SOU 1968:66

Allmän arbetstidslag

Till Statsrådet och Chefen för socialdepartementet

Genom beslut den 28 juni 1963 bemyndi— gade Kungl. Maj:t chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla högst tio utredningsmän för att utreda frågan om en allmän arbets- tidsförkortning m.m. Med stöd av bemyn- digandet tillkallades den 3 juli 1963 såsom utredningsmän förste vice talmannen i riks- dagens första kammare Axel Strand, leda- moten av riksdagens första kammare Arvid Enarsson, ledamoten av riksdagens andra kammare David Gomér, ordföranden i Svenska kommunalarbetareförbundet Gun— nar Hallström, dåvarande ledamoten av riks- dagens första kammare Per-Olof Hansson, numera planeringschefen i finansdeparte- mentet Erik Höök, verkställande direktören i Sveriges pappersindustriförbund Gunnar Larsson. verkställande direktören i Han- delns arbetsgivareorganisation Gunnar Nordholm, numera kanslichefen i Tjänste— männens centralorganisation Olof Schärman och numera andre ordföranden i Landsor- ganisationen Edvard Vilhelmsson. Det upp— drogs åt Strand att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Sedan Hansson den 23 september 1964 på därom gjord framställning entledigats från sitt uppdrag, tillkallade departements- chefen samma dag dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare Brita Elmén att i Hanssons ställe vara utredningsman.

Den 22 juni 1964 tillkallade departe— mentschefen numera docenten Yngve Åberg att såsom expert biträda utredningsmännen.

Till huvudsekreterare förordnades den 16 september 1963 numera hovrättsasses- sorn Leif Ekberg. Som biträdande sekrete-

rare förordnades den 27 augusti 1964 nu— mera direktörsassistenten Evert Ström, den 12 februari 1965 forskningssekreteraren Georg Danielsson, den 17 mars 1965 nu- mera pol. mag. Sven-Åke Nilsson och den 16 juni 1966 assessorn Bror Rittri.

Utredningsmännen har antagit benäm- ningen 1963 års arbetstidskommitté.

I juni 1966 avlämnade kommittén en promemoria (Stencil 1966: 4, Socialdeparte- mentet) med förslag till ändringar i gällan- de arbetstidslagar. Dessa ändringar avsåg att i lagstiftningen skriva in principen om 421/z-timmars arbetsvecka.

Kommittén har därefter fortsatt sitt ut- redningsarbete avseende en generell för- kortning av arbetstiden till 40 timmar i veckan och en allmän översyn av arbets- tidslagstiftningen.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får kommittén vördsamt överlämna betänkan- de med enhälligt förslag till ny allmän ar- betstidslag, förslag till lag om upphävande av bagerilagen samt förslag till en kalender- reform.

Stockholm den 17 november 1968

Axel Strand

Arvid Enarsson Gunnar Hallström Gunnar Larsson Olof Schärman

Brita Elmén David Gomér Erik Höök Gunnar Nordholm

Edvard Vilhelmsson / Leif Ekberg Georg Danielsson

rian JO. nämnts? "ttiT .".."lt. . | | ' _.,'....W.?. , » f . _ ._ .. ".

.',,in|-. M' "" ".ltILL'. .' rr'l' FM? Miu.."l|11.l' "'(!le "Ja.; (& Bm ::HJJIHI. lh. l'l'nam, .. ' IFE: Hlä' hägn] .l.'."F|'|' n; 'liSI' ' ', Clin-'Me mm .a lli] agunnfuilghi! ,k 1154” 11:11. a',l'.u.|]ut,"u,| ",,; "gäll ' E- - '...in '. ' .! .nisr...” ...Lu'uu .- : . amd ww ......i'. '....mat. gul.-'n] :mghl wo- nm mum #] du 51:10:th .m. .uajz'J' "M I,!hm' 'IÖ Ltfurl' hämma: " M'hlumumu '.JJ &. . 'L - "Grahn-am |.||' tlflll'ni-I'j' m.f' l'u gill ' lr'vuut lla-.r _v'rwgd: ' - .. .F'mlai. ";; amt-| _un'uu _ "'.'" till.”," '. ME: Jim,"! ”m.m .wl'" Mmm, rabblar 'i' :åbwdmytuw "bmw .it-www.ua-mw-m . '.e'u'lab , . a.m.-11.- " fan..-Hum ' fin&mn'q'u'JtlTlnw' ? , "Mian . uhtllbv'l "Ht." . mlnlq'lm' där» . IQd]i'-F' butabi WIHMIIQDBD' . jetman.) lm ".tu' .]l.” tl.l' .zgzlö ,,. . .r..'.x'.u.'1r'uh511.-i ' E'." ff lli-!; nog.... 1' Håll-(';? X? I n' | ' . .. ...... ' mmiit ::.. Minut” gsi...». mr nu!) gl-nmrrtrb jl't' ...,Hm : _..élan'b DEMIWHMMILÅ man.. 4'r'tb'a..bdl1 h_lhmmn'mnlrn'u"L]s'Hr:o'lc1liEtH'i' namn:..wllu' L.;"l Itll'lo' L- '.hnld ”#$%th | | 'II'HI nu'l'bd'ounm' -, .":i ...får... n'.._ |' _'117,'|”.l m'. .m lin . u,] hmm.. , man! [tu, ,,.I [bump FÖP] ”MW-l i”_ ata-Evil:”. mr.»! .g'p'MH lla]. mm

| 5 |. |

Förslag till allmän arbetstidslag

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde

l 5 Denna lag skall med de inskränkningar som anges nedan tillämpas på varje verk- samhet, i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning.

2 5

Från lagens tillämpning undantages

a) arbete som utföres i arbetstagarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,

b) arbete som utförts av arbetstagare i företagsledande eller därmed jämförlig ställ- ning eller eljest av arbetstagare som i arbetstidshänseende har särskild förtroendeställning,

c) arbete som utföras av medlem av arbetsgivarens familj,

d) arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll, samt

e) skeppstjänst, dock att Konungen äger förordna att lagen skall tillämpas i fråga om skeppstjänst på staten tillhörigt fartyg.

3 &

Utöver de undantag som anges i 2 & får undantag från lagens tillämpning göras genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, vilken är att anse såsom huvudorganisation enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

Arbetsgivare, som är bunden av sådant kollektivavtal, får tillämpa avtalet på arbetsta- gare, vilken sysselsättes i arbete som avses med avtalet, även om arbetstagaren ej är med- lem av den avtalsslutande organisation—en på arbetstagarsidan. Vad nu sagts gäller ej ar- betstagare, som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Ordinarie arbetstid och jourtid

45. Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan, raster oräknade. Då det är påkallat med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får

arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tidrymd av högst fyra veckor. Vecka räknas från och med måndag eller annan dag som tillämpas för arbetsstället.

5 %

Erfordras på grund av verksamhetens natur att arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid påkommande behov utföra arbete, får jourtid tagas ut härför med högst 48 timmar under en tidrymd av fyra veckor eller 50 timmar un- der en kalendermånad. Som jourtid skall icke anses tid under vilken arbetstagare utför ar— bete för arbetsgivarens räkning.

5 5 Från de begränsningar som föreskrives i 4 och 5 55 får avsteg göras genom kollektiv- avtal. som tillkommit i den ordning som anges i 3 G. Beträffande sådant kollektivav- tal skall gälla vad som i övrigt föreskrives i 3 5.

7 % Arbetarskyddsstyrelsen får medge undantag från bestämmelserna i 4 och 5 55, när det stora flertalet av de berörda arbetstagarna samtycker därtill eller eljest särskilda skäl föreligger.

Ö vertid

8 5

Har natur— eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i en verksamhet eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den utsträckning som förhållan- dena påkallar.

Arbetsgivaren skall göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen om sådant arbete samt .dess anledning, omfattning och varaktighet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får icke fortsättas utöver denna tid, utan att tillstånd till arbetet sökts hos arbetar- skyddsstyrelsen.

Anmälan eller ansökan anses gjord, när den avlämnats till posten i betalt brev.

9 5 Till sådana förberedelse eller avslutningSarbeten. som för verksamhetens ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den ordinarie arbetstiden, får övertid tagas ut med högst sju timmar i veckan eller, då 4 5 andra stycket är tillämpligt, högst 28 timmar under en tidrymd av fyra veckor.

10 ?:

Utöver vad som följer av 8 och 9 åå får övertid tagas ut, när särskilda skäl föreligger, med högst 48 timmar under en tidrymd av fyra veckor eller 50 timmar under en kalen— dermånad, dock högst 200 timmar under ett kalenderår.

När synnerliga skäl föreligger, får arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår.

11 & Arbetsgivare skall föra anteckning om jourtid och övertid i enlighet med anvisning- ar av arbetarskyddsstyrelsen. Arbetstagare har rätt att själv eller genom utsedd representant taga del av förda an- teckningar.

Allmänna bestämmelser

12 %

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som meddelats med stöd av lagen, utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av yr- kesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen.

13 å [ arbetarskyddsstyrelsens handläggning av ärende angående tillämpningen av denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen skall i den omfattning och den ordning Konungen bestämmer deltaga särskilda ledamöter, utsedda efter förslag av rikssamman- slutningar av arbetsgivare och arbetstagare. Över arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som avses i denna lag får talan ej föras.

14 %

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder arbetstagare till arbete i strid mot denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen dömes till böter. Om ar- betstagaren var under aderton år och vårdnadshavaren ägt eller bort äga kännedom om användandet, dömes vårdnadshavaren till böter, högst femhundra kronor.

Arbetsgivare som underlåter att göra anmälan enligt 8 5 eller att iakttaga vad som åligger honom enligt 11 & eller som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i anteckning som avses i 11 jådömes till böter.

Denna lag träder i kraft den då lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbets- tidens begränsning, lantarbetstidslagen den 4 juni 1948 (nr 281), arbetstidslagen den 18 juli 1942 (nr 652) för detaljhandeln och arbetstidslagen den 23 maj 1947 (nr 216) för hotell, restauranger och kaféer skall upphöra att gälla.

Den i 4 & angivna arbetstiden för vecka skall dock, i stället för 40 timmar, utgöra 41 timmar 40 minuter under tiden och 40 timmar 50 minuter under tiden

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts genom be— stämmelse i den nya lagen, skall den nya bestämmelsen tillämpas.

Förslag till

lag om upphävande av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete

Härigenom förordnas att lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar be- träffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete skall upphöra att gälla vid utgången av år

1. Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning

1.1. U tredningsdirektiven

Genom beslut den 28 juni 1963 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för socialde- partementet att tillkalla högst tio utrednings- män för att utreda frågan om en allmän arbetstidsförkortning m. m. Till ledning för utredningsarbetet anförde departementsche- fen till statsrådsprotokollet bland annat föl- jande:

De grundläggande generella arbetstidsbe- stämmelserna finns i lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning, den s.k. allmän- na arbetstidslagen. Denna lag är i princip till- lämplig på varje rörelse eller särskilt arbets- företag med minst fem anställda. Åtskilliga undantag gäller dock. Sålunda omfattar lagen inte arbete som bedrives av staten. Genom la- gens anknytning till begreppen rörelse eller företag blir även åtskilliga offentliga verksam- hetsgrenar i kommunal regi undantagna. På grund av uttryckligt stadgande gäller undan- tag för bl.a. sjukvård och undervisning även om sådan verksamhet skulle bedrivas som rö- relse. Undantag gäller också för vissa for— mer av arbete inom näringsgrenar som eljest omfattas av lagstiftningen. För vissa områden, där allmänna arbetstidslagen inte gäller, finns särskilda arbetstidslagar, nämligen lantarbets- tidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och ka- féer. Vissa bestämmelser rörande arbetstid finns också i arbetarskyddslagen, butikstäng- ningslagen, den s.k. bagerilagen, hembiträdes- lagen och förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Allmänna arbetstidslagen ersatte 1919 års lag om arbetstidens begränsning, vari princi- pen om 48 timmars arbetsvecka första gången

fastslogs i svensk lagstiftning. Regeln om högst 48 timmars veckoarbetstid gällde till 1957, då beslut fattades om en generell arbetstidsför— kortning till 45 timmar. Denna förkortning genomfördes successivt under åren 1958-1960. Samtidigt blev bestämmelserna om veckoar- betstid dispositiva i den meningen att i la- gen infördes möjligheter att genom kollektiv- avtal träffa överenskommelse bl. a. om längre veckoarbetstid än den som lagen föreskriver såsom maximum.

Den år 1957 beslutade arbetstidsförkortning- en var inte avsedd att bilda någon slutfas i ut- vecklingen på arbetstidsområdet. Redan i di- rektiven till den utredning, som låg till grund för reformen, framhöll dåvarande chefen för socialdepartementet, att man borde sikta på en normal arbetstid av 40 timmar i veckan såsom ett mål för strävandena men att detta mål endast kunde uppnås i etapper och genom successiva framsteg. Såsom ett led i plane- ringen för ytterligare arbetstidsförkortning upp- drogs i september 1957 åt socialstyrelsen att verkställa undersökningar rörande arbetstids- förkortningens ekonomiska och sociala verk- ningar. I mars 1959 befriades socialstyrelsen från detta utredningsuppdrag och för ändamå— let tillkallades särskilda sakkunniga, som anta- git benämningen 1959 års undersökning av ar- betstidsförkortningens verkningar. De sakkun- niga publicerade förra året en redogörelse över arbetstidsförkortningens omfattning och utlägg- ning (SOU 1962: 17). I en senare redogörelse, som väntas under innevarande år, kommer arbetstidsförkortningens verkningar att behand- las.

I en av Internationella arbetsorganisationen år 1962 antagen rekommendation — för vilken samtliga svenska ombud röstade — uppställ- des 40-timmarsveckan som mål. I rekommen- dationen framhålles att arbetstidsförkortningen bör ske successivt, när så befinnes lämpligt för

att den angivna normen skall uppnås utan minskning i arbetstagarnas lön. Arbetstidsför- kortningen bör, framhålles det vidare, bringas i tillämpning på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till de särskilda förhållandena inom varje land och inom varje sektor av den eko- nomiska verksamheten. Därvid bör beaktas bland annat vidmakthållandet av landets totala produktion och dess konkurrensförmåga inom den internationella handeln liksom önskemålen från arbetsgivare och arbetstagare rörande sät- tet för arbetstidsförkortningens genomförande.

Innevarande års riksdag har i anslutning till motionsyrkanden i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning angående en ge- nerell förkortning av arbetstiden (andra lagut- skottets utlåtande nr 17, riksdagens skrivelse nr 94).

För egen del finner jag nu tiden mogen att närmare ta upp frågan om en ytterligare all- män arbetstidsförkortning. För detta ändamål bör tillsättas en särskild utredning, som även bör ta sig an vissa andra spörsmål, som jag närmare kommer att ange i det följande.

Med de arbetstidsförhållanden som nu råder i vårt land blir spörsmålet om ytterligare ar- betstidsförkortning generellt sett mindre en fråga om vad som är erforderligt och önsk- värt ur hälsosynpunkt än en ekonomisk av- vägningsfråga. Ökad fritid påverkar utrymmet för standardökning i andra former. När man diskuterar hithörande problem är det också angeläget att göra klart, att frågan om vilken arbetsinsats som krävs av en arbetstagare inte bara är en fråga om veckoarbetstidens längd. Med i beräkningen måste också tagas längden av semestern liksom antalet helgdagar och därmed jämställda arbetsfria dagar, som finns inom de flesta områden. Den i år beslutade utsträckningen av den lagfästa semestern från tre till fyra veckor, som får full effekt år 1965, är jämförlig med en förkortning av vec- koarbetstiden med en timme.

Vad som på senare tid förekommit i den allmänna debatten visar att det hos arbetsta- garna finns ett utbrett intresse för en ytter- ligare arbetstidsförkortning. Den utredning, som nu skall tillsättas, bör få till uppgift att undersöka i vilken utsträckning och i vilken takt en sådan förkortning är möjlig. Jag utgår från att en kommande förkortning likaväl som den senast genomförda bör ske successivt. Jag finner det emellertid varken erforderligt eller lämpligt att här ge utredningen några närma- re anvisningar rörande det schema som en sådan förkortning bör följa. Det blir utred- ningens sak att på grundval av vad den in- hämtar och de bedömanden den gör fatta stånd- punkt i detta hänseende.

Vid övervägandena måste helt naturligt av- görande vikt fästas vid den väntade produk-

tionsutvecklingen i landet. Stor betydelse mås- te tillmätas de återverkningar en arbetstids- förkortning kan få för vårt lands näringsliv och i vad mån konkurrenskraften på den in- ternationella marknaden påverkas. Hänsyn mås- te också tagas till den inverkan på samhälls- ekonomin som blir en följd av redan beslutade sociala reformer. Bl.a. kommer socialförsäk- ringssystemet att ställa ökade krav på pro- duktionen.

Mot bakgrunden av att spörsmålet om en ytterligare arbetstidsförkortning endast till mindre del kan sägas vara en arbetarskydds- fråga och med beaktande av de förhållanden i stort som för närvarande råder på arbets- marknaden skulle det kunna ifrågasättas, om det finns behov av att reglera en sådan förkort- ning i lag. Till detta vill jag anföra, att det alltjämt måste ses som en uppgift för lagstift- ningen att ange de normer, som enligt den rå- dande allmänna uppfattningen bör gälla i frå— ga om arbetstidens längd. Det torde också vara så att garantier för att en förändring i dessa normer snabbt och fullständigt skall slå igenom bäst skapas med hjälp av lagstift- ning. Jag anser alltså att en lagreglering är den rätta vägen även i fortsättningen. Reglerna bör vara dispositiva i överensstämmelse med vad som beslutades i samband med 1957 års re- form.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att utredningen i sitt arbete sam- råder med organisationerna på arbetsmarkna- den. Representanter för arbetsmarknadens par— ter bör ingå i utredningen.

I anslutning till sina överväganden angående en generell arbetstidsförkortning bör utredning— en företaga en översyn av lagreglema rörande övertid samt förberedelse och avslutningsar- bete. Vidare bör särskilt beaktas sådana frå- gor, som sammanhänger med kontinuerlig drift och annat skiftarbete.

Åt utredningen bör anförtros att utreda frå— gan om en utvidgning av arbetstidslagstift— ningens tillämpningsområde. I detta hänseende framlades år 1954 förslag av den år 1947 tillkallade arbetstidsutredningen i dess slutbe— tänkande (SOU 1954:22—23). Enligt försla- get skulle nuvarande undantag för staten och för företag med högst fyra anställda utgå. Anslutningen till rörelsebegreppet skulle slo- pas och lagstiftningen skulle i princip bli till— lämplig på alla arbetstagare som användes till arbete mot vederlag. Vissa undantag skulle dock alltjämt gälla, bl.a. för polisväsendet, brandväsendet, kontorspersonal och arbetsle- dare. De särskilda arbetstidslagarna för lant- arbetare och för detaljhandeln skulle upphä- vas. För vissa områden — främst inom den offentliga sektorn, såsom sjukvården och kom— munikationsverken — föreslogs vissa särbe-

Betänkandet gjordes till föremål för en om- fattande remissbehandling, varvid åsikterna gick starkt isär i åtskilliga frågor.

I propositionen nr 80 till 1957 års riksdag med förslag om 45—timmarsvecka anförde då— varande chefen för socialdepartementet, att först sedan erfarenhet vunnits rörande verk- ningarna av den allmänna arbetstidsförkort- ningen kunde tiden vara inne att ta ställning till arbetstidsutredningens förslag angående ar- betstidslagstiftningens tillämpningsområde och systematiska utformning m. m.

Arbetstidsutredningens förslag bör överarbe- tas med hänsynstagande bl.a. till vad som framkommit vid remissbehandlingen av det- samma. Frågeställningarna måste dock ses från delvis nya utgångspunkter. Hänsyn bör tagas till dels den arbetstidsförkortning, som ägt rum efter det att betänkandet avgavs, dels den ytterligare arbetstidsförkortning, som ut- redningen kan komma att föreslå. Vidare kan nämnas, att årets riksdag fattat beslut om ut- vidgad tillämplighet för arbetarskyddslagen med slopande av begränsningen till rörelse.

Vad särskilt gäller arbetstidsproblemen för sådana grupper — t.ex. brandmännen — som inte omfattas av arbetstidslagstiftningen och som under osedvanligt lång tid står till för— fogande på arbetsplatsen, synes översynen böra bedrivas med sikte på att arbetstiden i en eller annan form regleras i lag. Därvid måste sär- skild uppmärksamhet ägnas åt de spörsmål som kan föreligga om hur viss lindrigare tjänst- göring skall bedömas vid beräkning av ar- betstidens längd. I den mån utredningen finner lämpligt bör nu berörda spörsmål kunna be- handlas med förtur och förslag i hithörande delar framläggas utan avvaktan på utrednings- arbetet i övrigt.

Över huvud synes målsättningen böra vara att undantagen från lagstiftningen skall vara så få och så litet omfattande som möjligt.

Utredningens arbete bör utmynna i att för- slag framlägges till en ny allmän arbetstids- lag. Spörsmålet huruvida speciella arbetstids- lagar för vissa områden skall finnas även i fortsättningen bör bedömas förutsättningslöst. Även behovet av bagerilagen bör prövas.

Ändrade förhållanden beträffande arbetsti— dens längd och förläggning kan ge utredningen anledning att gå in på spörsmål om tiden för firande av vissa helgdagar.

Vid utredningsarbetet bör uppmärksammas vilka konsekvenser framlagda förslag kan få med hänsyn till internationella konventioner, som Sverige ratificerat.

Till kommittén har överlämnats ett stort antal handlingar.

För beaktande vid fullgörande av kom- mitténs utredningsuppdrag har chefen för socialdepartementet överlämnat

framställning den 25 januari 1962 från Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet och Kooperationens förhandlingsorganisa- tion till Konungen angående upphävande eller ändring av bagerilagen,

korrespondens i mars och maj månader 1962 mellan chefen för socialdepartemen- tet och Internationella arbetsorganisationen i Geneve angående nattarbetsförbudet i ba- gerilagen,

framställning i oktober 1962 från maski- nisten Anders Georg Nilsson i Lilla Edet till chefen för socialdepartementet angående arbetstidsreglering för arbetstagare med ständig passningstjänst,

framställningar den 9 november 1962 från Landsorganisationen till chefen för socialdepartementet angående dels utvidg- ning av arbetstidslagstiftningens tillämp- ningsområde, dels ändring av arbetstidsla- gamas övertidsregler,

framställning den 6 september 1963 från Borås typografklubb till Sveriges regering angående en allmän arbetstidsförkortning,

framställning den 9 december 1963 från Svenska gruvindustriarbetareförbundet till chefen för socialdepartementet angående arbetstidsförkortning för gruvarbetare under jord, samt

framställning den 23 november 1966 från Svenska elektrikerförbundet, avd. 16, till chefen för inrikesdepartementet angående arbetstidsreglering för vissa maskinister vid privata kraftverk.

Kungl. Maj:t har — efter anhållan av riks- dagen i skrivelse den 3 mars 1966, nr 83, — till kommittén överlämnat en i riksdagen väckt motion, nr I: 45, om viss partiell ka- lenderreform.

För att hållas tillgängliga vid kommitténs utredningsarbete har chefen för justitiede— partementet överlämnat dels en framställ- ning den 28 mars 1967 från kaptenen I.

Brantås i Västerås, dels en framställning den 26 maj 1967 från Erik Hansson i Göte- borg, båda ställda till chefen för ecklesia- stikdepartementet och avseende en partiell kalenderreform.

Till kommittén har vidare inkommit ett flertal skrivelser från enskilda personer, kor- porationer samt fackliga och politiska or- ganisationer. I huvudsak har skrivelserna innehållit synpunkter på frågan om arbets- tidens längd generellt eller för vissa yrkes- grupper.

1.3. U tredningsarbetets bedrivande

Arbetet med kommitténs två utrednings- uppgifter, frågan om en allmän förkort- ning av arbetstiden och frågan om en över- syn av arbetstidslagstiftningens tillämpnings- område, innehåll i övrigt och systematiska utformning har bedrivits parallellt. Beträffande frågan om en allmän för- kortning av arbetstiden fann kommittén att det arbete, som utredningen om kortare arbetstid och 1959 års undersökning av ar- betstidsförkortningens verkningar genom- fört, till stor del kunde läggas till grund för kommitténs bedömningar angående en fortsatt arbetstidsförkortning inom industri och jordbruk. För bedömning av samma fråga inom service- och vårdområdena kräv— des däremot kompletterande utredningar. Pol. mag. Sven-Åke Nilsson har i egen- skap av biträdande sekreterare hos kommit- tén undersökt verkningarna av en given arbetstidsförkortning inom sjukvården. Sam— manfattning av undersökningen bifogas be- tänkandet som Bilaga A. Detaljhandelns utredningsinstitut har genomfört en liknan- de undersökning inom detaljhandeln. Rap- port över denna undersökning återfinns i Bilaga B. På kommitténs begäran har dess— utom vissa av statens affärsdrivande verk, nämligen postverket, televerket och statens järnvägar, i skrivelser till kommittén redo- visat de problem, som inom respektive verksamhetsområde förväntades möta vid en allmän förkortning av arbetstiden, samt de lösningar dessa problem kunde ge upp— hov till. Vissa statistiska bearbetningar av

föreliggande material angående bl. a. skift- arbete och extra arbete har på kommitténs uppdrag utförts av statistiska centralbyrån.

För prövning av frågan om en ny ar— betstidslagstiftning var kommittén i behov av relativt ingående informationer om i praktiken tillämpade arbetstidsregler. En kartläggning av de faktiska arbetstidsför- hållandena på de lokala arbetsplatserna skul- le vara ett alltför tidskrävande arbete. Kom- mittén ansåg det för sitt ändamål tillräck— ligt med sådana upplysningar som kunde inhämtas ur riksavtal och liknande hand- lingar. Kompletterande material har erhål- lits genom kontakter med olika arbets- marknadsorganisationer. Uppgifter om ar- betstidsförhållanden i vissa främmande län- der har kommittén samlat in under med- verkan av utrikesdepartementet, Internatio- nella arbetsorganisationen och de tre social- attachéerna.

I särskilda frågor har arbetsmedicinska institutet, näringsfrihetsombudsmannen och domkapitlet i Uppsala på kommitténs be- gäran avgivit yttranden.

Sedan kommittén utarbetat en promemo- ria med synpunkter på utformningen av en ny arbetstidslag och förslag till alternativa lösningar, inbjöd kommittén ett stort antal myndigheter och organisationer till över- läggningar. I dessa överläggningar, som ägde rum på våren 1966 och för vilka kommit- téns promemoria tjänade som underlag, del- tog arbetarskyddsstyrelsen, statens avtals- verk, statens brandinspektion, försvarets ci- vilförvaltning, chefen för arméstaben, che- fen för flygstaben, chefen för marinstaben, försvarets fabriksverk, generaltullstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, telestyrelsen, väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, ri- kets allmänna kartverk, kriminalvårdssty- relsen, rikspolisstyrelsen, poststyrelsen, järn- vägsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, luft- fartsverket, skolöverstyrelsen, medicinalsty- relsen, socialstyrelsen, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Vidare deltog Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, AB Stock—

.holms spårvägar, Biltrafikens arbetsgivare-

förbund, Sveriges kooperativa och allmän- nyttiga bostadsföretags förhandlingsorgani— sation, Föreningen skogsbrukets arbetsgiva- re, Torvindustriförbundet, Skogs- och lant- arbetsgivareföreningen, Svenska trädgårds- arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmanna- förbund, Kooperationens förhandlingsorga- nisation, Apotekarsocieteten, Sveriges ar- betsgivareförening för hotell och restau- ranger, Sveriges centrala restaurang AB och Svenska turisthotellens riksförbund. Följan- de arbetstagarorganisationer var kallade till överläggningarna, nämligen Sveriges akade- mikers centralorganisation, Statstjänstemän— nens riksförbund, Tjänstemännens central- organisation, Sveriges arbetsledareförbund, Svenska brandbefälsförbundet, Svenska barnmorskeförbundet, Sveriges farmacevt- förbund, TCO:s statstjänstemannasektion, Svenska hälso— och sjukvårdens tjänsteman- naförbund, Sveriges kommunaltjänsteman- naförbund, Svenska lantbrukstjänstemanna- förbundet, Handelstjänstemannaförbundet, Statstjänarkartellen, Svenska kommunalar- betareförbundet, Svenska transportarbetare— förbundet, Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska fastighetsarbetareförbundet, Svens- ka lantarbetareförbundet, Handelsanställdas förbund och Hotell- och restauranganställ- das förbund. Med åtskilliga av de nämnda myndigheterna och organisationerna har kommittén haft fortsatta överläggningar.

Beträffande frågan om bagerilagens fort- bestånd hade kommittén i januari 1967 överläggningar med Bageri— och konditori- arbetsgivareförbundet, Kooperationens för- handlingsorganisation, Sveriges bageriidka- reförening, Sveriges konditor-förening, Sve- riges arbetsledareförbund och Svenska livs- medelsarbetareförbundet.

Samråd och kontakter har vidare före- kommit med representanter för vissa stat- liga utredningar, bl. a. affärstidsutredning— en, körtidsutredningen, skolarbetstidsutred- ningen, utredningen angående hembiträdes- lagstiftningen, 1964 års sjöarbetstidsutred- ning och förhandlingsutredningen. Kommit- tén har dessutom haft fortlöpande kontakt med arbeidstidskomitéen av 1964 i Norge och Udvalget om arbejdstid og ferie i Dan-

mark. En del av kommitténs ledamöter har vid besök i Köpenhamn diskuterat arbets- tidsproblem med företrädare för arbejdsmi- nisteriet och olika arbetsmarknadsorganisa- tioner.

Kommittén har besökt ett flertal företag och där haft överläggningar med företrä- dare för företagsledningen och representan- ter för olika personalkategorier. Besöken har gått till Kvarnsvedens Pappersbruk, Domnarfvets Jernverk, Grängesbergsbolaget (gruvrörelsen i Grängesberg), AB Turitz & Co, Gamlestadens AB, AB Svenska Kulla- gerfabriken, Yngve Kullenberg Byggnads- aktiebolag, Södra Sveriges Skogsägares för- bund, Stockholms Bageri AB och AB Pers- torp. Kommittén har också besökt Dande- ryds sjukhus och överlagt med representan- ter för sjukhusledningen och de anställda.

Ett viktigt led i kommitténs arbete har va- rit studier av officiellt tryck, litteratur, fack- press och dagliga tidningar.

Under sin verksamhet har kommittén ef- ter remiss avgivit utlåtanden över körtids- utredningens betänkande »Arbetstid och ar- betsinspektion för vägtrafiken» (SOU 1965 : 48) och skolarbetstidsutredningens betän- kande »Skolans arbetstider» (SOU 1967: 14).

2. Några historiska data

2.1. Inledning

Frågan om arbetstidens längd och förlägg- ning har intresserat statsmakter och med- borgare i alla tider. Den traditionella tre- delningen av dygnet i åtta timmar för ar- bete, åtta timmar för vila och åtta timmar för bön och meditation kan föras så långt tillbaka i tiden som till Alfred den store, en anglosachsisk regent som levde på 800- talet. Någon mer allmän tillämpning av denna dygnsindelning ägde dock inte rum. Arbetstiden reglerades i främsta rummet av dagsljuset och höll sig vanligen mellan 10 och 14 timmar om dagen. Sedan gasljuset uppfunnits omkring år 1800, utökades ar- betstiden på många håll till 14—16 timmar om dagen. Ännu längre arbetstider förekom också. En vändpunkt inträffade några år- tionden in på 1800-talet då den engelske industrimannen Robert Owen började verka för en arbetstidsförkortning med åttatim- marsdagen som mål. Vid 1800-talets slut hade arbetstiden allmänt sjunkit till tio tim- mar om dagen och vid tiden före första världskriget hade man kommit ett gott styc- ke på väg mot niotimmarsdagen. Alltsedan den internationella socialistkongressen i Pa- ris 1889 hade arbetarna demonstrerat den 1 maj för krav på åttatimmarsdagens ge- nomförande. Mera allmänt kom denna ar- betstid inte att genomföras förrän efter förs- ta världskriget. Vägledande för utvecklingen var den konvention om åtta timmars arbets-

dag och 48 timmars arbetsvecka som In- ternationella arbetsorganisationen antog i Washington 1919.

2.2. Utvecklingen [Sverige fram till 1918

I Sverige aktualiserades frågan om en lag- stadgad maximiarbetsdag första gången ge- nom en motion vid 1856 års riksdag. I mo- tionen föreslogs att gränsen för arbetstiden per dag skulle sättas vid tolv timmar för vuxna och åtta timmar för ungdom under 16 år. Riksdagen avslog motionen. Förnya- de framställningar gjordes vid upprepade till- fällen såväl om en allmän förkortning av arbetstiden som om kortare arbetstid för vissa yrkesgrupper. Framställningarna led- de endast till vissa bestämmelser av ar- betarskyddsnatur som tog sikte på kvinnors och minderårigas användande till arbete. Sådan lagstiftning tillkom 1881 och revide— rades 1900 och 1912.

Genom uppgörelser mellan parterna på arbetsmarknaden skedde dock under hela l800-talet en långsam utveckling mot en kortare arbetstid. En undersökning år 1905 utvisade att arbetstiden för manliga indu- striarbetare utgjorde för 52 % 10 t/d, för 26 % mer än 10 t/d och för 19 % mindre än 10 t/ d. För 3 % av arbetarna angavs arbetstiden som obestämd. Genomsnittligt utgjorde arbetstiden i industrin 591/2 t/v. Då samma undersökning upprepades år 1917 kom man fram till en genomsnittlig

arbetstid av 56,4 t/v. Inom andra närings- grenar uppgick arbetstiden samtidigt till hög- re tal. Flertalet anställda inom detaljhan- deln hade minst tolv timmars arbetsdag. Detsamma gällde för lantarbetare.

2.3 Arbetstidslagstifmingens tillkomst

År 1918 tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa utredning om och avge förslag till lagstiftning om arbetstidens be- gränsning. I den offentliga debatt som före- gått de sakkunnigas tillkallande hade man i huvudsak uppehållit sig vid industriarbe- tarnas problem. Det var därför naturligt för de sakkunniga, som arbetade under be- nämningen arbetstidskommittén, att kon- centrera sitt i januari 1919 avlämnade be- tänkande till industrin och denna närståen- de verksamhetsområden. Till detta bidrog också att förslaget tillkom under stark tids— forcering i en politiskt orolig tid. I slutet av år 1918 hade förslag uppkommit, bl. a. inom det vänstersocialistiska partiet, att på revolutionär väg förändra statsskicket. För att dämpa en spridning av den revolu- tionära oron uppmanade regeringen den sit- tande arbetstidskommittén att påskynda sitt arbete. Tidspressen medförde att kommittén fick begränsa sitt utredningsarbete och in- rikta sig på de verksamhetsområden inom vilka behovet av lagstiftning ansågs störst.

Arbetstidskommitténs förslag lades till grund för en proposition, som avslogs av den lagtima riksdagen 1919 men efter över- arbetning antogs av den urtima riksdagen samma år. Genom lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1920, slogs principen om åtta timmars arbetsdag och 48 timmars arbets- vecka för första gången fast i svensk rätt.

Redan påföljande år uppdrogs åt social- styrelsen att utreda vissa frågor om ändring i lagen. Styrelsen lade fram ett betänkande 1921, som resulterade i jämkningar av la- gen samma år. Efter förnyade utredningar av socialstyrelsen beslöts ytterligare jämk- ningar i lagen såväl vid 1923 som vid 1926 års riksdagar. Jämkningarna gick bl. a. ut på att krympa lagens tillämpningsområde samt att vidga övertidsmöjligheterna.

Till en början betraktades arbetstidslagen som ett provisorium och erhöll endast tids- begränsad giltighet. Anledningen härtill var att man ville avvakta verkningarna av det ingrepp i samhällslivet som arbetstidsregle- ringen ansågs innebära samt att man ville följa den internationella utvecklingen på ar- betstidsområdet. Lagen förlängdes succes- sivt vid 1923 och 1926 års riksdagar och gjordes definitiv vid 1930 års riksdag. Bort- sett från de ändringar som hängde samman med 45-timmarsveckans och 421/g-timmars- veckans införande har lagen efter 1930 va— rit föremål för obetydliga och för det mesta endast formella ändringar.

För dem som omfattades av den allmän— na arbetstidslagen blev lagen snabbt effek- tiv. Arbetstiden anpassades efter lagens maximiregler och 48-timmarsveckan blev allmänt tillämpad. Åttatimmarsdagen blev däremot en mera sällsynt företeelse, efter- som de flesta föredrog att arbeta något längre på måndag—fredag och något kortare på lördag.

För arbetstagargrupper utanför den all- männa arbetstidslagen skedde en utveckling mot 48-timmarsveckan dels via kollektiv— avtal och andra överenskommelser dels via fortsatt lagstiftning. År 1936 tillkom lant— arbetstidslagen, följd 1939 av arbetstidsla- gen för detaljhandeln och 1944 av arbets- tidslagen för hotell, restauranger och kaféer.

Den första lantarbetstidslagen stadgade en ordinarie arbetstid av 52 t i genomsnitt/v. Redan 1937 sänktes gränsen till ca 49 t i genomsnitt/v. Ändringar i lagen vidtogs även 1939, 1942 och 1945, samtidigt som lagens giltighet förlängdes med tre år i ta- get. År 1948 gjordes lagen definitiv. Först då förverkligades 48-timmarsprincipen för flertalet lantarbetare.

Detaljhandelslagen föreskrev från början en ordinarie arbetstid av högst 48 t/v. Ef- ter betydande ändringar av lagens innehåll 1942 blev lagen genom beslut av 1945 års riksdag omlagd från ett provisorium till en permanent lag.

Frågan om reglering av de hotellanställ— das arbetstider var föremål för utredning första gången i slutet av 1920-talet. Något

resultat uppnåddes emellertid inte. År 1943 lade socialstyrelsen fram ett nytt förslag i frågan, vilket påföljande år lades till grund för den första hotellagen. Denna föreskrev en genomsnittlig arbetstid av 48 t/v för ekonomipersonal och 51 t/v för personal som hade att direkt betjäna allmänheten. Vid revision av lagen 1947 genomfördes 48 t/v som maximiarbetstid för alla ar- betstagare. Vid 1950 års riksdag gjordes hotellagen definitiv.

Ytterligare lagstiftning på arbetstidens område tillkom genom de olika sjöarbets- tidslagarna, den första 1912, och hembi- trädeslagen 1944. Av betydelse för arbets- tagarnas arbetstidsförhållanden var också semesterlagstiftningen. Genom 1938 års se- mesterlag infördes allmän tvåveckorssemes- ter. En förlängning av semestern med en vecka i taget skedde genom riksdagsbeslut 1951 och 1963.

Samtidigt med utbyggnaden av arbetstids- lagstiftningen pågick en utveckling mot kor- tare arbetstider via kollektivavtal och andra överenskommelser. Här må nämnas att un— derjordsarbetarna vid avtalsförhandlingar 1948 tillerkändes 40-timmars arbetsvecka och skiftarbetare i kontinuerlig drift vid förhandlingar i början av 1950-talet 42 tim- mars arbetsvecka. Av betydelse för utgången av dessa förhandlingar var förslag som la- des fram av arbetstidsutredningen.

2.4. Arbetstidsutredningen

Under senare delen av 1930-talet och bör- jan av 1940-talet väcktes vid upprepade till- fällen motioner i riksdagen som syftade till en revision av arbetstidslagstiftningen. Fram- för allt efterlyste man kortare arbetstid för vissa yrkesgrupper samt en utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde. Riksda- gen hemställde i en skrivelse 1945 om en allmän översyn av lagstiftningen. En liknan- de framställning gjordes vid samma tidpunkt av Landsorganisationen. Till följd därav till- kallades 1947 särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa en sådan översyn. De sakkunniga antog benämningen arbets- tidsutredningen.

Vid översynen skulle de sakkunniga en- ligt sina direktiv pröva lagstiftningens till- lämpningsområde och undersöka förutsätt- ningarna för att slopa eller begränsa gäl- lande undantag. Lämpligheten av att föra de områden, där speciallagstiftning gällde, in under den allmänna arbetstidslagen skul- le undersökas. De materiella reglerna skulle överses, varvid de sakkunniga särskilt skulle överväga ändrade regler för uttag av över- tid. Åt de sakkunniga uppdrogs också att utreda frågan om en förkortning av arbets- tiden för vissa grupper. Bland sådana nämn- des grupper med skift- och nattarbete, arbe— te under jord och eljest arbete av mera påfrestande art.

Arbetstidsutredningen var verksam under tio år och avlämnade följande betänkanden

a) SOU 1947: 65 med förslag till för- kortning av normalarbetstiden för arbetare under jord i gruvor och stenbrott.

b) SOU 1948: 51 angående frågan om re- kreationsbehovet för treskiftsarbetare och tunnelarbetare,

c) SOU 1949:58 med förslag till regle- ring av arbetstiden vid flottning,

d) SOU 1950: 32 med förslag till tre vec- kors semester,

e) SOU 1954: 22, 23 med förslag till ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstids- förkortning (utredningens huvudbetänkan- de).

f) SOU 1955: 24 med förslag till ny ba- gerilag, och

g) SOU 1957: 14 angående s.k. beroen- de uppdragstagare.

Betänkandena under (1), f) och g) tillkom efter särskilda utredningsuppdrag.

Utredningens förslag till ny arbetstids— lagstiftning innebar i huvudsak följande. Flertalet undantag från lagstiftningens till- lämpning slopades och lagstiftningen utvid- gades till att i princip gälla alla arbetstaga- re som mot vederlag användes till arbete för arbetsgivares räkning. Undantag gjor- des för kontorspersonal och arbetsledare samt för viss verksamhet inom den offent- liga sektorn, bl. a. större delen av försvars— väsendet samt brand— och polisväsendet. Lantarbetstidslagen och detaljhandelslagen

föreslogs gå upp i den allmänna lagen, medan hotellagen bibehölls med hänsyn till önskemål från branschhåll. Förslaget bygg— de på principen om 48 timmars ordinarie arbetsvecka. I samband med lagstiftningens utvidgning föreslogs beträffande arbetstidens förläggning per dygn och per vecka en rela- tivt differentierad reglering. Övertidsmöjlig- heterna skars i förslaget ned med ca 10 %. I en särskild lag föreslog utredningen ar- betstidsförkortning för underjordsarbetare, skiftarbetare i kontinuerlig drift, arbetstaga— re utsatta för strålning, vissa sjuksköterskor samt nattarbetare. Som arbetstidsmått före- slogs 40 t/v för underjordsarbetare och 42 t/v för övriga grupper. Arbetstidsutredningens betänkande gjor— des till föremål för en vidlyftig remissbe- handling. Meningarna visade sig i åtskilliga frågor delade och utredningens förslag har inte lagts till grund för något lagförslag.

2.5 Utredningen om kortare arbetstid

Redan innan arbetstidsutredningen avläm- nade sitt huvudbetänkande höjdes röster för en allmän sänkning av den lagstadgade arbetstiden. Vid 1953 års riksdag väcktes motioner som syftade till en sådan reform. Riksdagens kamrar stannade vid behand- lingen av dessa motioner i olika beslut. Första kammaren avslog motionerna me- dan andra kammaren ansåg att frågan om en allmän arbetstidsförkortning borde tas upp till prövning så snart arbetstidsutred- ningens arbete rörande den partiella arbets- tidsförkortningen slutförts.

I juni 1954, omedelbart innan arbetstids- utredningen avlämnade sitt huvudbetänkan— de, tillkallade Kungl. Maj:t särskilda sak— kunniga för att pröva frågan om en revi- sion av arbetstidslagstiftningen med inrikt- ning på en allmän förkortning av den lag- stadgade arbetstiden. De sakkunniga antog benämningen utredningen om kortare ar- betstid.

Enligt de för utredningen utfärdade di— rektiven hade denna att undersöka de pro- duktionstekniska och samhällsekonomiska

förutsättningarna för en arbetstidsförkort- ning. Som ett mål för strävandena på ar- betstidens område angavs en normalarbets- tid av 40 t/v. Det underströks att detta mål kunde nås endast i etapper och genom successiva framsteg. Utredningen skulle un- dersöka i vilken utsträckning och i vilken takt en förkortning var möjlig. Som ett led i denna uppgift skulle utredningen söka ut- röna verkningarna av en allmän arbetstids- förkortning.

