegationer och länsarbetsnämnder- nas arbetsvårdsdelegationer och som regel också i s.k. behandlingskollegier vid krimi- nalvårdsanstalter, vårdanstalter för alkohol- missbrukare och vid ungdomsvårdsskolor.

2.3.3 Grunder och former för samarbetet mellan den statliga arbetsvården och andra organ med rehabiliteringsuppgifter

Till grund för de omfattande externa kon- takterna mellan den statliga arbetsvården och vissa andra organ med rehabiliterings- uppgifter ligger såväl officiella beslut som över- enskommelser och spontant uppkomna sam- arbetsformer. Centralt inom arbetsmarknads- styrelsen finns en rådgivande delegation1 för arbetsvårdsfrågor. Den har tillkommit i enlig- het med Kungl. brev den 30.12.1952. Denna arbetsvårdsdelegation har till uppgift att verka för arbetsvårdens utveckling och för samordning av statliga, kommunala och and- ra åtgärder på arbetsvårdens område.

Siu kvård — arbe tsva'rd

Någon central överenskommelse, som när- mare reglerar formerna för samverkan i enskilda fall mellan sjuk- och arbetsvård, finns inte. I allmänhet sker samverkan i form av muntliga eller skriftliga remisser från läkare, kuratorer m.fl. till arbetsvården.

Vissa sjukhus besöks av arbetsvårdspersonal på avtalade tider för direktkontakt med patienter för vilka arbetsvård väntas bli aktuell. Vid sjukhus där man inrättat särskil- da rehabiliteringsavdelningar förutsätts en fortlöpande insats från arbetsvården.

Kriminalvård — arbetsvård

1962 träffades en överenskommelse mellan fångvårdsstyrelsen (nuvarande kriminalvårds- styrelsen) och arbetsmarknadsstyrelsen om ett närmare samarbete mellan arbetsförmed- ling och kriminalvård. Överenskommelsen innebär bl. a. att länsarbetsnämnderna skall utse särskilda kontaktmän för de olika an- stalterna samt länskontaktmän. Fr. o. m. 1.7.1963 finns särskilda befattningshavare benämnda räjongkontaktmän inom arbets- vården för att betjäna kriminalvårdens olika anstaltsgrupper.

Nykterhetsvård — arbetsvård

Sedan 1963 gäller en överenskommelse mel- lan arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrel- sen om ett organiserat samarbete mellan nykterhetsvård och arbetsförmedling. över- enskommelsen innebär att en särskild befatt- ningshavare inom arbetsvården skall svara för den direkta kontakten med respektive an- stalt samt även ingå i de behandlingskollegier som enligt socialstyrelsens anvisningar skall finnas. Särskilda länskontaktmän skall också utses, vilka har till uppgift att samordna kontaktmannaverksamheten inom länen.

Ungdomsvdrd — arbetsvård

År 1959 träffades en överenskommelse mel- lan socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrel- sen om samverkan mellan ungdomsvårdssko- loma och arbetsförmedlingen i syfte att underlätta utplaceringen av elever vid dessa skolor. Överenskommelsen innebär bl. a. att

1I delegationen ingår bl.a. företrädare för arbetsmarknadens parter och handikapporganisa- tionerna.

en särskild befattningshavare inom arbetsför- medlingen skall fungera som kontaktman mellan skolan och arbetsförmedlingen. Efter hand som samarbetet fortgått och erfarenhe- ter vunnits har delvis nya former för samver— kan ansetts lämpliga. Numera bör om möjligt kontaktmannen delta i ett bestämt antal behandlingskollegier. Kontaktmän finns ut- sedda i alla län oberoende av om ungdoms- vårdsskolor finns eller inte. Dessa skall kun- na kontaktas av barnavårdsnämnderna angå- ende ungdomar som inte är elever vid ung- domsvårdsskolor, samt av sådana skolor i andra län beträffande elever från hernlänet.

Specialskolor för handikappade — arbetsvård

När det gäller skolor och anstalter för synskadade och skolor för hörselskadade, har mellan dessa och arbetsvården sedan länge förekommit ett samarbete i organisera- de former. Samarbetet har bl. a. inneburit kontinuerlig kontakt med institutionerna samt förberedande åtgärder för en arbetsan- passning i öppna marknaden.

Allmän försäkring + arbetsvård

Vid pensionsreformen permanentades de samarbetslag, bestående av representanter från försäkringskassorna (f.d. sjukkassorna) och arbetsvården, som dittills fun- nits på försök. För att pröva behovet av arbetsvård skall kassorna till samarbetslagen rapportera samtliga sjukskrivna, där sjuk- penning utgått i tre månader.

Försäkringskassan är enligt lagen om all- män försäkring under vissa villkor skyldig att undersöka om ”skäl föreligger att vidta åtgärd, som är ägnad att förkorta sjukdoms- tiden eller att eljest helt eller delvis förebyg- ga eller häva nedsättningen av den försäkra- des arbetsförmåga, samt tillse att lämpliga åtgärder vidtas”.

Sedan 1962 deltar också en företrädare för länsarbetsnämnden (arbetsvården) i pen- sionsdelegationens sammanträden. Denna de- legation handlägger frågor om förtidspen- sion, invaliditetstillägg och invaliditetsersätt—

ning. De ändrade bestämmelserna om vidgad rätt till förtidspension för personer som fyllt 63 år, som trädde i kraft den 1.7.1970, har krävt och kommer att kräva ett ökat sam- arbete mellan försäkringskassorna och ar- betsförmedlingen.

Socialvård — arbetsvård

Mellan socialvården och arbetsvården före— kommer ett kontinuerligt samarbete utan att några speciella regler fastställts. Samarbetet tillgår så att socialvården kontaktar arbets- förmedlingen när dess medverkan anses er- forderlig i enskilda fall. Den kommunala socialvårdens behov av dylikt samarbete tor- de ha blivit mer uttalat under senare år. Bl. a. kan pekas på den ändring i socialhjälps- lagen, som trädde i kraft den 1.7.1968, vilken dels ålägger socialnämnderna att ”be- driva en aktiv uppsökande verksamhet och dels vidta åtgärder och/eller förmedla vårdin- satser för att tillgodose dessa behov”.

Arbetsvårdsinstitutioner av olika slag — ar- betsvårdsexpeditioner

Särskilda anordningar är vidtagna för en samverkan mellan den statliga arbetsvården och den oftast i primär- eller sekundärkom- munal regi drivna arbetsprövningen, arbets- träningen och skyddade sysselsättningen.

Den arbetsprövning som bedrivs vid sta— tens arbetsklinik har särskilda befattnings- havare från arbetsmarknadsstyrelsen avdela- de till kliniken. I deras uppgifter ingår att lämna fakta till övriga medlemmar i arbets- prövningsteamet beträffande arbetskraven inom olika yrken m. m., medverka i arbets- prövningens uppläggning och genomförande samt att förbereda utskrivningen så att fort- satta arbetsvårdsåtgärder kan ta vid utan dröjsmål.

Kontakten med arbetsvårdsinstituten för arbetsträning och -prövning ombesörjs av personal från respektive läns arbetsvårds- expeditioner. Dessa kontaktmäns uppgifter överensstämmer i stort med vad som gäller för arbetsvårdstjänstemännen vid statens ar-

betsklinik. Skillnaden är att de ej är knutna till institutionen på heltid. Deras närvaro begränsas till de besök som erfordras för att de skall kunna följa verksamheten kontinuer- ligt.

2.3.4 Statskontorets undersökning om sam- ordnings- och kontaktbehov mellan den stat- liga arbetsvården och andra organ med reha- biliteringsuppgifter

Statskontoret inhämtade i anslutning till sin översyn av arbetsmarknadsverket (SOU 1968: 61) synpunkter på samordnings— och kontaktbehov. Härvid vände man sig till ett stort antal centrala myndigheter och organ, som har och är beroende av samarbete med den statliga arbetsvården. Vidare gjordes en kartläggning av kontaktbehovet mellan loka- la institutioner och arbetsvården i några län. Även om några år har förflutit sedan dessa två studier genomfördes och resultaten pre- senterades torde de lämnade synpunkterna i allt väsentligt alltjämt äga giltighet.

En sammanfattning av de synpunkter som framkom vid den förstnämnda av statskonto- rets undersökningar visar att den samverkan som efterlystes gällde både planeringen i stort och handläggningen av enskilda ären- den. Några instanser underströk speciellt att man ansåg det möjligt och nödvändigt att nå en förbättrad samordning i resursplaneringen och resursutnyttjandet genom ett utbyggt fastare samarbete mellan berörda huvudmän såväl centralt som lokalt.

Vad gäller handläggningen av enskilda ärenden var den genomgående uppfattningen att man önskade bättre garantier för konti- nuitet i åtgärderna. Arbetsvården borde kopplas in på ett tidigare stadium, i princip redan under den värd som föregår densam- ma. Den praktiska lösning som i allmänhet rekommenderades var en ytterligare utbygg- nad av kontaktmannaverksamheten.

För att kunna fylla sin uppgift i rehabili- teringsarbetet ansåg ett flertal av de tillfrå- gade myndigheterna och organen att arbets- vårdens resurser behöver förstärkas såväl beträffande personal som tillgängliga arbets-

Flera instanser ansåg att arbetskraften i mycket större omfattning måste placeras på öppna arbetsmarknaden genom ökade insat- ser dels från den egentliga arbetsförmed- lingen men dels också genom att utnyttja sär- skilda specialister med teknisk och ergono- misk utbildning. Över huvudtaget ansåg man att arbetsvårdstjänstemännen skulle operera mer direkt ute i arbetslivet.

I statskontorets kartläggning av det lokala samarbetsbehovet var avsikten att få en uppfattning om hur stor hjälp ett antal olika vårdinstitutioner önskar erhålla från den statliga arbetsvården. Svaren på den fråga som de förstnämnda hade att besvara skulle uttryckas i föreliggande kontaktbehov. Un- dersökningen riktade sig till de vårdinstitu- tioner som ansågs vara av särskilt intresse: sjukhus (sjukhem), olika typer av anstalter för handikappade, kriminalvårdsinstitu- tioner, skyddsorganisationer m. m., nykter— hetsvårdsinstitutioner, kommunala arbets- vårdsinstitutioner, kommunala nämnder inom socialsektorn samt försäkringskassor.

En sammanfattning av de synpunkter som framkom vid denna undersökning visar att flertalet av de olika institutionerna ansåg sig behöva en ökad hjälp från arbetsvården genom kontaktbesök och motsvarande. Be- hovet varierade emellertid starkt, från några timmar till vad som motsvarar heltidstjäns- ter.

Det har ansetts värdefullt att referera en del av de synpunkter från några olika vård- områden, som framkom i statskontorets två undersökningar. Sålunda var kraven om ut- ökad kontaktmannaverksamhet särskilt star- ka från landstingen. Landstingen som har stora och kostsamma engagemang på rehabi— literingsområdet uttryckte ofta sin otill— fredsställelse med den service de får från den statliga arbetsvården.

Enligt företrädare för kriminal- och nyk- terhetsvården har kontaktmannaorganisa- tionen visat sig mycket värdefull som förbin- delselänk med arbetsvården då det lett till ökade arbetsvårdsframställningar. Bl. a. hän- visades det till att antalet arbetsvårdssökande

med socialt arbetshinder ökat mycket kraf- tigt under senare år. Man ansåg att den gällande organisationen för samverkan är klart otillräcklig. Trots att de flesta anstalter har regelbundna besök från arbetsvården önskades en förstärkning såväl för den slutna som den öppna vården.

Återanpassning av ungdomar från anstal- ter och i öppen vård till arbetsmarknaden ansågs också kräva ökad kontaktverksamhet. Om man lyckas med rehabilitering & ung- domsåren minskar riskerna för att individer- na vid en senare ålder återkommer som sökande till arbetsvården.

I undersökningarna framkom också ön- skemål om ökad kontakt mellan sjuk- och arbetsvården. Önskemålen var olika stora beroende på hur väl utbyggd service man hade i fråga om såväl kuratorsverksamhet som rehabilitering. Utbyggnaden av medi- cinska rehabiliteringsavdelningar får ofta till följd att patienter, som tidigare betraktats som pensionsfall i stället kan gå tillbaka till arbetsmarknaden via en arbetsmarknadsmäs- sig rehabilitering. De ökade resurserna på rehabiliteringens olika områden och de sam- arbetsformer som utvecklats har medfört att allt fler grupper av gravt handikappade och s.k. multihandikappade kommit att ta ar- betsvårdens resurser i anspråk.

Inom mentalsjukvården kunde man spåra en klar tendens till ökat kontaktbehov med arbetsvården. Inom den psykiatriska värden har främst genom förbättrade och nya psy- kofarmaka allt fler personer, som tidigare var kroniska vårdfall, kunnat skrivas ut till aktiv livsföring och meningsfull sysselsättning. Det positiva resultat, som arbetsvårdsinsatser haft på mentalvårdspatienter ansågs ha resul- terat i att arbetsvården kopplas in i allt större utsträckning.

Önskemål om ökad kontaktmannaverk- samhet angavs ocksä av anstalter för fysiskt handikappade. Bl.a. önskade man få en utökning till stånd för hörselskadade ung- domar. På vanföreanstalterna önskade man framför allt ökad tid för behandlingskolle- gier, men också utökad uppföljning av en- skilda ärenden. Vad gäller institutioner för

synskadade önskades något ökad kontakt- verksamhet för att ärendena skulle kunna följas upp bättre.

Vid olika institutioner och organ inom den kommunala arbetsvården såsom arbets- prövning och -träning, skyddad sysselsätt- ning samt hemarbete önskades en intensi- fierad kontaktverksamhet. Möjligheterna skulle härigenom öka till utplacering på öppna marknaden av personer som genomgår någon av dessa åtgärder.

2.3.5 Utredningen

Den i detta avsnitt presenterade kontakt- verksamheten mellan den statliga arbets- vården och andra samhälleliga organ har blivit alltmer omfattande. Denna torde också ha bidragit till ökningen under 1960-talet av antalet arbetsvårdssökande. De av statskon- toret 1968 gjorda undersökningarna om föreliggande samordnings- och kontaktbehov mellan arbetsvården och andra organ med rehabiliteringsuppgifter påvisade ett fortsatt snarast ökat behov av kontakter. Även om några år förflutit sedan dessa gjordes synes enligt utredningen dessa huvudresultat allt- jämt äga giltighet. Det är enligt utredningen mycket väsentligt att erhålla en kontinuitet mellan den arbetsmarknadsmässiga rehabili— teringen och den som föregår denna. Detta har också framhållits i arbetsmarknadsstyrel- sens arbetsvårdspolitiska program från 1970. En tidigt insatt rehabilitering är oftast mest effektiv och minst påfrestande för individen samt ur samhällsekonomisk synpunkt klart fördelaktig. För att möjliggöra detta och samtidigt åstadkomma en eftersträvad konti— nuitet i rehabiliteringsprocessen krävs enligt utredningen såväl en förstärkt information från arbetsvården som en utvidgad upp— sökande och kontaktverksamhet med andra rehabiliteringsorgan.

Ansvaret för ett tidigt kartläggande av arbetsvårdsbehovet vilar såväl på den statliga arbetsvården som på övriga i rehabiliterings- verksamheten engagerade parter. En god in- formation till dessa om arbetsvårdens arbets- sätt, hjälpmedel och resurser är nödvändig

& _l l

? i l

liksom, vad som är lika viktigt, begräns- ningarna i arbetsmarknadsverkets åtaganden. Andra rehabiliteringsorgan kan härigenom bibringas en mer realistisk uppfattning om arbetsvårdens möjligheter samt i vilket skede av rehabiliteringsförloppet det kan vara lämpligt att den mer arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen sätts in. Är informationen från arbetsvården otillräcklig samtidigt som personaltillgångama är för knappa för att tjänstemännen mer aktivt skall kunna enga- gera sig i andra organs rehabiliteringsarbete blir risken stor för att individerna får över— drivna föreställningar om arbetsvårdens möj- ligheter och inte blir tillräckligt väl förbe- redda för den yrkesinriktade rehabilite- ringen.

2.4 Utredningens försök att belysa arbets- vårdsbehovet

2.4.1 Inledning

I samband med översynen av arbetsmark- nadsverkets organisation lät statskontoret genomföra en särskild undersökning om be- hovet av eller utrymmet för åtgärder från arbetsvården. I redogörelsen för denna un- dersökning, som finns publicerad i ”Arbets- marknadsverket och arbetsmarknadspoliti- ken 2” (SOU 1968261), sägs att ”det gällde att kartlägga den presumtiva efterfrågan på arbetsvårdsåtgärder som kommer från den grupp, som inte är registrerad vid arbets- vården”. Nämnda studie utfördes i två etap- per, varav den första genomfördes i anknyt- ning till den utvidgade arbetskraftsundersök- ningen hösten 1966.

Utredningen rörande den skyddade syssel- sättningen har genomfört en liknande kart- läggning. Sålunda fogades ett antal tilläggs- frågor till den utvidgade arbetskraftsunder- sökningen (AKU) under hösten 1969, varef- ter arbetsvårdstjänstemän gjorde fördjupade intervjuer under våren 1970. I statskontorets undersökning ställdes tilläggsfrågoma till ca 15 000 av de totalt 60000 personer, som ingick i den utvidgade'arbetskraftsundersök- ningen. I vår undersökning har i stort sett

samma tilläggsfrågor ställts till ett dubbelt så stort antal personer eller 32 628 av de totalt 60 000, som ingick i hela arbetskraftsunder- sökningen hösten 1969, Intervjuerna gjordes under de sex första av de sammanlagt 10 mätveckorna eller under tiden 7 septem- ber—18 oktober 1969.

Statistiska centralbyråns utredningsinsti- tut har svarat för den första etappen av undersökningen samt för bearbetningen av allt material. Konstruktionen av tilläggsfrågoma som intervjuformuläret i etapp 2 har skett i nära samråd mellan utredningen och arbetsmarknadsstyrelsen.

I det följande kommer att redovisas un- dersökningens uppläggning och resultat. Re- dogörelsen för uppläggning (fältarbete, in- tervjuformulär m.m.) bygger på den av statistiska centralbyråns utredningsinstitut uppgjorda undersökningsrapporten. Det bör redan inledningsvis nämnas att den valda undersökningsmetoden med delvis självdek- larerade svar beträffande förekomsten av något arbetshinder torde medföra en under- skattning av antalet personer med arbetshin- der, som är negativt värderade. Detta gäller då främst sådana handikapp som alkoholbe- svär och sociala problem. Även personer med olika psykiska störningar kan ha underskat— tats genom att man antingen inte är med- veten om eller inte vill uppge dessa. Utred- ningen var medveten om dessa begräns- ningar. Det antogs emellertid vara förenat med stora svårigheter och därigenom avse- värda kostnader att försöka uppskatta det ”faktiska” arbetsvårdsbehovet bland grupper med olika slag av negativt värderade arbets- hinder. De gjorda övervägandena om för- och nackdelar med en undersökning delvis base- rad på självdeklarerade uppgifter ledde fram till att fördelarna ansågs överväga och att man i efterhand skulle försöka göra vissa kompletterande beräkningar av de arbets- vårdsbehövandes sammansättning ur arbets- hindersynpunkt.

såväl

Under hösten 1969 genomfördes en utvidgad arbetskraftsundersökning omfattande totalt ca 60000 intervjupersoner. Urvalet var ett stratifierat slumpmässigt urval av den i Sve- rige bosatta befolkningen i åldern 14 år och däröver.

Intervjuerna utfördes per telefon av ut- redningsinstitutets lokalombud. intervjuerna gjordes i de fall intervjuperso- nen ej var anträffbar på telefon. Uppgifter inhämtades i första hand direkt från den utvalda intervjupersonen själv. I de fall denne inte var anträffbar kunde emellertid uppgifter inhämtas från intervjupersonens make/maka/fader/moder/son/dotter eller i vissa fall även från någon annan person.

Urvalet till specialundersökningen (etapp 1) utgjordes av personer, som ingick i urvalet för de sex första veckorna under undersök- ningsperioden. Detta omfattade 32 628 per- soner och utgjorde ett slumpmässigt urval av den i Sverige bosatta befolkningen med något av födelseåren 1902—1955. Tilläggs- intervjun om arbetsvårdsbehovet följde, efter en kort presentation, omedelbart på in— tervjun för arbetskraftsundersökningen. I de fall man i arbetskraftsundersökningen måste inhämta uppgifter från annan än intervjupersonen har arbetsvårdsintervjun in- te genomförts.

Besöks-

2.4.2.l Intervjuforrnuläret i etapp 1

Som framgår av intervjuformuläret (se bil. 3) har skilda frågor ställts till olika kategorier av intervjupersoner. Till presumtivt arbets- vårdsbehövande räknades:

— sysselsatta (förvärvsarbetande) som själva ansåg sitt arbete olämpligt med hänsyn till sitt hälsotillstånd, handikapp eller even- tuellt annat arbetshinder (fråga 1) och/eller som av läkare blivit rekommen- derade att byta till annat arbete (fråga 2)

— arbetslösa och latent arbetssökande, som ansåg att deras möjligheter att få arbete försvårades av personliga skäl som t. ex.

sjukdom, handikapp eller arbetshinder av annat slag (fråga 3) eller som under de sista 90 dagarna erhållit bidrag, vård eller annan hjälp i någon av de former som anges ifråga 9, samt — övriga personer utanför arbetskraften, vil- ka trodde att förvärvsarbete kunde bli aktuellt inom det närmaste året (fråga 4) och som räknade med att deras möjlig- heter att erhålla arbete skulle försvåras av personliga skäl som t. ex. sjukdom, handi- kapp eller arbetshinder av annat slag (fråga 5) eller som under de senaste 90 dagarna erhållit bidrag, vård eller annan hjälp i någon form som anges i fråga 9.

Formuleringen av de tilläggsfrågor, som intervjupersonerna i arbetskraftsundersök— ningen skulle besvara, är som synes tämligen vid. Detta innebär då att den grupp presum- tivt arbetsvårdsbehövande, som erhölls ge- nom självdeklarerade svar också blivit mycket stor. I en del fall kan det ha varit tillräckligt att en person uppburit exempelvis sjukpenning någon dag under tremånaders- perioden före intervjutillfället för att han eller hon skulle komma att hänföras till de potentiellt arbetsvårdsbehövande. Det visade sig också under fältarbetet (etapp 2) att arbetsvårdstjänstemännen fann att vissa per- soner inte på något sätt kunde anses vara handikappade i traditionell mening. Som kommer att redovisas längre fram har därför en grupp ”ej handikappade" skiljts ut från de presumtivt arbetsvårdsbehövande. Detta skedde inte i statskontorets undersökning, där enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrel- sen förekomsten av liknande ärenden var mer sällsynt. Till en del kan'denna skillnad mellan de två studierna förklaras av att den tidigare karenstiden om tre dagar isjukför- säkringen upphörde fr. o. m. 1968.

lntervjupersoner som genom svaren på frågor i tilläggsformuläret kunde karaktärise- ras som presumtivt arbetsvårdsbehövande tillfrågades om de gav sitt samtycke till att tjänstemän vid arbetsförmedlingen fick del- ges innehållet i den just genomförda in- tervjun (fråga 10).

De inkomna intervjuformulären granskades. manuellt. Bortfallet i undersökningen upp- gick totalt till 1418 personer, vilket mot- svarar 4,3 % av urvalet omfattande 32 628 personer. Bortfallet enbart i tilläggsunder- sökningen uppgick till I 098.

Bortfallet i tilläggsundersökningen består huvudsakligen av sådana intervjuer där upp- gifterna till arbetskraftsundersökningen måste inhämtas från annan person än inter- vjupersonen själv eller dennes make/maka eller föräldrar. Endast i ett fåtal fall beror bortfallet på att dennes make/maka eller föräldrar) inte velat delta i den del av intervjun som avsåg behovet av arbetsvård.

intervjupersonen (eller

2.4.2.3 Urval och fältarbete i etapp 2

Undersökningsgruppen utgjordes av de per- soner som i etapp 1 karaktäriserats som presumtivt arbetsvårdsbehövande. Gruppen omfattade 1949 personer. Av dessa gav 1 508 sitt samtycke till att tjänstemän vid arbetsförmedlingen fick ta del av de upplysningar som lämnats i etapp 1 av undersökningen. I fråga om de sistnämnda personerna översändes en kopia av urvals- blanketten med vissa data överförda från det besvarade intervjuformuläret i etapp 1 till arbetsmarknadsstyrelsen. Personerna kontak- tades därefter för intervju under våren 1970. Beträffande övriga 441 personer översändes endast vissa uppgifter från urvalsblanketten om namn, adress, län och folkbokförings- nummer. Bakgrundsdata för etapp 2 inhäm- tades i det senare fallet utan att kontakt togs med intervjupersonen.

De inkomna intervjuformulären granska- des av utredningen. lntervjuformulären över- lämnades därefter till utredningsinstitutet för bearbetning och i samband därmed gjor- des ännu en granskning i avsikt att bereda formulären för bearbetning.

De uppgifter, som framkom genom sed- vanlig arbetsvårdsintervju eller som inhäm- tats på annat sätt fördes av arbetsvårds-

tjänstemännen över på en särskild blankett (se bil. 3). På denna skulle då anges huruvida arbetsvårdsbehov var aktuellt eller inte. För de personer, där arbetsvårdsbehov ej ansågs vara aktuellt skulle anges någon av följande fyra orsaker:

-— bedömts som arbetsoförmögen

+ sysselsatt i ett arbete som med hänsyn till handikappet inte bedömdes vara olämpligt — arbetslös eller latent arbetssökande, för vilken handikappet ej bedömts utgöra ett hinder för att erhålla ett arbete

— ej förvärvsarbetande för vilken handi- kappet ej bedöms utgöra ett hinder för erhållande av arbete inom ett år.

I de fall det kunde konstateras att arbets- vårdsbehov förelåg skulle anges om veder- börande redan var känd inom arbetsvården eller ej. Slutligen skulle på den blankett som användes i etapp 2 anges huvud- och bi- arbetshinder samt de arbetsvårdsåtgärder, som bedömdes erforderliga eller redan var vidtagna.

2.4.2.4 Tabellframställning, tolkning av re- sultaten samt bortfall i etapp 2

De tabeller, som tagits fram grundar sig på en av utredningen uppgjord tabellplan. Samt- liga erhållna resultat är uppräknade till be- folkningsnivå 1.10.l969. Tabeller har er- hållits baserade dels på uppgifter från etapp 1 och dels från etapp 2. Detta har gjort det möjligt att i vissa avseendenjämföra gruppen aktuellt arbetsvårdsbehövande med den an- talsmässigt betydligt större gruppen poten- tiellt arbetsvårdsbehövande. Bortfallet i den andra etappen av undersökningen har räk- nats upp till totalnivå.

Vid uppräkning till total befolkningsnivå har i princip samma uppräkningsförfarande använts som i den reguljära arbetskrafts- undersökningen. Självfallet är dock faktiska antalet personer, som ligger bakom de uppräknade talen för skilda delgrupper i tabellmaterialet väsentligt mycket mindre än i arbetskraftsundersökningen, eftersom dels

tilläggsfrågoma ställdes endast till ungefär hälften av samtliga i arbetskraftsundersök- ningen ingående personer och dels endast en mindre del av de tillfrågade personerna har befunnits vara arbetsvårdsbehövande. Som exempel kan nämnas att varje intervjuad person i etapp 1 representerar i genomsnitt ca 170 personer i befolkningen.

Eftersom undersökningen var upplagd som en stickprovsundersökning måste försik- tighet iakttagas vid tolkningen av erhållna resultat. Denna typ av studier är nämligen alltid behäftad med slumpfel. Även ett visst bortfall förekom i undersökningens andra etapp genom att ett antal personer antingen inte var anträffbara eller vägrade att deltaga. Detta uppgick till 85 personer, vilka uppräk- nats till totalnivå. Det uppräknade bortfallet var 15 292 personer, varav 8 840 män och 6451 kvinnor. I förhållande till antalet potentiellt arbetsvårdsbehövande innebär detta en bortfallsprocent om 6,6 för män och 7,4 för kvinnor.

Även om bortfallet sålunda var tämligen begränsat är det dock anledning att något se om bortfallsgruppen skiljer sig från samtliga potentiellt arbetsvårdsbehövande. Andelen ej gifta liksom yngre var väsentligt större i bortfallet än bland samtliga. Vidare var andelen ej sysselsatta högre i bortfalls- gruppen. Vad slutligen gäller fördelningen på riksområden svarade storstadslänen för en högre andel av bortfallet än som motsvarar dessa läns andel av samtliga presumtivt ar- betsvårdsbehövande.

Den använda tabellplanen syftade till att erhålla mycket detaljerade uppgifter om de

arbetsvårdsbehövandes sammansättning med avseende på bl. a. kön, ålder, arbetshinder och län. Genom denna långtgående nedbryt- ning av det begränsade materialet har givetvis i arbetstabellerna många celler erhållits med inga eller endast ett fåtal noteringar i. Sammanslagningar har sålunda fått göras till större grupper. Erhållna data på riksnivå för olika köns— och åldersgrupper torde dock kunna sägas vara tillförlitliga. Även den för vissa variabler gjorda uppdelningen på tre riksområden (storstadslän, skogslän och öv- riga län) är behäftad med endast mindre slumpfel.

2.4.3 Antalet potentiellt och aktuellt arbets- vårdsbehövande

Totala antalet potentiellt arbetsvårds- behövande enligt arbetskraftsundersök- ningen var 220 990. Av dessa har arbets- vårdstjänstemännen i etapp 2 funnit nära 110 000 vara i behov av arbetsvård enligt de bedömningsgrunder, som används inom ar- betsvården. Mellanskillnaden om 110000 utgjordes dels av 74 700 sysselsatta i ett arbete som med hänsyn till handikappet ej bedömdes vara olämpligt, dels ]] 400 arbets- lösa eller latent arbetssökande för vilka handikappet ej bedömdes utgöra ett hinder för erhållande av arbete, dels 7300 ej förvärvsarbetande för vilka handikappet ej bedömdes utgöra ett hinder för erhållande av arbete och dels slutligen 18 100 som bedöm- des vara arbetso förmögna.

Av intresse är att se i vad mån de av arbetsvårdstjänstemännen som aktuellt be-

Tabe112.1 Antalet potentiellt och aktuellt arbetsvårdsbehövande män och kvinnor

Abs. fördelning Relativ fördelning

Män Kv. Sa Män Kv. Sa

Totala antalet potentiellt

arbetsvårdsbehövande 133 877 87 118 220 990 61 39 100 Därav enl. arbetsvårdstjäns-

temännens bedömning: Ei aktuellt arbetsvårds-

behövande 66 989 44 543 111 531 60 40 100 Aktuellt arbetsvårds-

behövande 66 888 42 575 109 459 61 39 100

Anm. P g a uppräkningsförfarandet i arbetskrattsundersokningen blir inte alltid summan av olika delgrupper exakt lika med den i tabellerna angivna

dömda arbetsvårdsbehövande skiljer sig från dem, som enligt svaren på tilläggsfrågoma i arbetskraftsundersökningen har karaktäri- serats som potentiellt arbetsvårdsbehövande. I tabell 2.1 har en uppdelning på män och kvinnor skett av dessa två grupper, utvisande att männen utgjorde 60 % av samtliga såväl potentiellt som aktuellt arbetsvårdsbe- hövande.

2.4.4 De aktuellt arbetsvårdsbehövande

2.4.4.l Andelen som tidigare varit i kontakt med arbetsvårdsexpedition

Totalantalet enligt arbetsvårdstjänste- männens bedömning i behov av arbetsvård uppgick till drygt 109 000 eller i stort sett samma antal som i statskontorets undersök- ning 1966/67. Av de 109 000 hade ca 34 000 eller en knapp tredjedel tidigare varit i kontakt med någon arbetsvårdsexpedition. Det visade sig att en större andel av männen (en dryg tredjedel) än av kvinnorna (en knapp fjärdedel) var kända vid arbetsvården. Detta innebär då att det dolda arbetsvårdsbe- hovet synes vara större bland kvinnor än bland män.

De i denna undersökning erhållna siffror- na över antalet arbetsvårdsbehövande är att betrakta som ett behov vid en viss tidpunkt. Det kan därförjämföras med hela antalet vid arbetsvårdsexpeditionerna registrerade ar- betsvårdssökande vid en viss tidpunkt dvs. ”stocken arbetsvårdssökande”. Till stocken arbetsvårdssökande har då förts antalet ar- betsvårdssökande i åtgärder + aktuella för åtgärder samt sökande som är under utred- ning. Eftersom den fr.o.m. 1969 införda nya arbetsvårdsstatistiken, enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen, innehåller vissa felaktigheter vad gäller avregistreringen av

personer, som inte längre är aktuella för en viss åtgärd är man hänvisad till uppgifter från den manuella arbetsvårdsstatistiken från 1968. Med hänsyn till att totala antalet arbetsvårdssökande ökade med endast 1 100 mellan 1968 och 1969 torde inte stocken sökande vid slutet av de båda åren skilja sig nämnvärt. I nedanstående tablå har angivits dels antalet arbetsvårdsbehövande och dels antalet personer ingående i stocken arbets- vårdssökande den 31 december 1968. An- talet arbetsvårdsbehövande män och kvinnor har sålunda enligt denna undersökning upp- skattats vara en och en halv resp. tre gånger så stort som det registrerade antalet vid en viss tidpunkt.

Män Kvinnor Summa

Aktuellt antal arbetsvårds- behövande Stocken arbets- vårdssökande 3 1. l 2. 1 96 8 Stocken i procent av de arbets- vårdsbehövande 66 35 54

66 888 42 575 109 459

44 016 14 790 58 806

Av intresse är även att något försöka belysa relationen mellan antalet arbetsvårds- behövande och stocken arbetsvårdssökande i skilda riksområden. I följande tabell har en sådan jämförelse gjorts i de tre områdena storstadslän, skogslän och övriga län. De erhållna relationstalen antyder att det ej registrerade arbetsvårdsbehovet är inte ovä- sentligt större i storstads- än i övriga län.

Av den företagna undersökningen framgår också hur stor del av de arbetsvårds- behövande, som enligt arbetsvårdsexpedi- tionernas noteringar tidigare varit i kontakt med arbetsvården. Som nämnts ovan upp- gick denna andel till nära 1/3 eller exakt 32 % för hela riket. Nämnda procenttal för

Storstads- län AB,

M,O

Aktuellt antal arbetsvårdsbehövande Stocken arbetsvårdssökande 31.12.1968 Stocken i% av de arbetsvårdsbehövande

40 652 16 465 36

Skogslän Övriga Hela S, W, X, Y, Z län riket AC, BD

30 206 38 607 109 459 18 265 24 076 58 806

60 62 46

storstads-, skogs- och övriga län var för reSp. område 28, 33 och 32 %. Även dessa tal tyder sålunda på att det så att säga dolda arbetsvårdsbehovet verkar vara större i stor- stadsområdena än för riket iövrigt.

2.4.4.2 Arbetsmarknadsstatus

En uppdelning har skett efter arbetsmark- nadsstatus enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969. Av de drygt 109000 arbets- vårdsbehövande var sålunda 2/3 eller 77 000 sysselsatta i ett med hänsyn till handikappet olämpligt arbete. 18 000 eller 15 % var arbetslösa eller latent arbetssökande och resten dvs. 14 000 var ej förvärvsarbetande, som angivit att arbete kan bli aktuellt inom ett år. Denna fördelning på tre olika arbets— marknadsstatus överensstämmer tämligen väl med de resultat statskontoret erhöll i sin studie från 1966/67. Som framgår av tabell 2.2 var— andelen sysselsatta bland männen inte oväsentligt högre än för kvinnor eller 79 resp. 58 procent. De ej förvärvsarbetande kvinnorna fördelade sig med 24 och 18 procent på arbetslösa och latent arbets- sökande resp. övriga ej förvärvsarbetande. Förutom skillnaden mellan könen vad gäller arbetsmarknadsstatus erhölls även vissa skillnader riksområdesvis. Sålunda var an- delen ej förvärvsarbetande något större i storstadslänen än i övriga delar av riket. Skillnaden var dock förhållandevis liten. Genom att de arbetsvårdsbehövandes ar- betsmarknadsstatus avser förhållandet enligt den utvidgade arbetskraftsundersökningen

hösten 1969 är det möjligt att göra vissa jämförelser med resultaten från hela arbets- kraftsundersökningen. Denna jämförelse måste då begränsas till grupperna sysselsatta, arbetslösa och latent arbetssökande. Någon motsvarighet i den reguljära arbetskrafts- undersökningen till gruppen ”ej förvärvs- arbetande för vilka arbete kan bli aktuellt inom ett år” finns nämligen inte.

Av de totalt 95 200 arbetsvårdsbe- hövande var 81 % sysselsatta, 8 % arbetslösa och 11 % latent arbetssökande. Motsvarande tal avseende hela arbetskraften var 94,5, 1,5 samt 4,0 %. Detta innebär då att andelen arbetslösa bland såväl de arbetsvårdsbe- hövande männen som kvinnorna var väsent- ligt högre än i hela arbetskraften. Även de latent arbetssökande utgjorde framförallt bland kvinnorna en förhållandevis stor SHIPP-

De ovan konstaterade skillnaderna inne- bär då också att de arbetsvårdsbehövande utgjorde en tämligen stor del av samtliga arbetslösa och latent arbetssökande.

I tabell 2.3 har de arbetsvårdsbehövandes procentuella andel av samtliga sysselsatta, arbetslösa och latent arbetssökande angivits. Medan de arbetsvårdsbehövande totalt upp- gick till något över 2 % av hela arbetskraften + latent arbetssökande var deras andel så pass hög som 12 % av samtliga enligt AKU arbetslösa.

Antalet arbetslösa uppgick till 7 600 var- av 5 100 var män och 2 500 kvinnor. Med hjälp av data från arbetskraftsundersök- ningen är det möjligt att något närmare

Tabell 2.2 Arbetsvårdsbehövande män och kvinnor efter arbetsmarknadsstatus

Abs.tal Relativ fördeln. Män Kv. Sa Män Kv. Sa Sysselsatta i ett med hänsyn till handikap- pet olämpligt arbete 52 809 24 773 77 581 79 58 71 Arbetslösa och latent __ arbetssökande 7 501 10 242 17 742 11 24 16 Ovriga för vilka för- värvsarbete kan bli aktuellt inom ett år 6 578 7 560 14 136 10 18 13 Samtliga arbetsvårds- behövande 66 888 42 575 109 459 100 100 100 76 SOU 1972 : 54

hållande till hela arbetskraften Tabell 2.3 De arbetsvårdsbehövande sysselsatta, arbetslösa och latent arbetssökande i för-

Kön De arbetsvårdsbehövande i % av hela arbetskraften uppdelad på: Syssel- Arbets- Latent Hela AK + satta lösa arbets- latent arbets- sökande sökande enl. höst-AKU 1969 Män 2,3 17,8 8,7 2,5 Kvinnor 1,7 7,4 5,7 2,1 Samtliga 2,0 12,2 6,2 2 3

studera denna grupps sammansättning vad avser ålder och arbetslöshetstid. Med tanke på den tämligen långtgående nedbrytningen av den förhållandevis begränsade gruppen arbetslösa som här gjorts måste viss försiktig- het iakttagas vid enstaka delgrupper.

Vid en jämförelse med samtliga arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969 bör observeras att i undersökningen om arbetsvårdsbehovet medtogs endast per- soner under 67 år. Den reguljära arbets- kraftsundersökningen omfattar även perso- ner över denna ålder. Detta innebär att full jämförbarhet inte råder i tabell 2.4 vad avser den äldsta åldersgruppen (65 år—). I tabellen har förutom efter ålder en fördel— ning efter arbetslöshetstidens längd med- tagits.

studier av värden för

Tabellen ger klart vid handen att andelen över 45 år bland de arbetsvårdsbehövande arbetslösa männen och kvinnorna var väsent- ligt högre än bland samtliga arbetslösa. Medan exempelvis över 50% av de arbets- vårdsbehövande männen var i åldrarna 45 — 64 år var motsvarande tal för samtliga arbetslösa män något över 30 %. Även vad gäller arbetslöshetstidens längd framträder en skillnad. 40% av gruppen arbetsvårds- behövande arbetslösa män hade exempelvis haft en arbetslöshetstid överstigande 4 måna- der att jämföra med drygt 25 % av samtliga arbetslösa män.

2.4.4.3 Åldersfördelning

Av de totalt 109 000 arbetsvårdsbehövande var något över hälften 45 år eller mer. Som

Tabell 2.4 Relativ fördelning av de arbetsvårdsbehövande arbetslösa och samtliga arbets- lösa enl. AKU på åldersgrupper och efter arbetslöshetstidens längd

Ålde rsklasser Arbe tsvård sbe-

hövande arbetslösa

Sam tliga arbets- lösa enl. höst-AKU 1969

Män Kvinnor S:a Män Kvinnor S:a —24 år 13,8 34,6 20,6 30,4 42,6 37,1 25—44 " 30,0 25,7 28,6 29,4 31,2 30,3 45—54 " 23,1 20,8 22,4 12,1 16,0 14,3 55—64 " 29,6 13,6 24,3 19,4 8,7 13,7 65— ” 3,5 5,4 4,1 8,7 1,5 4,8 Abs. antal 5 133 2 523 7 656 28 800 34 300 63 100

Arbetslöshets— tidens längd —1 mån.

Tabell 2.5 De arbetsvårdsbehövandes åldersfördelning samt relativ åldersfördelning enligt AKU av personer i ak + latent arbetssökande

Ålders— De arbetsvårdsbehövande Relativ fördelning av klasser personer i ak + la-

Abs. fördelning Relativ fördelning tent arbetssökande

Män Kv. Sa Män Kv. Sa Män Kv. Sa

—24 år 3511 5 869 9381 5,2 13,7 8,6 16,6 21,2 18,5 25—34 " 12 824 5 154 17 977 19,2 12,1 16,4 21,2 20,0 20,7 35—44 ” 13 340 9 110 22 450 19,9 21,4 20,5 18,8 20,0 19,3 45—54 " 16 662 10 829 27 490 24,9 25,4 25,1 20,9 21,9 21,3 55—64 " 19 249 10 952 30198 28,8 25,7 27,6 17,6 14,5 16,3 65 år _ 1 305 660 1 965 2,0 1,6 1,8 4,8 2,5 3,9 Summa 66 888 42 575 109 459 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 framgår av tabell 2.5 var åldersfördel- bland de arbetsvårdsbehövande skiljer sig ningen bland män och kvinnor i stort sett likartad.

Fördelningen på åldersklasser var ungefär densamma också i de tre riksområdena stor- stads-, skogs- och övriga län. Åldersfördel- ningen enligt denna undersökning överens- stämmer relativt väl med den tidigare av statskontoret genomförda. I tabellen har även medtagits den relativa åldersfördel- ningen enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969. Beräkningen har härvid base- rats på antalet personer i arbetskraften (sys- selsatta + arbetslösa) samt de latent arbets- sökande. Andelen i högre åldrar visar sig då vara betydligt större bland de arbetsvårds- behövande. Medan exempelvis andelen ar- betsvårdsbehövande över 55 år var 29 % var motsvarande andel enligt arbetskraftsunder- sökningen 20 %.

För att se i vad mån åldersfördelningen

från de registrerade arbetsvårdssökande hari tabell 2.6 den relativa åldersfördelningen av dessa två grupper angivits. Det visar sig härvid att andelen yngre var väsentligt högre bland de arbetsvårdssökande. Detta gäller såväl män som kvinnor. Exempelvis var andelen arbetsvårdssökande under 34 år 42 % att jämföra med 25 % i gruppen arbets- vårdsbehövande. Denna jämförelse tyder så- lunda på ett större arbetsvårdsbehov i de högre åldrarna av arbetskraften än som kommer till uttryck i det registrerade arbets- vårdsbehovet.

2.4.4.4 Yrkesfördelning

Antalet personer, som var sysselsatta i ett olämpligt arbete, uppgick till 77 500, varav 52 700 män och 24 800 kvinnor. Med led- ning av uppgifter från arbetskraftsundersök-

Tabell 2.6 Relativ åldersfördelning av de arbetsvårdsbehövande och de registrerade arbets- vårdssökande. Åldersklasser Relativ åldersfördelning av de: Arbetsvårdsbehövande Registrerade arbets- vårdssökande 1969 Män Kv. Sa Män Kv. Sa —24 år 5,2 13,7 8,6 19,7 26,7 21,5 25-34 " 19,2 12,1 16,4 20,7 20,0 20,5 35—44 " 19,9 21,4 20,5 18,1 17,7 18,0 45-54 " 24,9 25,4 25,1 21,3 21,5 21,3 55—64" 28,8 25,7 27,6 18,4 13,2 17,1 65 år — 2 0 1,6 18 1,7 1,0 1,5

i

liga sysselsatta på yrkesområden Tabell 2.7 Relativ fördelning av dels de arbetsvårdsbehövande sysselsatta och dels samt-

Yrkesområden

Män Kv. Sysselsatta arbetsvårdsbehövande Samtliga sysselsatta enl. höst-AKU 1969

Sa Män

Natur-, socialvetenskapligt, administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete 5,2 16,4 8,8 24,9 42,3 31,7 Kommersiellt arbete 5 ,2 17,2 9,0 7,4 11,6 9,0 Lantbruks-, skogs— och

fiskeriarbete 15,9 5,4 12,5 10,6 5,0 8,4 Transport— och kommuni-

kationsarbete 7,5 1,5 5,6 8,5 3,1 6,4 Tillverkningsarbete 61,4 25,0 49,8 44,3 12,6 32,0 Servicearbete 4,8 34,4 14,3 4,2 25,5 12,4 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

ningen hösten 1969 har det varit möjligt att göra en fördelning på yrkesområden. I tabell 2.7 har den relativa fördelningen på 6 olika yrkesområden angivits. För att se huruvida de arbetsvårdsbehövandes yrkesfördelning skiljer sig från en normalpopulation arbets- tagare har även medtagits fördelningen av samtliga sysselsatta enligt arbetskraftsunder- sökningen hösten 1969.

Tabellen utvisar tämligen stora skillnader i yrkesfördelningen mellan de två grupperna. Sålunda var andelen arbetsvårdsbehövande män och kvinnor sysselsatta med natur-, socialvetenskapligt, administrativt, kameralt samt kontorstekniskt arbete klart lägre än dessa yrkesområdens andel av samtliga sys- selsatta. Det omvända förhållandet gällde tillverkningsarbete och för männens del även lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete. Vidare var en slående stor andel av de arbetsvårds- behövande kvinnorna sysselsatt med ser- vicearbete. Som kommer att visas i nästa avsnitt om handikappfördelningen väger oli— ka slag av rörelsehinder och ryggsjukdomar tämligen tungt. Dessa slag av handikapp utgör större arbetshinder i olika former av kroppsarbete såsom skogs-, tillverknings- och servicearbete, medan liknande handikapp inte behöver utgöra något arbetshinder i mer kontorsbetonade yrken.

2.445 Arbetshinderfördelning

Urvalet av de s.k. potentiellt arbetsvårds— behövande skedde som tidigare nämnts med hjälp av ett antal tilläggsfrågor till arbets- kraftsundersökningen. Dessa frågor var av den typen att de intervjuade själva hade att bedöma exempelvis i vad mån deras arbete var lämpligt med hänsyn till hälsotillstånd, eventuellt handikapp eller annat arbets- hinder. Det har alltså varit fråga om självde- klarerade svar. När undersökningen lades upp antogs det också att man med denna fråge- teknik skulle komma att underskatta antalet personer med sådana slag av handikapp, som är behäftade med negativa värderingar. Det bedömdes med andra ord som mindre sanno- likt att man öppet skulle tillstå sådana arbetshinder som alkoholbesvär eller krimi- nell belastning jämfört med somatiska han- dikapp av typen ryggbesvär, hjärt- och kärl- sjukdomar etc. Även vissa slag av psykiska störningar, som man antingen inte är med- veten om eller som man ogärna uppger, antogs komma att bli något underskattade.

Vid klassificeringen av de aktuellt arbets- vårdsbehövande efter arbetshinder har ar- betsvårdstjänstemännen använt den fr. o. rn. 1969 införda nya handikappgrupperingen. Vid bedömningen av arbetshinder skulle såväl huvud- som biarbetshinder anges. Ur tabell 2.8 kan utläsa att de mest domi-

nerande huvudarbetshindren bland såväl män som kvinnor var ryggsjukdom (34 % av männen, 28 % av kvinnorna), annat rörelse- hinder (17 resp. 21 %) övriga somatiska sjukdomar (13 resp. 12 %) samt psykisk sjukdom (11 resp. 11%). Av orsaker som nämnts ovan var det endast en mycket liten del av de arbetsvårdsbehövande för vilka har angetts arbetshindren alkoholism-narkomani (1,5 %) och social missanpassning (0,6 %). Genom att en ny handikappgruppering infördes 1969 har vissa svårigheter förelegat att göra direkta jämförelser med statskonto- rets studie från 1966/67. Efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå har dock vissa sammanslagningar gjorts i den äldre och nya grupperingen för att åstad- komma viss jämförbarhet. Överensstämmel- sen mellan de två undersökningarna visade sig vara tämligen god. En avvikelse har dock

kunnat noteras. Sålunda synes andelen med psykisk sjukdom ha ökat något mellan de två undersökningstillfällena både för män och kvinnor.

2.4.5 Arbetsvårdsåtgärder som bedömts er- forderliga att vidtaga

För de personer där ett arbetsvårdsbehov bedömdes föreligga skulle arbetsvårdstjänste- männen ange vilka åtgärder som ansågs erforderliga. 1 anvisningarna till undersök- ningen betonades att bedömningen skulle ”ske utifrån det antagandet att erforderliga resurser föreligger". Vidare sades i anvis- ningarna: ”Samtliga de åtgärder som kan behöva ingå i en rehabiliteringsprocess för att nå fram till en stadigvarande lösning bör anges". Detta innebär då att för en och

Tabell 2.8 De arbetsvårdsbehövandes arbetshinderfördelning

Arbetshinder Arbetsvårdsbehövande efter arbets- Relativ fördel- hinder ning av samtliga arbetsvårds- Abs.fördelning Rel. fördelning sökande 1969 j 1 Män Kv. Sa Män Kv. Sa Män Kv. Sa ) Lungsjukdom 3 243 1 484 4 728 4, 3,5 4,3 9,5 8,9 9,4 i Hörsel- och ; synskada 2 384 347 2 730 3, 0,8 2,3 3,0 4,1 3,3 ; Hudsjukdom 1562 1686 3 247 2, 4,0 3,0 1,3 2,8 1,7 *, Hjärt— och ; kärlsjukdom 6 420 3 955 10 375 9, 9,3 9,5 4,2 3,0 3,9 ; Ryggsjukdom 22 570 11993 34 562 33, 28,2 31,6 17,0 14,4 16,3 ! Annat rörelse- hinder 11429 9 082 20511 1 , 21,3 18,7 16,2 17,4 16,4 Epilepsi — 168 168 — 0,4 0,1 1,0 1,5 1,1 Ovriga somatis- ka sjukdomar 8619 5 221 13 909 12,9 12,3 12,7 6,9 8,1 7,2 ? S: a somatiska ! sjukdomar 56 227 34 006 90 230 84,1 79,9 82,4 59,1 60,2 59,4 ' Avvikande per— sonlighet — 204 204 — 0,5 0,2 0,9 0,7 0,8 Psykisk sjukdom 7 248 4 755 12 004 10,9 11,2 11,0 12,7 25,5 15,9 Alkoholism- Narkomani 1 532 134 1 666 2,3 0,3 1,5 12,4 2,0 9,7 Intellektuellt arbetshinder 167 509 676 0,2 1,2 0,6 2,7 4,5 3,1 Social missan- passning 682 — 682 1,0 — 0,6 10,1 2,7 8,2 Annat arbets- hinder av social karak- tär 861 2 286 3 146 1,3 5,4 2,9 2,3 4,5 2,8 Uppgift saknas 174 680 853 0,3 1,6 0,8 , — — Summa 66 888 42 575 109 459 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

?!

l l l ? l l

nat anges.

! nedanstående tablå har angivits det uppräknade antalet gånger olika arbetsvårds- åtgärder bedömts erforderliga. Resultat har medtagits från såväl den av utredningen som den av statskontoret genomförda studien.

Åtgärder Antal gånger vid- stående åtgärder an- givits vara erforder- liga och lämpliga att vidtaga Utred- Stats- ningens kontorets studie studie 1969/70 1966/67

Läkarundersökning 55 433 50 429 Anlagsprövning 21 253 21 485 Arbetsprövning 14 835 6 407 Arbetsträning 11 376 12 054 Yrkesutbildn. (inkl.

anpassningskurs) 48 401 50 391

Näringshjälp + Motor-

fordon Arbetsbiträde + Särskilda anordningar på arbetsplatsen 4 103 2 247 Arbetsplacering på

öppna markn. 56 012 70 758 Halvskyddat arbete 10 512 Placering i arkivarbete 11 753 Placering i skyddad

verkstad el. indu- striellt beredskaps- ” 091 arbete 24 759 Placering i beredskaps— arbete (utomhusarbete) 2 010 Placering i hemarbete 3 365 4 869 Antal personer i behov av arbetsvård 109 459 102 150

Vid jämförelsen mellan de två studierna utförda med tre års mellanrum bör påpekas att i statskontorets undersökning efterfråga- des behovet av skyddat arbete utan någon precisering på de olika formerna. De 17 000 personer, för vilka placering i skyddat arbete bedömdes erforderlig enligt statskontorets rapport, skall sålunda jämföras med antalet personer där det enligt utredningens studie ansågs erforderligt med placering i arkivar- bete, skyddad verkstad samt beredskapsar- bete, dvs. med ca 38 500 personer. Detta innebär då mer än en fördubbling. Samtidigt har mellan de två tillfällena antalet personer där placering på öppna marknaden ansetts erforderlig och möjlig minskat från 70 000 till 56 000. I utredningens studie har dock

samma person har flera olika åtgärder kun- halvskyddat arbete angetts för något över 10 000.

Vad gäller olika former av förberedande åtgärder såsom läkarundersökning, arbetsträ- ning och utbildning har dessa angivits i ungefär samma omfattning vid de två under- sökningstillfällena, dock med undantag för arbetsprövning som ansetts erforderlig för ungefär dubbelt så många arbetsvårds- behövande i den senare jämfört med den tidigare studien.

Antalet personer i behov av de olika formerna skyddat arbete var nära 12 000 i arkiv-, ca 25 000 i skyddat verkstadsarbete och drygt 3 000 i hemarbete. Antalet arbets- vårdsbehövande, där placering i beredskaps- arbete (utomhusarbete) bedömts vara en erforderlig åtgärd var förhållandevis litet eller 2 000.

Vad avser de förberedande åtgärderna såsom läkarundersökning, arbetsprövning och -trä- ning samt utbildning föreligger inga nämn- värda skillnader mellan könen. Däremot framträder vissa olikheter vid bedömningen av arbetsplaceringsåtgärder. [ tabell 2.9 har angivits antalet män och kvinnor, där någon arbetsplacering på öppna marknaden eller i

Tabell 2.9 Antalet arbetsplaceringsåtgärder, som bedömts erforderliga för män och kvinnor.

Åtgärder Antal gånger vidstäende åtgär— der angivits vara erforderliga och lämpliga att vidtaga för Män Kvinnor Samtliga

Arbetsplacering på

öppna marknaden32 724 23 288 56 012 Halvskyddat arbete 6 607 3 914 10 521 Placering i arkiv-

arb. 4189 7 564 11753 Placering i skyddad

verkstad el. in- dustriellt bered- skapsarbete 17 947 6 802 24 759 Placering i bered-

skapsarbete

(utomhus) 2 010 — 2 010 Placering i hemar-

bete 2 021 1 344 3 365 Antal personer i

behov av arbets- vård 66 888 42 575 109 459

skyddat arbete ansetts erforderlig. Även totala antalet arbetsvårdsbehövande män och kvinnor har medtagits. Tabellen ger vid handen att arkivarbete angetts för fler kvinnor än som motsvarar kvinnornas andel av samtliga arbetsvårdsbehövande. Vad avser halvskyddat arbete synes arbetsvårdstjänste- männen ha ansett detta som en adekvat åtgärd för ett något större antal män än som motsvarar deras andel av samtliga arbets- vårdsbehövande.

För att se om bedömningen av arbets- placering på öppna marknaden respektive i skyddat arbete skiljer sig åt mellan olika riksområden har en procentuell fördelning av arbetsplaceringsåtgärderna skett på stor- stads-, skogs- och övriga län. Härvid fram- kom inga skillnader.

1 tabell 2.10 har angivits den relativa fördelningen på huvudarbetshinder av samt- liga arbetsvårdsbehövande samt på olika for- mer av arbetsplaceringsåtgärder. Inom grup- pen med somatiska sjukdomar framträder

vissa skillnader. Sålunda har en högre andel av personer med hjärt- och kärlsjukdomar ansetts behöva arbete vid skyddad verkstad än som motsvarar denna grupps andel. För personer med ryggsjukdomar har en relativt hög andel bedömts kunna placeras i arbete på öppna marknaden.

Vad gäller gruppen psykiskt sjukå + avvikande personlighet + intellektuellt ar- betshindrade har, som redan påpekats, en underskattning säkerligen skett. Detta är huvudförklaringen till att denna endast har kommit att utgöra S% av samtliga arbets- vårdsbehövande, där arbete i skyddad verk- stad bedömts erforderligt. Enligt arbetsvårds- statistiken utgjorde arbetshindergruppen psykisk sjukdom 18 % av samtliga personer, som den 31.12.1969 var sysselsatta vid skyddade verkstäder. Motsvarande andel för gruppen med intellektuellt arbetshinder var drygt 17 %.

Även arbetsvårdsbehövande med alkohol- besvär och sociala problem har underskattats

Tabell 2.10 Antalet arbetsplaceringsåtgärder, som bedömts erforderliga för skilda arbets-

hindergrupper Arbetshinder Antal Antal gånger nedanstående arbetsplaceringsåtgärder arbets- bedömts erforderliga och lämpliga att vidtaga vårdsbe- hövande Placering: på öpp- i halv- i ar- i skyd- i bered— i hem- na mark- skyd- kivar- dad verk- skaps- arbete naden dat bete stad arbete arbete Hjärt- och kärlsjukdom 10 375 3 411 1 178 1 388 4 059 (158) (170) 0 9,5 6,1 11,2 11,8 16,4 RYEgsjukdom 34 562 20 350 2 523 3 020 7 258 (342) 813 % 31,6 36,3 24,0 25,7 29,3 24,2 Annat rörelsehinder 20 511 9 401 2 724 2 738 4 395 (338) 1 348 __ % 18,7 16,8 25,9 23,3 17,8 40,1 Ovriga somatiska sjukdomar 24 782 13 430 2 219 2 404 5 244 507 859 0 22,4 24,0 21,1 20,5 21,2 25,2 25 ,5 Summa somatiska sjukdomar 90 230 46 592 8 644 9 550 20 956 1 345 3 190 % 82,4 83,2 82,2 81,3 84,7 66,9 94,8 Psykiska sjukdomar + av- vikande personlighet + intellektuelltarbets— 12 884 6 993 1 372 1520 1 914 — (175) hinder % 11,8 12,5 13,0 12,9 7,7 Alkoholism, narkomani + 2 348 817 — — 1 028 665 — social missanpassning % 2,1 1,5 4,2 33,1 Annat arbetshinder av 3 146 1 609 508 682 859 — — social karaktär % 2,9 2,9 4,8 5 ,8 3,5 Samtliga 109 459 56 012 10 521 11753 24 759 2 010 3 365 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 82 SOU 1972:54

i denna undersökning. Av tabellen framgår att dessa utgör endast 2% av samtliga arbetsvårdsbehövande. Av de personer, där en placering i beredskapsarbete bedömts erforderlig hör inte mindre än en tredjedel till denna arbetshindergrupp.

Dessa två förhållanden tyder då på att det totala behovet av såväl skyddat verkstads- som beredskapsarbete har underskattats med den undersökningsteknik, som kommit till användning. I ett följande avsnitt har ett försök gjorts att något beakta detta.

2.4.6 Ett försök att beakta den troliga underskattningen av de arbetsvårds- behövande

Totala antalet arbetsvårdsbehövande, som erhölls i specialundersökningen, uppgick till nära 1 10 000 personer. Detta är att betrakta som antalet aktuella personer vid en viss tidpunkt i slutet av 1969. Siffran skall alltså jämföras med den s. k. stocken arbetsvårds- sökande. Enligt den nya databaserade arbets- vårdsstatistiken uppgick stocken arbetsvårds- sökande den 31.12.1969 till 72 000 perso- ner. Motsvarande tal i slutet av 1968 enligt den tidigare manuella arbetsvårdsstatistiken var 59 000. En så pass kraftig ökning som med 13000 under ett år förefaller inte trolig. Totala antalet arbetsvårdssökande mel— lan 1968 och 1969 ökade nämligen endast med ca 1 100 personer. Orsaken till den stora skillnaden torde vara att avregistreringi den nya datastatistiken inte skett i den omfattning som borde ha varit fallet. ] utredningens beräkning har därför utgåtts från att siffran över stocken arbetsvårdssö- kande den 31.12.1968 är mer tillförlitlig än den som erhållits för 1969.

Totala antalet registrerade arbetsvårds- sökande i åtgärder, under utredning eller förordade för åtgärd var den 31.12.1968 58 800. Dessa personer har med ledning av datastatistiken från 1969 fördelats på arbets- hinder efter den fr. o. m. 1969 nya handi- kappgrupperingen. I följande tablå har angi- vits vilken fördelning som då erhålls. Denna kan då jämföras med samtliga arbetsvårds-

behövande, varvid man finner att de med somatiska arbetshinder sammantaget är över 2,5 gånger fler än antalet registrerade. De arbetsvårdsbehövande med psykiska sjukdo- mar är något (2 000) fler än de sökande. Vad avser personer med intellektuella arbetshin- der, alkoholbesvär eller sociala problem är dock det uppskattade behovet i specialun- dersökningen väsentligt lägre än antalet regi- strerade sökande.

Arbetshinder Stocken ar- Antalet ar- betsvårdssö- betsvårds— kande den behövande 31.12.1968 efter vid- fördelade ef— stående ter arbetshin- arbetshinder der, varvid den procentu- ella fördel- ningen av stocken per den 31.12.1969 använts

Lung—, hjärt- och

kärlsjukdomar 10 000 15 103 Hörsel-, syn- och

hudsjukdomar 2 950 5 977 Ryggsjukdom 8 800 34 562 Annat rörelse-

hinder 9 400 20 511 Epilepsi + öv—

riga somatiska sjukdomar 4 700 14 077 S: a somatiska

sjukdomar 35 850 90 230 Psykisk sjukdom +

avvikande person- lighet 10 000 12 208 Intellektuella

arbetshinder 2 950 676 Alkoholism, nar-

komani 4 700 1 666 Social missan-

passning 2 950 682 Annat arbetshin-

der av social karaktär 2 350 3 146 Uppgift saknas — 853 Totalt antal i

stocken resp. arbetsvårds- behövande 58 806 109 459

Det relativt försiktiga antagande som gjorts är att antalet arbetsvårdsbehövande med somatiska arbetshinder och psykisk sjukdom + avvikande personlighet är minst lika stort som framkommit i den särskilda behovsundersökningen. Vad däremot gäller de handikappgrupper, där antalet arbets-

vårdsbehövande är mindre än antalet regi- strerade, har antagits att behovet är minst lika stort som det registrerade. Dessa anta- ganden leder till ett beräknat antal arbets- vårdsbehövande om drygt 115 000.

För att erhålla uppgifter beträffande be- hovet av olika skyddade sysselsättningar för personer med sistnämnda arbetshinder har den nya databaserade arbetsvårdsstatistiken från 1969 använts. Det antagna antalet arbetsvårdsbehövande i slutet av 1969 med intellektuella arbetshinder, alkoholbesvär samt sociala problem har sålunda fördelats på olika skyddade sysselsättningar med led- ning av den relativa fördelningen av de arbetsvårdssökande, som i slutet av 1969 befann sig i de olika formerna skyddat arbete. Denna metod innebär en viss över- skattning i och med att samtliga personer ingående i stocken arbetsvårdssökande anta- gits vara i behov av halv- eller helskyddad sysselsättning. Samtidigt torde dock det ”verkliga” antalet arbetsvårdsbehövande med dessa arbetshinder ha underskattats. Det förefaller nämligen sannolikt att, på samma sätt som antalet arbetsvårdsbehö- vande med somatiska arbetshinder enligt specialundersökningen är inte oväsentligt högre än antalet registrerade, så torde arbets— vårdsbehovet för övriga grupper handikap- pade vara större än som framkommer i arbetsvårdsstatistiken.

Med dessa antaganden har det beräknade platsbehovet i halvskyddat arbete kommit att uppgå till omkring. 11 000, arkivarbetet nära 13.000, skyddat verkstadsarbete drygt 27 000, särskilt beredskapsarbete 7 000 samt hemarbete drygt 3000. Som framgår av dessa tal överträffar det beräknade antalet arbetsvårdsbehövande i behov av halv- eller helskyddat arbete de tidigare presenterade siffrorna med omkring 9 000.

2.5 Utredr'.gens till den gjorda r' dersökningen samt synpunkter på arbetsvårdsbehovet

kommentarer

Utredningen har som framgått av inled- ningen till detta kapitel ansett det mycket

svårt att ange det faktiska arbetsvårdsbeho- vet. Flera orsaker härtill har anförts, bl.a. avsaknaden av en entydig definition och avgränsning av gruppen arbetshandikappade. Detta innebär enligt utredningen att antalet personer med av olika skäl nedsatt arbetsför- måga, som kan erhålla ett stöd i den yrkesin- riktade rehabiliteringen som arbetsvården svarar för, till stor del är avhängigt dennas resurser. Inriktningen av de arbetsvårdspoli- tiska åtgärderna blir också beroende av tillgängliga resurser samt den viljeinriktning för verksamheten som man uttalar sig för.

Vid den jämförelse som gjorts mellan antalet s.k. aktuellt arbetsvårdsbehövande och den s.k. stocken arbetsvårdssökande framkom att den senare för männens del uppgick till 66% av behovet. Motsvarande relationstal för kvinnorna var 35 %. Det förtjänar dock påpekas att det i undersök- ningen framkomna behovet i vissa avgörande avseenden skiljer sig från de arbetsvårdssö- kandes egna bedömningar. Sålunda bestod inte mindre än 70 % av samtliga arbetsvårds- behövande av personer, som hade arbete men som med hänsyn till sitt handikapp ansågs sysselsatta i ett olämpligt arbete. Det är inte möjligt att ur arbetsvårdsstatistiken på samma sätt utläsa fördelningen mellan sysselsatta och ej sysselsatta. Det är dock troligt att inslaget av ej förvärvsarbetande är större bland de arbetsvårdssökande. Ytterli- gare ett påpekande bör göras. I redogörelsen för undersökningen iföregående avsnitt har på flera ställen framhållits att en trolig underskattning skett av antalet arbetshandi- kappade p.g.a. alkohol- och sociala samt psykiska problem.

Detta är en effekt av den använda under— sökningstekniken, delvis baserad på själv- deklarerade svar. Man erhåller stöd för denna uppfattning i en studie av arbetsvårdsbeho- vet, som 1968 utfördes av Göteborgs social- förvaltning. Denna inventering lades upp på det viset att man under en månad studerade samtliga nytillkomna fall vid olika inremit- teringsorgan. I ett första steg gjordes ett preliminärt urval av arbetsvårdsbehövande ur detta material, varefter skedde en bedöm-

l ?

ning av vilka personer som ansågs vara i omedelbart behov av arbetsprövning, arbets- träning och/eller skyddad sysselsättning. Vid kartläggningen av denna grupp arbetsvårds- behövande framkom att en mycket stor andel hade alkoholproblem.

Den jämförelse som gjorts mellan den framkomna gruppen arbetsvårdsbehövande och hela arbetskraften beträffande arbets- marknadsstatus gav klart vid handen att de arbetsvårdsbehövande har en relativt svag ställning på arbetsmarknaden med förhål- landvis hög andel arbetslösa och latent ar- betssökande. De arbetsvårdsbehövande ar- betslösa är också genomsnittligt äldre än samtliga arbetslösa och andelen långtidsar- betslösa befanns också vara hög.

[ den särskilda undersökningen hade de medverkande arbetsvårdstjänstemännen att bedöma vilka åtgärder som ansågs erforderli- ga och lämpliga att vidtaga för att om möjligt åstadkomma en fullständig rehabili- tering. Härvid ingick då såväl olika förbere- dande som placeringsåtgärder på öppna marknaden eller i skyddat arbete. För en och samma person kunde anges flera olika åtgär- der. Beträffande antalet personer i behov av halv- och helskyddat arbete har utredningen försökt att i någon mån beakta den troliga underskattningen av nämnda behov för ar- betshandikappade med alkohol-, sociala och psykiska problem. Härvid framkom att to- tala antalet personer som bedömts ha behov av halvskyddat arbete uppgick till ca 11 000, arkivarbete nära 13 000, skyddat verkstads— arbete drygt 27 000, särskilt beredskapsar- bete 7 000 samt hemarbete något över 3000, tillsammans 61000. Dessa resultat måste ses med utgångspunkt från arbets— vårdstjänstemännens dåvarande (våren 1970) bedömning av möjliga åtgärder samt erfaren- heter och arbetsvårdsresurser. Bl.a. kan nämnas att underlagsmaterialet visar att av de 4 100 personer, för vilka man bedömt det vara en lämplig åtgärd med näringshjälp, motorfordon, arbetsbiträde samt särskilda anordningar och tekniska hjälpmedel på ar- betsplatsen, den sistnämnda av dessa olika åtgärder angivits som lämplig för endast 600

personer. Som en ytterligare reservation till de erhållna värdena bör påpekas att medan antalet personer i behov av någon form av skyddat arbete sammantaget kom att uppgå till ca 50 000, var antalet ej sysselsatta bland samtliga de drygt 109 000 arbetsvårdsbehö- vande endast 3ls000. Visserligen har arbets- vårdstjänstemännen kunnat ange flera olika åtgärder för en och samma person, men det kan inte uteslutas att man även för ett antal förvärvsarbetande ansett placering .i något skyddat arbete vara erforderligt. Även detta förhållande gör att de i undersökningen angivna talen för de olika formerna skyddat arbete kan vara tveksamma att lägga till grund för en bedömning av den framtida dimensioneringen av dessa.

De i undersökningen erhållna talen över behovet av placering på öppna marknaden, inkl. halvskyddat arbete synes enligt utred- ningen — satt i relation till antalet arbets- vårdssökande som f. n. kan erbjudas dessa alternativ — ge stöd för att väsentligt intensi- fierade ansträngningar måste till för att öka möjligheterna för arbetshandikappade att behålla och erhålla anställningar på den ordinarie arbetsmarknaden. Utredningens grundsyn är också den att man på olika sätt måste öka samhällets och företagens an- strängningar för att dels förebygga upp- komsten av arbetsvårdsbehov och dels stödja de svårsysselsattas inlemmande i det reguljä- ra arbetslivet. Utredningen kommer därför i betänkandets två följande kapitel att disku- tera olika sådana åtgärder och menar att det härigenom också skall vara möjligt att bygga ut den skyddade sysselsättningssektorn i förhållandevis begränsad utsträckning. För- utom en genomgång av hittills prövade främst arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer utredningen att även diskutera åt- gärder av mer tvingande natur. Sådana anser utredningen kan bli nödvändiga att vidtaga om det visar sig att andra slag av åtgärder inte blir tillräckligt framgångsrika. Man mås- te undvika en uppdelning av arbetsmarkna- den i en för den friska välutbildade och i allmänhet unga arbetskraften och en för den ur företagsekonomisk synpunkt mindre kan-

kurrenskraftiga. Enligt utredningen kan man heller inte bortse från att en alltför stor genom samhället uppbyggd skyddad syssel- sättningssektor kan komma att minska såväl privata, kooperativa som offentliga företags intresse att inom ramen för sin ordinarie verksamhet bereda arbete även åt personer med av olika skäl nedsatt arbetsförmåga.

Konsekvenserna för den enskilde av mål-

konflikterna i den ekonomiska politiken

3.1 Målen för den ekonomiska politiken

Målen för den ekonomiska politiken har på ett auktoritativt sätt formulerats vid ett flertal tillfällen, t. ex. i finansplanen till 1971 års statsverksproposition, där finans- ministern uttalade, att ”de centrala målen för den ekonomiska politiken är givna: full sysselsättning, fortsatt hög tillväxttakt, jäm- nare inkomstfördelning samt bättre regional balans. Härtill kommer kravet på stabilise- ring av prisnivån.”

En närmare diskussion om målen för den ekonomiska politiken förs i rapporten ”Svensk ekonomi 1971—1975”, avgiven av 1970 års långtidsutredning (SOU 1970: 71). Utredningen har utgått från att de centrala — och överordnade — målen är full sysselsätt- ning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. Beträffande den sistnämnda målsättningen säger dock utredningen, att jämvikt iutrikesbetalningar- na inte utgör något välfärdsmål i sig självt utan en grundläggande betingelse för att övriga mål skall kunna uppfyllas. Ifråga om rangordningen mellan de övriga målen anför långtidsutredningen, att målet ”full syssel- sättning” har fortsatt första rangens prioritet och att ambitionsnivån för sysselsättnings- målet har höjts, främst genom dess differen- tiering med hänsyn till den regionala utveck- lingen, de handikappade, de äldre, immigran-

terna och till kraven på att bereda de hemarbetande kvinnorna ökade möjligheter till förvärvsarbete. En snabb tillväxttakt står givetvis i förgrunden för arbetet med en ekonomisk långtidsutredning, vilket dock, med utredningens egna ord, inte betyder, att detta mål tillmäts större vikt än övriga allmänna och överordnade mål. Beträffande målet ”jämnare inkomstfördelning” konsta- terar utredningen, att målet har fått ökad vikt i den politiska diskussionen, men att det svårligen kan siffermässigt preciseras. Målet ”en rimlig prisutveckling” slutligen tolkas av långtidsutredningen som en förändring i prisrelationerna till utlandet som går att förena med kravet på förbättring i bytes- balansen.

Att betrakta full sysselsättning som ett starkt prioriterat mål, att ge ökad vikt åt en jämnare inkomstfördelning, att framhålla den kvalitativa sidan av den ekonomiska tillväxten (miljö, tillfredsställelse i arbete osv.) och att relatera den svenska prisutveck- lingen till utvecklingen utomlands ligger i linje med vår utrednings utgångspunkter. Dessa kan, med en viss omformulering av långtidsutredningens målsättningsdiskussion, uttryckas sålunda, att de enskilda medbor- garnas totala välfärd utgör politikens egentli- ga mål, varvid full sysselsättning och en jämnare inkomstfördelning utgör övergripan- de mål samt ekonomisk tillväxt och sam- hällsekonomisk stabilitet mera underord-

nade mål, vilkas förverkligande är av väsent- lig betydelse för uppfyllelsen av de övergri- pande målen.

Även med denna formulering uppkommer emellertid en rad målkonflikter, av vilka några är relevanta ifrån utredningens syn- punkter.

3.2 Målkonflikter

3.2.1 Konflikten full sysselsättning _ sam- hällsekonomisk stabilitet

Rubricerade konflikt utgör det klassiska dilemmat för efterkrigstidens ekonomiska politik i många länder, inte minst i Sverige. För utredningen blir konflikten relevant därest man politiskt skulle prioritera stabili- teringsmålet (USA och en rad västeuropeiska länder är exempel härpå), med ökad arbets- löshet som en förutsebar och till viss grad accepterad följd. Vi vet av egna och från utlandet redovisade erfarenheter, att arbets- löshet hårdast drabbar de arbetsmarknads- mässigt svagaste grupperna, människor med nedsatt produktionsförmåga, de potentiella arbetsvårdsfallen. Ger man å andra sidan politiskt prioritet åt den fulla sysselsätt— ningen utan tillräckligt aktgivande på stabili- teten, dvs. på pris— och kostnadsutveckling- en, kan det på sikt riskeras, att en försvag- ning av landets internationella konkurrens- kraft äger rum och att därmed arbetslös- heten (och arbetsvårdsbehovet) ökar. I Sveri- ge har man försökt tillämpa en modell för den ekonomiska politiken, där man velat lösa sysselsättningssvårigheter, som följer i internationella konjunkturavmattningars spår, inte med generella, köpkraftsför- stärkande medel, som kunde befaras få inflationistiska följder, utan med selektiva, främst arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ar- betsmarknadspolitiken utgör enligt statsmak- ternas deklarationer en effektiv del av en aktiv konjunktur- och stabiliseringspolitik. Men även vid tillämpning av denna modell för den ekonomiska politiken kan lägen uppkomma, där omsorgen om balansen i utrikesbetalningarna framtvingar en konsum-

tions— och importbegränsande politik av sådan restriktivitetsgrad, att arbetsmarknads- politiska åtgärder inte kan förhindra en märkbar ökning av den öppna arbetslös- heten. Senare delen av år 1971 utgör ett exempel på en sådan situation. En principiell prioritering av sysselsättningsmålsättningen framför andra utesluter sålunda inte, att andra krav på den ekonomiska politiken åtminstone temporärt kan vålla sysselsätt- ningsproblem. Sverige har en, internationellt sett, välutbyggd arbetsmarknadspolitik men kan inte sägas ha löst dilemmat full syssel- sättning/ekonomisk balans på ett tillfreds- ställande sätt.

3.2.2 Konflikten full sysselsättning — järn- nare inkomstfördelning

Denna är inte lika påtaglig som den nyss behandlade och många hävdar också, att strävandena efter en högre sysselsätt- ningsgrad, t.ex. övergång från deltids- till heltidsarbete eller eliminering av säsongar- betslöshet, samtidigt innebär etapper på vägen mot en jämnare inkomstfördelning. Detta är otvivelaktigt riktigt. Låginkomstut- redningen konstaterar sålunda i sitt betän- kande "Den svenska köpkraftsfördelningen 1967”, att den kraftigaste reduceringen av inkomstojämnheterna individernas förvärvstider kunde utjämnas. Då skulle inte mindre än hälften av den totala inkomstojämnheten försvinna. (SOU 1971 :39, sid 9—10).

När en konflikt mellan de i rubriken angivna målsättningarna här antydes avses inte heller, att ständigt ökade sysselsättnings- ambitioner skulle hota jämlikhetssträvan- dena; vad som åsyftas är, att vissa former av jämlikhetssträvanden kan, i varje fall på kort sikt, påverka sysselsättningen i negativ rikt- ning. De upprepade fackliga låglönesats- ningarna, som utgör viktiga led i dessa strävanden, den s.k. solidariska lönepoliti- ken, påskyndar näringslivets strukturom- vandling, leder till ökad nedläggning av olönsamma företag, vilket hårdast drabbar den svaga arbetskraften och framtvingar en

skulle erhållas, om

snabbare rationalisering av produktions— processen, varvid arbetskraft med lägre pro- duktionsförmåga ur företagens synpunkt framstår som mindre attraktiv. Även för övervinnandet av denna konfliktrisk — lik- som då det gäller att lösa det stabiliserings- politiska dilemmat _ fordras det en förstärk- ning av samhällets arbetsmarknadspolitiska insatser.

3.2.3 Konflikten ekonomisk tillväxt * jäm- nare inkomstfördelning

Den i rubriken angivna konflikten är ingalun- da självklar, men å andra sidan råder inte heller någon självklar samstämmighet mellan de bägge målen. Det finns en rad exempel utomlands på att stark ekonomisk tillväxt kan äga rum jämsides med ökad ojämlikhet mellan olika befolkningsgrupper. För Sveri- ges vidkommande finns ingenting, som tyder på att det ekonomiska framåtskridandet som sådant skulle ha medfört en jämnare in- komstfördelning. Det statistiska underlaget för bedömningen av denna fråga är bräckligt och ofullständigt. Material, som är baserat på taxeringsstatistiken och finns redovisat som bilaga till 1970 års långtidsutredning, tyder på att spridningen i inkomstfördelningen under perioden 1958—1968 har ökat för vuxna män men kraftigt minskat för vuxna kvinnor (det sistnämnda främst en konse- kvens av kvinnornas starkt höjda förvärvs- intensitet). Genom ett antal i och för sig osäkra antaganden kommer utredningsmän— nen fram till slutsatsen, att inkomstfördel- ningen för vuxna män blivit ojämnare även om man begränsar analysen till män med heltidsarbete under hela perioden. Att någon nämnvärd förändring av inkomststrukturen inte skett under efterkrigsperioden ansåg sig redan Allmänna skatteberedningen kunna fastslå, som dock grundade sin slutsats på betydligt svagare material än den nyss refererade utredningen (SOU 1964: 25, sid 69).

3.2.4 Konflikten snabb ekonomisk tillväxt _ individuell välfärd

Ur utredningens synpunkt är detta huvud- konflikten och skall därför behandlas något utförligare än de hittills omnämnda målsätt- ningskonflikterna. Innan så sker bör dock erinras om att tillväxtbegreppet i den snäva meningen att tillväxt är lika med materiell tillväxt och är mätbar som förändring av ett lands bruttonationalprodukt (BNP), under senare år har starkt kritiserats både utom- lands och i Sverige. Kritiken kan schematiskt uppdelas på följande komponenter:

l. BNP-måttet är ofullständigt: endast varor och tjänster som har ett marknadspris ingår och annan produktiv verksamhet, främst arbete i det egna hemmet, ligger utanför. Vid successiv övergång från oavlö- nad till avlönad verksamhet uppmäts en ökning av BNP, som till dels är fiktiv. En motsatt konsekvens, dvs. en underskattning av vår standardhöjning, får det förhållandet att BNP inte heller mäter ökningen av vår fritid.

2. Den offentliga verksamheten, som till övervägande delen ligger utanför marknads- ekonomin, ingår på ett mycket ofullständigt sätt i BNP-kalkylen: endast dess kostnader, främst lönerna, inräknas och någon produk- tivitetsförbättring inom denna sektor inkal- kyleras inte alls eller också på ett ytterst schematiskt sätt. En annan linje i kritiken mot BNP-beräkningarna av den offentliga sektorn går ut på att man mäter vissa, från vålfärdssynpunkt negativa företeelser som tillväxtkomponenter: ökade avstånd i de växande storstadsregionerna kräver förbätt- rade kommunikationer och därmed ökad personal, den expanderande bilismen föror- sakar flera olycksfall och kräver ökade vårdresurser. I båda exemplen återspeglar höjningen av BNP inte en reell standardför- bättring för individerna utan endast ökade samhällsinsatser, som framtvingas av ”fram- stegets” negativa verkningar.

3. Därmed är vi framme vid den viktigas- te kritiken mot BNP-mätningarna: de säger ingenting eller mycket litet om förändringar-

na av levnadsnivån i kvalitativ mening, om arbetsmiljö, yttre miljö, hälsa, tillfredsställel- se med den egna situationen, kulturella och politiska aktiviteter. BNP säger oss följaktli- gen ingenting om framstegets kostnader för de enskilda individerna, dvs. den totala välfärdsutvecklingen. Det är signifikativt, att flertalet av de komponenter, som ingår i Låginkomstutredningens försök att skildra svenska folkets levnadsförhållanden vid en viss tidpunkt, inte ingår i våra traditionella BNP-kalkyler: hälsa, kostvanor, familjeför- hållanden, arbetsplatsförhållanden, politiska resurser, fritid och rekreation. (Jfr. Sten Johansson, Om levnadsnivåundersökningen, Stockholm 1970). Det är sålunda omöjligt att med ledning av några statistiska serier belysa omfattningen av den konflikt, som otvivel— aktigt föreligger mellan snabb materiell till- växt (som på ett tämligen adekvat sätt kan mätas av BNP) och individernas välfärd. Det finns emellertid starka indicier på att till- växten kräver sitt pris i form av individuella välfärdsförluster.

3.3 Vissa negativa konsekvenser av målet ”Snabb ekonomisk tillväxt”

Folkhushållets totala produktivitetsstegring kommer till stånd bl. a. genom en omfattan— de omflyttning från lågproduktiva till lön- samma företag och näringsgrenar. Omflytt— ningen innebär ofta en flyttning från gles- bygd till tätorter och till vissa landsdelar. En växande regional obalans i sysselsättnings- hänseende och med avseende på serviceut- budet gör sig gällande. Både ”glesbygds- problem” och ”storstadsproblem” uppstår och förstärks, dvs. påtagliga välfärdsproblem för såväl de flyttande som de kvarvarande. (Balanserad regional utveckling, SOU 1970:3 med bilagor.) Pågående forskning om människornas miljöpreferenser, flytt- ningsberedskap och flyttningsmotstånd kan skapa större klarhet om hur de enskilda individerna upplever den av sysselsättnings- skäl framtvingade avflyttningen från sin invanda miljö och vilka anpassningssvårig- heter de möter i tätorterna.

Flyttningsrörelsema är blott ett av ut- trycken för den allt högre takten i struktur- rationaliseringen. Andra uttryck är den ökade frekvensen av företagsfusioner och företagsnedläggningar. Sammanläggningen av företag till större enheter har ökat markant under 60—talet och berörde mot slutet av decenniet 250 a 300 företag årligen mot mindre än hälften under 50-talet. Många av dessa fusioner är förbundna med omflytt- ningar och nedläggningar. Våra kunskaper om omflyttningar inom samma företag är ytterst begränsade. Några av LO genomförda enkäter tyder på att de företagsinterna omflyttningama totalt berör drygt 5 % av hela arbetskraften, att flertalet av dessa omflyttningar är ofrivilliga och att omflytt- ningen för flertalet flyttade inte inneburit någon förbättring av löne- och övriga arbets- villkor.

Frekvensen av företagsnedläggningar och driftsinskränkningar kan belysas med hjälp av arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik, som återspeglar den stigande trenden i strukturrationaliseringen under det gångna decenniet.

Antal arbetstagare berörda av varsel om

driftsinskrän kningar

1960 6 700 1966 20 700 1961 8 300 1967 24 500 1962 10 000 1968 22 7001 1963 8100 1969 10 900 1964 4 300 1970 21000 1965 8 900 1971 37 000

1 Under år 1968 skedde en utökning av varsel- överenskommelsen att omfatta även företag med 5—10 anställda (mot tidigare lägst 10). Andringen torde ha varit av ringa betydelse för totalsiffrorna.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Siffrorna antyder en utveckling, som i realiteten berör långt flera människor. Enligt statistiska centralbyråns undersökningar be- rördes åren 1967 och 1968 52000, resp. 63 000 personer, dvs. ca 1 1/2 % av totala arbetskraften av nedläggningar. Ännu högre siffror redovisas av vissa inom AMS utförda specialundersökningar. Under år 1967 upp— ges sålunda inte mindre än 150 000 personer (31/2% av totala arbetskraften) ha slutat

l l :

! l

sin anställning på grund av nedläggningar eller personalinskränkningar. (Meddel. fra'n AMS” utredningsbyra' 1968: 37.) Även efter avdrag för antalet personer, som slutar sin anställning inom byggnadsindustrin med dess speciella och mera rörliga förhållanden, kvar- står minst 100 000 personer, som under ett år — låt vara ett år med ganska svag konjunktur — har förlorat sin arbetsplats. Eftersom inga motsvarande undersökningar gjorts vid tidigare tillfällen kan det inte avgöras, om den nämnda siffran markerar en ökning av strukturbetingade sysselsättnings- stömingar eller inte.

Andra omständigheter, som indicerar en ökad takt i strukturomvandlingen, är de skärpta regionala olikheterna beträffande sysselsättning och arbetslöshet samt tenden- sen till längre arbetslöshetsperioder, främst för den äldre arbetskraften.

Strukturomvandlingen leder dock inte blott till omflyttningar inom och mellan olika näringsgrenar, till geografiska flyttning- ar och till perioder av arbetslöshet och inkomstminskningar, utan, i viss och statis- tiskt svårpreciserbar omfattning, till regelrätt utslagning av vissa kategorier av arbetskraft. En analys av arbetskraftsundersökningarna ger vid handen, att allt fler män i åldrarna 35—64 år står utanför arbetslivet: siffran var 72 000 år 1962, 92 000 år 1965 Och 122 000 år 1971. Arbetskraftstalet för äldre ogifta män i åldern 55—64 år har sålunda minskat från drygt 76 % år 1968 till 69 % år 1971. Att märka är, att i dessa siffror ingår också de arbetslösa. Nedgången är dock inte enbart en följd av utslagningen utan även andra förhållanden, t. ex. de förbättrade pensionsförmånerna, torde ha medverkat.

Blott till ringa del kan denna nedgång förklaras av ökningen av arbetsmarknadsut- bildningen — som i dessa åldersgrupper är av ringa omfattning — i högre grad av ökningen av antalet förtidspensionärer, som under perioden 1962—1970 stigit från 130 000 till 188 000, flertalet män. Anmärkningsvärt nog har denna uppgång ingen motsvarighet i serien över antalet yrkesskador, som ökat jämförelsevis långsamt under den angivna

perioden (från 128 000 år 1962 till 139 000 år 1970, med antalet invaliditetsfall konstant vid 2 300 per år). Statistiken över yrkessjuk- domsfall är emellertid ytterst bristfällig och torde inte återge varken omfattningen eller utvecklingen av de sjukdomsfall som kan direkt relateras till arbetet. Beträffande trafikolyckor ändrades definitionen på "svår personskada” fr.o.m. 1966; antalet svåra personskador enligt denna definition har sedan dess legat tämligen konstant vid 4 000 per år och kan sålunda inte nämnvärt ha bidragit till ökningen av utslagningen.

En starkt bidragande orsak till utslag- ningsprocessen är den ovan omnämnda ök- ningen av antalet företagsnedläggningar. På ett samstämmigt sätt beskriver en lång rad specialstudier verkningarna av företagsned- läggningama på den berörda arbetskraften. (Jfr Berglind-Lindquist, Utslagningen på ar- betsmarknaden. Rapport ], Stockholm 1972.) I ett antal AMS-studier om företags— nedläggningar under senare delen av 60—talet framkommer, att 10 år 15 % av de drabbade, mest äldre, kvinnor och dåligt utbildade, förblivit oplacerade, att ungefär lika många lämnat arbetslivet pu grund av sjukdom, pensionering eller andra skäl och att några få procent överförts till beredskapsarbete eller skyddad sysselsättning. Det är uppenbart, att den ökade nedläggningsfrekvensen i struk— turomvandlingens spår måste leda till en ständigt stigande grupp av svårplacerade. Utgår man ifrån att det faktiska antalet genom företagsnedläggningar varje år friställ- da ligger mellan de i varselstatistiken redovi- sade och den siffra som SCB-undersökningar- na för åren 1967 och 1968 uppger, ärsiffran 30 å 40000 människor säkert inte för högt upptagen. 10 år 20 % av dessa är erfarenhets- mässigt svårplacerade. Adderar man härtill de genom trafikolycksfall invalidiserade och de av yrkessjukdomar, stress och andra skäl ”produktionssvaga”, får vi räkna med dels stigande köer hos arbetsvården, dels en avgång av människor från arbetslivet, vilka har funnit det omöjligt att skaffa sig lämpligt arbete på öppna marknaden och vilka, mer eller mindre nödtvunget, blir förtidspensio-

närer eller återgår till hushållsarbete. Båda dessa företeelser kan statistiskt dokumente- ras och antyder en svår problematik på vår arbetsmarknad, där riskerna för en segrege- ring inom arbetslivet avtecknar sig allt tydligare och kraven på ökade resurser för omhändertagandet av utslagna människor Ökar i motsvarande mån.

3.4 Kan strukturomvandlingens negativa konsekvenser förebyggas?

3.4.1 Kan vi avstå från eller bromsa upp den ekonomiska tillväxten?

Eftersom de skildrade företeelserna — tvång till anpassning och omflyttning, företagsned- läggningar, utslagning m.m. * är så uppen- bart förknippade med strukturomvandlingen ligger det nära till hands att argumentera för en dämpning av intensiteten och takten i denna process. Man skulle sålunda vara beredd att minska de individuella välfärds- förlusterna genom att sätta målet för pro- duktivitetsökningen lägre än för närvarande eller att ge produktivitetsbegreppet en annan och vidare innebörd. Framsteget skulle enligt denna argumentering ske mindre i form av ökad varukonsumtion än i form av social omvårdnad och ökad välfärd. Arbetslivet skulle göras mindre krävande och ge plats även för personer med nedsatt produktions- förmåga, de företagsekonomiskt betingade stordriftsfördelarna vägas mot välfärdseko— nomiska målsättningar, tvånget till omflytt- ningar minskas, urbaniseringsprocessen be- gränsas och, som en oundviklig och inkalky— lerad konsekvens härav, den ekonomiska tillväxten, mätt i BNP-termer, bli lägre än eljest.

Tanken kan verka bestickande och har på senare tid fått ökad näring genom vissa forskares prognoser, som förutser att värl- dens naturresurser förbrukas och förstörs i så snabb takt, att industrialiseringen och varu— produktionen inte kan fortsätta att öka i den takt vi har vant oss vid. Dessa globala aspekter, om vilkas rimlighet meningarna är mycket delade även bland forskarna, skall

inte närmare diskuteras här. Däremot finner utredningen anledning att kort beröra den ovan, starkt summariskt refererade tanken, att strukturomvandlingens negativa konse- kvenser kunde minskas, om den nuvarande takten i denna strukturomvandling kunde dämpas.

[ den form i vilken tanken på en sådan dämpning ibland framförs har den närmast karaktär av ett palliativ: den löser problem endast skenbart och på kort sikt. Den svenska ekonomin med sitt starka utlands- beroende skulle, därest takten i produktivi- tetshöjningen väsentligt dämpades, tämligen snabbt få ett så försämrat konkurrensläge gentemot andra länder, att — vid en försva- gad handels- och betalningsbalans » landets resurser för en standardhöjning i någon rimlig mening minskades. På sikt skulle en sådan utveckling hårdast drabba de grupper, i vilkas intresse man rekommenderar en politik, som skulle verka för en dämpning av produktivitetsökningen och den ekonomiska tillväxten.

En viss avvägning kan dock ske mellan det snävt effektivitetsinriktade kravet på ekono- misk tillväxt och en mera människocentrerad målsättning. Man kan — inom ramen för vårt blandekonomiska system med en bibehållen hög andel av privat företagsamhet som tvingas arbeta med lönsamhet som huvud- kriterium — ge tillväxtmålet en mera väl- färdsbetonad inriktning.

3.4.2 Vissa förebyggande åtgärder för att minska förslitnings— och utslagnings- effekterna

Här åsyftas i första hand ökade insatser, både från företagens och samhällets sida, för att förbättra arbetsmiljön (begreppet använt i vidaste mening, dvs. innefattande också arbetsorganisation, arbetstillfredsställelse etc.), arbetarskyddet samt för att bygga ut personal— och företagshälsovården. [ långa stycken innebär dessa strävanden, att man inte — i varje fall inte på längre sikt — kommer i konflikt med effektivitetsmål- sättningen. Det finns otvetydiga belägg

för att förbättrad arbetsmiljö, en ur individernas synpunkt lämpligare arbetsorga- nisation och ökad arbetstillfredsställelse kan verka produktivitetshöjande. Här kan som exempel anföras, att dylika åtgärder erfaren- hetsmässigt sänker både frånvarofrekvensen och överrörligheten, dvs. sänker företagets kostnader. Men genom ökningen av den individuella välfärden och minskad insats av samhällets vårdresurser är de anförda åtgär- derna också i en vidare mening resursskapan- de och tillväxtbefrämjande.

I vissa avseenden kan dock en konflikt uppstå mellan det företagsekonomiska kra- vet på lönsamhet och konkurrenskraft å ena sidan och det samhällsekonomiska kravet på en humaniserad arbetsmiljö, som minskar fysiska och psykiska påfrestningar, å andra sidan. När denna konflikt blir påtaglig bör samhället ingripa med skärpta arbetarskydds— bestämmelser, hjälp till miljöförbättringar och ökat trygghetsskydd för grupper, som befinner sig i riskzonen. I viss utsträckning bör samhället sålunda solidariskt bära kost- naderna för dessa anordningar, vilket i realiteten kan innebära en minskad takt i den materiella standardhöjningen, eftersom vissa resurser genom samhällets försorg mås- te överföras från den privata konsumtionen till standardhöjningar i form av förbättrade arbetsförhållanden. Här finns sålunda alter- nativ för samhälls- och standardutvecklingen, som är uttryck för olika värderingar. Den pågående debatten i dessa frågor synes innebära en successiv förskjutning mot såda- na värderingar, som ger ökad vikt åt välfärd och ”livskvalitet” som huvudkomponenter i vår standardutveckling. Från de utgångs- punkter som utredningen har att företräda är en sådan utveckling välkommen. Den måste innebära, att ökad uppmärksamhet ägnas åt arbetsmiljöfrågor och att den utslagnings- process som ovan har beskrivits kan bromsas upp. Samhällets insatser för arbetsvård kan då begränsas. Utredningen är emellertid på det klara med att detta i bästa fall är en utveckling på längre sikt och att inte ens en avgörande humanisering av arbetslivet och en mångfaldigt större insats av förebyggande

åtgärder kan förhindra uppkomsten av om- ställningsproblem i samband med struktur- omvandlingen. Ansvaret för att mildra dessa omställningssvårigheter måste fördelas mel- lan företagen och samhället.

3.5 Åtgärder avsedda att mildra omställ- ningens negativa verkningar för individerna

I det följande avsnittet behandlas på ett yttrest kortfattat sätt de olika arbetsmark- nadspolitiska åtgärderna, som undantagslöst är relevanta för den roll som arbetsvården och olika former för skyddad sysselsättning tvingas spela. Framställningen följer i huvud- sak den uppdelning av åtgärderna som använts av AMS i dess programbudgetpetita. Schematiskt kan det sägas, att ju effektivare anpassnings- och de sysselsättningsskapande åtgärderna är desto mindre blir behovet av socialt motiverade åtgärder; ochju effektiva- re den förebyggande arbetsvården arbetar desto mindre blir behovet av olika former av skyddad sysselsättning och av arbetslöshets— stöd.

3.5.1 Arbetsmarknadsservice

Rubricerade område utgör arbetsmarknads- politikens tyngdpunkt: arbetsförmedlingen med alla dess aktiviteter, yrkesvägledning, arbetsmarknadsutbildning, de flyttningssti- mulerande åtgärderna. Men till denna arbets- marknadspolitikens främsta försvarslinje hör också åtgärder för att förbättra arbetsmiljön, att underlätta omplaceringar inom företagen och ”anpassningslagens” verksamhet. Mycket av denna aktivitet befinner sig ännu i begynnelse- och försöksstadiet. Fortsatta satsningar på detta fält förebygger otvivelak- tigt tillväxten av den grupp som måste bli föremål för senare arbetsvårdsåtgärder. Till anpassningsåtgärderna hör slutligen också vidgat samråd vid företagsnedläggningar. Det har tidigare nämnts, att de svårplacerade och därmed potentiella arbetsvårdsfall, rekryte- ras i rätt stor utsträckning från gruppen av personer som blivit friställda isamband med företagsnedläggningar. Långa varseltider och

tidigt samråd förbättrar möjligheterna till omplacering.

3.5.2 Sysselsättningsskapande verksamhet

Hotas ett företag av sysselsättningssvårig- heter som bedöms som temporära kan of- fentliga industribeställningar läggas ut och tidsbegränsade subventioner tillgripas. In- vesteringsfondssystemet har likaså en syssel- sättningsstabiliserande uppgift. Lokalise- ringsstöd används såväl för att bevara gamla som för att tillskapa nya sysselsättningstill- fällen. Beredskapsarbeten anordnas för att ge temporär sysselsättning, många gånger åt äldre lokalt bunden arbetskraft. Hela denna grupp av åtgärder kan sägas komma i tillämp- ning, Om anpassningsåtgärderna visar sig otillräckliga och om sysselsättningsstörningar uppkommer, som kräver punktinsatser utöver de åtgärder, som skall underlätta arbetsmarknadens funktionssätt.

3.5.3 Särskilda åtgärder för arbetsanpass- ning

Arbetsvården, olika former av skyddad sys- selsättning och andra arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder utgör maskoma i det sociala skyddsnät som måste finnas iett välfärds- samhälle hur höga ambitionerna än ställs för att skapa en väl fungerande arbetsmarknad och garantera sysselsättning åt alla. I ett samhälle i snabb omvandling, med på samma gång långtgående sysselsättningspolitiska mål och ett starkt lönsamhetsinriktat och alltmera kostnadsmedvetet näringsliv, måste detta nät förstärkas och göras allt mera finmaskigt. Men bilden är ofullkomlig. Det gäller inte blott att lindra i de fall den enskilde drabbas ekonomiskt, socialt och psykiskt. I lika hög grad gäller det att söka återföra människorna till den öppna markna- den i många fall efter intensiva rehabili— teringsinsatser. Den grupp åtgärder (och den grupp människor som berörs av dessa åtgär- der) som behandlas i detta delavsnitt får inte

ses isolerade från övriga åtgärder: de utgör »— eller bör utgöra — en integrerad del av den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen.

! l ! | l l l l

4.1 Inledning

Som en konsekvens av utredningens klart uttalade målsättning om en i framtiden om möjligt begränsad utbyggnad av den skydda- de sysselsättningssektorn framstår det som nödvändigt att i någon mån försöka bidra med vissa synpunkter och förslag som all- mänt sett syftar till att förbättra förutsätt- ningarna för arbetskraft med olika slags handikapp att få och behålla anställning i det ordinarie arbetslivet. Utredningen kommer därför i det följande att göra en genomgång av vissa arbetsmarknadspolitiska medel och andra insatser som anses främja en utveck- ling i riktning mot en mera integrerad arbetsmarknad.

En stor del av arbetsvårdens sökande är personer i relativt hög ålder. Problemen på arbetsmarknaden har i många avseenden varit likartade för äldre och de i mera traditionell mening handikappade. Eftersom särskilda samhälleliga insatser har gjorts för att stödja den äldre arbetskraften genom bl. a. lagstiftning om ökat anställningsskydd kommer inledningsvis att redogöras för dessa åtgärder. Med utgångspunkt från den särskil- da författning som gäller följer därefter en genomgång av anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsun- derstödd verksamhet. Arbetsmarknadsverket har under senare år intensifierat insatserna för att i ökad utsträckning medverka till att

Stödjande åtgärder för handikappade på den reguljära arbetsmarknaden

anpassa arbetsplatser och arbetsuppgifter till i första hand personer med handikapp och till den äldre arbetskraftens förutsättningar. Utredningen kommer i korthet att redogöra för dessa insatser. Sedan följer ett avsnitt om de särskilda arbetsvårdsåtgärder som verket har till sitt förfogande och som syftar till att göra det möjligt för personer med arbetshin- der att få eller kunna behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Mera ut- förligt kommer därvid att behandlas den halvskyddade sysselsättningen. Arbetsmark- nadsparternas medverkan förutsättes inom vissa delar av arbetsvårdsområdet. Med tanke på den betydelse arbetskamrater och arbets- ledning har för goda rehabiliteringsresultat har utredningen funnit anledning att i kort- het beskriva de olika personalkategoriernas medverkan. Avslutningsvis behandlas frågan om att genom lagstiftning, kvotering av arbetstillfällena m.m., öka handikappades förutsättningar att få anställning idet ordi- narie arbetslivet. Utredningen kommer be- träffande vissa åtgärder att föreslå en del ändringar av gällande bestämmelser.

4.2 Ökat anställningsskydd m. rn. för äldre arbetskraft

Ijuni 1971 trädde två lagar i kraft vars syfte är att ge den äldre arbetskraften ökat anställ- ningsskydd (SFS 1971: 199) och främja denna arbetskrafts sysselsättning på den öpp-

na arbetsmarknaden (SFS 1971 : 202). Lagen om anställningsskydd innehåller bestämmel- ser om uppsägningstid för anställda över 45 år och lön under uppsägningstiden samt om uppsagd eller permitterad arbetstagares företrädesrätt vid återanställning hos tidigare arbetsgivare. Anställd som sägs upp har — om han har viss anställningstid — rätt till minst två månaders betald uppsägningstid om han fyllt 45 år. För den som fyllt 50 år är uppsägningstiden minst fyra månader och för den som fyllt 55 är minst sex månader. Även vid längre tids permittering skyddas äldre arbetstagare mot inkomstbortfall. Om permitteringen varar mer än 14 dagar skall äldre arbetstagare erhålla full lön under den överskjutande tiden. Om arbetstagare, som åtnjuter uppsägningsskydd enligt dessa be- stämmelser, blir uppsagd p. g. a. arbetsbrist skall han under en tid av sex månader efter det att han slutade anställningen ha företrä- de till återanställning hos samma arbetsgi— vare. Bland allmänna förutsättningar iövrigt gäller att arbetstagare skall ha varit anställd hos den aktuella arbetsgivaren under minst 24 månader under de tre senaste åren. Lagen om anställningsskydd gäller inte arbetstagare som omfattas av sjömanslagen eller lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete, den som är medlem av arbetsgivarens familj, den som avlönas uteslutande genom andel i vinst och inte heller den som har företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Lagen gäller inte heller vissa tidsbegränsade anställningar. Bl. a. faller en stor del av arbetstagarna inom byggsektorn utanför lagstiftningen.

Lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna marknaden har tillämpning vid före- tag med minst fem anställda. Enligt lagen kan länsarbetsnämnd förelägga arbetsgivare att på tider som nämnden bestämmer lämna uppgifter om antalet sysselsatta vid företaget samt för varje arbetstagare namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter. Vidare kan nämnden före- lägga arbetsgivare att fortlöpande anmäla uppsägningar och permitteringar för längre sammanhängande tid än fjorton dagar av

arbetstagare som omfattas av lagen om an- ställningsskydd.

Anser länsarbetsnämnd att arbetsgivare, som omfattas av den nämnda lagstiftningen, sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till ålderssam- mansättningen på tillgänglig arbetskraft och förhållandena i övrigt, rekommenderas nämnden att ta upp frågan med arbetsgiva- ren samt berörda arbetsgivar- och arbetsta- garorganisationer. På grundval av dessa över- läggningar har nämnden möjlighet att med- dela arbetsgivaren anvisningar om åtgärder, som bör vidtagas för att bereda äldre arbets— tagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställningar öka an- delen äldre arbetstagare. Om arbetsgivaren undandrar sig att medverka i påkallade över- läggningar eller inte följer de anvisningar som nämnden meddelat, skall nämnden anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen. Följer ar- betsgivare inte styrelsens anvisningar kan styrelsen besluta, att arbetsgivaren inte får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

Den aktuella lagstiftningen skall enligt propositionen ses mot bakgrunden av de äldres svåra situation på arbetsmarknaden under en lång tid. Det har varit och är alltjämt i hög grad strukturförändringarna inom näringslivet som skapar omställnings- problem. Effekterna därav blir ofta mera kännbara för den äldre arbetskraften. När de ställs utan arbete har de stora svårigheter att hävda sig i konkurrensen med den yngre arbetskraften, som ofta är bättre utbildad och kanske har en bättre prestationsförmåga. Därtill kommer att äldre ofta i större ut- sträckning än yngre är bundna till en ort eller en region, vilket minskar deras möjlig- heter att finna ny anställning.

I förarbetena till de bägge lagarna erinra- des om att samhället sökt motverka struktur- förändringarnas negativa verkningar för de anställda genom insatser i form av bered- skapsarbeten och arkivarbeten, genom ar- betsmarknadsutbildning i skilda former samt

genom regionalpolitisk stödverksamhet. Vi- dare pekades på den informationsverksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver om den äldre arbetskraften.

Departementschefen erinrade emellertid i propositionen om att en utveckling där den äldre arbetskraften i allt större utsträckning måste sysselsättas genom samhällets försorg inte i längden är tillfredsställande. Han an- tydde risk för att det på arbetsmark- naden kommer till stånd en kategoriuppdel— ning i en yngre, efterfrågad grupp och en grupp handikappad och äldre för vilken det inte finns plats på den öppna arbetsmark- naden. Tecken tyder på att en sådan uppdel- ning håller på att ske. Enligt departements- chefen måste samhället snarast möjligt in- skrida för att hindra en sådan utveckling. De presenterade lagstiftningarna är sålunda ett resultat av de överväganden som gjorts uti- från målsättningen att förbättra äldre arbets- tagares sysselsättningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden.

I propositionen erinrades om att förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbets- tagare innebar att man i viss mån föregrep arbetet inom den utredning som har att överväga behovet av lagstadgad trygghet i anställningen. I direktiven till den utred- ningen betonas nämligen även den äldre arbetskraftens problem. Eftersom flera vikti- ga frågor som rör anställningstryggheten lämnats olösta i den departementsprome- moria som låg till grund för den särskilda lagstiftningen för äldres anställningsskydd betecknas lagstiftningen som i viss mån provisorisk.

Departementschefen erinrade i proposi- tionen om att de äldres svårigheter på arbetsmarknaden i stor utsträckning även gäller andra grupper i samhället, främst de handikappade. Att särskilda åtgärder vidta- gits för den äldre arbetskraften får inte tas till intäkt för uppfattningen att de handi- kappades sysselsättningsfrågor skulle ha en lägre angelägenhetsgrad. Departementsche- fen ansåg emellertid att de handikappades sysselsättningsproblem delvis är svårare att lösa och hänvisade till den tillsatta utred—

ningen rörande ökad anställningstrygghet, som han räknade med skall ägna dem erfor- derlig uppmärksamhet. Denna utredning pla— neras bli klar omkring årskiftet 1972/73.

Härvid kommer den äldre men även iviss utsträckning den handikappade arbetskraf- tens särskilda sysselsättningsproblem att be- aktas vid sidan av det allmänna anställnings- skydd som utredningen väntas föreslå. Man kan även räkna med att den utredningen kommer in på frågor om ökad information och ökat samråd i frågor som rör anställ- ningstryggheten, såväl i allmänhet som be- träffande svårplacerad arbetskraft.

4.3 Anställningsvillkor m.m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet

Bestämmelser i syfte att underlätta för han- dikappade att kunna erhålla och behålla anställning inom statlig eller statsunderstödd verksamhet utfärdades första gången 1949. Underlaget för dessa bestämmelser utgjorde framför allt det betänkande som avgivits av kommittén för partiellt arbetsföra (SOU 1948z54). Gällande bestämmelser återfinns i Kungl. Maj:ts kungörelse (SFS l97lz552) om ändring i cirkuläret (l960:553) angående anställningsvillkor m. m. för partiellt arbets- föra inom statlig och statsunderstödd verk- samhet. Cirkuläret äger tillämpning på dels tjänstemän för vilka gäller avlöningsbestäm- melser som fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, dels i viss utsträckning andra anställda hos staten.

Med partiellt arbetsför avses ”person som har eller förmodas kunna få särskilda svårig- heter att erhålla eller behålla ett förvärvsar- bete på grund av fysiskt, psykiskt eller socialt arbetshinder”.

Handläggningen av frågor som rör parti- ellt arbetsföras anställnings- och arbetsvillkor leds av den sedan den 1 juli 1971 inrättade statens personalnämnd (tidigare statens per- sonalvårdsnämnd). Statens personalnämnd är central myndighet för den statliga personal- administrationen i den mån det inte ankom-

mer på annan statlig myndighet. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion (SFS 1971:469) åligger det nämnden bl.a. att yttra sig i frågor om sjukpension för anställda med statlig personalpensionsrätt, att centralt sva- ra för omplaceringsfrågor samt att inom sitt verksamhetsområde följa utvecklingen av de partiellt arbetsföras anställningsförhållanden och yttra sig i ärenden om partiellt arbets- föra. Nämnden får även meddela anvisningar för tillämpningen av gällande föreskrifter inom detta område. För viss omskolning och omplaceringsverksamhet disponerar nämn— den ett särskilt anslag till lönekostnader.

Handläggningen av frågor som rör handi- kappades anställnings- och arbetsvillkor tor- de hos myndigheterna regelmässigt vara för- lagd till de reguljära personaladministrativa enheterna. Upplysningsverksamhet kring handikappade bör enligt uttalande i en tidi- gare behandling av författningstext iämnet handhas av myndigheternas företags- och samarbetsnämnder. De handikappades pro- blem bör sålunda regelmässigt tas upp till diskussion inom dessa nämnder. De närmare riktlinjerna för nämndernas medverkan i dessa frågor och för hur upplysningsverksam- heten skall bedrivas bland personalen bör enligt cirkuläret utformas med hänsyn till förutsättningarna vid den aktuella arbets- platsen. Vidare framhålls att myndigheterna bör utse en kontaktman med arbetsförmed- lingens arbetsvårdsorgan.

4.3.1 Anställande av partiellt arbetsföra

Myndigheterna bör enligt cirkuläret upp- märksamma följande i propositionen 1949: 132 gjorda uttalanden om vissa all- männa riktlinjer beträffande anställande av partiellt arbetsföra, som skall följas inom det statliga området:

”Frågan om att i samhällslivet tillvarata all tillgäng- lig arbetskraft har av flera skäl blivit av synnerlig betydelse. Till en början må erinras om den samhällsekonomiska betydelsen av att den samlade produktiva insatsen vidmakthålles och höjes. Det synes mot bakgrunden av befolkningsutvecklingen klart, att utnyttjandet av varje tillgänglig arbets- kraftsreserv såväl i nuvarande läge som iframtiden

måste vara ett intresse av vikt. Även med hänsyn till kostnaderna för social hjälp i olika former åt dem, som icke ha egna försörjningsmöjligheter, framstår det som ett allmänt intresse, att den tillgängliga arbetskraften i görligaste mån nyttig- göres. ] den mån vissa personer av någon anledning ha svårare än andra att erhålla eller behålla ett förvärvsarbete ligger det därför i samhällets intresse att åtgärder vidtages i syfte att minska eller såvitt möjligt undanröja dessa svårigheter. Till nu antyd- da synpunkter på frågan om anställande av partiellt arbetsföra komma de rent humanitära. Målet för den sociala hjälpverksamheten, som tidigare varit inriktad på att bringa hjälp i uppkommet nödläge, har alltmera blivit att i möjligaste mån direkt eller indirekt i arbetslivet inlemma medborgare, som av olika skäl eljest skulle ställas utanför detSamma.

I nyssnämnda proposition betonas vidare, att en förutsättning för genomförande av en allmän sys— selsättnings- och socialpolitik, som syftar till att tillvarataga de partieut arbetsföras produktiva för- måga, är att staten tager ledningen i detta avseende. Myndigheterna böra ej ha en restriktiv inställning till de partiellt arbetsföra som arbetskraft. Det bör beaktas, att grundlagsstadgandet om tjänstetillsätt— ning efter förtjänst och skicklighet icke tilldelar de partiellt arbetsföra någon undantagsställning.

Angivna riktlinjer böra följas även inom sådana områden av statsunderstödd verksamhet där an- ställnings- eller arbetsvillkoren fastställas under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som KungL Maj:t bestämmer.”

De givna riktlinjerna för statliga myndig- heters anställningspolitik i avseende på han- dikappad arbetskraft är sålunda klart fastlag- da. Särskilt erinras om formuleringen: ”. .. att tillvarataga de partiellt arbetsföras produktiva förmåga, är att staten tager led- ningen i detta avseende”.

I cirkuläret behandlas även något de anställnings- och arbetsvillkor som bör gälla för olika kategorier av partiellt arbetsföra.

4.3.2 Fortsatt anställning för partiellt arbetsföra

I cirkuläret behandlas särskilt vilka åtgärder som kan komma ifråga för personer som under sin anställning blivit partiellt arbets- föra. Bl.a. erinras om möjligheterna till omplacering inom egen eller annan myndig- het. En omplacering till andra arbetsupp— gifter eller till annan anställning torde i en del fall förutsätta vissa arbetsvårdande åtgär— der, varvid nämns arbetsprövning, arbetsträ- ning och utbildning. Under tid för arbetsvård

kan tjänstemannen erhålla hel eller delvis befrielse från ordinarie arbetsuppgifter. För att underlätta omplacering av partiellt ar- betsföra till lämpliga arbetsuppgifter efter avslutade arbetsvårdsåtgärder och för att i andra fall genom lämplig omplacering undvi- ka sjukpension, kan efter beslut avvikelse från regler om tjänsteförening medges.

Slutligen ger cirkuläret anvisningar om avlöningsförmåner, som också syftar till att underlätta omplacering till andra arbetsupp- gifter. Därvid kan pekas på möjligheten att från särskilt löneanslag bestrida kostnader för avlöningsförmåner till partiellt arbets- föra, som inte kan få lämpligt arbete inom egen eller annan myndighets gällande perso- nalorganisation.

4.3.3 1969 års personalvårdsutredning

I betänkande avgivet av 1969 års personal- vårdsutredning ”Översyn av den statliga per- sonalvårdens organisation”, Fi 1970: 6 (sten- cil) behandlades bl. a. de särskilda personal- vårdsåtgärderna för handikappade. Enligt ut— redningen hade det handlingsprogram, som anvisningarna i det omnämnda cirkuläret utgör, varit en bra grund för myndigheternas personalarbete i avseende på den handikap— pade arbetskraften. Utredningen hade emel- lertid funnit att i praktiken skiftar myndig- heternas attityd och praxis avsevärt, när det gäller att anställa handikappade och att ge denna personal de bästa förutsättningarna för att utföra ett arbete. Men utredningen hade också funnit att man under senare är generellt kunnat iaktta en viss positiv utveck- ling hos myndigheterna ifråga om inställning- en till handikappad arbetskraft.

Enligt personalvårdsutredningen hade per- sonalvårdsnämndens insatser i första hand måst inriktas på individuella ärenden. Mer övergripande frågor såsom utvecklingen av de handikappades anställningsförhållanden hade därför fått stå tillbaka. Utredningen ansåg att det nya organ som föreslogs bli ansvarigt för central statlig personalvård i ökad utsträckning borde ägna sig åt allmänna frågor rörande handikappad arbetskraft. Till

dessa allmänna frågor räknade utredningen en omarbetning av det cirkulär som redo- gjorts för i det föregående. Denna omarbet- ning förslogs ske i samråd med arbetsmark- nadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå och statens handikappråd. Enligt utredningen borde där- vid bl. a. följande beaktas:

] Beteckningen partiellt arbetsför borde utmönstras. Utredningen använde själv ordet handikappad.

