SOU 1975:52
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag : slutbetänkande
Bostads Örsör ning och bostadsbiåmg
Slutbetänkande av boende— och bostadsfinansieringsutredningarna
Bilagor
197552
uf;- ».». use—1 .te-a.,; A
Bostadsförsör ni och bostadsblårag ngå
Slueänanetbtkd voenebd- ocosashbtdfin reinsurgtdningarn
& Statens offentliga utredningar % %% SOU 1975 :52 & Bostadsdepartementet
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag
Bilagor
Slutbetänkande av boende- och bostads-
fmansieringsutredningarna Stockholm 1 975
ISBN 91-38-02462—4 Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975
InnehåH
Bilaga A Småhusundersökningen Redogörelse utarbetad av sekretariatet och experten Marianne Elg Bilaga B Ortsbundna bostadsvillkor Utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementets expert- grupp för regional utredningsverksamhet (ERU) av dess kansli
Bilaga C Kommunala bostadsbyggnadsprogram ............. 115 Promemoria utarbetad av avdelningsdirektör K-G Palmér Bilaga D Begränsningar i fastighetsägares möjlighet att förfoga över sin fasta egendom m m Promemoria utarbetad av experten Lars-Göran Åsbring
Bilaga E Ägarlägenheter i några länder Promemorier utarbetade inom utredningarnas sekretariat och av f d byråchef Just Gustavsson och av byrådirektör Marika af Winklerfelt
Bilaga F Hushåll med bostadstillägg — en statistisk belysning Promemoria utarbetad av Jan-Erik Fahlander Bilaga G Bostadsbidrag i några länder Promemoria utarbetad av byrådirektör Marika af Winkler- felt Bilaga H Normerade kalkyler över olika hushålls hyresbetalnings- förmåga ................................. 181 Promemoria utarbetad inom utredningarnas sekretariat
Bilaga A Småhusundersökningen
Bostadsutgifter och bostadsförhållanden för ägarlägenheter i enfamiljshus
Redogörelse utarbetad av sekretariatet och experten Marianne Elg
1. Sammanfattning 2 Undersökningens tillkomst och genomförande 3 Beståndet
4 Hushåll och bostadsförhållanden 5 Bostadsutgift
Tabellbilaga
1 Sammanfattning
1.1. Beståndet
Småhusundersökningen är en urvalsundersökning. Den belyser förhållan- den under 1972 för enfamiljshus som hushållen äger och som inte är förenade med ägarens rörelse, d v s i dagligt tal vanliga egnahem. Undersökningspopulationen omfattade 675 000 hus eller omkring 80 % av alla enfamiljshus utom jordbruksfastigheter.
Urvalet är regionalt fördelat på 4 områden, Stor-Stockholm (A), Stor-Göteborg (B), kommuner i övrigt med minst 50 000 invånare 1969 (C) och övriga kommuner (D).
Beståndet utgörs till ungefär hälften av hus som var högst 20 år gamla, av god kvalitet och genomsnittligt avsevärt större än övriga bostadslägen- heter. Ungefär 85 % av husen var moderna. Den vanligaste storleksklassen var 86—120 m2 (44 %) och en fjärdedel var större än 120 m2.
Sammansättningen av beståndet visar liksom hushållens bostadsförhål- landen, inkomster och bostadsutgifter stora regionala skillnader. Genom- gående gäller att de större kommunerna, regionerna A—C, visar inbördes likartade förhållanden. De mindre kommunerna, som omfattar drygt 70 % av hela undersökningsmaterialet avviker väsentligt från den först- nämnda gruppen. Resultaten bör därför i regel studeras regionalt, varvid bör beaktas att småhus med äganderätt är en mycket vanligare bostads- form i de mindre än i de större kommunerna.
Det genomsnittliga taxeringsvärdet för samtliga hus var enligt 1970 års fastighetstaxering omkring 76 000 kronor. I region D var det emellertid endast 61 000 kronor och i Stor-Stockholm 128 000 kronor.
1.2. Hushåll och bostadsförhållanden
Den största hushållsgruppen i småhusen är hushåll som består av endast makar med barn under 18 år. Den omfattar omkring 225 000 hushåll eller omkring 35 % av samtliga. I senare årgångar av hus utgör dock makar med barn omkring 70 % av hushållen. Skillnaderna mellan småhus och flerfamiljshus ifråga om hushållens fördelning på olika hushållstyper är betydande särskilt i regionerna A—C.
Inkomstnivån är i regionerna A—C avsevärt högre i småhusen än i
hyres- och bostadsrättslägenheterna. För hushållstypen makar med barn i Stor-Stockholm var således medianinkomsten i småhusen ca 67 000 kronor år 1972 medan den i hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfa— miljshus ett år senare var ca 53 000 kronor.
Småhusen karakteriseras av en genomsnittligt hög utrymmes- standard för alla hushållstyper. Trångboddhet förekom endast i några procent av hushållen och omkring 90 % av barnfamiljer med högst 2 barn hade så stora lägenheter att barnen skulle kunna ha egna rum.
Brister i utrustningsstandarden förekommer främst bland äldre hushåll.
1.3. Bostadsutgifter
Bostadsutgiften exklusive amorteringar, vilka ej kunnat mätas med den använda metoden, uppgick i genomsnitt för hela riket till omkring 6 800 kronor per hushåll. Utgiften varierar starkt mellan regionerna, 10 400 kronor i region A och 5 800 kronor i region D, samt inom regionerna mellan hus med olika byggnads— eller förvärvsår, olika storlek och olika kvalitet. Skillnaden mellan hushållstyper är också stor. Ungefär en tredjedel av hushållen hade utgifter som understeg 4 000 kronor per år och 5 % hade en utgift av minst 15 000 kronor.
Spridningen i bostadsutgift bestäms väsentligen av kapitalskulder och räntor. Genomsnittligt utjorde räntorna drygt hälften av bostadsutgif- ten, men deras andel var i hus byggda under sista hälften av 1960-talet omkring tre fjärdedelar av utgiften eller 8 400 kronor och i hus byggda före 1950 omkring en tredjedel (1 600 kronor).
För makar med barn var bostadsutgiften i genomsnitt för hela riket drygt 9 000 kronor och i Stor-Stockholm 13 000 kronor, medan den för hushåll i pensionsåldern uppgick endast till mellan tredjedelen och hälften av dessa belopp.
Hushållens bostadsutgifter sänks på grund av att fastighetens under- skott är avdragsgillt vid beskattning och på grund av bostadstillägg. Ungefär fyra femtedelar av fastigheterna visade underskott och skatte- effekten innebär i genomsnitt en sänkning av inkomstskatten med 1 400 kronor.
Skatteeffekten är störst för nya och större hus och den är avsevärt större för barnfamiljer än för andra hushållstyper. I genomsnitt var skatteminskningen för gruppen makar med barn 2 500 kronor och betydde avsevärt mer än bostadstilläggen.
För hushållen i genomsnitt innebar skatteeffekt och bostadstillägg en sänkning av bostadsutgiften med 28 %. Nettoutgiften utgjorde således i genomsnitt 72 % av bruttoutgiften. För makar med barn var sistnämnda andel 64 % och för flerbarnsfamiljer i hus från perioden 1966—70 knappt 50 %.
2. Undersökningens tillkomst och genomförande
2.1. Bakgrund, syfte och redovisning
2.1.1. Bakgrund
Då boendeutredningen började sitt arbete stod det klart att ett utförligt bostadsstatistiskt material fanns eller snart kunde väntas föreligga i fråga om bostadsbeståndets sammansättning och hushållens bostadsförhållan- den samt om priser för hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus. De viktigaste källorna för sådana uppgifter var folk- och bostadsräk- ningarna (FoB) samt den nya serie bostads- och hyresundersökningar (BHU) som statistiska centralbyrån påbörjat 1969. Däremot var till- gången på ekonomiska uppgifter om småhus mycket begränsad. Utred- ningen ansåg det nödvändigt att skaffa sådan information genom en särskild statistisk undersökning.
lnom statistiska centralbyrån hade en undersökning av småhus plane- rats redan före boendeutredningens tillkomst. Syftet med denna var att för småhusen _ och i första hand då av ägaren bebodda enfamiljshus — åstadkomma en motsvarighet till de större BHU som genomförs med några års intervall. Dessa omfattar uppgifter om såväl hyror och bostads- rättsavgifter som inkomster för hushåll i flerfamiljshus. De har genom- förts 1969 och 1973.
Då boendeutredningen uppdrog åt statistiska centralbyrån att utföra en undersökning kunde denna i huvudsak läggas upp enligt tidigare intentioner. Uppdraget innebar därför främst ett påskyndande av redan planerat arbete. Omfattningen och inriktningen kom givetvis dock att i hög grad påverkas av utredningens behov och frågeställningar. I slut- skedet av planeringen kom också bostadsskattekommittén, som började sitt arbete under slutet av 1972, att medverka i undersökningen. Detta medförde bl a att urvalet utvidgades så att vissa för denna kommitté intressanta frågeställningar skulle kunna belysas.
2.1.2. Syfte
Önskemålen om en småhusundersökning uttrycktes mera allmänt så, att det för denna del av bostadsmarknaden behövdes ungefär samma infor- mationer om bostadskostnader, hushållens inkomster o (1, som för fler-
familjshusens del tillgodoses av BHU. Såväl insamlingsproblemen som problemen med att mäta en bostadsutgift eller bostadskostnad är dock väsentligt andra för småhtis än för flerfamiljshus och olika inom olika delar av småhusbeståndet. För att undersökningen inte skulle bli allt för svårhanterlig var det därför nödvändigt att begränsa den till vanliga egnahem. Dessa definierades som av ägaren bebodda enfamiljshus, vilka inte ingår i ägarens rörelse. Härigenom uteslöts hus på jordbruksfastig- heter, tvåfamiljshus och småhus med annan upplåtelseform än ägande— rätt.
För den angivna populationen syftar undersökningen till att mäta hushållens bostadsutgift under ett år (1972) för hus av olika ålder och storlek, att belysa bostadsutgifter och bostadsförhållanden för olika hushållstyper och inkomstgrupper samt bostadsägandets betydelse för hushållets beskattning. Därutöver syftar den till att belysa innehavstid och former för förvärv samt förvärvspriser under 1960-talet.
Eftersom bostadsstandard och bostadsförhållanden i övrigt frånsett utgifter och andra ekonomiska faktorer belyses utförligt i FoB 70 ligger tyngdpunkten i denna undersökning på ekonomiska faktorer.
Som framhållits syftar undersökningen till att mäta årliga utgifter och således inte någon form av kalkylerad långsiktig kostnad för hushållen. Resultaten ger dock underlag även för kostnadskalkyler med antaganden om avskrivningar, förräntning av eget kapital 0 d.
Syftet att mäta utgiften under ett år, som ivissa avseenden är svår att bestämma entydigt, har inte uppnåtts fullständigt. Avvikelser föreliggeri fråga om dels amorteringar, dels ränteutgift för hus med ränte- och paritetslån, vilket närmare framgår av definitioner och resultatredogörel- sen.
2.1.3. Redovisning
Preliminära resultat av undersökningen har redovisats i boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas betänkande Solidarisk bostadspolitik (SOU 1974117 och 18) samt i bostadsskattekommitténs betänkande Neutral bostadsbeskattning (SOU 1974116). Dessa preliminära uppgifter måste på grund av utredningarnas tidsplan redovisas innan all komplette- ring och granskning hade slutförts. Kvaliteten har förbättrats i de slutliga tabellkörningama, men avvikelserna mellan preliminära och slutliga resul- tat är små.
Föreliggande redovisning avser de definitiva resultaten. Den omfattar en beskrivning av undersökningen och en analys av vissa huvudresultat.
Statistiska centralbyrån har lämnat en tämligen utförlig tabellredovis— ning i ”Statistiska meddelanden Bo 19753”. Här återges därför bara ett mindre antal tabeller i bilaga.
2.2. Uppläggning och utförande
2.2.1. Metod och mättidpunkt
Undersökningen är en riksomfattande urvalsundersökning. Uppgifterna har erhållits genom en postenkät samt genom bearbetning av register- uppgifter.
De registermaterial som har använts är dels olika magnetband med demografiska data samt uppgifter om inkomster, skatter och fastigheter, dels blankettmaterial såsom självdeklarationer och fastighetsdeklara- tioner.
Utnyttjandet av registeruppgifter vidgades utöver vad som planerats från början sedan erfarenheter erhållits av en provundersökning. En sådan utfördes under våren 1972. På grundval av denna drogs slutsatsen att bortfallet av uppgifter om bl a belåning och räntor kunde befaras bli så stort vid en enkät att syftet med undersökningen inte skulle kunna uppnås. Enkäten begränsades därför genom uteslutning av frågor som kunde ersättas med registeruppgifter.
Utnyttjande av register har medfört att bortfallet har nedbringats till en acceptabel nivå, i fråga om vissa variabler till nära noll. Det är också sannolikt att registeruppgifterna i vissa avseenden, främst om ekonomiska variabler såsom taxeringsvärden, intäkt av fastigheten och räntor, är mer korrekta än uppgifter som kunnat erhållas i en enkät. Kontrollarbete och komplettering i efterhand har därigenom nedbringats.
En olägenhet med registermetoden är att vissa frågeställningar inte har kunnat besvaras. Främst gäller detta storleken av amorteringar som inte har kunnat fastställas med hjälp av de använda registren.
Undersökningen avser bostadsutgifter och inkomster under år 1972. Uppgifter om kapitalskuld och hushållets sammansättning avser slutet av 1972.
Uppgift om intäkt av fastighet, skuldbelopp, ränta på lån för fastig- heter m m inhämtades från de allmänna självdeklarationerna avseende taxeringsåren 1972 och 1973. Uppgift om taxeringsvärde, fastighetsareal rn rn hämtades från fastighetstaxeringsregistret och avser 1970 års fastig- hetstaxering, frånsett hus som ny- eller omtaxerats därefter.
2.2.2. Undersökningspopulation och urval
Undersökningspopulationen är begränsad till friliggande enfamiljshus, rad- eller kedjehus taxerade som annan fastighet. Huset skall stadigvarande bebos av ägaren och icke ingå i dennes rörelse. Det skall var färdigställt 1970 eller tidigare och ha förvärvats av den som innehade det vid undersökningstillfället senast under 1971. Fastigheten får ej ägas av juridisk person eller av flera fysiska personer gemensamt, makar undan- tagna.
Hus belägna på jordbruksfastighet, tvåfamiljshus, enfamiljshus som hyrs eller disponeras med bostadsrätt och fritidshus ingår alltså inte i undersökningen.
Tabell 2:l Urval inklusive övertäckning per region
Bostads- Byggnadsperiod Samtliga
yta m2 Tax värde, Före 1950 1950—59 1960—64 1 000 kr
standardgrupp 0—2 3—9
71— 85 23 51 59 64 92 289 86—100 23 62 57 70 132 344 101»120 23 62 57 70 132 344 121—140 23 62 57 70 132 344 141—160 23 51 59 62 106 301 161—200 23 51 59 62 106 301
Summa 138 339 348 398 700 1 923
Anm. Utöver i tabellen angivna urval drogs ytterligare 250 enheter, 40 hus med okänd yta och byggnadsår samt taxeringsvärde högst 150 000 kr, 100 hus med yta 56—70 m2, 110 hus med taxeringsvärde över 150 000 kr, varav 50 byggda före 1960 och 60 byggda 1960—70.
Urvalsramen är 1972 års fastighetstaxeringsregister, vilket innehåller uppgifter från 1970 års allmänna fastighetstaxering samt från de särskilda fastighetstaxeringarna 1971 och 1972.
Vid urvalsdragningen, som gjordes med dator stratifierades materialet enligt följande stratifieringsgrunder:
]. Region
2. Åldersklass och standardgrupp
3. Storleksklass.
Urvalet drogs med obundet slumpmässigt urval inom varje Stratum. Urvalsplanerna är identiska för var och en av de fyra regionerna. Totalt omfattade urvalet 8 692 småhus (2 173 hus per region) inklusive över- täckning. Urvalsstorleken fastställdes utifrån utredningarnas önskemål om precision för estimaten i varje urvalscell. Därvidlag har man försökt beakta vandringar mellan olika åldersklasser (vid förbättring av huset) liksom rivningar och ägarbyten. Tyngdpunkten i urvalet ligger i den senaste åldersklassen. Tabell 2:l.
2.2.3 Definitioner Region
Regionindelningen är densamma som i BHU åren 1969—72 och som redovisas i vissa tabeller även i BHU 1973.
A Stor-Stockholm B Stor-Göteborg C Kommuner i övrigt med mer än 50 000 invånare D Övriga kommuner.
Uppdelning på kommungrupper avser folkmängd och kommunal indel- ning 1969-01-01.
Intäkt av fastigheten
lntäkten utgör viss procent av taxeringsvärdet enligt en stigande skala (schablon):
2 % av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kr 4 % av den del av taxeringsvärdet som överstiger 150 000 kr men ej 225 000 kr 8 % av den del som överstiger 225 000 kr.
Kapitalskuld
Det totala beloppet av de lån som enligt självdeklarationen 1973 belastade fastigheten 1972-12-31.
Bostadsutgift (exkl amortering)
Summa av räntor (inkl tomträttsavgäld), skatt på garantibelopp, drifts- utgifter samt utgifter för underhåll och reparation.
Ränta
Räntor på lån som upptagits för fastigheten. I förekommande fall inräknas även tomträttsavgäld. För hus med statligt ränte- eller paritets- lån avses den debiterade räntan även om den delvis betalas i form av skuldökning.
Skatt på garantibelopp
Det s k garantibeloppet utgör 2 % av fastighetens taxeringsvärde. Beloppet upptas inom den kommun där fastigheten är belägen såsom skattepliktig inkomst vid taxering för kommunal inkomstskatt.
Driftsutgift
Utgifter för bränsle samt avgifter för vatten och avlopp, renhållning, sotning, villaförsäkring och avgift till samfällighet e d.
Underhåll och reparation
Underhåll och reparationer avser utgifter för åtgärder som bevarar byggnaden i skick, t ex ommålning, omtapetsering, reparation av värme- panna, utbyte av spis, kylskåp m m.
Underhåll av trädgård, uthus e d medräknas ej. Värde av eget arbete har inte beaktats.
Fastighetens resultat (nettointäkt)
Beräknad intäkt av fastigheten minskad med avdrag för räntor (inkl tomträttsavgäld) samt extra avdrag (i regel 500 kr).
Skatteeffekt
Beräknad skatt för en inkomstökning som motsvarar underskott på fastigheten eller en inkomstminskning som motsvarar överskott på fastigheten.
Nettou tgi ft
Bostadsutgift (exkl amortering) korrigerad med hänsyn till skatteeffekt — ökad vid överskott och minskad vid underskott på fastigheten - samt minskad med bostadstillägg.
Sammanräknad inkomst
Summan av inkomsterna av tjänst, kapital, annan fastighet änjordbruks- fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbruksfastighet och rörelse samt eventuell sjöinkomst. För hushåll med makar avser uppgiften makarnas sammanlagda inkomst, i övrigt bostadsföreståndarens inkomst.
Disponibel inkomst
Summan av sammanräknad inkomst och barnbidrag minus slutlig skatt (exkl skatt på garantibelopp).
Slutlig skatt
Summan av statlig och kommunal inkomstskatt, förmögenhetsskatt, sjömansskatt, folkpensionsavgift och sociala avgifter minus skatte- reduktion.
Hushålls föreståndare ( bostadsföreståndare )
Som hushållsföreståndare betecknas den av de boende som på grund av äganderätt förfogar över huset i dess helhet. För gifta sammanboende gäller att mannen redovisas som hushållsföreståndare.
Hushållstyp Följande hushållstyper har särredovisats:
Endast makar, fördelade efter mannens ålder på grupperna högst 64 år och minst 65 år. Makar med 1, 2 resp 3 eller flera barn under 18 år och utan andra hushållsmedlemmar. Övriga makar (med en eller flera hushållsmedlemmar i åldern 18 år eller däröver. Barn under 18 år kan ingå ihushållet). Övriga hushåll, fördelade efter hushållsföreståndarens ålder på grupper- na högst 64 år och minst 65 år.
Trångboddhet
Ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende i huset överstiger två per bostadsrum, kök och ett rum oräknade. Enpersonshushåll räknas dock aldrig som trångbodda. I folk- och bostadsräkningarna betecknas trångboddhet enligt denna definition som ”norm 2”.
Lägenhetsyta (bostadsyta)
Som lägenhetsyta räknas ytan av alla för bostadsändamål avsedda rum (inkl garderober) jämte kök, badrum och hallar ovan mark. Yta av garage, pannrum och tvättstuga skall ej medräknas.
Rum
Som rum räknas ett utrymme om minst 6 m2 med fönster. Som rum räknas ej kök, kokvrå, badrum, klädkammare, tvättstuga, pannrum, garage eller gillestuga i källaren.
Rumsenhet
Som rumsenhet räknas såväl rum som kök.
S tandardgru pp (enligt fastigh etstaxeringen )
1 Klass 0—2: Omoderna byggnader Klass 3—9: Moderna byggnader.
Byggnader i grupp 3—9 har vattenledning och avlopp, WC, centralvärme och bad- eller duschrum, medan byggnader i klass 0—2 saknar något av detta.
Klassificeringen har gjorts av taxeringsmyndigheterna med ledning av uppgifter om utrustning i fastighetsdeklarationen.
2.3. Tillförlitlighet
2.3.1. Bortfall
Resultatens tillförlitlighet får bedömas utifrån olika typer av fel som kan förekomma i undersökningen. Felen kan grovt indelas i tre typer, nämligen fel p g a bortfall, mätfel och slumpfel.
Som tidigare nämnts omfattade bruttourvalet sammanlagt 8 692 små- hus. Vid bearbetningen framkom att den s k övertäckningen uppgick till 1309 enheter. Övertäckningen omfattar fastigheter som inte tillhör undersökningspopulationen, tex fastigheter med rörelse eller som bytt ägare under 1972. Nettourvalet utgjorde 7 383 småhus varav 220 ej bearbetats på grund av att fastigheten var samtaxerad med andra fastigheter. Således bearbetades uppgifter från 7 163 hus.
Eftersom undersökningen är en kombinerad enkät- och registerunder- sökning förekommer inget objektsbortfall i den bemärkelsen att inga som helst data finns för ett givet urvalsobjekt. Däremot förekommer det ett partiellt bortfall för vissa variabler, företrädesvis för sådana variabler där ägaren vägrat lämna uppgifter. Bortfallet kan även bero på att inte ägarens självdeklaration kommit SCB tillhanda. Vad gäller enkätdelen imputerades viktigare variabler i samband med bearbetningen. Det gällde huvudsakligen tre variabler, nämligen utgift för underhåll, utgift för bränsle samt avgifter. lmputationen gick så till att felande värden ersattes med genomsnittsvärden grundade på de enheter för vilka man erhållit mätvärden. Därvidlag tog man hänsyn till region, bostadsyta, byggnads- period och standardklass. För att ett värde skulle godtagas vid imputatio- nen måste det grunda sig på minst 10 observationer
Det högsta partiella bortfallet, 12—13 %, erhölls för uppgifterna om bränsle- och underhållsbelopp, avgifter, låneform samt uppgift om till- och ombyggnad. Tabell 2.2.
Bränslebelopp och avgifter har imputerats med belopp som torde ligga nära de verkliga värdena. lmputationen av underhållsbeloppet var avgjort svårare pga den stora spridningen på de erhållna beloppen och pro- blemet med distinktionen mellan underhåll och förbättring. Uppgifter som avser endast underhåll bör därför hanteras med viss försiktighet. Uppgifterna om låneform och om- eller tillbyggnad har endast använts i någon enstaka tabell vid den slutliga resultatredovisningen. Resterande partiellt bortfall uppgår endast till 2,6 % eller mindre.
Sammanfattningsvis kan sägas, att ingenting tyder på att det partiella bortfallet, med undantag av variabeln underhåll, kan ha någon sned- vridande effekt av betydelse på resultaten.
Tabell 2:2 Partiellt bortfall för vissa variabler
Variabel Urval Uppräknat
Antal 1 % av netto- Antal 1 % av netto- urvalet populationen
(7 383) (674 382)
Bränslebelopp 12,81 Underhållsbelopp 12,7l Avgifter 12,11 Låneform 12,1 Bränsleslag 2,4 Kapitalskuld ,6 Nettoutgift ,5 Bostadsutgift 4 Förvärvssätt 4 Disponibel inkomst ,2 Försäkring 1,21 Beräknad intäkt 9 91 l
0, Sotning 0, 0: Sam manräk nad inkomst
1 lmputerad
2.3.2 Mätfel
Mätfel kan definieras som skillnaden mellan det redovisade värdet för undersökningsenheten och enhetens sanna värde.
Någon mätfelsstudie för att kartlägga mätfelens omfattning och storlek har inte .orts. Här skall endast göras några påpekanden angående uppgifter som insamlats genom postenkäten till ägaren. Uppgifterna om exempelvis bostadsyta, köpeskilling och produktionskostnad kan vara behäftade med vissa fel på grund av att uppgiftslämnaren inte har följt givna definitioner, har haft svårt att särskilja underhåll och förbättring eller minns fel. Dessa uppgifter blir därför osäkra. I fråga om ytan finns dock en viss kontroll. Den har lämnats vid två tillfällen, vid fastighetstaxeringen och i enkäten och de båda uppgifterna visade god överensstämmelse. Likaså tyder en jämförelse mellan antalet rum och yta på att uppgifterna i allmänhet är rimliga.
2.3.3 Slumpfel
På grund av att undersökningen baseras på ett urval överensstämmer de i tabellerna redovisade skattningarna inte med de värden som skulle ha erhållits om den omfattat hela populationen. Eftersom det är ett stratifierat urval som har gjorts slumpmässigt i varje stratum kan dock slumpfel för de olika skattningarna beräknas.
Slumpfelets storlek kan anges genom ett konfidensintervall, som anger gränser innanför vilka populationsvärdet ligger med viss känd sannolikhet. [ denna undersökning redovisas slumpfelen i form av medelfel för skattningen av bostadsutgiften i några väsentliga tabeller.
Om man beräknar ett intervall som skattningen i medelfelet är sannolikheten ungefär 68 % för att detta intervall omsluter det sanna populationsvärdet. Vill man i stället ha ett intervall som med 95 % sanno- likhet innefattar det sanna värdet (95 % konfidensintervall) kan detta beräknas som skattningen i 2 gånger medelfelet.
Det i vissa celler höga relativa medelfelet beror bl a på att främst ränteutgifterna kan variera högst avsevärt mellan hus av samma ålder och storlek. Detta gäller främst äldre hus. Medelfelets storlek beror givetvis även på storleken av urvalet i de olika cellerna. Slumpfelet blir större ju färre antalet observationer är.
Som en allmän regel vid utnyttjande av tabellerna kan anges att värden som baseras på mindre än ett lO-tal observationer måste betraktas som mycket osäkra. I de fall antalet observationer inte direkt redovisasi tabellerna har skattningar baserade på mindre än 10 observationer marke- rats med asterisk (*).
3. Beståndet
3.1. Omfattning och sammansättning
3.1.1. Uppgifter på riksnivå
På grund av undersökningens avgränsning skiljer sig det undersökta be- ståndet väsentligt från hela landets bestånd av enfamiljshus och i ännu högre grad från det totala beståndet av lägenheter i småhus enligt folk— och bostadsräkningen 1970 (FoB 70).
Undersökningen omfattar omkring 675 000 enfamiljshus. Detta mot- svarar omkring hälften av alla lägenheter i småhus och omkring en femte- del av hela landets lägenhetsbestånd 1970. Av samtliga enfamiljshus utom jordbruksfastigheter är uppskattningsvis 80 % representerade i undersök- ningen.
Antalet rumsenheter i undersökningspopulationen är omkring 3,5 miljoner och mätt på detta sätt omfattar den omkring 55 % av småhus- beståndet och omkring 30 % av hela bostadsbeståndet.
Eftersom jordbruksfastigheterna har uteslutits är det i huvudsak tät- orternas bestånd av enfamiljshus som är representerat i undersökningen. En jämförelse med FoB 70 visar också att husens fördelning efter ålder och storlek överensstämmer tämligen väl med tätorternas enfamiljshus. Figur 3.'I.
Ungefär hälften av husen har tillkommit efter 1950 och var alltså högst 20 år gamla och en tredjedel har byggts under 1960-talet. Den starka ökningen av byggandet särskilt under den senare delen av 1960-talet framgår av att husen från femårsperioden 1966—70 är ungefär lika många som hela tioårsklassen 1951—60.
Vid redovisning av ekonomiska uppgifter har husen i regel delats upp regionvis efter lägenhetsyta och med undantag av de minsta husen om högst 85 m2 efter byggnadsår. Små hus utgör visserligen en stor del av beståndet, drygt 30 %, men har huvudsakligen tillkommit före 1960. Figur 3.2.
De största antalet hus tillhör storleksklassen 86—120 ni2 som omfattar 44 % av samtliga hus och nära 60 % av 1960-talets produktion. En fjärde- del av alla enfamiljshus är större än 120 in2 och i 1960-talets produktion uppgår denna storleksgrupp till en tredjedel.
Mycket stora hus om minst 200 rn2 utgör inte mer än drygt 1 % av hela beståndet. De har dock särredovisats i vissa tabeller, dels för att det
% GO % 7 1 00 % 40 % % % % % 20 % % % / / % % % % Figur 3.-1. EnfamiI/shus o % ' ' " % o " ' efter byggnadsår enligt _1950 1951—60 19 1_65 BilgggräZåi' 1—960 197? Total småhusundersökningen & Småhus _72 Byggnadsår OCh POB 70' FoB 70 tätorter ' —85 m2 Figur 3.'2. Hus efter I: " riket 86—120 m22 byggnadsår och lägen— 1 21 —1 60 m hetsyla. Riket, procent. .161— m2
funnits ett intresse av att något belysa extremt stora och dyra hus, som ofta uppmärksammas i bostadsdiskussioner, dels för att genomsnittstal för vanligare storleksgrupper inte skall påverkas av extremvärden.
Kvalitetsgruppering av husen har gjorts endast i 2 grupper enligt fastig- hetstaxeringens indelning i standardklasser. I denna omfattar standard- klasserna 0—2 lägenheter som ej är moderna och i stort sett motsvarar kvalitetsgrupperna 3—7 i FoB 70.
Omkring 100 000 hus, 15 % av samtliga, tillhör dessa låga standard- klasser. Av hus om högst 85 ni2 har dock så hög andel som 38 % låg standard medan det gäller bara 3 % av övriga hus. 1 tabellredovisningarna har endast de förstnämnda delats upp på standardklasser.
Utöver uppgifterna om yta har husen också fördelats efter antal rum och kök enligt samma definitioner som i FoB 70. Den vanligaste lägen- hetstypen är 4 rum och kök och de 3 lägenhetstyperna 3— 5 rum och kök omfattar tillsammans nära 80 % av enfamiljshusen.
Uppgifterna om lägenhetsyta och antal rum kan givetvis innehålla fel som är svåra att bedöma. Särskilt gäller detta ytorna som det kan vara besvärligt att mäta. En kombination av uppgifter om yta och rumsantal visar dock en rimlig fördelning.
Tabell 3.1 Småhusen efter lägenhetsyta och lägenhetst
Lägenhets- l OOO—tal Därav i % yta, m2 hus _ —2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6+rk — 85 210 26 49 23 2 0 86—120 299 1 12 58 25 4 121—160 130 — 3 21 45 31 161— 35 — — 3 15 82
Samtliga 674 8 21 37 21 12
Av hus om högst 85 rn2 har tre fjärdedelar högst 3 rum och 98 % högst 4 rum medan hus som uppgivits ha en yta av mer än 160 m2 till 97 % också har minst 5 rum. Även om det kan antas att den uppgivna ytan ofta inte är någon exakt mätning synes man således knappast behöva befara att precisionen inte är acceptabel för en storleksfördelning av husen. Tabell 3.1.
3.1 .2 Regional fördelning
Undersökningen är, på samma sätt som motsvarande undersökningar av hyres— och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus (BHU), för- delad på Stor-Stockholm och Stor-Göteborg samt landet i övrigt i 2 kommungrupper efter folkmängd, kommuner med minst resp högst 50 000 invånare. De 4 enheterna är liksom i BHU betecknade region A—D.
De 4 redovisningsenheterna är av olika karaktär. Storstadsområdena är geografiskt sammanhängande områden som har avgränsats med hänsyn till centralortens ekonomiska influens och gemensamma planerings- problem. Dessa områden är i stort sett också lokala bostadsmarknader. Av de båda andra redovisningsenheterna representerar region C (ordet region är givetvis inte adekvat men används här liksom i BHU av bekväm- lighetsskäl) ett 20-tal lokala bostadsmarknader av någorlunda likartad karaktär eller delar av sådana områden. Region D slutligen skiljer sig avsevärt från övriga genom att den representerar ett stort antal bostads- marknadsområden med olika förhållanden, från medelstora tätortskom- muner till de minsta tätorterna och kommuner med låg bebyggelsetäthet. Denna region avviker också ifråga om enfamiljshusens sammansättning, priser och boendeförhållanden i hög grad från de övriga.
Region D är med hänsyn till antalet hus i undersökningen 6—7 gånger så stor som någon av de andra regionerna och omfattar 71 % av hela undersökningsmaterialet. Stor-Stockholm och gruppen av kommuner med minst 50 000 invånare omfattar vardera 11 % och Stor-Göteborg 7 %.
Om man med utgångspunkt från undersökningsresultaten skall dra slutsatser om egnahemmens betydelse i stort på bostadsmarknaden bör man beakta att de omfattar olika stora delar av bostadsbeståndet i olika regioner. [ region D är de en vanlig bostadsform för de flesta typer av hushåll och omfattar uppskattningsvis en tredjedel av bostadsbeståndet frånsett jordbruksfastigheter. De är nästan lika många som hyreslägen- heterna i flerfamiljshus och motsvarar omkring tre fjärdedelar av hyres- och bostadsrättslägenheterna tillsammans. I regionerna A—C utgör under- sökningens enfamiljshus endast hälften så stor andel av beståndet, d vs omkring en sjättedel. Hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus är där 5—6 gånger så många som ägarlägenheter i enfamiljshus. Figur 3.3.
Skillnaderna mellan regionerna består inte bara i att antalet småhus och deras relativa betydelse på bostadsmarknaden är mycket större i gruppen av mindre kommuner än i övriga redovisningsområden. Bestån- dets sammansättning med avseende på husens ålder och storlek samt
Figur 3:3. A ntaI småhus med äganderätt och antal lägenheter i flerfamiljs- hus med hyres- och bo- stadsrätt region vis.
Figur 3:4. Antal hus efter storlek och modernitet resp byggnadsår region-
VIS.
86—120 m2 Iy
1000 lägenheter
BCD
.. 7//////A E' ” Aganderätt småhus 1972 Alloråfåzma' ?,”a byggnadsar
: Hyres- och bostadsrätt, _ BHU 1973 m Byggde 1960 1: 1961—70
taxeringsvärden, förvärvspriser och bostadsutgifter varierar också i hög grad mellan regionerna liksom hushållens sammansättning, inkomster och bostadsförhållanden. I flera avseenden avviker de båda storstadsområdena och gruppen av kommuner med minst 50 000 invånare i hög grad från riksgenomsnittet och från region D. Den sistnämnda kommer givetvis att ligga nära genomsnittet eftersom den omfattar så stor del av beståndet.
Beståndet sammansättning karakteriseras regionalt av att äldre hus med låg standard och små hus utgör en betydligt större andel i region D än i övriga regioner. Figur 3.'4.
3.2. Taxeringsvärden
3.2.1. Regional spridning
Uppgifter om taxeringsvärden för såväl mark som byggnad finns för 95 % av fastigheterna, eller ca 643 000. Att uppgift saknas beror främst på att flera fastigheter kan vara samtaxerade eller att husen ligger på ofri grund. Bortfallet är störst för hus med ytor under 86 och över 200 in2 , 7—8 %, medan det för hus i de vanligaste storleksklasserna uppgår till 3—4 %. Uppgifterna avser 1970 års taxeringsvärden som höjts avsevärt vid taxeringen 1975. Relationerna mellan olika regioner och olika grupper av hus synes dock inte ha förändrats väsentligt genom den nya taxeringen.
Tabell 3:2 Småhusen efter region och totalt taxeringsvärde, ] 000 kronor. Genom- snitt, median- och kvartilvärden
Region Taxeringsvärde 1 000 kr
Genomsnitt Median Q 1 Q 3 A 128 123 100 154 B 107 103 76 132 C 95 93 66 120 D 61 59 36 86 Riket 76 72 43 103
Det genomsnittliga taxeringsvärdet för samtliga hus var 76 000 kronor med en spridning från 61 000 kronor i region D till drygt det dubbla, 128 000 kronor, i Stor-Stockholm. Denna spridning har naturligtvis sam- band med de skillnader i beståndets sammansättning som har belysts förut, men är också ett uttryck för ortsbundna skillnader iprisnivån för hus som i storleks- och standardavseende är likvärdiga.
Skiktningen regionvis och spridningen inom regionerna framgår tydligt av de kvartilvärden som redovisas i tabell 3:2.
Endast 6 % av fastigheterna i hela landet hade taxeringsvärden som överstiger 150 000 kronor, dvs den gräns vid vilken schablonintäkten ökar från 2 % till 4 % av taxeringsvärdet. I Stockholmsområdet ligger dock en fjärdedel av fastigheterna över denna gräns, medan det gäller 16 % i Göteborgsområdet, 10 % i region C och bara 1 % i region D.
3.2.2. Storleks- och åldersklasser
Inom varje region ökar taxeringsvärdet med husets storlek —figur 3.15 — och i de flesta fall har också nyare hus högre taxeringsvärden än äldre i samma storleksklass. Det sistnämnda gäller dock inte alltid i storstads- områdena, där de med husets ålder minskade byggnadsvärdena kompen- seras av stigande tomtvärden för äldre hus.
Den högre värderingen av äldre tomter gäller främst Stor-Stockholm där markvärdet för fastigheter bebyggda före 1950 var nära dubbelt så
Tabell 3:3 Genomsnittligt taxeringsvärde för mark efter region och husets bygg- nadsperiod, 1 000 kronor
Byggnadsperiod Markvärde, 1 000 kr Region
A B C D —l950 44 20 20 8 1951—1960 32 19 16 8 1961—1965 28 18 16 9 1966—1968 26 16 16 9 1969—1970 23 15 15 10 Samtliga 35 19 17 8
Figur 3.15. Genomsnittliga taxeringsvärden för hus av olika storlek. Riket och regioner.
Tax värde 1000 kr Mer än 160 200 m2 lv
121—160 2
Samtliga hus
15
W
% Riket Region C % Region A i:] Region D "”$”sz Region B
stort som för den senaste bebyggelsen — 44 000 respektive 23 000 kro- nor. Tabell 3.'3. Att tomtvärdet inte ökar lika starkt med husets ålder i de övriga regionerna — i region D inte alls — är troligen inte enbart en följd av att de äldre husens lägesfördelar där är mindre. Andra förklarings- faktorer är att tomtytan har minskat med åren och att inslaget av områ- den med låg exploateringsstandard kan vara större än i Stor-Stockholm.
3.3. Förvärv
3.3.1. Förvärvsår
Uppgifterna om förvärvsår visar att en stor del av fastigheterna innehas av samma ägare under lång tid. Ungefär hälften av de hus som var byggda senast 1950 var förvärvade senast samma år och hade alltså vid
undersökningstillfället innehafts i minst 22 år. Nära fyra femtedelar av dem som bodde i hus från 1950-talet hade också förvärvat husen under samma årtionde som de byggdes. Figur 3:6.
Uppgifterna ger inget direkt mått på omsättningen i beståndet efter— som en del hus kan ha bytt ägare under samma period som de är byggda och eventuellt flera gånger senare. Under den senaste av de redovisade förvärvsperioderna, som omfattar endast de 3 åren 1969—1971 kan man dock anta att endast en obetydlig del av husen har bytt ägare mer än en
% 1 00 80 60
40
20
kWWWN
mm W
(1 / aa _ . Samtliga före 1951 19 1—60 1961— 1966— hus 1965 1970 Byggnadsperiod m Förvärv före 1951 Förvärv 1966_1968
% " 1951—1960 i: " 1969—1971 ' " " 1961—1965
gång, varför antalet förvärv kan användas som ett ungefarligt mått på omsättningen. Under de 3 åren hade förvärvats 10 % av de hus som var byggda 1965 eller tidigare. Den årliga omsättningen i det äldre beståndet var alltså omkring 3 %.
Även uppgifterna om förvärvsform tyder på relativt stabila ägareför- hållanden. Således har 44 % av ägarna själva varit byggherrar, dvs antingen byggt huset eller uppdragit åt en byggmästare att bygga det, 9 % uppger att de har övertagit huset genom arv, gåva eller genom släktköp och 45 % att de förvärvat genom rena köp. Av köpen avser sannolikt en betydande del nybyggda hus, t ex i senare års gruppbyggen. (Återstående 2 % är annat eller okänt förvärvssätt.) Betydligt mer än hälften av husen synes aldrig ha varit i handeln efter färdigställandet.
En låg relativ omsättning i beståndet innebär i och för sig inte att utbudet av begagnade hus i absoluta tal är obetydligt. Beståndet ärju stort och en årlig omsättning av 3 % motsvarar omkring 20 000 hus. Under den senaste förvärvsperioden 1969—71 gjordes totalt omkring 105 000 förvärv genom rena köp eller eget byggande. I dessa ingår 2 års nyproduktion med omkring 27 000 hus per år och 3 års förvärv av begagnade hus med omkring 17 000 per år. Omsättningen i beståndet var alltså mindre än nyproduktionen under dessa år.
Omsättningen av begagnade hus under tidigare perioder är svårare att bedöma. Vi har bara uppgifter om hur många som 1972 bodde kvar i hus
Figur 3:6. Samtliga hus samt hus från olika bygg- nadsperioder procentuellt fördelade efter förvärvsår. Riket.
Tabell 314 Antal förvärv genom rena köp eller eget byggande åren 1966—71 efter husens byggnadsperiod. Regioner
Region Förvärv 1966—68 Förvärv 1969—71
Byggda Byggda Byggda Byggda —l965 1966—68 41968 1969—70
4 500 7 400 7 800 9 200 2 900 5 400 4 300 4 500 5 100 7 800 7 800 6 800 22 200 36 100 31400 34 000
34 700 56 700 51 300 54 500
byggda under en viss period och inte om den faktiska omsättningen under någon period. Uppgifterna i tabell 3:4 tyder dock på att det åt- minstone under åren 1966—68 var betydligt vanligare med förvärv av nya än av begagnade hus och uppgifterna ger i varje fall inget stöd för antagande om att det förhållit sig annorlunda under tidigare perioder.
3.3.2. Förvärvspriser
För hus som förvärvats 1960 eller senare inhämtades uppgifter om för- värvspriser. Dessa avser köpeskilling eller, för dem som byggt i egen regi, byggnadskostnad eller entreprenadpris samt tomtkostnad.
Ser man till perioden 1969—71, synes det i regionerna A—C endast i få fall ha varit möjligt att köpa ett äldre och enklare hus till lägre prisi stället för att skaffa ett nytt. Priserna för hus byggda före förvärvsperio-
Tabell 3:5 Förvärvspriser, ] 000 kr, för äldre och nyare hus förvånade genom rena köp åren 1966—68 och 1969—71. Regioner
Region Hus byggda före Hus byggda under Förvärvsperiod förvärvsperioden förvärvsperioden”
Median Q ] Medaian Q 1 Q 3
Region A 1966—68 150 120 200 175 140 1969—71 180 145 C 165 135 Region B 1966468 115 80 150 140 120 1969—71 145 125 185 155 130 Region C 1966—68 100 75 130 135 115 1969—71 135 105 180 145 130 Region D 1966—68 d d 90 110 95 1969471 9 80 120 130 110
a för förvärvsperioden 1969—71 ingår endast hus byggda 1969—70 17 27 % av förvärven överstiger 200 000 kr C 39 % av förvärven överstiger 200 000 kr d 65 % av förvärven understiger 75 000 kr e 46 % av förvärven understiger 75 000 kr
den var i region B och C nästan lika höga som för hus byggda 1969—70 och i region A är prisnivån högre för de äldre husen. Tabell 3:5.
En förändring i prisrelationerna syns ha inträffat mellan de två redo- visade förvärvsperioderna 1966—68 och 1969—71. Prisnivån har ökat mer för äldre än för nyare hus. Mest utpräglat är detta i region A, där median- värdet för förvärv av äldre hus ökade med 20 % mellan perioderna 1966/68 och 1969/71 samtidigt som medianvärdet för nya hus sjönk något.
Orsaken bakom denna förskjutning har inte kunnat analyseras närma- re. Som framgått av tidigare uppgifter ökade dock utbudet av nya hus kraftigt mellan de båda perioderna — från ca 2 500 till 4 600 per år i region A. » Ökningen av byggpriserna var svag dessa år och en stor del av nyproduktionen var statligt belånade gruppbyggen med kontrollerade överlåtelsepriser. Flera faktorer synes alltså ha medverkat till att dämpa priserna för nya hus just dessa år.
4. Hushåll och bostadsförhållanden
4.1. Hushållens sammansättning och inkomster
4.1 .1 Hushållstyper
Liksom i SCB:s undersökning av hyres- och bostadsrättslägenheter (BHU) har fördelningen på hushållstyper gjorts med utgångspunkt från inkomst- enheter. På grund av att vissa hushållstyper är ovanliga i småhusen har dock en konsekvent sådan uppdelning kunnat göras endast för makar. De har fördelats på grupperna ”endast makar”, ”makar med barn", som består endast av föräldrar och barn under 18 år samt ”övriga makar”, som omfattar hushåll med minst 3 vuxna med eller utan barn under 18 år. Alla andra hushåll har förts till en grupp "övriga hushåll”, som kan bestå av tex en person, ensamstående med barn eller 2 eller flera vuxna som inte utgör en inkomstenhet. De sistnämnda grupperna omfattar tillsam- mans endast 15 % av hushållen medan 85 % är makar.
Hushållsfördelningen i egnahemmen karakteriseras av att makar med barn under 18 år och hushåll med minst 3 vuxna —- bl a makar med vuxna barn — utgör stora grupper. De hushåll som inte har barn består till stor del av äldre makar eller äldre ensamstående. Figur 4:l.
Endast
makar_54 årsXXXXXXXXXXXXH XXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXW X79 ooo
iiiiiteeårx sxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Yggfgmed xxxxxxxxxxxxxxXXX xxxxxxxxxxxxxxx
yggfgmed sxxxxxxxxxxxxxnmmxxxxxxxx
Makarmed __ sxxxxxxxxxxxxtaamxoxxxxxxxxxxx 3 + barn
Övriga makark Övriga hus- håll —64 år
Övriga hus- xxx—N W håll 65— år kXXXXXXxXXXXXX W
_.__ _L— Figur 4:1. A ntal hushåll 80 100 120 140 efter hushållstyp i små- 1000 hushåll hus. Riket.
Figur 42. Hushåll i små- husen 1972 och i hyres- och bostadsrättslägenhe- ter 19 73 (BH U) procen- tuellt efter hushållstyp.
Ungefär 35 % av hushållen i egnahemmen bestod av endast makar och barn under 18 år och totalt var andelen hushåll med barn under 18 år 47 %. Det är 10 procentenheter mer än i hela bostadsbeståndet enligt Fob 1970.
Hushållsstrukturen skiljer sig påtagligt från hyres- och bostadsrätts- lägenheterna enligt BHU 1973. Särskilt är det relativa antalet makar med minst 2 barn och gruppen ”övriga makar (till stor del hushåll med vuxna barn) större i egnahemmen och andelen ”övriga hushåll” mycket lägre. Figur 4.'2.
Skillnaden mellan upplåtelseformerna är mest påtaglig i Stor-Stock- holm där andelen makar med barn i egnahemmen 1972 var dubbelt så stor som i hyres— och bostadsrättslägenheterna 1973, 42 resp 19%. l region D är skillnaden i fråga om barnfamiljerna inte alls så stor — 32 resp 23 % i de båda undersökningarna. Tabell 4:I.
Förhållandet sammanhänger med husens ålder och med egnahemmens andel av det totala bostadsbeståndet. I region D är husen genomsnittligt äldre än i Stor-Stockholm och andelen kvarboende makar med barn över 18 år blir därför större. Eftersom ägarlägenheter i småhus och hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus är någorlunda jämnstora grupperi region D, finns det också större möjlighet för en mer likartad hushålls- sammansättning i båda boendeformerna.
Endast Endast Makar Makar Makar Övriga Övriga Övriga makar makar med med med makar hushåll hushåll -64 år 65- år 1 barn 2 barn 3 + barn -64 år 65- år
BHU1973 :] Små'hus 1972
Tabell 4:l Hushållstyper i småhusundersökningen 1972 och i hyres- och bostads- rättslägenheter i Herfamiljshus 1973 enligt BHU. Region A och D. Procent
Hushållstyp Region A Region D
BHU BHU 1973 1973
Endast makar 25 27 Makar med barn 19 23 Övriga makar 6 6 Övriga hushåll 50 44
Summa 100 100 Antal 1 000 hushåll 417 566
4.1.2. Sammanräknad inkomst
Det i undersökningen mest använda inkomstbegreppet är sammanräknad inkomst, som utgör summan av de i självdeklarationen upptagna in- komsterna efter avdrag endast av utgifter för inkomstens förvärvande (resor till arbetsplats o d). Detta inkomstbegrepp används även i den årliga inkomststatistiken.
De olika hushållstyperna kan sammanföras till två grupper med helt olika inkomstnivå: Å ena sidan ensamma makar med mannen i åldern över 64 år samt ensamstående oavsett ålder, tillsammans 28% av hushållen, å andra sidan alla andra makar. Medianinkomsterna är i den första gruppen på riksnivå omkring eller under 20 000 kronor och i den sistnämnda mellan 45 000 och 50 000 kronor.
Skillnaderna mellan de två grupperna beror inte bara på att den först- nämnda till stor del består av icke yrkesverksamma utan också på att inkomstuppgiften för denna — frånsett makar ipensionsåldern — avser endast en person, medan den andra gruppen till stor del består av makar som båda har inkomst.
Inkomstnivån skiljer sig avsevärt mellan regionerna och medianin- komsterna är, som framgår av följande tablå, i Stor-Stockholm omkring 50—70 % högre än i region D.
Hushållstyp Medianvärde av sammanräknad inkomst, 1 000 kr
Riket Region
A B C D
Endast makar —64 år 50 68 63 59 44 Makar med barn 56 74 60 63 50 Övriga makar 52 84 60 63 45
Den stora inkomstskillnaden mellan regionerna A och D kommer ock- så till uttryck i olika inkomstprofiler. För barnfamiljerna i Stor—Stock- holm ligger således tyngdpunkten i fördelningen på inkomstklasserna mellan 50 000 och 80 000 kronor, medan de största klasserna i region D ligger mellan 30 000 och 60 000 kronor. Figur 4.'3.
Figur 4.'3. Makar med barn fördelade procen- tuellt på inkomstklasser efter sammanräknad in- komst 1972. Region A och D.
Trilili-ni—rr—lr—i—r—jrr'" 0 50 100 150
Sammanräknad inkomst, 1000 kr
_- Region A
lll-lll Region D
Den årliga inkomststatistiken är inte redovisad på ett sådant sätt att det går att göra adekvata jämförelser av inkomster för småhusägare och andra hushåll. Som tidigare nämnts är emellertid småhusundersökningen och uppgifterna om hushåll i hyres- och bostadsrättslägenheter enligt BHU 1973 jämförbara med hänsyn till hushållstyper, inkomstbegrepp och regional indelning.