Utredningen om kortare arbetstid avläm- nade sitt förslag sommaren 1956 (SOU 1956: 20, 21). Förslaget gick ut på att den i lag stadgade maximiarbetstiden skulle minskas från 48 t/v till 45 t/v samt att övergången till den kortare arbetstiden skul- le ske successivt med en timme i veckan vid ingången av ettvart av tre på varandra följande kalenderår, förslagsvis 1958, 1959 och 1960. Utredningen ansåg att man sam- tidigt borde försiktigt pröva en väg att göra lagstiftningen dispositiv och föreslog att ar— betsgivare och huvudorganisation av arbets- tagare skulle beredas möjlighet att i kol- lektivavtalets form sluta överenskommelse om annan ordinarie arbetstid än den lagen stadgade. Sådan möjlighet föreslogs även beträffande arbetstidens förläggning.

Utredningens förslag remissbehandlades i vanlig ordning. På några undantag när mot- togs förslaget positivt av remissinstansema.

I propositionen nr 80 till 1957 års riksdag lades utredningens förslag i stort sett oför- ändrat fram. Sådana ändringar i arbetstids- lagarna föreslogs att maximum för den or- dinarie arbetstiden per vecka sattes ned från 48 t till 45 t. Övergången till den kortare arbetstiden föreslogs ske successivt så att den ordinarie veckoarbetstiden minskades med en timme den 1 janauri 1958, med ytterligare en timme den 1 januari 1959 och med ännu en timme den 1 januari 1960, då 45-timmarsveckan således skulle vara fullt genomförd. Arbetstidslagarna skul— le i enlighet med utredningens förslag bli i viss mån dispositiva. I propositionen ut- talades att den föreslagna arbetstidsförkort- ningen förväntades slå igenom även på de

områden som inte formellt var underkastade lagen. Det uttalades också att erfarenheter först måste vinnas av den föreslagna för- kortningsreformen, innan tiden var inne att ta ställning till de av arbetstidsutredningen framlagda förslagen angående arbetstidslag- stiftningens tillämpningsområde och syste— matiska utformning m. m. Riksdagen biföll propositionen.

2.6 1959 års undersökning av arbetstids- förkortningens verkningar

Utredningen om kortare arbetstid framhöll i sitt betänkande att bristen på erfaren- hetsmaterial angående verkningarna av en eventuell arbetstidsförkortning på samhälls- ekonomin hade varit kännbar vid utred- ningsarbetets bedrivande. Med hänsyn till framtida arbetstidsförkortningar såväl i Sve- rige som i utlandet ansåg utredningen att varje möjlighet borde tillvaratas att klar- lägga den föreslagna arbetstidsförkortning- ens verkningar. Åtgärder borde därför vid- tas för en fortlöpande undersökning rörande arbetstidsförkortningens ekonomiska och so- ciala verkningar. En sådan undersökning borde gälla alla de faktorer som spelade en väsentlig roll för den samhällsek0nomis— ka utvecklingen vid en arbetstidsförkort- ning. Bland dessa nämndes bl. a. arbets- prestationer per arbetad timme, frånvaro- och olycksfallsfrekvens, övertid och extra— arbete samt företagens åtgärder i vad gäll- de investering, organisation och planering. Utvecklingen på arbetsmarknaden borde också följas liksom förkortningens allmän- na effekt på konjunkturläget.

I september 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att verkställa den av ut- redningen föreslagna undersökningen. Sty- relsen befriades från uppdraget i mars 1959 och i stället tillkallades särskilda sakkun- niga, som antog benämningen 1959 års un- dersökning av arbetstidsförkortningens verk- ningar. De sakkunniga redovisade arbets— tidsförkortningens omfattning och utlägg- ning i ett delbetänkande, avgivet i mars 1962 (SOU 1962: 17), och arbetstidsför— kortningens verkningar i sitt slutbetänkan-

de, avgivet två år senare (SOU 1964: 9). En närmare redovisning för innehållet i slutbetänkandet lämnas i kapitel 8.2.3. Här skall något beröras innehållet i det första betänkandet.

Utredningen genomförde en ingående sta- tistisk undersökning av arbetstidsförkort- ningens omfattning och utläggning inom in- dustrin och handeln. Den undersökte övriga verksamhetsområden mera summariskt, hu- vudsakligen med stöd av uppgifter i kol- lektivavtal och arbetsföreskrifter samt in- formationer som inhämtats från represen- tanter för arbetsgivar- och arbetstagarorga- nisationer.

För industrins del utvisade undersökning— en att samtliga arbetare med längre arbets- tid än 45 t/v hade fått sin arbetstid för- kortad till detta mått. Även en del industri- tjänstemän hade, trots att de inte omfatta- des av lagstiftningen, kommit i åtnjutande av kortare arbetstid. Totalt hade 92 % av arbetarna och 37 % av tjänstemännen fått arbetstiden förkortad. Den ordinarie me- delveckoarbetstiden för arbetarna uppgick före förkortningen till 47,5 t och efter för- kortningen till 44,8 t. För tjänstemännen var talen 42,6 och 41,7. Förkortningen togs oftast ut i form av hellediga dagar, vilka som regel förlades till sommarlördagar. År 1960 hade omkring 50 % av arbetarna och 70 % av tjänstemännen fria lördagar under sommaren. Samma år hade ca 15 % av ar- betarna och 10 % av tjänstemännen fem- dagarsvecka året runt.

Även när det gällde handeln gav under— sökningen till resultat att samtliga anställ- da fått sin arbetstid förkortad till 45 t/v, i den mån de tidigare haft längre arbets- tid. Totalt hade över 87 % av de anställda fått del av arbetstidsförkortningen. Medel— veckoarbetstiden sjönk därigenom från 46,8 till 44,4 t. I motsats till industrin togs för- kortningen inom handeln oftast ut genom förkortade arbetsdagar. Denna förkortnings- form erhöll nästan 85 %. Endast en mycket liten del, knappt 2 %. fick förkortningen i form av femdagarsvecka.

Inom de summariskt undersökta områ- dena — byggnads— och anläggningsverksam-

het, kommunikationsväsendet, hälso- och sjukvård, kommunal verksamhet samt jord— bruk och skogsbruk — framkom också att arbetstiden genomgående förkortats till 45 t/v. Detta gällde inte endast sådana arbets- tagare som formellt omfattades av lagstift- ningen utan även övriga. Ojämförligt oftare än inom industrin och handeln förkortades arbetstiden inom dessa områden i annan ordning än vad lagstiftningen angav. Den successiva förkortningen med en t/v 1958, 1959 och 1960 frångicks inom många om- råden. I stället förkortades veckoarbetsti- den med en timme 1958 och med två tim- mar 1959. Anledningen härtill var en öns- kan att förenkla arbetet med införandet av nya arbetstider. Framför allt inom den of- fentliga sektorn tillämpades arbetstidssche- ma vars upprättande var ett komplicerat och tidskrävande arbete.

2.7 Tillkallandet av 1963 års arbetstidskommitté

Redan innan 45—timmarsveckan var genom- förd höjdes röster för en ytterligare allmän förkortning av arbetstiden. Vid 1959 års riksdag väcktes motioner som syftade till en 40-timmars arbetsvecka. Liknande mo- tionsyrkanden återkom vid riksdagarna 1960, 1961 och 1962. I samtliga fall av- slogs motionerna med motiveringen att yt- terligare arbetstidsförkortning inte borde ge- nomföras förrän tillräcklig erfarenhet vun- nits beträffande verkningarna av förkort- ningen från 48 till 45 U V.

Vid 1963 års riksdag väcktes ånyo mo- tioner som syftade till en minskning av arbetstiden. I motionerna 1:18 och 11:20 hemställdes om tillsättande snarast möjligt av en utredning angående en generell för- kortning av arbetstiden. I motionerna erin- rades om de förslag som arbetstidsutred- ningen lagt fram om särskild arbetstidsför- kortning för arbetstagargrupper med på- frestande eller hälsofarligt arbete. Motio- närerna ansåg det önskvärt att dessa för- slag gjordes till föremål för förnyad behand- ling. I synnerhet borde man beakta behovet av arbetstidsförkortning för skiftarbetare

och bland dem särskilt arbetare i tvåskift och diskontinuerligt treskift. — I motioner- na I: 34 och II: 40 föreslogs en begränsning av den lagstadgade arbetstiden till åtta t/d och 40 t/v samt en översyn av arbetstids- lagarnas övertidsregler. Motionärerna argu— menterade dessutom för en förkortning av arbetstiden för underjordsarbetare till 35 t/v. _ I motionerna I: 540 och 11: 653 ef- terlystes en utredning av förutsättningama och formerna för en fortsatt successiv all- män förkortning av arbetstiden, varvid sär- skilt borde uppmärksammas frågan om ar- betstiden för arbetstagare med påfrestande eller hälsofarligt arbete.

Andra lagutskottet, som behandlade mo- tionerna i sitt utlåtande nr 17, uttalade sig för en allsidig utredning av frågan om en generell förkortning av arbetstiden. Utskot- tet förutsatte att en sådan utredning skulle bli både omfattande och tidskrävande. Vid utredningsarbetets bedrivande borde man enligt utskottets mening särskilt beakta frå- gan om arbetstidens längd för arbetstagare i tungt och hälsofarligt arbete samt de pro- blem som hängde samman med en arbets- tidsförkortning för arbetstagare inom ser- vice- och vårdyrkena. I sin hemställan ut- talade utskottet att riksdagen måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t anhålla om utred- ning angående en generell förkortning av arbetstiden. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Genom beslut den 28 juni 1963 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för socialde- partementet att tillkalla högst tio utred- ningsmän för att utreda frågan om en all- män arbetstidsförkortning m.m. De sak- kunniga, som alltså antagit benämningen 1963 års arbetstidskommitte', påbörjade sitt arbete i november 1963. Det var kommit- téns ursprungliga avsikt att avlämna för- slag om en sänkning av den lagstadgade ar- betstiden i slutet av år 1966.

2.8 1966 års avtalsrörelse

Mot bakgrund av det förslag som sålunda förbereddes att lagstiftningsvägen genomfö- ra en arbetstidsreforrn träffade arbetsmark-

nadsparterna under 1966 års avtalsrörelse i betydande omfattning avtal om minskning av den ordinarie arbetstidens längd. Vägledande för avtalen var den centrala uppgörelse som ingicks mellan Svenska ar- betsgivareföreningen och Landsorganisatio— nen preliminärt den 2 april och definitivt den 13 juni 1966. Enligt denna överens— kommelse skulle arbetstagarkategorier med en avtalsenlig ordinarie arbetstid av 45 t/v få arbetstiden förkortad med 50 minuter iveckan den 1 februari 1967, den 1 februari 1968 och den 1 januari 1969. Den ordinarie veckoarbetstiden skulle sålunda uppgå till 44 t 10 minuter under tiden den 1 februari 1967—den 31 januari 1968, till 43 t 20 mi- nuter under tiden den 1 februari—den 31 december 1968 och till 42% t fr.o.m. den 1 januari 1969. För arbetstagarkategorier med längre ordinarie arbetstid än 45 t/v skulle arbetstiden förkortas på motsvarande sätt med 50 minuter per vecka vid tre till- fällen. Parterna inom respektive avtalsom- råden tillades rätt att avtala om förkort- ning av arbetstiden till 421/2 t/v i annan ordning än överenskommelsen föreskrev. Arbetstiden för sådana arbetstagare som hade kortare arbetstid än 45 t/ V men längre än 42% t/v skulle förkortas till 421/2 t/v på det sätt parterna inom avtalsområdena kom överens om. I uppgörelsen framhölls önskvärdheten av att undvika störningar i produktionen i samband med arbetstidsför- kortningens genomförande. Bland annat skulle olika förläggning av arbetstiden un- der skilda tidsperioder liksom olika lång arbetstid under skilda delar av året kunna genomföras. Vidare skulle arbetstiden kun- na förläggas på olika sätt vid företag som tillhörde samma avtalsområde. Till över- enskommelsen om arbetstidsförkortning an- slöt sig avtal om höjning av det genom- snittliga förtjänstläget per arbetad timme i proportion till förkortningen av arbetstiden. Vid de avtalsförhandlingar på förbunds- nivå som därefter ägde rum följde man så- väl inom som utom området för den mel- lan Arbetsgivareföreningen och Landsorga- nisationen träffade uppgörelsen genomgåen- de denna och tog i avtalen in överenskom-

melser om kortare arbetstid. Överlag inne- bar överenskommelserna en sänkning av den ordinarie arbetstiden till 42%» t/v.

När det gällde sättet för genomförandet av arbetstidsförkortningen utnyttjade man i förbundsavtalen i stor utsträckning rätten att komma överens om annan ordning än den i centraluppgörelsen intagna. Detta hängde inom vissa avtalsområden samman med den omständigheten att förbundsavta— lens giltighetstid avvek från den på vilken den centrala uppgörelsen byggde. I andra fall berodde det på avtalsparternas önskan att lägga ut förkortningsetapperna i jämna hel- och halvtimmar eller att inskränka an- talet etapper till en eller två.

En genomgång av 83 riksavtal inom den icke-offentliga sektorn, vilka tillsammans be- rörde nära en miljon arbetstagare, utvisade att följande ordning för arbetstidsförkort— ningens genomförande överenskommits:

a) I 39 avtal, som omfattade 575 000 arbetstagare, föreskrevs en förkortning i tre etapper. Hälften av dessa, tillsammans om— fattande 480 000 arbetstagare, upptog varje etapp till 50 minuter. Övriga avtal före- skrev två etapper om 60 minuter och en etapp om 30 minuter. Förkortningarna träd- de i allmänhet i kraft den 1 februari 1967, den 1 februari 1968 och den 1 januari 1969.

b) En förkortning av arbetstiden i två etapper återfanns i 13 avtal, omfattande 175 000 arbetstagare. För den helt övervä- gande delen av dessa arbetstagare uppgick varje etapp till 1 t 15 minuter. Som regel verkställdes förkortningarna omkring må- nadsskiftet juni—juli 1967 och juni—juli 1968.

c) I 24 avtal med giltighet för 180000 arbetstagare togs arbetstidsförkortningen i en etapp som regel omkring månadsskiftet januari—februari 1968.

(1) I sin avtal, omfattande 50 000 arbets- tagare, lämnades alternativa lösningar.

Som exempel på verksamhetsområden under a) kan nämnas den kemiska industrin, verkstadsindustrin, järnbruksindustrin, trä- industrin, pappersindustrin, detaljhandeln, bageri- och konditoribranschen samt åkeri- facket. Under b) påträffas byggnadsindu- strin och den närstående branscher samt un-

der c) textil- och beklädnadsbranschen, kraftverk, gruvindustri, hotell— och restau- rangnäringen, jordbruk och skogsbruk.

För arbetstagare med genomförd femda- garsvecka lades arbetstidsförkortningen som regel ut likformigt på de fem arbetsdagar- na. För andra arbetstagare medförde ar- betstidsförkortningen införandet av ett an- tal hellediga dagar, i vissa fall med fem- dagarsvecka hela året som resultat.

Inom den offentliga sektorn genomfördes förkortningen också i skiftande takt.

Huvudparten av statligt anställda arbe- tare (nära 40 000) samt tjänstemän inom televerket och väg- och vattenbyggnadsver- ket fick förkortningen i tre etapper, van- ligen med 60 minuter 1967, 30 minuter 1968 och 60 minuter vid ingången av 1969. Omkring 6 000 arbetare fick förkortningen i två etapper. Detsamma gällde för tjänste- män vid sjöfartsverket och statens järnvä— gar. För övriga tjänstemän förkortades ar- betstiden i ett steg den 1 januari 1968.

Inom kommunernas och landstingens ar— betsområden förkortades arbetstiden för så- väl berörda tjänstemän som arbetare i en etapp den 1 januari 1968.

2.9 Lagstiftning om 421/g-timmars arbetsvecka

Med anledning av den utveckling som äg— de rum på avtalsområdet under våren 1966 föreslog arbetstidskommittén i en den 17 juni 1966 dagtecknad till chefen för social- departementet avlämnad promemoria att ar- betstidslagarna skulle anpassas efter de för- ändrade förhållandena på arbetsmarknaden. En sådan anpassning borde enligt kommit- téns mening ske utan att den förestående mera genomgripande lagrevisionen avvakta- des. Kommitténs förslag innebar att maxi- meringen av den ordinarie veckoarbetsti- dens längd successivt reducerades i tre 50- minuterssteg den 1 februari 1967, den 1 februari 1968 och den 1 januari 1969 från 45 till 42% t.

Som motiv för sitt förslag att lagfästa den avtalade arbetstidsförkortningen anför— de kommittén i huvudsak följande.

Arbetsmarknadsparternas överenskom— melser om förkortning av den ordinarie ar- betstiden kom att medföra en differens mel- lan lagstadgad maximiarbetstid och på ar- betsmarknaden allmänt tillämpad ordinarie arbetstid. En konsekvens härav blev att lagstiftningen inte längre kunde efter dittills tillämpade principer fungera som norm i fråga om arbetstidens längd. Såg man det som ett väsentligt syfte för lagen att allt— jämt ange vad som enligt rådande uppfatt- ning borde vara maximal ordinarie arbets- tid i landet, borde lagstiftningen tämligen omgående anpassas efter den avtalade ar- betstiden. En officiell bekräftelse på ut- vecklingen i arbetstidsfrågan var också av värde, inte minst då det gällde att redovisa denna utveckling i internationella samman- hang. Utöver dessa principiella motiv tala- de vissa materiella skäl för att den avtalade arbetstidsförkortningen avspeglades i arbets- tidslagarna. Fastän avtalsregleringen säker- ligen kom att få genomslagskraft utanför sitt egentliga tillämpningsområde, kunde det inte uteslutas att vissa grupper arbetstagare skulle bli utan arbetstidsförkortning eller få del av en sådan i långsammare takt än vad den centrala uppgörelsen föreskrev. Det gällde framför allt sådana arbetstagare som inte omfattades av kollektivavtal men även sådana som i sina avtalsförhandlingar kun- de befaras få mindre gott gehör för kraven på minskad arbetstid. Om arbetstidslagarna anpassades efter centraluppgörelsen, skapa- des garantier för att även dessa grupper skulle få del av kortare arbetstid i samma takt och i samma utsträckning som andra arbetstagare i landet.

Vid remissbehandling av kommitténs pro- memoria fick den ett övervägande positivt mottagande. Promemorian lades sedermera till grund för den till höstriksdagen 1966 avlämnade propositionen nr 137 med för— slag till lag om ändrad lydelse av arbetstids- lagarna. Ändringarna anslöt helt till vad kommittén föreslagit och innebar att princi— pen om 421/2-timmars arbetsvecka skrevs in i lagstiftningen.

I propositionen uttalade föredragande de-

partementschefen att han i allt kunde godta de skäl kommittén anfört till stöd för sitt förslag. Han gjorde också följande princi- piella uttalanden i arbetstidsfrågan:

För att förbereda en reform som tog direkt sikte på en generell förkortning av den ordi- narie veckoarbetstiden tillkallade jag 1963 års arbetstidskommitté. I direktiven för kommittén framhölls att en kommande förkortning borde ske successivt men att kommittén på grundval av vad den inhämtade och de bedömanden den gjorde fick ta ståndpunkt till det schema som en förkortning borde följa. Sedan kom- mittén börjat sitt arbete har kraven på kortare arbetstid ytterligare accentuerats. Framför allt har den fackliga rörelsen fäst stort avseende vid denna fråga. För regeringens del har det framstått som en angelägen uppgift att till- försäkra arbetstagarna kortare veckoarbetstid. Bakom denna inställning har i främsta rummet inte legat skyddssynpunkter utan en strävan att bereda arbetstagarna möjlighet att få del av en förbättrad levnadsstandard i form av ökad fritid. Även om veckoarbetstidens för- kortning alltså numera inte motiveras så myc- ket av sociala skäl, kan sådana tala för en minskning av de långa dagliga arbetstider som följer med femdagarsveckan vid en total vec- koarbetstid av 45 timmar. Frågan om arbets- tidsförkortning bör dock i huvudsak ses som ett avvägningsproblem när det gäller använd- ningen av landets ekonomiska resurser. Vid en sådan avvägning har man att ta hänsyn till andra angelägna reformkrav av social och ekonomisk natur. Regeringen har redan dekla- rerat, vilket framgår av årets statsverkspropo- sition, att en förkortning av arbetstiden bör tillmätas särskilt hög prioritet på reformpro- grammet.

Propositionen föranledde inte någon erin- ran från riksdagens sida.

Den 9 december 1966 utfärdades lagar angående ändrad lydelse av allmänna ar- betstidslagen, lantarbetstidslagen, detaljhan- delslagen och hotellagen (SFS 616—619). Samtidigt vidtogs ändringar i sjöarbetstids- lagen.

2.10. Annat utredningsarbete på arbetstidens område

Jämte arbetstidskommittén är ett par andra utredningar sysselsatta med lagstiftningsfrå- gor på arbetstidens område.

1964 års sjöarbetstidsutredning verkstäl— ler en översyn av sjöarbetstidslagen och ut-

redningen angående hembiträdeslagstiftning- en prövar frågan om en arbetstidslag för hushållsanställda.

Arbetstidskommittén har under arbetets gång haft fortlöpande kontakt med båda des— sa utredningar.

3. Gällande lagbestämmelser

Grundläggande regler om arbetstiden finns i 1930 års lag om arbetstidens begränsning. För vissa verksamhetsområden finns regler i särskilda arbetstidslagar. Dessa utgörs av lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för de- taljhandeln, arbetstidslagen för hotell, res- tauranger och kaféer samt sjöarbetstidsla— gen. Arbetstidsbestämmelser förekommer också i arbetarskyddslagen, vägtrafikförord- ningen, affärstidslagen, hembiträdeslagen samt lagen om vissa inskränkningar beträf- fande tiden för förläggande av bageri— och konditoriarbete.

3.1. Allmänna arbetstidslagen

Lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om ar- betstidens begränsning — här benämnd all- männa arbetstidslagen — är tillämplig på varje rörelse, industriell eller icke, samt på hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavled- ning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, om för arbetsgivarens räkning i regel an- vänds flera än fyra arbetare (l 5 första stycket). Genom lagens anknytning till be- greppen rörelse eller företag faller husligt arbete, viss offentlig samt ideell verksamhet utanför lagens tillämpning. Vidare faller ge- nom föreskriften om visst minsta antal ar- betare samtliga småföretag, dvs. företag med mindre än fem regelbundet anställda ar- betare, utanför lagen. Det är därvid att märka att vid lagens tillämpning skall såsom arbetare icke räknas medlem av arbetsgi- varens familj, verkmästare eller annan be-

fattningshavare i överordnad ställning, ri— tare, bokhållare eller därmed jämställd per- son, kontorsvaktmästare eller annat under- ordnat kontorsbiträde (2 $). Sin främsta be- tydelse har denna bestämmelse därigenom att arbete som utförs av sådana personer, i huvudsak överordnade befattningshavare samt kontors- och förvaltningspersonal, helt undantas från lagstiftningens tillämpning.

Från lagens tillämpning undantas vidare enligt direkt föreskrift i 1 & andra stycket vissa slag av arbete, nämligen

a) arbete som utförs i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande (s. k. okon- trollerbart arbete),

b) arbete som till sin natur är så oregel- bundet att det inte kan förläggas till be— stämda tider.

c) arbete som bedrivs av staten,

d) arbete som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller under- visning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

e) fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila, än- dock att arbetet inte är att hänföra till skogs- arbete,

g) upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ,

h) arbete som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik, samt

i) arbete som åligger portvakt och av ho-

Dessutom undantas följande slag av ar— bete, vilka i princip regleras av specialar- betstidslagar:

j) skeppstjänst som omnämns i sjöar- betstidslagen,

k) jordbruk med binäringar, vilka inte bedrivs såsom självständiga företag, bygg- nadsarbete för jordbruk eller nämnda bi- näringar, samt trädgårdsskötsel och djur- skötsel även i de fall då arbetet bedrivs som självständiga företag,

1) arbete på vilket arbetstidslagen för de- taljhandeln äger tillämpning, samt

rn) arbete på vilket arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer äger tillämp- ning.

Frågor som gäller huruvida visst arbete är hänförligt under lagen eller huruvida viss arbetstagare är att räkna som arbetare enligt lagen avgörs av arbetarskyddsstyrelsen (3 5). Motsvarande bestämmelse finns i specialar- betstidslagarna.

Den ordinarie arbetstiden får enligt hu- vudstadgandet i 4 & inte överstiga 42 tim- mar 30 minuter under en begränsningsperiod av en vecka och nio timmar per dygn, raster oräknade. (Under återstående del av år 1968 gäller dock en veckoarbetstid av 43 timmar 20 minuter.) Undantag görs för arbete som bedrivs med regelbunden skiftin- delning. Arbetstiden får vid sådant arbete förläggas på annat sätt under villkor att den under en begränsningsperiod av högst tre veckor inte överstiger i genomsnitt 42 tim- mar 30 minuter i veckan. Någon dygnsmaxi— mering av arbetstiden förekommer inte i detta fall. Bestämmelsen innebär inte något avsteg från principen om 421/2 timmars ar- betsvecka utan endast en utsträckning av begränsningsperioden från en till tre veckor. Vecka räknas fr.o.m. måndag eller annan dag som tillämpas på arbetsstället.

Reglerna om den ordinarie arbetstidens begränsning är på visst sätt dispositiva. Ge- nom kollektivavtal som på arbetarsidan sluts eller godkänns av huvudorganisation kan överenskommelse träffas om längre vecko- arbetstid, längre begränsningsperiod eller högre dygnsmaximum än vad lagen före-

skriver. Arbetsgivare som är bunden av så- dant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på arbetare, som inte är medlem av den av- talsslutande organisationen på arbetarsidan men sysselsätts i arbete som avses med av- talet. Undantag görs dock för arbetare som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal (4 a ä).

Från reglerna om den ordinarie arbets— tidens begränsning kan arbetarskyddsstyrel- sen bevilja dispens. Beslut om utsträckt vecko- eller dygnsarbetstid kräver antingen att det stora flertalet av de berörda arbetar- na samtyckt till dispensen eller att andra sär- skilda skäl föreligger. Beslut om förlängd begränsningsperiod till högst tolv månader kan meddelas utan att någon av dessa förut— sättningar föreligger (5 g).

Utöver ordinarie arbetstid får arbetsgiva- ren under särskilda villkor använda arbetare till arbete på övertid.

I 6 & lämnas arbetsgivaren rätt att ta ut övertid för nödfallsarbete. Har en natur- eller olyckshändelse eller annan omständig- het, som inte kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller medfört överhängan- de fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom får övertid för nöd— fallsarbete tas ut utan inskränkning till visst antal timmar. Anmälan skall göras till ar- betarskyddsstyrelsen om sådant arbete, dess anledning, omfattning och varaktighet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får inte fortsättas utöver denna tid utan att till- stånd därtill sökts hos arbetarskyddsstyrel- sen (6 ?g).

För sådana förberedelse- eller avslutnings- arbeten som för driftens ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna arbetstiden, får arbetare, som fyllt 18 år, användas till arbete på övertid under högst sju timmar i veckan. Någon begränsning per dygn är inte föreskriven. Alla sju timmarna kan alltså tas ut på sam- ma dag (7 5 1 mom.).

Utöver dessa båda former av övertid får arbetare, som fyllt 18 år, åläggas övertid, s. k. allmän övertid, då arbetsgivaren finner det påkallat med hänsyn till något särskilt förhållande. Sådan övertid får uppgå till

högst 48 timmar under loppet av fyra veckor och högst 200 timmar under ett kalenderår. Inom dessa begränsningsperioder får över- tiden tas ut utan hänsyn till särskilt dygns- eller veckomaximum (7 5 2 mom.).

Tillstånd till ytterligare övertid, s. k. extra övertid, kan meddelas av arbetarskyddssty- relsen med högst 150 timmar under ett ka- lenderår. Sådant tillstånd kräver att över- tiden är påkallad av trängande behov (7 % 3 mom.).

Arbetarskyddsstyrelsen prövar i vad mån arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år, får an- vändas till övertidsarbete, som avses i 7 % (7 % 4 mom.). Någon skyldighet för arbetare att utföra övertidsarbete — frånsett nödfalls- arbete —- föreskrivs inte i lagen. I detta av- seende gäller vad parterna kommit överens om. Arbetsgivare har dock ålagts skyldighet att tillse att arbetare inte utsätts för över- ansträngning eller ohälsa genom övertids- arbete (7 5 5 mom.). Enligt 8 & har arbets- givare skyldighet att föra anteckning om övertid i särskild journal. Denna skall vara tillgänglig för arbetarna.

Lagen avslutas med en avdelning som upptar vissa allmänna bestämmelser, bl.a. om arbetarskyddsstyrelsens sammansättning vid behandling av ärenden rörande tillämp- ningen av lagen (9 5).

I 10 & stadgas att Konungen, då tillämp- ning av lagen skulle medföra sådana svårig- heter för visst arbete eller företag att dess fortsatta bedrivande äventyras, får på fram- ställning av arbetarskyddsstyrelsen eller efter dess hörande medgiva undantag från lagens tillämpning.

Tillsyn över lagens efterlevnad utövas av yrkesinspektionens befattningshavare (11 å).

Överträdelse av lagen eller av någon fö- reskrift som meddelats med stöd av lagen straffas med böter. Ansvaret drabbar som regel arbetsgivaren men kan i vissa fall överföras på arbetsföreståndaren.

3.2. Lantarbetstidslagen

Lantarbetstidslagen den 4 juni 1948 (nr 281) gäller för jordbruk med binäringar, som inte bedrivs som själVStändiga företag, byggnads-

arbete för jordbruk eller dess binäring samt trädgårdsskötsel, som bedrivs som självstän- digt företag, allt under förutsättning att minst en arbetare i regel sysselsätts av ar- betsgivaren (1 & första stycket). Företag, i vilka endast tillfälligtvis anställd arbets- kraft används, faller utanför lagen. Det- samma gör djurskötsel bedriven som själv- ständigt företag trots att sådant företag undantagits från allmänna arbetstidslagens tillämpning. Såsom arbetare skall inte räk- nas medlem av arbetsgivarens familj, lant- bruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning, bokhållare eller annat kontorsbiträde (2 å).

Från lagens tillämpning undantas enligt 1 5 andra stycket följande slag av arbete:

a) arbete som utförs under sådana för- hållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets an- ordnande,

b) kolning i mila,

c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, skogsarbete, upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i den mån dessa arbeten utförs på ackord,

d) husligt arbete,

e) arbete som bedrivs av staten, samt

f) arbete på vilket arbetstidslagen för de- taljhandeln är tillämplig.

Samtliga undantag, bortsett från vissa de- lar av punkten c), överensstämmer med un- dantag i allmänna arbetstidslagen.

Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 42 timmar 30 minuter per arbets- vecka, raster oräknade. Denna huvudregel kompletteras med en föreskrift som medger utsträckning av arbetstiden till 45 timmar i veckan under förutsättning att arbetstiden under en tidrymd av högst tolv månader stannar vid i genomsnitt 42 timmar 30 mi- nuter i veckan. Med arbetsvecka förstås ti- den fr. o. m. måndag t. o. m. söndag. (Under återstående del av år 1968 skall i stället för 42 timmar 30 minuter och 45 timmar gälla 43 timmar 20 minuter och 46 timmar.) Dygnsmaximum är fastställt till tio tim- mar (4 5).

Från bestämmelserna om den ordinarie

arbetstidens begränsning kan avsteg göras antingen genom kollektivavtal eller genom dispens av arbetarskyddsstyrelsen på samma sätt som gäller enligt allmänna arbetstids- lagen (4 a och 5 åå).

Övertidsbestämmelserna överensstämmer i huvudsak med motsvarande regler i all— männa arbetstidslagen. Som nödfallsarbete räknas även arbete som föranleds av födel- ser, sjukdomsfall eller olycksfall bland dju- ren. Vid sådant arbete är arbetsgivaren be- friad från skyldigheten att göra anmälan eller ansökan till arbetarskyddsstyrelsen. S. k. vakttjänst inom trädgårdsskötseln jäm- ställs med förberedelse- eller avslutningsar- beten. Den allmänna övertiden begränsas till högst 200 timmar under en tidrymd av tolv månader i följd samt till 48 timmar under loppet av fyra veckor eller, om arbetsgivaren föredrar en sådan beräkningsgrund, 50 tim- mar under en kalendermånad. Den extra övertiden är maximerad till 100 timmar un- der en tidrymd av tolv månader i följd. Något förbud att använda arbetare under 18 år till övertidsarbete finns inte (6—8 åå).

I fråga om de allmänna bestämmelserna — arbetarskyddsstyrelsens sammansättning (9 5), Konungens undantagsrätt (10 å), till- syn över lagens efterlevnad (11 å) och straff för överträdelse (12 och 13 åå) —- är reglerna i lantarbetstidslagen i stort sett överensstäm- mande med allmänna arbetstidslagens mot- svarande bestämmelser. Konungens undan- tagsrätt är dock utvidgad att avse jämväl det fall då tillämpningen av lagen skulle medföra särskilda svårigheter inom viss del av riket.

3.3. Arbetstidslagen för detaljhandeln

Arbetstidslagen den 18 juli 1942 (nr 652) för detaljhandeln — i fortsättningen kallad detaljhandelslagen — är tillämplig på rörelse som avser detaljhandel eller som bedrivs i rakstuga, frisersalong, fotografiateljé eller badinrättning (1 5 första stycket). Lagen gäller oberoende av antalet anställda och oberoende av om arbetskraft används en- dast tillfälligtvis. Lagen har inte tillämpning på arbetstagare som är medlem av arbets-

givarens familj, företagsledare eller annan befattningshavare i överordnad ställning el- ler farmacevt på apotek (2 5). Till skillnad från övriga arbetstidslagar görs inte något särskilt undantag för kontorspersonal.

Från lagens tillämpning undantas enligt 1 5 andra stycket följande slag av arbete:

a) arbete som utförs under sådana för- hållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anord- nande,

b) arbete som till sin natur är så oregel- bundet att det inte kan förläggas till be— stämda tider,

c) arbete som handelsresande eller plats- försäljare,

d) arbete som bedrivs av staten,

e) husligt arbete,

f) sådant arbete i samband med hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänan- de, under förutsättning att arbetstagaren uteslutande sysselsätts med detta arbete el- ler endast undantagsvis deltar i arbete, på vilket lagen äger tillämpning, samt

g) arbete på vilket sjöarbetstidslagen har tillämpning.

Frånsett undantaget under c) överens- stämmer undantagen med undantag i all— männa arbetstidslagen.

Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 42 timmar 30 minuter i veckan och tio timmar per dygn, raster oräknade. I fråga om arbetsställe, där i regel inte flera än en arbetstagare används får dock — un- der förutsättning att veckomaximum inte överskrids — dygnsmaximum under högst två av veckans dygn utsträckas till elva timmar. För arbetstagare på försäljnings- ställe, som i regel hålls öppet såväl vardag. som sön- och helgdag, gäller i stället för nu angivna regler, att arbetstiden inte får överstiga tio timmar per dygn och 42 tim- mar 30 minuter i veckan i genomsnitt för" två veckor i följd. (Under återstående del av år 1968 gäller dock en högsta veckoarbets- tid av 43 timmar 20 minuter.) Vecka räknas fr.o.m. måndag eller annan dag som till- lämpas på arbetsstället (4 g). Genom kollek- tivavtal eller dispens kan avsteg göras enligt

regler som är identiska med dem i allmän- na arbetstidslagen (4 a och 5 55).

Bestämmelserna om övertid är i huvud- sak desamma som i allmänna arbetstids- lagen. Med förberedelse- eller avslutnings- arbeten jämställer detaljhandelslagen clock arbete för betjäning av kunder, som vid stängning av försäljningslokal, rakstuga, fri- sersalong, fotografiateljé eller badinrätt- ning befinner sig i lokalen. Övertid för för- beredelse- eller avslutningsarbeten är lik- som i allmänna arbetstidslagen maximerad till sju timmar i veckan. Detaljhandelslagen föreskriver den ytterligare begränsningen att sådan övertid inte får tas ut med mer än en och en halv timme per dygn. Vidare gäller att ordinarie arbetstid och övertid av detta slag inte får utan tillstånd av arbetarskydds- styrelsen tillhopa överstiga tio timmar på ett dygn. Något hinder mot att använda arbetstagare under 18 år till arbete på över- tid uppställer detaljhandelslagen däremot in- te (6, 7 och 10 55).

Till skillnad från övriga arbetstidslagar innehåller detaljhandelslagen vissa bestäm- melser om ersättning för arbete på övertid och om raster. Arbetsgivaren åläggs så- lunda skyldighet att utge särskild ersätt— ning för övertidsarbete. Sådan ersättning får bytas ut mot ledighet på ordinarie ar- betstid om arbetsgivare och arbetstagare är ense därom (8 5). Beträffande raster läm- nas följande föreskrifter. Om arbetstagare utför arbete under minst sex timmar av dygnet, skall arbetet avbrytas av en sam- manhängande rast om minst en timme. Är arbetsgivaren och arbetstagaren över- ens kan en sådan rast bytas ut mot två raster om sammanlagt minst en timme 15 minuter. På dag före sön- och helgdag samt på arbetsställe, där i regel inte flera än en arbetstagare används, får rasttiden in- skränkas till 30 minuter. Arbetarskydds- styrelsen kan medge undantag (9 5).

De allmänna bestämmelserna i detalj- handelslagen överensstämmer med motsva- rande bestämmelser i allmänna arbetstids- lagen. Konungens undantagsrätt är dock ut- formad på samma sätt som i lantarbets- tidslagen.

3.4. Arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer

Arbetstidslagen den 23 maj 1947 (nr 216) för hotell, restauranger och kaféer — i fort- sättningen kallad hotellagen — äger tillämp- ning på hotell-, restaurang- och kaférörelse samt i omedelbar anslutning därtill utövad verksamhet av annat slag, vilken inte bedrivs som självständigt företag. Liksom i detalj- handelslagen uppställs inget krav på visst antal arbetstagare eller regelbundenhet i an- ställningen (1 & första stycket). Såsom ar- betstagare skall inte räknas medlem av ar- betsgivarens familj, företagsledare, personal- chef eller därmed jämförlig befattningsha- vare i överordnad ställning, bokhållare el- ler annat kontorsbiträde (2 5).

Från lagens tillämpning undantas jande slag av arbete (l å andra stycket):

a) arbete som utförs under sådana för- hållanden att det inte kan anses ankomma på arbetsgivaren att vaka över arbetets an- ordnande,

b) arbete som till sin natur är så oregel- bundet att det inte kan förläggas till be- stämda tider,

c) arbete som bedrivs av staten,

d) arbete som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller under- visning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

e) arbete på vilket detaljhandelslagen äger tillämpning, samt

f) skeppstjänst. Samtliga undantag återfinns i allmänna arbetstidslagen.

I fråga om den ordinarie arbetstiden gäller att arbetsgivaren inte får använda ar- betstagare till arbete under längre tid, ras- ter och måltidsuppehåll oräknade, än att arbetstiden under loppet av tre veckor inte överstiger i genomsnitt 42 timmar 30 mi- nuter i veckan (43 timmar 20 minuter i veckan fram till den 1 januari 1969). Ar- betstiden får under en tidrymd av 24 tim- mar, räknad från klockan 6 på morgonen den ena dagen till samma tid följande dag, inte överstiga elva timmar. Vecka räk- nas fr.o.m. måndag eller annan dag som

föl-

tillämpas för arbetsstället (4 å). Från dessa regler kan avsteg göras genom kollektivav- tal eller dispens på samma sätt som enligt övriga arbetstidslagar (4 a och 5 55).

Övertid för nödfallsarbete och extra över- tid får tas ut enligt samma regler som i all- männa arbetstidslagen. Övriga övertidsreg- ler skiljer sig däremot något från denna lag. Sålunda jämställer hotellagen — i likhet med detaljhandelslagen — betjäning av gäs- ter som vid serveringens upphörande be- finner sig inom det för serveringen aVSedda området med förberedelse- eller avslutnings- arbeten. Övertid för arbete av detta slag får tas ut med högst 21 timmar under loppet av tre veckor. Under en 24-timmarsperiod från klockan 6 på morgonen den ena dagen till samma tid påföljande dag får övertid av detta slag uppgå till högst en och en halv timme. Allmän övertid får på samma vill- kor som i allmänna arbetstidslagen före- komma med högst 200 timmar under ett kalenderår och högst 36 timmar under lop- pet av tre veckor. Till arbete på allmän och extra övertid får inte användas arbetstagare under 18 år. Arbetarskyddsstyrelsen kan dock bevilja dispens för den som fyllt 16 år (6 och 7 55).

De allmänna bestämmelserna i hotellagen överensstämmer med motsvarande bestäm- melser i allmänna arbetstidslagen. Konung- ens undantagsrätt är dock utformad på samma sätt som i lantarbetstidslagen och detaljhandelslagen.

3.5. S jöarbetstidslagen

Sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 404) äger tillämpning på skeppstjänst, varmed förstås arbete som på svenskt fartyg an- ställd person utför ombord på fartyget eller annorstädes för fartygets räkning eller el- jest på grund av förmans uppdrag. Från lagens tillämpning undantas arbete som ut- förs av en rad angivna personer. Bland dessa märks befälhavare, maskinchef, främste styrman och ekonomiföreståndare, alla under vissa förutsättningar, samt per- soner som är anställda på kronan tillhörigt

fartyg, fiskefartyg och fartyg under 25 bruttoregisterton.

Sjöarbetstidslagen är mer detaljerad än övriga arbetstidslagar. Lagreglerna differen- tieras med hänsyn till personalkategorier, fartygens storlek och fartområden. Delvis olika regler gäller då fartyget är till sjöss, i hamn eller på väg in i eller ut ur hamn. Här redovisas endast det huvudsakliga inne- hållet i lagen.

I fråga om fartyg i närtrafik (östersjö- och nordsjöfart) samt i fjärrtrafik (vid- sträcktare fart än närtrafik) gäller beträf- fande den ordinarie arbetstiden följande. För vaktindelad sjöman, som inte tillhör ekonomipersonalen, och för sjöman som tillhör radiopersonalen, utgör den ordina- rie arbetstiden till sjöss högst åtta timmar om dygnet eller på mindre fartyg (under 500 bruttoregisterton) i närtrafik högst 24 timmar för två dygn i följd och 112 timmar under loppet av två veckor i följd (4 5). På dygn under vilket fartyget avgår från eller ankommer till hamn får den ordina- rie arbetstiden i princip inte överstiga åtta timmar (5 5). Under sön- och helgdagar när fartyget är till sjöss får sjöman inte åläggas annat arbete än löpande göromål samt lättare rengöring under högst en tim— me (6 å). Under fartygets uppehåll i hamn får den ordinarie arbetstiden inte överstiga åtta timmar om dygnet och 45 timmar i veckan (7 5). För icke vaktindelad sjöman (dagman) är den ordinarie arbetstiden ge- nomgående högst åtta timmar om dygnet och 45 timmar i veckan (8, 9 55). För eko- nomipersonal är den ordinarie arbetstiden per dygn maximerad till nio timmar på passagerarfartyg och åtta timmar på an- nat fartyg. Någon begränsning av arbets- tiden per vecka är inte föreskriven ( 10 5).

Då den ordinarie arbetstiden överstiger 42 timmar 30 minuter i veckan eller, i frå- ga om ekonomipersonal och sjöman på far- tyg under 500 bruttoregisterton som går i nättrafik, 85 timmar under loppet av två veckor, skall sjömannen för överskjutande tid åtnjuta vederlag i form av fritid i hamn eller på annat sätt varom överenskommelse träffats i kollektivavtal (12 å). (Under åter-

stoden av år 1968 skall i stället för 42 tim- mar 30 minuter och 85 timmar gälla 43 respektive 86 timmar.)

Vissa särbestämmelser gäller för fartyg under 500 bruttoregisterton, då fartyget nytt- jas i lokalfart. Därmed förstås fart i vilken resan kräver högst tolv timmars oavbruten gång. Arbetstiden får i lokalfart inom svensk hamn inte överstiga 42 timmar 30 minuter i veckan (under återstoden av år 1968 43 timmar i veckan) och nio timmar per dygn. Vid regelbunden skiftindelning får en be- gränsningsperiod av tre veckor tillämpas. Om fartyget nyttjas i lokalfart utom svensk hamn, får arbetstiden ökas till tolv timmar per dygn och 56 timmar i veckan (13 5).

I vissa fall ges särskilda regler om arbets- tidens förläggning. Reglerna innebär att arbetstiden måste förläggas antingen inom vissa klockslag eller inom visst antal tim- mar i följd.