2 Lämpligheten av att göra bestämmel- serna om utnyttjandet av arbetsvårdsåtgärd- er, t. ex. partiell tjänstebefrielse, mindre restriktiva.

3 Lämpligheten och möjligheten av att förändra rekommendationer i cirkuläret till bindande föreskrifter. En från samhällelig synpunkt värdefull vilja hos myndigheterna att ha även handikappade i sina personal- kadrar kan nämligen riskera att motverkas av myndigheternas växande och i och för sig lovvärda intresse för att anlägga företagseko— nomiska synpunkter på sin verksamhet.

4.3.4 Statens personalnämnd

Som tidigare nämnts åvilar det Statens per- sonalnämnd att centralt svara för bl. a. sam- ordning beträffande omplaceringsverksam- het, personalvård och personalsocial verk- samhet. Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har vid överläggningar med företrädare för nämnden erfarit att det cirkulär som reglerar anställningsvillkor m.m. för handikappade inom statlig eller statsunderstödd verksamhet och som redo- gjorts för tidigare i detta avsnitt, är föremål för särskild uppmärksamhet från nämndens sida. Sålunda håller anvisningar till ledning för myndigheternas handlande i dessa frågor på att utarbetas. Därvid har man gett den del av cirkuläret som behandlar redan anställd personal förtur. Avsikten är att senare också sammanställa anvisningar för nyanställning av personer med arbetshinder.

I syfte att förebygga uppkomsten av arbetshinder hos redan anställda kommer personalnämnden att verka för en bättre personalplanering och personalvård, men

också att i samarbete med därtill särskilt ansvariga organ verka för en förbättrad arbetsmiljö. Ett annat område som personal- nämnden anser måste ägnas större uppmärk- samhet är utbildningen av den arbetsledande personalen.

Personalnämnden har också ansett det angeläget att en mera aktiv personalhälso- vård snarast kommer till stånd. Ett försök i den riktningen har nyligen startats i form av en personalhälsovårdscentral vid Tekniska högskolan i Stockholm. Ett ytterligare antal sådana centraler planeras, varav en beräknas starta inom kort i Östersund. Försöksverk— samheten får servicestöd från personal- nämnden vad gäller planering, ergonomi, utbildning, dokumentation m.m. Försöks- verksamheten avser att ge underlag för rikt- linjer för att statsanställda skall få en arbets- anknuten hälso— och sjukvård av god kvalitet. Försöksverksamheten med personalhälso— vårdscentraler har stora likheter med den av kommuner och enskilda företag bedrivna företagshälsovården. ] riktlinjerna för per- sonalnämndens verksamhet (statsverkspro— positionen 1971, bilaga 9) angavs bl. a. möjligheten av ett samgående med denna form av hälsovård och organisation för de statsanställdas fria sjukvård.

4.3.5 Utredningen

Utredningen har funnit det naturligt att behandla handikappades anställningsvillkor m. nr. inom den statliga och statsunderstöd— da verksamheten. Anledningen är att särskil- da bestämmelser tillkommit med syfte att underlätta för handikappade att få och behålla anställning inom dessa sektorer av arbetsmarknaden. Härtill kommer att utred- ningens förslag om en i framtiden om möjligt begränsad utbyggnad av den skyddade syssel- sättningssektorn förutsätter särskilda insatser inom övriga delar av arbetsmarknaden. Den statliga delen är till sin volym av betydande storlek, varför också detta förhållande ger anledning till särskild uppmärksamhet. Utredningen har i underhandskontakter med företrädare för statliga verk fått den

bestämda uppfattningen, att staten som arbetsgivare — trots den särskilda lagstiftning som ålagt statliga arbetsgivare ett särskilt ansvar gentemot personer med nedsatt ar- betsförmåga — i allt väsentligt intar samma inställning till arbetskraften som arbetsgivare i allmänhet gör i samband med nyanställ- ning. lbland hävdas den uppfattningen att staten som arbetsgivare ställer större krav. Därvid har ofta framhållits det förhållandet att vid nyanställning läkarintyg införskaffas utvisande sökandes hälsotillstånd.

På en punkt skiljer sig enligt mångas uppfattning staten som arbetsgivare gent- emot övriga. Detta gäller redan anställda. Den som väl erhållit en anställning inom den statliga sektorn åtnjuter i regel ett starkare anställningsskydd än som gäller för anställda på arbetsmarknaden i övrigt. Utredningens kontakter med representanter för de perso- naladministrativa funktionerna vid några statliga verk synes bekräfta den uppfattning- en. Även om utredningen endast mera över- siktligt behandlat frågan om anställning av handikappade i statlig och statsunderstödd verksamhet anser utredningen sig likväl kun- na peka på några förhållanden som bör beaktas för att dels förebygga uppkomsten av arbetshinder hos redan anställda, dels öka inslaget av personer med handikapp hos statliga verk och myndigheter.

Förarbetena till den gällande författning- en angående anställningsvillkor m.m. för partiellt arbetsföra i statlig och statsunder- stödd verksamhet tillkom under 1940-talet. Den första kungörelsen utfärdades 1949. Gällande bestämmelser återfinns i cirkulär från 1960 med senare ändringar. Under sitt, visserligen översiktliga, arbete med frågan om handikappades anställning i offentlig tjänst har utredningen fått den bestämda uppfattningen att författningens anvisningar i vad avser nyanställning av partiellt arbets- föra har haft en relativt liten praktisk betyd- else. Enligt utredningen bör gällande bestäm- melser, som i flera avseenden är föråldrade, omarbetas grundligt.

Inom flera sektorer av arbetsmarknaden har sedan en tid försök gjorts att etablera

| | ! !

eller effektivisera redan befintlig personal- hälsovård. Dessa insatser kan bl. a. ses som åtgärder med syfte att förebygga ohälsa eller begränsa de negativa effekterna av redan existerande funktionsnedsättningar. Inom statsverket pågår under medverkan av statens personalnämnd sedan en tid viss begränsad försöksverksamhet med en arbetsplatsan- knuten personalhälsovård. Denna verksam- het bör ge den redan anställda personalen bättre förutsättningar för hälsa och trivsel i arbetet. Den erfarenhet som erhålles vid arbetsplatsanknutna personalhälsovårdscen- traler ifråga om olika arbetsuppgifters funk- tionskrav hos den anställde kan eventuellt på sikt bidra till att flera personer med handi- kapp kan få anställning i statlig tjänst. Utredningen vill betona önskvärdheten av att statens personalnämnd satsar personella och materiella resurser för att snarast kunna medverka i förverkligandet av en effektiv och arbetsplatsanknuten personalhälsovård. Även strävan att åstadkomma en systematisk personalplanering och arbetsledarutbildning kräver särskilda insatser.

Enligt statstjänstemannalagen föreskrivs att statlig myndighet skall begära läkarintyg utvisande hälsotillstånd i samband med ny- anställning. Behov av dylikt läkarintyg före- låg möjligen tidigare då inskränkningar i pensionsrätten kunde komma ifråga p. g. a. brister i hälsotillståndet. Sådan inskränkning kan numera inte ske på dylika grunder. Utredningen vill ifrågasätta om reglerna för införskaffandet av läkarintyg skall ha en så generell utformning som nu gäller. Det kan nämligen inte uteslutas att läkarintyg i vissa fall utgör hinder för en person att erhålla en tjänst trots att en dokumenterad hälsobrist inte alltid utgör hinder för den sökande att kunna utföra ett visst arbete.

Utredningen har i sin genomgång av nu- varande förhållanden beträffande anställning av handikappade inom den offentliga sek- torn begränsat sig till den del av den allmän- na förvaltningen som omfattas av det tidiga- re nämnda cirkuläret. Stora delar av bl. a. kommunernas och landstingens förvaltningar berörs inte av cirkuläret. Inom dessa förvalt-

ningar, varvid i sammanhanget det skyddade verkstadsarbetet utesluts, har gjorts och görs alltjämt särskilda insatser för personer med nedsatt arbetsförmåga, kanske framför allt i form av kommunalt arkivarbete. Svenska kommunförbundet har till ledning för kom- munernas personaltjänst utarbetat allmänna riktlinjer. Vissa kommuner och landsting har även antagit personalpolitiska program, där handikappades sysselsättningsmöjligheter be- rörts. De förslag till lösningar av handikap— pades anställningsförhållanden i statlig eller statsunderstödd verksamhet som presenterats i det föregående anser utredningen i tillämp- bara delar även bör kunna införas inom kommunal verksamhet. Utredningen rekom- menderar kommuner och landsting att inom sina resp. verksamhetsområden överväga möjligheterna att införa motsvarande eller andra lösningar till gagn för den berörda arbetskraften.

4.4 Arbetsmarknadsverkets åtgärder för ar- betets anpassning till den handikappade och den äldre arbetskraften

4.4.1 Arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar

Arbetsmarknadsverket har under senare år gjort särskilda insater för arbetets anpassning till den handikappade och den äldre arbets- kraftens förutsättningar. Konkret har detta bl. a. tagit sig uttryck däri, att styrelsen med början främst under 1970 utfärdat anvis- ningar för länsarbetsnämndernas handlande i sådana frågor. Inom arbetsmarknadsstyrelsen har bildats en arbetsgrupp för handläggning av ärenden rörande anpassningsfrågor. Till gruppen har också förts ärenden som rör de s.k. äldrelagarna. I anvisningarna erinras om att utvecklingen inom näringslivet medfört att det fysiskt tunga arbetet alltmer övertas av maskiner samtidigt som kraven på den anställdes snabbhet, uppmärksamhet och noggrannhet ökat. Vidare framhålls att de styrda arbetsprocesserna vid maskiner och löpande band ofta ställer stora psykiska krav, som äldre och handikappade inte alltid

har resurser för. Samtidigt finns det, sägs det i anvisningarna, ofta en överdriven uppfatt- ning om de fysiska kraven i samband med arbetet. Slentrianmässigt utgår man från att stora delar av industrins arbetsuppgifter är tunga medan i själva verket fler och fler sysselsättningar genom mekanisering o.d. blir allt mindre beroende av fysiska förut- sättningar. På så sätt, konstaterar arbets- marknadsstyrelsen, utestängs många inte ba- ra handikappade och äldre utan även kvinnor från en rad yrken. Det heter vidare i anvis— ningarna:

"Arbetsmarknadspolitiken har hittills i huvudsak varit inriktad på att underlätta arbetskraftens anpassning till rådande förhållanden i samhället och på arbetsplatsen. Den utveckling som ovan skisserats gör det nödvändigt att också pröva möjligheterna till en bättre anpassning av arbetet till människans fysiska och psykiska förutsättning- ar. Detta kan ske genom att arbetsprocesser, maskiner, utrustning och arbetsplatser bättre utfor- mas med hänsyn till arbetskraftens förutsättningar. Det är också viktigt att man genom yrkesutbildning och information vidgar förståelsen för arbetets anpassning till arbetskraften och för en uppföljning av frågor angående personalens hälsa och arbetsfor- måga.

. . . Det framstår som synnerligen angeläget att arbetsmarknadsverket i ökad utsträckning inom ramen för sina resurser driver en aktiv politik i anslutning till ovan redovisade förhållanden inom arbetslivet. Med anledning härav anmodas länsar- betsnämnderna att följa utvecklingen och ta initia- tiv när arbetssökande trots efterfrågan på arbets- kraft inte kan arbetsplaceras eller när arbetsgivare redovisar svårigheter att kunna rekrytera personal. Uppgiften blir bl.a. att bedöma om en bättre anpassning av arbetsuppgifter och arbetsplatser etc. kan underlätta rekryteringsmöjligheterna. Länsar— betsnämnderna bör i första hand ta kontakt med vederbörande företagschef (motsvarande) för att försöka få till stånd ett samarbete om sådana praktiska lösningar på arbetsplatserna att de som nu ställs utanför produktionen kan komma i arbete.

Samarbetet mellan länsarbetsnämnden och ar— betsgivare, som söker arbetskraft, bör leda till att arbetsförmedlingen tillsammans med funktionärer från personal- och produktionsavdelningarna och fackklubbarna får möjligheter att inom företagen undersöka vilka förändringar av arbetsplatser, ma- skiner och verktyg etc. man kan vidtaga för att ovannämnda kategorier av arbetslösa som finns anmälda på arbetsförmedlingen ska kunna arbets- placeras”.

Samarbetet avses i första hand gälla anpass- ningen av arbetet för nyrekryterad personal.

Men det framhålls också att åtgärder av ergonomisk art kan göra det möjligt för både nyanställd och redan anställd personal — som t. ex. i relation till ålder eller handikapp har ett för pressat eller tungt arbete -— att kvarstå i arbetet.

I syfte att bättre lösa de berörda grupper- nas arbetsproblem har genomförts en vidgad internutbildning av förmedlingspersonalen med inriktning på ergonomi. Verket har dessutom tillförts ett antal tjänster med uppgifter som särskilt tar sikte på biotekno- logiska åtgärder för att därigenom öka förut- sättningarna för ny eller fortsatt anställning av personer med handikapp.

Samarbetet i anpassningsfrågor har sedan en tid bedrivits organiserat i de 3. k. anpass- ningslagen, som ges en särskild presentation i det följande. Arbetsmarknadsverket har vida- re tagit initiativ till vissa undersökningar och inlett samarbete med ett antal företag och myndigheter i vissa särskilda eller mera övergripande frågor. Därvid förtjänar den s. k. Skövdeundersökningen att nämnas. På uppdrag av länsarbetsnämnden i Skaraborgs län har utarbetats en metod för bedömning av arbetskrav och arbetsförmåga att använd- as som hjälpmedel vid arbetsplacering. Syftet med en analys av arbetskraven är huvudsak- ligen att kunna fastställa rekryteringskrav, få underlag för ergonomiska åtgärder och få underlag för arbetsvårdering.

Exempel på samarbete med andra myn- digheter i frågor som rör arbetets anpassning är den överenskommelse som träffats mellan arbetsmarknads- och arbetarskyddsstyrelser- na om ömsesidig information. Som ett led i detta samarbete har länsarbetsnämnderna anmodats att hålla fortlöpande kontakt med yrkesinspektionen.

Genom ändring av byggandsstadgan (SFS 1971 :378) gäller fr. o. m. den 1 juli 1971 att även arbetslokaler skall i skälig omfattning utformas så att de blir tillgängliga för och kunna utnyttjas av personer vilkas rörelse- eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom. Komplet— terande anvisningar och föreskrifter rörande tillämpningen av de nya reglerna kommer att

meddelas av statens planverk. Arbetsmark- nadsstyrelsen har i sina anvisningar till läns- arbetsnämnderna beträffande handläggning av ärenden som rör ny- och ombyggnader och omlokaliseringar av företag etc. fram- hållit, att överläggningar bör upptas med företagen om betydelsen av arbetsplatsens anpassning till äldres och handikappades förutsättningar.

Slutligen bör enligt arbetsmarknadsstyrel- sen stor vikt läggas vid informationsverksam- heten, i synnerhet informationen till arbets- marknadens parter, om verkets möjligheter att medverka i anpassningen av arbetet till äldre och handikappade.

4.4.2 Försöksverksamhet med anpassnings- lag

Målsättningen för försöksverksamheten med anpassningslag har angetts vara att inom ramen för företagens verksamhet kunna be- driva en aktivitet som syftar till att med hjälp av företagets egna och arbetsförmed- lingens personalresurser och med anlitande av de arbetsmarknadspolitiska medel som kan komma ifråga kunna anpassa arbetsupp- gifterna till befintlig och nyanställd arbets- krafts förutsättningar. Ett mål anges också vara att genom förebyggande åtgärder i form av utbildning och olika arbetsvårdande åt- gärder kunna ge den berörda arbetstagaren fortsatt anställning inom företaget.

På det lokala planet har sedan 1970 ett samarbete i enlighet med de intentioner som redovisats i arbetsmarknadsstyrelsens anvis- ningar varit etablerat i Västernorrlands län. Tidigare har, dock att samarbetet iregel inte skett i lika reglerade former, sådan verksam— het funnits även på andra håll. Eftersom verksamheten i Västernorrlands län nått en viss omfattning synes det lämpligt att i korthet lämna en redogörelse för anpass- ningslagens arbete med utgångspunkt från organisationen i detta län.

I ett antal företag som visat intresse och som bedömts lämpliga för en försöksverk- samhet har bildats en permanent arbetsgrupp — anpassningslag. Laget har tre ledamöter

som utses av respektive företaget, fackföre- ningen och arbetsförmedlingen. Företaget kan från fall till fall låta sig representeras av olika personalmän eller arbetsledare. De in- om företaget fungerande fackföreningarna sätter in den person som representerar det aktuella facket och arbetsförmedlingen kan välja bland sina specialister den mest lämp- liga. I sitt förberedande arbete kan anpass- ningslaget adjungera sakkunniga såsom före- tagsläkare, ergonomisk expertis, driftteknik- er m. fl.

Då arbetsförmedlingen åtagit sig att med- verka i ett anpassningslag har det aktuella företaget förbundit sig att icke avskeda någon anställd förrän anpassningslaget av- givit yttrande i ärendet och dessförinnan haft skälig tid att utreda tänkbara lösningar på sysselsättningsfrågan inom företagets ram.

Sysselsättningsalternativ diskuteras med den arbetstagare som riskerar att förlora sin anställning, varvid den anställdes egna önske- mål prövas noga. Därefter tar laget del av företagets och arbetsledningens synpunkter och förslag liksom fackföreningens kunskap- er om företaget och de aktuella arbetsförhål- landena. Arbetsförmedlingens representant bidrar givetvis med information om de ar- betsmarknadspolitiska åtgärder som kan vid- tas. Med utgångspunkt från det material som insamlats lämnar laget förslag till åtgärder.

Anpassningslaget behandlar inte fackliga frågor. Laget medverkar inte heller till att lösa företagsproblem av PR-karaktär eller av informationsteknisk art.

Uppgifter om omfattningen av anpass- ningslagens verksamhet föreligger för några län. I Västernorrlands län hade efter 1 1/2 års tid anpassningslag etablerats vid 6 företag med sammantaget 6 000 anställda. Samman- lagt hade 75—80 omplaceringar vidtagits. Ett lS-tal gravt arbetshindrade hade nyanställts. Vidare hade kvinnor i ökad omfattning fått arbete inom verksamhetsområden som tidig- are nästan undantagslöst varit förbehållna män. Anpassningslagens arbete hade ock- så medfört att flera av arbetsvårdens speciel- la instrument för att stödja personer på den ordinarie arbetsmarknaden kommit till an-

vändning. Sålunda hade ett 35-tal halvskydd— ade platser anordnats. Vidare hade statsbi- drag utgått för införande av särskilda anord- ningar på arbetsplatsen i ett lS-tal fall.

För att underlätta anpassningslagens ar- bete har länsarbetsnämnden i Västernorr- lands län hemställt hos arbetsmarknadsstyr- elsen att bl. a. få driva försöksverksamhet med bristyrkesutbildning i företag. Styrelsen har givit sitt tillstånd till sådan försöksverk- samhet. Utbildning skall enligt styrelsens anvisningar kunna ges ”åt anställd med arbetsuppgifter som vore lämpliga för äldre eller handikappade men där vederbörande inte kan lämna platsen därför att han/hon saknar kunskaper för andra i företaget lämp- liga uppgifter.” Omfattningen av denna för— söksverksamhet är hittills mycket begränsad, men denna form av utbildning har å andra sidan endast pågått en kort tid.

I Blekinge län fanns i slutet av 1971 anpassningslag vid tre företag. Enligt länsar- betsnämndens bedömning kommer verksam- heten inom kort att utvidgas till tretton företag med sammanlagt ca 14 000 anställda. Med ett av de aktuella företagen har arbets- förmedlingen haft ett kontinuerligt samar- bete under tre års tid. I denna samarbets- form har främst aktualiserats frågor angåen- de omplaceringar och halvskyddat arbete. Bildandet av anpassningslag har bl.a. före- gåtts av viss utbildning för lagmedlemmarna.

4.5 Särskilda arbetsvårdsåtgärder på den re- guljära arbetsmarknaden

4.5.1 Bidrag till arbetsbiträde

I stället för bidrag enligt bestämmelserna om halvskyddad sysselsättning kan bidrag utgå till arbetsgivare, som anställer synskadad eller annan svårt handikappad person, om den anställde på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för fortlöpan- de arbetsbiträde i en utsträckning, som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen. Avsikten med den- na arbetsvårdsform är att möjliggöra för en handikappad person att med hjälp av visst

biträde kunna utföra en i stort sett normal arbetsinsats. I prestationshänseende intar därför den handikappade inte någon särställ- ning på arbetsplatsen. Enligt gällande be- stämmelser kan statsbidrag utgå efter pröv— ning i varje enskilt fall med högst 3000 kr/halvår. Bidragets storlek är sålunda rela- terad till biträdesbehovet. [ enlighet med förslag i 1972 års statsverksproposition be- slöt riksdagen om ändring av bestämmelserna innebärande att bidrag även skall kunna utgå till egen företagare eller den som är fri yrkesutövare och behöver arbetsbiträde p.g.a. svår syn-, hörselskada eller rörelse- hinder. Arbetsmarknadsstyrelsen har under budgetåret 1972/73 uppskattat behovet av bidrag till arbetsbiträde till ca 250 fall.

Möjligheter att ge statsbidrag till arbetsbi— träde tillkom 1967 och utgår f. n. för endast 70—80 personer. Biträdesbehovet för dessa är starkt varierande såväl kvalitativt som kvantitativt. I några fall utgår bidrag endast för någon eller några timmars hjälp per dag. I andra fall föreligger behov av kontinuerligt biträde. För synskadade och gravt rörelse- hindrade personer i t.ex. administrativt, socialt eller pedagogiskt arbete ingår som regel i det löpande arbetet moment som kräver fortlöpande biträde. Det kan t. ex. för en synskadad gälla utskrift av journaler, brev, rättning av elevarbeten eller inläsning av facklitteratur. För dem som är verksamma inom manuella yrken är hjälpbehovet som regel av annan natur, t.ex. inställning av maskiner, kontroll av utfört arbete, trans- port av arbetsmateriel m. m.

4.5.2 Särskilda anordningar på arbetsplatsen

Vid anställning av handikappad eller, om särskilda skäl föreligger, för anställd som blivit handikappad, utgår till arbetsgivaren statsbidrag till sådan särskild anordning på arbetsplatsen som är nödvändig för att den handikappade skall kunna utföra arbetet (Arbetsmarknadskungörelsen 60 5). Bidrag utgår med belopp som motsvarar hela kost- naden, om anordningen saknar värde för annan arbetstagare än den handikappade,

och med lägst halva och högst hela kostnad- en i annat fall. Bidraget får uppgå till högst 15 000 kr för varje handikappad. I kostnad- erna får enligt arbetsmarknadsstyrelsens an- visningar inräknas arvode till expert för utredning om behov av och förslag till särskild anordning.

Bidrag kan också utgå för översiktliga ergonomiska genomgångar vid företagen för att kunna bedöma förutsättningarna för ar- bete för handikappade och äldre. Genomför- andet av denna typ av undersökningar bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen normalt åvila företagen. I vissa fall anser styrelsen dock att länsarbetsnämnderna kan behöva anlita ex- perthjälp för att bättre kunna bedöma förut- sättningarna att placera hos arbetsförmed- lingen anmälda handikappade och äldre.

Möjligheterna att genom statsbidrag svara för hela eller större delen av kostnaderna för en anordning tillkom först under 1971. Dessförinnan kunde bidraget — oavsett om anordningen enbart hade värde för den handikappade — endast uppgå till hälften av kostnaden, som dessutom var högstbestämd till 15 000 kr och före 1970 till 12 000 kr. I enlighet med förslagi 1972 års stat sverkspro— position beslöt riksdagen om en höjning av bidraget till max 20 000 kr. Samtidigt be- slöts att bidrag får utgå till handikappad som är egen företagare eller fri yrkesutövare samt att bidrag får utgå till såväl enskilda som offentliga arbetsgivare. Antalet personer som erhållit eller kunnat erhålla en anställning genom att särskild anordning införts uppgick vid utgången av 1971 till totalt ett 70-tal, varav hälften hänfördes till 1970—71. Om- fattningen har sålunda varit mycket blygsam. Den noterade ökningen under senare tid torde förklaras av dels bättre statsbidragsvill- kor genom ett höjt maximibidrag, dels av att arbetsförmedlingens intresse för bl. a. an- passningsproblemen ökat.

4.5.2.l Utredningens studie över särskilda anordningar

I samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen har utredningen gjort en begränsad studie över ärenden där arbetsgivare beviljats bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen. Syftet med studien var framför allt att få uppgifter om i vilken utsträckning anord- arna hade möjliggjort nyanställning resp. fortsatt anställning, art av arbetshinder, typ av arbetsuppgifter samt art av anordning. ] de fall anordningen hade medfört att en ny anställning kunnat påbörjas, efterfrågades den anställdes sysselsättningssituation före anställningen. Slutligen anmodades arbets- förmedlingen att bedöma vad man ansett som en trolig alternativ sysselsättning om den särskilda anordningen inte hade kommit till stånd.

Studien avsåg samtliga ärenden om anord- ningar för vilka bidrag beviljats från den 1 juli 1970 till och med den 31 december 1971. Antalet ärenden uppgick till 39 och avsåg 55 personer. 8 av de särskilda anord- ningarna hade införts vid verkstäder för skyddat arbete. Av 39 ärenden kom 7 från Stockholms län. I vardera Västmanlands och Västernorrlands län hade 6 ärenden beviljats under den studerade tiden. Övriga län som hade använt sig av detta arbetsvårdsinstru- ment hade beviljat statsbidragi 1 till 3 fall. I inte mindre än 9 län hade inga särskilda anordningar införts med arbetsförmedlingens medverkan, i vart fall inte med ekonomiskt bidrag från arbetsmarknadsverket.

4.5.2.2 Huvudarbetshinder

De anställdas huvudsakliga arbetshinder framgår av följande tablå. Arbetshinder Antal Rörelsehinder 39 Synskada 14 Hudsjukdom 1 Hjärt- och kärl- sjukdom 1 Samtliga 55 105

Som sammanställningen visar var det i första hand personer med rörelsehinder som hade fått särskild anordning på arbetsplatsen. I en fjärdedel av fallen hade anordningarna avsett personer med synskador. Här är att märka att inte mindre än 10 av dessa 14 synskadade hade gemensam arbetsplats och betjänades av en och samma anordning.

4.5.2.3 Arbetsuppgifter

Genom studien kartlades de anställdas ar- betsuppgifter.

Arbetsuppgifter Antal personer Kontors- och arkivarbete 16 Svarv-, svets-, borrnings- och monteringsarbete 14 Mörkrumsarbete lO Transport- och lagerarbete 5 Avsyningsarbete 4 Operatör, programmerare 2 Gravyr 1 Grafiskt arbete 1 Nyhetsbevakning för tidnings räkning 1 Sömnad 1 55

3/5 av de som ingick i studien arbetade inom kontorsbranschen och med olika specialite- ter av metallbearbetning.

4.5.2.4 Art av anordning

Nedanstående tablå visar arten av de särskil- da anordningar som hade införts.

Art av anordning Antal ärenden Pneumatiska lyftanordningar, div maskinutrustningar 18 Ombyggnad av toalett, hiss, bredd- ning av dörr etc. 16 Speciell kontorsstol 2 Speciell TV- och radioutrustning l Speciell röntgenapparatur, präg- lingsmaskin rn. m. 1 Anskaffning och montering av rull- skenor och granskningsbord 1 39

I hälften av fallen bestod de särskilda anordningarna av utrustningsdetaljer till be— fintliga bearbetningsmaskiner och arbetsred-

skap. Nästan lika stor andel utgjordes av anordningar som införts för att underlätta den handikappades förflyttning m. m.

4.5.2.5 Initiativtagare

I 22 av de 39 ärenden som ingick i studien hade arbetsgivaren tagit initiativ till införan- de av den särskilda anordningen. I 3 fall hade arbetsförmedlingen aktualiserat frågan om anordning. I 11 fall hade uppslaget kommit från arbetsgivare och arbetsförmedling ge- mensamt. I de övriga fallen stod den anställ- de själv eller handikapporganisation bakom aktualiserandet hos arbetsförmedlingen. När anordningen aktualiserats av arbetsgivare och arbetsförmedling gemensamt hade detta skett i de 5. k. anpassningslagen.

4.5.2.6 Ny anställning

Endast 3 av 55 personer som ingick i studien hade nyanställts genom att den särskilda anordningen infördes. I övriga fall hade anordningen införts för att möjliggöra eller underlätta en fortsatt anställning. Av de tre som nyanställts var det endast en som erhållit arbete på den s.k. öppna arbets- marknaden. De andra hade fått anställning vid ett kommunalt företag för skyddat ar- bete resp. statligt arkivarbete. Dessa var personer med svåra handikapp. En var efter sviter från polio rullstolsbunden och en var helt blind. Den som kunde ta anställning vid ett företag på den ordinarie arbetsmarknad- en var omkring 35 år och hade nedsatt rörelseförmåga. Den särskilda anordning till vilken bidrag utgått bestod av kompletteran- de utrustning till en lastmaskin. Anställning- en hade föregåtts av en relativt lång arbets- löshet förorsakad av arbetsbrist i det dåvar- ande företaget. Vederbörandes begränsade rörelseförmåga hade utgjort ett visst hinder för omplacering inom företaget.

4.5.2.7 Alternativ sysselsättning

I enkäten anmodades arbetsförmedlingen att försöka bedöma vilken alternativ sysselsätt-

l l l 1 l

[ l i | !

ning som var mest trolig för den handikappa- de om den aktuella anordningen inte hade införts. Fördelningen framgår av följande tablå.

4.5.3 Bidrag till arbetsredskap och verktyg

Antal personer

Sysselsättning

Fortsatt anställning 18 Skyddad sysselsättning Enklare arbetsuppgifter Annan arbetsplats som kunde ta emot gravt rörelsehindrade Omskolning och flyttning från orten Hemarbete Arbetslöshet Förtidspension Kan inte bedömas

anwa—N Ul öm

55

Sammanställningen visar att 1/3 av dem som ingår i studien troligen skulle ha fortsatt anställningen. Andelen, som kan verka rela- tivt hög, förklaras av att de anställningar som innehades för många var den enda tänkbara sysselsättningen. Anställningarna hade fort- gått men med i flera fall betydande och ökade svårigheter och med uppenbara hälso- risker som följd. För 8 personer ansågs endast skyddat arbete kunna komma ifråga. Kan anställningarna för dessa personer gen- om införande av de särskilda anordningarna behållas under en längre tid är de insatta åtgärderna synnerligen verkningsfulla främst för den enskilde men också samhällsekono- miskt sett. Detsamma kan också sägas om de tre personer som — om inte anordningarna införts — enligt arbetsförmedlingen troligen hade fått ansöka om förtidspension.

4.5.2.8 Samtidig arbetsvårdsåtgärd

Personer som hade erhållit särskild anord- ning var i några fall föremål för vissa ytterligare arbetsvårdsåtgärder. Sålunda hade bidrag utgått för anskaffande av arbetsred- skap eller verktyg till 7 anställda. 5 var anställda enligt reglerna om halvskyddad sysselsättning. Bidrag till arbetsbiträde ut- gick vid 3 arbetsplatser (kan ha berört flera anställda). Teoretiskt kan en och samma person ha berörts av samtliga nämnda åtgärd-

er, dock inte halvskyddad sysselsättning och bidrag till arbetsbiträde samtidigt.

Till handikappad kan utgå bidrag till kost- naden för mindre arbetsredskap eller verktyg som behövs för att kunna utöva arbetsan- ställning (Arbetsmarknadskungörelsen 58 å). Bidrag kan utgå med belopp motsvarande hela kostnaden — dock med högst 15 000 kr — för sådana mindre arbetsredskap eller verktyg, som normalt inte tillhandahålles av arbetsgivaren. I kostnaderna får inräknas arvode till expert för utredning om behov av och förslag till hjälpmedel. Hjälpmedel till vilket bidrag har utgått förblir den sökandes personliga egendom.

Denna arbetsvårdsform har fått en viss omfattning totalt sett. Under det senaste budgetåret erhöll sålunda mer än 150 per- soner bidrag för dylika arbetstekniska hjälp- medel. Under ett antal år dessförinnan erhöll årligen 200—250 personer hjälpmedel genom arbetsmarknadsverket. Regionalt anlitas emellertid den här bidragsformen ytterst olika. Under budgetåret 1970/71 svarade sålunda Stockholms län för 1/3 av samtliga ärenden. I sex län hade bidragsformen endast utnyttjats för i vardera länet två sökande och i tre län hade över huvudtaget inget bidrag utgått.

Hjälpmedlen är i rätt stor utsträckning av akustisk art. Som exempel kan nämnas telefonförstärkare, telefonsignalanordning och bandspelare. Kontorsmaskiner och ar- betsstolar i olika utförande är också vanligt förekommande. Bidraget utgick enligt senare uppgifter i genomsnitt till omkring ] 400 kr med en variation mellan 50 och 15 000 kr. Maximibidraget hade utnyttjats i endast 1 fall. Som nämnts uppgick antalet personer som under budgetåret 1970/71 erhöll bidrag till omkring 150. Enligt arbetsmarknads- styrelsen torde antalet — om erforderliga medel hade funnits — ha uppgått till nästan 200. För budgetåret 1971/72 beräknar sty- relsen att antalet bidrag kommer att öka till ca 300.

I samband med arbetsmarknadsverkets aktiverande åtgärder för bättre anpassning av arbete och miljö med hänsyn till handikap- pades och äldres förutsättningar har verket tagit upp frågan om ökad information till arbetsplatser på öppna marknaden om ar- betstekniska hjälpmedel och anordningar. För att erhålla erforderligt underlag för sådan information har arbetsmarknads- styrelsen uppdragit åt Handikappinstitutet att kartlägga befintliga speciella arbetsteknis- ka hjälpmedel och anordningar för handikap- pade. Kartläggningen beräknas också ge un- derlag för en vidare utveckling av dylika hjälpmedel.

Undersökningen sker i första hand genom en enkät till institutioner inom arbetsvården, dvs. verkstäder för skyddat arbete och ar- betsvårdsinstitut. Avsikten är att senare göra speciella undersökningar på vissa arbetsplats- er. Enkäten upptar bl.a. frågor om typ av hjälpmedel, om detta är tillgängligt på all- männa marknaden, kostnad, arbetsuppgifter i vilka hjälpmedlet används, vilken funk- tionsnedsättning som kompenseras genom hjälpmedlet samt dettas kvalitativa funktion. Preliminära resultat av undersökningen vän- tas föreligga under sommaren 1972.

4.5.4 Utredningen

Utredningen har i detta avsnitt behandlat tre särskilda arbetsvårdsåtgärder som syftar till att öka möjligheterna för personer med handikapp att få och behålla en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Samtliga dessa åtgärder betraktar utredningen som värdefulla instrument i strävandena att an- passa arbetsplatser och arbetsuppgifter till de anställdas förutsättningar. Genom att utfor- ma de ekonomiska villkoren på ett gynnsamt sätt och genom att informera företagare och handikappade om dessa personella och tek- niska hjälpmedel bör handikappade iväsent- ligt större utsträckning än hittills kunna börja eller fortsätta anställning på den ordi- narie arbetsmarknaden. Rätt insatta åtgärder av denna typ bär på sikt kunna medverka till att begränsa efterfrågan på av samhället

Bidrag till arbetsbiträde har hitintills en- dast beviljats för den anställdes behov av biträde i själva arbetssituationen och inte vid förflyttning till och från biluppställnings- plats, matsal, toalett etc. Skälet härför är att dylika kostnader har ansetts kunna täckas med invaliditetsersättning.

Det är i praktiken inte möjligt för flertal- et handikappade att trots sin invaliditetser- sättning kunna bära sådana kostnader. Enligt utredningen synes det därför rimligt att behov av biträde för den handikappades förflyttning inom eller i direkt anslutning till arbetsplatsen får medtagas vid beräkning av bidrag till arbetsbiträde. Angelägenheten un- derstryks av att reglerna för invaliditetser- sättning hitintills tillämpats restriktivt, vilket medfört att även relativt svårt handikappade personer icke kommit i åtnjutande av sådan ersättning.

Det nuvarande maximibidraget om 3 000 kr/halvår torde som regel ge en rimlig kom- pensation för arbetsgivarnas merkostnader. I vissa fall är hjälpbehovet emellertid väsent- ligt större. Dessa ärenden som bl.a. gäller gravt handikappade med lång teoretisk ut- bildning torde komma att öka då ett ökat antal synskadade och rörelsehindrade nu genomgår universitet och högskolor. För flera av dessa handikappade har det visat sig svårt att efter avslutad utbildning erhålla lämplig anställning. En rad olika faktorer har självfallet bidragit härtill. Bristande möjlig- heter att i rimlig utsträckning ekonomiskt kunna kompensera arbetsgivarna för kvalifi- cerat biträde till den handikappade torde dock i en del fall vara den främsta orsaken.

I dessa och andra fall med relativt svåra fysiska handkapp torde sysselsättningsmöj- ligheterna vara begränsade till den s. k. skyd- dade sektorn av arbetsmarknaden, framför allt arkivarbete och verkstäder för skyddat arbete. Detta är enligt utredningen av såväl humanitära som ekonomiska skäl en felaktig väg att lösa sysselsättningsfrågan. Eftersom den anställde genom att erhålla biträde med vissa uppgifter kan utföra en i stort sett normal arbetsprestation, bör i första hand

arbete ordnas på den ordinarie arbetsmark- naden. Utgår man från de genomsnittskost- nader per plats som gäller för de skyddade arbetsformerna talar även de ekonomiska aspekterna för att en arbetsplacering med hjälp av biträde på öppna marknaden är en fördelaktig lösning, även om bidragen till arbetsbiträde räknas upp kraftigt. För att i ökad utsträckning kunna tillgodose önske- målet om sysselsättning på den ordinarie arbetsmarknaden för dessa handikappade bör statsbidrag till arbetsbiträde enligt utred- ningen kunna utgå med högst 5 000 kr per halvår och anställd.

I inte få fall kan en anställning inte komma till stånd av så triviala orsaker som att entrén till en arbetsplats inte utan betyd- ande svårigheter eller i vissa fall inte alls kan passeras av en gravt rörelsehindrad person. Även om det på arbetsplatser som uppförts under senare tid tagits ökad hänsyn till denna grupps behov — bl.a. p. g. a. före- skrifter i byggnadsstadgan — är dock en stor del av arbetsplatserna stängda av rent fysiska orsaker. Detta är högst otillfredsställande och får som konsekvens att handikapp- ade trots en i och för sig många gånger god arbetsförmåga måste sysselsättas i speciella former, kanske hemarbete, eller i vissa fall inte kunna arbeta alls. Det är uppenbart att samhället under sådana förhållanden bör medverka ekonomiskt. Bidrag till arbets- givare för särskild anordning på arbetsplatsen är ett instrument med syfte att undanröja de hinder som utestänger handikappade från att börja eller fortsätta en anställning.

Utredningen har funnit att de ekonomis- ka villkoren varit och i viss mån ännu är sådana att de inte utgör erforderlig stimulans för arbetsgivarna att medverka i någon större utsträckning. Ett ökat intresse kan dock väntas genom att bidragen numera i vissa fall kan täcka arbetsgivarens kostnader helt.

På grund av att en arbetsplats inte kan göras tillgänglig för vissa handikappade inom ramen för nuvarande bidrag måste som nämnts sysselsättningen lösas genom att sam- hället anordnar särskilda arbetstillfällen. Det- ta kan endast ske efter betydande kapitalin-

satser. Därtill kommer att driften av sådan verksamhet, t. ex. kontorsarbetscentraler och verkstäder för skyddat arbete, drar höga kostnader. Sett såväl samhällsekonomiskt som ur den handikappades synpunkt synes statsbidrag till denna form av stödjande åtgärder vara väl motiverat. Som erinrats om i det föregående kommer statsbidraget att höjas från nuvarande 15 000 till maximalt 20000 kr. I den begränsade studie över särskilda anordningar som införts under peri- oden 1.7.1970 — 31.12.1971, sammantaget 39 ärenden, hade maximibidraget utnyttjats i tre fall. Ett av dessa bidrag hade utgått för ombyggnad av hiss. I detta fall hade arbets- givarens kostnad överstigit det statliga bi- draget, dvs. 15 000 kr. I de fall anställande av handikappade förutsätter mera omfattan- de ombyggnader täcker nuvarande bidrag endast en del av kostnaderna. Inte heller den beslutade höjningen torde vara tillräcklig i sådana fall. Även om det sålunda kan konsta- teras att det maximala statsbidraget borde vara något högre avstår utredningen från att föreslå en ökning i nuvarande läge.

Av utredningens studie över beslut om särskilda anordningar framgår att i 8 av 39 fall var bidragsmottagaren huvudman för kommunalt företag inom arbetsvården. Ut— redningen kommer i ett särskilt kapitel att behandla statsbidrag till anordnande och drift av företag inom arbetsvården. Därvid föreslås att statsbidrag kan utgå för anskaf- fande, utbyte eller ombyggnad av produk- tionsutrustningen bl.a. i syfte att bättre anpassa utrustningen till arbetskraftens förutsättningar. Om detta förslag förverkli- gas bör bidrag för särskild anordning inte utgå till huvudmännen för skyddat verk- stadsarbete.

Den tredje formen av arbetsvårdsåtgärd som behandlats i detta sammanhang är vad som betecknas som arbetstekniska hjälp- medel. Bidrag till sådana hjälpmedel utgår till den handikappade själv. Dessa hjälpmedel har visat sig vara ett utmärkt stöd i arbets- situationen och för vissa handikappade en absolut nödvändighet för att kunna arbeta. Bidragets storlek torde för närvarande täcka

de behov som föreligger varför någon höj— ning inte synes aktuell.

De i detta avsnitt beskrivna arbetsvårdsåt- gärderna har det gemensamt att de ingått i förmedlingens åtgärdssystem under en rela- tivt lång tid, särskilt gäller det de arbetstek— niska hjälpmedlen och anordningarna. Trots tillgången till instrumenten som sådana har deras volym blivit av en synnerligen begräns- ad omfattning. Detta torde — i vart fall vad gäller bidrag till särskilda anordningar — höra samman med en tidigare för arbetsgivarna mindre fördelaktig bidragskonstruktion. En- ligt utredningen torde inte heller informa— tionen kring åtgärderna ha varit tillräck— ligt effektiv. Den slutsatsen grundas på det förhållandet att, som utredningen påpekat i de beskrivande avsnitten, dessa stödjande åtgärder inte alls under en längre period kommit till användning i ett flertal län. Den kanske främsta orsaken till den hittills be- gränsade omfattningen av åtgärderna torde emellertid enligt utredningen vara bristande personella resurser inom arbetsmarknads- verket. Var och en av åtgärderna kräver ett betydande arbete från förmedlingens per- sonal. Till dessa uppgifter hör allmän infor- mation till arbetsgivare, utredning om förut- sättningarna för och behov av sådant hjälp- medel och i vissa fall anlitande av särskild expertis. Detta förutsätter personliga samtal, telefonkontakter, skriftväxling, in- hämtande av anbud och bedömning av dessa, information till berörd personal i samband med att t. ex. arbetstekniskt hjälpmedel in- föres rn. m. Också en uppföljning från för- medlingen av den handikappades arbetssitua- tion sedan ett hjälpmedel införts är i många fall av utomordentlig betydelse, men har hitintills förekommit i mycket liten utsträck- ning. Behov av ökade personalresurser anser utredningen väl dokumenterat men före- ligger äveni vad.avser övriga av utredningen behandlade åtgärds- och samarbetsformer som arbetsförmedlingen har ansvaret för, inte minst gäller detta anpassningslagen. Ut- redningen har därför valt att behandla frågan om ökade personalresurser till arbetsmark- nadsverket i ett särskilt kapitel.

4.6 Halvskyddad sysselsättning 4.6.1 Kort historik

Förslag om statligt stöd till arbetsgivare som anställer personer med nedsatt arbetsför- måga framlades första gången av kommittén för partiellt arbetsföra i betänkande år 1947 (SOU 1947zl8). Kommittén konstaterade att ju högre kostnaderna var per arbetsplats (maskiner, lokaler, arbetsledning, administra- tion m. m.) desto större förluster riskerade den arbetsgivare som anställde handikappade vars arbetsförmåga låg väsentligt lägre än normalarbetstagarna. Dessutom krävde den handikappade i många fall särskild tillsyn eller särskilda tekniska anordningar på ar- betsplatsen. Dessa förhållanden utgjorde en- ligt utredningen en påtaglig svårighet för handikappade att erhålla och behålla anställ- ning på den öppna arbetsmarknaden. Man ansåg det inte heller möjligt att arbetsgivarna skulle anställa personer med låg arbetsför- måga och betala dem efter prestationsvärdet. Även i mindre extrema fall skulle inkomsten bli så låg att den inte kunde ge den handi- kappade en rimlig försörjningsnivå.

Kommittén föreslog därför att arbets- givare som i särskild ordning påtog sig det besvär och de kostnader som bedömdes vara förenade med anställande av s.k. partiellt arbetsföra skulle erhålla visst statsbidrag. Bidraget föreslogs i första hand utgå för inrättande av särskilda halvskyddade avdel- ningar inom ordinarie produktionsföretag men skulle också kunna utgå för enstaka handikappade. Som villkor för statsbidrag gällde att anställningen hade förmedlats gen- om arbetsförmedlingen. Kommittén före— slog, .att arbetsmarknadsstyrelsen skulle få i uppdrag att genom förhandlingar med lämp- liga företagare söka få till stånd halvskyddad verksamhet. Bidragets storlek skulle bestäm- mas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

Utredningens förslag beaktades vid efter- följande behandling. Beträffande reglerna för statsbidrag hade utredningen som nämnts föreslagit att bidraget skulle utgå i förhållan- de till arbetsnedsättningen i det enskilda

fallet. Departementschefen ansåg att bestäm- melserna om statsbidrag skulle utformas enligt samma system som utredningen hade föreslagit beträffande skyddade verkstäder, dvs. att bidrag skulle utgå med 50% av kostnaden för arbetsledares löner. Detta blev också riksdagens beslut.

De första halvskyddade avdelningarna till— kom i början av 1950-talet. Den föreslagna arbetsformen fick emellertid en mycket be- gränsad omfattning. 1960 fanns endast 106 invididuella platser. 1962 infördes nya be- stämmelser för verksamheten. Bidrag fick nu utgå till företag för driften av avdelning som var särskilt avsedd för sysselsättning av minst 10 handikappade arbetstagare och organi- serad inom eller i direkt anslutning till företaget. Bidraget bestämdes till högst 1 krona för varje arbetstirnme som den handi- kappade fullgjorde. Som villkor för bidrag skulle dessutom gälla att arbetstagaren fick kontant lön för utfört arbete enligt gällande kollektivavtal samt att läkartillsyn fanns ordnad. Platserna skulle liksom tidigare stå till den offentliga arbetsförmedlingens för- fogande. Statsbidraget skulle utbetalas per kalenderår i efterskott.

1964 höjdes ersättningen till 2 kronor per timme. Trots att formerna för bidragsgiv- ningen ändrades och beloppet dessutom höj- des ökade verksamhetens omfattning inte nämnvärt. Orsakerna till det bristande intres— set från företagens sida torde i första hand ha varit bidragskonstruktionen. I den hög- konjunktur som rådde under praktiskt taget hela 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet kunde arbetsförmedlingen i stor utsträckning placera även personer med viss nedsättning i arbetsförmågan på öppna marknaden. De arbetstagare som placerades i halvskyddad sysselsättning kom därför att ha en väsentligt nedsatt arbetsförmåga. Genom att bidragsgivningen var knuten till den effektivt arbetade tiden erhöll arbetsgivarna oftast lägre statsbidrag och mindre intäkter av produktionen ju fler handikappade arbets- tagare som anställdes i halvskyddad verksam- het. Då arbetsgivarnas fasta kostnaderi form av maskiner, arbetsledning, lokalkostnader

m.m. var oförändrade eller högre än för norrnalarbetstagare ansåg företagen det inte motiverat att anordna halvskyddad verksam- het. Därtill kom att statsbidragsreglerna inte öppnade några möjligheter för företagen att till halvskyddad sysselsättning få överföra arbetstagare som under anställning drabbats av bestående nedsättning i arbetsförmågan. I petita avseende budgetåret 1967/68 konstaterade arbetsmarknadsstyrelsen att bi- dragsgivningen inte fått avsedd effekt. Då antalet placeringar av arbetsvårdssökande på den öppna arbetsmarknaden stagnerat och då antalet platser vid skyddade verkstäder inte ökat i önskvärd omfattning fann styrel— sen det angeläget att den halvskyddade verksamheten effektiviserades och föreslog därför att ett helt nytt statsbidragssystem skulle prövas. Förslaget innebar att ersätt- ning, under en försöksperiod på minst två år, skulle få utgå i form av ett garanterat bidragsbelopp per godkänd plats och år vid avdelning för halvskyddad sysselsättning. Då huvudmännens kostnader för plats vid skyd- dad verkstad vid denna tidpunkt uppgick till ca 5 500 kronor föreslog styrelsen att den garanterade ersättningen för halvskyddad plats skulle bestämmas till en likvärdig nivå. Som villkor för bidrag föreslog styrelsen att platserna skulle stå till den offentliga arbets— förmedlingens förfogande, att lön skulle utgå enligt gällande kollektivavtal samt att plats- erna borde inrättas efter samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen. Genom den föreslagna ändringen beräkna- de styrelsen att ca 5 000 platser skulle tillkomma under budgetåret 1967/68. Departementschefen framhöll i statsverks- propositionen 1967 (bilaga 13) att halvskyd- dad sysselsättning var ett värdefullt inslag i åtgärderna för att inpassa personer med olika slag av arbetshinder i produktionen. Med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning ansåg departementschefen det angeläget att pröva om man genom en omläggning av bidragssystemet kunde öka intresset för att anordna halvskyddad sysselsättning. Depar- tementschefen anslöt sig i huvudsak till arbetsmarknadsstyrelsens förslag beträffande

bidragsutformningen, men ansåg att denna skulle ges en form som innebar en påtaglig stimulans för de engagerade företagen att hålla platserna besatta hela året och förorda- de därför ett bidrag på 2 500 kronor per halvår. Bidrag borde normalt endast utgå till företag som inrättade särskilda avdelningar, men vid s.k. småföretag föreslogs bidrag även kunna utgå för enstaka platser.

Departementschefen underströk särskilt att syftet med försöksverksamheten var att bereda plats åt handikappade som annars inte kunde få sysselsättning i den öppna marknaden och att verksamheten inte fick resultera i att företagen avlastades ansvaret för handikappade som redan var anställda hos dem. Platserna skulle därför inrättas efter samråd med den fackliga organisation- en på arbetsplatsen och stå till arbetsförmed- lingens förfogande. Lön skulle utgå enligt gällande kollektivavtal.

Riksdagen fattade beslut i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag. De nya bestämmelserna böljade tillämpas den 1.7.1967.

4.6.2 Gällande bestämmelser

Efter en kort tid ändrades bestämmelserna i vissa avseenden. Bl.a. tillkom möjligheten för kommunal myndighet att anordna halv- skyddad sysselsättning. Det blev också tillåt— et för arbetsgivare att i viss utsträckning överföra redan anställd med nedsatt arbets- förmåga till halvskyddad arbete. Nuvarande bestämmelser återfinns i Kungl. Brev av den 7 maj 1971 till arbetsmarknadsstyrelsen.

1 Bidrag utgår till företag samt kommunal och landstingskommunal myndighet eller inrättning för arbetsplats avsedd att ge sysselsättning åt person, vars arbetsförmåga är nedsatt på grund av handi- kapp och som ej är anställd hos ifrågavarande arbetsgivare. Överför företag handikappad som redan är anställd vid företaget till arbetsplats för halvskyd- dad sysselsättning utgår bidraget, om nedsättningen i arbetsförmågan är avsevärd eller annat särskilt skäl föreligger. Av de halvskyddade platserna får dock högst hälften avses för sådana handikappade. 2 Bidrag utgår med 2 500 kr för halvt år och plats som avses för person som anställes på heltid.

Vid deltidsanställning reduceras bidraget i motsvar- ande mån. 3 Som villkor för bidrag gäller utöver vad som angivits i punkten 1 att ifrågavarande platser tillkommer efter sam- råd med den fackliga organisationen på arbets- platsen, att arbetstagarna erhåller avtalsenliga förmåner under anställningstiden, att de platser, som avses i punkten 1 första stycket, står till den offentliga arbetsförmed- lingens förfogande samt att platserna står under tillsyn av arbets- marknadsstyrelsen, som äger uppdra åt länsar- betsnämnd att utöva tillsynen. 4 Ansökan om bidrag prövas av arbetsmark- nadsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av länsarbetsnämnd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har utfärdat til- lämpningsföreskrifter för länsarbetsnämnder- na. Dessa har utarbetats i samråd med företrädare för arbetsmarknadens parter. Den arbetsgrupp som då bildades har senare permanentats och utgör ett samrådsorgan för arbetsmarknadsstyrelsen i frågor som rör halvskyddat arbete.

4.6.3 Utvecklingen av den halvskyddade sys- selsättningen

De nya bestämmelserna om halvskyddat arbete introducerades i en stark konjunktur- nedgång. Under första verksamhetsåret an— ordnades närmare 500 platser. Därefter för- bättrades det allmänna sysselsättningsläget väsentligt, vilket också medförde en viss ökning av antalet sysselsatta. Sålunda upp- gick antalet belagda platser till 1 400 ijuni 1970, dvs. sedan de nya bestämmelserna hade tillämpats i nästan tre år. Trots en mycket kraftig nedgång i arbetskraftsefter- frågan under 1971 kunde antalet sysselsatta i den halvskyddade arbetsformen öka, så att dessa vid utgången av året uppgick till 2 000.

Olikheterna i den regionala utbyggnaden av halvskyddat arbete är påtaglig, vilket belyses av följande sammanställning. Upp- gifterna avser antalet sysselsatta i december 1971.

Som framgår av tablån varierade antalet sysselsatta mellan ett 20—tal och 150 person- er. Storstadslänen hade i förhållande till

Län Antal Län Antal personer personer AB 71 0 97 C 63 P 154 D 47 R 100 E 111 S 120 I 66 T 36 G 21 U 133 H 137 W 46 1 40 X 126 K 54 Y 120 L 46 Z 61 M 91 AC 92 N 56 BD 139 Riket 2 027

t. ex. antalet arbetsvårdssökande och arbets- tillfällen en måttlig utbyggnad. Relativt sett var andelen klart lägst i Stockholms län. Norrlandslänen hade en jämförelsevis god utbyggnad. En överraskande stor skillnad förelåg mellan de tre smålandslänen. I Kro- nobergs län hade sålunda endast anordnats ett 20-tal platser, men i Kalmar län nästan 140. Det befolkningsmässigt sett största län- et, Jönköpings län, hade 60—70 personer sysselsatta vid samma tidpunkt. Generella samband mellan t. ex. förekomsten av övriga skyddade arbetsformer och antalet inrättade halvskyddade arbetsplatser synes inte före— ligga.

Den relativa andelen sysselsatta i halv- skyddat arbete i förhållande till samtligai skyddad sysselsättning (verkstad för skyddat arbete, hemarbete, arkivarbete, särskilt be- redskapsarbete) utgjorde i december 1971 6 %. Regionalt varierade denna andel mellan 1,3 % (Stockholms län) och 15,4 % (Kalmar län). Samtliga norrlandslän låg över riks- medeltalet medan andelen i storstadslänen sammantaget låg på mindre än hälften därav. Av diagram 1.4 i kapitel 1 framgår närmare de relativa andelarna länsvis.

4.6.4 Förslag om nya bestämmelser

1 petita avseende budgetåret 1972/73 kon- staterade arbetsmarknadsstyrelsen att stats- bidraget till halvskyddat arbete bättre borde anpassas till rådande kostnadsläge. Från före- tag med flerårig erfarenhet av denna arbets- vårdsform hade framhållits att statsbidraget

var alltför lågt för att kompensera den anställdes lägre produktivitet. Arbetsmark- nadsstyrelsen föreslog ett nytt system för bidragsgivningen. Förslaget innebar att bi- draget skulle delas upp i en fast och en rörlig del. Det fasta bidraget föreslogs utgå med 1 200 kr per år och belagd plats. Det rörliga bidraget skulle kopplas till antalet arbets- timmar och utgå med 5 000 kr för varje fullt antal av 1 200 timmar. Förslaget hade där- med stora likheter med konstruktionen av driftbidraget till huvudmän för verkstäder för skyddat arbete.

Utredningen rörande skyddad sysselsätt- ning anmodades under hösten 1971 att avge yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens an- slagsframställning i vad avsåg delprogrammet halvskyddat arbete. Utredningen, som i ytt- randet begränsade sig till frågan om statsbi- dragssystem, fann därvid att styrelsens för- slag i flera avseenden var en bättre lösning av bidragsreglerna än de som vid' tillfället gällde. Även om mycket talade för arbetsmarknads- styrelsens förslag ansåg utredningen att stats- bidraget borde konstrueras enligt ett annat system. Utredningen hade vid genomgång av material om anställda i halvskyddat arbete funnit att medeltimlönen var obetydligt hög- re än den som utgick vid skyddade verkstäd- er. Detta ansåg utredningen anmärkningsvärt eftersom anställda i halvskyddad sysselsätt- ning regelmässigt har en högre arbetsför- måga. I och för sig kunde de löner som utbetalades till anställda i halvskyddat arbete vara grundade på lön enligt avtal då den garanterade minimitimlönen i vissa branscher var synnerligen låg. Denna omständighet att rnedelinkomsterna var anmärkningsvärt låga var ett av de främsta skälen till att utredning- en i sitt yttrande föreslog ett system där statsbidraget relateras till kontantlönen. En— ligt kommitte'n skulle därmed möjligheterna öka att åstadkomma en bättre löneutveck- ling genom att staten åtog sig att svara för en viss del av en högre lön. För att uppnå ett väsentligt större intresse bland arbetsgivare för den aktuella arbetsformen föreslog utred— ningen att statsbidraget skulle fastställas till 40 % av kontantlönen med ett inbyggt garan-

tibelopp om minst 1200 kr per år och anställd. Enligt utredningens beräkningar skulle bidraget därmed i normalfallen öka från 5 000 kr till i det närmaste 7 000 kr per år.

Som ytterligare motiv för den föreslagna konstruktionen framhöll utredningen önske- målet om att få ett statsbidrag som behöll sitt reella värde oavsett kostnadsutveckling- en, vilket inte tillgodosågs i gällande bestäm- melser och inte heller i det av arbetsmark- nadsstyrelsen föreslagna bidragssystemet. Be- träffande bidragets storlek betonade utred- ningen nödvändigheten av en relativt kraftig uppräkning av statsbidraget för att i ökad utsträckning kunna lösa arbetshindrades sys- selsättning i det ordinarie arbetslivet. I annat fall, konstaterade utredningen, skulle sanno- likt efterfrågan på av samhället särskilt an- ordnade sysselsättningsformer, dvs. skydda- de verkstäder, särskilda beredskapsarbeten rn. m., komma att stiga mycket kraftigt.

Utredningens förslag tillstyrktes av Lands- organisationen och Tjänstemännens central- organisation. Svenska arbetsgivarföreningen förklarade sig kunna acceptera såväl arbets- marknadsstyrelsens som utredningens för— slag, men yrkade beträffande utredningens förslag att bidragsprocenten skulle bestäm- mas till 50.

Departementschefen underströk i stats- verkspropositionen 1972 (bilaga 13) värdet av den halvskyddade sysselsättningen som en åtgärd för att inpassa personer med olika slag av handikapp i arbete vid företag på den öppna arbetsmarknaden och fortsatte: ”Med hänsyn till den redovisade utvecklingen anser jag det därför angeläget att pröva om man genom en omläggning av bidragssystemet kan öka såväl företagens som de fackliga organisationernas intresse för verksamheten. Enligt min mening bör bidragsgivningen få sådan form att den innebär en reell stimulans för de engagerade företagen att medverka till en gynnsammare löneutveckling för de an- ställda.” Departementschefen anslöt sig till den av utredningen föreslagna bidragskon- struktionen. Han biträdde vidare arbetsmark- nadsstyrelsens förslag att utvidga verksam-

heten till den statliga sektorn så till vida att bidrag bör kunna utgå även vid nyanställning av handikappade i affärsdrivande verk. De- partementschefen underströk i sammanhang- et syftet med verksamheten, nämligen att bereda plats åt handikappad med nedsatt arbetsförmåga som inte på annat sätt kan få sysselsättning på den öppna marknaden. Verksamheten får, sade han, inte resultera i att företagen avlastas ansvaret för handikap- pade som redan är anställda. För att få tillräckliga erfarenheter bör verksamheten med halvskyddat arbete enligt departements- chefen fortsätta under ytterligare minst två år. Under budgetåret 1972/73 räknade han med att platsantalet kommer att fördubblas. Riksdagen beslöt i huvudsaklig överensstäm- melse med departementschefens förslag och att de nya reglerna skall tillämpas fr. o. m. 1 juli 1972.

4.6.5 Utredningens överväganden och förslag

Omfattningen av den halvskyddade syssel- sättningen har blivit tämligen begränsad. Vid utgången av 1971 var 2 000 personer syssel— satta. Den volymen hade uppnåtts sedan verksamheten bedrivits i något mer än 4 år. Antalet anställda i halvskyddat arbete var därmed mindre än hälften av det av arbets- marknadsstyrelsen 1967 angivna målet. Flera faktorer synes ha samverkat till verksamhet- ens begränsade omfattning. En grundläggan- de förutsättning för att en arbetsgivare skall engagera sig i den halvskyddade verksamhet- en är att det föreligger ett behov av mer personal. De nya reglerna för halvskyddad sysselsättning infördes vid en tidpunkt då efterfrågan på arbetskraft var låg inom stora delar av näringslivet. Konjunkturnedgången var troligen av avgörande betydelse för den ringa omfattningen. Efter första verksam- hetsåret var omkring 500 personer sysselsat- ta i halvskyddat arbete, varav nettotillskottet uppgick till ca 400. Återstoden hade varit anställda enligt de tidigare bestämmelserna. Under andra hälften av 1968 steg företagens behov av personal. Efterfrågan bestod under

de därpå följande åren för att under 1971 drastiskt sjunka i flertalet branscher. Under åren 1969—70 med i vissa branscher en påtaglig arbetskraftsbrist tredubblades antal- et sysselsatta i halvskyddat arbete. Trots den synnerligen dämpade konjunkturen under 1971 med en betydande arbetslöshet kunde, överraskande nog, antalet sysselsatta ihalv- skyddad verksamhet ytterligare öka något.

Andra faktorer av betydelse för omfatt- ningen torde vara arbetsförmedlingens per- sonalmässiga förutsättningar. Det är sålunda en allmän uppfattning bland den personal inom arbetsmarknadsverket som handlagt frågor om halvskyddat arbete, att denna arbetsvårdsform i jämförelse med övriga skyddade sysselsättningar är mycket per- sonalkrävande. En faktor som möjligen har hört samman med aktuell personaltillgång är själva intresset för den halvskyddade syssel- sättningen som ett intrument i förmedling- ens arbete. ] någon mån torde den påvisade starka olikheten i utbyggnaden länsvis höra samman med dessa förhållanden. De påtag— liga regionala olikheterna beror givetvis ock- så på möjligheterna för arbetsförmedlingen att ordna anställningar för personer med visst handikapp utan att anlita den halv- skyddade arbetsvårdsformen. Detta i sin tur hör samman med det regionala arbetskrafts- behovet. Enligt utredningens bedömning tor- de emellertid den regionala efterfrågan en- sam endast kunna förklara den begränsade omfattningen i ett fåtal län.

En synnerligen betydelsefull faktor för omfattningen av verksamheten totalt sett är självfallet storleken och utformningen av reglerna för statsbidraget. Som nämnts tidig— are anmodades utredningen under hösten 1971 att yttra sig över arbetsmarknadsstyrel— sens förslag beträffande halvskyddat arbete. Utredningen begränsade sig därvid till att endast behandla själva formen för statsbi- draget. För att om möjligt påskynda införan- det av nya bestämmelser förklarade utred- ningen sig i samband med att yttrandet avgavs ha tagit slutlig ställning i vad avsåg formerna för statsbidragsgivningen. Departe- mentschefen har senare förelagt riksdagen

förslag om införande av nya bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med de av utredningen lämnade förslagen. Som nämnts trädde de nya bestämmelserna i kraft den 1 juli 1972. Utredningen begränsar sig därför i detta sammanhang till att framhålla nödvän- digheten av att statsbidragens effekt för verksamheten uppmärksammas fortlöpande.

Som utredningen framhöll i sitt yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens anslagsfram- ställning för budgetåret 1972/73 skall enligt utredningen arbetsplaceringsåtgärd er för per- soner med nedsatt arbetsförmåga i första hand ta sikte på en placering på den reguljära arbetsmarknaden. Den halvskyddade syssel- sättningen är en arbetsvårdsform som arbets- platsmässigt är integrerad i det ordinarie arbetslivet och som därmed och även i flera andra avseenden är att föredra framför de av samhället särskilt anordnade företagen för skyddat arbete. Den halvskyddade sysselsätt- ningen har hitintills nått en relativt blygsam omfattning. Utredningen ser emellertid den- na arbetsvårdsform som ett utomordentligt hjälpmedel och önskar därför särskilt under- stryka betydelsen av att arbetsmarknadsverk— et erhåller de resurser som är erforderliga för att ge den halvskyddade verksamheten en omfattning som svarar mot behoven.

Erfarenheterna hittills visar att man i regel erhållit fler arbetsplatser i län där någon eller några tjänstemän specialiserat sig på den här arbetsformen. Av särskild betyd- else synes därvid de 3. k. omställningsinspek- törernas arbete ha varit. I samband med företagsnedläggningar har ofta den halvskyd- dade sysselsättningen aktualiserats. Av den personal som skall handlägga halvskyddat arbete erfordras förutom de allmänna kun- skaperna om arbetsmarknad och arbetsvårds- åtgärder insikter i kollektivavtalsfrågor samt god kännedom om de fackliga organisation- erna och deras arbetsformer. Det krävs där- för enligt utredningen väl kvalificerad perso- nal för dessa uppgifter.

Arbetsformerna för ackvisition av halv— skyddade platser synes ha växlat mellan länen. I vissa län gick man i verksamhetens början tillväga så att en eller ett par tjänste—

män från länsarbetsnämnderna reste runt och besökte företag som redovisat_ett behov av personal. Information lämnades om ar- betsformen och villkoren. Vid överläggningar med facklig representant närvarande enades man om visst antal platser. Ansökan inkom senare till länsarbetsnämnden, som behandla- de den i vanlig ordning. Man utgick alltså inte i dessa län från vissa aktuella arbets- vårdssökande, med dessas ofta speciella in- tressen och förutsättningar, utan godkände företag för visst antal platser och undersökte därefter vilka arbetsvårdssökande som var lämpliga till platserna. Det visade sig därvid att arbetsvårdspersonalen många gånger hade svårigheter att fylla de godkända platserna beroende på att sökandenas önskningar och förutsättningar inte alltid var uppfyllda vid de platser man hade att tillgå. Numera torde samtliga län ackvirera halvskyddade platser utifrån sökandenas krav och förutsättningar, vilket måste vara den rätta metoden.

Förutom själva ackvisitions- och placer- ingsarbetet fordrar verksamheten en betyd- ande uppföljningsinsats. Många anställdas arbetsförmåga förändras av varierande skäl. För vissa förbättras den, för andra försämras den ytterligare. För en del är andra åtgärder inom arbetsvårdens ram erforderliga. För en del kan förtidspensionering bli aktuell. Ar- betsförmedlingen har uppenbarligen ett an- svar för dessa personer. Det är därför otillfredsställande att en mera kontinuerlig kontakt inte kan upprätthållas mellan för- medlingspersonal, företaget och den anställ- de på grund av personalbrist.

För att kunna öka antalet sysselsatta i halvskyddat arbete och för att fortlöpande kunna följa verksamheten är det enligt utred- ningens mening nödvändigt att arbetsvårds- expeditionerna tillförs erforderliga personal- resurser.

Enligt gällande bestämmelser har arbets- givare möjlighet att till halvskyddad syssel- sättning överföra redan anställd personal med nedsatt arbetsförmåga till högst det antal handikappade som företaget samtidigt nyanställer. I februari 1970 utgjorde andelen överförda ca 17 % av antalet sysselsatta.

Det har visat sig att kravet på nyanställ- ning som en förutsättning för överföring av redan anställd personal i vissa fall kan få icke önskvärda konsekvenser. En person kan t. ex. utanför arbetet genom en olyckshän- delse ha fått en väsentligt nedsatt arbetsför- måga, som eventuellt kan leda till uppsäg- ning från en fast anställning. I dylikt fall borde enligt utredningen möjligheter till placering i halvskyddat arbete kunna erbjud- as trots att arbetsgivaren vid tillfället inte kan anställa ytterligare personal. Enligt ut- redningen bör bestämmelserna inom det berörda området ändras så att möjligheter ges att efter prövning från fall till fall få överföra redan anställd till halvskyddat ar- bete utan krav på samtidig nyanställning. För att erhålla enhetlig bedömning bör åtminstone inledningsvis dessa ärenden pröv- as av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådan över- föring bör inte tillåtas ske enbart av ålders- skäl.

En nödvändig förutsättning för en gynn- sam utveckling av den halvskyddade verk— samheten är att den personal inom företagen som har att ta ställning till ärenden som rör halvskyddat arbete, har goda kunskaper i allmänna arbetsvårdsfrågor. Genom att kän- na till under vilka förutsättningar arbetsvård- en arbetar och vilka krav arbetsvårdens sökande möter, kan företagens personal bätt- re bedöma förutsättningarna i de enskilda fall som aktualiseras för halvskyddat arbete. De olika personalgruppernas medverkan är också betydelsefull när det gäller uppfölj- ningen av de personer som får anställning i halvskyddad form. Av särskild betydelse är de fackliga funktionärernas insikter i arbets- vårdsfrågor. Utredningen förordar att arbets- marknadsverket i samråd med de berörda bransch- och fackorganisationerna verkar för att sådan utbildning kommer till stånd och att styrelsen erhåller erforderliga medel här- för.

För att öka sysselsättningstillfällena inom halvskyddat arbete önskar utredningen slut- ligen peka på möjligheten att arbetsmark- nadsverket i samverkan med företagens ar- betsledare och fackliga representanter kart-

lägger skilda arbetsuppgifter som kan anses lämpliga med hänsyn till olika handikapp. Givetvis avses inte att generellt utvälja vissa arbetsuppgifter för viss handikappgrupp. Den kartläggning som här avses torde endast i stora drag klarlägga vilka allmänna förut- sättningar som fordras, fysiskt, psykiskt och intellektuellt för vissa arbetsuppgifter. En sådan kartläggning bör kunna kopplas sam- man med de åtgärder som arbetsmarknads- verket i allt större utsträckning bl. a. genom anpassningslagen kommer att initiera vid företagen för att bättre anpassa arbetet och arbetsmiljön till människan.

4.7 Arbetsmarknadsparternas medverkan på arbetsvårdsområdet

Partsorganisationerna medverkar i viss ut- sträckning i olika samrådsorgan i frågor som rör personer med arbetshandikapp. Exempel- vis är organisationerna företrädda i arbets- marknadsstyrelsens och länsarbetsnämnder- nas arbetsvårdsdelegationer. I de tidigare i detta kapitel beskrivna anpassningslagen in- går bl. a. en representant från aktuell fack— klubb. Nämnda delegationer har till huvud- saklig uppgift att vara rådgivande organ samt att ge tillfälle till ömsesidig information. Ett mera direkt inflytande har den fackliga parten när det gäller det halvskyddade arbet- et. Enligt bestämmelserna kan denna verk- samhet endast komma till stånd efter samråd med representant för aktuell arbetstagarorga- nisation. Praxis har utformats så, att halv— skyddat arbete endast anordnats efter god- kännande av den fackliga parten. Verksam— heten förutsätter facklig medverkan i upp- följningen då bestämmelserna bl. a. före— skriver att den anställde skall uppbära avtals- enliga förmåner och att för arbetsplatsen skall finnas kontaktman med vilken arbets- förmedlingen kan samråda.

Även beträffande verkstäder för skyddat arbete och villkoren för anställning där har sedan ett antal år fackliga insatser gjorts. Sålunda har Svenska Kommunalarbetarför- bundet genom förhandlingar med de två kommunförbunden medverkat i tillkomsten

av bestämmelser om löne- och anställnings- villkor för anställda vid kommunala verk- städer för skyddad sysselsättning. Numera är 5 LO-förbund avtalsslutande part.

Ytterligare några särskilda fackliga insats- er som rör arbetsvården kan nämnas. Sålun- da har Statstjänstemannaförbundet sedan ett par år tillbaka engagerat sig i arkivarbetarnas löne- och anställningsfrågor. Förbundet för- handlar för närvarande om ingående av kollektivavtal. Löne- och anställningsvillkor- en inom de särskilda beredskapsarbetena har tillkommit efter medverkan från några förbund inom Landsorganisationen.

Inom Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) handläggs frågor som rör arbetstagare med handikapp inom föreningens arbets- marknadspolitiska enhet. Någon särskild or- ganisation för bevakning av enbart arbets- vårdsområdet har således inte tillskapats. Beträffande insatser på informationsområdet kan nämnas att SAF utfärdat cirkulär till medlemsföretagen om former för den halv- skyddade sysselsättningen.

4.7.l LO-kommitté för handikappfrågor

De handikappades situation på arbetsmark- naden behandlades vid den senaste LO-kon- gress'en. I en motion från Svenska Metallin- dustriarbetareförbundets avd. 1 i Stockholm erinrades bl. a. om att andelen arbetsvårds- sökande som kunnat få anställning på öppna arbetsmarknaden mätt i såväl absoluta tal som i relation till antalet sökande gått ned under den senaste S-årsperioden. Sett i för- hållande till den under 1969 och 1970 kraftigt stegrade efterfrågan på arbetskraft tyder utvecklingen på ”att en uppseende- väckande försämring inträffat”. I motionen hänvisades också till att förhållandena i stort sett varit likartade för den äldre arbetskraft- en. Enligt motionärerna finns för närvarande många handikappade ute i arbetslivet, men man konstaterade samtidigt att privata och offentliga arbetsgivare väsentligt måste öka sina möjligheter för att ta emot personer med olika slag av handikapp. Man ansåg att

en sådan utveckling skulle kunna främjas om ”arbetsmiljön görs mera människovänlig”. Vidare pekades på behovet av en större förståelse bland de egna medlemmarna och bland andra grupper anställda i företagen för handikappades situation. Detta kan belysas med följande citat: ”Om människorna på arbetsplatserna mer allmänt skulle inrikta uppmärksamheten och fantasin på konstruk- tiva lösningar i syfte att skapa arbete för dem som på olika sätt är handikappade, så kunde säkert väsentliga framsteg göras”. Ett medel för att åstadkomma den önskade utvecklingen ansågs vara en brett upplagd informationsdnve. Yrkandena i motionen tog sikte på att LO skulle inrätta en kommit- té med uppgift att fortlöpande följa och behandla de handikappades förhållanden på arbetsmarknaden. Vidare föreslogs att fack- förbundspressen och informationsverksam- heten inom LO och förbunden genom lands- sekretariatet skulle uppmanas öka insatserna för att sprida information i de aktuella frågorna och att berörda myndigheter ökar sina insatser för att förbättra villkoren för handikappade i arbetslivet.

I landssekretariatets utlåtande över mo- tionen anslöt man sig principiellt till de synpunkter och förslag som framförts i motionen. I utlåtandet erinrades om att rehabiliteringsverksamheten inte får ses som ett mål utan som ett viktigt medel för att återanpassa de handikappade till arbetslivet. En placering på öppna arbetsmarknaden måste därför enligt landssekretariatet ingå som ett betydelsefullt led i strävan för de handikappades normalisering. Beträffande förslaget att inrätta en kommitté med upp— gift att särskilt bevaka de handikappades förhållanden i arbetslivet framhöll landssek- retariatet att detta kunde ske genom redan existerande organ, varför andra lösningar än att tillsätta en kommitté ansågs tänkbara._ Landssekretariatet förklarade sig ha för av- sikt att på lämpliga vägar söka finna ända- målsenliga former för att tillgodose motion— ens syften.

Vid kongressen beslöts i enlighet med förslaget i motionen att en kommitté skulle

inrättas inom LO med uppgifter som om- nämntsi det föregående.

4.7.2 Utredningen

Inrättandet av en särskild kommitté ihandi- kappfrågor inom den största fackliga organi- sationen kan enligt utredningen ses som ett uttryck för ett ökat intresse och ansvarsta- gande inom den fackliga rörelsen för handi- kappades problem i arbetslivet. Betydelsen av arbetskamraternas positiva inställning till handikappades förhållanden på en arbets- plats kan inte överskattas. Detsamma kan sägas om personalanställare och andra grupp- er, som har att företräda arbetsgivarna. Utredningen vill i detta sammanhang ut- trycka önskemålet om att en mera organi- serad bevakning av dessa frågor också kom- mer till stånd inom övriga såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationer så att alla sektorer inom den offentliga, privata och kooperativa arbetsmarknaden täcks in. För att resultaten av dessa kommittéers arbete skall kunna spridas ut till de enskilda med- lemmarna och medlemsföretagen torde emel- lertid erfordras en särskild bevakning även på förbunds- och avdelningsnivå eller motsvar- ande.

4.8 Lagstiftningsåtgärder 4.8.1 Inledning

De tidigare i detta kapitel beskrivna arbets- vårdspolitiska åtgärderna syftar allmänt till att förbättra förutsättningarna för personer med handikapp att få och behålla anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Att ut- redningen har ansett det påkallat att behand- la dessa åtgärder skall ses mot bakgrund av handikappades och äldres svåra situation på arbetsmarknaden under en lång tid. Situatio- nen för dessa arbetsmarknadsmässigt svaga grupper har trots en under långa perioder stark efterfrågan på arbetskraft försämrats under senare hälften av 1960—talet. Ser man till de personer som sökte till arbetsvården under denna tid har andelen som kunnat

l l !

beredas anställning på den ordinarie arbets- marknaden sjunkit ytterst kraftigt. Denna utveckling har närmare redogjorts föri kapi- tel l. Svårigheterna för handikappade att få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden har medfört att samhället har tvingats lösa sys- selsättningsfrågan genom att anordna särskil- da arbetstillfällen. Antalet sysselsatta idessa arbetsformer — verkstäder för skyddat arbe- te, arkivarbete m. m. — har mer än fördubb- lats mellan åren 1967 och 1971. Den stora tillströmningen till skyddat arbete torde bl. &. förklaras av den snabba strukturom- vandlingen inom stora delar av näringslivet och en i flertalet branscher högt uppdriven rationaliseringstakt.

Den beskrivna utvecklingen har uppmärk- sammats av arbetsmarknadsmyndigheterna sedan några år, vilket framgår vid en genom- gång av arbetsmarknadsstyrelsens anslags- framställningar. De av styrelsen 1966 fram- lagda förslagen till ändrade regler för den halvskyddade sysselsättningen kan i första hand ses som ett försök att bromsa upp tillströmningen till institutionsdriven skyd- dad sysselsättning. De av regeringen 1968 och 1969 anordnade konferenserna om äldre och handikappade på arbetsmarknaden, som sedan följdes upp på länsplanet, tillkom bl a i syfte att belysa dessa gruppers problem, orsakade inte minst av omställningar på arbetsmarknaden.

Trots att ökad uppmärksamhet sålunda ägnats de handikappades sysselsättningspro— blem och ansträngningar gjorts för att i första hand skapa sysselsättning inom det ordinarie arbetslivet har deras situation sna- rare förvärrats än förbättrats. Utredningen har tidigare i detta kapitel föreslagit vissa förändringar av några arbetsvårdsåtgärder i syfte att därigenom öka arbetsgivares intres- se för att anställa personer med handikapp. Utredningen har sett den halvskyddade sys- selsättningen som ett mycket betydelsefullt instrument med syfte att begränsa behoven av bl. a. skyddat verkstadsarbete. Den halv- skyddade platsmässigt integrerat i det ordinarie arbets- livet och är därför i flera väsentliga avseen-

sysselsättningen bedrivs arbets-

den att föredra framför särskilda arbetsplat- ser för enbart en viss kategori människor. Även om statsmakterna kommer att förstär- ka de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med handikapp, kan man befara att endast en viss uppbromsning av den negativa utvecklingen kommer till stånd. Hur hård denna uppbromsning kan bli är beroende av bl a den allmänna arbetskraftsefterfrågan, volymen och inriktningen av arbetsmark- nads- och regionalpolitiken men också i vilken utsträckning som samhället är berett att ekonomiskt och på andra sätt främja handikappades sysselsättning i det ordinarie arbetslivet. Om utvecklingen av svaga grup— pers ställning på arbetsmarknaden inte på ett avgörande sätt kan brytas måste, som utred- ningen ser det, någon form av mera tvingan- de åtgärder komma till stånd. En typ av sådana åtgärder är att lagstiftningsvägen före- skriva, att en viss del av de anställda vid en arbetsplats skall utgöras av personer med handikapp. Sådan kvotering förekommer i ett antal länder. Utredningen har ansett det motiverat att göra en genomgång av också denna form av sysselsättningsfrämjande åt- gård.

4.8.2 Presentation av kvotlagstiftningen i Västtyskland och Storbritannien

Olika former av kvotlagstiftning eller liknan- de system, som ålägger företagen att anställa en viss andel handikappade finns i ett för- hållandevis stort antal europeiska länder. Bakgrunden är i allmänhet det stora antalet krigsinvalider i dessa länder i samband med de två världskrigen. Utredningen ger en orientering om kvotlagstiftningen i två av de större industristaterna i Europa.

Västtyskland

Kompensation och rehabilitering var huvud- temat i 1920 års lag (Reichsversorgung- gesetz) om pension som ålade socialvården att hjälpa handikappade, änkor och faderlösa till utbildning och anställning. Samma års lag om sysselsättning av svårt handikappade

ålade arbetsgivare att sysselsätta dem som förlorat minst 50 % av sin förvärvsförmåga till följd av krigsskada eller olyckshändelse och beviljats pension. Kvotlagstiftningen be- traktades och har fortsatt att betraktas som ett huvudsakligt medel för att integrera de svårt skadade i arbetslivet som skulle göra skyddad sysselsättning överflödig. De två nämnda lagarna ersattes av tidsenligare ver— sioner 1950 och 1953 men behöll sina karakteristika. Ett detaljerat lagstiftningsar- bete har därefter följt. Här kan endast nämnas att arbetsmarknadsverket ålagts sto- ra koordinerande rehabiliteringsuppgifter. Begränsningen av rätten till kompensation och rehabilitering till vissa kategorier har gradvis upphört.

1969 tillkom gällande lagar om främjande av sysselsättning och om yrkesutbildning. Kvotlagstiftningen, som regleras av 1961 års lag — avser emellertid bestämda kategorier av förmånstagare. Huvudvillkoren är minst 50 % nedsättning av förvärvsförmågan som följd av:

a) kriget,

b) olycksfall i arbete eller yrkessjukdom,

c) skada på grund av förföljelse under nazist- regimen eller,

d) en kombination av dessa faktorer.

Lagen tillämpas också för alla blinda samt i landet bosatta utlänningar som uppfyller villkoren a—d. Som likställda betraktar lagen personer med 30 % reducerad arbetsförmåga om de uppfyller villkor a—c och ej kan få arbete på annat sätt.

Vidare tillämpas den i begränsad omfatt- ning på personer som av andra orsaker har minst 50 % reduktion av arbetsförmågan och som ej kan få arbete, dock under förutsätt- ning att de ej tar upp plats för någon förstahandsförmånstagare.

10% anställningskvot tillämpas för alla myndigheter samt för föreningar och organi- sationer utan vinstsyfte och med mer än nio anställda. 6 % gäller för offentliga och pri- vata företag med mer än 15 anställda.

Kvoten kan ökas till 12 resp. 10 % eller

minskas till 4 % genom beslut av den fede- rala regeringen.

En delstatsregering som själv sysselsätter 12 % handikappade kan föreskriva nämnda kvot för lokala myndigheter och icke-vinstgivande föreningar och stiftelser över inom sin jurisdiktion. ”Landesarbeitsamt” föreskriva maximala kvoter om 24 resp. 20 % eller reducera kvoten till 2 %. Likaså kan under särskilda omständigheter arbets- givare med endast 5—6 anställda åläggas att

må i särskilda fall

sysselsätta åtminstone en invalid.

Arbetsmarknadsverket kan tillgodoräkna som 2 platser eller flera sysselsättningen av en invalid vars placering mött särskilda svå- righeter. Sysselsättningen skall omfatta minst 24 timmar/vecka.

I fråga om hemarbetare räknar man med kvantiteten utfört arbete i stället för antal anstälda.

En arbetsgivare kan fylla sina förpliktelser genom att organisera centraler för sysselsätt- ning av handikappade eller möjliggöra för annan arbetsgivare att anställa ett antal över sin kvot.

En tilläggsbestämmelse avser arbetsplatser för kvinnor. Änkor efter av krigsorsaker av- lidna och efter som saknade registrerade aktiva soldater och krigsfångar samt hustrur till arbetsoförmögna invalider har företrädesrätt till anställningar i offentlig tjänst och räknas som en halv enhet mot kvoten under förut- sättning att platsen ej behövs för en handi- kappad och annan anställning ej står till buds.

Uppsägningstiden för en kvotanställd han- dikappad är minst fyra veckor och uppsäg- ningen måste godkännas av Landesarbeits- amt, Hauptfiirsorgestelle och facklig repre- sentant isamråd.

Skadestånd för uraktlåtenhet att fylla antalet kvotplatser skall erläggas av privata arbetsgivare med 50 DM/månad och plats. Skadeståndet kan minskas eller upphävas med hänsyn till särskilda svårigheter för arbetsgivaren eller för arbetsförmedlingen att finna lämplig arbetskraft. Arbetsgivaren kan också slippa skadestånd om han placerar

beställningar hos ett företag med en skyddad avdelning där minst hälften av arbetskraften utgörs av handikappade.

En arbetsgivare som ej uppfyllt kvotbe— stämmelserna kan åläggas att anställa handi- kappade, som anvisas av en lokal arbetsför— medling. Sådan anvisning har samma rätts- verkan som ett anställningskontrakt, men den har sällan kommit till användning.

Arbetsgivare som är underkastade kvot- lagstiftningen ålägges vidare att hålla arbets- förmedlingen underrättad om antalet anställ- da, att föra förteckning över de handikap- pade samt att sysselsätta dessa på sådant sätt att de till fullo kan utnyttja och utveckla sina färdigheter och kunskaper.

Lön

Enligt 1961 års lag får inget avdrag göras på arbetslön på grund av att pension eller socialförsäkring utgår till den handikappade. Ett startbidrag kan utgå till nyanställd handi- kappad som under viss tid ej uppnår full arbetslön och tilläggspension kan beviljas om arbetet medför lägre inkomst än yrket eller syselsättningen före skadan. De anställda handikappade har en extra vecka betald semester per år.

Arbetsmiljö

1961 års lag ålägger arbetsgivare att utrusta och underhålla lokaler, maskiner och verktyg samt organisera arbetet på sådant sätt att olycksrisker undviks och att så många handi- kappade som möjligt kan erhålla kontinuer- lig sysselsättning.

Där företagsnämnder finns har dessa ålagts att befrämja anställningen av handi- kappade. Så snart antalet sådana uppgår till fem har de att välja en egen representant till företagsnämnden.

Resultat

Den 1.1 12.1969 redovisades: Företag med sysselsätt- ningsplikt 105 700

Antal arbetsplatser 15 863 784 därav kvotarbetsplatser 756 861 därav tillsatta med handikappade 443 840 1967 utgjorde registrerade arbetslösa svårt skadade och likställda enligt 1961 års lag 12730 personer, varav 1006 kvinnor. Detta innebär 3,5% av alla registrerade arbetslösa i Västtyskland.

Antalet invalidpensionärer (30—100 % nedsättning av förvärvsförmågan) var vid utgången av 1968 1 265 512.

Den lagstadgade 6% anställningskvoten fylldes endast av 30 % av företagen 1965.

Industrin hade genomsnittligt 3,67 %, medan förvaltning, banker och försäkrings- rörelser kom upp till 6,7 %. Offentlig tjänst och service svarade för ca 30% av de kvotsysselsatta.

Problem

Attityden gentemot krigsskadade, olycks- fallsskadade och svårt handikappade är i allmänhet positiv i Tyskland och arbetskraft- bristen har gjort det möjligt att sysselsätta även svårt invalidiserade.

Kvotsystemet svarar visserligen ej mot den rehabiliteringsfilosofi som numera präg- lar den tyska lagstiftningen, men dess för- tjänster anges ligga i möjligheten att lösa de kvantitativa problemen i bestämda situatio— ner t. ex. efter ett krig, vid strukturföränd- ringar och regional obalans på arbetsmarkna- den.

Kritik har riktats mot begreppet över 50 % nedsättning av förvärvsförmågan. Rös- ter har höjts för en ramlagstiftning om rehabilitering. Sannolikt torde det komplice- rade systemet komma att bestå tills en harmonisering inom EEC kommer till stånd. En sådan kan väntas efter den början som det europeiska symposiet om arbetsvård och placering av handikappade (Luxemburg, maj 1971) innebar.

En föregångare till kvotlagstiftningen var King's National Roll Scheme, som upphörde 1971. Det gav prioritet betr. leveranser till staten åt företag som i sin arbetsstyrka hade 5 % i första världskriget invalidiserade.

Den mera omfattande moderna lagstift- ningen påbörjades 1941 då en kommitté under statssekreterare Tomlinsson tillsattes. Denna utarbetade ett förslag till lagstiftning, som 1944 antogs och gavs benämningen Disabled Persons (Employment) Act.

Lagen understryker betydelsen av anställ- ning som ett led i rehabiliteringen av handi- kappade. Jämte arbetsträning och yrkesut- bildning införde den nya anordningar för att underlätta för handikappade att få lämpliga anställningar inom näringslivet ”som de kan få och behålla på grund av deras meriter under normala konkurrensförhållanden”. I andra hand gäller den ”en liten grupp” ej konkurrenskraftiga som behöver skyddad sysselsättning (denna och de anordningar som tillkom behandlas ej i fortsättningen). Den provisoriska arbetsvårdsorganisationen från 1941 permanentades genom lagen och fick till ny uppgift att upprätta en frivillig registrering av handikappade. Lagen ålade alla arbetsgivare med minst 20 anställda en sysselsättningskvot (3 %) av registrerade han- dikappade.

En komplettering till kvotlagen är möjlig- heten att reservera vissa yrken för handikap- pade ("disignated employment scheme” från 1946).

För att biträda med administrationen av lagstiftningen tillsatte arbetsministern ett nationellt råd för sysselsättning av handikap- pade. I rådet sitter arbetsgivar— och arbets- tagarrepresentanter, medicinsk sakkunskap och andra med speciellt intresse och erfaren— het i handikappfrågor, sammanlagt 30 perso- ner. Ca 300 lokala rådgivande handikapp- kommittéer med liknande sammansättning som det nationella rådet tillkom för att biträda arbetsvården.

Handikappregistret är frivilligt men innan en handikappad kan införas i det skall han visa ”att han är avsevärt handikappad när det gäller att få eller behålla en lämplig anställ- ning eller arbete för egen räkning, att han har rimlig utsikt att få och behålla sådant arbete samt att handikappet sannolikt har minst 12 månaders varaktighet” (tidigare 6 månader). Avsikten med registret är att identifiera personer med handikapp som kan ha nytta av lagens bestämmelser om anställ- ningskvot, reserverade yrken, samt de särskil- da sysselsättnings- och utbildningsmöjlig- heter som står till förfogande för svårt handikappade.

Tveksamma fall remitteras till den lokala rådgivande kommittén. Registreringens längd är individuell — från minst ett år till högst 10 år — (tidigare 5 år), den kan förnyas och skriftligen uppsägas. 1914—1918 års krigsin- valider införs utan vidare så länge de uppbär pension.

Registret som förs vid de lokala kontoren uppdelas i två sektioner: sektion [ = personer med handikapp som kan klara ett arbete under ordinarie förhållanden och sektion 11 = de som endast kan sysselsättas under skyddade förhållanden.

Registret nådde sitt maximum 1950 (940000 personer) och har därefter mins- kat. 16.4.1956 var totalantalet 798 279. Däri ingick krigsinvalider från 1914—18 med 123 061 och andra krigsdeltagare med 313 105. Återstoden 362 113 var civilskada- de. Den största handikappgruppen hade ned- satt rörelseförmåga.

1968 omfattade registret 654 788, varav 92000 kvinnor. Ca 2/5 var kirurgiska fall t.ex. amputerade och ca 2/5 medicinska t. ex. hjärt-kärlsjukdomar. Benskadorna sva- rade fortfarande för den största gruppen med 13,1 %. Antalet tuberkulösa hade sedan 1956 sjunkit från 70 949 till 31 363. Den viktigaste orsaken till registrets minskning är att antalet krigsinvalider från 1914—18 i arbetsför ålder sjunkit starkt.

Så snart antalet anställda uppnår 20 — även tillfälligt — skall lagen tillämpas, och den gäller även om antalet normalt är 20 eller däröver men tillfälligt underskrider detta tal. Antalet arbetsställen sammanräknas.

Arbetsgivaren får sålunda icke 1) anställa eller lova att anställa en person utanför registret om han ej uppnått kvoten, såvida ej särskilt tillstånd lämnas. Detta gäller alla slags anställningar antingen de är fasta eller tillfälliga och även om det är fråga om 10 timmar/vecka eller mindre.

2) avskeda en registrerad handikappad utan ”rimlig orsak” om kvoten ej är fylld eller skulle underskridas genom avskedandet. Juridiska åtgärder mot arbetsgivaren kan dock först vidtagas sedan ärendet behandlats av den lokala rådgivande kommittén, som han får förklara sig inför, innan saken rapporteras till arbetsministern.

Det åligger arbetsgivaren själv att hålla reda på ställningen i förhållande till kvoten.

Varje arbetsgivare som berörs av lagen är skyldig föra register varigenom de anställda kan identifieras som

1. registrerad handikappad resp. sådan vars registrering upphört

2. person anställd enligt specialkvot

3. person som anställts med stöd av bestäm- melserna om rätt till återanställning (rein- stated)

4. person för vilken särskilt tillstånd erhållits

5. person med mindre än 10 timmars norm- arbetsvecka

6. person med 10—30 veckoarbetstimmar.

Personer sysselsatta i reserverade yrken avräknas ej mot kvoten om de ej mer än halva arbetstiden arbetar i annan befattning hos samma arbetsgivare. Ett särskilt register förs betr. dessa.

Arbetsgivarens register måste bevaras minst 2 år från den tid det hänför sig till. Underlåtenhet att föra eller visa register kostar 1120 i böter + .CS per dag som uraktlåtenheten fortsätter. Övriga brott mot

kvotlagstiftningen bestraffas med £100 i böter eller 3 månaders fängelse, eller båda.

Kvotlagstiftningens resultat

1.7.1966 var 65 576 firmor skyldiga att hålla en 3 % kvot. Endast 33 915 gjorde detta och genomsnittligt var kvoten 2,5 %. Ministeriet räknade 1964 antalet anställda i ”de reserve- rade yrkena” i landet. Det var 2 769 hisskö- tare, varav 2 260 var handikappade samt 2 583 parkeringsvakter, därav 2 175 handi-

kappade. Den noggrannaste uppföljningen av det brittiska rehabiliteringssystemet gjordes

1956 av en inter-ministeriell kommitté. Den mötte ingen kritik av kvotsystemet som sådant. Det hade förekommit många små, huvudsakligen tekniska, avvikelser från be- stämmelserna, men praxis var att endast anmäla flagranta brott. Endast 4 fall hade lagförts sedan systemet trädde i kraft. Kom- mittén föreslog ej heller några ändringar och uttalade att systemet gav arbetsvårdstjänste- männen ett gott stöd i deras arbete med placeringar. Dess största förtjänst låg dock i att det demonstrerade handikappades värde på arbetsmarknaden och byggde upp en känsla av socialt ansvar för dem. Undersök- ningar tydde på att kvoten var accepterad inom industrin och även om den kanske var onödig i tider av full sysselsättning ansåg kommittén dess pedagogiska värde så stort att den borde behållas utan väsentliga änd- ningar.

Kommittén avvisade förslag om statliga bidrag till lönekostnaderna vid anställning av svårt handikappade och bekräftade även i övrigt de överväganden som Tomlinsson- kommittén haft.

Den statistiska underbyggnaden av rap— porten är torftig. Kommittén publicerade emellertid siffror avseende arbetslösheten bland registrerade fr.o.m. 1 kvartalet 1953 till 2 kvartalet 1956 som visar en nedgång inom sektion [ från 48 981 till 31 492 för män och från 7 228 till 5 475 för kvinnor. Motsvarande tal i sektion II 6525 resp. 3 391 för män och 628 till 439 för kvinnor.

Senare uppgifter ger ett annat intryck. Medan arbetslösheten i Storbritannien steg från 1,4 % i juli 1964 till 2,1 % i februari 1969 ökade långtidsarbetslösheten, speciellt vad beträffar handikappade, från 7,4 % av de registrerade i juli 1964 till 11 % i februari 1969. Detta innebär en arbetslöshet om 4 gånger det nationella genomsnittet 1964/65 och 5 gånger 1969.

1965 gjordes en mindre pilotstudie om sociala förhållanden för handikappade i Lon- don, Essex och Middlesex, publicerad 1970i den av professor Titmuss redigerade serien Occasional Papers on Social Administration (No 35). Den visar bl.a. att endast få intervjuade fått hjälp genom alla de anord- ningar som byggts upp och att de flesta av de sysselsatta hade fått arbete genom annonser, vänner och släktingar.

En större intervjuundersökning som ut- fördes oktober 1968 — februari 1969 av Office of Population Censuses and Surveys publicerades 1971 under titeln Work and Housing of Impaired Persons in Great Brit- ain. Utredningen uppskattar antalet handi- kappade i arbetskraften till 697 000, varav ca 554 000 var i arbete.

66 % av de handikappade arbetslösa i samplen ingick i DRG—registren medan en femtedel sökte arbete genom den vanliga arbetsförmedlingen och 13 % inte fanns re- gistrerade någonstans.

Av dem som var permanent handikappade och ansåg sig arbetsoförmögna, ca 10 % av samplen, motsvarande 291 000 personer, hade 3 av 10 någon tid varit registrerade hos arbetsvården. Endast 16 % av dessa ansåg att det varit dem till hjälp. Men hälften trodde — helt felaktigt — att registreringen berätti- gade dem till förtidspension eller undantagit dem från socialförsäkringsavgift.

4.8.3 Behandlingen av frågan om kvotlag- stiftning i Sverige

Frågan om kvotering av arbetskraften till förmån för handikappade togs i vårt land upp på 1940-talet av den statliga utredning som hade att behandla den yrkesinriktade

rehabiliteringen (Kjellmankommittén). Efter en relativt ingående diskussion av kvotlag- stiftningen stannade kommittén för att icke förorda ”en dylik lagstiftning för vårt land i nuvarande goda arbetsmarknadsläge” Kom- mitten ansåg ”att i första hand böra alla krafter inriktas på att bygga upp en effektiv arbetsvårdsorganisation, som arbetar med sikte på att åstadkomma bästa möjliga ar- betsplacering av de partiellt arbetsföra efter frivilliga överenskommelser, Skulle det visa sig, att tillfredsställande resultat icke kan nås på denna väg, torde åtgärder av tvingande natur böra upptagas till nytt Övervägande”. [ remissbehandlingen av kommitténs be- tänkande avvisades tanken på en kvotering av flertalet instanser. De vanföras riksorgani- sation (DVR) framhöll dock. att man som en beredskapsåtgärd borde utarbeta ett förslag till lag, att träda i kraft när så anses påkallat. En annan handikapporganisation, De lung- sjukas riksförbund, ansåg att tvingande åtgär- der borde tas under övervägande om ett tillfredsställande resultat inte kunde nås på frivillig väg. Departementschefen ansåg ( prop. 1950: 167 ) att övervägande skäl tala- de mot en kvotlagstiftning och anförde: ”] likhet med kommittén anser jag mig böra åtminstone i nuvarande arbetsmarknadsläge, avvisa tanken på ett införande av något slag av kvotlagstiftning”. De av regeringen fram- lagda förslagen föranledde ingen ändring vid riksdagsbehandlingen.

Utredningen rörande skyddad sysselsätt- ning har inte funnit att frågan om kvotering därefter varit föremål för riksdagsbehandling förrän under 1971. I en motion (1971:105 av herr Bergman m. fl.) hemställdes att frågan om kvotering av arbetstillfällena förutsättningslöst skulle belysas genom en allsidig utredning. lnrikesutskottet inhämta- de yttrande över motionen från statens handikappråd, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorga- nisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Handikapprådet erinra- de om att rådet i sitt yttrande över prome- morian ”Den äldre arbetskraftens anställ- ningstrygghet” (stencil ln 197121) föreslagit

att länsarbetsnämndernas rätt att kontakta företagen och undersöka förutsättningarna att ge bättre sysselsättniingsmöjligheter ock- så skulle omfatta övrig svårplacerbar arbets- kraft. Rådet tillstyrkte att frågan om svår- placerbar arbetskraft i sin helhet förutsätt- ningslöst borde belysas genom en allsidig utredning.

Arbetsmarknadsstyrelsen behandlade i sitt yttrande utvecklingen av de handikap- pades situation på arbetsmarknaden och konstaterade de ökade svårigheterna för dessa grupper att finna arbete på den öppna marknaden. Styrelsen ansåg att effektivare medel måste komma till stånd för att i större utsträckning kunna bereda arbete åt handi- kappade och underströk också betydelsen av arbetsgivarnas ansvar för att arbetsförhållan- dena bättre motsvarar den aktuella arbets- kraftens förutsättningar. Styrelsen ifrågasat- te om inte staten i större utsträckning än hittills borde svara för kostnader i samband med omändringar av arbetsplatserna till han- dikappades behov. Styrelsen berörde inte frågan om kvotlagstiftningen och tog heller inte ställning till behovet av en utredning.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg för- slaget om kvotering som föga genomtänkt och avstyrkte bestämt motionärernas förslag. För att underlätta placering och rehabilite- ring inom arbetslivet är det enligt föreningen hl. a. ”angeläget att ytterligare påskynda utbyggnaden av företagshälsovården. Till- gång till medicinsk och teknisk företags- hälsovård förbättrar på ett avgörande sätt ett företags möjlighet att finna arbetsuppgifter lämpliga för handikappade, att anpassa ar- betsmiljön till de handikappades förutsätt- ningar samt att medverka i rehabiliteringen”.

Landsorganisationen menade att en viss parallellitet förelåg mellan de åtgärder som inbegripes i lagen den 4 juni 1971 (SFS 1971: 202) om främjande av sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna arbets- marknaden och principerna för en kvotering utan att organisationen därför betraktade problemen för äldre och handikappade som liktydiga. LO ansåg det lämpligt att resulta- tet av den nämnda lagstiftningen avvaktades

innan någon utredning om kvotering till- sattes.

Tjänstemännens centralorganisation ansåg att det fanns grund för att utan föregående utredning ta avstånd från tanken på en kvotering och hänvisade till några omständig- heter som enligt organisationen talade mot en kvotering. Organisationen menade att de flesta andra metoder för att öka placerings- möjligheterna på den öppna marknaden var att föredra framför en kvotering.

lnrikesutskottet konstaterade, att handi— kappades sysselsättning på den reguljära ar- betsmarknaden rymmer två delproblem. Dels gäller det anställningstryggheten för redan anställda handikappade och för anställda som på grund av sjukdom eller olycksfall ådrar sig bestående handikapp. Dels gäller det att förbättra möjligheterna för handi- kappade att vinna insteg eller återinträde på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet erin- rade i sitt betänkande om att dessa frågor berörs av pågående utredningsverksamhet. Sålunda har utredningen rörande ökad an- ställningstrygghet m.m. att uppmärksamma även den handikappade arbetskraftens an- ställningstrygghet. Utskottet hänvisade också till utredningen rörande den skyddade syssel- sättningen samt till arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsdelegation, som tillsatt en arbets- grupp med uppgift att pröva frågor om handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Vidare hänvisades till den forskning som bedrivs och som bl. a. syftar till att försöka beskriva faktorer som bidrar till att särskilt äldre och handikappade slås ut från arbetsmarknaden.

Med hänvisning till att frågan om de handikappades sysselsättningsmöjligheter ut- reds på skilda håll och från olika utgångs— punkter ansåg utskottet, att resultaten av dessa utredningars verksamhet borde avvak- tas innan man tar ställning till behovet av en särskild utredning om de handikappades sysselsättningssituation. Utskottet förklara— de, att man helt delade motionärernas upp- fattning om nödvändigheten av att bredda de handikappades sysselsättningsmöjligheter på den öppna marknaden. Trots omfattande

information och direkta stödinsatser har, noterade utskottet, inte det föreliggande sysselsättningsbehovet kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning. En växande andel handikappade får bl. a. sysselsättas i skyddad verksamhet. Utskottet ansåg det därför ange- läget, att den pågående utredningsverksam- heten på skilda håll bedrivs ”på ett sådant sätt att det blir möjligt att inom nära framtid ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas” (In U 1971 : 22). Utskot- tet lämnade som en öppen fråga om det därvid kommer att visa sig nödvändigt att ta upp de handikappades sysselsättning till en ny samlad bedömning innefattande avväg- ningen mellan arbetsgivares ansvar och sam- hällets engagemang.

Utskottets hemställan att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd bifölls av riksdagen utan debatt i november 1971.

I samband med att frågan om kvotering av arbetstillfällena behandlats i olika sam- manhang har givetvis de positiva och nega- tiva effekterna av en sådan åtgärd blivit belysta. Utredningen har gått igenom visst material och lämnar i det följande en kort redovisning av de skäl som oftast anförts för och emot.

4.8.4 Skäl för ett kvotsystem

1. En självklar fördel med bestämmelser om kvotering är att handikappade tillförsäkras en laglig rätt till anställning. I vilken ut- sträckning detta kan ske beror på den eller de kvoters storlek som bestäms. Kvotsys- temet verkar oavsett efterfrågan på arbets— kraft och har därför under tider av dämpat arbetskraftsbehov särskilt gynnsamma effek- ter för personer med handikapp. Dessa grup— per möter då speciellt stora svårigheter att få och behålla anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

2. Sett från den handikappades synpunkt brukar i de flesta sammanhang framhållas att den halvskyddade sysselsättningen och delar av arkivarbetet, som arbetsplatsmässigt är integrerat i det ordinarie arbetslivet, är att föredra framför särskilt anordnade arbets-

platser. De särskilt av samhället anordnade arbetsvårdsföretagen upplevs av en del som en segregerad arbetsplats. Med utgångspunkt från en dylik jämförelse torde en anställning med stöd av kvotbestämmelser upplevas som mindre särpräglad än att arbeta i t. ex. ett arbetsvårdsföretag.

3. Genom att handikappade med stöd av kvotbestämmelser tillförsäkras anställning i det ordinarie arbetslivet kan behovet av skyddad sysselsättning i dess olika former hållas tillbaka, vilket samhällsekonomiskt torde vara en fördel.

4. Ett kvotsystem torde vid vissa arbets- platser framtvinga en inventering av arbets- uppgifter lämpade för handikappade.

4.8.5 Skäl mot ett kvotsystem

]. Många har menat att svårigheter kan uppkomma att definiera begreppet handi- kapp och utifrån en given definition avgöra vem som är handikappad. Begreppet handi- kappad rymmer vitt skilda arbetshinder.

2. För att omfattas av reglerna för en kvotering torde erfordras någon typ av re- gistrering av de handikappade. En sådan registrering skulle, anses det, medföra en särbehandling och förstärka risken av att handikappade blir betraktade som en avgrän- sad grupp i samhället. Ett system med kvotering torde förutsätta att arbetsmark- nadsmyndigheterna men också företagen för ett aktuellt register över vilka som berörs av en kvotlagstiftning. Detta tillsammans har ansetts vara administrativt betungande upp- gifter.

3. Från i första hand handikapprörelsen har framhållits, att en kvotering skulle med- föra att handikappade fick en anställning p.g.a. en funktionsnedsättning och inte p. g. a. sina kvalifikationer.

4. En annan invändning har varit att arbetsgivare skulle låta registrera redan an- ställda eller endast skulle efterfråga personer med obetydliga handikapp och att systemets effekt därför skulle starkt begränsas. Mot en sådan tanke har å andra sidan framhållits möjligheten att handikappet graderas så att

arbetstagare med grava arbetshinder får räk- nas som mer än en enhet.

5. Ibland har förutsatts att ett dylikt kvotsystem kräver differentierad kvot, som bestäms med hänsyn till dels företagens möjligheter att kunna sysselsätta personer med handikapp, dels behovet av arbete för handikappade på orten. Man har därvid bl. a. pekat på olika förutsättningar för stora och små företag, olika branscher och frekvensen av lämpade arbetsuppgifter i olika företag och regioner. Som kanske mera en svårighet än en direkt nackdel i själva systemet har därvid nämnts svårigheterna som uppkom- mer att objektivt fastställa en för varje arbetsplats rätt avpassad kvot.

6. Motståndare till ett kvotsystem har pekat på risken att handikappade placeras i olämpliga arbetsuppgifter med dålig lön. Arbetsgivaren känner tvånget att anställa vederbörande och är då inte lika intresserad av att söka ”rätt man till rätt plats".

4.8.6 Andra åtgärder av tvingande natur

1 det föregående har endast behandlats en typ av åtgärder av tvingande natur för att tillförsäkra handikappade anställning på den öppna marknaden, kvoteringen av arbetstill- fällena till förmån för personer med handi- kapp. Jämte kvotlagstiftningen finns emeller- tid några ytterligare åtgärder som vid en samlad bedömning av frågan att genom särskild lagstiftning öka de handikappades sysselsättningsmöjligheter också bör beaktas. I några länder tillämpas en metod innebäran- de att svårt handikappade genom lagstiftning har företrädesrätt till ett antal sysselsätt- ningar. En jämförelse kan göras med den i några kommuner i vårt land praktiserade metoden att ge handikappade företräde vid etablering av kiosk och gatukök.

En annan metod, som synes beröra något fler personer, är att genom lagstiftning reser- vera vissa slag av arbeten för handikappade. Denna typ av åtgärd förekommer i bl.a. Storbritannien och Västtyskland. Enligt en uppgift från mitten av 1960—talet fanns i Storbritannien ca 2 000 hisskötare som var

registrerade och som erhållit arbetet p. g. a. handikapp. De utgjorde mer än 4/5 av samtliga hisskötare i landet vid den tidpunk- ten. Därav följer att samtliga dessa platser inte kunnat besättas med personer med handikapp. Andra arbeten som reserverats för handikappade är sådana som bud, vakt- mästare och tillsynsmän av olika slag. Metoden att lösa handikappades syssel- sättning med stöd av särskild lagstiftning har i vårt land till en del aktualiserats därav att den äldre arbetskraftens ställning på arbets— marknaden förbättrats genom sådana åt- gärder. åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden. Utan tvekan måste denna lag till sin karaktär anses ha mycket gemensamt med den typ av kvotering som tidigare behand- lats. Lagen bygger på den förutsättningen att länsarbetsnämnden utifrån arbetskraftens sammansättning i avseende på ålder skall avgöra om arbetsgivaren sysselsätter äldre personer i en utsträckning som nämnden anser är rimligt. Den avgörande skillnaden mellan en egentlig kvotlag och den här beskrivna lagen är den, att den förra anger en

Särskilt avses då lagen om vissa

viss procentuell andel (kvot, som kan vara flexibel) medan den andra utgår från en bedömning av vad som anses vara en, som lagen säger, ”rimlig” andel äldre i förhållan- de till samtliga anställda vid arbetsplatsen. Vid remissbehandlingen av förslagen till lagar med syfte att förbättra den äldre arbetskraftens sysselsättningssituation på den reguljära arbetsmarknaden framfördes från statens handikappråd den uppfatt- ningen att den ovan i korthet beskrivna lagen även borde omfatta ”övrig svårplacerbar arbetskraft”. I Kungl. Maj:ts proposition (1971: 107) tog departementschefen upp frågan om att begränsa lagstiftningen till enbart den äldre arbetskraften och framhöll: ”Vad jag i det föregående sagt om de äldres svårigheter på arbetsmarknaden gäller i stor utsträckning även andra grupper i samhället, främst de handikappade. Den omständig- heten att man nu — mot bakgrunden av den aktuella arbetsmarknadssituationen —

omedelbart ger sig i kast med den äldre arbetskraftens problem får inte tas till intäkt för uppfattningen att handikappades bekym- mer skulle ha en lägre angelägenhetsgrad. De handikappades sysselsättningsproblem är emellertid delvis svårare att lösa. Jag räknar med att den pågående utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. ägnar dem erforderlig uppmärksamhet”.

4.8.7 Överväganden och förslag 4.8.7.1 Allmänna överväganden

Inledningsvis har i detta avsnitt erinrats om de ökade svårigheterna för personer med nedsatt arbetsförmåga att få och behålla anställning på den ordinarie arbetsmarkna- den. Denna utveckling har bl. a. lett till att samhället ordnat särskilda skyddade arbets- former. Antalet sysselsatta i dylikt arbete har fördubblats under senaste femårsperio- den för att i början av 1972 uppgå till mer än 30 000 personer. Det kraftigt ökade behovet av skyddad sysselsättning har upp- märksammats från skilda håll. I det samman- hanget har risken för en tudelning av arbets- marknaden påtalats — en för den friska och välutbildade delen av arbetskraften och en för personer med handikapp av olika slag.

Samhällets insatser för att stödja svaga grupper på arbetsmarknaden har till helt nyligen enbart bestått av åtgärder av stimu- lans- och servicekaraktär, exempelvis ekono- miska bidrag till arbetsgivare isamband med anpassning av arbetsplatser, bidrag till arbets- biträde, halvskyddad sysselsättning, service från arbetsförmedlingen som allmänt rör anpassningen av arbetsmiljön till de aktuella behoven m. m. lnformationskampanjer av skilda slag har bedrivits om dessa gruppers arbetskraftsutbud.

Vissa av dessa åtgärder — främst då ökad information och försök att hjälpa till med anpassning av arbetsmiljön till arbetskraftens förutsättningar — har även tagit sikte på den äldre arbetskraften. För dessa har dock en ny utvecklingstendens i åtgärdsformerna vuxit fram under senare år. Sedan den 1 juli

1971 har sålunda den äldre arbetskraftens ställning på arbetsmarknaden förbättrats ge- nom lagstiftning, lag om anställningsskydd för äldre (l97lzl99) och '.ag om vissa åtgär- der för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (l97lz202). Lagstiftning som åtgärdsform är ny i den meningen att de nämnda lagarna har en generell omfattning.l

Den aktuella lagstiftningen skall enligt förarbetena ses mot bakgrunden av att den äldre arbetskraften drabbats särskilt hårt i samband med strukturförändringar på ar- betsmarknaden. Tidigare prövade sysselsatt— ningsfrämjande åtgärder har inte visat sig tillräckliga för att ge trygghet i anställningen eller att öka förutsättningarna för den äldre arbetskraften att få nytt arbete.

För den av andra skäl än hög ålder arbetshindrade arbetskraften har som nämnts sedan lång tid funnits ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärdsformer. Flera av dessa åtgärder har karaktären av ekonomisk stimulans och kompensation. Ar- betsgivaren kompenseras ekonomiskt för merutgifter i samband med att en arbetsplats anpassas till t. ex. en rörelsehindrads behov, eller får kontinuerligt statligt bidrag för det produktionsbortfall som uppkommer då en person med nedsatt arbetsförmåga anställes i halvskyddad sysselsättning. Utredningen har i det föregående lagt fram förslag om för- bättringar av dessa åtgärder. Behov av en lagstiftning kan uppkomma också för per- soner som på grund av handikapp har svårig- heter på arbetsmarknaden, Utredningen tar upp den frågan i följande avsnitt.

4.8.7.2 Utvidgning av äldrelagstiftningen?

Utredningen har ansett det motiverat att något mera ingående behandla lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre

1 För en begränsad del av arbetskraften har sedan lång tid tillbaka gällt vissa regler om sammansätt— ningen av arbetskraften, nämligen för den äldre byggarbetskraften. Reglerna är intagna i lagen ( 1963:268 ) om igångsättningstillstånd för bygg- nadsarbete.

arbetstagare på den öppna marknaden (19711202), (se avsnitten 4.2 och 4.8.6). Härvid har erinrats om de likheter i syssel- sättningshänseende som föreligger mellan personer med nedsatt arbetsförmåga p. g. &. handikapp och äldre. Detta har bl. a. fram- hållits av föredragande departementschefen i propositionen om förslag om införande av lagen. Att handikappade inte kom att omfat- tas av denna lag hörde enligt departements- chefen samman med att de handikappades sysselsättningsproblem är svårare att lösa. Han räknade med att utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. ägnar dessa grupper erforderlig uppmärksamhet.

I inledningen till detta avsnitt konstatera- des att handikappades sysselsättningssitua- tion på den ordinarie arbetsmarknaden _ trots betydande insatser från samhällets sida — snarare har försämrats än förbättrats. Utredningen konstaterade i det samman- hanget att även om statsmakterna förstärker de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med handikapp kan man befara att det endast sker en viss uppbromsning av den negativa utvecklingen. Utvecklingen är bl. a. beroende av den allmänna arbetskraftsefter- frågan, volymen och inriktningen av arbets- marknads- och regionalpolitiken, men också i vilken utsträckning som samhället är berett att ekonomiskt och på andra sätt främja de arbetshandikappades sysselsättning. Vid en bedömning av möjligheterna att inom den närmaste tiden i väsentlig mån öka sysselsätt- ningstillfällena för personer med nedsatt arbetsförmåga tvingas utredningen tyvärr konstatera, att en eventuell förbättring av sysselsättningsläget kan väntas först på litet sikt. De av utredningen idet föregående och detta kapitel behandlade åtgärderna av före- byggande och stödjande karaktär kommer därvid att vara väsentliga instrument.