På riksnivå kan konstateras att medianinkomsten för småhusägare 1972 låg omkring 10 % högre än för hushåll i hyres- och bostadsrätts- lägenheter 1973 då det gäller gruppen makar med barn. Eftersom det skiljer ett år mellan uppgifterna och de nominella inkomsterna ökat av- sevärt är de faktiska inkomstskillnaderna större än denna jämförelse visar. För andra grupper av makar i åldern under 65 år var medianinkomsten i småhusundersökningen 1972 lägre än i BHU 1973.
Fördelas materialet regionalt blir bilden en helt annan än på riksnivå. 1 regionerna A—C hade alla grupperna av småhusägare högre rnedian- inkomst 1972 än jämförelsegruppen 1973. Skillnaden är mest påtaglig för
Tabell 4:2 Medianvärde av sammanräknad inkomst. 1 000 kr, för vissa hushålls- typer enligt småhusundersökningen 1972 och enligt BHU 1973. Regioner
Hushållstyp Riket Region
A
Endast makar —64 år Småhus 1972 63 BHU 1973 58 Makar med barn Småhus 1972 67 BHU 1973 53 Övriga makar Småhus 1972 73 BHU 1973 62
makar med barn och särskilt iregion A, med medianinkomsterna 67 000 kronor respektive 53 000 kronor i denna grupp. Tabell 4:2.
De olika inkomstnivåerna innebär i region A — och även i regionerna B och C om än inte lika påtagligt — att barnfamiljer med låg inkomst utgör en liten andel i ägarlägenheterna jämfört med hyres- och bostadsrätts- lägenheterna. Av makar med barn i region A hade i småhusen 12% inkomster under 40 000 kronor 1972, medan det gällde ungefär 30 % i hyres- och bostadsrättslägenheter ett år senare. För de högsta inkomst- klasserna är förhållandet motsatt, 32 respektive 10 % hade inkomster om minst 80 000 kronor.
4.1.3. DiSponibel inkomst
Som disponibel inkomst har räknats sammanräknad inkomst minskad med skatt (utom skatt på garantiavgift för fastigheten) och ökad med barnbidrag.
Definitionen överensstämmer inte helt med BHU 1973, eftersom stat- ligt bostadstillägg till barnfamiljer där inräknades i den disponibla in- komsten. En betydelsefullare skillnad är emellertid att den disponibla inkomstens storlek för den som äger sin lägenhet är direkt beroende av bostadsinnehavet, eftersom detta påverkar skattens storlek.
Som tidigare framgått var medianvärdet av sammanräknad inkomst för exempelvis makar med barn i hela riket ca 50 00 kronor och hälften av hushållen hade alltså högre inkomst. Den disponibla inkomsten överstiger 50 000 kronor för endast 15 % av hushållen och medianvärdet är 36 000 kronor.
Som ett exempel på regionala skillnader kan nämnas att 10 % av makar med barn i Stor-Stockholm hade mindre disponibel inkomst än 30 000 kronor, medan 39 % hade minst 50 000 kronor. I region D var fördel- ningen omvänd, 35 % under 30 000 kronor och 10 % över 50 000 kro- nor.
4.2. Hushållens bostadsstandard
4.2.1. Översikt
De olika hushållstypernas fördelning i egnahemsbeståndet följer i allt väsentligt samma mönster som gäller de andra upplåtelseformerna. Barn- familjerna dominerar i mycket hög grad det nybyggda beståndet och hushållsgruppen makar med barn utgör ca 70 % av hushållen i hus byggda 1966—70, medan deras andel är låg i äldre årgångar. 1 den mån enfamiljs- husen är samlade till enhetliga områden som byggts ut på kort tid får man alltså en åldersmässig skiktning av befolkningen, som inte i högre grad avviker från områden med flerfamiljshus. Figur 4.'4.
Utrymmesstandarden är god för alla hushållstyper ijämförelse med bostadsbeståndet i övrigt, men en stor del av de äldre hushållen främsti region D har en låg utrustningsstandard. Tabell 4.3.
Figur 4:4. Hushållstyper ismåhus och flerfamiljs- hus (BHU) från olika byggnadsperioder. Pro- cent. Riket
BHU1973 Småhus 1972 Byggnads-
Endast makar ' Övriga makar
& Makar med barn Övriga hushåll
Av makar med barn bor 87 % i lägenheter om minst 4 rum och kök, medan motsvarande andel i hyres- och bostadsrättslägenheterna enligt BHU 1973 var endast 20 %. Omkring 90 % av hushållen med 1 eller 2 barn hade så stora lägenheter att barnen kunde få eget rum, medan detsamma gällde drygt hälften av hushållen med minst 3 barn.
Trångboddhet förekommer i liten omfattning. Av alla hushåll var 3 % trångbodda enligt normen mer än 2 boende per rum utöver kök och vardagsrum och för makar med minst 3 barn var andelen 7 %. Detta kan jämföras med motsvarande frekvenser i BHU 1973, 13 % och 59 %.
Tabell 4:3 Hushåll efter hushållstyp, lägenhetens modernitet och typ samt antal rumsenheter per 100 personer. Riket. Procent
Hushållstyp 1 000 Därav i % boende i Rumsen- hushåll . ' heter lzj moder- Moderna hus per 100
na hus __ —3 rk 4 rk personer
Endast makar —64 år 31 37 65— år 35 22 Makar med barn 8 45 1 barn 12 48 2 barn 8 48 3+ barn 5 33 Övriga makar 16 33 Övriga hushåll —64 år 27 27 65— år 21 19 Samtliga 19 35
4.2.2. Bostadsstandard och inkomst
Utrymmesstandarden för olika hushållstyper ökar i småhusen med inkomsten i stort sett enligt samma mönster som visats för hyres- och bostadsrättslägenheter i t ex BHU 1969 och 1973. Antalet rumsenheter per person ökar för makar med barn relativt svagt vid stigande inkomst och liksom i flerfamiljshusen är ökningen svagast inom den lägre delen av inkomstskalan. Figur 4.'5.
Sambandet mellan inkomst och bostadsstandard kommer också till ut- tryck om man studerar inkomstnivån i olika standard- och storleksklasser av lägenheter. I de moderna husen ökar den genomsnittliga sammanräkna- de inkomsten för makar med barn i riket från omkring 45 000 kronor för hushåll med lägenheter om högst 3 rum till över 80 000 kronor för hushåll i lägenheter om minst 6 rum. Motsvarande tal i Stor-Stockholm är omkring 50 000 och 95 000 kronor. Figur 4.6.
Re/ person Endast makar
3.0
! | | _|- —1 |—_ 100 Sammanräknad inkomst, 1000 kr
Figur 4.'5. Makar med oli- ka antal barn efter sam- manräknad inkomst och antal rumsenheter per person. Riket.
Figur 4.'6. Genomsnittlig sammanräknad inkomst 1972 för makar med barn i moderna lägenheter med olika rumsantal. Riket, region A.
Inkomst 1000-kr
100
Region A
_3 r k
%%
4rk
% ' . ' % % % % % % % % % % % % z-z-z» %%
l:] 6+rk
:D " »:-:-:»:-:':
5. Bostadsutgifter
5.1. Utgiftsbegreppet
Syftet har som angetts i avsnitt 2.1 varit att mäta hushållets faktiska utgift för bostaden under 1972. Utgifter för trädgård har dock undan- tagits, dels för att denna utgiftspost över huvud taget visade sig svår att definiera och mäta med tillräcklig precision, dels emedan det kan anses tveksamt om den i sin helhet bör betraktas som en bostadsutgift. En del mindre utgifter för underhåll av mark, växter o d är visserligen i de flesta fall ofrånkomliga, men det kan i många fall också bli fråga om betydande belopp som mera har karaktär av utgift för hobby än för bostad.
l årsutgiften ingår inte amortering på lån. Å andra sidan har inte heller gjorts något avdrag för den uppskjutna ränteutgiften — d v 5 den nomi- nella skuldökningen » vid ränte- och paritetslån. Båda posterna har visat sig svåra eller omöjliga att mäta med den använda insamlingsmetoden och det är inte heller självklart hur de bör behandlas vid skattning av bostads- utgifter. Vill man skatta en utgift som kan anses ”normal” för den som äger en viss typ av enfamiljshus kan det hävdas att det också bör ingå en amortering som i normalfallet är ofrånkomlig. Att amorteringen ien del fall, tex vid topplån med korta amorteringstider, kan framstå som ett tvångssparande är i och för sig ovidkommande om man fasthåller vid utgiftsbegreppet. Eftersom direkta frågor om amorteringarnas storlek inte ställdes, bestod möjligheterna att mäta dem i att jämföra kapital- skuldens storlek vid två tidpunkter. Det visade sig dock att denna metod inte var användbar på grund av förändringar, som torde ha bestått i omplacering av län eller kapital.
5.2. Utgift för olika grupper av hus
5.2.1. Utgiftsnivån regionalt
Eftersom vi har ett så heterogent bestånd visar bostadsutgifterna givetvis en stor spridning med utgiftsnivåer som skiljer sig regionalt, dock med rätt måttliga skillnader mellan de tre mest tätortsbetonade regionerna A—C. Den genomsnittliga årsutgiften för samtliga hus i dessa varierar mellan 10 400 kronor i Stor-Stockholm och 8 600 kronor i region C,
Tabell 5:l Hushåll efter bostadsutgiftens storlek, i procent. Regioner
Bostadsutgift Riket Region kronor
A
— 3 999 11 4 000— 7 999 28 8 000—11 999 24 12 000—14 999 19 15 000— 18
Summa
Genomsnitt per hus 1 000 kronor
men sjunkeri D-regionen till 5 800 kronor.
Tyngdpunkten i fördelningen ligger i region D på de lägsta utgiftsklas— serna med nära 40 % under 4 000 kronor i årsutgift och mindre än en tiondel över 12 000 kronor. I Stor-Stockholm är förhållandena i stort sett omvända; inemot 40 % har utgifter över 12 000 kronor och omkring en tiondel under 4 000 kronor. Tabell 5.'I.
5.2.2. Byggnadsår och lägenhetsyta
De regionala skillnader, som har visats i tabell 511, är till stor del en följd av beståndets olika sammansättning. Ser man till en viss storleksklass av hus är skillnaderna i flertalet fall mindre. För den i alla regioner vanligas- te storleksklassen, 86—120 m2 är således genomsnittsutgiften i Stor— Stockholm 9 500 kronor och i region D 6 400 kronor, d v 5 en tredjedel lägre. Figur S:].
Utgiften ökar i stort sett proportionellt med husets storlek och kan per rn2 lägenhetsyta för hus i storleksklassen 86—200 m2 grovt skattas till drygt 90 kronor i Stor-Storckholm och till respektive 85, 80 och 55—60 kronor i regionerna B, C och D. Den varierar emellertid också i hög grad med husets ålder och tidpunkt för förvärvet.
Hus som byggts senast 1950 har, mått på riksnivå, mindre än hälften så stora utgifter som hus från senare hälften av 1960-talet, 4 700 respektive 1 1 400 kronor per år. Figur 52. Den stora skillnaden är delvis en följd av att de olika årgångarna har olika sammansättning med hänsyn till storlek och kvalitet samt olika regional fördelning.
En viktigare faktor är dock att ränteutgiften år bestämd av produk- tionskostnader och förvärvspriser vid olika tidpunkter samt av gjorda amorteringar. Detta framgår tydligt om man studerar en viss storleksklass av hus.
Inom varje storleksklass av hus finns en skiktning mellan olika är- gångar, som liknar den i hyreslägenheter. För den vanligaste storleks- klassen är således utgiften för hus byggda 1966—70 drygt 50 % högre än för hus från 1950-talet. Tabell 5.2.
Bostads utgift kr 20 000 Bostads utgift kr 15 000
i
Region
_as m2|y
////////////
m 86—120m2 Iy 121—160m2ly W 1951—60
8
//////./
%%
%&
32 1961 —65
& & Zl 09 Oulr ___c
wzm mma .M
3
nadsperioder.
bostadsutgi ft, kr per år för hus från olika bygg bostadsutgi ft, kr per år Figur 5 :2. Genomsnittlig, Figur 5:I. Genomsnittlig för hus av olika storlek.
Tabell,5z2 Genomsnittlig bostadsutgift, 1 000 kr per år, för hus om 86—120 m2 från olika byggnadsperioder. Regioner
Region Bostadsutgift ] 000 kr
Byggnadsperiod Före 1950 1951—60 1961—65 1966—70
8,7 10, 12,9 7,3 9 11,1 7,2 9 11,2 6,0 7 9,5 6,5 8, 10,1
Som framgått av tidigare uppgifter (se 323) anpassas priserna vid för- säljning i stort sett till prisnivån i nyproduktionen vid förvärvstillfället. Hus från samma byggnadsår får därigenom olika bostadsutgifter beroende på tidpunkten för senaste förvärv. Ett exempel på vad detta innebär framgår av figur 5.3. De som under perioden 1966—71 förvärvat hus byggda under 1950—talet hade ungefär 70 % större bostadsutgifter under 1972 än hushåll vilka innehaft husen sedan produktionsperioden, ige- nomsnitt för riket 5 800 respektive 10 000 kr.
Bostads— utgift kr
>
Region
Samtliga byggda 1951—60 Figur 5 :3. Genomsnittlig _. .. .. bostadsutgift för hus :] darav forvarvade 1951—60 byggda ] 951 — 60 och för— % " 1961 —65 värvade under olika perioder. " 1 966—70
Kr/år A 10 000]
m ( in co :! :» Q. III mo .,
1961—6
._. 41950 j1951—eo 1961—65 ,1966—70 11951—62 '-1966—70
(U ... C nu I 6
300
Underhåll Underhåll
% Å . _ Figur 5 :4. Bostadsutgif- = Å tens sammansättning. : Genomsnitt kr per år,
' Riket.
. Figur 5 :5. Bostadsutgif— WZ Samtliga hus ._233 Hus byggda tens sammansättning för
1969—70 " hus från olika bygg- __. Underhåll nadsperioder och av Bränsle olika storlek. Riket.
f— Övriga utgifter Procent.
Figur 5. 4 Figur 5.5
5.2.3. Bostadsutgiftens sammansättning
Uppdelningen på olika utgiftsslag visar, att spridningen i bostadsutgift väsentligen bestäms av kapitalskuld och räntor. I de senaste årgångar, byggnadsåren 1969—70, är räntorna nära 6 gånger så stora som i hus byggda före 1950-talet, 9 400 respektive 1 600 kronor eller omkring tre fjärdedelar och en tredjedel av hela utgiften. Övriga utgiftsposter, med undantag för underhåll, varierar inom tämligen snäva gränser mellan olika ålders- och storleksklasser av hus. Figur 5:4 och 5.6.
Tabell 5.3 Genomsnittlig utgift för räntor och underhåll för hus om 86—120 mz, kronor per år. Riket och region A
Byggnads- Riket Region A period
Ränta Underhåll Ränta Underhåll kr kr kr kr
_1950 1500 1 100 2 900 2100 1951—1960 2 800 1 600 4 000 2 000 1961—1965 4 600 1 400 5 900 1400 1966—1970 7 400 450 9 500 500
Samtliga 3 800 1 100 5 200 1 600
Utgifter för underhåll visar givetvis en stor spridning mellan olika objekt när man mäter den ett visst är, eftersom stora utgifter återkommer periodiskt. Genomsnittligt visar utgiften för underhåll dock ungefär samma förändring över tiden för alla storleksgrupper av hus. Den är mycket låg den första femårsperioden, omkring 500 kronor, varefter den ökar till 2 a 3 gånger så mycket och sedan visar tämligen små föränd- ringar i tiden. I absoluta tal är förändringen av underhållsutgiften mycket mindre än förändringen i ränteutgift. Tabell 5. 3.
5.3. Utgifter för olika hushållsgrupper
5.3.1. Hushållstyper
Bostadsutgiften skiljer sig i hög grad mellan olika hushållstyper. Gruppen övriga hushåll med bostadsföreståndare i åldern över 64 år, d v s huvud- sakligen pensionärer, har en genomsnittsutgift av endast 2 700 kronor, medan makar med 2 eller flera barn betalar över 10 000 kronor. Skill- naden mellan hushållstyperna är likartad i samtliga regioner. Barnfamil- jerna har i region A—C två till tre gånger så stora utgifter som pensionärs- grupperna, skillnaderna i region D är ännu större. Tabell 5:4.
Varje hushållstyp visar en avsevärd spridning efter bostadsutgiftens storlek, dock med en stark koncentration av pensionärshushållen till de lägsta utgiftsklasserna och av större barnfamiljer till högre utgiftsklasser. Av makar och övriga hushållsföreståndare i åldern över 64 år hade således 52 respektive 64 % utgifter som understeg 3 000 kronor och endast 8 respektive 3 % hade utgifter om minst 8 000 kronor. För makar med 2 eller flera barn är fördelningen omvänd med 2 % i den lägre och 64 % i den högre utgiftsklassen.
Tabell 5.4 Genomsnittlig bostadsutgift, 1 000 kr, för olika hushållstyper. Regioner
Hushållstyp Riket
U
Endast makar, —64 år Endast makar, 65— år Makar med barn
1 barn 2 barn 3+ barn Övriga makar Övriga hushåll, —64 år Övriga hushåll, 65— år
U- Nåmooooxioowui oo wowoochwwulw
Samtliga hushåll
5.3.2. Inkomst och bostadsutgift
För hyres- och bostadsrättslägenheter har i bl a BHU-materialet konsta- terats att bostadsutgiften ökar med antalet barn i hushållet och med inkomsten. Detsamma gäller i stort sett även för ägarlägenheterna. Skill- naden i bostadsutgift mellan familjer med olika barnantal är dock inte så stor som i hyres- och bostadsrättslägenheter, medan däremot utgiften ökar påtagligt vid stigande sammanräknad inkomst. Figur 56.
Tidigare har framhållits att det föreligger stora regionala skillnader i såväl inkomst- som utgiftsnivå. Det kan ligga nära till hands att anta, att dessa skillnader utjämnar varandra och att hushåll iolika inkomstklasser använder ungefär lika stor del av inkomsten till bostad, oavsett var de bor. Så är dock inte fallet. Bostadsutgiften är för en given inkomst och hushållstyp med få undantag högst i region A och lägst i region D. Så
Bostads- utgift kr
l _ l | 80 100 120 Sammanräknad inkomst, 1000 kr
_ Endast makar, 64 år
————— Makar med 1 barn 2 ,, 3+"
Figur 56. Makar med olika antal barn efter bostadsutgift och sammanräknade inkomst. Riket
Tabell 5:5 Makar med 2 barn efter sammanräknad inkomst och bostadsutgift, 1 000 kronor. Regioner
Sammanräknad Riket Region inkomst, 1 000 kr
A B (*.
—39,9 11,4 10,2 8,8 40,0—49,9 12,0 10,1 9,1 50,0—59,9 12,7 11,6 9,8 60,0—79,9 12,1 12,9 11,7 80,0— 15,1 15,7 13,0
Samtliga 13,1 11,9 10,5
hade tex tvåbarnsfamiljer med en inkomst mellan 50 000 och 60 000 kronor i Stor-Stockholm en bostadsutgift av i genomsnitt 12 700 kronor, medan motsvarande belopp i region D var ungefär 4 000 kronor lägre. Tabell 5.5.
För hushåll i hyres- och bostadsrättslägenheter har den disponibla inkomsten använts bla vid efterfrågeanalyser grundade på uppgifter i bostads- och hyresundersökningarna. Den disponibla inkomsten för hus- hållen i småhusen redovisas i tabell 6 i tabellbilagan i kombination med uppgifter om bostadsutgift m in. Det bör dock understrykas att inkomst- skatten för den som äger sin bostad är beroende av fastighetens netto— intäkt. Den disponibla inkomstens storlek blir därför beroende av bostadsutgiftens storlek. Sambanden mellan disponibel inkomst och bostadsutgift blir härigenom svårtolkade och är inte jämförbara med mot- svarande uppgifter för hyres- och bostadsrättslägenheter. Vi behandlar därför inte här den disponibla inkomsten.
5.3.3. Skatteeffekter
Med skatteeffekt avses den minskning eller ökning av inkomstskatten som uppkommer på grund av deklarerat underskott eller överskott på fastigheten.
Ungefär fyra femtedelar av fastigheterna visade underskott som i ge- nomsnitt uppgick till 3 300 kronor per hus. En femtedel visade resultatet noll eller överskott, som i genomsnitt uppgick till omkring 500 kronor. Andelen fastigheter med underskott är störst för de senaste årgångarna av hus och uppgår till 99 % för hus byggda 1969—70. För övriga 1960-tals- hus är andelen 96—97 %, för hus från 1950-talet drygt 90 % och för äldre hus 65 %.
I genomsnitt för samtliga hushåll innebär fastighetens resultat en minskning av inkomstskatten med 1 400 kronor. Skillnaden mellan olika årgångar av hus, mellan regioner samt mellan olika hushållstyper och inkomstklasser är betydande.
Skatteeffekten är störst för nyare hus med stora kapitalskulder och uppgick för hus byggda 1966—70 till i genomsnitt 3 600 kronor, vilket motsvarar nära en tredjedel av bostadsutgiften. För hushåll i det äldre beståndet av hus med låg standard var skattesänkningen endast omkring
Kr
Procent av bostadsutgift
Genomsnitt per _ hushåH
Byggda ——1 950 Ej moderna
Moderna
Byggda åren 7///////% 1951—60
1961—65 i:! 1966—70
250 kronor, vilket motsvarar knappt 10 % av bostadsutgiften. Figur 57.
Regionalt kan konstateras, att Skatteeffekten i genomsnitt för samtliga hushåll i regionerna A—C ligger på ungefär samma nivå, skatteminskning med drygt 2 000 kronor, medan beloppet i region D är endast omkring hälften så stort. I alla regioner är skatteminskningen störst för makar med barn, 2 100—3 700 kronor, medan den är relativt obetydlig för de äldre hushållen. 1 region A visar fastigheter som ägs av personer i åldern 65 år och däröver i genomsnitt t o 111 ett mindre överskott som medför beskatt- ning. Tabell 5:6.
I samtliga regioner motsvarade Skatteeffekten för makar med barn om- kring en tredjedel av bostadsutgiften. Skatteeffekten ökar med in- komsten från omkring 900 kronor för hushåll med en sammanräknad in- komst under 30 000 kronor, till omkring 5 000 kronor i inkomstklassen 100 000—120 000 kronor. Figur 5.8.
Tabell 5:6 Genomsnittlig skatteeffekt i kronor för olika hushållstyper. Regioner
Hushållstyp Riket Region
A
Endast makar —64 år 65— år Makar med barn Övriga makar Övriga hushåll —64 år 800 65— år 70
1 400
Anm. Minustal innebär överskott på fastigheten som medför beskattning.
1 000
160 2 500 1 200
1 300
—70 3 700 2 100
1 400
340 3 200 1 600
1 300
260 3 000 2 000
1 600 —60
2 300
1 100 150
2 000
1 200 290
2 100
Samtliga
Figur 57. Genomsnittlig skatteeffekt i kronor samt i procent av bostads- utgiften för hushåll i olika årgångar av hus. Riket.
Figur 5 :8. Genomsnittlig skatteeffekt i kronor för hushåll i olika inkomst- klasser (sammanräknad inkomst). Riket.
Skatteeffekt, kronor
6 000
__,- —,— > 80 100 120
Sammanräknad inkomst, 1000 kronor Endast makar, 64 år
------------- Makar med barn
————— Övriga makar
5.3.4. Bostadstillägg
Följande uppgifter om hushåll med bostadstillägg avser inte samma upp— delning på hushållstyper som i övriga sammanhang. Hushållen har gruppe— rats endast efter antal barn under 18 år och för hushåll utan barn efter hushållsföreståndarens ålder.
Bostadstillägg kunde vid undersökningstillfället utgå till folkpensionärer (kommunalt bostadstillägg) och till barnfamiljer (statligt och/eller kom— munalt tillägg) samt i vissa kommuner till handikappade. Drygt 180 000 hushåll eller 29 % av samtliga hade någon form av tillägg.
För hushållsföreståndare i åldern över 64 år och för hushåll med barn var bostadstilläggen av stor betydelse. De utgick till 40 % av hushållen i båda grupperna och täckte i'genomsnitt nära hälften respektive en fjärdedel av bostadsutgiften för dessa hushåll. Genomsnittsbeloppen var omkring 1 300 resp 2 000 kronor. Tabell 5:7.
Tabell 5:7 Hushåll med bostadstillägg i % av samtliga hushåll efter antal barn samt genomsnittligt tilläggsbelopp i kronor och i% av bostadsutgiften. Riket
Barnantal Andel (%) Tilläggsbelopp Hushållsföreståndarens hushåll med
ålder bostads- Kr per 1 % av bo— tillägg hushåll stadsutgiften
Hushåll utan barn —64 år 940 26 65— år 1 300 46 Hushåll med barn 2 000 23 1 barn 1 150 16 2 barn 1 800 20 3+ barn 2 800 31
Tabell 5:8 Det relativa antalet barnfamiljer med bostadstillägg iolika inkomstklas- ser sannt tilläggsbelopp i procent av bostadsutgiften. Riket
Sammanräknad Andel (”a) Tillägg i % av bostadsutgiften inkomst, 1 000 kr barnfam med bostads Hushåll med Samtliga tillägg tillägg hushåll
—19 .79 31 24 20—29 78 32 25 30—39 62 25 17 40—59 44 19 9 60— 7 13 1
Bostadstilläggen är inkomstprövade och innebär därför en sänkning av bostadsutgiften främst för hushåll i de lägre inkomstklasserna. För hus— håll med barn som hade bostadstillägg utgjorde tilläggsbeloppen såledesi genomsnitt omkring en tredjedel av bostadsutgiften vid en samman— räknad inkomst upp till 30 000 kronor och omkring en femtedel i inkomstklassen 40 000—60 000 kronor.
Beräknat man tilläggens utgiftssänkande effekt på genomsnittsutgiften för samtliga barnfamiljer i olika inkomstklasser framgår tydligare hur bostadstilläggens betydelse avtar vid ökande inkomster. Som framgår av tabell 5.8 är detta främst en följd av att det relativa antalet hushåll med bostadstillägg minskar vid stigande inkomst.
5.3.5. Nettoutgifter
Nettoutgiften har definierats som bostadsutgiften justerad med skatte- effekt och minskad med bostadstillägg. Denna utgift uppgick i genom- snitt för samtliga hushåll till ca 5 000 kronor och utgjorde 72 % av hela bostadsutgiften. Genomsnittligt utgjorde skatteeffekterna 21 % och bo- stadstilläggen 7 % av bostadsutgiften.
Tabell 5:9 Nettoutgift i kronor samt i procent av bostadsutgiften för olika hushållstyper. Riket
Hushållstyp Nettoutgift, 1 000 kr Nettoutgift i% av bostadsutgift
Samtliga Hus byggda Samtliga Hus byggda hus 1966—70 hus 1966—70
Endast makar —64 år 7,5 83 68 65— år 6,6 83 76 Makar med barn 6,4 64 56 1 barn 6,9 72 64 2 barn 6,5 64 57 3+ barn 5,9 56 49 Övriga makar 7,4 78 63 Övriga hushåll —64 år 6,9 79 62 65— år 3,9 81 82 Samtliga hushåll 5 0 6,7 72 59
Figur 5 :9. Bostadsutgift, bostadstillägg, skatte— effekt och nettou tgift för makar med bara efter sammanräknad inkomst. Riket.
Skillnaden mellan bostadsutgift och nettoutgift är störst för makar med barn. Man kan också konstatera att bostadstillägg och skatteeffekter medför en ändrad fördelning mellan olika stora barnfamiljer. Den totala bostadsutgiften var således större för makar med minst 3 barn än för en- barnsfamiljerna. De förstnämnda hade däremot lägre nettoutgift. 1 hus byggda 1966—70 utgjorde nettoutgiften för samtliga hushåll knappt 60 % och för makar med minst 3 barn endast omkring hälften av bostads- utgiften. Tabe115:9.
Bostadstillägg och skatteeffekter påverkar givetvis hushållens utgifter i olika hög grad beroende på barnantal och inkomstens storlek. Genom- snittligt gäller för makar med barn att såväl bostadstillägg som skatte- effekt reducerar bostadsutgiften upp till ett inkomstläge omkring 60 000—70 000 kronor. Endast inom den första delen av inkomstskalan. upp till 25 000—30 000 kronors inkomst, är bostadstilläggen i genom- snitt större än skatteeffekterna. Uttryckt i kronor per hushåll kan man konstatera att skillnaden mellan bostadsutgiften och nettoutgiften för barnfamiljerna ökade med inkomsten upp till omkring 35 000 kronor, därefter var den oförändrad i ett brett inkomstskikt till omkring 80 000 kronor, varefter skillnaden åter ökade med inkomsten. Figur 59.
1000- kr
i
14
Bostads— utgift
Skatteeffekt
-Nettoutg|ft
100 Sammanräknad inkomst, 1000 kr
Tabellbilaga
Tabell 1 Antal hus efter region, lägenhetsyta och byggnadsperiod samt efter genom- snittligt totalt taxeringsvärde, byggnadsvärde och tomtvärde.
Region Antal Upp- Genomsnittligt I5ägenhetsyta, hus i räknat taxeringsvärde
byggnadsperiod urvalet antal 1 000 — kr
hus Totalt Bygg—
nade— värde
Riket 85 6 1 067 210 168 86 _ 120 % 2 545 299 192
— 1950 677 111 329 1951 _ 1960 478 58 609 1961 _ 1965 599 59 458 1966 _ 1970 791 69 816 121 - 160 % 296 150 000
_ 1950 656 51 844 1951 - 1960 565 18 128 1961 - 1965 477 895 1966 _ 1970 798 155 161 - 200 6 001 588
- 1950 526 999 1951 - 1960 169 961 1961 — 1965 197 525 1966 _ 1970 509 505
,.200 6 474 387
- 1960 227 012 1961 - 1970 247 375
Samtliga hus 383 334
— 1950 430 432 1951 — 1960 273 379 1961 — 1965 513 887 1966 — 1968 200 461 1969 — 1970 967 175
Stor-Stockholm (A) 85 % 224 558
86 _ 120 % 625 552
_ 1950 176 256 1951 - 1960 117 655 1961 - 1965 156 986 1966 _ 1970 194 455 121 - 160 % 619 508
— 1950 180 192 1951 - 1960 95 554 1961 - 1965 120 400 1966 - 1970 224 162
161 - 200 i 254 841
- 1950 94 576 1951 - 1960 46 625 1961 - 1965 48 599 1966 - 1970 66 045
Forts. tabell 1 _________________________________________________________ Region Antal Upp— Genomsnittligt Lägenhetsyta, hus i räknat taxeringsvärde byggnadsperiod urvalet antal 1 000 - kr
hus Totalt Bygg- Mark- nads- värde värde
___—___—
:>2oo % 105 1 967 154 68
- 1960 54 140 73 1961 - 1970 51 196 54 Samtliga hus 1 825 93 35
_ 1950 629 74 44 1951 - 1960 321 94 32 1961 — 1965 356 110 28 1966 - 1968 279 124 26 1969 — 1970 249 113 23
Stor—Göteborg (B)
85 % 285
86 _ 120 % 592
- 1950 155 1951 - 1960 115 1961 - 1965 123 1966 - 1970 199 121 _ 160 % 600
_ 1950 168 1951 _ 1960 90 1961 _ 1965 128 1966 _ 1970 214
161 _ 200 E 255
— 1950 70 1951 _ 1960 51 1961 _ 1965 59 1966 _ 1970 75
f 200 % 115 - 1960 44 1961 _ 1970 69
Samtliga hus 843
— 1950 581 1951 - 1960 318 1961 — 1965 380 1966 - 1968 333 1969 — 1970 231
__... (I)—-
N #NdUN U'IWUU'l
Kommuner med mer än 50 000 inv (C)
85 % 272
86 _ 120 % 668
- 1950 176 1951 _ 1960 157 1961 _ 1965 166 1966 _ 1970 189
Forts.tabeH ] ___—M
Region Antal Upp- Genomsnittligt Iaägenhetsyta, hus i räknat taxeringsvärde byggnadsperiod urvalet antal 1 000 — kr
hus "
Totalt Bygg- Mark- nade- värde värde
___—___—
121 _ 160 %
8 98 18 — 1950 146 5 83 61 22
1951 — 1960 90 2 101 21 1961 - 1965 126 4 111 16 1966 - 1970 6 115 16 4 1 161 _ 200 % 124 52
_ 1950 99 42 1951 1960 127 51 1961 1965 149 51 1966 1970 142 21
> 200 & 144 42
— 1960 124 53 1961 - 1970 168 30
Samtliga hus 78 17
— 1950 50 20 1951 — 1960 78 16 1961 - 1965 98 16 1966 - 1968 16 1969 - 1970 15
Kommuner med högst 50 000 inv (D)
85 5 288
86 _ 120 % 662
_ 1950 170 1951 _ 1960 109 1961 _ 1965 174 1966 - 1970 209 121 _ 160 % 526
_ 1950 162 1951 — 1960 90 1961 _ 1965 105 1966 _ 1970 171
161 _ 200 % 222
— 1950 78 1951 - 1960 18 1961 — 1965 41 1966 — 1970 85
> 200 &
— 1960 77 1961 - 1970 55
Forts. tabell 1
Region Antal Upp- Genomsnittligt Lägenhetsyta, hus i räknat taxeringsvärde byggnadsperiod urvalet antal 1 000 - kr
hus Totalt Bygg— Mark- nads— värde värde
Samtliga hus 1 850 481 155 61 55
_ 1950 658 258 987 41 54 1951 _ 1960 274 78 471 68 60 1961 _ 1965 584 68 084 85 74 1966 _ 1968 275 41 517 94 85 1969 _ 1970 261 54 294 94
___—___—
Tabell 2 Antal hus efter region, lägenhetsyta och lägenhetstyp samt antal rumsenheter per 100 hus
_________.—.—.————-——-—
Region Samt- Högst 3 5 5+ Re/ lägen- liga 2 rk rk rk rk 100 Eetsyta, hus rk hus m
___—”___—
Riket
- 70 228 44 680 44 17 71 85 940 10 052 58 30 716 86 - 084 2 519 28 96 101 109 - 8 76 121 95 682 1 24 141 34 317 1 3 161 - 25 588 201 — 9 387
Summa 674 335
Stor-Stockholm (A)
— 70 6 324 71 — 85 8 234 86 - 100 13 351 101 — 120 14 982 121 140 17 360 141 160 5 948 161 — 200 5 841 201 1 967
Summa 74 007
Stor-Göteborg (B)
- 70 5 544 71 85 6 266 86 100 7 612 101 120 10 832 121 140 8 477 141 160 3 645 161 - 200 2 296 201 — 976
Summa 45 648
Kommuner med mer än 50 000 inv (C)
70 5 585 85 9 914 100 15 660 120 18 346 140 13 209 160 4 931 200 4 252
1 629
73 527
FonatadeZ ______________________________________—____________________ Region Samt- Iiögst Re/ lägen- liga 2
getsyta, hus rk
___———_____________
Kommuner med högst 50 000 inv (D)
— 70 89 776 39 296 35 250 15 181 49 - 364 - 85 78 526 8 898 44 294 21 812 3 063 460 426 100 115 461 2 344 20 344 74 600 16 138 2 035 496 120 102 948 — 6 689 58 212 33 801 4 246 535 140 56 636 896 17 431 27 403 10 906 587 160 19 792 1 748 2 171 6 601 9 272 629 200 13 199 - 669 3 157 9 373 716
4 815 — - 276 4 539 849 481 153 109 221 190 076 90 488 40 831 494
Tabell 3 Kapitalskuld och fastighetens resultat i genomsnitt per hus efter region, lägen- hetsyta och standardgrupp resp byggnadsperiod
Region Ly m2 (stand- ardgrupp) Sanu- Därav byggnads- nga ägande- period kr rätt till tomt
___________________._.___——-————-—
Kapitalskuld 1 000 kr
Fastighetens resultat. kr
________—————————
Underskott
Antal Re s ul -
hus tat kr
Samt- liga
Överskott
Antal Resul- hus tat kr
Riket
Ly högst 85 m2
Stgr 0-2 3—9
Ly 86— 120 m
-1950 1951-60 1961-65 1966-70
Ly 121- 160 m
-1950 1951—60 1961-65 1966-70
Ly 161- 200 m
—1950 1951-60 1961-65 1966-70
Ly mer 2 än 200 m
-1960 1961—70
Samtliga
-1950
1951-60 1961-65 1966-68 1969—70
2
2
2
Forts. tabell 3
_________________________________________________________ Regio Kapitalskuld Fastighetens resultat Ly ni 1 000 kr
_ "__—__—_—'—___ _______T_______—_____—________'_____ (stand Därav Sarnt— Overskott Underskott ardgrupp) ' ägande- h a 7___T____—___ 1 R 1 byggnads- g Antal Resul— Anta esu-
— rätt kr hus tat hus period till kr
tomt
._______________________________________________________________ Stor- stock— holm (A)
Ly högst 85 m2
Stgr 0—2 3—9
Ly 86- 120 m
—1950 1951-60 1961—65 1966-70
Ly 121- 160 m
—1950 1951-60 1961-65 1966—70
Ly 161— 200 m
—1950 1951-60 1961—65 1966—70
Ly mer än 200 m
—1960 1961—70
Samtliga
—1950 1951—60 1961-65 1966-68 1969-70
2
2
2
2
Forts. tabell 3
___—__————-————-———
Regia? Kapitalskuld Fastighetens resultat Ly m 1 000 kr (Stand' Samt— Därav Sanqb- Överskott Underskott ardgrupp) byggnads— liga ägande— Hga Antal Resul- Antal Resul-
. rätt kr hus tat hus tat period till kr kr
tomt
________._——.———_——-———————
Stor— göte— borg (B)
Ly högst 85 m2 _881 4 461
Stgr 0-2 —81 0 969 3—9 -904 492
Ly 86— 2 120 m 96 2 538
—1950 46 100 1 768 1951—60 50 913 638 1961—65 73 482 68 1966-70 110 236 64
Ly 121- 160 m 104 346
-1950 57 525 1951—60 86 754 1961—65 106 804 1966—70 143 121
Ly 161— 2 200 m 137 270
—1950 78 001 1951-60 119 672 1961—65 158 790 1966-70 211 110
Ly mer 2 än 200 m 171 903
-1960 151 925 1961-70 244 494
Samtliga 74 595
-1950 40 643 1951—60 56 164 1961-65 88 103 1966-68 123 465 1969-70 143 704
___—___—
2
Forts. tabell 3 _______________________________________________________________
Region Kapitalskuld Fastighetens resultat, kr Lyrnz (stand— ardgrupp) Därav Sarnt- Qzezahei£____ Underskott
byggnads- ' äsande- Hga Antal ResuL— Antal Resul—
' rätt kr hus tat hus period till kr
tomt ______.___________________________________________________________ Kommuner med mer än 50 000 inv. (C)
Ly högst 85 m2 23
Stgr 0-2 10 10 3-9 26 26
Ly 86— 2 120 m 62 59
—1950 29 29 1951-60 47 47 1961—65 74 1966-70
Ly 121- 160 m 96 93
—1950 51 51 1951—60 76 79 1961—65 96 94 1966—70 135 137
Ly 161— 200 m 136 134
—1950 113 113 1951—60 110 108 1961-65 136 137 1966-70 175 178
Ly mer än 200 m 166 162
—1960 134 134 1961-70 204 201
Samtliga 69 66.
-1950 55 55 1951-60 52 55 1961-65 84 84 1966-68 120 124 1969-70 141 144
2
2
2
Forts. tabell 3
___—___—
Region Kapitalskuld Fastighetens resultat, kr Ly m2 1 000 kr (stand- ardgrupp) Samt- Därav Sann- Överskott Underskott byggnads- li'ga ägande- liga Antal Resul- Antal Resul—
period rätt kr hus tat hus tat till kr kr tomt ______________________——————————-————
___—__—_-———-——
Kommuner med högst 50 000 inv. (D)
Ly högs 85 m5 133 418 —1 197 Stgr 0—2 51 464 -445 5-9 295 954 —1 512
Ly 86- 2 120 m 454 650 -2 925
-1950 447 793 —1 113 1951-60 532 462 548 1961-65 980 661 183 1966—70 246 734 649
Ly 121— 160 m 420 447 795 —1950 355 196 114 1951—60 696 723 037 1961-65 420 805 266 1966—"0 945 722 610
Ly 161- 200 m 80 80 740 169 195 -1950 58 58 474 228 138 1951—60 41 41 831 218 780 1961—65 79 78 442 539 700 1966-"O 760 183 478
Ly mer 2 än 200 m 77 76 489 844 787 -1960 57 57 2 309 3 164 850 1961-”0 163 143 681 140 Samtlzga 40 40 303 357 529 650 -1950 16 16 277 150 982 252 1951-60 36 36 538 70 155 599 1961-65 60 60 286 64 094 332 1966—68 89 89 422 38 697 178 1969—"0 114 1 591 33 600 915
—_—_—__———_—
2
2
Tabell 4 Bostadsutgift (utom amortering) i genomsnitt per hus fördelad på delposter samt medelfel för total bostadsutgift efter region, lägenhetsyta och standardgrupp resp byggnadspenod
Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr hAedel- Ly mZ ___—___— fel f. (stand- ardgrupp) byggnads— period
Ränta Garan— Bräns— Av— Under- Totalt ti— 18 gif— håll skatt ter
Riket
Ly högst 85 m2
Stgr 0-2 3—9 1 Ly 86-120 m23
_ 1950 1 1951-60 1961-65 1966-70
Ly 121- 160 m
- 1950 1951—60 1961—65 1966—70
Ly 161 - 200 m
- 1950 1951-60 1961-65 1966-70
0 m den Ox-Ä & xw
_:
2
2
Ly mer 2 än 200 m
564 - 1960 1961—70 Samtliga
- 1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969—70
___—___—
162 964
621 698
976 486 694 615 176
XO—l-P—I'Od &» J>OX (I)
Forts. tabell 4
Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr Ly n12 —————————-—-——————————————————————————————————-fe1f. (stand- Ränta Garan— Bräns— Under—
—_ 1 ardgrupp) ziatt e byggnads- period
___—___”—
Stor— Stock— holm (a)
Ly högså 85 m
Stgr 0—2 3—9
Ly 86— 2 120 m — 9
— 1950 7 1951_60 8 1961-65 10 1966—70 12
Ly 121- 160 m 12
_ 1950 10 1951-60 11 1961-65 15 1966-70 14
Ly 161— 2 200 m 15
- 1950 15 1951—60 14 1961—65 296 18 1966-70 20
Ly mer än 200 m2 986
_ 1960
1961-70 687 Samtliga
- 1950
1951-60 688 569 1961—65 206 1966-68 680 647 14 1969—70 565 617 14
___—__—__———————
2
17
16 22
10
8 9 11
_l—l—L—l—L _; _k__l __.x _x__x._.n_x._x ._L ._L_x _n
Forts. tabell 4
Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus kr lny naz (stand— Ränta Garan- Bräns- Av- Under— Totalt ardgrupp) ti- 16 gif— håll byggnads- skatt ter period
Stor- Göte— borg (B)
Ly högst 85 m2 1 Stgr 0-2 1 3—9 1 Ly 86-120 6 5
— 1950 1951-60 1961-65 1966-70
Ly 121— 160 m
- 1950 1 8 1951-60 11 1961-65 11 1966—70 14
Ly 161— 2 200 m 14
-1950 10 1951-60 1 13 1961-65 16 1966-70 19
Ly mer 2 än 200 m 19
—1960 1 16 1961-70 1 23 Samtliga 9
—1950 6 1951-60 7 1961-65 10 1966-68 12 1969-70 14
___—___—
*kalxl (I) un.» J=—
_.
2
.. _.
Forts. tabell 4 _____________________________________________________________ Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr Ly m'—
(stand-
ardgrupp) Ränta Garan- Bräns- Av— Under- Totalt byggnads— ti— 18 gif- håll period 'skatt ter
Kommuner med mer än 50 000 inv (C)
Ly högst
85 1112 1 683 Stgr o-2 685 " 3—9 921 Ly 86-120 % 460 -1950 091 1951-60 266 1961-65 . 260 1966—70 210
Ly 121— 160 m 130 794
-1950 774 7 515 1951-60 448 879 1961—65 001 1 039 1966—70 108 13 243
Ly 161— 2 200 m 780 222
-1950 907 620 1951—60 714 1 616 1961—65 624 1 333 1966-70 020 803
Ly mer 2 än 200 m 712 517
—1960 561 1 470 1961—70 256 936
Samtliga 999 577
-1950 553 014 1951-60 619 606 1961-65 980 855 1966-68 758 677 007 1969—70 795 806
891 272 377
973
486 175 992 197
*leU'l N] U'lkAb
_.
2
_. O
___—___—
Forts. tabell 4 ________________________________________________________________________ Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr hdedel— Ly m2 fel f. (stand— Ränta Garan— Bräns- Av— Under- Totalt total ardgrupp) ti- le gif— håll ' byggnads— skatt ter
period _________________________________________________________________ Kommuner med
högst 50 000 inv (D)
Ly 25335 1 487 083 Stgr 0—2 334 807 " 3—9 1 591 269 Ly 86-120 11125 670 996
— 1950 1 571 851 1951-60 701 576 1961—65 748 1 385 1966-70 727 419
Ly 121— 2 160 m 758 212
— 1950 691 1 536 1951-60 781 355 1961-65 832 187 1966—70 825 528 Ly 161— 2 200 m 784 227
-1950 793 1 800 1951-60 739 1 047 1961-65 723 717 1966-70 816 407
Ly mer än 200 m
—1960 1961-70
Samtliga
—1950 1951-60 1961-65
kOxlU1Ul ON .::-mu:
'_'kOONUl x]
_.
... WkDU'lm kD
963 951
937 990 080 773
628 067
544 1 099 675 1 362 731 1 283 1966-68 1 760 694 1969-70 1 736 188
___—___—
max-bm— N OU! UT OkOxlUlU Ul abxl (D
_.