Lagen innehåller bestämmelser om s.k. säkerhetstjänst (14 å) och om övertidsarbete (15—17 åå). Arbete på övertid får åläggas sjöman under högst 18 timmar i veckan. Övertidsarbete får inte förekomma i så- dan utsträckning att tiden för skeppstjänst under ett och samma dygn uppgår till mer än 16 timmar. Flera undantag stadgas. Er- sättning för övertidsarbete skall utgå i form av pengar eller fritid.

Sjöarbetstidslagens regler om ordinarie ar- betstid är dispositiva. Genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller god- känts av huvudorganisation kan avsteg göras från lagens begränsningar. Sådant avtal får inte stå i strid mot överenskommelse mel- lan Sverige och främmande makt.

3.6. Arbetarskyddslagen

Arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) har ett betydligt vidsträcktare till- lämpningsområde än arbetstidslagarna. Den gäller för varje verksamhet, i vilken arbets- tagare används till arbete för arbetsgivares räkning. Lagen gäller dessutom för elever vid vissa yrkesskolor, för personer intagna på vissa vårdanstalter samt för värnpliktiga,

då de utför yrkesarbete. Från lagens till- lämpning undantas arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbe- tets anordnande, visst arbete av arbetsgiva- rens familjemedlemmar, arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll samt skeppstjänst.

Enligt lagens huvudregel i 7 & åligger det arbetsgivaren att iaktta allt som med hän- syn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, samt arbetsta- gares ålder, yrkesvana och övriga förut- sättningar för arbetet skäligen kan erford- ras för att förebygga att arbetstagare ådrar sig ohälsa eller drabbas av olycksfall i ar- betet. Denna bestämmelse får betydelse i ar- betstidshänseende såtillvida som arbetsgiva- ren måste tillse att arbetstagare inte utsätts för hälsorisk genom alltför stora arbets- tidsuttag.

I lagens tredje kapitel lämnas särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess för- läggning.

Då arbetstagare utför arbete under minst sex timmar av dygnet, skall arbetet avbry- tas genom en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Med rast förstås enligt lagen sådant avbrott i arbets- tiden, vars varaktighet är på förhand be- stämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att kvarstanna på arbetsstället. Då det med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhål- landena i övrigt är oundgängligen påkallat, får rasten bytas ut mot ledighet för inta- gande av förtäring på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet (17 å). Om arbetet på grund av samband med mekaniskt dri- ven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande kräver ihållande anspänning el- ler eljest är särskilt påfrestande, skall ar- betstagare under arbetstiden beredas er- forderligt antal lämpligt avpassade och för- lagda arbetspauser. Med arbetspaus förstås ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet, som anordnas i syfte att bereda avkoppling från detta och som inte är att hänföra till rast (18 å).

Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig le- dighet för nattvila. I denna ledighet skall

ingå tiden mellan klockan 24 och 5. Avvi- kelse får ske om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller an- nan särskild omständighet måste fortgå järn- väl nattetid. Likaså får nödfallsarbete fortgå på tid mellan kl. 24 och 5. Bestämmelsen om nattvila gäller inte arbetstagare i överord- nad ställning (19 å). Dispens från nattar- betsförbudet kan meddelas av arbetar- skyddsstyrelsen när särskilda skäl föreligger eller då det stora flertalet av de berörda ar- betstagarna finner dispensen önskvärd och ohälsa eller överansträngning inte kan be- faras uppkomma (20 å).

Utöver nattvila skall arbetstagare beredas veckovila. För varje period om sju dagar skall arbetstagare, om inte särskilt förhål- lande tillfälligtvis påkallar undantag, åtnjuta minst 24 timmars sammanhängande le- dighet. Sådan veckovila skall företrädes- vis förläggas till söndag och till samma ti- der för alla anställda vid ett och samma ar- betsställe. Arbetarskyddsstyrelsen kan med- dela dispens från bestämmelsen (21 å).

Ytterligare regler om arbetstiden lämnas i arbetarskyddslagens fjärde kapitel, som gäller minderårigas användande i arbete. Med minderårig förstås den som inte fyllt 18 år. Arbetstiden för minderårig arbets- tagare får inte överstiga tio timmar om dyg- net och 54 timmar i veckan. Från denna absoluta gräns görs undantag för nödfalls- arbete. Arbetarskyddsstyrelsen kan också medge dispens under kortare tid, då så prövas i särskilt fall nödvändigt (31 å). Min- derårig skall ha oavbruten ledighet för natt- vila under minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall regelmässigt ingå, om den minderårige inte fyllt 16 är, tiden mellan kl. 19 och 6 samt eljest tiden mellan kl. 22 och 5. Undantag görs för nödfalls- arbete. Arbetarskyddsstyrelsen har möjlig- het att bevilja dispens.

3.7. Vägtrafikförordningen

I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) finns regler om arbetstid för vägtrafiken. Reglerna har t.o.m. år 1967 i äldre lydelse varit intagna i förordningen

den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. De har tillkommit i syfte att främja trafiksäkerheten och gäller utöver de arbetstidsbegränsningar som föl- jer av arbetstidslagarna. Bestämmelserna har tillämpning på förare i företag som dri- ver förvärvsverksamhet, i vilken personer eller gods befordras på väg med motordri- vet fordon. De gäller för såväl arbetstagare som arbetsgivare och oavsett om föraren är underkastad reglerna i någon av arbetstidsla- garna.

I vägtrafikförordningen förstås med ar- betstid inte endast tid som har samband med körning utan även annan tid under vilken förare efter föreskriven vilotid utför arbete i företaget före körningen. Med vilo- tid avses tid under vilken föraren inte arbe- tar i företaget. I arbetstiden inräknas rast som understiger 30 minuter (l få 12 mom.).

Arbetstiden får under en period av 24 timmar i följd efter föreskriven vilotid inte överstiga elva timmar. Då tjänstgöringen inte kan ordnas på annat sätt får arbetstiden sträckas ut till 13 timmar, om arbetstiden under en tidrymd av 48 timmar inte över- stiger sammanlagt 22 timmar. Efter mönster av arbetarskyddslagens rastbestämmelser fö- reskrivs att förare inte får arbeta under längre tid än sex timmar i följd utan rast om minst 30 minuter. Vilotiden får inte under- stiga tio timmar i följd under en 24-tim- marsperiod. Två gånger under sju 24-tim- marsperioder i följd får Vilotiden minskas till lägst åtta timmar. Olyckshändelse eller annan särskild omständighet som inte kun- nat förutses får föranleda avvikelse från bestämmelserna. Dispens kan också med- delas (28 a ä).

3.8 A ffärstidslagen

Affärstidslagen den 16 december 1966 (nr 668) reglerar den tid under vilken en butik får hållas öppen för allmänheten (affärstid). Sådan lagstiftning har funnits sedan 1909. Ursprungligen syftade den till att begränsa de handelsanställdas långa arbetstider. Se- dermera har lagstiftningen haft betydelse i främsta rummet som ett medel att bereda

butiksinnehavarna och deras familjer skälig fritid samt att åstadkomma likartade kon- kurrensförhållanden mellan handelsföreta- gen. Numera tycks man vara benägen att ifrågasätta värdet av det sistnämnda moti- vet. Gällande lagstiftning har givits en be- gränsad giltighetstid av fem år (1967—1971). Vid utgången av denna tid skall man pröva om affärstidsreglerin gen kan slopas helt.

Vanlig affärstid är vardagar mellan kl. 8 och 20. Kommun kan medge längre affärs- tid om det är påkallat med hänsyn till all— mänhetens intresse (2 Ö). Från lagens till- lämpning undantas dels försäljning från apotek, automater m. m., dels försäljning av vissa varuslag. Hit hör bl. a. det 5. k. kiosksortimentet (3 5).

3.9. H embiträdeslagen

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) skiljer sig från allmänna arbetstidsla- gen och specialarbetstidslagarna därigenom att den saknar bestämmelser om arbetsti- dens längd och förläggning. I stället inne- håller lagen föreskrifter om den fritid ett hembiträde som ett minimum har rätt till.

Lagen äger tillämpning på avtal varige- nom arbetstagare åtar sig att utföra huvud- sakligen husligt arbete i arbetsgivarens hus- håll. Undantag görs för avtal som ingås för viss sammanhängande tid understigande en månad eller som avser mindre antal dagar i veckan än sex eller som inte innefattar heltidssysselsättning. Undantag görs också för vissa husföreståndarinnor samt för hus- hållerskor som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe (1 och 2 åå).

Den ordinarie arbetstiden skall sluta se- nast kl. 19. Detta gäller dock inte hem- biträde som uteslutande har till uppgift att sköta barn ( 9 5). Hembiträde har rätt att vara ledigt minst varannan söndag eller an- nan allmän helgdag av kyrklig karaktär, en bestämd vardag i veckan efter kl. 14 samt den 1 maj efter kl. 13 (10 5). Vid behov får arbetsgivare använda hembi- träde till arbete på övertid. För övertids- arbete på fridag stadgas strängare villkor, såsom akut sjukdomsfall i arbetsgivarens

familj (12 5). Någon maximering av över- tiden till visst antal timmar föreskrivs en- dast för hembiträde som inte fyllt 18 år. Gränsen är satt vid sju timmar i veckan (18 5). För arbete på övertid skall hembi- trädet ha ersättning i pengar eller ledighet. Sådan ledighet får inte förläggas till tid före kl. 9 och inte heller utgå under kortare tid än två timmar (13 å).

3.10. Bagerilagen

Lagen den 16 maj 1930 om vissa inskränk- ningar beträffande tiden för förläggande av bageri— och konditoriarbete — här be- nämnd bagerilagen — har till ändamål att verka konkurrenshämmande samt att be- gränsa nattarbetet inom bageri- och kon- ditorinäringen. Den gäller för såväl arbets- tagare som företagare och deras familje- medlemmar.

Lagen stadgar i princip förbud mot arbete för tillverkning av bageri— och konditori- varor på sön- och helgdagar samt mellan kl. 20 och 6 på vardagar. Åtskilliga undan— tag föreskrivs. Arbetarskyddsstyrelsen och vederbörande yrkesinspektör kan under an- givna förutsättningar medge dispens.

En utförligare redovisning för lagens in- nehåll lämnas i kapitel 13.

3.1 1 Sammanfattning

Den föregående redogörelsen utvisar att all- männa arbetstidslagen och de flesta special- arbetstidslagarna till sina huvuddrag är upp- byggda på samma sätt. De materiella reg— lerna företer ofta överensstämmelse men även på väsentliga punkter avvikelser. För överskådlighetens skull sammanställs de vik- tigaste bestämmelserna i de egentliga arbets- tidslagarna i följande tablåer m. m.

Max. antal Lag timmar Anm. Allm.atl 9 För skiftarbete gäller inget maximum Lant.atl 10 Detaljh.l PO 11 11 t under högst 2 d/v vid arbetsställe med endast en ar- betstagare Hotell 1 11 Dygnet räknas från kl. 6 till kl. 6 Sjö atl 8(—12) 8 t är huvudregeln för flertalet sjömän. För sjömän på

mindre fartyg i nättrafik 24 t/2 d och i lokalfart 9 t/d eller 12 t/d.

3.11.2. Ordinarie arbetstid, veckomaximum

Anm.

Max. antal Lag timmar Alln. atl 42 % Lant.atl 42 1/2

45 Detaljh.l 42 %> Hotell 1 (42 1/2) Sjö atl 42 %—45

Vid regelbunden skiftindelning 42 1/2 t i genomsnitt under 3 v. Huvudregeln är 42 % tlv. Under villkor att årsarbetstiden motsvarar 42 1/2 t i genomsnitt per v får arbetstiden sträckas ut till 45 tlv. Betr. företag öppna alla dagar i v: 42 1/2 t/v i genomsnitt under 2 v. 42 % t/v i genomsnitt under 3 v. Arbetstiden på mindre fartyg i lokalfart inom hamn 42 1/2 tlv. Arbetstiden eljest i hamn = 45 tlv. Till sjöss gäller med vissa undantag inte något särskilt veckomaximum.

3.11.3. Övertid för nödfallsarbete

Bestämmelserna är i stort sett överensstäm- mande i allmänna arbetstidslagen, lantar- betstidslagen, detaljhandelslagen och hotell-

lagen. Övertid av detta slag begränsas inte till visst antal timmar. Viss anmälnings- och ansökningsskyldighet föreligger. Sjöarbets- tidslagen har särbestämmelser.

3.11.4. Övertid för förberedelse- eller avslutningsarbeten

Lag Tim/dag Tim/vecka Anm.

Allm.atl — 7

Lant.atl -— 7 Avser även vakttjänst inom trädgårdsskötsel Detaljh.l 1 %> 7 Avser även betjäning av kunder. Ord.arbetstid jämte övertid av detta slag maximerad till 10 t/d. Hotell 1 1 1/2 (7) Avser även betjäning av gäster. Begränsningen per v avser 21 t under loppet av 3 v.

3.11.5. Allmän övertid

Lag Tim/vecka Tim/år Anm.

Allm.atl 200 Ytterligare begränsning: 48 t/4 v. Lant.atl 200 Ytterligare begränsning: 48 t/4 v eller 50 t/mån. Detaljh.l 200 Ytterligare begränsning: 48 t/4 v. Hotell 1 200 Ytterligare begränsning: 36 t/3 v. Sjö atl 18 Skeppstjänsten dock maximerad till 16 t/d.

Ytterligare övertid möjlig i vissa fall.

Lag Tim/år Allm.atl 150 Lant.atl 100 Detaljh.l 150 Hotell 1 150 SOU 1968: 66

4. Bestämmelser om arbetstid utanför lagstiftningen

Som framgått av redogörelsen för innehål- let i arbetstidslagarna lämnas stora delar av den yrkesverksamma befolkningen utanför lagstiftningen. Kommittén har med utgångs- punkt från uppgifterna i 1965 års folk- räkning sökt beräkna omfattningen av un- dantagen i lagstiftningen och därvid funnit följande. Det totala antalet förvärvsarbe- tande uppgick vid räkningstillfället i okto- ber 1965 till 3 450 000 personer. Av dessa kunde 2 020 000 personer eller 59 % anses falla utanför lagstiftningen, 1 653 000 eller 48 % på grund av sin yrkesställning som företagare, medhjälpande familjemedlem eller tjänsteman och 367 000 eller 11 % på grund av lagarnas undantag för särskilda former av arbeten. Formellt omfattades 1430 000 personer av lagstiftningen, vil- ket motsvarade 41 % av hela den förvärvs- arbetande befolkningen, 47 % av totalan- talet arbetstagare (summan av arbetare och tjänstemän) och 72 % av de arbetstagare som är att hänföra till arbetare.

Den omständigheten att stora papper ar- betstagare icke omfattas av lagstiftningen betyder inte att arbetstiden för dessa grup- per är oreglerad. Självklart söker man i en fråga av så väsentlig vikt som arbetstidens längd och förläggning att tillskapa bestäm- melser som kompletterar lagstiftningen. För arbetstagare som ligger utanför arbetstids- lagarnas tillämpningsområde är arbetstids- bestämmelser intagna i kollektivavtal eller överenskommelser av annat slag. För ar—

betstagare hos staten eller kommun vilka inte får träffa kollektivavtal om arbetstidens förläggning finns bestämmelser intagna i tjänstgöringsföreskrifter och reglementen. Vid utformningen av dessa bestämmelser har lagstiftningen haft ett normgivande in- flytande. Då organisationsprocenten på den svenska arbetsmarknaden är hög och av- talsreglerna har en betydande genomslags- kraft även utanför deras egentliga till— lämpningsområde, kan man slå fast att det helt övervägande antalet arbetstagare i vårt land har sin arbetstid reglerad i enlighet med lagstiftningens principer.

Även inom sådana verksamhetsområden för vilka arbetstidslagarna formellt gäller har bestämmelser om arbetstiden införts i kollektivavtal och reglementen. Dessa be- stämmelser syftar dels till att fixera den er- dinarie arbetstidens längd — lagen anger ju endast en maximigräns — dels till att i de- talj reglera frågan om arbetstidens förlägg- ning.

I praktiken torde så gott som alla arbets- tagare i landet beröras av arbetstidsbestäm- melser intagna i avtal eller reglementen. Eftersom lagstiftningen endast anger vissa huvudprinciper beträffande arbetstidens be- gränsning, medan avtalen innehåller den efter varje arbetsställe avpassade och i de- talj ingående regleringen framstår avtals- bestämmelserna för den enskilde arbets- tagaren ofta som mer betydelsefulla än lag— stiftningen. Detta förhållande har accentu—

erats i och med att lagstiftningen på vä- sentliga punkter gjorts dispOSitiv.

Omfattningen av arbetstidsbestämmelser vid sidan av lagstiftningen är utomordentligt stor. Antalet kollektivavtal kan räknas i tio— tusental. Enskilda överenskommelser om ar- betstiden förekommer i betydande utsträck— ning. Raden av särskilda tjänstgöringsföre- skrifter och reglementen är lång. Att lämna en redogörelse för innehållet i alla dessa be- stämmelser är ett mycket omfattande och tidskrävande arbete. En total redovisning har icke någon gång skett och torde icke heller nu behöva ske. För fullgörande av kommitténs uppdrag är det tillräckligt med en genomgång av huvuddragen av bestäm- melserna i avtalsbeståndet och reglemente- na. En sådan genomgång kan lämpligen grundas på de riksavtal som inom olika verksamhetsområden ingås mellan arbets— marknadens centrala organisationer. Beträf- fande arbetstagare i offentlig tjänst får kompletteringar göras med stöd av tjänst- göringsföreskrifter o.dyl. Genom en på så— dant sätt begränsad undersökning får man inte inom alla områden ett exakt svar på frågan om arbetstidens begränsning, efter- som det i riksavtalen inte så sällan över- låts på lokala organ att slutligt reglera frå— gan. Riksavtalen är dock i betydande ut- sträckning normerande och representativa för hur huvudparten av arbetstagarna inom respektive avtalsområde har sin arbetstid reglerad. För en belysning av det väsentliga innehållet i arbetstidsbestämmelser utanför lagstiftningen kan riksavtalen därför tjäna som underlag.

I början av sitt arbete samlade kommit- tén med hjälp av de till LO och TCO a_n- slutna förbunden in ett stort antal riksavtal, vars giltighetstid i huvudsak avsåg åren 1962—1963. Materialet gicks omsorgsfullt igenom. Vid genomgång av avtalen för pe- rioden 1964—1965 kunde kommittén kon— statera att tidigare arbetstidsbestämmelser på det stora hela taget förts oförändrade över i dessa avtal. Samma var förhållandet med reglementen och andra tjänstgörings- föreskrifter. Vid avtalsförhandlingarna un— der våren 1966 kom arbetstiden att bli en

central fråga. En redovisning för förhand— lingsresultatet har lämnats i kapitel 2. I och med uppgörelsen om en förkortning av ar- betstiden från 45 till 421/2 t/v och den un- der hösten 1966 vidtagna ändringen av ar- betstidslagarna kom arbetstidsbestämmelser- na i avtalen för perioden 1966—1968 att förete genomgripande förändringar. Kom- mittén nödgades med hänsyn härtill att verk- ställa ytterligare en undersökning av avta- lens regler om arbetstiden. Denna gång ut- nyttjade kommittén i första hand de avtal och övrigt material som samlas av statens förlikningsmannaexpedition. Komplettering- ar införskaffades genom direktkontakter med olika förbund.

I allt har kommittén vid den senaste un- dersökningen granskat vad gäller den icke- offentliga sektorn 140 avtal. Därav hänför sig 94 till LO-förbund och 46 till TCO-för- bund. Åtskilliga av de sistnämnda saknar dock närmare föreskrifter om arbetstiden. Antalet riksavtal är betydligt högre än 140. De avtal som uteslutits hänför sig som regel till speciella arbetsområden eller arbetsstäl- len eller berör få arbetstagare. I fråga om den offentliga sektorn har kommittén grans— kat avtal och kompletterande föreskrifter i reglementen o.dyl. som tillsammans berör ungefär 80 % av arbetstagarna.

Det föreliggande materialet innehåller i stor utsträckning olika regler för tiden före och tiden efter årsskiftet 1968/1969. Kom— mittén har valt att i sin redovisning ta med de bestämmelser som enligt tillgängliga handlingar skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1969. Vid redovisningen görs i vissa frågor en uppdelning på den icke-offentliga och den offentliga sektorn.

4.1 Den ordinarie arbetstidens längd

Bestämmelserna i avtal och reglementen om den ordinarie arbetstidens längd ansluter sig för flertalet arbetstagare till vad arbets- tidslagarna i sådant avseende maximalt med- ger. Kortare arbetstider gäller för vissa nu- merärt sett tämligen stora grupper. Längre arbetstider föreskrivs för ett fåtal arbets- tagare med relativt speciella arbetsuppgifter.

På grund av utsträckta begränsningsperioder kan arbetstiden variera från vecka till vecka. Den angivna arbetstiden utgör i förekom- mande fall den genomsnittliga veckoarbets- tiden för heltidsanställd arbetstagare.

4.1.l Den icke-offentliga sektorn

Den genomgående principen i LO-avtalen är att den ordinarie arbetstiden skall utgöra vid dagarbete, tvåskiftsarbete och treskifts- arbete med söndagsuppehåll (: intermittent treskiftsarbete eller diskontinuerlig drift)1 421/2 t/v, vid treskiftsarbete utan söndags- uppehåll (= kontinuerlig drift) 42 t/v och vid arbete under jord 40 t/v. För TCO- anslutna arbetstagare företer arbetstiden också variationer. Det helt övervägande an- talet tjänstgör endast i dagarbete. Arbetsti- den uppgår för en del till 421/2 t/v men för åtskilligt fler till lägre antal timmar.

Dagarbete _ En ordinarie arbetstid av 42% t/v föreskrivs som huvudregel i det stora flertalet LO-avtal.

Bestämmelser om kortare arbetstid än 42% t/v påträffas dels i vissa avtal i en glidande formulering, dels i vissa avtal i form av uttryckliga föreskrifter. I avtalen för bl. a. byggnadsindustrin, bleck- och plåt— slagerifacket samt väg- och vattenbyggnads- facket anges att arbetstiden under den mör- ka årstiden får inskränkas till den tid dags- ljuset tillåter, dock med rätt för arbetsgi- varen att påkalla arbete intill 421/2-tim- marsgränsen utan skyldighet att betala över- tidsersättning.

Direkta föreskrifter om kortare arbetstid återfinns i avtalen för måleriarbetare i Stock- holm (40 t/v), för försäkringskasseanställda (371/2 t/v under sommarmånaderna och 40 t 50 min./v under resten av året) och för kontorspersonal inom tidningsbranschen (42 t/v). För pappersindustrin gäller att den ordinarie arbetstiden skall vara 42 t/v i genomsnitt i arbete som regelbundet pågår lika många timmar veckans alla dagar (kon— tinuerligt arbete).

I vissa avtal förekommer särregler för sådant arbete som helt eller delvis är för-

lagt till natten utan att fördenskull utgöra skiftarbete. Inom tidningsbranschen uppgår arbetstiden för grafiska och typografiska ar- betare samt för distributionsarbetare vid ar- bete nattetid till 42 t/v. Vid delad dag— och nattid har distributionsarbetare en ar- betstid av 40 t/v. Med nattid förstås i före— varande sammanhang att arbetet till någon del är förlagt mellan kl. 23 och 7 (för grafiska arbetare mellan kl. 23 och 2).

Bestämmelser om längre arbetstid än 421/2 t/v finns i ett fåtal avtal, som gäller droskchaufförer och arbetstagare med vakt- tjänst. För droskchaufförer är den ordina- rie arbetstiden fastställd till 431/2 t/v på platser där samtliga ordinarie vagnar ut- nyttjas i två pass per dygn under minst tre av veckans dygn och till %% t/v på övriga platser. Väktarpersonal anställd hos vakt- bolag har en arbetstid av 421/2 t/v men kan därutöver åläggas att tjänstgöra under rast- tid. På så sätt kan arbetstiden öka med 2—3 t/v. Framför allt gäller detta vid sta- tionär bevakning. För vakter vid sågverk, hyvlerier, spånskivefabriker och andra lik— nande fabriker kan arbetstiden uppgå till 45% U V.

Det bör även nämnas att arbetstiden för fast anställda med nattjänst inom hotell— och restaurangrörelse kan med organisatio- nernas medgivande utsträckas till 1451/2 t för en treveckorsperiod, dvs. i genomsnitt 48% t/ v.

Som inledningsvis nämndes innehåller riksavtalen hänförliga till TCO-förbund i ganska liten utsträckning bestämmelser om arbetstiden. Detsamma gäller avtalen för LO-ansluten kontorspersonal inom handeln. I stället överlåts i riksavtalen åt de lokala parterna att träffa överenskommelser om arbetstiden. Till ledning för dessa har man på förbundsnivå utfärdat rekommendatio— ner att arbetstiden bör utgöra 40 t/v. Denna arbetstid gäller också för flertalet tjänste— män inom industri och handel. Något längre arbetstid förekommer för sådan kontors- personal inom handeln som är direkt knu-

1 Uttrycket treskiftsarbete används för arbete som pågår dygnet om oavsett om det bedrivs med fler än tre skiftlag.

ten till verksamheten i butikerna. För tjänste- män i ledande ställning är arbetstiden ofta oreglerad och kan i praktiken genom över- tidsarbete utan särskild ersättning uppgå till åtskilliga timmar över lagstiftningens maxi- mum.

De arbetstidsbestämmelser som finns i TCO-avtalen gäller bl. a. bank— och för- säkringstjänstemän. Den ordinarie arbets- tiden är fastställd för banktjänstemän till 381/2 t/v och för försäkringstjänstemän till 35 t/v under juni—augusti och 40 t/v under resten av året eller i vissa fall till 37% t/v hela året. För apotekstekniker m. fl. apo- teksanställda är arbetstiden 41 t/v eller vid tjänstgöring på nattapotek med regelbundet förekommande söndagsarbete 40 t/v. En ordinarie arbetstid av 42% t/v anges i vissa avtal som gäller handelstjänstemän, bl.a. anställda inom bok— och järnhandelsföretag, samt bilinstruktörer. Journalister har en ar- betstid av högst 42 t/v. Så lång tid tas dock ofta inte ut.

Kollektivavtalen för arbetsledare saknar som regel närmare bestämmelser om ar- betstiden. I en del avtal föreskrivs att den ordinarie arbetstiden skall vara densamma som arbetstiden för de underlydande arbets— tagarna med tillägg av tid som åtgår till för arbetsledartjänstens fullgörande nödvändiga och normalt förekommande förberedelse- och avslutningsarbeten. Denna regel gäller i praktiken för alla arbetsledare, vilkas ar- bete är direkt knutet till den underställda personalen. För övriga arbetsledare — en minoritet — ligger arbetstiden på 4272 t/v eller därunder.

Skiftarbete — Bestämmelser om skiftarbete återfinns i så gott som alla LO-avtal inom industrin. Avtal för anställda inom handel och hantverk saknar däremot merendels sådana bestämmelser. Samma år förhållan- det med TCO-avtalen.

Som inledningsvis redovisades utgör den ordinarie arbetstiden vid treskiftsarbete utan söndagsuppehåll 42 t/v och vid övrigt skift- arbete 421/2 t/v. Dessa arbetstidsmått är dock inte utan undantag.

Regeln om 42-timmars arbetsvecka vid

kontinuerlig drift gäller i vissa fall inte för vakter och liknande personal med övervä- gande passningsarbete. Inom mejeribran- schen samt vid garverier m.m. skall arbets- tiden för sådan personal utgöra 421/2 t/v. För vakter och städare inom träindustrin får en särskild ordinarie arbetstid bestäm- mas avvikande från den som gäller för hu- vudparten av arbetsstyrkan.

Från regeln om 42% timmars arbets- vecka vid annat skiftarbete görs undantag bl. a. genom det tidigare, under avsnittet om dagarbetstid, omtalade stadgandet i av- talen för pappersindustrin att den ordina- rie arbetstiden skall vara 42 t/v i arbete som pågår lika många timmar veckans alla dagar. I några avtal som berör anläggnings- arbeten inom väg- och vattenbyggnadsfac- ket har den effektiva arbetstiden vid inter- mittent treskiftsarbete reducerats genom att en halv timmes måltidsrast inräknas i ar- betstiden i varje skift.

Arbete under jord — Bestämmelser om ar- betstid vid arbete under jord återfinns i av- tal för gruvindustrin, byggnads- och bygg- nadsämnesindustrin, rörledningsbranschen, bleck- och plåtslagerifacket, el-installations- branschen, väg- och vattenbyggnadsfacket, verkstadsindustrin, smidesverkstäder samt express- och åkerirörelser.

För gruvarbete stadgas genomgående en arbetstid av 40 t/v vid arbete under jord. I den ordinarie arbetstiden inräknas tiden för upp- och nerfart i gruvan vid arbetets början och slut. Vid raster inräknas däremot denna tid i rasten. I samband med övergång till treskiftsarbete eller kontinuerligt två- skiftsarbete har överenskommelser träffats för vissa gruvor om inräknande av måltids- raster i arbetstiden. Den effektiva arbets- tiden blir därigenom förkortad med 2%» t/v.

Underjordsarbete utanför gruvindustrin avser som regel arbete i bergrum och an- läggningsarbeten under jord. Arbetstiden ut- gör även här 40 t/v. Vid treskiftsarbete inom byggnadsindustrin och i väg- och vat- tenbyggnadsfacket räknas måltidsraster om sammanlagt 21/2 t/v in i arbetstiden, varför den effektiva arbetstiden blir 37% t/ v. Som

regel upphör bestämmelserna om kortare arbetstid att gälla sedan alla tak, bjälklag, bärande väggar och betonggolv i den under- jordiska anläggningen är utförda.

4.1.2 Den offentliga sektorn

Statligt anställda arbetare har i stort sett samma arbetstider som motsvarande ar- betstagare inom den icke-offentliga sektorn. Vid dagarbete uppgår arbetstiden sålunda till 421/2 t/v. Stundom anges för personal som tjänstgör enligt fasta tjänstgöringslis- tor eller liknande, s.k. turlistepersonal, att arbetstiden utgör 41 t/v årets alla veckor. Såsom anges närmare nedan i avsnittet an- gående helgledighet innebär denna arbets- tid i realiteten detsamma som 421/2 t/helg- fri v. Vid icke kontinuerligt skiftarbete upp- går arbetstiden till 42% t/v. Kontinuerligt skiftarbete förekommer inte. För vattenfalls- verkets byggnadsarbetare, som är den arbe- tarkategori inom statsverket som har mest skiftarbete, får vid intermittent treskiftsar- bete en halv timmes måltidsrast räknas in i varje skift, varför arbetstiden reduceras med 21/2 t/v. Vid arbete under jord är den or- dinarie arbetstiden 371/2 effektiva t/v vid anläggningsarbete som drivs i treskift och eljest 40 t/v.

De statligt anställda tjänstemännen kan i arbetstidshänseende delas upp i tre huvud- grupper.

Den största gruppen (ca 115 000) utgörs huvudsakligen av kontorspersonal inom de centrala och regionala förvaltningarna samt vissa lokalförvaltningar. För denna grupp uppgår arbetstiden till 37% t/v under tiden maj—augusti och till 40 t 50 min./v under resten av året. Specialregler om kortare ar- betstid ges för vissa dagar omedelbart före en helgdag.

En veckoarbetstid av 421/2 t gäller för en stor grupp arbetstagare (ca 90000) vid olika lokalförvaltningar. Hit hör bl. a. hu- vuddelen av linjepersonalen vid SJ och driftspersonalen vid postanstalter, personal vid jämvägsposten, anläggnings- och under- hållspersonal vid televerket samt personal vid lokaltullförvaltningarna och kust- och

gränsbevakningen. Flertalet polismän samt tillsynspersonal inom kriminalvården, vid ungdomsvårdsskolor och vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare hör också hit. Det- samma gäller huvuddelen av den militära och civilmilitära personalen. Den militära övningsverksamheten har dock nödvändig- gjort vissa speciella regler i fråga om arbets- tidsuttagets spridning under året. Dessa reg- ler innebär bl.a. att kortare arbetstid än 42% t/v ibland skall tillämpas och över- skjutande arbetstid tas ut i form av visst antal förbandsövningsdygn under året.

Den tredje gruppen tjänstemän (ca 23 000) har en ordinarie arbetstid av 42 t/v. Till denna grupp kan räknas trafikpersonal vid televerket, huvuddelen av personal i kassa- tjänst inom postverket, personal inom flyg- säkerhetstjänsten vid luftfartsverket samt sådana polismän som har arbetstiden regle- rad enligt tjänstgöringsplan och dessutom har vissa närmare angivna arbetsuppgifter förenade till tjänsten under minst 30 t/v. Vidare hör sådan linjepersonal vid SJ hit vars arbetstid under kalenderdygnet i viss utsträckning är spridd under dygnets alla timmar.

I vissa fall är den faktiska arbetstiden kortare än vad som nu har angivits på grund av särskilda bestämmelser om arbetstids- värdering. Inom t. ex. postverket förekom- mer evalveringsregler som innebär att vid tjänstgöring nattetid varje arbetad timme värderas högre än en timme. Genom till- lämpning av sådana regler kan veckoarbets- tiden minska till 40 t/v. För anställda vid postanstalter kan på motsvarande sätt den faktiska arbetstiden reduceras vid starkt splittrad tjänstgöring. En liknande effekt inträder enligt vissa tillgodoräkningsregler för den åkande personalen inom postverket och SJ . Dessa regler innebär att arbetsuppe- håll om högst en timme på hemstation räk- nas som full arbetstid och arbetsuppehåll på överliggningsort helt eller delvis som arbetad tid.

För arbetare och tjänstemän som är an- ställda inom kommunerna uppgår den or— dinarie arbetstiden som regel till 42% t/v. Kontorspersonal och personal med liknande

inomhusgöromål kan, om arbetets behöriga gång så medger, få arbetstiden nedsatt till 40 t/v. För anställda, i vars tjänstgöring vakt- eller passningstjänst ingår, kan arbets- tiden sträckas ut. Så är bl.a. fallet med brandpersonal. Arbetstiden för sådan per- sonal varierar mellan olika orter. I Stock— holm tillämpas ett system med kombinerad dygns— och dagtjänstgöring. Personalen tjänstgör tre dygn av åtta under större de— len av året. Under varje sådant tjänstgö— ringsdygn är den effektiva tjänstgöringsti- den åtta timmar. Återstoden av dygnet är personalen skyldig att uppehålla sig på brandstationen. Under åtta veckor per år fullgör personalen dagtjänstgöring, varvid arbetstiden är 431/2 t/v. I Göteborg och Malmö är arbetstiden 60 t/v med tjänst- göring fem hela dygn av 14. Vid de flesta brandkårer i landet är arbetstiden 72 t/v med tjänstgöring tre dygn av sju. Vid ett mindre antal kårer är arbetstiden 421/2 t/v effektiv tjänstgöring jämte 13 veckors be- redskap i hemmet per år.

Inom landstingen är arbetstiden för kon- torspersonal 42 t/v. Om arbetets behöriga gång så medger, får arbetstiden sättas ned till 40 t/v. För sjukhuspersonal (utom lä- kare) är arbetstiden 421/2 t/v. För icke helgledig sjukhuspersonal uttrycks detta ar— betstidsmått på så sätt att arbetstiden är 164 timmar per fyraveckorsperiod (jfr vid punkt 4.4).

4.2. Begränsningsperiodens längd

Den tidrymd inom vilken veckoarbetstiden genomsnittligt sett inte får överskrida visst maximum kallas i arbetstidssammanhang för begränsningsperiod. Denna utgör enligt hu- vudregeln i arbetstidslagarna en vecka. För arbete som bedrivs med regelbunden skift- indelning är begränsningsperioden tre vec- kor. Samma är förhållandet vid hotell- och restaurangarbete. För visst arbete inom de— taljhandeln föreskrivs en begränsningsperiod .av två veckor.

Arbetstidslagarnas bestämmelser är på den här punkten dispositiva. Genom kollek- tivavtal kan arbetsmarknadens parter träffa

överenskommelse om avsteg från lagens fö— reskrifter. I stor utsträckning har parterna utnyttjat denna möjlighet. I det avseendet skiljer sig frågan om begränsningsperiodens längd från frågan om vecko- eller dygns— arbetstidens längd, där avtalsparterna på- fallande sällan utnyttjat lagarnas dispositivi- tet. Längre begränsningsperiod än den i lag— stiftningen medgivna förekommer även in- om flertalet verksamheter utanför lagstift- ningens tillämpningsområde.

4.2.1. Den icke-offentliga sektorn

Mer än två tredjedelar av LO-avtalen inom den icke-offentliga sektorn innehåller be- stämmelser som syftar till en begränsnings- period av ett år. Merparten av övriga avtal följer lagstiftningens huvudregel medan ett fåtal anger begränsningsperioder av två, tre, fyra eller sex veckor.

De förstnämnda avtalen kan delas in i tre grupper allt efter det sätt på vilket prin- cipen om en årslång begränsningsperiod for- mellt kommer till uttryck. I en första grupp stadgas direkt i avtalstexten att arbetstiden skall i genomsnitt för ett kalenderår (i nå- got fall tolv månader) motsvara ett angivet antal timmar per vecka. I en annan grupp har inte något uttryckligt stadgande med- tagits men avtalens föreskrifter om arbets— tidens förläggning ger indirekt vid handen att året tillämpas som begränsningsperiod. Man föreskriver t. ex. att arbetstiden för jordbruksarbetare under vinterhalvåret skall vara 40 t/v och under sommarhalvåret 45 t/v. I de återstående avtalen föreskrivs var- ken direkt eller indirekt att begränsnings- perioden skall vara ett år. Däremot inne- håller avtalen en bestämmelse som ger de lokala parterna rätt att besluta att den ordi- narie arbetstiden skall vara olika lång under olika delar av året under förutsättning att årsarbetstiden svarar mot en genomsnitt- lig veckoarbetstid av visst angivet antal tim- mar. I vilken omfattning man utnyttjat den- na möjlighet på det lokala planet kan inte kommitténs genomgång ge någon upplys- ning om.

Avtal som möjliggör årsberäkning av ar-

betstiden berör de flesta verksamhetsom- råden inom den enskilda sektorn. Av prak- tiska skäl anges i det följande endast de om- råden inom vilka arbetstiden beräknas per vecka eller flerveckorsperiod.

Till arbetstagare som har arbetstiden be- gränsad per vecka hör i främsta rummet så- dana som på ett tidigt stadium lyckats ge- nomföra femdagarsvecka året om, t. ex. ar- betare inom bleck- och plåtslagerifacket, byggnadsarbetare, målare och el-montörer. Vissa arbetstagare inom handel och hant- verk hör också hit såsom frisörer och an- ställda i bageri- och konditoriföretag.

Begränsningsperioder på två, tre, fyra el- ler sex veckor gäller för droskchaufförer, bussförare, bevakningspersonal vid vaktbo- lag och anställda i mejeribranschen. För hotell- och restauranganställda gäller en be- gränsningsperiod av fyra veckor (vid tu- risthotell sex veckor). Även här har man alltså — trots att hotellagen medger en tre- veckorsperiod — sträckt ut perioden med stöd av dispositiviteten.

I avtal som medger årsberäkning av ar- betstiden förekommer inte så sällan kom— pletterande regler om kortare begränsnings- perioder i vissa fall. Detta gäller framför allt sådana avtal som tillåter årsarbetstid först efter lokala beslut. I dessa stadgas ofta som huvudregel en begränsningsperiod av en vecka. I andra avtal förekommer att be- gränsningsperioden för annat arbete än dag- arbete bestäms kortare, t.ex. vid kontinuer- ligt skiftarbete till fyra veckor eller vid un- derjordsarbete till tre eller fyra veckor.

Även TCO-avtalen företer variationer i fråga om begränsningsperiodens längd. Års— beräkning av arbetstiden medges i avtalen för bok- och järnhandelsanställda. Tjänste- män i hotell- och restaurangbranschen har liksom andra anställda i branschen fyra veckors begränsningsperiod. För övriga tjänstemän inom den enskilda sektorn, för vilka avtalen innehåller bestämmelser om arbetstiden, är begränsningsperioden en vecka.

4.2.2. Den offentliga sektorn

För stalligt anställda arbetare gäller i prin-

cip samma begränsningsperiod som i all— männa arbetstidslagen, dvs. en vecka vid dagarbete och tre veckor vid skiftarbete. För s.k. turlistepersonal är begränsnings- perioden normalt tre eller fyra veckor eller en kalendermånad.

I fråga om statens tjänstemän varierar begränsningsperioden från en vecka upp till ett år. För förvaltningspersonal begränsas arbetstiden ihuvudsak per vecka. Fyra- veckorsperioder förekommer inom sjömät- ningen, tullverkets kust- och gränsbevakning samt vid flygväderleksstationer. Ännu längre begränsningsperioder kan förekomma bland personal som tjänstgör enligt regelbunden turfördelning med olika tjänstgöringstid oli- ka dygn under förutsättning att den genom- snittliga arbetstiden för i fördelningen in- gående turer svarar mot gällande arbetstids- mått. Denna s. k. kollektivregel gäller bl. a. för linjepersonal vid SI, driftspersonal vid postanstalter och personal vid jämvägspos- ten samt för viss personal vid tullverket, ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Begränsningsperiod om ett år tillämpas för bl. a. huvuddelen av militär och civilmilitär personal.

För kommunernas anställda gäller att ar- betstiden utan hinder av vad som föreskrivs i arbetstidslagen får genomsnittsberäknas för högst ett år. I en mängd specialavtal har kompletterande bestämmelser tagits in som går ut på genomsnittsberäkning för en fyraveckorsperiod. Andra varianter fö— rekommer också. Inom landstingen är vec- kan begränsningsperiod för kontorsperso- nal och helgledig sjukhuspersonal. För övrig sjukhuspersonal är begränsningsperioden fy— ra veckor.

4.3. Arbetstidens förläggning

Till frågan om arbetstidens förläggning kan i viss mån hänföras det i föregående avsnitt behandlade spörsmålet om begränsningspe- riodens längd. Förlängning av begränsnings- perioden utöver en vecka möjliggör att olika lång arbetstid kan tas ut olika veckor un- der perioden och får därigenom betydelse för arbetstidens fördelning på längre sikt.

Genom lokala arbetstidsschema eller mot- svarande handlingar preciseras hur lång ar- betstiden skall vara i de enskilda veckorna.

Avtalen innehåller härutöver regler av betydande omfattning som tar sikte på ar- betstidens förläggning på kortare sikt. Ge- nom dessa regleras hur arbetstiden skall fördelas på veckans olika dagar och hur den skall förläggas under dygnet.

4.3.1. Arbetstidens fördelning på veckans dagar

Efter arbetstidslagstiftningens tillkomst har veckoarbetstiden för dagarbetare och åt- skilliga tvåskiftsarbetare vanligtvis fördelats på fem hela arbetsdagar måndag—fredag och en halv arbetsdag på lördag. Inom verksamhetsområden där arbetet måste fort- gå veckans alla dagar har man som regel också följt principen med fem hela och en halv arbetsdag per vecka men förlagt ar- betsdagarna till veckans alla sju dagar.

För treskiftsarbetare har varje skift varit lika långt (åtta timmar) och förlagt enligt skiftschema till sex av veckans dagar eller vid kontinuerlig drift till veckans sju dagar.

Denna arbetstidsförläggning har domi- nerat arbetsmarknaden fram till slutet av 1950-talet. I och med den allmänna för- kortningen av arbetstiden från 48 till 45 t/v började femdagarsveckan vinna insteg. På 1960—talet har utvecklingen gått mycket snabbt mot ökad tillämpning av femdagars- vecka och numera är den kutym för det stora flertalet arbetstagare. Arbetstiden för- delas därvid genomgående med lika många timmar varje arbetsdag, som regel måndag —fredag. Inom flera verksamhetsområden, framför allt service- och vårdområdena, får arbetstiden förläggas även på lördagar och söndagar.1

En genomgång av LO-avtalen inom den icke-offentliga sektorn visar att regler om femdagarsvecka tagits in i avtalen i stor utsträckning. Endast 15 % av avtalen sak- nar sådana regler. I första hand är det därvid fråga om avtal inom olika service— områden såsom hotell- och restaurangnä- ringen samt trafikområdet. Övriga avtal

stadgar antingen direkt att femdagarsvecka skall tillämpas hela året eller del av året el- ler att parterna lokalt skall kunna komma överens om en sådan arbetstidsförläggning.