Arbetsförmedlingen prövar sedan en tid en delvis ny arbetsmetodik. I samverkan med arbetsgivare- och arbetstagarepart inom resp. företag försöker man åstadkomma sådana arbetsförhållanden att redan anställda äldre arbetstagare och personer med arbetshinder kan behålla eller få annan anställning i

företaget. För dessa uppgifter har bildats anpassningsgrupper. Dessa har givetvis hela arbetsförmedlingens åtgärdsarsenal till sitt förfogande. De viktigaste instrumenten torde dock utgöras av dem som utredningen be- tecknat som stödjande arbetsvårdsåtgärder.

Tillämpningen av de lagar om anställ- ningsskydd och främjande av sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna markna- den (1971: 199; 1971 : 202). som nämnts om ovan, förutsätter att arbetsförmedlingen samverkar med arbetsgivare och arbetstagare. I de riktlinjer för anpassningsgruppernas verksamhet som är under utarbetande inom arbetsmarknadsstyrelsen — i samverkan med representanter för arbetsgivar— och arbetsta- garorganisationerna — kopplas de allmänna anpassningsåtgärderna samman med tillämp— ningen av dessa lagar. Anpassningsgrupperna kommer sålunda — beträffande den äldre arbetskraften — att bl. a. ha en lagstiftning till grund för sitt arbete. För arbetshandikap— pade » som ej omfattas av de 5. k. äldrelagar- na — har däremot grupperna inget författ- ningsstöd. Utredningen delar den meningen, som starkt kommit till uttryck i förarbetena till lagstiftningen, att metodiken måste vara, att söka tillvarata alla möjligheter att nå fram till lösningar i samförstånd med berör- da parter. Det är emellertid en brist att endast den ena av två arbetsmarknadsmässigt svaga grupper, vars problem i stor utsträck- ning är likartade, har stöd genom lagstift— ning. Mot den bakgrunden anser utredningen starka skäl tala för införandet av en lagstift- ning av samma innebörd som den som sedan 1971 gäller för främjande av sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbets- marknaden (I97l:202) att gälla också för personer, som p. g. a. handikapp har svårig- heter att få en anställning på den öppna arbetsmarknaden.

Det kan i detta sammanhang finnas anled- ning att erinra om att Landsorganisationen (LO) i sitt yttrande över betänkandet ”Be- redskapsarbete inom kontor och förvalt- ning” (Ds In 1971: 15) kom in på frågan om lagstiftningsåtgärder för främjande av syssel- sättning av arbetsmarknadsmässigt svaga

grupper. LO tog därvid klar ställning för att den nämnda lagen utvidgas till att omfatta också handikappade. Tidigare i detta avsnitt har framhållits att statens handikappråd vid remissbehandlingen av promemorian ”Den äldre arbetskraftens anställningstrygghet” (stencil In 197]: ]) uttalade sig för införan- det av en lagstiftning som också omfattade ”övrig svårplacerbar arbetskraft”. Handi- kapporganisationernas centralkommitté (HCK) kräver i ett handlingsprogram för sin verksamhet att handikappades anställnings- trygghet förbättras genom bl.a. generell lagstiftning som säkrar rätten till arbete. Centralkommittén har också uppvaktat rege- ringen med krav på en utvidgning av de s. k. äldrelagarna till att även gälla handikappade.

Utredningen är starkt medveten om svå- righeten att definiera och tolka begreppet handikappad på ett entydigt sätt. Som disku- terats mera ingående i kapitel 2 har handi- kappbegreppet i Sverige en mycket vid bety- delse, även vid en begränsning till den yrkesmässiga rehabiliteringen. Alldeles oav- sett den definition av personer som - om den gällande lagstiftningen utvidgades — skulle omfattas, torde begreppet handi- kappad inte vara användbart. Det kan i sammanhanget vara tillräckligt, att erinra om att många personer i det här landet med betydande funktionsnedsättningar har ordi- narie anställningar på den öppna arbetsmark- naden. Dessa är vad man i allmänhet beteck- nar handikappade, men ingalunda handi- kappade i sitt arbete, inte arbetshandi- kappade. En lagstiftning på det område som här avses skall, som utredningen ser det, enbart omfatta personer som på grund av fysisk, psykisk eller intellektuell funktions- nedsättning har betydande svårigheter att vinna insteg eller återinträde på den ordi- narie arbetsmarknaden. Om psykiska svårig- heter betingas — helt eller delvis — av beroendeframkallande medel bör självfallet också dessa personer, om förutsättningarnai övrigt uppfylls, omfattas av en eventuell lagstiftning. Detta påpekande motiveras av att dessa grupper ofta — bl. a. i arbetsvårds- statistiken — klassificeras som ”socialt” han-

dikappade. Begreppet ”socialt handikappad” torde knappast vara möjligt att använda vid en bestämning av vilka som skall omfattas av en eventuell lagstiftning. Därtill har begrep- pet en alltför vid innebörd. Som erinrats om kan svårigheter uppkomma att också tolka en given definition. Till detta kommer att ett arbetshandikapp sällan är statiskt utan varie- rar med hänsyn till funktionsnedsättningens inverkan på arbetssituationen vid en given tidpunkt. En bedömning av vem som enligt den definition som getts ovan skall omfattas av lagstiftningen torde endast kunna göras av arbetsförmedlingen, som genom arbets- vårdsutredning innefattande psykotekniska anlagsprov, arbetsprövning etc. torde ha de bästa förutsättningarna för att mera objek- tivt fastställa den egentliga arbetsförmågan.

Utredningen har utarbetat ett författ- ningsförslag, som utgår från lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden (1971 : 202).

4.8.7.3 Särskilt löneanslag för handikappade

Utredningen behandlar härefter behovet av eventuellt alternativ eller komplement till en lagstiftning med syfte att främja arbetshandi- kappades sysselsättning på den offentliga sektorn av arbetsmarknaden.

Som framgått av redovisningen över ak- tuell kvotlagstiftning i ett antal länder om- fattas i regel hela eller delar av den offentliga förvaltningen också av kvoteringen. Kvoten för statliga förvaltningsenheter avviker i några fall från den generella. Utredningen har tidigare i detta kapitel behandlat frågan om att i statlig Och kommunal förvaltning öka inslaget av personer med handikapp. Utredningen har därvid framlagt vissa för- slag, som om de genomförs, endast torde kunna förbättra de berörda gruppernas sys- selsättningsförhållanden på lång sikt. Even- tuellt kommer mera direkta åtgärder i syfte att öka arbetstillfällena för handikappade inom den offentliga sektorn att bli nödvändi- ga. Utredningen önskar i detta sammanhang väcka tanken på ett system som i den

utformning utredningen tänkt sig har lik- heter med en kvotering.

En invändning som har gjorts mot en kvotering av handikappade i förhållande till antalet anställda är att de handikappade löper risk att få sämre arbetsuppgifter än övriga därför att arbetsgivaren ”påtvingats” arbetskraften. Man skulle inte känna samma ansvar och visa samma intresse för denna grupp som för de ordinarie anställda.

Kritiker av kvotsystemet har också menat att ”kvotanställda” riskerar att få de sämst betalda arbetena vid företagen. Utan att ha tillgång till erfarenheterna i detta avseende från andra länder som infört kvotering torde de nämnda riskerna med ett dylikt system inte utan vidare kunna avfärdas.

Om vissa tvingande regler anses erforder- liga inom offentlig förvaltning torde even- tuellt ett system där en viss del (kvot) av en myndighets personalanslag reserveras för an- ställande av personer med nedsatt arbetsför- måga vara en lösning, som eliminerar de påstådda nackdelar, som är förenade med en kvotering av hittills prövat slag. Eventuellt torde ett dylikt system i viss utsträckning kunna vara ett komplement till en lagstift— ning av den typ som tidigare behandlats eller till och med ett alternativ.

Då utredningen i detta sammanhang dis- kuterar frågan att öka sysselsättningsmöjlig- heterna för handikappade över huvud taget inom den offentliga sektorn är det naturligt att se arkivarbetsverksamheten som en del därav. Ett system där anslagen för anställan- de av handikappade utgör en viss procent av myndigheternas totala personalanslag skiljer sig från arkivarbetsformen därigenom att systemet kan verka mera generellt. Anslagen till myndigheterna kan sålunda förenas med en föreskrift om att en viss del av anslagen skall användas för anställande av personal med nedsatt arbetsförmåga. I ett dylikt system ges handikappade en exklusiv rätt att få anställning. I vilken utsträckning detta kan ske bestäms självfallet av hur stor andel av personalanslagen (procenten/”löne- kvoten”), som avdelas för ändamålet. Arkiv- arbetsverksamheten däremot är beroende av

myndigheternas intresse att anställa personer med handikapp.

Statligt arkivarbete bedrivs även hos bl. a. ideella organisationer. Eventuella statliga bi- drag till deras verksamhet har i regel karaktär av allmänt driftbidrag och avser inte enbart personalkostnader. Av den anledningen torde ett system med "lönekvotering" inte utan vidare vara tillämpbart överallt där statligt arkivarbete för närvarande bedrivs. Arkivarbete kan också anordnas hos kom- munal myndighet eller förvaltning.

Arkivarbete som sysselsättningsform har nyligen belysts i en utredning av en arbets- grupp inom lnrikesdepartementet, som 1971 avgav betänkandet Beredskapsarbete inom kontor och förvaltning (Stencil In 1971: 15). Utredningen kommer i kapitel 5 att något utförligare redogöra för arbetsgruppens för- slag. I detta sammanhang finns det endast anledning att i korthet återge förslagen beträffande finansieringsformerna. Arbets- gruppen föreslog att den del av arkivarbetet som har karaktär av skyddat arbete omvand- las till särskilt beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. Statliga arbetsgivare och allmännyttiga organisationer erhåller enligt nuvarande regler hel kostnadstäckning för anställda i arkivarbete. Kommuner erhåller statsbidrag med 50% av lönekostnaderna. Arbetsgruppen har föreslagit att det statliga bidraget skall göras enhetligt och utgå med 2/3 av skäliga kostnader. Den återstående tredjedelen erhåller myndigheterna som sär- skilda medel under myndighetsanslagen för anställda personer i denna form av bered- skapsarbete. Utredningen rörande den skyd- dade sysselsättningen har i sitt yttrande 1 vad gäller finansieringsfrågan anfört relativt star- ka invändningar mot arbetsgruppens förslag.

Ett system som bygger på idén med anslag för anställande av handikappade i förhållande till det totala personalanslaget för resp. myndighet eller motsvarande torde ha vissa fördelar jämfört med arkivarbetsfor- men, även om den förändras i enlighet med den nämnda arbetsgruppens förslag.

En avgörande skillnad mellan arkivarbetet och det av utredningen skisserade systemet

ligger i arbetsgivareförhållandet. Arkivarbe- tare är anställda av arbetsmarknadsverket. Detta ger verksamheten en särprägel. l utred- ningens förslag är tanken att arbetsgivaren, som erhåller medel för personalkostnaderna, har helt och fullt arbetsgivareansvar. Därmed torde den i arkivarbetet i vissa fall stötande särbehandlingen kunna elimineras.

Det kan antas att det system som här diskuteras medför att myndigheten gör stör- re ansträngningar att tillgodogöra sig arbets- kraften jämfört med arkivarbetsformen, eftersom myndigheten får svara för lönekost- naderna genom ”egna” anslag. Om detta antagande är riktigt skulle det föreslagna systemet kunna ge en del effektivitetsvinster. Det kan därmed också antas att myndig- hetens uppmärksamhet ökar vad gäller den anställdes hälsotillstånd och rehabiliterings- förutsättningar och sätt att klara sina uppgif- ter, vilket i arkivarbetsverksamheten har varit eftersatt. En sådan ökad uppmärksam- het från arbetsgivaren men också från arbets- förmedlingen — som bör ha ett uppföljnings- ansvar _ bör verka gynnsamt för åtgärder — kanske omplaceringar — som syftar till att skapa de bästa förutsättningarna för arbete och trivsel för den enskilde.

Utan tvekan rymmer ett system med ”lönekvotering” en rad problem. Dess faktis- ka genomförande och effekter har utred- ningen inte kunnat bedöma. Systemet som sådant anser utredningen emellertid ha en rad påtagliga fördelar, varför en noggrannare genomgång av systemets effekter borde göras. Ett område som kan rymma en del problem är formerna för anställnings- och övriga lönevillkor. En ledande princip vid behandlingen av dessa frågor måste dock, menar utredningen, vara att i största möjliga utsträckning normalisera anställningsför- hållandena — om möjligt därhän att endast en formell skillnad kvarstår: att anslagen för anställande av personer med nedsatt arbets- förmåga utgår i särskild ordning. Den skill- nad som kan noteras blir således av en specifik administrativ art och för den enskil- de ointressant.

En viktig fråga att ta ställning till är på

vilket sätt en rätt avvägning kan ske mellan myndighetens intresse att avgöra vilka som skall anställas och arbetsförmedlingens. Utan att kunna anvisa någon generell lösning på den frågan torde, som utredningen ser det, en mera objektiv bedömning av presumtiva sökandes arbetsförmåga endast kunna göras av arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen har tillgång till en rad hjälpmedel i detta avseende, bl.a. arbets— prövning och psykotekniska anlagsundersök- ningar.

En annan viktig fråga gäller rekryteringen till de tjänster som inrättas genom ett dylikt särskilt löneanslag. I princip anser utred- ningen att endast nyanställning bör komma ifråga. Eventuellt skulle vissa avsteg från en sådan princip behöva göras. Det kunde t. ex. gälla personer som — utan anlitande av en anställningsform av föreslagen typ — löpte risk att mista sin anställning. Möjligen kan de regler som gäller och som utredningen före— slagit skall gälla för den halvskyddade syssel- sättningen ge viss vägledning i detta avseen- de.

5.1 Inledning

I de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetsvårdssökande ingår förutom skyddat verkstadsarbete även arkiv- och särskilt be- redskapsarbete. Dessa arbetsmarknadspolitis- ka medel har under 1960—talet fått en allt större betydelse. Arkiv- och särskilt bered- skapsarbete utgör många gånger ett komple- ment till skyddat verkstadsarbete i och med att dessa omfattar sådana yrkesområden, som inte alls förekommer eller förekommeri endast begränsad utsträckning vid verkstäder för skyddat arbete. Samtidigt kan dock konstateras att dessa två — i huvudsak med statliga medel finansierade åtgärder — ivissa delar av landet kommit att utgöra alternativ till skyddat verkstadsarbete. Detta förhållan- de har under senare år accentuerats i och med tillkomsten av kontorsarbetscentraler och industriella beredskapsarbeten, som de facto på många håll fått en betydelse för de arbetsvårdssökande motsvarande den som verkstäderna har. Av bl. a. nämnda skäl har det varit naturligt att utredningen något närmare försökt kartlägga bl. a. utvecklingen av arkiv- och särskilt beredskapsarbete, gäl- lande bestämmelser samt sammansättningen av arbetstagarna vid dessa. På en del håll i landet förekommer även att hemarbete er— bjuds arbetskraft med handikapp främst då gravt rörelsehindrade. Hur denna verksamhet är organiserad och vilken utveckling som ägt

De skyddade sysselsättningsformerna arkiv-, särskilt beredskaps- och hemarbete

rum kommer att behandlas i ett särskilt avsnitt.

5.2 Utvecklingen under 1960-talet och regional fördelning

I tabell 5.1 har angivits antalet sysselsatta arbetsvårdssökande i arkiv- och särskilt be- redskapsarbete 1960, 1965 och 1971 enligt _arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsstati- stik.

Tabell 5.1 Antalet sysselsatta arbetsvårds- sökande i arkiv- och särskilt beredskapsar- bete 1960, 1965 och 1971

Antalet sysselsatta arbets— vård ssökande i:

Arkivarbete Särskilt bered-

skapsarbete 1960 (medeltalet/ 1 månad) 1 45 3 — 1965 (31.12) 2545 34822 1971 (31.12) 91159 6 960 I 1960 gjordes ingen uppdelning av

beredskapsarbetena i allmänna och särskilda.

Enligt den särskilda sysselsättningsstatistiken för beredskapsarbetena var antalet sysselsatta i särskilt beredskapsarbete 20 822 i december 1971.

Av sammanställningen framgår att antalet sysselsatta i arkivarbete fördubblades mellan 1960 och 1965, varefter nära nog en fyrdubbling ägt rum. Det bör nämnas att andelen bland de i arkivarbete sysselsatta,

Tabell 5.2 Antalet sysselsatta arbetsvårdssökande i olika former skyddat arbete i slutet av åren 1965 och 1971

Antalet arbetsvårdssökande i Skyddad Arkiv- Särsk. bered- Halvsk. Samtliga olika skyddade arbetsformer verkstad arbete skapsarbeten arbete enl. AMS' arb.vårdsstatistik + hemarb. I slutet av 1965 abs. tal 5 217 2545 3482 150 11394 rel. tal 45,8 22,3 30,6 1,3 100.() I slutet av 1971 abs. tal 12 298 9159 6 960 1846 30 263 rel. tal 40,6 30,3 23.0 6.1 100,0

som ej är att betrakta som arbetsvårdssökan- de, har sjunkit under loppet av 1960-talet. Inslaget s.k. reguljärt arbetslösa f.n. upp- skattas till endast några procent. Under tiden 19654 1971 har de särskilda beredskapsarbe- tena ökat betydligt långsammare både i absoluta och relativa tal, innebärande att antalet sysselsatta arbetsvårdssökande vid en viss tidpunkt numera är väsentligt större i arkiv- än i särskilt beredskapsarbete. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens datastatistik upp- gick antalet arbetsvårdssökande, som den 31 december 1971 bereddes skyddat arbete genom de s.k. hemarbetscentralerna, till ca 650.

Den förhållandevis begränsade ökningen av särskilt beredskapsarbete under senare delen av 1960-talet har också inneburit att denna åtgärds betydelse för de arbetsvårds- sökande i förhållande till övriga skyddade arbetsformer minskat. Detta framgår av tabell 5.2.

1965 svarade sålunda särskilt beredskaps- arbete för nära en tredjedel av samtliga i skyddat arbete. Motsvarande andel 1971 var mindre än en fjärdedel. Mellan samma tidpunkter har däremot arkivarbetets andel ökat från drygt en femtedel till inte fullt en tredjedel. [ sammanställningen har också medtagits det skyddade verkstadsarbetet (inkl. hemarbete), som den 31.12.1971 svarade för 40 % av samtliga arbetsvårdssö- kande i skyddat arbete.

Såväl arkiv- som särskilt beredskapsarbete har en olika relativ betydelse i länen. Detta har illustrerats i tabell 5.3 i vilken angivits den relativa fördelningen på olika former skyddat arbete i de län, som 1970 hade den lägsta och den högsta andelen sysselsatta i arkiv- resp. särskilt beredskapsarbete. Tabel- len innehåller även de län, vars andelar låg närmast riksgenomsnittet.

Spännvidden mellan länen är som synes mycket stor. Vad avser arkivarbete svarar

Tabell 5.3 Andelen sysselsatta arbetsvårdssökande i olika former skyddat arbete i vissa län 1970

Andelen sysselsatta i olika Skyddad Arkiv- Särsk. bered- Halvsk. Samtliga skyddade arbetsformer i slutet verkstad arbete skapsarbeten arbete syssel- av 1970 i några län enl. AMS' + hemarb. satta manuella arb.vårdsstatistik

Stockholms län 48,3 43,8 6, 7 1,3 4 543 Uppsala län 24,1 51,6 19,4 5,0 883 Jönköpings län 66,7 16,0 11,8 5.5 1 126 Hallands län 42,2 26,7 19,0 12,2 510 Kopparbergs län 43,3 16,5 36,1 4,2 890 Västerbottens län 31,9 32,4 27,2 8,5 1 070 Hela riket 41,8 33,4 18,9 6,0 26 962 134 SOU 1972:54

detta som högst för över hälften och som lägst för endast 16 % av samtliga i skyddat arbete. Motsvarande tal för särskilt bered- skapsarbete är 36 resp. 7 %.

Den förhållandevis kraftiga ökningen av skyddat arbete under senare delen av 1960-talet har möjliggjorts bl.a. genom ökade statliga anslag. I nedanstående tablå har angivits arbetsmarknadsstyrelsens netto- utgifter budgetåret 1965/66 resp. anvisade medel för budgetåret 1970/71 för skyddat verkstads-, arkiv- och särskilt beredskapsar- bete.

Statens utgifter Nettoutgifter resp. anvisade för de olika medel budgetåret, mkr formerna skyd- dat arbete 1965/66 1970/71 Index (65/66 = 100)

Verkstäder för

skyddat arbete 25,7' 100,0' 389,1 Arkivarbete 27,8 125,0 449,6 Särskilt bered— skapsarbete 109,1 373,02 341,9

1 Bidrag till anordnande + driften av verkstäder för handikappade. 2 Som nämnts tidigare sysselsätts även ett betydande antal ej arbetsvårdssökande i särskilt beredskapsarbete.

Tablån ger bla vid handen att statens utgifter för skyddat arbete beloppsmässigt ökat mest till särskilda beredskapsarbeten, som dock ger sysselsättning jämväl åt ett betydande antal ej arbetsvårdssökande. Den relativa ökningen mellan budgetåren 1965/66 och 1970/71 har dock varit krafti- gast för arkiv- och skyddat verkstadsarbete.

5.3 Arkivarbete 5.3.1 Kort historik

Arkivarbetet tillkom år 1934 som arbetslös— hetshjälp åt kontorister m.fl. som inte kunde placeras i s. k. reservarbeten eller allmänna arbeten. Arkivarbetena blev en speciell form av reservarbete och arbets- uppgifterna kom till största delen att bestå av gallrings- och registreringsarbeten av olika slag i arkiv och bibliotek hos ämbetsverk och olika institutioner. Anknytningen till reserv- arbete innebar att som arbetsuppgifter skulle

väljas sådana som inte var aktuella för omedelbart utförande och att lönen inte borde överstiga den lägsta grovarbetarlönen på orten. Under de första åren sysselsattes i medeltal 2—300 personer i arkivarbete.

Efter hand visade det sig olämpligt med en lön som schablonmässigt anpassats till grovarbetarlönen och en särskild arkivarbe- tarlön infördes, som höjdes i takt med stegringen av levnadskostnaderna. Genom beslut av 1960 års riksdag infördes en differentiering av arkivarbetarnas löner i tre dyrortsgraderade lönegrupper.

Fram till 1943 användes arkivarbetena uteslutande som hjälpform för arbetslösa svenska medborgare. Från detta år togs arkivarbete i anspråk även för ett stigande antal flyktingar. 1945 utgjorde deras antal drygt 1 000 av i medeltal nära 1 400 sysselsatta. Från 1947 gick antalet flyktingar ned till ca 400 och höll sig de följande åren ganska konstant mellan 3 och 400 personer.

Under 1940-talet tillkom vid sidan om arkivarbetet även en särskild musikerhjälp. Genom denna fick arbetslösa musiker syssel- sättning som instruktörer och orkestermed- lemmar, med notskrivning, arbete i notbib- liotek och -arkiv, instrumentreparationer m.m. Musikerhjälpen utformades efter mönster av arkivarbetet.

5.3.2 Sammanfattning av nu gällande bestämmelser för arkivarbete

Inledningsvis kan det vara skäl att omnämna beskrivningen av arkivarbetet som sysselsätt- ningsform sådan den utformades i en depar- tementspromemoria 1963. Sålunda "klassifi- cerades” arkivarbetet som ”i mera vidsträckt bemärkelse” skyddad sysselsättning (Kungl. Maj:ts prop. 1963: 53 )'. l prop. 1966152 uttalade departementschefen bl.a. "Med hänsyn till det ökade behovet av skyddad sysselsättning i form av arkivarbete . . .” Arkivarbete och musikerhjälp är formellt en arbetslöshetshjälp. Bestämmelserna åter- finns i arbetsmarknadskungörelsen (19661368 omtryckt 1968z246 samt änd- ringar bl.a. i SFS 1970: 182, 197lz448).

Därutöver finns bestämmelser om arkivarbe- te och musikerhjälp i regleringsbrev och statsliggare. Som allmänna förutsättningar för arbetslöshetshjälp gäller bl. a. att sådan hjälp får meddelas arbetslös som:

1. är svensk medborgare eller tillhör stat med vilken Sverige träffat överenskom- melse om ömsesidighet i fråga om hjälp- åtgärder vid arbetslöshet,

2. fyllt 16 men ej 67 år,

3. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för annans räkning,

4. söker arbete genom den offentliga arbets- förmedlingen,

5. icke kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och för vilken icke heller annan åtgärd lämpligen kan vidtas för att underlätta en placering i sådant arbete,

6. behöver sådan hjälp på grund av arbetslös- het som varat minst fem arbetsdagar efter det ansökan om arbetslöshetshjälp gjordes (karenstid).

Arkivarbete kan antingen vara statligt eller kommunalt. Statligt arkivarbete anordnas vid statlig myndighet samt statsunderstödd eller annan allmännyttig institution. Kom- munalt arkivarbete anordnas vid kommunal myndighet.

Arkivarbete eller musikerhjälp anvisas arbetslös genom det arbetsförmedlingskon- tor där vederbörande är anmäld. Enligt arbetsmarknadskungörelsen har arbetsför- medlingen ett ansvar för att åtgärder vidtas för att ”främja att arbetslösa, som sysselsät- tes i arkivarbete eller musikerhjälp, så snart som möjligt övergår till arbete på den öppna marknaden”.

Vid statliga arkivarbeten samt arkivarbe- ten hos allmännyttiga organisationer bestri- des arkivarbetarnas löner helt av statsmedel. Likaså svarar arbetsmarknadsverket i viss utsträckning för kostnader för arbetsledning och förbrukningsmaterial. Till allmännyttiga institutioner m.fl. lämnas bidrag till sist- nämnda kostnader endast i undantagsfall. Bidrag utgår även till utgifter för tilläggspen—

sion, sjukförsäkring och yrkesskadeförsäk- ring.

Till kommunalt arkivarbete utgår statsbi- drag med 33 % av de av arbetsmarknadssty- relsen godkända lönekostnaderna för arbetet + 50% av de sociala och administrativa kostnaderna. Statsbidragen kommer därför i normalfallen att uppgå till 50 % av kommu- ners och landstings kostnader för arkivarbe- tare. Föreligger synnerliga skäl i visst fall får arbetsmarknadsstyrelsen höja statsbidraget till arkivarbete, som anordnas på ort med hög och långvarig arbetslöshet och sjunkande befolkningstal.

Allmänt gäller att före placering av arbetslös i arkivarbete eller musikerhjälp skall arbetsmarknadsstyrelsen eller vederbö— rande länsarbetsnämnd samråda med statens personalnämnd (enbart statsanställda). Av- sikten härmed är att före ev. placering i arkivarbete pröva alla möjligheter till anställ- ning på den ordinarie arbetsmarknaden.

Lön för arkivarbete utgår med belopp motsvarande löneklasserna 4—23 på statens löneplan A. I de fall arkivarbetet primärt avses som arbetsanpassning, dvs. att hjälpa en person att anpassa sig till en arbetsmiljö och träna upp arbetsförmågan, utgår en ersättning som svarar mot de belopp som utgår som utbildningsbidrag enligt arbets- marknadskungörelsen. Sådan ersättning kan utgå endast vid hänvisning till arkivarbete och musikerhjälp under begränsad tid som arbetsanpassning i huvudsakligt syfte att underlätta arbetsplacering eller utbildning.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen finns en lö- nedelegation. Ledamöter i delegationen är generaldirektören, som är ordförande, che- fen för styrelsens arbetsvårdsbyrå och fem andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. De fem ledamöterna jämte personli- ga suppleanter utses efter förslag av statens avtalsverk, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän- nens centralorganisation och Sveriges akade- mikers centralorganisation. Lönedelegatio- nen handlägger i styrelsens ställe ärenden om löneförmåner vid arkivarbete med undantag för frågor om anslagsframställning eller and-

ra frågor av principiell betydelse. Delegatio- nen har överlåtit till länsarbetsnämnderna att pröva inplaceringen i lägre lönelägen (löne- grupp A G). Delegationen skall regelbundet pröva lönesättningen för personer som under längre tid är sysselsatta i arkivarbete.

l anställningsförmånerna ingår arbetsle- dighet (semester) enligt bestämmelserna i semesterlagen . Vidare åtnjuter den som anvisas arkivarbete eller musikerhjälp grupp- livskydd.

Fr. o. m. budgetåret 1969/70 har möjlig- heter öppnats att inrätta personlig tjänst hos statlig myndighet eller institution för den som är sysselsatt i arkivarbete eller musiker— hjälp. En förutsättning för erhållande av personlig tjänst är att vederbörande under minst fem år med stor duglighet har fullgjort arbete hos myndigheten eller institutionen.

5.3.3 Tidigare gjorda utredningar om arkivarbete

Arbetsmarknadsstyrelsen lät i början av 1950-talet utreda med arkivarbetet samman- hängande frågor och föreslog år 1953 bl. a. att arkivarbetena skulle differentieras på en arbetslöshetshnje och en arbetsvårdslinje. Förslagen föranledde emellertid inga åtgär- der från statsmakternas sida. Arbetsmarknadsstyrelsen beslöt år 1960 att på nytt utreda arkivarbetsfrågan. Utred- ningen gick särskilt in på frågor om lönesätt- ningen och andra förmåner för arkivarbetar- na. Styrelsen tog dock inte upp utredningens förslag, utan föreslog för sin del att arkivar- betena skulle slopas och ersättas med bered- skapsarbeten för tjänstemän och liknande kategorier. De lämnade förslagen ledde en- dast till ett par ändringar av bestämmelserna. Även 1960 års arbetsmarknadsutredning behandlade arkivarbetsfrågan. Utredningen pekade bl. a. på att arkivarbetena var ensi— digt förlagda till orter med en omfattande statlig verksamhet. För att stimulera kom- munerna att i ökad utsträckning anordna egna arkivarbeten och därmed få en bättre spridning över' landet höjdes med anledning

av förslag av utredningen statsbidraget till kommunala arkivarbetsplatser.

5.3.3.l lnrikesdepartementets 1968

utredning

Under slutet av 60-talet blev arkivarbetet åter föremål för utredning, vilken närmast var föranledd av motioner i anslutning till prop. 1966: 52 om arbetsmarknadspolitiken. Översynen utfördes av en särskild arbets- grupp inom inrikesdepartementet under medverkan av sakkunnig från arbetsmark- nadsstyrelsen.

Den promemoria som utarbetades (ln Stencil 196823) innehöll förslag om bl.a. inrättande av personliga tjänster för vissa arkivarbetare. För personer som inte kan ifrågakomma för fast tjänst diskuterade utredningen tre alternativa sysselsättnings- former, nämligen:

l. Arkivarbetet inordnas under den av pri- mär- och sekundärkommunerna anord- nade skyddade verksamheten.

2. Arkivarbetet ändras till skyddat arbete inom förvaltning och kontor m.m.

3. Arkivarbete anordnas som beredskaps- arbete inom förvaltning och kontor m. m.

Mot den bakgrunden att arkivarbetet i så betydande grad kommit att anordnas vid statliga myndigheter och institutioner ansåg utredningen det inte realistiskt att inordna arkivarbetet under den primär— och sekun- därkommunalt bedrivna skyddade verksam- heten.

Enligt utredningen kunde det synas adek- vat att ersätta det nuvarande arkivarbetet med en form av skyddad sysselsättning. Man pekade därvid på utvecklingen av arkivarbe- tet som under 60-talet fått karaktären av skyddad sysselsättning genom att ett mycket begränsat antal arkivarbetare kunnat placeras i arbete på öppna marknaden. Mot formen skyddat arbete talade emellertid enligt utred- ningen bl. a. att ”denna sysselsättningsform kan upplevas som om den stämplat den hänvisade såsom ej placeringsbar på den

öppna arbetsmarknaden eller att han, åt- minstone tills vidare, har bedömts som ej rehabiliteringsbar”.

Utredningen stannade för förslaget att ombilda arkivarbetet till en form av bered- skapsarbete. Främsta skälet till att denna ändring föreslogs synes ha varit utvecklingen av tjänstemännens arbetsmarknad under se- nare år, som enligt utredningen visat på behov av mer differentierade beredskapsar- beten.

Utredningen förordade att de i arbets- marknadsverkets regi drivna s.k. kontorsar- betscentralerna skulle anordnas i större om- fattning. Kontorsarbetscentralernas uppgift borde enligt utredningen i första hand vara att tjäna som regulator vid svängningar i sysselsättningsläget. De borde också kunna bidra till att jämna ut nuvarande skillnaderi olika delar av landet när det gäller tillgången på arkivarbetsplatser. Vid centralerna borde också kunna placeras arbetslösa, som är i behov av en tids arbetsträning innan de placeras i beredskapsarbete vid myndighet eller institution. Utredningen lämnade dess- utom förslag om förbättrade löne- och andra anställningsförmåner.

Utredningens förslag behandlades av 1969 års vårriksdag. Förslaget att omvandla arkiv- arbete till en beredskapsform togs inte uppi propositionen. Övriga förslag redovisades emellertid och vann riksdagens godkännan- de.

5.3.3.2 1971 års översyn av arkivarbete och musikerhjälp utarbetad av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet

I augusti 1970 uppdrogs åt en arbetsgrupp inorn inrikesdepartementet att företa en översyn av gällande bestämmelser för arkiv- arbete och musikerhjälp (ln stencil 1971: 15). Huvtidsyftet med denna förnyade översyn har av utredningen angetts vara ”att söka förbättra arkivarbetsverksamheten som arbetsmarknadspolitiskt instrument. Att verksamheten redan nu fyller en väsentlig uppgift som sysselsättningsstöd för äldre och handikappade personer framgår också av

undersökningsresultaten. Mot denna bak- grund utgör verksamheten ett viktigt instru- ment vid _ den fortsatta utbyggnaden av samhällets åtaganden i form av skyddad sysselsättning och sysselsättningsskapande åtgärder för äldre och handikappade perso- ner”.

Det i nyssnämnda citat antydda förhållan- det att arkivarbete och musikerhjälp är att betrakta som dels en form av skyddad sysselsättning och dels en sysselsättningsska- pande åtgärd för att bereda reguljärt arbets- lösa arbete föranledde utredningen föreslå att arkivarbete och musikerhjälp utmönstras som särskilda begrepp. De verksamheter som omfattas däri borde enligt utredningen i stället inordnas under allmänna resp. sär- skilda beredskapsarbeten. Arbetsgruppen förordade att allmänt beredskapsarbete inom kontor och förvaltning inordnas i arbets- marknadsverkets åtgärdssystem mot kon- junktur- och strukturbetingad arbetslöshet.

Den del av arkivarbetsverksamheten och musikerhjälpen, som har haft karaktär av skyddad sysselsättning för äldre och handi- kappade föreslogs bli ersatt av särskilt beredskapsarbete inom kontor och förvalt- ning. Verksamheten borde enligt utredning- en också formellt inordnas i arbetsvårdens åtgärdssystem och handläggningen bedrivas enligt likartade principer som gäller för övriga arbetsvårdsåtgärder.

En annan utgångspunkt för utredningens överväganden var att finna ett finansierings- system för arkivarbetsverksamheten som möjliggör en ”samlad bedömning av behov av arkivarbete iförhållande till myndigheter- nas totala personalbehov, personalresurser och arbetsuppgifternas angelägenhetsgrad o. dyl.". Trots den betydande resursförstärk- ning som ”arkivarbetarna" innebär för berör- da myndigheter sker anvisning av arbetssö- kande i huvudsak med hänsyn till behovet av sysselsättningsskapande åtgärder för den en- skilde. Strävan var även att så långt som möjligt eliminera de faktorer som medför att arbetstagarna i arkivarbete fortfarande i vissa avseenden intar en särställning på arbetsplat- serna. Tre olika alternativa finansierings-

system diskuterades av utredningen. Man stannade för ett som innebär att myndig- heter och organisationer får svara för så stor del av kostnaderna för arbetstagarna, som i princip prestationsförmåga som gäller för placering. Med hänsyn till utredningens förslag att personer med full förtidspension i princip inte skall komma i fråga för särskilt bered- skapsarbete inom kontor och förvaltning kommer högsta pensionsgrad för arbetstaga- re i denna form av skyddat arbete bli 2/3 förtidspension. Dessa arbetstagare förutsätts kunna bidra till sin försörjning med en arbetsförmåga som uppgår till minst 1/3 av den normala i det arbete han eller hon fullgör. ”Detta skulle innebära att statsbi- drag från arbetsmarknadspolitiska anslag fick utgå med 66% av skäliga kostnader till statliga och kommunala myndigheter eller allmännyttiga institutioner som anställer per- soner i särskilt beredskapsarbete inom kon— tor och förvaltning . .. De statliga myndig- heterna föreslås erhålla särskilda medel för bestridande av den kostnadsdel som följer med anställande av arbetstagare i särskilt beredskapsarbete. Medlen bör anvisas som en delpost under anslagsposten 'lönekostnaderi myndighetsanslaget'. Arbetsmarknadsstyrel- sen betalar ut sin kostnadsdel på rekvisition av myndigheten, som sedan svarar för löne- utbetalningen till arbetstagare”.

Vad avser lönefrågorna för arbetstagare i särskilt beredskapsarbete för kontor och förvaltning förordade utredningen att dessa bör regleras genom ett kollektivavtal. Utred— ningen ansåg vidare att samordning bör ske av löne- och pensionsförmåner enligt samma regler som tillämpas för arbetstagare vid verkstäder för skyddad sysselsättning.

Enligt utredningen kan kontorsarbets- centralernas tillkom-st i viss mån ses som en konsekvens av en tidigare ensidig produk- tionsinriktning inom den kommunala arbets- vården. De skyddade verkstäderna erbjuder dock idag mer differentierade sysselsätt- ningsmöjligheter. Dessa och kontorsarbets- centralerna har sålunda ur produktionssyn- punkt, men också om man ser till allmänna

svarar mot värdet av den lägsta

löne- och anställningsvillkor, kommit att likna varandra. Under senare år har också skett en utveckling vid kontorsarbetscentra- lerna mot en marknadsmässig debitering av utförda arbeten. Enligt utredningen borde det "därför övervägas huruvida kontorsar- betscentralerna skall inordnas i den kommu- nala skyddade sysselsättningen eller kvarstå som en form av statlig arbetsvårdsåtgärd. Denna fråga får dock som förut nämnts upptas till prövningi samband med behand- lingen av de förslag som utredningen rörande den skyddade sysselsättningen beräknas framlägga under våren 1972”.

De 1969 införda bestämmelserna om personliga tjänster har inte lett till åsyftat resultat. Med hänsyn härtill samt de admi- nistrativa problem som förevarit menade utredningen att detta system bör ersättas av andra åtgärder för att bereda personer i särskilt beredskapsarbete fast anställning vid myndigheterna.

5.3.4 Vissa uppgifter om arkivarbetarnas sammansättning inhämtade vid 1971 års arkivarbetsöversyn

I den mån uppgifter har funnits att tillgå har jämförelser gjorts mellan anställda i arkivar- bete och anställda vid skyddade verkstäder. Uppgifter om den senare gruppen har häm- tats från arbetsmarknadsstyrelsens arbets- vårdsstatistik samt från utredningens sär- skilda undersökningar. Samtliga uppgifter avser 1970.

Kön, civilstånd, försörjningsplikt

Av samtliga sysselsatta i arkivarbete utgjorde kvinnorna 42 %. Deras andel var därmed inte oväsentligt högre än i skyddat verkstadsar- bete (28 %). Skillnaden förklaras ihuvudsak av att arkivarbete anordnas inom yrkesom- råden med traditionellt större inslag av kvinnlig arbetskraft. 42 % av arkivarbetarna var gifta mot 35% av de anställda vid skyddade verkstäder. I den förra gruppen hade 21 % försörjningsplikt gentemot min- derårigt barn eller icke förvärvsarbetande

Tabell 5.4 Relativ åldersfördelning av sysselsatta arbetsvårdssökande i arkiv- och skyddat verkstadsarbete 1970

Ålder

—20 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Arkivarbete 0,6 2,2 7,5 11,1 27,2 43,0 8,3 Skyddad verkstad 2,6 7,4 14,7 14,5 25,1 31,6 4,1 Samtliga arbets- vårdssökande 8,7 12,2 21,9 17,8 21,1 16,6 1,6

make eller maka medan andelen för anställda vid verkstäderna uppgick till 30 %.

Ålder

Av tabell 5.4 framgår den relativa fördel- ningen på ålder för anställda i arkivarbete och verkstäder för skyddat arbete. Medianåldern för arkivarbetare uppgick till 55 år, för anställda vid skyddade verkstä- der till 50 år och för samtliga arbetsvårdssö- kande till 39 år. Åldersskillnaden mellan de två arbetsvårdsformerna torde i huvudsak förklaras av att inom verkstadsarbetet har gjorts särskilda insatser för att sysselsätta psykiskt utvecklingsstörda, som i regel är unga. Dessutom är arkivarbetet i större

utsträckning än skyddat verkstadsarbete en arbetslöshetshjälp för åldershandikappade.

A rbetshinder

Den relativa fördelningen på arbetshinder för anställda i arkivarbete och verkstäder för skyddat arbete framgår av tabell 5.5.

Stora avvikelser mellan de bägge syssel- sättningsformerna förelåg ifråga om intellek- tuellt arbetshindrade och de som betecknas som ”övriga socialt arbetshindrade”. Nästan 16 % av de anställda vid verkstäderna utgjor- des av personer med begåvningshandikapp för vilka, som nämnts, det har gjorts särskilda insatser. Inom arkivarbetet utgjorde motsvarande andel handikappade mindre än

Tabell 5.5 Relativ arbetshinderfördelning av sysselsatta arbetsvårdssökande i arkiv- och skyddat verkstadsarbete 1970.

Arbetshinder Arkivarbete Skyddad Samtliga arbets- verkstad vårdssökande

% % %

Lungsjukdom 9,0 10,3 7,1 Hörselskada 1,5 1,1 1,5 Synskada 1,6 1,5 2,2 Hudsjukdom 0,9 0,6 1,9 Hjärt- och kärlsjukdom 6,8 4,8 4,1 Ryggsjukdom 12,7 13,3 17,2 Annat rörelsehinder 16,5 16,0 17,3 Epilepsi 1,3 1,8 1,1 Ovrig somatisk sjukdom 7,7 5,4 7,7 Awikande personlighet 0,8 0,8 0,7 Psykisk sjukdom 18,9 18,5 16,8 Alkoholism, narkomani 4,6 7,6 9,0 Intellektuellt arbetshinder 0,8 15,7 2,9 S_ocial missanpassning 0,7 0,8 7,7 Övriga socialt arbetshindrade 16,1 1,8 2,9

Summa 100,0 100,0 100,0 Absoluta antalet 8 510 11 122 95 599

] %. Det i stort sett omvända förhållandet gällde för den andra gruppen till vilken hänförs personer som p. g. a. ålder, ortsbun- denhet, Språksvårigheter m.m. inte kunnat få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Tidigare yrkesverksamhet

De anställdas yrkesverksamhet före arkivar- bete arbete vid skyddad verkstad framgår av tabell 5.6. Till grund för uppgif- terna ligger samtliga sysselsatta. Dessutom har medtagits uppgifter om samtliga arbets— tagare på arbetsmarknaden enligt arbets- kraftsundersökningen för tredje kvartalet 1970.

Medan en knapp tredjedel av arbetskraf- ten i dess helhet sysselsattes inom tillverk- ningsarbete, byggnads- och anläggningsarbe- te, maskinskötsel rn. m., hade mer än hälften av de anställda vid verkstäderna sådan yrkesbakgrund. Bland personer i arkivarbete låg andelen, inte oväntat, på en lägre nivå. Något över en fjärdedel hade en yrkesbak- grund som var hänförbar till de nämnda områden. [ förhållande till arbetskraften i sin helhet var personer i arkivarbete överrepre- senterade i kameralt och kontorstekniskt arbete, kommersiellt- och servicearbete.

resp.

Av 647 personer som ingick i en enkätunder- sökning som genomfördes av 1971 års arkivarbetsöversyn noteras att 22 % av an- ställda i arkivarbete erhöll ett ekono- miskt stöd i form av sjukbidrag, förtidspen— sion, livränta etc. Motsvarande andel bland anställda vid verkstäderna uppgick till 49 %. Det var sålunda mer än dubbelt så vanligt att dylikt stöd erhölls vid sidan om lönen för dessa. Redovisningen i övrigt begränsas i detta sammanhang till endast en av förekom- mande stödformer.

Den mest frekventa ekonomiska stödfor- men var förtidspension tillsammans med sjukbidrag för bägge sysselsättningsformerna. Frekvensen var dock väsentligt olika. 4,4 % av arkivarbetarna erhöll sådant ekonomiskt stöd men inte mindre än 25 % av de anställda vid verkstäder för skyddat arbete. Det bör här understrykas att den senare siffran gäller exkl. psykiskt utvecklingsstörda med anställning vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder eller avdelningar. An- märkningen görs därför att förtidspension är synnerligen vanlig bland dessa handikappade.

Tabell 5.6 Relativ fördelning på yrke före anställning i arkiv- och skyddat verkstadsarbete 1970 Näringsgren (NYK) Arkivarbete Skyddad AKU 3:e kvar- % verkstad talet 1970 % % (O) Tekniskt, naturvetenskapligt, samhälls— vetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete 12,6 1,5 19,2 (1) Administrativt arbete 1,2 0,0 2,4 (2) Kameralt och kontorstekniskt arbete 15,1 1,7 11,1 (3) Kommersiellt arbete 14,1 2,2 8,7 (4) Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete 2,5 9,4 8,4 (5) Gruv- och stenbrytningsarbete 0,0 0,4 ingår i (7—8) (6) Transport- och kommunikationsarbete 3,9 3,8 6,5 (7 — 8) Tillverkningsarbete/maskinskötsel 27 ,0 54,8 31,4 (9) Servicearbete 17,2 17,3 12,2 (X) Arbetskraft, arbete ej hänförbart till annat yrkesområde 6,5 8,8 —

Arkivarbetarnas prestationsförmåga i förhål- lande till s.k. normalarbetstagare, dvs. vad fast anställd personal med motsvarande arbetsuppgifter normalt utför, skattades av arbetsgivaren enligt särskilda skalor. Arbets- förmågan skulle bedömas dels kvantitativt, dels kvalitativt, dels också sammanvägd. Redovisningen begränsas till den relativa fördelningen över bedömd sammanvägd ar- betsförmåga. Anställda vid kontorsarbets- centraler ingår inte i studien. Detta för— tjänar att påpekas eftersom arbetsförmågan hos dessa genomsnittligt synes ligga lägre enligt de uppgifter som erhållits. För anställ- da vid skyddade verkstäder har arbetsför- mågan bedömts i ett par undersökningar. P. g. a. olikartad redovisning kan emellertid endast några få jämförelser göras. Vad först gäller anställda i arkivarbete noteras att endast 1 % bedömdes ha en arbetsförmåga som understeg 30 %. Endast 7 % bedömdes ha en arbetsförmåga som låg under hälften av en normalprestation. Därav följer att den genomsnittliga arbetsprestationen låg relativt högt. Inte mindre än 37 % bedömdes ha en arbetsförmåga som låg mellan 90 och 100 %. Det bör understrykas att det varit synnerli- gen svårt för uppgiftslämnarna att ge en rättvisande bedömning av arbetsförmågan.

De två av utredningen gjorda undersök- ningar över anställda vid skyddade verkstä- der har visat att 22—23% uppges ha en arbetsförmåga som ligger under 1/3 av en normalprestation. Mer än 50 % bedömdes i den ena undersökningen ha en arbetsförmåga som understeg hälften av en normalpresta- tion, vilket skall jämföras med 7% för anställda i arkivarbete. Det synes således som om arkivarbetarna i regel har en hägre arbetsförmåga jämfört med anställda vid verkstäder för skyddat arbete. En förklaring är inslaget arbetslösa ej handikappade i arkivarbete. Som nämnts tidigare kan dock denna andel f. n. uppskattas till endast några procent.

5.3. 5 Kontorsarbetscentralernas utveckling och uppgifter

Under i huvudsak senare hälften av 1960- talet har den tidigare traditionella arkivar- betsformen hos statliga och kommunala myndigheter samt allmännyttiga organisatio- ner kompletterats med särskilda arkivarbets- platser. Dessa kallas kontorsarbetscentraler och drivs av arbetsmarknadsverket genom länsarbetsnämnderna. Som framgår av bilaga 3 var i slutet av 1966 114 arkivarbetare sysselsatta vid 9 kontorsarbetscentraler. Den 31 december 1971 hade kontorsarbetscen- tralernas antal ökat till 42 och antalet arkivarbetare: till 1 215.

En av orsakerna till denna utbyggnad torde vara att den kommunala arbetsvården tidigare i endast begränsad utsträckning kunnat erbjuda arbetsuppgifter för de arbets- vårdsbehövande utanför de mer renodlade tillverkningsyrkena. En annan trolig orsak har varit svårigheterna på en del håll att få till stånd en utbyggnad av de kommunala arbetsvårdsverkstäderna, som motsvarat det föreliggande behovet av skyddat arbete.

Kontorsarbetscentraler fanns i slutet av 1971 i samtliga utom Kalmar län. I flertalet län finns 1 eller 2 centraler. I några finns dock fler: Malmöhus (3), Älvsborgs (3), Skaraborgs (3), Värmlands (4), Västman- lands (4) och Gävleborgs län (3). Antalet sysselsatta arkivarbetare vid kontorsarbets- centralerna varierar från 5—20 upp till 60—80. Den största hade 78 sysselsatta den 31 december 1971 (Göteborgs kommun).

De typer av arbetsuppgifter som utförs vid centralerna kan delas upp i tre olika huvudgrupper. Den första innebär pappers- hantering av olika slag, dvs. tryckning, stencilering, duplicering, häftning osv. Ar- betsförmedlingens platslistor intar här en väsentlig del av arbetet på ett flertal centra- ler. Den andra gruppen är arkiv- och restau— reringsarbete, t.ex. lagning av kartor o.d. Den tredje gruppen omfattar pappers- och bokbinderiarbeten av allehanda slag. Upp- dragsgivare är till en överväldigande del statliga och kommunala myndigheter. En-

dast i begränsad utsträckning förekommer privata uppdragsgivare.

Enligt sedan 1969 gällande bestämmelser skall kontorsarbetscentralerna i princip ta ut ersättning för utförda tjänster efter mark- nadsmässiga grunder. Tidigare utfördes som regel arbetena mot att de uppdragsgivande myndigheterna betalade materielkostnader— na. De nya reglerna innebär att en betydande omställning av verksamheten vid centralerna successivt måste genomföras. Omställningen försvåras av att de statliga och kommunala myndigheterna oftast inte förfogar över erforderliga medel för att betala kontorsar- betscentralernas tjänster.

Debitering till marknadsmässiga priser skedde under 1970 vid 17 centraler. Ingen central hade marknadsmässig prissättning på samtliga arbetsuppgifter, men vissa, bl. &. de i Örebro och Västmanlands län, hade en hög andel med marknadsmässigt debiterade ar- betsuppgifter.

5.4 Särskilda beredskapsarbeten för svår- placerad arbetskraft

5.4.l Kort historik och gällande bestämmelser

Beredskapsarbetet var från början en hjälp- form avsedd för enbart arbetslösa, men har efter hand i stor utsträckning kommit att tas i anspråk för att bereda handikappade sysselsättning. Anslagstekniskt skiljs de två beredskapsformerna åt. Anslaget för bered- skapsarbete åt handikappade benämns siir- skilda beredskapsarbeten. Övriga, dvs. arbets- lösa utan nedsättning i arbetsförmågan, sysselsätts inom allmänna beredskaps- arbeten. Reglerna för beredskapsarbeten är intagna i arbetsmarknadskungörelsen (SFS l966:368, omtryckt 19682246 med änd- ringar).

Till särskilda beredskapsarbeten anvisas två huvudkategorier arbetslösa, nämligen dels arbetslösa som inte är fullt arbetsföra p. g. a. fysiska, psykiska eller sociala arbets"- hinder och äldre lokalt bundna eller av annan anledning svårplacerade, dels s.k.

specialanvisade. Till den senare gruppen räknas personer med alkoholbesvär, krimi- nellt belastade, elever från ung- domsvårdsskolor samt sökande från den slutna psykiatriska vården. De först nämnda grupperna sysselsätts huvudsakligen inom s.k. T-arbeten medan övriga arbetar vid specialarbetsplatser, vilket som regel innebär att dessa personer bor kollektivt i nära anslutning till arbetsplatsen. T-arbetena drivs huvudsakligen i kommunal regi och består till största delen av upprensning av skogs- och strövmarker, stränder och badplatser, enklare anläggningsarbeten m.m. Specialar- betsplatserna drivs som regel i statlig regi och arbetsobjekten utgörs vanligen av skogsvårds- och vägarbeten samt anläggande av vatten- och avlopp. För flertalet personer från den psykiatriska sjukvården organiseras arbetet genom skogsvårdsstyrelserna.

En ytterligare arbetsform är de industriel- la beredskapsarbetena som tillkommit under senare år. Syftet med dessa arbeten är att i samband med driftnedläggelser och andra friställningar av arbetskraft snabbt erbjuda en temporär åtgärd i avvaktan på en mera varaktig lösning av arbetsfrågan. Dessa bered- skapsarbeten drivs huvudsakligen i arbets- marknadsstyrelsens egen regi. En utförligare presentation av dessa görs i avsnitt 5.4.3.

5.4.2 Vissa uppgifter om de sysselsatta i särskilda beredskapsarbeten

1 olika former av beredskapsarbete för handikappade och i övrigt svårplacerade har under senare år sysselsatts mellan 4 500 och 6 000. Enligt den senast tillgängliga uppgif- ten (arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårds- byrås s.k. datastatistik), januari 1972, var 7 215 placerade i sådant beredskapsarbete. Det bör i sammanhanget erinras om att denna redovisning grundar sig på den statis- tik som byrån erhåller från länsarbetsnämn- dernas arbetsvårdsexpeditioner. Genom att ett inte oväsentligt antal personer erhåller "arbete vid särskilda beredskapsarbeten utan att anvisningen föregåtts av formell arbets- vårdsutredning och därför inte noterats i

arbetsvårdens statistik, är de uppgivna talen betydligt mindre än det faktiska antalet sysselsatta vid dessa. Beredskapsarbetets ganska påtagligt i de olika länen, vilket framgår av tabell 5.7. Antalet sysselsatta (december 1971) har även relaterats till samtliga arbetsvårdssökande under året.

omfatting varierade

Tabell 5.7 Antalet sysselsatta arbetsvårds- sökande enl. den manuella av-statistiken i särskilda beredskapsarbeten 1971, länsvis

Län Antal syssel- Sysselsatta i % av satta arbets- samtliga arbets- vårds- vårdssökande sökande

Stockholm 502 4,2 Uppsala 237 9,1 Södermanland 205 6,7 Ostergötland 281 8,3 Jönköping 215 8,1

Kronoberg 193 10,1 Kalmar 172 7,0 Gotland 309 24,6 Blekinge 168 9,3 Kristianstad 103 5,2 Malmöhus 330 4,9

Halland 1 14 6,3 Göteborgs o. Bohus 641 8,9 Alvsborg 321 9,1 Skaraborg 303 14,2 Värmland 314 11,8 Orebro 361 12,4 Västmanland 154 5,2 Kopparberg 271 8,2 Gävleborg 348 9,9 Västernorrland 230 5,4 Jämtland 135 6,7 Västerbotten 335 12,5 Norrbotten 279 6,2

Hela riket 6 5 21 7,8

Sammanställningen visar att beredskaps- arbete för handikappade och andra som varit svårsysselsatta hade väsentligt olika be- tydelse som sysselsättningsalternativ i de olika länen. Mätt i förhållande till antalet arbetsvårdssökande utgjorde de sysselsatta mellan 4 och 25 % med ett medeltal på omkring 8 %. Stockholms och Malmöhus län hade de lägsta andelarna. Den tredje stor- stadsregionen däremot, Göteborgs och Bohus län, hade något över genomsnittlig andel. Den relativt sett högsta andelen redovisas för Gotland där den var tre gånger så stor som för landet i dess helhet. Det kan betecknas

som något överraskande att endast ett av de fyra nordligaste länen låg över riksgenom- snittet. Det ligger nära till hands anta att vissa felaktigheter föreligger i redovisningen, sannolikt betingade av den nära koppling som främst i norrlandslänen råder mellan allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Tillgången på arbetsobjekt lämpade för sär- skild-a beredskapsarbeten kan också ha inver- kat.

Arbetshinder

Som tidigare nämnts har särskilt beredskaps- arbete i form av s.k. specialarbetSplatser anordnats för vissa grupper av arbetsvårdens sökande. Helt naturligt ser därför samman- sättningen av de sysselsatta ur arbetshin- dersynpunkt jämfört med samtliga arbetsta- gare iskyddad sysselsättning rätt annorlunda ut, vilket belyses av tabell 5.8. Uppgifterna avser den 31.12.1971 och är hämtade från arbetsvårdsbyråns datastatistik.

Tabell 5.8 Relativ arbetshinderfördelning av de sysselsatta arbetsvårdssökande i särskilt beredskapsarbete 1971, datastatistiken

Arbetshinder Sysselsatta i Deras andel särskilt be- av samtliga i redskaps— skyddad sys- arbetc selsättning, %

Lungsjukdom 409 20,5 Hörselskada 46 11,8 Synskada 46 10,3 Hudsjukdom 37 15,6 Hjärt- och kärl-

sjukdom 151 10,5 Ryggsjukdom 673 17,0 Annat rörelsehinder 402 9,1 Epilepsi 33 7,6 Ovriga somatiska

sjukdomar 255 13,9 Avvikande person-

lighet 70 31,0 Psykiska sjukdomar 804 15.8 Alkoholism/nar-

komani 2 273 59,7 Intellektuellt

arbets- hinder 216 9,6 Social missanpassning 807 81,1 Annat arbetshinder

av social karaktär 738 27,1 Totalt 6 960 23,0

Av tablån kan tydligt utläsas de särskilda insatser som görs för grupperna alkoholska- dade och s. k. socialt missanpassade, varmed i första hand avses personer med kriminellt förflutet.

5.4.3 Industriella beredskapsarbetens utveckling och uppgifter

De traditionella på utomhusarbeten inrikta- de beredskapsarbetena har under senare hälften av 1960-talet kompletterats med s. k. industriella beredskapsarbeten. Denna syssel- sättningsskapande åtgärd aktualiserades i samband med det stora antalet nedläggningar inom bl. a. textil- och konfektionsindustrin i mitten av 1960-talet och åren strax därefter. Det visade sig svårt att med de tidigare prövade arbetsmarknadspolitiska medlen lö- sa sysselsättningsproblemen för en del av den arbetskraft som friställdes p. g. a. nedlägg- ningarna. För framför allt den berörda något äldre och särskilt för den äldre kvinnliga arbetskraften visade sig detta vara fallet.

Antalet industriella beredskapsarbeten som i slutet av 1966 var endast 2 hade fram t.o.m. årsskiftet 1971/72 ökat till 52. Mellan samma tidpunkter har antalet anvi- sade arbetslösa, som bereds sysselsättning vid dessa ökat från 24 till ca 1 500. Antalet industriella beredskapsarbeten vid årsskiftet 1971/72 med fördelning på län och med uppgift om antalet platser framgår av tabell 5.9.

Tabellen ger vid handen att de industriella beredskapsarbetena främst är koncentrerade till de sju s.k. skogslänen samt Älvsborgs och Örebro län. Dessa 9 län svarade för 40 av de totalt 52 industriella beredskapsarbetena. I Älvsborgs och Örebro län var antalet platser 228 resp. 195. Det kan som jämförel- se nämnas att antalet sysselsatta i de skyd- dade verkstädernai december 1971 var 535 i Älvsborgs och 322 i Örebro län.

1 bilaga 3 har en förteckning gjorts av samtliga industriella beredskapsarbeten, som var igång vid årsskiftet 1971/72. I denna har även angivits den huvudsakliga produk— tionen vid varje arbetsplats. Att bransch-

Tabell 5.9 Antalet industriella beredskaps- arbeten och platser vid dessa årsskiftet 1971/72, länsvis

Län Antal platser

Uppsala (1) 20 Ostergötland (1) 150

Kalmar (1) 20 Gotland (1) 15 Kristianstad (2) 15 + 30 = 45 Halland (1) 30 Göteborgs o.

Bohus(2) 50+50=100 Alvsborg (6) 100+45+15 +15+20+33

= 228

Skaraborg (3) 40 + 25 + 25 = 90 Värmland (3) 27 + 20 + 5 = 52

Orebro(7) 55+40+15+15+20+10 +40 = 195

Kopparberg (3) 25 + 35 + 15 = 75 Gävleborg (4) 8+35 +15 +33=91 Västernorrland (4) 80 + 15 + 15 + 30 = 140 Jämtland (6) 35 +25 +35 +35 +15 +10 = 155 Norrbotten (5) 30 + 30 + 17 + 15 +40 =132 Västerbotten (2) 30 +15 = 45

inriktningen av de industriella beredskaps- arbetena delvis påminner om de skyddade verkstäderna framgår av nedanstående tablå, där de sammanlagt 1 588 platserna fördelats på branscher:

Metallverk städer 342 Träbearbetningsverkstäder 305 Konfektionsverkstäder 405 Skoindustriverkstäder 230 Diverse arbeten 240 Kommunala objekt 66 Totalt 1 5 88

De industriella beredskapsarbetena är till skillnad mot verkstäderna för skyddat arbete av temporär natur och har startats i samband med företagsnedläggningar och andra om- ställningar på arbetsmarknaden. De har så— lunda främst till uppgift att brygga över den första tidens svårigheter i avvaktan på att arbetsförmedlingen med hjälp av bl. a. för- medlings- och rörlighetsunderlättande åtgär- der skall kunna erbjuda de anställda annat arbete. Det har emellertid på en del håll visat sig att ett industriellt beredskapsarbete be- höver drivas en ganska lång tid. Det har härigenom kommit att få i stort sett samma ställning som en verkstad för skyddat arbete.

Det finns också några exempel på att industriella beredskapsarbeten lagts ner och att en förhållandevis stor del av sysselsatta beretts anställning vid verkstad för skyddat arbete. Vid några industriella beredskaps- arbeten har en genomgång av de anställda gjorts för att se hur stor andel, som enligt gängse arbetsvårdsbedömningar bör erbjudas skyddat verkstadsarbete. I några fall har härvid också avtal träffats mellan arbets- marknadsverket och den kommunala huvud- mannen att sådan överföring skall ske när kapaciteten skyddat arbete ökar.

Antalet vid industriella beredskapsarbeten utförda dagsverken uppgick under budget- året 1970/71 till 148 000 till en total nettokostnad på 14,9 milj. kr. Vid beräk- ningen av nämnda kostnad har då beaktats värdet av den försålda produktionen. Netto- dagsverkskostnaden uppgick under första halvåret 1971 till 89 kr/dag. I denna siffra har hänsyn tagits till kapitaltjänstkostnader- na. Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårds- byrå gör vissa beräkningar av driftunderskot- ten eller nettokostnaderna vid skyddade verkstäder per år och plats. Vissa försök till omräkning av detta tal för 1970 till netto- dagsverkskostnad har gjorts för att kunna göra jämförelser med de industriella bered- skapsarbetena. Dessa tyder på att någon större skillnad ej synes föreligga mellan de två jämförda verksamhetsformema. Varia- tionerna kring med'eltalen är emellertid i båda verksamhetsformerna mycket stora.

5.4.4 Utredningens undersökning om de an- ställda vid vissa industriella beredskapsar- beten

Samtidigt med att utredningen genomförde en kartläggning av anställda vid skyddade verkstäder, den s. k. decemberundersök- ningen 1970, inhämtades uppgifter om an- ställda vid ett antal industriella beredskaps— arbeten. Bakgrunden till denna särskilda studie var att utredningen ansåg det värde- fullt, att som ett jämförelsematerial till decemberundersökningen 4 som avsåg en- bart verkstäder för skyddat arbete — få

information om anställda vid industriella beredskapsarbetena. Intresset för en sådan jämförelse grundas på det förhållande att denna form av beredskapsarbete och skyd— dade verkstäder till sin allmänna inriktning har många likheter. I båda formerna är tyngdpunkten lagd på industriell tillverkning med i första hand metall- och träbearbet- ning. I några fall förekommer en helt likar- tad produktion. Arbetsförmedlingen har en- sam dispositionsrätt till platserna i båda formerna. Målsättningama är olika.

Beträffande undersökningens uppläggning och metodik lämnas här endast en kort beskrivning. I övrigt hänvisas till december- undersökningen (se bilaga till utredningens huvudbetänkande). Grunddata erhölls efter genomgång av arbetsförmedlingens aktmate- rial. För att kunna besvara vissa frågor har bedömningar gjorts av personal vid arbetsför- medlingarna på berörda orter och vid de industriella beredskapsarbetena. Grunddata har insamlats på frågeformulär. Materialet har bearbetats med hjälp av ADB. Flertalet variabler som rör anställningen avser läget i december 1970. Uppläggningen av special- studien var utom i ett avseende identisk med decemberundersökningen. Medan den senare i flera avseenden är representativ för skyd- dade verkstäder i allmänhet, begränsades studien över industriella beredskapsarbeten till endast tre platser i tre län. Utredningen har endast haft ambitionen att få en ungefär- lig bild av sammansättningen av arbets- tagarna vid dessa beredskapsarbeten. Därför ansågs underlaget kunna vara relativt begrän- sat. I undersökningen ingick beredskaps- arbetena i Norrköping, Gävle samt Törefors. Materialet kom att bestå av 101 personer, vilket utgjorde omkring 10% av samtliga som i december 1970 var sysselsatta i dylika beredskapsarbeten. Vid verkstäderna i Gävle och Törefors ingick samtliga anställda i undersökningen, 26 resp. 27 personer. I Norrköping gjordes ett urval, som kom att bestå av 48 anställda. Detta var exakt hälften av samtliga som var sysselsatta vid undersök- ningstillfället. Eftersom urvalet är begränsat

emellertid

till endast tre beredskapsarbeten av ca 30, som fanns anordnade så undersökningen genomfördes, speglar resultaten endast för- hållandena vid de tre studerade arbetsplat- serna.

I den följande redovisningen kommer att göras en del jämförelser med verkstäder för skyddat arbete. Det bör därvid beaktas att dessa jämförelser avser reguljära verkstäder, dvs. exkl. särskilda verkstäder eller avdel- ningar för psykiskt utvecklingsstörda.

Bakgru ndsdata

Underlag för undersökningen var som nämnts anställda vid industriella beredskaps- arbeten i Norrköping, Gävle och Törefors med tillsammans 101 personer. 58 var män och 43 var kvinnor. Kvinnornas andel var sålunda något större inom denna form av beredskapsarbete än vid skyddade verkstä- der.

Åldersfördelningen visar på tydliga skill- nader mellan sysselsatta i industriellt bered- skapsarbete och skyddade verkstäder.

Av tabell 5.10 framgår en påtagligt högre medelålder bland dem som hade arbete i dessa av samhället särskilt anordnade arbets- former och i synnerhet gäller detta personer i beredskapsarbeten. Resultaten var väntade eftersom denna form av beredskapsarbete syftar till att bereda arbete åt personer som i omställningssituationer möter speciella svå- righeter att få nya jobb. Bland dessa har de äldre under lång tid utgjort en betydande del.

I studien efterfrågades i vilken utsträckning de anställda tidigare haft arbete av mera fast karaktär på den ordinarie arbetsmarknaden eller drivit egen rörelse. Provanställningar eller anställningar av mera tillfällig karaktär skulle således inte räknas. Som väntat visade det sig att praktiskt taget samtliga (100 av 101) hade sådana yrkeserfarenheter, att jämföra med 90 % för anställda vid skyddade verkstäder. Ifråga om anställningstidens längd rådde ett starkt samband med den genomsnittligt höga åldern bland de anställ- da. lnte mindre än 80 % hade arbetat 20 år eller mer på den öppna marknaden. För 90 % hade det huvudsakliga yrket eller arbetsområdet anknytning till tillverknings- arbete, byggnads- och anläggningsarbete, maskinskötsel m. m.

Den främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde var — inte oväntat —— att företaget hade lagts ned. Detta gällde 55 av de sysselsatta. 2 hade slutat den senaste anställningen p.g.a. att företaget flyttat till annan ort och 17 p. g. a. personal- inskränkning vid företaget. Sammantaget hade sålunda 74 av 100 måst sluta anställ- ningen av orsaker som hörde samman med företagets drift. För anställda vid skyddade verkstäder utgjorde motsvarande andel mel- lan 9 och 10 %. Här förelåg sålunda en påtaglig skillnad.

I 13 fall hade den senaste anställningen upphört p. g. a. sjukdom eller skada som inte hade påvisbart samband med arbetet, att jämföra med 70 % för anställda vid skyddade verkstäder. Inte någon av de sysselsatta vid

Tabell 5.10 Åldersfördelning av ett urval anställda i december 1970 vid industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete

Ålder —20 år 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Industriella beredskapsarbeten (Absolut antal 101) 0,0 1,0 0,0 5,0 26,7 61,4 5,9 Skyddade verkstäder (Absolut antal 1 071) 1,8 4,8 12,7 13,4 28,1 36,7 2,6 Samtliga personer i yrkesverk- sam ålder (18—66 år) 6,9 10,4 21,0 18,2 20,7 19,3 3,2 SOU 1972:54 147

beredskapsarbetena hade slutat den senaste anställningen p.g.a. sjukdom eller skada som uppkommit i arbetet, vilket däremot 6% av anställda vid skyddade verkstäder hade. Detta synes överraskande eftersom 9 av 10 hade sin tidigare sysselsättning inom tillverkningsindustri, byggnads- och anlägg- ningsarbete eller liknande fysiskt krävande arbeten. Dessutom var medelåldern mellan 50 och 60 år. Det kan inte uteslutas att resultaten till viss del hör samman med bristen på dokumenterade hälsoundersök- ningar i de register som utgjort underlag för svaren.

Dominerande arbe tsmarknadsstatus

I undersökningen ingick att göra en bedöm— ning av den anställdes arbetsmarknads- mässiga situation under 2-årsperioden när- mast före anställningen vid industriellt be- redskapsarbete. Formuläret upptog sju fasta svarsalternativ. För att visst alternativ skul- le vara tillämpbart förutsattes att detta hade präglat den anställdes förhållanden sammanhängande under minst 3 månader under mätperioden. Endast ett, det mest dominerande alternativet av upptagna syssel- sättningsstatus, skulle anges. Om två alterna- tiv ansågs tillämpbara skulle dessa rangord- nas efter tidsomfång för resp. arbetsmark- nadsstatus med redovisning på huvud- resp. bistatus.

Fördelningen efter arbetsmarknadsstatus framgår av nedanstående tablå.

Arbetsmarknadsstatus Huvud- Bi- status status % % Stadigvarande förvärvsarbete 70,0 0,0 Långvarigt arbetslös 15 ,0 12,0 Sysselsatt i beredskapsarbete och/ eller arkivarbete 0,0 (),0 Ej förvärvsarbetande 2,0 3,0 Långtidssjukskriven 4,0 3,0 Omhändertagen för vård 0,0 0,0 Medicinsk och/eller yrkes- mässig rehabilitering; ar- betsmarknadsutbildning 9,0 4,0 Ingen bistatus

Antal personer: 101

Av sammanställningen framgår att den alldeles övervägande delen hade haft stadig— varande förvärvsarbete under den aktuella 2-årsperioden. För 15 % hade tiden präglats av långvarig arbetslöshet. Det mest framträ- dande draget i övrigt var att bistatus sakna- des för 4/5 av de sysselsatta. För dessa var således angivet huvudstatus så dominant. att inget av de övriga alternativen korn ifråga.

En jämförelse med verkstäder för skyddat arbete visar att situationen var ganska olika för anställda i de bägge sysselsättningsfor— merna. Visserligen hade stadigvarande för- värvsarbete präglat de flestas sysselsättnings- situation också vid dessa verkstäder, men andelen utgjorde endast 28 %. Nästan en fjärdedel vid skyddade verkstäder hade varit långtidssjukskrivna under den studerade pe- rioden, vilket endast gällde 4 % av dem som sysselsattes i beredskapsarbetena.

Arbetsvårdsåtgärder

Frågan om arbetsvårdsåtgärder avsåg inte enbart sådana som eventuellt hade föregått själva anställningen, utan också sådana som satts in tidigare. Frekvensen av åtgärder var synnerligen låg. 12 av de sysselsatta hade genomgått någon form av arbetsmarknadsut- bildning. 2 hade genomgått arbetsprövning och 3 arbetsträning. 3 hade fått introduk- tionsutbildning i samband med att bered- skapsarbetet startade. Med introduktionsut- bildning avsågs sådan som genomförts efter särskild utbildningsplan och där den anställ- de erhållit utbildningsbidrag. En och samma person kan ha varit föremål för flera åtgär- der.

Det ringa antalet åtgärder torde förklaras av att det industriella beredskapsarbetet kunnat anordnas relativt snabbt efter eller till och med i direkt anslutning till en företagsnedläggning, vilket ansetts reducera behovet av arbetsvård. I de fall tiden mellan den senaste anställningen och början vid beredskapsarbetet varit något längre har ersättning från arbetslöshetskassa sannolikt bidragit till att en arbetsvårdsutredning inte aktualiserats. Under den tiden kan vissa

också haft kortare icke fasta anställningar. En ytterligare förklaring till det ringa antalet åtgärder torde vara den höga genomsnittsål- dern.

Ekonomiskt stöd

Undersökningen upptog frågor om eventuellt ekonomiskt stöd som den anställde uppbar utöver lönen. Som generell förutsättning gällde att eventuellt stöd skulle ha utgått sammanhängande under minst 3 månader. Redovisningen avser förhållandena vid un- dersökningstillfället, dvs. december 1970. Resultaten visar att endast ett fåtal hade något samhälleligt ekonomiskt stöd. Inte någon hade förtidspension. Vid skyddade verkstäder hade inte mindre än en fjärdedel sådan pension.

Arbetskapacitet

I undersökningen efterfrågades den bedömda arbetskapaciteten i då aktuella arbetsupp- gifter. Bedömningarna gjordes av personal vid resp. beredskapsarbete. I redovisningen har skiljts mellan dem som hade mindre än 1/3 arbetskapacitet, de som hade mellan 1/3 och 2/3 och dem som hade mer än 2/3 arbetskapacitet. Bedömningarna skulle göras i förhållande till vad som ansågs vara en normalprestation på den ordinarie arbets- marknaden.

Nedanstående tabell visar den relativa

Tabell 5.1] Fördelning efter bedömd ar- betskapacitet av ett urval anställda i decem- ber 1970 vid industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete

Arbetskapacitet

Högst 1/3 l/3—2/3 2/341/1 ejbe— dömas

Industriella beredskaps- arbeten 7,0 Skyddade verkstäder

59,0 42,4

31,0 3,0

22,2 31,1

Kan f.n.

fördelningen efter grad av arbetskapacitet. En jämförelse görs med anställda vid regul- jära skyddade verkstäder.

] bägge sysselsättningsformerna ansågs omkring en tredjedel ha en arbetskapacitet som var jämförbar med en normal arbetsför- måga eller något lägre. Omkring en femtedel av de anställda vid skyddade verkstäder bedömdes tillhöra den tetsgruppen mot endast några få vid bered— skapsarbeten. Samtliga i Norrköping som ingår i undersökningen bedömdes ha mellan 1/3 och 2/3 arbetskapacitet. I Törefors hänfördes samtliga till den högsta kapacitets- gruppen. I Gävle förekom en spridning på alla tre grupperna.

Arbetsförmågan bedömdes i allmänhet ligga något högre bland dem som sysselsattes vid beredskapsarbetena än anställda vid skyddade verkstäder. Bland de förra uppbar inte någon förtidspension, vilket däremot var ganska vanligt vid skyddade verkstäder. En relativt god överensstämmelse kan sålunda noteras

lägsta kapaci-

mellan frekvensen förtidspension och fördelningen efter arbetskapacitet om man bortser från det faktum att 7 % bedömdes ha mindre än en tredjedels arbets- kapacitet. Rätt till förtidspension har den som varaktigt bedöms ha en arbetsförmåga som understiger hälften av vad som är normalt. Resultaten tyder på att 10—15 % av de anställda vid de studerade beredskaps- arbetena skulle ha rätt att uppbära förtids- pension. En möjlig förklaring till att inte någon uppbar sådan pension kan vara den korta tid som många arbetat vid resp. beredskapsarbete. Frågan om förtidspension kan därför i en del fall vara under utredning utan att beslut ännu har fattats.

Förutsättningar för arbete på öppna arbets- marknaden

Undersökningen upptog också en fråga om hur arbetsförmedlingen och verkstadsled- ningen bedömde den anställdes möjligheter vara att få och behålla en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. l förutsätt- ningarna ingick att bedömningen skulle ske

utifrån lokala arbetsmarknadsförhållanden, förutsatt att den anställde inte uttalat en bestämd önskan att söka sig till annan ort, som ansågs kunna påverka möjligheterna att erhålla arbete. Vid bedömningen skulle anges om förutsättningarna ansågs: 1. som goda; 2. som mindre goda; 3. som nästan obefint- liga.

Tabell 5.12 Bedömd förutsättning för ar- bete på den öppna marknaden av ett urval anställda i december 1970 vid industriella beredskapsarbeten och verkstäder för skyd- dat arbete

Förutsättningar

Goda Mindre

goda

Nästan o- befintliga

Industriella bered- skapsarbeten Skyddade verk- städer 5,6

13,0 25,0

27,3

62,0 67,1

Omkring 2/3 av de anställda ansågs i bägge arbetsformerna ha nästan obefintliga förutsättningar att kunna'få en anställning på ordinarie arbetsmarknaden. Förutsätt- ningarna betecknades som goda för 13 % för de sysselsatta i beredskapsarbeten, dvs. en dubbelt så stor andel som vid skyddade verkstäder. Resultaten överensstämmer med frekvens av förtidspension och bedömd arbetsförmåga. Individernas förutsättningar för en anställning på öppna marknaden bedömdes vara mycket olika vid de skilda beredskapsarbetena. 1 Norrköping ansågs samtliga 48 ha nästan obefintliga förutsätt- ningar. I Törefors däremot ansågs 10 av 27 ha goda förutsättningar. 1 Gävle bedömdes flertalet ha mindre goda möjligheter. Resultaten tyder på ett mera permanent behov av skyddat arbete i Norrköping. För- handlingar har förts mellan arbetsmarknads- styrelsen och landstinget om överförande av en del av de anställda till skyddad verkstadi landstingets regi alternativt att ombilda be- redskapsarbetet i sin helhet till verkstad för skyddat arbete. 1 Gävle har det industriella beredskapsarbetet efter det att undersök-

ningen genomfördes ombildats till kommu- nalt beredskapsarbete.

5.5 Hemarbete

Till den av arbetsvård motiverade sysselsätt- ningssektorn brukar även hänföras hem- arbete, främst då för gravt rörelsehindrade. Därvid görs den begränsningen att hemar- betet skall vara organiserat genom en hemar- betscentral. Hemarbete som enskilda per- soner erhåller direkt från företag i närings- livet ingår således inte. Hemarbete som en form av förvärvsarbete är en mycket gammal företeelse. Även hemarbete som erhålls inom ramen för den arbetsvårdande verksamheten har funnits under åtskilliga år. Den statliga kommittén för partiellt arbetsföra (Kjell- mankommittén) behandlade frågan om hem- arbete. Kommittén skiljde i sina förslag mellan hemindustriellt arbete och hemslöjds- arbete. Vid den tidpunkt som kommittén behandlade hemarbete hade detta varit före- mål för en hård kritik. Kritiken riktades främst mot de låga lönerna, men också mot de hygieniska förhållanden, som ofta var undermåliga genom att en del av bostäderna måste tas i anspråk för produktionsarbete. Kommitténs inställning till hemindustriellt arbete var något restriktiv och begränsades till att man uttryckte önskvärdheten av att det statliga arbetsvårdsorganet höll sig under- rättad om hemarbetarnas förhållanden och därvid skulle tillse att deras arbetsvillkor överensstämde med gängse normer på den öppna arbetsmarknaden. Beträffande hem- slöjdsarbetet var kommittén mer positivt inställd och föreslog en rad åtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna för partiellt arbetsföra.

Trots att hemarbetet har stötts av den statliga och kommunala arbetsvården inne— fattande bl.a. en organisation-med hemar- betscentraler på en del håll har antalet sysselsatta legat på en förhållandevis låg nivå. Vid ingången av 1972 uppgick antalet till ca 600. Av de sysselsatta i hemarbete har omkring 75 % somatiska arbetshinder, bland

vilka höggradiga rörelsehinder väsentligt antal.

Antalet har varierat mellan 600 och 800 under de senaste 10 åren. Hemarbets- centralerna har organiserats för att kunna erbjuda eller förmedla arbetsuppgifter till enskilda hemarbetare. Centralerna har i flertalet fall en lokalmässig anknytning till verkstad för skyddat arbete eller arbetsvårds- institut.

Med ledning av huvudmännens bokfö- ringsmaterial över hemarbetscentralerna för 1970 har arbetsmarknadsstyrelsen samman- ställt vissa uppgifter. Av tabell 5.13 framgår var hemarbetscentraler finns anordnade, an-

utgör ett tal hemarbetare som varit sysselsatta under året, uppburen lön samt medelinkomst för året. Det bör påpekas att antalet sysselsatta omfattar dem som hela eller endast någon del av året haft hemarbete.

Under år 1970 erhöll 809 personer arbete genom hemarbetscentralerna. Siffran tyder på en relativt hög personalomsättning, då antalet personer som vid utgången av samma år erhöll hemarbete endast uppgick till 450. Från sammanställningen noteras att antalet hemarbetscentraler var 36, som sysselsatte från 1 till 67 hemarbetare. Antalet centraler var talrikast i Jönköpings län, där sådana var organiserade på sex orter. I Stockholms län

Tabell 5.13 Vissa uppgifter om hemarbetscentraler, antal hemarbetare och utbetald lön under 1970 Län Hemarbetscentral Antal hem- Utbetald Medelinkomst arbetare lön inkl. per hemarbe- ' under sem .ers. tare och år året AB Stockholm 67 91 228 1 361 Stadsmissionen i Stockholm 12 60 365 5 030 S_olna 40 127 773 3 194 Osthammar 8 16 181 2 022 Norrbacka 28 33 362 1 191 F Värnamo 3 2 743 9141 Nässjö 11 17 124 1556 Gislaved 5 10 858 2 171 Smålandsstenar 15 58 738 3 915 Vetlanda 2 1 293 646 Hyltebruk 8 1 594 199 G Kronobergs läns hemslöjdsförening, 26 88 567 3 406 Slöjdföreningen, Växjö 13 70 896 5 453 H Kalmar läns hemslöjdsförening, Kalmar 21 63 070 3 003 I Visby 36 40 333 1 120 K Karlskrona 27 79 219 2 934 Karlshamn 44 33 674 765 M Lund 13 37 495 2 884 Sköldenborgsinstitutet, Helsingborg 64 20 782 324 0 Göteborg 43 49 273 1 145 Uddevalla 64 134 640 2 103 P Alvsborgs läns landsting 50 59 765 1 195 Borås kommun 23 54 331 2 362 R Falköping 1 408 408 Skövde 6 1 131 188 S Karlstad 1 5 082 5 082 Torsby 1 2 646 2 646 T Orebro 29 63 504 2 189 Karlskoga 2 1 081 540 Y Sundsvall 20 53 735 2 686 Z Östersund 38 299 095 7 870 Strömsund 3 45 317 15 105 AC Fredrika 7 57 702 8 243 BD Hushållnsällskapet, Luleå 18 111 868 6 214 Kiruna 55 118 286 2150 Överkalix 5 1 402 280 Totalt 809 1 914 566 2 366 1 Ingen verksamhet andra halvåret 1970 SOU 1972:54 151

fanns fem personer, motsvarande 1/5 av samtliga hem- arbetare i landet. Flertalet av dessa var bosatta i Stockholms kommun. 1 inte mindre än åtta län saknades hemarbetscentral. Hem- arbetarnas inkomster varierade mellan 41 och nästan 24000 kr under året. Här bör beaktas att en relativt stor del av de sysselsatta endast hade haft arbete under en kortare tid. I några fall torde hemarbetet ha utförts av flera personer i ett hushåll, men i redovisningen till hemarbetscentralen har endast angetts en person. 5 % av de sysselsat- ta hade haft en årsinkomst på 10 000 kr eller mer. Uppgifter om medelinkomst för hem- arbetare som haft anställning hela året saknas.

Från arbetsmarknadsstyrelsens material utvisande de ekonomiska resultaten för hemarbetsverksamheten under 1970 noteras bl. a. att den kassamässiga omslutningen uppgick till ca 5 milj. kr. Intäkterna av försäljning och lagerökning översteg kostna- derna för löner, produktionskostnader och lagerminskning med ca 500 000 kronor. Ar- betsmarknadsstyrelsen anser dock att det resultatet är något missvisande, då hemar- betscentralerna i flertalet fall drivs i anslut- ning till skyddade verkstäder eller arbets- vårdsinstitut. Därmed kan svårigheter upp- komma att göra en rätt fördelning av kost— nader och intäkter för den ena och den andra verksamheten. Enligt arbetsmarknads- styrelsens bedömning torde de verkliga kost- naderna för hemarbetsverksamheten vara nå- got högre än de redovisade. Det bör observe- ras att bidrag från landsting och kommuner (annan än huvudmannen), statsbidrag eller huvudmannens egen täckningsdel inte be- aktats vid den jämförelse som gjorts mellan intäkter och kostnader.

Till driften av hemarbetsverksamheten utgår statsbidrag utan att detta är särskilt reglerat i författningsbestämmelser med 3/4 av utbetald lön till hemarbetare. I arbets- marknadsstyrelsens petitaframställning för budgetåret 1972/73 sägs att "bidrag till driften av hemarbetsverksamheten förutsätts som hittills utgå med 3/4 av de handikappa-

de arbetstagarnas löner”. 1970 svarade det statliga driftbidraget för 24% av totala omsättningen. Det samhälleliga direkta ekonomiska stödet för att driva verksamheten under 1970 uppgick till 2 056000 kr. Av detta belopp utgjorde statsbidraget 1,2 milj. kr. Huvudmännens kostnader uppgick till knappt 0,8 milj. kr. Återstoden — 52 000 kr — utgjordes av bidrag från kommuner och landsting som inte var huvudman för hemar- betscentral.

Någon samlad översikt över hemarbets- verksamhetens produktionsinriktning har inte funnits att tillgå. Utredningen har heller inte ansett det nödvändigt att låta göra en sådan studie. Erfarenhetsmässigt vet man att den hemslöjdsbetonade tillverkningen utgör en relativt stor andel av den samlade produktionen. Vissa av hemarbetscentralerna förmedlar enbart hemslöjdsarbeten. I denna verksamhet är ofta hemslöjdsföreningarna engagerade på olika sätt. På ett par håll har hemslöjdarna själva organiserat en central, som då i första hand svarar för försäljning och distribution av färdiga artiklar. Även om hemslöjdsverksamheten svarar för en relativt stor del av hemarbetet torde dock det industriella hemarbetet totalt sett sysselsätta något fler personer.

5.6 Överväganden och förslag

I kapitel 8 ”Målsättningen för skyddat arbete" anger utredningen den skyddade verksamhetens syfte vara att" medverka iden arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen av arbetskraft med av olika skäl nedsatt arbets- förmåga. Siktet bör hela tiden vara inställt på en anställning på den ordinarie arbets- marknaden, även om man måste acceptera att skyddat arbete för en del personer blir av mer permanent karaktär och det praktiskt taget enda alternativet till arbetslöshet. Vida— re framhålls att det skyddade arbetet i möjligaste utsträckning åtskiljs från andra sysselsättningsskapande åtgärder, som främst har tillkommit för att bereda de mer reguljärt arbetslösa arbete. [ kapitlet anförs

även att man i princip bör eftersträva en integration av olika grupper handikappad arbetskraft. Detta innebär att man inom den rehabilitering som arbetsmarknadsverket — många gånger i nära samarbete med kommu- ner och landsting — svarar för bör undvika att tillskapa arbetsplatser för enbart vissa grupper betingat arbetsföra. Även om utred- ningen enligt sina direktiv inte haft att mer ingående behandla andra former skyddat arbete än de i huvudsak kommunalt drivna arbetsvårdsföretagen anser utredningen att dessa målsättningar bör gälla samtliga former av skyddad verksamhet.

Självfallet kommer de olika slagen skyd- dat arbete att behövas även framöver för att kunna erbjuda de arbetsvårdssökande olika alternativa sysselsättningar, där hänsyn kan tas till den enskildes önskemål, förutsätt- ningar och tidigare yrkeserfarenhet. Man måste kunna erbjuda inomhus- och utomhus- arbete, fysiskt lättare och tyngre arbete samt industri-, kontors- och servicebetonade ar- betsuppgifter.

I sina överväganden och förslag beträffan- de arkiv- och särskilt beredskapsarbete har utredningen begränsat sig till att behandla enbart de delar, som har stora likheter med verkstäder för skyddat arbets, nämligen in- dustriella beredskapsarbeten och kontorsar- betscentraler. Vidare kommer förslag att lämnas beträffande den hemarbetsverksam- het, som har direkt anknytning till verkstä- der för skyddat arbete.

5.6.1 Industriella beredskapsarbeten

Industriella beredskapsarbeten är till skillnad mot verkstäder för skyddat arbete av tem- porär natur och har startats i samband med företagsnedläggningar och andra omställ- ningar på arbetsmarknaden. De har sålunda främst till uppgift att brygga över den första tidens svårigheter för nedläggningsdrabbad arbetskraft i avvaktan på att arbetsförmed- lingen skall kunna erbjuda de anställda annat arbete. Det har emellertid visat sig att ett industriellt beredskapsarbete behöver drivas

en ganska lång tid och i en del fall gett sysselsättning åt personer med arbetshandi- kapp. Enligt den särskilda studie, som utredningen gjort av de anställda vid tre olika industriella beredskapsarbeten, visade sig inslaget äldre arbetstagare vara betydligt större vid industriella beredskapsarbeten jämfört med verkstäder för skyddat arbete. Likaså var andelen arbetstagare med någon form av socialt stöd i form av exvis förtidspension och sjukbidrag mycket liten vid de förstnämnda.

Syftet med industriella beredskapsarbeten har varit och är alltjämt ett annat än som gäller för skyddat verkstadsarbete. Samman- sättningen av de anställda i de två verksam- hetsformerna skiljer sig också i allmänhet åt. Samtidigt kan konstateras att industriellt beredskapsarbete på en del håll och för vissa grupper arbetstagare kommit.att fylla samma funktion som skyddat verkstadsarbete. En orsak härtill är den i vissa delar av landet otillräckliga utbyggnaden av de i primär- och sekundärkommunal regi drivna verkstäderna för skyddat arbete.

I 1972 års statsverksproposition (bilaga 13) pekas på att en del insatser i form av industriellt beredskapsarbete har bestått i att staten arrenderat företag som gått i konkurs och drivit dessa Linder ett antal månader. Departementschefen anser det vara lämpligt med ytterligare försök av detta slag. Departe- mentschefen anför vidare: ”Industriella be- redskapsarbeten av andra slag kan i allmän— het inte startas och avvecklas på så kort tid som är önskvärt. Permanenta skyddade verk— städer drivs f.n. normalt i kommunal regi och jag anser att man bör awakta resultaten av utredningen rörande den skyddade syssel- sättningen innan staten engagerar sig ytterli- gare, som huvudman för dylika arbetsplat- ser”. 1972 års riksdag anslöt sig i princip till vad departementschefen anförde. De förslag utredningen längre fram i betänkandet kom- mer att presentera syftar bl. a. till att åstad- komma en gentemot behoven bättre anpas- sad tillgång på platser vid företag för skyddat arbete. Härigenom synes det också utred- ningen möjligt att begränsa den delen av

industriella beredskapsarbeten, som fått ställning som skyddat arbete.

Utredningen utgår från att man på en del håll i landet kan behöva bygga upp både mer tillfälliga och permanenta industriella bered- skapsarbeten för att lösa lokala syssel- sättningsproblem för bl.a. äldre friställd arbetskraft. Ur olika synpunkter — kanske främst produktionsmässiga — är det nödvän- digt att i dylika fall kontakter upprättas mellan huvudmännen för industriella bered- skapsarbeten och verkstäder för skyddat arbete.

5.6.2 Kontorsarbetscentraler

Antalet kontorsarbetscentraler, som drivsi arbetsmarknadsverkets regi, har ökat högst väsentligt sedan mitten av 1960—talet. F.n. finns sådana i samtliga län utom ett. De har till skillnad mot industriella beredskapsarbe- ten ej karaktär av tillfälliga insatser, som gjorts för att lösa en akut arbetslöshetssitua- tion, som uppkommit i samband med en större företagsnedläggning eller dylikt. De har därför mera fått ställning som permanent anordnat skyddat arbete. Flera orsaker till det ökade antalet kontorsarbetscentraler kan antas ha spelat in. De har bl. a. bidragit till att jämna ut föreliggande regionala skillnader i tillgången på arkivarbetsplatser. Tillkoms- ten kan i viss mån ses som en konsekvens av en tidigare ensidig inriktning på industriell tillverkning vid kommunala verkstäder för skyddat arbete. Även den regionalt skiftande tillgången på kommunal arbetsvård torde ha bidragit till att arbetsmarknadsverket startat kontorsarbetscentraler.

Under senare år har verksamheten vid verkstäder för skyddat arbete kommit att bli alltmer differentierad och inrymmer idag inte enbart industriellt betonade arbetsupp- gifter. En fortsatt utvecklingi denna riktning kan förutses. Ur produktionssynpunkt har därför centralerna och verkstäderna kommit att likna varandra. Under senare år har också skett en utveckling vid kontorsarbetscentra- lerna mot en marknadsmässig debitering av utförda arbeten. Vad avser tillgången på

skyddat verkstadsarbete syftar utredningens förslag beträffande den framtida dimensione- ringen till en utbyggnad, som står i bättre överensstämmelse med föreliggande behov totalt och regionalt. Det är också enligt utredningen angeläget att en väsentligt ökad differentiering av arbetsuppgifterna inom den kommunala arbetsvården kommer till stånd.

Den tidigare i detta kapitel omnämnda 1971 års översyn av arkivarbete omfattade bl.a. en intervjuundersökning vid ett antal länsarbetsnämnder. Bl. a. gavs dessa tillfälle att beskriva kontorsarbetscentralerna. Ur översynsrapporten kan bl. a. följande citeras:

”Ett par av länsarbetsnämnderna iinter- vjuundersökningen karakteriserade kontors- arbetscentralerna som statligt drivna verk- städer för skyddad sysselsättning med en inriktning som inte tillgodosetts inom ramen för den kommunala skyddade sysselsätt- ningen.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län för- ordade en utbyggnad av den kommunala skyddade sysselsättningen framför en utvidg— ning av verksamheten vid kontorsarbets- centralerna. Nämnden var dock medveten om att detta, främst av ekonomiska skäl, inte kunde genomföras i erforderlig omfatt- ning under överskådlig tid. Länsarbets- nämnden i Norrbottens län befarade där- emot att en prioritering av den kommunala arbetsvården, ev. i kombination med en kommunalisering av kontorsarbetscentraler- na skulle leda till stagnation. Länsarbets- nämnden i Göteborgs och Bohus län uppgav att de två arkivarbetscentralerna i länet i hög grad hade karaktär av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitutioner med inriktning på kontorsarbete. Erfarenheterna uppgavs vara goda, framför allt från de specialarrange- mang som fanns för alkoholskadade. Man framhöll också att arkivarbetscentralerna möjliggjorde arbetsplacering av personer som inte var lämpade för direkt placering vid verkstad för skyddad sysselsättning. Flertalet länsarbetsnämnder efterlyste bättre utbild- ning för personal vid kontorsarbetscentraler- na i handikapp- och arbetsvårdsfrågor”.

Utredningen kommer i kapitel 9 "Det framtida huvudmannaskapet” att föreslå ett enhetligt landstingskommunalt huvudmanna- skap för företag för skyddat arbete. Med hänsyn till den likartade ställning, som kontorsarbetscentraler och verkstäder för skyddat arbete kommit att få för den berörda arbetskraften synes det utredningen lämpligt att de förra förs över till landstings— huvudmännen resp. de utanför landstingen stående kommunerna Gotland, Malmö och Göteborg och drivs som företag för skyddat arbete. Självfallet bör ett sådant överförande ske endast där inslaget arbetshandikappade är dominerande, vilket dock f. n. är fallet vid det övervägande antalet kontorsarbetscentra- ler. Härigenom kan lättare undvikas risker för en konkurrenssituation mellan två for— mer skyddat arbete drivna av skilda huvud- män. Genom att tillföra de framtida huvud- männen kontorsarbetscentralerna skulle också ernås en ökad differentiering inom den kommunala skyddade verksamheten. Enligt utredningen bör ett överförande ske i sam- band med övergången till ett enhetligt hu- vudmannaskap för företag för skyddat ar- bete. Vid kontorsarbetscentralerna syssel- s'ätts även ett förhållandevis begränsat antal arbetslösa, som enligt gängse bedömningar inte är att anse som arbetsvårdsbehövande. Utredningen utgår från att dessa, vid över- gången av centralerna till de kommunala huvudmännen, bereds likvärdig annan syssel- sättning genom arbetsmarknadsverkets för- sorg.

Det synes önskvärt att staten — ev. representerad genom arbetsmarknadsverket — och de två kommunförbunden i förhand- lingar kan lägga fast vissa riktlinjer för de ekonomiska villkoren i samband med över- förandet. Vad avser driftbidragen till huvud- männen bör dessa framöver självfallet vara desamma till kontorsarbetscentralerna som till andra landstingskommunala företag för skyddat arbete. Vid utredningens övervägan- den längre fram i betänkandet om nivån på dessa bidrag, har ett förutsatt överförande av kontorsarbetscentralerna till landstingen resp. de utanför landstingen stående kommu-

nerna, utgjort ett av argumenten för en inte oväsentlig uppjustering i förhållande till nu utgående driftbidrag. Med hänsyn till denna förordade förbättring jämte en föreslagen uppjustering även av anordnings- och utrust— ningsbidragen anser utredningen det vara möjligt att undvika en återhållande effekt på huvudmännens utbyggnad, som ett överfö- rande annars skulle kunna medföra.

5.6.3 Hemarbete

Verkstäder för skyddat arbete torde knap- past komma att byggas ut i en sådan omfattning att praktiskt taget alla som äri behov av denna sysselsättningsform kan — oavsett bostadsort — få sådant arbete. [ framför allt glesbygdsområden — somi detta sammanhang inte enbart kopplas till Norr- land — men också i tätorter finns och kommer att finnas människor som p.g.a. sitt handikapp eller detta i kombination med avstånd och kommunikationer inte kan komma till en skyddad verkstad.

[januari 1972 sysselsattes genom hem- arbetscentraler knutna till verkstäderna ca 600 hemarbetare. [ ll län saknades möjlig- heterna helt att erhålla hemarbeten genom kommunal arbetsvård. Behovet av hemarbete torde dock vara stort. I den särskilda behovsundersökning som utredningen ge- nomförde vintern 1969/70 beräknades be- hovet till 3400. I statskontorets mot- svarande undersökning 1966/67 uppskatta- des behovet till närmare 5 000. [ arbetsmark- nadsstyrelsens petita för budgetåret 1972/73 framhålls att ”utbyggnaden av hemarbets- centraler ej heller skett i erforderlig utsträck- ning”.

Att hemarbetsverksamheten hittills fått en så begränsad omfattning torde bl. a. höra samman med att de kommunala'arbetsvårds- insatserna i första hand tagit sikte på verkstadsdrift. En bidragande orsak torde också ha varit svårigheterna att få lämpade arbetsuppgifter, som i hemarbetsverksam- heten måste tillgodose vissa krav sett från tillverknings— och transportsynpunkt.

Oavsett vilka orsaker, som varit mest

avgörande för den hittills begränsade omfatt- ningen av den arbetsvårdsmotiverade hem- arbetsverksamheten, bör enligt utredningen övervägas en utbyggnad, som bättre svarar mot ett konstaterat behov. Genom en väl organiserad hemarbetsverksamhet borde fle- ra arbetshandikappade i framför allt gles- bygder men också i tätorter kunna få möjligheter till visst förvärvsarbete.

Som utredningen ser det kan bl. a. följan- de skäl anföras för en ökad omfattning av hemarbetet:

l. Hemarbetet kan vara en bra lösning för sysselsättningsfrågan för handikappade i glesbygd för att ge viss valfrihet mellan att bo kvar eller flytta till en tätort med tillgång på skyddad verkstad.

2. Avstånden mellan bostad och verkstad för skyddat arbete äri många fall så långa att dagliga resor inte är tänkbara.

3. 1 inte så få fall kan de arbetshandikap- pade i glesbygden överhuvud taget inte ta sig till ev. arbete utanför orten p. g. a. bristen på allmänna kommunikationsmedel eller egna färdmedel, vartill självfallet många gånger kommer rent personliga svårigheter, exvis rörelsehinder.

4. Gravt rörelsehindrade — oavsett bo- stadsort _ utan möjlighet att lämna hemmet kan genom lämpligt hemarbete ges tillfälle till aktivering och höjd ekonomisk standard. Av skäl som utredningen anfört ovan bör ökade insatser göras från samhällets sida för att om möjligt kunna erbjuda arbetshindra- de, som av olika anledningar inte kan arbeta utom hemmet och/eller hemorten lämpligt sysselsättningsalternativ. De praktiska möj- ligheterna härtill bör komma att förbättras främst i glesbygdsbetonade delar av landet, om utredningens längre fram presenterade förslag om ökad satsning på s.k. filialverk- städer förverkligas. Huvudmännens administrations- och löne- kostnader för hemarbetsverksamheten har följt den allmänna kostnadsutvecklingen. Med hänsyn härtill och för att volymen hemarbete skall kunna öka och komma i nivå med föreliggande behov, bör statligt driftbidrag till lönekostnader för handikap-

pade anställda i hemarbete utgå efter mot- svarande regler som utredningen i det föl- jande kommer att föreslå beträffande företag för skyddat arbete.

För att underlätta för huvudmännen vid planering och uppläggning av hemarbetsverk- samheten torde det vara ändamålsenligt att arbetsmarknadsstyrelsen ställer samman ma- terial utvisande erfarenheterna hittills. Såväl lyckade som mindre lyckade satsningar på denna form av skyddat arbete bör ingå i en sådan kartläggning. '

Verkstäder för skyddat. arbete

l detta kapitel kommer i ett första avsnitt att lämnas data om utvecklingen totalt och länsvis av antalet verkstäder för skyddat arbete. Därefter följer en beskrivning av arbetstagarnas sammansättning. Härvid kom- mer att användas uppgifter från såväl arbets- vårdsstatistiken som från de olika special- studier utredningen företagit. I ett tredje och avslutande avsnitt lämnas en orientering om verksamhetens ekonomiska omfattning och utveckling, varvid används data från arbets- marknadsstyrelsens sammanställningar base- rade på huvudmännens bokföringsuppgifter. Vidare kommer vissa resultat från en av utredningen gjord enkätundersökning bland samtliga huvudmän att presenteras liksom en kortfattad sammanfattning av vissa huvudre- sultat, som framkom i en av utredningen beställd konsultrapport.

6.1 Antalet verkstäder för skyddat arbete

Antalet av arbetsmarknadsstyrelsen godkän- da platser vid verkstäder för skyddat arbete uppgick l960 till knappt 1 600. Fram t. o. m. 1965 hade en ökning skett till något över 5 000. Utvecklingen därefter framgår av tabell 6. l.

Som nämnts tidigare i betänkandet är den länsvisa tillgången på platser vid verkstäder för skyddat arbete mycket olika. På den följande kartan har detta illustrerats genom

Tabell 6.1 Antalet av arbetsmarknadssty— relsen godkända platser vid verkstäder för skyddat arbete 1963—1971

I slutet Antalet av AMS. godkända platser av åren vid verkstäder för skyddat arbete

Totalt Därav vid verk- städer för psykiskt u tvecklingsstörda

240 518 721 914 1014 996 974

att relatera befolkningen i yrkesverksam ålder (18—66 år) till antalet av arbetsmark- nadsstyrelsen godkända platser i slutet av 1971. Riksgenomsnittet var 1971 412 invå- nare i åldern 18—66 år per skyddad verk- stadsplats. Variationen mellan de två lånen med högsta resp. lägsta utbyggnaden var 175 (Gotlands län) och 951 (Skaraborgs län). Län med en förhållandevis god utbyggnad har en mörk straffering. Som exempel kan nämnas Gotlands, Kronobergs, Jönköpings, Västmanlands och Jämtlands län. Län med en relativt måttlig utbyggnad har en ljusare straffering, exvis Södermanlands, Östergöt— lands, Kristianstads och Skaraborgs län.

Av intresse är vidare att något behandla utvecklingen och fördelningen av antalet

Antal inv. i åldern 18-66 år per skyddad verkstadsplats. OBS! Mörk färg = hög ut- byggnad.

—- 250

251 — 350

351 — 450 451 —— 550 551 — 650

651 ——

Riksmedeltal = 412

Karta utvisande den länsvisa tillgången 1971 på platser vid verkstäder för skyddat arbete i förhållande till befolkningen i yrkesverksam ålder.

verkstadsenheter. Antalet verkstäder uppgick i slutet av 1960 till endast 58, varefter nära nog en tredubbling ägt rum fram t.o.m. 1965. Antalet enheter åren 1965—1971 framgår av följande tablå:

Ar Antalverk— städer 1965 151 1966 165 1967 182 1968 199 1969 230 1970 227 1971 246 Ett viktigt påpekande bör göras till sammanställningen. [ denna har de kommu- nala verkstäderna i Stockholms, Malmö och Göteborgs kommuner räknats som 1 reguljär och ] verkstad för psykiskt utvecklingsstör- da. Räknar man i stället samtliga produk- tionsställen blir antalet godkända verkstäder

265 i slutet av 1971. [ tabell 6.2 har detta antal fördelats på län och inom dessa efter antalet godkända platser vid varje enhet. Härvid framgår att antalet verkstäder uppgår till inte mindre än 33 i Stockholms län och till 15 iGöteborgs och Bohus, Älvsborgs och Kopparbergs län. I några län är antalet verkstäder för skyddat arbete 7 eller mindre, nämligen i Uppsala (6), Södermanlands (4), Gotlands (7), Hallands (7), Skaraborgs (5) och Västmanlands län (6). Ett litet antal enheter är dock inte alltid liktydigt med en relativt begränsad tillgång på skyddade verk- stadsplatser. Av de angivna 7 länen låg tillgången i förhållande till befolkningen i yrkesverksam ålder klart över riksgenomsnit- tet i två, nämligen Gotlands och Västman- landslän.

Av tabellen framgår vidare att av samtliga 265 verkstäder hade 1/3 under 25 platser och ca 40 % mellan 26—50 platser. 16

Tabell 6.2 Verkstäder för skyddat arbete fördelade efter antalet godkända platser/verkstad i slutet av 1971, länsvis

Län Platsantal Ant. per verkstad verk- f25 26—50 51—75 76—100 101—150 151—200 201— städer

AB 8 10 6 4 3 2 — 33

(” 2 2 — 2 — — — 6 D 1 _ 2 1 — — — 4 1—1 2 6 1 — — — — 9 1: 4 3 5 1 1 — — 14 G 6 4 l l — — -— 12 H 4 6 — l l — — 12 1 6 — # 1 — _ — 7 K 4 2 — l l — — 8 L 2 6 _ 4 4 _ A 8

M 2 3 l 3 — 1 1 11

N 1 5 1 — — — — 7 0 2 8 l 2 2 — — 15 P 7 4 1 3 _ _ — 15 R 2 3 — — — — - 5 S 2 6 l — — — — 9 T 8 3 - — 1 — — 12 U — 2 2 — l - 1 6 W 4 9 — l l — — 15 X 2 2 5 — — — — 9 Y 4 7 l — _ — — 12 Z 6 5 — l — — — 12 AC 3 6 1 2 — - — 12 BD 7 3 l l — — — 12

89 33,6

verkstäder. dvs. 6 % av samtliga, hade över 100 godkända platser. Av dessa 16 enheter återfinns 9 stycken i de tre storstadsregio- nerna. Även om sålunda antalet småföretag dominerar så finns det också tämligen stora företag inom den skyddade verksamheten.

6.2 Vissa uppgifter om arbetstagarna

I detta avsnitt kommer att lämnas vissa uppgifter om bl. a. de anställdas kön, ålder, civilstånd, arbetshinder, arbetskapacitet, hel- och deltidsarbete, vissa ekonomiska förmå- ner, frånvarofrekvens och orsaker till att anställningen upphört. Dessutom kommer att presenteras vissa data om de anställdas förhållanden före anställningen vid företag för skyddat arbete, främst i avseende på arbetsmarknadssituationen. Till grund för redovisningen ligger arbetsmarknadsverkets statistik och utredningens egna undersök- ningar. Flertalet uppgifter avser läget 1970—71.

Uppgifter som avser förhållandet i december 1970 har i huvudsak erhållits

genom utredningens undersökning ”Anställ- da vid skyddade verkstäder” (decemberun- dersökningen). Beträffande undersökningens uppläggning och metodik lämnas här endast en kort beskrivning. [ övrigt hänvisas till undersökningen, som i sin helhet återfinns som bilaga. Grunddata har erhållits efter genomgång av arbetsförmedlingens aktmate- rial. Vissa uppgifter grundas på bedömningar som gjorts av personal vid arbetsvårdsexpedi- tioner och skyddade verkstäder. Undersök— ningen bygger på ett urval anställda vid kommunalt drivna verkstäder i följande län: Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Älvs- borgs, Örebro, Västmanlands och Västerbot- tens län. Beträffande Stockholms län har gjorts den begränsningen att endast verkstä- der i Stockholm med angränsande kommu-

ner (plus Södertälje) ingår i undersökningen. Undersökningen bygger på ett material be- stående av 1071 anställda och kan anses vara representativ för skyddade verkstäder i allmänhet. En viktig begränsning är att un— derlag för undersökningen utgjordes av an- ställda vid reguljära verkstäder för skyddat arbete. Psykiskt utvecklingsstörda som hade anställning vid för gruppen särskilt anordnad verkstad eller avdelning ingår därför inte.

6.2.1 Kön, ålder och civilstånd

Vid utgången av 1971 hade 1 1 661 personer anställning vid företag för skyddat arbete. Kvinnornas andel utgjorde 29 %. Deras andel var därmed klart under kvinnornas relativa andel av arbetskraften där dessa vid motsva- rande tidpunkt utgjorde omkring 40 %. Kvinnornas andel av anställda vid skyddade verkstäder uppgick i Uppsala och Örebro län till i stort sett samma andel som i den totala arbetskraften. 1 de tre nordligaste länen däremot hade kvinnor i mycket liten ut- sträckning fått anställning vid dessa verkstä— der. Deras andel uppgick till omkring 10 %.

Åldersfördelningen framgår av följande tablå. Uppgifterna avser anställda vid reguljä- ra verkstäder och läget i december 1970.

Som framgår av tablån utgjorde anställda som var 45 år och äldre över 60 %. Samtidigt noteras att 10 % var 24 år eller yngre. Den alldeles övervägande delen av de yngre åldersklasserna utgjordes av begåvningshandi- kappade. Medianåldern för samtliga anställda uppgick i det närmaste till 50 år. Kvinnorna var oftare yngre än männen.

35 % av de anställda var gifta, 44 % ej gifta och 21 % hade varit gifta tidigare. Uppgifterna avser reguljära verkstäder och läget i december 1970. De förut gifta var starkt överrepresenterade vid dessa företag jämfört med befolkningen i allmänhet. De

Aldersklass —20 21—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Samtliga anställda 11 122 Relativ andel 2,6 7,4 14,7 14,5 25,1 31,6 4,1 [00,0 160 SOU 1972:54

regionala skillnaderna var emellertid bety- dande. I Stor-Stockholm hade 1/3 av de anställda varit gifta tidigare, mot endast 1/10 i Västerbottens län. Kvinnorna hadei betydligt större utsträckning än männen varit gifta tidigare.

30 % hade försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, make/a eller annan anhö- rig. Av de studerade länen kan nämnas att i Västmanlands och Västerbottens län hade i stort sett hälften försörjningsplikt. Stor- Stockholm och Malmöhus län hade de lägsta andelarna med 5 resp. 16 %. Resultaten var väntade med hänsyn till köns-, civilstånds- och åldersfördelningen i resp. län.

6.2.2 Remissinstans

Av tabell 6.3 framgår de instanser som remitterat sökande till den statliga arbetsvår— den och som efter utredning och eventuellt andra åtgärder senare lett till anställning vid verkstad för skyddat arbete. För jämförel- sens skull redovisas även fördelningen efter remissinstans för samtliga arbetsvårdssökande.

Av personer som under andra halvåret 1970 började vid skyddad verkstad hade utredning om eventuella arbetsvårdsåtgärder aktualiserats för omkring 1/4 vid arbetsför- medlingens fackexpeditioner eller yrkesväg-

ledningsavdelning. Fördelningen efter remiss- instans bland arbetsvårdens sökande i all- mänhet uppvisade stora likheter i jämförelse med dem som påbörjat arbete vid företag med skyddat arbete. I'ett avseende förekom dock en mera påtaglig skillnad. Av dem som hade anställning vid skyddad verkstad hade 15% remitterats till arbetsvårdsexpedition av socialvårds- eller (annat) kommunalt or- gan. Motsvarande andel för samtliga arbets- Vårdens sökande uppgick till endast 6—7 %. Skillnaden förklaras sannolikt främst av den nära koppling som på många håll förekom- mer mellan kommunal socialvård och skyd- dade verkstäder.

6.2.3 Arbetshinder

De anställdas fördelning på arbetshinder framgår av tabell 6.4. Dessutom redovisas samtliga arbetsvårdssökande. Uppgifterna av- ser dem som under 1971 sökt till arbetsvår- den resp. varit anställda vid skyddad verk- stad under hela eller någon del av året. Arbetshindrens frekvens var relativt sett något olika förekommande vid verkstäderna för skyddat arbete jämfört med samtliga som under året sökte till arbetsförmedlingens arbetsvårdsexpeditioner. Medan de intellek- tuellt arbetshindrade ut-orde ca 3 % av

Tabell 6.3 Remissinstansernas relativa betydelse för personer som börjat vid skyddad verkstad under 1970

Remissinstans Påbörjat arbete vid Arbetsvårdssökande skyddad verkstad (totalt) inskrivna 1.7.—3l.12.1970 under 1970 % % Arbetsförmedling 26,3 27,4 Socialförsäkringsorgan 9,0 9,3 Sjukhus 18,8 14,3 Läkare inom öppen vård 6,3 6,9 Anstalt, vårdinrättning, m. fl. inom 51,1 43,7 öppen eller sluten krim-, nykter- hets— o ungdomsvård 4,4 6,4 Socialvårds- eller annat kommunorgan 14,6 6,8 Skolor 1,0 1,4 Handikapporganisationer 0,3 0,7 Eget initiativ 13,5 19,9 Ovriga 5,8 6,9 100,0 [00,0

Tabell 6.4 Huvudsakligt arbetshinder hos anställda vid verkstäder för skyddat arbete 1971

Huvudsakligt arbetshinder Verkstad för skyd- Samtliga arbets—

dat arbete vårdssökande

Abs. tal % Abs. tal % Lungsjukdom ] 091 7,6 4 750 4,9 Hörselskada 162 1,1 1 473 1,5 Synskada 205 1,4 2 148 2,2 Hudsjukdom 98 0,7 1 998 2,0 Hjärt— och kärlsjukdom 698 4,8 3 704 3,8 Ryggsjukdom 2 026 14,1 17 456 17,9 Annat rörelsehinder 2 261 15,7 17 072 17,5 Epilepsi 259 1,8 1 095 1,1 Ovriga somatiska sjukdomar 792 5,5 7 548 7,7 Awikande personlighet 1 10 0,8 579 0,6 Psykisk sjukdom 2 758 19,2 16 343 16,8 Alkoholism, narkomani 1 454 10,1 9 488 9,7 Intellektuellt arbetshinder 2 009 14,0 2 978 3,1 Social missanpassning 171 1,2 7 812 8,0 Annat arb.hind av social karaktär 299 2,1 3050 3,1 Totalt 14 393 100,0 97 494 100,0

samtliga arbetsvårdssökande, utgjorde de en nästan fem gånger så stor andel av dem som under året haft anställning vid företag för skyddat arbete. Siffrorna visar att de begåv- ningshandikappade som söker arbetsvården i långt större utsträckning än övriga grupper får anställning vid arbetsvårdens företag. Ett motsatt förhållande gällde för personer som enligt arbetsförmedlingens arbetshinder- nomenklatur betecknades som socialt miss- anpassade. Framför allt var detta personer som varit föremål för kriminalvård. De primärt fysiskt arbetshandikappade var nå- got underrepresenterade i jämförelse med deras andel av samtliga arbetsvårdssökande.

Av tabell 6.5 framgår att arbetshindren bland anställda vid företagen varierade gans- ka kraftigt mellan länen. I tabellen har vissa mindre arbetshindergrupper sammanförts. Som erinrats om i kapitel 1 hade arbetsvårds- sökande i norrlandslänen jämfört med övriga län oftare ryggsjukdom som primärt arbets— hinder. Detta förhållande avspeglas i viss mån även bland anställda vid arbetsvårds- verkstäderna. I Jämtlands län var andelen tre gånger och i Västerbottens län nästan dub- belt så stor som för landet i sin helhet. En andel klart över genomsnittet redovisas ock- så för Värmlands län. Spridningen var också stor beträffande anställda med lungsjukdom, hörsel-synskada och hudsjukdom, som sam-

manförts till en grupp. Medan deras andel uppgick till 12—13 % för hela landet utgjor- de de nästan en tredjedel av de anställda i Norrbottens län. En andel väsentligt över genomsnittet hade dessa grupper också i Västmanlands och Kopparbergs län. I övrigt noteras med undantag för Västernorrlands län, att de psykiskt sjuka utgjorde en mindre andel av de anställda i Norrlandslänen. De alkohol- och narkotikaberoendes andel av de anställda uppgick till nästan en femtedel i Stockholms län. Deras andel var därmed mer än dubbelt så stor som i något annat län. En överraskande låg andel noteras för ett av de övriga storstadslänen, Malmöhus län med endast 3 %. De regionala olikheterna för anställda med intellektuellt arbetshinde" var mycket kraftiga för några län. Medan deras andel för hela landet uppgick till 15 % var motsvarande andel i Uppsala län 31 % men endast 3—4 % i Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län.