Tabell 5 Antal hushåll efter region hushållstyp och sammanräknad inkomst 1972 samt efter genomsnittlig bostadsutgift, nettoutgift, skatteeffekt och antal boende per 100 rumsenheter
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushållstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Sammanräknad räknat kronor per hus- rums- inkomst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Riket
Endast makar Mannen -64 år
'0- 2969
59.9 49.9 59.9 79.9 99.9
100.0-119.9 120.0-
NXD (DNI ONU'lU'lkNON ONOXONU'lå—åwm
_a ._L
Endast makar Mannen 65- år 0- 19.9 20.0— 39.9 40.0-
Makar med 1
9 9 9 9 9 9 9
_l—l—L ONMMCDw—l—J-b—CJ _; Ommmmmmxuox
2
NOXOXONONOXDXO
a_n—x_n å-PNOKOQGJNIXO NDXOODNONkn-h-ÅOX
Forts. tabell 5
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushånstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Sanunanräknad räknat kronor per hus— rums- inkonist Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Makar med 3+ barn 0- 29.9 30.0- 39.9 40.0- 49.9 50-0- 59.9 60.0- 79.9 80.0- 99.9 100.0—119.9 120.0-
811 89 254 102 065 94 627 90 133 90 331 85 907 80 474 74 813 73
010 m-Q-A_h_bxxkn ULAXJNJXN » N Atv
_;
Makar med 1+ barn 0. 30.0- 40.0— 50.0- 60.0- 80.0- 100.0-1 120.0-
555 886 915 189 614 052 928 670 590
)XOKIU'I-Åw IX) kOkONOXDXDKOXO . o
. . . . . XONOXOXOXONDXO 010 m Oxoxxnxaxncn
_-
Övriga makar 1 0- 29.9 30-0- 39.9 40.0- 49.9 5060- 59-9 60.0- 79.9 80.0- 9909 100.0-119.9 120.0-
250 241 703 950 144 004 066 212 443
oxo a>onxn3>t>xnxn
_;
Övriga hushåll Hf -64 år eos 0- 19.9 314 20.0- 59.9 655 40.0- 524
Övriga hushåll Hf 65- år 55 0- 19.9 58 20.0— 3909 120 40.0- —59
Uppgift saknas _
Samtliga
FodstabdlS
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushållstyp Urval Upp— per hushåll effekt per 100 Saxnnianräknad räknat kronor per hus- rums— inkonqst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Stor-Stockholm !A)
Endast makar Mannen -64 år 252 11 952 8 557 7 052 1 285 59 0- 29.9 12 719 5 875 5 946 -75 50 50.0- 59-9 25 1 782 5 475 5 541 152 45 40.0- 49.9 25 1 522 7 429 6 552 877 41 50-0- 59.9 50 1 515 7 240 6 866 574 59 60.0- 79.9 51 2 707 7 555 6 298 1 055 58 80.0- 99.9 44 1 922 11 515 8 548 2 767 57 100.0-119.9 24 940 12 996 9 758 5 258 50 120.0- 25 824 15 552 10 724 2 608 52 Endast makar Mannen 65- år 152 7 586 5 520 5 405 -74 40 0- 19.9 22 1 581 4 206 5 149 8 44 20.0— 59.9 47 5 209 4 952 4 961 - 9 45 40.0- 65 2 996 6 752 6 915 -181 54 Makar med 1+ barn 827 50 600 12 952 8 657 5 702 68 0- 29. 9 58 1 716 10 217 8 020 1 085 75 50.0— 59. 9 49 1 909 11 512 6 812 2 581 76 40.0- 49.9 94 5 710 11 265 6 879 2 958 70 50.0- 59.9 122 5 299 12 549 7 645 5 692 69 60.0— 79.9 194 8 122 11 699 8 150 5 278 70 80.0- 99.9 156 4 542 14 052 9 691 4 525 64 100.0-119. 9 85 2 641 15 748 10 705 5 054 65 120.0- 109 2 860 18 066 12 145 5 925 60 Ovriga makar 425 14 502 11 064 8 882 2 125 65 0- 29.9 19 712 6 745 6 045 414 75 50.0- 59.9 26 1 147 9 757 8 555 1 251 71 40.0- 49.9 51 1 186 7 585 6 494 924 66 50-0- 59.9 41 1 666 9 277 7 585 1 845 72 60.0— 79-9 100 4 042 9 846 8 218 1 576 64 80.0— 99.9 61 1 878 15 708 10 275 5 455 65 100-0-119.9 55 1 850 12 265 9 675 2 590 65 120.0— 90 2 020 16 141 12 418 5 725 59
Forts. tabell 5 ______________________________________________________________ Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushåustyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Sanunanräknad räknat kronor per hus- rums- inkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Övriga hushåll Hf -64 år 121 5 190 9 556 7 551 1 659 42 0- 19.9 21 977 7 649 6 495 561 45 20.0- 59.9 44 2 047 8 642 6 782 1 097 59 40.0- 56 2 165 11 245 8 282 2 755 44 Övriga hushåll Kf 65— år 51 2 770 4 575 4 405 -58 28 0- 19.9 28 1 419 4 559 5 876 22 52 20.0- 59.9 20 1 264 4 691 4 815 -122 24 40.0- 5 88 6 864 7 548 -484 24 Uppgift saknas 5 124 7 554 - _ 57 Samtliga 1 789 72 705 10 452 7 818 2 282 57 Stor-Götebor B Endast makar Mannen - 64 år 228 6 569 7 816 6 461 1 556 59 0- 29.9 20 607 5 885 5 652 251 5 50-0— 59-9 54 1 265 5 535 4 858 525 45 40.0- 49.9 51 1 074 5 810 5 155 657 41 50.0- 59.9 51 909 7 960 6 448 1 512 56 60.0- 79.9 56 1 659 9 784 7 491 2 295 59 80.0- 99.9 18 540 10 495 7 861 2 655 57 100.0-119.9 12 260 7 654 6 009 1 625 57 120.0— 26 276 15 757 15 297 2 440 26 Endast makar Mannen 65- år 105 5 450 5 165 4 448 555 42 0- 19.9 29 1 205 5 724 2 541 96 45 20.0— 59.9 55 1 409 5 599 5 195 194 45 40.0- 59 818 6 841 5 917 924 55
Forts. tabell 5
Region Antal hushåll Iiushånstyp Urval Upp- Sannnanräknad räknat inkoms t* 1 000 kronor
Makar med 1+ barn 825 0- 29.9 68 50.0- 59.9 125 40.0— 49.9 152 50.0- 59.9 121 60.0- 79.9 155 80.0- 99.9 78 100.0—119.9 57 120.0- 89 Övriga makar 461 0- 29.9 59 50.0- 59.9 49 40.0- 49.9 61 50.0- 59.9 60 60.0- 79.9 71 80.0- 99.9 55 100.0-119.9 53 120.0- 75 Övriga hushåll Hf -64 år 118 ().-1909 24 20.0- 59.9 54 40.0- 40 Övriga hushåll Hf 65- år 51 0- 19.9 50 20.0- 59.9 18 40.0- 3 Uppgift saknas 2 Samtliga 1 786
18 543 1 850 5 562 3 452 5 075 5 218 1 594
934 1 059
9 585 625 261 608 595 615 065 412 601
4.34...»—
5 755 1 154 1 915
686
Bostadsutgift per hushåll
kronor Totalt
11 460 9 184 10 088
9 616 11 144 12 499 15 488 14 990 17 567
905 652 162 885 172 026 158 289
U'IU1 NXOXO CIN—IWC) _l—l—l ON &] :>
559 555 567 650
OOXJÄOX
046 142 001 567
OO'xUJ-b-
5 078
9 091
Netto
_a OXOCD—IU'I O'xON—l 11
& 4x0—q-4u1onm—q
_l—D amam
XOW AW
529 246 121 875 522 468 558 555 501
142 112 002 684 551 208 284 095 805
541 057 264 626
077 955 708 202
Skatte- effekt per hus- rums- enheter
___—___—
håll kronor
158 296 588 624 227 750 955 657 065
OXAWKNWNN—BW
1 615 262 854 988 725 809 859 196 871
WåN—Å—l
1 071 178 915 2 954
154 67 295 1 165
2 012
Boende per 100
Forts. tabell 5
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte— Boende Iiushåustyp Urval Upp— per hushåll effekt per 100 Sanunanräknad räknat kronor per hus- rums- inkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Kommuner med mer
än 50 000 inv QC)
Endast makar Mannen - 64 år 274 0- 29.9 35 50.0- 59.9 55 40.0- 49.9 51 50.0- 59.9 52 60.0- 79.9 51 80.0- 99.9 20 100.0-119.9 20 120.0— 50
4—ÅXON1 ONOXOXJä—xl mwxloxwmwwvl
_s._n
Endast makar Mannen 65- år 96 0- 19.9 50 20.0- 59.9 55 40.0- 51
Makar med 1+ barn 797 0— 55 50.0- 95 40.0- 140 50.0— 112 60.0— 147 80.0- 105 55 90
A—xwoxxnvusmxo OXDmNCth'IWON
_s
Övriga makar 0- 29.9 50-0- 39.9 40.0- 49.9 50.0— 59.9 60.0— 79.9 80.0— 99.9 100.0—119.9 120.0-
*AJNWKNNNK) omm—IONONU'IWOX
_x
Övriga hushåll Kf -64 år 0-19-9 20.0— 59.9 40.0-
Forts. tabell 5
Region ' _ Hushånstyp Urval Sanunanräknad inkonust 1 000 kronor ivriga hushåll H? 55— år 56 9-19.9 20.0— 59.9 11 40.0- 10 Uppgift saknas 2 Samtliga 1 845 kommuner med högst ;L_000 inv (0) Endast makar Mannen -64 år 218 0- 29.9 40 50.0— 59.9 50 40.0— 49.9 35 50.0- 59.9 55 60.0- 79.9 29 80.0- 99.9 24 100.0-119.9 10 120.0- 14 Endast makar Mannen 65- år 114 0- 19.9 67 20.0' 5909 42 40.0- 55 Makar med 1+ barn 775 0— 29,9 78 50.0— 59.9 142 40.0— 49.9 140 50.0- 59.9 115 60.0- 79.9 15 80.0— 99.9 62 100.0-119.9 41 120.0— 60
?! Upp- räkn
lx) Å)
TOW—*MD
71 7
18 12 10 10
146 20 55 50 25 25
14
at
A(%U1m xxxnvid
(Tx J=—
10
962 482 271 675 807 094 747 515 575
888 511 559 858
655 928 065 666 587 440 460 778 750
Bostadsutgift
per hushåll kronor Totalt
_D.—
oxUWh
MChov4(hv1bxxkn
_.L
OXkN row
cocoa-iman
11 12 12
681 170 626 882
279 555 655 589 298 695 925 612 452
460 904 529 277
254 056 941 986 409 964 052 428 559
netto
www—iw
ON
mw—am xowwmaspbwa
m—JdchULb.meU
948 512 406 782
128
569 274 028 460 978 822 126 468 440
724 917 256 652
167 291 640 909 525 177 555 982 019
Skatte- Boende effekt per 100 per hus- runs- håll enheter kronor 285 55 205 40 220 26 1 100 18
= 55
2 065 60 892 41 241 45 576 40 929 40 1 506 41 1 875 41 1 797 59 1 144 57 2 992 50 172 44 105 46 15 44 645 57
2 118 75 854 81 1 827 80 2 017 76 2 287 72 2 665 71 5 468 71 4 446 68 4 504 69
Forts. tabell 5 ____________________________________________—____________________ Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende HushåUstyp Urval Upp— per hushåll effekt per 100 Sanunanräknad räknat kronor per hue- rums- inkornst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor Övriga makar 427 103 211 5 691 4 462 942 75 0- 29-9 65 24 244 5 925 5 185 250 75 50.0- 39.9 66 22 658 4 897 4 004 626 78 40.0— 47.9 84 22 089 5 645 4 275 958 79 50-0— 59.9 52 15 729 5 950 4 954 928 69 60.0— 79.9 65 11 551 8 207 6 193 1 970 75 80.0- 99.9 48 4 271 9 652 6 754 2 878 64 100.0-119.9 25 970 11 351 7 917 5 414 67 120.0- 28 1 699 8 804 6 898 1 905 62 Övriga. hushåll Hf -64 år 102 55 921 4 048 5 217 602 44 0— 19.9 27 14 054 5 554 2 964 555 48 20.0- 59.9 45 15 910 5 757 5 026 487 42 40.0— 29 5 956 7 050 4 883 2 011 40 Övriga hushåll Hf 65- år 79 45 291 2 340 1 829 50 57 0- 19.9 60 57 926 2 081 1 464 49 58 20.0- 59.9 15 4 594 5 850 5 677 155 29 40.0- 4 971 5 459 5 828 —589 9 Uppgift saknas 2 596 10 061 — - 67 Samtliga 1 745 454 524 5 778 4 145 1 125 62
Tabell 6 Antal hushåll efter region hushållstyp och disponibel inkomst 1972 samt efter genomsnittlig bostadsutgift, nettoutgift, skatteeffekt och antal boende per 100 rums- enheter
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushåustyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rums- inkonist Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Riket
Endast makar Mannen -64 år 0-19.9 20.0-24.9 25-0-29—9 30.0—54.9 55.0-59.9 40.0-49.9 50.0-
4 m-q oum.ux»(h m owwxw.>.uxwxm
_)
Endast makar Mannen 65- år O-14.9 1500_24-9 25.0-
Makar med 1 barn O-19.9 20.0-24.9 25-0'2909 5000-34n9 5500-5909 40—0-49.9 50.0—
UIQ-Q(D—JU1h.m ND—Jan1ULåNwth
_å—A
Makar med 2 barn 0-1 20.0-2 25.0-2 50.0-5 55-0'5 40.0-4 . 50.0-
Ul—ÅmXO—JOVQXO UD—JUTULh.h-å(h
_a—n
Fonstabdl6
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende HushåUstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rums- inkonist Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Makar med 5+ barn O-19.9 20.0-24.9 25.0-29.9 50.0”34-9 55-0-59-9 40.0-49-9 50.0-
Ul
4 OKC—IND —IJ> _lU'l _! XD onm.>xw M.ÅNJ .h1J1J N 4 4 4 N
Makar med 1+ barn 0-19.9 20.0—24.9 25.0—29.9 50.0-34.9 55.0-59-9 40.0—49-9 50.0-
4.4 &» C)G)G)—JOR&DXD
%3—JU1ULÅNWNJ(%
Övriga makar 1
O-19.9 20.0-24.9 25.0-29.9 30.0-54-9 55.0-59-9 40.0—4909 50.0-
4 kHMD—JONULAXNlä XO—JknlåJäikakD
övriga hushåll Kf -64 år 0—14.9 1500-2409 25.0-
Övriga hushåll Ef 65- år 0-14o9 15-0—24-9 25.0—
Uppgift saknas
Samtliga
Forts. tabell 6
Region Antal hushåll liushåustyp Urval Upp- Disponibel räknat inkomst
1 000 kronor ________________
Stor-Stockholm SA)
Endast makar Mannen -64 år 252 O-19.9 12 20.0—24.9 15 25.0—29.9 20 50.0-54.9 29 55-0—59-9 28 40.0-49.9 48 50.0— 80 Endast makar Mannen 65- år 152 0-1469 16 15.0-24a9 40 2500- 74 Makar med 1+ barn 827 0-19.9 15 20.0-24.9 16 25.0-29.9 51 50.0-54.9 76 55.0—59-9 94 40.0—49.9 202 50.0- 546 Övriga makar 425 o-19.9 14 20.0-24.9 17 25.0-29.9 21 50.0—54o9 28 55-0-59o9 45 4090-49-9 95 50.0— 195 Övriga hushåll Hf —64 år 121 0-1409 19 1500-24.9 35 25.0- 66
11
vr” 4 4 A 4
orm 4-4
50
—xmxwxw &
14
UHJ
N A-Akn
952 719 067 551 795 475 474 025
586 043 777 745
600 655 757 641 227 764 484 015
502 608 689 045 979 888 546 528
190 015 480 665
Bostadsutgift per hushåll kronor
Totalt Netto
8 557 7 052 5 875 5 946 5 411 5 474 5 508 5 194 7 245 6 691 8 444 7 275 7 525 6 462 15 049 9 766 5 520 5 405 4 067 2 675 4 679 4 759 6 547 6 640 12 952 8 657 9 511 7 165 8 185 7 544 10 924 7 786 10 954 7 205 11 204 6 716 11 997 7 971 15 642 10 497 11 064 8 882 6 285 5 725 6 818 6 651 5 816 5 460 9 155 7 713 10 057 8 549 10 258 8 291 14 571 10 950 9 556 7 551 6 975 6 146 7 787 7 070 11 469 7 959
Skatte- Boende effekt per hus— rums- håll kronor 1 285 59 —75 50 -64 48 114 44 554 40 1 169 57 1 061 58 5 285 55 -74 40 56 44 -90 46 -95 56 5 702 68 208 78 299 74 1 964 71 2 492 70 5 264 72 5 402 69 5 069 64 2 125 65 299 71 155 71 501 69 1 528 67 1 584 67 1 900 65 5 400 65 1 659 42 281 42 522 52 2 769 47
per 100
enheter
Forts. tabell 6
Regibn Antal hushåll Bostadsutgift Skatte— Boende IiushåUstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rums- inkonmst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor ________________________________________—____________________
Övriga hushåll Hf 65- år _se o-14.9 15.0-24.9 -87 25.0- 2
Uppgift saknas 5
Samtliga 1 789
Stor-Göteborg QB!
Endast makar Manner -64 år 228 O-19.9 15 20.0-24.9 28 25.0—29.9 55 50.0—54—9 25 55.0-59.9 50 40.0-49.9 48 5000_ 53
816 571 257 655 707 826 770 452
461 262 190 975 102 500 251 766
ruxocnxnxnxnkn—q
& XD—J—thå—U1UTO
Endast makar Mannen 65- år 105 165 448 0-14.9 19 964 061 15.0-24.9 50 158 658 25.0- 55 695 875
Makar med
1+ barn 825 460 . 21 284 - 59 906 _ 105 917
529 009 961 546 141 108 206 501
_1 20. O— 2 25. 0- 2 50. O- -5 126 ' 918 55 0— 5 119 990 40. O— -4 . 162 228 50. 0- 250 700
O(D—JOXU1h-m-d
4
905 142 243 961 450 664 295 401 297 058 854 519 557 451 104 11 206
övriga makar 461 0-19-9 45 20.0-24u9 57 25.0-29.9 52 5000-5409 57 55-0—59-9 49 40.0-49-9 77 50.0- _ 146
4.4.4 4.4 J.Axo
Forts. tabell 6
Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte— Boende Hushåustyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rums- inkornst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor
Övriga hushåll
Hf -64 år 118 5 755 6 559 5 541 1 071 42 0-14.9 26 1 218 4 542 4 297 155 42 15.0-24.9 40 1 504 5 501 4 566 655 41 25.0- 52 1 014 10 796 7 716 2 820 42 Övriga hushåll Hf 65— år 51 2 199 4 046 5 077 154 51 0-14.9 51 1 582 5 144 1 976 62 28 15.0-24.9 16 466 5 465 5 575 88 28 25.0- 5 100 11 701 9 785 1 916 74 Uppgift saknas 2 65 5 078 - - 41 Samtliga 1 786 45 924 9 091 6 644 2 012 59 Kommuner med mer än 50 000 inv QC) Endast makar Mannen -64 år 274 12 505 7 025 5 755 1 264 41 O-19.9 26 1 581 4 552 4 148 142 49 20.0-24.9 57 1 989 5 228 4 595 635 46 25.0—29.9 59 2 526 6 558 5 686 672 44 50.0-54.9 51 1 586 7 052 6 052 1 000 41 55.0-59.9 54 1 764 6 654 5 459 1 '195 40 40.0-49.9 45 1 851 8 074 6 528 1 746 57 50.0- 60 1 578— 12 156 8 552 5 804 54 Endast makar Mannen 65- år 96 4 802 4 446 5 955 265 41 0-14.9 18 1 159 5 079 2 585 24 41 15.0-24.9 41 2 190 4 021 5 667 111 45 25.0- 55 1 559 6 274 5 566 708 58 Makar med 1+ barn 797 29 451 10 455 6 708 5 042 69 0-19.9 18 798 7 712 5 211 545 74 20.0-24.9 57 1 471 7 116 5 189 785 72 25.0-29.9 91 4 040 7 775 5 257 1 515 75 50.0-54.9 124 5 128 9 084 5 525 2 579 72 55.0-59.9 105 4 760 9 562 6 509 2 647 71 40.0—49.9 166 6 774 11 257 7 085 5 688 67 50.0- 251 6 504 14 170 9 067 5 016 65
Forts. tabell 6 Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende llushåustyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rums— inkornst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor Övriga makar 512 17 516 8 795 6 605 1 984 67 0-19.9 55 1 708 4 286 5 559 216 70 20.0-24.9 55 1 475 5 555 5 069 542 70 25.0-29.9 60 5 040 7 405 6 177 1 085 70 50.0-54.9 58 2 776 6 987 5 809 977 71 55.0-59.9 69 2 552 8 529 6 245 2 056 69 40.0-49-9 79 2 852 10 555 7 465 2 957 68 50.0- 176 5 522 14 001 9 527 4 418 60 övriga hushåll Kf -64 år 106 4 429 6 752 5 145 1 209 42 0-14.9 22 1 051 4 569 5 527 95 40 15.0-24.9 55 1 762 5 858 4 647 959 41 25.0- 48 1 595 9 515 6 895 2 242 44 övriga hushåll Hf 65- år 56 2 961 4 681 5 948 285 55 0-14.9 50 1 802 5 756 2 929 112 41 15.0-24.9 17 859 5 955 5 559 414 25 25.0— 7 165 8 559 7 022 1 558 18 Uppgift saknas 2 64 4 579 - - 55 Samtliga 1 845 71 710 8 577 6 128 2 065 60 Kommuner med högst 50 000 inv QD) Endast makar Mannen —64 år 218 65 962 5 279 4 569 892 41 0-19.9 28 14 747 5 169 2 975 175 45 20.0-24.9 50 12 182 4 255 5 868 565 41 25.0-29.9 51 11 198 5 205 4 554 796 40 50-0-54-9 55 8 957 5 891 4 767 1 106 59 55.0-59.9 26 6 865 7 147 5 484 1 165 41 40-0-49.9 55 6 915 7 855 5 886 1 967 41 50.0— 54 5 006 8 125 6 076 2 047 56 Endast makar Mannen 65- år 144 62 888 5 460 2 724 172 44 0—14.9 50 27 245 2 902 1 841 62 46 15.0—24.9 51 24 657 5 240 2 720 172 45 25-0- 45 11 005 5 507 4 868 458 59
Forts. tabell 6 Region HushåUstyp Urval Disponibel inkomst 1 000 kronor
Makar med 1+ barn 775 19.9 51
20. 0— 24. 9 50 25. 0- -29. 9 118 50. 0- 54- 9 159 55 0— 59 9 121 40 0- 49 9 140 50. O— 172 Övriga makar 427 0—19.9 46 20.0-24.9 44 25.0-2959 64 50.0-54.9 69 55-0—59.9 57 40.0-49.9 65 50.0— 80
Övriga hushåll Hf -64 år 102 0-14.9 27 15.0-24.9 41 25.0- 54 Övriga hushåll Hf 65- år 79 0-14.9 55 15.0-24.9 16 25.0- 2 Uppgift saknas 2 _Samtliga 1 745
Upp- räkn
146
12 50 50 26 25 15
105 19 14 20 20 15
454
Antal hushåll
at
655 174 521 411 089 485 666 990
211 855
574 607 216 295 152 045
921 556 762 605
291 499 046 592 596
524
Bostadsutgift
per hushåll kronor Totalt Netto
AO—lmxlO'X-b-m
__|—;
Om ONUl-Iä-P—WU'I
_L NWWÄ
O WWNM
254 906 284 456 254 685 147 889
691 711 200 978 944 951 785 764
048 258 867 524
540 215 558 487
061
778
NIOXWAWWW-P— NlUXXJTJääwkNm
43me Ww—Å—Å
167 175 570 544 955 072 678 755
462 068 851 777 640 465 427 644
217 759 274 592
829 515 599 614
145
Skatte- Boende effekt per hus- rums- håll kronor 2 118 75 429 70 955 77 1 591 85 2 124 77 1 941 74 5 097 70 4 086 71 942 75 176 76 270 70 785 79 985 75 1 255 75 2 295 77 5 120 66 602 44 248 46 505 41 2 088 45 50 57 56 52 140 51 -127 58 _ 67 1 125 62
per 100
enheter
Bilaga B Ortsbundna bostadsvillkor
Utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementets expertgrupp för regional utredningsverksamhet (ER U) av dess kansli
] Inledning
Expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU, vid arbetsmark- nadsdepartementet har vid flera tillfällen utarbetat bilagor till statliga utredningar. Syftet med dessa har varit att visa hur forskningsresultat kan sättas in som underlag vid utarbetandet av förslag till åtgärder på olika områden. Glesbygdens och storstädernas utvecklingsproblem har sålunda belysts på detta sätt. En rapport har också utarbetats till 1970 års långtidsutredning.
I föreliggande bilaga till boende- och bostadsfinansieringsutredningar— nas betänkande diskuteras bosättningsmönstret från den regionalpolitiska forskningens utgångspunkter. Bla utnyttjas en inom ERU:s ram utveck- lad karteringsteknik för att beskriva sambanden mellan bostäder, arbets- platser och servicetillgång. Kartor som tidigare presenterats i ERU:s publikationer har kompletterats med kartor över de senaste årens utveckling.
Rapporten har utarbetats inom ERU:s kansli.
2 Lokala bostads- och arbetsmarknader # en presentation av synsätt
Tillgången till goda bostäder och bosättningsmiljöer är betydelsefulla komponenter i befolkningens levnadsvillkor. För politik och planering är det viktigt att ha en rättvisande information om hur dessa förhållanden ser ut i skilda delar av landet. Sedan mellankrigstiden har också en omfattande information tagits fram om både bostadsbestånd och bo- stadsproduktion. Bostadsräkningama och den årliga statistiken över bostadsproduktionen kan här nämnas, liksom speciella undersökningar som utförts av statliga utredningar och av forskare.
I föreliggande rapport belyses bosättningsförhållandena från delvis nya utgångspunkter. Bostaden ses som en baspunkt för hushållens aktiviteter. Tillgängligheten till arbete och service diskuteras. Utgångspunkten är det synsätt som vuxit fram inom forskningen om det svenska ortssystemet. Hushållens dagliga aktivitetsfält med bostäderna som baspunkt utgör där den minsta enheten.
1 De tlesta av de kartor som presenteras i rap- porten baseras på infor- mation om landets för- samlingar. Ca 1 200 mät- punkter har lagts ut med församlingskyrkorna som bas. I några kartor har televerkets automatsta- tioner, ca 6 000, i stället valts som mätpunkter. Då värdet av en god- tyckligt vald ort skall beräknas slås en cirkel med 30 km radie runt orten. Alla värden för församlingar vars kyrkor faller inom cirkeln sum- meras till total för den utvalda orten. 2 Som framgår av be- skrivningen i ”Samhälls- utvecklingen i storstä- derna”, Ds A 19745, gäller detta främst stor— städerna.
mellan barn och vuxna är påtagliga, liksom mellan dem som har tillgång till bil och dem som saknar bil. Det är motiverat att utskilja olika tillgänglighetszoner för skilda befolkningsgrupper.
Varken löpande statistik eller folk- och bostadsräkningar medger emellertid sådana uppdelningar. Relativt enkla schabloner måste tillgripas för att åskådliggöra hur bosättningsmiljöerna skiljer sig åt. l föreliggande rapport utnyttjas en sådan schablon. Syftet är att ge en lättöverskådlig rikstäckande beskrivning av bosättningsförhållandena. Med enkla kartor illustreras hur bostäder, arbetsplatser och vissa serviceinstitutioner bildar strukturer inom lokala zoner som omspänner områden inom 30 km från baspunkten.l I andra sammanhang har ERU visat hur dessa strukturer ser ut inom närzoner som omspänner ned till 2 km från varje mätpunkt.2 Uppgifter av detta slag kan emellertid inte sammanställas för hela landet. Här har därför den grövre indelningen följts. Liksom tidigare ERU- rapporter baseras de beskrivande avsnitten främst på analyser av folkräk- ningsmaterial.
I viss utsträckning har emellertid också den löpande befolkningsstati- stiken utnyttjats. Inte minst gäller detta i avsnitt 3, där besättnings- mönstrets utveckling ses ur ett demografiskt perspektiv. Med ERU:s karteringsteknik visas där befolkningsutvecklingen i närzoner som är lika stora i hela landet. Missvisningar t ex på grund av att kommunerna i norra Sverige till ytan är större än i södra Sverige elimineras. En lättöverskådlig men samtidigt detaljerad bild av den regionala befolkningsutvecklingen under de senaste åren kan jämföras med bilder för perioder då urbanise- ringen gick snabbt och då invandringen till Sverige var stor.
Bilderna visar att den yttre ramen för bostadspolitiken delvis ändrats. Idag växer inte storstäderna så snabbt. Expansiva områden finns främst kring landets primära centra oavsett om dessa ligger i södra eller norra Sverige. Dessa tillväxtområdens storlek återspeglar att pendlingsomlandet blivit allt större. Som framhålls i avsnitt 5 kan detta ses som en indikation på att avstånden mellan bostäder och arbetsplatser har ökat. Avsnitt 4 tar upp bostadsbyggandets del i detta utvecklingsförlopp.
ERU har i flera sammanhang betonat att de ortsbundna tillgångarna och närmiljöerna är viktiga välfärdskomponenter. Kartläggningen av individens egna tillgångar, såsom de presenteras i levnadsnivåundersök- ningar, måste kompletteras med information om de ortsbundna levnads- villkoren. I föreliggande rapport exemplifieras detta med kartläggningen av barnomsorgens regionala fördelning.
Vilka möjligheter har föräldrarna i skilda delar av landet att utnyttja kollektiv barnomsorg? Hur återspeglas detta i bl a den kvinnliga yrkes- verksamhetsgraden? Hur skall bostäder, arbetsplatser och service lokalise- ras för att ett för välfärden rimligt bosättningsmönster skall skapas?
Frågor av det här Slaget är naturliga att ställa i en tid då ett omfattande bostadsbyggnadsprogram genomförts och då debatten alltmer kommit att gälla boendets yttre miljö. Från forskarnas sida har den nya bostadssitua- tionen tagits upp från olika utgångspunkter.
Det har också ställts frågor om miljökraven kommer att leda till att bostadsstocken behöver förnyas för fjärde gången sedan storskiftesrefor-
men. Professor Torsten Hägerstrand framhåller i sitt inlägg i rapporten Bygg mänskligt (Stockholm 1975) att den första stora förskjutningen i bebyggelsens totala geografiska struktur inträffade när skiftesreformen sprängde sönder dåtidens byar. När stationssamhällena byggdes upp i anslutning till järnvägsnätet förnyades bostadsbeståndet en andra gång. Det inträffade för tredje gången med jordbrukets omvandling och efterkrigstidens omfattande urbanisering.
Frågan är nu om detta kommer att inträffa en fjärde gång. Vissa aspekter på denna fråga tas upp i rapporten. Spänningen mellan de omständigheter som talar för spridning och de som talar för koncentra- tion tas upp. Informationen om denna spänning är viktig för dem som skall lägga upp bostadspolitiken. Torsten Hägerstrand menar att denna information kanske inte är så viktig så länge man ser kortsiktigt till de rent yttre arrangemangen under produktions- och inflyttningsfasen. Men så snart förhållandena ses i ett längre perspektiv måste den vidare ramen komma in i bilden.
3 Bosättningsmönstrets utveckling sett ur ett demografiskt perspektiv
Dagens bosättningsmönster är ett resultat av näringslivets strukturföränd- ringar och efterkrigstidens storskaliga urbanisering. Förskjutningarna mellan näringsgrenarna och mellan branscherna inom dessa har steg för steg åtföljts av anpassningar i arbetsplatsemas och boendets lokalisering och därmed också i befolkningens geografiska fördelning.
Förändringarna i bosättningsmönstret domineras av tätorternas expan- sion. Tillväxten av landets tätorter tog fart i slutet av 1800-talet. Omkring år 1930 bodde något över 3 milj invånare i vardera bebyggelse- typen, se figur 3.1.
Andel av total befolkning och av antalet sysselsatta (%)
100
_ _ _ +Industri
_____________ + + och service — _ —_ + 80 Tätorter 60 40 ' ' . _ ._x.-.»"'*-—.Industri xx
20 xGlesbygd
. ' 'Jordbruk m.m. År
20 60 80 20 40 60 70
Figur 3.1 Utvecklingen av urbaniseringsgrad och näringsliv.
Källa: SOU I 974:4.
År 1970 bodde mer än 6,5 milj människor i tätorter mot 1,5 milj i vad som i offentlig statistik benämnes glesbygd. Tätortsbefolkningens fördel- ning 1970 framgår av figur 3.2. Här framträder storstadsregionerna Mälardalen, Närke, östra Östergötland, Kiruna och Malmberget/Gällivare som områden med mer än 90% av befolkningen i tätorter. Det mest utmärkande draget i tätortstillväxten är den starka expansionen i satellit- orter i de stora och vissa av de medelstora orternas närmaste omland. Under de två senaste tioårsperiodema är det framför allt orter med 10 000—100 000 invånare som ökat. Orter med minskad befolkning är Stockholm, Göteborg och Malmö samt orter med mindre än 2000 invånare. Med denna utveckling har en omfattande pendling följt, varvid bilismen varit en förutsättning.
1965—1970 1970 Index 1965 = 100 Fördelning I ...i. l . 1 | . I ' i *. | 7600 , ,,,, , it., ". . , % 7600 ,, , .- l , i» , ". * | , , l:] (m : 't :] qs ' —_ ' '.' EEEioo—ms ' ': mm:s—so r '; lllllllllllios—no _ & BZ 833335?" ' » ' * ' m >no near- — ”vi; llllllllll] 75—90 ”o"—W Jim—Jr: >— . . . å &_ & > 90 *» - kr' 2 7400 "_ __1/ :.4 7400 Ät. ._,: 0 "annan ,' 1 © norslådu ,' . primära unna _r—_ ' . primära :anllo :—_ ___. .K m_._.' noo _. _ J ' " _. . .' UIP tt,, i ; t Å ; *” 7200 __bf K ___. 7700 : _ =— at ', . 7100 arv—.? 7100 ”",—a'. 4,_.__ ? laco ' raoo _ . i : II 1 7000 ' 7000 ___J. , __ . l . . 6900_ om __ . ._ _,t 1 _ x -' 1 ML "* ? _ A " mo * få & __ . . —_ .l . _ 6700 ' , OM._____ . _. 6600 saco A A n a 0 ssoo ____ esoo ..... , _f, 4 9 0 6400 .— uoo _ , _ (mo _. saco , 0200 0200 -.- 1 D mln . 0 Min 1100 1300 mm 1500 1600 1700 1100 1100 "1400 1500 Fraoo " ' 1700
Figur 32 Tätortsbefolkningens fördelning I 970 och förändring 1965—1970. SOU ] 974 :l . Källa: Folk— och bostadsräkningarna 1965 och 1970 bearbetade med GEDAP och NORMAP—pro- gram. SOU I974:I.
Stockholm Östra mellansveriqe
Norra mellansverige
Mellersta Norrland Övre Norrland
Hela riket
folkökning naturlig folkökning inrikes nettoflyttning utrikes nettoflyttning
Figur 3.3 Befolknings- förändringar i ri ksområ- den 1950—] 974. Antal personer i I OOO-tal.
Begreppen tätort och glesbygd har idag inte samma relevans som bas för bedömningen av urbaniseringens fortgång. En betydande del av den återstående glesbygdsbefolkningen har i själva verket sitt arbete förlagt till tätorterna. Dessas dominans som sysselsättningspoler är därför ännu starkare än vad befolkningsstatistiken utvisar. Människornas ökade rörlig- het samt glesbygdsbefolkningens fortsatta yrkesväxling medför en alltmer oskarp gräns mellan stadsbygd och landsbygd. Det får, som framhålls på flera ställen i denna rapport, stor betydelse för bostadsbyggandet och bostadsutnyttjandet.
3.2 1970-talets regionala befolkningsomfördelningar är små jämfört med 1950- och 1960-talens
Sveriges befolkning ökade mellan åren 1950 och 1974 med drygt en miljon människor till 8 200 000 invånare. Av ökningen under tidsperio-
1950—1960 1960—1970 Procentuell Procentuell förändring förändring . . l ; . ,, . , ! ._4 . . . 1 .' » % l .' % , 001 . i : * :] (o mo " (""—1 _ l: (o 6 'i ' * '.' ' "*. i lllllllllllo—1o : ': lllllllllll o-lo ,_ : '; m >10 ; ** ._ & >") . __ (lllllD . . 7500 ,_,_i__.' :..,— 7500, . . , .., , l. ,' x,' . , | 7400 . * 7400 ,, ,r' : _ 1' Quemada ( '. Quemada. . , 4, - . puman: unna ?— ', . primära unna = | 7100 . ”_| 7100 .: '''' 1000 N 7000 ,.x 6900 _ 6000 , 6700 "» MDC 6500 o . _ 6100 I..) 0400 ., .;_ 6300 ' »- i; 6300 i . 6200 bZOOFf., :! 0 100—»- l, . . . , 1200 1300 1400 ,500 1000 1706" 1200 12100 1400 1500 1600 1700
1970—1975. Figur 3.4 Lokala befolkningens relativa förändring 1950—1960. 1960—1970, 1965—1970 och Källor: Offentlig statistik bearbetad med GEDAP och NORMAP—program. * l
den svarade nettoimmigrationen för drygt en tredjedel. Befolkningsförändn'ngarnas fördelning på olika komponenter mellan åren 1950 och 1974 framgår av figur 3.3 och även av figur 3.8. Riket har indelats i åtta länsgrupper som bildar geografiskt sammanhängande s k riksomräden.3 Stockholm utmärks av stark befolkningsökning to m år
1965—1970 1970—1975 Procen tuell Procen tuell förändring förändring
O lloulådlr
. primära contra
1100
ISOO 1500 1700
3 Stockholm: Stockholms län
Östra Mellansverige: Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Väst- manlands län. Småland med öarna: Jönköpings, Kronobergs, Kalmars och Gotlands län. Sydsverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. Västsverige: Hallands, Göteborgs- och Bohus”, Älvsborgs och Skaraborgs län. Norra Mellansverige: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Mellersta Norrland: Västernorrlands och Jämtlands län. Övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens län.
1000-nu! :i (s [|E] s- IO E 10- 50 mm 50- 100 Mim-200 _200—500 -500—'000 _ >noo
© "musd-r . plimåm unna
7500
Figur 3.5 Lokal befolk- ning 1975 ( I OOO-tal personer).
Anm.: Med lokal befolk- ning avses an tal personer inom en cirkel med 30 km radie från I 200 mät- punkter ja'mnt fördelade över landet.
Kalla: Register över total- . i qv befolkningen (R TB) vecka 3, ] 975. 1706 "' 1366 i ' uo'o '"'1560 ' 1600 woo
l ..,_
1971. Övriga områden i södra och mellersta Sverige hade befolknings- toppar kring åren 1965 och 1969 av inrikes och utrikes nettoinflyttning. Sverige hade fram till år 1972 en nettoinvandring, vilken förbyttes i en nettoutvandring på ca 11 000 personer per år under 1972 och 1973. År 1974 hade vi åter ett invandringsöverskott på ca 9 000 människor. Norra Sverige har haft en negativ befolkningsutveckling. En viss ökning har dock skett under 1970-talet. Området har under tidsperioden i stort sett förlorat en folkmängd motsvarande hela den naturliga folkökningen. 1950- och 1960-talet präglades av snabb urbanisering med en tillväxt av landets största orter. Ett brett tillväxtband kan urskiljas med Stock- holm, Göteborg och Malmö som tillväxtpunkter. Speciellt under 1960- talet inregistrerade Norrland en kraftig befolkningsminskning. Under 1970-talet har detta utvecklingsmönster brutits, som framgår av figur 3.4. I Stockholm och Göteborg minskar befolkningen. För Norrlands del kan 1950-talets utvecklingsmönster skönjas. En för svenska förhållanden stor befolkningsökning ägde rum under
1960—talet. Vid en detaljgranskning av kartorna i figur 3.4, som visar förändringarna i befolkningsfördelningen för perioderna 1950—1960, 1960—1970, 1965—1970 och 1970—1975, framgår att i såväl Norrlands inland som dess kustområden finns områden med befolkningsökning under 1950-talet. Dessutom utmärks områden kring Stockholm, Malmö och Vänersborg/Trollhättan/Uddevalla av stora befolkningsökningar. För 1960-talet gäller att den tidigare befolkningsökningen, främst i delar av Bergslagsområdet, förbyttes i en befolkningsnedgång. Ett sammanhängan- de bälte mellan Gävle och Falun/Borlänge som utmärktes av ökande befolkning under 60-talet splittrades upp under perioden 1970—1975. Det kan noteras att det primära centrat Gävle/Sandviken under motsva- rande period minskade sitt lokala befolkningsunderlag.
Det bosättningsmönster Sverige idag uppvisar har således dels uppstått genom ett tillskott på cirka en miljon människor i förhållande till år 1950, dels vuxit fram genom en geografisk omfördelning av invånarna. Befolkningsfördelningen år 1975 framgår av figur 3.5. Kartan visar hur det lokala befolkningsunderlaget varierar över landet, dvs hur många människor som nås inom 30 km radie. Befolkningen är koncentrerad till ett öst-västligt bälte från Gävle/Stockholm till Göteborg/Skåne. Detta område har minst 50 000 personer inom 30 km från varje mätpunkt. Över 100 000 personer finns i Stockholm och Mälardalen, i områden kring Norrköping/Linköping, Jönköping, Vänersborg/Trollhättan/Udde- valla, Göteborg samt Malmö/Helsingborg. De norrländska kuststäderna och östersund framträder som befolkningstäta öar med mer än 50 000 invånare inom 30 km.
3.3 Södra Sverige och norra Norrland har en ung befolkning
Flyttningarna från glesbygd till tätort har fört med sig skillnader i ålderssammansättning mellan olika områden. Glesbygden har sålunda fått en avtappning i åldrarna 25—44 år. År 1974 bodde omkring 73 000 personer i åldrarna över 65 år i norra glesbygden.4 Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande tal år 1950 var 47 000. Avfigur 3. 7 framgår att Jämtlands, Kopparbergs, Värmlands och norra Bohuslän har stor andel äldre personer, medan Västerbotten och Norrbotten har liten andel.
4 ERU:s kommungrupper: Stockholm: Stockholms A-region Göteborg 0. Malmö: Göteborgs och Malmö/Lund/Trelleborg A-regioner Större städer: Kommuner med mer än 90 000 invånare ien cirkel med 30 km radie runt kommuncentrum Södra mellanbygden: Kommuner med mer än 27 000 och mindre än 90000 invånare inom en cirkel med 30 km radie runt kommuncen- trum samt med mer än 300 000 invånare inom en cirkel med 100 km radie med centrum i samma punkt Norra tätbygden: Kommuner med mer än 27 000 och mindre än 90000 invånare inom en cirkel med 30 km radie runt kommun- centrum samt mindre än 300 000 inom en cirkel med 100 km radie med centrum i samma punkt Norra glesbygden: Kommuner med mindre än 27 000 invånare inom en cirkel med 30 km radie runt kommuncentrum
I 95 0 I 9 70 I 9 75 0- 14 år, procentuell 0—1 4 år, procentuell 0—1 4 år, procentuell fördelning fördelning fördelning
__r _ l
Quomöder . primära contra . primera (nuna
W—AT'" ___ ')
eaool_ _
61001,
L ; _ , _ , . i_ _ _ . IZOO IJOO "00 500 lAOO VDO l200 IBOO 1400 500 lbOO l700 ”00 1500 1600 VDO
Figur 3.6 Andelarna av befolkningen i åldrarna 0—14 år 1 950, 1970 och 1975. Källa: Folk- och bostadsräkningarna ] 950 och 1 970. Register över totalbefolkningen (R TB) vecka 3, I 975.
1 95 0 65 — w år, procentuell fördelning
%
7600
[: ( 10.0 ij] 300-12.5 & >11.s
7500
o lloulddor . ptimlm anno
7400
7100 7000 6900 6700
6400 6200
IZOO 1:00 "00 1500 1000 1700
% G ( 10.0 [Enwp-12 s 5333 115—15.0
7600,
man '>wis l
gul-"mmm anal . yimiy mum
"00 7000 mot)1
”WL
6700 r ?— 6600
i l
_l
_ 'i
0100 . 0300 _
6100,
rn;
I 9 70 65 — w, procentuell fördelning
l&oim
hon 1300 1.00 1500 IoOD 1700
Figur 3. 7 Andelarna av befolkningen i åldrarna 65 — wår ] 95 0, 1 970 och I 975.
Källa: Folk— och bostadsräkningarna ] 950 och 1970. Register över totalbefolkningen (RTB) vecka 3, 1975.
:] (lot) [Bmw—125 Hans-Iso mise—175 % >17$
©rtouläd0r . primera (Innu
7l00
Moa.—_ Mood 05000 6400. 5300 ,_ __
6200 .
__ _ l IIOO lJOO
1975
65 — w år, procentuell fördelning
'1400 1500 1600 "1700
' l % ' l E'? 0 7600;
7500L _
7400 __ _ _
. _ i i 7300:._
I 95 0— ] 965 0— I 4 år, procentuell förändring
7200 _. ___JLJ
[ l?e
l _ l
l a
1200 1300 i
71460 44
500 1000 i ”1700
. primära m.m
7000. 75001
race,? _
Mooi. .
t_ lZOO
'noo
. . l _l '
1 96 5 — l 9 70 0— 14 år, procentuell förändring
1500
. I l
1400 1500 41500 417604
Figur 3.8 Förändring av befolkningen i åldern 0—14 år, 1 950—1965, ] 965— 1970 och 1970—] 975. Källa: Folk- och bostadsräkningarna 195 0, 1 965 och 1970 samt Register över totalbefolkningen (R TB) vecka 3, 1975.
rooo ;_
7500'
© "allmänt 0 plundra unna
7300 7200
6600
5500 '..
6400__ _ 0300
I 9 70— l 9 75 0— 14 år, procentuell förändring
, 0 mot... [ i __1___ |
500 laco—* 1700 i
1950#l965 1965—1970 1970—1975 65 — w år, procentuell 65 — w år, procentuell 65 — w år, procen tuell förändring förändring förändring
f___ "__ _____.______ ___—___,
0 , /0 _ _ - - _ 7ooo*
EEE 0- $ , mm 5—lo * 1
% >") _ _ __ "( 7$OO_, ___—_T
i ?
© llou'äder . primära unna © noulädu
. pnm m (unna . primera unna
___, ___ __ _,
370041300. NOD ISOO IoOO VOC IYOO '1300 1400 ISOO 1500 1700 1000 WOO
Figur 3.9 Förändring av befolkningen i åldern 65—w år 1950—1965, 1965—1970 och 1970—1975. Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1950, 1965 och 1970 samt Register över totalbefolkningen (RTB) vecka 3, 1975.
Figur 3.1 () Inrikes flytt— ningar. Antal årliga flytt- ningsrörclser per 1 000 invånare över försam- lingsgrånser. Femårsme— delta! åren 1 910—1 96 0 och 1 968—1 972 för samtliga församlingar.
K alla: Arne Jakobsson, Om flyttningen i Sverige 1950—1960, Lund 1969 samt SOS och SOU ] 9743.
Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare i Norrbottens län samt vissa kommuner i Stockholmsregionen har stora andelar i de lägsta ålders- klasserna, figur 3.6. I de förra områdena förklaras detta av de höga födelsetalen. I vissa av Stockholms förortskommuner är det däremot den kraftiga inflyttningen av barnfamiljer som åstadkommit denna ålders- struktur.
3.4. Flyttning mellan lokala bostadsmarknader var lika vanligi början av seklet som nu
De förändringar i befolkningens fördelning mellan åren 1950 och 1974 som visas i figur 3.3 orsakades främst av dels den inrikes omflyttningen, dels invandringen. Antalet registrerade flyttningar över församlingsgrän- ser uppgår till drygt 700 000 per år. Den andel av befolkningen som under ett år flyttat över församlingsgränser, har i stort sett varit densamma under hela 1900-talet, se figur 3.10. Varje år byter ungefär 8 av 100 svenskar boendeförsamling. Omkring 40 % av dem som flyttar byter bostad inom den egna kommunen, medan 50% flyttar utanför kommunen. Resten utgörs av flyttningar till och från utlandet. Flytt- ningama mellan lokala bostadsmarknader har främst samband med byte av arbete, medan flyttningarna inom dessa till stor del kan förklaras av ändrade bostadspreferenser.
Nettoinvandringen från utlandet har haft stor betydelse för befolk- ningsökningen inom främst de befolkningstäta regionerna. År 1973 uppgick antalet utländska medborgare i Sverige till 406000. Dessa återfinns framför allt i Stockholm och Mälardalen samt i Västsverige och Skåne.
Antal flyttningar/ 1000 invånare
IIIIIII
1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970
%
20
IS
10
Figur 3.11 Befolknings- utvccklingcn 18 70—1 990 fördelad på riksområden.
Källa: Historisk statistik, Statistisk årsbok. Folk- mängd 31.12. 74 samt prognos i [.iz'nsplanering
l974 |B70 1900 1930 l960 1970 1980 1990 74-
3.5 Prognoserna pekar mot ökad balans mellan olika landsdelar
Hur kommer det framtida bosättningsmönstret att se ut? Kommer en allt större andel av befolkningen att återfinnas inom de regioner som hade den största tillväxten under perioden 1950—1974? Eller ändras mönstret i riktning mot att befolkningen i större utsträckning stannar kvar i den region där de är födda och uppväxta? En mellanform utgörs av att in- och utflyttning balanseras, vilket innebär att den fördelningsbild som gäller år 1970 kommer att bestå.
Enligt de framtidsbedömningar som redovisas i länsstyrelsernas prog- noser i Länsplanering 74 kommer Sverige att öka sin folkmängd med drygt 50 000 personer fram till år 1990. [figur 3.11 visas befolknings- utvecklingen från år 1870 till år 1990 fördelad på riksområden. Takten i den koncentration som skett av befolkningen — framför allt under 1960-talet — till områden som funktionellt har stort samband med storstäderna synes komma att avta. Denna utveckling pekar mot ett framtida besättningsmönster som är relativt likt det vi har idag. Bosätt- ningsmönstret kommer sålunda även i framtiden att vara tätortsbundet. . Prognoser visar att de riksområden som tidigare fått kännas vid en befolkningsminskning kommer att bibehålla dagens invånarantal. Var ; människorna kommer att bosätta sig sammanhänger dock ytterst med var de framtida arbetstillfällena kommer att lokaliseras.
4 Bostadsbeståndets regionala fördelning
Standarden på bostäder i Sverige var fram till och med 1930-talet mycket låg. Då bestod hälften av storstädernas bostadsstock av lägenheter med högst ett rum och kök. Över hälften av familjer iarbetarklassen med tre eller fler barn bodde i sådana små lägenheter.
Det var först efter andra världskrigets slut som stora insatser gjordes för att förbättra läget. Utrymmesstandardens utveckling framgår av figur 4.1.
Rum/ inv
Figur 4.1 Utrymmes- standardens föränd- ringar 1860— 1 9 70
Källa: National Income ofSweden [861—1 930 E. Lindahl, E. Dahlgren, K. Kock, Stockholm 1 93 7 Bostadsräkningen -45 F olk- och bostadsräk- ningarna 1960. 1965 och I 9 70. 1860 80 1900 20 40 60 1970
Tabell 4.1 Hushållens bostadskonsumtion i % av den totala konsumtionen fördelad på kommungrupper år 1969
Kom mungrupper Totalt konsum- Därav bostadskonsumtion, % tionsbelopp, kr/år Stockholm 29 500 19 Göteborg och Malmö 26 100 17 Större städer 23 400 18 Södra mellan- bygdcn 22 800 17 Norra tätbygden 23 600 17 Norra glesbygden 20 000 16
Källa: ERU och EFAzs bearbetningar av hushållsbudgetundersökningen 1969. SOU 197411.
Bostadsutgiftemas andel av den totala konsumtionen har under så gott som hela efterkrigstiden varit låg. År 1930 var andelen ca 18 % men sjönk efter kriget till en nivå på ca 12—14 %.5
Av tabell 4.1 framgår att stora regionala skillnader föreligger både beträffande hushållens totala konsumtion och utlägg för boende. Det totala konsumtionsbeloppet i olika delar av landet återspeglar de regiona- la inkomstskillnaderna. Den förda bostadspolitiken har dock medfört en utjämning av bostadsstandarden. Denna kan sålunda vara relativt god även om bostadsutgifterna är låga.
I Stockholm samt i ”större städer” svarar bostadskonsumtionen för en större andel av den totala konsumtionen än iövn'ga delar av landet.
4.2 Bostadsmiljö , flerfamiljshus och sma'hus
De senaste decenniernas kraftiga bostadstillväxt har till största delen skett i form av flerfamiljshus. Till en del sammanhänger detta med urbaniseringsprocessen. Den omsvängning i befolkningsrörelserna som beskrivs i avsnitt 3 har återspeglats i bostadsproduktionen. Tidigare bestod 70—75 % av nyproduktionen av lägenheter i flerfamiljshus. Idag utgör i stället småhusbyggandet mellan 50 och 60 % av nyproduktionen. Under senare år har boendemiljön diskuterats ingående, tex vad gäller frågorna om ett mera marknära boende och om den sociala segregeringen mellan bostadsområden.
Det är svårt att med tillgänglig statistik närmare bestämma de senaste utvecklingsdragen. 1970 års folk- och bostadsräkning och 1968 års levnadsnivåundersökning ger här en något föråldrad bild, även om den huvudsakliga fördelningen av bostäder ännu är densamma. ERU har utfört bearbetningar av levnadsnivåundersökningen. Som en allmän bak- grund till den följande framställningen kan här nämnas, att mer än 60 % av den vuxna befolkningen i storstäderna bor i hus med mer än 10 lägenheter. Riksgenomsnittet läg år 1968 vid omkring 35 %.
-5 Lindbeck, Assar: Hyres- kontroll och bostads- marknad Uppsala 1972.
Figur 4.2 Andel lägen- heter i småhus år 1970.
Källa: SOU I974:2.
Tabell 4.2 Uppgifter om andelen boende i småhus fördelat på kommungrupper 1965 och 1970
Kommungrupp Andel personer boende i småhus i % 1965 1970 Stockholm 20 27 Göteborg 22 28 Malmö 29 34 Större städer 48 50 Södra mellanbygden 60 63 Norra tätbygden 60 64 Norra glesbygden 76 77 Hela riket 45 49
Källa: Folk— och bostadsräkningen 1965 och 1970, SOU 197411.
Andelen boende i småhus har ökat från 45 % 1965 till 49 % år 1970, se tabell 4.2. Sistnämnda år bodde endast en fjärdedel av Stockholms befolkningi småhus. I norra glesbygden var andelen tre fjärdedelar.
?
! T TTTT" ' w1 ' 1*Ti
:] (50 EBIDso-oo EBM-70 Ulllllllllm-ao 750” % >ao
7100
7100
7000
6900
6700
6500
6400
6300
6200
,lwäl
4 0 1500 1600 1700
Andelen lägenheter i småhus på lokala bostadsmarknader framgår av figur 4.2. Kartan visar att andelen småhus är betydligt högre, över 80 %, i glesbygden än i storstadsområdena. Skillnaden mellan Malmö och andra större städer kan noteras.
4.3. Ett modernt bostadsbestånd har byggts upp
Trängboddhet
Som redan nämnts var trångboddheten svår i slutet av 1930-talet. Barnfamiljer boende i ett rum och kök var mycket vanligt. Under de senaste decennierna har utrymmesstandarden avsevärt förbättrats. Som exempel kan nämnas att utrymmesstandarden, mätt som antalet rum per person, har ökat med 63 % mellan åren 1940 och 1973. Utvecklingen från år 1945 kan studeras i figur 4. 3.
Kartan över hushåll med minst 2 personer per bostadsrum, figur 4.4 visar andelen trångbodda hushåll. Av denna framgår att de nordöstra delarna av Norrland år 1970 hade en andel på över 5 % trångbodda hushåll. Till viss del kan detta förklaras med den höga andel barn i åldern 0—1 5 år som finns i området. Se avsnitt 3, figur 3.6. Trångboddheten är här angiven enligt den norm som var riktmärke för bostadspolitiken fram till senare delen av 1960-talet.
Bostadsstandard
Enligt den i bostadsräkningarna utnyttjade klassificeringsnormen utgjor- de år 1960 lägenheterna i de fyra lägsta kvalitetsgrupperna (4—7) 34 % av det totala antalet lägenheter. År 1970 hade andelen sjunkit till 12 %.
Utökas begreppet omodern till att också omfatta kvalitetsgrupp 3, lägenheter utan bad, ökar andelen omoderna lägenheter till 23 % eller ca 700 000. En jämförelse mellan kartorna över andelen lägenheter i småhus, figur 4.2, och kartan med lägenheter utan bad,figur 4.5, visar en klar överensstämmelse. De glest bebyggda områdena i landet har både en hög småhusandel och hög andel omoderna lägenheter. Svårigheterna med kommunal service i dessa områden ger klart utslag.
%
20
Figur 4.3 Procentuell andel trångbodda hushåll.