Femdagarsvecka under hela året stadgas i avtal för byggnadsindustrin, bleck- och plåtslageri-, rörlednings- och målerifacken samt skinn- och lädervaruindustrin. Samma bestämmelse men med möjlighet för par- terna att förlägga arbetstiden på annat sätt då produktionsförhållandena kräver det åter- finns i avtal som rör väg- och anläggnings- arbetare, el-montörer och arbetare inom sko- och skinnindustrierna. Transportarbe- tare, lantarbetare och gruvarbetare skall i regel ha sin arbetstid utlagd på fem dagar i veckan. I verkstadsavtalet och avtalen för bilverkstäder och lackeringsverkstäder före- skrivs att femdagarsvecka skall tillämpas under hela året, om parterna inte kan enas om annan förläggning. En liknande bestäm- melse gäller för arbetare inom kraftverks- företag.

Bestämmelser som innebär att femdagars- vecka utläggs hela året eller del av året efter överenskommelse mellan parterna är intagna i avtal för textil- och konfektions- industrierna, pälsvarubranschen, charkuteri- och slakterifirmor, bryggerier samt express- och åkeriföretag. Detsamma är förhållandet i avtal som rör trädgårdsodlingen.

Femdagarsvecka under del av året före- skrivs i avtal som gäller för sockerbruk, mejerier, glasindustrier, skogsbruk och dag- arbete inom pappersindustrin.

TCO-avtalen för arbetstagare inom den icke—offentliga sektorn kan — i den mån de innehåller arbetstidsbestämmelser — sägas överlag föreskriva fem dagars arbetsvecka.

Inom den offentliga sektorn är femda— garsveckan helt dominerande, om man un- dantar sådan verksamhet som måste pågå under veckans alla dagar. Detta gäller såväl

1 Några mer exakta uppgifter på omfatt- ningen av femdagarsvecka finns inte. Vissa un- dersökningsresultat redovisades av skolarbets- tidsutredningen (SOU 1967: 14, s. 26) men avser förhållandena före 42 1/2-timmarsveckans genom- förande. Trots att uppgifterna inte är särskilt gamla får de därför redan anses föråldrade.

statligt som kommunalt anställda arbets- tagare.

4.3.2. Arbetstidens förläggning under dygnet

Det stora flertalet yrkesverksamma har re- gelbundet dagarbete med arbetstiden för- lagd till dygnets ljusa timmar. En mindre del har arbetstiden förlagd till kvällen eller natten. Ett betydande antal personer har skiftarbete, vilket innebär att deras arbets- tid förläggs till olika delar av dygnet från vecka till vecka eller med annan period- indelning enligt för arbetet uppgjort skift- schema.

Så gott som samtliga genomgångna avtal på LO-sidan och avtal med arbetstidsbe- stämmelser på TCO-sidan innehåller före- skrifter om arbetstidens förläggning under dygnet. Som regel anger avtalen vissa klock- slag inom vilka det dagliga arbetet skall förläggas. De yttre gränserna för dessa klockslag är vid vanligt dagarbete kl. 5 och kl. 18 måndagar t. o. m. fredagar samt kl. 5 och kl. 15 lördagar. De flesta avtalen före- skriver dock att arbetstiden skall förläggas mellan kl. 6 och kl. 17 måndag—fredag samt mellan kl. 6 och kl. 13 lördagar.

I avtal som angår vårdområden och verk- samhetsområden av servicenatur föreskrivs betydligt vidare gränser för arbetstidens för- läggning under dygnet. Tjänstgöring på kväl- len eller natten förekommer ofta. För han— delsanställda stadgas vanligtvis att arbetsti- den skall förläggas till butikernas öppet— hållande, dvs. större delen av året mellan kl. 8.30 och kl. 18 samt lördagar mellan kl. 8.30 och kl. 15. Anställda inom kioskhan- del åläggs dock ofta kvälls- och nattarbete. Samma är förhållandet med hotell- och res- tauranganställda. Beträffande dem före- skrivs i avtalen att den dagliga arbetstiden får delas upp i högst två och i undantags- fall tre vakter per dag, varvid uppehållet mellan vakterna skall uppgå till minst tre timmar (två timmar på sön- och helgdagar). Anställda inom tidningsbranschen har ar- betstider förlagda till alla delar av dygnet, varierande allt efter tidningens karaktär av morgontidning, kvällstidning eller vecko-

tidning samt efter den anställdes arbetsupp- gifter. Detsamma gäller för trafikpersonal samt personal med vård- och vakttjänst. De bestämmelser som finns i avtalen och reglementena beträffande sistnämnda kate— gorier arbetstagare är ofta mycket detalje— rade. Inte så sällan hänvisas till tjänstgö— ringslistor som upprättas lokalt för varje arbetsplats. I samband med sådana hänvis- ningar innehåller avtalen ofta bestämmelser angående antalet fridagar som den anställde skall åtnjuta under året eller del därav.

Skiftarbetare får också räkna med tjänst— göring på kvällar och nätter. Vid tvåskifts- arbete förlagt till fem av veckans dagar omfattar varje skift jämte rast i allmänhet nio timmar och skiften tillsammans 18 tim- mar. Dessa timmar förläggs som regel mel- lan kl. 5 och kl. 24. Vid treskiftsarbete upp- går varje skift till åtta timmar. Skiftbyte sker vanligtvis kl. 6, kl. 14 och kl. 22. I kontinuerlig drift tillämpas ofta längre skift under veckosluten, t.ex. tolv timmar med Skiftbyte kl. 6 och kl. 18.

Den dagliga arbetstidens längd överstiger för dagarbetare i allmänhet inte 81/2 tim- mar. I olika avtal medges dock längre dag- liga arbetstider, såsom tio timmar för lant- arbetare och elva tirnmar för hotell- och restauranganställda. Droskchaufförer och väktare kan också åläggas så långa arbets- pass. Merendels saknar riksavtalen bestäm— melser om längsta tillåtna arbetsdag. I stäl- let överlåts på de lokala parterna att i sam- band med upprättande av arbetstidsschema komma överens om den saken. Därvid har man i stor utsträckning, framför allt när det gäller trafikpersonal och personal i vård- och vakttjänst, kommit överens om längre arbetstider per dag än vad lagstiftningen anger som maximum.

4.4. Helgledighet

Arbetstidslagarnas bestämmelser om arbets- tidens längd medger i princip att 421/2 tim- mar får tas ut varje vecka oberoende av om det under veckan inträffar någon helgdag. Sådan s.k. hård arbetsvecka är relativt ovanlig bland det stora flertalet arbetstaga-

re. I allmänhet följer genom avtal eller sed- vänja att helgdagar liksom söndagar skall vara arbetsfria utan att arbetstiden övriga dagar i veckan förlängs, s.k. mjuk arbets- vecka. Den sammanlagda arbetstiden i en vecka med helgdag infallande på någon av veckodagarna måndag—fredag, s.k. lätthelg- dag, blir sålunda lika många timmar kor- tare som den normala arbetstiden ifråga- varande veckodag. Även i arbete som pågår kontinuerligt tillämpas till övervägande del mjuk arbetsvecka. Arbetstagarna tillerkänns kompensation i form av fritid för helgda- gar under vilka de arbetat. Bland undan- tagen märks kraftverks-, järnbruks- och verkstadsindustrin.

Formellt kommer den mjuka arbetsvec- kan till uttryck på olika sätt i avtalen. Det vanligaste sättet är att avtalen anger vecko- arbetstiden i visst antal timmar per helgfri vecka. I avtal där man inte använder denna metod föreskrivs i stället att uppehåll i ar- betet skall göras under allmänna helgdagar. Det förekommer också att man slår ut helgledigheten på hela året och anger den genomsnittliga arbetstiden per vecka redu— cerad med denna ledighet. Ett exempel här- på är sjukvårdspersonalens arbetstid av 41 t/ v, vilket i realiteten motsvarar en arbets- tid av 421/2 timmar per helgfri vecka. Detta exempel ger också en föreställning om om- fattningen av helgledigheten genomsnittligt sett. De elva helgdagar som firas här i landet och som kan infalla på en vardag anses så- lunda motsvara i stort sett 11/2 t/v i genom- snitt under ett år.

Avtal och reglementen innehåller emel- lertid ytterligare regler om helgledighet. En- ligt dessa kan vid sidan av helgdagarna vis- sa helgdagsaftnar vara helt eller delvis ar- betsfria.

Fyra femtedelar av de genomgångna LO- avtalen inom den enskilda sektorn innehåller bestämmelser om ledighet från arbete un— der årets helgdagsaftnar. Det övervägande antalet avtal föreskriver att jul-, nyårs-, påsk-, pingst- och midsommarafton skall vara fridagar. Andra avtal går inte lika långt. Gemensamt för dessa är dock att jul-

afton skall vara fridag. I övrigt varierar såväl antalet som arten av lediga helgdags- aftnar.

En femtedel av avtalen saknar bestämmel- ser om att helgdagsaftnar skall vara frida- gar. Vissa avtal föreskriver dock att arbe- tet skall sluta tidigare än vanligt dessa da- gar. Antingen anges direkta klockslag eller hänvisar avtalen till vad som gäller om ar- betstid på lördagar.

De verksamhetsområden inom vilka man påträffar en restriktiv inställning till ledig- het på helgdagsaftnar är bl. a. handeln, ho- tell- och restaurangväsendet, samfärdseln, livsmedelsindustrin, nöjesindustrin och ny- hetsförmedlingen.

Inom den offentliga sektorn är jul-, nyårs-, påsk-, pingst- och midsommarafton lediga för all arbetarpersonal med dagarbete. Kom- munalt anställd kontorspersonal har samma förmån medan statlig kontorspersonal vid centrala och regionala förvaltningsorgan är ledig jul-, påsk- och midsommarafton. I praktiken tillkommer pingstafton eftersom denna alltid infaller på en lördag. För mi- litär och civilmilitär personal inställs arbe- tet under jul-, påsk- och midsommarafton om inte tjänsten kräver annat. För hela det statliga området gäller att tjänsteman som enligt tjänstgöringslista skall arbeta på påsk-, midsommar- eller julafton kan be- frias från sådan tjänstgöring om det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång.

5 Den faktiska arbetstidens omfattning rn. m.

Redovisningen av arbetstidsbestämmelser i lag, avtal och tjänstgöringsföreskrifter utvi- sar att den ordinarie arbetstiden från och med år 1969 kommer att utgöra 421/2 t/v för det stora flertalet arbetare. Skiftarbetare i kontinuerlig drift kommer liksom tidigare att ha en ordinarie arbetstid av 42 t/v och arbetare sysselsatta under jord i gruvdrift eller anläggningsverksamhet en ordinarie ar- betstid av 40 t/v. För vissa mindre grupper arbetare kommer arbetstiden att avvika upp- åt eller nedåt i förhållande till nu angivna arbetstider. Bland tjänstemännen kommer 421/2- eller 42-timmarsveckan att bli till- lämplig för en mindre del, medan det över- vägande antalet kommer att ha arbetstider som genomsnittligt sett ligger omkring 40 t/v. Andra varianter kan också förekomma.

De angivna arbetstiderna motsvarar vad arbetsgivaren formellt har rätt att ta ut som ordinarie arbetstid per vecka eller genom- snitt per vecka av sina anställda. Denna formella arbetstid korresponderar i många fall inte mot den faktiska arbetstiden. Olika faktorer, en del styrda av arbetsgivaren, en del av arbetstagaren, medverkar till att den faktiska arbetstiden är större eller mindre i omfattning. Arbetsgivarens order om över- tid gör arbetsveckan längre. Arbetstagarens frånvaro gör arbetsveckan kortare. Andra omständigheter har liknande effekter. Det- samma gäller för vissa tider som kan sägas inta en mellanställning i fråga om arbetstid och fritid, t. ex. restid. I det följande skall

dessa faktorer redovisas och betydelsen av dem belysas med hjälp av det statistiska material som varit tillgängligt för kommit- tén. Vissa uppgifter om förekomsten av skiftarbete skall också lämnas.

5.1 Faktorer som ökar den tid som går åt för arbete

5.1.1. Raster

Samtliga arbetstidslagar bygger på ett net- toarbetstidsbegrepp. Detta innebär att ras- ter, som tillerkänns arbetstagaren, inte skall räknas in i arbetstiden. Samma regel gäller i huvudparten av avtalen. Med rast avses sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktig- het är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att stanna kvar på arbets- stället. Rast skall enligt arbetarskyddslagen förekomma så snart en arbetstagare utför arbete under minst sex timmar av dygnet. Rasten skall enligt samma lag ha tillräck- lig varaktighet. I praktiken varierar rastens längd i avsevärd utsträckning. Som ett mi- nimum torde man kunna ange en rast av 30 minuter. I detaljhandelslagen föreskrivs dock som huvudregel en rast av minst en timme.

Föreskrifterna om raster medför i och för sig inte att arbetstiden ökar. Under ras— terna utförs inget arbete och arbetstagaren skall ha rätt att lämna arbetsstället. För ar-

betstagaren innebär emellertid avbrottet för rast att tidpunkten för arbetets början och arbetets slut under dygnet avlägsnas från varandra. Hans bortovaro från hemmet ökar och hans sammanhängande fritid minskar. Arbetstagaren upplever ofta detta förhållan- de på samma sätt som en egentlig ökning av arbetstiden. På många håll förekommer som en konsekvens härav strävanden att göra rasterna så korta som möjligt.

Vad nu sagts gäller emellertid inte un- dantagslöst. I enstaka avtal, företrädesvis avtal angående skiftarbete, räknas rasten in i arbetstiden. En sådan bestämmelse med- för en direkt minskning av den faktiska arbetstiden. Minskningen uppgår vanligen till ca 30 minuter eller mera per dag. Sam- ma effekt åstadkommer de arbetspauser som enligt arbetarskyddslagen skall beredas ar- betstagare sysselsatt i särskilt påfrestande arbete. Arbetspaus, som är ett kortvarigt uppehåll i arbetet under vilket arbetstagaren inte får lämna arbetsstället, räknas enligt praxis in i arbetstiden. Även inom verksam— heter som inte utan vidare faller in under arbetarskyddslagens pausbestämmelse före- kommer arbetspauser som reducerar den effektiva arbetstiden, t. ex. kaffepauser inom kontorsarbete o. likn.

5.1.2. Restid

I det helt övervägande antalet fall betrak— tas den tid som åtgår för förflyttning mel- lan arbetsplatsen och hemmet inte som ar- betstid i egentlig mening. Arbetstagaren har att vid arbetstidens början inställa sig på arbetsplatsen och stanna kvar där till ar- betstidens slut. Den tid som går åt för hans färd till eller från arbetsplatsen före arbe- tets början eller efter dess slut får han ta av sin fritid. På samma sätt som rasterna medför därför restiderna att den enskilde arbetstagaren upplever sin arbetsdag som längre än vad den formella arbetstiden egentligen motiverar.

I en del särskilda fall räknas tid som åt- går för förflyttning till och från arbetet in i arbetstiden. Tid för ner- och uppfärd i gruva vid arbetets början och slut räknas

t.ex. in i den ordinarie arbetstiden. Vissa transporter från olika arbetsplatser inom ett och samma arbetsställe omfattas också av den ordinarie arbetstiden, såsom trans— port från huvudbyggnaden på en lantgård ut till det fält där arbetet skall utföras. Ett sådant tillgodoräknande innebär en faktisk reducering av den effektiva arbetstiden. Det- samma gäller sådan tid för personlig hygien o.d. som i vissa fall är inkluderad i ar- betstiden.

Restidens omfattning har undersökts av arbetsmarknadsstyrelsen, som i anslutning till den ordinarie arbetskraftsundersökning— en i maj 1967 lät insamla uppgifter om den vanligast förekommande restiden mel- lan bostad och arbetsplats för anställda. Un- dersökningsresultaten grundar sig på upp- räknade tal från intervjuer med drygt 6 000 personer i åldern 14—74 år. I tabell 5:1 återges de anställdas fördelning efter den dagliga restiden från bostad till arbetsplats enligt denna undersökning. Det skall obser- veras att tabellen endast tar upp tidsåtgång- en för resa i ena riktningen. Den samman— lagda restiden under arbetsdagen uppgår därför till det dubbla. (Viss variation i tids- åtgång för ut- och hemresa kan dock tänkas med hänsyn till bl. a. avgångstider för of— fentliga kommunikationer.)

Tabell 5 : 1 Personer som hade anställning i maj 1967 fördelade efter restid från bo- stad till arbetsplats.

Procen- Procen- tuell Restidi Personeri tuell kumulativ minuter 1 OOO-tal fördelning fördelning 0—15 1 763 54,6 54,6

16—30 876 27,1 81,7 31—45 280 8,7 90,4 46—60 123 3,8 94,2 61—75 36 1,1 95,3 76—90 12 0,4 95,7 91— 10 0,3 96,0 Uppgift ej

möjlig 126 3,9 99,9 Uppgift

saknas 4 0,1 100,0 Summa 3 230 100

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. Meddelan- den från utredningsbyrån, 1968: 9.

Det framgår av tabellen att omkring 55 % av landets 3,2 miljoner anställda hade högst 15 minuters restid till sitt arbete och att omkring 82 % hade högst 30 minuters res- tid. Längre restid än 30 minuter mellan bo- stad och arbetsplats hade 460 000 personer och längre än en timme 58 000 personer.

Undersökningen gav vidare vid handen att anställda som bodde i storstadslänen i allmänhet hade betydligt längre restid till arbetsplatsen än anställda som bodde i öv- riga delar av landet.

Någon allmän undersökning av detta slag har tidigare inte gjorts.1 Det är därför inte möjligt att belysa, t.ex. över den senaste tioårsperioden, om restiderna förändrats till sin omfattning. Sannolikt har den växande inflyttningen till tätorterna medfört att åt- skilliga personer fått sin restid förlängd. Bi- lismens utveckling och utbyggnaden av det allmänna kommunikationsväsendet, t. ex. tunnelbanornas tillkomst i stockholmsområ- det, har dock verkat i motsatt riktning. Om restiderna genomsnittligt sett för hela landet stigit eller ej, är därför svårt att säga.

5.1.3. Övertid

En faktisk ökning av arbetstiden sker ge— nom uttag av övertid. Arbetsgivaren har möjlighet att beordra övertidsarbete dels i nödfallssituationer, dels för fullgörande av nödvändiga förberedelse- eller avslutnings- arbeten dels för utförande av allmänt eller extra övertidsarbete. Förutsättningarna för uttag av övertid avgörs i princip av arbets- givaren själv. Finner han att särskilt för- hållande så påkallar kan han beordra tjänst- göring på övertid. Genom föreskrifter i av- talen åläggs arbetstagaren vanligen skyldig- het att utföra övertidsarbete såvida han inte kan förebringa någon särskild omständig- het för befrielse.

* Det finns dock en liknande undersökning avseende enbart resvägens längd, se Arbetsmark- nadsstyrelsen. Meddelanden från utrednings- byrån, 1965:18. Vidare finns vissa undersök- ningar av medelreslängder på de offentliga kom- munikationsmedlen i Stockholm, Göteborg och Malmö, se t. ex. Resvaneundersökningen i Stor- Stockholm 1961. Stadskollegiets utlåtande och memorial, bihang nr 99/1963.

Övertid för nödfallsarbete förekommer framför allt vid vattenverk, gasverk, elverk och kraftstationer samt vid kommunala ga- tukontor, renhållningsverk o. (1. Arbetet gäl- ler som regel undersökning, avstängning el- ler reparation av rör och ledningar efter eldsvåda, storm, frost, tjällossning o. likn. eller avhjälpande av skador på motorer, transmissioner, arbetsmaskiner m. m.

Några uppgifter på omfattningen av över— tid för nödfallsarbete, kollektivt eller i ge- nomsnitt per arbetstagare, föreligger inte. För sådana verksamhetsområden som ly- der under den allmänna arbetstidslagen kan dock med stöd av arbetarskyddsstyrelsens statistik över antalet anmälningar och an- sökningar om nödfallsarbete utläsas att över- tid för nödfallsarbete tas ut i ökad omfatt- ning. Fram till början av 1950-talet låg antalet anmälningar som regel under 500 per år. År 1954 godkändes 565 anmälning- ar. Därefter har antalet stigit och uppgick år 1967 till 1 230. Antalet medgivna ansök— ningar har också visat en ökande tendens de senare åren men trenden är inte lika stark. Antalet ansökningar har alltid varit ganska ringa. År 1954 medgavs 52 an- sökningar och år 1967 70 ansökningar. För specialarbetstidslagarnas del har bestämmel- serna om nödfallsarbete ingen praktisk be- tydelse. Sedan år 1946 har inte ett enda ärende aktualiserats hos arbetarskyddssty- relsen.

Övertid för förberedelse- eller avslutnings- arbeten kan enligt arbetstidslagarna tas ut med 7 t/v eller 336 t/år (48X7). Det stora flertalet arbetstagare har i praktiken ingen eller helt obetydlig övertid av detta slag. Vissa arbetstagare har dock regelbun— det sådan övertid, vilken kan bli förhållan- devis omfattande, t.ex. arbetsledare och personal som ansvarar för rengöring och smörjning av maskiner, städning av arbets— lokaler samt uppeldning och liknande ar- beten. Hur omfattande denna övertid är sak- nar man bestämdare uppgifter om. Den kan i vissa enstaka fall närma sig maximum men torde merendels ligga betydligt lägre.

Även när det gäller den faktiska före- komsten av övriga former av övertid, all-

män övertid och extra övertid, saknas ut- förlig statistisk information. Den officiella sysselsättningsstatistiken för industrin inne— håller, liksom en del enskild statistik, upp- gifter om det totala antalet utförda arbets- timmar, fördelat på skilda branscher, samt det totala antalet övertidstimmar därav. Av dessa uppgifter kan ett tal på den genom- snittliga övertiden för alla industriarbetare beräknas. Detta genomsnittstal har dock ett något begränsat värde, eftersom man av er- farenhet vet att övertidsuttaget varierar kraf- tigt för olika arbetstagare inom alla bran- scher. Medan vissa arbetstagare på nyckel- poster har en betydande övertid, kan and— ra ha mycket liten om ens någon övertid. Variationer förekommer också mellan kvin- nor och män, större och mindre företag samt mellan olika branscher. Genomsnitts- talet hänför sig också till ett annat över- tidsbegrepp än det som används i arbets- tidslagarna. I dessa förstår man med över- tid sådan arbetstid som tas ut utöver den maximalt medgivna ordinarie arbetstiden per vecka (eller genomsnitt per vecka) eller den maximala ordinarie arbetstiden per dygn. I sysselsättningsstatistiken registre- rar man däremot som övertid all den ar- betstid för vilken övertidsersättning erlagts.

Tabell 5 : 2. Övertid för industriarbetare

Sådan ersättning kan enligt bestämmelserna. i avtal utgå även om vecko- eller dygnsar-— betstiden inte överskridit lagens maximigrän-— ser. Den avtalade ordinarie arbetstiden kan t. ex. vara kortare än den lagstadgade ara betstiden. Underjordsarbetarens arbetstid mellan 40 och 45 (fr.o.m. 1969 421/2) t/v rubriceras alltså som övertid i statis- tiken men som ordinarie arbetstid i lagen. Övertidsersättningen kan också grundas på en förskjutning av arbetstidens förläggning. Dessa förhållanden medför att statistikens övertidstal kommer att ligga något högre än övertidsuttaget i lagens mening.

För att belysa det genomsnittliga över- tidsuttaget per år och arbetare inom indu— strin har kommittén utnyttjat såväl statis- tiska centralbyråns statistik som Svenska ar- betsgivareföreningens interna beräkningar." Resultatet redovisas i tabell 5 : 2.

Det framgår av tabellen att det genom—. snittliga övertidsuttaget hållit sig ganska konstant kring 3 %. (För enbart vuxna ar—,

etare blir motsvarande tal med utgångs- punkt från den årliga lönestatistiken någon eller några tiondels procentenheter högre än de i tabellen redovisade.) Genomsnitt- ligt per år och arbetare uppgick övertiden under åren 1960—1967 till högst 66 och

Antal arbets- Övertidstimmar per

Övertidstimmar arbetare och år

timmar per i % av alla

År arbetare arbetstimmar SCB SAF

1960 2 003 3,3 66 — 61 1 985 3,2 64 77 62 1 976 3,0 59 73 63 1 959 2,9 57 65 64 1 948 3,0 58 63 65 1 936 3,1 60 — 66 I 935 3,0 58 58 67 1 9141 3,0 571 551

1 Preliminära uppgifter.

Anm. Antal arbetstimmar per arbetare publi- ceras i den årliga industriberåttelsen från statis- tiska centralbyrån. Timmarna utgörs av sum- man under resp. år av antalet utförda arbets— timmar av alla arbetare (ej enbart vuxna). Anta- let arbetare är ett genomsnitt av de arbetare som vid (i regel) tio avlöningsperioder under tio av årets månader (ej juli och december) funnits med på avlöningslistorna.

Övertidstimmar i procent av alla arbetstim- mar publiceras månatligen i SCB:s sysselsätt- ningsstatistik för industriarbetare och avser alla arbetare (ej enbart vuxna).

SAP:s beräkningar grundar sig på en upp- skattning av möjlig ordinarie arbetstid per år. SAP:s lönestatistik har sedan använts vid beräk- ningen av övertiden. Siffrorna avser vuxna arbe- tare.

lägst 57 timmar enligt statistiska central- byråns material. För de år på 1960-talet som Svenska arbetsgivareföreningen gjort liknande beräkningar blev det högsta talet för övertidsuttaget 77 och det lägsta 55 tim- mar, varvid dock måste uppmärksammas att talen avser endast vuxna arbetare. Med hänsyn till de inskränkningar som i lag gäl— ler för minderårigas användande till över- tidsarbete är det naturligt att arbetsgivare- föreningens siffror ligger något högre.

Siffrorna hänför sig i båda fallen till av— talsenlig övertid. Genomsnittligt sett ligger uttaget väsentligt under lagens maximigrän- ser. Ytterligare ett stycke under maximi- gränsema befinner sig övertiden bestämd ef- ter lagens definition. Hur mycket är svårt att säga. Sannolikt torde det röra sig om högst tio t/år.

Övertidsuttagets omfattning inom andra näringsgrenar än industrin är svårt att ange. Så mycket kan dock sägas att övertids- uttaget inom byggnads- och anläggnings- verksamheten är ungefär detsamma som in- om industrin, medan uttaget inom detalj- handeln är något lägre.

Av visst intresse för belysning av över- tidsfrekvensen är arbetarskyddsstyrelsens statistik över tillstånd till extra övertid. Vis- serligen erfordras sådana tillstånd inte en- dast då årsgränsen för den allmänna över- tiden överskrids utan också när fyra-vec- korsgränsen överskrids. Tillstånd meddelas också i åtskilliga fall trots att utrymme för allmän övertid finns. Det torde emellertid kunna antas att dessa förhållanden är något så när konstanta år från år och att upp- gifterna om antalet beviljade dispenser per år kan tjäna som en illustration av över— tidsuttagets variationer mellan olika är.

Antalet medgivanden till extra övertid höll sig, såvitt angår allmänna arbetstids- lagens tillämpningsområde, fram till mitten av 1950-talet under 3 000 per år. Antalet ökade under resten av 1950—talet och upp- gick 1960 till 5 415. Under 1960—talets fort- sättning har medgivanden lämnats i föl- jande utsträckning:

1961 5 018 medgivanden 1962 4 788 » 1963 4 754 » 1964 5 017 » 1965 5 220 » 1966 4 535 » 1967 4 090 »

Av statistiken framgår inte hur många arbetstagare som berörts av dispenserna och inte heller hur många övertidstirnmar dessa avsett. Uppgifter saknas också om i vilken utsträckning beviljade dispenser verkligen utnyttjats.

Antalet ärenden angående extra övertid, såvitt avser specialarbetstidslagarnas tillämp- ningsområden, har alltid varit mycket litet. Sammanlagt rör det sig om 30—50 ärenden per år. 5.1.4 Jourtid

En faktisk ökning av arbetstiden sker i åt- skilliga fall genom uttag av s. k. jourtid. Med jourtid avser kommittén sådan tid då den anställde måste kvarstanna på arbets- stället för att vid påkommande behov ut- föra arbete för arbetsgivarens räkning.

Inom verksamhetsområden på vilka ar- betstidslagarna äger tillämpning jämställs jourtid enligt rådande praxis med lagstad- gad arbetstid. Jourtid måste följaktligen rym- mas inom ramen för den ordinarie arbets- tiden och övertiden och medför i dessa fall inte någon annan ökning av den formella arbetstiden än den som kan ligga i en ök- ning av övertiden.

Inom verksamhetsområden som är un- dantagna från arbetstidslagamas tillämpning är situationen däremot en annan. Enligt .avtal och sedvänja gäller i åtskilliga fall att jourtid inte skall betraktas som arbetstid i egentlig mening. Jourtid avräknas i såda— na fall inte på den ordinarie arbetstiden el- ler övertiden utan åläggs arbetstagaren ut- över dessa arbetstider. Ibland sker dock med hjälp av särskilda evalveringskoefficienter tillgodoräknande av viss del av utförd jour- tid.

Med jourtid skall inte förväxlas s.k. be- redskapstid, varmed kommittén avser tid då den anställde skall vara anträffbar i sin

bostad eller annorstädes för att då så sär- skilt behövs inställa sig på arbetsplatsen och utföra arbete. Sådan tid förekommer inom verksamhetsområden såväl innanför som utanför arbetstidslagstiftningen men be- traktas i allmänhet inte som arbetstid. Några bestämda uppgifter om jourtidens omfattning finns inte. För den egentliga in- dustrin torde jourtiden sakna större bety- delse. Endast ett fåtal arbetstagare med spe— ciella arbetsuppgifter, framför allt på repa- rationssidan, har jourtid. Samma är förhål- landet inom handel och annan serviceverk- samhet. Inom den statliga verksamheten är jourtid däremot en ganska vanlig företeelse. År 1965 beräknade man att jourtjänsten inom den statliga sektorn uppgick till ca 4,1 milj. timmar (exkl. s.k. förbandsöv- ningsdygn bland militär och civilmilitär per- sonal). Omkring tre fjärdedelar av dessa timmar ersattes kontant och togs alltså ut vid sidan av ordinarie arbetstid och över- tid. Återstående fjärdedel kompenserades helt eller delvis med ledighet och medförde därför ingen eller endast en ringa reell ök- ning av arbetstiden. Jourtidsuttaget var störst bland personal inom försvaret som utförde dagbefäls- eller vakttjänst. Kompen- sation för denna jourtid utgick i form av pengar. Så var också förhållandet för an- ställda vid vattenfallsverkets kraft- och se- kundärstationer. För lokförare och liknan- de personalgrupper hos statens järnvägar liksom för viss-a anställda hos televerket och luftfartsverket redovisades jourtjänstgöring som helt eller delvis kompenserades med tid. Den statliga vårdsektorn uppvisade en

betydande jourtjänstgöring. Tidskompense- rad jourtid förekom sålunda vid kriminal- vårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor och vis- sa i arbetsmarknadsverkets regi drivna ar- betsplatser för bl. a. alkoholskadade. Stora jourtidsuttag, till större delen kompensera- de med pengar, redovisades också för de statliga sjukhusen. På den punkten skiljer sig de statliga sjukhusen inte från de kom- munalt eller enskilt drivna sjukvårdsinrätt- ningarna. Hela sjukvården, liksom en stor del av socialvården, kännetecknas sedan gammalt av en hög jourtidsfrekvens.

Svenska landstingsförbundet har under- sökt jourtjänstens omfattning bland viss-a personalkategorier vid de större sjukhusen i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Älvs- borgs och Örebro läns landsting under en viss månad år 1965 (oktober för Stock- holms län och november för de övriga lä- nen). Totalt omfattade undersökningen 3 310 sjukvårdsbiträden, 701 undersköterskor och 1 854 sjuksköterskor. Med hänsyn till det föreliggande materialet måste jourtjänsten i undersökningen delas upp i a) jourtjänst med högre ersättning, varmed avsågs jour- tjänst mellan kl. 7 vardag före sön- och helgdag och kl. 7 vardag efter sådan dag, samt b) jourtjänst med lägre ersättning, var- med avsågs jourtjänst på annan tid än a). Undersökningens resultat har sammanfat- tats i tabell 5: 3. Tabellen utvisar hur stor procent av personalen som hade jourtjänst- göring och belyser — likaledes i procent av personalen -— jourtidens relativa omfattning under en månad.

Tyvärr har undersökningsmaterialet inte

Tabell 5 : 3. Jourtjänst under en månad bland vissa personalkategorier inom sjukvården

Procentuell andel anställda med jourtjänstgöring

med lägre ersättning med högre ersättning

Totalt 1— 20— 30—— 40 t Totalt 1— 20— 30— 40 t Personalkategori 19 t 29 t 39 t o. mer 19 t 29 t 39 t o. mer Sjukvårdsbiträ— den 8,0 3,0 1,1 1,0 2,9 7,3 3,7 2,6 0,6 0,4 Undersköterskor 7,7 1,6 0,9 1,1 4,1 7,1 2,4 2,7 0,9 1,1 Sjuksköterskor 18,4 3,8 3,0 2,3 9,3 15,3 5,2 5,1 2,4 2,6

gjort det möjligt att få besked om den sam- manlagda jourtjänstgöringens omfattning. En del av den personal som återfinns i tabellen kan visserligen antas ha haft jour- tjänstgöring endast av det ena slaget. En stor del av personalen torde däremot ha haft jourtjänstgöring av båda slagen och kommer således totalt sett upp i högre antal jourtimmar än vad som redovisas i tabellen. Som belysning av jourtidens omfattning har tabellen därför ett något begränsat värde.

5. l .5 Extraarbete

En förlängning av den enskilde arbetstaga- rens faktiska arbetstid kan ske genom s.k. extraarbete, dvs. arbete som utförs vid si- dan om arbetet hos huvudarbetsgivaren. Ar- betstidslagstiftningen drar upp gränserna för arbetstidsuttaget hos en och samma arbets- givare. Den hindrar däremot inte arbetsta-

garen att samtidigt ha anställning hos en annan arbetsgivare och låta även denne ta ut arbetstid inom lagens ramar. Sådant ex- traarbete motverkas inte heller av annan lagstiftning bortsett från det fall där en ar- betstagare under sin semester tar avlönat arbete i sitt eget yrke. Enligt lagen om se- mester förlorar han då rätten till semester- lön. Tvärtom kan samhället sägas uppmunt- ra till extraarbete genom att göra sådant arbete semestergrundande samt låta det bil- da underlag vid beräkning av olika social- försäkringsförmåner. Allmän tjänstepension beräknas t.ex. på alla inkomster av för- värvsarbete. Placering av försäkrad i sjuk- penningklass bestäms också med hänsyn till samtliga förvärvsinkomster.

Extraarbete kan förekomma i åtskilliga former. Relativt vanligt är hantverksarbete inom byggnadsfacket. Hemarbete för olika industrier utövas stundom som extraarbete

Tabell 5 : 4. Antal personer i 1 OOO-tal med extraarbete inom olika näringsgrenar

Förvårvsarbetande personer enligt

AK-undersökningen november 1963

Därav med mer än

F R-undersökningen oktober 1965

Därav med mer än

ett arbete ett arbete

Huvudsaklig näringsgren Total- Total- och yrkesställning antal Antal Procent antal Antal Procent Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske Företagare 211,9 25,5 12,0 182,1 11,7 6,4 Anställda 153,4 23,4 15,3 149,1 9,1 6,1 Medhjälpande familje-

medlemmar 106,9 —— — ]35,7 4,5 3,3 Anställda Industri 1 077,5 61,0 5,7 1 109,5 42,0 3,8 Byggn.- och anläggnings-

verksamhet 267,6 20,2 7,6 306,1 17,0 5,5 Handel 456,3 26,7 5,9 427,9 1 1,0 2,6 Samfärdsel 228,8 17,3 7,6 183,6 6,3 3,4 Tjänster m. m. 754,6 73,1 9,7 818,4 27,2 3,3 Företagare och medhjälpande familjemedlemmar Näringsgren utom jordbruk

m. m. 264,5 16,0 6,1 235,8 14,9 6,3 Samtliga 3 522,6 263,2 7,5 3 548,2 143,7 4,0

Anm. Beräkningarna avser personer i arbete under respektive mätvecka.

liksom städnings- och rengöringsarbeten. Som exempel på extraarbete kan vidare nämnas anställning som nattvakt, portvakt, vaktmästare och maskinist inom nöjesindu- strin, musiker, servitör, inkasserare, försäl- jare, droskchaufför, utkörare, tidningsbud samt biträde i kiosker och vid servicestatio- ner.

Förekomsten av extraarbete har under- sökts i november 1963 i samband med den reguljära kvartalsvisa arbetskraftsundersök- ningen.1 I samband med folkräkningen i oktober 1965 genomfördes en intervjuun- dersökning, från vilken vissa uppgifter om extraarbete kan erhållas. Kommittén har lå- tit statistisk-a centralbyrån verkställa special- bearbetningar av dessa båda undersökning- ar. Vissa huvudresultvat härav redovisas i tabell 5: 4.

Undersökningarna har givit vid handen att i mätveckan i november 1963 7,5 % av alla förvärvsarbetande hade extraarbete. Procenttalet var betydligt högre för män än för kvinnor. Extraarbete förekom rela- tivt sett mest bland sysselsatta inom jord- bruk och skogsbruk. Därnäst var extraar- bete vanligast bland anställda i näringsgre- nen >tjänster m. m.». Arbetstiden för extra- arbetet uppgick under mätveckan till i ge- nomsnitt 10,8 timmar. För män var arbets- tiden något längre än för kvinnor, 11,4 tim- mar mot 9,0 timmar.

Under mätveckan i oktober 1965 låg fre- kvensen av extraarbete så gott som genom- gående lägre. Endast 4,0 % av de förvärvs— arbetande hade extraarbete. Alltjämt var detta vanligast bland dem som hade sin huvudsysselsättning inom jordbruk och skogsbruk. Därnäst vanligast var extraar— bete bland anställda i byggnads- och an- läggningsverksamhet.

En förklaring till differenserna i under- sökningsresultaten kan vara att undersök- ningarna genomfördes med olika intervju— teknik, arbetskraftsundersökningen genom korta telefonintervjuer och folkräkningsun- dersökningen genom längre personliga in-

1 En redogörelse för undersökningen finns i den av arbetsmarknadsstyrelsen utgivna Arbets- marknadsinformation, M 8/1964.

tervjuer i hemmen. En annan förklaring kan vara att säsongvariationer förekommer beträffande extraarbetets omfattning. Att extraarbetet var betydligt mindre t. ex. inom jordbruks- och skogsbruksområdet i okto- ber 1965 än i november 1963 kan säkerli- gen återföras på det allmänna förhållandet att jordbruksarbetet i början av oktober fortfarande har den omfattningen att extra- arbete försvåras, medan så inte är fallet i mitten av november.

5.2 Faktorer som minskar arbetstiden 5.2.1 Deltid

Den redogörelse som i de båda föregående kapitlen lämnats om arbetstidens längd i lag och avtal har uteslutande tagit sikte på arbetstagare anställda på heltid. En inte oväsentlig del av landets arbetstagare kan emellertid inte betecknas som heltidsan- ställd. Det gäller sådana arbetstagare som valt att med däremot svarande lägre lön vara anställda endast en del av den för arbetsstället ordinarie arbetstiden. Sådana deltidsanställda kan ha en arbetstid av ganska varierande längd. Relativt vanlig tor- de vara en arbetstid som motsvarar unge- fär hälften av hel arbetstid. Exempel finns dock på både längre och kortare deltider.

Inom den egentliga industrin är deltids- arbete inte särskilt vanligt. De flesta kol- lektivavtalen saknar särskilda regler för så- dant arbete.

Handeln samt hotell- och restaurangnä- ringen har en hög frekvens av deltidsanställ- da. Sådan arbetskraft har visat sig nödvän- dig dels för att kunna täcka butikernas öp- pethållande, som för det mesta överstiger personalens ordinarie arbetstider, dels för att på ett rationellt sätt kunna möta varia- tioner under veckans timmar i kundfrekven- sen. Liknande omständigheter har medfört att också vårdområdet sysselsätter ett för- hållandevis stort antal deltidsarbetande. Här har även andra förklaringar spelat in. Del- tidsanställda har sedan gammalt i huvudsak utgjorts av kvinnor, många av dem gifta.

Yrken som traditionellt dominerats av kvinnlig arbetskraft uppvisar som en följd härav genomgående det starkaste inslaget av deltidsanställda. För att stimulera den många gånger bekymmersamma arbets- kraftssituationen inom vårdyrkena har man speciellt inriktat sig på att erbjuda deltids- anställning i förhoppning att därigenom lättare kunna rekrytera gifta kvinnor.

Vissa former av förvärvsarbete förekom- mer i stort sett endast som deltidsarbete. De flesta som sysselsätts med städning och rengöring har en kortare arbetstid än den normala. Detsamma gäller åtskilliga av de arbetstagare som uteslutande sysselsätter sig med sådant arbete som i föregående avsnitt nämnts som exempel på extraarbete, t. ex. tidningsbud och biografkassörskor.

Med deltidsarbete avses i allmänhet så- dant arbete där det dagliga eller åtminstone veckovisa arbetstidsuttaget ligger under vad som är normalt. Som deltidsarbete skulle man också kunna rubricera sådant arbete som i princip innebär fullt arbetstidsuttag per dygn och vecka men som pågår endast viss del av året. I den mån arbetstagaren inte tar någon annan anställning under åter- stoden av året kommer hans sammanlagda årsarbetsinsats att ligga under vad som är normalt för en helårsanställd. Exempel på sådant del-tidsarbete påträffas inom all sä- songbetonad verksamhet. Lantbruket har i betydande utsträckning arbetstagare syssel— satta endast begränsade delar av året. Många av dem som är sysselsatta med bet- arbete på höst och vår är t. ex. utan för— värvsarbete resten av året. Turistnäringen och nöjesindustrin har också arbetskraft sysselsatt endast vissa delar av året. Det- samma kan i viss mån sägas om livsmedels- industrin och andra industrier som är be- roende av färska varor.

Av statistiska centralbyråns utökade ar- betskraftsundersökning hösten 1967 kan vissa upplysningar erhållas angående del- tidsarbetets omfattning. I denna undersök- ning anges bl.a. antalet anställda som vid undersöknin-gstillfället var i arbete mindre än 35 t/v. Om man till en början hänför alla dessa till deltidsarbetande, finner man

att 6 % av männen, 54 % av de gifta kv.n- norna och 19 % av de ogifta kvinnorna, sysselsatta i andra näringsgrenar än jord— bruk och skogsbruk, var deltidsarbetande. (För jordbruk och skogsbruk var motsva— rande tal 10,9, 48,9 och 25,8 %.) En del av dessa var dock vanligtvis heltidsarbetan— de och arbetade mindre än 35 t/v endast tillfälligtvis vid tidpunkten för undersök- ningen. Detta gällde ungefär hälften av männen, en fjortonde] av de gifta kvin- norna och en femtedel av de ogifta kvinnor- na. Som ständigt deltidsarbetande kunde därför betecknas 2,8 % av männen, 50,3 % av de gifta kvinnorna och 14,7 % av de ogifta kvinnorna. (För jordbruk och skogs- bruk 5, 9 %av männen, 43,8 % av de gifta kvinnorna och 16,0 % av de ogifta kvin- norna.) Ytterligare uppgifter angående c'el- tidsarbetets omfattning, bl. a. det faktiska antalet deltidsarbetande, finns intagna i ta- bell 5: 7.

5.2.2. Semester och helgledighet

Det årliga arbetstidsuttaget reduceras ge- nom arbetstagarnas semester och ledigheter i samband med helger.

Genom 1963 års lag om semester tiller- känns alla arbetstagare i allmän och enskild tjänst rätt till semester. Semestern utgår med två dagar för varje kalendermånad under vilken arbetstagaren arbetat minst 15 dagar och med en dag för månad under vilken han arbetat minst åtta och högst 14 da- gar. En årsanställd arbetstagare har således rätt till semester under 24 dagar eller, ef- tersom söndagar inte inräknas i semestern, under fyra veckor.

Semesterlagens bestämmelser är tvingande minimiföreskrifter. Avtal som innefattar av- stående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner för arbetstaga- ren än vad lagen stadgar är ogiltigt. Längre semester än fyra veckor föreskrivs i en sär- skild lag för vissa arbetstagare med radiolo- giskt arbete. Förmånligare semesterbestäm- melser än lagens gäller också för åtskilliga arbetstagare på tjänstemannasidan.