6.2.4 Tidigare yrkeserfarenheter

Enligt decemberundersökningen hade 90% någon gång tidigare haft fast anställning på den ordinarie arbetsmarknaden eller drivit egen rörelse. Motsvarande andel för psykiskt utvecklingsstörda med anställning vid särskil- da verkstäder eller avdelningar utgjorde ca

Annat arbets—

hinder av soc. karaktär

Intellek- tuellt ar- betshinder

Alkoho- [ism/nar- komani

betshinder Rygg- Sjuk- dom

mg pa ar sjukd.

Hjärt- o karl-

o

Lu ngsjukd., hör- sel-, synskada,

Relativ fördeln hudsjukdom

under 1970

Antal an- ställda

S .1 V 5 n mald. r.., 6 .a n .1 h 5 t 8 b T. & und p g .m n 1 6 .a r. "0 f d e m 0 7 9 1 r 8 d H U 6 t.. e b r. a 1 a d d V. k 5 r. "0 f r 8 d "3 t S k r. 6 V d .1 v a d ” "3 l 5 n.. A 5 6 ” e .w T

DBAÅÅSDJÖQÖQÅQÄÄÄÅÅÅÅÅJOV 100013144202131012241412

491501524220966292152973 408417739563284143809334 13.121

332117575212386693746174 063264456232978373633312

397571859096529058069227 641128660729326971530047 2122211122212211212111

7,3,0..8,7,6u0,3..J,_I;6,7,2,2...J,4,3,6y?.,opopa1w5:6, 580488816356671777580488 1 l 1 l

657396092360693189365472

237697679930667735403697 111111211211112 121111

523905822891582154425164

895356643764311508893933 11.11.1211 1321

534622362761590778532258 244675662334553733777854

572773046961962487496597 819978307878065823219018 111111 17.21.1112

ACDEFGHI KLMNOPRSTUWXYZA cm

13 250

Hela riket

20 %. Med utgångspunkt från dessa under- sökningar torde ca 85% tidigare ha haft anställning på den ordinarie arbetsmark- naden. 15% hade således ingen tidigare arbetslivserfarenhet. Männen hade i något större utsträckning än kvinnorna haft sådan anställning eller varit egen företagare. Mellan 8 och 10 % hade haft egen rörelse, oftast i form av lantbruk. Drygt hälften hade haft arbete på öppna marknaden i 20 år eller mer. Mer än 90% av dem som hade tidigare yrkeserfarenheter hade arbetat inom manu— ellt inriktade yrkesområden. Dessa yrkesom- råden svarade i hela arbetskraften för mindre än 60% av samtliga sysselsatta. Det stora inslaget av anställda med erfarenheter av manuellt arbete förklaras i stor utsträckning av att arbetsvårdsföretagen i huvudsak är inriktade på tillverkning och mindre på produktion av tjänster.

6.2.5 Främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde

Enligt decemberundersökningen hade ca 70 % slutat den senaste fasta anställningen på öppna marknaden p. g. a. sjukdom eller skada som inte hade ett dokumenterat samband med själva arbetet. Med dokumen- terat avses i sammanhanget att sådant sam- band inte hade angetts på förekommande läkarintyg, som arbetsförmedlingen erhållit vid arbetsvårdsutredningen. Ett positivt sam- band mellan sjukdom/skada och arbete redo- visades för 6 % av de anställda som tidigare förvärvsarbetat. Driftförändringar vid företa- get hade varit den direkta orsaken till den senaste anställningens upphörande för 9 %. 6 % hade slutat efter egen uppsägning (när- mare förklaring härtill saknas). Återstoden, 6%, hade blivit uppsagda av orsaker som hade starkt samband med själva handikap- pet.

Utredningen har under sitt arbete variti tillfälle att tillsammans med praktiskt verk- samma arbetsvårdstjänstemän bedöma un- dersökningens resultat i detta avseende. Bland dessa tjänstemän har rätt stor enighet

om att en betydligt större andel, än vad som framkom i utredningens undersökning, har tvingats sluta den fasta anställningen av orsaker som har ett påtagligt samband med arbetsuppgifter och -miljö. Många har menat att de som slutat av hälsoskäl med ett positivt samband mellan sjukdom/skada och arbete varit minst lika många som de vars sjukdom eller skada inte kan härledas till arbetet eller arbetsmiljön. Att undersök- ningsresultaten är så pass annorlunda anser man bero på att de läkarintyg som arbetsvår- den erhåller endast i mindre utsträckning anger orsakssammanhang mellan sjukdomar och förhållanden på arbetsplatser.

Förändringar i driften i form av personal- inskränkningar, nedläggning eller flyttning av företaget hade som nämnts varit den främsta orsaken till att 9 % slutade sin senaste fasta anställning på den ordinarie arbetsmarkna- den. När frågeställningen vidgades till vilka som under lO-årsperioden före anställningen vid verkstaden för skyddat arbete hade berörts av dn'ftförändringar steg andelen till 13 %. Det finns viss risk för att den senaste uppgiften kan vara lägre än den verkliga andelen. Orsaken härtill är att utredningens uppgifter erhållits efter genomgång av arbets- förmedlingens aktmaterial. Det kan därvid inte uteslutas att uppgifter saknas om drift- förändringar som ligger relativt långt tillbaka i tiden. I princip kan detsamma gälla även dem vars sista fasta anställning upphörde på grund av i första hand driftförändringar. Att andelen (9 %) skulle vara påtagligt under- skattad synes dock mindre troligt då tiden mellan denna anställnings upphörande och början vid skyddad verkstad för 2/3 under— steg två år. I förmedlingens aktmaterial torde i samtliga fall vara angivna för arbetsvårds— utredningen så väsentliga uppgifter som orsa- ken till att den senaste fasta anställningen upphörde.

Resultaten visar att de som måste sluta den senaste fasta anställningen p. g. a. sjuk- dom eller skada som ådragits i arbetet eller därför att företaget lagts ned eller flyttat till annan ort i större utsträckning tillhörde de äldre åldersklasserna. I synnerhet gällde

detta bland dem som tvingades sluta p. g. a. driftförändringar.

Bland dem som måste sluta sin senaste anställning p. g. a. sjukdom eller skada som ådragits i arbetet noteras att nästan hälften var ryggskadade. Psykiska sjukdomar som arbetshinder var klart underrepresenteradei denna orsaksgrupp. Intellektuellt arbetshind- rade hade oftare än andra blivit uppsagda p. g. a. kompetensbrister.

Personer som hade slutat den senaste fasta anställningen p. g. a. driftförändringar vid företaget hade i 20 % av fallen arbetat inom teko- och skoindustrin. 8 % hade haft anställning inom gruv-, jord- och stenindustri och ca 6% inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Något över 40 % hade haft den senaste anställningen inom annan tillverkningsin- dustri än den som redan omnämnts. Av dessa utgjorde metallverk och metallvaruindustri ungefär 10%. Inte någon av dem som hade slutat p. g. a. driftförändringar hade haft förvaltningsarbete.

6.2.6 Arbetsmarknadsstatus

Med utgångspunkt från decemberundersök- ningen har ett försök gjorts att ge en bild av de anställdas sysselsättningssituation under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad. Resultaten framgår av tabell 6.6.

Av sammanställningen framgår att något mer än 1/4 hade stadigvarande förvärvsarbe— te under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad. Knappt 1/4 var långtids-

sjukskrivna. De övriga fördelade sig rela- tivt jämnt på övriga status, dock att en- dast 5 % var sysselsatta i beredskaps- eller arkivarbete. Med stigande ålder ökar andelen som hade stadigvarande arbete eller var sysselsatta i annat skyddat arbete. Däremot återfanns de ej förvärvsarbetande bland de yngre. Nästan 1/3 av dem som var under 25 år hade inte förvärvsarbetat, i vart fall intei sådan omfattning att det kunde redovisas som dominerande arbetsmarknadsstatus. Den yngsta åldersgruppen visar emellertid en starkt splittrad bild. Samtidigt som många inte förvärvsarbetade hade 20 % stadigvaran- de arbete och nästan 16% var långvarigt arbetslösa. Siffran för långvarig arbetslöshet var för hela materialet högst i den yngsta åldersgruppen.

Dominerande arbetsmarknadsstatus under 2—årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad var något olika för män och kvinnor. Tabell 6.6 visar att nästan 1/4 av kvinnorna var ej förvärvsarbetande, i vart fall inte i någon betydande utsträckning. Motsvarande andel bland männen utgjorde endast 6 %. Resultaten kunde i och för sig väntas, vilket även kan sägas om anställdai beredskapsarbete/arkivarbete liksom om dem som var omhändertagna för vård. I samtliga fall var kvinnorna klart underrepre- senterade.

Regionalt var olikheterna betydande: I Stor-Stockholm dominerades den studerade tiden för 1/4 av sjukhus- och anstaltsvård (8% i hela materialet). 1 Stor-Stockholm utgjorde sådan vård tillsammans med lång-

Tabell 6.6 Dominerande arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före anställningen vid skyddad verkstad enligt utredningens s. k. decemberundersökning (i %)

Kön Dominerande arbetsmarknadsstatus

Summa

Stadig- varande förvärvs- arb.

Bered— skaps- arbete, arkiv- arbete

Lång- varigt arbets- lös

Ej för- värvs- arbe- tande

Lång- tids- sjuk- skrivn.

Omhän- derta- gen för vård

Medic. rehab., arbets- vård, yr- kesu tb.

Mån 6 Kvinnor 2 Samtliga 5

,3 25,4 12,1 ,0 8,5 ,0 10,9

tidssjukskrivning dominerande status för 57 %, men uppgick endast till 14—17% i Örebro, Västmanlands och Västerbottens län. I Västerbottens län var under perioden 40% i huvudsak föremål för arbetsmark- nadspolitiska åtgärder i form av arbetsmark- nadsutbildning och/eller sysselsatta i bered- skaps- och arkivarbete. Motsvarande andel i Malmöhus län utgjorde endast 5 %.

6.2.7 Arbetsvårdsåtgärder före anställningen

Av ett representativt urval anställda hade i december 1970 80% genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder före anställning vid arbetsvårdsföretag. Det bör kanske erinras om att dessa åtgärder inte nödvändigtvis varit ett led i en yrkesinriktad rehabilitering med sikte på en senare placering vid verkstad för skyddat arbete, utan i många fall vidtagits i förhoppning om att ge den handikappade bättre förutsättningar för an- ställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Som åtgärd har i detta sammanhang inte räknats arbetsvårdsintervju inklusive eventu- ell läkarkonsultation. För 20 % hade anställ- ningen föregåtts av enbart sådan arbetsvårds— utredning.

Den oftast förekommande åtgärden var den s.k. introduktionsutbildningen, som inte mindre än hälften av de anställda hade

genomgått. Om man bortser från denna form av åtgärd, som under senare tid blivit en utbildning som allt fler genomgått, hade 53 % av männen och 45% av kvinnorna genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder före anställningen.

Ätgärdernas frekvens inom olika handi- kappsgrupper varierade som synes (se tabell 6.7) synnerligen kraftigt. lntroduktionsut- bildning hade föregått anställningen vid verk- staden för 2 av 3 som hade ryggsjukdom som primärt arbetshinder. Även de hjärt- och kärlsjuka låg klart över genomsnittet. Lägre frekvens av denna utbildningsform noteras bland anställda med psykiska arbetshinder liksom bland de alkoholskadade.

Arbetsprövning, som totalt sett hade en mindre omfattning, hade den lägsta frekven- sen bland alkoholskadade och hjärt- och kärlsjuka. Den var oftast förekommande bland anställda med ”övriga somatiska sjuk- domar”, till vilken grupp framför allt handi- kappade med invärtes sjukdomar hänförs. Arbetsträning hade en tredjedel av de anställ- da med psykiska arbetshinder genomgått. I denna arbetsvårdsform var även flera av de övriga arbetshindergrupperna väl represente- rade. Den lägsta frekvensen av arbetsträning återfanns bland anställda med hjärt- och kärlsjukdomar.

Vad beträffar arbetsmarknadsutbildning-

Tabell 6.7 Arbetsvårdsåtgärder före anställning vid verkstad för skyddat arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning. Relativ frekvens inom olika arbetshindergrupper

Arbetsvårds— Arbetshinder

Sam t-

åtgärder

som föregått anställning vid verkst för skyddat arbete

Lung— Hjärt- sjukdom, o kärl- hörsel-, sjuk- synska- dom da, hud- sjukdom

Rygg- Sjuk- dom

liga

Öv- Psy-

kiska sjuk- domar

riga soma- tiska sjukd.

Introduktions- utbildning Arbetsprövning Arbetsträning 31,6 Arbetsmarknads— utbildning 20,0 Annat skyddat arbete 4,2 Annan arbets- vårdsåtgärd 6,3

47,4 10,5

54,6 39, 13,4 9, 24,7 29 16,5 22,2 13,4 6,5

4,1 13,9

!

en, vilket är beteckningen för all utbildning som genomgås efter medverkan från arbetsförmedling (arbetsvård), visar tabell 6.7 på en betydande frekvensspridning. Knappt 8 % av de hjärt- och kärlsjuka hade sålunda genomgått sådan utbildning någon gång före anställningen vid verkstad för skyddat arbete. I det närmaste tre gånger så stor andel av de intellektuellt handikappade hade erhållit dylik utbildning. Att de begåv- ningshandikappade når en så hög andel torde till stor del förklaras av att många inom denna grupp erhåller anpassningsundervis- ning, som redovisas under arbetsmarknadsut- bildning. Utbildning var relativt vanlig också bland anställda med ryggsjukdom, liksom bland dem som hänförts till den första gruppen i tablån, dvs. anställda med lung- sjukdom, hörsel- eller synskada eller hud- sjukdom.

Annat skyddat arbete hade som väntat högsta frekvensen bland alkoholskadade. Av tradition har det inom den skyddade sektorn varit beredskapsarbetet som oftast kommit i fråga för denna arbetshindergrupp. Som framgår av tablån hade annat skyddat arbete även förekommit ofta bland anställda med ”övriga somatiska sjukdomar”. Utan att ha tillgång till andra data än att denna grupp var äldre än flertalet övriga, kan förmodas att dessa före anställningen vid verkstad för skyddat arbete hade haft anställning i arkiv— arbete, eventuellt hemarbete i något fall, då inslaget av kvinnor var något högre i grup- pen.

"Annan arbetsvårdsåtgärd”, som berört 64 handikappade, bestod i inte mindre än 31 fall av psykoteknisk anlagsundersökning. Tablån ger ett klart besked om att ”annan arbetsvårdsåtgärd” särskilt kommer ifråga för de begåvningshandikappade och i synner- het gällde detta just anlagsundersökning. En viss omfattning hade åtgärderna bland handi- kappade med ”annat rörelsehinder”, eller 8,9 %. Knappast några av de anställda med psykiska sjukdomar hade kommit ifråga för dessa åtgärder. Eftersom psykologiska an- lagsprov var den dominerande åtgärden är den ringa andelen förvånande. Ser man exempelvis till de arbetsvårdssökande som under 1970 genomgick sådana anlagsprov visar det sig att 23 % tillhörde gruppen psykiskt sjuka, vilket tyder på hög före- komst av denna åtgärd för gruppen.

Den andel av de anställda som i de studerade länen berörts av arbetsvårdsåtgärd före anställningen (exkl. introduktionsut- bildning) framgår av tabell. 6.8.

Sammanställningen visar att åtta av tio anställda vid verkstäderna i Östergötlands län hade berörts av en eller flera arbetsvårdsåt- gärder. I Älvsborgs län däremot hade endast en av tre genomgått arbetsvårdsåtgärder före anställningen. Ett värde under genomsnittet har också erhållits för Västmanlands län och för de studerade verkstäderna i Stor-Stock- holm.

Några bestämda slutsatser från dessa läns- visa resultat torde knappast kunna dras. Det finns flera skäl härtill. Ett av de väsentligaste

Tabell 6.8 Arbetsvårdsåtgärder före anställningen med fördelning på län enligt utredningens s. k. decemberundersökning (%).

Län

Samtli-

Öster- göt- land

Stor- Stock- holm

Malrnö- hus

ga i un- dersök- ningen in- gående län

Älvs- borg

Väster- botten

Berörts av arbets- vårdsåtgärd före början vid verk- stad för skyddat arbete i % av samt- liga anställda

Antal anställda

torde vara den regionalt väsentligt olika förekomsten av arbetsvårds- och utbildnings- resurser. För att ta ett exempel kan erinras om att i Östergötlands län har sedan länge funnits två arbetsvårdsinstitut med tillgång till arbetsprövning och -träning. I Älvsborgs län finns ett sådant institut, men detta hade bedrivit sin verksamhet under endast en kortare tid då undersökningen genomfördes.

6.2.8 Hel- och deltidsarbete

Utredningen har efter medverkan från hu- vudmännen erhållit vissa uppgifter om de anställdas arbetstider. Personer i introduk- tionsutbildning ingår i materialet. Uppgifter- na avser enbart reguljära verkstäder, dvs. inte särskilda verkstäder eller avdelningar för psykiskt utvecklingsstörda. Av de i februari 1972 sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete var närmare 80 % anställda på heltid. 6 % arbetade ej heltid men mer än halvtid. 14 % hade halvtidsarbete och 1 % mindre än halvtid. Männen hade inte oväntat oftare heltidsarbete. 24 % av kvinnorna arbetade på halvtid. Regionalt sett förekom vissa skillna- der. I samtliga Skogslän utom Kopparbergs län hade mer än 90% heltidsanställning. I Gävleborgs län gällde det samtliga. Hög andel (95 %) redovisades också för Gotlands län. I vart och ett av de tre storstadslänen hade 70 % heltidsarbete. Motsvarande andel er- hölls även för Älvsborgs län. I Östergötlands län hade något mindre än 2/3 av de anställda heltidsarbete, vilket var den lägsta andelen vid fördelning efter län. Av övriga anställda i detta län arbetade l4 % mer än halvtid, 20 % halvtid och 1 % mindre än halvtid.

6.2.9 F rånvarofrekvens

Utredningen har också erhållit vissa uppgif- ter om de anställdas frånvaro vid reguljära verkstäder. Uppgifterna avser en viss dag i fabruari 1972, bortovarons längd räknat t. o. m. nämnda dag samt orsak med fördel- ning på sjukdom, ledighet och ospecificerad

frånvaro. Bortovaro har endast beaktats, om den varit sammanhängande.

I det närmaste 1/4 av de anställda var borta från sin anställning vid mättillfället (onsdagen den 2 februari 1972), 25% av männen och 23 % av kvinnorna. Somjämfö- relse kan nämnas att frånvaron bland arbeta- re inom industrin på den ordinarie arbets- marknaden i februari 1972 uppgick till 11,0% för män och 14,3% för kvinnor (SCB, Statistiska meddelanden maj 1972). Metoderna att mäta frånvaron var praktiskt taget lika.

Vid en jämförelse mellan länen noteras vissa olikheter i frånvarofrekvensen vid ar- betsvårdens företag. Medeltalet för landet uppgick till 24,5 %. Andelen uppgick till mellan 30 och 33 % i Uppsala, Hallands och Skaraborgs län. Storstadslänen låg i nivå med eller obetydligt över nksmedeltalet. Den lägsta andelen erhölls för Jämtlands län med 13 %. 20 % eller lägre var andelen i Söder- manlands, Värmlands, Kopparbergs, Väster- bottens och Norrbottens län.

Av dem som var frånvarande den 2 februari 1972 hade hälften varit borta sam- manhängande mindre än en månad (se tabell 6.9). En tredjedel av de frånvarande hade varit borta mellan en och sex månader. 11 % hade inte arbetat sedan ett halvår eller mer, varav 1/3 haft en sammanhängande borto— varo i över ett år.

I svaren anmodades uppgiftslämnarna att ange orsaker till bortovaron. Tre fasta alternativ förekom: sjukdom; ledighet; s.k. ospecificerad frånvaro.

Som framgår av tabell 6.10 var bortova- ron framför allt betingad av sjukdom. 6 % var tjänstlediga. 10 % var borta av andra skäl än sjukdom och tjänstledighet. Männen var frånvarande av sådana orsaker i nästan dub— belt så stor utsträckning som kvinnorna. Eftersom frånvaron mätt i absoluta tal var lågt i flera län kan endast en begränsad regional jämförelse göras. Ser man till stor- stadslänen förekom en påtaglig skillnad be- träffande Stockholms län. Medan de båda övriga länen låg relativt nära de genomsnittli- ga värdena på samtliga orsaksgrupper fram-

Tabell 6.9 Frånvaro och frånvarons längd bland anställdai februari 1972 vid verkstäder för skyddat arbete

Kön Antal från- Därav med sammanhängande frånvarotid

varande mindre än 1 mån

2 mån 1 män men mindre än

2 män men mindre än 6 mån mer

283 15,3

96 13,9

Män %

98,4 53,4

Kvinnor 38,7 % 55,9

m 45

22 3,2

368 19,9

143 20,7

43 6,2

379

Samtliga 1 371 ' 14,9 % 54,0

511 20,1 6,7 4,2

kom att bortovaron i Stockholms län till 70 % hörde samman med de anställdas hälso- tillstånd att jämföra med 84 % för hela landet. Inte mindre än 22 % hade ospecifice- rad frånvaro. Andelen var därmed dubbelt så stor som medeltalet för landet. Orsakerna till den betydande frånvaron i Stockholms län av andra skäl än sjukdom och tjänstledighet kan eventuellt sökas isammansättningen av de anställda vad avser arbetshinder. Anställ- da med uttalat beroende av alkohol och narkotika var relativt sett betydligt fler i Stockholms än övriga län. Uppemot en tredjedel av dem som under 1970 hade haft anställning inom länet var enligt arbetsvårds— utredningen alkohol- eller narkotikabero- ende eller på annat sätt socialt avvikande. Motsvarande andel låg för Malmöhus lån på omkring 5 % och för Göteborgs och Bohus lån på 12 %.

6.2.10 Avgångsorsak från företag inom ar- betsvården

Under år 1970 slutade 2 617 personer sin anställning vid skyddad verkstad. Orsakerna därtill framgår av följande sammanställning.

Avgångsorsak Avgång från skyddad verkstad

Absoluta tal Relativ andel

Arbetsprövning 18 Arbetsträning Arbetsmarknads- utbildning Arbete i öppna marknaden Arkivarbete Beredskapsarbete Halvskyddat arbete Hemarbete Skyddade verk- städer Ålderspension Anstaltsvård Arbetsoförmåga Slu tat på egen __ begäran Ovriga orsaker

__ o——h p po 0de

Aichi» ;>

NO Obu-U|

784

341 711

2617

D.) w ps—w 0

N!— N]

Samtliga 100,0 %

Tabell 6.10 Orsak till frånvaron bland dem som en viss dagi februari 1972 var frånvarande vid verkstäder för skyddat arbete

Kön Antal från- Därav på grund av

varande

Sjukdom Ledighet Ospecificerad

frånvaro

Män 1 538 % 83,3

5 96 86 .3

2134 84,1

209 11,3

45 6,5

254 10,0

Kvinnor %

Samtliga %

Den totala avgången från skyddade verk- städer under 1970 uppgick alltså till drygt 2 600 personer. Under samma tid nyanställ- des nästan 3 858 personer. Nettoökningen utgjorde därför omkring 1 250.

De främsta orsakerna till att anställningen upphörde var betingade av nedsatt arbetsför- måga, som utgjorde nästan en tredjedel av all avgång. 15,3 % erhöll arbete på öppna mark- naden, varav 0,9 % i halvskyddat arbete. Tyvärr har inte de fasta alternativen för redovisning av avgångsorsak täckt en stor del av orsakerna. Därför redovisas inte mindre än 27,2 % under övriga orsaker.

6.2.1 1 Ekonomiskt stöd

Utredningen har erhållit vissa uppgifter om ekonomiska förmåner som de anställda er- höll utöver själva lönen. Uppgifterna avser om inget annat anges läget i december 1970. Vid uppgiftsinsamlingen togs inte hänsyn till ekonomiskt stöd som utgått kortare tid än 3 månader. Dessutom förutsattes att förmåner- na hade utgått kontinuerligt under minst den angivna tiden. Frekvensen av de ekonomiska stödformerna framgår av tabell 6.11. För- tidspension och sjukbidrag redovisas i ett särskilt avsnitt, men för jämförelsens skull lämnas vissa data även här.

Först noteras att hälften av de anställda inte erhöll någon ekonomisk förmån utöver lönen. Andelen var i stort sett lika för både män och kvinnor. Nästan 1/3 av de anställda var sjukskrivna och uppbar sjukpenning under minst 3 månader. Sjukpenningen var

vid sidan av förtidspension den vanligast förekommande stödformen. Ett visst sam- band mellan frekvens av sjukpenning och introduktionsutbildning synes föreligga. An- ledningen härtill är att sjukpenning ofta utgör en del av försörjningsunderlaget i samband med sådan utbildning. Eftersom reducerad sjukpenning, innebärande att ar- betstiden är begränsad till halvtid, är mindre vanligt förekommande noteras att en stor del av de anställda var borta under långa perio— der (mer än 3 månader) p. g. &. sjukdom.

Från sammanställningen noteras vidare att knappt 4% erhöll vad som benämnts "annan försäkringsersättning”. Detta är en samlande rubrik för ersättningar av typ invaliditetstillägg, invaliditetsersättning, liv- ränta vid yrkesskada m.m. Socialhjälpen berörde också ca 4% av de anställda. I Stor-Stockholm och Malmöhus län uppbar något över 7 % socialhjälp sammanhängande under minst 3 månader. 1 Östergötlands och Västerbottens län hade inte någon av de anställda anlitat socialvården för att erhålla ekonomisk hjälp. Däremot kan socialhjälp ha utgått vid enstaka tillfällen eller kortare tid än 3 månader.

Till ”annan allmän ekonomisk förmån” har hänförts stödformer av typen bostads- tillägg, kommunalt kontantunderstöd rn. m. Endast 33 av 1071 eller 3,1 % uppbar sådana förmåner. Även tjänstepension och änkepension var sparsamt förekommande.

De som hade en anställningstid vid skyd— dad verkstad på 2 år eller längre utgjorde något över hälften (51,2 %) av samtliga i

Tabell 6.1] Ekonomiskt stöd utöver lön bland anställda vid verkstäder för skyddat arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning

An- Form av ekonomiskt stöd

Inget

Sjuk- Annan So— Tjäns- pen- försäk- cial- . tepen— ning rings- hjälp sion ersätt- ning

ekono- miskt stöd

1 071 18,4 3,8

51,2

undersökningen. Av dessa var det endast ett fåtal som hade uppburit ett och samma bidrag minst 3 månader under såväl 12-må- nadersperioden före anställningen som vid undersökningstillfället (2 år senare). Social- hjälp t. ex. erhöll endast 6 personer. Den enda bidragsformen som hade någon påtaglig omfattning var förtidspensionen (sjukbi— drag), som 56 anställda eller 10 % uppbar. Bidragens frekvens var i stort sett densamma för män och kvinnor.

Resultaten visar tydligt att en anställning vid skyddad verkstad efter en tid medför att samhällets behovsprövade ekonomiska stöd— former kan reduceras kraftigt genom att den handikappade själv klarar sin försörjning.

6.2.12 Förtidspension

Under 12-månadersperioden före början vid skyddad verkstad uppbar under minst 3 månader 15 % av de anställda förtidspension eller sjukbidrag. Vid undersökningstillfälleti december 1970 (som för hälften av de anställda inträffade efter mindre än 2 års anställning) hade andelen med förtidspen- sion ökat till 25 %. Dessutom hade inträffat en kraftig förskjutning mellan resp. förmåns- storlekar. Den tidigare koncentrationen till hel förtidspension (73 %) hade vid undersök- ningstillfället reducerats till 40 %. Återsto- den fördelade sig så att 35 % erhöll 2/3 och 25 % 1/2 förmån. Materialet visar att flerta- let av dem som erhållit pension sedan anställningen påbörjats fått 1/3, 1/2 (efter 1.7.1970) eller 2/3 av fullt bidrag. Den markanta ökningen av andelen förtidspensio- närer torde i huvudsak förklaras av bl. a. nya bestämmelser om löne- och anställningsvill- kor, som sedan 1.7.1970 är direkt samordna- de med bl. a. förtidspension. Vidare torde de ökade möjligheterna för erhållande av för- tidspension (fr. o. m. 1.7.1970) för äldre och handikappade ha medverkat.

Frekvensen av förtidspension var obetyd- ligt högre bland kvinnorna men var påtagligt olika mellan åldersgrupperna. Den högsta frekvensen återfanns bland dem som var

under 35 år bland vilka i stort sett 1/3 uppbar förtidspension. Lägst var den bland dem som var 45—54 år med 18 %. Andelen steg till 25 % i åldersgruppen 55 år eller mer. Den relativt sett högre förekomsten av förtidspension bland yngre förklaras av att dessa överlag har svårare handikapp, framför allt av psykisk natur. 1 åldrarna under 25 år torde den höga frekvensen förklaras av att nästan hälften var begåvningshandikappade. Denna grupp uppbär i stor utsträckning dessa förmåner.

Förtidspension relaterad till arbetshinder visar att 45 % av de begåvningshandikappade uppbar sådan förmån men endast 1 l % av de alkoholskadade. En andel klart under ge- nomsnittet erhölls även för ryggskadade med 13 %. De primärt psykiskt handikappade erhöll förtidspension i betydligt större ut- sträckning än dem som hade arbetshinder av i första hand fysisk art.

Även regionala olikheter förekom. Stor- stadsregionerna hade de högsta andelarna. 43 % av de anställda i Stor-Stockholm uppbar förtidspension och 33 % iMalmöhus län. Lägsta andelen noteras för Västerbot- tens län med 13 %. Begränsar man studien till endast Västerbottens inlandsverkstäder sjunker andelen till 3,3 %.

Av 122 handikappade som före anställ- ningen uppbar hel förtidspension hade vid undersökningstillfället (hänsyn ej tagen till anställningstidens längd) endast 59 kvar sin ograverade pension. De övriga hade kunnat höja sin arbetsförmåga och därmed fått pensionen reducerad, 23 anställda så påtag- ligt att pensionen dragits in helt. Återstoden, 40 st, hade fått pensionen reducerad till 2/3 eller 1/2.

6.2.13 Medeltimförtjänst

Genom decemberundersökningen har utred- ningen erhållit uppgifter om de anställdas medeltimlön i december 1970. Redovis- ningen avser medeltimförtjänst efter eventu- ella avdrag för förtidspension, yrkesskadeliv— ränta rn. rn. enligt ”Bestämmelser om löne-

och anställningsvillkor för vissa arbetstag- are”, LBSS 70. För dem som av olika skäl inte var närvarande vid undersökningstillfäl- let skulle anges den medeltimförtjänst som den anställde erhöll då han eller hon senast var i tjänst. Handikappade som genomgick introduktionsutbildning och följaktligen er- höll utbildningsbidrag ingår inte.

Enligt bestämmelserna om och anställningsvillkor utgick lön antingen som tidlön eller som blandackordslön. Vid arbete mot tidlön utgick i december 1970 följande timlöner för vuxna (arbetstagare som fyllt 19 år):

löne-

Öre per arbetstimme i ortsgrupp 3 4 5 Sthlms stad

823 846 893 919

Vid arbete mot blandackordslön tillämpa- des följande ackordsriktpunkter:

Öre per arbetstimme i ortsgrupp

3 4 5 Sthlms stad

977 101010741107

Den avtalade lägsta timpenningen, mellan 8:23 och 9:19, ger ett tydligt utslag i tabell 6.12. Två tredjedelar återfanns i inkomst- lägena mellan 8 och 9: 99 per timme. 7 % kom upp i timförtjänster som låg på 10 kr

eller däröver. Den högsta timförtjänsten uppgick till 15:98, vilket av många torde betecknas som en överraskande hög timlön. Praktiskt taget lika många som tjänade 10 kr eller mer tjänade mindre än 5 kr per timme. Att 1/4 tjänade mindre än 8 kr är en följd av att förtidspensionsbeloppet m. fl. ekonomis- ka stödformer reducerar bruttolönen.

Medeltimförtjänsten för hela materialet uppgick till 8:03 kr/timme, med 8: 08 för män och 7:91 för kvinnor. Beräkningarna avser förhållandet efter avdrag för eventuella pensionsbelopp m. m.

6.2. 14 Lön och arbetshinder

Medeltimlön har bearbetats tillsammans med huvudarbetshinder. tabell 6.13. Omkring 20 % hade en medeltimförtjänst under 7 kr och ungefär lika många tjänade mer än 9 kr. För vissa handikappgrupper förekom dock påtagliga avvikelser från dessa resultat. Sålunda hade 37 % av de anställda med alkoholbesvär eller som var beroende av centralstimulerande medel eller arbets- hindrade till följd av andra ”sociala skäl” en medeltimförtjänst på 9 kr eller mer. Genom- snittligt bättre inkomst (9 kr eller mer) hade också anställda med ryggsjukdom och de som hänförts till den första gruppen, lungsju- ka, syn- och hörselskadade m.fl. Inte ovän- tat återfanns de intellektuellt arbetshindrade bland dem som hade den lägsta timlönen. 40 % hade mindre än 7 kr/timme, vilket var en dubbelt så stor andel som för hela materialet. Också bland de psykiskt sjuka var

Resultatet framgår av

Tabell 6.12 De anställdas relativa fördelning efter medeltimförtjänst vid verkstäder för skyddat arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning

Kön Antal Medeltimförtjänst

S:a Me-

perso- ner Mindre 3— än 3 kr 4: 99

% dian- 10 kr lön el mer

Män Kvinnor

682 1,6 5,7 308 2,6 3,2

8:49 8:38

7,3 100 6,2 .00

Samtliga 990 1,9 4,9

7,0 100 8: 46

Tabell 6.13 Medeltimförtjänst med fördelning på arbetshinder bland anställda vid verkstä- der för skydd-at arbete enligt utredningens s. k. decemberundersökning

Huvudarbets- An-

Medeltimförtjänst

S:a

hinder tal perso- ner

Mindre än 3 kr

% 3— 5— 7— 4:99 6:99 7:99

Lungsjukdom, syn- o hörsel-

skada, hudsjukdom 88 Hjärt- o kärlsjukdom 47 Ryggsjukdom 164 Annat rörelsehinder 187 Ovriga somatiska sjukdomar 92 Psykiska sjukdomar 204 Alkoholism/narkomani m. rn. 105 Intellektuellt arbetshinder 103

b—bhll

b—wrwo

t—l

' Ak " ax'oo '&'uu'u. w'oo'so . NÖNS©HPT ON—O'NUVÄ

UIWPU) .— 4.190

. . .. This)—r

t—nt—u—nb-w—

D.)

U.) Hoanywma »o'oo ::

solon:

Samtliga 990 ...

? wrp»

O XDOCXJNLDO N

& Nf:-MO

© oas—oou—nw

xi "ooo

IQ so-boowxo

.. D.) |— x] D

medeltimförtjänsten lägre. 1/3 av dem hade mindre än 7 kr/timme.

Med ledning av uppgifter från huvudmän- néns ansökan om statligt driftbidrag gör arbetsmarknadsstyrelsen årligen en samman- ställning över bl. a. medeltimförtjänsten. Me- deltimlönen från ett antal år framgår av följande tablå. Uppgifterna avser lön före avdrag för eventuella ekonomiska förmåner. Psykiskt utvecklingsstörda som hade anställ- ning vid för gruppen särskilt anordnad verk- stad eller avdelning särredovisas.

År

1966 1967 1968 1969 1970

Anställda vid reguljära verkstäder Verkstäder el avdelningar för psykiskt utvecklings- störda

5:29 5:76 6:18 7:20 8:74

0:97 1:48 1:91 1:91 3:43

Sedan juli 1969 gäller centralt antagna löne- och anställningsvillkor för handikap- pade arbetstagare vid kommunala verkstäder för skyddad sysselsättning. Bestämmelserna gäller i den mån huvudmannen antagit bestämmelserna, vilket enligt uppgift har skett i stor utsträckning. Enligt de bestäm- melser som gällde fr.o.m. den 1 juli 1969 t.o.m. den 30 juni 1970 omfattades inte anställda vilkas arbetsförmåga var lägre än 1/3 av den normala. Dessa avlönades enligt

regler som huvudmannen själv fastställde. Sedan den 1 juli 1970 gäller delvis ändrade bestämmelser. Bl. a. slopades regeln om viss minsta arbetsförmåga. Denna ersattes med vissa samordningsbestämmelser innebärande att förmåner som arbetstagare uppbär p. g. a. nedsatt arbetsförmåga, förtidspension m. fl., reducerar kontantlönen. Avsikten är inte att här göra en fullständig beskrivning av utveck- ling och utformning av lönebestämmelserna på området, utan endast att nämna några av de väsentligaste reglerna.

Av tablån ovan framgår att den relativa löneutvecklingen varit starkast för psykiskt utvecklingsstörda. Medeltimlönen 1970 upp- gick ändå till endast 3 kr och 43 öre. Serien för anställda vid reguljära verkstäder visar på kraftiga ökningar under dels 1969, dels 1970, vilket utan tvekan är ett resultat av att Svenska kommunalarbetareförbundet sedan 1969 och senare även andra fackförbund åtagit sig att förhandla för de anställda.

6.2.15 Arbetskapacitet

Utredningen genomförde under vintern 1969/70 en enkätundersökning vid landets samtliga skyddade verkstäder varvid bl.a. efterfrågades den bedömda arbetskapaci- teten hos de anställda som anvisats arbete genom arbetsförmedlingen. Motsvarande uppgifter efterfrågades också i samband med undersökningen som genomfördes i decem-

ber 1970. Arbetsförmågan bedömdes i båda fallen av arbetsledningen. Av tabell 6.14 framgår den relativa fördelningen efter kapa— citet och kön i den undersökning som gjordes 1969/70.

Tabell 6.14 Relativ fördelning efter be- dömd arbetskapacitet av de anställda vid verkstäder för skyddat arbete enligt utred— ningens enkätundersökning vintern 1969/70

—1/3 1/3— 1/2— 2/3— S:a Abs.

1/2 2/3 % tal

27,1 29,4 22,1 29,1 25,4 19,0

Män Kvinnor

21,5 26,1

100,0 5 460 100,0 2 090

Samtliga 22,8 27,7 28,3 21,2 100,0 7550

En femtedel av männen och en fjärdedel av kvinnorna bedömdes ha en arbetsförmåga som understeg 1/3 av normalprestationen enligt den ordinarie arbetsmarknadens krav. Männen bedömdes genomsnittligt ha en något högre kapacitet än kvinnorna. Ser man till hela materialet noteras att praktiskt taget lika många ansågs ha en arbetsförmåga som låg under en tredjedel resp. över två tredjed- elar av en normalprestation. Sett enbart ur produktionssynpunkt torde den senare grup- pen inte vara alltför olik en normalpopula— tion arbetstagare på den reguljära arbets- marknaden.

Den andra undersökningen (december 1970) i vilken bl. a. ingick att försöka bedöma arbetskapaciteten är inte utan vidare jämförbar med den som nu refererats. I decemberundersökningen ingick psykiskt ut- vecklingsstörda endast i de fall dessa hade anställning vid reguljära verkstäder för skyd- dat arbete. Anställda vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder eller avdelningar vid reguljära verkstäder ingick sålunda inte. I de tidigare nämnda resultaten ingår psykiskt utvecklingsstörda utom i de fall de arbetade vid en speciell verkstad enbart för gruppen ifråga. Härtill kommer en något olika meto- dik vid uppgiftsinsamlingen. Även det fak- tum att undersökningarna genomfördes vid två olika tillfällen med mer än ett års

mellanrum kan ha påverkat förutsättningar— na.

Undersökningen i december gav följande resultat.

2/3— Kan S:a Abs. f. n.ej % tal bedö- mas

32,2 4,1 28,7 4,7

31,1 4,3

—1/3 1/3— 2/3

Män Kvinnor

22,5 41,2 21,6 45,0

Samtliga 22,2 42,4

100,0 729 100,0 342

100,0 1 071

Som framgår av tablån erbjöds möjlighe- ten att i tveksamma fall avstå från att göra en bedömning av arbetsförmågan. Den möj- ligheten utnyttjades för 4%. Den främsta orsaken härtill torde ha varit kort anställ- ningstid. Med hänsyn till de tidigare om— nämnda skillnaderna i förutsättningarna mel- lan undersökningarna var det väntat med något olika resultat. Till den högsta kapacitetsgruppen hänfördesi undersökning- en som genomfördes 1969/70 21 % medan motsvarande andel i december ett år senare uppgick till ytterligare ett IOtal procent. Den omständigheten att de psykiskt utveck- lingsstörda utgjorde en mindre andel i de- cemberundersökningen torde inte vara den enda förklaringen till olikheterna. I viss mån torde olikheterna i bedömningen också för— klaras av att man vid verkstäderna i vissa län haft en mera restriktiv bedömning och i andra län snarare motsatsen. Resultaten an- tyder att en bedömning av arbetsförmågan är svår att göra och att instrumenten för en mera objektivt bedömd kapacitet ännu inte är tillräckligt väl utformade.

6.3 Några ekonomiska uppgifter

I samband med huvudmännens årliga rekvisi- tioner av de statliga driftbidragen lämnas vissa ekonomiska huvuddata. Dessa samman- ställs inom arbetsmarknadsstyrelsens arbets— vårdsbyrå. Från detta material kommer vissa uppgifter att presenteras nedan beträffande storleken och utvecklingen av intäkter och

kostnader vid verkstäder för skyddat arbete. Enligt sina direktiv har utredningen haft att bl.a. "närmare undersöka vad som i den fortsatta planeringen kan göras för att minska de stigande driftunderskotten”. För att närmare kartlägga vilka faktorer som påverkar det driftekonomiska utfallet vid verkstäderna har utredningen gjort studier av befintligt material och vissa specialundersök- ningar. En kortfattad orientering kommer att lämnas om de huvudsakliga resultaten.

6.3.1 Intäkter

Verkstäder för skyddat arbete har att bereda sysselsättning åt samt medverka i den yrkes- inriktade rehabiliteringen av personer, som p. g. a. arbetshinder har nedsatt arbetsförmå- ga. Med de modifikationer som betingas av verksamhetens rehabiliteringsuppgifter fun- gerar verkstäderna som företag vilka har att producera varor och/eller tjänster. Med hän- syn till den skyddade verksamhetens speciel- la karaktär är det inte förvånande att det uppkommer ett företagsekonomiskt under- skott.

I och med den snabba ökningen av antalet platser vid verkstäderna har även produktio- nen ökat. Det totala värdet av den försålda produktionen ökade sålunda mellan 1960 och 1965 från 13 till 33 mkr. Som framgår av tabell 6.15 har fram t.o.m. 1970 detta värde ökat till 145 mkr, samtidigt som platsantalet i stort sett fördubblats mellan 1965 och 1970. Lägger man till även värdet av lagerökningen uppgick totala produk— tionsvärdet 1970 till 155 mkr. En väsentlig förklaring till produktionsvärdets ökning är den på många håll ändrade produktionsin- riktningen vid verkstäderna med dyrare material och större inslag av mer avancerad och därför också kostsammare tillverkning.

I tabell 6.15 redovisade siffror avser enbart reguljära verkstäder för skyddat arbe- te. För att belysa utvecklingen av produk- tionsvärdet har det ansetts tillräckligt att ta med enbart dessa. För att ange värdet av all förekommande produktion vid verkstäder för skyddat arbete (inkl. de för psykiskt

Tabell 6.15 Utvecklingen av platsantal, för- såld produktion och lagerökning vid reguljä- ra verkstäder för skyddat arbete 1965—1970

År Plats- antal

F örsåld pro-

Lagerök- duktion, kr ning, kr

3 149 859 4 922 385 5 999 707 7 822 248 10 936 475 9 790 363

1965 1966 1967 1968 1969 1970

4 792 5 739 6 745 8 261 9 201 10669

33 488 463 43 635 950 57 664 512 74 307 343 102 861 328 145 901 124

utvecklingsstörda), hemarbetscentraler samt arbetsvårdsinstitut för arbetsprövning och -träning har följande sammanställning gjorts.

Värdet i mkr 1970 av för- såld produk- tion

lnstitution Lager-

ökning

Reguljära verkstäder för skyddat arbete Särskilda verkstäder för psykiskt utveck- lingsstörda Hemarbetscentraler Arbetsprövning Arbetsträning

145,9

Sam tliga institutioner inom arbetsvården l60,6

Sammanställningen ger vid handen att värdet av den försålda produktionen vid de olika slagen av arbetsvårdsföretag totalt uppgick till över 160 mkr 1970, vartill kommer ca 10 mkr i form av lagerökning. Eftersom den klart dominerande delen av produktionen faller på de reguljära verkstä- derna kommer i det följande endast upp- gifter från dessa att behandlas.

Trots att det totala produktionsvärdet vid verkstäder för skyddat arbete mer än tre- dubblats mellan 1966 och 1970 samtidigt som platsantalet knappt fördubblats så har produktionens andel av totala omsättningen endast ökat något. Detta kan förklaras av att produktionskostnaderna stigit i samma takt som värdet av produktionen. Detta innebär att den andel av de totala intäkterna, som fått lov att täckas antingen av huvudmannen själv eller genom statliga driftbidrag varit i det närmaste under densamma åren

Tabell 6.16 Totala omsättningen 1966—1970 vid reguljära verkstäder samt den procentuella andelen därav som kunnat täckas genom produktion, bidrag resp. av huvudmannen

År Total om- Den procentuella andelen därav, som kunnat täckas genom: Summa bi—

sättning, ' mkr Försåld Bidrag:

drag och hu— Huvud— vudmannens

produk— 1 tion + Landst.- Kommun- lager- bidrag bidrag ökning

mannens täckningsdel Statligt täckn. i % _— del

1

drift-2 bidrag

1966 93,5 , 1967 120,6 , , 1968 159,0 , , 1969 212,6 , 1970 29l,8 , ,

11,3 47,8 10,3 , 46,6

9,2 , 47.6 12,4 45,7 14,5 , 45,9

l Landstingsbidrag förekommer i vissa fall då primärkommuner är huvudman. Kommunbidrag toru—

kommer på en del håll där landstinget är huvudman.

Som närmare kommer att redogöras för i kapitlet om statsbidrag ändrades reglerna för statligt

driftbidrag 1970 med verkan fr. o. m. 1.7.1969.

1966—1970. Noteras kan dock statsbidragets relativt ökade betydelse 1969 och 1970. Detta framgår av tabell 6.16.

Av totala omsättningen 1966—1970 har sålunda 52—54 procent kunnat täckas med inkomster från produktionen. Några större skillnader mellan åren har ej förelegat. När man däfemot studerar den länsvisa relatio- nen mellan produktionsvärdet samt bidrag och huvudmannens täckningsdel framkom- mer stora olikheter. I tabell 6.17 har för varje län angivits dels totala omsättningen 1970 i mkr och dels den procentuella andelen därav som olika intäktsslag svarat för. Av tabellen framgår bl. a. de mycket stora skillnaderna i total omsättning inom den skyddade verksamheten. Medan den i vissa län är omkring endast 5 mkr ligger den i andra i närheten av 15 mkr. Högsta omsätt- ningen 1970 hade Stockholms län, som ensamt svarade för nära 1/5 av omsättningen för hela landet. Av totala omsättningen på 59 mkri Stockholms län svarade Stockholms kommuns verkstäder för 42 mkr. I tabellen kan vidare utläsas att den försålda produk- tionen + lagerökningen svarade för nära 80 % av totala omsättningen i Norrbottens län mot 54 % i hela riket. Iytterligare några län uppgick intäkterna från produktionen till relativt höga tal, nämligen Kronobergs (71 %), Kalmar (61), Örebro (63), Gävle- borgs (63), Västernorrlands (61) och Väster-

bottens län (62). Däremot var motsvarande procenttal relativt låga i östergötlands (41%), Gotlands (42), Kristianstads (44), och Skaraborgs län (44) samt i Malmö (36) och Göteborgs kommun (36). Av detta följer också att den andel av omsättningen som i olika län fått lov att täckas genom antingen bidrag eller av huvudmännen uppvisar stor spännvidd eller från 22 % iNorrbottens till 64 % i Malmö och Göteborgs kommun. Vad avser det statliga drift- + hyresbidragets skiftande relativa betydelse kommer detta att närmare behandlas i kapitlet ”Statsbidrag till företag inom arbetsvården”.

6.3.2 Kostnader

Som nämnts tidigare har värdet av produk- tionen vid verkstäder för skyddat arbete tredubblats mellan 1966 och 1970 samtidigt som antalet platser knappt fördubblats. Detta kan förklaras av att kostnaderna stigit i takt med produktionsökningen. I tabell 6.18 har gjorts en uppdelning av de årliga driftkostnaderna 1966—1970. Det bör på- pekas att huvudmännen i sin redovisning till arbetsmarknadsstyrelsen förfar något olika vid fördelningen av kostnaderna för det centrala kansliet. På en del håll tas dessa upp som administrativa kostnader medan på andra viss del av nämnda kostnader tas upp som utgifter för övrig personal. Man finner

Tabell 6.17 Totala omsättningen vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1970 och andelen därav som kunnat täckas genom produktion, bidrag resp. av huvudmannen, länsvis

Summa bi- drag + huvud- mannens täckn. del

Total om- sättning 1970 mkr

Län Den procentuella andelen därav, som kunnat täckas

genom

Försåld prod. + lagerökn.

Lands- tings- kommun- bidrag

48,3 4,0 46,6 0,3 50,5 9,6

58,0 19,0 49,9 19,5 49,5 — 40,8 57,5 70,9 60,8 42,2

Huvudman- nens täck- ningsdel

Statligt drift- + hyres- bidrag

1 1,5 10,2

14,7

Stockholm, därav Sthlms kommun Primärkommunala verkst. i länet Ej kommunala verkstäder Uppsala Södermanland Ostergö tland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus därav Malmöhus läns landsting Malmö kommun Halland Göteborgs o Bohus därav Göteborgs o Bohus land sting Göteborgs _, kommun Alvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

36,2 42,9

>— _ x)

13,5 17,2 17,6 19,1 17,0 16,0 13,4 19,2 20,8 24,4 20,8

ciao b—nh—b—l AWOWNPMMOMM qN—oew—oon—qu-xl b—

bmllawml

_

19,7

(003be #W-lå

_. »—

_xo QÅ

...

mh—häth ' "whic

...

oo n'ax'uo b—lb—l b—lb-l wmmbququHW m bmquo

w NMåmpmllbåOI

Hela riket

N © .—

att de administrativa och övriga kostnaderna i stort behållit sin relativa andel under de fem åren. Personalkostnadernas andel av totala omsättningen har sjunkit något eller från 60 till 56 %, medan produktionsmate- rialkostnadernas relativa andel stigit i mot- svarande mån. Totala inköpen av erforderligt tillverkningsmaterial uppgick 1970 till nära 75 mkr.

Av de totala personalkostnaderna 1970 på 163,3 mkr aVSer 95,6 mkr (58,5 %) lön

(inkl. semesterersättning) till arbetstagare. De återstående 67,7 mkr (41,5 %) utgörs främst av lönekostnader till den anställda personalen vid verkstäderna (föreståndare, arbetsledare , hantverkare).

I den följande länsvisa uppställningen (tabell 6.19) av de olika kostnadsslagen 1970 har personalkostnaderna delats upp på ar- betstagarna och övrig personal. Den relativa fördelningen på olika kostnader skiljer sig ganska mycket åt mellan länen. Medan exvis

Tabell 6.18 Utvecklingen av driftkostnaderna vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1966—1970

År Plats— Total om- Kostnader för:

Administrptiva Övriga

antal sättning personal abs.tal %

produktionsmaterial abs.tal

kostnader abs.tal

kostnader abs. tal

1966 1967 1968 1969 1970

5 739 6 745 8 261 9 201 10669

93,5 120,6 159,0 212,6 291,8

59,6 58,5 55,9 55,2 56,0

19,7 26,7 39,4 53,7 73,4

9 4 5, 7, 10, 11

; Omfattar egna administrationskostnader + eventuell andel av gemensam administration. Omfattar bl. a. diverse tillverkningskostnader. transportkostnader, lokalkostnader och hyror samt kostnader för räntor och avskrivningar.

lönekostnaderna för den arbetshandikappade arbetskraften i hela riket svarade för 1/3 av samtliga kostnader var denna andel förhål- landevis hög i framför allt Gotlands (47,7 %), Kristianstads (50,0 %) och Skara— borgs län (45,7 %). Däremot svarade nämnda utgift för mindre än 1/4 i Stockholms och Norrbottens län. I län med förhållandevis låga kostnadsandelar för arbetstagare och övrig perSonal synes produktionsmaterial- kostnaderna svara för en förhållandevis stor andel. Detta var fallet i Västerbottens och Norrbottens län, där produktionsmaterial svarade för över 40 % av samtliga kostnader. Vad avser de administrativa och kostnaderna för övrig personal är det något vanskligt att jämföra länen. Huvudmännen tillämpar näm- ligen något olika principer i sin redovisning till arbetsmarknadsstyrelsen. På en del håll tas kostnaderna för huvudmannens arbets- vårdskansli upp som administrativa kostna— der medan på andra håll viss del av dessa förs till utgifter för övrig personal. Däremot synes man kunna lägga samman kostnader för övrig personal och administration. Härvid finner man relativt höga andelar i Stock- holms län (37,6 %) och Göteborgs kommun (35,1 %).

6.3.3 Det driftekonomiska underskottet

I de två föregående avsnitten redovisade ekonomiska uppgifter bygger på arbetsmark— nadsstyrelsens sammanställningar på grund- val av de redovisningar huvudmännen årligen

gör i samband med rekvisition av statsbi- dragen. Som framgått har härvid de statliga drift- och hyresbidragen tagits upp som inkomster för huvudmännen. Även sådana kommunala och landstingskommunala bi- drag som betalas av annan än huvudmannen har i sammanställningen angetts som en intäktspost. Genom att från den totala årsom- sättningen dra inkomster från försåld pro- duktion + lagerökning samt nyssnämnda bidrag har därefter huvudmännens täcknings- del beräknats. Det årliga driftekonomiska underskottet för den skyddade verksamhe- ten kan sålunda erhållas genom att man lägger ihop de statliga och kommunala bidra- gen med huvudmännens täckningsdel. Med skyddad verksamhet avses i detta samman- hang endast de reguljära verkstäderna för skyddat arbete. I tabell 6.20 har angivits underskottet 1966—1970 samt hur stor an- del härav som de olika bidragen resp. huvud- männen svarat för.

Totala underskottet har sålunda tredubb- lats mellan 1966 och 1970 från 45 till 134 mkr. Under samma tid har antalet godkända platser ökat från 5 739 till 10 669, innebä- rande att underskottet per plats och år stigit från 7 790 till 12 560 kr. Av tabell 6.20 framgår även att de statliga drift- och hyres— bidragen 1966 sammantaget uppgick till 1/4 av hela underskottet, varefter skedde en minskning fram t.o.m. 1968 till 1/5. Till följd av de ändrade och förbättrade statsbi- dragen 1969 och 1970 ökade den delen av underskottet, som täcks av statliga medel till

6.19 Total omsättningvid reguljära verkstäder för skyddat arbete 19705h5nnas fördelning på olika kostnader länsvis!

:

Plats- Total Kostnader för: Administra— Övriga antal omsätt- __ tiva kostna— kostnader ning Arbetsta— Ovrig Produkt: der abs.tal mkr gare personal material abs. tal % abstal abs.tal abs.tal

AB 1795 59,3 14,6 17,2 13,9 5,1

*". w

Därav Sthlms kommun 1 125

Q. — '— lx» & cl —1 =!”

10,8 4,6

0 m _ W kn

Prim. kom. verkst. i länet 460

Q .— '— Q 0 _. N m" (x.. '— !—

v—l

Ej kommunala verkst. 210 205 240 225 712 350 477 165 271 200

ol—ivxqoxaxq-

v—lv—(H m quqt

ovq>m©

l—lv— owmaqmtq QQQ"_

m v—Qowquwov _NNNwmm—NV—lc

wqqm "t'-Lo —wmqu

N mmmmqnmämv N OOOONO—OOON N—MMM—tm—Nu—tm w manhmömowNe 1 m m—vm—ömmmmm ooooo—ooooo ___.omm'wro—om

m N———m&No——m

_U—

57 55 67 51 158 10,1 123 38 61 32 147

Malmöhus läns landst.

& N '— _— v—1

Malmö kommun N O

äöw

Gbg o Bohus läns landst.

& N' N' ? m 0" ox soquo Q '— _ N amommv

Gbgs kommun

måmmhhdmvwmm v—l ”WWDC. o msec—_qaoos

IN vooxoqooqov; h—quq—Qo __ _ hqu 0

o meH33X>N4

__ Q en

v—n—qo—u—NN—tmv—tN—q NQ !?

NNquv

Nmmmqv—w c

Noor oo

t—tch—uqvm lx

mw——wqwovv N UNH—MMNHNHNMM m oooooodooooo _ woquc HNONÅWMNVNQO m NNom—vÄ—N—NN h mv—mmwémvmvm m

m" =:-

Nqox

Hela riket

% _ > o m ; m N

Tabell 6.20 Utvecklingen av de driftekonomiska underskotten samt hur dessa täcks vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1966—1970

År Årligt drift- Statligt drift- Kommunalt bidrag från Huvudmannens ekonomiskt och hyresbidrag annan än huvudmannen täckningsdel underskott mkr abstal % abs. tal % abs.tal %

mkr mkr mkr

1966 44,7 11,1 24,8 2 7,2 30,4 68,0 1967 56,1 13,0 23,2 2 7,5 38,9 69,3 1968 75,8 15,4 20,3 3 8,3 54,1 71,4 1969 97,2 27,2 28,0 9 8,1 62,1 63,9 1970 l34,0 43 2 32,2 0 8,2 79,8 59,6

nära 1/3 1970. Detta innebär att de kom- munala bidragen från andra än huvud- männen samt huvudmännens täckningsdel 1970 svarade för 80 mkr (68 %) av det årliga driftunderskottet om 134 mkr.

Den relativt sett tyngsta utgiftsposten för verkstäderna utgörs som nämnts tidigare av personalkostnaderna, som 1970 svarade för 163,3 mkr (56 %) av totala omsättningen. Av personalkostnaderna utgjorde lönerna till arbetstagare 95,6 mkr. Det kan diskuteras om dessa lönekostnader bör beaktas i sam- band med att underskottet beräknas. Det kan nämligen hävdas att den handikappade arbetskraft, som bereds arbete vid verkstä- derna, om detta sysselsättningsalternativ inte funnits, till ganska stor del hade varit hänvi- sade till någon annan försörjningskälla såsom förtidspension, sjukersättning, socialhjälp el- ler dylikt. Härvid bör dock det viktiga påpekandet göras att ett antal arbetstagare fått sin lön reducerad till följd av utgående förtidspension eller viss annan ersättning. Enligt utredningens studie av de anställda vid verkstäderna i december 1970 uppbar ca 1/4 förtidspension, varav något under hälften hel förtidspension. I lönekostnader för arbetsta- garna ingår även s.k. lönebikostnader, vilka inte skulle ha förelegat vid ett tänkt alterna- tiv att företag för skyddat arbete ej funnits. Trots dessa reservationer har emellertid ut— redningen ansett det motiverat att presentera ett räkneexempel, varvid det årliga driftun- derskottet 1970 beräknats med bortseende från lönekostnaderna för arbetstagare. Det således framräknade underskottet synes ut- redningen vara ett mer rättvisande mått på

kostnaderna för verksamheten. Härvid har erhållits ett _underskott på 38 mkr, dvs. 134 minus 96 mkr. Det synes riktigast att, i stället för till antalet godkända platser, relatera nämnda underskott till den genomsnittliga beläggningen 1970, som enligt arbetsmark- nadsstyrelsens sammanställningar var 9 450. Detta ger då ett framräknat driftunderskott på ca 4 000 kr per år och sysselsatt. Detta kan då jämföras med det på gängse sätt framräknade underskottet per år och syssel- satt om ca 14 200 kr. Att detta tal är högre än den tidigare nämnda platskostnaden beror på att underskottet relaterats till det genom— snittliga antalet sysselsatta under 1970, vil- ket var mindre än antalet godkända platseri slutet av samma år.

6.3.4 Kortfattad diskussion av de samhälls- ekonomiska kostnaderna för skyddat arbete

För att bedöma kostnaderna för den skydda- de verksamheten är det självfallet inte till- räckligt att enbart se till de bokföringsmässi- ga resultaten och underskotten. För att utröna de faktiska samhällsekonomiska kost- naderna och vinsterna skulle krävas en om— fattande kostnads-intäktsanalys. Fil. lic. Harald Niklasson gjorde i anslutning till Statskontorets översyn av arbetsmarknads- verkets organisation en studie av den sam- hällsekonomiska lönsamheten av arbetsträ- ning och skyddad sysselsättning (SOU 1968: 61, kapitel 11).

Utredningens i föregående avsnitt presen- terade räkneexempel kan ses som ett mycket anspråklöst försök att ta fram ett annat mått

på underskottet per sysselsatt i skyddat verkstadsarbete än de vanligtvis angivna vär- dena. Enligt utredn'ingen torde även det härvid framkomna väsentligt lägre under- skottet med stor sannolikhet överskatta de totala samhällsekonomiska kostnaderna för verksamheten. I räkneexemplet har nämligen inte tagits hänsyn till andra positiva kon- sekvenser av skyddat arbete, vilka borde ingå i en kostnadsintäktsanalys. Genom arbete vid verkstad för skyddat arbete bidrar den enskilde till sin egen försörjning samt med— verkar i en produktion av varor eller tjänster. Genom den inkomst arbetstagarna uppbär erhålls också skatteintäkter, vilka till stor del skulle ha uteblivit vid exvis alternativet förtidspension. Vårdnadshavare (förälder) och vårdinstitution kan i vissa fall frigöras för andra uppgifter, främst kanske då psy- kiskt utvecklingsstörda erhåller skyddat ar- bete. Den kanske betydelsefullaste effekten är att människor ges möjlighet att uppleva tillfredsställelsen och meningsfylldheten i att överhuvud taget ha en anställning och delta- ga i produktionen. Denna liksom en annan psykologisk effekt, nämligen att ingå i en arbetsgemenskap, är givetvis mycket svåra att mäta i ekonomiska termer. Man torde vidare kunna hävda att dessa psykologiska effekter i en hel del fall, tillsammans med den allmänna träning och rehabilitering som skyddat arbete innebär, bidrar till ett för- bättrat hälsotillstånd både medicinskt och psykiskt. Härigenom kan det antas att mera omfattande samhälleliga vårdinsatser kan be- gränsas.

Utredningen har inte .ort en kostnadsin- täktsanalys av den skyddade verksamheten. Om alla de ovan anförda troliga positiva effekterna samt kostnaderna för denna kun- de beaktas i en sådan, finns det starka skäl anta att resultatet snarare skulle påvisa en samhällsekonomisk vinst än motsatsen. Ut- redningen vill framhålla önskvärdheten av att en sådan analys kommer till stånd.

För att närmare försöka kartlägga vilka faktorer som påverkar det ekonomiska utfal- let vid verkstäder för skyddat arbete har utredningen gjort vissa studier av befintligt material och specialundersökningar. Sålunda genomfördes under vintern 1969/70 en en- kätundersökning hos landets samtliga huvud- män. Härvid efterfrågades vissa uppgifter om arbetstagarnas sammansättning, produktio- nens huvudsakliga branschinriktning och för— delning på s. k. egen- och legotillverkning, förekomsten av samarbete i vissa frågor mellan olika verkstäder samt huvudmännens synpunkter på samordningsbehov och -åtgär- der. Enkätens uppläggning och resultat åter- finns i bilagan till huvudbetänkandet. Vidare har gjorts en analys av vissa driftekonomiska uppgifter, som funnits tillgängliga inom ar- betsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå. Analysen syftade bl. a. till att studera sam- bandet mellan driftunderskottet samt kapa- citetsutnyttjande och produktionsvärde.

De olika specialundersökningarna avsåg att utröna vilka skillnader, som förelåg mel— lan länen och mellan län med olika huvud- mannaskap, primär- eller landstingskommu- nalt. Uppgifter ställdes samman om samtliga drygt 200 verkstäder. Detta nödvändiggjorde en begränsning av datainsamlingen till vissa bestämda delar av materialet. Tanken var att resultaten från enkätundersökningen och specialstudierna tillsammans skulle ge viss vägledning för bedömning av vilka faktorer, som kan antas vara av väsentlig betydelse för det ekonomiska utfallet. Studierna gav tyd- ligt vid handen att det är ett flertal förhållan- den, som spelar in och förklarar den mycket stora spridningen av underskottet mellan såväl länen som skilda verkstäder inom dessa. Förutom på de studerade faktorerna bör kanske främst pekas på de olika arbetsobjek- tens lönsamhet. Vidare föreligger skillnader vad avser möjligheterna att anpassa arbetsme- toderna till de anställdas skiftande arbetshin- der och arbetsförmåga samt verkstadslokaler- nas utformning och ändamålsenlighet. Skill- nader föreligger även beträffande förekoms-

ten och storleken av ett arbetsvårdskansli hos huvudmannen och därigenom också i fråga om ansvarsfördelningen mellan de en- skilda föreståndarna och nämnda kansli i för driften så väsentliga frågor som produkt- och materialenskaffning, kalkylation samt mark- nadsföring och försäljning av egna produk- ter.

Utredningen kunde sålunda konstatera ett mycket komplext samspel av en mängd faktorer, som alla i större eller mindre ut- sträckning påverkar det ekonomiska resulta- tet. Det visade sig mycket svårt att genom de brett upplagda och för enskilda verkstäder inte särskilt djupgående analyserna finna några entydiga samband mellan underskot- tets storlek och vissa driftekonomiska förhål- landen. Detta konstaterande ledde till att utredningen under hösten 1970 beslöt anlita en särskild expert för att göra en mer inträngande studie vid ett begränsat antal verkstäder. Det uppdrogs åt civilekonom Bo Wiedenborg att göra denna specialundersök- ning. Avsikten var att försöka fastställa systematiska skillnader mellan" en grupp verkstäder med låga och en grupp med höga underskott.

6.3. 5 . l Enkätundersökningen

I den tidigare nämnda enkätundersökningen ombads huvudmännen att ange såväl den egna som legotillverkningens huvudsakliga branschinriktning. Att döma av de härvid erhållna resultaten är den egna tillverkningen relativt klart koncentrerad till främst följan- de fem branscher: Metallvaru-, tråvaru-, möbel-, maskin- och elektroindustrin. Dessa branscher har i nämnd ordning angivits flest antal gånger. Några användbara uppgifter om de olika branschernas tyngd mätt exempelvis i produktionsvärde erhölls dessvärre inte. Även övriga tillverkningar som angivits avser industriell produktion. Legotillverkningens inriktning är något mer spridd över fler industribranscher än den egna tillverkningen. Även här dominerar dock metallvaru-, trä- varu-, maskin- och elektroindustrin.

Vad avser fördelningen mellan egen- och

legotillverkning erhölls uppgifter från huvud- männen om att den egna tillverkningen svarade för i genomsnitt ca 35 % av totala försäljningsvärdet 1968. Mycket stora skill- nader förelåg mellan länen. Förhållandevis höga andelar egentillverkning hade man i bl. a. Stockholms kommun och län samt i de fyra nordligaste länen. Däremot hade man genomsnittligt låga andelar egentillverkning bland verkstäderna i Götalandslänen samt nordvästra Svealand och södra Norrland. Relativt stora skillnader förelåg dock mellan de län, som omfattas av nämnda riksområ- den. Enligt erhållna uppgifter svarade 1968 den egna tillverkningen för drygt hälften av totala försäljningsvärdet i Kalmar, Hallands och Gävleborgs län. Däremot utgjordes till- verkningen så gott som enbart av legopro- dukter i Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs län.

För att se i vad mån något samband föreligger mellan huvudmannaskap och insla- get av egentillverkning har en fördelning av länen gjorts efter det huvudmannaskap, som rådde vid tidpunkten för enkäten, dvs. hös- ten 1969. Härvid kunde man finna att det bland län med såväl landstingskommunalt som primärkommunalt huvudmannaskap fanns sådana där inslaget av egna produkter är lågt resp. högt. Någon skillnad förelåg sålunda inte.

Verkstäder med någon legotillverkning angav i enkäten hur många företag man hade tillverkning för. Dessa uppgifter gav vid handen att varje verkstad med sådan tillverk- ning utförde arbeten åt genomsnittligt nära 5 företag. Detta genomsnittstal varierade mel- lan länen från omkring två företag per verkstad i några till över åtta i andra. Relativt stora skillnader förelåg också mellan enskilda verkstäder. Enligt enkäten hade exempelvis av de sammanlagt 26 verkstäder- na i fyra län med genomsnittstal överstigan- de sju företag/verkstad, 12 verkstäder lego- tillverkning åt genomsnittligt mindre än 7 företag, medan 7 hade legotillverkning åt vardera 12 eller fler företag.

Vid majoriteten av verkstäderna svarade dessa själva för anskaffning av legoarbeten.

En klar skillnad erhölls dock mellan de primär- och landstingskommunala verkstä- derna. I de senare var det ganska vanligt att ackvisition av arbetsuppgifter skedde genom såväl den egna verkstaden som av ett samord- ningsorgan. Även i några län med primär- kommunalt huvudmannaskap har en samord- ningsman knutits till landstinget bl. a. för att hjälpa till med produktanskaffning. I enkä- ten erhölls också data om hur många verkstä- der som uppgav att de under de senaste tre åren fått hjälp med orderanskaffning från arbetsmarknadsstyrelsen. Endast ett förhål- landevis litet antal (ca 25) verkstäder hade erhållit sådan hjälp. Den klart övervägande majoriteten av verkstäder uttalade sig för att sådan hjälp var värdefull.

Till de huvudmän, som hade någon egen tillverkning ställdes en fråga hur försälj- ningen av de egna produkterna var organise- rad. De fasta svarsalternativen var: Egen försäljningsorganisation, grossist, varuhus, annat sätt. Det först angivna alternativet var betydligt vanligare i förhållande till de övriga bland verkstäder med landstingskommunalt huvudmannaskap. Bland övriga verkstäder var försäljning via egen organisation eller grossist ungefär lika vanligt. Endast ett fåtal verkstäder angav att försäljning genom en varuhuskedja förekommit.

Slutligen skall från enkätundersökningen endast nämnas vissa data beträffande pro- duktionssamarbetet mellan verkstäderna. En fråga ställdes om samarbete förekommer med annan skyddad verkstad vad gäller uppdelning/fördelning av arbetsobjekt, fram- ställning av olika detaljer/komponenter, ge- mensam beställning av material. Inte direkt överraskande visade resultaten att samarbe- tet är mer utvecklat i de fall ett landsting eller en landstingsfri kommun är huvudman. Samarbetet synes då huvudsakligen ske mel- lan verkstäder inom den egna huvudmannens område. Skillnader i fördelningen mellan ja- och nejsvar erhölls på samtliga de tre områ- den inom vilka frågades om samarbete före- kommer. I gruppen med landsting som hu- vudman var exempelvis fördelningen mellan ja- och nejsvar vad avser gemensam beställ-

ning av material 45—19, vilket kan jämföras med 6—84 bland län med primärkommuner som huvudmän.

6.3.5.2 Specialundersökning vid ett begrän- sat antal verkstäder

Den av Bo Wiedenborg för utredningens räkning utförda specialundersökningen syfta- de till att utröna i vilka avseenden det förelåg skillnader mellan ett antal verkstäder med låga resp. med höga underskott. Under- sökningen lades upp som en intensivstudie av ett begränsat antal verkstäder. ] samråd med utredningen och arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå valdes tio verkstäder ut, varav fem ur en grupp där underskottet under tre år varit lågt samt fem ur en grupp där detta varit tämligen högt under tre år. Undersökningen har bestått i dels en analys av befintliga driftekonomiska och andra data från verkstäderna och dels besök vid varje enhet, varvid bl.a. föreståndaren intervjua- des. Studien utfördes under första halvåret 1971.

Av den bilagda konsultrapporten framgår att utredningsmannen ställde upp ett antal hypoteser om samband mellan underskottet och vissa variabler angående driftekonomi och driftförhållanden. Förutom en testning av dessa har även presenterats ett antal rekommendationer beträffande bl. a. pro- duktion, marknadsföringsorganisation och utbildning för att förbättra betingelserna för verkstädernas ekonomi. Vad först avser hy- potestestningen av eventuella samband mel- lan ekonomiskt resultat och vissa variabler konstateras, i likhet med vad som gjorts i utredningens egna studier, att det är svårt att finna några entydiga och klara samband. Något uppenbart samband har sålunda i specialundersökningen inte kunnat konstate- ras mellan arbetstagarnas bedömda arbets- kapacitet och verkstadens ekonomiska resul- tat, mellan utnyttjat timtal per belagd plats och ekonomiskt utfall och inte heller mellan produktionsvärde per belagd plats och verk- stadens driftekonomiska resultat. Däremot erhölls ett samband mellan underskottets

storlek och personalkostnadernas andel av bearbetningsvärdet vid verkstäderna. Verk- städer med låga underskott hade i allmänhet lägre lönekostnadsandel för såväl arbetstagar— na som för den anställda personalen. Likaså var frånvaron i regel lägre vid verkstäder med låga än vid de med höga underskott. De observationer, som utredningsmannen .orde vid sina besök vid verkstäderna, tyder enligt honom också på vissa andra samband. Han menar sålunda att det föreligger ett positivt samband mellan bättre produktionsförutsätt- ningar i form av maskinell utrustning, lämp- liga lokaler etc. och bättre ekonomiskt resul- tat. Vidare att det föreligger ett positivt samband mellan större marknadsaktivitet och ett bättre ekonomiskt utfall. Som en följd av dessa två slutsatser menar utred- ningsmannen också att det finns ett positivt samband mellan objektets lämplighet ur ar- betssynpunkt och ekonomiskt resultat.

Konsultrapporten avslutas med vissa re- kommendationer avseende bl. a. produktion, marknadsföring, organisation och utbildning. De överväganden som härvid görs och de synpunkter som lämnas framgår av nedan- stående utdrag ur konsultrapporten:

"Produktion

Några av de bästa verkstäderna har en produktion som karakteriseras av olika ar- betsmoment inom ett och samma uppdrag. Detta ger möjlighet till lämplig uppläggning av arbete för arbetstagare med olika handi- kapp, samtidigt som verkstaden kan få ett skäligt pris för den totala arbetsuppgiften.

Vidare kan konstateras att verkstäder med vissa automatiska maskiner kan äta sig uppdrag av sådant slag, som kräver viss automatisk bearbetning men som följdarbe- ten ger olika slag av halvautomatiska och manuella arbetsuppgifter.

Förutsättningen för att kunna åta sig sådana arbeten är en satsning på lämplig maskinpark. De flesta monteringsavdelningar beläggs med okvalificerade och synnerligen dåligt betalda och för arbetstagarna ofta icke meningsfyllda arbetsuppgifter. Försök om

möjligt att reducera sådana olönsamma av- delningar och arbeten.

Marknadsföring

Med marknadsföring menas också arbetsan- skaffning. Det är odiskutabelt att man inom många, kanske de flesta, väsentligt brister när det gäller att sälja sin arbetskapacitet. Detta innebär i sin tur att man får så få förfrågningar, att man varken har olika produktionsaltemativ att välja mellan, eller vågar ta ut skäliga priser.

Förutsättningen för en aktiv marknads- bearbetning är givetvis att man har något att erbjuda. Detta kan vara en bra maskinpark med möjlighet till låga priser, snabb leverans- kapacitet, speciell kunskap inom visst fack- område eller helt enkelt ett rykte om felfria leveranser i rätt tid.

Organ isa tion

De ursprungligen primärkommunalt ägda verkstäderna har under senare år i hög grad övergått i landstingens ägo. En sådan omor- ganisation till större enheter medför kon- sekvenser bl. a. i följande avseenden: arbetsfördelning, dvs. fördelningen av ar- betsuppgifter mellan olika medarbetare, samt arbetsgrupperingen; befogenhetsfördelningen, dvs. ningen av beslutanderätten; kommunikationen. Beträffande arbetsfördelningen gäller det att ta tillvara de kunskaper, intressen, färdig- heter och andra förutsättningar, som skilda individer besitter. När det gäller tillverk- ningsplanering i detalj torde denna kunna göras bättre av verkstadsföreståndare och hans medarbetare än av någon annan. Det är viktigt att den på orten kände föreståndaren får behålla kontakten med de företag, för' vilka han redan tidigare utför produktion och med vilka han tidigare slutit avtal.

En central organisation har en bättre möjlighet till totalöversikt över arbetsbelägg- ningen inom landstinget. Vidare kan en central organisation föra förhandlingar med

fördel-

stora företag ”på högre chefsnivå” och av- seende större partier. En central organisation kan tillhandahålla service i anställningsfrå- gor, olika produktionsfrågor etc.

Vid en större organisation finns det möj- ligheter att utnyttja arbetsfördelningens po- sitiva egenskaper, dvs. främst att skaffa vissa specialister och samordnare.

Kommunikationen försvåras i en större organisation. Därför gäller det att ha klara regler beträffande de olika enheternas arbets- uppgifter, befogenheter etc. Dessa regler minskar kommunikationsbehovet. Därtill kommer att ju större befogenhet som före- ståndaren får, desto mer begränsas antalet meddelanden, som måste skickas.

Sett från landstingets centralorganisation krävs vid en stark delegering dock ett till- fredsställande ekonomiskt-administrativt styrsystem. Ett sådant system ger förestån- daren möjlighet att sköta sin verkstad inom vissa angivna ramar, samtidigt som centralor- ganisationen har möjlighet att utan personlig övervakning följa resultatet och vid behov företa korrigeringar.

Utbildning

Utbildning föreslås på följande nivåer:

l politiker och kommunala tjänstemän 2 arbetsvårdschefer, centrala tjänstemän, verkstadsföreståndare

3 arbetsledare, stödarbetare (specialarbe- tare)

4 arbetstagare Många verkstäder har blivit stora organisa- tioner redan i sig. Andra organisationer kommer att ingå som delar i en större organisation genom uppgången i landstings- organisationer. Dessa större enheter kräver större kunskaper inom områden som pro- duktionsplanering, ekonomi med budge- tering och kalkylering, marknadsföring, chefs- och ledarkunskap etc.

Arbetsledare och stödarbetare kommer inom de större organisationerna att få tillfäl- le till avancemang i större utsträckning än tidigare. De skall således skolas för befordran i lämpliga fall.

Förändrad maskinpark, krav på större flexibilitet i produktionen m. ni. kan komma att ställa krav på arbetstagarnas utbildnings- behov.

Politiker och kommunala tjänstemän, slutligen, bör ges möjlighet till bättre för- ståelse för de ekonomiska och arbetsmässiga problem, som verkstäderna arbetar under.”

7. Yrkesinriktad habilitering av psykiskt

utvecklingsstörda

7.1 Inledning

Skälen till att psykiskt utvecklingsstörda fått en viss särställning inom arbetsvården är de speciella svårigheter som gruppen möter på arbetsmarknaden och som är förknippade med själva handikappet. Därtill kommer att gruppen under tidigare habilitering i stor utsträckning hållits samman i för utveck- lingsstörda särskilda behandlingsformer.

I detta kapitel kommer att redogöras något för orsaker till utvecklingsstörning, antalet utvecklingsstörda, den särskilda lag- stiftning som reglerar omsorgema om de utvecklingsstörda, de vanligaste formerna av undervisning och vård samt arbetsvårdens insatser vad särskilt gäller skyddat arbete.

7.2 Vård och utbildning

7.2.1 Orsaker till psykisk utvecklingsstör- ning Beträffande orsakerna till psykisk utveck- lingsstörning och det beräknade antalet per- soner i landet som betecknas som utveck- lingsstörda skall i det följande lämnas en kort sammanfattning som i huvudsak bygger på dels Forssman-Olow: ”De psykiskt ut- vecklingsstörda, deras utbildning och vård”, dels ”Omsorger om psykiskt utvecklings- störda, SOU 1966: 9". Till begreppet psykisk utvecklingsstörning

hänförs en rad tämligen olikartade och till sitt orsakssammanhang delvis okända till- stånd, vilkas gemensamma kännetecken är att de intellektuella funktionerna är under det normala. Denna brist har, om mani verklig mening skall kunna tala om utveck- lingsstöming, förelegat vid födelsen eller i vart fall har den manifesterats under utveck- lingsperioden, dvs. i allmänhet före 16-års- åldern. Skada som inträffar senare i livet så att tidigare intellektuella talanger går förlo- rade hänförs i princip inte till begreppet utvecklingsstörning. Tillstånd av sådant slag benämns demenstillstånd.

Nedsättningen av de intellektuella funk- tionerna kan vara av mycket varierande grad från den höggradiga efterblivenheten, som gör individen helt beroende av omgivningen, till den endast lätta efterblivenheten med relativt ringa konsekvenser för individens anpassning i samhället.

Psykisk utvecklingsstöming samman- hänger i betydande utsträckning med att någon skada eller defekt drabbat hjärnan. Sådana skador har särskilt hög frekvens i de svåraste tillstånden av utvecklingsstörning. Utvecklingsstörningen kan vara orsakad av arv, dvs. genetisk, eller betingad av andra faktorer. Även i det förra fallet kan den utvecklingsstörde ha föräldrar utan nedsätt- ning i de intellektuella funktionerna. I övriga fall kan 'hjärpskadan ha uppkommit under fosterutvecklingen, förlossningen eller under

de första levnadsåren p. g. a. vissa infektio- ner, olycksfall etc. Ämnesomsättningssjuk- domar, som delvis kan vara ärftliga, utgör en viktig orsaksgrupp.

7.2.2 Antal utvecklingsstörda

Antalet psykiskt utvecklingsstörda torde uppgå till ca 1 % av befolkningen, dvs. omkring 80000 människor. Vid en sådan beräkning torde man ha utgått från alla som har en ”hämmad förståndsutveckling”, men alla dessa är inte i behov av särskilda omsorger. En hel del klarar sig tillfredsstäl- lande i samhället utan särskilda åtgärder. Under slutet av 60-talet företog man en inventering inom landstingsområdena, dock utan enhetlig metodik, varvid framgick att personer som skulle omfattas av omsorgs- verksamheten torde uppgå till 0,50—0,75 % av befolkningen, dvs. omkring 50 000 män— niskor. Långt ifrån samtliga dessa är i behov av institutionsvård. Antalet elever i särsko- lorna har successivt ökat från 0,6 0/00 av befolkningen är 1960 till närmare 0,9 o/oo år 1968. Det torde vara realistiskt att räkna med 1 o/Qo inom den närmaste tiden, vilket skulle betyda ca 8 000 elever. Antalet skol- pliktiga utvecklingsstörda, inkl. utvecklings- störda vid förskola och träningsskola, torde totalt sett dårvid komma att uppgå till 10 000 (Psykiskt utvecklingsstörda barn, ungdomar, vuxna under redaktion av Karl Grunewald, Sthlm 1969).

7.2.3 Vård och utbildning

Sedan 1944 har landstingen haft skyldighet enligt lag att svara för utbildningen av ”bildbara sinnesslöa”. Det är alltså först i och med tillkomsten av denna lag som barn vilka kunde tillgodogöra sig undervisning fick rätt och skyldighet att gå i skolan. Ge- nom tillkomsten av 1954 års lag ”om under- visning och vård av vissa psykiskt efterbliv- na”, ålades samhället att också svara för att vård bereddes dem som inte kunde gå i skola. Redan 1960 begärde riksdagen en översyn av denna lag, vilket resulterade i att

särskilt tillkallad utredningsman 1966 avgav betänkandet ”Omsorger om psykiskt utveck- lingshämmade”, (SOU 1966: 9).

Utredningen föreslog att landstingen ge- nom särskild omsorgsstyrelse skulle vara skyldiga att bereda alla psykiskt utvecklings- störda undervisning, vård och omsorger i övrigt. 1967 antog riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget "Lag an- gående omsorger om vissa psykiskt utveck- lingsstörda”. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1968. En grundläggande princip i denna lagstiftning är att den utvecklingsstörde har rätt till den undervisning som han kan tillgodogöra sig. Detta gäller sålunda alla utvecklingsstörda — även de som förr ansågs "obildbara". Undervisningen ges inom sär- skolan och omfattar förskola, skola för grundundervisning, träningsskola och yrkes- skola. Elever som inte kan placeras i någon av dessa skolformer erhåller särskild under- visning. Särskolplikt föreligger från 7 till 21 år (i vissa fall 23 år).

För vården av utvecklingsstörda finns vårdhem, specialsjukhus, sysselsättningshem och daghem för barn. För utvecklingsstörda som inte kan bo i sitt eget hem, men som inte är i behov av institutionsvård erhålles bostad i enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Vid vårdinstitutioner bedrivs arbetsterapi. För vuxna utvecklingsstörda som bor utan- för sådana institutioner anordnas sysselsätt- ningshem, där arbetsterapi ingår som en del i verksamheten. Eftersom denna del av vården av psykiskt utvecklingsstörda är den som har närmast anknytning till skyddat arbete lämnas en något utförligare redovisning av arbetsterapins syfte och inriktning.

7.2.4 Riktlinjer för arbetsterapin

Socialstyrelsen har i en PM om ”Habilite- ringsinriktad arbetsterapi och skyddad sys- selsättning för psykiskt utvecklingsstörda” (nov. 1966) angivit målsättning och verksam- hetsformer. Där heter det bl. a. att arbetste- rapin har till uppgift att stimulera, pröva och träna elevernas arbetsförmåga med sikte på

bästa möjliga anpassning till ett meningsfullt arbete. För att nå bästa habiliteringsresultat ges även inom ramen för arbetsterapin kon- tinuerlig uppövning och träning av hygie- niska och sociala färdigheter (ADL-träning = Activity of Daily Living), socioterapi och viss teoriundervisning.

Arbetsterapin omfattar både sedvanliga terapiarbeten som vävning, sömnad och olika former av handslöjd och industriell arbets- terapi, dvs. bl.a. enklare maskinarbeten, monterings- och sorteringsarbeten samt paketering. Arbetsuppgifterna bör vara rea- listiska varmed menas att dessa skall i största möjliga utsträckning ha anknytning till in- dustrins produktion. Om de arbetsuppgifter som eleverna ofta utför vid en vårdinstitu- tion såsom köks- och städarbeten m.m. heter det att dessa under förutsättning av metodisk prövning och träning kan hänföras till habiliteringsinriktad arbetsterapi.

Sysselsättningshemmen är en omsorgs- form för elever som bor i eget hem eller motsvarande och skall i princip ha samma uppdelning av arbetsterapin som inom en vårdinstitution. Detsamma gäller resurser för social träning, ADL-träning och teoriunder— visning.

Arbetsterapin utgör den första länken i den mera systematiskt uppbyggda yrkesin- riktade habiliteringskedjan för de utveck- lingsstörda. Man strävar därvid efter att hålla isär arbetsterapin i två stadier. Det första stadiet har karaktären av förberedelse och träning för stadium II, som ställer högre krav på uthållighet och övrigt som fordras i en arbetssituation.

För elever som kunnat tillgodogöra sig arbetsterapins olika moment med stegvis ökad svårighetsgrad på uppgifterna sker en omplacering till avdelning för industriell arbetsterapi. Liksom inom den övriga arbets- terapin ställs även här krav på att arbetsupp- gifterna differentieras både till innehåll och svårighetsgrad. Till följd av grav funktions- nedsättning blir för många den industriella arbetsterapin det sista steget i den yrkesin- riktade habiliteringen. För utfört arbete ut- går i regel viss ersättning.

För elever som också kunnat tillgodogöra sig den industriella arbetsterapins ökade krav på arbetskapacitet och som även i övriga avseenden motsvarar fordringarna kan det bli aktuellt med en omplacering till skyddat arbete, i flertalet fall skyddat verkstadsar- bete och oftast till verkstad eller avdelning för enbart psykiskt utvecklingsstörda.

Den här beskrivna habiliteringsgången, där det ena stadiet avlöser det andra, blir givetvis inte aktuell i samtliga fall. Principen är den att eleven placeras in i den terapi- eller arbetsform som motsvarar hans eller hennes förutsättningar med tanke på grad av funktionsnedsättning, mognad m. m. De be- skrivna vård- och arbetsformerna för utveck- lingsstörda har illustreratsi figur 7.1.

7.3 Skyddat verkstadsarbete

7.3.1 Utveckling, mannaskap

omfattning och huvud-

Skyddat verkstadsarbete för psykiskt utveck- lingsstörda har i jämförelse med sådant arbete för övriga handikappgrupper tillkom- mit under senare år. Första verkstaden star- tade 1961 i Hässleholm, men flertalet verk- städer har anordnats under andra hälften av 1960-talet. 1/5 av verkstäderna tillkom un- der 1969—1971. Antalet av arbetsmarknads- styrelsen godkända verkstäder eller verk- stadsavdelningar uppgick vid ingången av 1972 till 36 med tillhopa ] 001 platser. Förteckning över verkstäder och verkstadsav- delningar återfinns i tabell 7.l. I inte mindre än sex län saknades i början av 1972 särskild verkstad eller avdelning för psykiskt utveck- lingsstörda, nämligen Uppsala, Söderman- lands, Göteborg och Bohus (landstingsområ- det), Skaraborgs, Kopparbergs och Väster- bottens län. I något av dessa län planeras att inom den närmaste tiden starta verkstadsar- bete för gruppen. I ett län, Kronobergs, fanns verkstadsavdelningar på 5 orter för utvecklingsstörda. Dessutom hade ett antal utvecklingsstörda integrerats i de reguljära verkstäderna. I de uppräknade länen som saknade särskilt anordnade verkstäder torde

VÅRD-

lNSTlTUTION Arbetsterapi I

Arbetsterapi I I för

ABL-träning Social träning Undervisning

Avdelning

industriell arbetsterapi

SKYDDAT ARBETE

Skyddad verkstad, helt eller

delvis för psyk. ut—

vecklings- störda

it.—_ |. | Halv-

tåääéiäffe' H.M..

| betscentral | arbete _]

SYSSE LSÄTT- NI NGSH EM Arbetsterapi Arbetsterapi

I I! för

AD L-träning Social träning Undervisning

Avdelning

industriell arbetsterapi

..,—___.

Beredskaps- arbete för handikappade

Figur 7.1 Vård och arbete för psykiskt utvecklingsstörda

de utvecklingsstörda, i vart fall i ett par län, ha integrerats i de reguljära verkstäderna. Antalet utvecklingsstörda torde dock utom vad gäller Västerbottens län vara obetydligt. Av redovisningen följer att tillgången regio- nalt sett på skyddade verkstadsplatser för personer med mera betydande nedsättning av de intellektuella funktionerna för närva- rande år synnerligen ojämn.

Huvudmän för dessa verkstäder för skyd- dat arbete är med något undantag lands- tingen (+ Gotlands, Göteborgs och Malmö kommuner) med omsorgs- eller arbetsvårds- styrelser som ledande organ. Föräldraföre- ningen för utvecklingsstörda barn (FUB) har tidigare på vissa orter initierat tillkomsten och påtagit sig huvudmannaskapet för viss verkstad, men senare överlåtit driften till resp. landsting.

7.3.2 Olika verkstadsforrner

Skyddat verkstadsarbete för psykiskt utveck- lingsstörda har kommit att anordnas i delvis annorlunda former än för övriga svårsyssel- satta. En stor del av platserna har som ovan angivits anordnats vid särskilda verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda, i en del fall med nära anknytning till vårdinstitutionen. På vissa håll har man valt att inrätta en särskild avdelning inom en reguljär skyddad verkstad. Härutöver förekommer det i viss utsträckning att utvecklingsstörda får plats vid reguljär skyddad verkstad, dvs. integreras helt med övriga handikappade. Lokala för- hållanden i avseende på arbetslokal, arbetsta- garnas sammansättning rn. m., har varit avgö- rande för graden av åtskillnad mellan avdel- ningen för utvecklingsstörda och den övriga verkstaden. I några fall förekommer det att

Tabell 7.1 Verkstäder och verkstadsavdel- ningar för skyddat arbete för psykiskt ut- vecklingsstörda, godkända för statligt drift- bidrag 1972

Län Verkst adsort Antal platser AB Stockholm 120 Sundbyberg 15 Huddinge 35 Järna 18 E Linköping 40 Norrköping 30 Söderköping 20 F Jönköping 20 Vetlanda 15 G Ljungby 15 Strömsnäsbruk 15 Tingsryd 18 Växjö 15 Åseda 14 H Hultsfred 7 I Klintehamn 20 K Asarum 85 Karlskrona 25 L Hässleholm 35 Kristianstad 20 M Malmö (Malmö kommun) 70 Stehag (landstinget) 50 N Halmstad 30 0 Göteborg _(Göteborgs kommun) 24 P Ulricehamn 15 S ljammarö 30 T Orebro 25 U Olf sta 40 Västerås 30 X Sandviken 15 Y Sundsvall 25 Örnsköldsvik 15 Z Bräcke 10 Ostersund 15 BD Boden 15 Piteå 10

Antalet enheter: 36 Antal platser 1 001

de utvecklingsstörda, kanske främst p.g.a. arbetsuppgifternas art, hålls samman till en enhet inom en verkstad utan åtskillnad i övrigt. I andra fall åter förekommer en synnerligen strikt uppdelning innebärande bl. a. åtskilda arbetslokaler och omklädnings— rum.

Att särskilda verkstäder eller avdelningar för gruppen utvecklingsstörda kommit till stånd torde höra samman med att gruppen under tidigare vård— och habiliteringsinsatser behandlats åtskild från övriga grupper handi- kappade. Gruppen har också till viss del behövt en särskild instruktions— och inlär— ningsteknik. Därtill kom behovet av visst

särsldlt stöd och speciella omsorger. När de första initiativen togs till anordnande av skyddat verkstadsarbete för utvecklings- störda hade detta helt karaktären av försöks- verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen hade dittills i endast blygsam omfattning erfaren- heter av gruppens förutsättningar för en yrkesinriktad habilitering, varför man ansåg det mest naturligt att också ge den aktuella arbetsvårdsformen en speciell karaktär. Under senare år har kunnat iakttas en strävan till integration även av de utveck- lingsstörda med övriga handikappade inom skyddat arbete. Anordnandet av särskilda avdelningar vid reguljära skyddade verkstä- der får ses som ett steg i den riktningen. Vidare har som nämnts ett antal utvecklings- störda, visserligen arbetstagare med en inte alltför svår störning, integrerats helt med övriga anställda. Alternativa lösningar på verkstadsutformningen _framgår av figur 7.2. Med alternativ 4 skall förstås att arbets- terapin lokalmässigt har en nära anknytning till den skyddade verkstaden. Aktiviteterna som sådana är åtskilda. Arbetsmarknadsver- kets medverkan berör endast den skyddade verksamheten. Verkstäder med en lokalmäs- sigt nära anknuten arbetsterapi har endast anordnats på ett fåtal platser. Arbetsmark-

Skyddad verkstad 1 — samtl. handikappgrupper (reguljär verkstad)

Skyddad verkstad 2 — enbart för psyk. utv.störda (specialverkstad)

Skyddad verkstad

3 Avd. för psyk. avd. för övriga utv.störda handikappgrupper Arbets- Skyddad verkstad 4 terapi — enbart för psyk. utv.störda

Figur 7.2 Alternativa verkstadsutform- ningar

nadsstyrelsen har i samarbete med socialsty- relsen utarbetat vissa riktlinjer för verkstä- dernas utformning och drift. Dessa återges under avsnitt 7.7.

7.3.3 Rekrytering av arbetstagare

Rekrytering av arbetstagare till verkstäderna eller avdelningarna för psykiskt utvecklings- störda är till viss del beroende av verkstadens läge i förhållande till t. ex. vårdinstitutioner för denna handikappgrupp. Som nämnts förekommer i några fall att den skyddade verkstaden ligger inom eller i mycket nära anslutning till ett vårdhem och i dessa fall har flertalet vid verkstaden rekryterats bland de intagna vid Vårdhemmet. Dessa är i regel

de intagna på Vårdhemmet. Dessa är i regel svårt utvecklingsstörda. Ca 1/4 av de anställ- da är intagna på vårdhem. Övriga bor i eget hem, hos föräldrar, på inackorderingshem eller liknande (se tabell 7.2).

Eftersom arbetsförmedlingen i princip även disponerar dessa platser skall arbets— vårdsutredning föregå anställning vid skyd- dad verkstad. Vanligtvis blir det personal vid vårdinstitutioner, vårdnadshavare eller annan som har ansvar för den utvecklingsstörde, som aktualiserar frågan om arbete vid skyd- dad verkstad. Frågan om en arbetsplacering vid skyddad verkstad prövas av arbetsför- medlingen jämte ev. andra alternativ, t. ex. halvskyddat arbete. I en del fall föregås en anställning av vissa andra åtgärder genom

Tabell 7.2 Boendeformer för psykiskt utvecklingsstörda anställda vid verkstäder för skyddat arbete

Län Verkstadsort Boendeform:

föräld- rahem

mack.- hem

vård- hem

eget hem

Stockholm Huddinge Carlslund Sundbyberg Järna Söderköping Norrköping Linköping Jönköping Vetlanda Växjö Ljungby Tingsryd Strömsnäsbruk Hultsfred Klintehamn Karlskrona Asarum Kristianstad Hässleholm Rönneholm Georgshill Halmstad Göteborg Ulricehamn Hammarö Orebro Olfsta gård Sandviken Ornsköldsvik Sundsvall

KXCv—lmWOZ Z !" 75—31

0 14 50

4:- No

#OÖOOMNOQ Oi—åNOOOOON

OOONOOOOOD—ONOO

i—w & >— Jäv—OMC—

N

OOONDOONOOOMP— ÄOOOWOOONOONOOOOOOO

.— #ONOOUJONOOOQOWOOONQOOO-b

xo Obh—Lp

243 139 415 28,1 % 16,1 % 47,9 %

coax O

arbetsvården, såsom anlagsprövning, arbets- prövning och/eller arbetsträning.

7.3.4 Positiva effekter av anställningen

I likhet med vad som gäller för anställda vid verkstäder i allmänhet medför anställningen en rad positiva effekter för den aktuella handikappgruppen. Därtill torde för de ut- vecklingsstörda arbetet vid skyddad verkstad medföra vissa ytterligare effekter. Hit hör den arbetslivs- och yrkesträning, som själva anställningen medför. Som nämnts i annat sammanhang är sådana erfarenheter mindre förekommande hos utvecklingsstörda i all- mänhet än hos övriga grupper. Man kan alltså säga att anställningen vid skyddad verkstad för en hel del av gruppen under en relativt lång introduktionsperiod får karaktä- ren av träning i funktioner som har med en anställning att göra, t. ex. ta sig till och från arbetsplatsen, passa tider m.m. (social trä- ning), men kanske framför allt träning i materialkännedom, verktygshantering, ma- skinbearbetning och instruktionsförståelse.

Andra positiva effekter är t. ex. de ökade möjligheterna till behovstillfredsställelse ge- nom lönen från arbetet. Som redovisas i avsnitt 7.5.6 når flertalet inte upp till några högre inkomster, men i jämförelse med de

ev. flitpengar som erhålles i direkta vårdfor- mer utgör inkomsten likväl en stimulans för de anställda. Därtill kan läggas den sociala träningen som blir en följd av tillgång till egna medel. För en del har anställningen medfört att vårdnadshavare, förälder eller annan anhörig, eller vårdinstitution avlastats arbete för tillsyn och omvårdnad under den tid arbetet pågår. Värdet av denna effekt torde vara utomordentligt stort, i synnerhet när det gäller anhöriga. Som framgår av tabell 7.2 bor inte mindre än 48% av samtliga anställda i föräldrahemmet,

Av figur 7.3 framgår vissa särskiljande drag mellan arbetsterapi och skyddat arbete.

7.4 1966 års utredning angående omsorger— na om psykiskt utvecklingsstörda

I det följande återges vissa avsnitt av den rubricerade utredningens presentation och ställningstagande till skyddat arbete för ut- vecklingsstörda. Efter att ha erinrat om bl. a. Arbetsmarknadsutredningens påpekande att» stora grupper arbetshindrade, däribland psy- kiskt efterblivna, som var det begrepp som då användes, väntade på effektiv habilitering och arbetsvård, konstaterar utredningen att det inte förelåg någon skyldighet för lands- tingen att anordna skyddad sysselsättning. ]

Verksamhetsform Syfte Den handi— Plats Uppgifter Ledning Ersätt- Anställ- kappade ning ning Sysselsättnings— Ett led i Har ingen Dagcen- Industriell Aktivi— Habili- Ingen och arbetsterapi den tota— eller viss ter, fri- förträning tetsin— terings- som del av dag- la habili- arbetsför- stående riktad ersätt- centerverksamhet teringen måga eller knu- ning tet till Aktive- olika for- ringsform mer av boende Skyddat arbete Förvärvs— Arbetsför— Arbets- Industri- Produk- Lön ef- Anställ- arbete. mågan va- plats ella tions- ter pres- ning med Ett led i dem inrik— tation anställ- den yrkes- starkt. En tad el. tidlön ningsför- mässiga del har låg + sociala måner. habilite- andra har förmåner ringen en rel. hög Kollektiv- kapacitet avtal Figur 7.3 Arbetsterapi — skyddat arbete. Några särskiljande drag 192 SOU 1972:54

det sammanhanget hänvisas till 1951 års utredning om vård av psykiskt efterblivna, som konstaterade att den skyddade syssel- sättningen inte ansetts böra specialiseras med hänsyn till arbetshindret utan skulle avse alla partiellt arbetsföra.

Utredningen går därefter närmare in på frågan om skyldighet för landstingen att anordna skyddade verkstäder för utveck- lingsstörda och anför:

"Enligt vår mening kan den skyddade verksam- heten i många fall inte bedrivas på samma sätt för de psykiskt utvecklingshämmade som för andra partith arbetsföra. De utvecklingshämmade behö- ver nämligen en längre uppträningstid och ofta utöver själva verkstadsarbetet även viss undervis- ning och den tidigare nämnda ABL-träningen samt bli föremål för kurativ verksamhet. Erfarenheter visar också att det ofta är nödvändigt att ha särskilda lokaler för de utvecklingshämmades skyd- dade sysselsättning. Efter en tids vistelse i sådan särskild verkstad kan det emellertid vara möjligt att bereda den utvecklingshämmade plats i en verkstad inom arbetsvården. Vi förordar därför att det skall ingå i landstingens omsorger om de psykiskt utvecklingshämmade att anordna skyddad syssel- sättning, där det lämpligen kan ske. Till landstingen bör i detta fall utgå statsbidrag utan villkor att platserna skall stå till arbetsförmedlingens förfo- gande. Med hänsyn till samordningen mellan den skyddade sysselsättningen och centralstyrelsens övriga omsorger om de psykiskt utvecklingshäm— made — en samordning som är särskilt viktig för att den utvecklingshämmade inte skall bli bortglömd utan få adekvat vård om han inte förmår delta i den skyddade sysselsättningen — är det nödvändigt att centralstyrelsen svarar för planeringen och utvecklingen samt utövar ledningen av den skyd- dade sysselsättningen men givetvis i samråd med andra myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsen, som för närvarande har överinseende över hela arbets- vården och som har erfarenhet av den skyddade sysselsättningen, bör vara tillsynsmyndighet.

Den här föreslagna skyldigheten för landstingen att inom vården av psykiskt utvecklingshämmade anordna skyddad sysselsättning bör emellertid inte hindra att dessa bereds plats inom arbetsvården, när det är lämpligt. Ett sådant fall kan vara att en utvecklingshämmad vid centralstyrelsens verkstad fått sådan träning att det bäst gagnar hans fortsatta utbildning att han förs över till arbetsvården. Det kan också inträffa att önskemålet om behållen kontakt med det egna hemmet väger så tungt att den utvecklingshämmade bör beredas plats i en verkstad för skyddad sysselsättning ihemorten i stället föri en landstingsverkstad på annan ort.

För psykiskt utvecklingshämmade som inte är intagna i vårdhem och får sysselsättning där och som inte kan delta i skyddad sysselsättning på verkstad bör som hittills finnas sysselsättningsav- delningar, lämpligen benämnda sysselsättningshem.

Dessa blir således externa institutioner som an- vänds under dagtid”.

Vid remissbehandlingen gav förslaget om att skyddad sysselsättning för psykiskt ut- vecklingsstörda skulle ingå i centralstyrel- sernas (nuvarande omsorgsstyrelser) omsor- ger upphov till delade meningar hos remiss- instanserna. Arbetsmarknadsstyrelsen ansåg att normaliseringspn'ncipen, dvs. att så långt som möjligt söka utnyttja de resurser som redan finns på olika områden i samhället, också borde gälla de psykiskt utvecklings- störda. Förslaget att centralstyrelserna skulle driva de speciella verkstäderna för utveck- lingsstörda borde enligt arbetsmarknadssty- relsen endast bli aktuellt i ett fåtal fall. Styrelsen framhöll vidare, att ett organisato- riskt särskiljande inom landstingen av de skyddade verkstäderna för psykiskt utveck- lingsstörda bröt mot den pågående utveck- lingen. Bl. a. var den förknippad med drift- ekonomiska nackdelar. Arbetsmarknadssty- relsen förordade att driften av verkstäder för utvecklingsstörda skulle handhas av "lands- tingets arbetsvårdsorgan. Vidare framhöll styrelsen att även platserna vid verkstäder eller avdelningar för utvecklingsstörda skulle stå till arbetsförmedlingens förfogande, så ”att en arbetsmarknadsmässig prövning blir en del av bedömningen vid nyanställning av arbetstagare”. Arbetsmarknadsstyrelsen an- såg slutligen att skillnaden mellan skyddade verkstäder och andra verksamhetsformer för sysselsättning av psykiskt utvecklingsstörda borde komma till bättre uttryck än vad som utredningen föreslagit.

Även övriga i propositionen refererade remissorgan framhöll betydelsen av en nära samverkan mellan de ansvariga för omsor- gerna av de utvecklingsstörda och länsarbets- nämndernas arbetsvårdsavdelningar.

Vissa landsting ansåg emellertid att verk- städerna för psykiskt utvecklingsstörda bor- de tillhöra centralstyrelsernas ansvarsområde och att den dittills tillämpade regeln att arbetsförmedlingen disponerade platserna vid skyddade verkstäder skulle tas bort.

Dåvarande medicinalstyrelsen, som delade utredningens uppfattning att skyddad verk-

samhet inte kan bedrivas på samma sätt för psykiskt utvecklingsstörda som för andra partiellt arbetsföra, var tveksam om man borde ta bort gällande statsbidragsvillkor innebärande att platserna skall stå till arbets- förmedlingens förfogande. En sådan ändring befarade styrelsen kunde komma att försäm- ra ”en naturlig” medverkan från arbetsvår- den. Enligt medicinalstyrelsens mening till- varatogs utredningens intentioner bäst ifråga om den yrkesmässiga habiliteringen om me— dicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utformar bestämmelser för pla- nering och ledning av skyddad sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda.

Departementschefen ansåg inte att en lagstadgad rätt skulle tillkomma de psykiskt utvecklingsstörda att få del av skyddad sysselsättning då sådan rätt ännu inte tillkom övriga handikappgrupper. Han ansåg inte heller att några särskilda statsbidragsvillkor innebärande att annat organ än arbetsför- medlingen skulle ha dispositionsrätten till platserna borde föreskrivas för anordnande och drift av verkstäder för utvecklingsstörda. Beträffande den organisatoriska ansvarsför- delningen för verksamheten hänvisade depar- tementschefen till lösningar som tog hänsyn till de lokala förhållandena.

7.5 Utredningens undersökning om psykiskt utvecklingsstörda vid verkstäder för skyddat arbete

Samtidigt med att utredningens särskilda undersökning om anställda vid verkstäder för skyddat arbete (den s. k. decemberundersök- ningen 1970) genomfördes, inhämtades upp- gifter om anställda med begåvningshandi- kapp i en särskild studie. Uppgifterna er- _hölls i huvudsak från befintliga register. I decemberundersökningen ingick psykiskt ut- vecklingsstörda endast i den mån de hade anställning vid reguljära skyddade verkstä- der. I den studie vars resultat här skall redogöras för, ingick utvecklingsstörda som arbetade vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder (specialverkstäder) eller avdel- ningar vid reguljära verkstäder. Upplägg-

ningen var utom i ett avseende identisk med decemberundersökningen. Medan den senare undersökningen i flera avseenden är repre- sentativ för verkstäder i allmänhet begrän- sades studien över psykiskt utvecklingsstörda till endast tre län. Dessa var Östergötlands, Kronobergs och Örebro län. Den främsta anledningen till denna begränsning till endast ett fåtal län var de påtagliga länsvisa skillna- derna i förekomsten av särskilda skyddade verkstäder för den aktuella handikapp- gruppen. Då det stod klart att en riksomfat- tande undersökning inte kunde genomföras och en allmän representativitet därmed inte kunde erhållas, ansågs en undersökning med samtliga anställda i ett fåtal län ge mera än en urvalsundersökning i ett något större antal län.

Eftersom metodiken för denna undersök- ning var identisk med den för decemberun- dersökningen hänvisas till den senare beträf- fande tillvägagångssätt för uppgiftsinsamling, bearbetning m.m. (se bilagan till betänkan- det). Bortfallet kunde helt elimineras, vilket främst förklaras av att huvuddelen av uppgif- terna erhölls från arbetsförmedlingens regis- ter. Materialet utgjorde 13 % av samtliga som vid slutet av 1970 hade anställning vid speciell verkstad eller avdelning. I resultat- redovisningen görs vissa jämförelser med skyddade verkstäder i allmänhet. Resultaten från studien över psykiskt utvecklingsstörda avses i dessa jämförelser inte spegla speciella verkstäder eller avdelningar i allmänhet utan resultaten kan endast återföras på förhållan- dena i de tre studerade länen.

7.5.1 Bakgrundsdata

Underlag för undersökningen var som nämnts anställda vid särskilda verkstäder eller avdelningari Östergötlands, Kronobergs och Örebro län representerande tillsammans fyra fristående verkstäder och fyra verkstads- avdelningar. I undersökningen ingick 121 personer. Av dessa kom 67 från Östergöt- lands, 47 från Kronobergs och 7 från Örebro lån. Ålders- och könsfördelning visar i järn- förelse med övriga handikappade som har

anställning vid skyddade verkstäder, att psykiskt utvecklingsstörda har en väsentligt lägre genomsnittsålder och en jämnare för- delning mellan könen. Vid verkstäder i all- mänhet utgjorde anställda som var under 25 år mellan 6 och 7 %. Motsvarande andel för psykiskt utvecklingsstörda var 39 %. Inte mindre än 83 % var under 35 år. I december- undersökningen utgjorde kvinnornas andel 32 % medan den bland enbart psykiskt utvecklingsstörda i de tre länen uppgick till 37 %. Samtliga i undersökningen var ogifta.

7.5.2 Anställning på öppna arbetsmarkna- den

I undersökningen efterfrågades om den an- ställde någon gång haft anställning av mera fast karaktär på den ordinarie arbetsmarkna- den eller drivit egen rörelse. Provanställ- ningar eller anställningar av mera tillfällig natur skulle således inte inräknas. Resultaten visar att 20% hade sådan erfarenhet att jämföra med 90 % för reguljära verkstäder. Praktiskt taget samtliga som hade haft arbete på öppna marknaden kom från Östergötland. Ingen av de anställda i Kronobergs län hade sådana yrkeserfarenheter. Resultaten tyder på att de anställda i Östergötland skulle ha en genomsnittligt något högre arbetsför- måga. Antalsmässigt uppgick de som hade haft arbete på öppna marknaden till 24. Hälften av dem hade en sammanlagd anställ- ningstid på 5 år eller mer. Flertalet hade haft anställning inom lantbruks-, transport- och serviceområdena.

Den främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde var sjukdom eller skada som inte hade ett påvisbart samband med arbetet. Här torde själva han- dikappet som sådant ha varit starkt bidragan- de till att arbetsuppgifterna inte kunnat fullgöras, De övriga, 5 av 24 personer, hade slutat p. g. a. att företaget lagts ned.

7.5.3 Dominerande arbetsmarknadsstatus

I undersökningen ingick att göra en bedöm- ning av den anställdes arbetsmarknadsmäs-

siga situation under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad. Formuläret upptog sju fasta svarsalternativ. För att visst arbetsmarknadsstatus skulle vara tillämpligt förutsattes att detta hade präglat den anställdes förhållanden samman- hängande under minst 3 månader under mätperioden. Endast ett, det mest domine- rande alternativet av upptagna sysselsätt- ningsstatus, skulle anges. Om två alternativ ansågs tillämpbaräskulle dessa rangordnas efter tidsomfång för resp. arbetsmarknads- status med redovisning på huvud- resp. bista- tus.

Fördelningen efter huvud- resp. bistatus framgår av tabell 7.3.

Tabell 7.3 Arbetsmarknadsstatus före an- ställning vid skyddad verkstad för ett urval psykiskt utvecklingsstörda

Huvud- Bi- status status

% %

Arbetsmarknadsstatus

Stadigvarande förvärvs- arbete Långvarigt arbetslös Sysselsatt i beredskaps- arbete och/eller arkivarbete Ej förvärvsarbetande Långtidssj ukskriven Omhändertagen för vård Medicinsk och/eller yrkes— mässig rehabilitering; arbetsmarknad sutbildning Ingen bistatus

11,6 9,9 79,3 100,0

Antal personer: 121 100,0

För hälften av dem som ingick i undersök- ningen präglades 2-årsperioden av att dessa inte hade förvärvsarbetat. Några hade tidiga- re haft anställning på ordinarie arbetsmark- nad, men hade gått arbetslösa länge. Den näst största orsaksgruppen är som synes de som under perioden varit omhändertagna för vård. Arten av vård har inte efterfrågats men det ligger nära till hands att anta, att flertalet varit omhändertagna på vårdhem, och att det i mindre utsträckning gällt sjukvård. En tredje orsaksgrupp av viss betydelse var de som under perioden genomgått rehabilitering — medicinsk eller yrkesmässig (arbetsvård) —

eller arbetsmarknadsutbildning. I övrigt no- teras att angivet sysselsättningsstatus i hög grad hade präglat de anställdas situation. Bistatus saknades för 80 %. För dessa han- dikappade var således angivet huvudstatus så dominant att inget av de övriga alternativen kom ifråga alls. I de fall bistatus förekom var den vanligaste kombinationen ej förvärvsar- bete som dominerande arbetsmarknadsstatus med medicinsk/yrkesmässig rehabilitering som bistatus.

7.5.4 Arbetsvårdsåtgärder

Det bör kanske först anmärkas att frågan avsåg arbetsvårdsåtgärder över huvudtaget och alltså inte begränsat till åtgärder som satts in omedelbart före själva arbetsplace- ringen vid skyddad verkstad. Åtgärdernas antal var relativt begränsade. Arbetsträning, som var den mest frekventa åtgärden, hade endast 15 % genomgått. För arbetsprövning var andelen ll %. övriga åtgärder var av helt obetydlig omfattning. Introduktionsutbild- ning hade endast 2 av 121 erhållit. Vid reguljära verkstäder är sådan utbildning mycket vanlig. Av de i december 1970 anställda hade hälften genomgått dylik ut- bildning.

7. 5.5 Ekonomiskt stöd

Undersökningen upptog frågor om ekono- miskt stöd, som den anställde uppbar utöver lönen. Som generell förutsättning gällde att eventuellt stöd skulle ha utgått samman- hängande under minst 3 månader. Redovis- ningen aVSer förhållandena vid undersök— ningstillfället, dvs. december 1970. Resulta- ten visar att hela 93 % hade förtidspension eller sjukbidrag. Endast 8 anställda hade inget samhälleligt ekonomiskt stöd. Den höga frekvensen av förtidspension torde för- klara den ringa förekomsten av övriga ekono- miska stödformer. Socialhjälp t. ex. uppbar inte någon.

Förtidspensionens frekvens var som nämnts hela 90 %. Som jämförelse kan näm- nas att vid reguljära verkstäder uppbar vid

motsvarande tidpunkt 25 % sådan pension. Av intresse är också att se de påtagliga skillnaderna mellan resp. förmånsstorlekar, vilket belysesi nedanstående tablå.

Slag av förtidspension

Hel 2/ 3 1/2 Verkstäder för psykiskt utveck- lingsstörda 89,0 % 8,0 % 3,0 % Reguljära verk- städer 40,0 % 35,0 % 25,0 %

Resultaten ger stöd för uppfattningen att arbetsförmågan bland anställda vid speciella verkstäder eller avdelningar för psykiskt ut- vecklingsstörda genomsnittligt var lägre än för anställda vid reguljära verkstäder.