Källa: B Johansson och L Borgnäs: Bostäder och boendeförhållanden 1945— 1 960, Lund 1968. Folk- och bostadsräk- ningarna 1965 och 1970.
Hushåll med högst ] person per bo- stadsrum, pro- centuell för- delning
r*
G (60 ! ' ' (*"-_: *1_ EBM—70 ! , : ; [BEEN-75 * .' '. & >75 7500!__ » __ ' '
© nomader . primära cunlro
7100 7000
0900 6800 6700 6600 6200.
1200 1300 1400 1500 1000 1700
Hushåll med 1—2 personer per bo- stadsrum, procen-
tuell fördelning 1
l 1 l % 1 ' [:| (20 111111 210-25 555 25-30 lllll'llllll 30-35 7500 % 35-40 " >AO
© llornadu . primärn (Inne
7100 7200
7100 _
1.00
7000_. . 6900
6800 _
6700
—O__
'#.—
Eöo ' 1300 1400 " 1560 "1000 1700
Figur 4.4 Hushållen fördelade efter antal personer per bostadsrum 1970.
_ A_Ifälla: sou 1974-1.
. pnmalo unna
1700 1300 1400
Hushåll med minst 2 personer per bo- stadsrum, procentu- ell fördelning
4'15004'” 1500 1700
% |:] (70 minn—75 5533—00 Millan—es m >05
Lägenhet med vatten, avlopp, WC, central- värme och badrum, procentuell fördelning Lägenhet med vatten, avlopp, WC och central- värme, procentuell för- delning
nation med WC eller centralvärme eller
ingendera, procentu- ell fördelning
% '?
:] (10.0 Mum 11.5 55115 150 Mua 17.5 Mus 200
% I: 410 Ewan Mao—so & >so
_
7600
7500 __ __ _ ___H'
> 200
© uomudu ' primera cenlro
7100
7000 .. c
6900 6800 6700 6600 6500 6400
6300! .
1200 111100 1400 1500 "1000 A ”17064 #
74001
© named-r . pråmöln Cunha
7300 7100
7100 7000 6900
0000 %* kx .
6700 _
6500 3
L,
Q "omid-r . primära (unna
7300 7200
7100 _ _ _ _
%
7l00
1000
7000 ' W
6900 6700
1206 1:00
Figur 4.5 Lägenheter fördelade på kvalitetsgrupper 1970.
Källa: SOU I974:I.
| 1 __Å
1500 1000 1700
6300 __
1000
& , 1 ' 4
1200 4 1300—
Tabell 4.3 Lägenheternas medianålder fördelat på riksområden 1960 och 1970
1960 1970 Minskning
1960—70 i är Stockholm 36 21 15 Östra mellansverige 38 20 18 Småland med öarna 38 25 13 Sydsverige 39 25 14 Västsverige 33 22 11 Norra mellansverige 34 24 10 Mellersta Norrland 26 25 ] Övre Norrland 20 19 1
Källa." B. Johansson, L. Borgnäs: Bostäder och boendeförhållanden i Sverige 1945—1960, Lund 1968. Folk- och bostadsräkningen 1970.
4.4. Medianåldern för bostäder i övre Norrland alltjämt lägst tro ts la'ngsam förnyelse
De senaste decenniernas uppgång inom bostadsbyggandet har bidragit till en kraftig föryngring av bostadsstocken. År 1961 byggdes 73 000 lägenheter och år 1970 nära 106 700. Detta medförde ett påskyndande av föryngringsprocessen vilket framgår av tabell 4. 3.
Skillnaderna i bostadsstockens ålderssammansättning i olika riksområ- den har därigenom utjämnats. Medianåldern på lägenheterna varierade år 1970 mellan 19 och 25 år. Föryngringsprocessen mellan 1960 och 1970 visar på en stor regional skillnad. I Stockholm och östra Mellansverige sjönk medianåldem med över 15 år under denna period. De låga värdena i de nordligaste riksområdena beror på en ung bostadsstock redan 1960.
4.5. Vem äger lägenheterna?
Fördelningen av lägenheter på ägarkategorier redovisas på följande sätt: — stat, kommun och allmännyttigt företag
— bostadsrättsförening
— enskild ägare.
Som framgår av figur 4.6 skiftar ägarförhållandena i olika delar av landet. Ett generellt drag är enskilt ägande i glesbygd medan allmännytti- ga företag och bostadsrättsföreningar dominerar ägandet i de tätt bebygg- da delarna av landet. Det är främst den höga andelen småhus i glesbyg- den, som ger detta resultat. Jämför den goda överensstämmelsen med figur 4.2.
De allmännyttiga bostadsföretagens största andel av lägenheterna finns i vissa områden med stort befolkningsunderlag. Stockholm, Mälardalen, Göteborg samt Kiruna är exempel på sådana områden.
Av de tre här upptagna ägandeformema är bostadsrättsförening den minst förekommande. År 1970 ägdes endast 14% av lägenheterna i denna form. Den regionala fördelningen är snarlik den för det allmännyt- tiga ägandet, med de högsta andelarna i och kring de större städerna. Att notera är de låga andelarna i vissa delar av Småland.
En påfallande skillnad beträffande ägarförhållanden kan noteras mel-
allmännyttigt Bostadsrätts- Enskild ägare företag förening
% S (10 [1111] 10-15 555 15-20 Mmmm—25 mis-so & >50
© nor-rad., . primera canlru
1 02001
1300 1400 1500 7000 17004 ' 1200 1300 1400 715700 "1000 "1700
1 1 1 1 1
1 * 1 l.. 1 _1 1 _ 1 1
1 _ . _ _ _ . . L. 200 1300 1400 500 1600 1700 1200
Figur 4.6 Lägenhetsbeständet är 1970 fördelat på ägarkategorier. Källa: Folk- och bostadsräkningen 1970.
Figur 5.1 Utveckling enligt alternativa mål för expansion i ett lokalt tätortssystem.
Källa: SO U 1 9 74.2.
lan Göteborgs- och Malmöregionerna. Göteborg har en högre andel lägenheter ägda av stat, kommun och allmännyttiga företag, medan Malmö har en större andel lägenheter med bostadsrätt.
5 Boende, arbete och service
Bostaden utgör baspunkten för hushållets aktiviteter. Förvärvsarbete, skolgång, utnyttjande av viss service samt rekreation i vid bemärkelse formar för de flesta människor det dagliga livsmönstret. Bostadens värde som baspunkt bestäms, förutom av hushållets värderingar, av omgiv- ningens utbud av arbetsplatser, skolor, serviceinrättningar etc samt av hushållsmedlemmarnas möjlighet att nå dessa. Bebyggelsens geografiska struktur samt de färdmedel som hushållen förfogar över blir således viktiga bestämningsfaktorer för människornas levnadsvillkor.
De regionala utvecklingsdrag som beskrivits i avsnitt 3 visar på en förändring i bosättningsmönstret under 1970-talet. Det finns flera orsa- ker till denna. [ avsnitt 3 pekas på minskad invandring och en nedgångi urbaniseringstakten. Förändringen kan också sammanhänga med ändrad inställning till närmiljön kring bostäderna samt ökade möjligheter att välja mellan olika bosättningsalternativ.
Framställningen i avsnitt 4 bekräftar att en förändring ägt rum beträffande val av bostadstyp. Allt fler bor i småhus. I föreliggande avsnitt diskuteras hur dessa förändrade bostadsvanor kan förändra ortssystemets utformning. Samspelet mellan bostäder och arbetsplatser behandlas liksom relationerna mellan boende och service.
[figur 5.1 visas, från ERU:s arbetsgrupp Hushållens levnadsvillkor, i tre alternativ hur ett lokalt tätortssystem kan tänkas utvecklas beroende på vilken delkomponent i de totala levnadsvillkoren som prioriteras
UTGÄNGSLÄGE
ARBETE
framför de andra. De tre alternativen skall ses som extremer vilka möjliggör en renodling av målkonflikterna.
Nära till naturen
I ett renodlat naturnära alternativ lokaliseras bebyggelsen till sådana områden som erbjuder en naturrik boendemiljö. Alternativet innebär en satsning på mindre tätorter.
Tillväxt i små tätorter på stora avstånd från centralorten ställer speciella krav på den övergripande strukturen i det lokala tätortssyste- met. Det naturnära alternativet fordrar exempelvis kollektiva kommuni- kationer som är betydligt mer omfattande än för andra alternativ om det skall fungera även för den del av befolkningen som inte är bilburen.
Nära till service
Tjänster, i första hand från den offentliga sektorn, svarar för allt större andel av hushållens totala konsumtion. Krav på lättillgänglighet från individernas sida kombinerat med vissa underlagskrav för institutionalise- rad service tenderar att ge en förtätad bebyggelseform. Liksom för arbete gäller att det är viktigt att kunna nå en rad serviceutbud inom begränsad pendlingstid från bostaden. I avsnitt 5.4 visas med hjälp av räkneexempel vilken vikt närheten till service får för hushållens tidsanvändning.
Nära till arbetet
De avgörande skillnaderna i de ortsbundna levnadsvillkoren hänger samman med de lokala arbetsmarknadernas utbud av arbete. Det tredje renodlade alternativet visar vad en prioritering av korta avstånd mellan bostad och arbete skulle betyda för utbyggnaden av det lokala tätorts- systemet.
Förutsatt att huvuddelen av arbetsplatserna ursprungligen finns i den största tätorten skulle områdets befolkningstillväxt komma att ske i anslutning till denna ort. Likaså skulle en intern omfördelning av områdets folkmängd från perifera orter till centralorten bli nödvändig.
För exempelvis förvärvsarbetande vuxna i barnfamiljer utan tillgång till bil innebär detta alternativ att de får möjlighet att snabbt ta sig till och från arbetet till fots, med cykel eller buss. Samvarotiden i hemmet kan utsträckas, det blir mer tid över för fritidsverksamheter etc. Den kompakta bebyggelse, som är nödvändig, kan dock medföra ökade tendenser till dubbel bosättning, dvs fritidsbostad som komplement till permanentbostad. En ökad fritidsbebyggelse medför i sin tur nya krav på t ex kommunikations- och servicestandard.
De allra flesta hushåll är beroende av att det inom räckhåll från bostaden finns ett stort utbud av såväl arbetsplatser som varor och tjänster.
6 Jfr med figur 3.5.
Förvärvsinlensitet, samtliga förvärvsarbetande i procent av befolkning 15—64 är.
0 /0 race,, ( 50.0 MSM-son Ewo—62.5 1
wi; > 65.0
1' 74001 ,,
© nomädu 1 . primära centre
73001 _
7000 '
64001. , ,
6300 .
1 11 .1' 1
6200.
1700 1300 uoo
1.1
11111111025-650 7500'» ,,, ; ,,, -- ;_.'
,1 1 1
Tillgång till stabila sysselsättningsförhållanden är av grundläggande bety— delse för att individen och hushållen på ett meningsfullt sätt skall kunna planera för sin framtid. Den lokala arbetsmarknadens egenskaper är därför i hög grad avgörande vid valet av bosättningsområde. Egenskaper av stor betydelse i detta sammanhang är sådana som ett rikligt och väl differentierat utbud av arbetsplatser, korta förväntade arbetslöshetstideri samband med konjunktur- eller strukturmässiga störningar etc.
Andelen förvärvsarbetande på olika lokala arbetsmarknader år 1970 framgår av figur 5.2. Det råder ett klart positivt samband mellan lokalt befolkningsunderlag och andelen förvärvsarbetande.6 Förvärvsintensite- ten ökar således med folkmängden på den lokala arbetsmarknaden. I Sverige är de lokala arbetsmarknaderna tämligen små för mer än hälften av befolkningen. Speciellt markant är detta naturligtvis i de inre delarna av norra Svealand och Norrland. I dessa områden begränsas hushållens
Förvärvsarbetande kvinnor i procent av samtliga förvärvs— arbetande. ,.-. å , 1 j ... -.1 -. ._ 1 1 1 -. .. r — v '. .it” ", 'i'"- , 1 % 7600 f' i, t,. ". '--- _, '. 1 j :] (Jo . ': . 5530-35 "» 1 1111111111135-40 ', m >40 7500 a f.,—_ f 1 x'. & 1. ,' : Quaruadu 7400 _ ,,,,___l-i _' . primära mura _, 0 7000 ' of » &_ 0 l 1 . ". noo ' *— En 7100 __, _r """" 1000 , 1' 7000 __, svoo ___ ,_ 6000 0700 x— : ”f.". mo ? ' ___ '. .., ha 6500 ” ,, . o -_ * & 0400 '—" i. __ 1 1 41 1 * 1 *. 1 0:00 _, . ,, , _ azoo_ . . -..-_ 1 af. 1 4190" ' o 0 mom 1
. _ l ! . . , 1600 1700 1200 1300 1100 1500 1600 1700
Figur 5.2 Arbetsmarknad I 9 70. Källa: Bearbetning av Folk- och bostadsräkningen 19 70, SOU I 974 :l .
© Haulödll . © named-r . plimula unna . . '_ . primära cor-mu
1 1 1 1 _; ,. _4
'. . _ . 1 _ . . . , _, A , _ 1200 1300 1400 1500 1000 1700 1:00 1300 1400 1500 14.00 1700 1100 1:00 1400 1500 11,00 1700
Figur 5.3 Förvärvsintensitet år 1970 bland kvinnor i åldrarna ]5—29 år, 30—49 år samt 50—64 år. (Redovisningen avser sådana som förvärvsarbetar mer än 20 tim/vecka.)
Källa: Folk- och bostadsräkningen 1970.
7 Jfr med figur 3.4. 3 Relativa arbetskrafts- talet (A K—talct), som är ett begrepp som används vid SCB:s arbetskrafts- undersökningar (AKU), definieras som den andel av befolkningen i en viss grupp som befinner sig i arbetskraften (dvs an- tingen förvärvsarbetar mer än en tim/vecka eller är arbetslös och söker arbete vid undersöknings- tillfället. Talet uttrycks i %. De förvärvsintensiteter som redovisas i figurerna 5.2 och 5.3 avser den definition som tillämpas vid folk- och bostadsräk- ningarna, dvs den andel av befolkningen i en viss grupp som förvärvsarbe— tar mer än 20 tim/vecka. 9 Se Ds A 19745 Sam— hällsutvecklingen i stor- städerna.
kombinationsmöjligheter i fråga om arbete. Hushållsmedlemmarna har här mycket mindre utsikter att erhålla var sitt arbete, som svarar mot utbildning, önskemål och andra förutsättningar, inom räckhåll för den gemensamma bostaden, än vad de har i de större orterna och dessas närmaste omgivning. Det blir inte heller lätt att få tag i ett nytt och likvärdigt arbete utan flyttning ifall det gamla försvinner.
Figur 5.3 visar hur kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är för olika åldersgrupper. De områden i landet, som har haft den snabbaste befolkningstillväxten under den senaste femtonårsperioden, uppvisar de högsta andelarna förvärvsarbetande kvinnor.7
Den höga kvinnliga förvärvsintensiteten i Boråsregionen, den högsta i landet, förklaras dock inte av hög befolkningstäthet eller snabb befolk— ningstillväxt. Här är det en kombination av textilindustrins historiskt betingade lokalisering och den av tradition höga andelen kvinnor bland textilarbetarna som ger de höga värdena.
Den åldersgrupp bland kvinnorna som år 1970 uppvisade den högsta förvärvsfrekvensen var den mellan 30 och 49 år. I större delen av Syd— och Mellansverige förvärvsarbetade mer än 45 % av kvinnorna i denna åldersgrupp. Samma värden kunde noteras i de norrländska kuststäderna, delar av Jämtland och södra Lappland samt i malmfälten i Norrbotten.
Förutom i de inre delarna av skogslänen var det i första hand stora delar av Småland som uppvisade låg förvärvsintensitet bland kvinnorna. Detta förhållande gällde i samtliga åldersgrupper.
Under det senaste decenniet har antalet kvinnor på arbetsmarknaden ökat mycket kraftigt. Mellan åren 1965 och 1970 uppgick ökningen till 170 000 och mellan 1970 och 1974 till 138 000 personer. Huvuddelen av den kvinnliga sysselsättningsökningen har skett inom den offentliga sektorn. Samtliga åldersgrupper mellan 20 och 64 år redovisar ökning. ] tabell 5.1 visas hur de relativa arbetskraftstalen för kvinnor i åldrarna 25—54 år har utvecklats under perioden 1965—1974.8
ERU har i tidigare sammanhang visat att den kvinnliga förvärvsintensi- teten är störst i områden med goda kollektiva kommunikationer.9 I övriga områden begränsas ofta möjligheterna till arbete för två vuxna i samma hushåll av att man har tillgång till endast en bil.
Med rådande arbetsfördelning i hemmen utgör även tillgången till barnomsorgsplatser en begränsande faktor, när det gäller kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden. Som framgår av figur 5.4 råder en god överensstämmelse mellan tillgång på daghemsplatser och kvinnlig för- värvsintensitet. Det är bara på några få platser där mer än vart tionde barn i åldern 0—6 år har tillgång till daghemsplats, familjedaghem icke
Tabell 5.1 Relativa arbetskraftstal för kvinnor i åldrarna 25—34 år, 35 —44 år samt 45 —54 år
25—34 år 35—44 är 45—54 år 1965 53 58 55 1970 60 68 66 1974 68 74 73
Kalla.” AKU.
m=.»
inräknade. Hit hör i första hand Stockholm, Malmö, Borås, Örebro och ”' Grundnmterialct till Uppsala. Även vissa lokala arbetsmarknader i mellersta och norra Norr- kartorna över daghemsi _ _ __ _ _ , ochtntldshemsplatscrar land samt Gotland uppvrsar lika hoga varden. Dessa kan ! Vissa fall redovisat med televerkcts emellertid förklaras av att det finns få barn i de aktuella åldrarna.l " automatstationer som När det gäller tillgång till fritidshemsplatser är det förutom i de tre mätpunkter" Detta "”Å .. .. .. _ __ ,. sammans med Vissa Skllj— storstäderna Stockholm, Goteborg och Malmo endast 1 de tätbefolkade aktighetcr i definitionen områdena i Mälar/Hjälmardalen samt i Jönköping/Nässjö, Norrköping/ av ”daghemsplats” gör Linköping och på Gotland som mätbara värden egentligen kan registreras. att STM” "”ssmmflgar .. , 4 . ., , . , . , kan torckomma. [ forsta Har har ca 15 av 1 000 barn 1 aldern 7—14 ar tillgang tlll plats pa hand gällerdetta vissa fritidshem. områden i Norrbotten.
Antal daghemsplatser Antal fritidshemsplatser per 100 barn iåldern per 1 000 barn [åldern 0—6 år
1 1 ..r # 1 ,,,,I
O "anväde- ' © "enl-id" . primära (enim :., | primärt: corma
L,, , ,, ,,,,rm, _, ,, 1300 1400 1500 1600 1700
, ,l , , 1 ,,, ' _. 1100 1300 1400 1500 1600 1700 1200
Figur 5. 4 Barnstugeplatsemas fördelning år 1 974. Anm: I antalet daghemsplatser ingår även platser på s k gemensam barnstugeavdelning. Platser i familjedaghem är ej inräknade. Källor." Bearbetning av SCB:s statistik över barnstugeverksamheten. 1974 samt Register över rota/befolkningen (R TB).
” Se bidrag av Marja Walldén och Bo Lenntorp iSOU l974:2.
Bilismens kraftiga framväxt under senare år har för stora grupper av människor inneburit en betydande vidgning av det dagliga aktivitetsfältet. Derma ökade rörlighet har påverkat bosättningsmönstret på två sätt, vilka båda har resulterat i en kraftigt ökad pendling. Å ena sidan har man genom den ökade rörligheten i många fall fått tillgång till flera arbetsplat- ser utan att byta bostadsort. Å andra sidan har det ökade bilanvändandet inneburit att man fått tillgång till flera bostadsalternativ utan att byta arbetsplats. Tillkomsten, under senare år, av nya småhusområden i de större tätorternas utkanter liksom förtätning och utbyggnad av mindre tätorter på relativt långt avstånd från större arbetsplatskoncentrationer, är ett utslag av den ökade rörligheten.
Det ökade bilanvändandet och dess betydelse för bosättningsmönstrets utveckling tenderar att dela upp samhället i en grupp med hög rörlighet och därmed god tillgång till arbete, service, fritidsområden etc. och en annan grupp med ett betydligt snävare rörelseomland. Forskningsresultat som presenterats inom ERU:s ram visar att den som har tillgång tillbil ofta har mer än dubbelt så många arbetsplatser att välja mellan som den som ej disponerar bil. I norra glesbygden år bilistens övertag än större. Där när han i genomsnitt fem gånger så många arbetsplatser som den som är hänvisad till kollektiva transporter. Av tabell 5.2 framgår hur antalet arbetsplatser som kan nås med en timmes restid från bostaden varierar med ortstyp och transportsätt.
5.4. Bilistens övertag
I likhet med vad som gäller beträffande arbetsmarknaden, ökar service- utbudets kvantitet och kvalitet med ökande lokalt befolkningsunderlag. Det föreligger emellertid påfallande små skillnader i det faktiska dagliga aktivitetsmönstret, dvs uträttandet av olika serviceärenden, deltagandeti fritidsaktiviteter etc mellan boende i orter av olika typ. Likheterna i tidsanvändningsmönstren mellan boende i olika ortstyper är likaså avse- värt mer påfallande än olikheterna. Dessa förhållanden gäller åtminstone om man endast ser till genomsnittsvärden.1 1 Jämför man däremot indi- vider eller grupper boende i samma ort kan betydande skillnader noteras. De största skillnaderna finner man även här mellan individer/grupper med
Tabell 5.2 De lokala arbetsmarknadernas storlek ivissa ortstyper. Antal arbetsplat- ser inom 1 timmes restid
Ortstyp Bilist Kollektivtrafikant 08.00—17.00 Större stad” 88 000 37 000 Mellanortb 67 000 7 000 GlesbygdC 15 000 600
a Örebro, b Tingsryd, Hässleholm, C Bergsjö, Malå, Sveg Källa.” SOU I974:I.
, F
Tabell 5.3 Räkneexempel visande vid vilken tidpunkt två makar i 75 av 100 fall kan sammanträffa i bostaden efter det att var och en utfört ett ärende. Enligt förutsättningama startar båda från bostaden kl 12.00. Förutom restider tar ärendet en timme att uträtta. Mätningarna är grundade på 100 slumpvis utvalda hushåll i varje ort. Resmålet är slumpvis lokaliserat i förhållande till bostaden
Område Färdmedel Differens i minuter
Bil Kollektiv
Örebro 13.26 14.10 Västerås 13.26 14.15 Vällingby— Bromma 13.25 14.06
Kalla: B. Lenntorp 1 SOU 1974:2.
skilda transportresurser.
1 Örebro tar det exempelvis i genomsnitt ca 20—30 minuter för en bilist att förflytta sig med 40 kmzs hastighet mellan en fixerad startpunkt i staden och ett godtyckligt resmål inom staden. I resan ingår ett påslag på 12 minuter för gångtid till och från fordonet samt en tid för själva parkeringen. De som är hänvisade till kollektiva transportmedel i Örebro får resa mellan ca 50 och 80 minuter för samma förflyttning. Servicere- san antages vid beräkningarna starta kl 12 på dagen.1 2 Av tabell 5.3 framgår hur den interna samordningen mellan exempelvis hushållsmedlemmar förorsakar ytterligare handikapp för dem som är hänvisade till kollektivtrafik. En undersökning av förutsättningarna att genomföra vissa relativt alldagliga handlingsprogram i Hässleholm, Örebro och Lycksele kommu- ner visar att förhållandena är mycket likartade i de tre centralorterna.13 Detta gäller således trots skillnaderna i storlek. För boende i orter utanför centralorten är förutsättningarna genomgående betydligt sämre. Dessa skillnader framträder speciellt då man jämför bilistens och kollek- tivresenärens situation. De inomregionala kontrasterna är mest markanta i Lycksele och något större i Örebro än i Hässleholm. Att pendla till arbete i centralorten är överallt möjligt för den bilburne. Det är däremot omöjligt för den icke-bilburne i ett par orter i Hässleholm respektive Örebro och i alla orter i Lycksele. Den totala ärendetiden för sådan kvalificerad service som läkarvård varierar för bilister något mellan de tre områdena, medan skillnaderna är mycket stora för kollektivresenärerna, som behöver en hel dag på sig i Lycksele mot maximalt sex timmar i Hässleholm och sju timmar i Örebro. Möjligheter till två timmars fritidssysselsättning i hemorten finns överallt för bilpendlarna medan de för en kollektivresenär saknas förutom i Lycksele även i ett par orter i Hässleholm och i hälften av orterna i Örebro.
” Exemplet är hämtat från Bo Lenntorps bidrag i SOU 197422. 13 Undersökningen som utförts av Solveig Mår- tensson redovisas i SOU 197412.
6. Bostadsförsöijningen i framtidens ortssystem
[ de föregående avsnitten presenterades översiktligt vissa utvecklingsten- denser i det regionala bostadsmönstret. Sådana tendenser kan ge informa- tion om den framtida utvecklingen. Beskrivningen av de demografiska faktorerna bakom boendets regionala förändringar ger vid handen att en viss balans nåtts i regionernas befolkning och att därmed behovet minskat av nybyggnation i tidigare inflyttningsområden. Andra tendenser verkar dock i motsatt riktning. I avsnitt 4 påvisades den ökande andelen personer boende i småhus och i avsnitt 5 behovet av att skapa robusta lokala arbetsmarknader. Båda dessa tendenser verkar i riktning mot en omfattande nybyggnation.
I föreliggande kapitel görs en uppsummering av vissa långsiktiga utvecklingstendenser som i delvis olika riktningar påverkar de regionala boendemönstren. Något definitivt ställningstagande om vilka tendenser som väger tyngst görs ej. Ambitionen är begränsad till att enbart ge ett allmänt underlag för de bedömningar som görs inom boendeutredningen om den framtida bostadsförsörjningen.
En bedömning av framtidens boendemönster måste utgå från att bostäder normalt har en mycket lång livslängd. Dagens lokala och regionala fördelning av bostäder har skapats under en period då betingel- serna för näringslivets och arbetstillfällenas lokalisering väsentligt för- ändrats. Dagens bostadsstock kommer att lägga bindningar på motsva- rande fördelning långt in i framtiden. Samtidigt innebär drastiska föränd- ringar i näringslivets regionala produktionsbetingelser, som leder till stora nettoflyttningar, att individ och samhälle kan bibringas avsevärda eko- nomiska och sociala välfärdsförluster. Det är således av vikt att i nutidens bostadsplanering försöka ta hänsyn till kunskap om de långsiktiga utvecklingstendenserna i arbetstillfällenas regionala och lokala fördelning.
Sedan industrialismens genombrott har näringslivets och boendets utveckling kännetecknats av en ökad koncentration. Bondesamhällets utspridda bebyggelse har gradvis bytts ut mot industrisamhällets stads- centrerade, trots den motverkande tendens radikalt förbättrade tran- sportmedel erbjudit. Denna process hade redan i början av efterkrigstiden passerat sin kulmen i stora delar av landet. I Sverige till skillnad från det kontinentala Europa karakteriserades dock även industrin av en utspridd lokalisering som bidrog till många små orters fortbestånd. Detta var möjligt genom dels förankringen av industriproduktionen iarealt bundna råvaror såsom skog, malm och vattenfall, dels tillkomsten av många verkstäder som antingen försörjde lokala marknader eller hade en specialiserad produktionsinriktning. Typexempel på sådana förhållanden var Borås-regionen med dess textila tradition och Småland vars mekanis- ka industri har rötter i länge sedan uttömda järnmalmstillgångar.
Under loppet av de senaste decennierna har betingelserna för en sådan utspridd industri radikalt förändrats genom minskade handelshinder regionalt och internationellt. Detta har inneburit att många arbetsställen försvunnit. Tung processbetonad industri har blivit alltmer koncentrerad till ett fåtal storskaleproducerande enheter. Minskade relativa transport-
kostnader, sänkta tullar o d har minskat betydelsen av närhetsfördelar. Många mindre verkstäder med en bart lokal avsättning har fått läggas ner. I stället har framvuxit industrier med starkt specialiserad produktion. De kännetecknas av ett större beroende av marknader mm utanför det närmaste omlandet.
Mot denna ökade industriella koncentration kan ställas industrins stagnation vad gäller dess relativa betydelse för sysselsättningen i landet. I stället har expansionen burits av de tjänsteproducerande verksamheterna. Detta märks för övrigt även inom industrisektorn därigenom att andelen tjänstemän vuxit kraftigt i antalet anställda. Tjänsteexpansionen ligger i själva verket helt i linje med de långsiktiga utvecklingstendenserna från bondesamhället mot ett mera sammansatt eller komplext konsumtions- mönster och en därmed sammanhängande ökande betoning av tillverk- ning av högt förädlade varor och tjänster.
Tjänsteproduktionens tillväxt har inneburit en förstärkning av tenden- sen till ökad bebyggelse- och befolkningskoncentration. Framväxten av storsjukhus, centrala ämbetsverk, utbildningscentra men också industriel- la forsknings- och utvecklingsenheter är exempel på detta. Inte heller för denna utveckling har de starkt förbättrade och relativt sett förbilligade transporterna av gods, människor och information kunnat annat än dämpa koncentrationstendenserna.
Mot denna bakgrund kan man fråga sig om inte även det framtida ortssystemet kommer att utmärkas av en ökad koncentration med täta kommunikationer mellan orter och ett allmänt ökat beroende av föränd- ringar i omvärlden bortom den lokala avsättnings- och arbetsmarknaden. Utgör de senaste årens dramatiska ökning av energi- och därmed trans- portkostnaderna annat än en tillfällig andhämtningspaus i denna sekulära omdaning? Kan vi förvänta oss att tjänstesamhället på något avgörande sätt förbättrar betingelserna för ett mera utspritt boende? Kommer framtidens tjänstemän att sysselsättas i små specialiserade produktionsen- heter till följd av de förbättrade möjligheterna till långväga informations- utbyte utan varu- eller persontransporter. Kan han/hon rentav liksom bonden förlägga sitt arbete till hemmet snarare än bosätta sig nära arbetet? Eller blir detta ett privilegium för ett fåtal tjänstemän medan den stora mängden sysselsätts i storskaleproducerande enheter lokalise- ringsbara enbart till ett fåtal orter i Sverige? Står vi på tröskeln till en period av en tjänstemannaproduktionens mekanisering och automatise- ring som leder till manschettarbetarnas löpande band? Sker detta under en period då den traditionella industrin i Sverige tvärtom försöker avveckla sådana produktionsprocesser? Kommer framtidens arbetare att liksom nutidens industrikomplex — eller brobyggare och 1870-talets järnvägsrallare — få räkna med täta byten av orter med boende i tillfällighetsbostäder? Innebär kvinnornas ökade förvärvsintensitet, den ökade utbildningen m rn, att större krav reser på den lokala arbetsmark- nadens kvalitet med ty åtföljande koncentrationstendenser?
Utvecklingstendenserna är motstridiga. Det är knappast möjligt att bedöma vad nettoresultatet för bostadsförsörjningen kommer att bli även om de krafter, som verkar i koncentrerande riktning för närvarande synes
dominera. Två slutsatser kan ändå dras. De senaste årens utveckling synes tala för en dämpad takt i den framtida koncentrationen av arbetsställen och bostäder jämfört med 1960-talets koncentrationstakt. En annan slutsats är att kombinationen av lång livslängd för bostäderna och stor osäkerhet i framtidsbedömningarna talar för att samhällets boendeför- hållande bör utvecklas så att ett flexibelt bostadsutnyttjande möjliggörs. Kanske skall dagens höga kvalitetskrav på bostäder mera sikta på inbyggda möjligheter till förändrat boende än till åtgärder som ökar den fysiska livslängden på hus med omgivningar.
Bilaga C Kommunala bostadsbyggnadsprogram
Promemoria utarbetad av avdelningsdirektör K-G Palmér
] Bakgrund
Ansvaret för bostadsförsörjningen — främst planering och genomförande av bostadsbyggandet — åvilar i stor utsträckning kommunerna. Detta ansvar går tillbaka på 1947 års lag om kommunala åtgärder för bostadsförsörjningens främjande m m. Kommunerna är enligt denna lag ålagda att upprätta bostadsbyggnadsprogram för att bostadsbyggandet inom kommunen skall förberedas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt.
Mot slutet av 1950-talet blev man mer och mer medveten om att en lösning av bostadsproblemen och en avveckling av bostadsbristen krävde en mer utvecklad, långsiktig planering. Bostadsproduktionen måste bättre samordnas med andra investeringsområden. Bättre möjligheter att be- döma framtida bostadsbehov och bostadsefterfrågan måste tillskapas liksom en metod för tidplanering av bostadsbyggandet. Efter olika försök beslöt riksdagen år 1962 att alla kommuner med minst 10 000 invånare eller ett bostadsbyggande av större betydelse som försöksverksamhet skulle åläggas att upprätta kommunala bostadsbyggnadsprogram.
Den första programomgången avsåg åren 1964—1969. I början av år 1975 redovisades den tolfte programomgången avseende perioden 1975—1979. Sedan år 1967 är verksamheten inte längre en försöksverk- samhet utan har blivit permanent. I samband med kommunsammanlägg- ningen den 1 januari 1974 ålades landets alla 278 kommuner att upprätta bostadsbyggnadsprogram. Sedan programperioden 1974—78 skall ocksåi bostadsbyggnadsprogrammet för 116 av kommunerna ingå ett bostads- saneringsprogram.
2 Sync
Riksdag, regering och statliga bostadsmyndigheter är ansvariga för den yttre ramen för bostadspolitiken — de allmänna målen för bostads- byggandet, bostadsproduktionens omfattning samt medlen för genom— förandet av bostadspolitiken genom lagar och förordningar samt lån och bidrag.
Kommunerna skall ge de allmänna målen för bostadspolitiken en
konkret utformning och planera för och spela den ledande rollen i genomförandet.
Bostadsbyggnadsprogrammet har till syfte att vara ett kommunalt planeringsinstrument och utgöra kommunens samlade handlingsprogram för bostadsförsörjningen. Det upprättas för att bedöma bostadsbyggnads- behoven samt för att bostadsbyggandet skall kunna förberedas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Programmet är sålunda till stor del en produktionsplanering. Möjligheterna att tillgodose den framtida bostadsefterfrågan beror i hög grad på de förändringar som kan genomföras i det befintliga bostadsbeståndet. Med bostadsbyggandet skall därför avses förutom nyproduktion även modernisering av befintliga bostäder. Ett rationellt bostadsbyggande som resulterar i låga kostnader förutsätter ett arbetssätt där överväganden, beslut och åtgärder samord- nas i tiden. Härtill kommer att programmen skall vara ett av hjälpmedlen i den regionala planeringen samt även ge övriga statliga organ och andra upplysningar om kommunernas planering för bostadsbyggandet.
3 Samband med annan planering
Den kommunala planeringen indelas vanligen i fysisk, ekonomisk och sektoriell planering eller verksamhetsplanering. Bostadsbyggnadsprogram- met är en sektoriell planering för bostadsförsörjningen på lång eller medellång sikt.
Programmet upprättas i växelverkan med kommunens planering i övrigt så att samstämmighet uppnås. Översiktliga planer bör ligga till grund för den del av programmet som behandlar genomförandeplane- ringen.
Bostadsbyggandsprogrammet grundas vidare på översiktsplaner på lägre nivå, sk mellanplaner eller dispositionsplaner. Dessa ger en mer detaljerad upplysning om bostädernas lokalisering än vad generalplanen gör. I vissa avseenden ger programmet samtidigt viktiga förutsättningar för denna planering. Programmet ger också en del av förutsättningarna vid utformning och genomförande av detaljplaner. Tidsplaneringen i bostadsbyggnadsprogrammet är sålunda en viktig faktor vid arbetet med detaljplaneringen.
Programmet utgör en del av underlaget för den i allmänhet femåriga kommunalekonomiska planeringen som i sin tur bör påverka program- men. För att nya bostadsområden skall fungera tillfredsställande och därmed utgöra en god bostadsmiljö behövs skolor, barnstugor, samlings- lokaler, idrottsanläggningar, kommunikationer etc. En ömsesidig påver- kan mellan planeringen för sådana verksamheter och planeringen av bostadsbyggandet är självklart nödvändig.
4 Innehåll
Programmet skall omfatta fem år med hänsyn till att minst denna tid bör stå till förfogande för alla de förberedelser från markplaneringen till husprojekteringen som erfordras för bostadsbyggandet. Genom att programmen skall upprättas varje år skapas förutsättningar för att planeringen och den i den ingående bedömningen fortlöpande följs och omprövas om detta är erforderligt. l bostadsbyggnadsprogrammen görs en bedömning av de framtida bostadsbyggnadsbehoven samt en målsätt- ning för bostadsbyggandets inriktning. Mot denna bakgrund sammanställs uppgifter om pågående bostadsbyggande och inventeras möjligheterna till bostadsbyggande, samt upprättas ett handlingsprogram för hur de närmaste fem årens bostadsbyggande skall genomföras.
Till ledning för kommunernas arbete har bostadsstyrelsen rekommen- derat vissa arbets- och redovisningsmetoder. Dessa metoder anknyter till en serie blanketter i vilka bostadsbehov och målsättningar kan klarläggas samt genomförandet av bostadsbyggandet mera i detalj planeras.
Det behövliga bostadsbyggandet bestäms med ledning av dels en prognos över folkmängdens framtida storlek och struktur, dels antagan- den om förändringar i efterfrågan på bostäder från olika befolknings- grupper och kategorier. Med denna grund beräknas sedan nettoföränd- ringen av antalet hushåll samt den framtida fördelningen på hushållsstor- lekar.
I arbetet med länsplancring 1974 har för varje kommun enligt en särskild modell framtagits prognoser över den framtida folkmängden och hushållsbildningen.
I anslutning till hushållsprognosen bedöms vilken utrymmesstandard olika hushållstyper kommer att efterfråga. Med ledning därav klarläggs det behövliga byggandets fördelning på olika lägenhetstyper.
Utöver den av befolkningsförändringarna betingade behövliga bostads- produktionen görs också en beräkning över lägenhetsavgångens storlek och den ersättningsproduktion som härigenom kan bli erforderlig. För det sålunda bedömda bostadsbyggnadsbehovet görs därefter en målsätt- ning för fördelning på olika hustyper samt bostadsbyggandets fördelning på tätort och glesbygd.
Det årliga bostadsbyggandet påverkar i liten utsträckning bostadsbe- ståndet, varför det finns skäl att lägga ett långsiktigt perspektiv på behovsbedömningen. ] programmen omspänner behovsbedömningen en lS-årsperiod — för närvarande 1970—1985.
Behovsbedömningarna bygger i stor utsträckning på data som fram- kommer genom folk- och bostadsräkningarna.
Mot bakgrund av bedömda bostadsbehov och målsättningar klarläggs det bostadsbyggande som skall genomföras under de närmaste fem åren. Fnligt den metod som rekommenderas skall åtgärder avseende planering och projektering i detalj redovisas på anvisade blanketter. Redovisningen skall avse sådan mark som kommunen äger eller med säkerhet vet kommer att vara tillgänglig för bebyggelse under programperioden. För varje projekt anges för planerad nybyggnad år för påbörjande, produk-
tionsinriktning, markägoförhållanden, byggherre samt om projektet skall finansieras med statliga län eller inte. Vidare klarläggs hur långt förberedelserna framskridit beträffande detaljplanearbete, fastighetsbild- ning, vatten- och avloppsanläggningar, gator och vägar samt upphandling och husprojektering.
På liknande sätt anges när redovisningen avser modernisering för varje projekt fastighetsägare, år för påbörjande, planerad belåning, vad projektet innehåller efter modernisering, hur evakueringsfrågorna skall lösas samt kostnader och hyresförändringar som åtgärderna förorsakar.
För varje bebyggelseområde redovisas de exploateringsinvesteringar som det planerade bostadsbyggandet ger upphov till och tidpunkter för deras färdigställande.
1 redovisningen av den långsiktiga ekonomiska planeringen redovisas med kopplingar till bostadsbyggnadsprogrammen de övriga investeringar som blir nödvändiga på grund av bostadsbyggandets genomförande i ett visst område.
Planeringen och projekteringen innebär en successiv precisering av produktionsinriktningen med avseende på hustyp och lägenhetsstorlek. Produktionsinriktningen för ett visst markområde bestäms dels med ledning av efterfrågan på bostäder, dels beroende på områdets speciella förutsättningar som läge, markbeskaffenhet m rn.
Avsikten med den noggranna kartläggningen av produktionsförutsätt- ningarna är bl a att de hinder av olika slag som finns för ett bostadsbyggande av viss omfattning skall bli uppmärksammade i tid.
Bostadsstyrelsen har i sina anvisningar framhållit angelägenheten av att kommunerna vid överväganden beträffande produktionsinriktningen på olika områden tar ställning till vilken bostadskostnadsnivå som skall vara vägledande. Olika alternativ beträffande bebyggelseutformningen bör prövas med hänsyn till kostnaderna för såväl de boende som kommunen.
5 Bostadssaneringsprogram
Bostadsbyggnadsprogrammet liksom bostadspolitiken i övrigt var från början i stor utsträckning inriktad på nyproduktion av bostäder. Varefter bostadsbristen — uttryckt i brist på antal lägenheter — alltmer hävts har det i ökad utsträckning getts bättre möjligheter att tillgodose omvandling och modernisering av det befintliga bostadsbeståndet.
Fr o m programomgången 1974—1978 skall i bostadsbyggnadspro- grammet, om bostadsstyrelsen ej föreskriver annat, ingå ett särskilt bostadssaneringsprogram. Detta skall innehålla uppgifter om det äldre bostadsbeståndets skick, en översiktlig planering för genomförandet av sanering och de övriga uppgifter som behövs för en samlad redovisning av saneringsverksamheten.
Som framgått ovan ingår redan i bostadsbyggnadsprogrammet att bedöma förändringen i det befintliga beståndet. 1 och med införandet av bostadssaneringsprogram är avsikten att kommunerna betydligt mer konkret och aktivt än tidigare skall kartlägga vilka brister som finns i det
äldre beståndet och planera för i vilken takt dessa brister skall kunna avhjälpas genom saneringsåtgärder som initieras och styrs av kommunen.
Kommuner där saneringsbehovet i stadsbebyggelse är av tämligen ringa omfattning har undantagits från skyldighet att upprätta saneringspro- gram. Denna skyldighet har därför begränsats till 116 av de 278 kommunerna i riket. Programarbetet i de berörda kommunerna kommer att byggas ut successivt. l bostadsstyrelsens anvisningar för programperio- den 1974—1978 uppmanades kommunerna att påbörja arbetet genom att inventera det äldre beståndet.
För att underlätta inventeringen av det äldre beståndet tillställdes kommunerna datauttag från fastighetstaxeringsbanden som utvisade lägenheter i flerfamiljshus vilka uppvisade brister i utrustningsstandarden. Ett omfattande inventeringsarbete har genomförts i kommunerna. I programomgången 1975—1979 har begärts en redovisning av resultatet av inventeringen samt en översiktlig åtgärdsplan för hur bristerna skall kunna avhjälpas.
6 Administration och användning
Bostadsbyggnadsprogrammen skall i första hand vara av betydelse i kommunernas egen interna planering. Men olika statliga myndigheter såväl i länen som på riksplanet behöver för sin verksamhet känna till kommunernas planer för bostadsbyggandet. Kommunerna har därför ålagts att varje år till länsbostadsnämnderna redovisa sina upprättade program.
Länsbostadsnämnderna gör vissa sammanställningar och bedömningar av innehållet i programmen. Länsstyrelsens yttrande över programmen skall också inhämtas. Sammanställningar och bedömningar är ett under- lag för nämnderna att informera övriga länsmyndigheter som på olika områden har uppgifter i samband med bebyggelseplanering och bostads- byggande.
Länsbostadsnämndens sammanställningar och bedömningar samt läns- styrelsens yttrande insänds till bostadsstyrelsen. Styrelsen gör en egen sammanställning för att analysera innehållet i programmen. Med denna sammanställning och nämndernas bedömningar som underlag kan analy- seras vilken omfattning, inriktning och planeringsberedskap som förelig- ger för det framtida bostadsbyggandet samt vilka resursanspråk detta ställer. Denna bedömning har betydelse för att bestämma bostadsbygg— nadsplanens storlek.
Analyser av det framtida bostadsbyggandet efterfrågas dessutom från andra intressenter, såsom organisationer, institut, byggherrar och bygg- företag m fl. Uppgifterna används i många fall för att upprätta prognoser över efterfrågan på byggnadsmaterial och andra varor med anknytning till bostadsbyggandet.
7. Erfarenheter och utvecklingstendenser
Enligt bostadsstyrelsens uppfattning är kommunerna i huvudsak positiva till verksamheten med kommunala bostadsbyggnadsprogram, även om önskemål om revidering av vissa avsnitt framförts. Programarbetet har befunnits vara ett lämpligt medel för att få till stånd en bättre planering och en bättre bedömning av bostadsbehoven. Det har också skapat en medvetenhet hos de i produktionsprocessen deltagande personerna om vikten av en realistisk behovsbedömning och resursplanering. Verksam- heten med programmen torde också ha medverkat till att föra ut kunskaper om de bostadspolitiska medlen och de bakomliggande intentionerna till kommunerna.
Under sextiotalet översteg redovisningen i programmen den tillgängliga ramen för bostadslån. Det planerade bostadsbyggandet översteg sålunda vissa år det faktiska påbörjandet med mer än 25 %. Detta bör dock ses mot den rådande bostadsbristen och den hårda konkurrensen om låneramar.
Realismen i programmen har alltmer ökat och för närvarande, då ingen egentlig rambegränsning föreligger, torde skillnaden mellan planerat bostadsbyggande och faktiskt påbörjade inte utgöra mer än ca 5 %. Detta innebär att programmen torde ge en ganska god uppfattning om det kommande bostadsbyggandet.
Det kommunalpolitiska intresset för programverksamheten framgår av att för programperioden 1975—1979 har 180 av 278 kommunfullmäktige beslutat eller fått information om innehållet i programmen medan i återstoden av kommunerna endast kommunstyrelsen behandlat program- men.
Verksamheten med kommunala bostadsbyggnadsprogram ses över regelbundet. För närvarande pågår en mer omfattande översyn som sannolikt kommer att påverka utformningen av arbetsmetoder och blanketter. Översynen grundas dels på synpunkter som inhämtats från kommunerna, dels på samordning med den kommunplaneringsmodell kommunförbundet utformat (verksamhetsplanering). I detta förslag till planeringssystem ingår bostadsbyggnadsprogrammet som en viktig del.
De synpunkter kommunerna framfört innefattar främst önskemål om bättre metoder att bedöma bostadsbehov samt en förenkling av redovis- ningen av det planerade bostadsbyggandet.
Utformningen av det framtida bostadsbyggnadsprogrammet inriktas mot att i möjlig mån tillgodose framförda önskemål samtidigt som utformningen skall underlätta ett ställningstagande till programmen för kommunala förtroendemän samt ge en god anpassning till kommunför- bundets kommunplaneringsmodell.
Bilaga D Begränsningar i fastighetsägares möjlig- het att förfoga över sin fasta egendom m m
Promemoria utarbetad av experten Lars-Göran Åsbring
] Inledning
Strävandena under senare tid är — inte minst från statsmakternas sida — att öka hyresgästernas inflytande över förvaltningen av hyreshus. Ett viktigt steg har tagits genom 1974 års ändringar i allmänna hyreslagen (12 kap jordabalken), bostadssaneringslagen och anläggningslagen. Beträffan- de den nuvarande innebörden av ändringarna hänvisas i första hand till lagtexten (SFS 1974z820—822, jfr prop 1974:150 och CU 197436).
En fastighetsägares befogenhet med avseende på fastigheten1 är på olika sätt inskränkt. Dels lägger lagstiftningen hinder i vägen för ägaren att företa vissa åtgärder med fastigheten (s k legala begränsningar i ägande- rätten), dels kan ägaren ha avhänt sig sin dispositionsfrihet genom avtal eller på liknande sätt (5 k konventionella begränsningar i äganderätten).
Till gruppen legala begränsningar i äganderätten kan också föras bestämmelser som inte innebär förbud mot vissa åtgärder utan i stället ålägger fastighetsägaren skyldighet att i olika hänseenden vidta vissa åtgärder eller att vara verksam på visst sätt.
1 den mån lagstiftningen eller beslut som fattats med stöd av denna förbjuder fastighetsägaren att företa sig något med sin fastighet eller påbjuder honom att vidta någon från samhällelig synpunkt önskvärd åtgärd måste en överflyttning av beslutsfunktionerna från ägaren till hyresgästerna rimligen innebära också att ansvaret flyttas över på hyresgästerna med motsvarande befrielse för ägaren. Kan denne inte hindra att viss åtgärd vidtas, bör han inte heller drabbas av ansvar i form av straff eller ekonomiska sanktioner därför att åtgärden företas av hyresgästerna.
I det följande skall — utan anspråk på fullständighet — behandlas situationer, i vilka utrymmet för fastighetsägarna att fritt bestämma över fastighetens användning är begränsat i den förut angivna meningen, dvs antingen genom förbud eller påbud.
Avsikten med denna PM är närmast att tjäna som underlag för en fortsatt diskussion om överförandet av vissa befogenheter på hyresgäster- na eller hyresgästkollektivet. I PM tas emellertid inte upp verkan av att svensk fastighetsrätt bygger på principen om enskild äganderätt. På denna princip grundar sig den civilrättsliga regleringen. Det är normalt fastig- hetens ägare som ensam kan förfoga över fastigheten i rättsligt
' Här och i fortsätt- ningen likställs tomträtt med fast egendom.
hänseende. Det är således ägaren som avgör om och när han vill överlåta sin fastighet till annan och som kan träffa avtal i fråga om fastigheten, t ex hyres- eller servitutsavtal, och upplåta panträtt i densamma.
2 Legala begränsningar i äganderätten m m
Utmärkande för det moderna samhället är att fastighetsägarna i mycket stor utsträckning har fått vidkännas inskränkningar isina möjligheter att faktiskt eller rättsligt disponera över sin fastighet eller byggnad eller annan anläggning på den.
Byggnadslagen (BL) innehåller bestämmelser om planläggning och byg- gande. I ] & BL slås fast att marks användning för bebyggelse skall föregås av planläggning i den omfattning som sägs i lagen och att lov till byggande (byggnadslov) krävs i den omfattning som regeringen bestäm- mer. De närmare bestämmelserna om byggnadslov meddelas i byggnads— stadgan (BS).
För att mark skall få användas till bebyggelse förutsätts att den prövas vara från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Lämplighetsprövningen sker normalt i samband med planläggningen men kan i visst fall företasi samband med prövning av ansökan om byggnadslov.
Byggnadsnämnd får under vissa förutsättningar meddela tidsbegränsat rivningsförbud (35 a ?; BL).
Bestämmelserna i BS om byggande (35—67 åå) är detaljerade och omfattande och skall inte närmare behandlas här. Det bör dock framhållas att bestämmelserna innefattar en högst avsevärd begränsningi möjligheterna att förändra både den inte och yttre miljön.
De sanktioner rn ni som finns i BL (1475 of) och BS (68 & 0 f) är neutrala i den meningen att de riktar sig mot den person som företagit åtgärd som inte är tillåten (jfr dock 5 5 första stycket BL som anger som lagreglcrnas adressat ”markens ägare” och 74 5 första stycket BS).
BL och BS torde knappast lägga hinder ivägen för ett ökat inflytande över förvaltningen till hyresgästerna. Dessa torde reellt vara bundna i samma utsträckning som fastighetens ägare av lagbestämmelserna och de föreskrifter som har meddelats med stöd av dem.
Till vad som har anförts skall endast fogas den anmärkningen att byggnadslagstiftningen fn ses över inom bostadsdepartementct (jfr bet, SOU 1974:21, Markanvändning och byggande).