Som framhölls i föregående kapitel följer

genom avtal eller sedvänja att arbetstagarna i allmänhet skall vara lediga på helgdagar och vissa helgdagsaftnar. Utslagen på årets arbetsveckor innebär helgledigheten i ge- nomsnitt en minskning av arbetstiden med ll/e U V.

5.2.3. Frånvaro

En betydande minskning av arbetstiden sker genom arbetstagarens frånvaro från arbetet av annan anledning än semester och helg- ledighet. I praktiken torde huvudparten av landets arbetstagare vara frånvarande från sitt arbete en eller flera arbetsdagar varje år.

De vanligaste anledningarna till frånvaro är sjukdom, olycksfall och havandeskap, som tillsammans svarar för ungefär hälften av frånvarofallen. För den yngre manliga arbetskraften medför värnpliktstjänstgöring- en en betydande frånvaro. Beviljade tjänst- ledigheter och permissioner kan vara orsa- ken till bortovaro i många fall. Den kan också ha sin förklaring i pågående arbets— konflikt. En del av frånvaron kan inte hän- föras under någon av dessa orsaker utan får närmast rubriceras som förfallolös.

Omfattningen av frånvaron belyses i ta- bell 5:5 .

Tabellen utvisar att som ett genomsnitt 10,1 % av industriarbetarna och 8,1 % av

alla förvärvsarbetande var frånvarande från sitt arbete under år 1967. Vid varje tidpunkt på året var således i medeltal var tionde industriarbetare borta från arbetet. Gene— rellt sett medför denna frånvaro bland in- dustriarbetarna att ordinarie arbete utförs under endast 90 % .av den arbetstid som formellt är föreskriven. (Motsvarande tal för alla förvärvsarbetande är 92 %.)

Frånvaroprocenten uppvisar variationer mellan kvinnor och män, mellan olika års- tider och mellan olika branscher. Kvinnor har större frånvaro än män, i synnerhet gifta kvinnor med barn under sju år. Under vintermånaderna redovisas som regel större frånvaro än under andra delar av året. Branscher där arbetstagaren lättare utsätts för olycksfall och yrkesskada kännetecknas van-ligen av större frånvarofrekvens än andra.

Frånvaron för industriarbetare har trend- mässigt ökat under 1950-talet och tabellens uppgifter för perioden 1960—1967 anger en fortsättning på denna trend. Även den korta. serien för alla förvärvsarbetande visar en trendmässig utveckling i samma riktning.

5.3 Förekomsten av skiftarbete

Av den tidigare redogörelsen har framgått att särskilda regler gäller såväl i lag som

Tabell 5 : 5. Frånvaro för industriarbetare 1960—1967 samt för alla förvärvsarbetande 1962—1967

F rånvaroprocent

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 Industriarbetare 9,4 8,3 8,6 9,3 9,2 9,6 9,7 10,1 Alla förvärvsarbetande 5,5 6,5 6,3 7,4 7,6 8,1

Anm. Statistiken för industriarbetare grundar sig på uppgifter avseende en dag i varje månad. Talen är genomsnitt av sådana månadstal för januari—maj och september—december. I sta- tistiken ingår arbetare som ej var i arbete på grund av sjukdom, olycksfall, moderskapsledig- het, militärtjänstgöring, semester, tillfäng ledig- het eller frånvaro utan förfall. Permitterade på grund av arbetsbrist eller dylikt ingår ej i dessa uppgifter. Eftersom talen för sommarmånaderna inte tagits med, är semesterns inverkan på i ta- bellen redovisad frånvaro mycket liten.

För gruppen alla förvärvsarbetande omfattar uppgifterna ett genomsnitt av förhållandena under en vecka i februari, maj respektive novem- ber. Frånvaroorsakerna är avgränsade på prak- tiskt taget samma sätt som för industriarbetare.

Källor: Statistiska centralbyråns månatliga sysselsättningsstatistik för industriarbetare res- pektive de kvartalsvisa arbetskraftsundersök- ningarna.

avtal om skiftarbete. Det finns med hän- syn härtill anledning att något närmare be- skriva innebörden av och formerna för skiftarbete samt att ange i vilken omfatt- ning skiftarbete förekommer.

Med skiftarbete förstår man sådant ar- bete där två eller flera arbetslag regelbun- det avlöser varandra på bestämda tider varje fullt arbetsdygn. Ett arbetslag kan bestå av en eller flera arbetstagare. För att skiftarbete skall anses föreligga krävs att det arbete som varje skiftlag utför ingår som ett led i en enhetlig och sammanhäng- ande arbetsprocess. Skiftarbetet skall ock— så vara av viss beständighet.

Vid tvåskiftsarbete bedrivs arbetet med två arbetslag, varav det ena som regel ar- betar på förmiddagen och det andra på eftermiddagen. Arbetstiden förläggs van- ligen till fem dagar i veckan och varje skift omfattar fr.o.m. 1969 81/2 timmar. Skif- ten avbryts i allmänhet av en rast. Arbetet pågår endast undantagsvis på sön— och helg- dagar. Skiftväxling sker varje vecka.

Vid treskiftsarbete bedrivs arbetet med tre eller flera skiftlag, som avlöser varandra på sådant sätt att arbetet pågår dygnet runt.

Vid diskontinuerligt eller intermittent tre- skiftsarbete görs uppehåll i arbetet på sön- dagar, i vissa fall även på helgdagar. Arbe- tet drivs som regel med tre skiftlag som arbetar åtta timmar var, ett mellan kl. 22—6, ett mellan kl. 6—14 och ett mellan kl. 14—22. Andra klockslag förekommer också. Raster räknas vanligen in i arbetstiden. Skiftväx- ling sker varje vecka. Efter tre veckor har ett skiftlag arbetat i samtliga skift (: skift— cykel). Fr.o.m. 421/2-timmarsveckans in— förande kommer varje skiftlag att under skiftcykeln arbeta i genomsnitt 16 åttatim- marspass.

Det kontinuerliga treskiftsarbetet pågår veckan runt utan söndagsuppehåll och i många fall utan helgdagsuppehåll. Arbets- tiden uppgår till 42 t/v. Arbetet bedrivs som regel med fyra skiftlag. Varje skift uppgår till åtta timmar inklusive eventuella raster. Skiftindelningen är ofta densamma som vid diskontinuerligt treskiftsarbete, dock att söndagsdygnet ibland delas in i

två tolvtimmarsskift. Skiftcykeln är vanli- gen fyra veckor under vilka varje skiftlag arbetar 21 åttatimmarspass eller 18 åtta- timmarspass och 2 tolvtimmarspass.

I vissa fall bedrivs kontinuerligt treskifts— arbete med fler än fyra skiftlag. Därigenom skapas förutsättningar för att driften hålls i gång året runt utan avbrott för de an- ställdas semester och på sina håll även utan avbrott för större helger.

Den konventionella arbetsmarknadsstatis- tiken möjliggör en kartläggning av skift— arbetets omfattning endast i fråga om kon- tinuerlig drift. För att erhålla informationer om skiftarbete i alla former har kommittén låtit statistiska centralbyrån bearbeta en av byrån gjord specialundersökning rörande förbrukningen av elkraft inom den egent- liga industrin under år 1964. I denna under- sökning hade ett urval av företag redovi- sat den andel av arbetarpersonalen som hade skiftarbete av olika slag. Med ledning av dessa uppgifter har byrån räknat fram ungefärliga siffror för antalet arbetare i olika skiftformer inom den egentliga in- dustrins huvudbranscher. Undersökningsre- sultatet redovisas i tabell 5:6. Två tal finns angivna för varje skiftform. Det lägre av talen grundar sig på uppgifter angående de i produktionen direkt sysselsatta arbetarna och de högre talen på uppgifter angående företagens totala antal arbetare. Uppgifterna får betraktas som minimi- respektive maxi- mital på antalet skiftarbetare.

Av tabellen framgår att sammanlagt 102 OOO—134200 arbetare hade skiftar— bete, varav 50 900—61 900 tvåskiftsarbete, 14 000—17 600 diskontinuerligt treskiftsar- bete och 37100—54600 kontinuerligt tre- skiftsarbete. Av alla industriarbetare 1964, 741000, hade alltså 6,9—8,4% tvåskifts- arbete, 1,9—2,4 % diskontinuerligt treskifts- arbete och 5,0—7,4 % kontinuerligt tre— skiftsarbete. Totalt hade 13,8—18,1 % skift- arbete.

Skiftarbete förekommer inte endast inom den egentliga industrin. Med mer eller mindre regelbundet växlande arbetstider på- träffas skiftarbete även inom samfärdseln och åtskilliga andra verksamheter.

Tabell 5 : 6. Skiftarbetare fördelade på olika branscher och skiftformer 1964

Bransch Antal arbetare i tusental 2-skift 3-skift Summa diskonti- kontinu- nuerligt erligt

Gruvindustri 3,3— 5,9 0,2— 0,3 0,4—— 0,7 3,9— 6,9 Järn- och stålverk samt andra

metallverk 6,8— 8,8 6,1— 8,1 8,3—11,5 21,3— 28,4 Verkstadsindustri exkl. varv 14,4—16,1 1,6— 1,9 1,0—— 1,1 17,0—19,0 Varv 0,7 —— — 0,7 Jord- och stenindustri 2,1— 2,5 1,1— 1,2 2,1— 2,4 5,3— 6,1 Träindustri 2,4— 2,9 0,3 0,3 2,9— 3,4 Massa- och pappersindustri, exkl.

cellulosafabriker samt pappers-

bruk och pappfabriker 1,3— 1,4 0,4e— 0,5 2,2— 3,4 3,9— 5,3 Cellulosafabriker samt pappers-

bruk och pappfabriker 2,8— 3,9 1,9— 2,7 17,9—29,l 22,6— 35,7 Grafisk industri exkl. dagliga

tidningar 1,1— 1,4 — — 1,1— 1,4 Dagliga tidningar 1,2— 1,5 _ — 1,2— 1,5 Livsmedelsindustri 4,5— 4,8 0,7 0,3 5,3— 5,8 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,2 _ 0,1 0,2 Textil- och sömnadsindustri 6,9— 8,4 0,5— 0,6 1,1 8,4— 10,0 Läder-, hår- och gummivaru-

industri 1,5— 1,6 0,6— 0,7 — 2,2— 2,3 Kemisk och kemisk-teknisk

industri 1,7— 1,8 0,7 3,7— 4,8 6,0— 7,4

Summa 50,9—61,9 14,0—17,6 37,1—54,6 102,0—134,2

Anm.: Summorna stämmer inte alltid till följd av avrundningar.

Genomgående gäller att antalet tjänste- män som berörs av skiftarbete är litet. I huvudsak rör det sig om arbetsledare och driftsingenjörer.

5.4. Sammanfattning

Det i lag och avtal angivna måttet för den ordinarie arbetstiden korresponderar som regel inte med den arbetstid som faktiskt utförs. Olika faktorer medverkar härtill. Övertid, extraarbete och jourtid driver ar- betstidsmåttet uppåt. Deltid, semester, helg- ledigheter och annan frånvaro driver måttet nedåt. Svårigheter föreligger att statistiskt belysa storleken av de skilda faktorerna. I det föregående har vissa försök gjorts, varvid kommittén bl. a. utnyttjat på kom—

mitténs föranstaltan genomförda special— bearbetningar av officiell statistik.

I tabell 5:7 har kommittén sammanställt uppgifter angående den faktiskt utförda arbetstiden hösten 1966 och hösten 1967. Uppgifterna har hämtats ur statistiska cen- tralbyråns utökade arbetskraftsundersök— ningar och avser alla anställda, såväl [arbe- tare som tjänstemän, som var i arbete vid ' undersökningstillfällena. Uppgifterna har fördelats på anställda efter kön, civilstånd och näringsgren. Genom att tabellen inne- håller uppgifter för både hösten 1966 och hösten 1967 illustrera-r den hur den första etappen i arbetstidsförkortningen från 45 till 421/2 t/v slagit igenom. Enligt arbets- tidslagarna skulle, då annat inte överens- koms, denna etapp genomföras den 1 feb- ruari 1967.

100-tal personer i arbete Medel- Kön arbets- Civilstånd 1—34 35—45 46— Därav 45 tid; Näringsgren timmar timmar timmar Summa timmar timmar Mån Jordbruk, skogsbruk, m. m. 117 709 360 1 186 427 44,3 114 641 298 1 054 334 43,4 Gruvor, tillverkn.- industri m. m. 317 6 076 1 629 8 022 4 067 44,4 357 6 151 1 556 8 064 2 094 43,9 Byggnadsindustri 103 2 261 393 2 757 1 714 44,5 106 2 246 367 2 719 714 43,8 Handel rn. m. 139 1 443 632 2 214 793 44,3 163 1 413 566 2 142 490 43,5 Samfärdsel, post och televerk 132 1 084 479 1 695 690 44,6 120 1 063 407 1 590 444 44,1 Offentlig förvaltning m. m. 347 1 613 633 2 592 564 42,5 293 1 666 738 2 696 455 43,5 Summa 1 156 13 188 4 126 18 469 8 256 44,2 1 154 13180 3 931 18 266 4 531 43,8 Gifta kvinnor Jordbruk, skogsbruk, m. m. 60 55 6 121 12 30,7 50 45 7 103 6 30,7 Gruvor, tillverkn.- industri m. m. 653 753 57 1 463 327 32,7 647 806 90 1 543 204 33,4 Byggnadsindustri 68 36 1 105 11 25,2 68 38 3 108 4 25,5 Handel m. m. 853 534 81 1 468 162 28,7 931 533 75 1 539 86 27,9 Samfärdsel, post och televerk 119 118 18 255 26 31,6 128 126 14 269 22 31,5 Offentlig förvaltning m. rn. 1 706 986 196 2 887 221 28,6 1 778 1 124 217 3 120 239 29,2 Summa 3 458 2 483 359 6 300 760 29,7

3 603 2 672 406 6 682 561 29,9

Icke gifta kvinnor

Jordbruk, skogsbruk, m. m. 15 30 21 66 11 43,6 17 30 18 65 8 41,4 Gruvor, tillverkn.- industri m. m. 118 921 50 1 089 412 40,3 107 819 63 988 225 40,4 Byggnadsindustri 12 56 1 69 16 37,3 10 48 6 64 9 38,5 Handel m. m. 195 849 117 1 161 333 39,3 206 742 81 1 029 158 38,1 Samfärdsel, post och televerk 32 183 17 232 25 39,0 26 133 13 172 24 38,9 Offentlig förvaltning m. rn. 501 1 459 526 2 487 451 39,8 526 1 405 419 2 350 362 39,0

Summa 874 3 498 732 5 104 1 249 39,8

891 3 177 599 4 667 785 39,1

Anm.: Det övre tabellvärdet för respektive näringsgren avser hösten 1966 och det undre hösten 1967.

6. Arbetstidsförhållanden i utlandet

Vid belysningen av arbetstidsförhållanden i utlandet har kommittén främst inriktat sig på sådana länder, med vilka Sverige har ett mera betydande handelsutbyte. Urvalet av dessa har begränsats till sådana, som i eko- nomiskt, politiskt och socialt avseende inte alltför starkt skiljer sig från Sverige.

Med denna utgångspunkt samlade kom- mittén under år 1964 in material beträffan- de bl. a. de nordiska länderna, övriga EFTA- länder Storbritannien, Schweiz och Öster- rike (dock ej Portugal), EEC-länderna Bel- gien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Ne- derländerna och Västtyskland samt Fören- ta staterna och Kanada. Även Sovjetunio- nen -togs med. Det erhållna materialet visa- de sig i vissa avseenden otillfredsställande och en ny insamling företogs under år 1966. Kompletterande uppgifter har därefter er- hållits i en del fall. I stort bygger redogö- selsen i fortsättningen på material som av- ser, om ej annat direkt utsågs, 1966 års förhållanden.

Som framhållits vid utredningen om 45- timmarsveckan är det en vansklig sak att med ledning av internationell statistik rö- rande arbetstiden göra några jämförelser länder emellan. Statistiken är i många fall bristfällig och bygger på uppgifter som sam— lats in enligt skiftande metoder och defini- tioner. Ofta tar uppgifterna sikte på ge- nomsnittlig fullgjord arbetstid, där övertid och frånvaro påverkar siffrorna. I andra fall avser uppgifterna ordinarie arbetstid eller

högsta medgivna arbetstid enligt lag eller avtal.

När kommittén i det följande redogör för arbetstidens längd är det för det mesta den ordinarie arbetstiden per helgfri vecka fast- ställd i lag eller avtal som avses. I en del länder har emellertid övertiden delvis fått karaktären av en normal förlängning av den ordinarie arbetstiden. I sådana fall fram- står det som riktigare att ange den sam- manlagda arbetstiden som normalarbetstid i landet. Utöver dessa uppgifter, som i regel tar sikte främst på förhållandena för indu- striarbetare, redovisas regler om övertid samt vissa uppgifter om arbetstidens för- läggning. För en belysning av den totala ar- betsinsatsen under ett år tas uppgifter om semester med. I fråga om ledighet för helg- dagar hänvisas till kapitel 14.2.

En allmän reservation beträffande upp- gifternas tillförlitlighet bör göras. Stora va- riationer i arbetstidsförhållanden såväl mel- lan olika näringsgrenar som inom dessa fö- religger ofta. Efterlevnaden av föreskrifter i lag och avtal är på många håll inte den— samma som i Sverige. Den tillämpade ar- betstiden kan därför vara en annan än den föreskrivna.

6.1. Danmark

Arbetstidens längd och förläggning regleras i huvudsak genom kollektivavtal. I arbetar- skyddslagstiftningen återfinns vissa arbets-

tidsregler, som tar sikte på dygns- Och vec- kovila samt den minderåriga arbetskraften.

Enligt överenskommelse mellan arbets- marknadens huvudorganisationer år 1967 nedsattes arbetstiden från och med den förs- ta avlöningsveckan efter den 1 juni 1968 från 44 till 42% t/v vid dagarbete. Samma arbetstidsförkortning tillkom skiftarbetare på det första skiftet i diskontinuerlig drift. Skiftarbetare på det andra och tredje skif- tet i diskontinuerlig drift fick 42-timmars- vecka redan 1961. I kontinuerligt treskifts- arbete är arbetstiden 42 t/v på alla skift.

De angivna arbetstiderna gäller för arbe- tare i så gott som alla branscher. Något längre arbetstid påträffas för vissa anställ- da bl. a. i egentligt lantbruk och trädgårds- skötsel (45 t/ v).

För tjänstemän är arbetstiden i allmän- het något kortare. Banktjänstemän får ar- betstiden nedsatt från och med 1969 till 401/2 t/v. Försäkringstjänstemän har redan nu en arbetstid av 40 t/v inklusive en halv timmes rast per dag. Statstjänstemän har en arbetstid av 1841/6 t/ månad, svarande mot 42% t/v, medan kommunaltjänstemän har en arbetsvecka på 42 timmar inklusive en halv timmes rast per dag.

I vissa fall innehåller avtalen särskilda begränsningar av övertidsarbete. Sådana be- gränsningar går ofta ut på att en enskild arbetare inte får utföra mer övertidsarbete än 16 timmar under fyra på varandra föl- jande veckor och inte mer än 6 timmar i en vecka. Reglerna tillämpas dock inte rigo- röst. På vissa håll är större övertidsuttag underförstått medgivna. Andra begränsning- ar än de nu nämnda förekommer också. Övertidsuttaget har under början av 1960- talet uppgått till något över 4 % av det to- tala arbetstidsuttaget.

I Danmark är liksom i andra nordiska länder en utveckling på gång mot fem da- gars arbetsvecka.

Semestern är enligt lag tre veckor. Läng- re semester är föreskriven för vissa stats- tjänstemän och i avtal även för vissa andra arbetstagare.

Våren 1967 tillkallade den danska rege- ringen en kommitté med uppgift att un-

dersöka de produktionsmässiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna av en arbets- tidsförkortning till 40 t/ v. Kommittén skul- le också pröva frågan om en förlängning av semestern till fyra veckor vid sidan av eller i stället för en arbetstidsförkortning. Det ålåg dessutom kommittén att överväga huruvida en arbetstidsförkortning borde ge— nomföras genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter eller genom lag- stiftning. Kommittén har för avsikt att av- lämna sitt förslag i november 1968.

6.2. Finland

Arbetstiden regleras i princip genom lag- stiftning. Denna kompletteras med bestäm— melser i kollektivavtal. För områden som ligger utanför lagstiftningens tillämpnings- område, bl.a. lantbruk, skogsbruk och ar— bete som inte är rörelse, gäller uteslutande bestämmelser i kollektivavtal.

De centrala lagarna är arbetstidslagen den 2 augusti 1946 och lagen samma dag om arbetsförhållandena inom handelsrörelser och kontor. Särskild lagstiftning finns be— träffande bageriarbete, husligt arbete och ar- bete till sjöss.

Innan lagändringar beslöts i slutet av år 1965, föreskrev arbetstidslagarna en ordina- rie arbetstid av högst 8 t/d och 47 t/v. I arbete som på grund av sin tekniska natur måste utföras dygnet om under veckans alla dagar fick arbetstiden uppgå till 48 t/v och dygnsarbetstiden utökas med en timme. Be- gränsningsperioden fick utsträckas till tre veckor i vissa särskilt angivna rörelser. — Genom kollektivavtal hade arbetstiden dock sänkts till 45 t/v inom så gott som samtliga industrigrenar. På grund av regler om be- talda pauser var arbetstiden i realiteten ofta 421/2 t/v. Vid kontinuerligt skiftarbete var arbetstiden 42 t/v. För tjänstemän inom stat och kommun uppgick arbetstiden som regel till 37 t/v och för privatanställd kon— torspersonal vanligen till 40 t/ v.

I juni 1965 ingick arbetsmarknadens hu- vudorganisationer avtal om gradvis nedsätt— ning av den ordinarie arbetstiden till 40 t/v. Avtalet omfattade dels förslag till ändringar

i arbetstidslagstiftningen med sikte på ett lagfästande av 40-timmarsveckan, dels på ett ramavtal om de principer som skulle läggas till grund för kompletterande kollek- tivavtal. Organisationernas förslag till lag- ändringar genomfördes i stort sett oföränd- rat och trädde i princip i kraft den 1 ja- nuari 1966. Det överläts åt parternas or- ganisationer att komma överens om takten i arbetstidsförkortningen. Den skall dock genomföras under åren 1966—1969 och så— ledes vara helt slutförd den 1 januari 1970. Sedan 1966 har avtal om arbetstidsförkort- ning träffats i praktiskt taget samtliga indu— strigrenar. I några fall har överenskommits om övergång till 40-timmarsvecka på en gång. För det mesta har man gått in för en etappvis övergång på så sätt att 40-tim— marsveckan införs under en viss period, som gradvis blir allt längre (1966: 13 vec- kor, 1967: 21 veckor, 1968: 30 veckor och 1969: 39 veckor) och den 1 januari 1970 omfattar hela året.

Sedan 1965 års lagändringar trätt i kraft går lagstiftningen ut på följande reglering.

Den ordinarie arbetstiden får utgöra högst 8 t/ (1 och 40 U V. Arbetstiden per vecka får också regleras så att den i medeltal utgör 40 t/v under förutsättning att det på för- hand utarbetats ett arbetstidsschema för minst den tid under vilken arbetstiden ge- nomsnittsberäknas. Om längden av denna begränsningsperiod uttalar sig inte lagen. I de flesta överenskommelser är perioden be- stämd till sex veckor men perioder på ett år förekommer också framför allt i konti— nuerlig drift. Dygnsarbetstiden kan tillfälligt förlängas med en timme under förutsätt- ning att veckoarbetstiden under en trevec- korsperiod utgör i genomsnitt 40 t. I vissa särskilt angivna fall (s .k. periodarbete) stad- gar lagen ingen begränsning av dygnsarbets- tiden. Arbetstiden begränsas i dessa fall inte heller till veckan utan till en två- eller tre— veckorsperiod, I dessa perioder får arbets- tiden utgöra högst 80 respektive 120 tim- mar. Efter svenskt mönster har bestämmel- serna om den ordinarie arbetstiden gjorts dispositiva, dock får arbetstidens längd i genomsnitt inte överstiga 40 t/ v.

Arbetstiden skall enligt ramavtalet i prin- cip förläggas till fem av veckans dagar. Förutom söndagen skall om möjligt lörda- gen vara ledig. I veckor med en helgdag in- fallande på måndag—fredag skall lördagen dock vara arbetsdag.

Övertid får enligt huvudregeln tas ut med 20 timmar under en period av två veckor dock högst 200 timmar (med arbetsrådets medgivande 300 timmar) under ett kalen- derår. Utöver denna övertid får särskild »veckoövertid» (arbetstid överstigande vec- koarbetstiden 40 t) tas ut på lördagar eller andra vardagar som annars skulle vara fri— dagar. Sådan övertid får inte överstiga 16 timmar under en tvåveckorsperiod och 120 timmar (med arbetsrådets medgivande 180 timmar) under ett kalenderår.

Vissa tjänstemän lyder under arbetstids— lagstiftningen och kommer följaktligen att bli delaktiga av förkortningsreformen. För andra tjänstemän har principbeslut träffats om en förkortning av arbetstiden till 40 t/v senast 1970, såvida inte denna arbetstid re- dan gäller.

För anställda inom lantbruk, vilka som ovan nämnts inte omfattas av lagstiftning- en, har avtal ingåtts om en gradvis förkort- ning av arbetstiden så att den 1970 utgör högst 9 t/d och 45 t/v.

Enligt lag 1960 är den sedvanliga se- mestern i Finland tre veckor. För arbets- tagare vars anställning utan avbrott varat i minst tio år, utgör semestern två dagar för varje kvalifikationsmånad och minst en må- nad om semestern skall räknas för ett år.

6.3. Norge

Arbetstiden regleras dels genom lagstift- ning, dels genom bestämmelser i kollektiv- avtal och i individuella avtal mellan ar- betsgivare och arbetstagare.

Grundläggande bestämmelser finns i 195 6 års lag om arbetarskydd. Denna lag har till- lämpning på varje rörelse som sysselsätter arbetare eller som brukar mekanisk driv- kraft på minst en hästkraft. Undantag görs för bl. a. sjöfart och fiske, luftfart och jord- bruk. Från lagens arbetstidsbestämmelser

undantas dessutom arbete av ledande eller kontrollerande art, arbete av annan särskilt betrodd natur, skogs- och flottningsarbete, undervisning och uppfostran m. m. Arbets- tagare som inte faller in under arbetar- skyddslagens bestämmelser har i vissa fall arbetstiden reglerad i särskilda lagar. Det gäller bl. a. arbetstagare i jordbruk och sjö— fart.

Genom ändringar i arbetarskyddslagen 1958 förkortades den ordinarie arbetstiden från 48 till 45 t/v i två etapper den 1 mars 1959 och den 1 mars 1960. För de flesta arbetstagarna blev dock förkortningen ge- nom överenskommelser på arbetsmarkna- den genomförd i sin helhet redan den 1 mars 1959. För arbetare har därefter 45- timmarsveckan varit den normala arbetsti- den. Kontorspersonal i enskild och offent- lig tjänst har kortare arbetstid, merendels understigande 40 t/v. Andra tjänstemän i industri, transport, handel och serviceverk- samhet har en arbetstid varierande från 45 t/ v till under 40 t/ v.

År 1964 tillkallades en utredning (ar- beidstidskomiteen av 1964) med uppgift att undersöka möjligheterna till en allmän förkortning av arbetstiden. I betänkande av- givet i december 1966 föreslog kommittén att arbetstiden skulle förkortas till 42% t/v. I tillägg avlämnat i april 1967 före- slog kommittén vidare att förkortningen skulle genomföras i en etapp om 21/2 t/v från ett bestämt datum 1968. Kommittén förutsatte att detta datum skulle fastställas vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Någon enighet om ett sådant datum kunde emellertid inte uppnås mellan dessa. I proposition den 26 januari 1968 till stortinget föreslog regeringen att förkortningen skulle genomföras den 1 juli 1968. Propositionen antogs av stortinget den 25 april 1968.

Från och med den 1 juli 1968 utgör den i arbetarskyddslagen föreskrivna ordinarie arbetstiden högst 9 t/d och 42% t/v. Ar- betstiden skall som regel fördelas på sex dagar i veckan men möjlighet finns att träf- fa avtal om fördelning på färre dagar. Så- dana avtal har träffats i stor omfattning.

Genom skriftligt avtal kan begränsningspe- rioden för den ordinarie arbetstiden sträc- kas ut till ett år. Ett absolut veckomaximum föreskrivs dock vid 51 timmar. Av avtalet skall framgå när under året veckor med längre eller kortare arbetstid än 42% tim- mar infaller.

Arbetarskyddslagen innehåller en del sär- regler för vissa slag av arbeten. Således får arbetstiden för kontinuerligt skiftarbete inte överstiga 42 t/v i genomsnitt för skiftperio- den. För arbete under jord i gruvor är ar- betstiden högst 40 t/v i genomsnitt för en treveckorsperiod. För viss tunneldrift och utsprängning av bergrum under jord före- skrivs också en arbetstid av 40 t/ v.

Från och med den 1 juli 1968 är nu redovisade regler efter svenskt mönster dis- positiva.

Ett antal bestämmelser om utsträckt be- gränsningsperiod för särskilda arbetsformer finns. Som regel görs en utvidgning beroen— de av tillsynsmyndighetens dispens. Andra särregler finns också. Så får t. ex. den ordi- narie arbetstiden förlängas med två t/ d för nödvändiga förberedelse- och avslutningsar- beten. Samma regel gäller för sådana fall där arbetet för den enskilde arbetaren av- bryts av perioder, under vilka intet eller litet arbete utförs, men arbetaren inte får lämna arbetsstället. Dispens för ytterligare förlängning av arbetstiden i dessa fall kan erhållas. För arbetstagare, som måste uppe- hålla sig på arbetsplatsen för att i påkom- mande fall utföra arbete men som bortsett från kortvariga eller tillfälliga avbrott är fritagna från arbete, kan vederbörande de— partement föreskriva jämkning av gällande bestämmelser.

I samband med 421/2-timmarsveckans in- förande blev övertidsreglerna i viss mån uppmjukade. Övertid får nu tas ut med 20 timmar under loppet av två på varandra följande veckor (tidigare 10 t/v) med möj— lighet för parterna att avtala om utsträck- ning av övertiden till 30 timmar under en tvåveckorsperiod. Övertidsarbete får tas ut endast då särskilda skäl föreligger och skall så vitt möjligt fördelas jämnt på flera arbetsdagar. Det får inte överstiga 250 tim-

mar under ett kalenderår. Tillsynsmyndig- heten kan genom dispens meddela andra övertidsregler.

Genom lag 1964 utvidgades den lagstad- gade semestern från tre till fyra veckor. Lagändringen trädde i kraft från och med 1965.

Arbetet inom 1964 års arbetstidskommitté fortsätter med sikte på en ytterligare för- kortning av arbetstiden till 40 U V. Kom— mittén beräknar att avlämna sitt betänkande i början av år 1969.

6.4 Storbritannien

Arbetstiden regleras i huvudsak genom kol- lektivavtal och förordningar utfärdade av särskilda arbetslönenämnder (wage coun— cils), i vilka företrädare för såväl arbets- givare som arbetstagare ingår. I vissa fall där arbetarskyddsintresset är särskilt fram- trädande har man lagstiftningsvägen infört en del arbetstidsbestämmelser. Regler om användande av kvinnor och barn under 16 år i industriellt arbete samt föreskrifter om gruvarbete och nattarbete i bagerier åter- finns i speciella lagar.

Kollektivavtalen innehåller i allmänhet icke några regler om den ordinarie arbets- tiden per dag utan nöjer sig med att be- stämma arbetstiden per vecka. Begränsnings- perioden är som regel en vecka. Vid skift- arbete är den lika med skiftperioden. Då arbetet är beroende av dagsljuset kan olika arbetstider under årets ljusare och mörkare delar få tillämpas under förutsättning att årsgenomsnittet överensstämmer med den i avtalet föreskrivna veckoarbetstiden.

Fram till sommaren 1959 stadgade hu- vudparten av kollektivavtalen en arbetstid av 44—45 t/v. Under åren 1959—1962 ge- nomfördes allmänt en förkortning av ar- betstiden till 42—421/2 t/v. Utvecklingen har därefter gått vidare i riktning mot 40—tim- marsvecka. Vid utgången av år 1965 hade 37 % av samtliga arbetare 40—timmars ar- betsvecka. Den genomsnittliga arbetstiden i kollektivavtalen kunde vid samma tidpunkt beräknas till 41,1 t/v. För arbetare i kol— gruvor har arbetstiden sedan länge legat

under 40 t/v. Detsamma gäller för vissa skiftarbetare.

I flertalet kollektivavtal finns bestämmel- ser om övertidsarbete. Vanligen innehåller avtalen regler om ersättning och om vill- koren för utförandet av sådant arbete. I vissa avtal stadgas dessutom begränsningar i rätten att ta ut övertid. Så är fallet inom verkstadsindustrin, varvsindustrin och den elektriska industrin. För den förstnämnda gäller en övertid av högst 30 timmar under en period av fyra veckor. Liknande regler finns i avtalen för de båda andra industrier— na. I byggnadsindustrin får övertid tillgri- pas endast i tvingande fall men då utan an— nan begränsning än att övertid får tas ut högst sex dagar i följd.

Övertidsarbete är mycket vanligt och kan sägas ha ett inslag av tradition över sig. Den officiella statistiken för företag i den varuproducerande industrin med mer än tio arbetare utvisade för hela 1965 att över- tidsarbete utfördes av ca en tredjedel av arbetarna och att den genomsnittliga över- tiden bland dessa uppgick till 8,5 t/v.

Den faktiska arbetstiden har på grund av övertiden inte förändrats i takt med den föreskrivna ordinarie arbetstiden. För samt— liga arbetare sjönk den faktiska arbetstiden från 46,6 t/v 1959 till 45,3 t/v 1965. För vuxna män i industrin var motsvarande tal 47,4 och 46,7 t/v. Gruvindustrin uppvisade t.o.m. en ökning under samma tid och byggnadsindustrin låg oförändrad vid ca 49,5 t/v.

Femdagarsveckan är på stark frammarsch och omfattar flertalet arbetstagare.

Semestern uppgår i allmänhet till två veckor. I ett fåtal industrigrenar är semes- tern kortare, medan den i ett växande antal är längre. I sistnämnda fall utgår den längre semestern vanligen i proportion till arbets- tagarens anställningstid. En allmän tendens mot tre veckors semester kan sägas före- ligga. Omkring 1970 beräknas den vara ge- nomförd inom hela industrin.

6.5. Schweiz

Arbetstiden regleras dels genom lagstiftning dels genom kollektivavtal.

För industri, handel och hantverk åter- finns lagbestämmelser om arbetstiden i en federal lag den 13 mars 1964, »Bundes- gesetz iiber die Arbeit in Industrie, Gewerbe und Handel», som trädde i kraft den 1 februari 1966. Lagstiftningen är tillämplig på alla offentliga och privata företag inom industri, handel och hantverk samt inom bank-, försäkrings-, transport- och hotell- väsende, sjukvård och andra tjänster. Från lagstiftningen undantas Edsförbundets, kan- tonernas och kommunernas förvaltning, järnvägsväsendet, sjöfart och fiske, jordbruk med binäringar, trädgårdsskötsel samt pri- vata hushåll. Vidare undantas arbete som utförs av präster och andra arbetstagare i kyrkans tjänst, främmande staters och in- ternationella organisationers förvaltningsper- sonal, flygpersonal i internationell trafik, arbetstagare i högre ledande ställning — var- med förstås arbetstagare med beslutanderätt i väsentliga angelägenheter —, utövare av vetenskaplig eller självständig konstnärlig verksamhet, vissa läkare, lärare och social— vårdstjänstemän samt hemarbetare och han- delsresande.

För arbetstagare inom jordbruk finns spe- ciallagstiftning. En federal lag från 1951 stadgar skyldighet för kantonerna att upp- rätta modeller till arbetskontrakt för jord- bruksanställda. Dessa kontrakt skall inne- hålla regler om arbets- och vilotider, helg- dagar och semester. Kontraktens tillämp— ningsområde varierar mellan kantonerna. I vissa undantas från kontraktens bestämmel- ser familjemedlemmar, dagavlönade och an- ställda med timpenning. I slutet av 1963 fanns det 27 modellkontrakt i landet.

Enligt arbetslagen 1964 får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 46 t/v för in— dustrianställda, kontorspersonal, teknisk och annan tjänstemannapersonal samt försälj- ningSpersonal i detaljhandelns storföretag. För övriga arbetstagare får arbetstiden ut- göra högst 50 U V. Förbundsrådet kan enligt uttrycklig föreskrift i lagen förkorta arbets- tiden för de förstnämnda grupperna till 45 t/v från den 1 januari 1968 om förhållan— dena på arbetsmarknaden tillåter ett sådant beslut.

Undantag kan föreskrivas för bestämda grupper företag eller arbetstagare, då sär- skilda förhållanden så påkallar. I lagen upp- räknas vissa verksamhetsområden där så- dan särreglering framför allt kan komma i fråga. Med stöd av denna bestämmelse har arbetstiden bestämts för sjukvårds- och so- cialvårdspersonal till 50 t/v i genomsnitt för ett år, dock högst 55 timmar någon en— staka vecka, för arbetstagare i bilverkstäder till 52 t/v, för vissa byggnadsarbetare till 55 t/v samt för bevakningspersonal till 60 t/v. För hotell- och restaurangpersonal har veckoarbetstiden bestämts till 51 timmar när det gäller kökspersonal, 60 timmar när det gäller betjäningspersonal och 57 timmar när det gäller övrig personal. Ytterligare special— föreskrifter finns.

Begränsningsperioden är enligt huvudre- geln en vecka. Den kan förlängas till ett år i branscher som är starkt säsongkänsliga un- der förutsättning att veckomaximum ej överskrids med mer än 4 timmar. För kontorspersonal och andra tjänstemän får begränsningsperioden utsträckas till tolv veckor vid särskilt hög arbetsbelastning un- der föfutsättning att veckoarbetstiden ej överskrids med mer än 2 timmar. Vid skift- arbete godtas en begränsningsperiod lika med skiftperioden dock som regel högst 16 veckor.

Maximering av den dagliga arbetstiden föreskrivs endast för skift- och nattarbe- tare samt ungdomar, som inte får arbeta mer än 9 timmar under en 24-timmars pe- riod.

De i kollektivavtal fastställda arbetsti- derna uppvisar stora variationer dels mel- lan olika branscher, dels mellan olika ar- betare i samma bransch beroende på ut- bildning och tid i yrket, dels ock mellan de olika kantonerna och även mellan skilda kommuner inom en och samma kanton. De för 1965 gällande avtalen omfattande industri, byggnadsverksamhet, handel, tran- sport- och servicenäringar upptog vecko— arbetstider från 42% timmar för vissa spe— cialarbetare inom byggnadsbranschen till 60 timmar för arbetstagare sysselsatta inom mjölkhandeln. Den större delen av de berör-

da arbetstagarna torde ha en arbetsvecka på 44 till 47 timmar. Offentlig statistik över faktiskt utförd arbetstid för fjärde kvartalet 1.965 utvisar att 64,7 % av industriarbe- tarna arbetade 44—46 t/v och 26,2 % 46 timmar eller mera i veckan. Den genomsnitt- liga arbetstiden för hela industrin var 44,8 U V.

Modellkontrakten inom jordbruket reg— lerar antingen arbetstiden eller arbetsbered— skapen per dag. Det senare begreppet inne- fattar arbetstid jämte tid för måltider och eventuella raster. Bestämmelserna varierar i betydande omfattning mellan de olika kan— tonerna. Merendels föreskrivs en arbetstid av 10—11 t/d vintertid och 12 timmar öv- riga delar av året eller en arbetsberedskap av 13—14 timmar.

Arbetslagen medger arbetsgivaren rätt att ta ut övertid med 220 timmar per år. Av dessa får 60 timmar tas ut utan särskilt tillstånd, medan övriga 160 timmar kräver dispens av de kantonala myndigheterna. Övertiden får inte överstiga 2 t/d. Med hänsyn till den förestående förkortningen av den ordinarie arbetstiden föreskriver arbets- lagen att förbundsrådet i samband med ett beslut om 45-timmarsveckans införande skall höja gränsen för övertidsuttaget till 260 timmar per år, av vilka 90 skall få uttas utan särskilt tillstånd.

För förberedelse- och avslutningsarbete får arbetsgivaren ta ut extra arbetstid med 2 t/v.

Inom vissa verksamhetsområden före- kommer särskilda regler beträffande över- tiden. För hotell- och restaurangväsendet gäller t. ex. restriktivare bestämmelser. Över- tiden begränsas här till 20 t/ månad och 120 t/år.

Den faktiska förekomsten av övertid kan inte anges.

Lagstadgad semester utgår från och med den 1 februari 1966 med två veckor för vuxna och med tre veckor för ungdom. Kantonerna kan föreskriva en förlängning av semestern till tre veckor. I kollektivav- tal tillförsäkras arbetstagarna ofta en tredje och ibland en fjärde semestervecka efter visst antal tjänsteår. Bestämmelserna varie-

rar beroende på kanton, bransch och ar- betstagarnas ålder. Minst 10 och för det mesta mer än 15 tjänsteår krävs för erhållan- det av förlängd semester.

6.6. Österrike

Arbetstiden regleras genom lagstiftning och kollektivavtal.

Den gällande allmänna arbetstidslagen är identisk med den tyska arbetstidslagen den 30 april 1938. Genom »Rechtsiiberleitungs- gesetz» 1945 införlivades denna i den öster— rikiska lagstiftningen. Allmänna arbetstids- lagen har tillämpning på alla arbetstagare över 18 år, som sysselsätts i företag och administrativ verksamhet. Från lagen un- dantas jordbruk, skogsbruk, jakt, kreaturs- skötsel och fiske ävensom sjöfart och luft- fart. Undantagna är dessutom arbetstagare i ledande ställning.

För lantbruk och skogsbruk finns en sär- skild lag den 2 juni 1948. Bestämmelserna i denna görs tillämpliga i de skilda pro- vinserna genom lokala lantarbetsordningar. Särskild lagstiftning finns också för ba- geriarbetare, vårdpersonal vid sjukhus, hem- biträden, hemarbetare och privatchauf- förer.

Enligt den allmänna arbetstidslagen får den ordinarie arbetstiden inte överstiga 8 t/ d. Någon begränsning av veckoarbetsti— den stadgas inte men med utgångspunkt från en arbetsvecka på sex dagar räknar man med en maximal ordinarie arbetstid av 48 t/v.

Genom en central överenskommelse träf- fad mellan arbetsmarknadens huvudorgani- sationer den 28 januari 1959 har den nor- mala arbetstiden per vecka bestämts till 45 timmar, en arbetstid som vid den tidpunkten redan förekom inom vissa verksamhetsom- råden, såsom gruv— och oljeindustrin, han- deln och transportväsendet. Överenskommel- sen har blivit normgivande för hela den österrikiska arbetsmarknaden. Avtal om kortare arbetstid, mellan 40 och 45 t/v, förekommer dock i viss utsträckning t. ex. inom metallindustrin samt i enstaka företag inom textilindustrin och den kemiska in-

dustrin. För arbetstagare i offentlig för- valtning är arbetstiden 42 t/ v. Dygnsarbetstiden får i vissa i lagen upp- räknade fall utsträckas till 10 timmar, t. ex. då verksamhetens natur kräver ett ojämnt arbetstidsuttag. En förutsättning härför är att överskjutande timmar avräknas under föregående eller efterföljande arbetsvecka. 1 kollektivavtal kan parterna själva överens— komma om utsträckt dygnsmaximum. Om arbetet i betydande omfattning består i ar- betsberedskap får i sådant avtal dygnsar- betstiden förlängas utöver 10 timmar. Ar— betsinspektionen är utrustad med vissa möj- ligheter att bevilja dispens. Lantarbetstidslagen föreskriver en ordi- narie arbetstid för arbetare som ingår i ar- betsgivarens hushåll av 54 t/v i genomsnitt för ett år. För övriga arbetare stadgas en arbetstid av 54 t/v under sånings- och skördetiden men reducerad arbetstid under året i övrigt, så att den genomsnittliga ar- betstiden för hela året motsvarar 48 t/v. För skogsarbetare föreskrivs en arbetstid av 48 t/v. Jordbrukets och skogsbrukets anställda har liksom arbetstagare som lyder under allmänna arbetslagen från och med 1959 via kollektivavtal fått sin arbetstid förkortad. Man kan säga att 45-timmars- veckan nu gäller för skogsarbetare i alla provinser och för lantarbetare anställda på icke familjegårdar i nästan alla provinser. Enligt den allmänna arbetstidslagen får arbetsgivaren använda sina anställda till övertidsarbete högst 2 t/ d under 30 av årets dagar. Den totala dagarbetstiden får inte överstiga 10 timmar. Ett övertidsuttag av 2 t/ d tillåts också i lantarbetstidslagen. För nödvändiga förberedelse- och avslut- ningsarbeten får arbetsgivaren förlänga den dagliga arbetstiden med 2 timmar till högst 10 timmar. I nödsituationer har han rätt att ta ut obegränsad arbetstid. Beträffande förekomsten av övertid har endast den upp— lysningen stått att få att för arbetare i Wien antalet övertidstimmar under år 1965 utgjorde 5,7 % av den gällande normalar- betstiden. Femdagarsveckan har under senare år varit på ständig frammarsch och torde,

frånsett de branscher där lördags- och sön- dagsarbete är ofrånkomligt, numera vara regel.