7.5.6 Medeltimlön

Data har erhållits om de anställdas medeltim- lön i december 1970. Redovisningen avser medeltimlön före skatteavdrag men efter eventuella avdrag för förtidspension, yrkes— skadelivränta m.m. enligt ”Bestämmelserna

. om löne- och anställningsvillkor för vissa ar- . betstagare”, LBSS 70l . För dem som av olika

skäl inte var närvarande vid undersöknings- tillfället skulle anges den medeltimförtjänst, som den anställde erhöll då han eller hon senast var i tjänst. Det bör observeras att de nämnda lönebestämmelserna inte är tillämp- liga för arbetstagare som var intagen på vårdinrättning. Med vårdinrättning avses dock inte den som bor på inackorderingshem eller liknande och härför erlägger skälig ersättning för kost och logi. För dem som omfattades av avtalet och arbetade mot tidlön, utgick vid undersökningstillfället föl- jande timlöner för vuxna (fyllt 19 år):

Öre per arbetstimme enligt avtal i ortsgrupp: 3 4 5 823 846 893

1 LBSS 70 är benämningen på den överenskom- melsen om löne- och anställningsvillkor för handi- kappade vid verkstäder för skyddat arbete. Denna träffades i juni 1970 mellan Svenska landstingsför- bundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Tabell 7.4 Relativ fördelning på medeltimförtjänst av de arbetshandikappade vid verkstäder för skyddat arbete

Kön Antal

personer

Medeltimlön

Median- timlön

Mindre än 1 kr

S:a 1—2299 3—4299 5—6299 7—8199 9— %

Mänl 76 Kvinnorl 45 Samtliga 121 Reguljära verkstäder 990

7,9 46,1 15,6 51,1 10,7 47,9 0,8 1,1

32,9 26,7 30,6

14,9

6,6 6,7 6,6

56,0

0,0 100,0 2:82 0,0 100,0 2:34 0,0 100,0 2:63

22,2 . 100,0 8:46

l Psykiskt utvecklingsstörda

Vid undersökningstillfället omfattades de anställda i Östergötlands län av de centralt antagna lönebestämmelserna, men däremot inte anställda i Kronobergs och Örebro län. I de senare länen hade ingen av de anställda en medeltimlön som uppgick till 3 kr. I in— komstlägena under 3 kr återfanns 1/4 av de anställda i Östergötlands län. Nästan 60 % av samtliga i undersökningen kom därför att ha en medeltimlön som låg under 3 kr, att jämföra med 2 % för anställda vid reguljära verkstäder. En tredjedel av de psykiskt ut- vecklingsstörda tjänade mellan 5 och 7 kr i timmen. Endast 8 anställda erhöll en lön som inte reducerades på grund av lönebe— stämmelsernas samordningsregler, dvs. de tjä- nade mellan 8 och 9 kr per timma. Antalet var detsamma som för dem som inte erhöll någon form av förtidspension, vilket styrker riktigheten i grunddata.

7.5.7 Arbetskapacitet

I undersökningen efterfrågades den bedömda arbetskapaciteten. Anvisningar för sådan be- dömning har utfärdats av arbetsmarknads- styrelsen. I redovisningen har skiljts mellan dem som hade mindre än 1/3 arbetskapaci— tet, dem som hade mellan 1/3 och 2/3, och dem som hade mer än 2/3 arbetskapacitet. Bedömningarna har gjorts i förhållande till vad som anses vara en normalprestation på den ordinarie arbetsmarknaden.

Mer än hälften av de psykiskt utvecklings- störda i de studerade länen bedömdes ha en arbetskapacitet som uppgick till högst 1/3 av

»Tabell 7.5 Relativ fördelning på arbetskapa- citet av de arbetshandikappade vid verkstä- der för skyddat arbete

Arbetskapacitet

Högst 1/3—2/3 2/3—1/1 Kanf.n. 1/3 ej be- dömas

Psykiskt utveck- lings- störda Reguljä- ra verk- städer

57,0 41,3 0,8 0,8100,0%

22,2 42,4 31,1 4,3100,0%

en normalprestation. Härvid förelåg en mar- kant skillnad mellan anställda i Östergöt- lands och Kronobergs län. I Östergötlands län bedömdes 25 av 67 (37 %) anställda tillhöra den lägsta kapacitetsgruppen. Mot- svarande tal i Kronobergs län var 40 av 47 (85 %). Jämförelse har gjorts med reguljära verkstäder varvid noteras att motsvarande andel för dessa utgjorde omkring 22 %. Intressant att konstatera är att omkring 40 % av de anställda i bägge verkstadsformerna återfanns i kapacitetsläget 1/3—2/3. Bland utvecklingsstörda bedömdes återstoden ha en lägre arbetskapacitet. Vid de reguljära verkstäderna däremot bedömdes en något större andel ha en högre än en lägre arbetska- pacitet.

7.5.8 Förutsättningar för arbete på öppna arbetsmarknaden

I undersökningen ingick en fråga om hur arbetsvården och verkstadsledningen bedöm- de den anställdes möjligheter vara att få och behålla en anställning på den ordinarie ar- betsmarknaden. l anvisningarna angavs att bedömningen skulle ske utifrån lokala ar- betsmarknadsförhållanden, förutsatt att den anställde inte uttalat en bestämd önskan att söka sig till annan ort, som ansågs kunna påverka möjligheterna att erhålla arbete. Vid bedömningen skulle anges om förutsätt- ningarna ansågs: 1. goda; 2. mindre goda; 3. nästan obefintliga.

Förutsättningar %

Goda 4,1 Mindre goda 23,1 Nästan obefintliga 7 2,7 Antal personer: 121 100,0

Fördelningen på de tre alternativen avvi- ker obetydligt från de resultat som erhölls i decemberundersökningen, dock att de som bedömdes ha nästan obefintliga förutsätt- ningar utgjorde en något större andel bland de utvecklingsstörda. Att fördelningen ändå inte avvek mera påtagligt är överraskande med tanke-på de resultat som erhållits om frekvensen av förtidspension och bedömd arbetskapacitet. Förtidspension hade som nämnts tidigare 9 av 10 men bara 1 av 4 vid de reguljära verkstäderna. Möjligen är förkla- ringen den att de psykiskt utvecklingsstörda ,i regel var betydligt yngre och att åldern i sig verkade i positiv riktning vid bedömningen.

7.6 Vissa data om intellektuellt arbetshind- rade inom arbetsvårdsverksamheten

Den av arbetsmarknadsstyrelsen i skrivande stund tillgängliga statistik, som redovisar de arbetsvårdssökande efter arbetshinder, avser 1970. Utvecklingsstörda har i denna statistik sammanförts med övriga med begåvningshan— dikapp till en grupp kallad intellektuellt arbetshindrade. Erfarenhetsmässigt vet man att de, som i vanlig mening betecknas som psykiskt utvecklingsstörda, dvs. de mera gravt störda, utgör den övervägande delen av denna arbetshindergrupp.

Under 1970 uppträdde 95 599 personer som sökande vid arbetsvårdsexpeditionerna. 2 742 eller 2,9 % av dessa hade intellektuellt handikapp som huvudarbetshinder. Enligt preliminära uppgifter avseende 1971 har deras andel inte nämnvärt förändrats.

Kvinnornas andel utgjorde ca 38 % medan deras andel bland samtliga arbetsvårdssökan- de uppgick till drygt 28 %. Vidare kan noteras det utpräglat ungdomliga inslaget bland intellektuellt handikappade. Inte mindre än 60 % var under 25 år, vilket skall jämföras med 21 % för samtliga sökande. Ingen påtaglig skillnad mellan könen kunde iakttas.

Vid utgången av 1970 befann sig 531 arbetsvårdssökande med intellektuellt handi- kapp i någon av arbetsvårdsformerna arbets- prövning, -träning, utbildning eller anpass- ningskurs. Fördelning med samtidig redovis- ning av samtliga arbetsvårdssökande på de fyra formerna görs i tabell 7.7.

Sammanställningen visar att 21 % var föremål för prövning eller träning medan

Tabell 7.6 Fördelning på ålder och kön av arbetsvårdssökande 1970, som hade intellektuellt

handikapp Kön Hela l Ålder antalet

—20 21-24 25—34 35-44 45—54 55-—-65 65— Män 1 685 32,2 25 ,7 23,7 9,7 6,7 2,0 — Kvinnor 1 057 32,0 30,6 24,3 7,8 4,3 0,9 0,1 Samtliga 2 742 32,1 27 ,6 23,9 8,9 5,8 1,6 0,1 198 SOU 1972:54

arbetsvårdsåtgärder

Arbets— träning

Utbild- ning

Anpass- ningskurs

Intellekt. handikapp.

Samtliga arbetsv.sök.

78 365 53 1639 13 570 253

motsvarande andel för samtliga utgjorde 13%. Av de fyra nämnda arbetsvårdsfor- merna utgjorde yrkesutbildningen nästan 70 % bland psykiskt utvecklingsstörda. För samtliga arbetsvårdssökande utgjorde mot- svarande andel ca 85 %. En femtedel av alla som genomgått anpassningskurser under 1970 var psykiskt utvecklingsstörda.

Vid utgången av 1970 fanns 2 146 perso- ner med intellektuellt handikapp vid skyd- dade arbetsplatser. I tabell 7.8 redovisas denna grupp jämte samtliga som befann sigi skyddat arbete med fördelning på de olika formerna.

Den alldeles övervägande begåvningshandikappade var anställda vid företag för skyddat arbete. Motsvarande andel för samtliga anställda låg på mindre än hälften därav.

Slutligen skall nämnas några uppgifter om andelen intellektuellt handikappade i några arbetsvårdsformer av mera speciell karaktär. Sålunda var 129 arbetsvårdssökande inom gruppen under 1970 föremål för psykolo- giska anlagsundersökningar. Här kan noteras att gruppens relativa andel av dem som genomgick dylik undersökning (2,9 %) var

delen av de

lika stor som gruppens relativa andel av samtliga arbetsvårdssökande. Detta tyder på att man vid arbetsvårdsexpeditionerna anli- tar den fackpsykologiska expertisen i samma utsträckning för intellektuellt handikappade som för sökande i allmänhet.

Under 1970 erhöll 1910 arbetsvårdssö- kande bidrag och/eller lån genom arbets- marknadsverket till start av egen rörelse (näringshjälp), motorfordon, särskilda anord- ningar på arbetsplatsen, t.ex. handikapp- toalett, ramp för rullstol, eller vissa mindre verktyg som den handikappade behöver för att kunna utföra arbetet. I endast ett fall har sådant bidrag (ev. lån) varit avsett för en sökande med intellektuellt handikapp. Med hänsyn till handikappets art kanske man inte kan vänta sig något större antal sökande från denna grupp för t. ex. start av egen rörelse eller bidrag till motorfordon. Däremot hade man kunnat vänta sig att åtminstone några av de nära 300 ärendena, som avsåg verktyg eller anordningar på arbetsplatsen, berört sökande med nedsatt intellektuell kapacitet, i synnerhet som sådana verktyg m.m. även får utgå till personer som har arbete inom delar av den skyddade sektorn.

Tabell 7.8 Intellektuellt handikappade som i slutet av 1970 var i olika former av skyddat arbete.

Hela Därav antalet Skyddad verkstad

Särskilt beredskaps- arbete

Intellekt. handikappade

Samtliga i skyddat arbete

8,9

Inledningsvis kan konstateras att de allmän- na riktlinjer som dragits upp för skyddade verkstäder i allmänhet också tillämpats vid anordnande och drift av verkstäder för psy- kiskt utvecklingsstörda. Redan det faktum att man låtit anordna verkstäder för enbart denna handikappgrupp, vilket endast före- kommer för ytterligare ett par grupper ar- betsvårdssökande, ger dock en antydan om att synsättet är något annorlunda på psy- kiskt utvecklingsstörda än på svårsysselsatta i allmänhet. I det kontinuerliga samarbete som förekommer mellan arbetsmarknads- styrelsen och socialstyrelsen i frågor om skyddat arbete och övrig arbetsvård för psykiskt utvecklingsstörda har vuxit fram ett synsätt på den här berörda arbetsformen, som, utan att vara officiellt dokumenterad, ligger till grund för det praktiska arbetet.

Genom omsorgslagen har huvudmännen ålagts att anordna sysselsättningshem, som är avsedda för utvecklingsstörda som huvudsak- ligen vårdas i sina hem. Dessa sysselsättnings- hem syftar till att aktivera och habilitera den utvecklingsstörde inom en rad olika områden som är av betydelse för den sociala anpass- ningen. Deltagande i hemmens verksamhet har därför ansetts utgöra en god förberedelse för bl.a. anställning vid skyddad verkstad. Deras betydelse för rekrytering till skyddad verkstad tar sig bl. a. uttryck däri att arbets- marknadsstyrelsen och socialstyrelsen enats om principen att fortsättningsvis endast upp- föra skyddade verkstäder eller anordna verk- stadsavdelningar för psykiskt utvecklings- störda på orter inom vars upptagningsom— råde finns eller planeras sådant hem.

Utöver den sociala träning och aktivitet, som erbjuds vid sysselsättningshemmen, har stor vikt lagts vid att de som senare avses få arbete vid skyddad verkstad skall erhålla en yrkesinriktad utbildning.

Vid tillkomsten av de första verkstäderna för psykiskt utvecklingsstörda uppfördes ett antal verkstäder inom eller i direkt anslut- ning till en vårdinstitution. En sådan lokali- sering har man efter hand frångått. Motiven

härtill torde närmast vara att den sociala träningen i samband med arbetet uteblir, dvs. avsaknaden av mera normala förhållan- den för den anställde vad gäller läge (bostad/ arbete) samt bristen på en industriell yttre miljö.

Flertalet verkstäder för utvecklingsstörda drivs i enheter enbart avsedda för denna grupp. En del enheter har inte karaktä- ren av separat verkstad, utan betraktas som avdelningar till en reguljär verkstad. Lokala förhållanden bl. a. har kanske varit avgöran- de för vilken av de två formerna som kommit till stånd. Härtill kan nämnas en mellanform som finns i några få fall. Det förekommer att skyddad verkstad lokalmäs- sigt har en nära anknytning till sysselsätt- ningshem. Sådana lösningar anser arbets- marknadsstyrelsen vara mindre goda, då man eftersträvar en klar åtskillnad mellan vad som å ena sidan är att betrakta som social träning och allmän aktivering och å andra sidan produktivt arbete.

Från arbetsmarknadsstyrelsens sida beto- nas att normaliseringsprincipen skall tilläm- pas i största möjliga utsträckning även för gruppen utvecklingsstörda. Därför har man kunnat se en strävan under senare år att rekommendera huvudmännen sådana lös- ningar på verkstadsutformningen som inne- bär god integration mellan denna grupp och övriga som har anställning vid skyddade verkstäder. Detta motiveras inte enbart uti— från normaliseringsprincipen, utan också av produktionstekniska och ekonomiska skäl. Genom att anordna en särskild avdelning vid en ordinarie verkstad kan antalet verkstäder begränsas, vilket har betydelse ifråga om bl.a. transport och övrig hantering men också personalmässigt.

Som erinrats om tidigare föreligger en betydande skillnad mellan de anställda ifråga om arbetskapacitet. Generellt gäller att fler- talet psykiskt utvecklingsstörda liggerjämfö- relsevis lågt i arbetsförmåga. Detta faktum har medfört att arbetsmarknadsstyrelsen ställt krav på en viss minimiarbetsförmåga. Man har från arbetsmarknadsstyrelsens sida betonat den produktionsmässiga karaktären i

skyddat arbete gentemot t.ex. industriell terapi, som primärt har andra syften. Någon formell nedre gräns för arbetskapaciteten har inte fastlagts. Det har dock förekommit att en huvudman fått det godkända platsantalet reducerat sedan det visat sig att verkstaden inte kunnat beläggas med personal, som uppfyllt kraven på viss minsta arbetskapaci- tet. Trots denna markering av verkstäderna som produktionsenheter kan samtidigt kon- stateras, att den nedre gränsen ifråga om arbetsförmåga ligger mycket lågt vid ett antal verkstäder. Detta illustreras bl.a. av den ringa inkomsten som för 1968 och 1969 i medeltal uppgick till 1,91 kr per timme. Den lägsta timförtjänsten uppgick dessa år till 56 resp. 74 öre. Lönerna hade i flertalet fall baserats på prestation. Sedan allt fler kommit att omfattas av centralt antagna lönebestämmelser (sedan 1.1.1972 kollektiv- avtal) har lönerna stigit. 1970 uppgick me— dellönen till 3,32 kr per timme.

Även om arbetsmarknadsstyrelsen hävdat kravet på viss minsta arbetsförmåga har styrelsen emellertid klart deklarerat att — i de fall utvecklingsstörda fått anställning vid skyddad verkstad och det visat sig att arbets- kapaciteten ligger under den nedre gränsen — dessa likväl skall få stanna kvar till dess andra lämpligare sysselsättningsalternativ föreligger.

7.8 Utredningens överväganden och förslag

Totalt sett har genom framför allt till- komsten av omsorgslagen ett väsentligt stör- re ansvar lagts på samhället vad gäller vård och undervisning av de psykiskt utvecklings- störda. I och med att resurserna för vård och undervisning i skilda former förbätt- rats har också frågan om mera yrkesinrikta- de sysselsättningsalternativ aktualiserats för dem som bedömts ha förutsättningar att arbeta produktivt. Bland ansvariga organ för vården av utvecklingsstörda kan' iakttas en strävan att öka sysselsättningsgraden hos gruppen genom utbyggnad av arbetsterapini dess olika former liksom att öka antalet skyddade arbetsplatser. Det aktuella behovet

av skyddade platser för psykiskt utvecklings- störda har inte dokumenterats av arbets- marknadsstyrelsen. Vissa uppskattningar som gjorts av företrädare för vården av utvecklingsstörda anger att antalet platser skulle mångdubblas i förhållande till de ca 1 000 platser som för närvarande finns an- ordnade.

Frågan om behovet av skyddade verkstads- platser hör givetvis samman med bl. a. kra- vet på arbetskapacitet hos dem som avses få sysselsättning. Ställer man relativt höga krav på arbetsförmågan sjunker behovet av arbets- platser, eftersom en stor del av de utveck- lingsstörda har en starkt nedsatt arbetsför- måga. Behovet av habiliteringsresurser kom- mer under sådana förhållanden i stället att ligga på arbetsterapi och liknande aktiviteter. Utredningen kommer i det följande kapitlet att starkt betona nödvändigheten av en långt gående integrering av olika handikapp- grupper inom den av arbetsvård motiverade sysselsättningssektorn. Specialverkstäder för en viss handikappgrupp bör sålunda endasti begränsad utsträckning tillåtas komma till stånd i fortsättningen. Som en konsekvens därav anser utredningen det vara mindre ändamålsenligt att försöka sig på att kvanti- fiera behovet av skyddat verkstadsarbete för en enskild handikappgrupp. I stället anser utredningen att behovet av platser skall bedömas i sitt totala sammanhang och mind- re utifrån speciella former av arbetshinder. Detta gäller såväl landet i sin helhet som regionalt. Även om utredningen stannat för denna uppfattning måste likväl särskilt upp- märksammas, att i vissa delar av landet har för de psykiskt utvecklingsstörda inte anord- nats något skyddat verkstadsarbete alls eller i endast begränsad utsträckning. Mäter man insatserna utifrån vilka särskilda verkstäder eller avdelningar som anordnats kan konsta- teras att sådana saknas i inte mindre än sex län. I en del av dessa liksom i övriga län har de utvecklingsstörda integrerats helt i regul— jära verkstäder, men eftersom det antalet är synnerligen lågt kan ändå sägas att insatserna i form av tillgång till skyddat arbete är helt otillräckliga.

Till de allmänna riktlinjer som arbets- marknadsstyrelsen dragit upp för det skyd- dade arbetet för psykiskt utvecklingsstörda och som redovisats i det föregående vill utredningen ansluta sig. Vi anser sålunda att de riktlinjer som gäller för företag för skyddat arbete i allmänhet också skall tilläm- pas vid anordnande och drift av verkstäder för utvecklingsstörda. I de fall Specialverkstä— der anses vara motiverade är det viktigt att åtgärder vidtas för att motverka tendenser till institutionsprägel, vilket gäller i verksam- heten som sådan men också den yttre miljön kring företaget.

Enligt lagen angående omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda är landstingen skyl- diga att anordna sysselsättningshem. En viktig del av verksamheten vid dessa hem är den industriella arbetsterapin. Som nämnts har arbetsmarknadsstyrelsen och socialsty- relsen enats om principen att statsbidrag fortsättningsvis endast skall utgå till verkstä- der för skyddat arbete för psykiskt utveck- lingsstörda, som anordnats på orter som har tillgång till syselsättningshem eller där beslut fattats om att inrätta sådant hem. Utred- ningen ansluter sig till detta synsätt. Genom tillgången till en mera metodiskt upplagd industriell arbetsterapi ökas förutsättningar- na för utvecklingsstörda att träna upp arbets- förmågan och dessa blir på så vis bättre förberedda för anställning vid företag för skyddat arbete. För dem som inte anses klara de krav på arbetsförmåga som måste ställas är sysselsättningshemmet i många fall en mera adekvat hebiliteringsform.

Utredningen anser det vidare vara till fördel för habiliteringen av utvecklingsstörda — liksom arbetshindrade i övrigt — om de olika vård- och yrkesinriktade habiliterings- formerna hålls relativt åtskilda. Den mera vårdpräglade arbetsterapin, som primärt är en behandlingsform, bör således inte lokal- mässigt sammanföras med det produktions- inriktade skyddade verkstadsarbetet. En så- dan uppdelning behövs för att kunna utveck- la och tillämpa en metodik som tjänar syftena för de olika habiliteringsformema. Med det som nu sagts får dock inte förstås

att dessa och andra aktiviteter som berör de utvecklingsstörda skall isoleras från varandra. Eftersom var och en av de olika vård- och sysselsättningsformerna är en länk ihabilite- ringskedjan är det inte bara önskvärt utan också nödvändigt med en god samordning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har på senare år skärpt kraven på arbetsförmåga för syssel- sättning vid verkstäder för skyddat arbete innebärande bl. a. att det godkända platsan- talet i några fall reducerats. Utredningen kommer i det följande kapitlet att mera ingående behandla frågan om vilka som i första hand skall sysselsättas vid arbetsvårds- företagen. Redan i detta sammanhang kon- staterar utredningen emellertid att den över- vägande delen av de utvecklingsstörda, som för närvarande har anställning vid verkstäder- na, har en dokumenterad eller potentiell arbetsförmåga av det slag att den yrkesmässi- ga habiliteringen tillgodoses bäst inom ramen för det skyddade verkstadsarbetet.

Det är viktigt att man skapar goda förut- sättningar för en framgångsrik habilitering för dem som sysselsätts inom den skyddade verksamheten. Därför bör, som utredningen ser det, förberedande arbetsvårdsåtgärder sättas in i betydligt större utsträckning än vad som hittills varit fallet. På så vis kan antalet som p, g. a. bristfälligt beslutsunder- lag kommit till skyddad verkstad begränsas. Bland sådana förberedande åtgärder vill ut- redningen särskilt framhålla utbildning och provanställning. En mera begränsad yrkesin- riktad utbildning med-anknytning till de uppgifter som den anställde kommer att sysselsättas med vid verkstaden bör ges till alla, som med tanke på art av uppgifter och tidigare erfarenheter har behov därav. Därvid bör de riktlinjer kunna tillämpas, som arbets- marknadsstyrelsen utfärdat beträffande s. k. introduktionsutbildning, innefattande bl. a. utbildning efter en individuellt anpassad plan.

Eftersom det kan vara svårt att i tidigare habiliteringsforrner fastställa den faktiska arbetsförmågan anser utredningen det vara ändamålsenligt med en provanställning för att under en tid allsidigt kunna pröva den

handikappades förutsättningar för att arbeta produktivt. Tiden för sådan provanställning bör vara så lång som motiveras i det enskilda fallet. Utredningen förutsätter att gällande kollektivavtal — i den mån detta är tillämp- ligt — inte skall lägga hinder i vägen för en sådan anställningsform.

8. Målsättningen för skyddat arbete

8.1. Inledning

Det är kombinationen av ett eller flera arbetshinder, det allmänna.sysselsättningslä- get och den lokala arbetsmarknadssituatio— nen, som gör att en person är svårsysselsatt. Självfallet påverkar även arbetsmarknadssi- tuationen omfattningen och sammansätt- ningen av den grupp personer, som p. g. a. något handikapp inte kan erhålla arbete på den s.k. öppna marknaden. Detta innebär också att stora regionala skillnader föreligger vad gäller sammansättningen av gruppen arbetsvårdssökande, som erbjuds arbete i någon av de skyddade sysselsättningsfor- merna. Medan exempelvis personer med ganska begränsad arbetsförhet kan erhålla arbete på den reguljära marknaden i mer expansiva regioner, kan det i mer glesbygds- betonade delar av landet vara mycket svårt eller praktiskt taget omöjligt att bereda något äldre personer med endast ett måttligt handikapp sådant arbete.

Den genomsnittliga arbetskapaciteten, så objektivt nu denna låter sig bedömas, blir härigenom också olika bland de sysselsatta i skyddat arbete i områden med en expansiv resp. en vikande arbetsmarknadsutveckling. Detta förhållande har bl. a. kunnat beläggasi de särskilda studier beträffande sysselsatta i skyddat verkstadsarbete, som utredningen genomfört. Den av utredningen under vin- tern 1969/70 utförda enkätundersökningen

vid samtliga verkstäder för skyddat arbete gav sålunda vid handen att drygt 30 % av de manliga arbetstagarna vid verkstäder i de tre storstadslänen hade en bedömd arbetskapaci- tet understigande 1/3 av norrnalarbetskraf— tens. Motsvarande andel i de två nordligaste länen sammantagna var 10 %. Att inslaget av arbetstagare med förhållandevis begränsad arbetskapacitet är större i storstads- än i övriga län framgår även indirekt av andelen sysselsatta med förtidspension. I utredning- ens kartläggning av de i december 1970 anställda arbetstagarna vid verkstäder för skyddat arbete i ett urval län insamlades data om förtidspension. Av de anställda i Stor-Stockholm uppbar 43 % förtidspension och i Malmöhus län 33 %. Motsvarande procenttal för Västerbottens län var 13. Sistnämnda tal sjunker till 3 % om endast länets inlandsverkstäder medtages.

Tillgången totalt sett på skyddat arbete är begränsad. Detta innebär för personer med tämligen begränsad arbetsförmåga p. g. a. något handikapp och som är bosatta exempelvis i glesbygdslänens inland, att des- sa har relativt små möjligheter att erhålla skyddat arbete. I nämnda delar beläggs nämligen de skyddade platserna till en del av personer som p. g. a. åldersskäl i kombina- tion med lokal bundenhet, men utan särskilt starkt nedsatt arbetsförmåga, har uppenbara svårigheter att genom anställning på den reguljära arbetsmarknaden lösa sin försörj-

ningsfråga. I de mer sysselsättningsexpansiva delarna av landet kan däremot personer med ganska liten återstående arbetsförmåga — i några fall t. o. ni. de som har hel förtidspen- sion — erhålla skyddat arbete. På en del håll utgör den skyddade sysselsättningen sålunda nästintill en arbetslöshetshjälp för att bereda arbetslösa äldre och lokalt bundna personer arbete, medan den på andra mer är att betrakta som en socialpolitiskt motiverad stödform, gränsande till en sysselsättning förestavad av mer sociala och terapeutiska än arbetsmarknadspolitiska motiv.

Av den statistik som belyser arbetsvårds- verksamhetens utveckling och inriktning och tidigare gjorda utredningar samt av dessa föranledda beslut av regering och riksdag har också framgått att begreppet handikappad arbetskraft, svårsysselsatt, getts en tämligen vid innebörd i den hittills förda arbetsmark- nadspolitiken. Detta innebär att den arbets- marknadsmässiga rehabiliteringen i Sverige getts en betydligt vidare omfattning än som anges i den gällande ILO-rekommendatio- nen. Förutom i denna rekommendation an- givna grupper som av fysiska eller psykiska skäl är handikappade på arbetsmarknaden omfattas i Sverige även de som av olika sociala skäl är svårsysselsatta. Med sociala skäl menas då inte bara personer som p. g. a. social missanpassning eller med alkohol- problem kan ha svårigheter att utan vidare erhålla en anställning på reguljära arbets- marknaden, utan även de som p. g. a. hög ålder ofta då i kombination med lokal bundenhet får vidkännas dylika svårigheter.

Med hänvisning till den olikartade bety- delse den skyddade verksamheten kommit att få i dels skilda delar av landet och dels för skilda grupper arbetstagare med handi— kapp har utredningen funnit det angeläget att närmare försöka ange målsättningen för densamma. I det följande kapitlet framhålls sålunda det skyddade arbetets syfte att bidraga till en arbetsmarknadsmässig rehabi- litering. Vidare kommer att betonas verk- samhetens karaktär av produktion med upp- gift att bereda anställning åt de i verklig mening arbetshandikappade, medan övriga

arbetslösas sysselsättningsproblem får lov att lösas med andra medel. Kapitlet avslutas med några synpunkter på önskvärdheten och möjligheten av att inom den skyddade verk— samheten åstadkomma en integrering av oli- ka grupper handikappad arbetskraft.

8.2 Den skyddade verksamheten — ett led i den yrkesinriktade rehabiliteringen

Antalet personer i skyddat arbete, som kan erbjudas ett arbete på öppna marknaden, är mycket litet. Sålunda kunde 1969 och 1970 endast ca 4 % av samtliga sysselsatta i skyd- dat verkstadsarbete lämna detta för ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Den s. k. utplaceringsgraden har också mins- kat under 1960-talet. Bland orsakerna härtill kan pekas på den höjda ambitionsgraden att bereda allt svårare handikappade arbetstaga- re skyddad sysselsättning. Men även de stegrade kraven på arbetskraften torde ha spelat in.

Som nämnts tidigare har den skyddade verksamheten kommit att få en olikartad arbetsmarknadsmässig betydelse. För en del arbetshandikappade kan denna mer ha ka- raktären av en rehabilitering med sikte på ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För andra får det skyddade arbetet mer ses som en åtminstone tills vidare permanent sysselsättning. Även i det sistnämnda fallet innebär givetvis anställningen en rehabili- tering för den i dessa fall ofta gravt handi- kappade arbetskraften.

Samtidigt kan konstateras att en arbetsta- gares möjlighet att på lite sikt erhålla arbete på öppna marknaden inte enbart är avhängig vederbörandes arbetsförmåga eller läget på arbetsmarknaden. Oavsett nämnda förhållanden kan svårigheter föreligga för vissa grupper handikappade att behålla resp. erhålla arbete på den s. k. öppna marknaden. En del personer med exempelvis psykiska arbetshinder kan prestera ett mycket gott arbete i den oftast mindre krävande miljö, som det skyddade arbetet erbjuder, men klarar inte ett arbete på den reguljära mark-

naden med de krav som där i allmänhet gäller.

Ytterligare en grupp svårsysselsatta bör nämnas, för vilken den skyddade sysselsätt- ningen oftast blir av mer permanent karak- tär, nämligen de psykiskt utvecklingsstörda, vars arbetsförmåga i allmänhet är starkt nedsatt. Förutom att en relativt stor del av dessa arbetar vid de reguljära verkstäderna har det byggts särskilda verkstäder eller inrättats särskilda avdelningar vid verkstäder för skyddat arbete. För många av dessa arbetstagare gäller att de tidigare genomgått viss yrkesförberedande habilitering i form av industriell arbetsterapi. Härigenom har deras prestationsförmåga tränats upp så att place- ring vid skyddad verkstad blivit aktuell.

Utredningen anser att man även framöver skall ha en hög ambitionsgrad och kunna bereda även ganska svårt handikappade ar- betstagare skyddat arbete i syfte att åstad- komma en yrkesinriktad rehabilitering med siktet inställt på en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. För ett inte ovä- sentligt antal personer får man självfallet acceptera att denna sysselsättning blir per- manent och det praktiskt taget enda realistis- ka alternativet till arbetslöshet. Sistnämnda konstaterande får dock enligt utredningen inte utesluta att ansträngningar ständigt vid- tas för att öka förutsättningarna för samtliga personer i skyddat arbete att erhålla en anställning på den ordinarie arbetsmark- naden.

Som nämnts ovan är andelen persöner i skyddat verkstadsarbete, som årligen kan erbjudas en anställning på öppna marknaden, låg. Om den s. k. utplaceringsgraden kunde höjas skulle det betyda att man nått en bättre rehabiliteringseffekt mätt efter ande- len personer, som kan erhålla arbete i det reguljära yrkeslivet. Den befintliga kapacite- ten av skyddat arbete skulle kunna användas av ett större antal människor. Härtill kom- mer fördelen att nedbringa den genomsnitt- liga tiden för en anställning i skyddat arbete och därmed minska risker för s. k. institu- tionalisering. En alltför långvarig sysselsätt- ning i den vanligtvis mindre krävande och

lugnare arbetsmiljö ett skyddat arbete erbju- der, kan göra det svårare att ta steget från denna till ett arbete på den reguljära arbets- marknaden.

Fr. o. m. budgetåret 1971/72 har arbets- marknadsverket erhållit ett antal tjänster för uppföljning och medverkan vid utplace- ringen av anställda i de olika formerna skyddat arbete. Enligt utredningen måste även fortsättningsvis ökade arbetsförmed- Iingsinsatser göras för att åstadkomma en höjd utplaceringsgrad från företag för skyd- dat arbete till anställningar på den öppna marknaden. Denna strävan kan möjligen komma i konflikt med de höga ambitioner, som utredningen anser bör gälla såväl de allmänna anställningsvillkoren som arbets- miljön vid verkstäder för skyddat arbete. Det har exempelvis omvittnats från skilda håll att de genom tillkomsten av ett särskilt avtal för arbetstagare vid verkstäderna höjda lönerna medfört ett minskat intresse för att söka arbete på öppna marknaden. Inkomstlägena vid aktuella arbetsplatser på orten har i en del fall inte kommit att skilja sig nämnvärt från vad som gäller enligt detta avtal, varför en anställning på öppna marknaden av eko— nomiska skäl inte framstått som attraktiv. Även om det sålunda i några fall kan noteras ett minskat intresse bland de anställda att p. g. a. det förbättrade löneläget vid verkstä- derna söka sig till den reguljära arbetsmark- naden, anser utredningen att strävan efter en i det närmaste marknadsanpassad lönesätt- ning bör fortsätta. Enligt utredningen bör ambitionerna vara att skapa så goda förut- sättningar som möjligt för de anställda i skyddat arbete vad avser inte bara det ekonomiska utbytet, utan även ifråga om övriga anställningsvillkor. För att företagen för skyddat arbete verksamt skall kunna bidraga till en yrkesinriktad rehabilitering ställs särskilda krav på socialmedicinska och ergonomiska insatser. Vidare krävs en syste— matisk uppföljning av arbetstagarnas presta- tioner i olika arbetsuppgifter för att dels ge en allsidig yrkesträning och dels kunna be- döma varje individs förutsättningar för ett arbete på den öppna marknaden.

8.3 Den skyddade verksamheten — inriktad på produktion

Den skyddade verksamheten utgör ett av de många medel som ingår i den arbetsmark- nadspolitiskt motiverade arbetsvården. Vad gäller vissa delar av arbetsvårdsåtgärderna lämnas en inte oväsentlig medverkan av primär- och sekundärkommuner. Den stat- liga och kommunala arbetsvården är sålunda en del av samhällets totala sysselsättnings- politik, samtidigt som den utgör ett led i den enskildes arbetsmarknadsmässiga rehabilite- ring. Denna nära koppling mellan arbets- marknadspolitik och arbetsvård innebär att de tjänster, som arbetsvården kan erbjuda är till för de grupper svårsysselsatta, som har en viss minsta arbetsförmåga eller där denna bedöms kunna förbättras genom insättande av olika rehabiliteringsåtgärder.

Kommittén för partiellt arbetsföra upp- ställde i sitt betänkande från 1948 (SOU l948: 54) vissa minimifordringar beträffande arbetsförmågan hos de personer som skulle kunna erbjudas anställning i skyddat arbete. Personer som skulle komma i fråga för denna form av arbetsvård borde sålunda inte ha en varaktigt mindre arbetsförmåga än l/4 av den normala. Även den arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå, som 1971 presenterade ett förslag till ”Råd och anvisningar för verkstäder för skyddat arbete”, har försökt sig på en liknande precisering: ”I princip bör personer som har full förtidspension enligt lagen om allmän

försäkring — d. v. 5. en nedsättning av arbets- förmågan med minst 5/6 # ej kommai fråga för anställning vid verkstad för skyddat

arbete. Man måste emellertid beakta de möjligheter till förbättring av arbetsförmå- gan som kan föreligga även hos personer med full förtidspension. När frågan om anställan- de av personmed full pension aktualiseras skall därför i dessa fall arbetsförmågan och dess utvecklingsmöjligheter särskilt utredas”. Utredningen menar att skyddad verksamhet skall kunna beredas personer med en viss minsta arbetsförmåga. Av detta följer att praktiskt taget arbetsoförmögna inte skall

beredas sysselsättning vid företag för skyd- dat arbete. Utredningen har dock inte velat föreslå en precisering uttryckt i en viss grad av lägsta arbetsförmåga. Dels är dylika be- dömningar synnerligen svåra att göra och dels är arbetsförmågan inte någonting sta- tiskt utan undergår många gånger föränd- ringar. Risker föreligger enligt utredningen för att en bedömning av arbetsförmågan uttryckt i procent kan komma att tillämpas väl kategoriskt. Detta kan minska möjlighe- terna för personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga att någonsin komma i fråga för skyddat arbete i de fall en viss förbätt- ring av densamma inträffar.

Utredningen är medveten om att det skyddade arbetet i vissa fall kan vara ett bra instrument för att utröna en handikappad arbetstagares förutsättningar för arbete på skyddad verkstad eller öppna marknaden. Detta gäller i synnerhet de begåvningshandi- kappade, som i mindre utsträckning kan tas emot vid arbetsvårdsinstitutens arbetspröv- ningsavdelningar. Även personer med relativt kraftig nedsatt arbetsförmåga bör sålunda i en del fall beredas någon tids skyddat arbete för att utröna om arbetsförmågan härigenom kan förbättras. Om så inte visar sig vara fallet bör placering i någon annan mer terapibeto- nad och inte på direkt produktion inriktad åtgärdsform övervägas.

Även andra skäl än den nära kopplingen mellan arbetsmarknadspolitiken och den skyddade verksamheten kan anföras för att denna skall vara åtskild från en i huvudsak terapeutiskt motiverad sysselsättning. Det förefaller sålunda svårt att förena på produk- tion inriktat arbete och till övervägande delen terapibetonad verksamhet vad gäller tillverkningsmetoder. Det torde vidare ställa sig dyrt att etablera och utrusta verkstäderna med sikte på både industriell produktion och terapeutiskt motiverad sysselsättning. Som utredningen nämnt i föregående avsnitt bör också strävan vara att om möjligt bereda de anställda i skyddat arbete en anställning på öppna marknaden. Skall detta vara möjligt kan bl.a. arbetsmetoder och tillverknings- processer i skyddad verksamhet inte tillåtas

skilja sig alltför mycket från den reguljära arbetsmarknadens förhållanden.

För personer, som till följd av ett handi- kapp har en mycket nedsatt arbetsförmåga, måste det enligt utredningen vara andra samhällsorgans uppgift än den statliga och kommunala arbetsvårdens att lösa sysselsätt- ningsfrågan. För gruppen psykiskt utveck- lingsstörda är enligt en särskild omsorgslag landstingen ålagda att svara för omvårdnad och den första länken i habiliteringskedjan genom bl.a. sysselsättningshem. För andra grupper handikappade med mycket ringa bestående arbetsförmåga synes det närmast vara en primärkommunal angelägenhet att anordna lämpliga aktiviteter. Genom sådana kommunala insatser torde man också kunna tillmötesgå behoven av sociala kontakter för dessa människor. En del större primärkom- munala huvudmän har inom den organisato- riska ramen för den skyddade verksamheten anordnat särskilda verkstäder och/eller avdel- ningar för personer med mycket nedsatt arbetskapacitet. Dessa är inte godkända som reguljära skyddade verkstadsplatser, innebä- rande .att huvudmannen själv får svara för samtliga anordnings- och driftkostnader.

Utredningen är medveten om den bristan- de tillgången på sysselsättnings- eller andra aktivitetsmöjligheter för personer, som p. g. a. sin kraftigt nedsatta arbetsförmåga i princip inte bör komma i fråga för skyddat verkstadsarbete. Innan sådana resurser till- skapas kan det därför också vara svårt att helt och hållet åstadkomma en klarare åt- skillnad mellan det på produktion inriktade skyddade arbetet och en mer terapibetonad sysselsättning.

8.4 Den skyddade verksamheten — ett sär- skilt stöd för arbetshandikappade

Utredningen anser sålunda det vara nödvän- digt med någon avgränsning vad gäller den lägsta arbetsförmågan hos de svårsysselsatta, som skall kunna komma ifråga för skyddad verksamhet. Som nämnts tidigare spelar den- na rollen som nästintill en arbetslöshetshjälp i de mindre sysselsättningsexpansiva delarna

av landet. Detta gäller då samtliga former av skyddat arbete. Vad avser arkivarbeten och de särskilda beredskapsarbetena för svår- placerade kan detta förhållande sägas stå i överensstämmelse med intentionerna. Dessa två former har nämligen i arbetsmarknads- kungörelsen ställning som arbetslöshetshjälp. Vad däremot avser de av landsting eller kommuner drivna verkstäderna för skyddat arbete, är deras primära syfte att bereda den av mera traditionella skäl handikappade ar- betskraften sysselsättning.

Även om utredningen har velat ge begrep- pet handikappad arbetskraft en mycket vid innebörd synes det dock inte riktigt att verkstäderna för skyddat arbete skall lösa sysselsättningsfrågan för personer, som av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl är arbetslösa. Om så tillåts bli fallet minskar möjligheterna att få arbete för dem som p. g. a. fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt handikapp har en nedsatt arbetsför- måga. Vidare gäller att det är svårt att motivera ett kommunalt engagemang, om verkstäderna i realiteten får ställning som ett bland flera medel för att lösa sysselsättnings- frågan för de reguljärt arbetslösa utan mer påtagliga arbetshandikapp. Utredningen an- ser därför att skyddat arbete skall komma i fråga för sådana grupper svårsysselsatta, där en nedsättning eller mer påtaglig begränsning av arbetsförmågan föreligger p. g. a. något dokumenterat handikapp.

Ur den handikappade arbetskraftens egen synpunkt framstår många gånger de olika formerna skyddat arbete som likvärdiga al— ternativ oavsett huvudmannaskap och deras delvis olika syften. Utvecklingen synes också ha gått därhän att den roll de olika formerna kommit att spela för de arbetshandikappade alltmer sammanfallit.

Utredningen är givetvis medveten om de utomordentliga svårigheter som föreligger att göra och upprätthålla en gränsdragning mel- lan dem som av renodlade arbetsmarknads- skäl och dem som av sådana skäl i kombina- tion med något dokumenterat handikapp saknar arbete. Som utredningen framhållit tidigare synes det dock nödvändigt att man

beträffande skyddat verkstadsarbete försö- ker tillämpa någon begränsning av vilka grupper arbetstagare, som i första hand skall beredas anställning .i detta slag av skyddat arbete. Detta bygger då på den förutsätt— ningen att volymen skyddat verkstadsarbete även framöver kommer att ha en tämligen begränsad omfattning, även om någon ut- byggnad kommer till stånd, vilket utred- ningen förordar i annat sammanhang. Det bör också tilläggas att dessa avgränsnings- problem äger störst giltighet i områden av landet med en vikande långsiktig sysselsätt- ningsutveckling.

För att det skall vara möjligt att i praktisk politik tillämpa detta synsätt är det nödvän- digt att man ytterligare bygger ut och intensifierar de olika åtgärder, som syftar till att bereda de renodlat arbetslösa sysselsätt— ning. .Detta kan då tänkas ske genom en fortsatt utbyggnad av regionalpolitiken i kombination med en aktiv näringspolitik samt av det särskilda glesbygdsstödet, för att öka sysselsättningstillfällena för personer bo- satta i mindre expansiva delar av landet. Även de sedvanliga arbetsmarknadspolitiska medlen måste förstärkas, d.v.s. såväl de

rörlighetsunderlättande, yrkesmässigt, som de pande.

geografiskt och sysselsättningsska-

8.5 Den skyddade verksamheten — integra- tion av olika grupper handikappad arbets- kraft bör eftersträvas

Som visats i kapitel ] ”Arbetsvårdens syfte och utveckling” föreligger klara skillnaderi arbetshinderfördelningen av arbetstagarna i de skilda formerna skyddat arbete. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsstatistik hade över hälften av de i slutet av 1970 sysselsatta i verkstäder för skyddat arbete och arkivarbete något slag av somatiskt huvudarbetshinder. Motsvarande andel bland de efter en arbetsvårdsutredning i särskilda beredskapsarbeten placerade personerna var omkring en tredjedel. Även andelen svårsys- selsatta med huvudarbetshindret psykisk

sjukdom var väsentligt högre i de två först- nämnda arbetsvårdsåtgärderna eller 19 % mot 11 % i beredskapsarbete. ] sistnämnda form av skyddat arbete var däremot inslaget av personer med arbetshindret alkoholism betydande eller 30% mot 7 och S% i skyddad verkstads- resp. arkivarbete. Mot- svarande procenttal för arbetshindret social missanpassning (i huvudsak personer med s. k. kriminell belastning) var 9 i beredskaps— arbete och inte fullt 1% i de två andra skyddade arbetsformerna. Ytterligare en skillnad kan nämnas. l skyddat verkstadsar- bete sysselsattes en tämligen stor andel personer med intellektuella arbetshinder el— ler 15 % av samtliga anställda vid verkstä- derna i slutet av 1970. Motsvarande andel i exempelvis arkivarbete var endast 1 %.

Orsakerna till nämnda skillnader är att man för vissa grupper arbetstagare med handikapp anordnat speciella arbetsplatser anpassade till deras olika behov och förut- sättningar. Ambitionen att bereda även svårt handikappade liksom personer med mycket särpräglade handikapp arbete har många gånger inte gått att realisera genom syssel- sättning vid mer integrerade skyddade ar- betsplatser. Därför har man — till att börja med ofta som en försöksverksamhet — fått lov att tillskapa skyddat arbete just för en viss grupp betingat arbetsföra.

Bl. &. kan härvid nämnas att man f. n. har ca 35 verkstäder för skyddat arbete eller särskilda avdelningar vid reguljära verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda. För arbets- vårdssökande med alkoholproblem har främst anordnats särskilda beredskapsar- beten. Även för s.k. socialt missanpassade har särskilda beredskapsarbetsplatser anord— nats. För att kunna erbjuda arbetsvårdssö- kande med alkoholproblem ökade möjlig- heter till inomhusarbete har även några huvudmän anordnat särskilda verkstäder. För en del psykiskt sjuka har också vissa säranordningar vidtagits. Sålunda finns det några särskilda beredskapsarbeten liksom några avdelningar vid skyddade verkstäder speciellt avsedda att bereda skyddat arbete åt'relativt svårt psykiskt sjuka. Slutligen kan

nämnas att några verkstäder anordnats och anpassats för blinda och synskadade.

Utredningen anser att man bör eftersträva en integration av de av olika skäl svårsyssel- satta. Inom den yrkesmässiga rehabilitering som arbetsmarknadsverket svarar för — många gånger i nära samarbete med kommu- ner och landsting — bör man sålunda om möjligt undvika att tillskapa arbetsplatser för enbart vissa grupper handikappad arbets- kraft. För en del grupper och beroende på vilket stadium av den arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen, som vederbörande befinner sig i, kan dock sådana säranordningar behö- vas. Utredningen vill heller inte utesluta möjligheten av att sådana säranordningar temporärt och i en del fall även för en längre tid kan behöva öka ytterligare något, om det visar sig att detta är en förutsättning för att kunna åstadkomma en yrkesmässig rehabili- tering. I så fall måste man dock av bl.a. ekonomiska skäl i möjligaste mån begränsa antalet verkstäder och enheter i en region och i stället åstadkomma den uppdelning som erfordras genom att skapa särskilda avdelningar. Strävan måste också hela tiden vara att man för dessa grupper handikappade ständigt undersöker förutsättningarna för en arbetsplacering i mer integrerade och norma- la arbetsmiljöer, såväl inom den skyddade verksamheten som i det ordinarie arbetslivet.

Skall detta lyckas torde också krävas bl. a. en intensifierad upplysning till både arbetsledning och arbetstagare om de nämnda handikappgruppernas problem för att därigenom öka förståelsen och toleransen gentemot personer med mer avvikande be- teenden.

8.5.1. Svårsysselsatta med alkoholbesvär och sociala problem

En icke oväsentlig del av de arbetsvårdssö- kande utgörs av personer, som p. g. a. sociala problem behöver ett särskilt stöd för att kunna erhålla en stadigvarande anställning. I en del fall lyckas arbetsvården tillsammans med arbetsförmedlingen att finna ett arbete direkt utan förberedande yrkesrehabilite-

rande åtgärder. I andra fall finner man att någon arbetsmarknadsutbildning först erfordras. I andra fall åter kan ett skyddat arbete bedömas vara den lämpligaste rehabiliteringsåtgärden. Erfarenheterna hit- tills är dock att personer med alkohol- eller sociala problem endast i mycket begränsad omfattning kunnat beredas anställning i skyddat verkstadsarbete. Enligt utredningen bör det vara möjligt att öka inslaget arbets- vårdssökande med nämnda arbetshinder vid redan befintliga och nytillkommande företag för skyddat arbete. Inslaget av dessa grupper arbetstagare kan dock inte tillåtas bli alltför stort med hänsyn dels till rehabiliteringsmöj- ligheterna, men dels också till verkstädernas allmänna ställning i samhället. Det vore enligt utredningen olyckligt om ett alltför stort inslag vid verkstäderna av personer med relativt svåra alkoholproblem skulle medföra att dessa av allmänheten kom att uppfattas som mer nykterhetsvårdande än på produk- tion inriktade företag för arbetshandikap- pade personer. Dock torde man inte behöva riskera en sådan utveckling om inslaget av personer med alkoholbesvär ökade utöver vad som idag förekommer på många håll. Genom ett visst tillskott av platser vid företag för skyddat arbete för dessa handi- kappgrupper samt genom den visserligen begränsade utbyggnad utredningen föreslår, skulle en inte oväsentlig förbättring komma att ske för personer med sociala- och/eller alkoholproblem att erhålla skyddat verk— stadsarbete. Intensifierade insatser torde dock krävas av arbetsmarknadsverket och huvudmännen för att verkligen kunna bereda personer med alkohol- och/eller sociala pro- blem skyddat verkstadsarbete i ökad omfatt- ning. Utredningen anser det mycket värde- fullt med en utvärdering av de erfarenheter, som gjorts där ett större antal personer med nämnda handikapp arbetat. En dylik utvär- dering skulle kunna bilda underlag för en bedömning hos såväl huvudmännen som inom arbetsmarknadsverket om vilka sär- skilda åtgärder vad gäller bl. a. produktions- uppläggning, arbetsledning och kuratorsin- satser, som krävs för att man skall lyckas att

bereda ett större antal alkoholskadade samt personer med sociala problem arbete vid företag för skyddat arbete. Behovet av skyd- dat arbete för dessa grupper med komplette- ring av vissa särskilda åtgärder bör bl. a. uppmärksammas vid upprättandet av de pla- ner över den framtida utbyggnaden, som utredningen föreslår i kapitel 9 "Det fram- tida huvudmannaskapet”.

Utredningen har sålunda den principiella uppfattningen att rehabiliterande åtgärder i form av skyddad verksamhet för nämnda handikappgrupper främst bör ta sikte på ökade sysselsättningsmöjligheter vid integre- rade företag för skyddat arbete. För en del mer gravt alkoholskadade personer torde dock krävas särskilda verkstäder. Detta är framför allt fallet, när behov föreligger av en mer total omvårdnad. Även boende- och i viss mån fritidsproblemen kan nämligen i vissa fall behöva lösas för att en yrkesmässig rehabilitering skall kunna bli framgångsrik. Behovet av sådana säranordningar är mest uttalat i de större tätortsregionerna, i vilka sysselsättningsproblemen för denna grupp är av betydande omfattning och komplexitet.

8.5.2. Handikappgruppen psykiskt sjuka

Av samtliga anställda handikappade vid verk- städer för skyddat arbete har enligt arbets- vårdsstatistiken nära l/5 någon form av psykisk sjukdom som huvudarbetshinder. [ denna andel ingår då inte de psykiskt utveck- lingsstörda. Det helt övervägande antalet psykiskt sjuka återfinns vid reguljära integre- rade verkstäder. Som nämnts tidigare före- kommer dock på några håll särskilda avdel- ningar för mer gravt psykiskt sjuka, varav en del är intagna vid mentalsjukhus. Det finns företrädare för mentalvården, som menar att behovet av skyddat arbete för mentalvårds- patienter år synnerligen stort. Ökad tillgång på detta — menar man — skulle verksamt bidraga till ett väsentligt förbättrat rehabili— teringsresultat och möjliggöra för mental- sjukhusen att i större utsträckning än för närvarande skriva ut även ganska svårt psy- kiskt sjuka. Även om en utskrivning inte i

samtliga fall skulle kunna ske bör den aktivering som ett produktivt arbete medför sannolikt innebära fördelar såväl för indivi- den som för sjukhushuvudmannen. Utred- ningen har inte kunnat bedöma det volym- mässiga behovet av skyddat arbete just för denna grupp. Intensifierade ansträngningar för att bereda ett ökat antal gravt psykiskt sjuka arbete vid företag för skyddat arbete skulle dock enligt utredningen kunna med- föra rehabiliteringsvinster och därigenom in- direkt minskade vårdkostnader för lands- tingshuvudmånnen. Strävan bör här liksom för andra handikappgrupper vara en långtgå- ende integration, även om det för en del gravt psykiskt sjuka kan behövas vissa säran- ordningar bl. a. i form av särskilda produk- tionsavdelningar. Med hänvisning till det ovan anförda önskar utredningen framhålla behovet av att i större utsträckning än f. rt bereda skyddat arbete åt psykiskt sjuka, som är patienter inom mentalvården. Nämnda behov bör bl. a. uppmärksammas av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som huvudmännen vid upprättandet av de planer över den framtida utbyggnaden, som utredningen fö- reslår i följande kapitel.

8.5.3. Handikappgruppen psykiskt utveck- lingsstörda

Som nämnts tidigare sysselsätts i skyddat verkstadsarbete en relativt stor andel perso- ner med intellektuella arbetshinder. Denna höga andel förklaras bl. a. av att många huvudmän uppfört särskilda verkstäder eller inrättat särskilda avdelningar för gruppen psykiskt utvecklingsstörda. Det förekommer även att psykiskt utvecklingsstörda får plats vid reguljär verkstad, dvs. integreras helt med övriga grupper handikappade. Det finns exempel på att verkstad för psykiskt utveck- lingsstörda lokalmässigt har en nära anknyt- ning till sysselsättningshem. Sådana lösningar anses av arbetsmarknads- och socialstyrelsen vara mindre goda, då man eftersträvar en klar åtskillnad mellan vad som å ena sidan är att betrakta som social träning och allmän

aktivering och å andra sidan arbete inriktat på produktion.

Den skyddade verksamheten spelar en något annan roll i den yrkesmässiga habilite- ringen av de psykiskt utvecklingsstörda än för andra grupper partiellt arbetsföra. Flerta- let icke utvecklingsstörda vid de kommunala verkstäderna har sålunda en i allmänhet ganska långvarig yrkeserfarenhet från den ordinarie arbetsmarknaden, men har p. g. a. något handikapp i kombination med arbets- marknadssituationen inte kunnat behålla eller erhålla ett arbete på öppna markna- den. För en del av dessa utgör det skyddade arbetet en mer temporär åtgärd syftande till en återgång till det reguljära yrkeslivet.

För den helt övervägande delen av de psykiskt utvecklingsstörda är däremot det skyddade arbetet mer att betrakta som ett slutsteg i den yrkesmässiga habiliteringen. Flertalet har tidigare aktiverats och därvid genom industriell terapi och s.k. ADL-trä— ning så småningom vants att i större ut- sträckning klara sig själva. Mänga har där- efter kunnat beredas arbete vid särskilda sysselsättningshem, varifrån personer, vars prestationsförmåga förbättrats, kunnat över- föras till särskilda verkstäder för skyddat arbete eller avdelningar för psykiskt utveck- lingsstörda. I några fall har det givetvis varit möjligt och visat sig gå bra att därefter ta en anställning på den reguljära arbetsmarkna- den.

Den skyddade verksamheten för denna grupp handikappade har av såväl arbetsmark- nadsstyrelsen, socialstyrelsen som huvud- männen kommit att betraktas som den naturliga fortsättningen i den yrkesmässiga habiliteringen efter en tids arbete vid syssel- sättningshem. Detta har också resulterat i att arbetsmarknadsstyrelsen, när exvis ett lands- ting önskar nyinrätta en skyddad verkstad, kräver att ett sysselsättningshem skall finnas inom verkstadens upptagningsområde.

Utredningen vill för sin del ansluta sig till det synsätt, som arbetsmarknadsstyrelsen under senare år gett uttryck åt, nämligen att normaliseringsprincipen skall tillämpas i största möjliga utsträckning även för de

psykiskt utvecklingsstörda. För en del ar- betstagare med en inte alltför svår störning kan detta då innebära att man undersöker möjligheterna att bereda dem plats vid regul- jära verkstäder. För en stor del torde man dock även framdeles få lov att tänka sig att inrätta särskilda avdelningar. Enligt utred- ningen är dock denna senare lösning många gånger såväl ur integrationssynpunkt som av produktionstekniska och ekonomiska skäl en bättre lösning än att bygga särskilda företag uteslutande avsedda för denna grupp.

Utredningen har tidigare uttalat den upp- fattningen att den skyddade verksamheten skall vara inriktad på produktion. Med hän- visning härtill anser utredningen, i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen, det vara mind- re lämpligt att en verkstad för utvecklings- störda anordnas Iokalmässigt i direkt anknyt- ning till ett sysselsättningshem. Utredningen har även den uppfattningen, att innan en ny verkstad eller en särskild avdelning för psy- kiskt utvecklingsstörda inrättas, så bör det inom ortens upptagningsområde finnas ett sysselsättningshem. De som genom aktive- ring och träning vid sysselsättningshemmen kan höja sin prestationsförmåga och bedöms klara en anställning vid verkstad för skyddat arbete, skall därefter kunna erbjudas en sådan anställning. Ett annat motiv för utred- ningens uppfattning är att det skall finnas en så att säga naturlig reträttväg för de psykiskt "utvecklingsstörda, vars arbetsförmåga efter någon tids anställning av olika skäl mer påtagligt försämras och där en placering vid verkstad för skyddat arbete ej längre kan anses vara en lämplig åtgärd.

Det framtida huvudmannaskapet

9.1. Inledning

Av det föregående har framgått att antalet. verkstäder och platser för skyddat arbete ökat mycket snabbt sedan mitten av 1960—talet. Detsamma gäller värdet av pro— duktionen och inköpen av erforderligt pro- duktionsmaterial. Denna utveckling har själv- fallet medfört ökade behov av vidgat samar- bete mellan enskilda verkstäder och huvud- män. På det regionala planet torde detta vara en av orsakerna till att relativt många landsting under senare hälften av 1960-talet tagit över huvudmannaskapet från primär- kommunerna för att därigenom bl. a. skapa gynnsammare förutsättningar för ett samar- bete och viss samordning av verksamheten vid de olika verkstäderna inom ett och samma län. Även mellan de skilda huvud- männen i olika delar av riket har under senare år samarbetssträvandena intensifie- rats, varvid arbetsmarknadsstyrelsen spelat en aktiv roll.

En hel del landsting har sålunda under senare år tagit på sig huvudmannaskapet för verkstäderna. Alltjämt är dock primärkom- muner huvudmän i ett antal län. Dessutom driver några enskilda sammanslutningar verk- städer för skyddat arbete. Utredningen har enligt sina direktiv att ”undersöka fördelar och olägenheter med detta splittrade huvud- mannaskap och lägga fram förslag beträffan— de det framtida huvudmannaskapet”. I di-

rektiven framhålls vidare att även om utred- ningen kommer fram till ett enhetligt huvud- mannaskap så ”bör möjligheten alltjämt lämnas öppen för enskilda sammanslutningar att driva skyddade verkstäder med stöd av statsbidrag”. Vilken form av enhetligt hu- vudmannaskap som bör väljas, statligt eller kommunalt, nämns inte i direktiven. Där- emot sägs att ”vad gäller kostnadsfördel— ningen mellan staten och huvudmännen bör de sakkunniga utgå från att denna totalt sett inte skall bli föremål för någon genomgripan- de förändring”.

Valet av huvudmannaskapsform för det skyddade verkstadsarbetet måste givetvis främst bedömas utifrån vilken lösning, som bäst gagnar den handikappade arbetskraft, för vilken denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd ursprungligen tillkommit. Det har därför varit naturligt att utredningen som grund för sina överväganden och förslag försökt analysera det ursprungliga skälet till primärkommunalt huvudmannaskap samt vilka faktorer, som kan ha bidragit till att många landsting under senare år tagit över huvudmannaskapet. Efter en kortfattad sam— manfattning av utredningens förslag till målsättning för det skyddade arbetet följer därefter några avsnitt, där olika problem behandlas, som har sin grund i att den skyddade verksamheten varit och alltjämt i huvudsak är en kommunal angelägenhet. Härvid pekas bl. a. på de länsvisa skillnader-

na i tillgången, vissa svårigheter att driva företagsamhet inom en kommunal administ- ration samt den olikartade organisatoriska uppbyggnaden av verksamheten hos skilda landsting. Därefter presenteras några jämfö- relser mellan län med primär— resp. sekundär- kommunalt huvudmannaskap vad avser det driftekonomiska utfallet. Med hänsyn till att verkstadsarbetet endast utgör en form av skyddat arbete behandlas i ett avsnitt också huvudmannaskapsformen för två andra for- mer av skyddad sysselsättning, nämligen arkiv- och särskilt beredskapsarbete. I utred- ningens överväganden och förslag diskuteras ett enhetligt såväl statligt som landstings- kommunalt huvudmannaskap. Härvid redo- visas utredningens motiv för att föreslå ett landstingskommunalt huvudmannaskap. I och med att utredningen stannat för sist- nämnda alternativ lämnas bl. a. vissa förslag på åtgärder, som syftar till att motverka de tidigare omnämnda svårigheterna av att ha företag för skyddat arbete som en kom- munal uppgift.

9.2. Ursprungligt skäl för primärkommunala verkstäder

Att många primärkommuner från början anordnade skyddade verkstäder har ett klart samband med kommunernas ansvar för en viss grundläggande ekonomisk trygghet för medborgarna. Kommunerna har genom so- cialhjälpslagen och även den dessförinnan gällande lagstiftningen ansvaret för att de som vistas inom kommunerna har medel för sitt uppehälle. Bland hjälptagare som inte haft möjligheter att få anställning på öppna marknaden men som likväl ansetts besitta viss arbetsförmåga har man från kommuner- nas sida ansett det naturligt att i största möjliga utsträckning ta tillvara den åter- stående arbetsförrnågan framför att enbart erbjuda en ekonomisk hjälp. Detta har då kunnat ske genom att skyddade verkstäder anordnats. De härigenom tillskapade syssel- sättningstillfällena har möjliggjort för kom- munerna att begränsa utgifterna för social— hjälp. Därtill kommer övriga för den enskilde

positiva effekter av att genom eget arbete bidra till eller helt klara sin egen försörjning.

I detta sammanhang kan det finnas skäl att citera föredragande departementschefen vid behandlingen av förslagen från kom- mittén för partiellt arbetsföra, proposition l950:l67. Han anförde bl. a. följande: "Kommittén har föreslagit att huvudmanna- skapet för företag av detta slag skall utövas av landsting, primärkommuner eller enskilda föreningar eller stiftelser. Detta synes mig riktigt. Med hänsyn till att de partiellt arbetsföra, för vilka den skyddade verksam- heten är avsedd, i stor utsträckning för närvarande torde åtnjuta socialhjälp, måste det för kommunerna vara ett betydande intresse att stödja verksamhet, som sätter vederbörande i stånd att helt eller delvis försörja sig själva”.

Statsbidragens utveckling närmast i fråga om deras omfattning speglar också ansvarsför- delningen för verksamheten mellan huvud- männen och staten. Statsbidragens andel av de totala kostnaderna utgjorde en mindre del under en lång följd av år. Sålunda tillkom bestämmelserna om statsbidrag för anord- nande av skyddad verkstad först 1960. Dessförinnan utgick statliga bidrag endast för vissa driftkostnader. Bidragens utform- ning och omfattning innebär ett ökat ekono- miskt ansvarstagande för verksamheten från statens sida. Samtidigt har verksamheten som helhet betraktad inte bara genom sin kvantitativa ökning kommit att kräva större ekonomiska insatser från samhället, utan även den relativa kostnaden mätt t. ex. med underskottet per verkstadsplats har ökat under åren.

9.3 Utvecklingen av huvudmannaskapet — några orsaker

I början av 1960-talet, då antalet platser vid verkstäderna inte översteg 2 000 var det mycket vanligt med primärkommunalt hu- vudmannaskap. Landstinget var 1960 huvud- man i fyra län (C, D, E, U). Fram t. o. m. 1965 hade två län tillkommit (K, Y). Mellan 1965 och 1971 har landstinget tagit över

huvudmannaskapet iinte mindre än 10 län. I ett län (Gävleborgs län) har beslut fattats om ett sådant övertagande fr. o. m. den 1 januari 197 2. Läget är sålunda för närvarande:

att landstinget fr.o.m. den 1 januari 1972 är huvudman i följande län: AB, C. D, E. G, K, L, M, N, O, R, T, U, X, Y, AC;

att de två utanför landstingen stående kom- munerna Malmö och Göteborg är huvudmän;

att sedan landstingsuppgiftema övertagits av Gotlands kommun denna är huvudman;

att primärkommunerna är huvudmän i föl- jande 7 län: F, H, P, S, W, Z, BD.

Det förtjänar nämnas att i några av länen med primärkommunalt huvudmannaskap (bl.a. Jönköpings, Jämtlands och Norrbot- tens län) har en särskild samordningsman knutits till landstingskansliet. Denne hjälper de enskilda verkstäderna med bl. a. arbetsan- skaffning och marknadsföring.

Att landstinget tagit över huvudmanna- skapet innebär att detta svarar för driften och täcker det underskott som uppkommer. I vissa län ligger dock ägandet av verkstads- lokalerna kvar hos primärkommunen. I några landsting förekommer också att kommuner- na svarar för underhåll liksom ev. om— och tillbyggnader av befintliga verkstäder. l län där landstinget övertagit verksamheten är det relativt vanligt att kommunerna medverkar ekonomiskt på så vis att dessa efter vissa regler åtar sig kostnader, som står i relation till det antal arbetsplatser de olika kommu- nerna belägger. Omvänt förekommer att landstingen i de län där kommunerna fortfa- rande har huvudmannaskapet ekonomiskt stödjer huvudmännen. Formerna härför skif- tar. I vissa län ger landstingen bidrag till uppförandet och utrustningen av verkstäder- na efter viss procent av de totala kostnader— na eller efter platsantal, i andra till kostnader för såväl anordnandet som driften, i andra åter till enbart driftkostnaderna.

Flera orsaker ligger bakom utvecklingen mot ökat landstingskommunalt övertagande

av den skyddade verksamheten. I ta-kt med den relativt snabba ökningen av antalet verkstäder och verkstadsplatser, som ägt rum under framför allt senare delen av 1960-talet har behovet av regionalt samarbete blivit större. Som nämnts tidigare har värdet av den totalt försålda produktionen ökat från 33 milj. kr 1965 till nära 150 milj. kr 1970. Inköpen av produktionsmaterial ökade mel- lan 1966 och 1970 från 20 till 73 milj. kr.

9.3.1. Kommunalekonomisk utjämning genom landstingsövertagande

Statsbidragen till huvudmännen för såväl anordnandet, utrustningen som driften av verkstäderna har totalt sett ökat högst avsevärt under senare år till följd av den volymmässiga tillväxten av verkstäder och verkstadsplatser. Som framgår av utred- ningens beräkningari kapitlet om statsbidrag till och kostnadsutveckling vid företag för skyddat arbete har endast smärre föränd- ringar av kostnadsfördelningen mellan staten och huvudmännen ägt rum under senare delen av 1960-talet. Detta gäller såväl för anordnings- som driftkostnaderna. Huvud- männens egna kostnader har sålunda kommit att stiga i takt med den utbyggnad som ägt rum. I en del län har utvecklingen varit olika i skilda primärkommuner beträffande skatte- underlag och utgifter. Likaså har det ekono- miska utfallet vid befintliga verkstäder upp- visat stora skillnader inom en del län. Förutsättningarna för enskilda kommuner att starta och driva verkstäder har härigenom blivit olika. I dylika län torde därför överväganden om att åstadkomma en ut- jämning av kostnaderna för denna verksam- het ha påverkat ställningstagandet för ett landstingskommunalt övertagande.

Även de gynnsammare förutsättningarna för en samlad bedömning av utbyggnads- behovet totalt i_länet vid ett enhetligt huvudmannaskap kan ha spelat in. Det synes sålunda vara lättare vid landstings- än vid primärkommunalt huvudmannaskap att väga mot varandra dels behovet av en ny verkstad på en ort inom länet och dels att bygga ut

och eventuellt differentiera produktionen och sysselsättningen vid redan befintliga enheter.

9.3.2. Driftekonomiska skäl som åberopats för färre men större huvudmän

De driftekonomiska fördelar, som kan vinnas genom ett samgående mellan verkstäder inom ett och samma län torde vara en av orsakerna till att landstingsövertagande skett på många håll. Härvid kan pekas på att den större sammantagna produktionskapaciteten ger bättre förutsättningar för att ta emot stora order. Inköpen av produktionsmaterial och förbrukningsvaror kan samordnas, var- igenom fördelaktiga kvantitetsrabatter kan erhållas. De produktionstekniska förhållan- dena torde bli gynnsammare genom ökade möjligheter till samordnad planering och utrustning av verkstäderna, varigenom exem- pelvis onödiga utrustningar kan undvikas och befintliga maskiner i viss utsträckning kan placeras om vid behov. En större och gemensam huvudman för verkstäderna inom ett län torde även ge bättre resurser för att anlita konsulter i frågor om exempelvis

marknadsundersökningar, marknadsföring, produktutveckling etc. Vid ett lands- tingskommunalt huvudmannaskap är det också lättare att etablera samarbete mellan verkstäderna vad avser produktanskaffning samt att få till stånd enhetliga principer för kalkylation och prissättning. Riskerna för en osund konkurrens mellan enheter inom samma län bör härigenom kunna undvikas. Det är också rimligt anta att en gemensam administration vid ett landstingskansli skapar förutsättningar för effektivitetsvinster. I stäl- let för att varje verkstadsföreståndare skall behöva alltför mycket splittra sin tid på en rad skiftande frågor kan han ägna sig mer odelat åt själva driften och omvårdnaden av arbetstagarna. Utan en central administra- tion skall föreståndaren vid en medelstor verkstad förutom att själv handha driften även planera produktionen innebärande bl. a. inköp av råvaror, utrustning, svara för

anskaffningen av arbetsobjekt och hålla kon- takter med uppdragsgivare rn. m.

9.3.3. Samordning inom landstinget mellan skyddat verkstadsarbete och vissa andra akti- viteter

Landstingen har för närvarande ansvaret för en del andra verksamheter inom länen, där inslag av tillverkning förekommer. Här kan bl.a. pekas på arbetsvårdsinstituten som utnyttjas för arbetsträning och arbetspröv- ning. Dessa två medel i den yrkesmässiga rehabiliteringen har kommit att spela en allt större roll inom arbetsvården och kan väntas öka ytterligare i betydelse. För att kunna göra framför allt arbetsträningen så verklig- hetstrogen som möjligt fordras att man har vissa antingen helt egna eller legobaserade tillverkningar. Har man ett större urval lämpliga arbetsuppgifter att välja bland torde det vara lättare att i arbetsträningen kom— binera kraven på verklighetstrohet och att tillverkningen inte inkräktar på träningsinsla- gen.

Inom sjukvården förekommer en del tillverkning, som ett led i rehabiliteringen. Den tillverkning som redan nu förekommer förutsätter att man skaffar arbetsobjekt. Det är också möjligt att man i framtiden vill differentiera och vidga denna utöver den mer terapibetonade karaktär den idag har på många håll för att göra produktionen mer lik den som förekommer på den reguljära arbetsmarknaden.

Den särskilda omsorgslagen för psykiskt utvecklingsstörda ålägger landstingen ett sär- skilt ansvar för denna grupp handikappade. I såväl den institutionsbundna som den öppna vården förekommer produktionsmässiga in- slag vid dels särskilda terapiverkstäder och dels vid sysselsättningshem. Dessutom är landstingen redan nu huvudman för ca 35 verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda el- ler särskilda avdelningar för dessa vid regul- jära verkstäder.

I samtliga landstings- kommunala verksamheter förekommer så— lunda inslag av tillverkningar, som nödvän-

ovannämnda

diggör för huvudmannen att skaffa erforder- lig produktionsutrustning och lämpliga ar- betsobjekt samt att sätta marknadsanpassade priser m.m. Vid ett landstingskommunalt huvudmannaskap för verkstäderna skapas förutsättningar för att bygga upp en produk- tions- och planeringsenhet inom landstings- administrationen. Denna skulle då kunna svara för eller lämna service vad gäller bl. a. produktionsplanering, inköp av material, anskaffning av arbetsobjekt, visst försälj- nings-, marknadsförings- och ev. produktut- vecklingsarbete samt för utarbetande av principer för kalkylation och prissättning.

9.3.4. Statsmakterna har ej påverkat huvudmannaskapet

Utvecklingen mot landstingsdrivna verkstä- der synes sålunda främst kunna förklaras med kommunal- och företagsekonomiska motiv. Statsmakterna kan inte sägas ha styrt eller påverkat utvecklingen i någon mer nämnvärd grad. Tillsynsmyndigheten, arbets- marknadsstyrelsen, synes under lång tid ha intagit en neutral hållning i fråga om lämpligheten av primär- eller sekundärkom- munalt huvudmannaskap. Det första officiel- la uttalandet, där arbetsmarknadsstyrelsen tar ställning för landstingskommunalt huvud- mannaskap är det arbetsvårdspolitiska pro- grammet från 1970, ivilket det sägs: ”Större administrativa enheter bör eftersträvas, helst med landsting som huvudman”. Detta först 1970 mer markerade uttalande av arbets- marknadsstyrelsen torde kunna tolkas så, att tillsynsorganet menar att verksamheten nu- mera fått en sådan omfattning vad gäller verkstadsplatser och tillverkningsvolym att fördelar skulle stå att vinna med en ökad regional samordning. Det måste vara en naturlig uppgift för arbetsmarknadsstyrelsen att, i sin egenskap av anslagsbeviljande myn- dighet, på olika sätt verka för att effektivisera verksamheten och finna olika vägar för att om möjligt pressa tillbaka de under senare år stigande driftunderskotten eller åtminstone försöka bromsa en fortsatt stegring av desamma. En samordning av vissa funktioner

inom ett län genom ett landstingskommunalt huvudmannaskap kan härvid vara en metod. Det måste också vara enklare för arbetsmark- nadsverket att förhandla och samråda med en enda huvudman inom ett och samma län.

9.4. Målsättningen för skyddat arbete

I utredningens kapitel 8 ”Målsättning för skyddat arbete” diskuteras det skyddade arbetets olikartade arbetsmarknadsmässiga betydelse för dels skilda grupper arbetshan- dikappade och dels i olika delar av landet. Det främsta syftet med den skyddade verk- samheten är att den skall innebära en rehabi- litering med siktet inställt på en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Vidare framhålls betydelsen av att det skyddade verkstadsarbetet i möjligaste utsträckning åtskiljs från andra sysselsättningsskapande åtgärder, som främst tar sikte på att bereda de arbetslösa arbete. Det skyddade arbetet skall sålunda komma i fråga för sådana grupper svårsysselsatta, där en nedsättning eller mer påtaglig begränsning av arbetsför- mågan föreligger p. g. a. något dokumenterat arbetshinder.

I kapitlet anförs även att man i princip bör eftersträva en integration av de olika grupperna arbetshandikappade. Inom den rehabilitering som arbetsmarknadsverket — många gånger i nära samarbete med kommuner och landsting — svarar för, bör man sålunda om möjligt undvika att tillskapa arbetsplatser för enbart vissa grupper be- tingat arbetsföra. Detta synsätt har föranlett utredningen att påtala betydelsen av att de, som p.g.a. alkohol- och/eller sociala pro- blem inte utan vidare kan beredas arbete i det reguljära näringslivet, i betydligt större utsträckning än hittills erbjuds arbete vid ur handikappsynpunkt integrerade verkstäder.

Även beträffande de psykiskt utvecklings- störda anser utredningen att man i största möjliga utsträckning skall tillämpa norrnali- seringsprincipen. För en del arbetstagare med en inte alltför svår störning kan detta innebära att man undersöker möjligheterna att bereda dem plats vid reguljära verkstäder.

För flertalet av de psykiskt utvecklings- störda, där en anställning vid verkstad för skyddat arbete är aktuell, torde man dock även framdeles få lov att tänka sig inrättan- det av särskilda avdelningar.

9.5. Regionala skillnader i tillgången på verk- stadsarbete

På många samhällsområden, där det åvilat kommuner och landsting att med hjälp av statsbidrag, men dock frivilligt, anordna en viss verksamhet har utbyggnaden blivit olika i skilda delar av landet. Vad avser tillgången på skyddat verkstadsarbete föreligger som redovisats i ett annat kapitel stora regionala skillnader. I vissa län uppgår antalet personer i yrkesverksam ålder (18—66 är) per verk- stadsplats till 250 eller färre, medan det i andra län går 600 eller fler per plats. Det finns knappast någonting som tyder på att behovet skulle vara så pass olika i skilda län,

i synnerhet som stora skillnader föreligger mellan angränsande län och mellan län där den allmänna arbetsmarknads- och närings- livsutvecklingen varit tämligen likartad. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att jämföra län med primär- resp. landstings- kommunalt huvudmannaskap. I tabell 9.1 har en gruppering av länen skett, varvid för varje län angivits antalet personer i yrkes- verksam ålder per plats.

Av tablån framgår att det inte föreligger några systematiska skillnader mellan län med olika huvudmannaskap vad gäller tillgången på skyddat verkstadsarbete. Huvudmanna- skapet som sådant synes sålunda inte ha spelat någon avgörande roll för den faktiska utbyggnaden på olika håll i landet.

Tabell 9.1 Antal personer i yrkesverksam ålder (18—66 är) per verkstadsplats den 31.12.1970 i län med landstings- resp. primärkommunalt huvudmannaskap.

Län med landstingskommunalt huvudmannaskap den 1.1.1971

Län

AB (1971) 473 C (fr början) 616 D (fr början) 643 E (fr början 754 G (1971) 252 I (primärk.) 176 K (1965) 250 L (1971) 643 M (1971) 563

Malmö kommun 513 N (1968) 542 0 (1968) 551

Göteborgs

kommun 741 T (1968) 418 U (fr'början) 241 Y (fr början 416 AC (1970) 372

Hela riket 436

Län med primärkommunalt huvudmannaskap den 1.1.1971

Län

266 310 442 947 547 303 501 247 447

xgmw'umä'l

WN U

Anm. Inom parentes har angivits om landstinget från början varit huvudman eller från vilket år övertagandet ägt rum. Vad avser de utanför landstin gen stående Malmö och Göteborgs kommuner, har dessa även traditionella Iandstingsuppgifter. Gotlands läns landsting tog över huvudmannaskapet, 1968, men sedan Gotlands kommun tagit över landstingsuppgiftema fr. o. m. 1971 är denna kommun huvudman.

9.5.1. Några konsekvenser av den regionalt olika tillgången

Statens möjligheter att påverka huvudmän- nens utbyggnadsplaner har varit och är alltjämt begränsade till att framhålla behovet av ett visst antal verkstäder och platser och att därvid informera om gällande statsbi- dragsmöjligheter. Arbetsmarknadsstyrelsen tar årligen in uppgifter om vilken utbyggnad under den närmaste femårsperioden, som huvudmännen räknar med. Dessa planer tillsammans med de kända behoven ligger till grund för arbetsmarknadsverkets kontakter med huvudmännen för att erhålla en gent- emot behovet bättre anpassad utbyggnad. Det kan dock konstateras att tillsynsorganet inte har upprättat någon systematisk och långsiktig plan över den utbyggnad som enligt länsarbetsnämnderna och arbetsmark- nadsstyrelsen bör eftersträvas i länen och på olika orter inom dessa.

Vid akuta behov av särskilda åtgärder för svårplacerad arbetskraft i samband med större företagsnedläggningar har under sena- re år arbetsmarknadsstyrelsen startat s.k. industriella beredskapsarbeten. Även de 5. k. kontorsarbetscentralerna, som drivs av ar- betsmarknadsverket, har kommit att fungera som ett alternativ för eller komplement till skyddat verkstadsarbete.

Den arbetskraft som sysselsätts vid in- dustriella beredskapsarbeten har genomsnitt- ligt en något högre arbetsförmåga jämfört med arbetstagarna vid verkstäder för skyddat arbete. Vid inte så få verkstäder, i framför allt de mindre sysselsättningsexpansiva delar— na av landet, ligger dock den genomsnittliga arbetsförmågan relativt högt i förhållande till den s.k. normalarbetskraften. Ett inte ovä- sentligt antal anställda vid verkstäderna torde därför kunna sägas ha en arbetsför- måga som ungefär motsvarar arbetstagarna vid industriella beredskapsarbeten.

Den mycket olika tillgången på verkstads- arbete i länen har också medfört att andelen arbetsvårdssökande, som hänvisats till andra former skyddat arbete, kommit att variera. De åtgärder som här åsyftas är de huvudsak-

ligen i statlig regi drivna arkivarbetena och särskilda beredskapsarbetena. I de fall dessa drivs i kommunal och i några fall enskild regi utgår statsbidrag med 1/3 och många gånger med högre andel av de godkända kostnader- na. I utredningens kapitel 1 ”Arbetsvårdens syfte och utveckling” återfinns data om samtliga i skyddat arbete och deras fördel- ning på de olika formerna. I kapitlet konstateras att den förhållandevis måttliga utbyggnaden av skyddat verkstadsarbete i några län i viss mån kompenserats av att sysselsättningsformerna arkiv- och särskilda beredskapsarbeten fått en tämligen stor omfattning.

Det kan också nämnas att statskontoreti sin översyn (SOU l968:61) av arbetsmark- nadsverket uppmärksammade förhållandena med den regionala obalansen i tillgången på skyddade verkstäder. I statskontorets utred- ning pekas bl.a. på den olyckliga konse- kvensen att möjligheten för den enskilde arbetsvårdssökande att kunna erhålla verk- stadsarbete i hög grad är beroende av vilket län denne råkar vara bosatt i.

9.6 Att driva företag inom ramen för kom- munal administration

Verkstäder för skyddat arbete skiljer sig från andra företag i och med att deras syfte är att bereda sysselsättning åt och bidraga till en yrkesinriktad rehabilitering av arbetskraft med handikapp. Detta ställer vissa särskilda krav på den skyddade verksamheten vad avser socialmedicinska, kurativa och i viss mån även arbetsträningsinsatser. Med beak- tande av dessa särskilda mål och krav för skyddat verkstadsarbete bör verksamheten i övrigt drivas som företag som tillverkar och säljer varor och tjänster. Vad avser drifteko- nomiska frågor innebär detta att de gängse principerna som tillämpas i det övriga nä- ringslivet skall äga giltighet även för de skyddade verkstäderna, dock med de modifi- kationer, som förestavas av verksamhetens rehabiliternade uppgifter. Den karaktär av reguljär företagsamhet som verkstäderna så- lunda till stor del har skiljer dessa från de

sedvanliga primär- och sekundärkommunala förvaltningsuppgifterna. Det har därför varit och är alltjämt förenat med vissa problem att ha skyddat verkstadsarbete inordnad i en kommunal förvaltning.

De nuvarande huvudmannaskapsformerna innebär exempelvis att verkstäderna ingår i en administration, som vad gäller bl. a. budget, bokföring och övrigt kameralt arbete är anpassat till en offentlig administrations förutsättningar och behov. På en del håll har emellertid under senare år exempelvis särskil- da bokförings- och redovisningssystem utar- betats, som bättre motsvarar kraven på verksamhetens affärsmässiga karaktär. Även frågor som rör ledningspersonalens anställ- ningsförhållanden har framför allt tidigare varit mindre väl tillgodosedda med nuvaran— de lösningar. Även om betydelsefulla upp- mjukningar under senare år skett av det personaladministrativa systemet inom kom- munal förvaltning så kan viss stelbenthet alltjämt föreligga beträffande lönesättning och nyanställningar.

Verkstäderna har som nämnts ovan att arbeta efter i stort samma affärsmässiga principer, som gäller för näringslivet i övrigt. En klar konkurrenssituation föreligger många gånger mellan en tillverkning vid dessa verkstäder och företag på den öppna marknaden. Genom att verksamheten är inordnad i en kommunal förvaltning gäller för verkstäderna, till skillnad mot andra företag, att offentlighetsprincipen äger tillämplighet. Detta innebär att andra företag i princip har full insyn i det material, som verkstäderna lägger till grund för sin prissätt- ning.

Den nuvarande inordningen av verkstäder- na i en kommunal administration torde även medföra vissa begränsningar att ta mer aktiv del i de samarbetsorgan för olika branscher och företag i allmänhet som finns. Medlem- skap idylika branschorganisationer (exempel- vis Mekanförbundet, Verkstadsföreningen m. m.) kan många gånger vara av betydelsei frågor som rör den industriella verksamhe- ten. Enligt de uppgifter utredningen inhäm- tat synes inga huvudmän vara medlemmar i

något sådant intresseorgan. Självfallet före— kommer det att enskilda verkstadsförestån- dare och arbetsvårdschefer håller kontakter med olika branschorgan.

9.7 Olikartad organisatorisk uppbyggnad av verksamheten

De produktionsmässiga förutsättningar un- der vilka verkstäderna arbetar är mycket skiftande. En del är mycket stora och andra tämligen små. En del har i huvudsak en tillverkningsindktning medan andra är upp- delade i olika avdelningar med skilda tillverk- ningar. Arbetstagarnas sammansättning såväl vad avser arbetshinder som arbetsförmåga varierar. Inslaget av legobaserad resp. egen produktion är olika. Vid verkstäder med i huvudsak legotillverkning har man löst frå- gan om inköp av råvaror och förbruknings- material på olika sätt. En del köper själva in dessa varor medan på andra håll det företag man tillverkar åt förser verkstaden med merparten av erforderligt produktionsmateri- al.

Förutom dessa olikartade betingelser för produktionen gäller olika huvudmannaskaps- former. Men även i län med samma huvud- mannaskap är många gånger den organisato— riska uppbyggnaden av verksamheten olika. I några län med primärkommunala verkstäder har landstinget knutit till sig en samordnings- man, som har till främsta uppgift att stödja verkstäderna i produktanskaffnings- och för- säljningsfrågor, medan andra län helt saknar en mer organiserad samordning. Vad avser län med landstingskommunalt huvudmanna- skap samt de tre utanför landstingen stående kommunerna Göteborg, Malmö och Gotland har man på en del håll byggt upp tämligen stora arbetsvårdsenheter. I dessa fall har en hel de] uppgifter centraliserats till och sam- ordnats av särskilda arbetsvårdskanslier. [ andra län med landstingskommunaltl huvud- mannaskap har endast ett mindre kansli

1Med landstingskommunalt huvudmannaskap

jämställs i fortsättningen i regel det kommunala huvudmannaskapet i Gotlands, Malmö och Göte— borgs kommuner.

upprättats innebärande att en arbetsvårds- chef tillsammans med någon eller några medarbetare endast i begränsad omfattning kan samordna verksamheten och bistå de olika verkstadsföreståndarna. Merparten av de skiftande arbetsuppgifterna utförs i nämnda län av de enskilda verkstadsenheter- na.

Att man valt så pass olika organisatorisk uppbyggnad av den skyddade verksamheten även i län med samma huvudmannaskap har självfallet till stor del sin grund i de skiftande produktionsmässiga betingelser un- der vilka verkstäderna arbetar. Men olikhe- terna torde även bero av skilda synsätt på hur man bäst gagnar verksamheten. Några huvudmän anser att en tämligen långtgående regional centralisering är den mest ändamåls- enliga metoden, medan andra menar att en relativt decentraliserad organisation är den bästa.

Till i det föregående nämnda olikheter kommer skillnader mellan olika landstings— huvudmän i vad avser dels vilken politisk nämnd som svarar för verksamheten och dels hur kanslifunktionerna inordnats i den regul- jära landstingsadministrationen. I några landsting har särskilda arbetsvårdsnämnder inrättats, medan på andra håll exempelvis en social nämnd förutom frågor rörande den skyddade verksamheten även handlägger andra ärenden. Hos en del huvudmän finns en särskild avdelning inom landstingskansli- et, som svarar för verkstäderna. I andra landsting ingår arbetsvårdskanslierna i större avdelningar, som även har att arbeta med andra frågor, som är tämligen artskilda från den skyddade verksamheten.

Att den organisatoriska och administra- tiva uppbyggnaden kommit att uppvisa så pass stora skillnader hos huvudmännen torde ha sin ursprungliga grund i just det förhållan- det att det skyddade arbetet från början varit en kommunal uppgift. Det gäller även andra samhällsuppgifter, som åvilar primär- och landstingskommuner, att varje huvudman själv väljer den organisation, som anses mest ändamålsenlig. Arbetsmarknadsstyrelsen har inte heller dragit upp några allmänna riktlin-

jer, som skulle kunna rekommenderas hu— vudmännen vad gäller den organisatoriska uppbyggnaden av den skyddade verksam- heten inom en kommun resp. ett landsting.

9.8. Några jämförelser av det driftekonomis- ka utfallet i län med olika huvudmannaskap

För att närmare kartlägga vilka faktorer som påverkar det driftekonomiska utfallet vid verkstäderna för skyddat arbete har utred- ningen gjort studier av befintligt mate- rial och företagit några specialundersök- ningar. Sålunda genomfördes under hösten 1969 en enkätundersökning hos landets samtliga huvudmän, varvid efterfrågades vis- sa uppgifter om arbetstagarnas sammansätt- ning, produktionens huvudsakliga branschin- riktning och fördelning på egen- och legotill- verkning, förekomsten av samarbete i vissa frågor mellan olika verkstäder samt huvud- männens synpunkter på samordningsbehov och -åtgärder. Vidare har företagits en analys av vissa driftekonomsika data, som funnits tillgängliga inom arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå.

I bearbetningen och analysen av det sammanställda och insamlade material, som nämnts ovan, har utredningen bl. a. gjort jämförelser mellan län med olika huvud- mannaskap. Vad först då avser verksam- hetens huvudsakliga produktionsinriktning samt fördelning mellan egen— och legobase- rad tillverkning har inte några genomgående skillnader kunnat fastställas mellan verkstä- der under olika huvudmannaskap. Däremot synes ganska naturligt samarbetet mellan verkstäderna inom ett och samma län i frågor som rör produktanskaffning och pro- duktionsplanering vara mer utvecklat under ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Även beträffande försäljningen av egna pro- dukter tyder de i enkätundersökningen er- hållna uppgifterna på att en viss samordning kommit till stånd mellan de landstings- kommunala verkstäderna i och med att man inom vissa landsting byggt upp en egen i allmänhet tämligen begränsad försäljningsor— ganisation.

De driftekonomiska data utredningen stu- derat har dock inte gett stöd för att några systematiska skillnader skulle föreligga mel- lan län med olika huvudmannaskap. Bland orsakerna härtill kan framför allt pekas på det stora antalet förhållanden, förutom hu- vudmannaskapsformen, som påverkar det ekonomiska utfallet. Det synes sålunda vara fråga om ett mycket komplext samspel av en mängd olika faktorer, som alla i mer eller mindre utsträckning påverkar driftunder- skottet. Dessutom torde gälla att de samord- ningsinsatser som |orts av många landstings- huvudmän dels först under senare år blivit av mer betydande omfattning och dels måste verka en tid, varför de knappast hade hunnit få någon större effekt på utfallet under de tre år, som utredningens studier omfattat, nämligen 1966—1969.

För att erhålla något mer aktuella data om det ekonomiska utfallet i olika län för verkstäderna är det lämpligt att använda de av arbetsmarknadsstyrelsen för 1970 sam- manställda uppgifterna om hur den totala omsättningen för verksamheten kunnat täc- kas i olika län med dels intäkter från försäljning och lagerökning och dels genom olika bidrag samt hur stor andel som huvudmannen själv fått lov att svara för.

Av tabell 9.2 framgår de mycket stora skillnaderna mellan länen vad gäller de olika intäktemas andel av totala omsättningen 1970. Medan exempelvis försäljningsin- täkterna i hela riket motsvarade hälften av omsättningen, finns det län där dessa svarade för endast drygt 40 procent eller mindre, medan i några län dessa överträffar 2/3 av totala omsättningen. Även de olika bidragen från dels kommuner och landsting och dels staten har en mycket olikartad relativ bety- delse. Vid jämförelsen mellan huvudmannens täckningsdel i skilda län bör beaktas kom- munbidragens olika storlek. Den andel av totala omsättningen, som huvudmannen själv har att täcka kostnaderna för, blir därför mycket olika. Exempelvis motsvarade hu- vudmannens täckningsdel endast 10 resp. 14 procent (inkl. ev. kommunbidrag) i Krono- bergs och Norrbottens län mot över 40

procent i Östergötlands och Göteborgs och Bohus län.

I tabell 9.2 har markerats vilka län, som 1970 hade primärkommunalt huvudmanna- skap. I alla dessa nio län utom två är den andel av omsättningen som kunnat täckas med försäljningsintäkter omkring eller över genomsnittet för hela riket. Även beträffan- de huvudmannens täckningsdel utvisar flerta— let av dessa nio län ett bättre resultat än genomsnittligt för hela riket, om man som kriterium för ett ”bra” utfall utgår från att huvudmannens täckningsdel bör vara så liten som möjligt. Inte heller dessa mer aktuella ekonomiska data för verksamheten ger sålun- da något stöd för att huvudmannaskapsfor- men hittills skulle ha spelat någon mer avgörande roll för det driftekonomiska utfal- let. Vid jämförelsen bör beaktas att bland län med landstingskommunalt huvudmanna- skap ett övertagande på många håll skett bara några år innan 1970. I dessa fall kan ett landstingsövertagande ännu inte nämnvärt ha påverkat driftresultaten. Vidare bör återigen framhållas det stora antalet faktorer, förut- om huvudmannaskapsformen, som påverkar driften.

9.9. Huvudmannaskap för övriga former av skyddat arbete

Förutom det i primär- och landstingskom- munal regi drivna verkstadsarbetet kan arbetsmarknadsverket erbjuda de arbets- handikappade vissa andra former av skyddat arbete, nämligen arkiv- och särskilt bered- skapsarbete. Även om ett visst inslag av inte arbetshandikappade återfinns i dessa två sysselsättningsåtgärder så har dessa för många handikappade arbetstagare de facto kommit att utgöra ett alternativ eller komplement till skyddat verkstadsarbete. Merparten eller ca 90 procent av de sysselsatta i arkivarbete återfinns på olika statliga myndigheter och hos allmännyttiga organisationer. Den återstående delen finns på kommunala arbetsplatser. Arkivarbetarna utför uppgifter, som ingår i resp. organs sedvanliga verksamhet och för vilkas utfö-

Tabell 9.2 Totala omsättningen 1970 vid reguljära verkstäder för skyddat arbete samt de olika intäktsslagens procentuella andel i län med olika huvudmannaskap.

Län

(k)= pri- märkommu— nalt huv.- mannaskap 197 0

Total om- sätt- ning, milj. kr

med följande inkomster Procentuell andel av totala omsättningen som kunnat täckas Huvud- mannens täckn.del

_Övr

Lands— tings-

Statliga Statliga drift- hyres- bidrag bidrag

u: .. :D con—quit»

»;

moowxo'oo—xiqoo

...i—>— OHPO NONON

P ...

|...

mö kommun Landstinget N

NDU-WU! _.pwawaou-moxu- r—b-hw dNb-oomt— h—OONN OOO

,— OOPN '— XD-ÄNIN N

Därav Göte— borgs kom- mun Landstinget P (R) R (k) 5 (k) T U W 00 x (k) Y 2 (k) AC BD (k)

41,4 50,2 41,5 56,2 58,5 47,6 49,7 58,3 53,7 44,5 51,3 70,3

v

,. mmwoob—qhm—q

hwwl—xoand—

xlxlXD'qu—IXDXD oooooounomq

__...

...

_u— ooo—H—poo—o—

v

bidrag 11 ,0 1,3

— 16,8 — — 16,6 18,9 16,8 15,6 13,0 19,1 20,8 24,4 20,6

22,3 19,6

30 x)

»

... _»D U.

(:..—th

|"| .. €:wa

) 7 ,7 3

ull—-

Haawboam

| lPOOPOP—OO

Hull (lib)

PO ÖN

_N I .:.

www.- om:-_ooooxooommax åwxlONXON

..

Awmå NNva— (s.)-bund»)

OP ut» _m'cxm

PPP-ll l Hw— 0.0 | [PP.— ,..O'l WU)!—

_ ___II Ingri

1.» quqbpoåN—omå

»— eau-poangen oo NONNONQQI— w q'öxqwo

Hela riket N V) 50,0

53 x!

N NU!_OCIIOO U) omv-Quan

9 v.»

rande man av olika skäl ansett det möjligt och lämpligt att ta emot av arbetsmarknads- myndigheterna anvisade arbetslösa. Det är sålunda i huvudsak fråga om placering hos reguljära statliga och kommunala myndighe— tér samt allmännyttiga organisationer, där det åvilar dessa att svara för arbetsledning och ordna lämpliga arbetsuppgifter. Under senare år har dock arbetsmarknadsverket startat särskilda arkivarbetsplatser, s. k. kon- torsarbetscentraler. De f.n. 40 kontors- arbetscentralerna drivs av länsarbetsnämn- derna, på vilka det ankommer att svara för anordningen och driften av verksamheten. Vissa service- och samordningsuppgifter ut-

förs av arbetsmarknadsstyrelsen, främst ge- nom industri— och verkstadssektionen vid styrelsens tekniska byrå.

De särskilda beredskapsarbetena är främst avsedda för den s.k. svårplacerade arbets- kraften. Genom dessa bereds sysselsättning åt bl.a. den äldre arbetslösa och lokalt bundna arbetskraften samt åt den av alko- hol-, narkotika- eller sociala problem handi- kappade arbetskraften. En del beredskapsar- beten drivs i annan statlig regi än arbets- marknadsverkets, en del i kommunal och i viss mån enskild regi och en del slutligen genom arbetsmarknadsverkets egen organisa- tion för detta ändamål. För denna sysselsätt-

ningsform gäller sålunda samma som för arkivarbetsverksamheten att man i ganska hög grad försöker så att säga repliera på annan offentlig myndighet, som själv svarar för planering, anordning och drift och för detta erhåller statsbidrag. Arbetsuppgifterna i de särskilda beredskapsarbetena utgörsi huvudsak av utomhusarbeten. Under senare år har dock tillkommit ett antal s. k. indust- riella beredskapsarbeten. Sådana bedrivs f. 11. på ett 50-tal platser och ger sysselsättning åt ca 1 600 av arbetsförmedlingen anvisade personer. Skulle arbetsmarknadsverket i egen regi driva arbeten för att bereda sysselsätt- ning åt samtliga sysselsatta i arkiv- och särskilt beredskapsarbete skulle man behöva bygga upp en mycket större egen administra- tion än man har f. n. Arbetsmarknadsverkets organisation för planering, anordning och drift av vissa beredskaps— och arkivarbeten har kunnat begränsas bl. a. genom att man anlitat andra främst statliga och kommunala myndigheters reguljära verksamhet och inom ramen för denna försökt skaffa arbetsupp- gifter.

9.10. Överväganden och förslag" 9.10.1 Allmänna överväganden

Det ursprungliga skälet till att en hel del primärkommuner anordnade verkstäder för skyddat arbete torde ha varit att dessa ansåg det naturligt ur såväl humanitär som ekono- misk synpunkt att ta tillvara den återstående arbetsförmågan bland handikappade perso- ner, som inte utan vidare kunde erhålla arbete på den reguljära arbetsmarknaden. De härigenom tillskapade sysselsättningstill- fällena möjliggjorde för kommunerna att i någon mån begränsa utgifterna för social- hjälp. Arbetsmarknadspolitiken har numera byggts ut och statens sysselsättningspolitiska ambitioner stigit till att i princip omfatta alla medborgare, som önskar och kan ta ett arbete. Härigenom har också vissa kommuna— la kostnader för att anordna sysselsättning flyttats över till staten. Det skyddade verk- stadsarbetets rehabiliterande roll har alltmer kommit att betonas.

Enligt utredningen är syftet med det skyddade arbetet att det skall innebära en arbetsmarknadsmässig rehabilitering med sik— tet inställt på en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. För vissa grupper relativt svårt arbetshindrade torde man dock få acceptera att det skyddade arbetet blir mer permanent och det praktiskt taget enda alternativet till arbetslöshet. Skyddat verk- stadsarbete bör i möjligaste utsträckning åtskiljas från andra sysselsättningsskapande åtgärder, som främst syftar till att bereda de reguljärt arbetslösa arbete. Skyddad syssel- sättning skall sålunda komma i fråga för sådana grupper svårsysselsatta, där en ned— sättning eller mer påtaglig begränsning av arbetsförmågan föreligger på grund av något dokumenterat fysiskt, psykiskt eller socialt handikapp. De praktiskt taget arbetsoför- mögna eller personer med mycket nedsatt arbetsförmåga skall inte heller beredas syssel— sättning" genöm skyddat verkstadsarbete. Det skyddade arbetets roll för de arbetshandi- kappade vad avser graden av nedsatt arbets- förmåga är dock samtidigt i hög grad beroen- de av regionala och konjunkturbetingade skillnader på arbetsmarknaden.

Under framför allt senare hälften av 1960-talet har allt fler landsting tagit över huvudmannaskapet från primärkommuner- na. Som orsaker till denna utveckling har pekats på dels de driftekonomiska fördelar som ansetts möjliga att göra genom en regional samordning och dels den kommu- nalekonomiska utjämningen av kostnaderna för verksamheten inom ett landsting. Även landstingens uppgifter i samband med bl. a. arbetsprövning och -träning samt industriell terapi vid exempelvis sysselsättningshemmen och produktionen vid de särskilda verkstä— derna för psykiskt utvecklingsstörda torde på en del håll ha bidragit till denna utveck- ling.

Utredningen har gjort vissa jämförelser mellan län med olika huvudmannaskap för att utröna i vad mån de gynnsammare samordningsmöjligheterna vid ett enhetligt landstingskommunalt huvudmannaskap kan utläsas i det driftekonomiska utfallet. Härvid

har inga systematiska skillnader erhållits mellan län med primär- resp. sekundär- kommunalt huvudmannaskap. En tämligen trivial förklaring till detta är det stora antalet faktorer, som alla i högre eller lägre grad påverkar det företagsekonomiska resultatet vid verkstäderna. Dessutom torde gälla att de samordningsinsatser som gjorts av ganska många landstingshuvudmän först under sena- re år blivit av mer betydande omfattning, varför de knappast har hunnit få någon effekt på utfallet under de i huvudsak fyra åren 1966—1970, som utredningens studier omfattat.

Antalet verkstäder och verkstadsplatser har ökat kraftigt under senare år, varigenom produktionskapaciteten stigit högst avsevärt. Enligt utredningen har det därför blivit allt angelägnare att få till stånd ett samarbete och ökad samordning mellan verkstäderna såväl regionalt som för hela riket. Detta innebär att utredningen funnit att primär- kommunerna — med hänsyn bl. a. till deras skiftande storlek och behovet av att undvika konkurrens mellan verkstäder i närliggande kommuner — i framtiden ei bör vara huvud- män för arbetsvårdsföretagen, dock med undantag för de utanför landstingen stående kommunerna, som själva har att svara för sedvanliga landstingsuppgifter. Utredningen har övervägt vilken regional samordning, som kan anses vara den mest ändamålsenliga, varvid såväl de nuvarande länen som grupper av län dvs. riksområden diskuterats. Utred- ningen har härvid funnit att det i första hand erfordras en ökad samordning mellan verk- städerna inom de olika landstingsområdena resp. de landstingsfria kommunerna. När en sådan utveckling kommit till stånd kommer självfallet samarbetet mellan de olika länen att i hög grad underlättas. Utredningen utgår samtidigt ifrån att det sedan några år intensi- fierade samarbetet mellan de nuvarande landstingshuvudmännen kommer att fort- sätta och utvidgas ytterligare.

9.10.2. Statligt eller landstingskommunalt huvudmannaskap

Statens sysselsättningsansvar har under kanske främst 1960-talet ökat genom den kraftiga utbyggnad av arbetsmarknadspoliti- ken och därvid också den skyddade verksam- heten som ägt rum. Vidare har i det föregå- ende framhållits en hel del problem, som i grunden sammanhänger med att skyddat verkstadsarbete varit och är en kommunal angelägenhet, som kommunerna med hjälp av statsbidrag men dock frivilligt svarar för. Härvid har pekats på den mycket stora länsvisa skillnaden i tillgången på skyddat verkstadsarbete. Detta har konsekvenser dels för den enskilde arbetsvårdssökandes möjlig- het att komma i åtnjutande av denna arbets- marknadspolitiska stödform och dels för kostnadsfördelningen för den skyddade sys— selsättningen mellan staten och kommunerna i olika län. I detta sammanhang bör också framhållas behovet av ökat samarbete mellan de kommunala huvudmännen och staten som huvudman för bl.a. industriella bered- skapsarbeten och kontorsarbetscentraler, som på en del håll de facto kommit att fungera som alternativ till skyddad verkstad. Även de framför allt tidigare föreliggande svårigheterna att driva en industriell och affärsmässig verksamhet inom ramen för en kommunal förvaltning har framhållits liksom den mycket olikartade organisatoriska upp- byggnaden av verksamheten hos skilda lands- ting och landstingsfria kommuner.

Av bl. a. dessa skäl har utredningen ansett det naturligt att överväga ett helstatligt huirudmannaskap. Det nuvarande statliga till- synsorganets möjlighet att förmå en huvud- man att uppföra en ny verkstad eller bygga ut en redan befintlig är i stort sett begränsad till _att påtala det föreliggande behovet och att informera om statsbidragsmöjligheterna samt vilken service arbetsmarknadsstyrelsen kan lämna vid planering och utrustning av en verkstad. Huruvida en verkstad kommer till och i så fall när, är sålunda avhängigt den kommunala huvudmannens bedömning och villighet att dels satsa erforderliga investe-

ringsmedel och dels ta på sig framtida kostnader för att täcka ett troligt årligt driftunderskott; Detta innebär sålunda att tillgången på skyddade verkstadsplatser i olika län och på olika orter inte alltid kommit att motsvara det av arbetsmarknads- myndigheterna kända behovet. Det är möj- ligt att man vid ett helstatligt huvudmanna- skap för den skyddade verksamheten lättare skulle kunna erhålla en utbyggnad, som bättre motsvarar behovet på olika håll i landet.

Ett statligt huvudmannaskap torde skapa förutsättningar för en bättre samordning mellan de nuvarande skyddade verkstäderna och den i arbetsmarknadsstyrelsens regi driv- na skyddade sysselsättningen. Vidare torde ett statligt huvudmannaskap medföra en något så när likartad organisatorisk uppbygg— nad av verksamheten i olika län. En större likformighet av de regionala administra- tionerna kan vara önskvärd för att underlätta samarbetet mellan dessa och med ett centralt samordningsorgan.

I sina överväganden om ett statligt huvud- mannaskap har utredningen också diskuterat huruvida man inte i så fall borde bilda en stiftelse eller ett särskilt statligt aktiebolag. Detta skulle svara för planering, upp-förande, utrustning och driften av verkstäderna. Till ett sådant bolag skulle också kunna föras de delar av övrig skyddad sysselsättning, som kan sägas ha i stort sett samma uppgift och betydelse för den arbetshindrade arbetskraf- ten som verkstäderna. Härigenom skulle bl.a. vinnas att verksamheten — med de modifieringar som betingas av dess rehabili- terande uppgifter — kunde drivas i former, som bättre motsvarar kraven vad gäller till- verknings- och affärsmässiga principer än som skulle vara möjligt om verksamheten inordnas i en reguljär statlig förvaltnings- myndighet.

Det finns också omständigheter som talar mot ett statligt huvudmannaskap. Risker föreligger för en alltför långtgående centrali- sering av verksamheten och för att man vid uppbyggnaden av den regionala organisatio- nen inte tar vederbörlig hänsyn till lokalt

och regionalt skiftande förutsättningar för och behov av samarbete och samordning. Enligt utredningen kan denna risk inte negli- geras, även om man klart uttalar sig för en organisation, som så långt som möjligt försö- ker decentralisera besluten och ansvaret till regionala och lokala enheter.

För en tämligen långtgående decentralise- ring av verksamheten talar även önskvärdhe— ten av att den sysselsatta arbetskraften skall kunna vända sig till de politiskt ansvariga, vilket avgjort blir lättare vid ett landstings- kommunalt jämfört med statligt huvudman- naskap. Att de anställda vid verkstäderna liksom alla andra arbetstagare har ett klart behov att kunna framföra sina synpunkter och påverka sin egen arbetssituation har bl.a. kommit fram vid de överläggningar utredningen haft med fackliga företrädare för de anställda vid verkstäderna inom två landsting. över huvudtaget är det skyddade arbetets karaktär sådant att det kräver en planerings- och driftfunktion, som arbetari nära anslutning inte bara till den aktuella produktionen utan än mer nära den anställda arbetskraften.

Mot ett statligt huvudmannaskap talar också det förhållandet att landstingen idag har ansvaret för vissa andra former av den yrkesmässiga och framför allt den medicins- ka och psykiatriska rehabiliteringen. För en del av dessa landstingskommunala uppgifter erfordras vissa produktionsresurser, som ock- så behövs fast i väsentligt större omfattning för att kunna driva företag för skyddat arbete.

Slutligen får erinras om utredningens di- rektiv, som utgår från att den kostnadsför- delning som rätt under senare år mellan staten och huvudmännen ”totalt sett inte skall bli föremål för någon genomgripande förändring”. Dessa har bidragit till att utred- ningen ej föreslagit ett statligt huvudmanna- skap.

Med hänsyn till motiven för både ett ökat statligt engagemang för verkstäderna och av en bibehållen nära anknytning till lands- tingen har utredningen också övervägt någon form av delat huvudmannaskap. Härvid har

bl.a. diskuterats att staten och landstingen som delägare i bolag eller stiftelse för varje landstingsområde eller motsvarande skulle ikläda sig ett gemensamt huvudmannaskap. Även detta alternativ har emellertid tillbaka- visats.

De överväganden som gjorts om för- och nackdelar med statligt contra kommunalt resp. någon form av delat huvudmannaskap har lett utredningen fram till att föreslå landstingen och de utanför landstingen stä- ende kommunerna som framtida huvudmän för företag för skyddat arbete. Enligt utred- ningens bedömning bör en övergång till ett enhetligt huvudmannaskap kunna genomfö- ras under en tvåårsperiod och sålunda, förut- satt att beslut fattas av riksdagen under våren 1973, vara klar i och med utgången av 1974. Det synes lämpligt att de två kom- munförbunden tillsammans med arbetsmark- nadsstyrelsen kommer överens om formerna för landstingsövertagandet.

Utredningen har övervägt om landstingen resp. de utanför landstingen stående kommu- nerna genom lag skall åläggas att starta och driva företag för skyddat arbete eller om det som hittills skall anses vara en frivillig uppgift, som kommunerna med hjälp av statliga bidrag åtar sig. Utredningen menar att frivilliglinjen bör gälla även framöver och att det sålunda bör ankomma på arbetsmark- nadsverket att tillsammans med huvudmän— nen försöka åstadkomma en utbyggnad av den skyddade verksamheten, som svarar mot det föreliggande och framtida behovet. Ge- nom utredningens förslag om förbättring av statsbidragen, ökade personalresurser för till- synsorganet samt ökade resurser för centrala marknadsföringsinsatser kommer gynnsam- mare förutsättningar att föreligga för att åstadkomma en sådan utveckling. Inte minst med hänsyn till det nuvarande pressade kostnadsläget hos kommuner och landsting synes det utredningen angeläget att statsbi- dragen ökar i inte oväsentlig mån. För att den skyddade verksamheten skall kunna spela en väsentlig roll för den yrkesmässiga rehabiliteringen av den handikappade arbets- kraften, förutsätter dock utredningens för-

slag om ett framtida enhetligt landstings- kommunalt huvudmannaskap att även vissa andra åtgärder vidtages.

Vad avser sådana företag för skyddat arbete, som drivs av vissa enskilda samman- slutningar bör sådana icke kommunala verk- städer liksom hittills kunna drivas med stöd av statsbidrag under förutsättning av att avtalsenliga löner tillämpas. Dessa företag torde ibland ha behov av ökat samarbete såväl inbördes som med de kommunala huvudmännen och företagen för skyddat arbete.

9.103. Jämnare länsvis tillgång på skyddat verkstadsarbete måste eftersträvas

I ett tidigare avsnitt har påvisats de stora skillnader som föreligger mellan länen vad avser tillgången på skyddat verkstadsarbete. I detta nämndes även vissa konsekvenser för kostnadsfördelningen mellan stat och kom- mun för hela den skyddade verksamheten.

Arbetsmarknadsstyrelsen tar årligen ge- nom länsarbetsnämnderna in uppgifter om vilken utbyggnad under den närmaste fem- årsperioden, som huvudmännen räknar med. I vissa fall bygger de erhållna uppgifterna på planer, som antagits av resp. huvudmans politiska organ. Men i många fall grundar sig dessa data på vilken utveckling den tillfrå- gade verkstadsföreståndaren bedömer som trolig.

Enligt de uppgifter utredningen erhål- lit synes de nuvarande primär- och sekundär- kommunala huvudmännens planer för den närmaste femårsperioden i allmänhet ingå i den kommunalekonomiska ring, som kommunerna numera är rekom- menderade att upprätta. Även de nya läns- program, som länsstyrelserna av Kungl. Maj:t anmodats upprätta för perioden 1970—1975 innehåller vissa uppgifter om vilken utbygg- nad av den skyddade verksamheten huvud— männen räknar med. Det är möjligt att den framtida utvecklingen av den kommunaleko- nomiska långtids- och länsplaneringen kom- mer att möjliggöra för arbetsmarknadsstyrel- sen att från detta material erhålla motsva-

långtidsplane-

rande data, som nu via länsarbetsnämnderna samlas in direkt från huvudmännen. Enligt utredningen synes det angeläget att de före- slagna huvudmännen kontinuerligt upprättar rullande- flerårsplaner för den kommande utbyggnaden av befintliga och uppförandet av nya verkstäder. Dessa planer skall då vara antagna av huvudmännens högsta politiska instanser, nämligen Iandstingsmöte resp. kommunfullmäktig.

Det är främst arbetsmarknadsverket som känner behovet på olika håll i landet och som även framöver föreslås ha dispositions- rätten över tillgängliga platser. Arbetsmark- nadsmyndighetema måste därför självklart spela en aktiv roll i samband med att planerna upprättas. Dessa bör då kunna tjäna som underlag för en inom arbetsmarknads- styrelsen upprättad långsiktig plan vad avser den utbyggnad, som anses behöva komma till stånd under den närmaste femårsperio— den. I de fall de av huvudmännen upprättade planerna av tillsynsorganet inte anses till- räckliga för att möta det föreliggande och väntade behovet i olika delar av landet, förutsätter utredningen att förhandlingar lik- som tidigare förekommit tas upp mellan huvudmannen och arbetsmarknadsstyrelsen för att få till stånd en utveckling, som bättre motsvarar behovet.

9.10.4. Verksamhetens organisatoriska uppbyggnad

Den organisatoriska uppbyggnaden av samt hur ledningen för verksamheten inordnats i den övriga landstingsadministrationen upp- visar stora skillnader i de län, där landstings- övertagande ägt rum. Detta torde ha sin ursprungliga grund i just det förhållandet att det skyddade verkstadsarbetet från början varit en kommunal uppgift. I ett tidigare avsnitt har framhållits de skiftande produk- tionsmässiga betingelser under vilka verkstä- derna arbetar. Med hänsyn härtill synes det utredningen nödvändigt att man bygger upp en organisation inom ett landsting, som tar vederbörlig hänsyn till föreliggande förhål- landen och behov.

Det bör dock vara möjligt att åstadkom— ma en större likformighet av organisationen, med beaktande av föreliggande skillnader vad avser de produktionsmässiga betingel- serna. Detta skulle underlätta samarbetet mellan dels de olika huvudmännen och dels dessa och tillsynsorgandet samt huvudmän- nen för andra samhällsverkstäder. Vidare skulle det underlätta för de nuvarande primärkommunala verkstäderna att bygga upp en ny landstingsanknuten organisation. Det synes utredningen närmast vara en fråga för huvudmännen att tillsammans med de två kommunförbunden och arbetsmarknads- styrelsen överväga och rekommendera vissa riktlinjer för den organisatoriska uppbygg- naden och administrativa ledningen av före- tag för skyddat arbete.

9.10.4.1 Vissa vägledande principer för den organisatoriska uppbyggnaden

Utredningen önskar endast ange vissa allmän- na principer som bör vara vägledande för den organisatoriska uppbyggnaden. Beroende på om en verkstad drivs av en primärkommun eller vilken grad av regional centralisering man eftersträvat hos de nuvarande lands- tingskommunala huvudmännen har de en- skilda verkstadsföreståndarna mycket olika arbetsuppgifter och befogenheter. På många håll har dessa själva att göra erforderliga inköp, marknadsföra verkstadens produk- tionskapacitet och den ev. egna tillverk- ningen. Härtill kommer självfallet att ta fram underlag för kalkylering och prissättning samt kamerala—administrativa arbetsuppgifter såsom intäkts- och kostnadsredovisning, frä- gor som rör de anställdas löne- och anställ- ningsförhållanden m.m. Nämnda förhållan- den tillsammans med ansvaret för driften gör att många föreståndare tvingas att splittra sig på en mängd olika arbetsuppgifter. Enligt utredningen bör det vara möjligt att avlasta de enskilda verkstadsföreståndarna en del av deras nuvarande funktioner så att de mer renodlat får tid att ägna sig åt driften och kontakten med arbetstagarna. De bör härige- nom bl. a. få mer tid för att tillsammans med

arbetsledare, instruktörer och hantverkare utforma arbetsuppgifter så att dessa blir ännu bättre anpassade till arbetstagarnas förutsättningar, varigenom såväl den yrkes- mässiga rehabiliteringen som produktions- resultaten kan förbättras. Man bör dock se till att verkstadschefernas kunskaper om marknaden och upparbetade kontakter med andra företag tas till vara. Bl.a. synes det angeläget att de olika föreståndarna även framöver ges tillfälle att hålla kontakt med olika företag dels för att erhålla en del arbetsuppgifter och dels för att kunna följa de tekniska och andra förändringar som ständigt äger rum i det ordinarie näringslivet.