Väglagen från 1971 gäller allmän väg. Allmän väg är dels väg som anläggs enligt väglagen eller förändras enligt lagen till allmän, dels sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts eller förändrats till allmän väg och som
vid väglagens ikraftträdande hölls av staten eller kommun.
1 30—33 åå väglagen ges bestämmelser om vägrätt. Sådan innefattar bl a befogenhet för väghållaren att utan hinder av den rätt som annan kan äga till fastigheten, nyttja mark som behövs för väg och i princip även i fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning och tillgodo— göra sig tillgångar som kan utvinnas ur marken.
Till skydd för väg gäller vissa ordnings- och säkerhetsföreskrifter (39—54 åå). Sålunda får privat väg inte utan länsstyrelsens tillstånd anslutas till allmän väg (39 å). Inom 5 k vägområde får inte utan tillstånd vidtas åtgärd eller förekomma anordning som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande (43å första stycket). Elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning får inte heller utan tillstånd dras inom vägområde (44å första stycket). Ljusanordning som kan menligt påverka ljusförhållandena för trafiken på väg får inte finnas anbringad intill vägområde (45 å första stycket, jfr undantaget i paragrafens andra stycke). Tavla. skylt eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får enligt huvudregeln inte utan tillstånd placeras utomhus intill vägområde på mindre avstånd än 50 m (46 å).
Väglagens bestämmelser kompletteras av föreskrifterna i vägkungörel- sen.
De sanktioner som väglagen uppställer är neutrala i den mening som angetts förut. Sanktionerna drabbar således var och en som bryter mot föreskrift i väglagen eller åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av denna (71 och 72 åå).
Medan lagstiftningen om allmänna vägar lägger negativa förpliktelser på fastighetsägarna, medför bestämmelserna om enskild väg förpliktelser för fastighetsägarna att i vissa hänseenden vara verksamma. Lagstift- ningen om enskilda vägar innebär sammanfattningsvis följande.
Enligt 2 kap 1939 års lag om enskilda vägar föreligger under vissa förutsättningar skyldighet att upplåta mark till väg eller att upplåta redan befintlig väg till begagnande. Skyldig att delta i byggande av enskild väg och i vägunderhåll eller vinterväghållning är ägare av fastighet som har nytta av vägen. Arbetet med vägbyggnad, vägunderhåll och vinterväghåll- ning skall utföras antingen gemensamt eller så att varje fastighetsägare svarar för sin del av vägen (delning). 1 det förra fallet bildar fastigheterna en samfällighet. För denna skall finnas stadgar och styrelse. Samfällig- hetens medelsbehov tillgodoses genom uttaxering. Samfälligheten har förmånsrätt för bidragsfordringar före inteckningar i de till vägen anslutna fastigheterna.
Inrättande av enskild väg sker sedan den 1 juli 1973 enligt anläggnings- lagen och inte enligt 1939 års lag. Tidigare inrättad enskild väg kan förvaltas antingen enligt 1939 års lag eller enligt en ny lag, lagen om förvaltning av samfälligheter. Beträffande anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter hänvisas till vad som anförs i det följande.
Lagstiftningen om enskilda vägar är f n föremål för översyn av 1969 års vägutredning.
Naturvårdslagen från 1964 innehåller flera viktiga bestämmelser om bl a bebyggelse. Till att börja med kan länsstyrelse förklara viss1 områden som naturreservat och därvid föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastighet som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på sådana föreskrifter kan anföras förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet, uppodling, plante- ring osv (7—12 åå). Motsvarande föreskrifter kan meddelas till skydd för naturminne (13 å). l särskilda fall kan länsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna. Det bör här anmärkas att det i princip inte föreligger hinder mot att avsätta planlagt område som naturreservat. Till skydd för friluftslivet kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall vara strandskyddsområde (15—17 åå). Sådant skall dock inte omfatta område som ingår i plan. Täkt av sten, grus, sand, lera för annat än husbehov kräver tillstånd av länsstyrelsen (18 å). Länsstyrelse kan meddela sk landskapsskyddsförordnande beträffande visst område (19 å). Det inne- bär att länsstyrelsen förbehåller sig tillständsprövning i fråga om vissa slag av åtgärder, t ex nybyggnad och upplag inom området. Länsstyrelsen kan vidare ge föreläggande om avhjälpande av skada på landskapsbilden till följd av att byggnad lämnats att förfalla (21 å). Bestämmelsernai 19 och 21 åå gäller dock inte inom planlagt område. Slutligen gäller enligt 22 å naturvårdslagen allmänt tillståndstvång för utomhusreklam, dock inte för anordning för vilken byggnadslov krävs.
Sanktionsbestämmelserna i naturvårdslagen riktar sig mot den som bryter mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen.
2.4 Miljöskyddslagen m m
1969 års miljöskyddslag är tillämplig på s k miljöfarlig verksamhet. Med sådan avses utsläppande av avloppsvatten från bl a byggnad och sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra förorening av vatten eller störning för omgivningen genom _uftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant (] å). Tillstånd till miljöfarlig verksamhet kan sökas hos koneessionsnämnden för miljöskydd.
Sanktionsbestämmelserna är utformade på samma sätt som de i naturvårdslagen.
] 3 kap jordabalken finns vissa grannelagsrättsliga bestämmelser. Kapitlet inleds med en allmänt avfattad regel av innebörd att var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom ta skälig hänsyn till omgivningen. Bestämmelsen är således — till den verkan den kan ha — direkt tillämplig även på hyresgäst. ] 3—6 åå ges besämmelser om grävning och grävningsskada. Dessa bestämmelser är in'iktadc på att markens ägare utför eller låter utföra arbetet resp att det ä' ägaren av den angränsande fastigheten som i händelse av grävningsskada tlir ersättnings- berättigad. Även de grannelagsrättsliga bestämmelserna i 3 (ap 7 å knyter an till äganderätten till mark. De åsyftade bestämmelsernr ijordabalken torde emellertid knappast ha någon större praktisk betydelse för det fall att hyresgästkollektivet ges ökat inflytande över förvaltningen.
2.5 Vattenlagen m m
Vattenlagen (VL) innehåller bestämmelser om byggande i vatten. För sådant krävs i stor utsträckning tillstånd (vattendomstol). Föreskrifterna om byggande i vatten äger motsvarande tillämpningi fråga om vissa andra åtgärder, tex bortledande av vatten. Till skydd för grundvatten gäller särskilda regler (2 kap 62—68 åå). Bl a kan länsstyrelsen meddela föreskrifter om grävning, sprängning, anordnande av upplag m m inom fastställt skyddsområde. [ VL ges vidare bestämmelser om avloppsföretag m m (8 kap). De avser i huvudsak frågor om anslutningsrätt och anslutningstvång i vissa fall och om ianspråktagande av annans mark för avloppsanordningar.
Det bör observeras att bestämmelserna i VL om förbud, tillstånd m m formellt riktar sig mot ägare av fast egendom. Det är således i första hand ägaren som förbjuds att vidta olika åtgärder (jfr ] kap 1 å). Emellertid är det otvivelaktigt så att en nyttjanderättshavare som i dessa stycken inträtt i ägarens befogenheter — tex jordbruksarrandator — är under- kastad samma inskränkningar som ägaren.
Slutligen bör framhållas att regleringen i VL närmast tar sikte på förhållandena på landsbygden. l praktiken torde det därför knappast bli aktuellt att tillämpa lagen för det fall att hyresgästerna ges ökat inflytande över förvaltningen av hyreshus.
VL är f n föremål för översyn av vattenlagsutredningcn. Vid sidan av VL finns 1970 års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen). Med allmän va-anläggning avses enligt lagen anläggning som har till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse vattenförsörjning och avlopp och som drivs av kommun eller, om den drivs av annan, förklarats vara allmän (1 å).
Den som driver va—anläggningen (huvudmannen) är skyldig att låta fastighetsägare bruka anläggningen (8 å). Å andra sidan är fastighetsägare skyldig att betala avgift till huvudmannen. Lagstiftningen innehåller ett visst mått av tvång i det att avgiftskyldigheten i viss utsträckning inträder automatiskt, dvs utan särskilt avtal om anslutning c d (prop 19701118 s 95).
Bestämmelserna i va-Iagen riktar sig i avnämarledet mot ägare av fastighet (jfr tex 8 och 9 åå). I 3 å första stycket föreskrivs vidare att som ägare anses vid tillämpning av lagen ”den som enligt kommunal- skattelagen (19281370) är skyldig att betala skatt för garantibelopp för fastigheten”. Huvudman för va-anläggning får emellertid träffa avtal med annan än fastighetsägare om brukande av va-anläggning. Brukaren blir då vid tillämpning av lagen likställd med fastighetsägare (3 å andra stycket).
Åtskilliga hyreshus är anslutna till va—anläggning. Det är realistiskt att räkna med att frågor om fastighetens försörjning med vatten m m kommer att lämnas över till hyresgästerna, om de skall ta över förvaltningen eller inte obetydliga delar av den. Man får då överväga att i va-lagen införa bestämmelser som antingen likställer hyresgästkollektivet med ägare till fastighet eller ger detta rätt att inträda i ägarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till huvudmannen.
2.6. Byggnads- och fornminnen
Enligt l 5 i 1960 års lag om byggnadsminnen kan riksantikvarien förklara byggnad för byggnadsminne. 1 så fall kan skyddsföreskrifter meddelas. Från dessa kan riksantikvarien dispensera.
Genom skyddsföreskrifter kan anges i vilka delar byggnad inte får ändras och i vilka hänseenden och på vad sätt byggnadens ägare har att sörja för vården av byggnaden. Föreskrifterna kan även innehålla att område kring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas (2 & första stycket). Försummar ägare av byggnadsminne den värd som åligger honom kan han föreläggas av länsstyrelsen att inom skälig tid vidta erforderliga åtgärder. Fullgörs inte föreläggandet, kan länsstyrelsen låta utföra åtgärden på ägarens bekostnad (4 å).
Den som — ägaren eller brukare eller annan — river eller på annat sätt förstör byggnadsminne eller ändrar det utan tillstånd kan dömas till böter (17 å). Ägaren kan vid otillåten ändring vid vite åläggas att återställa ändringen (18 5 första stycket).
Med ägare jämställs fideikommissarie och den som innehar byggnaden med ständig besittningsrätt (20 5).
Det förekommer fall där hyreshus har förklarats som byggnadsminne (t ex vissa s k kulturhus i Stockholm). Beroende på hur långt hyresgäst— kollektivets förvaltande uppgifter skall sträcka sig kan det bli nödvändigt att jämka lagen om byggnadsminnen så att de sanktioner som nu gäller ägaren kan göras gällande mot hyresgästkollektivet.
[ 1942 års lag om fornminnen är i detta sammanhang bestämmelserna om fasta fornlämningar av intresse. Huvudstadgandet innehåller förbud för var och en att utan tillstånd ”utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra eller skada eller borttaga fast fornlämning (] å andra stycket). Till skydd för fast fornlämning får länsstyrelsen meddela särskild föreskrift och utsätta vite.
Lagen om fornminnen torde redan i sin nuvarande utformning vara tillämplig i förhållande till andra än markens eller byggnadens ägare. De bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot markägaren är av mindre intresse för hyresgästerna (jfr t ex 3 & andra stycket, 4 & första stycket, 5 & tredje stycket, 6 å andra stycket).
2.7. Koncessionslagstiftningen
Enligt åtskilliga författningar krävs särskilt tillstånd för att en fastighet skall få användas på visst sätt eller för visst ändamål. Bland sådana författningar kan nämnas luftfartslagen (inrättande och drift av flyg- plats), atomenergilagen (uppförande, innehav eller drift av atomreaktor m m), strålskyddslagen (radiologiskt arbete), 1974 års gruvlag, 1974 års lag om vissa mineralfyndigheter, lagen om kontinentalsockeln samt lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, (framdragan- de och begagnande av elektrisk starkströmsledning).
De ändamål som avses i den nu angivna koncessionslagstiftningen torde
vara helt främmande för hyresgästkollektivet och kan därför i detta sammanhang lämnas åsido.
2.8. Civilförsvarslagen
l civilförsvarslagcn från 1960 har kommunerna tillagts särskilda uppgifter i samband med anordnandet av civilförsvaret. Kommun är sålunda skyldig bl a att bygga skyddsrum och vidta vissa reservanordningar för brandförsvarets vattenförsörjning. För att kommunen skall kunna full- göra sina uppgifter kan för kommunens räkning åtskillig egendom som t ex markområde, byggnader m m tas i anspråk (68 5). I viss utsträckning får förfoganderätten utövas av länsstyrelsen. Tas egendom ianspråk är ägaren eller innehavaren skyldig att tåla eller vidta ändring eller flyttning av inredningen eller utrustning som hör till egendomen och att även i övrigt tåla de åtgärder beträffande egendomen som är nödvändiga.
Såvitt kan bedömas lägger civilförsvarslagcn inte hinder i vägen för att hyresgästerna tilläggs ökat inflytande över förvaltningen av hyreshuset. Det får anses ligga i sakens natur att de i sin förvaltning får ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rn ni som meddelats med stöd av lagen.
2.9 Hälsovårdsstadgan m m
1958 års hälsovårdsstadga innehåller bl a föreskrifter som syftar till att förhindra att sanitär olägenhet uppstår i bostadsbyggnad (3 kap).
Allmänt föreskrivs att byggnad som inrymmer bostadsrum skall vara så anordnad och inredd samt underhållas och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden (15 å). I följande paragrafer anges tämligen detaljerat de krav som ställs på bostadslägenhet och boningsrum. Bla gäller i fråga om boningsrum att det skall hållas tillfredsställande uppvärmt och vara försett med anordningar som medför betryggande skydd mot olägenheter i form av lukt, vattenånga, värme, ljud och dylikt från angränsande utrymmen. Bostadslägcnhet skall ha lätt tillgång till hushållsvatten och bör vara försett med avlopp. Sådan lägenhet och därtill hörande utrymmen skall skötas så av lägenhetens innehavare att sanitär olägenhet inte uppstår i lägenheten eller huset i övrigt. Särskilda föreskrifter gäller om renhållning och uppsamling av sopor (9 kap).
Hälsovårdsstadgans föreskrifter kan kompletteras med föreskrifteri lokal hälsovårdsordning, som antas av kommunfullmäktige. Inom kom- munen ankommer det på hälsovårdsnämnden att ha överinseendet över de förhållanden som regleras i hälsovårdsstadgan. Nämnden har rätt att meddela de särskilda föreskrifter som behövs utöver hälsovårdsstadgan och lokal hälsovårdsordning (70 å). Bl a kan nämnden meddela förbudi olika hänseenden (jfr 72 €). Föreläggande och förbud kan, allt efter omständigheterna, riktas mot ägare eller nyttjanderättshavare eller mot bådadera (735 första stycket). Föreläggande och förbud kan förenas med vite. I vissa fall kan nämnden på den försumliges bekostnad låta utföra åtgärd som åligger honom enligt hälsovårdsstadgan, hälsovårdsord-
ning eller föreskrift (75 å andra stycket).
Hälsovårdsstadgans bestämmelser är neutrala, dvs de riktar sig mot den som bryter mot bestämmelse eller föreskrift (83 och 84 åå).
Beträffande sambandet mellan hälsovårdsstadgan, å era, och BS resp bostadssaneringslagen, å andra sidan, hänvisas till prop 1973122 (5 72 0 f).
Också i allmänna ordningsstadgan från år 1956 ges föreskrifter som i olika hänseenden begränsar användningen av mark och byggnad eller ålägger medborgarna att vara verksamma på visst sätt. Allmän plats — varmed bl a menas område som är upplåtet till eller annars nyttjas för allmän samfärdsel, tex gång- eller cykelstig på privat mark mellan två hyreshus — får inte utan tillstånd användas för vissa änjamål, t ex för upplag, eller tas i anspråk för ställningar o d. Allmän plats skall också hållas i visst skick, bl a under vintern då det kan bli fråga om snöröjning och åtgärder mot halka (3 5).
Byggnader m m skall ägnas tillsyn så att fara inte uppkommer för trafikanter m fl. Snö och is skall avlägsnas från tak, rärnor och dylikt (& 4). Vid grävning och liknande skall erforderliga skyddsåtgärder vidtas (t ex stängsel) (5 5).
Allmänna ordningsstadgan kan kompletteras med lokal ordningsstadga, som antas av kommunfullmäktige.
Sanktionssystemet är utformat i stort sett som hälsovårdsstadgans. Ytterst torde emellertid ordningsstadgans föreskrifter urprätthållas ge- nom den risk för skadestånd som en fastighetsägare utsätcr sig för, om han underlåter att vidta de åtgärder till förebyggande av )lyckshändelse som föreskrivs. Den skadeståndsskyldighet som kan föreligga torde emellertid inte vara knuten till äganderätten till fastigheter utan föreligga för den eller dem som har ansvaret för åtgärden men försunmat att vidta den.
Särskilda bestämmelser om skyldighet för kommun att svara för renhållning m m finns i 1970 års kommunala renhållningslag.
I princip åligger bl a de åtgärder som avses i 3 & allmänm ordningsstad- gan kommunen inom område med stadsplan. Kommun kan ålägga fastighetsägare eller den som skattar för fastigheten att fullgöra kommu- nens skyldighet i fråga om gångbana och liknande utr/mme utanför fastigheten (2 5).
De författningar som har behandlats i detta avsni't lägger vissa funktioner och visst ansvar på den som innehar och förvaltar fastighet. Något hinder i och för sig mot att lägga dessa funktione på hyresgäst- kollektivet torde regleringen inte innebära, men det är klart att övertagandet av ägarens uppgifter i berörda hänseendet kommer att medföra en inte oväsentlig ökning av hyresgästkollektivets insvar, låt vara att detta i viss utsträckning kan begränsas genom ansvarsfö'säkring.
2.10. Brandlagen
Enligt 8 % brandlagcn åligger det ägare eller innehavare av byggnad m m att anskaffa och underhålla erforderliga brand— och livräcdningsredskap och att även i övrigt vidta nödiga åtgärder för att förebyggr och bekämpa
brand. Underlåter någon — ägare eller innehavare av fastighet — att fullgöra denna skyldighet, kan han föreläggas vite av länsstyrelsen (14 å).
Brandlagen kompletteras av brandstadgan från 1962 och lokala brandordningar.
2.1 l Gemensamhetsanläggningar
Enligt anläggningslagen från 1973 kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadig- varande betydelse för dem (l & första stycket). Som exempel på sådana anläggningar kan anföras vägar, parkeringsanläggningar, förbindelseleder, gårdsutrymmen, lekplatser, anordningar för vattenförsörjning eller av- lopp, ledningar, värmeanläggningar och tvättstugor. Lagen gäller dock inte ifråga bl a om allmän va-anläggning.
Inrättande eller förändring av gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning som normalt handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten.
Till gemensamhetsanläggning ansluts de fastigheter som har nytta av anläggningen. Anslutningen kan i viss utsträckning ske tvångsvis. Rätten att bruka anläggningen är knuten till fastigheten som sådan och tillkommer inte ägaren eller innehavaren personligen. Delaktigheten i anläggningen hör s a s till fastigheten och kan inte överlåtas för sig.
Kostnaderna för anläggningens inrättande, drift och underhåll fördelas mellan delägande fastigheter, i princip efter deras nytta och utnyttjande av anläggningen. I sista hand svarar fastigheten för att bidraget betalas. Delägande fastighet kan således säljas exekutivt och bidraget tas ur köpeskillingen. Utdebiterat bidrag har förmånsrätt i deltagande fastighet före inteckning.
Gemensamhetsanläggning förvaltas enligt 1973 års lag om förvaltning av samfälligheter antingen av de deltagande fastighetsägarna själva (sk delägarförvaltning) eller av särskilt bildad samfällighetsförening (före- ningsförvaltning). För samfällighetsförening, som består av ägarna till de deltagande fastigheterna skall finnas stadgar och styrelse.
Genom de ändringar i anläggningslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1975 (SFS 1974:822) har hyresgästernas ställning enligt lagen förstärkts avsevärt. Bla skall vid förrättning hyresgästernas mening tillmätas lika stor betydelse som de berörda fastighetsägarnas. De kan också ansöka om förrättning. Hyresgästerna företräds av sin organisation. De nya bestämmelserna gäller tills vidare i första hand i de tre storstadsområdena. När anläggningen väl har kommit till stånd upphör emellertid hyresgästernas befogenheter med avseende på gemensamhets- anläggningen. De har således inte möjlighet att delta i förvaltningen. Denna tillkommer ägarna till de deltagande fastigheterna.
Detta är naturligt med hänsyn till att det ekonomiska ansvaret för anläggningen ytterst vilar på de till anläggningen anslutna fastigheterna.
Vad som har anförts äger motsvarande tillämpning i fråga om enskilda vägar (jfr ovan).
2.12. Ledningsra'tt
Enligt 1973 års ledningsrättslag kan den som vill utnyttja utrymme inom fastighet få rätt till det. Fråga om ledningsrätt prövas vid förrättning. Ledningsrätt omfattar befogenhet att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och begagna ledningen. Det slags ledning som avses i lagen är tele- och annan svagströmsledning, starkströmsled- ning, va-ledning och ledning för fjärrvärme, olja m m (2 5).
Befogenheterna för ledningens innehavare motsvaras av skyldighet för ägaren till fastigheten att tåla intrånget av ledningen. Fråga om ledningsrätt kan omprövas vid ändrade förhållanden (33 å).
Ledningsrättsfrågor prövas i stort sett som frågor om fastighetsbildning enligt fastighetsbildningslagen (se 16 & ledningsrättslagen). Frågorna uppfattas i första hand som en angelägenhet för fastighetsägarna. Talerätt har bara de nyttjanderättshavare som direkt berörs av företaget.
2.13 Fastighetsbildningsfrågor m m
All fastighetsbildning sker vid förrättning. Genom fastighetsbildning kan ny fastighet tillskapas (avstyckning, klyvning, sammanläggning) eller bestående fastighet ändras (fastighetsreglering). Genom fastighetsregle- ring kan servitut (se legaldefinitionen i 14 kap 1 åjordabalken) bildas, ändras eller upphävas.
De grundläggande bestämmelserna om fastighetsbildning finns i 1972 års fastighetsbildningslag.
Nyttjanderättshavare har ställning som sakägare i den mån hans rätt berörs av den tillämnade åtgärden (jfr 5 kap 34 5).
På motsvarande sätt som har skett i anläggningslagen kan man tänka sig en förstärkning av nyttjanderättshavarnas ställning enligt fastighets- bildningslagen så att de kollektivt ges ett reellt inflytande vid förrättning också när deras rätt bara berörs mera indirekt. Övervägande skäl synes dock tala för att man åtminstone tills vidare inte genomför någon ändring på denna punkt. All fastighetsbildning skall nämligen i princip ske i överensstämmelse med de planer för marks användning som har fastställts (3 kap 2 och 3 åå). Det kan vid sådant förhållande förutsättas att hyresgästernas inflytande, liksom övriga medborgares, då kan utövas i samband med planläggningen. Utanför planlagt område torde den ifrågasatta ändringen till förmån för hyresgästkollektivet inte få någon större praktisk betydelse. Även andra skäl talar mot en ändring.
Vad som har anförts gäller som nämnts i tillämpliga delar i fråga om hyresgästinflytande i ledningsrättsfrågor.
Vissa åtgärder enligt fastighetsbildningslagen kan få betydelse för förvaltningen av en fastighet. Sålunda kan med stöd av lagen åtgärder vidtas med avseende på servitut; sådant kan tillskapas och förändras. Det får anses ligga i sakens natur att ett hyresgästkollektiv, om det ges befogenhet att förvalta fastigheten, respekterar sådant s k förrättningsser- vitut på samma sätt som det förutsätts att ägaren respekterar det. Såvitt kan bedömas bör det inte föreligga några svårigheter att få en rättelse till
stånd, om mot all förmodan hyresgästerna på den tjänande fastigheten skulle hindra eller försvåra utövandet av servitutsrätten.
Tvångsservitut kan tillskapas också på annat sätt än genom fastighets- bildning. Viktigast är därvid expropriationslagen från 1972 och VL. Vad som har anförts om förrättningsservitut gäller också andra slags tvångsser- vitut.
2.14. Bostadssaneringslagen
Bostadssaneringslagen (BSL) som tillkom 1973 är tillämplig på fastighet på vilken finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som inte utgör del av hans bostad. Om bostadslägenhet inte har den lägsta standard som kan godtas, får hyresnämnd under vissa förutsättningar meddela upprustningsåläggan- de eller användningsförbud. Bestämmelser om vad som skall förstås med lägsta godtagbara standard har tagits upp i 2 b &. Upprustningsåläggande och användningsförbud får förenas med vite. Efterkommer fastighetsäga- ren inte upprustningsåläggande, kan hyresnämnden i sista hand ställa fastigheten under tvångsförvaltning.
BSLzs regelsystem utgår från att upprustningsåläggande och använd- ningsförbud skall riktas mot fastighetens ägare (jfr t ex 3 & första stycket). Det är denne som skall vara verksam och det är mot honom tvångsmedlen riktar sig.
2.15. Tvängsförvaltning
Lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, som kom till år 1970, syftar till att möjliggöra ingripande mot fastighetsägare som mera systematiskt eftersätter skötseln av bostadsfastighet. Lagen har i stort sett samma tillämpningsområde som BSL.
Om en fastighetsägare väsentligen försummar vården av fastigheten eller underlåter att vidta uppenbart angelägna åtgärder för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten, kan hyresnämnden ställa fastigheten under förvaltning av annan, om det finns anledning anta att rättelse inte kommer att ske. Förvaltaren skall bla verka för att de olägenheter som har föranlett förvaltningsbeslutet undanröjs och att fastigheten genomgår sådana förbättringar och moderniseringar som kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte.
Tvångsförvaltningslagen är uppbyggd på samma sätt som BSL. Regel- systemet utgår m a 0 från att det är fastighetens ägare som har försummat sig och beslut som meddelas med stöd av lagen riktar sig mot ägaren.
Tvångsförvaltningslagen ses f n över av bostadsförvaltningsutredningen.
3 Konventionella begränsningar i äganderätten
Som har nämnts inledningsvis begränsas en fastighetsägares befogenheter inte bara genom de påbud och förbud som rättsordningen innehåller utan också genom de avtal som ägaren ingår. Den som arrenderar ut sin mark eller hyr ut en lägenhet har i princip avhänt sig sin rätt att själv faktiskt disponera över marken eller lägenheten. De rättshandlingar som här är av intresse är framför allt upplåtelse av sk begränsade sakrätter till fast egendom. De rättigheter som åsyftas är i första hand olika slags nyttjanderätter (arrende, hyra, tomträtt m m) samt servitut och rätt till elektrisk kraft. I det följande skall behandlas endast servitut och hyra såsom de sakrätter som i sammanhanget är av intresse.
Som har nämnts i det föregående kan servitut tillskapas tvångsvis med stöd av tex fastighetsbildningslagen eller expropriationslagen. Servitut kan också tillskapas på frivillighetens väg genom att ägaren till den belastade (tjänande) fastigheten upplåter servitut till förmån för den berättigade (härskande) fastigheten.
Närmare bestämmelser om avtalsservitut finns i 14 kap jordabalken (jfr även 7 kap).
Ett servitut är alltid knutet till den härskande eller tjänande fastigheten som sådan och inte till fastigheternas mer eller mindre tillfälliga ägare. Servitut följer alltid fastigheten oberoende av ägarskifte. Servitut definieras ijordabalken som en rätt för ägaren av den härskande fastigheten ”att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende” (14 kap l ä). Som exempel på servitut kan anföras rätt att ha byggnad eller ledning på annans mark, att använda brunn eller väg på grannfastigheten, förbud mot att fastighet används för visst ändamål eller bebyggs på visst sätt osv.
Genom servitutsupplåtelsen uppkommer ett rättsförhållande mellan ägarna till de berörda fastigheterna. Vissa skyldigheter åligger den härskande fastighetens ägare, t ex att hålla väg eller annan anläggning på den tjänande fastigheten i gott skick (14 kap 6 €). Brister han i sina skyldigheter, kan han bl a bli skadeståndsskyldig. Detsamma gäller, om ägaren till den tjänande fastigheten åsidosätter vad han å sin sida är skyldig att iaktta (14 kap 7 5).
I den mån förvaltningen av fastighet förs över på hyresgästerna, måste dessa respektera gjorda servitutsupplåtelser. En svårighet med utform- ningen av den nuvarande lagstiftningen är som framgår av redogörelsen att den skadeståndsskyldighet som ytterst bär upp servitutsreglerna gäller i förhållandet mellan fastigheternas ägare.
När hyresavtal ingås etableras ett rättsförhållande mellan hyresvärden och hyresgästen som bl a medför förpliktelser av olika slag också för hyresvärden. Hans främsta uppgift är naturligtvis att på avtalad tid ochi godtagbart skick tillhandahålla hyresgästen lägenheten. De skyldigheter som enligt HL åvilar hyresvärden och som är av intresse i detta sammanhang kan sammanfattas enligt följande.
Hyresvärden skall på tillträdesdagen, om inte annat har avtalats, hålla lägenheten tillhanda i visst skick (9 & HL). Med lägenhet torde här förstås inte bara bostadslägenheten som sådan utan också biutrymmen som ingår i upplåtelsen, t ex källarkontor och vindsutrymme.
l hyresavtalets natur ligger att hyresvärden inte ensidigt kan förändra den upplåtna hyresrättens innehåll. Gör han det, gör han sig skyldig till kontraktsbrott, som i sin tur kan medföra i varje fall rätt till nedsättning i hyran och möjligen också skadeståndsskyldighet för honom. Enligt nuvarande ordning förändras inte bilden, om hyresgästerna skulle överta förvaltningen av huset. Det är således inte tillräckligt att en majoritet av de boende beslutar att använda gemensamma utrymmen, t ex tvättstuga eller torkrum, eller sådant utrymme utanför de enskilda lägenheterna som disponeras av viss hyresgäst ensam, tex källarkontor, för annat ändamål än det avsedda. Hyresgäst som inte medger den ändrade användningen bör enligt nuvarande ordning inte utan vidare behöva finna sig i förändringen. Det är to m tveksamt om inte också de som beslutat förändringen kan till följd av bruksvärdesystemet ha anspråk på att få nedsättningi hyran på grund av mistade förmåner.
Till vad som har anförts skall fogas påpekandet att de. nu antydda problemen infinner sig, när man måste gripa in i vissa etablerade förhållanden. Är det däremot fråga om nyproduktion, är möjligheterna att inrätta gemensamma utrymmen och anordna förvaltningen av dessa som en angelägenhet för hyresgästerna mycket större.
Linder hela hyrestiden är hyresvärden i princip skyldig att hålla lägenheten i visst skick. Avser hyresavtalet bostadslägenhet, är värden — med visst undantag » dessutom skyldig att med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenheternas försämring genom ålder och bruk (15 & HL).
Skadas lägenheten under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet i fråga om bostadslägenhet eller uppstår på annat sätt hinder eller men i nyttjande- rätten utan hyresgästens vållande eller medför myndighets beslut hinder eller men i nyttjanderätten, har hyresgästen enligt 165 HL rätt till nedsättning i hyran, att säga upp hyresavtalet till upphörande och till skadestånd i vissa fall. Avser avtalet bostadslägenhet har han dessutom möjlighet att hos hyresnämnden ansöka om vitesföreläggande för hyresvärden att avhjälpa bristen eller undanröja hindret (löå andra stycket HL).
De nu redovisade bestämmelserna innebär att hyresvärdarna har ett tämligen långtgående ansvar för lägenhetens skick. De medel som HL
anvisar hyresgästen för att denne skall komma till sin rätt riktar sig mot hyresvärden.
I sammanhanget erinras om bestämmelserna i 17 & HL om ohyra och i 19 & HL för det fall att bostadslägenhet är hälsovådlig.
HL upptar också en rad bestämmelser som tillägger hyresvärdarna befogenheter i vissa hänseenden. Dessa bestämmelser synes inte behöva medföra några komplikationer från juridisk-teknisk synpunkt, om för- valtningen eller delar av den skulle läggas på hyresgästkollektivet. Detta kan i den ena eller andra formen inträda i värdens ställe.
Bilaga E Ägarlägenheter i några länder
Som underlag för framställningen i avsnitt 7.7.5 i SOU 197525] har utredningarna låtit utarbeta promemorior om aktielägenheter i Finland och om ägarlägenheter i Förbundsrepubliken Tyskland och i Frankrike. Promemoriorna redovisas nedan.
] Aktielägenheter i Finland
PM utarbetad inom utredningarnas sekretariat
År 1970 bestod det finländska bostadsbeståndet av 1,4 miljoner lägenhe- ter. Nära hälften av dessa fanns i småhus och en nästan lika stor andel var aktielägenheter. 235 000 av dessa beboddes av aktieägaren medan 350 000 uthyrdes, tabell 1.
Tabell] Det finländska bostadsbeståndet efter ägarkategori, upplåtelseform och förekomst av statligt stöd år 1970.
Antal Andel, % Småhus med statligt län 203 000 15 utan statligt lån 418 000 30 Flerfamiljshus Egna aktielägenheter med statligt lån 94 000 7 utan statligt län 141 000 10 Hyreslägenheter med statligt lån kommunala 27 000 2 tjänstebostäder 12 000 I övriga 20 000 1 utan statligt lån tjänstebostäder 130 000 9 aktielägenheter 353 000 25 Bostadsandelslägenheter med statligt län 4 000 Totalt 1 402 000 100
Bostadsproduktionen i Finland har ökat starkt sedan år 1969. Då färdigställdes 40 000 lägenheter medan färdigställandet år 1974 uppgick till 72 000. För år 1975 kan en kraftig nedgång förutses. Inom den statsbelånade sektorn, som under perioden omfattat i genomsnitt ungefär hälften av den totala produktionen, har framför allt antalet lägenheter i hyreshus ökat. Den tillgängliga statistiken är emellertid alltför ofullstän- dig för att ge en god bild av den totala produktionens fördelning.
Bostadsrättskommittén redovisade de associationsrättsliga reglerna för finländska bostadsaktiebolag i betänkandet Bostadsrätt (SOU 196914). Redovisningen äger fortfarande giltighet och återges nedan. Bostadsaktiebolag bildas
. . . enligt lagen den 5 februari 1926 om bostadsaktiebolag och skall ha till ändamål att äga och besitta hus, vari största delen av lägenheternas sammanlagda golvyta skall vara förbehållen aktieägarna till bostadslägen- heter. Varje aktie medför antingen ensam för sig eller i förening med andra aktier rätt att besitta viss bostads— eller affärslägenhet i bolagets hus.
De för aktiebolag i allmänhet meddelade bestämmelserna gäller även bostadsaktiebolag, såvitt de inte strider mot vad i lagen om bostadsaktie- bolag särskilt stadgats. I bolagsordning för bostadsaktiebolag skall upptas uppgifter om bla bostadshusets läge, nummer för varje i huset befintlig lägenhet och kort beskrivning över lägenheten eller hänvisning till bifogade byggnadsritningar, vidare uppgift om vilka aktier som skall medföra rätt att besitta varje särskild lägenhet och om grunden för beräkning av den ersättning som aktieägare skall erlägga för den lägenhet han skall besitta samt slutligen även uppgift på vem som på angiven grund skall bestämma beloppet av ersättningen och hur den skall detalas.
Aktierna skall vara ställda till viss man samt ange till iilken lägenhet aktien, ensam för sig eller jämte andra aktier, medför besittningsrätt. Företrädesrätt för vissa aktier får inte utfästas. Teckning slall hänföra sig till bestämda aktier. Aktier som hänför sig till samma lägenhet skall hållas samman och får endast delas om något rum överförs från en lägenhet till en annan.
Om annat inte överenskommits skall lägenhet upplåtas åt aktieägare i det skick denne skäligen äger fordra. Aktieägaren svarar sedan för att lägenheten hålls i gott stånd. Bolaget är dock skyldigt att svara för alla konstruktionsfel inomhus samt för de reparationer som kan bli erforder— liga på de värme-, gas—, vatten- och avloppsledningar som finns i lägenheten.
Rätten att överlåta aktie i bostadsaktiebolag och lärmed också nyttjanderätten till lägenhet varmed aktie är förenad är i princip obegränsad. I bolagsordningen kan dock bestämmas att, on aktie säljs till någon utanför bolaget stående person, aktieägarna skall ha rätt att lösa in aktien. Är flera aktieägare intresserade av att lösa aktien, S(all frågan om vilken av aktieägarna som skall få utöva rätten till inlösen ivgöras genom lottdragning inför styrelsen.
Lagen om bostadsaktiebolag upptar inte några bestämmelser om vilken ersättning som aktieägare äger ta ut vid försäljning av aktier. Priset för en aktie kan därför bestämmas enligt marknadsmässiga grunler, om annat
inte bestämts i bolagsordningen.
Om en aktieägare inte fullgör sina förpliktelser gentemot bolaget, använder lägenhet till annat ändamål än det vartill den varit avsedd, vanvårdar lägenheten så att men därav uppstår för bolaget eller annan aktieägare eller underlåter att iaktta vad som erfordras för bevarande av ordning och skick i huset, kan bolagsstämman, om aktieägaren inte låter sig rätta av varning och förseelsen inte är ringa, besluta att lägenheten skall överlämnas till bolagets förvaltning under viss tid, längst tre år. Klandras inte bolagsstämmans beslut inom viss tid, äger bolaget rätt att begära handräckning för att få aktieägaren avhyst.
Om bolagsordningen inte innehåller avvikande bestämmelser äger ingen aktieägare vid bolagsstämma rösta för mer än en femtedel av närvarande aktieägares sammanräknade röstetal. Ändringi bolagsordningen som rör den med aktierna förenade besittningsrätten får inte vidtas, om inte samtliga aktieägare är ense härom. Överenskommelse mellan aktieägare om överförande av rum från en lägenhet till en annan isamband med överlåtelse av motsvarande antal aktier kan dock bli giltig, om bolags- stämman godkänner densamma. Utan förbehåll i bolagsordningen får bostadsaktiebolag upplösas endast om alla aktieägarna är ense härom. Kan ett bolags verksamhet inte fortsätta utan märklig skada för aktie— ägarna kan bolagsstämman dock besluta att bolagets egendom skall försäljas och bolaget upplösas. Härvid förutsätts emellertid att beslutet omfattas av minst tre fjärdedelar av alla aktieägarnas sammanlagda röstetal.
För aktiebolag som uppför lägenheter med statlig stöd gäller särskilda bolagsordningar med vissa regler som — utöver vad som stadgas i bostadsaktiebolagslagen — är villkor för statliga lån. Även dessa regler redovisades av bostadsrättskommittén och dess framställning återges nedan.
] bolag som erhåller statligt stöd skall enligt de krav som bostadsstyrel- sen uppställt de blivande aktieägarna på ett tidigt stadium få uppgifter om vissa betydelsefulla förhållanden för företaget, t ex om kostnaderna för anskaffande av bolagets tomt och hus samt om bolagets beräknade inkomster och utgifter. De blivande aktieägarna skall också ha rätt att utse en ledamot av bolagets styrelse.
Som ett särskilt skydd för de blivande aktieägarna gäller vidare beträffande bostadsaktiebolag som tillkommer med stöd från staten, att bostadsstyrelsen skall godkänna det pris som aktieägarna skall betala för de aktier som medför rätt att besitta viss lägenhet. För varje blivande aktieägare skall enligt ett särskilt formulär upprättas ett avtal, som anger villkoren för bolagets överlåtelse av aktierna. Stiftarna av bolaget och den som utför byggnadsarbetena skall ställa bankgaranti eller annan garanti för att bolagets förbindelse kommer att uppfyllas och för att byggnads— arbetena kommer att bli utförda.
Enligt bolagsordningen för statligt belånade bostadsaktiebolag skall ingen enskild person ha rätt att inneha fler aktier än de som motsvarar den lägenhet han skall bebo. Personer som tillhör samma hushåll får endast äga aktier som berättigar till en lägenhet. Uthyrning får endast ske efter tillstånd av bolagets styrelse och endast undantagsvis för längre tid än ett år.
Aktieägare som önskar överlåta sina aktier skall hembjuda dem till bolagets styrelse för inlösen. Övergär aktie till aktieägares make, bröst- arvinge, adoptivbarn, syskon eller föräldrar och uppfyller mottagaren förutsättningarna för att vara aktieägare, har bolaget inte någon lösens- rätt. Bolaget får inte heller lösa aktier om efter inlösningen mindre än
65 % av den sammanlagda lägenhetsarealen i bolagets hus kommer att innehas av aktieägare med bostadslägenheter. De aktier som bolaget inlöst skall genast makuleras och lägenheten hyras ut. Utövar inte bolaget sin lösensrätt inom viss i bolagsordningen angiven kortare tid har den kommun, inom vilken bolaget har sin verksamhet förlagd, förköpsrätt till aktierna. Vill kommunen ej utöva sin förköpsrätt, får aktierna fritt överlåtas.
Vid inlösen skall bolagets fastighet värderas enligt prisnivån vid den tidpunkt, då hembudet gjordes och med beaktande såväl av anskaffnings— kostnadernas förändringar med hänsyn till byggnadskostnadsindex som också av fastighetens värdeminskning eller ökning i värde på grund av förbättringar. Ersättning får utgå även för förbättringar i lägenheten. Avdrag skall göras för kostnad som erfordras för lägenhetens försättande i det skick den var då överlåtaren flyttade in i den. Nöjer sig inte överlåtaren med det pris som styrelsen kan fastställa kan frågan om bestämmande av värdet hänskjutas till allmän domstol. Överlåter aktie- ägare sina aktier utan att hembjuda dem till inlösen eller till inköp eller sker överlåtelsen genom ett konkurs- eller utsökningsförfarande eller genom att pantsatt aktie realiseras skall inlösnings- och förköpsförfaran— det tillämpas så snart förvärvaren av aktierna anmäler dessa för registre- ringi sitt namn.
Aktielägenheter som uppförs med statligt stöd kan finansieras på i princip två olika sätt. Statliga län kan antingen beviljas bostadsaktiebola- get eller aktieköparen. I det första fallet kallas lånet husbestämt lån och lämnas mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten. I det andra fallet kallas lånet personligt aktielån och lämnas mot säkerhet i form av kommunal borgen.
Underliggande kredit — primärlån — kan också antingen ges till bostadsaktiebolaget eller till aktieköparen, i det första fallet mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten, i det andra fallet mot säkerhet i form av aktiebrev.
Andelen primärlån och statligt lån — förutom tilläggslän, vars storlek i likhet med vad som gäller för personliga aktielån beror på lånesökandens inkomst — uppgår till ca 60 % av den godkända produktionskostnaden. Självfinansieringsandelen blir således regelmässigt stor men kan delvis belånas antingen genom statligt tilläggslån mot säkerhet i form av kommunal borgen eller genom bosparlån i bank.
Lånens löptid är efter svenska förhållanden korta; primärlån amorteras på 17—25 år och statligt lån vanligen på 25 år. Detta innebär att finansieringsbehoven är stora vid överlåtelser av aktielägenheter redan relativt kort tid efter den ursprungliga belåningen och även om man bortser från de refinansieringsbehov som orsakas av värdestegring.
I samband med överlåtelser m m ger banker lån, vanligen mot säkerhet i form av aktiebrev. Lånen har kort löptid, i normala fall ca 5 år.
F n pågår en genomgripande översyn av den finländska bostadspoliti- ken. I fråga om den statliga långivningen har man bl a aktualiserat en förändring som skulle innebära att lån framdeles konsekvent ges per lägenhet.
1.4. Beskattning av aktielägenheter
Ägaren av en aktielägenhet som är ägarens stadigvarande bostad inkomst— beskattas för lägenheten enligt en schablonmetod. Som inkomst, sk bostadsinkomst, upptas 3 % av den del av lägenhetens beskattningsvärde som överstiger 150 000 mark. Beskattningsgränsen är så avvägd att aktielägenheter av normal standard i allmänhet inte inkomstbeskattas. Utgifter i anslutning till bostadsinkomst är i princip inte avdragsgilla vid beskattningen. Dock får avdrag göras för räntor på lån som avser lägenheten.
Ägaren av en aktielägenhet som uthyrs inkomstbeskattas för lägenhe- ten enligt en konventionell metod. Som inkomst upptas hyran från vilken avdrag görs för avgifter till bostadsaktiebolaget och egna kostnader som hänför sig till lägenheten.
Ägare av aktielägenheter förmögenhetsbeskattas för värdet av aktier i bostadsaktiebolaget efter avdrag för skulder. Ägaren av en aktielägenhet, som är ägarens stadigvarande bostad, medges dock nedsättning av aktiernas beskattningsvärde med 40 % av den del detta inte överstiger 100000 mark. Vid förmögenhetsbeskattningen år 1975 tillämpas en skatteskala som för fysiska personer innebär att förmögenhetsskatt börjar utgå vid en beskattningsbar förmögenhet på 50 000 mark och då med 50 mark. På överskjutande belopp intill 100 000 mark utgår förmögenhets- skatt med 0,7 %.
Realisationsvinst (sk tillfällig försäljningsvinst) är skattepliktig in- komst. Realisationsvinst kan uppkomma vid försäljning av aktier i bostadsaktiebolag om aktierna varit isäljarens ägo under kortare tid än 5 år. Dock gäller i princip att ägaren av en aktielägenhet som han stadigvarande bebott är befriad från realisationsvinstskatt om han i anslutning till försäljningen köper en annan aktielägenhet som skall användas som hans stadigvarande bostad.
Bostadsaktiebolaget betalar i praktiken sällan skatt för inkomst och förmögenhet.
2 Ägarlägenheter i Förbundsrepubliken Tyskland
PM utarbetad av f. d. byråchef Just Gustavsson
De nu i Förbundsrepubliken Tyskland förekommande ägarbostäderna eller — med den term som här i fortsättningen skall användas — ägarlägenheterna är en relativt sen företeelse. Den rättsliga grundvalen är en lagstiftning som tillkom först efter andra världskrigets slut; ”Das Wohnungseigentumsgesetz” trädde i kraft i mars 1951. Diskussionen av olika förslag började redan hösten 1949 så snart förbundsrepubliken hade införts. Det sönderslagna bostadsbeståndet och den omfattande bostads- bristen innebar en gigantisk uppgift för bostadsbyggandet. En av de stora svårigheterna för dem som här ville och måste ta initiativ var bristen på
finansieringskapital. Det var detta problem som kom att bli utgångspunk- ten för initiativet till ägarlägenheter i flerfamiljshus, en ny form för upplåtelse av bostäder vid sidan om eller rättare mellan egnahem och hyresbostäder (även i kooperativt byggda och ägda hus).
Man brukar framhålla att det var två omständigheter som här spelade en roll. För att öka sina möjligheter att få hyra en lägenhet ställde de som så kunde medel till byggherrens/fastighetsägarens förfogande som bidrag till täckande av de höga byggnadskostnaderna. För dessa kapitalinsatser ("byggnadskostnadsbidrag”) utgjorde emellertid ett hyresavtal en dålig säkerhet. Det kunde ju sägas upp av en ny ägare. Bestämmelser som begränsade användningen av hyresbelopp inbetalade långt i förväg kunde också göra överenskommelser till den blivande hyresgästens skydd verk- ningslösa. Kritiken av den angivna situationen ledde till krav på lagstift- ningsåtgärder. Vidare fanns det ju många som av olika skäl inte kunde tänka på att skaffa sig ett egethem men ändå gärna ville äga sin bostad, även om den utgjorde en del av ett större hus. Därvid medverkade väl också insikten om att den som äger en bostad så småningom kan tillgodogöra sig amorteringen av upptagna lån, vilket ju inte gäller om den som endast hyr sin bostad.
2.2 Produktionen av ägarlägenheter
Till en början möttes den nya lagstiftningen av åtskillig skepsis, men när det hade gått inemot tio år kunde man konstatera att den nya upplåtelse- formen hade slagit igenom. I början av år 1971 beräknades ca 500 000 ägarlägenheter (inbegr. ägarlokaler för annat än bostadsändamål som dock måste utgöra ett mindretal) ha tillkommit. Vid denna tid befann sig den årliga produktionen av sådana lägenheter i stark tillväxt: 1969: 45 000—50 000, 1970: ca 60 000 och 1971 : ca 70 000 lägenheter. Enligt en officiell bostadsräkning år 1968 fanns det drygt 380 000 ägarlägenheter. De lämnade produktionsuppgifterna är uppskattningar av ett forskningsins- titut. Exakt statistik föreligger tydligen inte. I slutet av år 1973 anses antalet ägarlägenheter ha stigit till över 700 000. Ökningen av produktio- nen av ägarlägenheter är med sannolikhet till en de] ett uttryck för inflationsbetingad flykt till sakvärden. Det har emellertid framhållits att detta slag av bostäder ur räntabilitetssynpunkt inte längre kan betraktas som en särskilt fördelaktig penningsplacering, då det vid uthyrning torde vara svårt att erhålla hyror som svarar mot de starkt ökade produktions- kostnaderna.
Av olika skäl räknar man med en viss tillbakagång av produktionen under de närmaste åren. Lagstiftningen på området anses emellertid under alla omständigheter vara av stort värde för de redan existerande ägarlägenheterna.
De lämnade kvantitativa uppgifterna bör lämpligen ses mot bakgrun- den av det totala bostadsbyggandets och bostadsbeståndets omfattning ungefär samtidigt. Under åren 1950—1972 omfattade bostadsbyggandet 12,6 miljoner lägenheter. Bostadsbeståndet hade ökat från 10 milj. lägenheter är 1950 till 22,6 milj. år 1972 (och befolkningen från 51 milj.
invånare till 61,8 milj). Inom bostadsbyggandet under den angivna perioden varierade andelen en- och tvåfamiljshus mellan 40 och 51 %. År 1971 — då alltså produktionen av ägarlägenheter uppskattades till ca 70 000 — utgjorde småhusandelen av en total årsproduktion om 555 000 lägenheter 43 %. Härav framgår hur produktionen av lägenheter i flerfa- miljshus dominerades av hyreslägenheter.
Förra året (1974) meddelades i förbundsdagen att det antal lägenheter (”sociala bostäder") för vilka offentligt finansieringsstöd hade beviljats (alltså inte färdigställda lägenheter) är 1972 hade uppgått till 182 000. Härav kom 122 000 på hyreslägenheter och endast 60 000 (en knapp tredjedel) på ägarlägenheter och egnahem (med all sannolikhet den större delen). Även inom det ”sociala bostadsbyggandet” dominerar alltså hyreslägenheterna. Man räknar emellertid för närvarande med en tendens till ökad andel inom denna del av produktionen för de ägda lägenheterna i småhus (egnahem) och flerfamiljshus (ägarlägenheter).
Det ovan återgivna namnet på den tyska lagen om ägarlägenheter är såtillvida missvisande som lagen infört två nya former för bostadsupplä- telse. Den andra, som här ej skall närmare behandlas, kallas ”Das Dauerwohnrecht” — en rätt till att långsiktigt inneha en lägenhet utan att äga den. Det uppges att denna del av lagen tillkommit för att tillmötesgå ett önskemål från de allmännyttiga (inbegr. de kooperativa) bostadsföre— tagen. Dessa ville behålla sin funktion som byggherrar och ägare men hade samtidigt ingenting emot ett rättsinstitut som garanterade de boende en rätt till bostad som kunde avyttras och ärvas. Dauerwohn- rechtsystemet har dock hittills inte haft någon större betydelse.