Enligt den österrikiska semesterlagstift- ningen utgår semester med två veckor efter nio månaders sammanhängande tjänstgö- ring. Semestern förlängs till tre veckor efter fem års tjänst och till fyra veckor efter femtons års tjänst. För arbetare under 18 år är semestern fyra veckor. Vissa arbetsta- gare har genom kollektivavtal tillförsäkrats längre semester än lagen stadgar. Skogs- och lantarbetare har t. ex. tre veckors se- mester från första anställningsåret, fyra vec- kor efter femton anställningsår och fem veckor efter trettio anställningsår. Samma förmåner gäller för anställda inom handeln, dock att fem veckors semester utgår efter tjugofem års tjänst.

Ett lagförslag diskuterades i början av 1958 innebärande en allmän förkortning av den lagstadgade arbetstiden till 45 t/v från den 1 januari 1959, till 42 t/v från den 1 januari 1961 och till 40 t/v från den 1 januari 1963. Förslaget modifierades 1960 med hänsyn till kollektivavtalet om 45-tim- mars arbetsvecka. På grund av divergerande meningar bland arbetsmarknadens parter har förslaget ännu inte kunnat föreläggas de lagstiftande myndigheterna.

6.7. Belgien

Arbetstiden regleras genom lagstiftning. Kompletterande bestämmelser intas i all- mänhet i kollektivavtal.

Huvudstadgandena angående arbetstidens längd och förläggning finns intagna i en lag den 15 juli 1964. Lagen har tillämpning på såväl arbetare som tjänstemän. Åtskilliga undantag föreskrivs. Bland dessa märks fler- talet arbetstagare i statlig och kommunal tjänst, dock ej sådana som sysselsätts i affärsdrivande verk eller vid sjukvårdsin- rättningar. Vidare undantas hembiträden, sjömän anställda på fiskefartyg och navige- rande personal inom luftfarten. Lagstift- ningen anses ha normgivande verkan för de arbetstagargrupper som ligger utanför dess tillämpningsområde.

Lagen, som med arbetstid förstår den tid då arbetstagaren står till arbetsgivarens för- fogande, föreskriver en ordinarie arbetstid av 45 t/v och 8 t/ d. Då veckan utöver söndagen innehåller ytterligare minst en halv fridag, får arbetstiden per dag utsträckas till 9 timmar. För vissa arbetstagare som ar- betar långt från hemorten får dygnsmaxi- mum höjas till 10 timmar. Beträffande sjuk- vårdspersonal gäller att veckoarbetstiden får fördelas ojämnt på veckans sju dagar med överskridande av ordinarie dygnsmaximum som följd.

Begränsningsperioden får vid skiftarbete utsträckas till fyra veckor. Konungen kan medge ännu längre period. Dygnsmaximum får dock ej överskrida 10 timmar.

Undantag stadgas också för arbete som på grund av sin natur inte kan avbrytas. Arbetstiden får i sådant arbete utsträckas, dock längst till 52 t/v i genomsnitt för en period av högst tre månader och lägst sju veckor. För försäljningsställe inom detalj- handeln med mindre än två anställda kan enligt särskild förordning arbetstiden för- längas till 49 t/ v.

I vissa kollektivavtal har den ordinarie arbetstiden satts lägre än i lagen. Sålunda gäller en arbetstid för arbetare i metallin- dustrin samt vid gas- och elverk av 44 t/v samt för anställda i grafisk industri, hos tidningar och i oljebranschen samt för för- säljningspersonal i varuhusen av 40 t/ v.

Lagen öppnar möjlighet till övertidsar- bete med 1 t/ d. Övertid får dock tas ut med högst 5 t/v och endast under tretton veckor per år. Då majoriteten av berörda arbetstagare så medger, får övertidsuttaget fördubblas till 2 t/ d respektive 10 U V. Ordi- narie arbetstid och övertid får tillhopa ej överstiga 11 t/d. Övertidsarbete lär inte förekomma i någon större utsträckning.

Beträffande arbetstidens förläggning före— skriver lagstiftningen att arbetsdagen skall räknas från klockan 6 till 20. Med denna bestämmelse stadgas ett principiellt förbud mot arbete under kvällen och natten. Från förbudet medger lagen ett flertal undantag, upptagande sådan verksamhet som regel- mässigt måste äga rum dygnet runt, såsom

hotell- och restaurangnäringen, sjukvård, gas- och eldistribution, tidningsutgivning, transportverksamhet, bageri- och konditori- näringen, skiftarbete m. m.

Beträffande femdagarsveckans förekomst har endast erhållits den upplysningen att en del av löntagarna inom industrin har fem— dagarsvecka.

Semester utgår enligt lag med tre veckor. Dessutom förekommer bestämmelser i kol- lektivavtal om extra semesterdagar efter längre tids tjänstgöring.

6.8. Frankrike

Arbetstiden regleras i huvudsak genom lag- stiftning. Kollektivavtalen innehåller be- stämmelser om ledighet och betald semester men sällan regler om arbetstidens längd.

Den allmänna arbetstidslagen tillkom den 21 juni 1936. Bestämmelserna i denna kom- pletteras genom en serie tillämpningsförfatt- ningar, bland vilka särskilt märks en lag den 25 februari 1946 som auktoriserar och uppmuntrar till övertidsarbete. Lagstift- ningen har i princip tillämpning på alla anställda i privat tjänst. För statligt an- ställda gäller särskilda regler, som dock inte uppvisar några större avvikelser. För ar- betstagare inom jordbruket gäller också sär- skilda regler enligt lag den 10 mars 1948.

Den ordinarie arbetstiden fastställs i 1936 års lag till i princip 40 t/v. För vissa ar- betstagare, vilkas arbetsdag inrymmer pe- rioder då inget arbete utförs, är arbetstiden utsträckt, t. ex. till 42—46 timmar för per- sonal inom detaljhandeln, 42—44 timmar för apotekspersonal, 48 timmar för brandmän samt 56—64 timmar för vaktpersonal. Den särskilda lagen för jordbruket stadgar en arbetstid av 2 400 U år.

Något dygnsmaximum föreskrivs inte med undantag för arbete som utförs av kvinnor och barn. Enligt anvisningar från arbetsdepartementet den 13 mars 1946 bör dock 10 timmar anses som maximal ar- betstid per dag i de fall där inte särskild dispens av arbetsinspektionen erhållits. La- gen föreskriver en begränsningsperiod av en vecka. Denna kan förlängas i vissa fall.

Arbetsgivaren äger nämligen enligt tilläggs- författningar rätt att ta igen arbetstid som förlorats i samband med helgdagar, force majeure-situationer eller lågsäsong.

1946 års lag tillkom för att stimulera till övertidsarbete i produktionsbefrämjande syfte. I sin ursprungliga utformning med- gav lagen ett övertidsuttag av 20 t/v, vari- genom en veckoarbetstid av 60 timmar blev möjlig. Genom lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1967, har övertidsmöjlig- heterna reducerats. Numera får den totala veckoarbetstiden inte överstiga 54 timmar i genomsnitt för en tolvveckorsperiod. Den får inte någon enstaka vecka överstiga 60 timmar.

Sänkningen av övertidsmarginalen får ses som ett led i strävanden mot en kortare ar- betsvecka. Vid lagändringens antagande ut- talades att en fortsatt nedjustering av maxi- miarbetstiden så småninom kunde möjlig- göras genom de tekniska framstegen men att en sådan reform fick genomföras med försiktighet och smidighet.

Uttag av övertid får endast ske efter till- stånd av arbetsinspektionen. Denna har att innan tillstånd meddelas inhämta yttrande från arbetstagarnas organisationer. Medgi- vande till övertidsarbete har hittills läm- nats i betydande utsträckning. Arbetsvec- kan i Frankrike är på grund därav genom- gående längre än 40 timmar. Under senare år har den i genomsnitt hållit sig omkring 46 timmar. Avsevärda variationer mellan olika branscher förekommer dock. Under 1965 uppgick arbetstiden sålunda inom byggnadsbranschen till i medeltal 49,4, i transportfacket till 48,3 och i mekanisk och elektrisk industri till 46,6 t/v, medan den i textilindustrin stannade vid 42,2, i bekläd- nadsbranschen vid 41,3 och i bank-, försäk- rings- och kontorsfacket vid 43 t/v. Under år 1963 arbetade alltjämt 13,5 % av ar- betarna mer än 53 t/v och 1965 var detta fortfarande fallet för 7,4 %.

I samband med 40-timmarsveckans in- förande 1936 utfärdades vissa bestämmel- ser beträffande arbetstidens förläggning. En- ligt dessa har arbetsgivaren rätt att förläg— ga arbetstiden enligt något av följande alter-

nativ: fem arbetsdagar ä 8 timmar med måndag eller lördag fri, sex arbetsdagar ä 6 timmar 40 minuter eller varierande ar- betstid från dag till dag med maximum 8 timmar och med ledighet antingen lördag eftermiddag eller måndag förmiddag. Inom industrin har det förstnämnda alternativet fått en dominerande tillämpning. Uppskatt- ningsvis har ungefär 80 % av de anställda inom industrin femdagars arbetsvecka.

Genom ändring av arbetslagen år 1968 har semestern utökats från tre till fyra veckor.

6.9 Italien

Arbetstiden regleras genom lagstiftning och kollektivavtal. Huvudstadgandena åter- finns i en lag den 15 mars 1923, som har tillämpning på alla tjänstemän samt på ar- betare i industri och handel samt vissa jordbruksarbetare. Speciallagstiftning finns för arbetstagare under jord m.fl., tillkom- men i oktober 1962.

Den ordinarie arbetstiden uppgår enligt 1923 års lag till 8 t/d eller 48 t/v. Endast endera av dessa begränsningar behöver iakt- tas. Håller man sig inom 48 t/v kan alltså arbetstiden per dag överstiga 8 timmar. För arbetstagare, vars arbete under dagen av- bryts av ett flertal pauser, t. ex. vakter, får arbetstiden överstiga 48 t/v. I kollektivav- tal har en maximigräns i dessa fall satts till 54 eller 60 t/v och 9—10 t/d. — För arbete under jord samt för mineralbrytning gäller enligt 1962 års lag en ordinarie ar- betstid av 40 t/v.

Begränsningsperioden kan inom industrin utsträckas till ett kalenderår. Dock gäller att arbetstiden per vecka inte får överstiga 48 timmar under längre tid än tre månader och inte någon enstaka vecka 60 timmar.

Den i kollektivavtalen angivna arbetstiden har under de senare åren visat en sjunkande tendens. År 1965 föreskrevs i avtalen för handeln en arbetstid av 44 t/v och i avtalen för livsmedelsindustri 46 t/v, textilindustri, kemisk industri och byggnadsindustri 45 t/ v, pappersindustri 44 t/v samt metall- och verkstadsindustri 43—46 U V. För tjänstemän

inom bank— och försäkringsväsende gäller 40-timmarsvecka.

Enligt en särskild lag den 30 oktober 1955 får övertidsarbete förekomma endast där exceptionella produktionstekniska om- ständigheter gör sådant arbete nödvändigt och anställande av ytterligare arbetskraft inte är möjligt. Övertidsarbete får inte upp- gå till mer än 2 t/ d eller 12 t/v. Hur stor den faktiska förekomsten av övertidsarbete är har inte direkt uppgetts. Däremot har meddelats att den normala veckoarbetstiden inom industrin 1963 uppgick till mindre än 40 timmar för 3,9 % av arbetarna, till 40—44 timmar för 19 %, till 45—48 för 70,5 % och till mer än 48 timmar för 7,6 % av arbetarna.

Femdagarsvecka förekommer för ett väx- ande antal löntagare.

Allmänna principer för arbetstagarnas se- mester återges i civillagen, medan detaljbe- stämmelser intas i kollektivavtal. Semestern varierar som regel mellan 12 och 18 dagar beroende på anställningstidens längd. Ytter- ligare variationer finns dock. Så gäller t. ex. för handelsanställda en semester av 10 da- gar med tillägg av fem dagar för varje tiotal tjänsteår utöver fem.

6.10. Luxemburg

Arbetstiden regleras genom lagstiftning och kollektivavtal. Lagstiftningen, som anknyter till internationella konventioner på arbets— tidsområdet', har tillämpning på alla arbetare med undantag för husligt anställda, jord- bruksarbetare och skogsarbetare. Särskilda förordningar finns för tjänstemän.

Den ordinarie arbetstiden är för arbetare i lagen fastställd till 48 t/v och 8 t/d. För privatanställda tjänstemän gäller en arbets- tid av 44 t/v och för statstjänstemän av 42 V V.

Genom överenskommelser i kollektivavtal har arbetstiden i många fall bestämts kortare än 48 t/v. I stort sett förekommer denna arbetstid — bortsett från jordbruk och skogs- bruk — endast i hantverks- och transport- företag. Inom handel och byggnadsverk- samhet uppgår arbetstiden till 44 t/ v. Sam-

ma är förhållandet i industrin. I järn— och stålindustrin liksom cementindustrin är ar- betstiden dock 421/2 t/v och i gruvor 40 t/v. För metallindustrin har avtal träffats 1967 om en successiv förkortning av arbets— tiden under en femårsperiod från 42% till 40 t/ v.

Övertidsarbete får tas ut med 2 t/ d. Semestern uppgår för arbetare till 18 dagar. För tjänstemän varierar den mellan 18 och 24 dagar.

Ett lagförslag om en allmän förkortning av arbetstiden är under utarbetande.

6.ll Nederländerna

Liksom i flertalet andra länder regleras ar- betstiden genom lagstiftning och kollektiv- avtal. Lagreglerna är för de flesta verksam- hetsområdena samlade i 1919 års arbetslag. Kompletterande bestämmelser ges i tillsyns- myndighetens (arbetsinspektionens) beslut. För jordbruket gäller en särskild reglering. Utanför lagstiftningen ligger endast några enstaka verksamhetsområden, bl.a. sjöfart och gruvindustrin. Familjemedlemmar, ar- betsledare, statlig kontorspersonal samt ar- betstagare med högre årslön än 11 500 gul- den berörs inte heller av lagstiftningen.

Lagstiftningen reglerar i huvudsak den ordinarie arbetstiden per dag men vilar på principen att den effektiva arbetstiden per vecka inte får överstiga 48 timmar. Vid ar- bete som kräver ett ojämnt arbetstidsuttag tillåts en genomsnittsberäkning av arbetsti- den under högst fyra veckor.

För industri- och kontorsarbete stadgas att den ordinarie arbetstiden inte får över- stiga 81/2 t/d. För vissa verksamhetsområ- den gäller andra bestämmelser. Sålunda fö- reskrivs en dagarbetstid för bagerier av 8 timmar, för detaljhandeln av 9 timmar, för sjukhus av 9 timmar och för hotell och res- tauranger av 10 timmar. Från lagreglerna kan undantag beviljas.

Kollektivavtalsvägen medges generellt en dagarbetstid av 9 timmar för att möjliggöra femdagarsvecka. Det förutsätts därvid att arbetstiden per vecka begränsas till 45 tim- mar. I kollektivavtalen påträffas också ar-

betstider som understiger 45 t/v, t. ex. 42 V V för arbete som bedrivs med kontinuerlig skiftgång och 40 t/v för en del verksamhet inom bilindustrin och den elektriska indu- strin.

Inom jordbruk tar den lagliga arbetstids- regleringen sikte på årsarbetstiden och stad- gar för djurskötare en årlig arbetstid av 2 800 timmar och för övriga lantarbetare 2 400 timmar. Arbetstiden får dock utgöra för de förstnämnda högst 248 och lägst 194 timmar för en fyraveckorsperiod och för de sistnämnda högst 54 och lägst 44 t/v. För arbetare sysselsatta i trädgårdsskötsel är ar- betstiden något lägre nämligen 2 360 t/år, fördelade med högst 52%» och lägst 38% t/v.

Övertidsarbete kan lagenligt förekomma men måste hålla sig inom ramen för en maximal arbetstid av 11 t/d och 62 t/v för vuxna män samt 10 t/d och 55 t/v för kvinnor och minderåriga. För uttag av över- tid krävs antingen att socialministern be- viljat tillstånd för branschen i fråga eller att tillsynsmyndigheten beviljat individuellt till- stånd. Exakta upplysningar om det faktiska uttaget av övertidsarbete står inte att erhålla. För ett antal branscher har generella till- stånd att utnyttja övertidsmöjligheterna meddelats men i vad mån så faktiskt sker är inte närmare bekant. Det kan dock antas — på basis av den officiella lönestatistiken -— att övertidsarbete uppgår till i genomsnitt mindre än 1 timme per arbetare och vecka.

Av statistiska uppgifter framgår att den genomsnittliga faktiska arbetstiden för in- dustriarbetare i Nederländerna utgjorde 1962 46,6 t/v och 1964 46,0 t/v. Inom vis— sa sektorer av näringslivet var arbetstiden längre. Jordbruksarbetare hade sålunda i april 1963 en veckoarbetstid av 51 timmar och lastbilschaufförer av 49,7 timmar, var- av 3,4 timmar utgjordes av övertid. Kortare arbetstider uppvisades av manuella arbetare inom gross- och detaljhandeln och av bu— tiksbiträden, nämligen 46 å 47 respektive 44,5 t/v. Industritjänstemän hade i genom- snitt 42,6 t/v, handelstjänstemän samt an- ställda vid banker och försäkringsbolag 41 å 42 t/v.

Beträffande arbetstidens förläggning åter- finns i arbetslagen regler om förbud mot ar— bete på söndagar, lördagar efter kl. 13 samt måndagar—fredagar mellan kl. 18 och 7. Lagen ger vissa möjligheter till undantag för arbete som av särskilda skäl måste bedri- vas kontinuerligt. Utförliga regler om skift- arbete ges därutöver i särskilt beslut av arbetsinspektionen. När det gäller arbets- tidens förläggning på de olika veckodagarna kan man utläsa en ökande tendens mot fem- dagarsvecka. För närvarande har löntagarna inom industrin överlag fått sådan arbets- vecka genomförd.

Nederländerna fick sin första semesterlag 1966. Enligt denna utgår semester med två veckor. I kollektivavtal tas ofta in bestäm- melser om kompletterande semesterförmå— ner. För anställda inom handel och industri gäller t. ex. en semester av i genomsnitt tre veckor, med vissa variationer beroende på arbetstagarens ålder och anställningstid.

Som ett led i den statliga lönepolitiken utfärdade den nederländska regeringen är 1965 förbud mot arbetstidsförkortningar un- der 45 t/v fram till den 1 juli 1967. Efter denna tidpunkt medges en avtalsmässig för- kortning av arbetstiden med 1 timme 15 minuter i veckan. Sådan förkortning har genomförts den 28 juni 1967 såvitt gäller arbetare i fabriker och verkstäder.

6.12. Västtyskland

Såväl i lagstiftning som i kollektivavtal åter- finns bestämmelser om arbetstidens be— gränsning och förläggning. Huvudbestäm- melserna är intagna i arbetstidslagen den 30 april 1938. Denna kompletteras med sär- bestämmelser för vissa verksamhetsområ- den, bl. a. jordbruk och sjukvård.

Lagstiftningen reglerar den ordinarie ar- betstiden per dag. Bestämmelser om arbets- tiden per vecka återfinns endast i skydds- lagstiftning angående ungdom och mödrar.

Den normala arbetstiden per dag är fast- ställdtill högst 8 timmar. På denna regel grundar sig en generell uppfattning att vec- koarbetstiden är 48 timmar.

Från regeln om 8 timmars normal arbets-

dag gör lagen åtskilliga undantag. Under förutsättning att veckoarbetstiden håller sig inom ramen av 48 timmar får dygnsarbets- tiden utsträckas till 10 timmar (efter dispens av arbetsinspektionen ännu längre) för att möjliggöra femdagars arbetsvecka. Under samma förutsättning får dygnsarbetstiden överstiga 8 timmar i företag vars natur krä- ver ett ojämnt arbetstidsuttag. Utan att vec- koarbetstiden behöver maximeras till 48 timmar får dygnsarbetstiden utsträckas för förberedelse- och avslutningsarbeten med 2 t/d. I nödsituationer och vissa därmed jäm- förliga fall får dygnsarbetstiden utsträckas i obegränsad omfattning. Detsamma gäller beträffande manliga arbetstagare i sådana fall där arbetstiden i stor utsträckning endast består i att vara närvarande på arbetsplat- sen. En förutsättning är därvid att överens- kommelse om utsträckt arbetstid träffats i kollektivavtal. Även eljest kan sådana över- enskommelser träffas men ej i vidare mån än att arbetstiden förlängs till 10 t/d.

Lagstiftningens regler om övertidsarbete hänför sig liksom reglerna om den ordinarie arbetstiden till dygnsarbetstiden. Enligt la- gen kan arbetsgivaren under 30 dagar av året förlänga den dagliga arbetstiden från 8 till 10 timmar för utförande av övertidsar- bete. En sådan åtgärd får inte riktas mot en enskild arbetstagare utan måste avse samt- liga arbetstagare i företaget eller inom viss avdelning av detta.

Kollektivavtalen tar i motsats till lagreg- lerna sikte i huvudsak på veckoarbetstiden. Fram till mitten av 1950-talet föreskrev de i allmänhet en veckoarbetstid av 48 timmar. Med början 1956 sänktes arbetstiden över- lag genom successiva förkortningar till 45 t/v. Samtidigt blev femdagarsveckan mer och mer vanlig. Därefter har arbetstiden förkortats ytterligare och femdagarsveckan brett ut sig ännu mer. År 1963 beräknade man att hälften av alla arbetstagare arbetade endast fem av veckans dagar. Veckoarbets- tiden uppgick under år 1966 i en mängd branscher till 42—421/2 timmar och i vissa till 40 eller 41 timmar. Samma år träffades avtal om 40-timmarsveckans införande i verkstadsindustrin från och med 1967. Detta

avtal har i viss utsträckning blivit normgi- vande för andra fack.

Trots den betydande förkortningen av den i avtalen föreskrivna arbetstiden har den faktiska arbetstiden gått obetydligt ner se- dan 1959. För den egentliga industrin ut- gjorde den faktiska arbetstiden 1959 i ge- nomsnitt för kvinnor och män 40,9 t/v och 1965 39,8 t/v. I gruvindustrin var motsva- rande tal 37,1 respektive 37,1 och i bygg- nadsindustrin 43,1 respektive 42,7 t/ v.

Enligt semesterlagen den 8 januari 1963 utgår semester med 15 dagar och för arbets- tagare som uppnått 35 års ålder med 18 da- gar. I kollektivavtalen intas ofta bestämmel- ser om längre semester än den lagstadgade. Dessa förmåner sätts genomgående i rela- tion till arbetstagarens levnadsålder. Längst semester som fastställs i avtalen är 24 dagar.

6.13 Förenta staterna

Arbetstiden regleras dels genom federal lag- stiftning, dels genom lagstiftning i de sär- skilda delstaterna, dels ock genom kollektiv- avtal.

Den federala lagstiftningen utgörs av Fair labor standards act och Federal public con— tracts act. Dessa lagar har i princip tillämp- ning på statsanställda samt anställda i »in- terstate or foreign commerce» eller »in the production of goods for such commerce», dvs. sådan sysselsättning där vederbörandes arbete eller resultat av arbete (tjänster eller varor) distribueras till eller försäljs i utlandet eller andra delstater. Från lagstiftningen görs undantag för en hel rad arbetstagare, bl. a. hotell— och restauranganställda, järn- vägsanställda och arbetstagare i säsongbe- tonad verksamhet.

Lagstiftningen i delstaterna behandlar säl- lan arbetstiden för vuxna män. Däremot förekommer ganska allmänt skyddsbestäm- melser för ungdom under 16 år. Likaledes har delstaterna (med undantag för fyra styc- ken) lagstiftat om kvinnors användande till arbete.

Den amerikanska arbetstidslagstiftningen skiljer sig från gängse sådan lagstiftning be- träffande sina motiv. Skyddsmotivet, dvs.

arbetskraftens skyddande mot alltför hårt utnyttjande med risk för olycksfall och ohäl- sa som följd, saknar större betydelse. I stäl- let syftar den federala lagstiftningen till att garantera de anställda en särskild övertids- ersättning, då en viss arbetstidsgräns över- skridits. Dessutom har lagstiftningen till än- damål att motverka arbetslöshet. Med hän- syn härtill är det naturligt att man i lagstift- ningen inte påträffar några regler om hur många arbetstimmar per dag eller per vecka en arbetsgivare får ålägga sina anställda. Vad lagstiftningen stadgar är i stället att en arbetstagare skall erhålla en och en halv gång sin ordinarie lön för arbete han utför utöver 40 timmar varje vecka. Med vecka förstås därvid en period av 168 samman- hängande timmar.

I de särskilda arbetstidslagarna för kvin- nor återfinns däremot maximiregler beträf- fande arbetstidens längd. Sålunda stadgas i 24 stater ett maximum av 8 t/ d och 48 t/v, i nio stater av 9 t/d och 50—54 t/v, i nio stater av 10 t/ (1 och 50—60 U V samt i en stat inget dygnsmaximum men ett veckomaxi- mum av 54 timmar. Veckomaximum är med få undantag absolut, medan dygnsmaximum under särskilt angivna omständigheter får överskridas. I 34 stater tillåts övertidsarbete under speciella förhållanden, såsom säsong- arbete eller nödfallsarbete.

Fixeringen av övertidsersättningen i den federala lagstiftningen till arbete utöver 40 t/v har medfört, att 40-timmarsveckan bli- vit allmänt normgivande på arbetsmarkna- den. I kollektivavtalen föreskrivs som regel en ordinarie arbetstid av denna omfattning. En statlig undersökning av 1956—1957 års kollektivavtal inom industrin gällande för minst 1 000 arbetstagare utvisar, att nästan 85 % av avtalen, som tillsammans avsåg 80 % av arbetstagarna, föreskrev en arbets- tid av 40 t/v och 8 t/d. I 8 % av avtalen, som gällde omkring 10 % av arbetstagarna, föreskrevs kortare arbetstid. Dessa avtal på- träffades framför allt inom beklädnadsindu- strin. Längre arbetstid förekom i transport- näringen samt inom hotell- och serviceindu- strin. Enstaka avtal inom dessa områden fö- reskrev en arbetstid av ända upp till 60 t/v.

Sedan denna undersökning verkställts, har endast få förändringar inträtt. I några avtal (1,5 %) har veckoarbetstiden reducerats från 40 till 37% eller 35 t/v eller från 37% till 35 t/v. I huvudsak är dessa avtal koncen- trerade till den kvinnliga beklädnadsindu- strin. Som ett kuriosum kan nämnas att av- talet för elektrikerna i staden New York föreskriver en ordinarie arbetstid av endast 25 t/v.

Som redan nämnts förekommer, bortsett från kvinnor och barn under 16 år, inga begränsningar för arbetstagarnas använ- dande till övertidsarbete. Sådant arbete är också allmänt förekommande och ingår nära nog som ett dagligt komplement till den or- dinarie arbetstiden för en stor del av den förvärvsarbetande befolkningen. Tendensen går mot ökat uttag av övertidsarbete. Sedan 1960 har en ökning inträffat med över 16 %. Inom den varuproducerande indu- stn'n uppgick övertiden under åren 1962 och 1963 till i genomsnitt 2,8 t/v per arbetare. Övertidsarbete utförs dock inte av samtliga arbetare. Man beräknar att mellan 25 och 30 % av arbetarna regelbundet har över- tidsarbete och att övertiden i genomsnitt för envar av dessa uppgår till 9—10 t/v. Variationerna av övertiden är naturligtvis stora och övertidsarbete på 20 timmar eller mer i veckan förekommer bland 8 % av övertidsarbetarna. Som en genomsnittssiffra kan anges att ungefär var fjärde amerikansk industriarbetare har en arbetsvecka av 50 timmar.

Övertidsarbete är inte enbart koncentre— rat till industriarbetama. Man beräknar t. ex. att 15 % av alla kontorsanställda ar- betar 41 timmar eller mer per vecka.

Femdagarsvecka är sedan lång tid allmänt rådande inom industri, handel och admini— stration. I den förenämnda undersökningen av kollektivavtalens arbetstidsbestämmelser konstaterades att fem av sex avtal innehöll föreskrifter om antalet arbetsdagar per vecka samt att dessa föreskrifter till 95 % gick ut på en femdagars arbetsvecka.

Någon lagstiftning om semester finns inte. I den mån semester förekommer, är den resultat av kollektivavtalsförhandlingar.

Flera av de starkare fackförbunden har lyc- kats genomföra en semester av tre veckor men berättigade därtill är endast arbetsta- gare som kan åberopa en lång anställnings- tid.

6.14 Kanada

En federal lag, som slår fast en ordinarie arbetstid av 40 t/v och 8 t/ (1 och övertid av 8 t/v, gäller för verksamheter som lyder under federal myndighet. Eljest regleras ar- betstiden genom provinsiell lagstiftning och kompletterande bestämmelser i kollektivav- tal i sex provinser, nämligen Alberta, British Columbia, Manitoba, Newfoundland, Onta- rio och Saskatchewan, sarnt — bortsett från viss särskild skyddslagstiftning — genom en- bart kollektivavtal i övriga fyra provinser.

Lagstiftningen i Alberta, British Columbia och Ontario föreskriver vissa maximiarbets- tider, medan lagstiftningen i Manitoba, Newfoundland och Saskatchewan i likhet med förhållandena i Förenta staterna endast ger föreskrifter om övertidsbetalning. La- gärna i Alberta och Saskatchewan har till- lämpning på så gott som allt arbete med undantag för jordbruk och husligt arbete, under det att lagarna i British Columbia, Ontario och Manitoba endast gäller indu- striarbete. Lagstiftningen i Newfoundland är begränsad till affärsanställda.

Den ordinarie arbetstiden växlar mellan de olika provinslagarna. I Alberta är den fastställd till 8 t/ d och 44 t/v för orter med minst 5 000 invånare och eljest till 8 t/ (1 och 48 t/v, i British Columbia till 8 t/d och 44 t/v samt i Ontario till 8 t/d och 48 t/v. Övertidsersättning skall börja utgå då arbets- tiden överskrider i Manitoba 8 t/d och 48 t/v i fråga om män samt 8 t/d och 44 t/v i fråga om kvinnor, i Saskatchewan 8 t/d och 48 t/ v i mindre orter samt 8 t/d och 44 t/v i större orter samt i Newfoundland 8 t/d och 40 t/v. Dygnsmaximum får i allmänhet ökas till 9 timmar eller mer för att möjlig- göra femdagarsvecka. Begränsningsperioden är som regel en sjudagarsperiod. I Saskat- chewan tillåts dock en genomsnittsberäkning för längre perioder.

Kollektivavtalens arbetstidsbestämmelser torde för det mesta fastställa 40-timmars arbetsvecka. Uppgifterna är dock relativt ofullständiga på denna punkt. Av det till kommittén överlämnade materialet framgår att kollektivavtalen för byggnadsindustrin i större orter i så gott som alla provinser fö- reskriver en arbetstid av 40 t/v. Avtal om arbetstider på 48, 50, 54 och 55 t/v är dock i kraft, bl. a. på vissa platser i Quebec. Inom beklädnadsindustrin förekommer avtal om en arbetstid av 37% t/v. För underjords- arbete gäller i allmänhet ett dygnsmaximum av 8 timmar och således en veckoarbetstid vid femdagarsvecka av 40 timmar.

Officiell statistik över arbetstidsförhållan— dena inom den kanadensiska industrin ut- visar att normalarbetstiden (standard work week) den 1 maj 1963 uppgick i fråga om industriarbetarna till mindre än 40 t/v för 5 %, till 40 timmar för 66 %, till 41—45 timmar för 18 % samt till mer än 45 tim- mar för 9 % av arbetarna. För 2 % kunde icke någon normalarbetstid anges. För in- dustritjänstemännen angavs arbetstiden till 35 t/v eller mindre för 24 %, till 35—371/2 timmar för 45 %, till 371/2—40 timmar för 27 % och till mer än 40 timmar för 4 % av tjänstemännen.

Begränsning av övertidsarbete förekom- mer inte i de sju provinser som saknar lag- stiftning om maximiarbetstid. Av de tre provinser som har sådan lagstiftning har en- dast en, Ontario, bestämda gränser för uttag av övertid (100 t/ år). I Alberta och British Columbia gäller att vederbörande myndig— het kan ge tillstånd till övertidsarbete. Några angivna maximigränser har dock inte stad- gats för sådana tillstånd.

Femdagarsvecka är regel inom industrin. Enligt förenämnda statistik hade sålunda 83 % av industriarbetarna och 95 % av in- dustritjänstemännen femdagarsvecka. Inom handeln arbetar man i allmänhet sex dagar i veckan.

Flertalet provinser har semesterlagstift— ning. I fyra provinser är semestern en vecka, i tre två veckor och i en tre veckor (efter fem års tjänst, eljest två veckor). Åtskilliga undantag gäller.

Arbetstiden regleras genom lagstiftning. Alltjämt i kraft men åtskilligt ändrad är ar- betslagen av år 1922. Denna kompletteras i delrepublikerna med lokal arbetslagstiftning. Arbetslagen omfattar alla personer som ut- för arbete mot betalning. Specialbestämmel- ser finns i särskilda förordningar för visst slag av arbete, såsom husligt arbete, säsong— arbete, skogsarbete och detaljhandel.

Den ordinarie arbetstiden uppgick ur— sprungligen till 8 t/d. Efter beslut i Högsta Sovjet i mars 1956 förkortades arbetstiden på lördag och dag före helgdag från 8 till 6 timmar. Under åren 1956—1959 genom- fördes i vissa industrier en förkortning av arbetstiden på övriga veckodagar från 8 till 7 timmar. I maj 1960 utfärdades bestäm- melser om ett allmänt genomförande av denna arbetstidsförkortning i hela landet.

Eftersom arbetsveckan sedan gammalt omfattat sex dagar, utgör den ordinarie ar- betstiden (5 x 7 + 6 =) 41 t/v. För arbete under jord och för eljest påfrestande arbete är arbetstiden 6 timmar varje arbetsdag och följaktligen 36 t/v. Liknande regler gäller för ungdom under 18 år. Kortare arbetstid än 7 t/ d har också arbetstagare som sysslar med undervisning och forskning liksom hög- re administrativ personal och andra befatt- ningshavare i ledande ställning. 40-timmars arbetsvecka, dvs. 5 X 7 +5, torde i prak- tiken vara rätt vanligt förekommande.

Enligt ett 1961 antaget principprogram skulle arbetstiden förkortas till (5 X 6 + 5 =) 35 t/v. Vid den 23:e partikongressen 1966 frångicks detta program och beslöts i stället att arbetstiden skulle behållas oav- kortad men förläggas till fem av veckans dagar. En sådan reform skulle genomföras successivt.

Övertidsarbete får förekomma endast i undantagsfall. Det får tas ut med högst 4 timmar under två sammanhängande dagar, dock högst 120 t/år. Övertidsarbete tycks förekomma i begränsad omfattning.

Lagstadgad minimisemester är fr.o.m. år 1968 15 arbetsdagar per år. Enligt kom- pletterande bestämmelser tillerkänns särskil-

6.16. Sammanfattning

Arbetstiden regleras i de redovisade län- derna i allmänhet genom lagstiftning kom- pletterad med bestämmelser i kollektivavtal. I Danmark och Storbritannien är dock ar- betstiden, frånsett vissa arbetarskyddsbe- stämmelser beträffande kvinnor och min- deråriga, utelsutande reglerad genom kollek- tivavtal.

Flertalet lagar begränsar arbetstiden såväl per dygn som per vecka eller perioder av veckor. I Frankrike begränsas endast vecko- arbetstiden och i Österrike, Nederländerna och Västtyskland endast dygnsarbetstiden.

Lagstiftningen medger på många håll en längre arbetstid än som i praktiken tilläm- pas. Omvänt gäller för vissa länder att lag- stiftningens ordinarie arbetstid regelbundet kompletteras med övertid och att normal- arbetstiden därför ligger över den lagstad- gade ordinarie arbetstiden. Detta rör fram- för allt länder, som på ett tidigt stadium ge- nomförde lagstiftning om 40 timmars ar— betsvecka, nämligen Frankrike och Förenta staterna. Även Storbritannien och i viss mån Västtyskland har ett stort inslag av regelbun- den övertid.

Generellt kan sägas att arbetstiden inte annat än undantagsvis överstiger 45 t/v. Under 1960-talet har en successiv förkort- ning av arbetstiden ägt rum i de flesta redo- visade länderna. Norge och Sverige har lag- stiftat om 421/z-timmarsvecka och Finland om 40-timmarsvecka. I länder med endast dygnsarbetstiden reglerad, innebär övergång från sex- till femdagarsvecka en motsva- rande reform. I andra länder har genom överenskommelser kollektivavtalsvägen suc- cessiva förkortningar av arbetstiden genom- förts. I viss utsträckning har dessa förkort- ningar tagit sikte på 40-timmarsvecka. I den mån denna arbetstid ännu inte uppnåtts kan en allmän strävan häremot konstateras.

Om den ordinarie arbetstidens längd mäts i genomsnitt per vecka under ett år, måste hänsyn tas till längden av semester och helg— ledigheter. Genomgången har visat att all-

män fyraveckorssemester endast är före- skriven — förutom i Sverige _ i Norge och Frankrike. I andra länder ligger semestern genomsnittligt sett vid omkring två eller tre veckor. Om hänsyn tas inte endast till ledig- het för helgdagar utan även till ledighet för helgdagsaftnar, ligger Sverige, som påpekas i kapitel 14.2, internationellt sett långt framme också i detta avseende.

7. Motiv för en förkortning av arbetstiden

Direktiven för kommitténs utredningsupp- drag uppställer som ett mål för strävanden-a på arbetstidens område en ordinarie ar— betstid av 40 t/v. Det anges att detta mål bör uppnås i etapper och genom succes— siva framsteg. Med hänsyn härtill kan häv- das att det är en given förutsättning för kommitténs arbete att normalarbetstiden skall sänkas till 40 t/v och att kommittén inte bör närmare pröva lämpligheten i och för sig av en sådan reform. Kommittén har dock funnit det motiverat att som en bakgrund till övervägandena angående tid— punkt och takt för en allmän förkortning av arbetstiden något beröra de skäl som åberopats i samband med tidigare arbets— tidsreformer samt de skäl som kan anföras till stöd för den nu aktuella förkortningen av arbetstiden.

7.1. Inledning

De motiv som under årens lopp anförts för reformer på arbetstidslagstiftningens områ- de kan i stort sett delas in i tre huvudgrup- per, sociala, ekonomiska och politiska mo- tiv.

De sociala motiven eller skyddsmotiven går ut på att arbetstagaren genom begräns— ning av arbetstiden skall skyddas från över- ansträngning, sjukdomar och olycksfall.

Till ekonomiska motiv eller välfärdsmo- tiv kan hänföras det val som arbetstagaren har att träffa mellan fritid och andra fak-

torer som ingår i levnadsstandarden, t. ex. utrymmet för ökad konsumtion. Hit kan också hänföras strävan att söka finna den arbetstid som ur produktionssynpunkt är optimal samt intresset av att fördela arbets— tillfällena på så många som möjligt i syfte att förhindra arbetslöshet.

De politiska motiven kan också rubrice— ras som rättvisemotiv. De utgörs av strä- vanden att tillgodose rättvisa och utjämn— ning mellan olika medborgargrupper inte endast då det gäller ekonomiska förmåner utan också i fråga om fritidens längd.

De olika motiven har sällan framförts renodlade utan har för det mesta åberopats i olika kombinationer.

7.2. Motiv för 48-timmarsveckans införande

I arbetstidskommitténs betänkande, som av- lämnades i januari 1919, anfördes att kra- vet på arbetstidsförkortning ofta grundats på den uppfattningen att arbetet genom sin långvarighet förorsakade överansträngning och yrkessjukdomar. Genom den ökade mekaniseringen av arbetet hade den psykis- ka ansträngningen ökat, vilket i förening med specialisering och därmed följande en- sidighet i arbetet utgjorde ett ur hälsosyn- punkt ofördelaktigt kännetecken på den då- varande produktionen. Arbetarna behövde enligt »arbetstidskommittén större fritid för att kunna umgås med sina familjer och för att förvärva allmän medborgerlig bild-

ning och yrkeskunskap. En förkortning av arbetstiden skulle även medföra att kropps- arbetarna ernådde större likställighet med andra arbetstagare i fråga om fördelning av tiderna för arbete och vila.

Arbetstidskommitténs synpunkter lades till grund för den första arbetstidslagen 1919. I propositionen uttalades att åtta- timmarsdagen hade för arbetarna blivit en symbol för rätten att leva under förhål— landen som principiellt jämställde dem med övriga samhällsklasser. Den uppfattningen hade också mer och mer trängt sig fram att med åtta timmars arbetsdag hade en medborgare fyllt sin arbetsplikt gentemot samhället. Åttatimmarsdagens genomföran- de på lagstiftningens väg och utan uppsli- tande maktstrider på arbetsfältet skulle ge arbetarna vidgad tro på en utveckling av samhället som lika vårdade sig om alla samhällets medlemmar. Åttatimmarsdagen var dessutom av betydelse för arbetarnas hälsa. Genom en mängd omfattande och olikartade undersökningar hade statistiskt bekräftats att den industriella arbetarbe- folkningen var mer utsatt för ohälsa, över— ansträngning och olycksfall än andra be— folkningsgrupper. En ökning av fritiden skulle ha en gynnsam inverkan på industri- arbetarnas hälsotillstånd genom den allmän- na höjning av deras levnadsstandard som följde därav. Ökad fritid var också av stor betydelse för familjeliv, för deltagande i medborgerliga angelägenheter och för in— hämtande av kunskaper och bildning.

Vid revisionerna av 1919 års lag fram- fördes, i den mån man över huvud berörde de allmänna motiven för en arbetstidslag— stiftning, i stort sett samma motiv som vid lagens tillkomst. Åttatimmarsdagen utgjor- de en för arbetarna allmänt omfattad lätt gripbar programpunkt i deras kamp för en bättre ställning i samhället i socialt, kul- turellt och medicinskt avseende.

I samband med tillkomsten av de olika specialarbetstidslagarna anknöt motivdiskus- sionen till de synpunkter som låg till grund för den redan gällande arbetstidslagen. Kra- ven på likställighet och utjämning mellan olika medborgargrupper anfördes genom-

gående. Även Skyddsmotiven åberopades. En ny fråga som blev föremål för uppmärk— samhet var frågan om arbetstidsregleringen skulle fastställas i lag eller om det var till- fyllest med reglering i avtal.

Den utredning som i september 1935 lade fram förslag till lantarbetstidslagen framhöll att arbetstiden inom jordbruket och jordbruket närstående näringar redan i stor utsträckning var ordnad på det fria avtalets väg. Utredningen fann emellertid att den lagstadgade arbetstidsregleringen var ägnad att bereda arbetarna större trygg— het. De dåvarande kollektivavtalen stadga- de längre arbetstid för lantarbetarna än den gällande arbetstidslagen. Avtalen ägde dessutom giltighet endast för en del av lan— dets lantarbetare. Statsmakterna betonade vid sin behandling av frågan att lantarbe- tarnas eftersläpning i arbetstidshänseende berodde på den förhållandevis ringa ut- bredningen och styrkan i deras fackliga or- ganisationer. Man kunde inte vänta sig en utjämning av motsatsförhållandena inom rimlig tid genom organisations- och avtals- förhållandenas utveckling. Lagstiftning mås- te i stället tillgripas. — Samma resonemang fördes vid detaljhandelslagens och hotell- lagens tillkomst. I propositionen med för- slag till detaljhandelslagen förklarade före- dragande departementschefen att det rent principiellt inte fanns anledning att undanta större eller mindre grupper arbetstagare från 48-timmarsveckans reglering. I frågan huruvida denna reglering skulle komma till stånd genom ingripanden från statsmak- ternas sida i form av lagstiftning eller på frivillighetens väg anförde han, efter att först ha erinrat om kollektivavtalsreglering- ens framryckning inom handeln, följande:

Emellertid torde det vara klart, att det ännu skulle dröja åtskillig tid innan sådan avtals- reglering vore mera fullständigt genomförd, och helt genomförd bleve den med säkerhet icke inom överskådlig tid. För de anställda, som stode utanför, avvaktande en så småning- om skeende reglering, skulle förhållandena all- tid te sig orättvisa. Lagstiftning - i en eller annan form — för genomförande i princip av 48-timmarsveckan på förevarande område synes mig med hänsyn härtill nödvändig.