Det är sålunda enligt utredningen viktigt att man bygger upp en organisation för den skyddade verksamheten inom ett landstings— område i nära samråd med föreståndarna, arbetsledarna och övrig hantverkspersonal, varvid strävan bör vara att samordna vissa funktioner samtidigt som man decentralise- rar andra, som med fördel kan utföras relativt självständigt av de enskilda verkstads- ledningarna. Det är likaså viktigt att plane- ring och uppbyggnad av en sådan administra- tion sker i nära samarbete med de berörda arbetstagarna. Det synes utredningen mycket naturligt att uppbyggnaden av verksamheten inom ett landstingsområde och ansvarsför- delningen mellan det regionala kansliet och de olika företagen för skyddat arbete be- handlas av företagsnämnderna, varigenom den anställda arbetskraften ges möjlighet att påverka denna fråga.

Det är som antytts ovan mycket svårt att närmare precisera och i detalj ange vilka funktioner, som bör centraliseras till ett gemensamt kansli för samtliga verkstäder inom ett landstingsområde eller motsvarande beroende på de skiftande regionala och lokala produktionsbetingelser som föreligger. Utredningen anser sig därför endast kunna peka på vissa fördelar med en ökad samord- ning och en viss regional centralisering. Sålunda bör man genom en ökad inköpssam- verkan för vissa produktslag kunna erhålla bättre rabatter. Riskerna för en osund kon- kurrens mellan verkstäderna 'bör kunna eli-

mineras genom en vidgad samverkan beträf- fande produktanskaffning samt genom fast- ställande av enhetliga kalkyleringsprinciper. Större beställningar för flera enheter bör kunna erhållas genom den mer omfatttande och differentierade produktionskapacitet som kan erbjudas av ett samordningsorgan med överblick över samtliga verkstäder. Ett gemensamt kansli skulle också kunna lämna service i marknadsförings- och försäljnings- frågor samt beträffande olika produktions— tekniska spörsmål. En hel del kamerala och administrativa uppgifter bör kunna centrali- seras såsom bokföring, löneutbetalningar, personalredovisningar rn. ur.

Det regionala arbetsvårdskansliet bör ock- så ha ansvaret för att organisera upp den viktiga företagshälso— och personalvårdsverk- samheten för samtliga anställda vid företagen för skyddat arbete. Häri bör ingå en systema- tisk kartläggning av de olika arbetsplatserna ur bl. a. ergonomisk synpunkt för att skapa en bättre såväl fysisk som psykisk arbetsmil- jö.

Olikheter föreligger mellan nuvarande landstingshuvudmän och landstingsfria kommuner vad avser inordningen av det regionala arbetsvårdskansliet i den övriga administrationen. På en del håll handläggs den skyddade verksamheten av en särskild avdelning medan den på andra arbetsvårds- kanslier ingår i en avdelning som även har att syssla med frågor, vilka många gånger är helt artskilda från den skyddade verksamheten. Hos några huvudmän finns en särskild arbets- vårdsnämnd medan hos andra exempelvis den sociala nämnden beslutar i arbetsvårds- tillsammans med helt andra frågor. Den skyddade verksamhetens karaktär av affärs- mässig verksamhet skiljer denna från övriga landstingskommunala uppgifter. Utredningen utgår från att frågorna, om inordningen av arbetsvårdskansliet och den politiska nämn- den i landstingens övriga förvaltning kom- mer att beaktas i de överväganden om den organisatoriska uppbyggnaden som tidigare föreslagits bör äga rum mellan huvudmän— nen, kommunförbunden och arbetsmark- nadsstyrelsen.

9.10.5. Goda förutsättningar bör skapas för att kunna driva verksamheten i rationella former

Verkstäder för skyddat arbete syftar till att medverka i den arbetsmarknadsmässiga reha- biliteringen av den handikappade arbetskraf- ten. Samtidigt har de karaktär av företagsam— het, vilket skiljer dem från de sedvanliga primär- och sekundärkommunala förvalt- ningsuppgiftema. Principerna i det övriga näringslivet bör i görligaste mån tillämpas för den skyddade verksamheten vad avser drift- ekonomiska frågor, självfallet med de modi- fikationer som är föranledda av verksamhe- tens speciella art och syfte.

Vissa problem är förknippade med att ha verksamheten inordnad i en kommunal ad- ministration. Tidigare har exempelvis fram- hållits att de krav som ställs på bl. a. bokföring och övrigt kameralt arbete i en sådan administration i viss mån skiljer sig från dem som gäller för industriföretag. På många håll har under senare år också särskil- da bokförings- och redovisningsrutiner utar- betats för verkstädernas speciella behov. En fortsatt sådan utveckling kan antas komma att ske. Den offentlighetsprincip, som gäller för kommunal förvaltning, medför att verk- städerna i förhållande till företag i det ordinarie näringslivet har en annan ställning. Andra företag har i princip full insyn i det material, som ligger till grund för prissätt- ning av varor tillverkade vid arbetsvårdsföre- tagen. I och med att det många gånger föreligger en klar konkurrenssituation mellan dessa och andra företag, kan en sådan insyn i vissa lägen vara till skada för verksamheten.

För att skapa driftmässiga och administra- tiva förutsättningar för företag för skyddat arbete, som mera liknar dem som gäller för andra på produktion inriktade företag, har utredningen övervägt om det inte vore lämp- ligt att helt och hållet bryta ut den skyddade verksamheten ur den reguljära landstings- resp. kommunala administrationen. Härvid har diskuterats att driften skulle handhas av en stiftelse eller aktiebolag, med en styrelse utsedd av huvudmannens politiska organ. En

sådan lösning skulle ungefär motsvara de kommunala bolag, som bildats för att förse kommunerna med exempelvis vatten och elektricitet. Utredningen har dock inte velat föreslå detta utan endast velat peka på denna möjlighet. Det synes närmast vara en fråga för huvudmännen själva att överväga huruvi- da en sådan uppläggning kan anses vara lämplig att pröva.

9.10.6. Ökat samarbete bör komma till stånd mellan de kommunala huvudmännen och staten som huvudman för- vissa andra skyd- dade arbetsformer

De två sysselsättningsskapande åtgärderna arkiv- och särskilt beredskapsarbete kan många gånger vara ett alternativ eller kom- plement till det skyddade verkstadsarbetet. Som nämnts i ett tidigare avsnitt förekom- mer beträffande dessa arbetsmarknadspolitis- ka åtgärder en blandning av olika huvud- mannaskap. Framför allt beträffande arkivar— bete men även i viss utsträckning för de särskilda beredskapsarbetena har arbetsmark- nadsverket försökt att repliera på andra statliga och kommunala myndigheter och även enskilda sammanslutningar. Härvid har staten genom arbetsmarknadsmyndigheterna ildätt sig hela kostnaden eller lämnat stats- bidrag till en viss del av kostnaderna för dessa arbeten. Detta har inneburit att arbets- marknadsverket kunnat begränsa sin egen administration för att planera och driva arkiv- och särskilda beredskapsarbeten.

Såväl ur den handikappade arbetskraftens synpunkt som ur allmänna planerings- och driftsynpunkter är det angeläget att ett nära samarbete kommer till stånd mellan den statliga och kommunala huvudmannen för resp. sysselsättningsformer. Det har dessvärre omvittnats av bl. a. företrädare för de lands- tingskommunala huvudmännen att ett så— dant samarbete inte alltid förekommit. Detta kan då bl. a. medföra risker för en konkur- rens mellan samhällsverkstäder drivna av skilda huvudmän. Dessutom riskerar man att onödigtvis bygga upp en viss dubbelorganisa— tion. Vidare kan exempelvis startandet av ett

industriellt beredskapsarbete innebära att de nuvarande huvudmännen för verkstäderna underlåter att bygga ut sin verksamhet på en ort, där det föreligger ett behov av skyddat verkstadsarbete. Man kan med andra ord få den inte eftersträvade utvecklingen att staten på vissa håll tar på sig ett större ansvar för den skyddade sysselsättningen än som kan anses vara motiverat ur allmänna kommu- nal-ekonomiska synpunkter.

I statsverkspropositionen 1971 ”Bilaga 13 lnrikesdepartementet" framhålls också att det är ”angeläget att industriellt beredskaps- arbete planeras i nära samråd med den kommun eller det landsting som är huvud- man för de skyddade verkstäderna inom området”. Detta påpekande har också resul- terat i att arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat direktiv i syfte att åstadkomma en kontakt på ett så tidigt stadium som möjligt mellan verket och resp. kommunal huvudman innan ett industriellt beredskapsarbete startas.

Bestämmelserna för och omfattningen av särskilt beredskaps- och arkivarbete har ut— redningen behandlat i kapitel 6. I detta har övervägts i vad mån de industriella bered- skapsarbetena och kontorsarbetscentralerna bör inordnas i den övriga kommunala skyd- dade verksamheten. I kapitlet har föreslagits att kontorsarbetscentralerna bl. a. p. g. a. sin likhet med verkstäder för skyddat arbete här övertas av landstingen resp. de utanför lands- tingen stående kommunerna och drivas som företag för skyddat arbete. Även önskvärd- heten av en ökad differentiering av det huvudsakligen på industriell tillverkning in- riktade skyddade verkstadsarbetet har an- förts som motiv härför.

Driften av företag för skyddat arbete —

några synpunkter

Utredningen har i de två föregående kapitlen diskuterat målsättningen samt det framtida huvudmannaskapet för den skyddade verk- samheten. Härvid har framhållits dess syfte att medverka i den yrkesinriktade rehabili- teringen av handikappade med nedsatt ar- betsförmåga. Vidare har anförts vissa princi— per, som bör vara vägledande för den organi— satoriska uppbyggnaden inom en huvudmans område. Utredningen har funnit det motive- rat att i ett särskilt kapitel något utveckla dessa synpunkter.

10.1 Y rkesinriktad rehabilitering contra driftresultat

De hittills gjorda årliga ekonomiska samman- ställningarna har främst tagit sikte på det driftekonomiska utfallet hos skilda huvud- män och verkstäder samt inträffade föränd- ringar. På basis av huvudmännens årliga redovisningar till arbetsmarknadsstyrelsen har exvis driftunderskottet per år och plats beräknats. Utredningen har i betänkandets kapitel 6 ”Verkstäder för skyddat arbete” pekat på en hel del ytterligare faktorer som måste beaktas för att utröna den samhälls- ekonomiska kostnaden eller vinsten av skyd- dat arbete. Härvid har diskuterats samhällets kostnader för arbetstagarna om det inte hade funnits tillgång på skyddat arbete. Utred- ningen har i anslutning härtill anfört att om man tog fullständig hänsyn till samhällets

totala säväl kostnader som vinster i samband med den skyddade verksamheten, synes mycket tala för att resultatet snarare skulle bli positivt än motsatsen. Denna slutsats synes utredningen bli än mer sannolik om man kunde höja den s. k. utplaceringsgraden till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Skall detta kunna ske och således det av utredningen angivna syftet kunna förverk- ligas, ställs särskilda krav på verksamheten vid de enskilda verkstäderna. Således måste strävan vara att pröva de anställdas arbetsför- måga i olika förekommande uppgifter. Detta är nödvändigt för att kunna bedöma deras prestationsförmåga och samtidigt låta an— ställningen inrymma väsentliga inslag av trä- ning i olika uppgifter ofta då med skiftande svårighets- och prestationskrav. Detta behö- ver inte, men kan komma i konflikt med, önskan att driva verksamheten så företags- ekonomiskt som möjligt. Det kan sålunda ur ett mer kortsiktigt ekonomiskt perspektiv vara mindre ”lönsamt” att låta arbetstagare, som är relativt väl inarbetade på en viss tillverkning, övergå till en annan, liksom att erbjuda en arbetshandikappad med god pres- tationsförmåga en anställning på den ordi- nan'e arbetsmarknaden. Enligt utredningen måste dock det långsiktiga rehabiliterings- målet tillåtas dominera över det mer kortsik- tiga att erhålla ett gott årligt driftresultat. Utredningen är medveten om den mycket svåra avvägningen mellan dessa två mål. För

att underlätta för de ansvariga på huvudmän- nens arbetsvårdskanslier och verkstadsled- ningarna bör det övervägas att arbeta fram ett budgetsystem, där både rehabiliterings- och driftresultatet kan mätas. Det kan finnas en risk i att ett relativt svagt driftresultat annars alltid kan förklaras med verksamhe- tens rehabiliteringsinriktning.

I målsättningskapitlet har anförts att, även om huvudsyftet är det nyss angivna, så måste man acceptera att det skyddade arbe- tet för en inte oväsentlig grupp arbetshandi- kappade åtminstone tills vidare blir perma- nent och det enda realistiska alternativet till arbetslöshet. Detta innebär bl. a. att man för en del arbetstagare får lov att vara relativt försiktig i sina ansträngningar att pröva dem i nya arbetsuppgifter. För många med fram— för allt svårare psykiska störningar kan näm- ligen sådana förändringar upplevas som allt- för påfrestande och därigenom kanske nega- tivt.

Man bör sålunda enligt utredningen mäta effekten av skyddat arbete inte bara med de bokföringsmässiga kostnaderna utan även ta hänsyn till rehabiliteringsresultaten. Detta senare måste då med nödvändighet bli olika för skilda företag och delar av landet. Sam- mansättningen av arbetstagarna vad avser arbetshinder och arbetsförmåga varierar lik- som den lokala och regionala arbetsmarkna- den. Även arbetsförmedlingens resurser att hjälpa till att finna lämpliga arbeten på den ordinarie arbetsmarknaden påverkar givetvis utplaceringsmöjligheterna.

10.2 Företag för skyddat arbete — produk- tionsinriktning och storlek

Produktionen vid företag för skyddat arbete består f. n. till övervägande del av industriell tillverkning. En strävan har varit att få flera olika industribranscher representerade även vid förhållandevis små enheter. En sådan splittring av verkstäderna på olika avdel- ningar exvis för metall- och träbearbetning samt montering har kanske inte alltid varit rationellt ur produktionssynpunkt. Detta har dock säkerligen varit till gagn för arbetstagar-

na i och med att man kunnat erbjuda och pröva dem i ett större antal olika arbetsupp- gifter. Med hänsyn till betoningen av verk- samhetens rehabiliteringsmål och att detta bör ges företräde framför de företagsekono- miska driftsynpunkterna, anser utredningen att man även framöver bör sträva efter en differentierad tillverkning med ett relativt rikligt utbud av olika arbetsuppgifter.

Den förhållandevis ensidiga inriktningen på industriell tillverkning för arbetsvårds- företagen innebär en begränsning vad avser möjligheterna att erbjuda arbetshandikap- pade personer med skiftande yrkesbakgrund en anställning. Exvis är inslaget av arbetsta- gare med tidigare erfarenhet från kontors- och servicearbete relativt litet. För dessa har det i stället många gånger blivit aktuellt med en annan form av skyddat arbete nämligen arkivarbete. En utvidgning av produktionen vid företagen för skyddat arbete har dock skett under de senaste åren. Det tidigare i betänkandet presenterade förslaget om att föra över de av arbetsmarknadsverket drivna kontorsarbetscentralerna till huvudmännen för den skyddade verksamheten kan ses som ett uttryck för utredningens uppfattning om önskvärdheten av en fortsatt sådan utveck- ling.

Enligt föreliggande bedömningar av totala produktionsutvecklingen i samhället väntas framför allt tjänste- och servicesektorerna få ökad betydelse, medan industrins andel rela- tivt sett väntas bli oförändrad eller minska något. Inte minst väntas den offentliga sek— torn komma att tillväxa i betydelse. Detta förhållande talar för att det även för arbets- vårdsföretagen kommer att finnas ett pro- duktionsutrymme på detta område. För- utom att man härigenom erhåller en ökad differentiering kan den fördelen vinnas att nya tillverkningar inom den skyddade verk- samheten inte lika påtagligt kommer att konkurrera med redan befintliga företag och i viss mån inkräkta på utrymmet för dessa. Utredningen framhåller i kapitel 13 att det föreslagna centrala samordningsorganet med marknadsförings- och produktanskaffnings- uppgifter bör försöka erhålla produktions-

uppdrag från statliga myndigheter och organ. Utredningen vill också framhålla betydelsen av att huvudmännen själva undersöker i vad mån olika tillverkningar och/eller tjänster som landsting resp. kommuner efterfrågar kan vara lämpliga för arbetsvårdsföretagen.

Möjligheterna till en differentierad till- verkning vid företagen för skyddat arbete är självfallet bl. a. avhängiga deras storlek. Som påvisats i ett tidigare kapitel är flertalet att betrakta som jämförelsevis små företag, dock att det finns exempel på sådana med upp- emot hundra och fler platser. Behovet av och förutsättningarna för stora resp. små enheter skiftar självfallet mellan olika orter. I förhål- landevis stora tätortsregioner med goda kom- munikationer kan det vara lämpligt att driva tämligen stora arbetsvårdsföretag. På andra håll däremot motiverar behovet av skyddat arbete endast relativt små verkstäder. Utred- ningen kommer i ett följande kapitel att diskutera den framtida dimensioneringen av skyddat arbete totalt och i olika län. Härvid kommer även att diskuteras möjligheterna att ordna skyddat verkstadsarbete i samtliga kommunblock, dvs. befolkningsmässigt både stora och små. Utredningen anser att tillgång på skyddat arbete i princip bör finnas i samtliga kommuner (kommunblock) och helst också inom pendelavståndet för de arbetshandikappade så att dessa ges möjlig- het att bo kvar på sin hemort. Som utred- ningen närmare kommer att behandla i följande kapitel nödvändiggör detta att man främst i de glesbygdsbetonade delarna av landet upprättar ganska små verkstadsen- heter. I dylika fall tvingas man då göra avkall på strävan att ha en differentierad tillverk- ning.

Utredningens uppfattning att tillgång på skyddat arbete i princip bör finnas inom pendelavstånd innebär också att man inom en huvudmans område bör åstadkomma en spridning av enheterna snarare än koncen- trera verksamheten till ett fåtal stora verk- städer. Detta tillsammans med önskvärdhe- ten av att kunna erbjuda den arbetshandi- kappade arbetskraften differentierade arbets- uppgifter synes även medföra vissa restrik-

tioner vid valet av produktionsutrustning. En mycket avancerad och kapitalintensiv till- verkning kanske sålunda måste undvikas. En sådan kräver också för att inte bli alltför dyrbar ett relativt effektivt utnyttjande, vilket kan bli svårt att åstadkomma med tanke på rehabiliteringsmålet, som bl. a. för— utsätter att de anställda ges möjlighet att pröva på olika arbetsuppgifter. Samtidigt måste man självfallet tillse att tillverkningen vid företag för skyddat arbete vad avser metoder och arbetsformer håller jämna steg med utvecklingen på motsvarande områden inom övriga näringslivet. Dessa två iviss mån motsatta förhållanden medför självfallet många gånger svåra avvägningsproblem för huvudmännen.

10.3 Regional samordning och decentrali- sering inom huvudmannens område

I kapitlet ”Det framtida huvudmannaska- pet” har utredningen uttalat önskvärdheten av att få till stånd en ökad likformighet av den organisatoriska uppbyggnaden och admi- nistrativa ledningen av den skyddade verk- samheten hos huvudmännen. Vissa vägledan- de principer har härvid anförts. Sålunda menar utredningen det vara en fördel att genom samordning av vissa uppgifter inom huvudmannens område göra det möj— ligt för föreståndarna att tillsammans med arbetsledare och hantverkare ägna sig mer odelat åt driften och kontakten med arbets- tagarna. Härigenom bör såväl den yrkesinrik- tade rehabiliteringen som produktionsresul- taten kunna förbättras. Samtidigt betonas vikten av att verkstadschefens kunskaper om marknaden och upparbetade kontakter med andra företag tas till vara. Beträffande hu- vudmännens arbetsvårdskanslier pekas på en rad uppgifter som dessa bör handha resp. där de bör kunna lämna service åt de skilda arbetsvårdsföretagen. Bl.a. nämns att kans- liet bör ha ansvaret för att organisera den viktiga företagshälso- och personalvården för samtliga anställda vid företagen för skyddat arbete.

I många län med primärkommunalt hu—

vudmannaskap har man en särskild styrelse för verkstaden, i vilken många gånger också ingår representanter för det lokala näringsli- vet. 1 län där landstinget har huvudmanna- skapet, svarar en av landstinget vald arbets— vårdsnämnd eller -styrelse för verksamheten för samtliga enheter inom huvudmannens område. Det finns exempel på län, där landstinget nyligen blivit huvudman, där den landstingskommunala styrelsen eller nämn- den kompletterats med lokala samrådsorgan med företrädare för bl. a. ortens näringsliv och kommunen.

Hos samtliga huvudmän finns 5. k. anställ- ningsgrupper eller -team, tidigare ofta be- nämnda inskrivningsnämnder. I dessa ingår som regel från huvudmannen föreståndare och läkare samt representant för arbetsför- medlingen. Dessa team har till uppgift att bedöma möjligheten och lämpligheten av att anställa en av arbetsförmedlingen föreslagen person, kontinuerligt följa rehabiliteringsför— loppet för de anställda, diskutera och föreslå åtgärder i syfte att förbättra rehabiliterings- förutsättningarna samt överväga möj- ligheterna att erbjuda en anställning på den s.k. öppna arbetsmarknaden. I vissa län finns sådana grupper knutna till varje verk- stad och i andra till grupper av verkstäder.

Som framgått av inledningen till detta avsnitt anser utredningen det mycket bety- delsefullt att de olika verkstadsledningarna ges möjlighet att upprätthålla kontakter med näringslivet på orten eller i regionen. Det är därför angeläget att verksamheten byggs upp så att detta blir ett naturligt led i förestån- darnas löpande arbete. Detta kan ske genom att det i föreståndarens uppgifter ingår att på egen hand skaffa vissa produktionsuppdrag.

Vad gäller kontakterna mellan företagen för skyddat arbete och primärkommunerna synes det önskvärt att man skall kunna utnyttja den kommunala socialvårdens kura— tiva resurser. Visserligen förutsätter utred- ningen att det inom varje huvudmans orga- nisation kommer att finnas tillgång på kura- tiv service. Det synes dock vara både natur- ligt och mest praktiskt att den enskilde arbetstagaren i största möjliga utsträckning

kan erhålla erforderlig hjälp från den egna kommunens sociala organ. Det är sålunda önskvärt att man till varje verkstadsenhet knyter företrädare för kommunens sociala organ. Detta kan eventuellt ske genom att en socialassistent, kurator eller motsvarande från den kommun där verkstaden är belägen, ges tillfälle att vid verkstaden ha några timmars mottagning per vecka.

Väljer man att vid varje verkstadsenhet bilda ett samrådsorgan synes det utredningen lämpligt att till detta, förutom företrädare för kommunen och ortens näringsliv, även knyta några fackliga representanter för den anställda personalen vid verkstaden för skyd- dat arbete.

Vad sedan avser de mer eller mindre formellt uppbyggda anställningsgrupperna el- ler -teamen spelar dessa en väsentlig roll som ett stödorgan åt föreståndaren. Det kan härvid diskuteras i vad mån dylika anställ- ningsgrupper bör finnas vid varje enhet resp. grupp av enheter inom ett begränsat geogra- fiskt område eller om man bör ha en för hela huvudmannaområdet gemensam grupp. Som utredningen ser det bör det vara lättare att lokalt bedöma möjligheterna och förutsätt- ningarna såväl att anställa som att föreslå en placering i arbete på öppna marknaden. För att få till stånd en likartad bedömning i dessa avseenden förutsätts att vissa allmänna rikt- linjer och vägledande principer för grupper- nas arbete utfärdas centralt av huvudmannen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheter- na.

10.4 Dispositionsrätten över platserna i skyddat arbete

Det skyddade arbetet utgör f.n. en av de arbetsvårdsåtgärder som kan erbjudas perso- ner, vilka bedöms ha ett behov av en yrkesinriktad rehabilitering. Redan från bör— jan har arbetsmarknadsverket också haft dispositionsrätten över befintliga platser. Motivet härför har varit och är alltjämt att de arbetsvårdsbehövande, som på eget initia- tiv eller på annat sätt kommer i kontakt med arbetsförmedlingen, skall kunna erbjudas just

den åtgärd som bedöms lämplig i det enskil- da fallet. För en person vars arbetsvårds- behov blivit styrkt genom en företagen arbetsvårdsutredning skall sålunda stå till förfogande alla de olika åtgärder, som ingår i arbetsmarknadspolitiken. Det omfattande ekonomiska engagemanget staten iklätt sig för såväl anordnandet som driften av den skyddade sysselsättningen är ytterligare ett motiv.

Syftet med arbetsvårdens insatser är att dessa på sikt skall leda fram till en fullstän- dig rehabilitering, möjliggörande för de ar- betsvårdssökande att erhålla ett arbete på den öppna marknaden. Vilken eller vilka åtgärder, som kan behöva vidtagas för att realisera detta måste med nödvändighet skif- ta från fall till fall. För vissa personer med tämligen begränsade arbetshinder kan ett arbete erbjudas direkt på den ordinarie arbetsmarknaden, medan man för andra i samförstånd mellan den enskilde och arbets- förmedlingen (arbetsvården) kan behöva sätta in såväl arbetsprövning och arbetsträ— ning som en tids arbetsmarknadsutbildning. Först därefter kan man ta ställning till möjligheterna att erbjuda ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. I de fall detta ej visar sig möjligt blir det många gånger aktuellt att överväga en anställning i någon skyddad arbetsform. Det skyddade arbetet skall sålunda ses som en mer eller mindre tillfällig anställning i avvaktan på att såväl en förbättring av arbetsförmågan skall ske, som att den lokala och regionala arbetsmarknads- situationen skall möjliggöra en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Som utred- ningen framhållit tidigare är det dock realis— tiskt räkna med att för en del arbetstagare kommer det skyddade arbetet att utgöra en mer permanent sysselsättning.

Av det förda resonemanget följer också att arbetsmarknadsverket har till uppgift att ständigt pröva möjligheterna för samtliga sysselsatta i skyddat arbete att lämna detta till förmån för en anställning på den öppna marknaden. Skall detta vara möjligt krävs dels att dispositionsrätten över platserna i skyddat arbete ligger kvar hos arbetsmark-

nadsmyndigheterna, men dels också att dessa har tillräckliga främst personella resurser. Det sistnämnda kravet är synnerligen viktigt för att man på rätt sätt-skall kunna beakta de anställdas fortsatta rehabilitering. Härvid krävs en ingående och kontinuerlig kontakt med de berörda människorna samt en aktiv bevakning och påverkan av den reguljära arbetsmarknaden. Många gånger kan då krä- vas att man försöker att anpassa såväl ensta- ka arbetsuppgifter som arbetsplatser till de svårsysselsattas förutsättningar.

Vad avser dispositionsrätten över platser- na vid verkstäder för skyddat arbete före- kommer det på något håll att länsarbets- nämnden och den kommunala huvudmannen kommit överens om att i vissa fall tillåta en mer direkt placering i skyddat arbete utan att behöva vänta på en arbetsvårdsutredning. Detta gäller då främst personer, som den kommunala nykterhets- och/eller socialvår— den kommit i kontakt med och för vilka man bedömer det som nödvändigt att utan dröjsmål kunna erbjuda en dylik anställning. Att man fått lov att delvis frångå huvudprin— cipen, att arbetsförmedlingsorganet skall ha den fulla dispositionsrätten och att ett beslut om arbete i skyddad verkstad skall föregås av en arbetsvårdsutredning, beror bl.a. på den knappa personaltillgången inom den statliga arbetsvården. Detta har medfört att arbets- vårdssökande fått vänta en ibland avsevärd tid innan en arbetsvårdsutredning har kunnat genomföras och ett beslut fattats om en lämplig åtgärd. Det synes utredningen realis— tiskt räkna med att sådana lokala överens- kommelser i enstaka fall även kan behöva träffas framöver för att åstadkomma ett smidigt utnyttjande av de knappa resurserna till gagn för individens rehabilitering. Beho- vet av ett sådant särskilt förfarande skulle bli mindre om arbetsmarknadsmyndigheterna kunde tillföras ett ökat antal nya tjänster för att ge en betydligt snabbare arbetsvårdsser- vice. Utredningen vill heller inte utesluta möjligheten att genom förenklade handlägg- ningsrutiner, exvis formerna för arbetsvårds- utredningen, få till stånd ett smidigare och rationellare utnyttjande av huvudmännens kapacitet för skyddat arbete.

Dimensionering och lokalisering av företag för skyddat arbete

11.1. Inledning

Utredningen har i kapitel 6 beskrivit utveck- lingen totalt och länsvis av antalet verkstäder för skyddat arbete. Av redovisningen fram- går att antalet platser vid arbetsvårdsföre- tagen mer än_ fördubblats mellan åren 1965 och 1971. De sammanställningar som gjorts, visar att utbyggnaden av företagen länsvis varit mycket olika. Antalet platser har relate— rats till befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna (IS—66 år) i resp. län. Detta mått ger vid handen att utbyggnaden i län med ringa tillgång på verkstadsplatser endast upp- går till 1/5 av platsantalet i län med den största utbyggnaden.

Av redovisningen har också framgått att företagen har en starkt varierande storlek. Betecknande är dock att företagen i flertalet fall är relativt små. Fyra femtedelar av de företag som var i drift i början av 1972 utgjordes sålunda av företag med högst 50 platser. Endast 6 % av företagen hade mer än 100 platser. Utvecklingen mot större enheter är dock ganska tydlig. 1965 uppgick det genomsnittliga platsantalet till 33 och år 1971 till 50 per verkstad.

Vid en bedömning av tillgången på skyd- dat verkstadsarbete i de olika länen måste hänsyn tas till det varierande antalet arbets- vårdsföretag och dessas skiftande storlek. Det totala antalet platser måste självfallet relateras till behovet av skyddat arbete i

resp. huvudmans område. Detta behov varie- rar något i olika regioner. Av betydelse synes därvid vara den allmänna arbetsmarknadssi— tuationen. I expansiva regioner ökar förut- sättningarna för personer med begränsningar i sitt arbetskraftsutbud att få anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. I de närings- livsmässigt sett mindre expansiva delarna av landet har personer med arbetshinder små eller inga möjligheter alls att få arbete.

11.2 Planerad utbyggnad

Arbetsmarknadsstyrelsen begär från huvud- männen årligen in uppgifter om den planera- de utbyggnaden av befintliga och nytillkom- mande verkstäder för skyddat arbete. Till- skottet mäts i antal enheter och platser. Uppgifterna bildar bl. a. underlag för arbets- marknadsstyrelsens anslagsframställningar. De senast tillgängliga uppgifterna om utbygg- naden insamlades under våren 1972 i samver- kan mellan styrelsen och utredningen och avser S-årsperioden fram t. o. m. budgetåret 1976/77. För att prognosens tillförlitlighet skulle kunna bedömas anmodades uppgifts- lämnarna att ange huruvida den planerade utbyggnaden beslutats av politiskt sam- mmansatt organ eller inte. Utredningen har därvid utgått från att utbyggnadsplaner an— tagna av förtroendemannaorganen är realis- tiskt utformade.

I de fall landstingen är huvudmän för

verksamheten har politiskt ansvariga organ antagit en flerårsplan för utbyggnaden i samtliga landsting utom två. I län med primärkommunalt huvudmannaskap har så- dana planer antagits av dylika organ i endast hälften av kommunerna..l de fall icke politiska organ svarat för utbyggnadsplaner- na torde dessa ha tillkommit efter samråd mellan främst representanter på tjänste- mannaplanet för länsarbetsnämnd och social- nämnden i resp. kommun. Erfarenhetsmässigt vet man att uppgif- terna från huvudmännen om planerad ut- byggnad är osäkra och tenderar att ge en överdriven bild av den utbyggnad som verk- ligen kommer till stånd. Detta gäller i syn- nerhet planerna för den senare delen av den 5-åriga prognosperioden. Däremot har det tidigare visat sig, att bedömningen för den

närmast framförliggande tiden är förhållan- devis säker. Utredningen har därför funnit det motiverat att av prognosuppgifterna en- dast ta med den utbyggnad, som avses äga rum fram t.o.m. den 30.6 1974, dvs. under de två närmast framförliggande budgetåren. Utredningen har inte kunnat bedöma den eventuella effekten på huvudmännens ut- byggnadsplaner av den överenskommelse, som under försommaren 1972 träffats mel- lan regeringen och de två kommunförbun- den. Denria rekommenderar en i stort sett oförändrad landstings- och kommunalskatt under de två närmaste åren.

Av tabell 11.1 framgår länsvis befint- ligt antal platser vid företag för skyddat arbete vid ingången av 1972, beräknat antal tillkommande platser till och med juni 1974 samt beräknat antal platser totalt vid den

Tabell I I.] Nuvarande och av huvudmännen planerat antal platser vid verkstäder för skyddat arbete 1972—1974

Län Antal befint- liga platser 1.1.1972

Beräknat ny- tillskott 1.1.72—30.6.74

Beräknat antal platser totalt 30.6 .74

Antal platser per 1 000 invånare i yrkesverks. ålder 1.1.72 30.6.74

Stockholm 2 045 Uppsala 2 85 Södermanland 240 Ostergötland 3 15 Jönköping 761 Kronoberg 443 Kahnar 49 1 Gotland 185 Blekinge 3 7 8 Kristianstad 25 5 Malmöhus, varav 946 Malmö kommun 360 Malmöhus läns landsting 5 86 Halland Göteborgs o Bohus, 846 varav Göteborgs kommun Göteborgs o Bohus __ läns landsting Alvsborg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

2 250 330 335 620 986 528 795 280 406 452 1 345 540

805 330 990

440

550 834 270 593 442 780

827 492 544 569

v—ocrxooo'wwowan—u— _mwöwaw

_ohwm

b—INN NN—Amwag_—NN NNN WNNÅWMUIMNNNN

who T—f'oooo

... "u. ... bu

bätte"-h

' " 'oou.

Hela riket

N NwUlNNw-hwv—n—ANN åMOXUINONN-IåNOV—IUIUN

"4; L.: wwxiN-hm-c—Nwo—uu

N cohwmo

(1000tal) Prognos (uppfylld till)

17 _l , 16.660 / / (100 %) // / 15.882 _ 15.533 / / (75 %) / 16—

14.506 ,/ (50 %)

T 1 l | I I I 19167 1968 1969 1970 1971 1972 1973 30.6 1974

Figur 11.1 Platser vid verkstäder för skyddat arbete åren 1967—71 samt utbyggnadsplaner hos huvudmännen 1972—30.6.1974.

senare tidpunkten. Dessutom har antalet platser relaterats till 1 000 invånare i yrkes- verksam ålder. Under den prognostiserade perioden, som omfattar två och ett halvt år, beräknas tillkomma 4200 platser. Antalet platser totalt kan med ledning härav beräk- nas till 16 600 i mitten av 1974. Samman- ställningen visar att utbyggnaden kommer att variera starkt i de olika huvudmanna- skapsområdena. I Göteborgs kommun plane- ras ingen utbyggnad under perioden. I några län planeras en mycket begränsad utbygg- nad. En i förhållande till befintligt platsantal kraftig utbyggnad planeras i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävle- borgs och Norrbottens län. Denna relativt sett kraftiga utbyggnad följer inget enhetligt mönster. Bland länen finns sålunda de som för närvarande har en jämförelsevis god tillgång på verkstadsplatser, men också län med en för närvarande liten tillgång. Got- lands och Kopparbergs län tillhör de län som 1972 har den relativt sett (antal platser per invånare i yrkesverksam ålder) bästa till- gången på verkstadsplatser. Trots detta pla- neras alltså en jämförelsevis stark utbyggnad.

Den relativa tillgången på verkstadsplatser länsvis kommer att variera ganska kraftigt också om den planerade utbyggnaden kom- mer till stånd. I jämförelse med ett medeltal på 3,2 platser per 1 000 invånare i yrkesverk- sam ålder noteras en variation mellan 1,5 (Göteborgs kommun) och 8,8 (Gotlands län). Väsentligt över medeltalet planeras tillgången bli i förutom Gotlands län små- landslänen, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Huvudmännens planer för utbyggnaden under den närmaste 2—års- perioden illustreras i figur 11.1. Dessutom har angivits antalet_p1atser om prognosen uppfylls till 75 resp. 50 %.

Vid beräkning av tillgången på platser vid verkstäder för skyddat arbete kan användas olika mått. Ett beräkningssätt som utred- ningen använt sig av har varit antalet platseri resp. län relaterat till befolkningen i yrkes— verksam ålder. Ett annat mått på tillgången är förekomsten av sådana företag kommun-

vis. Med kommun avses i detta sammanhang och i det följande de nya kommunerna (=kommunblocken), som bildats eller beräk- nas vara färdigbildade den 1.1.1974. Även en relatering av resurserna kommunvis måste dock omges med vissa reservationer, då också kommunernas storlek i olika avse- enden varierar starkt. Av särskild betydelsei sammanhanget är vidare skillnader i tätorts- struktur, kommunikationsservice inom och med angränsande kommuner.

Per den ljuli 1972 fanns det 217 kommu- ner (kommunblock). Av tabell 11.2 fram— går länsvis hur många kommuner som den 30 juni 1972 saknar skyddad verkstad. Med utgångspunkt från huvudmännens planerade utbyggnad under den närmaste 2-årsperioden framgår också hur många kommuner som den 30 juni 1974 inte har tillgång till sådan verkstad.

Sammanställningen visar att en tredjedel av landets kommuner (=kommunblock) 1972 saknar arbetsvårdsföretag. Samtidigt noteras att samtliga kommuner i.5 län har minst en verkstad. Dessa var Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands och Koppar- bergs län. Med undantag för Kopparbergs län har dessa län det gemensamt att de yt— och befolkningsmässigt är jämförelsevis små. Kopparbergs län är särskilt värt att uppmärk- samma då samtliga 15 kommuner under 1972 kommer att ha minst en verkstad vardera.

Den prognos över utbyggnad, som fram- ställts med ledning av huvudmännens ut- byggnadsplaner avseende tiden t.o.m. 30 juni '1974, ger en total tillgång på 16 600 platser. Om prognosen uppfylles kommer emellertid alltjämt 76 kommuner att sakna egen verkstad för skyddat arbete. Vid ut- gången av prognosperioden kommer 8 län att ha minst en verkstad i varje kommun.

Vid ett antagande att varje kommun skulle ha en verkstad för skyddat arbete i mitten av 1974 och man beräknari medeltal 50 platser per verkstadsenhet får man för hela riket ett nytillskott av 3 800 platser. Läggs detta beräknade antal platser till de nuvarande och av huvudmännen planerade

Tabell 11.2 Antal kommuner (kommunblock) som saknar arbetsvårdsföretag 1972 resp. 1974 med fördelning på län

Län Antal

kommuner

Antal kommuner som saknar av- företag* vid ut— gången av 1972

Befintl. + planerade + beräknat antal platser efter anta- gande av minst 1 verkst. med 50 pli varje kommun

Antal kommuner som enl. huvud- männens planer saknar egna av- företag": 30.6.74

Stockholm Uppsala Södermanland Ostergö tland ] ön köping Kronoberg Kalmar Gotland Blek inge Kristian stad Malmöhus Halland Göteborg 0 Bohus Alvsborg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västern orrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

_ H _ A_N—mlamowmmloqllwlwmwwm

h—l

3 000 380 435 870 1 086 528 795 280 406 752 1 745 330 1 190 984 670 1 093 542 1 080 1 037 877 527 544 619 725

.. l—lawomwblmmlllluwn—m

Hela riket

0 x)

20 495

* arbetsvårdsföretag

skulle den totala tillgången den 30 juni 1974 uppgå till ca 20 500 platser.

Utredningen har i kapitel 5 föreslagit att de kontorsarbetscentraler (Kac), som drivs i länsarbetsnämndernas regi, skall överföras till landstingshuvudmännen och inordnas i den skyddade verksamhet som dessa svarar för. Kontorsarbetscentraler fanns i slutet av 1971 i samtliga utom Kalmar län. Antalet platser i hela landet uppgick vid årsskiftet 1971/72 till ca 1 200. Om utredningens förslag beträffande kontorsarbetscentralerna förverkligas kan den framtida volymen skyd- dat arbete i landstingens resp. de landstings- fria kommunernas regi beräknas enligt föl- jande.

Någon egentlig prognos över nytillkom— mande kontorsarbetscentraler och antal plat- ser vid dessa liksom eventuell utökning vid redan befintliga centraler har utredningen inte kunnat erhålla från arbetsmarknadssty— relsen. Därför har antagits ett oförändrat

antal platser vid kontorsarbetscentralerna. Enligt utredningens underlagsmaterial beträf- fande planerad utbyggnad kan antalet till- gängliga arbetsplatser vid företag för skyddat arbete och kontorsarbetscentraler i mitten av 1974 sålunda beräknas till ca 17 900. En sammanställning över befintliga platser och planerat nytillskott med fördelning efter län framgår av tabell 1 1.3.

1 1.3 Riktlinjer för utbyggnaden

Utredningen rörande skyddad sysselsättning ser det skyddade arbetet som en tillgång för personer med arbetshinder. Genom anställ- ning i ett arbetsvårdsföretag får den enskilde ett ekonomiskt utbyte. Efter det att arbets— tagarorganisationerna engagerat sig i för- handlingar om löne- och övriga anställnings- villkor har också det ekonomiska utbytet av en anställning förbättrats väsentligt. För- utom den egentliga lönen medför en anställ-

Tabell 11.3 Nuvarande antal platser vid arbetsvårdsföretag och kontorsarbetscentraler samt av huvudmännen planerat antal platser fram till den 30.6.1974

Län Antal befintliga Antal befmtlig. platser vid av— Platser vid Kac företag 1.1.1972 1.1.1972

Antal befintliga Beräknat nytill— Beräknat antal platser vid av- komna platser platser vid Kac + företag + vid av-företag av-företag to- Kac1.1.1972 1.1.1972— talt 30.6.74 30.6.74

Stockholm Upp sala Södermanland Ostergö tland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus, varav kommu nen landstinget Halland Göteborgs o Bohus, varav kommunen _ landstinget Alvsborg Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten ! Norrbotten

2 045 285 240 315 761 443 491 185 378 255 946 360 586 265 846 440 406 625 165 337 417 685 623 402 422 429 509 383

2 156 299 255 418 809 498 491 199 418 287 1 046 405 641 279 924 518 406 677 205 391 512 822 648 480 471 455 529 398

2 361 344 350 723 1 034 583 795 294 446 484 1 445 585 860 344 1 068 518 550 886 310 647 537 917 1062 905 541 570 589 640

Hela riket 12 452 13 667 17 875

ning visst försäkringsskydd och inkomsten bildar underlag för ATP-pension. De särskil- da positiva effekterna i övrigt av en anställ- ning, sett både från samhällets och den enskildes synpunkt, har utredningen behand- lat i annat sammanhang.

I föregående avsnitt har konstaterats att tillgången på skyddat verkstadsarbete totalt sett ännu inte motsvarar det troliga behovet. Med ledning av uppgifter om planerad ut- byggnad länsvis kan konstateras, att denna regionala obalans mellan tillgång och efter- frågan kommer att bestå vid utgången av prognosperioden 1974, men också de när- maste åren därefter enligt de preliminära bedömningar som gjorts.

Möjligheterna för arbetshandikappade att få anställning vid arbetsvårdsföretag är sålun- da starkt betingade av i vilket län, men också

inom vilken del av länet som den handikap- pade bor. Som framgår av sammanställningar i kapitel 6 är den relativa tillgången på arbetsplatser jämförelsevis god i några län, men arbetstillfällena är koncentrerade till ett fåtal verkstäder.. Denna koncentration av företagen inverkar självfallet menligt på möj- ligheterna för handikappade att få skyddat arbete.

Ser man den skyddade sysselsättningen som en tillgång för den enskilde, konstaterar utredningen mot bakgrunden av den aktuella och planerade tillgången, att en betydande regional ojämlikhet föreligger och kommer att föreligga under de närmast följande åren. På orter med jämförelsevis god tillgång kan arbetshandikappade, som får anställning vid skyddad verkstad, erhålla en bättre ekono- misk standard jämfört med dem som bor på

sådana orter där man inte kan få sådan anställning, men vilkas förutsättningar i öv— rigt på arbetsmarknaden är lika. Handikappa- de som har en arbetsförmåga som motiverar anställning vid skyddad verkstad torde — om sådant sysselsättningstillfälle saknas — för sin försörjning i de flesta fall vara hänvisade till samhällets sociala bidrags- och försäkrings- system.

Många vid företagen för skyddat arbete uppbär hel eller reducerad förtidspension. Belopp motsvarande pensionens storlek re- ducerar enligt gällande kollektivavtal den utgående lönen. Lönen kan emellertid inte på grund av förtidspension, sjukbidrag. etc. reduceras mer än med 70 %. 30 % av den i avtalet fastställda minimitimlönen skall såle- des alltid utgå oavsett storleken på de samordningsbara förmånerna. 1972 uppgår den avtalade minimitimlönen för arbets- tagare som fyllt 18 år i ortsgrupp 4 till 10:75 kr och i ortsgrupp 5 till 11:35 kr. Den icke samordningsbara inkomsten — garantilönen — utgör således 30 % av nämnda timlöner.

Utan att närmare gå in på en direkt jämförelse i nettoinkomster mellan dem som erhåller resp. inte erhåller anställning vid skyddad verkstad p. g. a. skiftande tillgång, torde i normalfallen en anställning medföra en icke oväsentligt bättre ekonomisk stan- dard. Påvisbara skillnader i försörjningsun- derlaget betingade av om skyddat arbete finns att tillgå eller inte, men också andra — inte alltid kvantifierbara — positiva effekter av en anställning leder utredningen till slut- satsen, att en väsentligt jämnare regional tillgång på skyddat arbete måste åstadkom- mas.

Utredningen diskuterar i det följande vissa vägledande principer för utbyggnaden av skyddat arbete i kommunal regi. [ föregå- ende avsnitt har utredningen relaterat den planerade länsvisa utbyggnaden av verkstäder till kommuner (kommunblock). Kommuner- na uppvisar betydande olikheter i avseende på yta och befolkningsunderlag, tätorts— struktur och kommunikationsservice. Med beaktande av dessa förhållanden torde emel- lertid endast undantagsvis behovet av skyd-

dat arbete vara så litet att motiv saknas för anordnande av företag för skyddat arbete. Utredningen rekommenderar därför huvud- männen, att som ett mål för tillgången på skyddat arbete låta anordna minst ett arbets- vårdsföretag i varje kommun (=kommun- block).

En annan vägledande princip för till- gången på skyddat verkstadsarbete bör vara att sådant arbete finns tillgängligt inom ett acceptabelt avstånd från bostaden — pendel- avstånd. Därvid måste hänsyn tas till arbets- kraftens i vissa fall begränsade möjligheter att klara långa arbetsresor. Genom att — så långt det är möjligt med hänsyn till faktiskt behov och förutsättningar i övrigt — låta anordna sådant företag inom pendelavstånd ges arbetshandikappade fördelen av att bo kvar på hemorten.

Av betydelse vid målformuleringar som rör tillgång på skyddat arbete är förutom antalet företag dessas storlek mätt i antal personer som kan beredas sysselsättning. Något fixerat mått på volymen skyddat arbete per kommun torde inte vara möjligt att fastställa. Behovet av dylikt arbete be- tingas nämligen av en rad faktorer som förutom befolkningsunderlaget och dess sammansättning hör samman med bl. a. den regionala och lokala arbetskraftsefterfrågan.

11.4 Bättre regional och lokal tillgång på skyddat arbete

Utredningen har föreslagit att kommunal arbetsvård i form av skyddat arbete skall handhas av landstingen och de utanför lands- tingen stående kommunerna. De former av skyddat arbete som för närvarande bedrivs i kommunal regi är verkstäder och hemarbete organiserat genom hemarbetscentral. Sådan central är i regel knuten till verkstad för skyddat arbete.

Landstingsområdena uppvisar betydande olikheter beträffande yt- och befolknings- storlek och ifråga om tätortsbildningar. Med endast något eller några undantag torde emellertid landstingsområdena kunna sägas bestå av såväl stora som små befolkningskon-

centrationer, men också av glesbygdsom- råden. De problem som uppkommer att anordna skyddad sysselsättning för en hu- vudman, utifrån målsättningen att erbjuda skyddat arbete i samtliga delar av huvud- mannens område där behov föreligger, kan därför i princip sägas vara likartade.

Med utgångspunkt från ett landstingsom- råde diskuterar utredningen en modell för uppbyggnaden av kommunal arbetsvård, som tillgodoser målet att erbjuda skyddat arbete i samtliga delar av 'landstingsområdet. Detta mål torde kunna uppnås genom att företag för skyddat arbete i hittills gängse former anordnas på orter, där behoven är och väntas förbli så stora att sådana företag kan drivas med hänsyn till kraven på rationell produk- tion och samhällsekonomi. Antalet enheteri ett landstingsområde är självfallet betingat av befolkningsunderlag och tätortsstruktur men också av arbetsvårdsföretagens produktions- inriktning. En spridning av enheterna är något olika för huvudmännen beroende på den nuvarande huvudsakliga produktionsin- riktningen. Vissa tillverkningar lämpar sig sålunda endast att bedriva i relativt stora företagsenheter. Om en spridning av enhe- terna skall kunna förverkligas förutsätter detta att huvudmän med ensidigt anpassad produktion till stora enheter åstadkommer en breddning av sitt produktionsprogram så att också mindre företagsenheter kan drivas.

Många orter saknar underlag för att det skall vara samhällsekonomiskt motiverat att anordna Verkstäder för skyddat arbete. Även om det på sådana fanns ett tillräckligt stort antal människor som kunde beredas skyddad sysselsättning är dock befolkningsutveck- lingen på många håll sådan att det inte kan anses riktigt att anordna en särskild verkstad i den utformning dessa numera erhåller.

Hittills har i begränsad omfattning prö- vats en sysselsättningsform på Gotland som syftar till att i små verkstadsliknande enheter driva skyddat arbete. Benämningen är filial- verkstäder och har anordnats på 4 mindre orter. Den första tillkom 1967. De arbetslo- kaler som kommit till användning har utom i ett fall varit nedlagda skolor, som efter

mindre ombyggnadsarbeten tillgodosett pri- mära krav på produktionslokaler. Filialverk- städerna är samordnade via en hemarbets- central vid verkstaden i Visby.

Filialverkstäderna på Gotland erhåller statsbidrag till driften efter samma regler som gäller för skyddade verkstäder. Även till anordnandekostnaderna har utgått visst statsbidrag. Främst var syftet med dessa filialverkstäder att samla hemarbete inom ett område till en central, då man ansåg att en sådan centraliserad verksamhet skulle främja såväl de anställdas intresse för arbetet och förtjänstmöjligheter som huvudmannens kostnader genom framför allt minskade transporter. Produktionen har till viss del förblivit av hemarbetskaraktär. Därigenom är filialerna en naturlig länk mellan enskilda hemarbetare inom filialens distributionsom- råde och hemarbetscentralen i Visby.

Utan tvivel skulle sådana filialverkstäder fylla ett behov även på andra håll i landet. På en mängd orter — i synnerhet i glesbygds- distrikten :" Norrland, men också i övriga landet — kan sådana verkstäder antas va- ra den samhällsekonomiskt bästa lösning- en för att kunna erbjuda handikap- pade sysselsättning. Givetvis får det inte bli så att dessa verkstäder, som i regel kräver väsentligt mindre kapitalinsatser än gängse verkstäder, får ersätta skyddade verkstäder så som dessa har anordnats under senare år, dvs. med relativt god standard vad gäller lokaler och produktionsutrustning. Risken för en sådan utveckling kan dock betecknas som liten, då filialverkstäder endast bör anordnas på mindre orter och där behovet av skyddat arbete förutses kvarstå en viss be- gränsad tid. Bedömningen av vad som i det enskilda fallet kan betecknas som lämpliga produktionslokaler bör som hittills an- komma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Även om skyddade verkstäder - kom- pletterat med vad som här betecknas som filialverkstäder — kommer att anordnas i en utsträckning som relativt väl täcker behoven, torde ytterligare en arbetsform erfordras. För personer med nedsatt arbetsförmåga och boende i utpräglad glesbygd — men också för

. Verkstad för skyddat arbete

Filialverkstad

. Hemarbetare

(' Verkstad med hemarbetscentral

Figur 11.2 Modell för skyddat arbete i ett landstingsområde

arbetshandikappade i tätort som är bundna till hemmet — kan för närvarande erbjudas hemarbete genom hemarbetscentral. Detta är så att säga det tredje steget i en arbetsvårds- organisation med syfte att erbjuda förvärvs- arbete för personer med nedsatt arbetsför- måga. Som utredningen närmare redogjort för i kapitel 5 har omfattningen av hemar- betsverksamheten varit och är alltjämt av blygsam omfattning. Under 1970 erhöll ca 800 personer arbete genom hemarbetscentral driven med statsbidrag från arbetsmarknads- styrelsen. Även om antalet hemarbetare så- lunda var mycket begränsat är det kanske mest anmärkningsvärt att sådan verksamhet inte fanns anordnad över huvudtaget i åtta län. Exempelvis saknades genom arbetsvår- den organiserat hemarbete helt eller prak- tiskt taget helt i flera s.k. skogslän. I nyssnämnda kapitel framhåller utredningen, att hemarbetsverksamheten bör byggas ut för att bättre svara mot ett konstaterat

behov. Genom en väl organiserad hemarbets- verksamhet bör enligt utredningen fler ar- betshandikappade i framför allt glesbygder men också i tätorter kunna få möjligheter till visst förvärvsarbete.

Landstings- eller primärkommunalt driven skyddad verksamhet enligt de riktlinjer som utredningen diskuterat har illustrerats myc- ket schematiskt ifigur 11.2. För undvikande av missförstånd erinras om att antalet arbets- vårdsenheter i figuren inte baseras på någon bedömning av behovet. De streck som sam- manbinder de olika enheterna avser endast att illustrera kopplingen mellan företagen, hemarbetscentral och enskilda hemarbetarei avseende på transporter m.m. Figuren skall således inte ses som ett uttryck för en lämplig organisation av arbetsvårdsverksam- heten i ett landstingsområde.

I ett tänkt landstingsområde finns verk- städer för skyddat arbete. Dessa företag har förlagts till orter där behoven motiverar fast

tillgång på skyddad verkstad. Delar av det tänkta landstingets ytterområden har gles- bygdskaraktär. Behovet av skyddat arbete i de glesbygdsbetonade distrikten tillgodoses med filialverkstäder. I dessa distrikt men också i övriga delar av landstingsområdet antas bo personer som p. g. &. grava rörelse- hinder eller annat handikapp är bundna till hemmet eller hemorten utan möjligheter till skyddat arbete. Personer som efterfrågar samhällets medverkan för att få visst ,för- värvsarbete erbjuds hemarbete. Hemarbets— produktionen leds och samordnas genom hemarbetscentral som knyts till en av verk- städerna för skyddat arbete.

Eftersom förutsättningama för att be- driva skyddat arbete enligt en ”trestegsmo- dell” torde variera kraftigt i berörda huvud- mannaskapsområden är det mindre ända- målsenligt att mera ingående diskutera pro- duktionsforrner och lämplig organisation. Allmänt kan beträffande organisationen sä- gas att en hemarbetscentral inte nödvän- digtvis behöver svara för hemarbetsverksam- heten i hela landstingsområdet. Finns det förutsättningar torde verksamheten kunna organiseras och ledas från skyddad verkstad. Filialföretagen, som kan ha en produktion av hemarbetskaraktär eller vara ”små skyddade verkstäder", torde organisatoriskt kunna kopplas till hemarbetscentral eller närbe- lägen skyddad verkstad om så befinns lämp- ligt. Principen decentraliserad organisation bör tillämpas så långt det är möjligt med hänsyn till de regionala och lokala förutsätt- ningarna.

Statsbidrag till företag inom arbetsvården

12.1. Inledning

I detta kapitel kommer att behandlas utveck- lingen och formerna för de särskilda statliga bidrag som utgått och utgår till huvudmän som driver företag för skyddat arbete. I kronologisk ordning behandlas utvecklingen av reglerna för statsbidrag. Mera utförligt redovisas nu gällande bestämmelser. Därefter följer en redogörelse för kostnadsutveck- lingen med särskild genomgång av statsbidra- gens betydelse dels vad gäller anordnande av verkstäder, dels med avseende på driften. Kapitlet avslutas med utredningens övervä- ganden och förslag. Förslag framförs om bl. a. ändrade konstruktioner av anordnings- och driftbidragen.

12.2 Tidigare bestämmelser om statsbidrag 12.2.1 Första bidragen år 1950

Frågan om statliga anslag till skyddad syssel- sättning behandlades första gången av stats- makterna år 1950 och var föranledd av ett betänkande från kommittén för partieut arbetsföra (SOU 1948: 54, betänkande V). Anslaget fastställdes till 120 000 kronor för budgetåret 1950/51 (varav 20000 kronor avsåg bidrag till halvskyddad sysselsättning). Statsbidrag kunde enligt bestämmelserna endast utgå för att täcka huvudmannens kostnader för löner till verkstadens förestån-

dare och övrig arbetsledande personal samt till kostnader för anskaffande av desinfek- tionsanordningar. Statsbidrag kunde utgå med högst 50 % av arbetsledningens löne- kostnader. Med hänsyn till att frågan om statsbidrag till arbetsvårdens verkstäder an- sågs vara beroende av de förslag som väntades om socialhjälp lämnade departe- mentschefen inget definitivt förslag i frågan. Stödet skulle lämnas inom en bestämd kostnadsram. När statsbidrag började utgå till verksamheten hade ett 15-tal huvudmän anordnat träningsverkstäder och arbets- centraler med tillsammans drygt 500 platser. Anslaget till arbetsvårdsverkstädema höj- des i takt med utbyggnaden och omfattade för budgetåret 1958/59 1 milj. kronor. Fr. o. ni. detta budgetår reglerades verksam— heten med stöd av särskild kungörelse, benämnd statsbidrag till träningsverkstäder m. m. för partiellt arbetsföra (1958z287). Villkoren för erhållande av statsbidrag enligt kungörelsen var bl. a. att verkstaden kontinuerligt kunde bereda arbete åt minst 10 personer, att lokalerna var godkända av yrkesinspektionen samt brand— och hälso- vårdsmyndighetema, att läkartillsynen var ordnad, att platserna stod till arbetsförmed- lingens förfogande samt att arbetsmarknads- styrelsen skulle kompetensförklara förestån- dare och arbetsledare. Statsbidraget utgick alltjämt huvudsakligen till täckande av löne- kostnaderna för föreståndare och arbets-

ledare. Bidragets andel av lönekostnaderna sänktes emellertid från de år 1950 beslutade 50 % till 40 %, med möjlighet att i särskilda fall erhålla 45 %.

12.2.2 1960 års kungörelse

1960 utfärdades ny kungörelse, benämnd statsbidrag till verkstäder inom arbetsvården (nr 212). Genom denna kungörelse tillkom möjligheten att erhålla bidrag till anordnan- de av skyddad verkstad (anordnad efter ingången av år 1960) eller bidrag till hyres— kostnader för verkstadslokal. Vad gäller bidrag till driften av verksamheten innebar den nya kungörelsen inga ändringar.

Anordningsbidraget var maximerat till 325 kronor per kvm nettogolvyta och kunde utgå för högst 15 kvm per arbetsplats. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens tillämpning avsågs med nettogolvyta samtliga lokaler utom utrymmen för omklädning, toaletter, värme- central och vissa korridorer. Bidrag till för- hyrande av verkstadslokaler kunde utgå med 50 % av hyreskostnaden, dock med högst 15 kronor per kvm och år och för högst 15 kvm per plats.

1961 och 1962 ändrades kungörelsen i vissa väsentliga avseenden. Dittills hade bi- drag endast utgått för 15 kvm per plats. Allt eftersom verksamheten byggdes ut och diffe- rentierades ökade kraven på ändamålsenliga produktionslokaler. Från den 1 juli 1961 höjdes sålunda den bidragsberättigade ytan per plats till i vissa fall 30 kvm. Förutsätt- ningen för att erhålla det högre bidraget var att verksamheten betraktades som särskilt utrymmeskrävande. De nya reglerna gällde såväl nybyggnation som vid hyresförfarande.

12.2.3. Bidrag till utrustningen

Fr. o. m. den 1 juli 1962 tillkom möjligheten att erhålla statsbidrag till den första uppsätt- ningen maskiner eller likvärdig utrustning. Bidrag kunde utgå med hälften av anskaff- ningskostnaderna. Om särskilda skäl förelåg kunde bidraget höjas till 2/3. Som särskilda villkor för bidraget gällde att arbetsmark-

nadsstyrelsen skulle godkänna den förteck- ning eller plan efter vilken anskaffningen skulle ske. Dessutom skulle arbetsmarknads- styrelsens medgivande inhämtas vid eventuell avyttring av utrustning för vilken statsbidrag erhållits.

12.2.4. Bidrag till driften

I en särskild proposition (nr 53) behandlades 1963 frågan om statsbidrag till arbetsvårdens verkstäder. I propositionen hänvisades till en promemoria utarbetad i socialdepartemen— tet. I promemorian angavs målsättningen för den statliga bidragsgivningen bl. 3. vara att skapa möjligheter att — inom rimliga ekono- miska gränser — öka arbetsvårdsverkstäder— nas antal och antalet platser. Vidare erinra- des om att ”det torde stå mer och mer klart, att tydligare gränser i fortsättningen måste dras mellan arbetsträning och skyddad sys- selsättning”. Det dittills gällande bidragssy- stemet med bidrag till vissa bestämda kostna- der kunde enligt vad som framgår av prome- morian lätt leda till ”en stelbent organisa- tion, där huvudmännen hindras att använda driftbidraget på det sätt som bäst främjar ändamålet från varje verkstads speciella för— utsättningar”. I promemorian diskuteras två tänkbara alternativ till nykonstruktion av driftbidraget.

Ena metoden vore att garantera huvud- mannen ersättning för en viss procent av verkstadens nettodriftkostnader. Ett dylikt system kunde dock leda till svåra avvägnings- problem för tillsynsmyndigheten när det gällde att avgöra, vad som skulle betraktas som skäliga driftkostnader. Det kunde också vara mindre väl ägnat att ge huvudmannen incitament till en så rationell drift som möjligt. I promemorian restes i stället krav på ett bidragssystem som främjade ett ekonomiskt sunt utnyttjande av verkstadens produktionskapacitet samtidigt som det var administrativt enkelt: ”Övervägande skäl talar för att anpassa bidraget till antalet av partiellt arbetsför person fullgjorda arbets- timmar på samma sätt som gäller för

verkstäder med halvskyddad sysselsättning. [ fråga om bidragets storlek synes det ej finnas skäl att frångå det belopp, som bestämts för de halvskyddade verkstäderna, nämligen en krona per fullgjord arbetstimme. Bidraget bör dock inte utgå med större belopp sammanlagt än vad som motsvarar verksta- dens underskott i varje särskilt fall”.

bl. a. arbets- marknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsutredningen ansåg systemet med statliga bidrag som till viss del täcker nettodriftkostnaderna, vore att föredra fram- för det system som förordades i departe- mentspromemorian.

Departementschefen beaktade vad som anförts av nämnda remissorgan och föreslog att ett särskilt driftbidrag skulle utgå till verkstäder för arbetsträning och skyddad sysselsättning motsvarande 50 % av verkstä- dernas underskott. I enlighet med vad arbetsmarknadsutredningen föreslagit ansåg departementschefen att bidraget skulle be- gränsas till högst 2 000 kronor per år och arbetsplats. Platsantalet borde därvid räknas efter den faktiska beläggningen.

Beträffande villkoren för erhållande av statsbidrag föreslog departementschefen slo- pande av kravet på att verkstaden kontinuer- ligt kunde sysselsätta minst 10 personer. I övrigt gällde samma villkor som tidigare.

Riksdagsbehandlingen föranledde ingen ändring av de framlagda förslagen. K_ungl. Majxs kungörelse, 1963z394 trädde i kraft den 1 juli 1963. Genom ändring i kungörel- sen höjdes fr. o. m. den 1 juli 1964 anord— ningsbidraget från 325 till 390 kronor per kvm nettogolvyta.

1965 höjdes statsbidraget till förhyrande av verkstadslokaler från 15 till högst 18 kronor per kvm och år med bibehållen maximiyta om 15 resp. 30 kvm per arbets- plats.

Flera av remissorganen,

12.3 Gällande bestämmelser om statsbidrag

Gällande bestämmelser för statsbidrag till huvudmän för skyddade verkstäder återfinns i kungörelsen, 1966: 370, ändrad 1970: 71,

1970: 116 och 1971: 107. Enligt bestämmel- serna kan bidrag utgå till landstingskommun, kommun, förening eller stiftelse för anord- nande och drift av skyddad verkstad. Be- stämmelserna har även tillämpning på arbets- prövning och arbetsträning. I detta samman- hang begränsas redovisningen av bestämmel— serna till enbart skyddade verkstäder.

12.3.1. Anordningsbidrag

Bidrag för anordnande av skyddad verkstad kan utgå dels för lokaler, dels för anskaff- ning av en första uppsättning maskiner eller likvärdig utrustning.

12.3.1 . 1 Bidrag till lokal

Bidrag kan utgå för nybyggnad, eller, om huvudmannen anser det ekonomiskt fördel- aktigare, för befintlig byggnad som tillhör huvudmannen eller som förvärvas för ända— målet, eller till oinredd lokal som förhyres. Bidrag för nybyggnad beräknas på grundval av byggnadskostnaden. Bidrag för befintlig byggnad grundas på fastighetens värde innan lokalen anordnas och på kostnaderna för erforderliga ändrings- och reparations- arbeten. Bidrag för hyrda oinredda lokaler beräknas på kostnad för anordnandet, som godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Det statliga bidraget för anordnande- kostnaden får inte för hyrda lokaler översti- ga 125 kr/kvm nettogolvyta. Därtill gäller att bidraget inte får överstiga hälften av den kostnad för anordnandet som arbetsmark- nadsstyrelsen godkänner. För lokaler som erhålls genom nybyggnad eller genom inköp utgår bidrag med högst 390 kr/kvm netto- golvyta. För verkstadslokal som anordnas på ort inom det s.k. stödområdet (enligt kungörelsen SFS 19701180) och som har ”otillfredsställande sysselsättning och vikan- de befolkningsunderlag” kan bidraget uppgå till för hyrda lokaler 175 kr och för övriga lokaler 500 kr/kvm nettogolvyta. Vad som är att hänföra till nettogolvyta berörs inte i kungörelsen. Enligt tidigare regler var t. ex. våtutrymmen, pannrum och värmecentraler

inte bidragsgrundande ytor. Efter upprepade krav från arbetsmarknadsstyrelsen att även få ta med dessa ytor som underlag för beräkningen av statsbidrag har detta medgi— vits fr. o. m. budgetåret 1971/72. Samtidigt har den statsbidragsgrundande ytan per plats höjts från 15 till 25 kvm och i de fall lokalen är avsedd för särskilt utrymmeskrävande verksamhet, från 30 till högst 40 kvm per arbetsplats.

De tidigare omnämnda beloppen, 390 resp. 500 kr, som utgör bidrag per kvm nettogolvyta, fastställdes 1964 resp. 1966.

12.3.1.2 Bidrag till utrustning

Bidrag för anskaffning av första uppsättning— en maskiner eller likvärdig utrustning utgår med hälften eller, om särskilda skäl förelig- ger, högst två tredjedelar av anskaffnings- kostnaderna. För att erhålla detta bidrag stadgas att anskaffningen sker efter förteck- ning eller plan som arbetsmarknadsstyrelsen godkänt. Utrustningen, för vilken bidrag har utgått, får avyttras eller användas för annat ändamål än som avsetts när bidraget bevilja- des endast efter medgivande från arbets- marknadsstyrelsen.

Som nyss nämnts kan, om särskilda skäl föreligger, bidrag utgå med högst två tredje— delar av kostnaderna för utrustningen. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen anses särskilda skäl föreligga i följande fall:

3 föreningar eller stiftelser som anordnar verkstäder av rikskaraktär;

b kommuner som frivilligt gemensamt anordnar skyddad verkstad. Detta gäller även kommuner som enligt plan för ny kommun- indelning avses bilda en kommun, men där sammanläggning ännu ej kommit till stånd;

c kommun som tar emot handikappade även från angränsande kommun, som ej har egen skyddad verkstad;

d huvudman som anordnar verkstad på ort som anges i kungörelsen om statligt lokaliseringsstöd och som har brist på arbets- tillfällen och vikande befolkningsunderlag. Bidrag beviljas efter prövning i varje enskilt fall];

e landsting som driver skyddad verkstad och som är ägare till verkstadslokaler och/ eller maskiner. I de fall landstinget har hand om driften av den skyddade verkstaden och kommunen kvarstår som ägare till verkstads- lokal och/eller maskiner lämnas statsbidrag efter prövning i varje enskilt fall.

12.3.2. Bidrag till driften

Bidrag till driften av skyddad verkstad utgår för kostnader avseende lokalhyra (har verk- staden anordnats före 1960 och huvudman- nen äger lokalerna utgår bidrag för omkost- naderna) samt andra driftkostnader.

Bidrag till lokalhyra utgår med hälften av hyreskostnaderna eller omkostnaderna. Bi- draget är dock högstbestämt till 18 kronor per kvm och år. Beräkningen skall dessutom grundas på högst 25 eller, om lokalen är avsedd för särskilt utrymmeskrävande verk- samhet, högst 40 kvm per arbetsplats.

Bidrag till andra driftkostnader, dvs. kostnader till följd av underskott i verksam- heten, har t.o.m. 1969 utgått med högst hälften av det av arbetsmarknadsstyrelsen godkända driftunderskottet, dock med högst 2 000 kronor per arbetsplats och år. Vid beräkningen av driftunderskottet har inte hänsyn tagits till kostnader för lokalhyra eller omkostnader för lokal och inte heller kapitaltjänstkostnaderna. För lokalhyra ut- går som nämnts särskilda bidrag.

Fr. o. m. 1970 har reglerna för beräkning av driftbidragen liksom dessas storlek ändrats. Bl. a. har reglerna anpassats till de då nyligen antagna bestämmelserna om löne- och an- ställningsvillkor för anställda vid kommunala skyddade verkstäder. De ändrade reglerna för statsbidrag återfinns i kungörelsen 1970: 71 och SFS 19702116 och innebär att huvudman erhåller 5 000 kronor per år för varje fullt antal av 1 200 arbetstimmar, som fullgjorts av arbetstagare med avtalsenlig lön och som har en arbetsförmåga som uppgår till minst en tredjedel av den normala. För anställda vars arbetsförmåga inte anses uppgå till en tredjedel av den normala utgår bidrag med 3 000 kronor för varje fullt antal av

Sedan nämnda kungörelse utfärdades har reviderade bestämmelser för löne- och an— ställningsvillkor antagits. Reglerna har änd- rats så att graden av arbetsförmåga inte påverkar möjligheterna att omfattas av avta- let. I stället har en samordning skett med den allmänna försäkringens pensionsregler. Undantagna är dock fortfarande arbetstagare som är intagna på vårdinrättning.

12.3.3. Allmänna villkor

För att komma i åtnjutande av de statliga bidragen måste verksamheten uppfylla vissa allmänna villkor. Sålunda fordras att, i de fall ny- eller ombyggnad kommer ifråga för anordnande av skyddad verkstad, byggnads- arbetet utförs i huvudsaklig överensstämmel- se med de ritningar som arbetsmarknadssty- relsen godkänt och att arbetet bedrivs under kontroll av byggnadssakkunnig person, som styrelsen godkänt för uppdraget efter förslag av huvudmannen. Vidare skall verkstadsloka- lerna godkännas av yrkesinspektionen samt brand- och hälsovårdsmyndigheterna och i övrigt vara lämpliga för verksamheten. Loka- lerna skall vara brandförsäkrade till betryg- gande värde. Härutöver gäller att platserna vid de skyddade verkstäderna skall dispone- ras av den offentliga arbetsförmedlingen. Läkartillsynen vid verkstaden skall ordnas på sätt som arbetsmarknadsstyrelsen godkän— ner. Slutligen stadgas att verksamheten skall ledas av föreståndare och arbetsledare som arbetsmarknadsstyrelsen förklarat kompe- tenta för arbetsuppgifterna.

I övrigt gäller att arbetsmarknadsstyrelsen genom råd och anvisningar skall verka för att den skyddade sysselsättningen anordnas och bedrivs på ett ändamålsenligt sätt samt utöva tillsyn över den verksamhet till vilken bidrag utgår.

Statsbidrag till verkstäder inom arbetsvården

1950 Första statsbidragen. 50 % av lönekost- nader för arbetsledning. Bidrag till desinfektionsanordningar.

1958 Högst 40 % av lönekostnader för ar- betsledning. I särskilda fall 45 %.

1960 Anordningsbidrag 325 kr/kvm. 15 kvm/plats. Hyresbidrag 50 % av hyreskostnad, högst 15 kr/kvm. 15 kvm/plats. 1961 Vid utrymmeskrävande tillverkning: 30 kvm/plats. 1962 Bidrag till maskiner och likvärdig ut— rustning. Hälften av kostnaderna, sär- skilda skäl 2/3. 1963 Nya regler för driftbidrag, 50% av underskott, dock högst 2 000 kr/år. 1964 Anordningsbidraget höjs från 325 till 390 kr/kvm. 1965 Hyresbidraget höjs från 15 till 18 kr/kvm med bibehållen max.yta. 1966 Förhöjt anordningsbidrag, 500 kr, får utgå till huvudmän inom stödområdet. 1970 Driftbidraget ändras, 5 000 kr/l 200 arbetstimmar och år. 3 000 kr om arbetsförmågan är under 1/3 av nor- malprestationen. Den statsbidragsgrundande ytan per plats höjs från 15 till 25 kvm och vid utrymmeskrävande verksamhet från 30 till 40 kvm/plats. Tillkommer möjligheten att få stats- bidrag till förhyrda oinredda lokaler med hälften av den kostnad som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner, dock högst 125 kr/kvm, i stödområdet 175 kr.

I anordningsbidraget får som bidrags- gill yta även räknas s. k. våtutrymmen samt värme- och panncentraler.

12.4. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag

I detta avsnitt skall redogöras något för förslag som rör anordnande och drift av skyddade verkstäder som arbetsmarknadssty- relsen framfört under senare år och som hittills inte vunnit statsmakternas gillande.

Vad först gäller bidragen som rör anord- nande av verkstad har arbetsmarknadsstyrel- sen med hänvisning till ökade byggnadskost- nader alltsedan petita för budgetåret 1967/68 begärt att normalbidraget om 390

kr/kvm nettogolvyta skall räknas upp. För budgetåret 1972/73 föreslår arbetsmarknads- styrelsen en höjning till 525 kronor. Det särskilda bidraget som kan utgå inom stöd- området och som alltsedan dess tillkomst budgetåret 1966/67 uppgått till 500 kr/kvm, har för budgetåret 1972/73 föreslagits bli höjt till 675 kronor. Underlag för uppräk- ningen av bidragen har varit utvecklingen av byggnadskostnadsindex, som mellan 1965 och 1970 steg med ca 35 enheter.

För att möta kraven på rationellare produktion vid verkstäderna innebärande i en dellfall ändrad produktionsinriktning, och för att ge arbetsplatserna bästa utformning med hänsyn till bl. a. ergonomiska faktorer, har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit att huvudmannen skall erhålla statligt bidrag med hälften av de godkända kostnaderna för erforderliga ändrings- och ombyggnadsarbe- ten. Detta förslag har arbetsmarknadsstyrel— sen framfört i petita alltsedan 1969.

För ändring av befintliga eller anskaffning av nya maskiner som är nödvändiga för ändrad produktionsinriktning, framtvingad av t. ex. strukturomvandling inom verksam- hetsområdet eller ändrade avsättningsförhål— landen, anser arbetsmarknadsstyrelsen att bidrag bör utgå efter samma regler som gäller för maskinanskaffningen i samband med starten av skyddad verkstad.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare i peti- ta avseende budgetåren 1970/71 och 1971/72 föreslagit att viss prioritet skall ges för handikappade som är i behov av bostad på ort som kan erbjuda anställning vid skyddad verkstad. Förslaget har samordnats med arbetsmarknadsstyrelsens krav på en ökad tillgång på bostäder för tillflyttande arbetskraft i allmänhet. Arbetsmarknadssty- relsens hemställan citeras: ”Styrelsen vidhål- ler därför sitt förslag från föregående petita att orter med stora arbetskraftsbehov tillde— las särskilda eller ökade ramar för det av arbetsmarknadsskäl speciellt betingade bo- stadsbehovet. Styrelsen förordar att 10 % av det årliga bostadsbyggandet fördelas med särskild hänsyn till den flyttande arbetskraf- tens bostadsbehov och lokaliseras till orter

som anges av arbetsmarknadsstyrelsen”' (petita för 1971/72). Någon närmare be- skrivning över formerna för bostadsanskaff— ningen för anställda vid skyddade verkstä- der ges som synes inte. Av annan plats i anslagsframställningen framgår att handikap- pade med anställning vid skyddad verkstad beaktas genom detta förslag. 1 petita för budgetåret 1972/73 har detta förslag inte tagits med.

Beträffande bidrag till driften av skydda- de verkstäder erinras om att nya bestämmel- ser trädde i kraft 1.1.1970. I senaste petita, avseende budgetåret 1972/73, föreslår styrel- sen att statsbidraget skall bli enhetligt och oberoende av arbetsförmågan. Bidraget före- slås bli fastställt till 5 000 kronor för varje fullt antal av 1 200 arbetstimmar under förutsättning att arbetstagaren erhåller lön enligt gällande avtal. Förslaget innebär såle- des en höjning med 2 000 kronor för handikappade vars arbetsförmåga understiger 1/3 av den normala.

Handikappad som får anställning vid skyddad verkstad utanför hemorten saknar f. n. möjligheter att erhålla flyttningsbidrag. I petita för budgetåret 1972/73 föreslås att bestämmelserna om flyttningsbidrag ändras till att gälla även handikappade som får anställning vid skyddad verkstad.

Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen i de senaste årens petita föreslagit att bidraget till lokalhyra eller motsvarande omkostnader skall räknas upp. Bidraget har sedan 1965 utgått med 18 kronor per kvm och år. Dessförinnan uppgick bidraget till 15 kronor per kvm och år, som gällt alltsedan bidragsformens tillkomst 1960. [ petita för budgetåret 1972/73 föreslås bidrag utgå med hälften av hyreskostnaden, dock högst 40 kronor per kvm för fastighet som uppförts efter 1964 samt högst 25 kronor per kvm för övriga fastigheter.

1 2.5 Bidrag verkstäder

till anställda vid skyddade

Arbetstagare som börjar vid skyddad verk- stad — utan föregående utbildning eller på

annat sätt förvärvad arbetsskicklighet på det område anställningen avser — behöver som regel en tids utbildning för att klara arbets- uppgifterna. Under tid för sådan introduk- tionsutbildning utgår utbildningsbidrag till den anställde efter samma regler som gäller för utbildningi allmänhet enligt Arbetsmark- nadskungörelsen (19661368 med senare änd— ringar). Ersättningen under introduktionsut- bildningen, som kan pågå från några veckor upp till 3 månader och i undantagsfall längre, bekostas således helt av statsmedel.

Från och med den 1 juli 1970 kan handikappad som börjar anställning vid skyddad verkstad erhålla bidrag i form av respenning till dagliga resor. Förutsättningen är att anställningen erhålles på sådan ort utom hemorten att han kan resa mellan dessa orter varje dag och att resekostnaden ej är obetydlig. Bidraget kan utgå under högst sex månader.

Enligt arbetsmarknadskungörelsen kan handikappad som är beroende av personbil eller motordriven invalidvagn för att få sin utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning erhålla bi- drag och lån till dylikt fordon. Maximibelop- pet uppgår till 15 000 kronor, som fastställ- des den 1 juli 1970 (dessförinnan 12000 kronor). Bidraget är inkomstprövat och kan utgå helt eller delvis som bidrag eller län. I de fall lån utgår är detta räntefritt.

Om det för att möjliggöra anställning av handikappad eller, om särskilda skäl förelig- ger, för anställd som blivit handikappad, är nödvändigt att särskilda anordningar vidtas på arbetsplatsen (även skyddad verkstad), kan bidrag utgå till arbetsgivaren med belopp som motsvarar hela kostnaden, om anord- ningen saknar värde för annan arbetstagare än den handikappade, och med lägst halva och högst hela kostnaden i annat fall, dock högst 15 000 kr (fr.o.m. den 1 juli 1972 20 000 kr). Visserligen är detta en bidrags- form som vad gäller ekonomin enbart kom- mer arbetsgivaren tillgodo. Den har likväl ansetts böra redovisas under detta avsnitt då bidraget är direkt kopplat till den anställde.

I de fall den enskilde arbetstagaren på

grund av sitt handikapp behöver arbetsred- skap eller verktyg för att kunna utföra arbetet, och dessa normalt inte tillhandahål— les av arbetsgivaren, kan bidrag utgå till kostnaden härför till ett belopp av högst 15 000 kr.

12.6 Kostnader och statsbidrag vid anord- nande av skyddade verkstäder

Utredningen har i samarbete med arbets- marknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå tagit fram uppgifter om kostnader i samband med änordnande av skyddad verkstad genom nybyggnad. De erhållna uppgifterna avser att belysa statsbidragets andel av de huvudsak- liga anordningskostnaderna med fördelning på byggnader och produktionsutrustning. Ett urval har gjorts bland verkstäder som arbetsmarknadsstyrelsen godkänt för statsbi- drag under åren 1960—70. De kriterier som gällde vid urvalet var följande:

1. Urvalets storlek skulle stå i proportion till antalet verkstäder som godkänts för statsbidrag resp. år

2. God spridning geografiskt

3. Verkstäder med varierande platsantal

4. Verkstäder med olikartad produk- tionsinriktning

5. Verkstaden betraktades som från stats- bidragssynpunkt i huvudsak färdigutrustad

Urvalet gick i korthet till så att verkstäder som passade in på de generella förutsättning- arna valdes ut från en förteckning över utanordnade statsbidrag. Förteckningen om- fattade samtliga skyddade verkstäder, som arbetsmarknadsstyrelsen godkänt för stats- bidrag under den studerade perioden. Urva- let har kommit att avspegla fördelningen av samtliga verkstäder med avseende på bl.a. storlek och geografisk spridning i och med att de var förtecknade i en ordning, som var oberoende av de generella förutsättningarna. Metoden kan inte betecknas som strikt vetenskaplig, men den torde likväl vara acceptabel då uppgifterna endast avser att ge en ungefärlig bild av kostnadsutvecklingen med fördelning på huvudman och stat.

Av tabell 12.1 framgår vilka verkstäder som studerats, vilket år som arbetsmarknads- styrelsen godkänt verkstaden för statsbidrag, platsantal, anordningskostnad för dels loka- ler, dels maskiner, statsbidragets storlek efter motsvarande fördelning samt statsbidragets relativa andel av de totala anordningskostna- derna. Det bör observeras att i anordnings- kostnaderna i regel inte inräknats eventuell kostnad eller värde för tomt och inte heller anslutningsavgifter för el och vatten. Därtill kommer att vissa inventarier och utrustnings- detaljer inte är statsbidragsberättigade. Kost- naderna för sådan utrustning har därför inte medtagits. Statsbidragets verkliga andel av kostnaderna var därmed något lägre än vad som anges i tabellen. Vissa' verkstäder har senare byggts till eller om varvid platsantalet förändrats. Eventuella sådana förändringar har bortsetts från i detta sammanhang.

Anordningskostnaden för lokaler och pro— duktionsutrustning har under den studerade lO-årsperioden ökat kraftigt. Genom- snittskostnaden mätt per plats för verkstäder som uppfördes 1960—65 uppgick till ca 22 000 kr. För motsvarande antal verkstäder som uppfördes 1969—70 hade platskostna- den stigit till ca 50 000 kr. Att ökningen varit så stark torde delvis höra samman med prisökningar, men i huvudsak förklaras av att verkstadslokalerna under senare år blivit större räknat per plats och att de produk- tions- och kvalitetsmässiga kraven på maski- ner och övrig utrustning höjts successivt. Vidare torde breddningen av produktions- inriktningen i en del fall ökat etablerings- kostnaderna.

Under den studerade perioden har regler- na för anordningsbidrag undergått små för- ändringar såväl till konstruktionen som ma- teriellt. Utrustningsbidrag tillkom inte förrän 1962 men de årtal som angetts i samman- ställningen avser tidpunkten för arbetsmark- nadsstyrelsens principbeslut om statsbidrag. Verkstäderna har utan undantag färdigställts sedan statsbidrag till utrustningen tillkommit och har därför erhållit sådant. Eftersom de genomsnittliga anordningskostnaderna höjts undan för undan har statsbidragets relativa

andel av kostnaderna sjunkit. Detta gäller då bidraget till byggnader. Maskinbidraget har p. g. å. sin konstruktion — hälften eller 2/3 av utrustningskostnaden — behållit sitt reella värde. Eftersom byggnadskostnaderna i regel svarar för den större delen av de totala anordningskostnaderna har statens andel sjunkit ganska kraftigt, vilket kan illustreras på följande sätt.

Statsbidragets relativa andel av kostnaderna för lokaler och maskiner för verkstäder uppförda 1960—65 resp. 1969—70

Lokaler + maskiner

År Lokaler Maskiner

1960—65 1969—70

46,7 34,3

65,0 66,7

54,1 42,1

Beräkningarna är gjorda från samma urval som presenterats tidigare i detta avsnitt. Medan statsbidraget till produktionsutrust- ningen i stort sett varit oförändrat har bidraget till byggnader sjunkit med omkring 12 %. Av de totala anordningskostnaderna utgjorde statsbidraget ca 54% i början av 1960-talet men har under slutet av decenniet sjunkit till 42 %.

Från följande sammanställning (tabell 12.1) noteras att statsbidragets andel av lokalkostnadernas varierade mycket kraf- tigt, eller från drygt 20 % till nästan 60 % med ett genomsnitt på ca 33 %. Bland verkstäder som uppfördes i början av 60-ta- let synes bidraget relativt ofta ha täckt hälften av dessa kostnader. Lika hög kost- nadstäckning genom statsbidrag torde inte förekommit senare, möjligen inågot enstaka fall. Bland verkstäderna som särskilt stude- rats uppgick bidraget i ett fall till 46 %. För fyra av de sju verkstäderna stannade bidraget på 20—30 % med ett genomsnitt på 34 %.

Som tidigare nämnts tillkom i mitten på 1960-talet möjligheten för huvudmän inom stödområdet att erhålla förhöjt anord- ningsbidrag. Av sammanställningen (tabell 12.1) framgår att detta högre bidrag haft en viss betydelse i kostnadsfördelningen mellan stat och huvudman. För verkstäder som

Tabell 12.1 Kostnader och statsbidrag vid anordnande av ett urval verkstäder för skyddat arbete

Verkstadsort Av AMS god- Antal Anordningskostnad Statsbidrag Statsbidragets relativa känd för plat- andel av kostnaderna

statsbid'r. år ser för

Lokaler Maskiner Lokaler Maskiner ' Lokaler Maskiner Lokaler + maskiner

66,7 55,7 66,7 50,9 67,3 52,8 58,9 50,0 59,3 50,0 42,4 48,0 56,7 32,2

qmevo N !?

Tomby 274480 328500 117000 219000 Sandviken 383 754 328 395 143 325 218 930 Nynäshamn 204 957 74 302 97 500 50 000 Varberg 395 000 355 413 195 000 246 872 Kaux 374400 231061 187200 115530 Fannund 434176 119250 248820 79500 Skaungaryd 364 954 218 903 146 250 145 928 Skanke 873407 209190 319250 139400 Fakopug 554353 252963 260910 126464 Lyckselel 1 313 891 909 712 655 250 606 465 lhdmhed 1763064 410967 427050 273975 anna_ 550321 127452 225420 84965 458 Malmo 4 466 035 1 130 279 1 638 000 565 140 39,4 anun1_ 4050586 1007414 1297500 671600 389 Jonkopug 4983315 1326116 1111500 836015 309 khe' 1418263 496782 600000 331180 486 Stenungsund 1 689 328 473 650 390 780 315 765 32,7 Åseda] 1420 000 566 061 391 950 378 020 38,8 Boden , 1517846 302018 660000 201345 473 Ramml 11n1m 4U6m n4no zwou &; snuuman 1313822 288005 450000 192000 404 sane 1 23000002 736555 525000 491035 33; Östersund 3 344 943 1 243 911 1 425 000 829 160 49,1

35113 065 11552 517 12 027 055 7 395 364 41,6

. . .nu—99 hhmoh mvvmmvm

QN

owhävåo # #

v—dURCiOlN M

1. Verkstad inom stödområdet (anordnad efter 1.7.1966) 2 Beräknad anordningskostnad

uppfördes mellan 1966 och 1970 var det sålunda fem av sju verkstäder som fick ett statsbidrag som svarade för mellan 40 och 50 % av kostnaderna. Utanför stödområdet uppgick bidraget till motsvarande andel vid endast två av nio uppförda verkstäder.

Statsbidraget täcker sålunda genomsnitt- ligt en något större andel av kostnaderna vid anordnande av verkstäder i stödområdet. Utöver denna skillnad har påvisats bidragets olika andel av byggnadskostnaderna vid jämförelse mellan enskilda verkstäder. Det kan därför vara naturligt att ställa frågan varför statsbidraget totalt sett har så olika betydelse för huvudmännen. Avgörande där- vidlag torde säkerligen ha varit art av produktionsinriktning samt huvudmännens olika bedömning av behoven av lokalyta per anställd, vilket givetvis i hög grad påverkar kostnaderna och därmed statsbidragets bety- delse. Som exempel kan pekas på verkstaden i Falun. Den har en bruttogolvyta på 4 209 kvm, men statsbidrag har beräknats på en- dast 2871 kvm (nettogolvytan=statsbi- dragsberättigad yta). 1 338 kvm eller 31 % av verkstaden har således inte varit statsbi- dragsgrundande. Genom att verkstaden har relativt stora ytor för personalrum, värme- central etc., som inte bildade underlag vid beräkning av statsbidrag när denna verkstad uppfördes, utgjorde bidragets andel av an- läggningskostnaderna endast 32 %. Verksta- den i Revsund däremot hade endast 10—12 % av bruttogolvytan undantagen från statsbidrag. I detta fall utgjorde också stats- bidragets andel av kostnaderna hela 46 % (se även tabell 12.1).

Det kan kanske synas som om statsbi- dragets betydelse helt år avhängigt hur stor yta som betecknats som nettogolvyta och därmed är statsbidragsberättigad. Ett sam- band "finns givetvis, men av kanske minst lika stor betydelse synes byggnads- kostnaderna vara. Följande exempel kan belysa detta.

Den aktuella verkstaden i Falun uppför- des 1969 till en kostnad av 4 milj. kr. 28 % av bruttogolvytan var undantagen stats- bidrag. Statsbidragets andel av byggnadskost-

naderna utgjorde 32 %. Verkstaden i Kinna uppfördes 1968 till en kostnad av 550 000 kr. Trots att den icke statsbidragsberättigade ytan uppgick till 24 %, dvs. en obetydligt mindre del än för Faluverkstaden, utgjorde statsbidraget där 41 % av huvudmannens lokalkostnader. Förklaringen till bidragets olika betydelse torde endast kunna sökas i byggnadskostnadernas storlek. För verksta- den i Falun uppgick byggnadskostnaderna till 41 332 kr per plats medan den för Kinnaverkstaden stannade vid 18 344 kr per plats.

Man frågar sig helt naturligt om dessa skillnader i byggnadskostnaderna betingas av motsvarande olikheter i behoven av lokaler p. g. a. olika produktionsmässiga förutsätt- ningar. Andra faktorer — förutom de lokala byggnadstekniska som t. ex. markförhållan- den — är givetvis huvudmännens olika syn på kvalitet. Att bedöma skäligheten i byggna- dernas utformning och kvalitet och därmed få vissa förklaringar till statsbidragets olika betydelse har dock inte ansetts möjligt att göra.

I sammanställningen som gjorts över anordningskostnaderna har även angetts kostnader och statsbidrag för maskiner och övrig utrustning. Då flera av de studerade verkstäderna ännu inte betraktas som färdig- utrustade i statsbidragshänseende och kost- nader och statsbidrag per plats därmed förändras, har det inte ansetts meningsfullt att göra någon mera ingående penetrering av utrustningskostnaderna. Vissa data utöver vad som framgår av tabell 12.1 har emeller- tid inhämtats om kostnaderna och statsbi- dragens andel av dessa, vilka redovisas under avsnittet Maskiner och övrig utrustning, 12.8.2.4.

12.7. Kostnader och statsbidrag för driften av skyddade verkstäder

Som underlag för beräkning av'statsbidrag och för att i övrigt kunna följa verksamhetens ekonomi sammanställer arbetsmarknadssty- relsen årligen eller i övrigt vid behov vissa data över kostnadsutvecklingen vid skyddade

verkstäder. Materialet belyser situationen vid de enskilda verkstäderna. Eftersom det un- derlagsmaterial som arbetsmarknadsstyrelsen tar fram av utredningen behandlats bl. a. i betänkandets kapitel 6 begränsas redovis- ningen i detta sammanhang till koncentrera- de data om utvecklingen av vissa driftkostna- der.

12.7.1. Platskostnad

Verkstädernas driftunderskott beräknas bl. a. som kostnad per plats och per arbetad timme. Till grund för uppgifterna ligger huvudmännens material vid rekvisition av statsbidrag. Platskostnaderna för åren 1959—1970 redovisas i tabell 12.2. Nystarta— de verkstäder under resp. år ingår inte i redovisningen och inte heller verkstäder eller särskilda avdelningar för psykiskt utveck- lingsstörda. Kapitalkostnader och hyreskost- nader inräknas ej i kostnaderna i detta sammanhang. Eventuella bidrag från lands— ting eller primärkommun (ej huvudman) samt statsbidrag har bortsetts från. Uppgif- terna för 1959 avser endast fristående skyd- dade verkstäder. Skyddade platser vid arbets— träningsinstitut, eller träningsverkstäder som de i regel kallades, ingår således inte. Beräk- ningen av platskostnaden har gjorts utifrån det platsantal som arbetsmarknadsstyrelsen godkänt (inte beläggningen). Däremot är timkostnaderna beräknade med ledning av antalet arbetade timmar vid verkstaden.

Av tabellen framgår entydigt hur kostna-

derna ökat år från år. Efter 1964 har medelkostnaden per plats ökat med i stort sett 1000 kronor per år och har därmed under perioden nästan fördubblats. 1970 uppgick den till drygt 1 1 000 kronor. Högsta platskostnaden uppgick till 22 400 kronor. Spridningen i kostnad'shänseende mellan de enskilda— verkstäderna var betydande. Ett antal verkstäder kunde sålunda drivas utan att underskott uppstod. 1970 uppgick dessa till 11 st. Här bör dock beaktas att t. ex. kapitaltjänstkostnader inte är inräknade. Den lägsta platskostnaden har reducerats från 600 kr under början av 1960-talet till ingen kostnad alls under andra hälften av samma årtionde.

12.7.2. Bidrag till täckande av kostnaderna1

Utredningen har i samarbete med arbets— marknadsstyrelsen tagit fram material som belyser huvudmannens täckningsdel och de statliga bidragens andel av intäkterna jämte eventuella bidrag från landsting eller primär- kommun. Det bör observeras att intäkter i form av bidrag kan erhållas av såväl landsting som primärkommuner. Exempelvis förekom- mer det att landsting som är huvudman för verksamheten erhåller bidrag från primär- kommunerna i förhållande till utnyttjat

1 1 underlaget för dessa beräkningar har medta- gits huvudmannens hyres- och kapitaltjänstkostna- der. Som intäkt har statsbidrag till hyra inräknatsi förekommande fall. Kapitaltjänstkostnader utgörsi huvudsak av huvudmannens årliga avskrivning etc. efter avdrag av statsbidrag till lokaler eller maskiner.

Tabell 12.2 Kostnad per plats och år vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1959 samt 1963—1970

År Medel- Platskostnad Kostnad per timme

timlön Lägsta kostnad

Högsta kostnad

Medel- kostnad

Lägsta kostnad

Medel- kostnad

Högsta kostnad

1959 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

N U) 363 6 487 489 9 324 637 9 996 18 11 886 0 15 622 0 14 277 21 19 631 0 18 140 0 22 459

2 376 4 325 4 783 5 554 6 765 7 399 8 239 9 177 11 144

—:52 —:43 —:56 —:05 ——:00 —:00 —:01 ——:00 — :00

5:83 7:73 8:77 10:63 11:70 14:97 14:61 17:47 19:25

2:03

QÖÄQh&w| QOmONXDNON

Tabell 12.3 De olika bidragens andel samt huvudmannens täckningsdel av totala omsättningen vid reguljä- ra verkstäder för skyddat arbete 1966—1970

Är Bidrag Huvudmannens Summa bidrag och täckningsdel täckningsdel av den

Kommun- bidrag Drift bidrag

Lands- tings- bidrag

Statliga totala omsättningen

1,1 11,3 1, 10,3 1, 9,2 1, 12,4 1, 14,5

platsantal eller att eventuellt underskott täcks till en viss andel. Omvänt förekommer det att landstingsbidrag utgår i fall där primärkommunerna svarar för huvudmanna- skapet. I vissa fall kan såväl landstings- som kommunalt bidrag erhållas. Förklaringen härtill är då i regel att angränsande kommun eller landsting hyrt in sig eller på annat sätt disponerar ett antal platser vid en skyddad verkstad. De relativa andelarna av bidragens och huvudmannens täckningsdel i förhållan- de till den totala omsättningen (100 %) för åren 1966—1970 och avseende hela landet framgår av tabell 12:3.

Som synes har relativt små förändringar inträffat under den studerade perioden. Vad man i övrigt noterar är att de samhälleliga subventionerna minskat från 47,8 % till 45,9% innebärande att intäkterna genom försåld produktion fått ökad relativ betydel- se. Samtidigt har skett en inbördes föränd- ring på så sätt, att de statliga driftbidragens andel ökat med 3 procentenheter medan huvudmannens täckningsdel under samma tid sjunkit med 5 procentenheter. Lägger man samman de primär- och sekundärkom- munala bidragen med huvudmannens täck- ningsdel blir reduceringen 4,8% under de fem åren. Vad som kan förefalla förvånande är att landstingsbidragens andel ökat något då vi under samma period haft en övergång från primärkommunalt till landstingskom- munalt huvudmannaskap. Förklaringen tor- de vara den att landstingen ökat sina bidrag kraftigt i de län där kommunerna alltjämt står som huvudmän.

Sammanställningen visar att de olika bi-

dragens och huvudmannens egna bidrag (täckningsdel) utgjorde något mindre än hälften av den totala omsättningen. Dessa bidrag — som bokföringsmässigt redovisas som intäkter — utgjorde 1966 en något större och 1970 en något mindre andel jämfört med den i vanliga affärssammanhang största intäktsposten, nämligen försäljnings- intäkterna. De förhållandevis stora länsvisa skillnaderna i intäktemas andel har tidigare behandlats i kapitel 6.

Statsbidragets andel av underskottet för verksamheten belyses i tabell 12.4. Kostna- derna för att driva verkstäderna har som synes tredubblats samtidigt som antalet plat- ser fördubblats. Även relativt sett har sålun- da kostnadsökningen varit kraftig, vilket mer detaljerat belysts i det föregående. Samman— ställningen visar att de ändrade reglerna för statligt driftbidrag 1970 med verkan fr. o. m. 1.7.1969 medfört en viss reducering av huvudmännens relativa andel av kostnaderna jämfört med de närmast föregående åren. Tydligast framgår detta vid en jämförelse mellan åren 1968 och 1970 under vilken tid huvudmännens andel sjönk från nästan 79 % till något mer än 65 %. De faktiska kostna- derna för huvudmännen däremot har ökat kraftigt även under 1969 och 1970 eller med inte mindre än 25 milj. kr. De statliga driftbidragen ökade under motsvarande pe- riod från 14,6 till 42,4 milj. kr.

Tabell 12.4 Statens och huvudmannens andel av underskottet vid reguljära verkstäder för skyddat arbete 1966—1970

Underskott före avdrag för stat- ligt driftbidrag

Huvudmannens täckningsdel

Antal platser

Statligt driftbidrag

40 970 016 100,0 51 373 456

100,0

88 570 978 100,0 122 202 305

100,0 65,3

30 360 547 74,1 38 941 438 75,8 54 068 846 78,7 62 103 515 70,1 79 802 044

10 609 469 25,9 12 432 018

24,2 14 651 421 21,3 26 467-463 29 9 42'400 261 34,7

5 739 6 745 8 261 9 201 10 669

Anm. De statliga hyresbidragen har ej beaktats.

12.8. Överväganden och förslag 12.8.1 Allmänt

Gällande bestämmelser är ifråga om anord- ningsbidrag desamma för såväl skyddade verkstäder som för avdelning för arbetspröv- ning och arbetsträning. De studier som utredningen företagit över statsbidragets be- tydelse för huvudmännen och de förslag som lämnas tar endast sikte på skyddade verkstä- der. Huruvida det är lämpligt även framdeles med en samordning av bestämmelserna för de olika arbetsvårdsformerna har inte utred- ningen tagit ställning till. Allmänt sett torde man dock kunna göra det antagandet, att statsbidragets andel av kostnaderna för ar- betsprövning och arbetsträning i allt väsent- ligt följt samma utveckling som gällt verkstä- derna. Vid en eventuell ändring av bestäm- melserna torde det vara enkelt att — om så anses motiverat — åtskilja reglerna om bidrag till de aktuella arbetsvårdsformerna, an- tingen inom en och samma författning eller genom att ha två olika.

Allmänt sett bör enligt utredningen vid prövning av ansökan om bidrag till den skyddade verksamheten gälla den utgångs- punkten för tillsynsorganet, dvs. arbetsmark- nadsstyrelsen, att huvudmannen låter upp- föra produktionslokaler, som beträffande utformning och storlek svarar mot allmänna krav på god planering och uppläggning av produktionen. Huvudmännens alltmer vid-

gade erfarenheter av och tillgång till fackmän inom skilda tillverkningsområden bör vara en garanti för att arbetsvårdsföretagen utformas med hänsynstagande till vad som bedöms som mest ändamålsenligt sett från såväl produktions— som personalsynpunkt. Detta synsätt utesluter självfallet inte nödvändig- heten av att arbetsmarknadsstyrelsen grans- kar de handlingar och ritningar som läggs till grund för ansökan om statsbidrag. Tillsyns- organets erforderliga prövning förutsätts dock kunna bli något mindre detaljerad än för närvarande. [ stället bör arbetsmarknads- styrelsen ägna en ökad uppmärksamhet åt behovet av väl avpassade enskilda arbets- platser så att skilda former av arbetshinderi möjligaste män kan kompenseras genom såväl generellt som individuth verkande lösningar på arbetsplatsen. Därmed är också sagt att arbetsmarknadsverkets medverkani dessa frågor förutsätts kunna erhållas inte bara i samband med att ett företag planeras och uppförs utan också fortlöpande, efter- som förutsättningama beträffande personal och produktion förändras.

12.8.2. Anordningsbidrag

12.821 Produktionslokaler

Statsbidraget till byggnader och produk- tionsutrustning har enligt den studie utred- ningen företagit över verkstäder som uppför-

des 1969—70 visat sig täcka ca 40 %. Statsbidragets andel av etableringskostnader— na, tomt och anslutningsavgifter oräknade, har därmed sjunkit 10—12% under 1960- talet. Denna utveckling har gett utredningen anledning att överväga en uppräkning av bidraget.

Vad gäller bidrag till nybyggda lokaler, torde det vara uppenbart att en relativt kraftig uppräkning av bidraget är motiverad. En anledning härtill är att statsbidragets storlek har betydelse för utbyggnads— takten. Vidare har det uppenbarligen varit statsmakternas avsikt att genom generösare statsbidrag svara för en större del av kostna- derna, än vad som för närvarande är fallet. Avgörande för bidragets storlek enligt nuva- rande regler är dels geografiskt läge (stöd- område — övriga landet), dels lokalernas storlek (ytan), dels en regel om högsta yta per plats, som i vissa fall kan vara större om produktionen betecknas som skrymmande.

Den nuvarande statsbidragskonstruktio- nen som bygger på principen att bidrag utgår i förhållande till en viss största yta och med ett högstbestämt belopp per kvm medför vissa konsekvenser, som gör att bidragets relativa betydelse kan variera mycket kraf— tigt. I ett dylikt system tas sålunda inte hänsyn till de skiftande behoven av produk— tionslokaler mätt efter volym. Praktiskt kan detta exemplifieras på följande sätt. För verkstäder som erfordrar lyftanordningar uppkommer i regel behov av en väsentligt högre takhöjd än för verkstäder som har produktionen inriktad på exempelvis söm— nad, lättare maskinbearbetning eller på mon- tering av lättare produkter. En annan kon- sekvens hör samman med kostnaderna för uppförandet av en lokal. Den tillverkning som avses komma till stånd förutsätter ofta skiftande lösningar av byggnadsteknisk na- tur, t. ex. olika bärighet i golvkonstruktion, vilket tillsammans med olika markförhållan- den och behov av fasadbeklädnad gör att produktionskostnaderna för en verkstads- lokal kan variera kraftigt. Detta har bl.a. kunnat påvisas i ett tidigare avsnitt om kostnader och statsbidrag vid anordnande av

skyddad verkstad. Huvudmän som av olika anledningar tvingas bygga lokaler som kräver högre anordningskostnader får sålunda en mindre del av kostnaderna täckta genom statsbidrag.

Sedan utredningen funnit dessa icke önsk- värda konsekvenser av bidragskonstmk- tionen har |orts en genomgång av andra tänkbara bidragssystem. Utredningen har därvid särskilt övervägt möjligheten att rela- tera ett statsbidrag till byggnadskostnaderna. En motsvarande konstruktion av bidraget har sedan länge gällt för anordningsbidraget till produktionsutrustningen, Fördelarna med ett dylikt system är framför allt att statsbidraget behåller sin relativa betydelse oavsett utvecklingen av byggnadskostnader- na. Av tabell 12.1 framgår att det nu- varande statsbidragets andel av byggnads- kostnaderna (exkl. utrustning) sjunkit under 1960-talet från omkring 47 % till 34 %. Man kan även peka på önskemålet att erhålla likartade regler för statsbidragen inom ett och samma verksamhetsområde.

Mot ett system med bidrag till viss del av byggnadskostnaderna kan göras den invänd- ningen, att svårigheter kan uppkomma att avgöra vad som är en skälig produktions- kostnadi det enskilda fallet. I sin bedömning av ett dylikt system för statsbidraget har utredningen noterat att likartade regler gäller för vissa andra arbetsmarknadspolitiska åt- gärder. Som exempel kan nämnas reglerna för statsbidrag till beredskapsarbete. Enligt arbetsmarknadskungörelsen kan statsbidrag utgå till bl. a. kommunalt beredskapsarbete med viss andel av kostnaderna. Bidraget grundas på sådana kostnader som arbets- marknadsstyrelsen godkänner. Styrelsen har sålunda prövat en kostnadsrelaterad bidrags- konstruktion och därvid skaffat sig erfaren- heter av att bedöma skäliga produktionskost- nader. 1 inte så få fall har beredskapsarbete- na gällt just att uppföra industrifastigheter. Utöver vad som redan nämnts kan pekas på det förhållandet, att flertalet huvudmän inom sin egen administration förfogar över byggnadsteknisk expertis, som tillsammans med arbetsmarknadsverkets personal borde

vara en god garanti för att noggranna kost- nadskontroller kan företas. Slutligen kan erinras om den vägledning som erhålls från gängse byggnadskostnadsnormer beräknat ef- ter pris per kvadrat- och kubikmeter.

Utredningen har i valet mellan nuvarande och ett byggnadskostnadsrelaterat bidrags— system ansett fördelarna med det senare så stora, att dessa uppväger de eventuella svårig- heter som kan uppkomma att i det enskilda fallet avgöra skälig produktionskostnad. En- ligt utredningen måste den omständigheten, att arbetsmarknadsstyrelsen sedan lång tid tillbaka tillämpat ett statsbidragssystem som bygger på principen att bidrag utgår i rela- tion till beräknade byggnadskostnader, till— mätas stor betydelse.

Utredningen föreslår att det statliga bidra- get för anordnande av lokaler för skyddat arbete ändras till sin konstruktion sa' att statsbidrag utgår i förhållande till beräk- nad produktionskostnad. Statsbidrag föreslås grundas på av arbetsmarknadsstyrelsen god- kända kostnader. Motsvarande regler föreslås gälla även i de fall huvudmannen istället för nybyggnad förvärvar redan uppförd bygg- nad. ! det senare fallet föreslås även kostna- der för erforderliga reparationer eller,om- byggnader kunna läggas till grund vid beräk- ningen av statsbidrag. Med hänsyn till att utredningen enligt direktiven skall utgå från att kostnadsfördelningen mellan stat och huvudmän i stort sett skall vara oförändrad avstår utredningen från att föreslå en viss bestämd bidragsfaktor. Utredningen önskar emellertid framhålla vissa förhållanden som bör beaktas vid en slutlig fastställelse av det statliga anordningsbidraget. Utredningen har i sina överväganden om framtida huvudman- naskap för företagen inom arbetsvården mycket ingående prövat frågan om ett stat- ligt huvudmannaskap, men inte funnit till- räckliga skäl för att föreslå en sådan lösning. Utredningen har emellertid ansett att staten har ett betydande intresse i verksamheten. Detta motiverar enligt utredningen en hög statsbidragsandel. Andra motiv för ett bety- dande statsbidrag är konsekvenserna av vissa av utredningens övriga förslag, som medför

ökade kostnader för huvudmännen. Härvid kan nämnas förslaget om överförande av de för närvarande statligt drivna kontorsarbets- centralerna till landstingen resp. de lands- tingsfria kommunerna. Den genomsnittliga driftkostnaden per plats vid dessa centraler ligger snarare över än under den vid skydda- de verkstäder. Statsbidragen till enskilda kommunala arkivarbetsplatser utgör för när- varande ca 50 % av godkända lönekostnader och föreslås i en särskilt gjord översyn inom inrikesdepartementet bli höjt till 2/3.l Slut- ligen vill utredninge'n erinra om nödvändig— heten av en viss ytterligare utbyggnad av företag för skyddat arbete framför allt i vissa regioner, vilket förutsätter att bidragen ligger på en hög nivå.

För varje verkstad som arbetsmarknads- styrelsen godkänner för statsbidrag fastställs ett visst platsantal. Detta antal bestäms med utgångspunkt från lokalytan och tillverk- ningens inriktning. Utredningens förslag om ändrade statsbidragsbestämmelser medför att något givet platsantal inte erhålles. Den tidigare driftbidragskonstruktionen förut- satte ett givet platsantal då bidraget utgicki förhållande till antalet godkända platser. Numera är driftbidraget relaterat till antal timmar, varför platsantal inte är erforderligt för denna bidragsberäkning och det behövs inte heller för den ändrade konstruktion som utredningen kommer att föreslå i det följan- de. Av rent praktiska skäl, bl. a. för bedöm— ning av aktuell beläggning och för statistik, anser utredningen emellertid det vara angelä- get att styrelsen även fortsättningsvis fast- ställer ett visst platsantal för varje verkstad eller motsvarande. Platsantalet förutsätts bli fastställt med ledning av lokaliteternas stor- lek och utformning samt aktuell produk- tionsinriktning och avse det antal anställda handikappade som kan sysselsättas vid full produktion.

1 Beredskapsarbete inom kontor och förvalt- ning. Ds In 1971: 15.

l2.8.2.2 Bidrag till inredning av förhyrda lokaler

Inredningsbidrag till förhyrda lokaler kan för närvarande utgå med högst hälften av den anordningskostnad som godkänts av arbets- marknadsstyrelsen. Bidraget är maximerat till 125 kr resp. 175 kr per kvm. Det högre bidraget utgår inom stödområdet. Bidraget är i första hand avsett att täcka viss del av de kostnader som uppkommer vid anordnan- de av verksamhet ioinredda lokaler, ofta 5. k. industrihus. Denna form av statsbidrag till- kom den 1 juli 1971 och har hittills utgåtti endast ett mindre antal fall. Utan tvekan fyller bidragsformen 'ett behov. Att göra någon utvärdering av bidragets betydelse för huvudmännens kostnader har, på grund av det ringa antal ärenden som hittills avgjorts, inte varit möjligt. Utredningen vill dock framhålla betydelsen av att de högstbestäm- da beloppen per kvm omprövas i takt med kostnadsu rvecklingen.

12.823 Förrådslokaler

Vissa verkstäder är till följd av produktions— inriktning och former för försäljning i stort behov av förrådslokaler för råvaror och färdiga produkter. I de fall dessa förråd är varmbonade utgår statsbidrag för anordnan- det. Vissa verkstäder kan trots stort behov av lagerlokaler klara den mesta lagringen i kallförråd, men i sådana fall utgår inget statsbidrag. För att verkstäder som valt en viss produktionsinriktning, för vilken beho- vet av lagerlokaler (kallförråd) är särskilt markant inte skall missgynnas, bör regler tillskapas som tillförsäkrar huvudmännen för sådana verkstäder visst statligt etablerings— stöd. Enligt utredningen bör samma bidrags- faktor tillämpas som kommer att fastställas för produktio nslokaler.

12.824. Maskiner och övrig utrustning

l2.8.2.4.l Första uppsättningen Som nämnts under avsnittet om gällande bestämmelser (12.1.2) utgår statsbidrag för

anskaffande av ”första uppsättningen maski- ner eller likvärdig utrustning” med hälften eller om särskilda skäl föreligger, högst två tredjedelar av anskaffningskostnaden. Vad som anses vara särskilda skäl har redogjorts för i avsnittet om gällande bestämmelser. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens tolkning av bestämmelserna utgår inte statsbidrag till vissa utrustningsdetaljer. Exempel härpå är handverktyg, klädskåp, inventarier till admi- nistrationslokaler, pentry, matsal och even- tuellt övriga personalrum.

Utredningen har efter medverkan från arbetsmarknadsstyrelsen erhållit vissa data om utrustningskostnader och utrustningsbi- drag. Den statsbidragsgrundande utrustnings- kostnaden per plats varierar mellan ca 6 200 kr och 15 000 kr. Till detta bör emellertid anmärkas att några verkstäder i det använda materialet inte betecknats som färdigutrusta- de. Den bidragsberättigade utrustningskost- naden fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen från fall till fall med utgångspunkt från produktionens inriktning och antal sysselsat- ta.

En genomgång av ett mindre antal verk— städer som färdigställts under 1970—71 visar att kostnaderna per plats för den icke statsbidragsberättigade utrustningen uppgick till något över 1 500 kr. Enligt arbetsmark- nadsstyrelsens beräkningar torde emellertid den genomsnittliga kostnaden ligga något högre eller omkring 2 000 kr.

En genomgång av arbetsmarknadsstyrel— sens beslut om statsbidrag till täckande av kostnader för maskiner m. m. vid nystartade verkstäder (11 st) avseende budgetåret 1970/71 visar att samtliga huvudmän erhållit bidrag enligt reglerna om 2/3 av anskaff— ningskostnaderna. En av de främsta orsaker- na till att bidraget allt oftare kommit att utgå med 2/3 torde ha varit övergången från primär- till sekundärkommunalt huvudman- naskap. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens tillämpningsregler erhåller som nämnts lands- ting alltid bidrag med 2/3 av anskaffnings- kostnaderna.

Inkömingstiden för en verkstad uppgår ofta till ett eller ett par år. Under den tiden

sker en successiv maskin- och inventarieut- rustning. Av en mängd skäl blir det ofta nödvändigt med en relativt lång uppbygg- nadsperiod. P.g.a. att vissa huvudmän i samband med start av en verkstad inte har garantier för att erhålla vissa slag av arbets- objekt sker maskinutrustningen ofta efter hand som en lämplig produktion växer fram. Därför blir den utrustningsplan, som enligt statsbidragsbestämmelsema skall läggas till grund för beslutet om bidrag, ofta preliminär och får revideras flera gånger.

Det förefaller riktigt att även fortsätt- ningsvis överlåta till arbetsmarknadsstyrelsen att bedöma vad som kan anses som skälig utrustningskostnad per plats. Vidare talar enligt utredningen den hittillsvarande till- lämpningen av reglerna om bidragets storlek liksom kostnadsutvecklingen för att statsbi- drag till maskiner och övrig utrustning bör göras enhetligt och utgå med högst två tredjedelar av anskaffningskostnaderna. Ef- tersom kostnaderna för vissa inventarier är relativt höga föreslår utredningen att regler- na ändras så att kostnaderna även för inven— tarier får läggas till grund för statsbidrag. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att avgöra vilka slag av inventarier som skall vara statsbidragsberättigade.

Det är nödvändigt att arbetsvårdsföreta- gens tekniska utrustning motsvarar de krav som ställs på en modern och effektiv pro- duktionsutrustning, vilken på de flesta pro- duktionsområden har blivit alltmer kapital- krävande. Denna utveckling har — i likhet med vad som sker inom det ordinarie nä- ringslivet » aktualiserat frågan om att via leasing klara finansieringen. Detta innebär att ett arbetsvårdsföretag i stället föratt köpa en viss produktionsutrustning förhyr denna av ett företag och erlägger en särskild leasingavgift. Leverantören av den aktuella utrustningen svarar också för service och reparation.