Lagen inleds med vissa grundläggande begreppsbestämningar. Av dessa framgår att enskild äganderätt (Sondereigentum) kan medges till en bostadslägenhet i förbindelse med en medägarandel i den gemensamma egendom, vari lägenheten ingår. Det är denna kombination av två slags ägande som utgör ägarlägenhet (Wohnungseigentum). På motsvarande sätt kan enskild äganderätt medges till rum (lokaler) för annat än bostadsändamål (t ex en butik) iförbindelse med etc. Denna kombina— tion utgör iigarlokal (Teileigentum). Ägarlägenhet och ägarlokal kan inte komma till stånd genom att enskild äganderätt förbindes med medägar- andel i flera fastigheter. Gemensam egendom i lagens mening är tomtmar- ken och de delar av byggnaden på denna som inte är föremål för enskild äganderätt eller ägs av en tredje part. (Det förekommer t ex att anord- ningar för gas och elektricitet ägs av vederbörande installationsföretag.) Utom marken (gård, trädgård) — lagen beaktar också tomträttsfallet — ingår alltså i den gemensamma egendomen murar, tak, trappor, hiss, tvättstuga, torkrum, soprum o s v.
För ägarlägenheter och ägarlokaler gäller samma bestämmelser. I fortsättningen talas för enkelhetens skull bara om de förstnämnda. Båda slagen är ofta kombinerade istora hus med både bostäder och affärsloka- ler.
Individuell ägare till en bostadslägenhet kan man alltså bli endast genom att samtidigt bli medägare till en andel i den gemensamt ägda fastigheten. Lägenhetsägama utgör med andra ord en rättslig gemenskap och är alltså inte av varandra oberoende individuella ägare. Å andra sidan är deras bostadsinnehav inte bara en fråga om rätten att utnyttja vissa rum i den gemensamt ägda byggnaden utan om verklig enskild äganderätt till lägenhet, på vilken bl a ställs kravet att den skall vara helt avskild från byggnaden i övrigt. Ägarlägenheten kan betraktas som ett slags egethem vilket också kommer till uttryck däri, att den under vissa betingelser — storlek och den boendes inkomstförhållanden — kan jämställas med ett egethem tillkommet med offentligt stöd och komma i åtnjutande av samma beskattnings- och taxeförmåner som ett sådant.
Ägarlägenheten i ovan klargjord mening är den ekonomiska enhet, vars taxeringsvärde skall fastställas, och inte hela byggnaden. Den är vidare det självständiga föremålet för fastighetsbeskattningen. Ägarlägenheten kan ärvas, pantsättas, hyras ut och försäljas, ev. — om så har avtalats — först efter medgivande av övriga medägare till fastigheten.
Den nödvändiga kombinationen av enskild äganderätt till rum i en byggnad och andel i den i övrigt gemensamt med andra ägda delen av denna betyder inte, att alla rum måste innehas med enskild äganderätt. Rum av olika slag, för bostads- eller annat än bostadsändamål, kan också ingå i den gemensamma egendomen och kan då av de individuella ägarna disponeras gemensamt, t ex hyras ut — såg en butikslokal i markplanet.
Såsom framgår av det föregående utgör innehavarna av ägarlägenheter en rättslig gemenskap med gemensamt ansvar för den fastighet av vilken de är medägare. Lagen innehåller naturligtvis bestämmelser om deras både rättigheter och förpliktelser. Här skall endast ett par synpunkter anföras.
Ett problem är naturligtvis fastställandet av den grad i vilken var och en är engagerad. Svaret är av avgörande betydelse i flera sammanhang, inte minst när det gäller den gemensamma ekonomin. Lagen innehåller inga bindande regler för bestämmande av andelsförhållandet. En utgångs- punkt för ägarnas försök att så noggrant som möjligt bestämma vars och ens andel är i regel andelen i den användbara bostadsytan med skäligt beaktande av sådana värdefaktorer som läge, våningsplan o d.
Enligt lagen är ägargemenskapen oupplöslig, dvs ingen enskild ägare kan kräva att gemenskapen upphävs. Detta kan inte heller krävas av en hypotekslångivare eller en konkursförvaltare. Å andra sidan finns en bestämmelse om att om en ägare förgått sig med avseende på sina förpliktelser gentemot de andra, kan dessa kräva att han avyttrar sin ägarlägenhet. Frågan avgörs genom majoritetsbeslut som tillämpas i många fall, även om det finns angelägenheter där avgörandet förutsätter att alla är ense, antingen genom sammanträdesbeslut eller skriftlig förklaring.
Förvaltningen av den gemensamt ägda fastigheten och de individuellt ägda lägenheterna är naturligtvis av särskild betydelse. Lagen skiljer mellan tre organ härför: ägarförsamlingen, förvaltaren — en sådan skall det finnas — och ett valfritt förvaltningsutskott bestående av tre ägare och med uppgift att stödja förvaltaren i hans arbete.
Dennes självständiga uppgifter, frånsett skyldigheten att genomföra ägarförsamlingens beslut, omfattar normala åtgärder vid fastighetsförvalt- ning. Vanligen inbetalar medägarna månatligen en avgift till förvaltaren att av denne användas till att bestrida alla löpande driftkostnader för lägenheterna och den gemensamma egendomen samt avsättning till en reparationsfond. Förvaltaren redovisar genom en årlig avräkning sin förvaltning och användningen av mottagna avgifter. Han skall också uppgöra en budget för det kommande året som visar storleken av behövliga avgifter. Både avräkningen och budgetförslaget skall godkännas av ägarförsamlingen.
Under en lång period har förvaltningen inneburit ett problem som fått sin lösning först genom en lagändring år 1973. I de fall då ägarlägenheter grundats på initiativ av ett bostadsbyggnadsbolag har den tendensen gjort sig gällande att bolaget redan i samband med avgivandet till fastighets- myndigheten av den s k uppdelningsdeklarationen, på vilken de senare köparna av ägarlägenheter inte har något inflytande, ger sig själv uppdra- get att vara förvaltare på obestämd tid, ofta under den förutsättningen att åtgärden har oåterkallelig karaktär. I princip skall förvaltare anställas och entledigas genom majoritetsbeslut av ägarna. Den praxis som utbil- dats har under de gångna åren i växande grad framkallat kritik bland innehavarna av ägarlägenheter. Man har ansett att den resulterat i ett ensidigt förmyndarskap från förvaltarens sida som lett till beskärande på olämpligt sätt av ägarnas rättigheter. Krav på en lagändring har fram- ställts, och år 1973 bland andra lagändringar samma år — ändrades lagen därhän, att uppdrag att vara förvaltare ej får avse längre tid än högst fem år. Uppdraget kan förlängas, dock tidigast ett år före uppdragstidens utgång. Endast om viktigt skäl föreligger kan en förvaltare entledigas.
2.4. Hur kommer ägarlägenheter till stånd?
Ägarlägenheter kan komma till stånd på två sätt. Antingen kan en överenskommelse träffas mellan blivande medägare till en bostadsfastig- het eller också kan ägaren till en sådan fastighet ta initiativ till dennas uppdelning i syfte att sedan söka finna köpare av de olika enheterna. I båda fallen måste lagfart sökas, och i båda fallen skall ägarlägenheterna redovisas separat i fastighetsboken, var och en på sitt blad. Ingenting hindrar att uppdelningen görs redan på planeringsstadiet, men enskild äganderätt grundas först när huset är uppfört och lägenheterna blivit färdigställda.
Numera är det nästan bara det andra alternativet som tillämpas. I regel rör det sig om bostadsbyggnadsbolag som inrättar ägarlägenheter i av dem uppförda hus.
2.5. Finansiering och beskattning
Varken finansiering eller beskattning av ägarlägenheter syns föranleda några specialproblem. Det faller utom ramen för denna kortfattade orientering rörande dessa lägenheter att närmare redogöra vare sig för det tyska systemet för finansiering av bostadshus eller för beskattningen av bostadsfastigheter. Här må endast följande anföras.
Under den första tiden hade man vissa svårigheter beträffande hypo- teksbelåningen, då kreditinstituten inte ville gå med på annan form av
långivning än till hela den bostadsfastighet, i vars finansinering de hade engagerat sig. Det medförde ju att de som hade köpt en ägarlägenhet blev kollektivt medansvariga för alla de andras betalningsförmåga. Detta problem existerar emellertid inte längre, då kreditinstituten helt har accepterat separat belåning av de enskilda ägarlägenheterna. Erfarenheten har visat att detta inte äventyrar säkerheten för hypoteken. Därtill kommer att det inte heller saknas en marknad för vidare försäljning av ägarlägenheter, när en låntagare måste göra sig av med sin lägenhet.
Ur finansieringssynpunkt skiljer man ju inom förbundsrepubliken mellan tre slag av bostadsbyggande: offentligt understött, genom skatte- lättnader gynnat och fritt finansierat. Sedan några år skiljer man mellan två former av offentligt understött bostadsbyggande, den första och den andra stödformen. Den sistnämnda innebär en kompromiss mellan offentligt understött och beskattningsgynnat. Härigenom ges offentligt stöd i mera begränsad omfattning åt personer som friställer en med offentligt stöd tidigare tillkommen lägenhet (med begränsad storlek och hyra) eller vilkas årsinkomst med högst 40 % överstiger det relativt låga inkomststrecket för dem som är berättigade att erhålla finansieringshjälp enligt den första stödformen. Ägarlägenheter förekommer inom samtliga fyra kategorier av bostadsbyggande. Det fritt finansierade bostadsbyggan- det med höga produktionskostnader och krav på höga ägarinsatser torde dock dominera produktionen av ägarlägenheter.
Det framgår av det redan sagda att beskattningen av ägarlägenheter påverkas i den mån dessa representerar sådana delar av bostadsbyggandet där olika slag av skattelättnader medges.
3 Ägarlägenheter i Frankrike PM utarbetad av byrådirektör Marika af Winklerfelt
I Frankrike är ”ägarlägenheten” en etablerad boendeform med relativt lång tradition. Lagstiftning för denna form av upplåtelse har funnits åtminstone sedan år 1938.
Det totala bostadsbeståndet i Frankrike är 1970 på 16,4 miljoner lägenheter fördelade sig med ungefär hälften på vardera småhus och flerfamiljshus. Bland flerfamiljshusen dominerade hyreslägenheterna men ägarlägenheterna omfattade tillsammans med de 5 k andelslägenheterna, som i vanliga fall är en sorts övergångsform till ägarlägenheten, en dryg femtedel av lägenheterna, tabell 2.
Tabell 2 Bostadsbeståndet i Frankrike är 1970
Antal lä- genheter i 1000- tal
Småhus 8 358 50,9 ägarlägenheter 3 891 23,7 andelslägenheter 1 702 10,4
därav HLM 334 2,0 övriga med statligt stöd 412 2,5 utan statligt stöd 956 5,9 Flerfamiljshus 8 049 49,1 ägarlägenheter 1 130 6,9 andelslägenheter 625 3,8
därav HLM 38 0,2 övriga med statligt stöd 197 1,2 utan statligt stöd 390 2,4 hyreslägenheter 5 462 33,3
därav HLM 1 471 9,0 övriga 3 991 24,3 gratis upplåtna lägenheter 829 5,0
Totalt 16 407 100,0
Det franska bostadsbyggandet har ökat mycket kraftigt sedan år 1968. Då påbörjades 434 000 lägenheter jämfört med 551 000 lägenheter är 1974. En stagnation har dock inträffat under senare år. Av den totala bostadsproduktionen utgörs ca 44 procent av småhus.
Med hänsyn till formerna för finansiering kan bostadsbyggandet indelasi tre sektorer nämligen:
# den "sociala sektorn” med ett omfattande statligt kreditstöd som representeras av de allmännyttiga HLM-(habitations ä loyer modéré) företagens byggande, — den ”semisociala” sektorn med visst statligt kreditstöd
— den lritt finansierade sektorn.
Som framgår av tabell 3 har ökningen av bostadsbyggandet främst ägt rum inom den fria sektorn. Inom den sociala sektorn domineras produk— tionen av hyreslägenheter men ägarlägenheterna har ökat sin andel väsentligt under de senaste åren. För den ”semisociala” sektorn saknas motsvarande uppgifter men av den planerade produktionen för år 1975
Tabell 3 Bostadsproduktionen i Frankrike åren 1968 — 1 974
Antal påbörjade lägenheter i 1000—tal 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
Totalt bistadsbyggande 434 499 482 517 555 556 551 Sociala rektorn — HLM hyreslägenheter 123 121 118 117 115 127 111 ägarlägenheter 31 35 37 47 50 60 62 Semisocala sektorn 125 138 136 139 140 122 117 Fria sektorn 155 205 191 214 250 247 261
förväntas närmare 80 procent utgöra lägenheter som är avsedda att upplåtas med äganderätt. För den fria sektorn saknas uppgifter helt.
Äganderätten till lägenheter är i Frankrike antingen grundad på ett gemensamt ansvar för de boende i en sorts samäganderätt (copropriété) vars villkor är fastställda i ett särskilt upprättat avtal eller på enskild äganderätt till lägenheten men med vissa gemensamma förpliktelser.
Ägareförhållandet kan uppkomma på flera olika sätt. Ett sätt är att man genom ett direkt köpeavtal med en byggnadsentreprenör e d blir ägare till lägenheten i den takt den byggs eller först sedan den färdig- ställts.
En annan möjlighet är att ägareförhållandet uppstår genom en omväg över en s k "attributiv" förening (socie'té d'attribution) eller kooperativ förening (sociéte' cooperative) som bildats för att bygga eller förvärva en fastighet.
] fall när det är fråga om en ”attributiv” förening är föreningen ägare till fastigheten i initialskedet. Den som är intresserad av att tilldelas en lägenhet i fastigheten tecknar andelar i föreningen i proportion till lägenhetens och tillhörande gemensamma utrymmens beräknade värde och erhåller därigenom medlemskap i föreningen. I regel blir han sedan ägare till lägenheten antingen i samband med att föreningen upplöses efter avslutat värv, vilket sker i de flesta fall, eller genom att han drar sig ur föreningen.
En förutsättning för att medlemmen ska kunna bli ägare till lägenheten är dock att det inte är fråga om en sorts bostadsrättsförening där stadgarna föreskriver att ]ägenhetema enbart får upplåtas med nyttjande- rätt.
len kooperativ förening kan den som är intresserad teckna andelar och på så sätt få rätt att köpa en lägenhet i fastigheten så snart den är färdigställd eller att bli tilldelad en lägenhet på samma sätt som i en ”attributiv” förening. [ en kooperativ förening är det dock inte nödvän- digt att teckna andelar i proportion till lägenhetens värde. Dessutom kan kooperativa föreningar inte upplåta lägenheter på annat sätt än med äganderätt.
När det gäller HLM-företagen gäller vissa särskilda regler. Anmärk— ningsvärt är att hyreslägenheter som är minst tio år gamla på begäran kan försäljas som ägarlägenheter till innehavaren om denne hyrt lägenheten under mer än fem år. I övrigt kan HLM-företagen försälja ägarlägenheter direkt eller genom samma förfarande som kooperativa föreningar.
Finansiering av ägarlägenheter kan sägas ske i två etapper. Så länge lägen- heterna är i en förenings ägo utgör hela fastigheten säkerhet för lån som föreningen upptar. En enskild medlem som behöver låna för att klara sina förpliktelser
kan då inte själv inteckna sin lägenhet, däremot kan föreningen medge att lägenheten pantförskrivs som säkerhet för hans lån. När ägarskapet övergår sker en uppdelning av lånen och lägenheten blir inteckningsbar.
Ägarlägenheter förekommer i större eller mindre utsträckning inom samtliga sektorer av bostadsbyggandet med hänsyn till formerna för finansiering. Det skulle leda alltför långt att här redogöra för finansie- ringssystemet i Frankrike men generellt kan sägas att för ägarlägenheter tillämpas kortare amorteringstider och högre räntesatser än för hyreslä- genheter. Räntekostnadema är i gengäld avdragsgilla inom vissa gränser vid deklarationen, men ägaren behöver inte ta upp någon inkomst för värdet för sin bostad. Beträffande finansiering och beskattning av ägarelägenheter i flerfamiljshus överensstämmer reglerna helt med vad som gäller för ägda småhus.
Det statliga kreditstödet som omfattar vissa räntesubventioner är behovsprövat och lämnas inte om inkomsterna överstiger en viss nivå.
Bilaga F Hushåll med bostadstillägg —
en statistisk belysning PM utarbetad av byrådirektör Jan-Erik Fahlander
På uppdrag av boendeutredningen har bostadsstyrelsen utfört en under- sökning av de hushåll som hade bostadstillägg för december 1974.
För undersökningen inhämtades uppgifter från de sex i fråga om hanteringen av bostadstillägg största datacentralerna. Uppgifterna omfattar 249 kommuner, vilka både i fråga om antal kommuner och invånarantal motsvarar ca 90 % av hela riket. Bland dessa kommuner är Stockholm, Göteborg och Malmö.
Undersökningens resultat redovisas i en tabellbilaga där tabellerna A14A12 avser bamfamiljer och Bl——B7 hushåll utan barn. Före- kommande antalsuppgifter är uppräknade att avse hela riket.
Enligt undersökningen skulle ca 580 000 hushåll ha haft bostadstillägg för december 1974, varav ca 522 000 barnfamiljer och ca 58 000 hushåll utan barn. Hushållen har i undersökningen genomgående uppdelats efter familjetyp (gifta, ensamstående), barnantal och boendeform (hyres— och bostadsrättslägenhet, ägt småhus, jordbruksfastighet, ingen egen bostad). För dessa hushållsgrupper har undersökts taxerad inkomst, bostadstilläg- gets storlek och bostadskostnaden. Vidare har för barnfamiljerna inhäm- tats uppgifter om fördelningen på tilläggstyp (endast statligt, statligt och kommunalt, endast kommunalt tillägg). Med kommunalt tillägg avses här både statskommunalt och extra kommunalt tillägg.
Av barnfamiljerna hade 16 % endast statligt tillägg, 59 % både statligt och kommunalt och 25 % endast kommunalt tillägg,
För barnfamiljerna undersöktes också förhållandet mellan antalet boende och antal rum, exkl. kök (tabell A12). Enligt normen högst två boende per rum, kök och vardagsrum oräknat, var ca 20 % av barnfamiljerna trångbodda vid undersökningstillfället.
Följande tablå visar medianinkomst och genomsnittligt bostadstillägg för de olika hushållstyperna samt dessas procentuella fördelning efter bo- stadskostnad under och över 600 resp. 500 kr för hushåll med och utan barn.
Hushållstyp Genom- Andel hushåll snittligt i % med bostads— bostads— kostnad/mån tillägg, kr/mån
under över 600 kr 600 kr
Barnfamiljer
Totalt 522 100 45 55 Gifta 391 600 40 60 Ensamstående 130 500 59 41 1 barn 183 900 58 42 2 barn 219100 39 61 3+ barn 119100 35 65 Hyres- och bostadsrätts- lägenhet 296 500 49 51 Ägt småhus 193 400 30 70 J ordbruksfastighet 24 400 99 1 Ingen egen bostad 7 800 99 1
under 500 kr
Hushåll utan barn
Totalt 53 Gifta 18 Ensamstående 58 Hyres- och bostadsrätts- lägenhet 55 Ägt småhus 27 J ordbruksfastighet 93
A Barnfamiljer med bostadstillägg
Tabell Al Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter familjetyp och antal barn
Antal barn Gifta Ensam- stående
Totalt
101 700 82 200 183 400 35 700 80 600 9 800 19 700 2 200
6 200 600
183 900 219 100 90 400 21 900 6 800
391 600 130 500 522 100
Tabell A2 Barnfamiljer fördelade efter sammanlagd taxerad inkomst, bostadens upplåtelseform och ba mantal
a. Hyres— eller bostadsrättslägenhet
Inkomst, 1 000 kr 1 barn 129 600 %
2bam 113 700 %
3+ba.rn 53 200 %
Samtliga 296 500 %
15 10 11 14 17 17 10
5 1 0
11 6 7 8 11 17 20 14 5 1
12 6 6 7 10 15 18 14 8 4
13 7 9 11 14 16 15 10 4 1
b. Ägt småhus
Inkomst, 1 000 kr
3+barn 57 900 %
Samtliga 19 3 400
152 Bilaga F sou 1975:52 c. Jordbruksfastighet Inkomst, 1 000 kr 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga 7 700 9 100 7 600 24 400 % % % % — 5 8 5 5 6 5—10 12 7 7 9 10—15 17 11 10 13 15—20 21 16 14 17 20—25 25 21 17 21 25—30 17 24 20 20 30—35 0 15 17 11 35—40 0 1 9 3 40—45 0 0 1 0 45— 0 0 0 0 100 100 100 100 d. lngen egen bostad Inkomst, 1 000 kr 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga 6 000 1 400 400 7 800 % % % % — 5 43 41 44 43 , 5—10 15 13 15 15 1 10—15 13 13 8 12 15—20 13 12 12 13 20—25 11 12 8 11 25—30 5 7 7 5 30—35 0 2 4 1 ' 35—40 — — 2 0 40—45 0 — — 0 45— 0 0 O 0 100 100 100 100 e. Totalt inkomst, 1 000 kr 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga 183 900 219100 119100 522100 % % % % — 5 13 7 7 5—10 9 4 4 10—15 10 6 5 15—20 13 7 7 20—25 17 11 10 25—30 17 18 17 30—35 11 22 19 35—40 7 15 15 40—45 2 8 9 45— 1 2 7
100
Tabell A3 Ptocentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av barnfamiljer med bostadstillägg med olika familjetyp och barnantal
Inkomst, 1 000 kr Gifta Ensamstående
1 barn 2 barn 3+bam Samtliga 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga 101 700 183 400 106 500 391 600 82 200 35 700 12 600 130 500 % % % % % % % % — 5 5 2 3 3 23 31 43 27 5—10 6 2 2 3 12 13 15 13 10—15 8 4 4 5 13 14 13 13 15420 12 6 6 8 15 13 10 14- 20—25 16 11 11 12 17 13 8 16 25—30 21 20 18 20 13 9 5 11 30—35 17 25 21 22 5 4 3 4 35—40 11 18 17 16 2 2 1 2 40—45 4 10 10 8 0 1 1 0 45— 0 2 8 3 0 0 l 0 100 100 100 100 100 100 100 100
Tabell A4 Genomsnittligt bostadstillägg för barnfamiljer fördelade på familjetyp, barnantal och sammanlagd taxerad inkomst
!
Inkomst, 1 000 kr Genomsnittligt bostadstillägg, kr/mån 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga a. Gifta — 5 225 323 496 327 5—10 199 296 442 285 10—15 188 291 435 281 15—20 185 290 433 282 20—25 180 286 427 284 25-30 151 238 376 249 30—35 138 187 312 211 35—40 101 154 257 174 40—45 50 96 211 128 I). Ensamstående — 5 228 362 524 320 5—10 224 353 510 298 10—15 226 349 514 295 15—20 227 349 505 284 20—25 230 349 495 278 25—30 197 299 454 238 30—35 162 236 365 197 35—40 112 186 318 155 40—45 63 109 240 111 6. Totalt — 5 227 351 514 322 5—10 215 . 326 471 292 10—15 210 316 459 288 15—20 207 308 447 284 20—25 203 300 435 284 25—30 167 243 380 248 30—35 143 190 313 210 35—40 103 155 260 174 40—45 52 97 215 130
Tabell AS Procentuell fördelning efter bostadstilläggets storlek av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter boendeform
Bostadstillägg, Hyres- och Ägt Jord- Ingen Samtliga kr/mån bostads- småhus bruks- egen rättslägen- fastig— bostad het het 296 500 193 400 24 400 7 800 522 100 % % % % %
— 50 6 7 10 50—100 13 13 34 100—150 11 11 14 150—200 14 13 20 200—250 12 12 12 250—300 11 300—350 350—400 400—450 450—500 500—550 550—600 600—
6 15 11 14 11 11
q bb.)
OOOOOOt—I—ANM
Tabell A6 Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av barn- familjer med bostadstillägg fördelade efter tilläggstyp
Inkomst, 1 000 kr Endast Statligt Endast Samtliga statligt och kom- kommunalt tillägg munalt tillägg tillägg 81 900 306 700 133 500 522 100 % % % %
11 13 9 8 7 6 11 9 7 14 12 9 20 17 13 22 22 18 12 16 17 2 4 12 0 0 6 O 0 3
Tabell A7 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter familjetyp, barnantal och
tilläggstyp Familjetyp 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga a. Gifta Endast statligt tillägg 21 000 26 500 16 700 64 200 Statligt och kommunalt
tillägg 43 900 92 100 67 400 203 400 Endast kommunalt tillägg 36 800 64 800 22 400 124 000 101 700 183 400 106 500 391 600
b. Ensamstående Endast statligt tillägg 13 800 3 100 800 17 700 Statligt och kommunalt
tillägg 60 400 31 300 11 600 103 300 Endast kommunalt tillägg 8 000 1 300 200 9 500
82 200 35 700 12 600 130 500
6. Samtliga Endast statligt tillägg 34 800 29 600 17 500 81 900 Statligt och kommunalt tillägg 104 300 123 400 79 000 306 700 Endast kommunalt tillägg 44 800 66 100 22 600 133 500 183 900 219100 119100 522100
Tabell A8 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter tilläggstyp och boende— form Boendeform Endast Statligt Endast Samtliga statligt och kom- kommu- tillägg munalt nalt tillägg tillägg Hyres- och bostadsrätts-
Iägenhet 29 600 205 000 61 900 296 500 Ägt småhus 24 700 97 500 71 200 193 400 Jordbruksfastighet 20 000 4 000 400 24 400 Ingen egen bostad 7 600 200 — 7 800
81 900 306 700 133 500 522 100
Tabell A9 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter bostadskostnad och sammanlagd taxerad inkomst
Inkomst, Bostadskostnad, kr/mån
1 000 kr _ —300 300 400 500 600 700 800 900 1000 Samtliga
400 500 600 700 800 900 1000
7 300 4 100 6 900 9 600 10 100 5 400 2 300 1 000 1 600 48 300 5 000 3 000 4 600 5 600 5 500 3 100 1 300 600 700 29 400 6 100 3 900 5 700 6 900 6 900 3 800 1 800 1 000 1 200 37 300 7 700 5 000 7 300 8 800 8 600 5 100 2 500 1 400 1 700 48 100 9 900 7 000 9 800 11 900 12 500 7 700 4 200 2 400 2 800 68 200 9 800 8 000 12 700 16 600 17 000 11 500 7 000 4 400 4 400 91 400 4 600 4 000 9 200 18 000 20 300 14 300 9 100 5 600 5 300 90 400 800 700 2 400 10 100 16 300 13 900 8 700 5 600 5 200 63 700 100 100 200 1 500 6 500 9 000 6 400 4 300 4 200 32 300 - 100 — 200 900 3 000 3 100 2 700 3 000 13 000
51 300 35 900 58 800 89 200 104 600 76 800 46 400 29 000 30100 522 100
TabellAIO Procentuell fördelning efter bostadskostnad av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter boendeform
Bostadskostnad, Hyres— och Ägt Jord— Ingen Samtliga kr/mån bostads- småhus bruks- egen rättslägen- fastig— bostad het het 296 500 193 400 24 400 7 800 522 100 % % % % %
— 300 55 300— 400 24 400- 500 16 500— 600 600— 700 700— 800 8004 900 900—1000 IOOOW
©
OOOO—AHHr—ON
10
7 11 17 20 15
I
... ' O O
TabelIAIl Procentuell fördelning efter bostadskostnad av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter familjetyp och antal barn
a. Gifta
Bostadskostnad, 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga kr/män 101 700 183 400 106 500 391 600 % % %
— 300 12 300— 400 7 400— 500 12 500—- 600 19 600—- 700 21 700— 800 14 800— 900 7 900—1000 4 1000— 4
b. Ensamstående
Bostadskostnad, 1 barn 2 barn 3+ba.rn Samtliga kr/mån 82 200 35 700 12 600 130 500 % %
— 300 15 7 6 12 300— 400 11 7 4 9 400— 500 20 13 9 17 500— 600 23 20 16 21 600— 700 19 26 23 21 700— 800 8 14 19 11 800— 900 2 7 12 5 900—1000 1 3 6 2 1000— 1 3 5 2
c. Totalt
Bostadskostnad, 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga kr/mån 183 900 219100 119100 522100 % % % %
— 300 13 8 8 10 300— 400 9 6 6 7 400— 500 15 9 8 11 500— 600 21 16 13 17 600— 700 20 22 17 20 ' 700- 800 11 17 16 15 800» 900 5 10 13 9 900—1000 3 6 9 5 1000— 3 6 10 6
100 100 100 100
Tabell A12 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter antal rum (exkl. kök) och antal boende '
Antal Antal rum
boende " " ' ' '
1 2 3 4 5 6+ Samtliga 1 100 100 100 — — — 300 2 6 900 27 900 27 000 8 500 1 500 300 72 100 3 3 400 31 300 59 400 37 000 10 200 2 500 143 800 4 1 500 16 400 75 100 69 000 23 000 6 300 191 300 5 300 3 900 25 500 29 700 18 300 5 400 83 100 6 100 800 5 900 8 400 5 600 2 000 22 800 7+ — 200 1 600 3 100 2 500 1 300 8 700
522 100
194 600 155 700
B Hushåll utan barn med bostadstillägg
Tabell Bl Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter boendeform
Inkomst, 1 000 kr Hyres- och Ägt Jordbruks- Samtliga bostadsrätts- småhus fastighet lägenhet 54 600 3 500 100 .58 200 % % % % — 5 22 10 13 21 5— 10 14 8 21 14 10— l 5 16 15 31 16 15—20 20 21 23 20 20—25 18 24 8 19 25 —30 9 18 0 9 30— 1 4 4 1 100 100 100 100
Tabell BZ Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter familjetyp
Inkomst, 1 000 kr Gifta Ensam- Samtliga , stående 6 500 51 700 58 200 % % % — 5 15 22 21 5—10 12 14 14 10—15 16 16 16 15—20 20 20 20 20—25 21 18 19 25—30 13 9 9 30— 3 1 1 _ 100 100 100
Tabell B3 Genomsnittligt bostadstillägg för hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade på familjetyp och sammanlagd taxerad inkomst
Genomsnittligt bostadstillägg, kr/mån
Inkomst, Gifta Ensam- Samtliga 1 000 kr stående ? — 5 124 114 115 5—10 125 112 113 10—15 123 114 115 15—20 120 115 115 20—25 96 94 94 25—30 60 63 62 * 30—35 37 31 32
Tabell B4 Procentuell fördelning efter bostadstilläggets storlek av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter boendeform
Bostadstillägg, Hyres— och Ägt Jordbruks- Samtliga kr/mån bostadsrätts- småhus fastighet lägenhet 54 600 3 500 100 58 200 % % % % — 50 22 20 69 22 50—100 28 25 23 28 , 100—150 23 20 6 23 * 150—200 16 18 1 16 1 200—250 11 17 1 11 ' 250— 0 0 0 0 100 100 100 100
Tabell 135 Hushåll utan bam med bostadstillägg fördelade efter bostadskostnad och sammanlagd taxerad inkomst
Inkomst, Bostadskostnad, kr/mån 1 000 kr —400 400— 500— 600— 700— Samtliga 500 600 700 — 5 3 600 4 300 2 900 1 100 500 12 400 5—10 2 400 2 800 1 900 700 300 8 100 10—15 2 500 3 100 2 200 900 400 9 100 15—20 2 700 4 100 3 000 1 200 500 11 500 20—25 700 4 100 3 700 1 600 800 10 900 25—30 — 600 2 500 1 500 800 5 400 30— — — 300 300 200 800
11 900 19 000 16 500 7 300 3 500 58 200
Tabell BG Procentuell fördelning efter bostadskostnad av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter boendeform
Bostadskostnad, Hy res- och Ägt Jordbruks- Samtliga kr/mån bostads rätts- småhus fastighet lägenhet 54 600 3 500 100 58 200 % % % %
— 300 0 0 7 0 300—400 21 8 44 20 400—500 34 19 42 33 500—600 29 21 6 28 600— 700 12 19 0 13 700— 4 33 1 6
100 100 100 100
Tabell B7 Procentuell fördelning efter bostadskostnad av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter familjetyp
Bostadskostnad, Gifta Ensam- Samtliga kr/mån stående 6 500 51 700 58 200 % % %
—300 0 0 0 300—400 0 23 20 400—500 18 35 33 500—600 32 28 28 600—700 29 10 13 700— 4 6
Bilaga G Bostadsbidrag i några länder
PM utarbetad av byrådirektör Marika af Winklerfelt
Inledning
I allt fler länder lämnas individuella bostadssubventioner i form av bostadsbidrag till olika kategorier hushåll med begränsade ekonomiska resurser. I de nordiska länderna, bortsett från Island, har bostadsbidrags— systemen successivt vunnit en fast förankring som bostadspolitiskt instrument.
I Västeuropa i övrigt är det främst Frankrike och förbundsrepubliken Tyskland som har väl etablerade bidragssystem. 1 den följande redogörel- sen för olika bidragssystem ingår därför dessa båda länder tillsammans med de nordiska länderna.
Huvuddragen i bidragssystemen redovisas först separat för varje land men har därefter sammanställts i en jämförande översikt där även Sverige medtagits. Vid jämförelse framgår att det trots vissa skillnader mellan de olika länderna ändå finns många gemensamma drag.
För varje land redovisas beloppsgränser etc i respektive lands valuta vilket försvårar direkta jämförelser. Sådana jämförelser kan vara miss- visande om man inte samtidigt tar hänsyn till skillnader i inkomst- och skatteförhållanden, bostadsutgiftsnivå m ni de olika länderna emellan.
Danmark
Det offentliga stödet till bostadsförsörjningen i Danmark hade länge karaktären av en generell prisbegränsning som kom alla boende till godo oavsett deras individuella behov. År 1967 ville man skapa förutsättningar för en normalisering av bostadsmarknaden genom att införa individuella bostadssubventioner i form av ”boligsikring” till boende i hyreshus med låga inkomster och stor försörjningsbörda. Avsikten var att man efter en övergångstid skulle kunna avskaffa de generella bostadssubventionerna.
Dessa förutsättningar har emellertid inte uppfyllts och fortfarande lämnas generella subventioner i form av räntebidrag vid sidan av ”bolig- sikring”.
Nuvarande bestämmelser om ”boligsikring” återfinns i ”lovbekendt- görelse” nr 395 av den 20 juli 1974 och i ”lov” nr 478 av den 21 september 1974.
Administration och omfattning
Bidragsverksamheten handhas i Danmark av kommunstyrelserna i enlig- het med de regler och anvisningar som utfärdas av Boligministeriet.
Ijuli 1974 erhöll ca 233 000 hushåll bostadsbidrag, vilket motsvarar ca 13 procent av antalet hushåll i Danmark (enligt 1970 års bostadsräkning). För budgetåret 1 oktober 1974—30 september 1975 beräknas de totala utgifterna för bidragsverksamheten uppgå till ca 600 miljoner Dkr, varav staten svarar för 350 miljoner Dkr. From den I april 1975 kommer statens andel av utgifterna inte att uppgå till mer än 40 procent medan kommunerna får svara för återstående 60 procent.
Allmänna förutsättningar
Bidragssystemet omfattar alla kategorier av hushåll förutsatt att dessa bor i hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet som tillhör allmännyttig bo— stadsrättsförening. Boende i eget hem, ägd lägenhet eller privat andelslä- genhet kan således inte få bostadsbidrag.
För att bidrag skall kunna utgå måste lägenheten fylla vissa krav på bostadsstandard. Lägenheten får inte bebos av mer än två personer per rum, köket oräknat, om det inte gäller särskilt barnrika familjer. Dessutom måste lägenheten vara försedd med vatten och avlopp i köket, elektricitet samt ha WC i omedelbar anknytning till lägenheten.
Bostadsbidragets storlek Bostadsbidragets storlek är beroende av tre faktorer nämligen:
a) hushållets sammanlagda inkomst
b) bostadsutgiften c) hushållets storlek och sammansättning.
Den bidragsgrundande inkomsten utgörs av summan av hushållsmed— lemmarnas skattepliktiga inkomster enligt senaste taxering uppräknad med ett schablonmässigt procentuellt tillägg baserat på den förväntade inkomstutvecklingen (för år 1975 utgör detta tillägg 30 procent av 1973 års inkomst). Vid beräkning av inkomsten bortser man dock från de första 5 000 Dkr av varje barns eventuella inkomster. Från den framräknade inkomsten dras dessutom 2000 Dkr för varje barn i hushållet utöver det första. Om väsentliga inkomständringar ägt rum sedan senaste taxering kan den förväntade inkomsten under "boligsik- ringsåret” istället läggas till grund.
Det är den ”rena” hyran, dvs exkl tillägg för el, värme och varmvatten, som ligger till grund vid bidragsberäkningen. Om hyran väsentligt över- stiger vad som kan anses normalt för motsvarande lägenheter kan bostadsbidraget beräknas efter en lägre och rimligare hyra. Kommunen kan också avslå ansökan om bostadsbidrag eller utge sådant med reducerat belopp om hyran överstiger hälften av bidragssökandens hus- hållsinkomst och detta uppenbarligen är orimligt.
Vid beräkning av bostadsbidraget kan hyran också reduceras om lägenheten är för stor i förhållande till hushållets storlek. Bostaden får högst ha ett boningsrum utöver antalet personer i hushållet, annars nedsättes hyran i förhållande till antalet överskjutande rum.
Utgångspunkt vid beräkning av bostadsbidragets storlek är en för varje inkomstnivå fastställd lägsta hyra. Detta gränsbelopp är fastställt till 15 procent av hushållsinkomsten upp till 35 000 Dkr och till 25 procent av överskjutande inkomstbelopp. För att bostadsbidrag skall kunna utgå får hyran dock inte understiga 2 400 Dkr/år. Se närmare tablån nedan.
Hushållsinkomst Gränsbelopp för lägsta hyra Dkr/år Dkr/ år
0—16 000 2 400 20 000 3 000 25 000 3 750 30 000 4 500 35 000 5 250 40 000 6 500 50 000 9 000 60 000 11 500 70 000 14 000 74 000 15 000
Bostadsbidrag kan således inte utgå om hyran är lägre än gränsbe— loppet. Om hyran är högre kan bidrag utgå med 15 procent av hyran och med ett tillägg på ytterligare 15 procent för varje barn ihushållet under 18 år med vissa undantag. Dessa procentsatser skall nedräknas med 1 procentenhet vardera för vart intervall på 1 000 Dkr varmed hushållsin- komsten överstiger 60 000 Dkr. Bostadsstöd kan därför inte utgå vid inkomster på 75000 Dkr eller däröver. Det belopp som lämnas i bostadsbidrag får dessutom inte överstiga 2/3 av skillnaden mellan gränsbeloppet och hyran.
För pensionärer och likaberättigade kan bidragsprocenten höjas. Dessa regler, som endast tillämpas när hushållsinkomsten är lägre än 35 000 Dkr, kan även gälla för hushåll med ett eller flera barn om kommun- styrelsen finner det motiverat. Reglerna innebär en höjning av bidrags- procenten enligt följande. '
Hushållsinkomst, Dkr/år Bidrag i % av hyran
0—20 000 60 22 000 54 24 000 48 26 000 42 28 000 36 30 000 30 35 000 15
Bidragets storlek är dessutom maximerat till följande belopp vid olika hushållsstorlek :
Hushållsstorlek Maximigräns för utgående bostads— bidrag, Dkr normala fall i pensionärshushäll och likaberättigade Hushåll utan barn 2 400 9 600 Hushåll med 1 barn 4 800 9 600 Hushåll med 2 barn 7 200 9 600 Hushåll med 3 barn 9 600 9 600 Hushåll med 4 cl fler barn 12 000 12 000
Om det beräknade bostadsbidraget understiger 480 Dkr per år bortfal— ler bidraget helt.
Exempel:
Ett pensionärshushåll med en bidragsgrundande årsinkomst på 20 000 Dkr och en månadshyra på 400 Dkr erhåller 140 Dkr i bostadsbidrag. * Ett hushåll med två barn och en bidragsgrundande årsinkomst på 45 000 Dkr och med en månadshyra på 1 000 Dkr erhåller 360 Dkri
bostadsbidrag.
Ansökan och utbetalning
Ansökan om bostadsbidrag görs hos kommunen. Bostadsbidrag utbetalas månadsvis i förskott direkt till lägenhetsinnehavaren om inte kommunen föredrar att betala till husägaren.
Alla mottagare av bostadsbidrag får en gång årligen, per den 1 oktober, bostadsbidraget reglerat efter ev ändringar i beräkningsunderlaget.
Vantade förändringar
Ett förslag till vissa ändringar i beräkningsgrunderna för bostadsbidrag har nyligen framlagts i folketinget. Målsättningen för förslaget är att försöka neutralisera den väntade inkomstutvecklingens inverkan ge- nom att sätta beloppsgränserna på ett sådant sätt att samma relation bibehålls mellan hyra och inkomst för hushållen vid en högre inkomst- nivå utan att de totala utgifterna för bidragsordningen ökar. Lagförslaget, som kan väntas bli antaget, kommer att gälla fr o m den 1 januari 1976.
Finland
I Finland lämnas individuella bostadssubventioner i form av bostadsbi- drag men även i form av behovsprövade lån med förmånliga amorterings- och räntevillkor. Vid sidan härav lämnar staten kreditstöd till bostadsbyg-
gandet som innehåller vissa generella subventionsinslag. 1 Finland förekommer, liksom i Sverige, två separata bidragssystem, det ena för barnfamiljer och det andra för pensionärer. Det nuvarande systemet för bostadsbidrag till barnfamiljer infördes år 1962. Enligt beslut av finska riksdagen kommer bidragssystemet att förändras fr o m den 1 juli 1975 bl a för att utvidga kretsen av bidragstagare. Bostadsbidrag till pensionärer har funnits sedan år 1970.
Administration och omfattning
De båda systemen för bostadsbidrag administreras separat. Bidragsverk— samheten för familjer handhas av socialstyrelsen och kommunerna. Fro m den 1 juli 1975 kommer det centrala ansvaret för bidragen att ävila bostadsstyrelsen liksom före år 1971.
Bidragsverksamheten för pensionärer handhas av folkpensionsanstal- ten.
Under år 1974 utgick bostadsbidrag till totalt 46000 barnfamiljer vilket motsvarar ca 3 procent av totala antalet hushåll i Finland. De totala kostnaderna härför uppgick till 59 miljoner mark. Staten svarar helt för dessa kostnader. Till följd av reformen av bostadsbidragssystemet väntas antalet bidragstagare öka till 175 000 och kostnaderna till 198 miljoner mark.
Samtidigt erhöll 130 200 pensionärer bostadsbidrag till ett sammanlagt belopp av 120 miljoner mark. Kostnaderna härför delas mellan stat och kommun.
Allmänna fömtsättningar
Bidragssystemet för familjer har hittills endast omfattat hushåll med barn under 16 år som bor i hyresbostäder (dock ej vid andrahandsuthyr- ning). Fr o m den 1 juli 1975 kommer systemet också att i viss utsträckning omfatta barnfamiljer i ägarbostäder. På bostaden ställs endast det kravet att den är duglig att användas som bostad.
Systemet har också utvidgats att gälla vissa andra hushållskategorier, nämligen barnlösa makar under 30 år som ej varit gifta mer än 2 år och vissa studerande som bor i särskilda för dem avsedda bostäder.
Pensionärer kan erhålla bostadsbidrag oavsett boendeform.
Bidragets storlek
Bostadsbidragets storlek är beroende av tre faktorer nämligen:
a) inkomsten b) bostadsutgiften c) hushållets storlek i relation till bostadens storlek.
Bostadsbidrag kan inte lämnas om hushållet vid senast verkställda kommunala beskattning hade inkomster utöver en viss maximinivå. Principen för beräkning av bostadsbidraget bygger på att hushållet
självt skall svara för bostadsutgifterna upp till en viss fastställd grund- andel, vilken bestäms med utgångspunkt i hushållens storlek och in— komster. Till den del de faktiska bostadsutgifterna överstiger denna nivå kan bostadsbidrag lämnas med 55—90 procent av mellanskillnaden. Bostadsbidrag kan dock bara utgå för den del av bostadsutgifterna som kan anses skäliga i förhållande till hushållets storlek och lägenhetsytan.
Det ankommer på statsrådet för inrikesministeriet att årligen fastställa inkomstgränser, grundandelens och bidragsprocentens storlek samt maxi— migränser för bostadsutgiftens storlek.
Ansökan och utbetalning
Ansökan om bidrag skall årligen göras hos kommunens socialnämnd. Bostadsbidraget utbetalas månadsvis i förskott, i regel direkt till hus- hållen.
Norge
I Norge har individuella bostadssubventioner i någon form förekommit under hela efterkrigstiden. Bostadsförsörjningen stöds i övrigt genom en omfattande statlig kreditgivning som tidigare innehöll vissa generella subventionsinslag. Dessa avskaffades dock är 1966.
Bostadsbidrag lämnas i Norge i form av s k ”bostötte”. Den nuvarande ”bostötteordningen” tillkom genom beslut av Stortinget år 1972 och trädde i kraft den 1 juli 1973. From den 1 januari 1975 har vissa ändringar och tillägg i ”bostötteordningen” gjorts främst med sikte att anpassa beräkningsgrunderna efter inkomst- och kostnadsutvecklingen.
Administration och omfattning
Bidragsverksamheten handhas i Norge av Den Norska Stats Husbank och kommunerna. Under år 1974 erhöll 87 000 hushåll bostadsbidrag, vilket motsvarar ungefär 7 procent av totala antalet hushåll i Norge. Totala kostnaderna härför uppgick till 141 miljoner Nkr, varav staten svarade för 106 miljoner och kommunerna för ca 35 miljoner.
Fro m den 1 januari 1975 skall staten helt svara för utgifterna för bostadsbidragen. Bakgrunden till detta är främst att man vill uppnå en förenkling av systemet, eftersom utgifterna fördelades mellan stat och kommun på ett relativt komplicerat sätt. För år 1975 har totalt 187 miljoner Nkr anslagits för bidragsverksamheten.
Allmänna förutsättningar
I Norge är bidragen avgränsade till vissa grupper av hushåll som bor i bestämda kategorier av bostäder, nämligen statsfinansierade bostäder uppförda efter kriget och övriga bostäder där förstagångsinflyttning ägt rum efter den 1 januari 1963. Dessutom omfattas bostäder som fr o m är
1963 upprustats med hjälp av statliga förbättringslån. Inom dessa ramar kan dock bostadsbidrag lämnas oavsett boendeform.
För att bostadsbidrag skall utgå måste inom hushållet finnas antingen barn under 18 år eller person som uppbär folk- eller sjukpension eller annat understöd enligt den allmänna försäkringens bestämmelser. Ensam- stående pensionärer omfattas även av bestämmelserna.
Bostadsbidragets storlek
Bostadsbidragets storlek är beroende av tre faktorer nämligen:
a) hushållets sammanlagda inkomst b) bostadsutgiften c) hushållets storlek och sammansättning.
Bostadsbidraget skall täcka 65 procent av skillnaden mellan den faktiska bostadsutgiften och en i förhållande till hushållets storlek och inkomster beräknad rimlig bostadsutgift.
För att bostadsbidrag skall kunna utgå måste den faktiska bostads- utgiften överstiga en viss miniminivå anpassad efter hushållets storlek. Därutöver är den faktiska bostadsutgiften upp till en viss övre gräns bidragsgrundande enligt följande:
Hushållsstorlek Faktisk bostadsutgift per år (Nkr) Min Max 1 person 1 600 8 600 2 personer 2 000 9 800 3 personer 2 500 11 000 4 personer 2 500 11 600 5 personer 3 000 11 600 6 personer eller fler ' 3 000 12 600
Bostaden får dessutom inte vara större än som anges nedan för att hela den faktiska bostadsutgiften skall vara bidragsgrundande.
3 rum och kök för hushåll på 1 person 4 rum och kök för hushåll på 2 och 3 personer 5 rum och kök för hushåll på 4 och 5 personer. För större hushåll gäller inga sådana normer.
För varje rum utöver normen minskas den faktiska bostadsutgiften med 10 procent.
Den rimliga bostadsutgiften beräknas som en procentandel av inkoms- terna och med stigande andel ju högre inkomsten är. Det är hushållets samlade inkomster som skall läggas till grund vid beräkningen med utgångspunkt i nettoinkomsten enligt taxeringen till statlig skatt före eventuella säravdrag.
Som rimlig bostadsutgift beräknas 15 procent av den årliga inkomsten
upp till 12 000 Nkr för hushåll på 1 person upp till 16 800 Nkr för hushåll på 2 personer
upp till 21 600 Nkr för hushåll på 3 personer osv med tillägg på 4 800 Nkr för varje ytterligare hushållsmedlem.
För inkomster utöver dessa belopp skall procentsatsen vid beräkning av den rimliga bostadsutgiften höjas med 1/4 procent för varje intervall på 1 200 kr tills utgångsbeloppet överstigits med 24 000 kr, då beräk- ningsprocenten skall höjas med 1/2 procent för varje ytterligare intervall på 1 200 Nkr. Se närmare tabell 1.
Den rimliga bostadsutgiften kan dock inte fastställas till lägre belopp per år än:
1 400 Nkr för hushåll på 1 person 1 800 Nkr för hushåll på 2 personer 2 300 Nkr för hushåll på 3 och 4 personer 2 800 Nkr för hushåll på 5 personer och fler
Tabell ] Beregning av rimelig boutgift. Årsinntekter (gjeldende fra 1.januar 1975). Källa: Den Norske Stats Husbank.
pet—sats l—pers. 2-pers. 3-pers. 4-pers. 5-pers. 6—pers. 7-pers.
15 12 000 16 800 21 600 26 400 31 200 36 000 40 800 15 1/4 13 200 18 000 22 800 27 600 32 400 37 200 42 000 15 1/2 14 400 19 200 24 000 28 800 33 600 38 400 43 200 15 3/4 15 600 20 400 25 200 30 000 34 800 39 600 44 400 16 16 800 21 600 26 400 31 200 36 000 40 800 45 600 16 1/4 18 000 22 800 27 600 32 400 37 200 42 000 46 800 16 1/2 19 200 24 000 28 800 33 600 38 400 43 200 48 000 .16 3/4 20 400 25 200 30 000 34 800 39 600 44 400 49 200
17 21 600 26 400 31 200 36 000 40 800 45 600 50 400 17 1/4 22 800 27 600 32 400 37 200 42 000 46 800 51 600 17 1/2 24 000 28 800 33 600 38 400 43 200 48 000 52 800 17 3/4 25 200 30 000 34 800 39 600 44 400 49 200 54 000 18 26 400 31 200 36 000 40 800 45 600 50 400 55 200 18 1/4 27 600 32 400 37 200 42 000 46 800 51 600 56 400 18 1/2 28 800 33 600 38 400 43 200 48 000 52 800 57 600 18 3/4 30 000 34 800 39 600 44 400 49 200 54 000 58 800 19 31 200 36 000 40 800 45 600 50 400 55 200 60 000 19 1/4 32 400 37 200 42 000 46 800 51 600 56 400 61 200 19 1/2 33 600 38 400 43 200 48 000 52 800 57 600 62 400 19 3/4 34 800 39 600 44 400 49 200 54 000 58 800 63 600 20 36 000 40 800 45 600 50 400 55 200 60 000 64 800 20 1/2 37 200 42 000 46 800 51 600 56 400 61 200 66 000 21 38 400 43 200 48 000 52 800 57 600 62 400 67 200 21 1/2 39 600 44 400 49 200 54 000 58 800 63 600 68 400 22 40 800 45 600 50 400 55 200 60 000 64 800 69 600 Minste rime-
lige boutgift
pr. år 1 400 1 800 2 300 2 300 2 800 2 800 2 800 pr. halvår 700 900 1 150 1 150 1 400 1 400 1 400 Maks. faktiske
boutgift
pr. år 8 600 9 800 11 000 11 600 11 600 12 600 12 600 pr. halvår 4 300 4 900 5 500 5 800 5 800 6 300 6 300 Min. faktiske
boutgift
pr. år 1 600 2 000 2 500 2 500 3 000 3 000 3 000 pr. halvår 800 1 000 1 250 1 250 1 500 1 500 1 500
Bostadsbidraget utgår med 65 procent av den del av hyran som överstiger dessa gränser för den rimliga bostadsutgiften. Bostadsbidrag kan emellertid inte utgå om hushållet inte samtidigt har bostadsutgifter som överstiger minimigränsen för den faktiska bostadsutgiften.