Bland motiv som åberopades vid till- komsten av den allmänna arbetstidslagen och specialarbetstidslagarna dominerade, så- som framgått av det anförda, skyddsmotiv och önskemål om likställighet mellan olika arbetstagargrupper. De ekonomiska moti- ven åberopades sällan och då så verkligen skedde vann de inte statsmakternas gillan- de. De diskussioner som under 1930-talets arbetslöshetskris fördes kring möjligheten att förkorta arbetstiden och därigenom för- dela de otillräckliga arbetstillfällena på flera ledde inte till några beslut.

Även arbetstidsutredningen byggde sina förslag i huvudsak på sociala och politiska grunder. Utredningens utkast i huvudbe- tänkandet 1954 till partiella arbetstidsför- kortningar för grupper med särskilt på- frestande och hälsofarligt arbete grunda- des helt på skyddssynpunkter. Många av utredningens förslag till ändringar i arbets- tidslagstiftningens regelsystem motiverades också enbart med behovet av att skydda arbetstagarna från överansträngning och ohälsa. I vissa fall anknöts till den tradi— tion som i olika avseenden utbildats i Sve— rige och utlandet. I fråga om utsträckning- en av lagstiftningens tillämpningsområde åberopade utredningen önskemålet om lik- ställighet mellan olika grupper samt upp- fattningen hos arbetstagarnas organisationer att man allmänt vann i ökad trygghet, om arbetstiden blev begränsad i lag.

7.3. Motiv för 45-timmarsveckans införande

Utredningen om kortare arbetstid tog i sitt i juli 1956 avlämnade betänkande upp en omfattande diskussion av motiven för en allmän arbetstidsförkortning. Diskussionen ledde fram till att en förskjutning av motiv- kretsen ägt rum från sociala och politiska till ekonomiska motiv.

Utredningen anförde att man i debatten kring arbetstidsproblemen inte sällan gjort gällande att det moderna arbetslivet ut- märktes av så högt uppdrivet tempo att stegrad olycksfallsfrekvens, ökad sjuklighet samt ökad såväl fysisk som psykisk trötthet blivit en följd för arbetstagarna, och (att en

förkortning av arbetstiden därför var på- kallad ur skyddssynpunkt. Utredningen hade emellertid vid sina undersökningar funnit att yrkesskadefrekvensen under senare år visat en tendens att sjunka. Samtidigt hade medellivslängden, som brukade tillmätas betydelse såsom indikation på folkhälsans utveckling, undan för undan stigit. Även om åtskilliga människor besvärades av ökad trötthet, kunde man enligt utredningens me- ning inte påstå 'att arbetet blivit mera tröt— tande. Utredningen ansåg sig med hänsyn härtill inte kunna motivera en allmän för- kortning av arbetstiden med hänvisning till någon konstaterad försämring av svenska folkets hälsotillstånd. Det låg emellertid nära till hands att förmoda att en sådan förkortning skulle vara till gagn för en fort- satt utveckling mot en bättre folkhälsa. Inte minst borde den ha fördelaktiga verk- ningar för några större kategorier medbor- gare, såsom förvärvsarbetande gifta kvinnor, äldre arbetstagare och vissa ungdomar som nyss trätt in i förvärvslivet. Utredningen ville därför inte avföra skyddssynpunkterna från diskussionen om arbetstiden men a_n- såg att de i stort sett hade direkt betydelse endast beträffande sådana arbetstidsfrågor som maxirnering av dygnsarbetstid och över- tid.

När det gällde att ta ställning till frågan huruvida en arbetstidsförkortning borde fö- ras upp på det aktuella reformprogrammet blev de ekonomiska motiven vägledande för utredningen. Den hävdade att det i prin- cip inte rådde någon skillnad mellan fritid, varor och tjänster såsom föremål för kon- sumtion. Önskade man mera fritid, fick man betala därför med den inkomst som skulle ha belöpt på den arbetstid som bort- föll. Samhällsekonomiskt var priset för ökad fritid lika med det produktionsresultat, som man gick miste om genom att arbetstiden gjordes kortare. En arbetstidsförkortning betydde följaktligen ett val mellan fritid och högre realintäkter. De undersökningar som utredningen låtit verkställa visade att fritiden av ett mycket stort antal människor tillmättes ett allt större värde. Anledningen härtill ville utredningen se i den allmänna

höjningen av 'realinkomsterna och levnads- nivån i övrigt, vilket bl.a. medfört att fri- tiden kunde ges ett rikare innehåll. Tjänste— männens prioriterade ställning i arbetstids— hänseende hade också sin betydelse för en ökad fritidsvärdering. Undersökningarna vi- sade att arbetstagarna i betydande utsträck- ning var villiga att betala för en längre fri- tid, inte genom att avstå från redan upp- nådd inkomststandard men genom att till- godogöra sig den standardökning, som det fortsatta ekonomiska framåtskridandet kun- de antas komma att medföra, i form av ökad fritid på bekostnad av däremot sva- rande del av den inkomststegring som eljest vore möjlig. I arbetstidslagstiftningen skulle veckoarbetstidens längd komma att i fort- sättningen avgöras på grundval av ett ställ— ningstagande i en ekonomisk avvägning och inte utifrån någon övertygelse om vad som från medicinska eller liknande utgångspunk- ter var objektivt riktigt. Möjligheterna för den enskilde att träffa ett fritt val var be- gränsade med hänsyn bl. a. till att förhål- landena inom produktionen i stor utsträck- ning krävde enhetliga arbetstider. Man fick därför enligt utredningen överlämna åt sta- ten eller arbetsmarknadens organisationer att i den enskildes ställe träffa valet mellan fritid och annan konsumtion. Därigenom blev frågan om en allmän arbetstidsförkort- ning förd över till det samhällsekonomiska planet och i realiteten ett spörsmål om i vad mån landets ekonomiska resurser tillät en sådan åtgärd.

Vid statsmakternas beslut 1957 om in- förandet av 45-timmarsveckan godtogs den uppfattning angående skyddssynpunkternas betydelse som motiv för reformen, som ut- redningen givit uttryck åt. De förhållanden under vilka yrkesarbete i våra dagars sam— hälle utfördes ingav i stort sett inte sådana farhågor för arbetstagarens hälsa, att en förkortning av arbetstiden framstod som en från skyddssynpunkt angelägen motåt- gärd. Detta uteslöt inte att det moderna li- vet med uppdrivet arbetstempo, långa resor mellan bostad och arbetsplats, kombination av husligt arbete och yrkes—arbete m.m. medförde påfrestningar för åtskilliga män-

niskor, vilkas välbefinnande skulle främjas av en längre fritid för rekreation och av- koppling. En allmän arbetstidsförkortning skulle också vara ett steg mot utjämning av skillnaderna i arbetstidshänseende mellan olika arbetstagargrupper.

Statsmakterna godtog även utredningens synpunkter i övrigt på motiven för en ar— betstidsförkortning. Föredragande departe- mentschefen anförde bl. a. följande i pro- positionen med förslag till 45-timmars ar- betsvecka (prop. 1957: 80):

För egen del finner jag det naturligt, att önskemålet om ökad fritid står i förgrunden för arbetstagarnas intresse när det gäller sät- tet att tillgodogöra sig den standardhöjning, som bedömes ligga inom räckhåll. Frågan i vad mån detta önskemål kan tillgodoses är ett ekonomiskt avvägningsproblem. Det gäller, såsom utredningen framhållit, att träffa ett val i fråga om användningen av landets re- surser. Detta val står enligt min mening inte endast mellan fritid och annan konsumtion utan även mellan konsumtion i nuet och kon- sumtion i framtiden. Hänsyn måste även ta- gas till andra angelägna reformer på de eko- nomiska och sociala områdena än en arbets— tidsförkortning.

I och med att fritidsökningen principieut likställdes med en löneökning var stats- makterna inte främmande för tanken att en allmän arbetstidsförkortning i och för sig skulle kunna genomföras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Man var dock inte beredd att förorda en sådan lös- ning. Orsaken härtill var att lagstiftningens maximibestämmelser om arbetsveckans längd ansågs besitta en sådan normativ styrka, att ändring av lagstiftningen ej kun- de undvaras, om målet med kortare arbets- vecka skulle uppnås.

7.4. Motiv för 421/2-timmarsveckans infö— rande

I arbets-tidskommitténs i juni 1966 avlämna- de promemoria med förslag till 421/2—tim- marsveckans inskrivande i arbetstidslagarna anslöt sig kommittén till den syn på frågan om en generell förkortning av arbetstiden som statsmakterna vid den föregående re— formen anlade.

En allmän förkortning av arbetstiden kun- de enligt kommitténs bedömande inte grun- das på en hänvisning till hälsoskäl. I det ståndpunktstagandet hade kommittén för övrigt direkt stöd av sina utredningsdirek— tiv, i vilka det bl.a. heter att spörsmålet om en arbetstidsförkortning generellt sett är mindre en fråga om vad som är erforder- ligt och önskvärt ur hälsosynpunkt än en ekonomisk avvägningsfråga. I stället fick en förkortning grundas på skäl som tog sikte på en utveckling av arbetstagarnas ekonomiska välfärd. I denna ingick som jämställda komponenter dels lön dels fri- tid. Vid varje tillfälle då arbetstagaren er- bjöds en förhöjning av sin levnadsstandard ställdes han inför en valsituation. Skulle han ta ut sin standardförbättring i form av ökad lön eller i form av ökad fritid. Enligt kommitténs mening var arbetstagar- na i betydande omfattning inställda på att ta ut sin standardförbättring i form av fritid. Detta bekräftades bl. a. av 1966 års avtals- rörelse, i vilken arbetstagarnas preferenser i valet mellan ökad lön eller ökad fritid inriktats på ökad fritid.

Enligt kommitténs uppfattning borde lag- stiftningen anpassas till de överenskommel- ser om kortare arbetstid som träffats på arbetsmarknaden. Det fick nämligen anses som ett väsentligt syfte för lagen att allt- jämt ange vad som enligt rådande uppfatt- ning skulle vara maximal ordinarie arbets- tid i landet.

I propositionen med förslag till 42%- tirnmarsveckans genomförande (prop. 1966: 137) betonade föredragande departements- chefen att det för regeringens del framstått som en angelägen uppgift att tillförsäkra arbetstagarna kortare veckoarbetstid. Bak- om denna inställning hade i främsta rum- met inte legat skyddssynpunkter utan en strävan att bereda arbetstagarna möjlighet att få del av en förbättrad levnadsstandard i form av ökad fritid. Sociala skäl kunde dock tala för en minskning av de långa dagliga arbetstider som blivit en följd av femdagarsvecka vid en total veckoarbets— tid av 45 timmar. I huvudsak borde emel- lertid frågan om arbetstidsförkortning ses

som ett avvägningsproblem när det gällde användningen av landets ekonomiska resur- ser. Vid en sådan avvägning hade man att ta hänsyn till andra angelägna reformer av social och ekonomisk natur. En förkortning av arbetstiden borde vid dåvarande tid- punkt tillmätas särskilt hög prioritet på reformprogrammet.

7.5 Motiv för en fortsatt förkortning av arbetstiden

Den förkortningsreform som härnäst ligger närmast till hands är införandet av 40 tim- mars arbetsvecka. Framställningen i det följande inriktas i första hand på en sådan förkortning. Detta utesluter inte att det an- förda har relevans även för förkortnings- reformer med annat innehåll.

7.5.1. Motiv som anförts i den offentliga debatten

Frågan om arbetstidsförkortning har under hela 1960-talet varit föremål för en betydan- de uppmärksamhet i den offentliga debatten. Riksdagen har haft att ta ställning till mo- tioner i ämnet under vart och ett av åren 1960—1963. Pressen har ägnat frågan stort utrymme och de centrala arbetsmarknads- parterna har haft frågan uppe i sina avtals- förhandlingar 1966. Sedan arbetstidskom- mittén tillsatts har ett stort antal skrivelser inkommit till kommittén framför allt från fackligt håll med krav och synpunkter på en arbetstidsreform.

Bland de skäl som i dessa sammanhang framförts till stöd för en allmän förkortning av arbetstiden återfinns i stort sett alla de skäl som åberopats i samband med tidigare förkortningsreformer. Skyddsmotiven går sålunda igen liksom likställighetsmotivet och valmotivet.

Mot bakgrund av statsmakternas konsta- terande redan vid 45-timmarsveckans in- förande att hälsoskäl knappast kunde tala för en allmän förkortning av arbetstiden är det något överraskande att notera hur klart skyddsmotivet dominerar i den all- männa debatten. Man gör gällande att ar- betskraften i det moderna industrisamhället

underkastas en allt snabbare förslitning. Ge- nom arbetsmetodernas fortsatta effektivi- sering utsätts arbetstagarna för ökad press. Långt driven rationalisering, mekanisering och ökat ackordsarbete driver upp arbets- tempot. Jäkt och hets uppstår. Med tekniska framsteg ställs arbetstagarna inför nya krav. Den psykiska belastningen ökar med stress och neurotiska sjukdomar som följd.

Man pekar också på att övergången till femdagars arbetsvecka medfört en förläng- ning av arbetsdagen. Medan man på 48- timmarsveckans tid som regel hade en dag- lig arbetstid av 81/2 timmar (51/2 timmar på lördag), har man, sedan 45-timmars- veckan införts och övergång till femdagars- vecka skett, fått en daglig arbetstid av nio timmar. Det ursprungliga målet med åtta timmars arbetsdag har avlägsnat sig ytter- ligare. Även om femdagarsveckan införts genom frivilliga överenskommelser, har den- na utveckling betraktats som ett steg till- baka och det har framstått som en social skyddsfråga av stor vikt att vrida utveck- lingen rätt igen. Genom beslutet om 42%- timmarsveckans införande har så redan skett. Fr.o.m. år 1969 kommer den dag— liga arbetstiden att som regel uppgå till högst 81/2 timmar.

Ofta framhålls att tiden för vila och rek- reation krympt genom att arbetstagarna fått sin restid mellan bostad och arbetsplats för- längd. Den fortgående befolkningsrörelsen från landsbygden till tätorterna och den öka-de anhopningen av människor i stor- stadsregionern—a anges kunna accentuera det- ta problem.

I vissa fall pekar man på att arbetet ge- nom sin särpräglade natur är särskilt på- frestande ur hälsosynpunkt. Detta gäller framför allt underjordsarbete och olika for- mer av skiftarbete. Den yrkesarbetande hus- modern framhålls ibland också som sär- skilt utsatt för hälsorisker.

Jämförelser mellan arbetstiden för arbe— tare och andra grupper i samhället har gjorts i åtskilliga uttalanden från fackligt håll men även i olika tidningsuttalanden. Någon rationell grund för att arbetare skall ha längre arbetstid än tjänstemän har man

inte kunnat finna. Visserligen föreligger det skillnader i arbetsuppgifter men dessa an- ses inte böra återspeglas i olika sociala för- måner. Nuvarande förhållande kan på lång— re sikt försvaga arbetaryrkenas konkurrens- kraft. Vill man trygga en tillräcklig nyrek- rytering till dessa yrkesgrupper, bör en ut- jämning av arbetstiden genomföras. Genom denna argumentering kan likställighetsmo- tivet sägas undergå en förskjutning från ett renodlat rättvisekrav mot ett mera samhälls- ekonomiskt orienterat krav.

I mindre omfattning har de ekonomiska motiven berörts i debatten. Man har talat rent allmänt om 40 timmars arbetsvecka som ett mål för strävandena på arbetsti— dens område och erinrat om det instrument som Internationella arbetsorganisationen år 1962 antagit härom. Man har också hän- visat till den utveckling mot kortare arbets— tid som är på gång i åtskilliga främmande länder. Ibland har man gett uttryck för den uppfattningen att arbetstagaren genom sin ökade arbetsinsats med ökad produk- tion som resultat har rätt till en standard- förbättring i form av ökad tid för vila och rekreation. Från fackligt håll har man be- tonat att det är en ekonomisk avvägnings- fråga på vilket sätt arbetstagarnas andel av det förbättrade produktionsresultatet skall tas ut, i form av ökad fritid eller höjd kontantlön. Eackföreningsrörelsen har där- vid uttalat sin principiella anslutning till ett stegvis införande av 40 timmars arbets- vecka.

7.5.2. Kommitténs ställningstagande till mo- tiven

Som framgått av redogörelsen under avsnitt 7.4 anslöt sig kommittén i sitt förslag om 421/2—timmarsveckans inskrivande i arbets- tidslagarna till det synsätt på frågan om en generell förkortning av arbetstiden som statsmakterna anlade när 45-tirnmarsveckan infördes. Fortsatt sänkning av arbetstiden ansågs inte kunna motiveras av sociala skäl. I stället fick en sådan reform grundas på individens val mellan olika sätt att tillgodo- göra sig en genom förbättrat produktions-

resultat möjliggjord ökning av levnadsstan- darden.

Kommitténs fortsatta arbete har inte för- anlett kommittén att frångå eller revidera denna uppfattning. Snarare har kommittén med hänsyn till den beslutade förkortning- en från 45 till 421/2 timmars arbetsvecka stärkts i sin uppfattning. Vid sådant för— hållande skulle det kunna göras gällande att någon ytterligare behandling av moti- ven för en arbetstidsförkortning inte är påkallad. Med hänsyn till att man i den allmänna debatten i så stor utsträckning åberopat skyddsmotivet till stöd för en all- män förkortning av arbetstiden har kom- mittén dock funnit det motiverat att helt kort redovisa sina undersökningar angåen- de hållbarheten av detta motiv.

För att få en uppfattning om hur man från medicinskt håll ser på frågan om den ur hälsosynpunkt lämpligast utformade ar- betstiden har kommittén tagit del av åtskil- lig litteratur. Härvid har rent allmänt fram- gått att det inte är möjligt att på basis av erhållna forskningsresultat fastställa en lämplig arbetstid. Vissa undersökningar har genomförts men de har ett begränsat värde dels på grund av svårigheten att finna till- räckligt känsliga mätmetoder beträffande trötthet dels på grund av undersökningarnas anknytning till speciella arbetssituationer. Sarnrnanfattningsvis ger litteraturen vid han- den att man ur socialmedicinska synpunkter avråder från en arbetstid vid normalt in- dustriarbete som överstiger 9—10 timmar per dag och 48—54 timmar per vecka samt att man som en rimlig genomsnittsnorm anger en dagarbetstid av 8—9 timmar och en veckoarbetstid .av 40—48 timmar. Från- sett den översta gränsen är de angivna ar- betstiderna inte grundade på strikt veten- skapliga data utan baserade på resonemang och allmän socialmedicinsk erfarenhet. De givna rekommendationerna skall ses jäm- sides med en rekommendation att arbets- dagen förses med kortare och längre arbets- uppehåll förlagda på ett ur arbetsfysiologisk synpunkt lämpligt sätt.

Kommittén har även inhämtat arbets- medicinska institutets synpunkter på frågan

om hälsoskäl kunde motivera en allmän arbetstidsförkortning. Institutet har därvid i en skrivelse till kommittén uttalat att det i beaktande av den allmänna standard som för närvarande råder i vårt land med en arbetstid av 45 t/v eller mindre i regel inte finns anledning att ytterligare förkorta arbetstiden i syfte att därigenom vinna en förbättrad hälsa. Institutet har samtidigt be- tonat att hälsobelastningen i arbetet själv- fallet beror på de olika arbetsplatsernas specifika förhållanden. Om det föreligger särskild belastning genom t. ex. arbetstyngd eller .arbetshastighet eller speciella yrkes- risker i form av stendamm eller buller, får en arbetstidsförkortning anses vara en täm- ligen ineffektiv åtgärd jämfört med att vid- ta förebyggande åtgärder, såsom i nämnda fall en mekanisering av arbetet för att eli— minera de tunga momenten, en sänkning av arbetshastigheten, införande av korta pauser, utsugning eller bindning av sten— dammet och isolering av bullerkällor. Tvärt- om skulle en arbetstidsförkortning enligt institutets uppfattning kunna medföra risk för att effektivare hälsobefrämjande åtgär- der eftersattes.

För att få ledning vid sin bedömning av skyddsmotivet har kommittén vidare stude- rat och sammanställt uppgifter från riks- försäkringsverkets årliga statistik över ar- betsolycksfall och yrkessjukdomsfall. Lik- som utredningen om kortare arbetstid måste kommittén konstatera att den föreliggande statistiken inte tillåter några mer bestämda slutsatser. Anledningen härtill är att andra omständigheter än arbetstiden i så påfallan- de grad påverkar antalet anmälda olycks- fall Och yrkessjukdomar. Sålunda är det klarlagt genom tidigare undersökningar att ett bestämt samband föreligger mellan kon— junkturväidingar och olycksfallsfrekvens. Vid stigande konjunktur ökar olycksfalls- frekvensen och vid fallande konjunktur sjunker den. Anledningarna härtill kan vara många.

Arbetskraftens rörlighet tilltar vid stigan- de konjunktur. Därav följer att jämförelse- vis många arbetstagare är ovana vid för- hållandena på arbetsplatsen och lättare ut-

sätts för olycksfallsrisk. Vid en undersök- ning som gjorts vid ett stort järnverk i Sverige angående olika faktorer bakom upp- komna olyckshändelser framkom just att nyanställda, ovana eller otillräckligt instrue- rade personer löpte större risk än andra att råka ut för yrkesskador.

Den statistiskt redovisade olycksfalls— frekvensen påverkas också av förändringar i försäkringsbestämmelserna eller i dessas tillämpning. Generösare regler kan med- föra en ökad benägenhet att anmäla in- träffade skador. Den successiva utbygg- naden av sjuk- och yrkesskadeförsäkring- arna under de senare åren kan därför vara anledning till ett flertal anmälda skador.

Trots dessa invändningar kan det vara av intresse att något beröra olycksfalls- frekvensens utveckling under senare tid. Inte minst har det sin betydelse att se, hur denna förhöll sig under åren kring 45— timmarsveckans införande. I tabell 7:1 har ur riksförsäkringsverkets statistik samman- ställts uppgifter på antalet yrkesskador, dvs. summan av arbetsolycksfall, färdolycksfall och yrkessjukdomsfall under åren 1956— 1965.

Om man kunde bortse från andra fak- torers inverkan på olycksfallsfrekvensen och studera uppgifterna i tabellen med utgångs— punkt endast från den ordinarie arbets- tidens inverkan på frekvensen, skulle man

Tabell 7: I. Antalet yrkesskador 1956—1965

Antal yrkes- skadefall per Antal yrkes- en miljon

År skadefall arbetstimmar

1956 136 007 26,0 1957 127 546 24,6 1958 124 466 23,9 1959 124 593 23,9 1960 129 298 23,9 1961 132 616 24,8 1962 128 134 23,7 1963 126 069 22,8 1964 130 346 23,6 1965 130 248 23,1

Anm.: Enligt preliminära uppgifter uppgår antalet yrkesskador år 1966 till 127.000 och år 1967 till 120.000.

kunna konstatera att arbetstidsförkortningen från 48 till 45 t/v - som för flertalet be- rörda arbetstagare genomfördes åren 1958— 1960 _ till synes inte haft någon nämnvärd effekt. Under förkortningsåren höll sig olycksfallsfrekvensen i stort sett oförändrad. Under året närmast därefter visade den t.o.m. en klar ökning. Anledningen här- till skulle kunna vara det tidigare påtalade förhållandet att samtidigt som veckoarbets- tiden sjönk den dagliga arbetstiden genom övergång till femdagarsvecka ökade. I tabell 7:2 belyses arbetsolycksfallens fördelning under arbetsdagens olika timmar. Uppgift- erna grundar sig på bearbetning av riks- försäkringsverkets material för år 1965.

Tabellen utvisar att olycksfallen fördelar sig förhållandevis jämnt under arbetsdagens förlopp. Under en niotimmars arbetsdag företer den första arbetstimmen och de två timmar mitt på arbetsdagen, till vilka huvudrasten vanligtvis förläggs, lägst olycks- fallsfrekvens. Under övriga arbetstimmar varierar olycksfallsprocenten mellan 10,3 och 12,8. Om man bortser från lördagar, då arbetstiden för många endast torde ha uppgått till 5-6 timmar, får man en ännu jämnare fördelning av olycksfallen under arbetsdagens olika timmar. Även här är den första timmen och de två ”middags- rasttimmarna” mindre drabbade av olycks- fall. För de övriga timmarna ligger procent— talet olycksfall mellan 9,8 och 12,3. I båda fallen är olycksfallsfrekvensen högst under den fjärde arbetstimmen. Om arbetstiden per dag ur medicinsk och arbetsfysiologisk synpunkt skulle vara för lång, hade man kunnat vänta sig att olycksfallen skulle öka mot dagens slut när tröttheten borde vara som störst. En sådan teori får inget stöd i föreliggande material.

Då uppgifter ur olycksfallsstatistiken diskuteras, bör man erinra om den verksam- het för ett förbättrat arbetarskydd som allt intensivare bedrivs såväl från statsmakternas som från arbetsmarknadspartemas sida. De enskilda företagarna och arbetstagarna har som följd härav överlag blivit mer skydds— medvetna. Samtidigt har företagshälso- vården byggts ut. Det är uppenbart att

Tabell 7 : 2. Arbetsolycksfall 1965 fördelade efter det antal timmar som vid olyckstillfället förflutit från arbetsdagens (skiftets, vaktens) början

Arbetsolycksfall Alla dagar Alla dagar utom lördagar % Kum. % Kum. Skadan inträffat under arbets- tiden efter förloppet av 0 men ej 1 tim. 6,5 6,5 6,2 6,2 1 » » 2 » 10,9 17,4 10,4 16,6 2 » » 3 » 10,3 27,7 9,8 26,4 3 » » 4 » 12,8 40,5 12,3 38,7 4 » » 5 » 12,3 52,8 11,8 50,5 5 » » 6 » 8,5 61,3 8,9 59,4 6 » » 7 » 7,7 69,0 8,1 67,5 7 » » 8 » 10,7 79,7 11,2 78,7 8 » » 9 » 10,6 90,3 11,1 89,8 9 » » 10 » 7,0 97,3 7,4 97,2 10 » » 13 » 2 7 100,0 2,8 100,0

dessa förhållanden på ett gynnsamt sätt motverkar riskerna för yrkesskador. Med en fortsatt utveckling mot ett förbättrat arbetarskydd och en ytterligare satsning på företagshälsovårdens område kan risk- erna givetvis elimineras ytterligare.

I den allmänna debatten har som stöd för kraven på en kortare arbetstid stundom påståtts att den ökade psykiska arbetsbe- lastningen medfört snabbare förslitning av arbetstagarna och ökad uppkomst av jäktsjukdomar. Kommittén har sökt material som skulle kunna belysa dessa påståenden. Dessvärre förekommer inte någon använd- bar statistik över frekvensen av olika sjuk- domar i vårt land. Visst statistikarbete på- går på olika håll och speciella undersök- ningar genomförs men materialet kan inte utnyttjas för en belysning av 'arbetslivets inverkan på hälsotillståndet i stort. För att rätt kunna bedöma uppkomsten av och orsaken till olika sjukdomar måste indi- videns totala situation beaktas, varvid hans förhållanden utanför arbetslivet kommer in i bilden. Kunskaperna på detta fält synes så pass begränsade att några mer bestämda uttalanden inte kan göras.

Sammanfattningsvis kan kommittén kon- statera att den genomgång, som kommittén gjort beträffande olika faktorer på yrkes—

skadornas, arbetshygienens och folkhälsans område inte har givit belägg för att en allmän förkortning av arbetstiden kan grun- das på hälsoskäl. Tvärtom förefaller de arbetstider som fr.o.m. 1969 blir allmänt tillämpliga i vårt land att stå i god överens- stämmelse med socialmedicinsk erfarenhet. Kommittén kommer följaktligen i fråga om skyddsmotivets hållbarhet till samma resul- tat som i sin promemoria från 1966.

Även om en allmän förkortning av arbets- tiden inte kan motiveras med en hän- visning till svenska folkets medicinska till- stånd, är därmed inte sagt att en kortare arbetstid skulle sakna betydelse ur hälso— synpunkt. För åtskilliga arbetstagare torde en förkortning av arbetstiden tvärtom vara av positivt värde för den kroppsliga och själsliga hälsan.

En förkortning av arbetstiden från 42% t/v till 40 t/v får enligt kommitténs bedö- mande liksom vid de båda senaste för- kortningsreformerna grundas på individens val mellan olika sätt att tillgodogöra sig en möjlig förbättring av levnadsstandarden. Denna förbättring kan ske genom en ökning av realinkomsterna eller en ökning av fri— tiden. Väljer man det sistnämnda får man avstå från en inkomstökning som eljest

varit möjlig. Väljer man det förstnämnda får man oförändrad fritid men större real- inkomst.

Någon kartläggning av var den svenske arbetstagaren står i valet mellan ökad lön och ökad fritid har kommittén inte låtit verkställa. En sådan hade knappast kunnat tillföra diskussionen några mer vägledande synpunkter än de som redan föreligger. En normal arbetstid av 40 t/v har sedan länge framstått som ett mål för strävandena på arbetstidens område. Detta gäller inte blott här i landet utan världen över. In- ternationella arbetsorganisationen har i sin rekommendation, nr 116, ställt upp 40- timmarsveckan som ett socialt mål. Samtliga svenska ombud röstade vid rekommenda- tionens behandling för dess antagande. Så- väl dessförinnan som därefter har arbets- tidsförkortning varit en aktuell program— punkt i flera länder. Under 1960-talet har också reformer genomförts på flera håll. Ytterligare reformer är under förberedelse.

Kommitténs tillkallande innebär i och för sig en bekräftelse på ett ökat intresse för kortare arbetstid. Under kommittéarbetets gång har intresset för en allmän förkort- ning av arbetstiden förstärkts. Detta har framgått av de många skrivelser i ämnet som ingått till kommittén, av den intensiva pressdebatten och av fackföreningsrörelsens aktivitet. Landsorganisationen har vid upp- repade tillfällen betonat kraven på en kortare arbetstid och för sin del tillagt arbetstidsförkortningen hög prioritet på reformprogrammet. Organisationen har ock- så med framgång hävdat kraven på kortare arbetstid i avtalsförhandlingarna. Att den 1966 genomförda förkortningen till 42% U V endast betraktats som en etapp på vägen mot 40-timmarsveckan är uppenbart.

Enligt kommitténs uppfattning kan man med hänsyn härtill våga det antagandet att arbetstagarna i vårt land i likhet med arbetstagarna i en rad främmande länder är beredda att —- åtminstone så länge arbets— tiden överstiger 40 t/v — vid fortsatt konti- nuerlig tillväxt av den ekonomiska standard- en välja längre fritid på bekostnad av en däremot svarande ökning av den kontanta

Vad anledningen till denna ökade fritids— värdering kan vara torde inte behöva när— mare analyseras. Man kan peka på att reallöneläget successivt förbättrats, vari- genom löntagarnas materiella anspråk på ett tillfredsställande sätt bör kunna tillgodo- ses på nuvarande lönenivå. Strävan mot en högre levnadsstandard inriktas följaktligen på andra mål, varvid fritiden ligger nära till hands. Att så är fallet är en given sak, så länge det finns grupper i samhället som är prioriterade i arbetstidshänseende. Åt- skilliga tjänstemäns kortare arbetstid stimu- lerar övriga arbetstagare att inrikta sina krav på samma förmån och därmed åstadkomma en utjämning mellan olika medborgargrupper på det sociala fältet. Ibland görs gällande att det i högskatteländer är naturligt att en löneförhöjning — som åtminstone vid ett progressivt skattesystem kan bli hårt redu- cerad — framstår som mindre lockande än fritidsökning som är skattefri. Till detta kommer att fritiden blivit mer samlad och lättare att effektivt utnyttja. En sak som också kan ha sin betydelse är att fritiden under veckans arbetsdagar för en hel del arbetstagare blivit i ökad omfattning naggad i kanten av restid mellan bostad och arbets- plats.

Med hänsyn till produktionens krav på rationell organisation, för vilken arbets- tidens längd och förläggning är en väsentlig faktor, kan det såsom framhållits vid tidi- gare arbetstidsreformer inte överlåtas åt de enskilda arbetstagarna att var för sig träffa sitt val mellan lön och fritid. Produk- tionen kräver självfallet en viss enhetlighet på arbetstidens område. Denna enhetlighet kan åstadkommas genom avtal eller genom lagstiftning. I det ena fallet träffar den fack- liga organisationen och i det andra fallet lag- stiftaren på arbetstagarens vägnar valet mellan fritid och annan konsumtion. Huru- vida valet bör ske på det ena eller det andra sättet skall kommittén inte diskutera här. Kommittén återkommer emellertid till spörs- målet i kapitel 10 i samband med en diskus- sion av frågan om behov alltjämt före- ligger av lagstiftning på arbetstidens område.

8. Vissa ekonomiska frågor

Vid en allmän arbetstidsförkortning är det en rad frågor med ekonomisk anknytning som aktualiseras. Exempelvis är det av stort intresse vid bedömningen av en arbetstids- förkortnings verkningar att veta hur pro- duktionen kommer att påverkas. Kommer den att minska i samma proportion som förkortningen? Eller kommer produktionen eventuellt att öka? Andra frågeställningar är hur pris— och lönenivån kan komma att utvecklas samt hur sysselsättningen och ka- pitalutrustningen förändras.

Frågor av dessa och liknande slag har ingående behandlats såväl i den ekonomiska litteraturen som i de båda statliga betänkan- dena Utredningen om kortare arbetstid (SOU 1956: 20) och Arbetstidsförkortning- ens verkningar (SOU 1964: 9). Av den an- ledningen finner inte kommittén det nöd- vändigt att gå in på en utförlig diskussion av de teoretiska frågor som ofta anmäler sig vid behandlingen av en arbetstidsför- kortnings verkningar. I föreliggande kapi- tel har kommittén lagt tonvikten på erfa- renheter från tidigare arbetstidsförkortning- ar samt på vissa övergångs- och anpass- ningsproblem vid en förkortning. Avsikten har inte varit att behandla alla olika tänk— bara problemområden utan ett urval har skett av sådant som kommittén ansett vara av vikt.

8.1. Begreppet Optimal arbetstid

Det är vanligt att sambandet mellan ar- betstid per vecka och produktion per vecka framställs som i figur 1 (se t. ex. de båda heldragna kurvorna). Den övre kurvan av— speglar veckoproduktionens variation med arbetstiden per vecka och den undre rep- resenterar den tillhörande utvecklingen av produktionen per arbetstimme — produk— tiviteten — vid olika veckoarbetstid. Om man utgår från ett lågt antal arbetstimmar per vecka och låter arbetstiden successivt växa, kommer produktionen per vecka till en början att växa i snabbare takt än ar- betstiden.1 Anledningen härtill är främst av produktionsteknisk art: förhållandevis lågproduktiva sysselsättningar såsom igång- sättnings- och avslutningsarbeten samt den dagliga inkörningstiden tar allt mindre an- del av arbetstiden vartefter denna ökar. Denna snabbare produktionsökning gäller till dess produktionen per arbetstimme nått sitt maximum, vilket inträffar vid vecko- arbetstiden Tl i figuren. Härefter avtar

1 Produktionskurvornas utseende antas vara desamma även om man startar med ett mycket högt antal arbetstimmar per vecka och successivt minskar arbetstiden. Huvudförutsättningen för hela resonemanget är bl. a. att ingen förändring sker beträffande produktionsutrustning och produktionsmetoder.

Produktion per tidsenhet ”__—N (. I / Produktion per I D vecka I,, A I A I/ B / Produktion per ,,...u- .r__ :rbetstimme / Nå N | | & T T T T Arbetstid . 4 3 2 Figur 1. 1 per vecka

produktionen per arbetstimme, huvudsak- ligen beroende på personalens ökande trött— het, medan veckoproduktionen fortsätter att växa men nu i långsammare takt än ar- betstiden. Så småningom når veckoproduk- tionen ett maximum, vid veckoarbetstiden TZ i figuren, varefter den avtar. Om man tillämpar arbetstiden TZ kommer tydligen såväl en ökning som en minskning av ar— betstiden att leda till ett produktionsbort- fall. Ur produktionssynpunkt skulle alltså veckoarbetstiden TZ vara optimal. Det är troligt, eller i varje fall hävdas det, att man i högindustrialiserade länder för närvaran- de genomsnittligt sett för hela näringslivet befinner sig under den produktionsoptimala arbetstiden.

Om arbetstiden för ett företag eller för samhället i dess helhet ligger högre än den produktionsoptimala, är problemet avseen- de en arbetstidsförkortnings ekonomiska verkningar enkelt: alla tjänar på en förkort- ning. Såväl fritid som varor och tjänster ökar i detta fall. Svårare blir det om arbets— tiden ligger någonstans mellan T1 och T2. Genom att produktionen minskar inom det- ta arbetstidsintervall vid en förkortning, ställs man inför frågan hur mycket man är beredd att minska arbetstiden. Här fram— träder det förut diskuterade ekonomiska avvägningsproblemet klart.

Ovanstående resonemang är användbart

endast för att belysa mycket kortsiktiga förändringar av produktionen till följd av en arbetstidsförkortning. Såväl produktions- utrustning som produktionsmetoder föränd- ras ju kontinuerligt, i varje fall inom svenskt näringsliv. För att söka belysa detta har i figur 1 de båda streckade kurvorna inri- tats. De två olika kurvparen kan här få representera förhållandena vid två olika till- fällen, säg genomsnittligt för två på varand- ra följande år. Den streckade kurvan för produktion per arbetstimme avspeglar att en normal trendmässig ökning av produktivite- ten inträffat till följd av mer och effektivare realkapital, förbättrade produktionsmetoder samt bättre utbildad arbetskraft. En här- emot svarande ökning av veckoproduktio— nen åskådliggörs av den övre streckade kur- van. (För enkelhets skull antas de streckade kurvorna ha maximipunkter vid samma veckoarbetstider som de heldragna kurvor— na.) Om man inför en arbetstidsförkort— ning från veckoarbetstiden T3 till T4 kan nu följande resonemang föras. Om ingen trendmässig produktivitetsökning äger rum skulle veckoproduktionen minska från punkten A till punkten B. Detta kan sägas representera den momentana produktions- effekten. Hade ingen arbetstidsförkortning införts skulle produktionen vid den givna produktivitetsökningen ökat till punkten C, men till följd av förkortningen uppnås inte större produktion än som motsvaras av punkten D. Produktionsförlusten till följd av förkortningen blir alltså det vertikala avståndet mellan C och D. Avvägningspro- blemet kan i detta fall formuleras så: vill vi avstå C—D från den möjliga produktions— ökningen A—C och endast erhålla ökningen A—D vid arbetstidsförkortningen?

Det finns emellertid en annan optimal arbetstid än den produktionsoptimala och det är den välfärdsoptimala.1 Den kan ka-

1 Man diskuterar även begreppet vinstoptimal arbetstid, vilket skulle vara den arbetstid som maximerar företagens vinster. Den anses ligga mellan den välfärdsoptimala och produktions- optimala arbetstiden. Se Clyde E. Dankert, Shorter Hours — in Theory and Practice, In- dustrial and Labor Relations Review, Vol. 15, 1962: 3, sid. 316 ff.

raktäriseras så, att veckoarbetstiden är just så stor att fördelningen mellan fritid och konsumtion av varor och tjänster väger jämnt ur den förvärvsarbetandes synpunkt. Vederbörande vill i detta läge inte byta ut fritid mot ett tillskott av varor och tjänster och inte heller avstå från en del av sin varu- försörjning för att få längre fritid. Välfärds- optimum ligger alltid vid lägre arbetstid än produktionsoptimum (eller möjligen på sam- ma arbetstid), så vida en arbetstagare inte värderar arbete (och arbetstid) högre än fritid och fritidssysselsättningar. Längre ar- betstider än den produktionsoptimala ger ju både lägre produktion av varor och tjäns- ter och kortare fritid.

Den föregående diskussionen torde ha klargjort, att optimalbegreppen ur teoretisk synpunkt är användbara som förklarings- redskap men att det är ytterligt svårt att praktiskt-statistiskt precisera dem. Avslut- ningsvis skall här några viktiga faktorer re- dovisas i avsikt att modifiera den förenkla- de bild som figur 1 representerar.

För det första kan det finnas stora varia- tioner i den produktionsoptimala arbetsti- den med hänsyn till arbetets art och arbets- tagarens individuella möjligheter att utföra arbetet. Likaväl som olika arbetsuppgifter kan ställa vitt skilda krav både i fysiskt och psykiskt hänseende på en och samma arbetstagare, kan en och samma arbets- uppgift påverka olika personer på helt skil- da sätt. Även arbetstidens förläggning, skiftarbete, antalet pauser och raster osv. kan medföra variationer i den produktions— optimala arbetstiden. Det finns därför en mängd olika produktionsoptimala arbets- tider per vecka. I princip kan det finnas en för varje individ, en för varje arbetslag, en för varje produktionsprocess, en för varje företag, en för varje näringsgren och en för samhället i dess helhet.

För det andra finns det givetvis också variationsmöjligheter beträffande den väl- färdsoptimala arbetstiden. I princip kan en sådan arbetstid erhållas, endast om de för- värvsarbetande själva får välja den arbets- tid de vill ha vid givna löner. Somliga skul- le kanske vilja ha en längre arbetstid och

därigenom kunna köpa mera varor och tjänster, medan andra kanske vill skaffa sig ökad fritid genom minskad materiell konsumtion. En och samma person kan också under sin levnad ha såväl varierande arbetsförmåga som varierande värdering av sin fritid. Det finns dock ingen möjlighet att mäta den tillfredsställelse vissa männi- skor skulle ha av att få arbeta längre för att skaffa sig mer varor, och den tillfred— ställelse andra skulle ha av att få arbeta kortare tid än den fastställda arbetstiden för att erhålla mer fritid. Ur den enskilde indi- videns synpunkt skulle det vara önskvärt med möjligheter att variera veckoarbets- tidens längd under olika delar av hans yr- kesverksamma tid. Mot detta står det krav på enhetlighet beträffande arbetstidens längd som ställs av tekniska och organisa- toriska förhållanden.

Slutligen skall nämnas att den pågående dynamiska utvecklingen innebär ändrade produktionsförhållanden, vilket inverkar på den optimala veckoarbetstidens längd. På längre sikt, med alltmer ökad materiell för- sörjning, förskjuts den välfärdsoptimala ar— betstidens längd naturligen nedåt. Den pro- duktionsoptimala arbetstiden kan däremot röra sig i båda riktningarna. Om nya arbets- metoder och maskiner medför en minskad press för arbetstagaren, kommer detta op— timum att öka och tvärtom. Det har emel- lertid redan framgått vid motivdiskussionen att kommitténs uppfattning är att arbetsti- dens längd bör bestämmas av den välfärds- optimala arbetstiden och inte av den pro- duktionsoptimala.

Som en sammanfattning av detta avsnitt kan sägas, att möjligheter att variera ar— betstiden med avseende på arbetets art, ar- betstagarens ålder osv. skulle bidra till en optimal inriktning av samhällsekonomin. Arbetstidslagstiftningens i vissa delar dispo- sitiva utformning underlättar en sådan ut- veckling.

8.2. Erfarenheter från tidigare arbetstids- förkortningar I detta avsnitt redovisas vissa undersökning- ar som gjorts för att klarlägga verkningar

på produktionen vid förkortningar av ar- betstiden. Endast allmänna arbetstidsför- kortningar behandlas, eftersom detta står i direkt överensstämmelse med kommitténs egna utgångspunkter och de resultat som erhållits vid undersökningar avseende parti- ella arbetstidsförkortningar, exempelvis i enstaka företag, inte kan anses representa- tiva vid en allmän förkortning. Utöver den- na begränsning av materialet görs också en tidsmässig begränsning, i så måtto att endast undersökningsresultat från sen tid behandlas. Anledningen härtill är bl. a. att de yttre betingelserna, t. ex. målet om en fullsysselsättningspolitik samt arbetstidens längd, inte skall ha väsentligt förändrats. Till följd härav behandlas endast erfaren- heter från 45-timmarsveckans införande i slutet av 1950-talet i Danmark, Norge och Sverige. För en närmare diskussion av er— farenheter av arbetstidsförkortningar ge- nomförda tidigare hänvisas till betänkandet Utredningen om kortare arbetstid, SOU 1956:20, samt dess bilagedel, SOU 1956: 21.