Utredningen har inte kunnat bedöma i vilken utsträckning detta förfarande kan komma att ersätta gängse former för ansakff- ning av maskinutrustningen. Det synes dock angeläget att, när behov föreligger, bidrags-

reglerna snabbt anpassas till att också kunna gälla anskaffning av produktionsutrustning genom leasing.

12.8.2.4.2 Ersättning maskiner

eller utbyte av

En skyddad verkstad kan lika litet som ett företag i näringslivet betecknas som färdigut- rustad en gång för alla i och med att den första uppsättningen maskiner installerats. P.g.a. ändrad produktionsinriktning be— tingad av t.ex. avsättningssvårigheter kan viss del eller undantagsvis en större del av maskinuppsättningen behöva bytas ut. Men inte bara i dessa lägen aktualiseras behovet av ny produktionsutrustning. Maskiner för— slits, nyare effektivare kommer fram ochi en del fall är ombyggnad av en redan installerad maskin motiverad.

Av produktionstekniska och därmed ock- så av ekonomiska 'skäl erhåller verkstäderna i regel en hög utrustningsstandard i starten. Det är alldeles uppenbart att de även framde- les måste hålla en hög standard dels för att kunna behålla redan erhållna tillverkningar, dels för att" kunna åta sig nya objekt. Under senare tid har även intresset ökat för att bättre anpassa denproduktionstekniska ut- rustningen till ergonomiska principer, vilket är en utveckling som hälsas med största tillfredsställelse och som bör stödjas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i petita se- dan flera år tillbaka återkommit till krav på statsbidrag till anskaffning av nya maskiner som är nödvändiga för en ändrad produk- tionsinriktning, som framtvingats av t.ex. strukturomvandling inorn tillverkningsom- rådet eller i övrigt ändrade marknadsförut- sättningar. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör bidrag utgå efter samma regler som gäller för den första uppsättningen maskiner.

Ett statsbidrag till ny eller ändrad pro- duktionsutrustning av de skäl som här be- rörts synes välmotiverat. Utredningen före- slår därför att statsbidrag får utgå för kostna- der till nyanskaffning, utbyte eller ombygg- nad av produktionsu trustningen p. g. a. änd- rad verksamhetsinriktning eller av andra skäl

som arbetsmarknadsstyrelsen finner godtag- bara, t.ex. för att bättre anpassa utru'st- ningen till arbetskraftens förutsättningar.

Nyanskaffning och/eller utbyte av utrust- ning p. g. a. ändrad produktionsinriktning torde framför allt aktualiseras för verkstäder som fått sysselsättningssvårigheter. Här kan givetvis uppstå delade meningar om nödvän- digheten av en produktionsomläggning. För- utsättningen för att statsbidrag skall kunna utgå måste vara att arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker en ändrad produktionsinriktning. Ombyggnad eller ingrepp i övrigt av mera omfattande karaktär beträffande delar av den tekniska utrustningen kan aktualiseras efter en tid p. g. a. ändrade produktionsför- hållanden eller för att bättre anpassa utrust- ningen till arbetskraftens förutsättningar. Några regler om viss minsta tid efter det att en verkstad betecknats som färdigutrustad torde inte erfordras. Bidragets storlek liksom regler i övrigt anser utredningen bör vara desamma som gäller för första uppsättningen maskiner.

Vad gäller frågan om ersättning av försli- ten produktionsutrustning bör statsbidrag inte utgå i dylika fall. Utredningen anser att kostnaderna för försliten utrustning skall bäras av huvudmannen. Kostnaderna för sådan utrustning bör ingå i kalkylerna för driften och medel avsättas på kapitalbudge- ten.

12.8.3. Driftbidrag

Statsbidrag till driften av skyddad verkstad utgår f.n. till dels lokalhyra, dels andra driftkostnader. Utförligare redovisning av aktuella bestämmelser har lämnats i avsnitt 12.3.2.

Vad först gäller statsbidragets allmänna konstruktion med uppdelning i ett hyres- bidrag (omkostnader i de fall verkstaden ägs och anordnats före år 1960) och ett bidrag för övriga driftkostnader torde denna kunna behållas oförändrad.

Fr. o. m. 1.7.1969 gäller särskilda löne- bestämmelser som har ;rvtalskaraktär för anställda vid skyddade verkstäder. Enligt det

tidigare avtalet omfattades inte arbetstagare som hade mindre än 1/3 arbetsförmåga. Därtill gällde ytterligare några undantag.

1 nu gällande avtal har i stället för att undanta vissa arbetstagare från avtalet en samordning skett med socialförsäkringen. Alltjämt gäller dock att den som är intagen på vårdinrättning inte omfattas av avtalet.

Genom nya bestämmelser (SFS 1970: 71 och 1 16) anpassades statsbidraget till driften av verkstäderna i sin konstruktion till de rådande lönebestämmelserna. 5 000 kr utgår per år för varje fullt antal av 1 200 arbets- timmar, som fullgjorts av arbetstagare med avtalsenlig lön och som har en arbetsförmåga som uppgår till minst 1/3 av den normala, och med 3 000 kr per år för varje fullt antal av 1200 arbetstimmar i annat fall. Dessa bidragsregler gäller fortfarande, trots att lönebestämmelserna ändrats. Arbetsmark- nadsstyrelsen har i petita för år 1972/73 begärt att driftbidraget skall göras oberoende av arbetsförmågan, och att bidraget skall utgå med 5 000 kr för varje fullt antal av 1 200 arbetstimmar under förutsättning att de anställda erhåller lön enligt gällande avtal vid kommunala skyddade verkstäder. Arbets- marknadsstyrelsens motiv till förslaget är att huvudmannen har högre totalkostnader för dem' som berörs av samordningsbestämmel- serna till följd av ett större behov av hand- ledning. Förslaget innebär dessutom en viss administrativ förenkling.

Statsbidragets betydelse i dess nya ut; formning kan till viss del utläsas av nedan- stående tablå. Den belyser driftbidragets relativa andel av det totala underskottet åren 1966—1970 vid reguljära verkstäder för skyddat arbete.

1966 25,9 %

1967 24,2 %

1968 21,3 %

1969 29,9 %

1970 34,7 %

Under vart och ett av de tre första åren sjönk statens andel av kostnaderna med 1,5—3 %. I och med att nya bestämmelser för driftbidragen infördes med retroaktiv verkan under andra halvåret 1969 har den

nedåtgående trenden brutits. En jämförelse mellan åren 1968 och 1970 visar tydligt att de ändrade reglerna innebar en förbättring av statsbidraget. Av detta följer att kostnadsför— delningen mellan stat och huvudman har undergått stora förändringar under senare år. 1966 utgjorde statens andel av det framräk- nade driftunderskottet 26 %. 1968 sjönk den till 21 % för att 1970 uppgå till nästan 35 %. Enligt vissa beräkningar kommer andelen för 1971 att sjunka till omkring 30 %. Enligt utredningen kan en sådan ojämnhet i kost- nadsfördelningen verka hämmande på hu— vudmännens insatser på detta rehabiliterings- område. Utredningen har därför funnit an—' ledning att ompröva själva konstruktionen av statsbidraget.

Som en avgörande faktor för de väsentligt ökade kostnaderna för verksamheten mellan 1969 och 1970 resp. 1970—71 framstår de höjda timlönerna. Enligt ingånget avtal kom— mer lönerna under 1972 att öka något mer än närmast föregående år. Därtill kommer att nu gällande kollektivavtal innehåller en regel om garanterad minimiinkomst, som kommer att öka huvudmännens lönekostna- der. De ökade lönekostnaderna har slagit igenom kraftigt i det ekonomiska resultatet för åren 1969—1971. Lönekostnaderna kan på sikt förväntas stiga ytterligare. Dessa kostnader utgör som nämnts en stor del av de samlade utgifterna. Såvitt inte kostnads- utvecklingen i övrigt förändras radikalt blir följden att statsbidragets relativa betydelse med nuvarande konstruktion successivt för- sämras.

Utredningen har vid prövning av alternati- va bidragssystem stannat för en konstruk- tion, som bygger på att statsbidrag utgår i relation till huvudmannens lönekostnader för anställda som anvisats arbete genom arbetsförmedlingen.

Med utgångspunkt från de senast tillgäng- liga resultaten (1970 års) har räknats fram att statsbidraget utgjorde 46% av huvud- mannens lönekostnader. l faktiska tal upp- gick statsbidraget för samtliga verkstäder till 45,2 milj. kr och lönekostnaderna till 99,2 milj. kr.

Statsbidragets andel av lönekostnaderna under ett antal år framgår av följande tablå.

1966 1967 33 % 31 %

1968 1969 28% 39%

1970 1971 43% 138—40%

Det bör anmärkas att för 1971 har andelen räknats fram efter vissa antaganden, då underlag för en exakt beräkning f. n. saknas. Den angivna andelen torde dock ligga ganska nära det verkliga förhållandet. Serien visar att statsbidragets reella betydelse skif- tat påtagligt. Med oförändrade regler för bidraget 1966—68 sjönk andelen år för år. De nya bestämmelserna som infördes fr. o. m. juli 1969 medförde att statsbidraget förbättrades. Den ganska påtagliga ökningen mellan 1968 och 1969 bestod inte under 1970, dock att bidragets relativa andel ökade något. För 1971 kan förutses en minskning av driftbidragets relativa betydelse. Orsaken härtill är att lönekostnaderna stigit med ca 12 %.

De principiella fördelarna med en kon- struktion som relateras till lönekostnaderna framför nuvarande regler är i första hand att statsbidraget automatiskt följer utvecklingen av huvudmännens lönekostnader. Eftersom dessa kostnader, som nämnts, utgör och även på sikt kommer att utgöra en betydande del av verkstädernas kostnader, skulle med en dylik konstruktion statsbidragets reella bety- delse behållas oavsett kostnadsutvecklingen i stort. Det synes vidare utredningen vara en riktig princip, att det statliga driftbidraget kopplas till lönekostnaderna av det skälet att det skyddade arbetet för en stor del av de anställda utgör det enda försörjningsalterna- tivet till förtidspension, arbetslöshetsförsäk- ring rn. m., dvs. åtgärder som i huvudsak bekostas av staten. Praktiskt sett skulle ett lönerelaterat bidrag automatiskt medföra att de regler som f. n. gäller om olika statsbidrag beroende på arbetsförmåga kunde slopas. Detta medför i sin tur en enklare administra- tion och är därmed arbetsbesparande. Slutli- gen torde en dylik bidragskonstruktion inne- bära att huvudmännen visar en större för-

ståelse för krav på ökade löner då staten åtar sig att stå för en viss del av den högre lönen.

Under hänvisning till ovanstående föreslår utredningen att det statliga driftbidraget ändras till sin konstruktion så att bidrag utgår i förhållande till utbetald kontantlön och att bidraget göres oberoende av arbets- förmågan. Med hänsyn till att utredningen enligt direktiven skall utgå från att kostnads- fördelningen mellan stat och huvudmän i stort sett skall vara oförändrad avstår utred— ningen även vad beträffar driftbidraget från att föreslå en viss bestämd bidragsfaktor. Vid den slutliga fastställelsen av det statliga driftbidraget — som förutsätts ske efter förhandlingar mellan berörda parter — bör emellertid beaktas vad som utredningen sär- skilt framhållit i samband med behandlingen av bidrag till produktionslokaler. Härutöver torde de ekonomiska konsekvenserna av vissa av utredningens-förslag i övrigt böra beaktas. I kapitel 8 har sålunda utredningen förordat ökade samhälleliga insatser i form av skyddat arbete för vissa handikappgtup- per där sådant för närvarande tillgodoses i endast mindre utsträckning. Vissa förslag lämnas även beträffande sammansättningen i övrigt av dem som bör erhålla skyddat arbete. De ekonomiska konsekvenserna tor- de bli ökade kostnader för huvudmännen.

12.8.4. Hyresbidrag

Hyresbidrag utgår med hälften av hyreskost- naderna — eller omkostnaderna för loka- ler som huvudmannen äger och som upp- förts före 1960 — dock högst 18 kr per kvm och år. Dessutom beräknas bidraget på högst 25 resp. 40 kvm per plats.

Enligt en stickprovsundersökning 1969 uppgick medelhyran till 76:74 per _kvm. Statsbidraget täckte därmed endast en mindre del av kostnaderna, eller 14 %. Stats- bidragets andel av de faktiska hyreskostna- derna har undergått en relativt kraftig för— sämring då den 1966 utgjorde 18,5% av kostnaderna. Arbetsmarknadsstyrelsen upp- ger i petita för budgetåret 1972/73 att spridningen av hyreskostnaderna är stor.

Stickprovsundersökningen 1969 visade på en högsta kvm-hyra på 247 kr per kvm inkl. värme. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att bidraget bör differentieras så att fastigheter som uppförts efter 1964 erhåller 410 kr per kvm och övriga 25 kr per kvm, dock med den begränsningen att bidraget får vara högst hälften av den faktiska hyran. I anslagsfram- ställningen sägs inte något om att bidraget som nu skall begränsas till viss yta per arbetsplats.

Eftersom hyresbidraget reellt undergått en försämring talar allt för att bidragets nivå justeras upp kraftigt, så att huvudmän som valt hyresförfarandet i stället för att driva verksamheten i egen fastighet inte ställs i sämre läge. Ett hyresförfarande torde under vissa förhållanden ha fördelar framför ett ägande av produktionslokalerna. Genom att hyra lokaler för produktionen ökas i regel förutsättningarna för en mera flexibel orga- nisation. Driften torde vid ett hyresförfaran- de på flertalet orter kunna startas men också läggas ned på kortare tid. På så vis kan förändringar i efterfrågan på skyddat arbete på en ort mötas på ett för huvudmännen ekonomiskt fördelaktigare sätt.

Industri- och hantverkshus uppförs på många orter. I regel tillämpas hyresförfaran- de. Ur vissa synpunkter torde det vara önskvärt om fler arbetsvårdsföretag än för närvarande valde att hyra lokaler i stället för att driva produktionen i egna fastigheter. Vid ett hyresförfarande begränsas självfallet kapitalkostnaderna. En annan fördel är att hyresalternativet indirekt i många fall ger den eftersträvade anknytningen till närings- livet. Arbetsvårdsföretaget blir ett bland flera företag under så att säga sammå tak. Indirekt kan detta resultera i samarbete på produktionssidan, men också ökade förut- sättningar för att fler skall kunna komma in på eller återgå till den ordinarie arbetsmark- naden.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens förslag om differentierat bidrag beräknat med hänsyn till fastighetens byggnadsår kan invändas att marknadskrafterna verkar även på hyreskost- naderna för industrilokaler. Den faktiska

hyran är därför långt ifrån alltid beroende av vilket år en industrifastighet uppförts.

I den nuvarande konstruktionen av hyres- bidraget tas inte hänsyn till huvudmännens faktiska hyreskostnader. Bidraget utgår en- ligt regeln högst hälften av hyran, dock högst 18 kr per kvm nettogolvyta. Den statsbi— dragsberättigade ytan begränsas dessutom till 25 resp 40 kvm per plats. Eftersom den faktiska hyran varierar kraftigt i olika delar av landet uppstår en icke önskvärd skillnad i bidragets andel av huvudmännens hyreskost- nader.

Dessa negativa effekter samt omständig- heten att systemet inte är anpassat till hyreskostnadsutvecklingen leder utredningen till den uppfattningen, att en bidragskon- struktion, som bygger på samma princip som föreslås för anordnings- och utrustningsbi- dragen, d. v. 5. att statsbidrag utgår i förhål- lande till den faktiska hyreskostnaden, har klara föidelar framför nuvarande bidragsreg- ler. Utredningen föreslår därför, att statsbi- drag skall kunna utgå med en viss andel av huvudmannens faktiska hyreskostnad eller, i de fall bidrag avser företag som anordnats före den 1 januari 1960 och äges av huvud- mannen, omkostnader. I princip bör all erforderlig yta för verkstadens drift (vånings- yta) vara bidragsgrundande.

Med hänvisning till vad som tidigare anförts om direktiven för utredningen be- träffande kostnadsfördelningen mellan stat och huvudmän avstår utredningen från att föreslå en viss bestämd bidragsfaktor. Vid den slutliga fastställelsen av det statliga hyresbidraget, som i likhet med övriga for— mer av statsbidrag förutsätts bli fastställt efter förhandlingar mellan berörda parter, bör beaktas att reglerna för nuvarande stats- bidrag började tillämpas 1965. Sedan dess har hyreskostnaderna stigit innebärande att en allt mindre andel kommit att täckas genom statsbidrag.

12.8.5. Bidrag till anställda

I ett tidigare avsnitt har i korthet omnämnts de statliga bidrag som kan utgå till anställda

vid skyddade verkstäder. Enligt arbetsmark- nadskungörelsen kan vissa bidrag inte kom- ma ifråga för handikappade som får anställ- ning vid skyddade verkstäder utan endast vid arbete i öppna marknaden. Detta gäller t. ex. flyttningsbidraget (åå 29—32).

Eftersom en anställning vid skyddad verk— stad för många i allt väsentligt innebär samma villkor som vilken annan anställning som helst, bör enligt utredningen anställning vid företag för skyddat arbete i princip bedömas på samma sätt som anställning på öppna marknaden ifråga om ekonomiska bidrag från arbe tsmarknadsverket.

12.8.6. Översyn av den ekonomiska redovis— ningen

Utredningen har under sitt arbete ingående kommit i kontakt med arbetsmarknadssty- relsens underlagsmaterial för beräkning av statsbidrag. De uppgifter som styrelsen erhål- ler är relativt omfattande. Exempelvis erhålls på driftsidan uppgifter om antal fullgjorda arbetstimmar, kontant lön, semesterersätt— ning, dvs. uppgifter som bildar underlag för den egentliga statsbidragsberäkningen enligt nuvarande bestämmelser. Därtill erhåller sty- relsen uppgifter om själva driftresultaten med en ingående specificering av kostnader och intäkter. Samtliga uppgifter insamlas på av styrelsen utformat blankettmaterial. De renodlat ekonomiska uppgifterna bildar un- derlag för beräkningar av underskott per plats, utnyttjandegrad m.m. De ekonomiska redovisningarna från huvudmännen var nöd- vändiga för att med dessa som underlag kunna beräkna statsbidraget enligt de tidiga— re gällande reglerna. Numera är de som nämnts inte nödvändiga för själva statsbi- dragsuträkningen. Det torde dock vara up- penbart att arbetsmarknadsstyrelsen i sin egenskap av tillsynsorgan måste ha tillgång till vissa driftekonomiska data för att kunna bedöma verksamhetens utveckling. Till detta kommer att styrelsen har och bör ha ambi- tionen att ge huvudmännen råd och anvis- ningar i driftekonomiska och produktions-

tekniska spörsmål, vilket förutsätter en rela- tivt ingående kännedom om det ekonomiska utfallet och de komponenter som är avgöran- de för detta.

Även om styrelsen av flera orsaker måste ha tillgång till uppgifter om arbetstagarna och själva driften anser utredningen det vara motiverat med en översyn av formerna för huvudmännens redovisning till arbetsmark- nadsstyrelsen och vilka data som bör ingå i denna. En dylik översyn är en naturlig konsekvens av utredningens förslag beträf- fande ändrade driftbidrag. Härtill kommer önskemålet om en administrativt enkel redo- visning och som för huvudmännens del kräver mindre personalinsatser än för närva- rande. Slutligen kan pekas på det förhållan- det att flera huvudmän och även tillsynsorga- net lagt över vissa delar av sin redovisning på ADB, vilket också ger anledning att ompröva hittillsvarande redovisningssystem. Med hän- visning till vad som anförts föreslår utredningen att arbetsmarknadsstyrelsen an- modas att företa en översyn av den redovis- ning som bildar underlag för beräkningen av

statsbidrag och driftresultat. Enligt vad ut- redningen erfarit har representanter för hu- vudmännen och arbetsmarknadsstyrelsen samrått om formerna för en dylik översyn.

Behov av och formerna för central samordning

13.1. Inledning

Antalet av AMS godkända platser vid verk- städer för skyddat arbete har som nämnts i tidigare kapitel först under loppet av 1960-talet fått en mer betydande omfatt- ning. Denna snabba utbyggnad har givetvis också resulterat i en kraftig ökning av det totala produktionsvärdet. Härigenom har självfallet behoven ökat av vidgat samarbete mellan enskilda verkstäder resp. huvudmän. Detta gäller då samarbete beträffande såväl inköp av maskiner och produktionsmaterial, kalkylation och prissättning som marknads- föring och produktanskaffning. Att arbets- marknadsstyrelsen och huvudmännen upp- levt ett allt större behov av samarbete i för verksamheten väsentliga produktionsfrågor har också en trolig förklaring i de stigande driftunderskotten.

[ direktiven för utredningen framhålls att ”det framstår som angeläget att ökad upp- märksamhet ägnas lönsamheten i verksam- heten”. Som medel för att kunna driva en verkstad med förhållandevis gott resultat pekas bl. a. på betydelsen av lämpliga arbets- objekt: ”Ju större omfattning den skyddade sysselsättningen får desto starkare framträ— der behovet att i vissa fall samordna arbetsan- skaffningen. De sakkunniga bör undersöka hur en sådan samordning kan ske och därvid överväga såväl regionala som riksomfattande åtgärder”. Utredningen har även enligt sina

direktiv att ”undersöka i vad mån det finns förutsättningar för och behov av en sam- ordnad försäljning av de skyddade verkstäd- ernas produkter och i vilken form den iså fall bör ske”.

13.2 Behov av samarbete mellan verkstäder- na för skyddat arbete

Utvecklingen har medfört ökade krav på en effektivisering av den administrativa, tek- niska och affärsmässiga organisationen av den verksamhet, som förekommer vid verk- städerna. Det har även framstått som allt nödvändigare att få till stånd en samordning såväl inom länen som mellan verkstäder i skilda delar av landet. Landstingen har under senare år i allt större utsträckning övertagit huvudmannaskapet från primärkommuner- na. Som nämnts tidigare i betänkandet har det härigenom blivit lättare att åstadkomma ett vidgat samarbete mellan de olika huvud- männen samt mellan dessa och arbetsmark- nadsstyrelsen.

Nämnda förhållanden torde vara huvud- motiven till att arbetsmarknadsstyrelsen med början i januari 1969 regelbundet haft över- läggningar med arbetsvårds- och produk- tionscheferna vid de landstingskommunala och landstingsfria kommunernas centrala kanslier för den skyddade verksamheten. I dessa överläggningar har även deltagit repre- sentanter för landstingsförbundet, kommun-

förbundet, socialstyrelsen och kriminalvårds- styrelsen. Även utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har varit represen- terad. Vid sammankomsterna har behandlats frågor angående informationssystem för re- dovisning av verkstädernas produktionsresur- ser och orderbeläggning, kalkylation och prissättning, inköps- och försäljningsverk- samhet, samordning och samarbete med an- dra samhällsverkstäder samt för verksam- heten passande metoder och rutiner. Vid dessa överläggningar, som ägt rum 2—4 gånger per år, har olika arbetsgrupper till- satts, vilka haft att arbeta fram detaljerade och konkreta förslag. De olika grupperna, varav en del getts ställning som kommittéer åt Svenska Landstingsförbundet och av detta getts ett verksamt stöd, liksom deras förslag kommer att presenteras i det följande under de olika avsnitt, där behovet av ökad sam- verkan belyses.

13.2.1. Marknadsföring och produkt- anskaffning

Under 1970 försåldes varor tillverkade vid de reguljära verkstäderna för ett belopp av ca 150 mkr. Av den enkätundersökning hos samtliga huvudmän utredningen genomförde 1969/70 framgick att den egna tillverk- ningen svarar för ungefär 35 % och legotill- verkningen för 65 % av totala produktionen. Detta innebär då att verkstäderna för skyd- dat arbete under 1970 sålde egna varor till ett uppskattat värde av nära 50 mkr. Försälj- ningen skedde genom såväl egna anställda eller anlitade försäljare som genom varuhus- kedjor och grossister. Hur huvudmännen tar fram eller erhåller tips om egna tillverkningar skiftar. Några har erhållit egna tillverkningar genom den kontakt'man upprätthållit med marknaden. På en del håll — främst där landstinget eller en landstingsfri kommun är huvudman — har man genom eget produkt- utvecklingsarbete tagit fram egna tillverk- ningar. På några håll har det också förekom- mit att huvudmännen köpt in en tillverkning från ett tidigare privatägd företag, varvid

ibland detta företag behållit sin marknads- förings- och försäljningsorganisation.

I den nyssnämnda enkätundersökningen ombads huvudmännen ange för— och nack- delar med egen- resp. legotillverkning. Av svaren framgick att man bl.a. ansåg att tillverkning av egna produkter hade vissa klara fördelar framför den legobaserade. Det pekades på möjligheterna att producera på lager, att erhålla bättre priser, att vara mindre beroende av korta leveranstider, att vara mindre konjunkturkänslig m.m. Den nackdel som oftast angavs var att egen tillverkning ställer krav på en stor admini- stration för marknadsföring och produktut- veckling. I enkäten gavs huvudmännen även möjlighet att framföra förslag om önskade samordningsinsatser. Det önskemål som framfördes flest antal gånger var ett samord- ningsorgan för verkstäderna angående pris- sättning, orderanskaffning och marknads— föring.

Vid överläggningen kring produktions- frågor mellan bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsvårdscheferna i maj 1971 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att till hösten 1971 arbeta fram ett principförslag beträff- ande ett centralt serviceorgan för marknads- föring och produktanskaffning. Arbetsgrup- pens förslag, som genom skrivelse i januari 1972 från arbetsvårdschefernas förening till- ställts Svenska Landstingsförbundet, kom- mer att presenteras längre fram under avsnitt 13.5.3.

13.2.2. Inköp

Verkstäderna för skyddat arbete köper år- ligen in maskiner, handverktyg och produk— tionsmaterial till icke oväsentliga belopp. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens samman- ställningar baserade på huvudmännens upp- gifter uppgick 1970 kostnaderna för produk— tionsmaterial till drygt 73 mkr.

Många gånger gör varje verkstad för sig erforderliga inköp. På en del håll med landstingskommunalt huvudmannaskap har en samordning inom länet skett, vilket torde ha medfört vissa ekonomiska vinster i och

med att man kan erhålla större rabatter vid köp av stora kvantiteter. Behovet av och fördelarna med en ökad samverkan mellan verkstäderna vad gäller inköp av maskiner torde vara i stort sett detsamma runt om i landet. Vad däremot avser inköpssamverkan beträffande produktionsmaterial kan behov- et vara olika beroende av om det skett en samordning inom landstinget eller om verk- staden vid exempelvis legotillverkning erhål- ler merparten av erforderligt material från det företag man tillverkar för. Behovet och fördelarna med en ökad regional och central samverkan är givetvis också avhängiga det samarbete i inköpsfrågor som förekommer med näringslivet i övrigt. Att det finns stora vinster att hämta för många verkstäder gen- om ökad inköpssamverkan synes dock up- penbart.

På arbetsmarknadsstyrelsens initiativ har en särskild inköpsgrupp tillsatts. I denna ingår representanter för bl.a. arbetsmark- nadsstyrelsen samt kommun- och landstings- förbundet. Gruppen har idag ställning som en kommitté, vilken arbetar på uppdrag av de två kommunförbanden och arbetsmark- nadsstyrelsen. Arbetsgruppen har till uppgift att utreda förutsättningarna för samordnade inköp för samhällsverkstäderna, dvs. omfat- tande förutom arbetsvårdsverkstädema även verkstäder inom bl.a. kriminalvårdens och socialstyrelsens ansvarsområden. I skrivelse till de två kommunförbunden i februari 1971 lade inköpsgruppen fram vissa förslag om att jämsides med den fortsatta utredning- en få till stånd viss försöksverksamhet. I skrivelsen föreslogs sålunda att arbetsgrupp- en ”bör pröva dels i vilken utsträckning inom gruppen befintliga inköpsresurser (För- enade Fabriksverken, Kommunalaktiebolag— et, Landstingens Inköpscentral) kan ut- nyttjas för samordnade inköp och vilka fördelar, som detta kan innebära för de samverkande parterna, dels ivilken utsträck- ning inom gruppen samverkande parter kan stödja varandra även genom att inköpa pro- dukter från varandra. Försöksverksamheten kommer i så fall att i ett första skede begränsas till att omfatta 3 ä 4 råvaruslag,

som med hänsyn till tillverkningens inrikt- ning kan förutsättas särskilt lämpade för samordnade inköp”.

Denna försöksverksamhet pågår för när- varande. I densamma deltar då förutom några från inköpsgruppen även representant- er för Förenade Fabriksverken, Kommun- aktiebolaget och Landstingens Inköpscen- tral. Avsikten är att utröna vilken inköps- organisation som kan vara lämpligast för de utvalda slagen av råvaror (bl."a. stål, mässing, textilier, papp och papper samt färg).

13.2.3. Prissättnings- och kalkylationsfrågor

Som nämnts framförde många huvudmän i utredningens enkätundersökning önskemål om ett samordningsorgan för pris- sättningsfrågor. Principen för prissättning av de tillverkade produkterna är i dag att denna skall följa gängse regler för industrin i övrigt, dvs. man bör eftersträva en marknadsan- passad prissättning. Nagra enhetliga kalkyl- metoder förekommer inte. Bl.a. av denna anledning tillsattes på initiativ av arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsvårds— cheferna i april 1969 en särskild kalkylgrupp med representanter för bl. a. de landstings- kommunala huvudmännen, kriminalvårds- och socialstyrelsen. Delar av denna arbets- grupp har sedermera erhållit ställning som en kommitté, vilken på uppdrag av arbetsmark- nadsstyrelsen, de båda kommunförbunden och arbetsvårdscheferna haft att arbeta fram ett förslag till gemensamt kalkylsystem. Kal- kylgruppen presenterade i mars 1971 ett förslag till landstings- och kommunförbund- et. Avsikten var att kalkylsystemet skulle prövas vid ett antal verkstäder under ett knappt års tid för att utröna i vilka avse- enden ändringar och/eller kompletteringar kan behöva vidtagas. Under hösten 1971 har förslaget prövats vid ett lO—tal verkstäder. Försöksverksamheten har även omfattat an- dra samhällsverkstäder än arbetsvårdsföre- tagen. Det synes därför realistiskt räkna med att man under 1972 kommer att erhålla tillräckliga erfarenheter. Först därefter kan

tidigare

man föreslå ett enhetligt system för tillämp- ning vid samtliga verkstäder.

13.2.4. Maskinuppsättnings- och beläggnings- uppgifter

Under senare år har på många håll en övergång skett från primär- till landstings- kommunalt huvudmannaskap. Som en för- klaring härtill har angetts de stordriftsförde- lar, som stått att vinna. Bl.a. kan pekas på de ökade möjligheterna att ta emot större beställningar i och med att man kan erbjuda en sammantaget större och mer differentie- rad tillverkningskapacitet. Möjligheterna till en jämnare beläggning av den samlade till- verkningskapaciteten ökar också i och med en bättre överblick över tillgänglig maskin- park och dennas användning vid de olika verkstäderna. På samma sätt torde en hel del fördelar stå att vinna om man kan etablera ett vidgat regionalt och även riksomfattande samarbete mellan de olika huvudmännen vad gäller befintliga maskinuppsättningar och hur dessa är resp. bedöms bli utnyttjade under den närmaste tiden.

Exempelvis skulle en verkstad med ledig kapacitet kunna kontakta andra verkstäder med likartad maskinpark för att efterhöra om dessa har några förfrågningar på arbeten, som de själva ej kan ta till följd av fullt kapacitetsutnyttjande.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tillsammans med arbetsvårdscheferna tillsatt en arbets- grupp, som haft till uppgift att arbeta fram ett system för klassificering av befintliga maskiner och dessas beläggning. Denna ar- betsgrupp har också övervägt ett planerings- system för att ange det förväntade kapaci- tetsutnyttjandet under de närmast framför- liggande kvartalen. Arbetsgruppen lade un- der våren 1971 fram ett första preliminärt förslag. Samtliga huvudmän har också till- skrivits om att till arbetsmarknadsstyrelsen lämna in uppgifter över befintliga maskiner med hjälp av ett särskilt formulär. Detta material har sammanställts av arbetsmark- nadsstyrelsen och tillställts samtliga verk- städer.

13.3 Organisationen av verksamheten hos de framtida huvudmännen

I utredningens kapitel om det framtida huvudmannaskapet framhålls de olika förut- sättningar under vilka verkstäderna arbetar. Bl.a. nämns verkstädernas olika storlek, olika beroende av egen- och legotillverkning samt huvudmännens skiftande egna service- och samordningsresurser m.m. Utredningen betonar vikten av att man tar vederbörlig hänsyn till regionalt och lokalt skiftande produktionsmässiga betingelser. Samtidigt framhålls önskvärdheten av att åstadkomma en något större likformlighet av den organi- satoriska uppbyggnaden hos de föreslagna framtida huvudmännen.

I kapitlet anför utredningen att det när- mast är en fråga för huvudmännen att tillsammans med de två kommunförbunden och arbetsmarknadsstyrelsen arbeta fram vis- sa riktlinjer för den organisatoriska och administrativa uppbyggnaden av den skydda- de verksamheten inom ett landstingsområde eller motsvarande. Utredningen anger dock vissa vägledande principer. Sålunda bör man avlasta de enskilda verkstadscheferna en del av deras på många håll mycket omfattande och skiftande uppgifter för att de skall få mera tid att ägna sig åt driften och kontakt- en med arbetstagarna. Samtidigt bör man se till att föreståndamas kunskaper om mark- naden och upparbetade kontakter med andra företag tas tillvara för att de även framöver skall kunna erhålla en del arbetsuppgifter direkt från andra företag och kunna följa de tekniska och andra förändringar som stän- digt sker i det ordinarie näringslivet.

Bland fördelarna med en ökad samord- ning och viss regional centralisering till ett för hela huvudmannens område gemensamt kansli pekar utredningen bl. a. på följande: En ökad inköpssamverkan för vissa produkt- slag synes möjliggöra större rabatter. Risker för en osund konkurrens bör kunna eliminer- as genom vidgad samverkan beträffande pro- duktanskaffning samt genom fastställande av enhetliga kalkyleringsprinciper. Ett gemen- samt kansli skulle också kunna lämna service

i marknadsförings- och försäljningsfrågor samt i produktionstekniska spörsmål.

13.4 Arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande serviceuppgifter

Inom arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårds- byrå har sedan flera år tillbaka funnits en särskild verkstadssektion. Denna har till upp- gift att behandla frågor beträffande statsbi- drag till huvudmännen för anordning, utrust- ning och drift av skyddade verkstäder. För handläggning av byggnadsärenden finns f. n. tre tjänster och för maskinärenden en tjänst. För uträkning och utbetalning samt ekono- miska sammanställningar över verksamheten finns två—tre tjänster. Till sektionen finns också knuten en tjänst för produktionstek- niska frågor. Tidigare fanns även en tjänst för produktanskaffning. Denna var ursprung- ligen tänkt att ge service uteslutande åt verkstäder för skyddat arbete. 1968 flytta- des denna och en annan befattning över till tekniska byråns särskilda industri— och verk- stadssektion, vilken främst sysslar med de i arbetsmarknadsstyrelsens egen regi drivna industriella beredskapsarbetena och kontors- arbetscentralerna. Detta har inneburit att arbetsmarknadsstyrelsens medverkan i pro- duktanskaffningsfrågor för de primär- och landstingskommunala verkstäderna de facto blivit mycket begränsad. Det kan sålunda konstateras att den centrala organisation inom arbetsmarknadsstyrelsen, som bistått huvudmännen med råd och anvisningar vid uppförande, utrustning och drift av verk- städerna, hjälpt till med produktanskaffning samt svarat för uträkning och utbetalning av statsbidrag och ekonomisk uppföljning, totalt sett minskat under den senaste femårs- perioden. Under motsvarande tid har antalet verkstadsplatser fördubblats. Hos vissa huvudmän har samtidigt byggts upp egta kanslier för bl. a. produktionstekniska— och försäljningsfrågor, vilket i någon mån minsk- at behovet av central sårvice från tillsyns- myndigheten.

Som nämnts ovan fördes 1968 två tjänst- er över från arbetsvårdsbyrån till industri-

och verkstadssektionen vid arbetsmarknads- styrelsens tekniska byrå. Denna sektion svarar för den centrala ledningen av de i arbetsmarknadsstyrelsens resp. länsarbets- nämndernas regi drivna industriella bered- skapsarbetena och kontorsarbetscentralerna. Avsikten har varit att denna sektion i viss utsträckning skulle bistå verkstäder för skyddat arbete med produktanskaffning. Detta har varit möjligt endast i mycket begränsad utsträckning, eftersom en täm- ligen kraftig expansion under senare år skett av såväl industriella beredskapsarbeten som kontorsarbetscentraler. Sektionen består f. n. av ca 20 befattningshavare vari ingår bl.a. två produktions- och två biträdande produktionschefer, tre kalkylatorer, en kamrer samt fyra—fem försäljare och tillika produktanskaffare. För den löpande driften av industriella beredskapsarbeten har vid några länsarbetsnämnder anställts s. k. plats- chefer, som har till uppgift att samordna och leda industriella beredskapsarbeten belägna på skilda orter i länet. Vad avser kontorsar- betscentralerna svarar länsarbetsnämnderna själva för driften av dessa. Industri- och verkstadssektionen har sålunda service-, sam- ordnings— och självfallet även tillsynsuppgift- er för dessa sysselsättningsskapande åtgärder. Dessutom har sektionen tillsammans med den egna byråledningen och andra byråer att besluta om startandet resp. avvecklingen samt naturligtvis dimensioneringen av de olika arbetsplatserna.

Den tidigare nämnde överföringen av två tjänster från arbetsvårds- till tekniska byrån föreslogs av en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen. Det var tänkt som en provisorisk åtgärd för en utökad produkt- anskaffningsverksamhet i AMS* egen regi. Denna arbetsgrupp tillsattes i oktober 1967. Arbetsgruppens förslag kommer att refereras iavsnitt 13.5.2.

13.5 Tidigare presenterade förslag om cen- tralt samordningsorgan

Redan i slutet av 1940-talet diskuterades behovet av ett centralt samordningsorgan av

den s. k. Kjellmankommittén i betänkandet ”Särskilda åtgärder för partiellt arbetsföras sysselsättande m. m.” (SOU 1948:54). Tre alternativa förslag presenterades. En av ar- betsmarknadsstyrelsen 1967 tillsatt arbets- grupp lade i juli 1968 fram ett förslag till inrättande av en teknisk-ekonomisk sektion inom arbetsmarknadsstyrelsen. Vid en kon— ferens våren 1971 för bl. a. arbetsmarknads- styrelsen och arbetsvårdscheferna hos lands- tingshuvudmännen samt de landstingsfria kommunerna tillsattes en arbetsgrupp med uppdrag att utreda behovet av och formerna för en samordning av marknadsföring av i första hand arbetsvårdsverkstädernas pro- duktion. Gruppen presenterade i november 1971 ett förslag till organisation av och uppgifter för ett centralt marknadsförings- organ. Arbetsvårdschefema har i skrivelse till Svenska landstingsförbundet i januari 1972 överlämnat detta förslag. Svenska landstings— förbundets styrelse behandlade denna skri- velse vid sitt sammanträde den 20 april 1972. Man beslöt härvid att för närvarande ej vidta några åtgärder med anledning av arbetsvårdschefernas förenings framställning samt att genom skrivelse till utredningen rörande den skyddade sysselsättningen infor- mera om detta ställningstagande. Detta har också skett i ett brev daterat den 2 maj 1972.

13.5.1. Kjellmankommitténs förslag till samordningsorgan

Kommittén konstaterar inledningsvis att ”frågan om en central inköps- och försälj- ningsorganisation för produkter tillverkade av partiellt arbetsföra har ........ tidigare varit föremål för förslag och diskussion”. De tidigare anförda argumenten mot inrättandet av ett sådant organ gick ut på att behovet inte var tillräckligt stort. Kjellman- kommittén anförde att produktionen vid de tidpunkter dessa förslag presenterades inte var av den omfattningen att den kunde anses motivera ett särskilt samordningsorgan. Kommittén ansåg dock att läget förändratsi väsentliga avseenden. Sålunda pekade utred-

ningen på de förslag som lades fram 1947 och 1948 om en utvidgad sysselsättnings- och arbetsterapi framför allt vid sanatorier och mentalsjukhus samt den faktiska och väntade tillkomsten av ett antal arbetsträ- ningsinstitut. Dessa förhållanden tillsammans med kommitténs egna förslag om upprättan- de av skyddad verksamhet och utvidgning av hemarbetet föranledde kommittén att disku- tera uppgifter för och former för en central inköps— och försäljningsorganisation. Bl.a. önskvärdheten av att tillföra den skyddade verksamheten ett större inslag av egen pro- duktion ansåg utredningen tala härför. För- utom att svara för en samordnad inköps- och försäljningsverksamhet menade utredningen att det skulle ankomma på ett sådant organ att anskaffa lämpliga arbetsuppgifter samt att fördela dessa på de olika företagen för skyddat arbete efter deras produktions- betingelser och kapacitet. Kjellmankom- mitte'n övervägde tre olika alternativ. Det första innebar att verksamheten skulle skötas av ”en helt statlig institution, upp- byggd efter ungefär samma mönster som den nu i verksamhet varande blinddepån. Vad detta alternativ beträffar, har kommittén emellertid fått det intrycket, att den hittills- varande verksamheten och organisationen av statens blinddepå icke varit av den art, att den kan anses lämplig att tjäna som mönster för en sådan central inköps- och försäljnings- organisation, som här skulle avses. Organisa- tionen som sådan med en statlig nämnd som verkställande organ har nämligen visat sig alltför tungrodd, bl. a. därigenom att den är bunden av föreskrifter och förordningar, som verkat hämmande på den affärsmässiga expansionen och uppläggningen”.

Som ett andra alternativ diskuterade kommittén bildandet av ett aktiebolag. Det- ta skulle då ha till uppgift att finansiera och organisera inköps— och försäljningsverksam- heten. Delägarna förutsattes skulle vara de olika huvudmännen för den skyddade verk- samheten. Även staten skulle ingå som del- ägare med ett belopp motsvarande minst hälften av aktiekapitalet.

Vid övervägandena om det ovan nämnda

första alternativet diskuterade kommittén om man i så fall inte borde bygga upp en inköps- och försäljningsorganisation genom en omorganisation eller utvidgning av blind- depån. Av olika skäl avstod emellertid utred- ningen från att framlägga ett sådant förslag. Inte heller stannade kommittén för altema- tivet att skapa en helt fristående inköps- och försäljningsorganisation, även om man ansåg många skäl tala för en sådan: ”Med hänsyn emellertid till att varken arten eller storleken av den blivande produktionen vid de skydda- de företagen på förhand kan överblickas och en fullständig utredning i denna fråga så— lunda icke är möjligt att framlägga har kommittén icke funnit sig för närvarande kunna föreslå, att denna inköps- och försälj- ningsorganisation uppbygges”.

Kjellmankommittén förordade i stället ett tredje alternativ. Detta innebar att det cen- trala organet skulle förläggas ianslutning till arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå. I sina överväganden för detta alternativ anför- de utredningen bl. a. att de olika företagen för skyddat arbete i första hand själva skaffar sig arbetsuppgifter inom det egna länet eller kommunen. I de fall lämpliga arbeten ej var möjliga att erhålla skulle detta anmälas till det centrala organet, vilket då hade att skaffa och förmedla sådana. Det centrala samordningsorganet skulle iförsta hand få till uppgift att verka som clearing- central för beställningar och anbud samt bedriva ackvisition för de skyddade företag- ens räkning. Även en hel del andra funktion- er föreslogs det centrala organet komma att få vilket framgår av följande citat:

”Det centrala samordningsorganet bör hava en rådgivande funktion i vad avser planering m. m: av skyddad verksamhet. Av denna anledning skall organet bl. a. skaffa sig kännedom om i den allmänna marknaden gällande priser inom de branscher, inom vilka tillverkning av produkter i skyddad verksamhet eller i hemarbete kan tänkas komma i fråga. Det skall också åligga samordnings- organet att i förekommande fall stå de skyddade företagen till tjänst, när det gäller planering av produktionen samt inköp av maskiner och andra förnödenheter för företagets utrustning. Vidare bör det ankomma på samordningsorganet att uppspåra nya tillverkningsspecialiteter för den skyddade

verksamheten samt att bedriva en för densamma lämplig propagandaverksamhet.”

Till en icke oväsentlig del föreslog sålunda Kjellmankommittén arbetsuppgifter, som för närvarande utförs av arbetsmarknadsstyrel- sens arbetsvårdsbyrå.

Kjellmankommittén angav som en förut- sättning för att välja den något förenklade organisationsform, som man föreslog ”att de skyddade företagen — i den mån det enskilda näringslivet icke förser dem med direkta beställningar —- erhålla arbetsuppgifter för det allmännas räkning”. Kommittén menade också att om utvecklingen skulle gå mot egen produktion av varor för försäljning på den öppna marknaden skulle det bli nöd- vändigt att skapa en särskild inköps- och försäljningsorganisation. I första hand borde i så fall aktiebolagsformen väljas. Samtidigt anförde kommittén att även om produktion- en inte skulle utvecklas i denna riktning, dvs. mot ökat inslag av egenproduktion, så ”tor- de det måhända förr eller senare komma att uppstå behov av en större inköps- och försäljningsorganisation, och kommittén hemställer, att det uppdrages åt arbetsmark- nadsstyrelsen att följa utvecklingen på detta område för att — när så anses lämpligt — taga initiativ till upprättandet av en dylik orga- nisation”.

13.5.2. Förslag till inrättande av teknisk- ekonomisk sektion inom arbetsmarknads- styrelsen — framlagt av en särskild arbets- smpp

Arbetsmarknadsstyrelsen beslöt under höst- en 1967 tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att ]. överse prissättnings-, kalkylations- och produktanskaffningsfrågor m. m. samt 2. organisationen härför i vad det gäller kon- torsarbetscentraler, skyddade verkstäder och industriella beredskapsarbeten. Gruppen hade också att undersöka 3. samordnings- möjligheterna mellan dessa verksamheter. Gruppens förslag inleds med en beskriv- ning av verksamhetens omfattning. Därefter nämns tämligen kortfattat behovet av regio-

nal samordning i kalkylations- och prissätt- ningsfrågor samt av ökad information och förbättrad personalutbildning. Man fram- håller också behovet av att öka omfattningen av egentillverkning vid arbetsvårdsverkstäder- na samt önskvärdheten av ett närmare sam- arbete mellan dessa och kriminalvårdens arbetsdrift.

Efter denna beskrivning av föreliggande problem och samordningsbehov följer ett förslag om inrättandet av en teknisk-ekono- misk sektion inom arbetsmarknadsstyrelsen. Förutom att svara för samordningsuppgifter menade gruppen att det föreslagna organet även skulle svara för produktanskaffning, produktionsplanering, upphandling, försälj- ning m. m. Arbetsgruppen menade att förut- sättningar härigenom också skulle skapas för en rationell och lönsam produktion, som samtidigt kan erbjuda en för arbetstagarna nödvändig differentiering.

Den föreslagna teknisk-ekonomiska sek- tionen borde enligt arbetsgruppen indelas i 3 enheter:

Antal tjänster

. detalj för produktanskaffning; 7 . detalj för produktionsplane- rings-, drift- och rationa- liseringsfrågor; . detalj för kalkylations- och prissättningsfrågor och samordning av inköp och materialanskaffning. Gemensam personal

I förslaget diskuterades även till vilken byrå inom arbetsmarknadsstyrelsen som sek- tionen borde föras. Arbetsgruppens majori- tet förordade härvidlag arbetsvårdsbyrån. I rapporten anfördes dock att styrelsens tek- niska byrå i framtiden synes bli en mera fast organisation: ”Ur produktionsteknisk synpunkt synes det rationellt att samla alla verksamheter inom en byrå, dvs. traditionel— la beredskapsarbeten, industriella bered- skapsarbeten, skyddade verkstäder m.m. Därtill kommer att byrån (dvs. T-byrän) f. n. svarar för styrelsens regionala organisation för beredskapsarbeten vilken kan utvidgas

till att omfatta även övriga här avsedda verksamhetsområden”.

13.53. En grupp arbetsvårdschefers förslag 1971 till ”Marknadsföring av samhällsverk- städemas produktion”

Som nämnts tidigare tillsattes en arbetsgrupp vid en konferens våren 1971 mellan bl a. arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsvårds- cheferna. Denna hade till uppdrag att utreda behovet av och formerna för en samordnad marknadsföring av i första hand arbetsvårds- verkstädernas produktion. Gruppens förslag presenterades i november 1971 och har genom arbetsvårdschefernas förening till- ställts Svenska Landstingsförbundet. Även utredningen har erhållit förslaget för känne- dem.

I rapporten angavs målsättningen vara ”att framlägga förslag till samordnad mark- nadsföring av den del av samhällsverkstäder- nas produktion, som inte med betraktande av gällande konkurrensvillkor kan marknads- föras genom den lokala organisationen på ett sätt som möjliggör ett optimalt tillvaratagan- de av såväl den handikappade arbetskraften som den samlade produktionskapaciteten”.

Gruppen konstaterade att flera tidigare framlagda förslag om ett centralt samarbets— organ för arbetsvårdsverkstädema inte lett till några mer påtagliga resultat. Man konsta- terade också att den försålda produktionen under åren 1967—1970 ökat från 66 till 161 mkr. Fram till år 1977 antogs värdet av den totalt försålda produktionen ha stigit till 350 mkr. Enligt arbetsgruppen måste en ratio- nellt samordnad marknadsföring "anses nöd- vändig för att dels trygga verkstädernas sysselsättning, dels öka produktionens lön- samhet”.

Efter en kortfattad beskrivning av de marknadskrav, som allmänt kommer att gälla för näringslivet framöver och därigenom också för den skyddade verksamheten angav arbetsgruppen de uppgifter som bör åvila ett centralt marknadsföringsorgan. Man utgick härvid från att marknadsföringsorganet 1977 skulle svara för en försäljningsvolym om 150

mkr., varav 100 mkr. egna och 50 mkr. legoprodukter. Organet måste enligt förslag- et fullgöra resp. medverkai följande uppgift- er: Marknadsundersökningar, Produktutveck- ling, Marknadsplanering, Strukturfrågor, Av- sättning, Prispolitik, Prognoser/Beläggnings- kapacitet.

Marknadsföringsorganet borde enligt för- slaget ha rådgivande, förmedlande och verk- ställande uppgifter. Tanken var att detta skall arbeta i nära samråd med de lokala arbetsvårdsorganen. Tre olika alternativ för dettas uppbyggande diskuteras. Arbetsgrupp- en framhåller som en förutsättning för den organisatoriska lösningen att denna ”måste komma arbetsvårdsverkstäderna till verklig nytta. Förslag om anknytning till sådant redan befintligt organ eller sådan myndighet som har andra uppgifter, intressen och bind- ningar eller som inte har vilja och/eller resurser att etablera och driva ett rationellt marknadsföringsorgan måste därför avvisas”.

De tre alternativ som presenteras i förslag- et är:

1. Särskilt marknadsföringsbolag. 2. Enhet under landstingsförbundet. 3. Enhet under AMS. Finansieringen i det första alternativet förutsättes ske via ett avräkningssystem. I det andra föreslås att verksamheten bekostas av landstingsförbundet alternativt genom en direktfinansiering via ett avräkningsförfaran- de. 1 det tredje alternativet tänker man sig att det beslutande organet utgörs av en särskild tillskapad delegation benämnd ”de- legationen för arbetsmarknadsverkets mark- nadsföringsorganisation”. Finansieringen tänks ske genom bidrag från arbetsmarknads- styrelsen.

Den av arbetsvårdscheferna tillsatta ar- betsgruppen avslutar sin rapport med följan- de:

”Förslag

Mot bakgrunden av en alltmer intensifierad kon- kurrens och snabbt växande produktionsvolym inom arbetsvården respektive en stark spridning av produktionen anser undertecknade det som en absolut nödvändighet att en effektiv organisation för avsättning av produktionen skapas utan dröjs- mål.”

Det för de statliga affärsverken gemensamma samordningsorganet ”Affärsverksdelegation- en” tillsatte i november 1970 en utredning om den framtida verksamhetsinriktningen för Förenade Fabriksverken (FFV). I direk- tiven framhålls FFV:s långa erfarenhet av samarbete med statliga och kommunala myndigheter, varför det ligger nära till hands att FFV skulle kunna utöka sin verksamhet just inom marknadsföring, produktion och service på vissa av den offentliga sektorns områden. Två sektorer som speciellt nämns är den tillverkande verksamhet, som bedrivs av kriminalvårdsstyrelsen och socialstyrelsen och även vid verkstäderna för skyddat arbe- te. I direktiven påpekas att en del av de statliga och kommunala verkstäderna har svårigheter dels att finna lämpliga produkter för tillverkning dels att försälja dessa och göra bästa möjliga inköp.

FFV-utredningen lade i oktober 1971 fram sitt betänkande (Affärsverksdelegation- en, Stockholm i oktober 1971). Nedan följer ett referat av utredningens förslag om F FV :s engagemang beträffande samhällsverkstäder. I ett särskilt avsnitt angående samarbets- principer och temporär samverksorganisation sägs inledningsvis: ”Slutlig ställning till ut- ökningen av Förenade Fabriksverkens verk- samhet inom den del av den offentliga sektorns områden som omfattas av samhälls- verkstäderna kan inte framläggas förrän den av Kungl. Maj:t tillsatta utredningen rörande den skyddade sysselsättningen framlagt sitt förslag”.

FFV-utredningen föreslog att ett cen- tralt samverkansorgan skapas. Detta skall då bestå av representanter för samhällsverk- städer vars huvudmän eller tillsynsmyndig- heter är kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrel- sen, arbetsmarknadsstyrelsen, landstingen och kommuner med ännu inte landstings- anslutna verkstäder samt för Förenade Fa- briksverken. Organet är då tänkt att kun- na ta upp till central bedömning och rådgiv- ning konkreta spörsmål syftande till sam- verkan i frågor om försäljning och därmed

sammanhängande uppgifter. Förslaget om- fattar för verkställande uppgifter även ett mindre sekretariat som föreslås bli admini- strerat av Förenade Fabriksverken.

Till grund för ett sådant samarbete mellan de olika huvudmännen för samhällsverkstäd- er har utarbetats ett förslag till överens- kommelse mellan dessa. Denna har formen av en rekommendation, som är tänkt att utfärdas av följande parter: Arbetsmarknads- styrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Social- styrelsen, Svenska Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet samt Förenade Fabriksverken.

Vad avser ombildningen av FFV:s s. k. Överskottsförsäljning till aktiebolag betona- de utredningen vikten av att detta sker så snabbt som möjligt.

Beträffande service till samhällsverkstäd- erna nämns att Förenade Fabriksverken är beredda att lämna service till dessa inom områden, där huvudkontorets stabsorgan redan bedriver verksamhet eller bör ut- vecklas.

FFV-utredningen har haft kontakt med den s. k. inköpskommittén och kommittén för kalkylations- och prisfrågor för samhälls- verkstäderna. Utredningen menade att erfar- enheterna från inköpskommitte'ns försöks- verksamhet måste avvaktas innan ytterligare förslag och objekt kan tas upp till analys.

I fråga om kalkylfrågoma konstateradesi utredningen att de första resultaten från den pågående försöksverksamheten vid ett tiotal verkstäder beräknas föreligga vid årsskiftet 1971/72. De FFV-insatser, som nu kan möjliggöras i produkt-kalkylfrågor etc. sam- manfattas i följande fyra att-satser:

"att bidra vid informations- och utbildnings- verksamhet som behöver genomföras för samhällsverkstädernas personal; att allmänt delge det sätt på vilket FFV arbetar och erfarenheter om framtagning av ackordsunderlag;

att ge vissa underlag och erfarenhetsvärden från FFV:s verksamhet samt; att i produktionstekniska frågor eventuellt lämna och göra allmänna erfarenhetsmässiga

värderingar t.ex. om rimligheten i vissa tillverkningskostnader, valda metoder eller hjälpmedel.”

Beträffande produktutveckling förklarade sig FFV beredd att medverka i begränsad omfattning, dock att denna får anpassas från fall till fall. Vid fortsatt samarbete mellan FFV och de olika huvudmännen för sam- hällsverkstädema är FFV beredd att disku- tera eventuella utvecklingsuppdrag.

13.7. Överväganden och förslag

Utredningen har i tidigare kapitel framhållit den skyddade verksamhetens roll att med- verka i den yrkesinriktade rehabiliteringen av personer med nedsatt arbetsförmåga. Inom ramen för denna övergripande målsättning måste en ökad rationalitet i driften eftersträ- vas.

Av det föregående har också framgått att behovet av samordning blivit allt större beträffande olika funktioner för arbetsvårds- verkstäderna. De orsaker som framhållits är bl.a. den kraftiga expansionen av antalet verkstadsplatser och den härigenom ökade produktionskapaciteten samt de relativt kraftigt stigande driftunderskotten under främst senare delen av 1960-talet. Dessa och andra utvecklingstendenser har aktualiserat frågan om vad som kan göras för att skapa gynnsammare betingelser för ett bättre före- tagsekonomiskt utfall av tillverkningen vid verkstäderna. Det landstingskommunala övertagandet av huvudmannaskapet, som skett på många håll under senare år kan ses bl.a. som ett uttryck för huvudmännens egna ambitioner att åstadkomma en bättre samordning inom länen. Det av arbetsmark- nadsstyrelsen initierade samarbetet med re- presentanter för landstingshuvudmännen samt de två kommunförbunden för att ge- mensamt lösa vissa problem har syftat till en ökad samordning. Vid den av utredningen under vintern 1969/70 genomförda enkätun- dersökningen hos huvudmännen framkom klart uttalade önskemål om ett ökat samar- bete regionalt och centralt. Många efterlyste

sålunda ett samordnings- och serviceorgan för arbetsvårdens verkstäder.

I skrivelsen, daterad den 2 maj 1972, till utredningen från Svenska Landstingsförbun- det i anledning av arbetsvårdschefernas före- nings framställning till förbundet om att detta skulle utreda förutsättningarna för en samordning av marknadsföring av i första hand arbetsvårdsverkstädernas produktion anförs bl. a.

"Ärendet behandlades vid förbundsstyrelsens sam- manträde den 20 april 1972. Styrelsen fann därvid att utvecklingen på arbetsmarknaden i stort och inom den skyddade verkstadssektorn i synnerhet medför ökade krav på en samordning och samver- kan mellan arbetsvårdsverkstäderna i en allt större omfattning än vad som under nuvarande förhållan- den kan ske. Landstingens engagemang inom ar- betsvården medför allt högre anspråk på ekonomis- ka resurser. I den ekonomiska situation som landstingen befinner sig i torde varje kostnadsbe- sparing vara av värde och ett bättre utnytande av arbetsvårdsverkstädernas samlade produktionskapa- citet bör vara till gagn för samtliga.”

Frågan om ett centralt serviceorgan, som skulle kunna bistå verkstäderna för skyddat arbete har tidigare varit föremål för utred- ning. Redan den s.k. Kjellmankommittén behandlade i sitt betänkande från 1948 detta spörsmål. Därefter har bl.a. en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen lagt fram ett förslag 1968 och en grupp arbetsvårdschefer så sent som hösten 1971. Samtliga tidigare framlagda förslag har främst tagit sikte på ökade centrala servicein- satser beträffande marknadsföring, försälj- ning, produktanskaffning och produktut- veckling. Av det föregående har framgått att en ökad central samordning och service också måste komma till stånd beträffande andra funktioner såsom samordnade inköp, enhetliga kalkylerings- och prissätt- ningsprinciper, register över befintlig pro- duktionsutrustning och kapacitet m. m'. En- ligt utredningen framstår det som klart att tiden nu är mogen för att ökade centrala samordnings- och serviceinsatser kommer till stånd på samtliga dessa områden. Utredning- en har övervägt vilka slag av insatser som erfordras, samt formerna härför.

13.7.1. För vilka uppgifter erfordras ökade service- och samordningsinsatser?

Utredningen har i sina analyser av orsakerna till de skiftande driftresultaten vid verk- städerna funnit att det många gånger är fråga om ett mycket komplext samspel av flera olika faktorer. Det har sålunda varit mycket svårt att finna nagon enskild orsak, som ensam kunnat förklara ett förhållandevis gott respektive svagt företagsekonomiskt ut- fall. Ibland har det dock förefallit som att just den produktion man haft har varit av stor betydelse och då t. o. m. mer avgörande än exempelvis sammansättningen av arbets- tagarna vid dessa verkstäder. Även svaren i den tidigare nämnda enkäten till samtliga huvudmän synes indirekt stödja denna upp- fattning. Enligt denna önskade många huvudmän hjälp med just produktanskaff- ningen. Inte minst ett ökat inslag av s.k. egenproduktion efterlystes dels för att man skulle bli mindre beroende av en ofta kon- junkturkänslig och ibland relativt kortsiktig legotillverkning och dels för att egna pro- dukter i allmänhet antogs ge en bättre avkastning. Detta skall inte tolkas så att tillverkningen av egna produkter alltid är eller anses vara fördelaktigare än legotillverk- ning.

Vissa främst större huvudmän har knutit till sig egna försäljare, som genom sina marknadskontakter kunnat skaffa mer lön- samma och ur rehabiliteringssynpunkt bättre arbetsuppgifter. Av enkäten framgick vidare att en sådan önskad utveckling medför krav på ökade administrativa resurser, som det kan vara svårt såväl att erhålla som att ibland utnyttja när huvudmannens egen verksamhet är av begränsad omfattning. Mot denna bakgrund var det naturligt att många huvud- män önskade erhålla service vad avser pro- duktanskaffning.

Marknadsföringsinsatser

Enligt utredningen synes mycket tala för att ökade centrala serviceinsatser för verkstäder- na kommer till stånd i fråga om marknads-

föringsfunktioner. I dessa uppgifter bör ingå marknadsundersökningar syftande till att finna underlag för försäljning av vissa kvanti- teter olika varor samt att klarlägga avsätt- ningsförutsättningarna för viss vara eller in- om viss marknadssektor. Vidare att hjälpa till med direkta försäljningsaktiviteter omfat- tande såväl distributions- som reklamåtgärd- er. I viss utsträckning bör också ingå pro- duktutvecklingsarbete. Nämnda aktiviteter förutsätter självfallet en ingående kunskap om såväl de olika verkstädernas produktions- inriktning och kapacitet som efterfrågan på olika slag av produkter. Genom de kunskap- er ett centralt organ för bl.a. marknads- föringsuppgifter erhåller om marknaden och aktuella utvecklingstendenser på denna bör det också kunna bistå huvudmännen med förslag om lämpliga nya tillverkningar. Detta kan vara aktuellt såväl vid redan befintliga verkstäder som vid nystartade. En strävan bör härvid vara att försöka finna tillverkning- ar, som möjliggör för den skyddade verksam- heten att erhålla en ur rehabiliteringssyn- punkt lämplig och mer differentierad pro- duktion. Härigenom skulle man kunna få ett ökat inslag av annan än den huvudsakligen industriella tillverkning, som idag är mest dominerande. Organet bör också ta upp förhandlingar med olika offentliga myndig- heter och institutioner. Det synes utredning- en rimligt att dessa försöker hjälpa till i större utsträckning än hittills med att lägga ut beställningar vid de i samhällets regi drivna arbetsvårdsföretagen.

Andra service- och samordnz'ngsinsatser

I det föregående har pekats på vissa andra för verksamheten väsentliga funktioner, där behov föreligger av samordning och ökad enhetlighet. Härvid har också redogjorts för pågående strävanden i denna riktning. Så- lunda har i samrad mellan främst huvud- männen, arbetsmarknadsstyrelsen och de två kommunförbunden förutsättningarna under- sökts för att åstadkomma l) samordnade inköp av vissa varuslag; 2) ett enhetligt kalkylationssystem samt 3) ett planerings-

system innehållande uppgifter om befintlig produktionsutrustning och beläggning av densamma. Även beträffande andra gemen- samma frågor, exempelvis redovisnings- och bokföringsprinciper, föreligger behov av ökad enhetlighet.

13.7.2. Samordningsorganets ställning

Huvudmännen och de enskilda verkstäderna har skiftande behov av hjälp med försäljning och produktanskaffning samt även ifråga om inköp. Detta beror på olikheter vad avser dels produktionens storlek och inriktning och dels huvudmännens egna resurser.

Detta innebär då att organet kommer att anlitas olika mycket av de framtida huvud- männen. Enligt utredningen bör huvud- männen ha en självständig ställning gentemot organet och kunna vända sig till detta vid föreliggande behov. Med hänsyn härtill synes det också realistiskt att samordningsorganet åtminstone till att börja med blir av tämligen begränsad storlek och i sina olika aktiviteter i möjligaste mån stödjer sig på såväl egna som hos huvudmännen befintliga resurser. Exempelvis torde en hel del av det produkt- utvecklingsarbete, som organet förutsätts komma att ägna sig åt ske i nära samråd med huvudmännens egnå produktions- och verk- stadschefer. Även ifråga om försäljnings- aktiviteter kan det antas många gånger bli aktuellt med ett nära samarbete mellan detta och huvudmännens försäljningsorganisation. Även om organet inte behöver bli särskilt stort är det dock samtidigt nödvändigt att detsamma redan från början ges en sådan dimensionering att den service det kan er- bjuda huvudmännen och de insatser det kan göra framstår som väsentliga och attraktiva för huvudmännen.

13.7.3. Organisationsform för samordnings- organet

Utredningen har övervägt två principiellt olika lösningar vad avser organisationsform- en, nämligen ett helt fristående organ resp. en anknytning till någon redan befintlig

organisation. Beträffande det senare alterna- tivet har utredningen gått igenom och disku- terat olika tänkbara lösningar. Bl. a. har härvid diskuterats en anknytning till statens institut för företagsutveckling (SlFU) samt även det nya kommerskollegiet med de uppgifter, som detta föreslagits få av kom- merskollegieutredningen ( SOU 1971:69 ). De tre huvudalternativ som utredningen mest ingående prövat är en anknytning till arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska Lands- tingsförbundet samt en helt fristående ställ- ning för samordningsorganet.

Med tanke på de uppgifter som redan i dag åvilar tillsynsmyndigheten samt dennas kunskaper om verkstäderna för skyddat ar- bete har det varit naturligt att överväga en inordning av samordningsorganet i arbets- marknadsstyrelsen. Som nämnts tidigare, skul- le dettas kanske dominerande uppgift bli att hjälpa till med olika marknadsföringsfrågor, såsom marknadsundersökningar, produktan- skaffning, försäljning samt med samordnade inköp. Dessa uppgifter är tämligen artskilda från de arbetsmarknadspolitiska åtgärder ver- ket f. n. har ansvaret för.

Inom styrelsens tekniska byrå har inrät- tats en sektion, som bl. a. har att syssla med liknande frågor för de industriella bered- skapsarbetena och kontorsarbetscentralerna. De förstnämnda slagen av insatser är att betrakta som i huvudsak temporära åtgärder för att lösa övergångsproblemen för den arbetskraft, som berörs av driftnedläggning- ar. Att bygga upp en central organisation för att skaffa ett större inslag av s.k. egna tillverkningar vid de industriella beredskaps- arbetena är därför tveksamt, eftersom ju strävan hela tiden måste vara att avveckla dessa. Arbetsmarknadsverket har också strä- vat efter att till desamma främst skaffa lämpliga legotillverkningar eller tillverkning- ar av begränsad omfattning i tiden. Vad avser kontorsarbetscentralerna har utredningen förordat att dessa förs över till huvudmän- nen för skyddat verkstadsarbete, varför det inte heller för dessa synes vara nödvändigt att fortsättningsvis ha ett centralt organ inom arbetsmarknadsverket för produktan-

skaffning och försäljning. Slutligen synes det utredningen olämpligt att tillsynsmyndighe- ten skulle ha ett mer direkt ansvar för den tillverkning som äger rum vid företagen för skyddat arbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen förutsättes även framöver bli tillsynsorgan och statsbidragbe- viljande myndighet för företag för skyddat arbete. För dessa uppgifter har styrelsen som nämnts tidigare vissa om än begränsade personalresurser för dels handläggning av statsbidragärenden och dels service i frågor som rör anordning, utrustning och drift av verkstäderna. Utredningen har också konsta- terat att styrelsens personalresurser för dessa ändamål inte stigit i takt med den utbyggnad som ägt rum sedan mitten av 1960-talet vad gäller antal verkstäder och platser. Med hänsyn härtill föreligger ett behov av för- stärkning av tillsynsorganets personalresurs- er för att detta skall kunna bistå huvudmän- nen med bättre service på de områden inom vilka arbetsmarknadsstyrelsen besitter bety- dande kunskaper och erfarenheter.

Med hänsyn till att utredningen föreslagit att landstingen och Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner i framtiden skall vara huvudmän har övervägts en anknytning av samordningsorgenet till Svenska Landstings- förbundet, varvid förutsatts att nära samråd kommer att äga rum med Svenska Kommun- förbundet. Det måste sägas vara i hög grad naturligt att dessa intresseorganisationer ak- tivt engagerar sig för att tillsammans med huvudmännen komma fram till lösningar av olika samordningsproblem, som är till gagn för verksamheten såväl vid enskilda verkstä- der och huvudmän som för hela landet. Det kan samtidigt hävdas att, på samma sätt som en del av samordningsorganets uppgifter kan sägas vara en något artskild verksamhet — främst då marknadsföringsfunktionerna — från de gängse arbetsmarknadspolitiska upp- gifterna, skulle detta bli fallet även vid en inordning i landstingsförbundets nuvarande centrala administration. För en sådan an- knytning talar å andra sidan utredningens förslag att organet även skall ha ansvaret för samordningen av andra för produktionen

väsentliga uppgifter såsom viss inköpsverk- samhet, införandet av enhetliga kalkylations- metoder och regler för bokföring m.m. Härvid kan förutsättas ett nära samarbete med de redan befintliga kommunala inköps- organen, landstingens inköpscentral och kom- munaktiebolaget.

Förutom en förläggning av samordnings- organet till någon redan befintlig organisa- tion har utredningen diskuterat bildandet av ett helt fristående organ. Härvid har tankar- na närmast gått i riktning mot ett särskilt företag — eventuellt i bolags- eller stiftelse- form — som då skulle ledas av en styrelse, där huvudmännen och staten skulle ha att utse ledamöter. Enligt utredningens diskus- sioner skulle de huvudmän, som vänder sig till ett sådant företag debiteras en viss avgift, varför detta på sikt skulle kunna bli själv- bärande. Vad avser uppbyggnadsskedet av ett bolag eller stiftelse har övervägts om inte huvudmännen och staten skulle behöva hjäl- pa till att finansiera verksamheten. Utred- ningen har i sina slutliga överväganden dock inte velat binda sig för att rekommendera en

sådan organisatorisk lösning. Sammanfattningsvis har sålunda utred- ningen funnit att den nuvarande volymen skyddat verkstadsarbete och den snabba expansion som ägt rum alltmer accentuerat behovet av ett centralt organ med uppgift att samordna produktionen vid företag för skyddat arbete och kunna bistå med service av olika slag. Ett sådant organ bör på sikt vara till gagn för verksamheten och däri- genom de arbetstagare, som härigenom be- reds arbete och möjlighet till en arbetsmark- nadsmässig rehabilitering. Utredningen har övervägt olika alternativa organisatoriska lös- ningar. Härvid har utredningen funnit skäl tala för en anknytning till Svenska Lands- tingsförbundet, som förutsätts arbeta i nära samråd med Svenska Kommunförbundet. Utredningen önskar sålunda rekommendera att Svenska Landstingsförbundet, självfalleti nära samråd med de olika huvudmännen, bygger upp det föreslagna samordningsorga- net. Detta är tänkt att ha serviceuppgifter för de enskilda huvudmännen och kan antas

bli anlitat olika mycket av dessa. Det bör därför kunna övervägas om inte de huvud- män som anlitar samordningsorganet skall debiteras vissa avgifter härför.

Enligt utredningens förslag skall det allt- jämt finnas möjlighet för enskilda organisa- tioner och stiftelser att med statsbidrag driva verkstäder för skyddat arbete. Frågan om deras eventuella anslutning till samordnings- organet bör bli beroende av förhandlingar mellan detta organ och respektive verkstäder om anslutningsvillkoren.

Utredningen utgår från att samordnings- organet kommer att etablera ett nära sam- arbete med tillsynsmyndigheten och att det- tas särskilda kunskaper och erfarenheter kommer att tas till vara på ett ändamålsen- ligt sätt. Arbetsmarknadsstyrelsen har, som nämnts tidigare, föreslagits erhålla ökade personalresurser för att kunna lämna en mer aktiv medverkan till skilda huvudmän vad gäller uppförande, utrustning av nya och produktionsteknisk'och annan omläggning vid redan befintliga företag för skyddat arbete.

S. k. samhällsverkstäder drivs förutom av kommuner och landsting även av vissa stat- liga myndigheter såsom kriminalvårds— och socialstyrelsen. På det regionala planet har särskilda samrådsgrupper byggts upp mellan de berörda statliga och kommunala myndig- heterna efter en rekommendation utfärdad av de två kommunförbunden, arbetsmark- nads-, kriminalvårds- och socialstyrelsen. Detta samråd syftar till att man skall hålla varandra informerade om planerade nya en- heter och större tillverkningar samt tillämpa- de kalkylerings- och prissättningsprinciper för att undvika en ur samhällssynpunkt olycklig konkurrenssituation mellan verk- städer drivna av skilda huvudmän. Utred- ningen anser sådant samråd vara mycket värdefullt. Eventuellt bör dessa grupper kompletteras med någon representant för resp. läns företagareförening. Det synes ut- redningen lämpligt att det också på riksnivå etableras ett samråd mellan nyssnämnda statliga myndigheter och det föreslagna sam- ordningsorganet, som då skulle ha att före- träda huvudmännen för arbetsvårdföretagen.

Rekrytering och utbildning av föreståndare och arbetsledare

14.1. Inledning

Utredningen har enligt sina direktiv att ägna uppmärksamhet åt personalrekryteringen till verkstädei för skyddat arbete samt undersö- ka behovet och inriktningen av verkstädernas framtida personalutbildning. Den del i direk- tiven som behandlar denna fråga har följande lydelse: ”En förutsättning för att verkstäder- na på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter är att deras tjänste- män är väl utbildade för sin uppgift. Perso- nalrekryteringen bör därför ägnas uppmärk- samhet vid utredningen. Utbildningen av personalen anordnas nu av landstingsförbun- det i samråd med kommunförbundet och arbetsmarknadsstyrelsen. De sakkunniga bör undersöka behovet och inriktningen av verk- städernas framtida personalutbildning”.

Enligt uppgifter från arbetsmarknadssty- relsen uppgick i januari 1972 antalet an- ställda föreståndare och arbetsledare vid samtliga verkstäder för skyddat arbete i landet (exkl. verkstäder för skyddat arbete som är integrerade i prövnings- och tränings- institutioner) till 219 resp. 787.

I tidigare av utredningen redovisade spe- cialundersökningar och analyser har konsta- terats det mycket komplexa samspelet av en mängd faktorer som påverkar verkstädernas uppgifter och som en följd av detta även behovet och inriktningen av verkstädernas framtida personalutbildning. Som exempel

kan nämnas skillnaden i den organisatoriska uppbyggnaden och administrativa ledningen av verkstäderna. Vidare föreligger skillnader mellan verkstäderna vad beträffar storlek, branschinriktning, produktionsmässiga förut- sättningar, sammansättning m.m.

Utredningen har i kapitel 9 ”Det fram- tida huvudmannaskapet” föreslagit att hu- vudmännen tillsammans med de två kom- munförbunden och arbetsmarknadsstyrelsen överväger och rekommenderar vissa riktlinjer för den organisatoriska uppbyggnaden av den skyddade verksamheten. Utredningen har härvid även angivit vissa vägledande principer omfattande bl.a. ansvarsfördel- ningen mellan huvudmännens arbetsvårds- kansli och de enskilda verkstadsenheterna. Utredningen framhåller samtidigt att den organisatoriska uppbyggnaden måste ta ve- derbörlig hänsyn till föreliggande produk- tionsmässiga och andra skillnader inom varje huvudmans område. De i nuläget föreliggan- de skiftande förutsättningar under vilka enskilda verkstäder och därigenom före- ståndare och arbetsledare arbetar gör det svårt att arbeta fram några detaljerade förslag till utbildningsplaner för befatt- ningshavare vid företag för skyddat arbete.

arbetstagarnas

Utredningen har därför begränsat sig till att ange vissa riktlinjer för den framtida personalutbildningens inriktning och omfatt- ning samt formerna för denna. Principerna

för rekrytering av främst föreståndare och arbetsledare kommer även att behandlas.

För att erhålla ett underlag för sina överväganden rörande personalrekrytering och utbildning har utredningen samlat in en del material. Sålunda har en enkätundersök- ning genomförts bland ett antal föreståndare och arbetsledare, som genomgått den nuva- rande grund- och påbyggnadsutbildningen. Vidare har samlats in uppgifter om de områden, inom vilka man önskar erhålla mer kunskaper, genom särskilda hearings med ett antal befattningshavare. Intervjuer har skett med några arbetsvårdschefer inom län med landstingskommunalt huvudmannaskap. Ut- redningen har också haft viss ledning av de synpunkter, som framkom vid överlägg- ningar med fackliga företrädare för de an- ställda arbetstagarna vid verkstäderna inom två landstingsområden.

Nämnda kartläggningar har tillsammans med utredningens målsättning för den skyd- dade verksamheten bildat underlag för över- väganden och förslag vad gäller inskolning och fortbildning. Det bör i detta samman- hang nämnas att utbildningsbehoven för instruktörer och föreståndare inom arbets- prövning och -träning ingående har penetre- rats av den s.k. ARIA-gruppen (Arbets- gruppen för utbildning av vissa befattnings- havare vid institutioner inom arbetsvården). I denna har ingått representanter för de två kommunförbunden, arbetsledare- och kom- munaltjänstemannaförbundet, arbetsmark- nadsstyrelsen och SIFU (Statens institut för företagsutveckling). Gruppen har haft till uppgift att kartlägga utbildningsbehoven samt lägga fram förslag om den framtida utbildningens innehåll för nämnda befatt- ningshavare. Enligt utredningen kan det för- utsättas att det utbildningsförslag, som un- der hösten 1972 kommer att presenteras av ABIA-gruppen, till vissa delar är relevant även för befattningshavare inom den skyddade verksamheten.

I kapitlet kommer först att lämnas en orientering om nuvarande kompetenskrav, lönesättning och utbildning. Därefter följer en redogörelse för de olika studier som gjorts

och resultaten från dessa beträffande bak- grunddata om föreståndare och arbetsleda- re, deras synpunkter på den nuvarande grund- och påbyggnadsutbildningen samt upplevda utbildningsbehov. Före det avslu- tande avsnittet med överväganden och för- slag görs ett försök att ange vilka särskilda krav på utbildningsinsatser som ställs för att utredningens målsättning för den skyddade verksamheten skall kunna förverkligas.

14.2 Nuvarande kompetenskrav, lönesätt- ning och utbildning

l4.2.l Kompetenskrav och rekryterings- principer

Statliga anslag till skyddad sysselsättning behandlades första gången av statsmakterna år 1950 och var föranledda av betänkande från kommittén för partiellt arbetsföra (SOU 1948: 54, betänkande V). Statsbidrag kunde enligt dåvarande bestämmelser endast utgå för att täcka huvudmannens kostnader för löner till verkstadens föreståndare och övrig arbetsledande personal. Som villkor för statsbidrag har sedan dess gällt bl. a. att verksamheten ledes av föreståndare och arbetsledare, som av arbetsmarknadsstyrel- sen förklarats kompetenta för ifrågavarande arbetsuppgifter.

Sedan 1964 har arbetsmarknadsstyrelsen decentraliserat handläggningen av kompe- tensförklaring av befattningshavare vid insti- tutioner (verkstäder) inom arbetsvården till länsarbetsnämnderna. Några formella kom- petenskrav har ej fastställts.

Till ledning för kompetensförklaringen av föreståndare och arbetsledare har arbets- marknadsstyrelsen anfört följande (Cirkulär- meddelande V 14/1964):

”Arbetsvårdsinstitutionernas möjlighet att på ett tillfredsställande sätt lösa klienternas rehabili- terings- och sysselsättningsproblem är i hög grad beroende på föreståndarnas och arbetsledarnas duglighet och lämplighet. Det är dock icke möjligt att uppställa några generella regler i fråga om föreståndarens och övriga arbetsledares kompetens. Kompetensfordringarna blir helt beroende av arbetsvårdsinstitutionernas inriktning, storlek och arten av förekommande arbetsuppgifter.

Vid skyddad verksamhet — där syftemålet är att genom en mer långsiktig sysselsättning möjliggöra för personer med väsentligt nedsatt arbetsförmåga att genom eget arbete helt eller delvis bidraga till sin försörjning — bör samma krav ställas på arbetsledaren som på arbetsledare i allmänhet för liknande verksamhet i öpnna marknaden. Särskilt viktigt är att han fyller stora krav på personlig lämplighet, att han har god psykologisk blick, gott omdöme och förmåga att sysselsätta klienterna med lämpliga arbetsuppgifter samt tålamod med och förståelse för eventuella psykiska egenheter hos klientelet.

Förutom dessa yrkeskvalifikationer och person- liga egenskaper bör föreståndaren ha sådan utbild- ning och produktionserfarenhet att han kan svara för verksamhetens produktionsplanering och ut- veckling, företaga erforderliga kalkyler, bedöma produktresultat samt bevaka att riktiga relationer mellan drift- och arbetsvårdsintressena råder.

Dessa kompetenskrav gäller i stort även för föreståndare och arbetsledare vid arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitutioner. Det är dock av speciellt värde om befattningshavama vid dessa institutioner har pedagogisk och psykologisk skol- ning samt praktisk erfarenhet av vuxenutbildning.”

14.2.2. Lönesättning

Enligt avtal gällande tiden 1.7.1971—31. 12.1973 mellan Sveriges arbetsledareförbund

Förteckning över lönegradsplaceringar m. m.:

och svenska landstingsförbundet gäller spe- cialbestämmelser (se tablån nedan) för före- ståndare och arbetsledande personal vid ar- betsträningsinstitutioner och verkstäder för skyddat arbete m. m.

14.23 Den nuvarande utbildningen

Arbetsmarknadsstyrelsen som tillsynsmyn- dighet och rådgivande organ för den stats- understödda verksamheten vid institutioner inom arbetsvården tog 1961 initiativet till en mera systematiskt ordnad inskolning/ fortbildning för föreståndare och arbetsleda- re/instruktörer. Dessförinnan hade sådan utbildning endast sporadiskt anordnats genom enstaka veckokurser/konferenser. Ut- bildningen kom att inriktas på nämnda personalgrupper då de vid den angivna tidpunkten utgjorde de huvudsakliga perso- nalkategorierna vid institutionerna.

Den nuvarande utbildningen (inskolning och fortbildning) för befattningshavare sker i

Löne- grad

Avser institution/ skyddad verkstad med följande platsantal

KA 23 KA 21 KA 19

KA 19

KA 18 KA 18 KA 18 KA 17 KA 17

Föreståndare grupp A Föreståndare grupp B Föreståndare grupp C Biträdande föreståndare grupp A Biträdande föreståndare grupp B Filialföreståndare Arbetsprövningsinstruktör Arbetsledare Hemarbetskonsulent

81— 41- 80 _ 40

121—

71— 120

Anmärkningar: Sö (yid beräkning av antalet platser skall däri ingående tränings- och prövningsplatser uppräknas med D. 2 ' Inplacering av föreståndare i lönegrad skall ske med hänsyn till antalet platser den 1 januari 1971.

Definitioner

"Med filialföreståndare avses tjänsteman vid sådan filialverkstad där ytterligare minst en arbetsledare finns anställd. Vidare förutsättes att frlialverkstaden är belägen i annan ort än den verkstad (centralverkstad) som filialföreståndaren i administrativt och tekniskt hänseende är underställd.

Med arbetsledare avses tjänsteman, som direkt under föreståndare utövar ledning, fördelning och kontroll av klienternas arbete.

Föreståndare är skyldig att om så påfordras utan särskild ersättning vara föreståndare jämväl för filialverkstäder".

form av centralt anordnade kurser. Förutom dessa anordnas i varierande former kurser lokalt inom respektive huvudmans område.

Den centralt anordnade utbildningen pla- neras i samråd med representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, landstingsförbun- det, kommunförbundet, arbetsledareförbun- det, kommunaltjänstemannaförbundet samt statens institut för företagsutveckling (SlFU). Landstingsförbundet står som arran- gör för den centrala utbildningen. Det har uppdragits åt SIFU att — frånsett vissa Specialkurser — genomföra kurserna. Upp- draget ges årsvis och baseras på de riktlinjer som ovan nämnda representanter enats om.

Den centrala utbildningen är uppdelad på grund- och påbyggnadskurs samt enskilda studier (brevstudier, litteraturläsning och öv— ningar). Till kurserna antages i första hand föreståndare och arbetsledare som är kompe- tensförklarade av arbetsmarknadsverket. De sker i internatform och är gemensamma för föreståndare och arbetsledare. Arbetet be- drivs i form av föreläsningar, diskussioner, praktiska övningar och grupparbete.

Grundkursen omfattar två veckor. Den är gemensam för befattningshavare (förestånda- re, instruktörer, arbetsledare m. fl.) vid insti- tutioner för arbetsprövning, arbetsträning och skyddat arbete. Fem till sex kurser anordnas per budgetår med omkring 25 deltagare i varje. Kurserna förutsätter i prin- cip erfarenhet från industriellt arbete i nä- ringslivet och tjänstgöring vid institutioner med skyddat arbete och/eller arbetspröv- ning/ arbetsträning samt förberedande en- skilda studier. Det förutsättes att deltagarna har grundkunskaper om och praktisk erfa- renhet av arbetsledning.

Grundkursen utgör en kombination av kompletterande inskolning samt fortbild- ning/arbetsträning samt förberedande en- arbetsvårdens mål och medel, innefattande allmän information om arbetsvården, intag- ning och utskrivning av elever/arbetstagare, orientering om arbetsprövning/arbetsträning samt det skyddade arbetets syfte och organi- sation, orientering i allmän psykologi. ar- betets och miljöns anpassning till människan

(ergonomi) samt produktionstekniska och företagsekonomiska grundprinciper. 1/4 av kurstiden anslås till arbetsvårdens mål och medel och motsvarande tid till ämnet pro- duktionsteknik. Orientering i allmän psyko- logi och företagsekonomi upptar vardera ca 15 % och ergonomi lO % av kurstiden.

Påbyggnadskursema är uppdelade på tre linjer: en för befattningshavare (förestån- dare, instruktörer m. fl.) vid institutioner för arbetsprövning, en för befattningshavare vid arbetsträning och en för befattningshavare vid verkstäder för skyddat arbete. För all påbyggnadsutbildning gäller att deltagarna skall ha genomgått grundkurs.

Påbyggnadskursen för arbetsprövning om- fattar fyra veckor. Kursverksamheten starta- de 1968 och är gemensam för instruktö- rer och psykologer. Två kurser har hittills anordnats. För dessa har såsom uppföljning tillkommit en veckokurs. Kursen för arbets- prövning syftar till att ge befattningshavarna erforderliga kunskaper om systematisk test- ning och bedömning av handikappades ar— betsförmåga med hjälp av typarbetsplatser och arbetsprov (worksamples). Vidare avser den att ge insikter i vissa delar av industriell produktionsteknik (arbetsmetodik) och möj- ligheter till utformning/anpassning av denna m. h. t. handikappade. Landstingsförbundet har uppdragit åt Statens arbetsklinik att genomföra dessa kurser.

Påbyggnadskursen för arbetsträning om- fattar fem veckor. Verksamheten startade 1965 och är gemensam för föreståndare och arbetsledare. Hittills har sex kurser anord— nats. För närvarande anordnas en dylik kurs per år. Den syftar till att ge fördjupade kunskaper i arbetsträningsmetodik, och är huvudsakligen baserad på AMS” råd och anvisningar för arbetsträning. Tyngdpunkten ligger på psykologiska, pedagogiska och me— dicinska ämnen samt metodikfrågor.

Påbyggnadskursen för befattningshavare vid verkstäder för skyddat arbete (gemensam för föreståndare Och arbetsledare) startades försöksvis i form av veckokurser 1964. Fyra sådana genomfördes. Sedan år 1968 omfat-

tar ovan nämnda kurs två veckor. Tretton sådana kurser har hittills anordnats.

Dessa bygger på samma erfarenheter som fordras av befattningshavarna före antagning till grundkurs. I kursen ingår ämnena medi- cinska och psykologiska synpunkter på olika handikappgrupper, arbetsmiljöfrågor, aktu- ellt inom arbetsvården, produktionsteknik och produktionsplanering samt företagseko- nomi. Tyngdpunkten ligger på produktions- tekniska och företagsekonomiska ämnen med respektive 50 % och 20 % av kurstiden. Övriga ämnen fördelar sig på 5;10% av tiden.

För befattningshavare (föreståndare och arbetsledare) vid verkstäder för skyddat ar- bete för psykiskt utvecklingsstörda anordnas särskilda grund- och påbyggnadskurser.

Grundkursen omfattar fem veckor. En sådan kurs anordnas per år, och hittills har åtta anordnats.

] kursen ingår ämnena arbetsvårdens mål och medel, psyksikt utvecklingsstördas un- dervisning, vård, sociala anpassning och ar- betsförmåga, ergonomi, orientering i allmän psykologi och inlämingspsykologi, produk- tionsteknik, företagsekonomi, samarbetstek- nik samt instruktionsmetodik. Ca 22% av kurstiden anslås till ämnet produktionstek- nik. Avsnitten psykiskt utvecklingsstördas undervisning, vård m.m. upptar omkring 18 %, instruktionsmetodik 14 % samt arbets- vårdens mål och medel 12% av kurstiden. Övriga ämnen ägnas vardera omkring 8— 10 % av kurstiden.

Påbyggnadskursen omfattar två veckor. Sådana kurser har hittills anordnats 1968 och 1971. Deltagarna skall ha genomgått grundkurs.

I kursen ingår ämnena allmän psykologi med anknytning till utvecklingsstörda, pro- duktionsteknik, repitition och påbyggnad av i grundkursen inhämtade kunskaper i före- tagsekonomi, ergonomi, instruktions- metodik, skyddat arbete för psykiskt utveck— lingsstörda. 1/3 av kurstiden anslås till pro- duktionsteknik. Ämnena allmän psykologi och företagsekonomi omfattar vardera ca 19 %, ergonomi 15 % och instruktionsme-

Från integrerade verkstäder för skyddat arbete har t.o.m. 31.12.1971 deltagit 657 befattningshavare i grund- och 242 i påbygg- nadskurser. Härutöver har genomförts ett antal försökskurser 1961 samt vissa komplet- teringskurser 1964, -65 och -66 med sam- manlagt 220 deltagare.

Från verkstäder med skyddat arbete för psykiskt utvecklingsstörda har t. o. m. 31.12.1971 deltagit 172 befattningshavarei grund- och 42 i påbyggnadskurser.

De direkta kurskostnaderna bestrides av statsmedel genom arbetsmarknadsstyrelsen. Det förutsättes att lön, reseersättning, trak- tamente och avgifter för brevkurser betalas av respektive arbetsgivare.

1972 års riksdag har för budgetåret 1972/73 beslutat om följande belopp för utbildning av befattningshavare vid institu- tioner inom arbetsvården:

100 000 kronor 200 000 kronor

Arbetsprövning Arbetsträning Verkstäder för skyddat

arbete 350 000 kronor

14.3 Särskilt insamlat material

Som nämnts i inledningen till kapitlet har utredningen till grund för sina överväganden om den framtida utbildningen för befatt- ningshavare inom den skyddade verk- samheten samlat in visst material. Detta har skett genom en enkätundersökning, intervjuer med några arbetsvårdschefer samt hearings med ett antal föreståndare och arbetsledare.

14.3.1. Urval

Urvalet till enkäten utgjordes av förestånda- re och arbetsledare vid verkstäder för skyd— dat arbete, som under budgetåren 1969/70 och 1970/71 genomgått den tidigare nämnda centrala utbildningen (SIFU-kurserna).

Följande antal föreståndare och arbets- ledare från resp. kurs kom att ingå:

Grund- kurs

Grundkurs S:a för perso- nal vid verk- städer för psykiskt ut- vecklings- störda

Befatt- ning

Före- ståndare 22 45 9 76 Arbets- ledare 74 71 23 168

Någon påbyggnadskurs för föreståndare och arbetsledare vid verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda har ej anordnats under de här aktuella budgetåren.

Fem arbetsvårdschefer har intervjuats an- gående personalutbildningen. Vid urvalet av de fem landsting som är representerade i intervjuerna var strävan att åstadkomma en god geografisk spridning. Dessutom ansågs det lämpligt att få med såväl län med en längre tids landstingskommunalt huvudman- naskap som sådana där landstinget nyligen övertagit huvudmannaskapet. Följande län kom att ingå: Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus samt Västernorrlands län.

Utredningen har under två pågående SlFU—kurser under våren 1972 haft möjlig- het att ordna hearings vid vilka utbildnings- frågor diskuterats. Kursdeltagarna har också i ett speciellt utarbetat frågeformulär angett behov av kunskaper och information för att lättare kunna klara vissa angivna arbetsupp- gifter. Kurser vid vilka hearings hållits var dels en grundkurs för personal vid verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda och dels en påbyggnadskurs för personal vid reguljära verkstäder. Sammansättningen av kursdelta- garna gör att man erhållit en god geografisk spridning och representanter från verkstäder med både primär- och landstingskommunalt huvudmannaskap. En komplettering av dessa hearings har skett genom en motsvarande överläggning med föreståndare och arbetsle- dare anställda vid Uppsala läns landstings verkstäder för skyddat arbete.

Genom dessa kontakter tillfrågade före— ståndare och arbetsledare kom att omfatta följande antal:

Verkstäder för psyk. utv. störda

Reguljära verkstäder

Befattning Antal Befattning Antal

Föreståndare 3 Arbetsledare ll

Föreståndare 9 Arbetsledare 27

Summa 36 Summa 14

Överläggningar med representanter för arbetstagarna vid verkstäder för skyddat ar— bete har hållits i Stockholms län våren 1971. samt i Västerbottens län sommaren 1971. Avsikten med dessa sammankomster var att utredningen skulle få ta del av synpunkter och önskemål direkt från de människor som sysselsätts i skyddat arbete. Vid dessa två överläggningar hade deltagarna möjlighet att framföra allmänna synpunkter på såväl den ordinarie arbetsmarknaden som arbetet vid verkstäder för skyddat arbete. I detta sam- manhang kommer emellertid endast att redo- göras för deltagarnas synpunkter på arbets- ledningen vid verkstäderna.

14.3.2. Bakgrundsdata om föreståndare och arbetsledare baserade på enkätundersök- ningen

l4.3.2.1 Population och bortfall i enkäten

Populationen bestod av 244 personer, varav 76 föreståndare och 168 arbetsledare.

Bortfallet utgjordes av 12 föreståndare och 23 arbetsledare. Anledningen till bortfal- let var att svar ej erhölls från personer, som vid undersökningstillfället inte längre var anställda vid verkstäderna. Förutom detta bortfall har ej medtagits svar från anställda vid t. ex. terapiavdelningar vid sjukhus, vård- hem och dylikt. Undersökningsmaterialet utgörs efter bortfall av 64 föreståndare och 145 arbetsledare fördelade på resp. kurs enligt nedanstående.

Förutom uppgifter baserade på hela mate- rialet särredovisas vissa frågor för förestån— dare och arbetsledare. Några frågor har direkt anknytning till innehåll och omfatt- ning i resp. kurser och särredovisas därför på

Grund- kurs

Grundkurs S:a för arbetsle- dare vid verk- städer för psyk. utveck- lingsstörda

Fö re- ståndare 3 6 9 64 Arbets-

ledare 63 17 145

S:a 84 99 26 209

varje kurs. Ett partith bortfall förekommer också p. g. a. att uppgifter saknas. Arbets- vårdschefernas synpunkter på personalut- bildningen redovisas i anslutning till de frågor som sammanfaller i enkäten och intervjuerna.

l4.3.2.2 Ålder, kön, tjänsteställe och befattning

Åldersfördelningen av föreståndare och ar- betsledare framgår av följande tablåer. Me- dianåldern för föreståndarna var 47 år och för arbetsledarna 44 år.

Antal Arbetsledare

Ålders- grupp

25—34 5 35—44 18 45—54 32 55—64' 9

64 Antal Föreståndare

Könsfördelningen framgår av nedanstående tablå.

Antal Totalt Föreståndare Arbetsledare 193 64 129

16 — 16

Män Kvinnor

209 64 145

Samtliga föreståndare i undersöknings- materialet var män. Av de kvinnliga arbets— ledarna märks en större procentuell andel vid verkstäder för psyksikt utvecklingsstörda än vid övriga verkstäder, 35 % resp. 8 %.

En uppdelning på reguljära resp. särskilda

verkstäder har gjorts. Med reguljära verkstä- der avses i detta sammanhang sådana där samtliga handikappgrupper sysselsätts, inkl. verkstäder med för gruppen psykiskt utveck- lingsstörda särskilt anordnad avdelning. Med särskilda verkstäder avses sådana enbart för gruppen psykiskt utvecklingsstörda.

Antal anställda 183

Tjänsteställe

Reguljära verkstäder Särskilda verkstäder 26 209

I gruppen föreståndare ingår verkstads- chef, biträdande föreståndare och filialföre- ståndare. Övriga (lze arbetsledare, chefsin- struktör, lze instruktör, instruktör, verkmäs- tare och konstruktör) har förts till arbetsle- dare.

l4.3.2.3 Total anställningstid vid verkstad för skyddat arbete

Totala anställningstiden inkluderar tiden i befattning som föreståndare och/eller arbets- ledare vid undersökningstillfället angivet tjänsteställe samt tidigare motsvarande tjänstgöring vid annan, av arbetsmarknads- styrelsen godkänd verkstad för skyddat arbete.

De 208 befattningshavarna, för vilka uppgift om den totala anställningstiden erhållits, har varit anställda under en tid varierande mellan 6 månader och 22 år. Den genomsnittliga anställningstiden ligger på 4 år. Totalt har tre fjärdedelar varit anställda upp till 6 år. Endast 19 har en anställningstid överstigande 10 år.

Föreståndarna har varit anställda något längre tid än arbetsledarna, i medeltal 5 år och 3 månader mot 3 år och 9 månader.

Av föreståndarna har 2 tidigare varit specialarbetare/hantverkare för att senare via arbetsledarbefattning ha erhållit föreståndar- tjänst. Utöver dessa har ytterligare 20 före— ståndare tidigare innehaft befattning som arbetsledare vid verkstad för skyddat arbete.

Före- Arbets- ståndare ledare

Befattningshavar— Summa nas anställningstid vid verkstad för skyddat arbete

145

Bland de 145 arbetsledarna återfinns 16, som tidigare har varit hantverkare. Detta innebär att 1/3 av föreståndarna men endast 10 % av arbetsledarna före anställning i resp. befattning hade erfarenhet från annat arbets— område inom verkstäderna.

14.3.2.4 Tiden mellan anställningens början och grundkurs samt mellan grund- och påbyggnadskurs

Definitionen av den totala anställningstiden är densamma som använts i föregående avsnitt.

Summa

Tid mellan anställ- Befattningshavare ningens början och _— grundkurs Förest. Arbetsl.

Under 6 månader 6 — 11 "

1 — 1,9 år 2 — 3,9 "

4 — 5,9 ”

6 år och över

De befattningshavare, för vilka uppgifter om anställningstid före grundkurs erhållits, har genomgått grundkursen efter en anställ- ningstid varierande mellan 1 månad och 13 år.

Föreståndarna har deltagit i grundkursen efter en genomsnittlig anställningstid vid verkstad för skyddat arbete av 1 år och 8 månader. Vid den tidpunkt grundkursen genomgicks hade dock 10 av de nuvarande föreståndarna ej denna befattning, utan var då arbetsledare.

Arbetsledarna har i genomsnitt något

längre anställningstid innan de beretts tillfäl- le att deltaga i grundkursen eller i genom- snitt 2 år och 2 månader.

Noteras bör att omkring 20 % (lv förestån— darna har en anställningstid på 3 år och mer före grundkursen. Motsvarande andel för arbetsledarna är omkring 1/3. Räknar man med de föreståndare som vid tidpunkten för grundkursen tjänstgjorde som arbetsledare förstärks ytterligare det intrycket, att arbets- ledarna har längre anställningstid före grund- kursen jämfört med föreståndarna.

Av de 36 föreståndare och 63 arbetsleda- re som genomgått påbyggnadskurs, har 34 föreståndare och 57 arbetsledare lämnat uppgifter som har kunnat användas för beräkning av tiden mellan grund- och på- byggnadskurs.

Tid mellan grund- Summa och påbyggnads- kurs Förest.

Under 11 månader 4 4 8 1 — 1,9 år 4 12 11 22 33 15 20 6 år och över 4

34 57 91

Befattningshavare

Arbetsl.

Befattningshavama har i genomsnitt varit anställda 3 år och 3 månader efter grundkur— sen innan de deltagit i påbyggnadskurs. Det har dock förekommit tidsintervaller kortare än 6 månader och uppemot 10 år. En jämförelse mellan grupperna föreståndare och arbetsledare tyder på att det för den förra i allmänhet förflyter längre tid mellan grund- och påbyggnadskurs. En förklaring kan vara att en föreståndare, som är väl inarbetad på sina arbetsuppgifter, av huvud— mannen kan bedömas som svårare att awara under en utbildningspen'od än en arbets- ledare.

l4.3.2.5 Föreståndares och arbetsledares grundutbildning och fortbildning

Föreståndare och arbetsledare har en mycket varierande utbildningsbakgrund. De högre

grundutbildningarna återkommer oftare hos föreståndarna ån arbetsledarna. Bland före- ståndarna märks främst yrkes/verkstads- skolor och tekniska institut/skolor. Arbetsle- darnas bakgrund domineras däremot i hu- vudsak av folkskola resp. yrkes/verkstads- skolor och tekniska institut/skolor. Den pro centuella andelen föreståndare med exvis tekniskt institut var mer än dubbelt så stor som för arbetsledarna.

Fördelningen efter högsta grundutbild- ning av föreståndare och arbetsledare fram- går av följande tabell.

Högsta utbildning Antal befattningshavare (skolform)

Föreståndare Arbetsledare

Högskola el. uni- versitet Tekniskt gymn./lä- roverk Handelsinstitut Tekniskt in stitu t/ skola Fackskola Realskola el nor- malsk. komp Folkhögskola Yrkes/ve'rk stad 5- skola Grundskola el enhetsskola Folkskola

Summa

Av tabellen framgår att 52 % av förestån- darna har folkhögskola/grundskola eller yrkes/verkstadsskola som högsta utbildning. Motsvarande andel för arbetsledarna är 73 %. Ser man till enbart yrkes/verkstadsskola har 28 % av föreståndarna denna skolform som högsta utbildning. Motsvarande andel för arbetsledarna är 36 %.

Som vidareutbildning har medtagits ytter- ligare fullbordad utbildning utöver grundut- bildning (skolor, korrespondensstudier, kur- ser etc.). En indelning har skett i kortare och längre kurser. Utbildningen har vidare delats in i allmänna och yrkesinriktade kurser.

Föreståndarna har i större omfattning än arbetsledarna genomgått hel arbetsledarut- bildning (se nedanstående tablå). Däremot har arbetsledarna i större utsträckning än

föreståndarna genomgått längre arbetsled— ningskurser, dvs. del av, men ej hel arbets- ledarutbildning. Föreståndarna har även stör- re andel av utbildningar inom språk och sociala ämnen. I ekonomiska ämnen har uteslutande föreståndarna utbildning. Ar- betsledarna har å andra sidan ett relativt större antal genomgångna utbildningar inom psykologi, ergonomi samt pedagogiska äm- nen.

Områden Föreståndare Arbetsledare

Antal längre utbild.

Antal kortare utbild.

Antal kortare utbild.

Antal längre utbild.

8

Språk 4 7 2 Psykologi 6 2 14 12 Arbetsled- ning 16 5 7 17 Arbetsle- daru tbild-

ning — Pedagogiska ämnen Fackliga kur- ser Sociala frå- gor Ergonomi Matematik Naturveten- skap Samhälls- vetenskap Ekonomi

Summa 5 2

Vad beträffar den yrkesinriktade utbild- ningen är frekvensen utbildningar för före- ståndare såväl som arbetsledare högst inom områdena tekniskt och merkantilt arbete. Föreståndarna har genomgått ett relativt större antal kurser inom området tekniskt arbete.

Det synes lämpligt att i detta samman- hang även redovisa arbetsvårdschefernas syn- punkter på krav vid rekrytering av förestån- dare och arbetsledare. Några formella kom— petenskrav för nyanställda föreståndare och arbetsledare bör enligt dessa inte ställas upp. Som lämplig grundutbildning för förestån- dare anges verkstadsskola och arbetsledar- utbildning alternativt lång erfarenhet som

arbetsledare. Utöver ovanstående grundut- bildning bör föreståndaren ha god yrkeserfa- renhet från arbete direkt i produktionen, branschkännedom samt kunskaper i psykolo- gi. Ingenjörsutbildning nämns av en arbets- vårdschef som lämplig grundutbildning. I ett annat fall framhålls att vid en omfattande verksamhet med relativt stora verkstads- enheter kan en teknisk eller administrativ utbildning vara lämplig.

Vad avser arbetsledare bör dessa enligt arbetsvårdscheferna ha verkstadsskola och arbetsledarutbildning som grund. Därutöver bör arbetsledaren ha god yrkeserfarenhet från arbete direkt i produktionen, intresse för människor, förståelse för psykiskt handikappade, någon utbildning i psykologi samt förmåga att anpassa sig till de snabba växlingar i personalstyrkan som kan inträffa vid verkstäderna.

l4.3.2.6 Tidigare anställningar

I en öppen fråga har personalen fått ange sina tidigare mer varaktiga anställningar i kronologisk ordning. I det följande kommer att redovisas det yrkesområde, inom vilket föreståndarna och arbetsledarna arbetade före sin anställning vid verkstad för skyddat arbete. Vidare lämnas data om andelen, som haft erfarenhet från arbetsledande uppgifter i tidigare anställningar. I enkäten angivna tidigare anställningar har klassificerats på ett begränsat antal yrkesområden enligt nedan.

Av föreståndarna har mer än hälften i sin senaste anställning haft praktiskt arbete inom industri och hantverk. 9 har haft lärartjänst och lika många tekniskt arbete. Arbetsledarna har i ännu högre grad än föreståndarna i sin senaste anställning haft yrkesarbete inom tillverkningsområdet. 10 av de 140 arbetsledarna hade lärartjänst och 7 tekniskt arbete. En jämförelse har också skett av fördelningen på den senaste resp. samtliga anställningar före arbetet vid verk- städerna. Man finner då en tämligen god överensstämmelse både för föreståndare och arbetsledare. Detta innebär att den övervä— gande delen uteslutande haft praktiskt yrkes-

Den senaste anställningen före arbetet vid skyddad verkstad

Föreståndare Arbetsledare

Sjukvård-handi- kappvård

Undervisning Praktiskt arbete inom industri och hantverk Tekniskt arbete

Administrativt arbete

Kontorsarbete

Övrigt 3

Summa 140

arbete i huvudsak inom industri och hant- verk. Inslaget av personer med erfarenhet från andra områden, främst tekniskt, adrni- nistrativt och undervisningsarbete, är dock större bland föreståndarna jämfört med ar- betsledarna.

För att få uppgift om erfarenhet från arbetsledning före anställning vid verkstaden särredovisas detta. P. g. a. de nivåskillnader som framkom i materialet delades befatt- ningshavarna in i två grupper enligt nedan— stående.

Arbetsledare Företagsledare

Fönnan Verkmästare Yrkesmästare Instruktör

Egen företagare Avdelningschef Sektionschef Verkstadschef Planeringschef

I nedanstående tablå har angivits antalet föreståndare och arbetsledare, som tidigare haft erfarenhet av arbets- och företagsledan- de uppgifter.

Över hälften av såväl föreståndarna som arbetsledarna har varit verksamma i arbets— eller företagsledande befattningar före an- ställningen vid verkstad för skyddat arbete. Det förtjänar också nämnas att det helt

Erfarenhet från:

varken arbets- el f öre- tagsled.

uppgift.

arbets- ledande o före- tagsled.

uppgift.

företags- ledande uppgifter

arbets- ledande

uppgift.

Föreståndare : 19 10 28

Arbetsledare: 60 4 68

övervägande antalet med tidigare erfarenhet från dylika uppgifter förvärvat dessa inom industri- och hantverksföretag. Det bör slut- ligen nämnas att 28 av 63 föreståndare och 68 av 140 arbetsledare inte tidigare haft arbets- eller företagsledande befattningar.

l4.3.2.7 Erfarenhet av handikappade före anställning vid verkstad för skyddat arbete

I en öppen fråga har befattningshavarna angett erfarenheter av handikappade före anställning vid verkstad för skyddat arbete.

Befatt- Summa

ning

Tidigare er- farenheter

Ja Nej

Föreståndare 2 2 41 Arbetsledare 42 99

64 140

31 % uppgav att de före anställningen hade erfarenhet från tidigare arbete bland handikappade. De som deltagit i grundkurs för psykiskt utvecklingsstörda hade emeller- tid i större utsträckning sådana erfarenheter. (12 av 26 befattningshavare mot 52 av 178 hos övriga kursdeltagare) Erfarenheterna är av skiftande slag. Oftast förekommande områden är arbetsledning inom industri, undervisning i hjälpklass, aktiviteter inom handikapprörelsen, tjänstgöring vid sjukhus/ mentalsjukhus, samt förekomst av handikap- pade inom familjekretsen.

l4.3.2.8 Främsta skälet till anställning vid verkstad för skyddat arbete

Befattningshavama hade att ange ett eller flera av skälen "bra löneförmåner”, ”andra anställningsförmåner", "arbetsmarknads- läget” eller "intresse för arbete bland handi— kappade”. Förutom nämnda tre fasta svarsal- ternativ hade de tillfrågade möjlighet att själva ange det främsta skälet till anställning.

Av de tillfrågade menade 68 att enbart intresset för arbete bland handikappade varit avgörande, medan 24 framförde arbetsmark- nadsläget som främsta orsak. 42 befattnings- havare har förutom arbetsmarknadsläget an- givit flera orsaker, bl. a. bra löne— och andra anställningsförmåner. Bland andra orsaker återfinns exvis familjeskäl, möjlighet till friare och mer stimulerande arbetsuppgifter med utrymme för skapande verksamhet, allmänt socialt intresse eller eget/anhörigs handikapp.

l4.3.2.9 Lokalt ordnad inskohring och/eller fortbildning

I en öppen fråga har befattningshavarna angett om de deltagit i någon lokalt ordnad inskolning och/eller fortbildning (studieda- gar, veckoslutskurser eller likanade) som anordnats av huvudmannen. I detta sam- manhang har medtagits t.ex. konferenser och inforrnationsdagar som anordnats av huvudmannen, enskilda studier där huvud- mannen bidragit till kostnaderna, studiebe- sök, grupparbeten förlagda helt eller delvis till arbetstid.

58 av 209 befattningshavare har deltagit i sådan lokalt ordnad utbildning. Stora olikhe- ter förekommer mellan länen. Bland de mest frekventa kurserna märks de i arbetarskydds- frågor, psykologi, prestationsbedömning samt kurser som har direkt anknytning till arbetsuppgifterna, t. ex: yrkesritning, mate- riallära, bågsvetsning, hållfasthetslära m.m. Vidare förekommer kurser i arbetsledning, pedagogik (vuxenpedagogik med utbildnings- teknik), företagsekonomi, mental hälsa i arbetet, arbetsträningsmetodik.

Arbetsvårdschefema tillfrågades om det förekom någon regionalt eller lokalt ordnad utbildning inom resp. landstingsområde. In- om samtliga fem landsting anordnades infor- mationsdagar, konferenser eller överlägg- ningar med samrådsgrupper i större eller mindre omfattning. Inom några landsting planeras en organiserad utbildning för den arbetsledande personalen.

Inom två av de representerade landstingen fanns vid intervjutillfället lokalt ordnad ut- bildning. Ett landsting ordnade dels en 3—da— gars introduktionskurs för all nyanställd personal, dels ] veckas grundkurs i arbets- vård. Sistnämnda kurs vänder sig i första hand till personal som har direkt kontakt med handikappade elever och arbetstagare. Förutom ovanstående utbildning anordnas också inom ramen för skolöverstyrelsens verksamhet kurser i grundutbildning av in— struktörer. Inom det andra landstinget an- ordnades l-veckorskurser i rehabiliteringsme— todik. Kursen vänder sig till all personal som har kontakt med rehabilitering, såväl den medicinska som den yrkesinriktade. Därut- över arrangeras 2-dagarskurser i inlärnings- psykologi och vuxenpedagogik för persona- len vid arbetsvårdsinstituten.

14.3.3. Synpunkter på den nuvarande utbild- ningen

l4.3.3.1 Synpunkter på lämplig tid mellan anställningens början och grundkurs samt mellan grund- och påbyggnadskurs

Befattningshavama uttryckte önskemål om kortare tidsintervall mellan anställningens början och grundkurs, än vad som för närvarande är fallet. Majoriteten, 55 före- ståndare och 128 arbetsledare, ansåg att den anställningstid som föregår grundkurs inte bör understiga 6 månader och inte överstiga ett år. Detta kan jämföras med den faktiska tiden som i genomsnitt för föreståndarna ligger på 1 år och 8 månader och för arbetsledarna är 2 år och 2 månader.

97 av de 99 befattningshavare som under den här aktuella tiden genomgått påbygg-

nadskurs, har besvarat frågan om lämplig tid mellan grund- och påbyggnadskurs. 63 av de tillfrågade förordar tidsintervall om ett år, medan 12 föredrar 6 månader. 17 befatt- ningshavare anser 2 år som en lämplig tidf Skillnaden mellan majoritetens önskemål och det faktiska förhållandet framträder tydligt. kurserna för närvarande är drygt 3 år.

I allmänhet ansåg arbetsvårdscheferna att grundutbildningen bör sättas in efter 1/2—1 års anställning. 1—2 år angavs som lämplig tid mellan grund- och påbyggnadsutbildning.

Den genomsnittliga tiden mellan

l4.3.3.2 Synpunkter på den form, i vilken en gemensam utbildning lämpligast bör an- ordnas

Av de 209 befattningshavarna har 109 ge- nomgått enbart grundkurs och 100 grund- samt påbyggnadskurs. Samtliga befattnings- havare ombads lämna synpunkter på studie- formerna. De tillfrågade fick ange något av följande alternativ: "centralt ordnade kurser för hela landet (nuvarande form)”, ”regio- nalt ordnade kurser inom det/den egna landstinget/kommunen”, ”lokalt ordnade kurser för några närliggande verkstäder”, ”enskilda studier eller kombinationer av dessa former”.

Av de 109 befattningshavare som har genomgått enbart grundkurs ansåg 74 cen- tralt och 14 regionalt anordnade kurser vara mest lämpliga. 10 föredrog en kombination av dessa två former.

Av de 100 befattningshavarna som ge- nomgått påbyggnadskurs har 99 besvarat den aktuella frågan. Likheten i svaren hos grundkursens resp. påbyggnadskursens delta- gare är påfallande. 68 av påbyggnadskursens deltagare ansåg att denna bör anordnas centralt och 11 regionalt.

Som främsta motivering för centrala kurser anfördes bl.a. att det större deltagar- antalet är givande för utbyte av erfarenheter med kollegor, som arbetar under olika förutsättningar. Detta bidrar till en mer allsidig belysning av olika problemställ-

ningar. Möjligheter ges även att på fritiden vid internat tillsammans följa upp och penetrera de frågor, som man tidigare på dagen har behandlat. Befattningshavama framhöll även fördelen med en likartad utbildning i hela landet, och att de centrala kurserna ger större möjligheter att engagera kvalificerade lärare.

Som motivering för regionalt ordnade kurser anfördes bl. a. att det dagliga samar- betet mellan verkstäderna bildar en naturlig bas för gemensam utbildning. Huvudmän- nens olika organisation anses likaså motivera regionala kurser. Bland övriga skäl anfördes bl.a. närheten till hem och familj samt möjliga kostnadsbesparingar och tidsvinster.

Fyra av arbetsvårdscheferna ansåg att grundutbildningen borde anordnas centralt. En förordade lokalt ordnad grundutbildning med motiveringen att den lokala utbild- ningen kunde göras mer förvaltnings- anpassad. Påbyggnadsutbildning ansåg två av de intervjuade bör ordnas centralt. För övrigt ansågs lokal eller regional påbyggnads- utbildning, centralt utformad, som det lämp- ligaste.

14.3.3.3 Synpunkter på den nuvarande ut- bildningens uppläggning samt tidsomfång

Den nuvarande uppläggningen med omväx- lande teoretisk utbildning och arbete, upp- levs som helt tillfredsställande av så gott som samtliga (192 av 202 som avgivit svar) som deltagit i kurserna. Bland synpunkter som har framhållits kan nämnas önskemålet om mera grupparbeten samt fler tillfällen till praktisk tillämpning av vissa ämnen. Vidare har påpekats, att det kan vara svårt att omsätta kunskaperna i praktiken.

Grundkursen omfattar två veckor. Ca 70 % av kursdeltagarna ansåg att grund- kursens tidsomfång var lagom, medan om- kring 25 % ansåg tiden för knappt tilltagen. Endast 8 ansåg kurstiden för lång.

Även påbyggnadskursen omfattar två veckor. Drygt 70 % av deltagarna ansåg att kurstiden var väl avpassad och knappt 25 % att den var för kort.

Grundkursen för befattningshavare vid särskilda verkstäder för psykiskt utvecklings- störda består av två delar på två resp. tre veckor. Beträffande del I ansåg det övervä- gande antalet tillfrågade att kurstiden var lagom. Hälften av de kursdeltagare som besvarat frågan ansåg dock att kurstiden för del II var för lång.

Samtliga arbetsvårdschefer ansåg att en kurs ej får omfatta för lång tid. Två—tre veckor angavs som den sammanhängade maximala tid en föreståndare eller arbets- ledare kan vara borta från arbetet vid verkstaden.