Exempel:
En ensamstående person har årliga bostads- utgifter på 4 500 Nkr Årsinkomsten uppgår till 18 000 Nkr; den rimliga bostadsutgiften blir 16 1/4 x 18 000 Nkr 2 925 Nkr
] 575 Nkr
Bostadsbidrag lämnas med 65 procent av skillnaden 1 024 Nkr
Ett hushåll på fyra personer har årliga bostadsutgifter på 10 000 Nkr Hushallets årsinkomst uppgår till 42 000 Nkr," den rimliga bostadsutgiften blir 19 1/4 % x 42 000 Nkr 8 065 Nkr
] 935 Nkr Bostadsbidrag lämnas med 65 procent av skillnaden 1 258 Nkr
Ansökan och utbetalning
Bostadsbidrag söks hos det kommunala förmedlingsorganet för ett kalen— derhalvär i taget. Hushåll som är registrerade som bidragsberättigade, genom att de tidigare erhållit bostadsbidrag, får förtryckta ansöknings— blanketter med post.
Bostadsbidrag utbetalas förskottsvis för ett kalenderår åt gången. Utbetalning sker i allmänhet direkt till den som är bidragsberättigad. För egna hem och ägda lägenheter där den bidragsberättigade har lån från husbanken, sker dock en direkt avräkning mot de räntor och amorte- ringar som förfaller till betalning.
Frankrike
1 Frankrike har individuella bostadssubventioner i form av ”allocations de logement” funnits sedan år 1948. Vid sidan härav lämnar staten kreditstöd och subventioner till det s k sociala bostadsbyggandet. Fram till år 1971 kunde bostadsbidrag endast utgå till barnfamiljer som fick familjebidrag men genom reformer av systemet åren 1971 och 1972 har det utvidgats att omfatta även andra hushållskategorier.
Administration och omfattning
Bidragsverksamheten administreras genom samma organisation som hand- har övriga familjebidrag, nämligen ”Caisse Nationale des Allocations Familiales” och dess lokalkontor.
Ar 1973 utgick bostadsbidrag till omkring 2,1 miljoner hushåll, vilket
motsvarar ca 13 procent av totala antalet hushåll i Frankrike. De totala kostnaderna härför uppgick till 2 100 miljoner francs. Bidragen finan- sieras dels genom en arbetsgivaravgift på 0,1 procent av utbetalda arbetslöner dels över statens budget.
Allmänna förutsättningar Bidragsystemet i Frankrike omfattar vissa huskållskategorier nämligen:
_ personer med ett eller flera barn, _ person som försörjer och bor samman med förälder över 65 år (eller över 60 år om denne ej är arbetsför), — person som försörjer och bor samman med förälder, barn eller syskon som ej är arbetsföra på grund av handikapp, — gifta makar under 40 år utan barn som varit gifta mindre än 5 år, _ personer som är minst 65 år (eller minst 60 år och ej arbetsföra), — handikappade och ej arbetsföra personer på minst 15 år, — ungdomar under 25 år som arbetar och inte bor samman med sina föräldrar.
Undantagna från möjligheten att erhålla bostadsbidrag är således
a) arbetsföra makar utan försörjningsbörda för barn eller annan person och som varit gifta mer än fem år. b) ensamstående arbetsföra personer mellan 25 och 65 år.
Bostadsbidrag utgår oavsett boendeform under förutsättning att bostaden fyller vissa standardkrav. Lägenheten måste ha en viss minimi- yta enligt följande:
Hushållsstorlek Lägenhetsyta, m2 (inkl kök, badrum m fl utrymmen)
Pensionäis- och ungdomshushåll ensamstående 2 personer (liör ungdomshushäll tillkommer 7 m2 för varje person utöver två. Dessutom får bostaden för dessa hushåll ej överstiga 40 m2 för en person eller ytterligare 30 m2 för varje person därutöver). Övriga hushåll
hushåll utan barn på 2 personer 3 personer 4—5 personer 6 personer 7 personer 8—9 personer 10411 personer (och för varje tillkommande grupp på 2 personer 10 m2 därutöver).
Förutom kravet på en viss minimiyta för att erhålla bostadsbidrag gäller att bostaden måste fylla vissa sundhetskrav och ha tillgång till dricksvatten, WC och möjligheter till uppvärmning. För pensionärshushåll kan undantag beviljas från dessa krav.
Bidragets storlek
För att bostadsbidrag skall kunna utgå måste bostadsutgifterna överstiga en viss miniminivå, ”le loyer minimum”, som utgör en viss andel av inkomsten och varierar med hushållets storlek och sammansättning.
För att fastställa minimihyran vid olika inkomstnivåer uppdelas hus- hållsinkomsten i fyra intervall (R 1, R 2, R 3 och R 4), för vilka olika procentsatser tillämpas. Den månatliga minimihyran beräknas enligt formeln:
L _0xR1+15xR2+25xR3+34xR4 min 100x12
De fastställda inkomstintervallen för hushåll av olika storlek framgår av följande tablå:
Hushållets sammansättning Inkomstintervall och procentsatser
Rl R2 R3 R4 0% 15% 25% 34%
Upp till mer än Ensamstående 2 000 2 000— 4 000 4 000— 8 000 8 000 Makar 2 500 2 5004 5 000 5 000410 000 10 000 Hushåll med försörjningsbörda för 1 person 3 500 3 500— 7 000 7 000—14 000 14 000 Hushåll med försörjningsbörda för 2 personer 4 500 4 500— 9 000 9 000—18 000 18 000 Hushåll med försörjningsbörda för 3 personer 5 500 5 500—11 000 11 000—22 000 22 000 Hushåll med försörjningsbörda för4 personer 6 500 6 500—13 000 13 000426 000 26 000 Hushåll med försörjningsbörda för 5 personer 7 500 7 500—15 000 15 000—30 000 30 000 Hushåll med försörjningsbörda för 6 personer 8 500 8 500—717 000 17 000— 34 000 34 000 Hushåll med försörjningsbörda för 7 personer 9 500 9 500—19 000 19 000438 000 38 000
Bostadsbidraget beräknas med varierande andelar av skillnaden mellan den faktiska bostadsutgiften och minimihyran. Den faktiska bostadsut- giften beaktas dock bara i den mån den ligger under en viss maximinivå, det 5 k hyrestaket enligt nedanstående tablå:
Bostadstyp Ensam- Makar Hushåll med försörjningsbörda
stående för:
1 pers 2 pers 3 pers 4 pers
Hyresreglerade lägenheter 210 245 260 280 315 350 Övriga hyreslägenheter och efter den 1juli1974 färdig- ställda lägenheter med äganderätt” 290 340 365 390 440 500
” l-"ör tidigare färdigställda lägenheter med äganderätt varierar hyrestaket efter färdigställningsår.
Bostadsbidraget kan utgöra högst 90 procent av det bidragsgrundande beloppet när inkomsten är noll francs. Procentandelen (K) fastställs enligt följande formel:
hushållens beskattningsbara inkomst 60 000 N
K 0,9
Värdet av N, som varierar med hushållets sammansättning anges i nedanstående tablå:
Ensamstående Makar Hushåll med försörjningsbörda för 1 person Hushåll med försörjningsbörda för 2 personer Hushåll med försörjningsbörda för 3 personer Hushåll med försörjningsbörda för 4 personer Hushåll med försörjningsbörda för 5 personer Tillägg för varje ytterligare person
Exempel:
Ett pensionärshushåll på två makar med en beskattningsbar inkomst på 10 000 francs och en hyra på 300 francs erhåller bostadsbidrag på 143,05 francs/månad. Med samma hyra men med en inkomst på 15 000 francs skulle bostadsbidraget utgöra 34,34 francs.
Ett hushåll med två barn med en beskattningsbar inkomst på 13 000 francs och en hyra på 320 francs erhåller bostadsbidrag på 180,15 francs/månad. Med samma hyra men med en inkomst på 20 000 francs blir bostadsbidraget 50,5 francs.
Flyttningsbidrag
Hushåll som flyttar till en bättre bostad som berättigar till bostadsbidrag, kan få särskilda flyttningsbidrag, ”primes de de'me'nagement”. Detta bidrag täcker i princip kostnaderna för flyttningen om dessa ej överstiger följande andelar av en viss basinkomst (490 F år 1974): 100 _% av basinkomsten för ungdomshushåll. 200 % av basinkomsten för pensionärshushåll eller hushåll med 1 barn.
220 % av basinkomsten för hushåll med 2 barn och sedan med ytterligare 20 % per barn (eller boende därutöver).
Ansökan och utbetalning
Bostadsbidrag och flyttningsbidrag söks hos den lokala försäkringskassan för familjebidrag, Bostadsbidraget utbetalas månadsvis i förskott och i regel direkt till hushållet.
Förbundsrepubliken Tyskland
I Förbundsrepubliken Tyskland lämnas individuella bostadssubventioner i form av s k ”Wohngeld”. Detta system infördes år 1965 men har sedan dess utvidgats och förändrats i olika omgångar. Vid sidan härav lämnas offentligt kreditstöd och subventioner till det 5 k sociala bostadsbyggan— det. De nuvarande bestämmelserna för bostadsbidragen återfinns i "Zweites Wohngeldgesetz" enligt kungörelse av den 14 december 1973.
Administration och omfattning
Bidragsverksamheten administreras av delstaterna i enlighet med de riktlinjer som dragits upp av Bundesministerium ftir Raumordnung, Bauwesen und Städtebau. Vilka myndigheter som lokalt är behöriga att handha bidragsverksamheten avgörs av delstaterna.
År 1974 uppgick antalet hushåll med ”Wohngeld” till 1,57 miljoner, vilket motsvarade ungefär 7 procent av samtliga hushåll. Utgifterna härför uppgick till 1,47 miljarder DM. Hälften av kostnaderna för bidragsgivningen bestrids av delstaterna och hälften över den federala budgeten.
Allmänna förutsättningar
Bostadsbidrag kan utgå till alla hushållskategorier oavsett boendeform och bostadsstandard. Till hushållet räknas make/maka, förälder och barn samt även nära anhöriga, som syskon, svärföräldrar etc.
Bidragets storlek Bostadsbidragets storlek bestäms av tre faktorer nämligen:
a) inkomsten b) bostadsutgiften c) hushållets storlek.
Bidragsgrundande inkomst är den s k familjeinkomsten, som utgör summan av årsinkomsten för alla till hushållet hörande familjemedlem- mar beräknad på grundval av inkomsterna under senaste sexmånadspe- riod och efter avdrag av vissa bestämda belopp. Avdragsgilla är kostnader
Tabell 2 Fastställda maximigränser för bostadsutgiften (i DM)
Hushålls- I kommun med ett Bostäder färdig— Bostäder färdig- Bostäder färdig- Bostäder färdig- kategori invånarantal av ställda fram t o m ställda 21 juni 1948— ställda 1966—1971 ställda 1972 eller den 20juni 1948 31 december 1965 senare
utan utan med med utan med med utan med cen— cen- cen- cen— cen- cen- cen- cen— cen- tral- tral- tral- tral- tral- tral- tral- tral- tral- värme '" värme o värme värme värme o värme värme värme o värme värme bad el bad el bad el el bad bad el bad el el bad bad el bad el el bad dusch dusch dusch el dusch dusch el dusch dusch el dusch dusch dusch Ensamstående under 100 000 90 170 125 135 170 135 165 210 135 175 100 000—499 999 100 180 135 145 180 145 175 220 145 185 500 000 och däröver 110 190 145 155 190 155 185 230 155 195 Hushåll med under 100 000 120 225 165 175 225 175 215 270 175 230 2 personer 100 000—499 999 130 235 175 185 235 185 225 280 185 240 500 000 och däröver 140 250 185 200 250 200 240 295 200 255 Hushåll med under 100 000 150 270 205 215 270 215 260 320 215 280 3 personer 100 000—499 999 160 285 215 230 285 230 275 335 230 295 500 000 och däröver 170 300 230 245 300 245 290 350 245 310 Hushåll med under 100 000 180 315 245 260 315 255 300 365 255 320 4 personer 100 000—499 999 190 330 260 275 330 270 315 380 270 335 500 000 och däröver 200 345 275 290 345 285 330 395 285 350
Tillägg för under 100 000 22 36 31 33 36 34 36 40 34 36 varje ytter- 100 000—499 999 25 39 34 36 39 37 39 43 37 39 ligare person 500 000 och däröver 27 41 36 38 41 39 45 39 41
för intäkternas förvärvande, vissa skattefria förmåner, barnbidrag rn m samt ett schablonmässigt belopp på 30 procent för skatt och försäkrings- avgifter.
För att bostadsbidrag skall kunna utgå får den bidragsgrundande inkomsten inte överstiga viss gräns. Den är 800 DM/månad för ensamstående och ökar med 200 DM för varje ytterligare familjemedlem.
Bostadsbidrag beräknas endast för den del av bostadsutgiften som understiger en viss fastställd maximigräns. Maximigränsen stiger med hushållets storlek och varierar dessutom mellan orter av olika storlek, mellan bostäder färdigställda under olika tidsperioder och mellan bostä- der av olika standard. (Se vidare tabell 2.) Bostadsbidragets storlek beräknas dock på hela bostadsutgiften om den ligger under denna nivå.
Exempel:
En ensamstående med en beräknad månadsinkomst på 310 DM och en bidragsgrundande månadshyra på 110 DM erhåller 57 DM i bostads- bidrag.
Ett hushåll på fyra personer med en månadsinkomst på 770 DM och en bidragsgrundande månadshyra på 250 DM erhåller 96 DM i bostads- bidrag).
Ansökan och utbetalning
Ansökan om bostadsbidrag görs hos det på orten ansvariga organet. Bostadsbidraget utbetalas i regel månadsvis i förskott och direkt till den som är bidragsberättigad.
Jämförande översikt av bidragssystemen
[ Finland och Sverige förekommer två separata bidragssystem för [) barnfamiljer och andra hushåll m pensionärer är där kopplade till bestämmelserna om folkpension och särredovisas i översikten. [ övri hushåll. Detta bör beaktas vid jämförelse länderna emellan, särskilt när det gäller bidragssystemets relat ed låga inkomster och 11) för pensionärer. Bostadstilläggen till ga länder gäller samma regler för pensionärer som för övriga iva omfattning.
Danmark
Finland
Norge
Sverige
Frankrike
Tyskland, förb.rep.
Bidragsform [
Är när systemet infördes
Administration
Bidragsform 11
Är när systemet infördes Administration
Omfattning
1) Antal bidrags- tagare l % av antalet hushåll år 1970
Totalutgift för bidragsverk- samheten Budget
Boligsikring
1967
Boligministeriet och kommunerna
233 000 hushåll (1974) 13 %
600 milj Dkr (1/101974— 30/9 1975)
Stat 40 %, kommun 60
[) Bostadsbidrag till barnfamiljer
1962
Bostadsstyrelsen och kommunerna
11) Bostadsbidrag till pensio- närer
1970
Folkpensions- anstalten
1) 46 000 hushåll (1974) 3 %
59 milj mk (1974) Stat 100 %
Bostötte
1972 (föregånget av andra bidragsformer sedan 1940—talet) Husbankcn och kom- munerna
87 000 hushåll (1974) 7 %
Memmnm (1974)
Stat 100 %
la) Statliga bo— stadstillägg lb) Statskommunala bostadstillägg 1968 (föregånget av andra bidragsformer sedan 1935) Bostadsstyrelsen och kommunerna
11) Kommunala bo- stadstillägg till pensionärer 1952
Riksförsäkringsver- ket och försäkrings- kassorna
la) och b) 580 000 hushåll (1974) 19 % 1 400 milj Skr (1974) la) Stat 100 % b) Stat 72 %, kommun 28 %
Allocations de logement
1948
Caisse Nationale des Allocations Familiales och dess lokalkontor
2,1nnUhuaau (1973) 13€a
2 100 milj francs (1973)
Dels av staten, dels genom en ar- betsgivaravgift
Wohngeld
1965 (föregånget av andra bidragsformer sedan 1955) Bundesministerium ftir Raumordnung. Bauwesen und Städtebau Delstatliga organ
1.57 milj hushåll (1974) 7 %
1 470 miljard DM (1974)
Stat 50 % delstat 50 %
Finland
Sverige
Frankrike
Tyskland, förb.rep.
11. Antal bidrags- tagare | % av antalet hushåll 1970 Totalutgift för bi- dragsverksamheten
Boendeformer som omfattas av bi- dragssystemet
Hushållskategorier som kan erhålla bidrag
Villkor för bidrag: Bostadsstandard
Lägsta utrymmes- standard för att bidrag skall utgå
Högsta gräns för utrymmesstandarden vid beräkning av
den bidragsgrun- dande bostadsutgif- ten
Hyreslägenheter, bostadsrättslägen- heter (i allm.nytt. fören.)
Alla hushållskate- gorier (barn under 18 år inräknas i hushållet)
Ej mer än 2 boende per rum, köket oräknat
Ej mer än 1 rum ut- över 1 rum per hus- hållsmedlem, köket oräknat
11) 130 200 perso- ner (1974) 120 milj mk (1974) Delas mellan
stat och kommunen
[) Hyreslägenheter, vissa ägarbo— städer
11) Alla boendefor-
mer
I) Hushåll med barn under 16 år, barnlösa makar som inte varit gifta mer än 2 är, vissa stu- derande
II) Pensionärshus- hushåll (även ensamstående) Ingen begränsning
Max.gräns förekom- mer som är beroende av hushållets
storlek
Alla självständiga boendeformer förut- satt att bostaden
är statligt belånad och/eller byggd efter viss tidpunkt Hushåll med barn under 18 år
Pensionärshushåll (även ensamstående)
Ingen begränsning
Ej mer än 3 rok för 1 pers
4 rok för 2—3 pers 5 rok för 4—5 pers (för större hushåll inga begränsningar)
11) 695 000 perso- ner (1974)
43 % av antalet pen-
sionärer
1 300 milj Skr (1974)
Kommun 100 %
I—II) Alla boende- former (för Ib)
måste dock egen
Alla boendeformer
bostad disponeras)
Ia) Hushåll med barn under 17 år
Ib) Barnfamiljer och hushåll utan barn där någon är minst 20 år (men ej folkpen- sionär)
II) Pensionärshushåll
Ingen begränsning
la) Inga be-
gränsningar
Ib) Högst 2 boende/ rum, 1 rum, var- dagsrum och kök oräknade
II) Beror av
kommunala
... .v...
Alla hushållskatego- rier utom a) arbets- föra makar som varit gifta mer än fem år utan försörjnings— börda för barn el. annan person
b) ensamstående ar- betsföra personer mellan 25 och 65 år
Bostaden måste ha en en viss min.yta som varierar med hushål- lets storlek 0. sam- mansättning
För ungdomshushåll får bostaden ej överstiga viss max.- yta
Alla boendeformer
Alla hushållskatego- rier
Ingen begränsning Ingen begränsning
Danmark
Finland
Norge
Sverige
Frankrike
Tyskland, förb.rep.
Lägsta utrustnings- standard för att bidrag skall läm- nas
Bostadsutgift Minimigräns för den faktiska bostads— utgiften
Maximigra'ns för den faktiska bostadsutgiften
Bidragsgrundande inkomst
Bostaden måste va— ra försedd med vat- ten, avlopp och elektricitet samt ha WC i omedelbar anknytning till lä- genheten
Bostadsutgiften mås- te uppgå till 15 % av hushålls- inkomsten upp
till 35 000 Dkr, dock lägst 2 400 Dkr per år, och 25 % av överskjutande inkomstbelopp
Bostadsutgiften bör ej överstiga hälf- ten av hushålls- inkomsten Hushållets samman- lagda beskattnings- bara inkomst enligt senaste taxering justerad med ett procentuellt till— lägg i förhållande till inkomstut— vecklingen
I) Bostaden måste anses duglig att använda som bo- stad Il) Inga standard- krav
I—II) Bostadsutgif- ten måste över— stiga en fast- ställd grun- andel som är graderad efter hushållets stor- lek och inkomst
! o. Il) Maxgränser finns som är beroen- de av relationen mellan hushållets och bostadens stor- lek
I) Hushållets sam- manlagda beskatt- ningsbara inkomst enligt senaste taxering till kom- munal inkomstskatt
Il) Pensionärens sidoinkomster ut- över folkpension och sociala under— stöd
Inga standardkrav utöver belånings- och åldersvillkoren nämnda under boendeform
Min.gränsen varierar från 1 600 Nkr per år för 1-personshus- håll till 3 000 Nkr per år för hus-
håll på 5 eller
fler personer
Max.gränsen varierar från 8 600 Nkr per år för l-persons- hushåll till
12600. Nkr per år för hushåll på 6
eller fler personer
Hushållets samman- lagda nettoinkomst enligt senaste taxering
I—II) Inga stan— dardkrav
Min.gräns förekom- mer endast för Ib) där den utgör 325 Skr per månad
för ensamstående (med eller utan barn) och 425 Skr för makar
Ib) Max.gränser vilka varie-
rar från 550
Skr per månad för l-personshushåll till 1 025 Skr per månad för makar med 5 el fler barn II) Max.gräns beror av kom- munala regler
Ia) 0. b) Familje- försörjarens eller makars sammanlagda taxerade inkomst enligt senaste taxering till stat-
lig inkomstskatt ll) Pensionärens sidoinkomster utöver folkpension och
Bostaden måste upp- fylla vissa sundhets- krav och ha tillgång till dricksvatten,
WC och möjligheter till uppvärmning. För pensionärshushåll kan undantag beviljas
Min.gräns, ”loyer minimum”, förekom- mer som varierar med hushållets stor- lek och inkomst Max.gränser finns som är beroende av hushållets storlek och bostadens typ
Hushållets samman- lagda beskattnings- bara inkomst
enligt taxeringen året före bidrags- året
lnga standardkrav
Ingen min.gräns fö- rekommer
Max.gränser finns som är beroende av hus- hållets storlek, bo- stadens ålder och standard samt dess belägenhet med hänsyn till bostadsortens storlek
Hushållets samman- lagda årsinkomst be- räknad på grundval av senaste 6-måna- dersperiod efter av- drag för vissa skat- tefria förmåner m m samt ett schablonbe-
lopp på 30 % för skatt
Inkomsttak
Bidragets storlek
Utbetalning
Danmark
Boligsikring ut- betalas ej om hus- hållsinkomsten över» stiger 75 000 Dkr
Bidraget beräknas med varierande pro- cent av bidrags- grundande bostads- utgift beroen-
de på hushållets storlek, inkomst och sammansättning med förmånligare regler för bl a pensionärshushåll Månadsvis i för- skott i regel di- rekt till hushållen
Finland
l—ll) Bostadsbidrag utgår inte om den bidragsgrundande inkomsten överstiger ett visst fast-
ställt inkomsttak
l—II) Bidraget utgör 55 —90 % av skillna- den mellan den fak- tiska bostadsutgif- ten och grundande- len beroende på hushållets storlek och inkomst
I o. 11) Månadsvis i förskott i regel direkt till hus- hållen
Norge
I praktiken genom sättet att beräkna bidragets storlek
Bidraget skall täcka 65 % av skill- naden mellan den faktiska bostadsut- giften och en i för- hållande till hus- hållets storlek och inkomst beräknad rimlig bostadsut- gift
Halvårsvis i för- skott i regel di- rekt till hushål- hållen
Sverige
I) I praktiken genom sättet att beräkna bidragets storlek
II) Sidoinkomsterna får ej överstiga
viss nivå
la) Det statliga bo- stadstilläggets storlek bestäms en- bart i förhållande till inkomst och barnantal
Ib) Statskommu- nalt bostadstillägg beräknas till högst 80 % av den del av bostadsutgiften som ligger mellan min. och maxgränsen för bostadsutgiften
II) Reglerna va- rierar mellan olika kommuner
Månadsvis i förskott i regel direkt till hushållen
Frankrike
I praktiken genom sättet att beräkna bidragets storlek
Bidraget beräknas med varierande pro— cent av skillnaden mellan den faktiska bostadsutgiften och ”loyer minimum” beroende på hushål- lets storlek och in- komster
Månadsvis i förskott i regel direkt till hushållen
Tyskland, förb.rep.
800. DM per månad för ensamstående med tillägg av 200 DM för varje ytterligare familjemedlem
Bidragets storlek bestäms i förhållande till hushållets stor- lek, inkomst och bo- stadsutgift
Månadsvis i förskott i regel direkt till hushållen
Bilaga H Normerade kalkyler över olika hushålls hyresbetalningsförmåga
PM utarbetad inom utredningarnas sekretariat
] Inledning
I bilaga 9 av betänkandet Solidarisk bostadspolitik (SOU 1974:18) redovisades vissa kalkyler för att belysa de ekonomiska förutsättningarna för hushållens bostadskonsumtion. De byggde på antaganden om förhål- landen som gällde år 1972.
Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har nu med samma teknik belyst situationen år 1974. Antalet hushållstyper som medtagitsi kalkylerna är fler än förra gången. Valet har emellertid inte gjorts med andra anspråk än att belysa verkligheten för några vanligt förekommande hushållstyper.
2 Kalkylförutsättningar
2.1 Hushållsn/per Kalkyler har gjorts för följande hushållstyper:
l. ensamstående förvärvsarbetande utan barn 2. ensamstående ålderspensionär 3. ensamstående förtidspensionär med hel pension . ensamstående förtidspensionär med halv pension och visst förvärvs- arbete . ensamstående med studiemedel utan barn . makar, en förvärvsarbetande, utan barn . makar, två förvärvsarbetande, utan barn . makar, båda ålderspensionårer . två vuxna, båda med studiemedel, utan barn .två vuxna, den ena med studiemedel, den andra förvärvsarbetande, utan barn . ensamstående förvärvsarbetande med ett barn under 10 år . ensamstående förvärvsarbetande med ett barn i åldern 10—15 år . ensamstående med studiemedel med ett barn under 10 år . makar, en förvärvsarbetande, med ett barn under IO år . makar, två förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år . två vuxna, båda med studiemedel, med ett barn under 10 år
.två vuxna, den ena med studiemedel, den andra förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år 18. makar, en förvärvsarbetande,,med ett barn i åldern 10f15 år 19. makar, två förvärvsarbetande, med ett barn i åldern 10—1 5 år 20. makar, en förvärvsarbetande. med två barn, därav ett under 10 år och ett i åldern 10—15 år 21. makar, två förvärvsarbetande, med två barn, därav ett under 10 år och ett i åldern 10—15 år
22. makar, en förvärvsarbetande, med tre barn, därav två under 10 år och ett i åldern 10—15 år 23. makar, två förvärvsarbetande, med tre barn, därav två under 10 år och ett i åldern 10—1 5 år
Kalkyler har gjorts för två alternativ beträffande utrymmesstandard. Det ena, den s k norm II, bygger på förutsättningen att det inte skall bo mer än två personer per rum, kök och ett rum oräknade; för enpersonshushåll godtas dock ett rum och kök. Det andra, den standard som utredningarna nu föreslår som riktmärke för bostadsplaneringen för de närmaste åren, utgår från förutsättningen att det skall bo högst två vuxna per rum, att varje barn skall ha ett eget rum och att kök och ett rum skall vara fria från sovplatser. Med dessa förutsättningar blir kraven på lägenhetsstorlek för de olika hushållstyperna följande:
Hushållsty p Lägenhetsstorlek enligt
norm II den av utredningarna föreslagna standarden
Två vuxna utan barn 2 rk 2 rk Ensamstående med ett barn 2 rk 3 rk Två vuxna med ett barn 3 rk 3 11: Två vuxna med två barn 3 rk 4 rk Två vuxna med tre barn 4 rk 5 rk
Priset för dessa bostäder har angetts enligt två alternativ, båda avsedda att spegla nivån i nyproduktionen. Enligt det ena (alt ]) är priset är 1974 detsamma som inflyttningshyran år 1973 i en lägenhet av motsvarande storlek i ett allmännyttigt bostadsföretag. Enligt det andra (alt 2) är priset 10 % högre. Inflyttningshyrorna år 1974, som blivit kända först sedan kalkylerna avslutats, ligger mellan de två alternativen. Varken år 1973 eller är 1974 har dock uttagits hyror som gett full kostnadstäckning för företagen.
Med de redovisade antagandena blir priserna i de olika lågenhetstyper- [ na följande:
1 | | Ensamstående utan barn 1 rk 2 rk l
Kr/år
Lägenhetstyp
altl alt2
1 rk 4 675 5145 2rk 6415 7 055 3 rk 7 650 8 415 4 rk 9 200 10120 5 rk 12 065 13 270
I hushållstyper med två förvärvsarbetande vuxna har hushållsinkomsten fördelats mellan dem enligt två alternativ:
1. en av makarna har en bruttoinkomst på 10 000 kr per år, den andra
svarar för återstoden; 2. makarna har lika stora inkomster (i tab ] lika stora inkomster efter
skatt, i övriga tabeller före skatt).
När det gäller makar, där båda är ålderspensionärer, bygger kalkylerna på att de har lika stora inkomster.
Kostnaderna för barnomsorg har beräknats enligt Svenska kommunför— bundets cirkulär (1974-04-19) Rekommendation angående föräldraavgif— ter inom barntillsynsverksamheten. Bristen på platser i kommunala daghem gör att många familjer tvingas ordna barnomsorgen genom privata familjedaghem eller på annat sätt, vilket i många fall förorsakar dem högre kostnader.
Barnomsorgskostnader har förutsatts förekomma endast för barn under 10 år och endast i hushåll med en förälder eller med två föräldrar, som antingen förvärvsarbetar på heltid (i våra kalkyler har lika stora inkomster) eller studerar (i våra kalkyler har studiemedel). I övriga fall förutsätts att familjen klarar barnomsorgen utan hjälp av utomstående.
En av utgångspunkterna för de normerade kalkylerna har varit att varje hushåll skall, när skatt, hyra och barnomsorg är betalda, disponera minst så stort belopp för konsumtion som motsvarar det som garanteras genom normalbeloppen i socialhjälpen i Stockholm m fl kommuner. Dessa belopp är anpassade till det sk basbeloppet i folkpensioneringen och följer därför levnadskostnadsutvecklingen. Följande belopp har tillämpats i kalkylerna:
Kr/år Ensamstående vuxen 7 560 Makar eller två vuxna samboende 12 600 Barn 0—9 år 4 020 Barn10—15 år 5 280
För förvärvsarbetande tillkommer enligt socialhjälpsnormen 2700 kr per år för omkostnader som följer av ett yrkesarbete. Samma kostnad har antagits belasta den som studerar och den som har endast halv förtidspension.
Den budget på vilken socialhjälpsbehovet är beräknat tar hänsyn endast till hushållets kortsiktiga behov och är mycket snävt tiltagen. Något utrymme finns tex inte avsatt för förnyelse av möbler och större klädesplagg. Inte heller har räknats med utgifter för semester eller annan rekreation.
Kalkylerna bygger på antagandet om ett skatteuttag enligt skattetabell 1974124 för beräkning av preliminär A-skatt. Den för landet genomsnitt- liga utdebiteringen var år 1974 24,02 kr.
För pensionärer har räknats med det extra avdrag som de erhåller vid taxeringen.
2.7.1. Allmänt barnbidrag
Allmänt barnbidrag har antagits utgå med I 500 kr per år för varje barn.
2.7.2. Bidragsförskott
För barn till ensamstående förälder har antagits att det utgår ett underhållsbidrag, motsvarande bidragsförskottets belopp, 3 400 kr/barn och år. Bidragsförskottet är anknutet till basbeloppet ifolkpensione- ringen.
2.7.3. Studiemedel
Kalkylerna utgår från att de som studerar har studiemedel. Studiemedlen består av dels ett bidrag, dels en återbetalningspliktig del. De är basbeloppsanknutna. Den återbetalningspliktiga delen, som är den större av de två, är dessutom inkomstprövad. Om den studerande är gift prövas den även mot makens inkomst.
Dessutom utgår barntillägg för barn under 16 år. Också detta är basbeloppsanknutet och återbetalningspliktigt. Det är även inkomst- prövat. Om båda föräldrarna uppbär studiemedel utgår barntillägget endast till den ena av dem. Sammanbor föräldrarna får alltså en av dem efter överenskommelse dem emellan uppbära barntillägget. I de kalkyler som avser två vuxna, som båda studerar, med barn är alltså ett barntillägg medräknat. Om föräldrarna inte sammanbor, går barntillägget till den av föräldrarna som betalar underhållsbidraget. Det förutsätts då att tillägget går vidare i form av ett underhållsbidrag till den av föräldrarna som har hand om barnet. Kalkylerna i det följande, avseende ensamstående med
studiemedel och ett barn utgår från antagandet att båda föräldrarna har studiemedel. Den av föräldrarna som har vårdnaden får då ett underhålls- bidrag, i kalkylerna beräknat till 3 400 kr, men inte något barntillägg inom studiemedelssystemets ram. I de fall, slutligen, att endast den ena av föräldrarna har studiemedel, erhåller denne barntillägget.
2.7.4. Folkpension och ATP
Folkpension utgår med ett basbeloppsanknutet belopp, i kalkylerna upptaget till 7 560 kr/år för ensamstående och till 11 760 kr/år för makar. Till den som bara har sin folkpension eller ett mycket lågt ATP-belopp vid sidan därav utgår dessutom ett pensionstillskott. Det reduceras när inkomsten ökar.
Kalkylerna rörande pensionärer utgår från förutsättningen att inkomst— tillskott utöver folkpension och s k pensionstillskott består av ATP. För förtidspensionärer har räknats med ett ATP-belopp, motsvarande det genomsnittliga år 1974, 9 360 kr för person med hel pension.
Bostadstilläggen har inte beaktats i grundkalkylerna. I stället jämförs behovet av bostadssubvention med de bostadstillägg som faktiskt utgick l år 1974 till olika hushållstyper i olika inkomstlägen. * Med ”behov av bostadssubvention” menas i detta sammanhang skillna— den mellan den egna hyresbetalningsförmågan och bostadens pris.
Med ”den egna hyresbetalningsförmågan” avses det belopp som ett hushåll har kvar, sedan det med sin inkomst + transfereringar betalat skatt, barnomsorg och övriga levnadsomkostnader enligt de normer som nyss angetts.
Bostadstilläggen till barnfamiljer och hushåll utan barn, som är inkomstprövade, prövas i normala fall mot den inkomst som hushållet hade två år före bidragsåret. Om inkomsten ökat eller minskat väsentligt, beräknas tilläggets storlek i stället med hänsyn till den aktuella in- komsten.
Bostadstilläggets storlek har uträknats enligt båda alternativen. I alt 1 har tillägget prövats mot en inkomst som antagits vara 22 % lägre än 1974 års. Antagandet har gjorts med utgångspunkt i den genomsnittliga
l löneökningen från år 1972 till år 1974 enligt konjunkturinstitutets l redovisning i Konjunkturläget hösten 1974. Det är givetvis en stark schablonisering, eftersom det förutsätter en lika stor procentuell in- komstökning för alla hushåll. I alt 2 har tilläggets storlek beräknats utifrån den aktuella inkomsten.
Bostadstillägg till pensionärer är också inkomstprövade. Prövningen sker mot en beräknad framtida inkomst. Tilläggen kan utgå enligt olika alternativ, vilka beskrivits i kapitel 8 i SOU 1975:51.
De kalkyler, som avser pensionärer, utgår från antagandet att bostads- tillägg betalas enligt alternativ 2, dvs med ett belopp som oreducerat är lika med det faktiska bostadspriset. Inkomstprövningen har gjorts enligt
de regler som gällde under år 1974. Skillnaden mellan subventionsbehov och faktiskt utgående bostadstillägg blir givetvis helt beroende av de regler efter vilka bostadstillägg utgår i den kommun där pensionären bor.
3 Kalkylresultat
3.1 Vid vilken inkomst kan ett hushåll av viss sammansättning betala priset för en nybyggd lagenhet?
Tabell 1 visar vid vilken inkomst som hushåll av olika sammansättning kan betala priset för en nybyggd lägenhet av tillräcklig storlek. Därvid förutsätts att hushållet, när skatt, hyra och barnomsorgskostnader är betalda, har kvar ett lika stort belopp som socialhjälpsnormens normal— "belopp.
Bostadstilläggen har inte medräknats. I stället redovisas i tabellernas två sista kolumner hur stora tillägg som utgår vid de aktuella inkomsterna (enligt alt 1 iavsnitt 2.8).
Av tabellen framgår det i och för sig helt självklara att den behövliga bruttoinkomsten varierar med antalet medlemmar i hushållet. Detta beror på att ett hushåll dels behöver en större lägenhet, dels har högre i kostnader för annat än bostad, ju fler medlemmar det består av. i Men kravet på inkomst påverkas också av hushållsmedlemmarnas ålder och av hur många vuxna ihushållet som har förvärvsarbete resp studerar, förvärvsarbetets omfattning, samt av inkomstfördelningen mellan de vuxna. Pensionärer med halv pension behöver ha en högre inkomst än de som har hel pension.
Vidare visar tabellen, att bostadstillägg i normalfallen utgår för samtliga hushållstyper i de inkomstlägen, där hushållen enligt de norme- rade kalkylerna har förmåga att betala priset med sin egen inkomst. Förtidspensionärer med halv pension utgör här ett undantag.
I tabell 2 redovisas för olika hushållstyper de komponenter som tillsam- mans bildar hyresbetalningsförmågan i den normativa mening som vi här använder begreppet. Inkomsten anges i 2 OOO-kronorsintervall. Kalkyler har gjorts upp till den inkomst, vid vilken hushållet har förmåga att betala priset (enligt prisalternativ 2) för en lägenhet som är tillräckligt stor enligt utredningarnas nu föreslagna standard. Ingen hänsyn har tagits till eventuellt utgående bostadstillägg.
Av tabellen kan vidare utläsas vid vilken ungefärlig inkomst som ett hushåll av viss sammansättning blir i stånd att betala någon hyra över huvud taget, förutsatt att övriga levnadsomkostnader enligt socialhjälps— normen kommer i första hand. En sammanställning av dessa inkomster har gjorts i det följande:
Inkomst, kr/år
Ensamstående förvärvsarbetande utan barn 14 000 Makar, en förvärvsarbetande, utan barn 19 000 Makar, två förvärvsarbetande utan barn, inkomstförd. alt 1 23 000 alt 2 23 000 Ensamstående förvärvsarbetande med ett barn under 10 år 10 000 10—15 år 11 000 Makar, en förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år 23 000 10—15 år 25 000 Makar, två förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år, inkomstförd. alt 1 26 000 alt 2 29 000 Makar, två förvärvsarbetande, med ett barn 10—15 år, inkomstförd. alt 1 28 000 alt 2 28 000 Makar, en förvärvsarbetande, med två barn ett under 10 år och ett 10—15 år 29 000 Makar, två förvärvsarbetande, med två barn, ett under 10 år och ett 10—15 år inkomstförd. alt 1 32 000 alt 2 35 000 Makar, en förvärvsarbetande, med tre barn, två under 10 år och ett 10—15 år 34 000 Makar, två förvärvsarbetande, med tre barn, två under 10 år och ett 10—15 år, inkomstförd. alt 1 36 000 alt 2 40 000
Tabell 3 återger hyresbetalningsförmågan för olika grupper av pensio- närshushåll. Den visar bl a att en ensamstående ålderspensionär kan ha inkomst i form av folkpension och pensionstillskott och därutöver ett ATP-belopp på 2 000 kr om året utan att behöva betala någon skatt. Den egna hyresbetalningsförmågan utgör 1 512 kr per år för pensionärer som inte har någon ATP alls och 2 520 kr när ATP-tillskottet uppgår till 2 000 kr.
En jämförelse av hyresbetalningsförmågan för en folkpensionär med en inkomst på ca 18 000 kr per år och en förvärvsarbetande med motsvaran- de inkomst visar att den förre kan betala ca 7 100 kr, den senare ca 3 100 kr. Detta beror dels på att folkpensionärens skatt är lägre, dels på att hans levnadsomkostnader är lägre, eftersom han inte har några förvärvsar- betskostnader.
Makar, som bara har sin folkpension och pensionstillskott, har en sammanlagd hyresbetalningsförmåga på 2 184 kr per år. Inte heller för dem utgår någon skatt, när ATP-tillskottet är lågt.
Vid en sammanlagd inkomst av folkpension och ATP på ca 22 000 kr har pensionärsparet en hyresbetalningsförmåga på drygt 7 000 kr, under det att ett par makar, varav en är förvärvsarbetande, i motsvarande inkomstläge kan betala endast 2 300 kr av egna medel.
Enligt uppgift från riksförsäkringsverket uppgick ATP år 1974 i genomsnitt till 9 360 kr per år för en person med förtidspension. Därutöver hade han en folkpension på 7 560 kr. En sådan persons egen hyresbetalningsförmåga uppgår till 6 900 kr per år. En förvärvsarbetande
person med lika stor inkomst kan betala ca 2 300 kr.
En förtidspensionär med halv folkpension och halvt ATP—belopp kompletterat med egen inkomst upp till samma inkomst som en förtids- pensionär med hel pension har en hyresbetalningsförmåga på endast 4 000 kr jämfört med heltidspensionärens 6 900 kr.
För personer med studiemedel redovisas uppgifter om hyresbetalnings- förmåga i tabell 4.
En ensamstående person med studiemedel har en hyresbetalningsför- måga på 1 500 kr per år. En förvärvsarbetande med motsvarande inkomst betalar skatt på denna och kommer därigenom att sakna hyresbetalnings- j förmåga i den normativa meningen. '
Studiemedelssystemet ger den studerande rätt att ha en egen inkomst på 6 700 kr per år utan att Studiemedlen reduceras. Efter skatt ger detta ett disponibelt belopp på 5 900 kr per år.
Två sammanboende personer med studiemedel har en hyresbetalnings- förmåga på 5 520 kr per år, vilket kan jämföras med knappt 1 200 kr för två förvärvsarbetande i motsvarande inkomstläge.
Genom egen inkomst kan de två studerande få ett tillskott på brutto 13 400 kr per år utan att studiemedlen reduceras. Efter skatt är beloppet l 1 800 kr.
En studerande med ett barn har ungefär lika stor egen hyresbetalnings- ' förmåga som en förvärvsarbetande ensamstående förälder med samma . inkomst, eftersom den senares skatt är obetydlig. ;
Möjligheterna att ha egna inkomster vid sidan om Studiemedlen är ' desamma som för en ensamstående utan barn.
En tvåförälderfamilj, där båda föräldrarna studerar, har, om det finns ett barn under 10 år i familjen, en hyresbetalningsförmåga på 4 400 kr per år. Förvärvsarbetande föräldrar saknar hyresbetalningsförmåga i motsvarande inkomstläge.
[ hushåll, där den ena maken har förvärvsarbete och den andra | | | | | I
studerar, är redan vid låga förvärvsinkomster hyresbetalningsförmågan, som synes av tabell 4, god.
Av tabell 5 framgår i vilken mån som de statliga och statskommunala bostadstilläggen kompletterar den egna hyresbetalningsförmågan. Tabel- len omfattar endast hushåll med inkomst av förvärvsarbete. Bostadstillägg har antagits utgå efter en inkomst två år före bidragsåret. Pensionärer och personer som erhåller studiemedel är inte medtagna; deras förhållanden redovisas i tabellerna 6 resp 7. När skillnaden mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg är negativ "klarar” hushållet inte det aktuella bostadspriset. När skillnaden är positiv har hushållet en viss marginal för utgifter över socialhjälpsnor- , mens normalbelopp. ' Tabellen visar alltså vid vilken ungefärlig inkomst som bostadstilläggen kompletterar den egna hyresbetalningsförmågan, så att hushållet kan betala olika bostadspriser. Av tabellen kan också utläsas vilken inkomst
som krävs för att ett hushåll av viss sammansättning med bostadstilläg— gens hjälp skall ”klara” att betala priset för en nybyggd lägenhet av
tillräcklig storlek.
Som synes uppkommer positiva värden, dvs ett överskott över social- hjälpsnormens normalbelopp, först vid inkomster över 40 000 kr för en trebarnsfamilj men redan vid drygt 30 000 kr för en ettbarnsfamilj.
Vidare framstår tydligt att skillnader föreligger i ekonomisk bårkraft beroende på hur inkomsten fördelas mellan föräldrarna i en tvåförälder- familj och på om de kan klara barnomsorgen själva eller inte. I en ettbarnsfamilj, som nödgas betala för sin barnomsorg, är det först vid inkomster på ca 38 000 kr som ett överskott iförhållande till socialhjäl- pens normalbelopp uppkommer, under det att detta inträffar redan vid ca 30 000 kr för ett hushåll, där bara den ena av föräldrarna arbetar. För alla de hushåll som tvingas anlita privata familjedaghem krävs ändå högre inkomster, innan ett överskott uppkommer.
Det största överskottet över socialhjälpens normalbelopp ger bostads- tilläggen för ensamstående med ett barn, eftersom transfereringar av annat slag för enförälderfamiljernas levnadsomkostnader i övrigt är förhållandevis höga. Ett överskott uppkommer för ensamstående med ett barn under 10 är redan vid ca 16 000 kronors inkomst för bostadspriser upp till 8 000 kr. Bostadstilläggen utgår också med oreducerat belopp ända upp i de inkomstlägen, där subventionsbehovet i normativ mening har upphört.
Som nyss nämnts bygger uppgifterna i tabell 5 på förutsättningen att bostadstilläggen prövas mot en två år gammal inkomst. Detta är den vanligaste situationen. Men när ett hushålls inkomst har förändrats väsentligt skall subventionsbehovet i stället prövas mot en aktuell inkomst (alt 2). Konsekvenserna härav blir att detta hushåll kommer i ett sämre läge än ett hushåll med samma inkomst som får sitt tillägg prövat på de vanliga grunderna. Ett exempel kan belysa detta. — Ett hushåll, som består av två föräldrar och två barn, har en inkomst två år före bidragsåret på 45 000 kr. Hustrun slutar arbeta, och familjens inkomst sjunker till 30000 kr. Familjen har en hyra på 8 500 kr. Före omprövningen fick familjen ett bostadstillägg på 1 080 kr. Efter omprövningen blir det 3 600 kr.
l — En familj med samma inkomst under bidragsåret, vars bidragsbehov l prövats enligt de vanliga reglerna, får istället 4 600 kr i bostadstillägg,
eftersom dess bidragsgrundande inkomst är den inkomst som ligger två
1 år tillbaka i tiden. * För pensionärernas del blir skillnaden mellan den egna hyresbetalnings- förmågan och bostadstillägget givetvis helt beroende av de regler för tillägg som gäller i den kommun där pensionären bor. Tabell 6 utgår från att heLa bostadspriset betalas genom bostadstillägget. När så är fallet har pensionären en viss marginal utöver socialhjälpens normalbelopp. I övriga fall kan underskott uppkomma. Tabell 6 visar också hur mycket av ett visst tilläggsbelopp som utgår vid olika tillskott till folkpensionen. Det kan som exempel nämnas att även ett så lågt bostadstillägg som 3 000 kr per år ger ett överskott över socialhjälpens normalbelopp för ensamståen-
de vid bostadspriser upp till 4 000 kr och för gifta upp till 5 000 kr.
Den som har sin inkomst delvis genom pension, delvis genom eget arbete, får ett lägre bostadstilläggsbelopp än den som har motsvarande inkomst helt i form av pension. Detta gör att personer med lägre inkomster vid sidan om delpensionen, trots bostadstillägget, inte ”klarar” annat än mycket låga bostadskostnader.
Tabell 7 innehåller uppgifter om den ekonomiska situationen för några kategorier av hushåll med studiemedel. Ur den kan bl a följande informa- tioner hämtas.
Ensamstående med studiemedel
Den studerandes egen *”hyresbetalningsförmåga”' kompletterad med bo- stadstillägg räcker inte till för att betala kostnaderna för något bostads- pris över 1 500 kr.
Studiemedelssystemet ger emellertid den studerande rätt att ha en egen inkomst på 6 700 kr utan att studiemedelsbeloppet reduceras. Efter skatt ger detta ett disponibelt belopp på ytterligare 5 900 kr/år. Fullt bostadstillägg kan alltjämt utgå. Med ett sådant inkomsttillskott ”klarar” den studerande hyran för en lägenhet av rimlig storlek och får därutöver ett visst överskott i förhållande till socialhjälpsnormens normalbelopp. Vid en hyra på 5 000 kr/år blir överskottet 3 300 kr.
Tva' samboende vuxna med studiemedel
Vid en hyra på 5 000 kr/år uppstår ett överskott på 520 kr i förhållande till socialhjälpens normalbelopp. Bostadstillägg utgår inte vid denna hyra. Med bostadstilläggets hjälp ”klarar” två vuxna samboende med studie- medel hyror upp till knappt 8 000 kr. Genom egen inkomst kan de två samboende få ett tillskott på brutto 13 400 kr/år utan att detta påverkar studiemedelsbeloppet. Efter skatt är beloppet 11 800 kr. Fullt bostadstillägg kan alltjämt utgå. Med ett sådant tillskott uppstår ett överskott i förhållande till socialhjälpens normal- ! l l belopp som vid hyran 5 000 kr uppgår till 17 300 kr och vid hyran 9 000 kr till 10 700 kr. Ensamstående med studiemedel med ett barn under 10 år Bostadstillägget räcker inte för att täcka mellanskillnaden mellan den egna hyresbetalningsförmågan och bostadspriser på 3 000 kr eller mer. Vid priset 5 000 kr är skillnaden 2 450 kr.
Beträffande möjligheterna till egna inkomster gäller samma förhållande som för en vuxen utan barn. En egen inkomst på 6 700 kr/år lämnar studiemedlen oförändrade. Ingen skatt utgår på detta belopp. Fullt l bostadstillägg kan alltjämt utgå. Eftersom det statliga bostadstillägget ; räknas som inkomst vid inkomstprövningen kan dock detta hushåll l endast tjäna 5 800 kr utan att studiemedlen reduceras. Med ett sådant inkomsttillskott uppstår ett överskott i förhållande till socialhjälpens
normalbelopp som vid hyran 5 000 kr/år uppgår till 4 350 kr och vid hyran 9 000 kr till 2 750 kr.
Tvä vuxna med studiemedel med ett barn under 10 är
Med bostadstilläggens hjälp ”klarar" hushållet hyror på upp till ca 7 000 kr.
Genom inkomst kan de två vuxna få ett tillskott på brutto 13 400 kr/år (efter skatt 12 500 kr) utan att studiemedelsbeloppet reduceras. Det statliga bostadstillägget räknas dock som inkomst, varför detta hushåll kan tjäna endast 12 500 kr (efter_ skatt 11 600 kr) utan att studiemedlen reduceras. Fullt bostadstillägg utgår. Med ett sådant till- skott uppstår ett överskott i förhållande till socialhjälpens normal- belopp, som vid hyran 5 000 kr/år uppgår till 11 900 kr och vid hyran 9 000 kr till 11 300 kr.
Makar, en med förvärvsarbete och en med studiemedel
Behovet av studiemedel prövas i detta fall mot makens inkomst. Dock kan denne ha en förvärvsinkomst på 36 000 kr (vid basbeloppet 9 000 kr), innan studiemedlen påverkas. Därefter reduceras dessa med 40 % av _ överskjutande inkomst. Eftersom studiemedlen inte är beskattningsbara, . påverkas bostadstilläggets storlek endast av den förvärvsarbetande ma- l kens inkomst.