14.3.3.4 Synpunkter på gemensamma kur- ser för föreståndare och arbetsledare

Övervägande delen av befattningshavarna an- såg att kurserna bör anordnas gemensamt för föreståndare och arbetsledare. Som moti- vering framhölls bl. a. att allt bör göras för att kontakten mellan nämnda personal- grupper skall bli den bästa tänkbara. Sam- varon ansågs ge möjligheter att ta del av varandras problem och därigenom öka för- ståelsen för ställningstaganden i olika situa- tioner. Eftersom samma ämnen studeras, ansågs gemensamma kurser vara de lämpli- gaste.

Bland deltagarna i påbyggnadskursen förekom en del avvikande uppfattningar. Bl.a. poängterades att gemensam påbygg— nadskurs var olämplig p. g. a. befattningsha- varnas olika arbetsuppgifter. Å andra sidan framhöll förespråkare för gemensam utbild- ning att de sammanfallande arbetsuppgifter- na motiverade denna. Ett alternativ som framkom var att dela kursen i vissa och sammanföra kursdeltagarna i andra ämnen. Till en del synes uppfattningen om gemen- sam kurs eller inte vara beroende av verksta- dens storlek. Ju större verkstad, desto mer specialiserade blir arbetsuppgifterna.

Deltagarna i grundkurs för befattningsha- vare vid verkstäder för psykiskt utvecklings- störda ansåg det vara helt naturligt att både föreståndare och arbetsledare deltager i ge- mensam utbildning, även om arbetsuppgif-

Två av arbetsvårdscheferna ansåg att grundkurs skulle vara gemensam men på- byggnadsutbildningen uppdelad. Två av de intervjuade ansåg att varken grund- eller påbyggnadsutbildningen bör vara gemensam då utbildningsbehovet skiljer sig markant p. g. a. olikheter i arbetsuppgifterna. En är- betsvårdschef ansåg att både grund- och påbyggnadsutbildningen skall vara gemen- sam.

l4.3.3.5 Synpunkter på grund- resp. på- byggnadskursernas svårighetsgrad

I en öppen fråga hade befattningshavarna möjlighet att ange ämnen som man ansåg svåra att tillgodogöra sig i utbildningen. Kursdeltagarna angav ämnena företagseko- nomi, produktionsteknik med MTM, pro- duktionsplanering och psykologi.

Av grundkursernas deltagare ansåg arbets- ledarna, att främst ämnet företagsekonomi var svårt att tillgodogöra sig. Även påbygg- nadskursens deltagare ansåg de ekonomiska ämnena som svårast att tillgodogöra sig. Till skillnad från grundkursernas deltagare fram- fördes emellertid denna åsikt av både före- ståndare och arbetsledare.

Sammanlagt gjordes 27 uttalanden om svårighetsgraden i olika ämnen. Några perso- ner markerade flera ämnen. För övrigt kan tilläggas, att en bidragande orsak till att just ovannämnda ämnesområden har upplevts som speciellt svåra, sannolikt är att innehål- let i dessa ämnen varit alltför komprimerat för att kunna läras in ordentligt.

Det var en mycket liten del av kursdelta- garna som ansåg att utbildningen inom olika ämnen var svår att tillgodogöra sig. Man kan dock peka på vissa faktorer som kan ha påverkat svarsfrekvensen, exvis de tillfrå- gades utbildningsbakgrund och studievana samt deras heterogena sammansättning. Dessutom är de ämnen som angivits de tyngre delarna i utbildningen (med undantag för psykologin), varför det är naturligt att fler markeringar för dessa angivits. En slut-

sats som kan dras är att utbildningen bör göras så realitetsanpassad som möjligt.

14.336 Nyttan av grund- resp. påbyggnads— kurs i det nuvarande arbetet

Befattningshvarna har i varierande utsträck- ning haft nytta av kurserna i sitt arbete. 73 av de 203 befattningshavarna som besvarat frågan har haft nytta av resp. kursi rätt stor utsträckning, 110 i viss utsträckning medan 11 har haft mycket stor nytta av kursen. 8 ansåg sig knappast ha haft någon användning av kursen.

Det synes som om föreståndarna har haft större nytta av kurserna inom sitt arbete än arbetsledarna.

14.3.3.7 Grund- resp. påbyggnadskursernas kvantitativa innehåll i relation till arbetsupp- gifterna

De tillfrågade ombads göra en värdering av flertalet avsnitt i kurserna i relation till sina aktuella arbetsuppgifter. Kursavsnitten skulle bedömas med hänsyn till dels mäng- den av teoretiska allmänkunskaper, dels praktiska kunskaper för det dagliga arbetet.

Knappt en tredjedel av samtliga befatt- ningshavare ansåg att det avsnitt igrundkur- sen, som behandlade arbetsvårdens mål och medel samt därtill hörande områden, gav alltför litet av praktiska kunskaper för an- vändning i det dagliga arbetet. Kursens inne- håll av allmän psykologi gav enligt majorite- ten både för litet av teoretiska allmänkun- skaper och praktiskt tillämpbara kunskaper. Föreståndarna upplevde bristen på praktiska kunskaper i något högre utsträckning än arbetsledarna.

Även beträffande ergonomi framfördes åsikten att ämnet gav för litet av kunskaper och i synnerhet föreståndarna betonade bris- ten av praktiskt tillämpbara kunskaper i kursavsnittet. Föreståndarna ansåg i större utsträckning än arbetsledarna att de produk-

tionstekniska arbetsuppgifterna gav för litet av teoretiska och praktiska kunskaper. Den- na tendens återspeglas även när det gäller de administrativa-företagsekonomiska avsnitten, främst då beträffande de teoretiska kun- skaperna. Även de som genomgått grundkurs för befattningshavare vid verkstäder för utveck- lingsstörda, avgav ett omdöme om kursens kvantitativa innehåll beträffande vissa av- snitt. Med hänsyn till kursdeltagamas ringa antal (9 föreståndare och 16 arbetsledare) kan inte några generella slutsatser dras från materialet. Befattningshavama anser exvis att de har fått både för lite teoretiska allmän- och praktiska kunskaper för dagligt arbete i de avsnitt som behandlar psyksikt utvecklingsstördas undervisning, vård, sociala anpassning etc., samt allmän psykologi och inlärningspsykologi.

Cirka två tredjedelar av deltagarna i på- byggnadskursen ansåg att det kursavsnitt som behandlade aktuell psykisk hälsovård gav för litet av både teoretiska och prak- tiska kunskaper för dagligt arbete. Del- tagarna ansåg däremot till övervägande del att kursavsnittet om ålder och arbetsanpass- ning gav lagom mängd kunskaper, medan drygt en tredjedel menade att avsnittet borde utökas. Föreståndarna ansåg dock i något mindre utsträckning än övriga att avsnittet hade givit för litet av teoretiska allmänkunskaper.

Uppfattningarna om de produktionstek- niska arbetsuppgifterna var delade. Avsnittet hade i allmänhet givit mindre av praktiska kunskaper för det dagliga arbetet än teore- tiska allmänkunskaper. Cirka en femtedel av föreståndarna ansåg även att avsnittet varit för omfattande.

Vad gäller de administrativa-företags- ekonomiska arbetsuppgifterna menade drygt 40 % av föreståndarna att avsnittet gav allt- för litet av kunskaper medan ungefär hälften var nöjda. Arbetsledarna hade mer delade uppfattningar. Drygt hälften var nöjda, medan återstoden fördelade sig ungefär lik- värdigt i sina utlåtanden om kursavsnittets kvantitativa kursinnehåll. Överlag ansåg dock

arbetsledarna i större utsträckning än före- ståndarna att det varit för omfattande.

14.3.4. Upplevda utbildningsbehov

14.3.4.l Ämnesområden som saknades med hänsyn till arbetsuppgifter.

I enkätundersökningen ingick en fråga om vilka kunskapsområden man saknade i de olika kurserna. Vad man främst saknade i grundkursen för de reguljära verkstäderna var arbetsledning, information om vanligt förekommande sjukdomar samt hur man ger den första hjälpen vid akuta sjukdomstill- stånd. Två andra områden som man saknade var instruktionsmetodik och socialförsäk- rings- och pensionsfrågor. Allmän psykologi och personlighetspsykologi ingår redan i grundkursen, men befattningshavarna ut- tryckte önskemål om att dessa ämnen skulle utökas. Även mer information om problema- tiken kring vissa sociala handikapp efterlys- tes.

Kursdeltagare som genomgått påbygg- nadskurs saknade främst träningslektioner och information om problematiken kring vissa sociala handikapp. Vidare önskade de större inslag av allmän psykologi och person- lighetspsykologi. Även ergonomi ansåg många borde ingå i större omfattning.

Deltagarna i grundkurs för befattnings- havare vid verkstäder för psyksikt utveck- lingsstörda önskade mer ingående kunskaper i allmän psykologi och personlighetspsyko- logi. Många saknade även en del inslag som behandlar sociallagstiftning, samhällseko- nomi, avtalsfrågor och frågor angående ut- vecklingsstördas vård och undervisning m. rn.

14.3.4.2 Ämnesområden inom vilka man anser sig i första hand behöva grundutbild- ning, påbyggnadsutbildning och ytterligare fortbildning

De tillfrågade har i en öppen fråga fått ange ämnesområden inom vilka de i första hand behöver grund-, påbyggnadsutbildning eller fortbildning. Samtliga synes vara överens om

att allmän psykologi och socialpsykologi bör ingå i alla utbildningsformerna liksom arbets- ledningspsykologi och ergonomi. I påbygg- nadsutbildningen och fortbildningen bör i första hand ingå produktionsteknik anpas- sad till resurserna och förhållandena på skyddad verkstad samt företagsekonomi.

Ett annat område som ansågs böra ingå i samtliga utbildningsformer, men främst i fortbildningen, är orsaker till psykisk utveck- lingsstöming samt undervisning, vård och social anpassning av denna grupp.

Arbetsvårdschefema ombads lämna syn- punkter på kursinnehållet. Avsikten var inte att få hela ämnesinnehållet i resp. utbild- ningar bedömt. Vad som efterfrågades var ämnen som man ansåg framför allt skulle ingå i en grund- resp. påbyggnadsutbildning. Enligt dessa intervjuer bör både föreståndare och arbetsledare delges grundsynen på verk- samheten vid verkstäder för skyddat arbete, kunskaper om arbetsvårdsmetodiken, bak- grunden till arbetstagarnas placering vid verkstaden (både, medicinskt och socialt), företagsekonomins grundregler, kalkyl- och prissättningssystem, produktionsteknik samt vuxenpedagogik.

Av särskild vikt för arbetsledarna är enligt arbetsvårdscheferna att de i en grundutbild- ning delges kunskaper om tekniska hjälp- medel samt utbildningi arbetsförenkling och ergonomi. Föreståndarna bör i en påbygg- nadsutbildning få fördjupad undervisning i företagsekonomi. Både föreståndare och ar- betsledare bör i en påbyggnadsutbildning få ta del av tekniska nyheter inom respektive branschområde. Ett ökat socialmedicinskt innehåll i utbildningen ansågs också nödvän- dig.

l4.3.4.3 Befattningshavamas behov av mer kunskaper/information för vissa specificera- de arbetsuppgifter

Två hearings, vid vilka utbildningsfrågor diskuterats, har under våren 1972 hållits i samband med SlFU-kurser för förestån- dare och arbetsledare vid verkstäder för

skyddat arbete. Kursdeltagarna fick i ett frågeformulär ange hur stort behov av kun- skaper/information som de upplevde sig ha för att lättare klara vissa specificerade arbets- uppgifter. En kurs var för personal vid verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda. Den andra var en påbyggnadskurs för perso- nal vid reguljära verkstäder. Dessutom har hållits en liknande hearing med föreståndare och arbetsledare vid Uppsala läns landstings verkstäder.

Förutom föreståndarnas och arbetsledar- nas synpunkter på behov av kunskaper och information för vissa arbetsuppgifter inhäm- tades uppgifter om befattning, ålder, grund- utbildning och sammanlagd anställningstid vid företag inom arbetsvården. Sammanställ- ningen av dessa bakgrundsdata tyder på att de tillfrågades sammansättning överensstäm- mer ganska väl med de medverkande i enkätundersökningen.

Nedanstående uppgifter baserar sig på ett mycket litet urval. Några säkra slutsatser om behovet av kunskaper inom något visst om- råde kan därför inte dras. Uppgifterna kan enbart ge viss vägledning.

Befattningshavama vid verkstäder för psykiskt utvecklingsstörda anser sig ha mycket stort behov eller stort behov av mer kunskaper/information för arbetsuppgifter inom driftekonomi, personalledning och -ad- ministration, produktionsplanering, inköp, problematiken kring medicinska och psykis- ka handikapp, arbetarskyddsfrågor, social- kunskap, samtals- och intervjumetodik, teammetodik, konstruktion av speciella ar- betstekniska hjälpmedel och bedömnings- teknik. Mindre eller inget behov anser man sig ha av kunskaper rörande marknadsföring, försäljning, praktisk och teoretisk instruk- tionsmetodik samt problematiken kring vissa sociala handikapp. Behovet av kunskaper för de olika områdena skiljer sig något mellan föreståndare och arbetsledare.

Vid reguljära verkstäder anser sig före- ståndarna ha det största behovet av mer kunskap/information inom arbetsområden som rör problematiken kring medicinska och psykiska handikapp samt personalledning

och administration. Driftekonomiska arbets- uppgifter och konstruktion av speciella ar- betstekniska hjälpmedel kräver även ytterli- gare kunskap enligt föreståndarna. Arbetsle- darna anser sig liksom föreståndarna ha mycket stort eller stort behov av kun- skap/information rörande problematiken kring medicinska och psykiska handikapp men dessutom ytterligare kunskaper i be- dömningsteknik, samtals- och intervjumeto- dik, teammetodik, arbetarskyddsfrågor samt konstruktion av speciella arbetstekniska hjälpmedel. Både föreståndare och arbetsle- dare anser sig ha mindre eller inget behov av mer kunskaper för marknadsföring, försälj- ning samt teoretisk instruktionsmetodik. Föreståndarna anser sig inte heller ha behov av mer utbildning i praktisk instruktionsme- todik samt samtals- och intervjumetodik och socialkunskap. Arbetsledarna å andra sidan, anser sig ej ha behov av kunskaper i arbets- uppgifter som rör produktionsplanering och inköp.

Arbetsvårdschefema tillfrågades om vilka arbetsuppgifter man räknade med i första hand skall ligga på föreståndarna resp. ar- betsledarna vid verkstäderna. Olikheter i organisationen gör att arbetsuppgifterna främst vad gäller föreståndarna uppvisar olik- heter. Föreståndaren skall enligt några ar- betsvårdschefer svara helt för produktions- ledning, inköp och kundkontakter. Andra arbetsvårdschefer lägger stor vikt vid före- ståndarens uppgift att ta hand om arbetsta- garna och instruera dessa både allmänt ochi speciella arbetsuppgifter. Föreståndaren bör också kunna deltaga i mer komplicerad produktion. De lokala inköpen och kund- kontakterna anser man här bör begränsas. Inom ett större landsting svarar förestånda- ren för arbetsanskaffning och för övrigt övervakning av att rutinerna följs. Arbetsledarnas uppgift är att leda och fördela arbetet, ta hand om arbetstagarna och vara observant på hur de fungerar i varje situation, instruera både allmänt och i spe- ciella arbetsuppgifter, deltaga i produktionen vid behov samt kontrollera att arbetet utförs riktigt. Allmänt ansåg arbetsvårdscheferna

att för de kurativa arbetsuppgifternas hand- läggning skall den kommunala socialvårdsor- ganisationen anlitas. Arbetsledarna skall inte syssla med dessa uppgifter. Inom ett lands- ting skall den centrala personalfunktionen knyta till sig en kurator, som har att betjäna verkstäderna med personalvård och liknande frågor. Inom ett annat landsting sköter en socialkurator, anställd vid sociala nämnden, bl. a. uppföljning och utplacering av arbets- tagarna på verkstäderna.

14.4. Målsättningen för skyddat arbete

Utredningen har i kapitel 8 ”Målsättningen för skyddat arbete” ganska utförligt uppe- hållit sig vid syftet med den skyddade verksamheten. I kapitel 10 har utifrån den allmänna målsättningen något diskuterats verksamhetens uppläggning vid de olika före- tagen för skyddat arbete. Skall syftet kunna förverkligas och det skyddade arbetet be- drivas på det sätt som tidigare nämnts i betänkandet ställs krav bl. a. på den framtida utbildningen av skilda grupper befattnings- havare, som är engagerade i den skyddade verksamheten.

Skyddat arbete är ett av de arbetsvårdspo- litiska medel som ingår i arbetsmarknadspo- litiken. Det utgör sålunda en bland flera åtgärder, som syftar till att medverka i den arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen av arbetskraft med olika slag av fysiska, psykis- ka och sociala handikapp. Strävan bör enligt utredningen vara att anställda i skyddat arbete så småningom skall kunna erbjudas arbete på den s. k. öppna marknaden. Sam- tidigt får man acceptera att för ett inte oväsentligt antal arbetshandikappade kom- mer det skyddade arbetet att bli mer perma- nent och det praktiskt taget enda alternati- vet till arbetslöshet. För att riktigt kunna bedöma en anställds möjligheter att erhålla en anställning på den reguljära arbetsmarkna- den synes det nödvändigt att kontinuerligt pröva vederbörande i olika på verkstaden förekommande uppgifter. Härigenom erhålls förutom ett bedömningsunderlag även den effekten att anställningen också inne-

håller väsentliga inslag av träning i olika uppgifter ofta då med skiftande svårighets- och prestationskrav. Med hänsyn till de ibland mycket svårt handikappade arbetsta- gare som bereds arbete vid verkstäderna ställs också särskilda krav på ergonomiska insatser.

Utredningen har också uttalat sig för önskvärdheten av att i största möjliga ut- sträckning åstadkomma en integrering av olika grupper arbetshandikappade vid verk- städerna. Såväl fysiskt, psykiskt som socialt arbetshindrade kan sålunda väntas före- komma vid en och samma verkstad. I vissa fall kan det visa sig nödvändigt att ha en särskild avdelning för en viss grupp handi-_ kappade, exvis psykiskt utvecklingsstörda. Detta nödvändiggör att föreståndare, arbets- ledare och specialarbetare vid företagen är insatta i orsak och bakgrund till olika medicinska och sociala arbetshinder. Viss orientering behövs också om den första hjälpen vid olika förhållandevis ofta före- kommande akuta sjukdomstillstånd.

Den skyddade verksamhetens uppgift att medverka i den yrkesinriktade rehabili- teringen samt bereda sysselsättning åt perso- ner med handikapp medför ganska naturligt att behovet av kurativa insatser blir större än vid företag i allmänhet. Detta gäller såväl mindre som mer omfattande insatser. Utred- ningen har bl. a. i kapitlet om det framtida huvudmannaskapet framhållit betydelsen av att man till de olika arbetsvårdskanslierna på landstings- och motsvarande nivå knyter kuratorer. Deras uppgift blir då att hjälpa arbetstagarna i mer komplexa och svårare angelägenheter. Vad gäller de anställdas be- hov av enklare upplysningar om exvis sociala rättigheter och skyldigheter torde det vara nödvändigt att arbetsledare och föreståndare kan lämna dessa.

Förutom de speciella rehabiliteringsupp- giftema har företagen för skyddat arbete att tillverka och sälja varor och tjänster med allt vad detta innebär av produktions- planering och -ledning, inköp av produk- tionsutrustning och -material, kalkylation och prissättning, marknadskontakter m. m.

Utredningen har utgått från att vissa av dessa uppgifter skall handläggas av huvudmännens arbetsvårdskanslier, medan andra eller delar av andra funktioner skall skötas av de lokala verkstadsföreståndarna och arbetsledarna.

14.5. Överväganden och förslag 14.5.1 Allmänna utgångspunkter

Utredningen har i tidigare kapitel angivit vissa principer för den organisatoriska upp- byggnaden och administrativa ledningen av företag för skyddat arbete hos de framtida huvudmännen. Sålunda har förordats att vissa gemensamma funktioner centraliseras till huvudmannens arbetsvårdskansli medan andra uppgifter, som med fördel går att decentralisera bör handhas av resp. verk- stadsledningar. En sådan utveckling skulle medföra dels goda förutsättningar för resp. huvudman att själv bedöma rekryteringsbe- hovet av olika befattningshavare och dels en något större enhetlighet beträffande de pro- duktionsmässiga och andra förutsättningar, under vilka föreståndare och arbetsledare kommer att arbeta. Samtidigt förefaller det klart att förhållandevis skiftande förutsätt- ningar även framöver kommer att gälla för olika verkstadsenheter vad avser storlek, produktionens inriktning, sammansättning rn. m. Dessa förhållanden tillsammans med ut- redningens tidigare i detta kapitel refererade målsättning för skyddat arbete har varit vägledande för utredningens ställningstagan- de till den framtida rekryteringen och per- sonalutbildningen. Den skyddade verksamhe- tens rehabiliterande syfte har sålunda mycket klart framhållits. Skall detta kunna förverkligas ställs särskilda krav på utbild- ningen av de olika personalgruppema. Även vid rekrytering av föreståndare och arbets- ledare kan den skyddade verksamhetens spe- ciella uppgifter — vid sidan om de mer produktionsbetonade — ha viss betydelse. Det skyddade arbetets roll att medverkai den arbetsmarknadsmässiga rehabiliteringen innebär vidare att samtliga i den direkta

arbetstagarnas

i 1 t i

l !

produktionen engagerade befattningshavare, oavsett den enskilda verkstadsenhetens or- ganisatoriska och andra förutsättningar, be- höver särskild utbildning i frågor, som kny- ter an till verksamhetens karaktär.

14.5.2. Rekrytering

Som villkor för att statsbidrag skall kunna utgå till verkstäder för skyddat arbete gäller att verksamheten leds av föreståndare och arbetsledare, som av arbetsmarknadsverket förklarats kompetenta för ifrågavarande ar- betsuppgifter. Detta är en bestämmelse, som tillkom i samband med att de första stats- bidragen i början av 1950-talet utgick för att täcka huvudmannens kostnader för löner till verkstadens föreståndare och övrig arbets- ledande personal. Sedan dess har konstruk- tionen av statsbidragen ändrats och är i dag inte kopplad till den arbetsledande persona- len. Av denna anledning men framför allt därför att huvudmännen själva bäst måste anses kunna bedöma vilka krav som bör ställas upp vid rekrytering av föreståndare och arbetsledare föreslår utredningen att bestämmelserna om kompetensförklaringen slopas.

Föreståndare

Förutsättningarna för föreståndarens verk- samhet är och kommer även framöver att bli tämligen skiftande. De uppgifter som har vissa likheter med en företagsledares arbete på öppna marknaden är att leda verksam- heten och svara för samordning av olika funktioner. Som stöd i sitt arbete kan föreståndarna i större utsträckning än f. n. antas ha ett för hela huvudmannens ansvars- område gemensamt arbetsvårdskansli, som dels sköter vissa uppgifter och dels vid behov kan lämna erforderlig service. Hur mycket som kommer att samordnas av ett dylikt organ torde bli något olika beroende på lokalt skiftande produktionsmässiga och andra betingelser.

De resultat som tidigare presenterats från

utredningens särskilda studier av föreståndar- nas tidigare utbildning och yrkeserfarenheter har antytt mycket skiftande bakgrund för dessa. Exvis hade något mer än hälften av de tillfrågade föreståndarna som högsta utbild- ning folk—Igrundskola eller yrkes-/verkstads- skola. Något över hälften av föreståndarna hade före sin anställning vid verkstad för skyddat arbete haft praktiskt arbete inom industri och hantverk.

Arbetsledaren" Denne ansvarar i regel för en arbetsgrupp eller en verkstadsavdelning omfattande mel- lan 10 och 30 arbetstagare. Antalet är självfallet avhängigt bl. a. produktionens art. Arbetsledarens uppgift är att leda och för- dela arbetet, instruera allmänt och i speciella arbetsuppgifter, vid behov deltaga i produk- tionen samt kontrollera arbetet. Utöver des- sa uppgifter, som överensstämmer med mot- svarande befattningar på den öppna markna- den, tillkommer rehabiliteringsfunktionerna. Dessa ställer många gånger större krav på arbetsledaren vid företag för skyddat arbete jämfört med personer i arbetsledande ställ- ning på den ordinarie arbetsmarknaden. Resultaten av utredningens olika studier har beträffande utbildnings- och yrkesbak- grund gett vid handen att arbetsledarna har mycket skiftande bakgrund, dock något mer likartad än föreståndarna. Sålunda hade 3/4 som högsta utbildning folk—lgrundskola eller yrkes-lverkstadsskola mot ungefär hälften bland föreståndarna. Den övervägande delen av arbetsledarna hade före anställning vid verkstad för skyddat arbete haft praktiskt arbete i huvudsak inom industrin.

Specialarbetare/hantverkare

Vid många verkstäder finns förutom före- ståndare och arbetsledare även specialarbe- tare/hantverkare anställda. Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen har huvudmän- nen i samband med statsbidragsansökan för 1971 rapporterat att 456 specialarbetare var anställda.

Hantverkarna anställs av huvudmännen vid behov. Sådana behov kan uppstå då

arbetsuppgifterna vid verkstaden är förhål- landevis komplicerade eller mycket speci- ella. Det kan vidare i vissa moment av tillverkningen — verktygsuppsättning, rigg- ning m.m. — krävas speciell fackkunskap och erfarenhet. Det kan också förekomma ar- beten som är alltför fysiskt och psykiskt krävande för den arbetshandikappade arbets- kraften vid verkstaden. Förutom direkta produktionsuppgifter har hantverkama många gånger också viss arbetsledande funk- tion. De deltager sålunda på samma sätt som arbetsledarna i den rehabiliterande verksam- heten. Det kan nämnas att denna personal- kategori under senare år getts möjlighet att deltaga i den centrala utbildningen (de s. k. SIFU-kurserna). Detta har dock skett i be— gränsad utsträckning.

De arbetsvårdschefer som intervjuats an- såg att man ej bör ställa upp några formella kompetenskrav vid nyanställning av förestån- dare och arbetsledare. De angav dock som lämplig utbildning för båda grupperna verk- stadsskola och arbetsledarutbildning alterna- tivt lång erfarenhet som arbetsledare. De framhöll beträffande föreståndare, att dessa bör ha god yrkeserfarenhet från arbete di- rekt i produktionen, branschkännedom samt kunskaper i psykologi. De ansåg att vid rekrytering av föreståndare till större verk— stadsenheter så kan det vara värdefullt med en teknisk eller administrativ utbildning. Även arbetsledarna ansågs behöva besitta god yrkeserfarenhet från arbete direkt i produktionen. Som andra önskemål anfördes intresse för människor, förståelse för psykiskt handikappade, någon utbildning i psykologi samt förmåga att anpassa sig till de snabba växlingar i personalstyrkan som kan inträffa vid verkstäder för skyddat arbete.

Utredningen önskar för sin del ansluta sig till nyss refererade uppfattning hos vissa företrädare för landstingshuvudmännen att några formella kompetenskrav ej här fast- ställas vid rekrytering av föreståndare och arbetsledare. Huvudmannen synes bäst skickad att själv avgöra vilka kvalifikationer och krav som bör ställas upp. Dessa måste med nödvändighet bli olika beroende på

vilka arbetsuppgifter samt slag av och storlek på verkstad "man behöver rekrytera personal till. Utredningen vill dock peka på betydel- sen av att de som skall tillträda tjänster vid företag för skyddat arbete har väl dokumen- terade yrkeserfarenheter omfattande såväl yrkes- och branschkännedom som förtrogen- het rned arbetsledande uppgifter. För före- ståndare kan många gånger också erfarenhet från administrativt arbete vara värdefull. Erfarenheter av och/eller kunskaper om annan medicinsk eller yrkesinriktad rehabili- tering måste också sägas vara en fördel för föreståndare och arbetsledare liksom erfaren- het från pedagogiskt, socialt eller förenings- arbete.

Utredningen har i kapitlet om det framti- da huvudmannaskapet menat att det skulle vara möjligt att åstadkomma en större likfor- mighet av den organisatoriska uppbyggnaden av den skyddade verksamheten. Detta skulle underlätta samarbetet mellan dels de olika huvudmännen och dels dessa och tillsynsor- ganet samt huvudmännen för andra samhälls- verkstäder. Utredningen har också pekat på vissa vägledande principer för den framtida organisatoriska uppbyggnaden, dock att det närmast är en fråga för huvudmännen att tillsammans med de två kommunförbunden och arbetsmarknadsstyrelsen överväga och rekommendera de konkreta riktlinjerna härför. I det sammanhanget synes det utred- ningen naturligt att även åstadkomma en mer enhetlig titulatur för befattningshavare vid företagen för skyddat arbete. Härvid bör eftersträvas benämningar som bättre än f. n. överensstämmer med motsvarande eller lik- nande befattningar på den reguljära arbets- marknaden.

Specialarbetare/hantverkare fyller vid många verkstäder för skyddat arbete en väsentlig funktion. Bl.a. har pekats på be- hovet att anställa dessa för utförande av vissa speciella arbetsuppgifter. P. g. a. sin uppgift att bereda arbete 'åt arbetshandikappade med nedsatt arbetsförmåga är vid verkstäder för skyddat arbete frånvaron i allmänhet högre än vid andra företag. Utredningens betoning av det skyddade arbetets rehabiliterande

syfte kan komma att höja omsättningen på arbetstagare. Nämnda två förhållanden torde medföra ett fortsatt behov av hantverkare vid företag för skyddat arbete.

14.5.3. Inskolning och fortbildning

Den hittillsvarande särskilda utbildningen för befattningshavare vid verkstäder för skyddat arbete har varit uppdelad i dels grund- och dels påbyggnadsutbildning. Att sådan utbild- ning anordnats har givetvis sin grund i det skyddade arbetets speciella ställning och problem. Utredningen har bl. a. försökt att från föreståndare och arbetsledare erhålla deras uppfattning om upplevda behov av kunskaper och information för att lättare klara sina arbetsuppgifter. Härvid framkom att befattningshavarna vid reguljära verkstä- der ansåg sig behöva mera kunskaper rörande problematiken kring medicinska och psykis- ka handikapp samt konstruktion av arbets- tekniska hjälpmedel. Föreståndarna har där- utöver angivit behov av mer kunskaper be- träffande personalledning och administration samt driftekonomi._ Arbetsledarna har upp- givit behov av kunskaper i bedömningstek- nik, samtals-, intervju-, och teammetodik samt arbetarskyddsfrågor. Vad avser befatt- ningshavare vid verkstäder för psykiskt ut- vecklingsstörda har dessa framfört önskemål om mera kunskaper inom bl. a. områdena personalledning och administration, produk- tionsplanering, arbetarskyddsfrågor, social- kunskap m. m.

Ovan refererade och andra resultat utred- ningen erhållit tillsammans med den av utredningen angivna målsättningen för skyd- dat arbete och de utbildningskrav som ett realiserande av denna medför, talar för att det även framöver behövs särskilt anordnad utbildning för befattningshavare vid företag för skyddat arbete. Denna utbildning bör då omfatta sådana delar som är speciella och gemensamma för just arbetsvårdsföretagen.

Vad avser den fackutbildning inom olika yrkes- och branschomräden, som kan erford- ras med hänsyn till de enskilda verkstädernas

särskilda produktionskrav är det naturligt att denna utbildning sker genom huvudmannens försorg. Detsamma gäller den introduktions- utbildning, som alla nyanställda befattnings- havare hos huvudmannen bör ges. Sådan introduktionsutbildning bör bl.a. omfatta information om huvudmannens organisation, arbets- och anställningsförhållandena m.m. Huvudmannen synes enligt utredningen ock- så ha ett naturligt ansvar föratt medarbetar- na erhåller erforderlig fortbildning inom sina resp. fackområden för att kunskaper och färdigheter skall vara aktuella för den inne- havda befattningen samt i förhållande till motsvarande arbeten i det övriga närings- livet.

Beträffande den för alla föreståndare, arbetsledare och specialarbetare gemen— samma utbildningen har utredningen funnit skäl tala för att grundutbildningen eller inskolningen behöver bli något mer omfat- tande än nuvarande 2—3 veckor. Vid inter- vjuerna med arbetsvårdscheferna framkom att dessa ansåg det mycket svårt att låta föreståndare och arbetsledare vara borta en längre sammanhängande tid än 2—3 veckor. Utredningen har förståelse för denna upp- fattning. Skall inskolningen bli mer omfat- tande får man därför lov att dela upp densamma i två eller flera etapper. Mellan de tillfällen man drar samman ett antal befatt- ningshavare kan det vara lämpligt att dessa bedriver egna studier. Sådana enskilda stu- dier kan tänkas bl. a. bestå av arbetsuppgif- ter, som med fördel bör kunna utföras med hjälp av faktiska data vid den egna verkstads- enheten.

I utredningens enkätundersökning bland ett antal föreståndare och arbetsledare, som genomgått den nuvarande centralt anordna- de grundutbildningen, framkom att denna, kommit först efter en förhållandevis lång anställningstid. Exvis framkom att 1/5 av föreståndarna och 1/3 av arbetsledarna varit anställda 3 år och mer före grundkursen. Även tidsavståndet mellan grund- och på- byggnadskurs hade i många fall varit tämli- gen stort. Det har också såväl från befatt- ningshavarna själva som från arbetsvårds-

framkommit önskemål om att grundutbildningen borde komma väsentligt mycket tidigare, dock att man ansåg det lämpligt att först ha arbetat någon tid, mellan 1/2 och 1 år. Utredningen anser för sin del att man bör eftersträva att inskol- ningen påbörjas relativt snart efter det att anställningen tillträtts för att befattningsha- varna redan från början skall vara oriente- rade om verksamhetens syfte och ha bibring- ats vissa av de kunskaper, som erfordras för att detta skall kunna uppfyllas. Vid en tänkt uppdelning av inskolningen synes det vidare vara lämpligt att de olika avsnitten kommer förhållandevis nära varandra i tiden.

Som nämnts i inledningen har utred- ningens ambition inte varit att lägga fram förslag till detaljerade utbildningsplaner med angivande av olika ämnen och deras andel av kurstiden. Utredningen begränsar sig därför till att antyda vilka ämnesområden, som bör ingå i den gemensamma utbildningen av befattningshavare vid verkstäder för skyddat arbete. Härvid har en väsentlig utgångspunkt varit utredningens målsättning för skyddat arbete.

I det av utredningen angivna syftet med den skyddade verksamheten har betonats dess rehabiliterande och arbetsvårdande upp- gifter. För att nå det angivna syftet är det enligt utredningen nödvändigt att inskol- ningen i betydligt högre grad än för närva- rande inrymmer sådana ämnen som arbets- vårdens mål och medel, problematiken kring olika slag av handikapp, allmän psykologi, vuxenpedagogik och instruktionsmetodik, arbetstränings- och bedömningsteknik, an- passning av arbetet och miljön till männi- skans psykiska och fysiska förutsättningar samt teammetodik. Det synes vidare utred- ningen nödvändigt att inskolningen innehål- ler vissa delar av ämnet socialkunskap, när- mast då vissa bestämmelser i socialförsäk- ringarna, familje- och arbetsmarknadspoliti— ken.

Förutom de speciella rehabiliteringsupp- gifterna har företagen för skyddat arbete att tillverka och sälja varor och tjänster med allt vad detta innebär av produktionsplanering,

kalkylation och prissättning, marknadskon- takter, m. m. Vissa av dessa mer företagseko- nomiskt betonade uppgifter kan i framtiden antas bli delvis utförda vid huvudmannens kansli. Trots detta synes det erforderligt att inskolningen även innehåller någon utbild- ning i dessa frågor, såsom grunderna i före— tagsekonomi, personalledning och admini- stration, produktionsteknik, kalkylation m. m.

Som tidigare nämnts anser utredningen den nuvarande kurstiden om 2—3 veckor som gäller för de centralt anordnade kurser- na vara alltför kort och har därför förordat att inskolningen delas upp i två eller flera olika etapper. Väljer man en sådan upplägg- ning synes det utredningen lämpligt att den första etappen av inskolningen i huvudsak omfattar sådana ämnen som knyter an till verksamhetens rehabiliterande och arbetsvår- dande uppgifter. Även viss del av ämnet socialkunskap bör ingå. Däremot bör de mer företagsekonmiskt betonade ämnena kunna behandlas relativt översiktligt. Sistnämnda ämnen bör sedan mer ingående tas upp i följande etapper av inskolningen.

Vid en uppdelning av utbildningen före- faller det utredningen självklart att samtliga nyanställda föreståndare, arbetsledare och hantverkare ges möjlighet att genomgå den första etappen av inskolningen relativt kort tid efter det att anställningen tillträtts. De därefter följande etapperna bör samtliga fö- reståndare och förslagsvis även vissa grupper arbetsledare och hantverkare genomgå. Vilka som anses behöva en lika omfattande inskol- ning som föreståndarna får avgöras av huvud- männen i samråd med den fackliga organisa- tion, som företräder resp. personalgrupp.

Utöver en inskolning av olika personal- grupper vid verkstäderna för skyddat arbete kommer liksom hittills behov att föreligga av fortbildning i för verksamheten gemensam- ma kunskaps- och ämnesområden. Även i fortbildningen bör i högre grad än vad som för närvarande är fallet ide centrala påbygg- nadskurserna inrymmas ämnen som ankny- ter till verksamhetens rehabiliterings- och arbetsvårdsuppgifter. Självfallet måste den

framtida fortbildningen därutöver innehålla en hel del företagsekonomiskt betonade av- snitt.

Den av utredningen förordade målsätt- ningen för skyddat arbete skiljer sig något från den tidigare. Det är därför nödvändigt att redan anställda föreståndare, arbetsledare och hantverkare erhåller utbildning för att effektivt kunna medverka i att realisera målsättningen. En sådan utbildning bör i stora delar vara nästan identisk med den tidigare ovan behandlade första etappen av inskolningen. Utredningen har inte ansett sig ha tillräckligt underlag för att kunna bedöma lämpligheten eller möjligheten av att låta denna del av inskolningen stå öppen både för ett antal nyanställda och redan anställda. Gör man så föreligger risk för att redan anställda, som genomgått de 3. k. grund- och påbyggnadskurserna, kommer att uppleva de— lar av kursen som väl elementära. Väljer man i stället att ordna särskilda kurser övergångs- vis under några år för redan anställda så torde dessa kunna byggas upp med hjälp av vissa delar från den första etappen av inskol- ningen.

De hittillsvarande grund- och påbyggnads- kurserna har anordnats centralt i internat- form. Utredningen har inte ansett sig kunna ta ställning till om den framtida inskolningen och fortbildningen bör ske centralt eller regionalt. Den skisserade uppläggningen av inskolningen samt skillnader i sammansätt- ningen av deltagarna i olika etapper gör det möjligt att viss del av den gemensamma utbildningen med fördel kan anordnas regio- nalt medan andra delar får lov att ges i centrala kurser. 1 de fall kurser kommer att anordnas regionalt är det emellertid viktigt att dessa får en enhetlig och likartad utform- ning.

Förutom föreståndare, arbetsledare och hantverkare är vissa andra personalkategorier engagerade i den skyddade verksamheten, främst då teknisk, administrativ, kurativ och sjukvårdspersonal som finns eller kommer att finnas vid huvudmännens arbetsvårds- kanslier. Under utredningens gång har från olika håll framkommit önskemål om att även

dessa grupper skall ges viss utbildning i arbetsvårdens mål och medel, handikapp- frågor och den metodik som tillämpas vid företag för skyddat arbete. Utredningen har funnit dessa önskemål berättigade. En förut- sättning för att den skyddade verksamheten skall ge avsett resultat är att alla som är engagerade i densamma ges utbildning i nämnda ämnen. Utredningen vill därför före- slå att de två kommunförbunden tillsam- mans med huvudmännen planerar och anord- nar vissa antingen centrala eller regionala kortare kurser för nämnda personalgrupper. Som tidigare nämnts har utredningen begränsat sig till att ange vissa riktlinjer för den framtida personalutbildningens omfatt- ning och huvudsakliga inriktning. Det av utredningen insamlade och sammanställda materialet samt överväganden och förslag kan därför endast tjäna som underlag för en kommande detaljplanering. Det kan förut- sättas att den i inledningen nämnda ABIA-gruppens förslag till utbildning av per- sonal vid arbetsvårdsinstituten till vissa delar kan användas i denna fortsatta planering. Det synes utredningen lämpligt att Svenska landstingsförbundet tillsammans med Svenska kommunförbundet ges ansvaret för den erforderliga fortsatta utbildningsplane- ringen. Utredningen utgår därvid från att detta arbete kommer att ske i nära samråd med huvudmännen, tillsynsmyndigheten samt företrädare för samtliga personalorgani— sationer vid företag för skyddat arbete.

Kostnader, arbetsmarknadsverkets personalbehov, arbetsvårdsstatistik och -forskning

15.1. Inledning

Utredningens grundsyn är att insatserna av såväl förebyggande som stödjande karaktär måste ökas för att förbättra möjligheterna för arbetshandikappade att behålla och er- hålla anställningar i det ordinarie arbetslivet. Härigenom bör det vara möjligt att utbygg- naden av skyddat arbete blir av begränsad omfattning. Utredningen har behandlat in- formations- och serviceåtgårder i form av arbetsförmedlingens medverkan i anpass- ningen av arbetet och arbetsplatser till ar- betskraftens förutsättningar samt det ekono- miska stödet till företag såsom halvskyddat arbete, särskilda anordningar på arbetsplat- sen m m. Skall verksamheten bli framgångs- rik synes det utredningen nödvändigt att framförallt fältorganisationen inom arbets— marknadsverket erhåller väsentliga personal- tillskott. Utredningen, som återkommer till detta längre fram, har under sitt arbete också funnit en bättre och mera lättolkad arbets- vårdsstatistik erforderlig. Vidare behövs öka- de utrednings- och forskningsinsatser på ar- betsvårdsområdet.

Kostnaderna för de ovannämnda ekonomis- ka stödåtgärderna blir självfallet beroende av i vilken omfattning de kommer till använd- ning. Utredningen har avstått från att försö- ka göra en kostnadsberäkning.

Även kostnaderna för utredningens för-

slag i fråga om företagen för skyddat arbete är svåra att beräkna. I följande avsnitt presenteras dock beträffande arbetsvårds- företagen ett— räkneexempel, varvid utred- ningen bl.a. utgått från ett antagande om oförändrade anordnings- och driftkostnader. Beträffande statsbidragen till huvudmännen har utredningen lagt fram förslag om ändra- de bidragssystem, men avstått från att preci- sera bidragens storlek. Dessa förutsättes bli föremål för förhandlingar mellan företrädare för staten och de framtida huvudmännen för skyddat arbete. I räkneexemplet har därför enbart angivits hur stor del av kostnaderna som skulle falla på staten resp. huvudmän- nen vid nuvarande statsbidragsnivå.

"15.2 Ett räkneexempel för att något belysa

kostnaderna för arbetsvårdsföretagen A nordn ingskostnader

I kapitel 11 har presenterats uppgifter om den av huvudmännen planerade utbyggnaden av verkstäder för skyddat arbete. Enligt dessa skulle under kalenderåren 1972, 1973 och fram t.o.m. den 30.6.1974 antalet nytillkommande platser bli 4 208. I kapitlet om statsbidrag har, med ledning av erhållna uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen, den genomsnittliga statsbidragsgrundande anord-

ningskostnadenl per plats för verkstäder uppförda 1969—1970 beräknats till 50 000 kr. Beloppet omfattar då såväl produktions- lokaer som -utrustning. I kapitlet har också angivits den andel (42 %) av dessa kostnader, som täckts av de statliga anordnings- och utrustningsbidragen för de studerade verkstä- derna.

Antar man att anordningskostnaderna även framöver kommer att— uppgå till ca 50000 kr/plats skulle kostnaderna för de under perioden (2 l/2 är) planerade platser- na uppgå till 210 mkr, dvs. i genomsnitt ca 84 mkr per budgetår. Härvid har kostnader- na iördelats jämnt på de aktuella budget- åren. vilket kan försvaras med att huvudmän- nens planerade utbyggnad fördelar sig tämli- gen jämnt över den ifrågavarande perioden.

Resultatet tillsammans med antagandet om oförändrad statsbidragsandel (42 %) skulle innebära statliga bidrag till huvudmän- nen för anordning och utrustning med om- kring 35 mkr per budgetår. Förutom att detta tal bygger på vissa förutsättningar kommer den reservationen att en del huvud- män framöver kanske i ökad utsträckning väljer att hyra lokaler i stället för att uppföra egna. Vidare har utredningen föreslagit att statsbidrag även skall kunna utgå för kostna- der till nyanskaffning, utbyte eller ombygg- nad av produktionsutrustning p. g. a. ändrad verksamhetsinriktning eller av andra skäl som arbetsmarknadsstyrelsen finner godtag- bara. Ett förverkligande av detta förslag torde komma att något höja statsbidragsbe- loppet.

Driftkostnader

I kapitel 11 har angivits totala antalet platser vid företag för skyddat arbete den 30.6.1974 med utgångspunkt från antalet nu befintliga och av huvudmännen planerade platser samt att kontorsarbetscentralerna förs över till landstingen resp. de landstingsfria kommu- nerna. Antalet platser skulle då under bud- getåret 1973/74 komma att uppgå till ca 17 900. Den genomsnittliga driftkostnaden per plats och år var 1970 12 560 kr. Detta

är den s, k. nettodriftkostnaden dvs. efter avdrag för intäkter från försåld produktion och lagerökning, men före statliga drift- och hyresbidrag. Vid antagande om oförändrad platskostnad skulle den totala driftkostna- den budgetåret 1973/74 komma att uppgå till ca 225 mkr.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens samman- ställningar avseende 1970, baserade på hu- vudmännens redovisningar i samband med rekvisition av statsbidrag, täckte det statliga drift- och hyresbidraget 32 % av kostnader- na. Vid antagande om oförändrad stats- bidragsandel skulle det statliga bidraget bud- getåret 1973/74 uppgå till ca 72 mkr. Det erhållna resultatet bygger på att de totala driftkostnaderna blir i stort sett oförändra- de, vilket kan ifrågasättas. Dels har driftkost— naderna tidigare stigit, exempelvis från 7 790 till 12 560 kr per plats och år mellan 1966 och 1970. Dels torde vissa av utredningens förslag, bl. a. beträffande vilka grupper ar- betshandikappade som skall komma i fråga för skyddat arbete, medföra ökade kostna- der. Mot detta kan ställas utredningens förslag om en mer enhetlig organisatorisk uppbyggnad av verksamheten syftande till ökade samordnings- och serviceinsatser från huvudmännens arbetsvårdskanslier samt för- slaget om ett centralt samordnings— och serviceorgan med bl. a. marknadsföringsupp- gifter. Dessa förslag kan dock först på lite sikt antas få en mer påtaglig effekt på driftresultaten.

To tala kostnader

Med de reservationer och därigenom den stora osäkerhet som de i räkneexemplet erhållna värdena är behäftade med, skulle totala kostnaden under budgetåret 1973/74 för anordning, utrustning och drift. komma att uppgå till nära 310 mkr (84 + 225). Vid en i stort sett oförändrad kostnadsfördelning mellan staten och huvudmännen skulle i så fall det totala statsbidraget till huvudmännen bli ca 110 mkr. Detta belopp kan då

1 I denna anordningskostnad ingår inte huvud- männens utgifter för tomt, anslutningsavgift, inven- tarier och handverktyg.

jämföras med de 92 mkr som riksdagen för budgetåret 1972/73 beslutat anvisa till Skyd- dad sysselsättning under anslaget ”Särskilda åtgärder för arbetsanpassning” i arbetsmark- nadsverkets budget. Vid denna jämförelse bör då bl. a. beaktas att arbetsmarknadsver- kets utgifter för arkivarbete blir mindre i och med att kontorsarbetscentralerna föreslagits bli överförda till huvudmännen för arbets- vårdsföretagen.

De på huvudmännen belöpande kostna- derna skulle under budgetåret 197 3/74 upp- gå till ca 200 mkr. Enligt utredningen föreligger, som anförts istatsbidragskapitlet, flera tungt vägande skäl för en avsevärd uppräkning av statsbidragen.

[ kapitel 6 ”Verkstäder för skyddat arbe- te” har utredningen diskuterat den samhälls- ekonomiska kostnaden för eller vinsten av skyddat arbete. Många arbetshandikappade kan genom tillgång på skyddat arbete själva bidraga till sin egen försörjning samt medver— ka i en produktion av varor eller tjänster. Genom den inkomst arbetstagarna uppbär erhålls också skatteintäkter, vilka till stor del skulle ha uteblivit vid exvis alternativet förtidspension. Vårdnadshavare (förälder) och vårdinstitution kan i vissa fall frigöras för andra uppgifter, främst kanske då psy- kiskt utvecklingsstörda erhåller skyddat ar- bete. Man kan vidare hävda att de psykolo- giskt positiva effektema av att överhuvud taget ha ett arbete och deltaga i en arbets- gemenskap, tillsammans med den allmänna träning och rehabilitering som skyddat arbe- te innebär, bidrar till ett förbättrat hälsotill- stånd både fysiskt och psykiskt. Härigenom kan sannolikt mera omfattande samhälleliga vårdinsatser begränsas.

Utredningen har inte gjort en samhälls- ekonomisk kostnadsintäktsanalys av den skyddade verksamheten. Om alla de troliga positiva effekterna i form av minskade so- cialförsäkrings-, socialhjälps- och vårdkostna- der skulle beaktas i en sådan, finns det starka skäl anta att resultatet snarare skulle påvisa en samhällsekonomisk vinst än motsatsen. De budgetmässiga kostnaderna för anordnan- de och drift av företag för skyddat arbete

måste enligt utredningen ställas i relation till de troligen större alternativa samhällsutgif— ter som skulle uppkomma om skyddat arbe- te ej hade funnits att tillgå för personer med nedsatt arbetsförmåga.

15 .3 Arbetsmarknadsverkets personalbehov

Den handikappade arbetskraftens sysselsätt- ningsproblem skall i främsta rummet lösas inom ramen för den ordinarie arbetsmarkna- den. Detta kräver att redan prövade arbets- marknadspolitiska medel förbättras och nya utvecklas. Den viktigaste förutsättningen för en sådan utveckling är att arbetsmarknads- verkets fältorganisation erhåller väsentliga personaltillskott. Utredningen har tidigare framhållit betydelsen av de 5. k. anpassnings- lagens eller gruppernas arbete, i vilket ar- betsmarknadsverket är engagerat. Syftet är att åstadkomma en bättre anpassning av arbetet till den handikappade och äldre arbetskraftens förutsättningar. Skall arbets- förmedlingen aktivt kunna medverka i dessa uppgifter samt lämna service och informa- tion i ergonomiska frågor, bidragsfrågor m.m. är det uppenbart att en förstärkning måste ske både kvantitativt och kvalitativt. I informationsarbetet ingår också att öka såväl företagens som de anställdas förståelse för de arbetshandikappades problem.

Genom arbetsförmedlingens aktiva med- verkan ute i företagen skapas också gynn- sammare förutsättning för att kunna erbjuda personer i skyddat arbete anställningar på den s. k. öppna arbetsmarknaden. Det skyd- dade arbetets karaktär av rehabilitering, med syfte att förbereda ett ny- eller återinträde på..arbetsmarknaden, bör härigenom komma att främjas. Arbetsmarknadsverket har under senare år erhållit särskilda tjänster för att medverka i utplaceringen av personer i skyd- dat arbete. Utredningen anser det nödvän- digt att framför allt de befolkningsmässigt större länen erhåller ytterligare ett antal sådana tjänster.

Väntetiderna för arbetsvårdssökande är mycket långa främst i storstadslänen, men även på andra håll. Detta medför inte sällan

att hälsotillståndet märkbart försämras för personer som väntar på en arbetsvårdsutred- ning. Köerna och väntetiderna kan också medföra att inremitteringsinstanser väljer att föreslå förtidspensionering av en person, i stället för att vänta på arbetsvårdsåtgärder. Det är möjligt att väntetiderna kan förkortas genom förenkling av handläggningsrutinerna, men den viktigaste åtgärden är att arbets- vårdsexpeditionerna erhåller personaltill- skott.

En ökad satsning på de förebyggande och stödjande arbetsvårdsåtgärderna inom arbets- marknadsverket ställer sålunda krav på vä- sentliga personaltillskott inom i första hand dess fältorganisation. Som en konsekvens härav erfordras också ytterligare förstärkning på centrala styrelsen för att kunna lämna ett verksamt stöd till förmedlings- och arbets- vårdstjänstemän vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingskontor. Bl. a. kan pekas på behovet av att ställa samman lämpligt infor- mationsmaterial samt att dokumentera och förmedla vunna erfarenheter på olika hålli landet.

Utredningen har i högre grad än för närvarande är fallet betonat det skyddade arbetets rehabiliteringssyfte. Vidare har framhållits önskvärdheten av att vissa grup- per arbetshandikappade, exvis alkoholskada- de och svårt psykiskt sjuka, i större utsträck- ning kan erhålla anställningar vid reguljära verkstäder för skyddat arbete. Dispositions- rätten över platserna har också föreslagits ligga kvar hos arbetsmarknadsmyndighe- terna. Med hänsyn bl. a. härtill förefaller det lämpligt att styrelsen erhåller någon eller några tjänster för frågor rörande arbetskraf- tens rehabilitering vid företagen för skyddat arbete.

Beträffande arbetsmarknadsstyrelsens ser- vice till huvudmännen för arbetsvårdsföreta- gen vid uppförande, utrustning och driften av dessa har utredningen tidigare i betänkan- det konstaterat att dessa uppgifter fått lov att eftersättas till följd av bristande personal- resurser. Utredningen förutsätter att huvud- männen framöver i ökad utsträckning skaffar sig egen personal för dessa uppgifter såväl på

arbet5vårdskanslier som i det centrala ser- vice- och samordningsorgan utredningen fö- reslagit. Trots detta kan någon förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsens särskilda verk- stadssektion på nuvarande arbetsvårdsbyrån vara erforderlig. Om detta kräver nytillskott av personal eller kan lösas genom omdispo- nering av resurserna anser sig inte utred- ningen kunna bedöma. Utredningen vill i detta sammanhang endast peka på förslaget om att föra över kontorsarbetscentralerna

till huvudmännen för arbetsvårdsföretagen, vilket kan komma att frigöra någon personal inom arbetsmarknadsstyrelsen.

15.4. Några synpunkter på arbetsvårdsstati- stik och -forskning

Arbetsmarknadsstyrelsens nya databaserade statistik innehåller mycket väsentlig och intressant information om de arbetsvårdssö- kandes sammansättning och inremitterings- organ. Det har dock visat sig svårt att i vissa avseenden tolka den nya statistiken. Detta har bl. a. varit fallet i fråga om sammansätt- ningen av hela antalet aktuella arbetsvårds- sökande under ett år. I viss mån är exvis den kraftiga ökningen av totala antalet arbets- vårdssökande under 1960-talet — nära nog en tredubbling — en effekt av att de olika arbetsvårdspolitiska instrumenten byggts ut och förbättrats samt att inremitteringarna från olika organ systematiserats. Det är därför oegentligt att, som ofta görs i den allmänna debatten, ta den snabba ökningen till intäkt för uppfattningen att det faktiska arbetsvårdsbehovet ökat lika kraftigt som det registrerade antalet sökande. En brist i statistiken är att man ej har någon uppdel- ning på arbetslösa och förvärvsarbetande arbetsvårdssökande. Utredningen anser det därför nödvändigt med ett fortsatt utveck- lingsarbete av arbetsvårdsstatistiken i syfte att underlätta tolkningen och ytterligare höja dess informationsvärde. Arbetsmarknadsstyrelsen har under ett antal år i sina petita begärt medel för utvärdering av verkets egna aktiviteter. Av- sikten har varit att styrelsen skulle kunna

lägga ut forskningsuppdrag. Utredningen me- nar för sin del att behov föreligger av mera forskning inte minst på arbetsvårdens områ- de. Som exempel på en angelägen forsknings- uppgift önskar utredningen peka på sam- hällsekonomiska kostnadsintäktsanalyser av den skyddade verksamheten.

I den av utredningen gjorda s. k. decem- berundersökningen, avseende de anställda vid ett urval verkstäder för skyddat arbete, framkom i de studerade handlingarna att det för ett ytterst litet antal personer fanns angivet något direkt samband mellan deras tidigare arbete och handikappet. När utred- ningen gavs tillfälle att pröva detta resultat bland praktiskt verksamma arbetsvårds- tjänstemän framhöll dessa att det säkerligen är betydligt vanligare att människor blir arbetshandikappade till följd av själva arbe- tet och arbetsmiljön. Att initiera en forsk- ning kring denna problematik, som är central i den aktuella diskussionen om den s.k. utslagningen på arbetsmarknaden, är enligt utredningen synnerligen angeläget.

Som utredningen ser det skulle en ökad forskning på arbetsvårdens liksom inom andra arbetsmarknadspolitiska områden säk- rast komma till stånd om arbetsmarknads- styrelsen erhöll ett särskilt anslag för att finansiera olika forskningsuppdrag. Det mås- te då självfallet ankomma på styrelsen att så detaljerat som möjligt formulera angelägna forskningsuppgifter.

Bilaga 1 Tillägg till cirkulärmeddelande M 31/68 utgivet av arbetsmarknadsstyrelsens statistiksektion

Kodförteckning över arbetshinder

Följande kodförteckning för redovisning av arbetshinder har utarbetats i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen av en arbetsgrupp inom socialstyrelsen, Arbetsgruppen har ve- lat indela arbetshindren så att framtida statistisk information rörande grupper med olika arbetshinder skulle göra det möjligt att bättre än tidigare bedöma resultatet av åtgär- der inom både medicinsk rehabilitering och arbetsvård. Av intresse är också att få veta vanligheten av olika slags arbetshinder och att kunna följa de förändringar, som kan inträffa i förekomsten av olika arbetshinder från tid till annan.

För den arbetsvårdssökande skall i stati- stikrapporten anges såväl det arbetshinder som uppfattas såsom det i föreliggande sammanhang viktigaste (huvudhandikapp), som eventuella bidragande arbetshinder (bi- handikapp). Observeras bör att om ett handi- kapp upphör att utgöra ett arbetshinder för en arbetsvårdssökande under en och samma arbetsvårdssökandeperiod, så skall han om- klassificeras beträffande arbetshinder. Vid inskrivning skall givetvis endast sådana han- dikapp upptas i statistikrapporten som utgör arbetshinder. Som framgår av det följande är varje arbetshinder att hänföra till någon av de fyra huvudgrupperna somatiska arbetshin- der, psykiska arbetshinder, intellektuella ar- betshinder och sociala arbetshinder. Arbets-

vårdssökande som tidigare hänförts till han- dikappgruppen ”09 — överårighet” skall allt- så enligt detta klassificeringssystem redovisas på enbart det arbetshinder som utöver åldern utgör hinder för vederbörande att erhålla eller behålla ett arbete.

So matiska arbe tshinder

10 Lungsjukdom: Lungsjukdom av tbc-na- tur, såsom lungtuberkulos och tuberkulös pleurit. Även övriga lungsjukdomar t. ex. astma, kronisk luftrörskatarr och emfy- sem hänföres till denna grupp. 11 Hörselskada: Såväl dövhet som nedsatt hörsel. 12 Synskada: Såväl blindhet som nedsatt synförmåga. 13 Hudsjukdom: Hudsjukdom av allergiskt ursprung samt andra hudsjukdomar. 14 Hjärt- och kärlsjukdom: Förhöjt blod- tryck, organiskt hjärtfel, sjukdom i hjär- tats kranskärl, åderförkalkning i benets pulsådror, åderbråck m.m. Personer vil- kas rörelseförmåga till följd av genom- gången "hjämblödning” är nedsatt hän- föres till grupp 17. 15 Ryggsiukdom: Förutom lumbago-ischias, diskbråck m.m. hänföres till denna grupp bl.a. resttillstånd efter brott på ryggkota och Bechterew's sjukdom. Även s. k. cervikala rhizopathier föres hit. 16 Rörelsehinder på grund av extremitets-,

ter i skelett- och rörelseorganen med undantag för fall som är hänförbart till grupp 15. Rörelsehindret kan vara orsa- kat av medfödd missbildning, förloss- ningsskada, sjukdomar i muskulatur och skelett (t. ex. tuberkulos i ben och leder, artrit och reumatism), olycksfall m. rn. 17 Rörelsehinder på grund av neurologisk sjukdom: Sjukdom i nervsystemet (t. ex. polio, polyneurit, spastisk förlamning, sclerosis disseminata, hjärnblödning) och skada till följd av olycksfall som drabbat nervsystemet. Fall som är hänförbara till grupp 15 föres i första hand på grupp 15. 18 Epilepsi: Såväl kramper som absencer. 19 Övriga somatiska arbetshinder: Arbets- hinder beroende på somatisk sjukdom eller defekt, som ej kan eller bör registre- ras på någon av de föregående grupperna. Det kan gälla infektionssjukdomar — dock icke lungtuberkulos — tumörsjuk- domar, allergiska sjukdomar — dock ej astma eller hudsjukdomar — körtelsjuk— domar, endokrina sjukdomar (t. ex. sockersjuka), andra ämnesomsättnings- sjukdomar, de blodbildande organens och blodets sjukdomar, det centrala nervsys- temets sjukdomar — dock ej sjukdomar medförande rörelsehinder _ digestionsor- ganens sjukdomar (t. ex. magsår, buk- bråck) urogenitalorganens sjukdomar (t. ex. njurinflammation), förgiftningar — dock ej alkohol — m. fl. sjukdomar.

Psykiska arbetsh inder

30 Avvikande personlighet: Större avvikelser ifråga om karaktär och uppförande (t. ex. ”psykopater”). 31 Psykoneuros: T. ex. ångestreaktioner, fo- bier eller liknande. 32 Psykisk rubbning efter hjärnsjukdom el- ler -skada.' T. ex. psykisk rubbning efter skallskada rn. m. 33 Psykoser: T. ex. schizofreni och mano- depressiv sjukdom. 34 Övriga psykiska sjukdomar: Psykiska ar-

betshinder som ej kan hänföras till grup- perna 31—33.

35 Alkoholism — narkomani: Alkohol- eller narkotikamissbrukare som har speciella svårigheter att erhålla eller behålla ett arbete till följd av sprit- eller narkotika- missbruk.

In tellektuella arbetshinder

40 Intellektuella arbetshinder: Låg intelli- gensnivå. Hit föres t. ex. ”svagbegåvade" och utvecklingsstörda.

Sociala arbetshinder

50 Social missanpassning: Detta arbetshinder föreligger om social missanpassning utgör ett hinder att erhålla eller behålla ett arbete för t.ex. person som ådömts villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdoms- fängelse, fängelse, internering eller som är föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen (t. ex. ungdomsvårdsskoleelever). De som överlämnats till psykiatrisk vård eller nykterhetsvård skall hänföras till resp. psykiskt arbetshinder. Geografiskt arbetshinder: Detta arbets- hinder föreligger om kommunikationer mellan bostad och arbetsplats utgör ett hinder för att erhålla eller behålla ett arbete. (Kan förekomma som biarbets- hinder). 52 Bostadshinder: Detta arbetshinder före- ligger om bostadens beskaffenhet utgör ett hinder att erhålla eller behålla ett arbete. (Kan förekomma som biarbets— hinder). 53 övriga arbetshinder av social karaktär: Andra miljöfaktorer som utgör ett hinder att erhålla eller behålla ett arbete. 5 _.

Inledning

Ett antal länsarbetsnämnder medverkade i en kartläggning av ett urval personer, som var sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete i december 1970, den s.k. decemberunder- sökningen. Det erhållna materialet har gett en intressant och betydelsefull information om arbetstagare vid verkstäderna. Utred— ningen ansåg att värdet skulle höjas ytterli— gare om kartläggningen kompletterades med systematiserade beskrivningar av ett antal ärenden. Länsarbetsnämnderna ombads där- för att även göra ett antal s.k. fallbeskriv- ningar. Det har ansetts lämpligt att i denna bilaga redogöra för urval och uppläggning av dessa samt presentera ett tjugotal relativt representativa beskrivningar.

Antal ärenden och urvalsmetod

De län som ombads göra fallbeskrivningar var följande: Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län. Länsarbetsnämnderna i Stockholms, Malmöhus och Västerbottens län ombads inkomma med uppgifter om tio ärenden och övriga län med sex. Ärenden som valdes ut skulle vara sådana som är vanligast förekommande vid verkstäderna med utgångspunkt från kön, ålder och handi- kapp. Gruppen psykiskt utvecklingsstörda, i de fall dessa var sysselsatta vid särskilda

verkstäder eller i för gruppen särskilt anord- nad avdelning, skulle ej medtagas.

Uppgifterna skulle i första hand inhämtas från ärenden som ingick i decemberunder- sökningen. Även andra personer anställda i december månad 1970 kunde medtagas i de fall detta ansågs nödvändigt för att erhålla ett representativt urval.

A nv isn ingar

Länsarbetsnämnderna ombads lämna uppgifter om kön, ålder och bakgrundsdata såsom ut- bildning, arbetshistoria, familjeförhållan- den; huvud- och biarbetshinder, eventuella diagnoser samt konstaterade anpassnings- problem; sjukhistoria med angivande av såväl sub- jektivt upplevda besvär som läkares be- dömning och prognos; vidtagna förberedande arbetsvårdsåtgär- der; vissa åtgärder som vidtagits av inremitte- ringsorganen; tidpunkt då anställningen vid verkstaden påbörjades och särskilda åtgärder som vidtagits i samband härmed; resultatet av vidtagna åtgärder och den vid undersökningstillfället aktuella situa- tionen beträffande arbete, arbetskapaci- tet och inkomst vid verkstaden;

nu och tidigare utgående sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension.

Kompletterande upplysning

I flera av de följande fallbeskrivningarna talas om att lönen reducerats enligt samord- ningsbestämmelserna. I det gällande kollek- tivavtalet för "arbetstagare som anställts för skyddad sysselsättning vid kommunal skyd- dad verkstad” skall från utgående löneförmå- ner avdrag ske av ”ersättning, som tillkommer arbetstaga- ren med anledning av olycksfall, våld, misshandel, sjukdom eller dylikt; ålderspension, förtidspension, sjukbidrag och folkpension i form av änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner, vartill arbetstagaren äger rätt enligt lagen om allmän försäkring resp. lagen om pensionstillskott, och egenpension på grund av allmän eller privat anställning”. Det bör också nämnas att det i samband med introduktionsutbildning, arbetsträning och -prövning utgår bidrag från arbetsmarknads- verket enligt samma regler som gäller vid arbetsmarknadsutbildning. Bidraget reduce- ras med hänsyn till ev. utgående sjukpen- ning, sjukbidrag, förtidspension eller annan därmed jämförlig ersättning.

Exempel A

Vid första kontakten med arbetsvården (1966) l9-årig ogift kvinna.

Utvecklingsstörd — psykiska besvär. Talet är onyanserat, ordfattigt och inskränker sig till ofullbordade meningar. Uppgifter som förelägges A utförs långsamt och hon blir fort trött. A är allmänt hämmad. Har kon- taktsvårigheter och har ett par gånger hotat med suicidförsök. Vårdats på sjukhus och varit sjukskriven under olika perioder för urinvägsinfektioner och depressioner.

Folkskola. Särskola fr.o.m. andra klass. Arbetat kortare tider bl. a. med barntillsyn, som telegrambud och hotellstäderska. Slutat anställningarna på grund av nervbesvär eller oförmåga att klara arbetsuppgifterna.

A var vid första kontakten med arbetsvår- den ogift. Hade ett minderårigt barn och var bosatt i föräldrahemmet.

Den första kontakten med arbetsvården togs av A:s mor. Arbetsvården infordrade till att börja med läkarintyg samt anmälde A till anlagsprövning. Därefter genomgick A arbetsprövning och arbetsträning. Pröv- ningen och träningen genomfördes i olika omgångar avbrutna av depressionsperioder och vård vid psykiatrisk klinik. Åtgärder för placering på öppna marknaden bedömdes som orealistiska.

A började på verkstad för skyddat arbete våren 1969. Vid undersökningstillfället ar- betade hon med förpackningsarbete och hade avtalsenlig lön. Inga försäkringsför— måner utgick. Jämfört med tidigare förhål- landen hade A:s arbetskapacitet avtagit. Bortovaron från verkstaden hade ökat. En viss social missanpassning torde vara bidra- gande orsak härtill.

Exempel B

Vid första kontakten med arbetsvården (1962) 54-årig ogift kvinna.

Ryggskott — otillräcklig funktion i ryggen sedan många år tillbaka med stelhet och trötthet samt värk i ländryggen. Klarar ej tyngre arbete eller arbete med uppdrivet tempo. Hon har svårt att arbeta i ensidiga ställningar, framför allt stående eller framåt- böjd. Ordinerad tygkorsett.

Folkskola. Arbetat ca trettio år med pressning och glansning vid fabrik. B slutade p. g. a. ryggbesvären. Hon gick sjukskriven omkring ett år och därefter arbetslös.

B var vid första kontakten med arbetsvår- den ogift och hade egen lägenhet. Hon hade vid denna tidpunkt arbetslöshetsersättning.

B remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen. Hon var då i behov av ett för ryggen lämpligt arbete. Arbetsvården valde som första åtgärd att remittera B till arbetsprövning och arbetsträning som hon genomgick under nio månader.

B började vid verkstad för skyddat arbete våren 1963. I december 1970 arbetade B

halvtid på en sömnadsavdelning. Hon hade avtalsenlig lön, vilken enligt samordningsbe- stämmelserna reducerades med utgående för- tidspension omfattande 1/3 pension. Arbets- kapaciteten bedömdes till mellan 40—45 % av den normala och var sjunkande. B hade enligt arbetsledaren vissa begränsningar, då hon lätt glömmer bort sina arbetsinstruk- tioner så snart hon varit borta från arbetet ett tag.

Exempel C

Vid första kontakten med arbetsvården (1969) 45-årig ogift man.

Lättare grad av utvecklingsstörning. Nor- mal utveckling fram till två års ålder men insjuknade då och man misstänkte bl.a. polio.

Från 4: e skolåret har C gått i hjälpklass. Arbetat några år som varubud och därefter omkring tjugo år på distributionsavdelning vid en tidning. Han blev bortrationaliserad därifrån och sökte arbete genom arbetsför- medlingen.

C var vid första kontakten med arbets- vården bosatt i föräldrarnas villa.

C remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen. Han hade klarat det ar- bete han haft under tjugo år p.g.a. dess okomplicerade natur. När dessa arbetsupp- gifter bortrationaliserades kunde man ej om- placera C inom företaget. Då arbetsförmågan bedömdes som varaktigt nedsatt hade arbets- förmedlingen svårigheter att finna ett arbete på öppna marknaden. Arbetsvården vidtog som första åtgärd att låta C genomgå läkar- undersökning och begränsad anlagsprövning.

C beviljades därefter sju månaders arbets- träning. Efter avslutad träning föredrogs ärendet för länsarbetsnämndens förtroende- ' läkare som tillstyrkte skyddad sysselsättning.

C började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1970 och beviljades från samma tidpunkt 2/3 förtidspension. C gick till att börja med i introduktionsutbildning vid verkstaden.

Vid undersökningstillfället arbetade C med gradning, putsning och enklare arbets-

uppgifter. Han hade avtalsenlig lön, vilken dock enligt samordningsbestämmelserna re- ducerades med utgående förtidspension. Ar- betskapaciteten bedömdes ligga mellan 25—30% av den normala och arbetsför- mågan ansågs varaktigt nedsatt.

Exempel D

Vid första kontakten med arbetsvården (1970) 61-årig gift kvinna.

Försliten rygg med ryggsvaghet. Allmän muskelvärk, försliten knäled samt återkom- mande magkatarrer. Kan ej klara tyngre lyft eller arbete i framåtlutad ställning. D bör ej stå i drag, utsättas för temperaturväxlingar, ha skiftarbete eller alltför stressande arbete. Finmotoriskt arbete anses ej heller lämpligt.

Folkskola. Arbetat i sju år som trädgårds— arbetare och en kortare tid som städerska.

D var vid första kontakten med arbetsvår- den gift. Maken var ålderspensionerad.

D remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen, då hon var svårplacerad på hemorten p. g. a. ålder och sjukdom. Som första åtgärd infordrade arbetsvården läkar- intyg. Av detta framgick att D bedömdes ej kunna återgå till trädgårdsarbete. Arbetsför- mågan ansågs varaktigt nedsatt.

D började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1970 och erhöll till att börja med 2 1/2 månaders introduktionsutbildning.

Vid undersökningstillfället hade D avtals- enlig lön och arbetade med diverse monte- ringar och putsningsarbeten. Hon klarade tekniskt sett arbetet bättre än tidigare och bedömdes ha en arbetskapacitet på 60—70 % av den normala.

Exempel E

Vid första kontakten med arbetsvården (1956) 38-årig frånskild man.

Ryggskott och degenerativa förändringar av brosk, ben och mellankotskivor. Kronisk inflammation av flera leder och dålig psykisk motståndskraft. E har värk i axlar, rygg och fotleder. Ordinerad tygkorsett.

Folkskola. E har haft eget småjordbruk

kombinerat med skogsarbete fram till 37 års ålder.

E var vid första kontakten med arbetsvår- den frånskild. Hade fyra minderåriga barn som hustrun hade vårdnaden om. Han ägde en mindre jordbruksfastighet och hade gått arbetslös ett år.

E remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen, då han p. g. a. ischias och diskbråck ej kunde fortsätta med skogsarbe- te. Han erhöll beredskapsarbete, men gick sjukskriven långa perioder och aktualiserades på nytt vid arbetsvården i slutet av 1950-ta- let. E genomgick då arbetsträning. Enligt utlåtande efter avslutad arbetsträning rekom- menderades arbete på öppna marknaden. Då E hade svårt att göra sig gällande i olika arbeten aktualiserades ärendet på nytt vid arbetsvården i mitten av 60—talet och E genomgick ny läkarundersökning. Hälsotill- ståndet hade då försämrats. Genom arbets- vården beviljades E en ettårig mekanikerut- bildning. Efter avslutad utbildning arbetade E i beredskapsarbete drygt ett år.

E började vid verkstad för skyddat arbete våren 1969 och fick då till att börja med sex månaders introduktionsutbildning. Han hade under denna tid utbildningsbidrag, som redu- cerades med under samma tid utgående sjukpenning.

Vid undersökningstillfället arbetade E med skärande bearbetning av plåt och hade avtalsenlig lön. Han hade ej några försäk- ringsförmåner. E klarade sig på sin arbetsin- komst och var omgift.

Exempel F

Vid första kontakten med arbetsvården (1962) l7-årig yngling.

Svagbegåvad och psykiska besvär. Mycket spenslig kroppsbyggnad, blir lätt uttröttad och besväras tidvis av yrsel.

Folkskola. Arbetat under några månader som springpojke. Har även prövat några andra arbeten, som han inte klarat.

F var vid första kontakten med arbetsvår- den ogift. Föräldrarna var skilda och F bodde tillsammans med modern.

F: s moder tog kontakt med arbetsvården. Då F misslyckats med anställningarna på öppna marknaden bedömdes arbetspröv- ning/-träning som lämpligt före vidare arbets- vårdsåtgärder. F genomgick sju månaders prövning/träning och i utlåtandet rekom- menderades en ettårig mekanikerutbildning för svagbegåvade. F avbröt utbildningen ef- ter fem månader p. g. a. nervösa besvär. Försök gjordes till arbetsplacering på öppna marknaden. Detta misslyckades och F fick beredskapsarbete under ett halvår.

F började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1965 och fick till att börja med sex månaders introduktionsutbildning. Ett år ef— ter att F börjat vid verkstaden fick han 1/3 sjukbidrag som övergick till 1/3 förtidspen- sion två år senare.

Vid undersökningstillfället arbetade F på plastavdelning. Han hade avtalsenlig lön, vilken reducerades med utgående förtidspen- sion, som ändrats till 1/2 pension. F hade liksom tidigare en klart nedsatt arbetsförmå- ga, men klarade sina tämligen enkla arbets- uppgifter.

Exempel G

Vid första kontakten med arbetsvården (1962) Zl-årig ogift kvinna.

G insjuknade vid 17 års ålder i schizofre- ni. Hon var inåtvänd och hade svårt att få kontakt med omgivningen. G har varit inta- gen och vårdad på sjukhus flera gånger samt omhändertagen för familjevård. Hon hade tidigare gjort några suicidförsök. Föräldrarna verkade inte ha förstått sjukdomen och skämdes för sin dotter. G är numera inte besvärad av några perceptuella störningar. G har också blivit mer självständig.

Folkskola. Arbetat i föräldrahemmet fram till insjuknandet. G var vid första kontakten med arbetsvården bosatt i föräld- rahemmet tillsammans med två äldre syskon.

G remitterades till arbetsvården från sjuk- hus och genomgick till att börja med sex månaders arbetsträning. Hon beviljades se- dan en kurs för ekonomibiträden, vilken avbröts p. g. a. sjukdom. Två år efter första

kontakten med arbetsvården fick G helt sjukbidrag, som efter ytterligare ett år över- gick till hel förtidspension.

G började vid verkstad för skyddat arbete våren 1969 och erhöll sex månaders intro- duktionsutbildning.

Vid undersökningstillfället arbetade G med limning av pappersvaror. Hon hade avtalsenlig lön, som reducerades med utgåen- de förtidspension enligt samordningsbe— stämmelserna. G klarade det arbete hon utförde.

Exempel H

Vid första kontakten med arbetsvården (1969) 33-årig ogift man.

Intellektuell nivåsänkning, vilket bl. a. innebär att H har svårigheter att räkna och hålla reda på ett större antal detaljer.

Folkskola. Skolgången var mycket besvär- lig då det inte fanns hjälpklass på hemorten. Han kan läsa men detta innebär en mycket kraftig ansträngning för honom. Arbetat sedan 17 års ålder som väveriarbetare, lantar- betare, gummiarbetare och senast som batte- ripåfyllare under ca 10 år i ett företag. H blev uppsagd från sitt senaste arbete då han inte ansågs klara det tillfredsställande.

Vid första kontakten med arbetsvården var H ogift. Han bodde i föräldrahemmet tillsammans med två syskon, varav den ene är utvecklingsstörd.

H remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen. Han hade då anmält sig som arbetssökande och uppbar arbetslöshets- ersättning. Flera försök hade gjorts till ar- betsplacering. Som första åtgärd remittera- des H genom arbetsvården till rehabiliterings- klinik för undersökning. Enligt utlåtande från undersökningen föreslogs arbetsträning, vilket H genomgick under fyra månader. Efter genomgången träning rekommendera- des skyddat arbete.

H började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1969 och erhöll till att börja med sex månaders introduktionsutbildning vid verk- staden.

Vid undersökningstillfället arbetade H

som slipar'e och hade lön enligt avtal. Arbets- kapacitete-n beräknades vara 50% av den normala. Han hade under tiden på verksta- den anpassat sig ganska väl och utförde sitt förhållandevis enahanda arbete tillfredsstäl- lande.

Exempel 1

Vid första kontakten med arbetsvården (1969) 52-årig gift kvinna.

Mångåriga besvär från halsryggraden samt ledförändringar i höger axel. Vårdad på ortopedisk klinik ett par gånger och senare inlagd på rehabiliteringsklinik. Helt sjukskri- ven två år före kontakten med arbetsvården.

Folkskola. Arbetat som väverska de se- naste 18 åren före sjukskrivningen.

Vid första kontakten med arbetsvården var I gift och hade sjukpenning sedan två år tillbaka.

I remitterades till arbetsvården från för- säkringskassan. Enligt läkarutlåtande var det otänkbart att hon skulle återgå till sitt gamla arbete. I anses behöva ett lätt och rörligt arbete, där hon kan undvika ensidiga arbets— ställningar. Redan vid första kontakten med arbetsvården diskuterades verkstad för skyd- dat arbete. Efter ett besök på verkstaden var I mycket positiv till arbetet där.

I började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1969.

Vid undersökningstillfället arbetade I med reparationsarbete av plastartiklar och hade avtalsenlig lön. Hon hade inga försäk- ringsförmåner. Arbetskapaciteten bedömdes vara 50 % av den normala.

Exempel K

Vid första kontakten med arbetsvården (1968) 52-årig gift man.

Benröta i vänster ben. Opererad första gången vid 10 års ålder. Vid 25 års ålder inlagd på sjukhus för en större operation.

Folkskola. Utbildning till skomakare. Haft egen skomakerirörelse fram till mitten av 1960-talet. Rörelsen blev mindre lönsam under de senaste åren.

Vid första kontakten med arbetsvården var K gift och hustrun förvärvsarbetade. Makarna hade ett minderårigt barn.

K remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen. Han hade då genom ar- betsförmedlingen beviljats verkstadsmeka— nisk utbildning. Efter avslutad utbildning gjordes försök till arbetsplacering på öppna marknaden men detta misslyckades.

K började vid verkstad för skyddat arbete våren 1969 och samma år beviljades bidrag till invalidbil.

Vid undersökningstillfället arbetade han som fräsare och hade avtalsenlig lön. Arbets— kapaciteten bedömdes som normal i det arbete han utförde. K ansåg själv att arbetet frestade på det dåliga benet.

Exempel L

Vid första kontakten med arbetsvården (1969) 58-årig frånskild man.

Nervbesvär. L är orolig och spänd och har svårt att samla tankarna. Depressionsperio- der med grubbel och sömnsvårigheter. Värk i magen speciellt efter måltider. Röntgad för detta men man fann inga sår. L skadade ena armen under skolåren. Han fick en ny skada i armen vid 50 års ålder och kan sedan dess inte sträcka fullt på höger arm. L har också haft njurinflammation och lungsäcksinflam— mation i tonåren.

Folkskola. Arbetat som chokladarbetarei 10 år och lantarbetare i 10 år. Därefter arbetat som stuveri-_ express- och parkarbe- tare. L blir ofta nervös och har svårt att arbeta tillsammans med andra.

Vid första kontakten med arbetsvården var L frånskild och hade inga barn i äkten- skapet. Han bodde i en modern lägenhet.

L remitterades till arbetsvården från ar- betsförmedlingen. Han hade då genom för- medlingen sökt ett rörligt och lätt arbete men ej fått någon anställning. Erbjöds därför kommunalt beredskapsarbete som han hade i två månader. Gick sedan sjukskriven i ett år och arbetade sedan ytterligare några måna- der i beredskapsarbete före kontakten med

arbetsvården. Genom arbetsvården remittera- des L till länsarbetsnämndens förtroendelä- kare. Enligt utlåtande från läkaren bör L arbeta med något lätt arbete. Skyddat verk- stadsarbete rekommenderades.

L började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1969. Han fick till att börja med två månaders introduktionsutbildning vid grafisk avdelning på verkstaden. Strax efter avslutad utbildning sjukskrevs L p. g. a. psykiska be- svär. Enligt utlåtande från psykiatrisk klinik framgick det att L hade svårt att arbeta i dammiga lokaler. Efter en sjukskrivningspe- riod på åtta månader började han vid meka- nisk avdelning på skyddad verkstad.

Vid undersökningstillfället arbetade L med borrning/svetsning och hade avtalsenlig lön. Han uppgav sig ej trivas speciellt väl med verkstadsarbete. Skulle hellre vilja ha ett arbete utomhus. L arbetade bra vid längre serier, men behövda långa inkörningsperio- der. Han arbetade ej fort men ”stod vid” varför resultatet ändå får anses bra. P. g. a. de psykiska besvären var frånvaron ganska stor.

Exempel M

Vid första kontakten med arbetsvården (1963) 4l-årig gift man.

Ryggbesvär sedan tio år tillbaka. Tidigare har besvären varit av övergående natur men under sista åren har sjukdomen blivit svårare och sjukperioderna längre. M orkar inte med tunga lyft eller längre perioder av sittande eller gående. Under de senaste åren har tillkommit värk i knälederna. Behandlats på ortopedisk klinik och på rehabiliteringskli- nik. M har också nervösa besvär som tilltagit med åren. Han får ibland cellskräck och blir lätt otålig och aggressiv.

Folkskola. Arbetat som chaufför sedan tjugo års ålder. Senaste anställningen som chaufför innebar också tunga lyft vilka M inte klarade p. g. a. ryggbesvären.

Vid första kontakten med arbetsvården var M gift och hustrun hemmafru. Makarna hade _tre minderåriga barn och var bosatta 1

en modern lägenhet. M hade gått sjukskriven under kortare perioder.

M remitterades till arbetsvården från pri- vatläkare. Genom arbetsvården beviljades han en 2-årig utbildning till billackerare. Efter avslutad utbildning arbetade han ett år som lackerare, grundmålare och ytbehandla- re av smidesdetaljer vid en firma. Detta arbete var för tungt, varför han slutade.

M flyttade till annan ort och remitterades där till arbetsvården från rehabiliteringskli- nik fyra år efter första kontakten med arbetsvården. Genom arbetsvården fick M kontakt med länsarbetsnämndens förtroen- deläkare. Enligt läkarens utlåtande bör M ha ett arbete, där han slipper stå i en viss ensidig arbetsställning. För att man skulle få en uppfattning om vilka arbetsuppgifter som var lämpliga remitterades M till arbetspröv- ning/-träning. Under tiden vid träningsinsti- tutet genomgick M anlagsprövning och läste per korrespondens matematik och mjuklöd- ning. Efter avslutad arbetsprövning/-träning beviljades han 36 veckors utbildning till telereparatör. M avbröt utbildningen efter ett år på egen begäran.

M började strax därefter på våren 1970 vid verkstad för skyddat arbete. Han fick till att börja med en två månaders introduk- tionsutbildning vid verkstaden.

Vid undersökningstillfället arbetade M med montering av elektriska komponenter och hade avtalsenlig lön. Hans arbetspresta- tion bedömdes som god. M har under tiden vid verkstaden gjort ett suicidförsök. Enligt hans egen uppfattning hade de psykiska problemen inte något med arbetet att göra.

Exempel N

Vid första kontakten med arbetsvården (1970) 6l-årig frånskild man.

Höger underarm amputerad p. g. a. o- lycksfall. I armbågen finns en lätt sträckde- fekt och en måttlig böjeffekt. N använder protes och kan inte klara tunga lyft eller arbete som ställer krav på finmotorik. Från- sett amputationen av höger underarm före- ligger inga subjektiva eller objektiva tecken

på sjukdom som allvarligt skulle nedsätta N: 5 arbetsförmåga.

Folkskola. N har haft egen smidesverk- stad i 20 är. Upphörde med rörelsen 1963 då han inte fick ändra på lokaler som han hyrde. Arbetade sedan som anställd smides- arbetare i två år men blev permitterad. Han gick därefter arbetslös fram till det aktuella olycksfallet. Detta inträffade då N hade tillfälligt arbete vid mekanisk verkstad.

Vid första kontakten med arbetsvården var N frånskild och hade egen lägenhet. Han hade då uppburit sjukpenning i tre år.

N remitterades till arbetsvården från för- säkringskassan. Det ansågs omöjligt att finna ett lämpligt arbete på öppna marknaden med hänsyn till N: s ålder och handikapp.

N började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1970 och erhöll till att börja med tre månaders introduktionsutbildning.

Vid undersökningstillfället arbetade N som excenterpressare och hade avtalsenlig lön. Det var svårt att bedöma om N: s arbetskapacitet skiljde sig från motsvarande arbete på öppna marknaden.

Exempel 0

Vid första kontakten med arbetsvården (1961) 37-årig gift man.

P. g. a. olycksfalli arbetet rullstolsbunden med total förlamning i nedre delen av bålen och båda benen. O förflyttar sig med hjälp av kryckkäppar och helbensbandage. Medi- cinska tillståndet i stort sett stationärt.

Folkskola. Arbetat i 10 år som lastbils- chaufför och därefter i två år som byggnads- grovarbetare. Den sista anställningen upphör— de p. g. a. olycksfallet.

Vid första kontakten med arbetsvården var 0 gift och hade två minderåriga barn. Hustrun förvärvsarbetade men var tidvis hemmafru. 0 hade hel förtidspension och livränta.

O remitterades från ortopedisk avdelning till arbetsvården för omskolning och arbets- placering. Någon åtgärd från arbetsvårdens sida kom ej till stånd, då 0 var rullstolsbun- den och färdtjänst ej kunde ordnas. 0 hade

också recidiv med sittsår m. m. Tre år efter första kontakten med arbetsvården började 0 en provanställning på eget initiativ som gravör. Till att börja med svarade försäk- ringsbolaget för transportkostnadema till och från arbetsplatsen. Sedan erhöll O bidrag till invalidbil genom arbetsmarknadsverket. Han slutade provanställningen efter två månader. Anledningen till detta var troligen de ekonomiska villkoren.

Fem år efter första kontakten med arbets- vården remitterades 0 på nytt till arbetsvår- den från rehabiliteringsklinik. Enligt läkarut- låtande rekommenderades omskolning. O ville själv ha utbildningen förlagd till hemor- ten. Någon omskolning kunde ej erhållas på hemorten. Den närmast liggande tränings- verkstaden kunde ej ta emot 0 p. g. a. lokalernas utformning. Han anmäldes därför våren 1968 till skyddad verkstad. Fram till anställningen vid verkstaden hade 0 flera recidiv med åtföljande medicinsk behand- ling.

O började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1969 och beviljades till att börja med sex månaders introduktionsutbildning. Bi- draget från arbetsmarknadsverket reducera— des med under samma tid utgående pension.

Vid undersökningstillfället arbetade 0 som metallsvarvare och hade avtalsenlig lön. Utöver lön hade 0 privat livränta, men ej några andra försäkringsförmåner. Hans ar— betskapacitet bedömdes som normal i det arbete han utförde.

Exempel P

Vid första kontakten med arbetsvården (1969) 54-årig frånskild kvinna.

Ådragit sig en fraktur i höger fotled vid 52 års ålder. I efterförloppet av sjukdomen infektion i benen och fotleden. Vårdad för detta på sjukhus i sju månader. P använder käpp. Enligt läkaren kommer hon alltid att ha vissa svårigheter att gå, men har alla förutsättningar att klara ett stillasittande arbete.

Folkskola. För ca 25 år sedan arbetat i

fabrik. Har därefter periodvis haft städnings— och hushållsarbeten.

Vid första kontakten med arbetsvården levde P åtskild från maken. Hon hade två vuxna söner och hyrde ett rum med kokmöj- ligheter tillsammans med yngste sonen. P var sjukskriven och erhöll sjukpenning sedan två år tillbaka.

P remitterades till arbetsvården från sjuk- hus då hon p. g. a. skadan inte kunde återgå till tidigare arbete. Från arbetsvårdens sida gjordes ej några försök till arbetsplacering på öppna marknaden. Möjligheterna ansågs små med hänsyn till P. s handikapp och brist på yrkesutbildning.

P började vid verkstad för skyddat arbete hösten 1969 och gick till att börja med en sex månaders introduktionsutbildning på verkstaden.

Vid undersökningstillfället hade P avtals- enlig lön, vilken reducerades enligt samord- ningsbestämmelserna med utgående förtids- pension. Under den första anställningstiden vid verkstaden hade P 2/3 förtidspension, vilken sedan ändrades till 1/2 pension. Hen- nes arbetskapacitet bedömdes vara 1/3 av den normala och möjligheterna till arbete på öppna marknaden bedömdes som obefint— liga.

Exempel R

Vid första kontakten med arbetsvården (1962) 3l—årig ogift kvinna.

Sedan 25 års ålder haft upprepade återfall av schizofreni. Vid dessa tillfällen även visat livsleda och en stark självmordsdrift. Under vissa tider har förbättringar inträffat och hon har då haft en relativt god arbetsförmåga.

Folkskola i Finland. Kom till Sverige vid tjugo års ålder och arbetade till att börja med fem år i en porslinsfabrik som dekora— tionsmålare och därefter ett halvår som hembiträde utomlands. Återkom sedan till Sverige och arbetade några år i porslinsfabrik och därefter några månader i lagerarbete.

Vid första kontakten med arbetsvården var R ogift och bodde i hyresrum. Hennes föräldrar och syskon bodde kvar i Finland.

R remitterades till arbetsvården från psy- kiatrisk klinik. Genom arbetsvården anmäl— des hon till anlagsprövning. Denna genom- fördes ej, då R under tiden fått arbete i affär. Ett halvår efter första kontakten med arbetsvården meddelade kuratorn från in- remitterande sjukhus att R arbetade hos en konstnär och att hon blivit friskare och övervunnit sin blyghet. R hade tidigare önskat genomgå konstfackskolan men slagit detta ur hågen. Hon var inställd på att skaffa sig en egen verkstad och skulle återkomma till arbetsvården med ansökan om närings- hjälp.

P.g.a. återfall i sjukdomen intogs R på nytt vid sjukhus. Enligt utlåtande från sjuk- huset ansågs R knappast kunna klara en egen rörelse varför någon ansökan ej togs upp på arbetsvården. Efter sjukhusvistelsen arbetade R sju månader som tillskärerska. Detta arbe- te avbröts p. g. a. sjukdom och R placerades i terapiarbete på en privat stiftelse.

Två år efter första kontakten med arbets- vården remitterades R till arbetsvården från stiftelsen. Man ansåg att hennes hälsotill- stånd förbättrats påtagligt. Trots R:s imån— ga avseenden goda arbetsförmågaansågs det otänkbart att direktplacera henne i arbete på öppna marknaden. Arbetsvården föreslog en tids arkivarbete som skulle kunna ge henne arbetsmiljöträning. R arbetade en månad i arkivarbete men slutade p. g. a. sjukdom och togs åter in på sjukhus.

R började vid verkstad för skyddat arbete våren 1966.

Vid undersökningstillfället arbetade hon halvtid och hade avtalsenlig lön som reduce- rades enligt samordningsbestämmelserna med utgående sjukbidrag, som R uppburit sedan fyra år tillbaka.

Exempel S

Vid första kontakten med arbetsvården (1956) 47-årig frånskild man.

Kronisk alkoholism och kriminell belast- ning. Erhållit vård på hem för alkoholister ett flertal gånger.

Folkskola. Efter avslutad skolgång har S

arbetat i jordbruk och sedan varit staman- ställd under några år. Därefter arbetat som chaufföir i tre år och iindustriarbete fyra år. Under flera år har S sedan haft skogs- och tlottningsarbeten.

Vid första kontakten med arbetsvården var S frånskild. För övrigt finns ingenting känt om hans familjeförhållanden.

S remitterades till arbetsvården från nyk- terhetsnämnden. Han anmäldes till arbetsför- medlingen och erhöll arbete på öppna mark- naden. Anställningen varade dock mycket kort tid. Han har därefter haft beredskapsar- bete vid en rad olika tillfällen. Dessa anställ- ningar har vanligen slutat med avstängning p. g. a. alkoholmissbruk.

Femton år efter första remissen aktualise- rades S på nytt vid arbetsvården från nykter- hetsvårdsanstalt. Han var då bostadslös och knappast i stånd att klara sin situation på egen hand. Han bereddes skyddat arbete med bostad i anslutning till arbetsplatsen.

S började vid verkstad för skyddat arbete 1970.

Vid undersökningstillfället arbetade S hel- tid och hade avtalsenlig lön. Inga försäkrings- förmåner utgick men förtidspensionering var aktuell. Någon återgång till arbete på öppna marknaden ansågs ej trolig.

De arbetsvårdssökandes relativa fördelning på arbetshinder 1970, länsvis

Län Antal ar- Relativ fördelning på arbetshinder betsvårds- sökande Rygg- Annat rö- Övr.ar— Psyk.sjd. Alko- Social Annat ar- sjuk- relsehin- betshin- awik. per- holism missan- betshin- dom der der av sonlighet + lnarko- pass- der av so- somatisk intell.'arb.h. mani ning cial ka- natur raktär

Stockholm 15 112 14,8 15,4 23,2 22,9 13,2 8,3 2,2 Uppsala 3 421 12,1 13,8 23,4 34,7 7,4 7,0 1,5 Södermanland 2 763 17,5 18,0 24,8 20,7 8,2 8,8 2,0 Östergötland 3 561 12,8 15,8 25,4 19,9 8,9 14,6 2,5 Jönköping 3 009 18,0 19,8 23,5 19,7 7,9 7,1 4,0 Kronoberg 1 952 17,3 18,9 24,3 24,5 6,8 6,0 2,2 Kalmar 2 845 20,1 19,7 26,5 20,7 5,9 5,4 1,8 Gotland 1 183 15,3 16,2 22,8 15,6 8,7 5,7 15,6 Blekinge 1 891 15,1 17,3 25,4 22,5 7,1 4,7 7,9 Kristianstad 2 446 17,0 18,5 27,6 20,5 7,6 5 ,7 3,0 Malmöhus 6 260 12,3 16,6 23,2 23,7 12,4 10,7 1,1 Halland 2 240 17,4 20,8 26,7 20,5 5,0 3,4 6,3 Göteborg 0 __ Bohus 6 609 11,6 14,6 18,2 20,9 16,7 16,6 1,3 Alvsborg 4 375 14,5 17,8 24,3 22,9 8,4 9,4 2,7 Skaraborg 2 116 13,2 20,3 23,9 22,4 9,6 7,7 2,9 Värmland 3 306 23,1 17,4 28,9 14,6 8,6 5,3 2,1 Örebro 3 505 16,7 19,0 25,4 19,8 8,6 8,2 2,4 Västmanland 3 234 17,5 16,5 31,2 18,0 5,9 7,2 3,6 Kopparberg 3 489 18,2 17,7 25,9 24,6 7,1 3,8 2,7 Gävleborg 4 706 21,2 18,3 25,4 17,6 7,5 4,9 5,0 Västemorrland 4 5 25 25,8 17,6 28,9 14,9 4,9 5,3 2,5 Jämtland 2 492 27,1 19,2 22,1 13,9 6,4 7,1 4,2 Västerbotten 4 229 25,6 18,0 30,9 14,3 5,2 3,4 2,6 Norrbotten 6 3 30 19,6 18,5 34,5 13,6 4,4 5,2 4,3 Hela riket 95 599 17,2 17,3 25,5 20,3 9,0 7,7 2,9

Län Remissinstans

Arbets— Social- Sjuk- Läkare Vårdin- Social- Handi- Eget förmed- försäk- hus in. öp- rättn. vårds- kapp- ini- ling ring pen vård m.m.in. organ orga— tia— krim.-, nisa— tiv nykth. tion 'o ungd. vård

Stockholm Uppsala Söderman- land Östergötland Jönköping

udi» i—N OOP au 405 0105 leI

05 UIQ

N wooooo'soxoooxram w 9.0

Px] .— Qx] axla ha

NOV! ..

...

HamasJAU-wwoo

...

mmq'wöou—w aw'oboxu- åxå-”*”"

r—Nr—n—n— NDQUIl-DUIQNN

o'öou-

milisen—cour åobmqw "axe-cowbxo oxo

_-

dammsuga—10000

ankom

Kristian stad Malmöhus Halland Göteborg 0 ._ Bohus Alvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västman- land Kopparberg Gävleborg Västernorr- land Jämtland

oooopoooo

u—b—r—lr-u— mahn—rullats)

p—l

Hallo

HOO-Äpxlåxl-PUI (Amex)

b—t—M I—IN qui—yw No MONWPNGN

v—lill

_- N

o & hbbhm $$$—WQOOQÅ mm

... .. Amy-Ono ...

xIUIFONÅ ,... quuy-oow

___—as qbwv—oo

... (hun—Pm onu- 00005

wwww

.— wppmw ooooo —-'oo

.—

copu- .—

oo to:-5905 sonen—-

xr "om—nox

oa'u: QbOUH—l

mln:— "Remu—IN _

::qu 'no—N»—

dill-F

”__-"oo:—

u.) cho-H» n—u—

obs

_-

|... QX &)!me &(IrUl 005 0

Västerbotten 2815 Norrbotten 37,1

Hela riket 27,4

o—oy ooo FORM qu- b—Nm? www xx 'ox

ua "oo'om—u— _— "o'orou- A Promax w omv- xo "una & sol—oo oo NIN

.... 9 _o 1»

Ort Per 31 december Huvudsang produktions-

1966 1967 1968 1969 1970 1971

inriktning

Stockholm, Lövholrns- Kontorsoffset, bokbinderi o. kontors-

vägen — — 11 25 44 65 service Stockholm, Strand- Stanscentral o. kontorsservice, ljus- bergsgatan — — — — — 30 ko tering Nacka 7 11 14 13 19 16 Bo binderi Uppsala — — 8 11 1 1 14 Bokbinderi Strängnäs 10 13 14 13 14 15 Bokbinderi o. bokkonservering Linköping — — 27 42 64 61 Grafisk avd., bokbinderi Norrköping — — — 9 37 42 Grafisk avd., diverse

Jönköping 7 11 25 37 47 48 Kartongtillv., kartrenovering Växjö — 2 18 39 59 55 Grafisk avd., arkiwård, kontorsservice

Visby — — 1 3 19 24 14 Bokbinderi, arkivvård Karlskrona 16 19 31 36 36 30 Grafisk avd., bokbinderi Ronneby — — — — 10 10 Grafisk avd., kontorsservice Kristianstad — 10 15 25 33 32 Bokbinderi Malmö — — 17 34 40 45 Kontorsoffset, kontorsservice Lund 9 20 42 31 26 35 Kart- o. aktrenovering

Helsingborg — — — — — 20 Mikrofotokontorsservice

Halmstad — 6 9 8 13 14 Grafisk avd., bokbinderi Göteborg — 13 44 86 85 78 Kontorsoffset, bokbinderi, kon- torsservice Vänersborg 6 15 20 20 18 20 Kart- och aktrenovering Borås 7 8 13 18 22 24 Kontorsservice, excerptioner Åmål — — — 4 7 8 Kontorsservice Skövde — — 8 16 19 17 Grafisk avd. Lidköping — — — 11 15 15 Kontorsservice

Falköping — — — — — 8 Föremålskonservering

Karlstad (inkl. Säffle) — 10 1 21 35 37 Grafisk avd. ' Munkfors — — 6 6 5 6 Excerption Arvika — — — 10 10 11 Excerption Orebro 14 38 68 103 1 17 70 Grafisk avd., bokbinderi

Karlskoga — — — — — 25 Bokbinderi o. kontorsservice

Västerås 38 31 50 46 62 73 Blindböcker, ped. läromedel, vakuum- formning av plast Norberg — 12 16 15 20 Blindböcker, ped. läromedel

Fagersta — —— 21 26 27 Blindböcker, ped. läromedel Sala — — 1 0 14 17 Blindböcker, ped. läromedel, vakuum- formning av plast

Falun — — — — 9 25 Föremålsvård

Gävle — 32 47 48 57 61 Grafisk avd., kart- o. aktrenovering Hudiksvall — — 7 7 8 8 Excerption o. kontorsservice Söderhamn — — 6 9 9 9 Excerption o. kontorsservice Härnösand — — 26 41 51 49 Grafisk avd., kart- o. aktreno-

.. vering .

Ostersund — 10 13 17 19 26 Grafisk avd., bokbinderi Umeå — 6 10 1 1 14 9 Bokbinderi Skellefteå — 9 1 2 12 1 1 11 Bokbinderi Piteå — — 7 12 15 15 Bokbinderi, arkiwård

Antal arkivarbetare 14 264 608 887 1 120 1 215 Antal KAC 9 18 30 37 39 42

Förteckning över industriella beredskapsarbetsplatser samlt produktionsinriktning, årsskiftet 1971/72

Arbetsplats

Antal anvisade platser Huvudsaklig produktion

Metallverkstäder Norrköping i?!

Oskarshamn Arvika Kramfors Bredbyn Backe Åsmon Pajala

w-C—CK—CVÄ:

Träbearbetningsverkstäder Örbyhus Norrköping Simrishamn Gunnarskog Orsa Alvdalen Venjan

Los

Sveg Hammerdal Åsele '_ljörefors Overtorneå

ww N (131—(TIO UGC?) >4>4€€€

Konfektionsverkstäder Slite Kristianstad Halmstad Göteborg Borås Kinna Målsryd Stigen Ulricehamn Skövde Falköping Tidaholm Storuman I L N O P P P P P R R R A

Skoindysrriverkstäder Örebro Degerfors Kumla Vretstorp Ramsjö Föllinge Berg

Blåsbälgar, bårbockar, stålkonstruktioner, varieran- de plåtarbeten, maskinbearbetning, div. montering Armaturer, rörkonstruktioner till stålstolar Stål- och pallhyllor, div. plåtarbeten Bely sningsstolpar, plåt- och pallhyllor, vägräcken Plåthyllor för lager Gaffelly f tare, byggtorkar Efterbehandling av lättmetallprodukter (även trä) start —72, under projektering

J alusidörrar

Lastpallar, detaljer till parksoffor, transportlådor Fisklådor Lastpallar

Bolidenimpregnerade utemöbler samt furumöbler Hurtsar, sängar av furu Hurtsar, trädgårdsmöbler m. m.

Årtillverkning Monteringsbara bokhyllor

Upplimning av laminat på spånskiva och bearbetning Möbeltillverkning Manskaps—, bastu- och kontorsvagnar, fritidshus Mellanväggar

Segel— och tältsömnad Konfektion Konfektion Konfektion och luftkond. aggregat till bilar Städrockar, lokförarrockar, uniformer Klänningar, uniformsrockar Konfektion Säkerhetsbälten Konfektion Klänningar, madrassbolster Rockar, monteringsarbeten Konfektion Konfek tion

Nåtling för skoindustrin Nåtling för skoindustrin Nåtling för skoindustrin Nåtling för skoindustrin Trätoffeltillverkning Trätoffeltillverkning Trätoffeltillverkning

Diverse arbeten Borås Sysslebäck Nora Hällefors Fellingsbro Gävle Gäddede Kälarne Jukkasjärvi Overkalix Göteborg

wWNN v—lv—l—NIJW OUU N

Kommunala objekt P Alingsås X Gävle Totalt

33 33

66 l 5 88 platser

Monteringsarbeten

Tillverkning av plastbåtar Renovering av militärt tygrnaterial Renovering av militära cyklar Montering av tändhattar Montering av el. artiklar Emaljering av märken för Sporrong & Co Renovering av manskaps- och reds Sameslöjd Betongarbeten

Montering

Kappor, f ältbyxor Fritidskläder

ap svagnar

UTREDNINGSINSTITUTET

UNDERSÖKNING AV ARBETSVÄRDSBEHOVET Tilläggsformulär till AKU hösten 1969

Endast personer födda I 902 eller senare skall intervjuas. Uppgifterna i bredvid- stående rutor överföres från AKU—formuläret för dessa intervjupersoner.

UB-nr

1—6

Föd—år -mån Gift

1/ 11—12 17

-dag -nr

7—8 9—10

Förut gift 1/

19

Till alla — födda 1902 eller senare.

Så skall jag be att få ställa några frågor som tar sikte på vad man brukar kalla arbetsanpassning.

Om STATUS 2 eller 3 Om STATUS 4 eller om enligt AKU-formuläret STATUS 1 och JA på fr 19 enl AKU-formuläret

Om STATUS 0 eller om STATUS 1 och NEJ på fr 19 enl AKU-formuläret

Tycker Ni att Ert arbete är lämpligt med hänsyn till Ert hälsotillstånd, ev handikapp eller annat

3 Anser Ni att Era möj- ligheter att erhålla ett lämpligt arbete försvåras av sådana arbetshinder? personliga skäl som t ex sjukdom, handikapp eller arbetshinder av annat slag? Ja Nej 1/ 2/

J a Nej 2 Har Ni rekommenderats av 1/ 2/ läkare att byta till något annat slags arbete i än det nuvarande?

Ja Nej 1/ 2/

a) Om NEJ enl fr 1 och fr 2 gå till fråga 6

b) Om NEJ enl fr 2 och JA enl fr 1 avsluta intervjun

4 Tror Ni att det kan. bli aktuth med förvärvs- arbete för Er del under det närmaste året? Vi bortser från ev ferie- arbete.

Ja Nej 1/ 2/

Avsluta intervjun

Räknar Ni med att Era möjligheter att erhålla ett lämpligt arbete kommer att försvåras av sådana personliga skäl som tex sjukdom, handi- kapp eller arbetshinder annat slag?

Ja Nej 1/ 2/

l.

fr9

ANMÄRKNINGAR: ................................

Frågorna ställes enl. hänvisningarna från föreg. sida Hål- korts- 6 Har Ni sökt få lämpligt arbete genom arbetsförmedling eller k01umn arbetsvårdsexpedition? Ja Nej fr 8 27 1/ 2/ _» 7 Vilken förmedling eller arbetsvårdsexpedition kontaktade Ni och när gjorde Ni det senast? FÖRMEDLING (ARBVÅRDSEXP) I ............. ]»—> fr 9 SENASTE DATUM ........................... 8 Har Ni tänkt kontakta arbetsvården eller arbetsförmedlingen under den närmaste tiden? Ja Nej ' 1/ 2/ 28 3 l l j 9 Har Ni under de senaste 3 månaderna. dvs. sedan den . . . l erhållit bidrag, vård eller annan hjälp i någon av följande former? : JA NEJ VET EJ Sjukpenning 1 2 3 29 Sjukbidrag eller förtidspension l 2 3 30 . [nvaliditetsersättning 1 2 3 31 Invaliditetstillägg 1 2 3 32 ; Vårdbidrag 1 2 3 33 i Livränta l 2 3 34 ! Socialhjälp l 2 3 35 | Sjukhusvård 1 2 3 36 : Anstaltsvård 1 2 3 37 | % ! Om JA eller NEJ på fråga 6 1 Om JA eller VET EJ på något eller några alternativ i fr 9 1 | 10 En fortsättning av denna undersökning planeras för att få underlag för be- dömning av arbetsvårdens omfattning och inriktning i fram tiden. För att ; kunna göra denna bedömning behöver man få veta arbetsvårdsbehovets storlek i och sammansättning idag. Ett mindre antal av dem som nu tillfrågas skulle ; då intervjuas av tjänstemän från arbetsförmedlingen. För detta ändamål be- ! höver arbetsförmedlingen få reda på innehållet i denna intervju. Kan vi få ! Ert medgivande till detta? ; Era uppgifter skyddas naturligtvis även hos arbetsförmedlingen av sekretess- f lagen. Ja Nej 3 8 1/ 2/ ANMÄRKNINGAR: ........................................................ . SOU 1972:54

Arbetsvårdsexpeditionen i ..........................................

Uppgiftslämnande arbetsvårdstjänsteman:

Namn ..................................... Tel .................. l. Identitetsuppgifter (Överföres från UB—nr u rvalsblanketten) 1—6 _ Föd-år -mån -dag -nr Gift Ogift Förut gift Län 1/ 1/ 1/ 7—8 9—10 11—12 13—16 17 18 19 20—21 2. Typ av undersökning (se urvalsblanketten) Enbart registerundersökning (Får ej intervjuas) 1) Intervju 2) 3. Arbetsmarknadsstatus, enl AKU hösten 1969 (överföres från urvalsblanketten) Potentiellt arbetsvårdsbehövande som var sysselsatta med med olämpligt arbete 1) som var arbetslösa eller latent arbetssökande 2) som uppgivit att förvärvsarbete kan bli aktuth inom ett år 3) 4. Arbetsvårdsbehov ej aktuellt Bedömts som arbetsoförmögen 1) 1) Sysselsatt i ett arbets som med hänsyn till handikappet inte bedöms vara olämpligt 2) Arbetslös eller latent arbetssökande, för vilken handikappet ej bedömts utgöra ett hinder för att erhålla ett arbete 3) Ej förvärvsarbetande för vilken handikappet ej bedöms utgöra ett hinder för erhållande av arbete inom ett år 4) 5. Arbetsvårdsbehov konstaterat Redan känd inom arbetsvården Ja 1) Nej 2)

6. För Utredningsinstitutet (Ui) Anmärkningar Huvudsaklig verksamhet ............................ Arbetslöshetsveckor ............................ Status ............................ Yrke

Möjl att erhålla lämpl arb

P 1011

Hål- korts- kolumn 1 —6

22

23

24

25

26 27—28 29 30—31 32

......................... Förvärvsarb aktuellt om ett år

......................... Möjl att då erhålla lämp arb

......................... Kontakt med af eller av

......................... Tänkt kontakta af eller av

7. Arbetshinder

10 11 12 13 14

15 16

17 18 19

30 31 32 33 34

35 40

Lungsjukdom Hörselskada Synskada Hudsjukdom Hjärt- och kärlsjukdom

Ryggsjukdom

Rörelsehinder p g & extremitets-, led-, muskel- sjukdom eller -skada Rörelsehinder p g a neurologisk sjukdom Epilepsi Övriga somatiska arbetshinder

Avvikande personlighet

Psykoneuros

Psykisk rubbning efter hjärnsjukdom eller -skada Psykoser Övriga psykiska sjukdomar

Alkoholisrn-narkomani Intellektuella arbetshinder Social missanpassning Geografiskt arbetshinder Bostadshinder Övriga arbetshinder av social karaktär

8. Aktuella åtgärder

Bedöms erforderlig

Läkarundersökning 1) Psyk ologisk anlagsprövning 1) Arbetsprövning l) Arbetsträning 1) Yrkesutbildning (inkl anpassnirigsku rs) l ) Näringshjälp —egen rörelse 1) Motorfordon 1) Arbetsbiträde 1) Särskilda anordningar och/eller tekniska

hjälpmedel på arbetspl l) Arbetsplacering i öppna marknaden 1) Halvskyddat arbete 1) Placering i arkivarbete 1) Placering i skyddad verkstad eller

indu strith bered skapsarbete l ) Placering i beredskapsarbete för svår-

placerade (u tomhu sarbete) l ) Hemarbete 1)

Huvudar- betshinder

Hål- korts- kolumn _ 33 __ 34 _ 35 _ 36 Biar- betshinder 1) 37 1) 38 1) 39 1) 40 1) 41 1) 42 1) 43 1) 44 1) 45 1) 46 1) 47 1) 48 1) 49 1) 50 1) 51 1) 52 1) 53 1) 54 1) 55 1) 56 1) 57 För Ui 58—59 3) 60 3) 61 3) 62 3) 63 3) 64 3 65 3) 66 3) 67 3) 68 3) 69 3) 70 3) 71 3) 72 3) 73 3) 74 3) 75 SOU 1972:54

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

1. Ambetsansvaret ll. Ju. Svensk möbelindustri. |. Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Fö. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. Reklam ll. Beskrivning och analys. U. . Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) . Godsbetordran till sjöss. Ju. Förenklad löntagarbeskattning. Fi. Skadestånd IV. Ju. . Kommersiell service i glesbygder. In. . Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. . Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. Ju. . Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning. (Följdförtatt- ningar) Ju. . Nomineringsförfavande vid riksdagsval - Riksdageni pressen. Ju. .Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. . Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. U. . Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Linero- turutradningens Iäsvanestudier. U. . Svävarfartslag. K. . Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. Ju. . Högre utbildning — regional rekrytering och samhälle— ekonomiska kalkyler. U. . Vägfraktavtalet ll. Ju. . Naturgas i Sverige. I. . Förskolan 1. S.

. Förskolan 2. S. . Konsumentköplag. Ju. 2 . Konsumentupplysning om försäkringar. H. . Bostadsanpassningsbidrag. ln. . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo.

. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. . Förhandlingsrätt för pensionärer. ln. . Familjestöd. S. . Skogsbrukets frö- och plamförsörjning. Jo. . Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 1 —19. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossam- funds ekonomi. U. . Abortfrägan. Remissyttranden. Ju. . Konkurrens i bostadsbyggandet. In. . Familj och äktenskap |. Ju. . Vägtrafikbeskattningen. Fi. . Utnyttjande och skydd av havet. I. (utkommer senare) . Reformerad skatteutjämning. Fi.

. Kulturminnesvärd. U. . Landskapsvård genom täktsamverkan. Ju. . Data och integritet. Ju. . Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. . Tryckfriheten och reklamen. Ju. . Skyddsrum. Fö.

. Sjölagens befraktningskapitei. Ju. . Rapport angående kommunal information m.m.. C. . Handräckningstjänst i försvaret. Fö. . Skyddat arbete. In.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Ämbetsansvaret "_ 1 Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31 Godsbefordran "|| SE.—ååå [10] Skogsbrukets fro- och plantforsorjmng. [%$] Skadestånd IV. [12]

Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Handelsdepartementet

Grundlagberedningen. 1. Ny regerin sform . Ny riksda s- . .. .. .

ordning. [15] 2. Ny regeringsform ? Ny riksdagsordnigng Konsumentupplysnmg om forsaknngar. [29] (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid

riksdagsval - Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och lnrikesdepartementet den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] ngstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Kommersiell service i glesbygder. [13] Vagfraktavtelet ||. [24] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Konsumentköplag. [28] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Abortfrågan. Remissyttranden. [39] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Familj och aktenskap |. [41] Skyddat arbete. [54]

Eandskagsvård geno[r27t]äktsamverkan. [46]

ata oc integritet. - -

Tryckfriheten och reklamen. [49] C'V'ldepa'tementet Sjölagens befraktningskapitel. [51] Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information. [52]

Forsvarsdepartementet Industridepartementet

Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3]

19'70kårs fiärsvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvars- ågggrsäa??gsgnä=ääö[]z] ' ' . 2. R'k " | ' . . pgaltl en [ ] | sdagen och forsvarsp anerigen Utnyttjande och skydd av havet. [43]

Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53]

Socialdepartementet

1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. För- skolan 2. [27] Femiliestöd. [34]

Kommunikationsdepartementet

CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Sväverfartslag. [21]

Finansdepartementet

Förenklad löntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutjämning. [44]

Utbildningsdepartementet

Reklamutredningen. 1. Reklam l. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam ll. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. [8] (Utkommer senare). 4. Reklam lV. Rekleméns bestämningsfaktorer. [9] (Ut- kommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Line- raturutredningens Iäsvanestudier. [20] Högre utbildning —- regional rekrytering och samhälls- ekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och tros- samfund. Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kulturminnesvård. [45]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar ""”21'135'M' mmm-EE I de? qonologiska förteckningen. K" rSL.. BlBL. 332 ? SEPiS'x. ? SOU 1972:54

l l l

. W » & Allmänna Förlaget l_