Ett hushåll med denna sammansättning har redan vid en förvärvsin- komst på 20 000 kr per år ”förmåga” att betala en bostadskostnad på drygt 10000 kr. Förmågan Ökar upp till en inkomst på 36000 kr. Marginalskatten i kombination med den 40—procentiga reduktionen av studiemedlen gör att betalningsförmågan därefter förblir tämligen oför- ändrad och t o rn går något tillbaka. Bostadstilläggen kommer att ge ett likviditetstillskott över socialhjälpens normalbelopp även vid så höga hyror som 10 000 kr/år.
Makar, en med förvärvsarbete och en med studiemedel samt ett barn under I 0 är
Situationen är tämligen likartad den som gäller för makar utan barn. 1 Summan av barntillägget i studiemedelssystemet och det allmänna barn- l bidraget räcker till att täcka barnomsorgskostnaderna plus socialhjälpens
normalbelopp för ett barn i den aktuella åldersgruppen vid inkomster upp till ca 20 000 kr. På grund av barnomsorgskostnadernas koppling till , inkomsten kommer så småningom de totala barnkostnaderna att bli ; högre än transfereringarna. Något ”behov” av subventioner för att täcka l bostadskostnaden föreligger dock inte i något av de redovisade inkomst- ? lägena vid hyror upp till 8 800 kr/år. Det bostadstillägg som utgår ökar därför marginalen för konsumtionsutgifterna rätt avsevärt.
Hur många hushåll som lever under de beskrivna ekonomiska villkoren kan belysas endast genom statistik över inkomstfördelningen. Senast tillgängliga uppgifter avser inkomståret 1973, dvs ett år före det som de normerade kalkylerna gäller. Löneökningen mellan 1973 och 1974 beräknas ha uppgått till ca 13 %. Vi återger 1973 års inkomstuppgifter, eftersom de ändå bör kunna ge en allmän uppfattning om hur stora de grupper är som, trots bostadstilläggen, möter svårigheter att klara sin hyra.
Uppgifterna i tabell 8 om inkomstfördelningen är inte heller i vissa andra avseenden helt jämförbara med dem som redovisats i tidigare tabeller. Den största diskrepansen råder för gruppen ensamstående utan barn. 1 inkomststatistiken finns många som inte har en egen lägenhet och som inte heller avser att skaffa sig en sådan. Särskilt talrika är de i de yngre åldrarna.
Också för inkomsttagare i åldern 67 år och däröver är uppgifterna osäkra, eftersom det finns vissa, som inte lämnar självdeklarationer när de bara har sin folkpension. De blir då registrerade som utan inkomst.
En grov bedömning av problemgruppernas storlek bör dock kunna göras med hjälp av uppgifterna i tabell 8. För att underlätta bedömningen återges härnedan de undre och övre kvartilinkomsterna samt medianin- komsten för varje inkomsttagarkategori enligt inkomststatistikens upp- delning.
lnkomsttagarkategori Sammanräknad inkomst, kr, år 1973
Undre kvartil Median Övre kvartil
Ensamstående män utan barn
(67 år 0 18 000 31000 267 år 0 9000 15 000 Ensamstående kvinnor utan barn
(67 år 0 12 000 26 000 267 år 0 4 000 14 000 Ensamstående med ett barn 4 000 18 000 28 000 Makar utan barn
(67 år 33 000 47 000 60 000 267 år 15 000 20 000 31 000 Makar med ett barn
en inkomsttagare 28 000 36 000 47 000 två inkomsttagare 41 000 53 000 60 000 ! Makar med två barn 1
en inkomsttagare 31 000 38 000 48 000 två inkomsttagare 40 000 52 000 60 000 Makar med tre barn
en inkomsttagare 30 000 37 000 48 000 två inkomsttagare 38 000 50 000 60 000
3.5. Kalkylernas aktualitet
Vissa förändringar har skett från år 1974 till år 1975 i flertalet av de förutsättningar som kalkylerna i det föregående bygger på.
Inkomsterna har höjts. Hur ökningen har fördelats är känt endast såtillvida att vi vet att låglönegrupperna i likhet med föregående år fick ett extra lönepåslag även år 1975. De basbeloppsanknutna transfere— ringarna har stigit genom att basbeloppet höjts från 8 400 kr i maj 1974 till 9 400 kriju1i1975.
Folkpensionens grundbelopp höjdes den 1 januari 1975 för ensam- stående från 90 till 95 % av basbeloppet och för pensionärspar från 140 till 155 %. Med det basbelopp som kalkylerna i det föregående bygger på motsvarar dessa höjningar en ökning med 420 kr per år för ensamstående och med 1 260 kr per år för pensionärspar. Därutöver höjs folkpensionen årligen med 3 % av basbeloppet. Denna förmån, det 5 k pensionstillskot- tet, tillkommer de pensionärer som inte kunnat förvärva ATP eller som har lågt ATP-belopp. Pensionstillskottet uppgår fn till 18 % av basbelop- pet för en ensam pensionär och till 36 % för pensionärspar. Nästa höjning inträffar den 1 juli 1975.
Reglerna för inkomstprövningen av bostadsbidragen ändrades den 1 januari 1975. För statligt och statskommunalt bostadstillägg gäller nu att bidraget reduceras med 15 % av inkomstökningen upp till en inkomst på 54 000 kr och därefter med 24 % i stället för som tidigare med resp 12, 18 och 24 %. Ökningen från 12 till 15 % i de lägre inkomstlägena har ansetts kompenserad med att inkomstgränsen för fullt bidrag samtidigt höjdes från 23 000 kr till 26 000 kr för barnfamiljer och från 18 000 kr till 21 000 kr för hushåll utan barn.
Reglerna för inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg till folkpension ändrades så, att detta nu reduceras med en tredjedel av inkomsten utöver det avdragsfria beloppet mot tidigare hälften. Eftersom det avdragsfria beloppet utgör summan av folkpension och pensionstill- skott och därutöver 1 500 kr för den som är gift och 2 000 kr för den som är ensamstående kommer tilläggsbeloppets storlek att hållas oföränd- rat med hänsyn till såväl nominella höjningar av folkpensionerna som reella förbättringar genom de successiva höjningarna av pensionstill- skotten.
År 1975 sänktes statsskatten för flertalet inkomsttagare, under det att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ökade. Nettoeffekten härav har blivit positiv för de flesta. Förbättringen är dock mindre för hushåll med låga inkomster än för dem som ligger i normalinkomstlägen och något högre upp på inkomstskalan.
Flertalet av de angivna faktorerna har gett den från bostadspolitiska utgångspunkter bästa effekten för hushåll med medelhöga inkomster och med inkomster en bit över denna nivå. För hushåll med låga inkomster och/eller hög försörjningsbörda är bostadstilläggen alltjämt otillräckliga när det gäller att komplettera den egna hyresbetalningsförmågan.
lägenhet av tillräcklig storlek. Utgående bostadstillägg (alt 1), kr/år, vid nämnda hyra och inkomst
llusliållstyp
Behövlig bruttoinkomst vid ett utrymme enligt
1 norm II Prisalternativ
2
förslag
1
utredningarnas
Prisalternativ
2
Utgående bostadstillägg vid ett utrymme enligt
norm II
Prisal ternativ
1
Tabell 1 Inkomst kr/år, vid vilken ett hushåll av viss sammansättning kan betala hyran för en nyproducerad
utredningarnas förslag
2 1 Prisalternativ
Ensamstående förv arb utan barn Ensamstående pensionär, hel pension Ensamstående förtidspensionär, halv pension Ensamstående med studiemedel utan barn Makar, en förv arb, utan barn Makar, två förv arb, utan barn inkomstförd alt 1 inkomstförd alt 2 Makar, båda pensionärer med hel pension Två vuxna, båda har studie- medel Två vuxna, den ena med studie- medel, den andra med förv arb, utan barn Ensamstående förv arb med ett barn under 10 år
10— 15 år
Ensamstående med studiemedel med ett barn under 10 år Makar, en förv arb, med ett barn under 10 år Makar, två förv arb, med ett barn under 10 år inkomstförd alt 1 inkomstförd alt 2 Två vuxna, båda med studie— medel, med ett barn under 10 år Två vuxna, den ena med studie- medel, den andra med förv arb, med ett barn under 10 år Makar, en förv arb, med ett barn 10— 15 år Makar, två förv arb, med ett barn 10— 15 år inkomstförd alt 1 inkomstförd alt 2 Makar, en förv arb, med två barn, ett under 10 år och ett 10—15 år Makar, två förv arb med två
barn, ett under 10 år och ett 10—15 år inkomstförd alt 1 inkomstförd alt 2
20 500 13 500 17 700
14 900 29 100
33 500 31400
20 500 24 400
26 100
19 400 20 000
16 500
38 600
38 500 42 100
28 900
31 700
41 300
40 700 39 400
48 400
46 700 48 500
21 300 14 200 20 600
15 400 30 400
34 600 32 900
21 800 25 100
27 100
20 400 20 900
17 700 39 300
40 200 43 500
29 600
33 200 42 900
42 100 40 500
49 900
49 800 50 300
23 400 16 500 18 500
16 900 29 100
33 500 31400
20 500
24 400
26 100
21 600 21 800
17 100
38 600
38 500 42 100
28 900
31 700
41 300
40 700 39 400
51 500
50 500 51 500
24 400 17 500 21 700
18 000 30 400
34 600 32 900
21 800
25 100
27 100
23 300 23 100
18 500
39 300
40 200 43 500
29 600
33 200
42 900
42 100 40 500
54 000
53 000 53 400
700 3 460”
720 700
440 730
5 060” 1 200
1 200
3 060 3 060
3 060
2120
2 480 1 980
2 580
2 580
1 730
2 200 2 380
1610
2 230 1 980
1 200
3 580”
960 1 000
780 1 000
5 050”
1 680
1 680
3 540 3 540
3 540
2 740
2 990 2 520
3 780
3 780
2 230
2 700 2 920
2 040
2 520 2 420
2 200 3 700”
2 160 700
440 730
5 060" 1 200
1 200
4 020 4 020
4 020
2120
2 480 1 980
2 580
2 580
1 730
2 200 2 380
2180
2 860 2 710
3 780
2 230
2 700 2 920
1 750
2 420 2 330
Tabell 1 (forts)
Hushållstyp Behövlig bruttoinkomst vid ett Utgående bostadstillägg vid utrymme enligt ett utrymme enligt
norm ll utredningarnas norm ll utredningarnas forslag förslag
Prisalternativ Prisalternativ Prisalternativ Prisalternativ
1 2 1 2 1 2 1 2
Makar, en förv arb med tre
barn, två under 10 år och . ett 10—15 år 58 600 61000 66 700 69 400 1700 1210 Makar, två förv arb, med tre
barn, två under 10 år och ett 10—15 år inkomstförd alt 1 57 600 60100 65 900 70 100 2 460 2 360 1 550 inkomstförd alt 2 57 300 59 000 62500 64 900 2 510 2 990 2 560
a KBT har antagits utgå med hela bostadskostnaden före inkomstreduceringen.
Tabell 2 Hyresbetalningsförmåga för olika hushållstyper vid olika inkomst
llushållstyp
Normalbc— lopp, exkl hyra, enligt
socialhjälps—
normen
Faktisk inkomst
kr/år
Skatt kr/år
Barnbidrag Disp Bidrags— förskott kr/år
inkomst
kr/år
Skillnad disp ink — normalbe- lopp enl soci- alhjälpsnormen = egen hyresbe- talningsförmåga
Ensamstående för- värvsarbetande utan barn
Makar, en förvärvs- arbetande, utan barn
Makar, två för— värvsarbetande, utan barn inkomstförd alt 1
Makar, två för— värvsarbetandc, utan barn inkomstförd alt 2
Ensamstående för— värvsarbetande med ett barn under 10 år
10 260
15 300
18 000
18 000
14 280 + barnom- sorgskostn 690 690 690 690 690 690 920 1 150 1 380 1 610
10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000
16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000
22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000
22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000
8 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000
2 112 2 724 3 432 4 044 4 656 5 400 6 204 6 900 7 740
2 244 2 856 3 600 4 404 5 100 5 940 6 828 7 632 8 688
4 128 4 836 5 448 6 060 6 804 7 608 8 304 9 144
4 248 4 824 5 604 6 240 6 888 7 476 8 112 8 700
300 1 008 1 632 2 244 2 952 3 660 4 356
4 900 4 900 4 900 4 900 4 900 4 900 4 900 4 900 4 900
7 888 9 276 10 568 11 956 13 344 14 600 15 796 17 100 18 260
13 756 15144 16400 17 596 18 900 20060 21 172 22 368 23 312
17 872 19 164 20 552 21 940 23 196 24 392 25 696 26 856
17 752 19 176 20 396 21 760 23 112 24 524 25 888 27 300
12 900 14 900 16 600 17 892 19 268 20 656 21 948 23 240 24 544
+
+
+
+
+
2 372 984 308 1 696 3 084 4 340 5 536 6 840 8 000
1 544
156 1 100 2 296 3600 4 760 5 872 7 068 8 012
128 1 164 2 552 3 940 5 196 6 392 7 696 8 856
248 1 176 2 396 3 760 5 112 6 524 7 888 9 300
2 070
70 1 630 2 922 4 298 5 686 6 748 7 810 8 884
Tabell 2 (forts)
Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt Barnbidrag Disp Skillnad disp
lopp, exkl inkomst kr/år Bidrags- inkomst ink , normalbe— hyra, enligt kr/år förskott kr/år lopp enl soci—
socialhjälps- kr/år alhjälpsnormen normen = egen hyresbe-
talningsförm åga
i Ensamstående för- 15 540 8 000 — 4 900 12 900 — 2 640 värvsarbetande med 10 000 —— 4 900 14 900 — 640 ettbarn10415 år 12 000 300 4 900 16 600 + 1 060
14 000 1008 4 900 17 892 2 352 16 000 1632 4 900 19 268 3 728 18 000 2244 4900 20 656 5116 20 000 2 952 4 900 21 948 6 408 22 000 3 660 4 900 23 240 7 700 24 000 4 356 4 900 24 544 9 004 Makar, en förvärvs- 19 320 22 000 4 404 1 500 19 096 — 224 arbetande. med ett 24 000 5 100 1 500 20 400 + 1 080 barn under 10 år 26 000 5 940 1 500 21 560 2 240 28 000 6 828 1 500 22 672 3 352 30 000 7 632 1 500 23 868 4 548 32 000 8 688 1500 24 812 5 492 34 000 10 008 1 500 25 492 6 172 36 000 10 752 1500 26 748 7 428 38 000 12 288 1 500 27 212 7 892 40 000 13 836 1500 27 664 8 344 42 000 14 580 1 500 28 920 9 600
i Makar, en förvärvs- 20 580 22 000 4 404 1 500 19 096 — 1 484 1 arbetance, med ett 24 000 5 100 1 500 20 400 — 180 barn 10—15år 26 000 5 940 1500 21 560 + 980
* 28 000 6 828 1 500 22 672 2 092 30 000 7 632 1 500 23 868 3 288 ; 32 000 8 688 1500 24 812 4 232 i 34 000 10 008 1500 25 492 4 912 1 36 000 10 752 1500 26 748 6168 1 38 000 12 288 1 500 27 212 6 632 , 40 000 13 836 1 500 27 664 7 084
42 000 14 580 1 500 28 920 8 340 44 000 16 116 1 500 29 384 8 804 46 000 17 652 1 500 29 848 9 268
Makar, två förvärvs- 22 020 22 000 4 128 1 500 19 372 — 2 648 arbetance, med ett 24 000 4 836 1 500 20 664 , 1 356
* barn under 10 år 26 000 5 448 1 500 22 052 + 32 * inkomstförd alt 1 28 000 6 060 I 500 23 440 1 420 . 30 000 6 804 1 500 24 696 2 676 i 32 000 7 608 1500 25 892 3 872 1 34 000 8 304 1 500 27 196 5 176 1 36 000 9 144 1 500 28 356 6 336
38 000 10 032 1 500 29 468 7 448 40 000 10 836 1 500 30 664 8 644
9 588
Tabell 2 (forts)
Hushåll styp Normalbe- Faktisk Skatt Barnbidrag Disp Skillnad disp
lopp, exkl inkomst kr/år Bidrags- inkomst ink — normalbe- hyra, enligt kr/år förskott kr/år lopp enl soci-
socialhjälps- kr/år alhjälpsnormen normen = egen hyresbe-
talningsförmåga
Makar, två förvärvs— 22 020 arbetande, med ett + barnom- barn under 10 år sorgskostn inkomstförd alt 2 1 610 26 000 5 604 1 500 21 896 — 1 734 1 840 28 000 6 240 1 500 23 260 — 600 1840 30 000 6 888 1500 24 612 + 752 2 070 32 000 7 476 1 500 26 024 1 934 2 300 34 000 8 112 1 500 27 388 3 068 2 530 36 000 8 700 1 500 28 800 4 250 2 530 38 000 9 480 1 500 30 020 5 470 2 760 40 000 10152 1500 31348 6568 2 760 42 000 10 860 1 500 32 640 7 860 2 990 44 000 11 664 1 500 33 836 8 826 3 220 Makar, två förvärvs- 23 280 24 000 4 836 1 500 20 664 — 2 616
arbetande med ett 26 000 5 448 1 500 22 052 — 1 228 barn 10—15 år 28 000 6 060 1 500 23 440 + 160 _ inkomstförd alt 1 30 000 6 804 1 500 24 696 1 416 ; 32 000 7 608 1500 25 892 2 612 ' 34 000 8 304 1500 27196 3 916 36 000 9 144 1 500 28 356 5 076 38 000 10 032 1 500 29 468 6 188 40 000 10 836 1 500 30 664 7 384 42 000 11 892 1500 31608 8 328 44 000 13 212 1500 32 288 9 008 Makar, två förvärvs- 23 280 26 000 5 604 1 500 21 896 — 1 384 arbetande, med ett 28 000 6 240 1 500 23 260 — 20 bam10—15 år 30 000 6 888 1500 24 612 + 1332 inkomstförd alt 2 32 000 7 476 1 500 26 024 2 744 34 000 8 112 1 500 27 388 4 108 36 000 8 700 1 500 28 800 5 520 38 000 9 480 1 500 30 020 6 740 40 000 10152 1500 31348 8 068 42 000 10 860 1 500 32 640 9 360 Makar, en förvärvs- 24 600 26 000 5 940 3 000 23 060 — 1 540 arbetande, med två 28 000 6 828 3 000 24 172 — 428 barn, ett under 10 30 000 7 632 3 000 25 368 + 768 år, ett 10—15 år
Tabell 2 (forts)
Hushållstyp
Normalbe- lopp, exkl hyra, enligt socialhj älps— normen
Faktisk inkomst kr/år
Skatt kr/år
Barnbidrag Disp Bidrags- förskott kr/år
inkomst kr/år
Skillnad disp ink — normalbe- lopp enl soci- alhjälpsnormen = egen hyresbe- talningsförmåga
Makar, två förvärvs- arbetande, med två barn, ett under 10 år, ett 10—15 år inkomstförd alt 1
Makar, två förvärvs- arbetande, med två barn, ett under 10 år, ett 10—15 år inkomstförd alt 2
Makar, en förvärvs- arbetande, med tre barn, två under 10 år, ett 10—15 år
27 300
27 300 + barnom- sorgskostn 1 610 1 840 2 070 2 070 2 300 2 300 2 530 2 760 2 760 2 990 2 990 3 220
28 620
30 000 32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000 44 000 46 000 48 000 50 000 52 000 54 000 56 000 58 000
32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000 44 000 46 000 48 000 50 000 52 000 54 000
32 000 34 000 36 000
6 804 7 608 8 304 9 144 10 032 10 836 11 892 13 212 13 956 15 492 17 040 17 784 19 320 20 856 21 600
7 476 8112 8 700 9 480 10152 10 860 11 664 12 204 13 056 13 920 14 664 15 432
8 688 10 008 10 752
3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000
3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000 3 000
4 500 4 500 4 500
26 196 27 392 28 696 29 856 30 968 32 164 33 108 33 788 35 044 35 508 35 960 37 216 37 680 38 144 39 400
27 524 28 888 30 300 31 520 32 848 34 140 35 336 36 796 37 944 39 080 40 336 41 568
27 812 28 492 29 748
_ 2 360 _ 1 104 + 92 1 396
2 556 3 668 4 864 5 808 6 488 7 744 8 208 8 660 9 916 10 380 10 844 12 100
_ 1386 - 252 + 930 2 150
3 248 4 540 5 506 6 736 7 884 8 790 10 046 11 048
— 808 — 128 + 1128
Tabell 2 (forts)
Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt Barnbidrag Disp Skillnad disp lopp, exkl inkomst kr/år Bidrags- inkomst ink — normalbe- hyra, enligt kr/år förskott kr/år lopp enl soci- socialhja'lps- kr/år alhja'lpsnormen normen = egen hyresbe-
talningsförmåga
Makar, två förvärvs— 31 320 32 000 7 608 4 500 28 892 — 2 428 arbetande, med tre 34 000 8 304 4 500 30 196 — 1 124 barn, två under 10 36 000 9 144 4 500 31 356 + 36 år, ett 10—15 år 38 000 10 032 4 500 32 468 1 148 inkomstförd alt 1 40 000 10 836 4 500 33 664 2 344 42 000 11 892 4 500 34 608 3 288 44 000 13 212 4 500 35 288 3 968 46 000 13 956 4 500 36 544 5 224 48 000 15 492 4 500 37 008 5 688 50 000 17 040 4 500 37 460 6 140 52 000 17 784 4 500 38 716 7 396 54 000 19 320 4 500 39180 7 860 56 000 20 856 4 500 39 644 8 324 58 000 21 600 4 500 40 900 9 580 60 000 23 136 4 500 41 364 10 044 62 000 24 684 4 500 41816 10 496 64 000 25 464 4 500 43 036 11 716 66 000 26 976 4 500 43 524 12 204 68 000 28 500 4 500 44 000 12 680 70 000 29 250 4 500 45 244 13 924 72 000 30 744 4 500 45 756 14 436
Makar, två förvärvs- 31 320 arbetande, med tre + barnom- barn, två under 10 sorgskostn år, ett 10—15 år, 2 760 36 000 8 700 4 500 31 800 — 2 280
inkomstförd alt 2 2 760 38 000 9 480 4 500 33 020 — 1 060 2 760 40 000 10 152 4 500 34 348 + 268 2 760 42 000 10 860 4 500 35 640 1 560 3 220 44 000 11 664 4 500 36 836 2 296 3 220 46 000 12 204 4 500 38 296 3 756 3 220 48 000 13 056 4 500 39 444 4 904 3 680 50 000 13 920 4 500 40 580 5 580 3 680 52 000 14 664 4 500 41 836 6 836 3 680 54 000 15 432 4 500 43 068 8 068 3 680 56 000 16392 4 500 44108 9 108 4140 58 000 17 460 4 500 45 040 9 580 4 140 60 000 18 000 4 500 46 500 11 040 4140 62 000 18 828 4 500 47 672 12 212 4 140 64 000 19 980 4 500 48 520 13 060 4 140 66 000 21 264 4 500 49 236 13 776 4 600
Tabell 3 Hyresbetalningsförmåga för vissa grupper av pensionärer
Hushållstyp Normalbe- Folkpen- Pensions- ATP Skatt Disp Skillnad lopp, exkl sion tillskott kr/år kr/år ink disp ink — hyra, enligt kr/år kr/år kr/år normalbe- socialhjälps— lopp enligt normen socialhjälps- kr/år normen =
egen hyres- betaln — förmåga
Ensamstående 7 560 7 560 1512 — _ 9 072 + 1512 ålderspensionär 7 560 1 512 1 000 — 10 072 2 512
7 560 520 2 000 — 10 080 2 520 7 560 -— 4 000 456 11 104 3 544 7 560 — 6 000 1284 12 276 4 716 7 560 — 8 000 2108 13 452 5 892 7 560 — 10 000 2 936 14 624 7 064 7 560 — 12 000 3 764 15 796 8 236 7 560 — 14000 4588 16 972 9412
Makar, båda 12 600 11 760 3 024 — — 14 784 + 2 184 ålderspensionå- 11 760 3 024 1 000 — 15 784 3 184 rer. Makarna 11 760 3 024 2 000 — 16 784 4 184 har lika stora 11 760 1 040 4 000 88 16 712 4 112 inkomster 11 760 — 6 000 464 17 296 4 696 11760 — 8 000 1290 18 470 5 870 11 760 _ 10 000 2 120 19 640 7 040 11760 — 12000 2944 20816 8216 11760 — 14 000 3 770 21990 9 390 Folkpen- ATP Lön sion kr/år kr/år kr/år Ensamstående 7 560 7 560 9 360 — 2 449 14 471 + 6 911 förtidspensio— när, hel pension Ensamstående 10 260 3 780 4 680 4 000 589 11 871 + 1 611 förtidspensio- 6 000 1 426 13 034 1 774 när, halv 8 000 2 232 14 228 3 968 pension 10 000 3 069 15 391 5 131 12 000 3 906 16 554 6 294
Tabell 4 Hyresbetalningsförmåga för vissa hushåll med studiemedel
Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt, Utgående Bambi- Disponibel Skillnad disp lopp, exkl inkomst, kr/år studie- drag inkomst, belopp—social- hyra, enl kr/år medel, Bidrags- kr/år hjälpens nor- social- kr/år förskott, malbelopp = hj älps- kr/år egen hyresbe- normen taln förmåga
+1500
En vuxen med stu- 10 260
diemedel
18 000 +5 520
Två samboende vuxna med stu— diemedel
En vuxen med 14 280 studiemedel, + barnom- ett barn un- sorgskostn der 10 år 690
Två samboende 22 020 vuxna med stu- + barnom- diemedel, ett sorgskostn barn under 10 år 690
Makar, en med 18 000 förv arbete, en 22 000 4 404 11 760 — 29 356 +11 356 med studiemedel 24 000 5 100 11 760 — 30 660 +12 660
Två samboende, en 22 020 med förv arbete, + barnom- en med studie- sorgskostn medel, med ett 920 20 000 3 600 13 860 1 500 31 760 + 8 820 barn under 10 år 1 150 22 000 4 404 13 860 1 500 32 956 + 9 786 1 380 24 000 5 100 13 860 1 500 34 260 +10 860 1610 26 000 5 940 13 860 1 500 35 420 +11 790 1 840 28 000 6 828 13 860 1500 36 532 +12 672 1 840 30 000 7 632 13 860 1 500 37 728 +13 868 2 070 32 000 8 688 13 860 1500 38 672 +14 582 2 300 34 000 10 008 13 700 1 500 39192 +14 872 2 530 36 000 10 752 12 900 1 500 39 648 +15 098 2530 38000 12288 12100 1500 39312 +14 762
2 760 40 000 13 836 11 300 1 500 38 964 +14 184 2 760
Tabell 5 Skillnad, kr per år, mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg vid olika bostadspriser
Hushållstyp
Faktisk inko mst kr/ år
4 000 5 000 6 000 7 000
Ensamstående förv arb utan barn
Makar, en förv arb utan barn Makar, två förv arb, utan barn, inkomstförd alt 1 Makar, två förv arb, utan barn, inkomstförd alt 2
10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 —3 760 —3 760 —3 452 —2 064 — 676 + 580 +1 776 +3 080
m
—4 040 —4 040 —3 732 —2 344 — 956 + 960 +1 496 +2 800 +3 792
Anm. [ de inrutade fälten utgår inte bostadstillägg.
—4 080 —4 080 —3 772 -—2 384 — 996 + 260 +1 456 +2 760 +3 752 —5 040 —5 040 —3 940 —2 744 —1440 — 448 + 472 +] 416 —4 600 ——4 600 —4 292 —2 904 —1 516 — 260 + 936 +2 240 +3 232 —5 320 —5 320 —4 220 —3 024 —1 720 — 728 + 192 +1 136 +] 792 —5 320 —4 156 —2 768 —1 500 — 412 + 532 +] 548 +2 420 —5 320 —4 144 —2 924 —1676 »- 496 + 664 +] 740 +2 864
Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadSpris, kr/år
11 000
8 000
9 000 10 000 12 000 13 000
—5 600 —5 600 —5 292 —3 904 —2 516 _1 260 _ 64 +1 240 +2 232 —5 600 ——5 600 —4 500 —3 304 —2 000 —1 008 — 88 + 856 +1 512 —5 600 —4 436 —3 048 —1 780 — 692 + 252 +1 268 +2 140 —5 600 —4 424 —3 204 —1 960 — 776 + 384 +1 460 +2 584
Tabell 5 (forts)
Hushållstyp
Faktisk inkomst kr/ år
Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadspris, kr/år
4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000
10 000
11000
12 000 13 000 14 000
Ensamstående förv arb med ett barn under 10 år Ensamstående förv arb med ett barn 10—15 år
Makar, en förv arb, med ett barn under 10 år
8 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 8 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000
20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000
—2 860 —2 860 —1 230 + 62 +1 438 +2 826 +3 888 +4 950 +6 024 +7 026 —2 860 —2 860 —1 800 — 508 + 868 +2 256 +3 548 +4 840 +6 144 —3 100 —3 100 —2 020 — 860 + 252 +1 448 +2 272 +2 760 +3 752 +3 892 +4 344 +5 600 —3 140 —3 140 —1 510 — 218 +1 158 +2 546 +3 608 +4 670 +6 746 +7 746 —3 140 —3 140 —2 080 — 788 + 588 +1 976 +3 268 +4 560 +5 864 —4 100 —4 100 —3 020 —1 860 — 748 + 448 +] 272 +] 760 +2 752 +2 892 +3 344 +4 600 —3 180 —3 180 —1 550 — 258 +1 118 +2 506 +3 568 +4 630 +5 704 +6 706 —3 180 —3 180 —2 120 — 828 + 548 +] 936 +3 228 +4 520 +5 824 —4 140 —4 140 —3 060 —1 900 — 788 + 408 +1 232 +1 720 +2 712 +2 888 +3 088 +4 056 —3 460 —3 460 —1 830 -— 538 + 838 +2 226 +3 288 +4 350 +5 424 +6 426 —3 460 —3 460 —2 400 —1 108 + 268 +] 656 +2 948 +4 240 +5 544 ——4 420 —4 420 —3 340 —2 180 —1 068 + 128 + 952 +1 440 +2 432 +2 608 +2 808 +3 776 —3 740 —3 740 —2 110 —— 818 + 558 +] 946 +3 008 +4 070 +5 144 +6 146 —3 740 —3 740 —2 680 —1 388 — 12 +1 376 +2 668 +3 960 +5 264 —4 700 —4 700 —3 620 —2 460 —1 348 4 152 + 672 +1 160 +2 152 +2 328 +2 528 +3 496 —4 740 —4 740 —3 110 —1 818 — 442 + 946 +2 008 +3 070 +4 144 +5 146 -—4 740 —4 740 —3 680 —2 388 —1 012 + 376 +1 668 +2 960 +4 264 —4 740 —4 740 —3 660 —2 500 —1 388 — 192 + 632 +1 120 +2 112 +2 288 +2 488 +3 456
Hushållstyp Faktisk Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadspris, kr/ar
' ! Lei/(årms 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 11 000 12 000 13 000 14 000
Makar, en förv 22 000 43 100 —4 100 —4 140 —4 420 —4 700 —4 740 arb, med ett barn 24 000 —3 100 —4 100 —4 140 —4 420 —4 700 —4 740 10—15 år 26 000 —2 120 —3 120 —3 160 —3 440 v3 720 —3 760 28 000 ——1 008 —2 008 —2 048 —2 328 —2 608 —2 648 30000 + 188 — 812 — 852 —1132 -—1 412 —1 452 32 000 +1012 + 12 —- 28 , 308 — 588 -— 628 34 000 +1 500 + 500 + 460 + 180 - 100 — 140 36 000 +2 492 +1492 +1452 +1 172 + 892 + 852 38 000 +] 628 +1 348 +] 068 +1 028 40 000 +1 828 +] 548 +1 268 +] 228 42 000 +2 796 +2 516 +2 236 +2 196 44 000 +2 972 +2 692 +2 412 +2 372 46 000 +2 868 +2 588 +2 548 Makar, två förv 22 000 —3 100 —4 100 —4 420 —4 700 —4 740 arb, med ett barn 24 000 —3 100 —4 100 —4 420 —4 700 —4 740 under 10 år, in- 26 000 —3 068 —4 068 —4 388 —4 668 —4 708 komstförd alt 1 28 000 —1 680 —2 680 -—3 000 —3 280 —3 320 30 000 — 424 —1424 —1744 —2 024 —2 064 32 000 + 772 — 228 — 548 — 828 — 868 34 000 +2 004 +1 004 + 684 + 404 + 364 36 000 +2 972 +1972 +1652 +1372 +1332 38 000 +3 844 +2 844 +2 524 +2 244 +2 204 40 000 +4 788 +3 788 +3 468 +3 188 +3 148 42 000 +5 588 +4 588 +4 124 +3 844 +3 804 Makar, två förv 26 000 —3 100 —4 100 —4 420 —4 700 —4 740 arb, med ett barn 28 000 —3 100 —4 100 —4 420 —4 700 —4 740 under 10 år, in- 30 000 —2 348 —3 348 —3 668 —3 948 —3 988 komstförd alt 2 32 000 —1 166 —2 166 —2 486 ——2 766 —2 806 34 000 — 104 —1 104 —1424 —1 704 —1 744 36000 + 886 — 114 — 434 — 714 — 754 38 000 +1 866 + 866 + 546 + 266 + 226 40 000 +2 712 +1712 +1392 +1 112 +1072 42 000 +2 396 +2 116 +2 076 44 000 +3 074 +2 794 +2 754 46 000 +4 016 +3 736 +3 696
Tabell 5 (forts)
Hushållstyp Faktisk Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadspris, kr/år
inkomst kI/år 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 11 000 12 000 13 000 14 000
Makar, två förv 24 000 —-3 100 —4 100 —4 140 —4 420 ——4 700 —4 740 arb, med ett barn 26 000 —3 100 —4 100 ——4 140 —4 420 -—4 700 —4 740 10—15 år, in- 28 000 —-2 940 —3 940 —3 980 ——4 260 —4 540 —4 580 komstförd alt 1 30 000 —1 684 —2 684 —2 724 —3 004 -—3 284 —3 324 32 000 — 488 —1488 —1 528 —1808 —2 088 —2 128 34 000 + 744 — 256 — 296 — 576 — 856 - 896 36000 +1712 + 712 + 672 + 392 + 112 + 72 38 000 +2 584 +1 584 +1 544 +1 264 + 984 + 944 40 000 +3 528 +2 528 +2 488 +2 208 +1 928 +1 888 42 000 +3 144 +2 864 +2 584 +2 544 44 000 +3 536 +3 256 +2 976 +2 936 Makar, två förv 26 000 —3 100 —4 100 —4 140 —4 420 —4 700 —4 740 arb, med ett bam 28 000 —3 100 —4 100 —4 140 —4 420 —4 700 —4 740 10—15 år, in- 30 000 —1 768 —2 768 —2 808 —3 088 —3 368 —3 408 komstförd alt 2 32 000 — 356 —1 356 —1 396 —1 676 »1 956 —1 996 34 000 + 936 » 64 — 104 — 384 — 664 — 704 36 000 +2156 +1156 +1 116 + 836 + 556 + 516 38 000 +3 136 +2 136 +2 096 +] 816 +1 536 +1 496 40000 +4 212 +3 212 +3172 +2 892 +2 612 +2 572 42 000 +5 360 +4 360 +4 176 +3 896 +3 616 +3 576 Makar, en förv 26 000 —2 200 —3 200 —3 240 —3 520 —3 800 —3 840 —4 840 —5 840 arb, med två barn, 28 000 —2 200 —3 200 —3 240 —3 520 43 800 —3 840 —4 840 —5 840 ett under 10 år 30 000 —1432 —2 432 —2 472 —2 752 —3 032 —3 072 —4 072 —5 072 och ett 10—15 år 32 000 — 608 —1608 —1648 —1928 —2 208 —2 200 . —3 200 —4 200 34 000 — 120 —1120 —1 160 41440 41720 —1760 —2 760 —3 760 36 000 + 872 — 128 — 168 — 448 — 728 — 768 —1 768 —2 768 38 000 +1048 + 48 + 8 — 272 — 552 — 592 —1592 —2 592 40 000 +1 248 + 248 + 208 — 72 — 352 — 392 —1 392 —2 392 42000 +2 216 +1216 +1176 + 896 + 616 + 576 — 424 —1424
Hushållstyp Faktisk Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadspris, kr/år
' k t f,,åms 4 000 5 000 6 000 7 000 s 000 9 000 10 000 11 000 12 000 13 000 14 000
44 000 +] 352 +1072 + 792 + 752 + 248 —1 248 46 000 +] 528 +1 248 + 968 + 928 — 72 —1 072 48 000 +2 460 +2 180 +] 900 +1 860 + 860 — 140 50 000 +2 588 +2 308 +2 028 +1 988 + 988 — 12 52 000 +2 376 +2 096 +2 056 +1 056 + 56 54 000 +2 932 +2 892 +1 892 + 892 56 000 +3 016 +2 976 +1 976 + 976 58 000 +3 088 +2 088 +1 088 Makar, två förv 28 000 —3 840 —4 840 —5 840 arb, med två barn, 30 000 —3 840 »4 840 —5 840 ett under 10 år 32 000 —3 748 —4 748 —5 748 och ett 10—15år, 34000 —2 516 ——3 516 —4 516 inkomstförd alt 1 36 000 —1 548 —2 548 ——3 548 38 000 — 676 —1 676 —2 676 40 000 + 268 — 732 —1 732 42 000 + 924 — 76 —1076 44000 +1316 + 316 — 684 46 000 +2 284 +1 284 284 48 000 +2 460 +] 460 460 50 000 +2 660 +1 660 + 660 52000 +3 532 +2 532 +1532 54000 +3 612 +2612 +1612 56 000 +3 692 +2 692 +] 692 58 000 +4 564 +3 564 +2 564
Makar, två förv 32 000 —3 840 —4 840 —5 840 arb, med två barn, 34 000 —3 912 —4 912 —5 912 ett under 10 år 36 000 —3 174 —4 174 —5 174 och ett 10—15 år, 38 000 —2 194 —3 194 —4 194 inkomstförd alt 2 40 000 —1 348 —2 348 —3 348 42 000 —- 344 —1 344 —2 344 44 000 + 334 — 666 —1 666 46 000 +1 276 + 276 — 724 48 000 +2136 +1 136 + 136 50 000 +2 790 +] 790 + 790 52 000 +3 662 +2 662 +1 662 54 000 +4 280 +3 280 +2 280
+ +
Tabell 5 (forts)
Hushållstyp Faktisk Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadspris, kr/år
inkomst kI/ål 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 11 000 12 000 13 000
Makar, en förv 32 000 —1 300 —2 300 —2 340 —2 620 —3 020 —3 060 —3 340 —3 620 —4 620 —5 620 arb med tre barn, 34 000 —1420 —2 420 —2 460 —2 740 —3 212 —3 252 —3 532 —3 812 —4 812 —5 812 två under 10 år 36 000 — 484 —-1484 —1 524 —1 804 —2 348 —2 388 —2 668 —2 948 —3 948 —4 948 och ett 10—15 år 38 000 — 284 —1284 —1324 —1604 —2 172 —2 212 —2 492 —2 772 —3 772 —4 772 40 000 — 120 —1 120 —1 160 ——1 440 —1972 —2 012 -—2 292 —2 572 —3 572 —4 572 42 000 + 884 — 116 — 156 —— 436 —1004 —1044 —1 324 —1604 —2 604 —3 604 44000 +1060 + 60 + 20 — 260 — 828 — 868 —1 148 —1428 _2428 —3 428 46 000 +1236 + 236 + 196 — 84 _ 652 — 692 —— 972 —1252 —2 252 —3 252 48 000 +2 204 +1 204 +1 164 + 884 + 280 240 — 40 — 320 —1 320 —2 320
+ 50 000 +2 344 +1344 +1 304 +1024 + 408 + 368 + 88 — 192 —1 192 —2 192
52 000 +1420 +1 140 + 476 + 436 + 156 _ 124 —1 124 —2 124 54 000 +2 256 +1976 +1 312 +1272 + 992 + 712 — 288 —1288 56 000 +2 360 +2 080 +1416 +1376 +1096 + 816 — 184 —1 184 58 000 +2172 +1 508 +1468 +1 188 + 908 — 92 —1 092 60 000 +3 024 +2 408 +2 368 +2 096 +1 816 + 816 — 184 62 000 +2 544 +2 504 +2 224 +1 944 + 944 —— 56 64 000 +2 632 +2 352 +2 072 +1 072 + 72 66 000 +3 504 +3 224 +2 944 +] 944 + 944 68 000 +3 352 +3 072 +2 072 +] 072 70 000 +3 504 +3 224 +2 224 +] 224 72 000 +3 988 +2 988 +] 988
Makar, två förv 32 000 —3 500 —4 500 —5 500 arb, med tre barn, 34 000 —3 572 —4 572 —5 572 två under 10 år 36 000 —3 728 —4 728 ——5 728 och ett 10—15 år, 38 000 42 856 —3 856 —4 856 inkomstförd alt 1 40000 —1 912 —2 912 —3 912 42 000 —1 256 —2 256 —3 256 44 000 — 864 —1 864 —2 864 46 000 + 104 — 896 —1 896 48 000 + 280 — 720 —1 720 50000 + 480 — 520 —1520 52 000 +1 352 + 352 — 648
Hushållstyp
Faktisk inkomst kr/år
Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 1) vid nedanstående bostadspris, kr/ar
4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000
10 000
11000
12 000 13 000 14 000
Makar, två förv arb, med tre barn, två under 10 år, ett 10—15 år, in- komstförd alt 2
54 000 56 000 58 000 60 000 62 000 64 000 66 000 68 000 70 000 72 000 36 000 38 000 40 000 42 000 44 000 46 000 48 000 50 000 52 000 54 000 56 000 58 000 60 000 62 000 64 000 66 000 68 000 +2 592 +2 672 +2 312 +2 392 +3 264 +3 392 +2 032 +2112 +2 984 +3112 +3180 +4 016 +1 992 +2 072 +2 944 +3 072 +3 140 +3 976 +4 080 +4 172 +5 080 +1 712 +1 792 +2 664 +2 792 +2 860 +3 696 +3 800 +3 892 +4 800 +4 928 —3 484 —3 724 —3 708 »2 704 42 256 —1 084 — 224 + 200 +1 072 +1 920 +2 576 +2 664 +3 788 +4 576 +5 040 +5 372 +5 256
+1432 +1512 +2 384 +2512 +2 580 +3416 +3 520 +3612 +4 520 +4 648
—3 764 —4 004 —3 988 —2 984 —2 536 —1 364 — 504 — 80 + 792 +1 640 +2 296 +2 384 +3 508 +4 296 +4 760 +5 092 +4 976
+ 432 + 512 +1384 +1512 +1580 +2416 +2520 +2612 +3 520 +3 648
—4 764 —5 004 —4 988 —3 984 —3 536 —2 364 —1 504 —1 080 — 208 + 640 +] 296 +1 384 +2 508 +3 296 +3 760 +4 092 +3 976
— 568 _ 488 384 512 + 580 +1416 +1520 +1612 +2 520 +2 648
—5 764 —6 004
+ +
"—5 988
—4 984 —4 536 #3 364 —2 504 —2 080 —1 208 — 360 + 296 + 384 +1 508 +2 296 +2 760 +3 092 +2 976
—1568 —1488
+ + +
616 488 420 416 520 612
+1520 +1648
—6 764 —7 004 —-6 988 »5 984 —5 536 —4 364 —3 504 —3 080 —2 208 —1 360
704 616
+ 508 +1 296 +] 760 +2 092 +] 976
Tabell 6 Subventionsbehov samt faktiskt utgående bostadstillägg (KBT) för några typer av pensionärshushåll
Hushållstyp Folkpension ATP Subventionsbehov vid ett årligt KBT vid alt 2 och ett årligt + pensions- + lön bostadSpris av ..... kr bostadspris av . . . . . kr
tillskott kr/år kr/åj 3 000 4 000 5 000 3 000 4 000 5 000
Ensamstående ålders- 9 072 — 1 488 2 488 3 488 3 000 4 000 5 000 pensionär 9 072 1 000 488 1 488 2 488 3 000 4 000 5 000 8 080 2 000 480 1 480 2 480 3 000 4 000 5 000 7 560 4 000 — 456 1 456 2 756 3 756 4 756 7 560 6 000 — + 284 1 756 2 756 3 756 7 560 8 000 — + — 756 1 756 2 756 7 560 10 000 — — 756 1 756 7 560 12 000 — — — 756 7 560 - 14 000 — —- — — Makar, båda ålders— 14 784 — 4 000 5 000 pensionärer. Makar— 14 784 1 000 4 000 5 000 na har lika stora 14 784 2 000 4 000 5 000 inkomster 12 800 4 000 4 000 5 000 11 760 6 000 4 000 5 000 11760 8000 3012 4012 11760 10000 2012 3012 11760 12000 1012 2012 11760 14000 12 1012 Ensamstående för- 7 560 9 360 1 076 2 076 tidspensionär, hel pension Ensamstående för- 3 780 8 680 1 038 2 038 tidspensionär, 10 680 1 038 halv pension 12 680 38 14 680 — 16 680 — 18 680 —
Hushållsty p
En vuxen med studiemedel
Två samboende vuxna med studiemedel
En vuxen med studie- medel med ett barn under 10 år
Två samboende vuxna med studiemedel med ett barn under 10 år
Makar, en med förv arb, en med studie— medel
Två samboende vuxna, en med förv arb, en med studie- medel, med ett barn under 10 år
Tabell 7 Skillnad, kr/år, för personer med studiemedel, mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 2) vid olika bostadspriser
Inkomst
av förv arb kr/år
20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000
20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 30 000 32 000 34 000 36 000 38 000 40 000 42 000
Anm. [ de inrutade fälten utgår inte bostadstillägg.
Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg vid nedanstående bostadspris, kr/år
3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000
—1500 _ 2260 — 2540 — 2580 + 2520 + 1520 + 520 + 480 — 410 — 1170 + 1450 — 1490 + 2310 + 1310 + 310 + 270 + + + + + + + + + + + +
+
+ 3100
+ 200
+ 1770
— 10 1
2 050
+5100
—1080 '
-—3 050
— 330
+ 6 720 + 5 720 + 4 720 4 680 + 7 686 + 6 686 5 686 5 646 + 8 760 + 7 760 6 760 6 720 + 9450 + 8450 7450 7410 +10032 + 9032 8032 7992
+ 9868
+++++++++++ © Ul 00 N ++++++++++++
+11582 +10582 +11872 +10 872 9 872 +12098 +11098 10 098 +11762 +10 762 9 762 +11184 +10184 9184 +11640 +10 640 9 640
4400 5 366 6440 7130 7 712
+
+++++++++++
++++++++++++ ++++++++++++
4 120 5 086 6160 6 850 7 432
+3 900 +5 046 +6 120 +6 810 +7 392 + 8228
+8582 +8512 +8378 +7622 +6564 +6540
Tabell 8 Sammanräknad inkomst 1973 för olika hushållstyper Hushållstyp Samtliga Därav med nedanstående inkomst, 1 OOO-tal kr
inkomst- tagap Icke dekla— O,1+9,9 10,0—14,9 15,0—19,9 20,0+24,9 25,0+29,9 30,0—34,9 35,0—39,9 40,0—49,9 50,0—59,9 60,0—
enheter retad + icke registrerad
Makar båda ink tag 1 barn 303 098 2 524 107 915 % 100 1 36 2 barn 283 919 2 534 97 780 % 100 1 34 3 barn 87 101 1 106 29 277 % 100 1 37
Makar en ink tag lbarn 64 418 4 391 6 977 10 535 7 610 % 100 7 11 16 12 2 barn 96 896 4 728 9 340 16 948 11 078 % 100 5 10 17 11 3 barn 40 428 2 250 4 268 7123 4 981 % 100 6 11 18
Ensamst män 0 barn (67 år 1 186 765 293 252 127 802 105 456 104 509 127 344 132 741 % 100 25 11 9 9 11 11 267 år 162 250 53 981 31662 37 078 9 859 5 060 2 961 % 100 33 20 23 6 3 2
Ensamst kvinnor 0 barn (67 år 856 881 287 674 106 944 84 786 63 695 % 100 34 12 10 7 267 år 382197 163 762 63 376 77 735 6 203 % 100 43 17 20 2
Ensamst män+kvinnor 1 barn 149 800 29 974 19 089 % 100 20 13
Makar 0 barn (67 år 643 554 6 939 112 608 102 484 188 396 % 100 1 18 16 29 267 år 275 394 2 253 16 528 9 247 15131 % 100 1 6 3 6
Statens offentliga utredningar 1975
Kronologisk förteckning
_________———————————
Demokrati på arbetsplatsen. A Psalmer och visar. Del 1:1. U. Psalmer och visor. Del 112. U. Psalmer och visor. Del 1:3. U, Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan. U. . Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiering. B. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. . Konstnärerna i samhället. U. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. . Kriminalvårdens nämnder. Ju. Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut- given av bostadsdepartementet. B. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 19. Konsumentskydd pä låsområdet. H. (Utkommer hösten 1975) 20. Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. 21. Pensionsförsäkring. Fi. 22. Lag om allmänna handlingar. Ju. 23. JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. 24. Tre sociologiska rapporter. Ju. 25. A jour. Om journalistutbildning. U. 26. Forskningsräd. U. 27. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. 28. Program för ljud och bild i utbildningen. U. 29. Medborgarliga fri—och rättigheter i vissa länder. Ju. 30. Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) 31. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap- port 1. S. (Utkommer hösten 1975) 32, Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer hösten 1975) 33. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap- port 3. S. (Utkommer hösten 1975) 34. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiliöutredningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) 35. Barnfamiliemas ekonomi. Bernmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) 36. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiliöutredningens rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975) 39. Statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik. K. 41. Kommunal demokrati. Kn. 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 43. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. 44. Etablering av miljöstörande industri. B. 45. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. 46. Kommunal organisation och information. Kn. 47. Kollektivtrafik i tätort. K 48. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K 49. Massmediegrundlag. Ju. 50. Internationella koncerner i industriländer. I. 51. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. . Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B.
SPP.”.OUJlPS—Jlgf
__________ NmmbPN—DO
Systematisk förteckning
Riksdagen JO—ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]
Justitiedepartementet
Utlandssvenskernes rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] Medborgarliga fri- och rättigheter i vissa länder. [29] Massmediegrundleg. [491
Socialdepartementet
Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] (Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barn- miljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975) 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningena rapport 3. (33] (Utkommer hösten 1975) 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningans rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975) 7. Barnen och den fysiska miljön. Barn- miljöutredningens rapport 6. [36](Utkommar hösten 197518. Barn och föräldrars arbete. Bernmiljöutredningens rapport 7. [37] (Ut- kommer hösten 1975) 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rap— port 8. [38] (Utkommer hösten 1975)
Kommunikationsdepartementet
Trafikolyckor och statistik [401 Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48]
Finansdepartementet
Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Pensionsförsäkring. (211 Statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43]
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté., 1. Psalmer och visor. Del 1:1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.
1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In- dividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [251 Forskningsräd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]
Handelsdepartementet
Konsumentskydd på låsomrädet. [19] (Utkommer hösten 1975) Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [451
Statens offentliga utredningar 1975
___—___—
Arbetsmarknadsdepartementet
Demokrati pa arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27]
Bostadsdepartementet
Totalflnensiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [ 1 7)
Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför— sörjning och bostadsbidrag. [51]
2. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. [52]
Industridepartementet Internationella koncerner i industriländer. [501 Kommundepertementet
Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. (18l Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46]
___—___— Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Nordisk utredningsserie (Nu) 1975
Kronologisk förteckning
________.__——————_————————
. Nordisk överenskommelse om förmlnar vid sjukdom, havan- deskap och barnsbörd . Peruskoulu pohjoiamaiaaa . Litteratur om nordiskt samarbete . Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet
. Bötesstraffet