8.2.1 45-timmarsveckans införande i Dan- mark 1958—1960

Den allmänna arbetstidsförkortningen från 48 till 45 t/v i Danmark i slutet på 1950- talet genomfördes efter två huvudlinjer: en timmes förkortning under vart och ett av åren 1958, 1959 och 1960 eller tre timmar på en gång 1959. Vid uppläggningen av den undersökning, som ingångsattes vid det danska socialforskningsinstitutet för att ut- reda förkortningens verkningar, utgick man från att svårigheter kunde uppstå vid be- dömningen av vad som var en följd av för- kortningen och vad som orsakats av andra förändringar.1 Därför utvaldes endast sex industriföretag, representerande olika bran- scher, för att möjliggöra ett mycket inträng— ande studium. Därigenom räknade man med att kunna isolera verkningar från enbart arbetstidsförkortningen. Man utgick också

1 Se P. Milhaj m.fl., 45 timers ugens indfarelse 1958—60, Socialforskningsinstituttets publika- tioner, Köpenhamn 1960.

från att verkningarna skulle vara mer up- penbara och utpräglade beträffande företag där förkortningen tagits ut på en gång 1959 och undersökte därför bara sådana företag.

I fråga om produktionen redovisade samt- liga sex företag en ökning mellan 1958 och 1959. Detta gällde också för de respektive industribranscher som dessa företag repre- senterade samt för industrin i sin helhet. Således innebar förkortningen inget avbrott i den pågående produktionsutvecklingen.

Undersökningen av produktivitetsutveck- lingen inom de sex företagen inskränkte sig till de avdelningar som inte förändrats nämnvärt med avseende på teknik, pro— duktionsmetoder och produktionens sam- mansättning. För perioden 1955—1958 — man undersökte tiden 1955—1959 — visade produktionen med något undantag en på- taglig årlig ökning av ungefär samma stor- lek för respektive företag räknat såväl per arbetstimme som per arbetare; detsamma gällde för industrin totalt. Mellan 195 8 och 1959 steg produktionen per arbetstimme för samtliga sex företag med en spridning från 1% till 18 %, medan produktionen per arbetare endast ökade för tre av dem; för industrin totalt steg produktionen per ar- betstimme i samma takt som åren dessför- innan, medan produktionen per arbetare steg betydligt långsammare. Utvecklingen t. o. m. 1958 innebar alltså att produktionen per timme och per arbetare någorlunda följ- de varandra men att mellan 1958 och 1959 produktionen per timme genomgående steg mer än produktionen per arbetare. Härav drog man i undersökningen slutsatsen att de timmar som den ordinarie arbetstiden förkortats med inte helt hade ersatts ge- nom mer övertid eller mindre frånvaro.

Ökningen i produktionen per arbetstim— me syntes i många fall kunna hänföras till ökad insats från arbetarnas sida. Detta gäll- de inte bara för ackordsarbetande utan ock— så, fast i mindre grad, för de tidlönearbe- tande. Den ökade insatsen bestod inte en- bart i höjt tempo utan också i att arbets- tiden utnyttjades mer effektivt genom bätt- re passning av tider och inskränkningar av småpauser etc., vilket allt var resultat av

företagsledningens åtgärder för att motver- ka produktionsbortfall. För de undersökta företagens del tycks detta ha varit det enda man från företagsledningens sida gjort till följd av förkortningen; inte i något före- tag hade exempelvis förkortningen medfört ändrade investeringsplaner.

Några skillnader i produktivitetsutveck- ling till följd av olika sätt att förlägga ar— betstiden efter förkortningen var det inte möjligt för undersökningen att påvisa.

Slutligen kunde man enligt utredningen dra den slutsatsen, att arbetstidsförkortning— en antagligen varit en bidragande orsak till den generella produktivitetsökningen inom industrin men att ökningen inte varit stor nog att uppväga nedgången i arbetstiden.

Det siffermaterial som utredningen fick fram sökte man på olika sätt få komplet— terat med upplysningar från företagsledning, arbetsledning, förmän och andra. På det stora hela taget fick man härigenom sam- ma intryck av produktivitetsutvecklingen som produktionstalen siffermässigt gav ut- tryck åt. En viss skillnad i de olika grup- pernas uppfattning förelåg dock. Företags— ledningen i de undersökta företagen fann att det visserligen skett en höjning av pro- duktiviteten men att denna inte varit till- räcklig för att kompensera produktions- bortfallet till följd av arbetstidsförkortning- en. Bland arbetarna och arbetsledarna an- såg åtskilliga, men långt ifrån alla, att pro- duktionen på den kortare arbetstiden blivit lika stor som före förkortningen.

Man var givetvis medveten om att de resultat man erhållit genom intensivunder- sökningen inte behövde vara representativa för den egentliga industrins övriga områ- den. Med utgångspunkt från de erhållna resultaten genomfördes därför intervjuer med ledande personer inom branschorga- nisationer och fackförbund, speciellt inom järn- och metallindustrin. I stort sett kunde undersökningens resultat därvid bekräftas.

Utöver undersökningen av produktions- och produktivitetsförhållandena studerades arbetstidsförkortningens inflytande på ar- betarnas trivsel inom företagen. Detta sked- de dels direkt genom intervjuer, dels in—

direkt genom att man undersökte frånvaro- statistik, som antogs ge utslag i fråga om trivseln. De resultat man härvid kom fram till visade att trivseln inte väsentligt änd- rats för det stora flertalet av arbetarna.

8.2.2 45-timmarsveckans införande i Norge 1959—1960

Förkortningen av arbetstiden från 48 till 45 t/v i Norge skulle enligt lag ske i två etapper. Från den 1 mars 1959 skulle en sänkning till 46% t/v äga rum och från den 1 mars 1960 skulle arbetstiden ytter- ligare sänkas till 45 t/v. Genom avtal mel- lan arbetsgivar- och arbetstagarorganisa- tioner fick dock de allra flesta — beträffan— de industriarbetare sannolikt alla — hela förkortningen från den 1 mars 1959. En offentlig utredning tillsattes för att söka klarlägga verkningarna av förkortningen. Denna undersökte industrins förhållanden ingående. Därutöver behandlade den i viss mån tjänstesektorerna.1

Vid behandlingen av verkningarna på in- dustrins produktionsförhållanden användes den sedvanliga officiella statistiken rörande hela industrin samt annan löpande officiell statistik. Till att börja med konstaterades att produktionen inte gick ned efter den 1 mars 1959 utan tvärtom ökade betydligt såväl mellan 1958 och 1959 som mellan 1959 och 1960. För att något undvika till- fälliga verkningar vid jämförelse mellan en- staka år slog man ihop åren 1957 och 1958 respektive 1959 och 1960 samt jämförde därefter produktionens ökningstakt för des- sa två perioder. Slutsatsen blev, att industri— produktionen hade ökat minst lika starkt efter förkortningen som den gjort tidigare under 1950-talet. Förklaringen härtill an- sågs vara den gynnsamma konjunkturut- veckling som från slutet av 1958 medförde en kraftig efterfrågeökning på industripro- dukter.

1 Virkninger av arbeidstidsforkortelsen fra 48 til 45 timer. Rapport fra et utvalg oppnevnt ved kongelig resolusjon av 30. januar 1959 for å undersake virkningene av arbeidstidsforkortel- sen pr. ]. mars 1959. Kommunal- og arbeids- departementet. Oslo 1962.

Den starka stegringen i industriproduk- tionen kom emellertid inte till stånd genom en sysselsättningsökning eller genom stora investeringsökningar. Tvärtom sjönk anta— let utförda arbetstimmar inom industrin med drygt 2 % mellan 1958 och 1959 och tillväxten i industrins realkapital var rela- tivt svagare både för 1958 och 1959 jäm— fört med föregående år.

Ökningen i produktion och minskningen i utförda arbetstimmar innebar att produk- tionen per arbetstimme steg med inte mind— re än 8,9% mellan 1958 och 1959. Att denna starka stegring inte utan vidare kun- de sättas i samband med arbetstidsförkort- ningen påpekades i utredningen och man försökte förklara ökningen genom att dela upp den i tre komponenter. För det första hade man en trendmässig ökning av pro— duktiviteten på genomsnittligt 4,3 % per år under perioden 1949—1958. Om detta tal skulle gälla även för utvecklingen 1958— 1959, måste 4,6 procentenheter av den 8,9— procentiga ökningen förklaras på annat sätt. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter an- togs för det andra att konjunkturuppgång- en bidragit till produktivitetsstegringen med ett par procentenheter. Resten av ökningen, dvs. 2—3 procentenheter, kunde enligt ut- redningen sannolikt förklaras med hänvis- ning till arbetstidsförkortningen.1

Undersökningen av tjänstesektorerna grundades på en intervjublankett som sän- des ut till sammanlagt 250 företag och in- stitutioner inom områdena elektricitetsverk, detaljhandel, partihandel, busstrafik, sjuk- hus, hotell och restauranger, frisörer, järn- vägar och spårvägar samt vissa offentliga myndigheter. Materialet ansågs vara för li- tet för en bearbetning efter vanliga statis- tiska principer och resultaten ansågs inte heller kunna sammanfattas i summariska

1 Senare har man genom nya beräkningar kunnat konstatera att den angivna totala pro- duktivitetsstegringen på 8,9 % 1958—1959 var något överskattad. Den extraordinära produkti— vitetsstegringen på 2—3 % blev till följd härav också överskattad. Se Instilling om forkortning av den alminnelige arbeidstid fra 45 til 42 % time pr. uke. Forelapig instilling fra Arbeids- tidskomitéen av 1964. Kommunal— og arbeids— departementet. Otta 1967.

tabeller. En mer värderingsmässig slutsats efter genomgången av svaren utmynnade i att tjänstesektorerna sammantagna före- föll att ha genomfört arbetstidsförkortning- en utan nämnvärda inskränkningar i servi- cen till allmänheten. Detta hade varit möj- ligt på grund av att man före förkortningen inom flera områden hade haft en del out- nyttjad kapacitet. I en del fall hade förkort- ningen inneburit mer övertidsarbete och ök- ning av antalet sysselsatta. Delvis hade förJ kortningen också blivit kompenserad gea nom indragning av oreglementerade pauser, omläggning av arbetsrutiner och andra ar- betsbesparande åtgärder.

När det gällde arbetstidsförkortningens inverkan på löneutvecklingen gjorde den norska utredningen ingen egen specialun— dersökning, utan utgick vid sin bedömning härav från sedvanlig löne— och sysselsätt- ningsstatistik. I samband med avtalen om arbetstidsförkortningen överenskoms att an- ställda med tidlön skulle få full lönekom- pensation, dvs. i princip oförändrad vecko- lön efter förkortningen, medan de ackords— arbetande skulle få 2/3 lönekompensation. Den resterande tredjedelen räknade man med skulle kunna intjänas genom ökad ar- betsinsats. Genomsnittligt för alla industri- arbetare beräknades dessa ökningar med- föra en uppgång i timförtjänsten på 4,7 %. Den faktiska utvecklingen mellan andra halvåret 195 8 och andra halvåret 1959 blev att timförtjänsten steg för män med 8,6 % och för kvinnor med 8,1 %. Den faktiska veckoförtjänsten steg under samma tid med 5,3 % för män och med 3,7 % för kvin- nor. Förklaringen till denna uppgång an- sågs delvis vara ökad övertid och mindre frånvaro. Utvecklingen gav också vid han- den att löneglidningen varit störst för de ackordsavlönade.

8.2.3 45-timmarsveckans införande i Sve- rige 1958—1960

I anslutning till 45-timmarsveckans infö- rande i Sverige 1958—1960 tillsattes en stat- lig utredning, 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar, med

uppgift att undersöka förkortningens eko— nomiska och sociala verkningar. Resultatet finns redovisat i betänkandet Arbetstidsför- kortningens verkningar (SOU 1964: 9). Till karaktären är detta betänkande såväl teo- retiskt som empiriskt. Verkningarna pre- ciseras först genom en teoretisk analys, var- efter dessa i den empiriska delen undersöks statistiskt. Den statistiska undersökningen har begränsats till enbart industrin (exklu- sive gruvföretag) och avser förkortningens verkningar på produktion, timförtjänst, övertid och frånvaro. Den teoretiska ana— lysen utelämnas här.

Verkningarna på produktionen. Utgångs- punkten vid beräkningarna av förkortning- ens verkningar på produktionen var att söka fastställa sambandet mellan produktion och insatser av produktionsfaktorer. Vid sidan av arbetstiden har som produktionsfaktorer räknats arbetarantal samt kapitalinsats. Ob— servationsmaterialet utgjordes av årliga re- lativa förändringar i dessa storheter för olika industriföretag. De data av speciell art som erfordrades samlades in genom olika enkäter bland ett företagsurval så be- skaffat, att alla företag med mer än 25 ar- betare tillfrågades men endast vart tionde av de övriga. Data som härutöver behöv- des erhölls från sedvanlig löne- och indu- stristatistik. Utifrån det på så sätt insamla- de materialet gjordes beräkningar såväl för olika grupper av företag som för hela in- dustrin.

Vid beräkningar av den typ som utfördes erhölls resultat i form av vissa konstanta talvärden, s.k. elasticitetstal. Vid undersök- ningen erhölls elasticitetstal för produktio- nen med avseende på arbetstiden, arbetar- antalet respektive kapitalinsatsen. Innebör- den härav är att en sådan elasticitet, säg elasticiteten med avseende på arbetstiden, anger hur mycket produktionen förändras då arbetstiden förändras med 1 % under i övrigt oförändrade förhållanden.

Beträffande företag med mer än 25 ar- betare uppgick för industrin totalt sett elasti- citeten med avseende på arbetstiden till i genomsnitt 3/4 per år under perioden 1958—-

1960. Dess värde varierade dock såväl mel- lan olika storleksklasser av företag som mel- lan olika industribranscher. Beräkningarna gav också som resultat att veckoarbetstiden inom nyss nämnda fö- retagsgrupp minskade med i det närmaste 2 % i genomsnitt per år under hela för- kortningsperioden. Produktionsbortfallet till följd av arbetstidsförkortningen kunde häri- genom för de tre förkortningsåren uppskat- tas till 4,5 % (= 3 - 3/4 - 2). Att bort- fallet inte var lika stort som arbetstidsför- kortningen sammanhängde troligen dels med att arbetstempot ökade, dels med att ratio- naliseringssträvandena intensifierades till följd av förkortningen. Undersökningen kunde dock inte ge besked om i vilken ut- sträckning den ena eller andra faktorn bi- dragit till att motverka produktionsbortfal- let. I betänkandet diskuterades också hur pro- duktionsutvecklingen kunde ha gestaltat sig om arbetstidsförkortningen inte hade ägt rum. Den sedvanliga industristatistiken (även inkluderande gruvföretag och före- tag med mindre än 25 arbetare) visade en produktionsökning för hela industrin på genomsnittligt 5,9 % per år 1958—1960 samt en årlig veckoarbetstidsminskning med 1,9 % för samma tid. Om produktionens elasticitet med avseende på arbetstiden hade haft det tidigare angivna värdet 3/4, skulle det årliga produktionsbortfallet blivit 1,4 % (= 3/4 '1,9). I stället för det faktiskt er- hållna genomsnittliga ökningstalet 5,9 % skulle alltså en stegring med ytterligare 1,4 procentenheter kunnat ha ägt rum, dvs. en ökning med 7,3 %, om ingen förkortning genomförts. För att detta resultat skulle gälla fordrades emellertid att efterfrågeför- hållandena beträffande industrins produk- ter inte förändrats genom förkortningen. Vidare fordrades att såväl sysselsättning sOm kapitalutrustning skulle vara opåverkad av förkortningen. Eftersom dessa villkor inte var uppfyllda, drog man i betänkandet den slutsatsen, att förkortningen inte behövde ha förorsakat att produktionens stegrings- takt bara blev 5,9 % . För perioden 1958—1960 var den genom—

snittliga årliga ökningen av produktionen per arbetstimme större än för den närmast föregående treårsperioden. Till en del kun- de detta tillskrivas det bättre kapacitetsut- nyttjandet till följd av konjunkturuppgång- en efter 1958. Med utgångspunkt från den erhållna elasticiteten 3/4 kunde dock också arbetstidsförkortningens produktivitetshö— jande effekt demonstreras. Det kunde näm- ligen visas att elasticitetstalet minus 1, dvs. — 1/4, angav hur arbetstiden påverkade pro— duktiviteten. Den årliga höjningen av pro- duktiviteten kunde härigenom uppskattas till 1/2 procentenhet, vilket erhölls genom att man multiplicerade den faktiska årliga arbetstidsminskningen på 1,9 % med nyss framräknade tal, alltså (—1,9) (—1/4). Om ingen arbetstidsförkortning hade ägt rum, skulle alltså produktivitetsstegringen varit en halv procentenhet lägre än den faktiskt erhållna.

Verkningarna på timförtjänst, övertid och frånvaro. Undersökningen rörande timför- tjänsten och frånvaron utfördes med samma teknik som i fråga om beräkningarna röran- de produktionen. Emellertid tillämpades i båda dessa fall även en annan metod. Ar- betarna delades nämligen upp i två grup- per, bestående av sådana som fått respek- tive sådana som inte fått förkortad arbets- tid, varefter dessa båda grupper jämfördes med varandra. För övertidens del tillämpa- des enbart den senare metoden.

Av undersökningen framgick att den to- tala timförtjänsten i industriföretag med över 25 arbetare steg med 17 % för arbe- tare med förkortning och med 15,7 % för sådana utan förkortning under samtliga för- kortningsår tillhopa. Detta betydde att tim- förtjänsten ökade med drygt 1 % för arbe— tare med förkortning i förhållande till öv- riga arbetare. Denna merökning hänförde sig uteslutande till det första förkortnings- året. Löneläget mellan de båda arbetargrup- perna förhöll sig däremot ungefär oföränd— rat under de två sista åren.

Den angivna merökningen av den totala timförtjänsten för arbetare som fått för- kortning kunde helt tillskrivas förtjänsten

vid arbete på ackord. Under förkortnings- perioden i sin helhet steg nämligen ackord- förtjänsten per timme för nämnda arbeta- re med 3,3 % i jämförelse med arbetare utan förkortning, medan tidlönsförtjänsten sjönk med 0,4 %. Denna tendens förelåg inte enbart inom industrin totalt utan som regel även inom olika industribranscher, företagsstorlekar och geografiska områden.

För båda arbetargrupperna kunde den avtalsmässiga lönestegringen vid tidlönsar- bete beräknas till 11,3 % och vid ackords- arbete till 6,9 %. Tidlönsförtjänsten steg ungefär lika mycket för båda grupperna eller med drygt 16 %. Detta innebar att löneglidningen vid tidlönsarbete uppgick till omkring 4 % för vardera gruppen. Vid ackordsarbete däremot ökade timförtjänsten med drygt 18 % för arbetare med förkort- ning och med drygt 14 % för övriga arbe- tare, varför löneglidningen vid denna löne- form belöpte sig till omkring 10 respektive 7 %.

I betänkandet antog man som rimligt, att glidningen av ackordssatserna varit den- samma för båda arbetargrupperna. Man kom då fram till att arbetsprestationerna ökat mera för arbetare som fått förkortad arbetstid än för sådana som inte fått för- kortning. Detta i sin tur ansågs tyda på att arbetstidsförkortningen resulterat i en ök- ning av produktiviteten inom företagen. Samma resultat erhölls alltså som i det fall då förkortningens verkningar på produk- tionsvolymen undersöktes.

I fråga om utvecklingen av veckoför- tjänsten visade det sig att den på ordinarie tid inom de angivna företagen ökade med 9,7 % för arbetare med förkortning och med 15,3 % för övriga arbetare. Som följd härav fick de förra arbetarna, om de ställ- des i relation till de senare, sin veckoför- tjänst genom arbetstidsförkortningen redu- cerad med 4,9 %. Då veckoarbetstiden för de ifrågavarande arbetarna förkortades med 5,9 % erhöll de således en viss kompensa- tion för förkortningen. Till allra största de- len fick dock kostnaderna för förkortning- en bäras av de arbetare som erhöll den kor— tare arbetstiden. Detta gällde även om över-

tiden inräknades i veckoförtjänsten, i vilket fall kompensationen till och med minskade något.

Beträffande övertiden visade undersök- ningen att en kraftig stegring för båda ar— betargrupperna inträffat under tiden för ar- betstidsförkortningens genomförande. Över- tiden per vecka och arbetare steg således inom industrin totalt med 16,3 % för ar- betare med förkortning och med 23,3 % för övriga arbetare. Sannolikt var dock den- na stegring enbart tillfällig och beroende av konjunkturuppgången under den ifråga- varande perioden. En tid efter arbetstids- förkortningen hade nämligen övertiden sjun- kit till ungefär samma nivå som före för— kortningen. Den större ökningen av över- tiden för arbetare utan reducerad arbets- tid kunde dock möjligen ha berott på ar- betstidsförkortningen, men å andra sidan var utvecklingen ytterst splittrad mellan de olika industribranscherna.

Frånvaron från arbetet angavs enligt un- dersökningen ha minskat något till följd av den kortare arbetstiden. För arbetare som fått förkortad arbetstid, vilka motsva- rade drygt 90 % av dem som undersök- ningen omfattade, ökade närvaron i anta- let veckor per år och arbetare med 0,3 % mellan 1957 och 1960. För de arbetare som ej fått förkortad arbetstid minskade där- emot närvaron med 2,2 %. Inom industrin i sin helhet kom härigenom närvaron i an- talet veckor per år och arbetare att öka med 2,5 % för arbetare med förkortning i järn- förelse med arbetare utan förkortning. Den— na tendens var genomgående såväl för de skilda industribranscherna som för företag av olika storlek och geografisk belägenhet. Den faktiska arbetstiden reducerades på så sätt genom minskningen av frånvaron något mindre än vad som svarade mot arbetstids- förkortningen.

8.2.4 42%-timmarsveckans införande i Sve- rige 1967—1969

För att erhålla information om erfarenhe- ter av arbetstidsförkortningen från 45 till 421/ 2 t/v genomförde kommittén under vå-

ren 1968 ett par intervjuer med företräda- re för pappersindustrin och verkstadsindu- strin. Vidare genomfördes en begränsad un- dersökning inom tre sjukvårdsenheter. De frågor som i samtliga fall undersöktes gäll- de främst personalbehoven till följd av ar— betstidsförkortningen, rekryteringssituatio- nen samt utvecklingen av övertidsarbetet, skiftarbetet, ackordsarbetet och frånvaron. Dessutom undersöktes om speciella åtgär- der vidtagits för att neutralisera arbetstids- förkortningens effekter. Kommittén var medveten om de svårigheter som förelåg att kunna urskilja de effekter som arbets- tidsförkortningen ditintills fört med sig och fortsättningsvis beräknades föra med sig.

Beträffande industrins erfarenheter be- kräftades kommitténs farhågor om svårig- heterna att särskilja effekterna av förkort— ningen från t. ex. konjunkturlägets påverkan i olika avseenden. Det fanns dock vissa drag i utvecklingen som kunde tillskrivas arbets- tidsförkortningens inverkan. Sålunda hade man inom pappersindustrin varit tvungen att anställa fler arbetstagare inom den in— termittenta driften för att undgå produk- tionsminskning. Vidare hade visst tvåskifts— arbete utsträckts att omfatta också sönda- garna. Inom verkstadsindustrin hade ett ökat intresse för skiftarbete förmärkts från arbetsgivarsidan och en ökad förståelse för sådant arbete från arbetstagarsidan. En viss ökning av skiftarbete hade ägt rum och till följd av förkortningen hade det varit möj- ligt att anpassa arbetstidsförläggningen bätt— re bl. a. till de offentliga kommunikatio— nerna. Inom båda branscherna uppgav man att man sökt utnyttja personalen bättre och inom verkstadsindustrin hade detta skett inte minst genom att s.k. betalda raster tagits bort.

Effekter av nu nämnda slag återfinns i erfarenheter från tidigare arbetstidsförkort- ningar. Inte heller i övrigt framkom något som avvek från tidigare mönster.

För sjukvårdens del ledde förkortningen till krav på nya tjänster som kompensation för det arbetstidsbortfall som inträffat. Någ- ra andra effekter angavs förkortningen inte ha medfört. De tre undersökta enheterna

uppvisade något olika utveckling vad avser storleken av personalbehovet. I ett fall hade personalbehovet varit mer än proportionellt mot förkortningen, medan i de andra fal- len behoven inte varit så stora utan legat något under vad en proportionell ökning, dvs. ca 6 %, skulle innebära.

De begärda tjänsterna hade erhållits och i allmänhet hade det gått att besätta dern. Denna förhållandevis gynnsamma situation tillskrevs det kärva allmänna arbetsmark- nadsläget med sysselsättningsstagnation eller t. o. m. minskning av sysselsättningen inom andra områden. Bestående svårigheter att rekrytera mer kvalificerad vårdpersonal (sjuksköterskor) angavs i ett fall.

8.3 Individen och arbetstidsförkortningen

För den enskilde arbetstagaren är det vä- sentligen två faktorer som bestämmer an- passningen till en kortare arbetstid: förlägg— ningen av den nya arbetstiden och de eko- nomiska villkoren i samband med förkort- ningen.

8.3 .1 Frånvaro

När man diskuterar förläggningen av ar- betstiden är det bl. a. i avsikt att bedöma hur frånvaron kan komma att påverkas av förkortningen. Såvitt kommittén kunnat konstatera föreligger inga fastställda sam- band mellan arbetstidens längd och förlägg- ning å den ena sidan samt frånvaron å den andra. I en undersökning som utförts på Industriens utredningsinstitut1 (IUI) finns ett avsnitt om femdagarsveckans införande 1958—1960, där det utifrån ett tämligen schematiskt material avseende industriar— betare konstateras att någon överflyttning av lördagsfrånvaro till övriga vardagar inte tycks ha ägt rum under förkortningsperio— den. Snarare förefaller en viss nedgång i frånvaron ha inträffat i samband med över- gången till femdagarsvecka. För kommit- téns vidkommande är dock detta resultat av mindre intresse, eftersom förkortningen

1 Bertil Olsson, Studier i frånvaro från arbetet, Stockholm 1967, s. 66 ff.

till 40 t/v kommer att ske från ett läge där femdagarsveckan är helt dominerande. Emellertid finns det anledning att något beröra de förklaringar som i undersökning- en ges till den trendmässiga ökning av in- dustriarbetarnas frånvaro, som konstaterats från början av 1950—talet. I undersökningen har man sökt förklara frånvaroökningen genom att uppskatta påverkan från föränd— ringar i industribranschstrukturen, fördel- ningen manliga—kvinnliga arbetare, propor- tionen gifta kvinnliga arbetare, företagens storleksstruktur samt arbetarnas åldersför— delning. Förutom dessa strukturella föränd- ringar har också prövats hur institutionella faktorer som sjukförsäkringsreformens in- förande 1955, motbokens slopande samt femdagarsveckans införande kunnat påverka frånvaron. Resultatet har blivit att alla nu uppräknade faktorer endast förklarar ca 10 % av frånvaroökningen. Resten av ök- ningen måste därför enligt undersökningen tillskrivas förändringar i de enskilda arbe- tarnas frånvarobenägenheter och/eller i andra frånvarobestämmande faktorer.

Beträffande förändringar i de enskilda arbetarnas frånvarobenägenhet anges att en grundorsak kan vara, att de anställda under efterkrigstiden gradvis har anpassat sig till den fullsysselsättningskonjunktur med hög arbetskraftsefterfrågan som rätt under nära nog hela denna tid. Härigenom har den individuella uppfattningen om lämplig av- vägning mellan arbetstid och fritid fått stör- re möjligheter att göra sig gällande. Genom den samtidiga reallönehöjningen har indi- viden ställts inför den valsituation som tidi- gare diskuterats i samband med motiven för en ytterligare arbetstidsförkortning. Man skulle därför kunna påstå att många i den- na situation föredragit att ta ut den höjda levnadsstandarden som ökad fritid i form av frånvaro.

Enligt IUI-rapporten kan frånvaron ock- så avspegla anpassningen i arbetet. De fak— torer som härvidlag kan ha spelat en roll anges vara den rörlighetsfrämjande arbets- marknadspolitiken och strukturrationalise- ringen, bostadsbristen samt den ökande me- kaniseringen och rationaliseringen inom fö-

retagen. Någon möjlighet att fastlägga om och i vilken grad dessa faktorer gjort sig gällande har dock inte förelegat.

För kommitténs del blir slutsatsen när- mast att den hittillsvarande trendmässiga ökningen i frånvaron troligtvis kommer att fortsätta vid oförändrad arbetstid. Hur en förkortning av arbetstiden till 40 t/v kom- mer att påverka frånvaron är givetvis utom— ordentligt vanskligt att mer bestämt uttala sig om. Den snabba omvandling av närings— livet som skett särskilt de senaste åren kom- mer sannolikt att fortsätta, kanske mer på- tagligt just till följd av en ytterligare arbets- tidsförkortning, vilket kan medföra ökade anpassningssvårigheter för många med ökad frånvaro som följd. Å andra sidan torde 40 timmars arbetsvecka för många betraktas som optimal åtminstone för en god tid fram- över, vilket antagligen skulle minska in- tresset för självtagna ledigheter. Någon möj- lighet att ange nettoeffekten av dessa för- ändringar föreligger inte.

8.3.2. Extraarbete

Möjligheterna att utföra extraarbete kom- mer att öka vid en arbetstidsförkortning, men därmed är inte sagt att de anställda kommer att söka utnyttja denna möjlighet. För att något närmare kunna undersöka sambandet mellan extraarbete och arbets— tidens längd har kommittén, som nämnts i kapitel 5, låtit specialbearbeta dels den extraarbetsundersökning som gjordes i no- vember 1963, dels den intervjuundersökning som genomfördes i samband med folkräk- ningen i oktober 1965. Av nedanstående

tablå framgår de anställdas extraarbetsfre- kvenser fördelade på olika antal utförda ar- betstimmar i det huvudsakliga arbetet. Des- sa frekvenser anger den procentuella ande- delen extraarbetande anställda inom respek- tive timklass.

Om man bortser från de anställda inom jord- och skogsbrukssektom (de utgör ca 10 % av de extraarbetande anställda), kan man beträffande undersökningen i novem- ber 1963 konstatera att arbetstagare i tim- klassen 35—40 var mer benägna att extra- arbeta än arbetstagare i timklassen 41-45. Detta förhållande skulle kunna leda till slut- satsen att en allmän förkortning av arbets- tiden till 40 t/v skulle medföra en ökad frekvens att arbeta extra. En sådan slutsats är emellertid ytterst osäker. Exempelvis framgår av undersökningen i oktober 1965 att frekvensen av extraarbetande var större itimklassen 41—45 än i timklassen 35—40.

Liksom vid diskussionen om frånvarons utveckling måste man vid behandlingen av extraarbetet ta hänsyn till andra faktorer än arbetstidens längd och förläggning. De ekonomiska villkoren i samband med ar- betstidsförkortningen kommer in i bilden. I det fall timförtjänsten inte ändras eller kontantlönehöjningen blir mycket måttlig kommer sannolikt många anställda att söka förbättra sina löneinkomster genom bl. a. extraarbete. Vid 1966 års avtalsrörelse kom man dock överens om att full nominell löne- kompensation skulle utgå vid förkortning- en 1967—1969. Detta innebar att timför- tjänsterna skulle höjas så mycket att vecko- inkomsterna blev oförändrade i förhållan- de till läget före förkortningen. Troligen

Extraarbetsfrekvens i procent för anställda

November 1963 Oktober 1965

Antal arbetade timmar per Inom jord- Inom övriga Inom jord- Inom övriga vecka i det huvudsakliga och skogs- närings- och skogs- närings- arbetet bruk grenar bruk grenar 1—34 tim. 34,3 2 10,9 5,8 35—40 » 9,8 1 5,9 3,0 41—45 » 8,6 0 6,5 3,5 46 eller fier tim. 13,6 8 3,7 2,6 Totalt 15,3 1 6,1 3,6 98 SOU 1968: 66

kommer ett sådant resultat till stånd även vid förkortningen ned till 40 t/v och i så fall skulle de anställda inte behöva arbeta extra för att bibehålla sin löneinkomstnivå.

Man måste också beakta att extraarbetets omfattning inte bestäms enbart av de an- ställda utan är avhängigt även av företagens efterfrågan på extraarbetskraft. Den kom- mande utvecklingen av företagens efterfrå- gan på sådan arbetskraft synes svårbedöm- bar men man får inte utesluta att en ökning kan inträda som följd av en ytterligare ar- betstidsförkortning.

Sammanfattningsvis vill kommittén uttala att, även om man inte med bestämdhet kan ange huruvida extraarbetet kommer att öka eller minska vid förkortningen till 40 tim- mars arbetsvecka, det troligtvis blir myc- ket måttliga förändringar som kommer till stånd.

8.4 Företaget och arbetstidsförkortningen

Inledningsvis skall betonas att begreppet företag här skall fattas i vidaste bemärkelse och exempelvis även omfatta offentliga myndigheter och institutioner. En uppdel- ning skall dock göras i varuproducerande och tjänsteproducerande företag.

8.4.1 Varuproducerande företag

Eftersom undersökningen av arbetstidsför- kortningens verkningar 1958—1960 avsåg den egentliga industrins område, har det varit naturligt för kommittén att låta just den egentliga industrins förhållanden tjäna som typexempel inom det varuproducerande området. De problem som kommer att dis- kuteras är dock därför inte speciella i något avseende utan har valts i avsikt att vara av vikt även för andra varuproducerande före- tag.

Som tidigare nämnts redovisade 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar, att industriföretagens produk- tion 1958—1960 minskade med 3/4 % för varje procents förkortning av arbetstiden. Att produktionsminskningen procentuellt inte blev lika stor som arbetstidsförkortning-

en tillskrevs dels ökat arbetstempo, dels ra- tionaliseringar till följd av förkortningen. Hur stor del som berodde av var och en av dessa faktorer kunde dock inte klarläggas.

Utöver arbetstiden som förklarande varia- bel för produktionens förändring användes utvecklingen av arbetarantalet och kapital- insatsen. I fråga om den sistnämnda varia- beln erhölls i stort sett ingen produktions- påverkan alls. För arbetarantalet blev resul- tatet att för varje procents förändring här- av ändrades produktionen i samma riktning men endast med 0,7 %. Genom den syssel- sättningsökning som kom till stånd 1958— 1959 och 1959—1960 till följd av konjunk- turuppsvinget kan man något förenklat säga att den produktionsminskande effekt, som arbetstidsförkortningen i sig själv medförde, neutraliserades.

I den mån förändringen i produktionen inte beror på förändringar i arbetstid, ar- betarantal eller kapitalinsats, är man hän- visad att förklara förändringen med en rest- faktor. I 1959 års undersökning blev denna restfaktor mycket stor och ansågs avspegla resultat av olika slag av rationaliseringar som ej betingats av arbetstidsförkortningen samt effekter av tidigare gjorda kapitalin- vesteringar.

Den för kommitténs vidkommande in- tressanta frågan är i vad mån dessa resultat kan användas för att analysera de förkort— ningseffekter som kan uppträda vid ett in- förande av 40-timmarsveckan.

Vad först gäller arbetstempot avses här företagets möjligheter att påverka detta. Det enklaste sättet rent teoretiskt är att öka den hastighet varmed maskinerna går. Om ar- betet är starkt maskinstyrt, skulle de an- ställda härigenom automatiskt tvingas till ett högre tempo. Det är emellertid inte känt om det över huvud taget tekniskt går att i någon större omfattning öka maskinhas- tigheten, och inte heller om företagen skulle vidta denna åtgärd om så skulle vara möj- ligt. I det fall arbetet inte är så starkt eller inte alls maskinstyrt, skulle en sådan åtgärd troligen inte medföra någon påtaglig effekt på arbetstempot. Man kan också tänka sig att företaget, genom att helt eller delvis gå

över från tidlön till prestationslön, skulle kunna stimulera de anställda till högre ar— betstakt. Inom den varuproducerande sek- torn är emellertid denna övergång redan i betydande omfattning genomförd. Som kommittén ser det föreligger därför inga större möjligheter för företagen att den vä- gen ytterligare höja arbetstempot.

När det gäller rationaliseringsåtgärder till följd av arbetstidsförkortning är det kanske främst förändringar i arbetets organisation som aktualiseras. I första hand gäller det därvid att söka utnyttja arbetstiden bättre genom att onödiga väntetider och pauser tas bort. Som tidigare nämnts har man inom verkstadsindustrins område i samband med förkortningen 1967—1969 försökt, bl. a. ge- nom att ta bort s.k. betalda raster, mot- verka att nettoarbetstiden sjunker lika myc- ket som bruttoarbetstiden. Det är mycket troligt att man just vid nämnda förkortning mer allmänt försöker gå tillväga på detta sätt eller i varje fall successivt kommer att vidta liknande åtgärder inom den normala rationaliseringens ram. I så fall föreligger inte så stora möjligheter att vid nästa för- kortning neutralisera arbetstidsbortfallet på sådant sätt.

Utöver förändringen i arbetets organisa- tion förekommer som den andra domine- rande faktorn i det löpande rationaliserings- arbetet en förbättring av arbetsmetoderna. Hur en arbetstidsförkortning kommer att påverka denna verksamhet är svårare att allmänt ange. Säkert kommer en förkort- ning för många företag, inte minst för åt— skilliga starkt konkurrensutsatta exportföre- tag, att medföra en ytterligare ökad rationa- liseringsverksamhet. Att arbetsmetoderna i det sammanhanget blir föremål för åtgär- der förefaller klart, men att en fullständig neutralisering av förkortningens effekter ge- nom rationaliseringsåtgärder — både vad av- ser metoder och arbetets organisation — kan komma till stånd är knappast troligt.

En annan möjlighet att motverka minsk- ningen i produktionens ökningstakt vid en arbetstidsförkortning är att kompensera ar- betstidsbortfallet genom att öka sysselsätt- ningen. En sådan ökning kan ske dels ge-

nom mer övertidsarbete, dels genom att an- talet anställda ökas. Just vid arbetstidsför— kortningens början kan säkert övergångsvis mer övertidsarbete vara en lösning för många företag men allmänt sett betraktas nog en mer varaktig ökning av övertids- arbetet både av företag och anställda som en dålig lösning. För de anställda tenderar i ett sådant fall förkortningen att bli en— dast skenbar och för företagen stiger pro- duktionskostnaderna till följd av övertids- ersättningen. En ökning av antalet anställda för att motväga arbetstidsbortfallet skulle antagligen vara den åtgärd från företagens sida som ligger närmast till hands. I den allmänna debatten i dessa frågor hävdas ofta att just det ökade arbetskraftsbehovet vid en förkortning bäst kan tillgodoses vid en konjunktursvacka, när arbetskraftsefterfrå- gan är dämpad, och att man därför bör söka förlägga en förkortning till ett sådant tillfälle. Kommittén återkommer till dessa frågor i samband med den samhällsekono- miska diskussionen och vill här bara på— peka att en lösning efter dessa linjer inte är praktiskt möjlig eller lämplig. Det största problemet för företag, när det gäller att öka antalet anställda, är dock troligen att arbetskraftstillgångarna är minskande enligt de beräkningar som redovisas i kapitel 9. Någon större effekt på minskningen i pro- duktionens ökningstakt kan man därför inte räkna med via sysselsättningsökning.

Företagen kan också genom ökade inves- teringar åstadkomma ökad insats av real- kapital för att motverka arbetstidsförkort— ningens effekter. Att investeringsutveck- lingen även fortsättningsvis kommer att medföra successivt höjd produktivitet är ställt utom allt tvivel. Däremot är det inte säkert att investeringarna automatiskt kan bli av den omfattningen att de även kan kompensera produktionsbortfallet till följd av en arbetstidsförkortning. Här spelar in— vesteringspolitiken in samt företagens finan- siella situation och framtida vinstförvänt- ningar.

Enligt kommitténs uppfattning bör spe- ciellt inriktningen av investeringarna upp— märksammas alltmer framöver. En kortare

arbetsvecka betyder för företagen att ut- nyttjandet av realkapitalet sjunker, vilket medför ökade kapitalkostnader. Dessa skul- le kunna neutraliseras genom tvåskiftsar- bete. Intresset från företagens sida för så- dant skiftarbete kommer sannolikt att öka vid en ytterligare arbetstidsförkortning. En tendens till ökat intresse för tvåskiftsarbete har enligt representanter från verkstadsin- dustrin redan kommit till synes inom denna bransch i samband med införandet av 421/2- timmarsveckan. För arbetstagarna torde två- skiftsarbete vara lättare att anpassa sig till vid 40 timmars arbetsvecka än vid de hit- tills rådande längre veckoarbetstiderna. Ef— tersom ett investeringsprojekt är helt annor- lunda om det planeras för enbart dagskift än om det planeras för tvåskift, blir det framgent allt viktigare inte minst ur re- sursfördelningssynpunkt att klarlägga om det är möjligt eller ej att införa en ökning av tvåskiftsarbetet.

8.4.2 Tjänsteproducerande företag

Det tjänsteproducerande företaget ställs i flera fall inför helt andra problem än det varuproducerande. Exempelvis måste det tjänsteproducerande företaget ofta anpassa sitt tillhandahållande av tjänster till vissa tider, vilka inte alltid kan ändras med de anställdas arbetstid per vecka. Efterfrågan på företagets tjänster varierar under olika tider, vilket ofta är liktydigt med att kapa- citeten måste byggas upp med hänsyn till toppbelastningar.

Vidare hävdas ofta att de tjänsteproduce- rande sektorerna — inte minst inom det of- fentliga området — har större svårigheter än övriga att öka produktiviteten. Härige- nom skulle möjligheterna att motverka en arbetstidsförkortnings effekter vara mer be- gränsade.

Eftersom det finns ytterligt lite dokumen- terad erfarenhet rörande verkningarna av en arbetstidsförkortning inom det tjänste- producerande området, har kommittén ge- nom särskilda undersökningar beträffande sjukvården, detaljhandeln och de statliga af- färsdrivande verken sökt att något närmare

belysa vad en förkortning från 45 ned till 40 t/v skulle betyda i olika avseenden. Här skall en kort sammanfattning av dessa olika undersökningar göras. I bilaga A och bilaga B redogörs närmare för sjukvårds- och de— taljhandelsundersökningen.

Sjukvård. Undersökningens syfte har varit att utreda verkningarna av en arbetstids- förkortning från 45 till 40 t/v genomförd år 1965. Att 1965 valts beror på att detta var det senaste år, för vilket fullständiga data kunde erhållas vid utredningens bör- jan. För att renodla effekten av förkort- ningen har som förutsättning angetts att alla andra förhållanden än arbetstidens längd skulle vara konstanta.

Det har inte ansetts lämpligt att ta med samtliga vårdformer, utan en begränsning har skett till de ur personalsynpunkt vikti- gaste. Undersökningen omfattar därför en- dast sluten vård i dess olika former, inklu— sive den öppna vård som förekommer på lasarett och psykiatriska sjukhus. Vidare har läkarna uteslutits ur undersökningen, då de- ras arbetstidsförhållanden är svårbedöm- bara.

Undersökningen har omfattat lasaretts- och förlossningsvård, vård av långvarigt kroppssjuka, psykiatriska sjukhus och sjuk- hem samt vårdanstalter för psykiskt ut- vecklingsstörda. Sanatorie-, epidemi-, kon- valescent— och epilepsivård har inte under- sökts närmare. Dessa vårdgrenar har be- dömts utifrån resultaten för de övriga.

Inom de medtagna områdena har i olika avseenden typiska enheter valts ut för ett mer inträngande studium. Undersökningen har skett i form av intervjuer med för per- sonalplaneringen ansvariga. Resultaten av dessa intervjuer har därefter fått tjäna som utgångspunkt för en totalbedömning inom respektive område. Huvudresultaten för oli- ka personalkategorier _ mätt i ökat behov av tjänster — redovisas i tablån s. 102 överst.

Den erhållna totalökningen 9050 tjäns- ter, eller 9,6 % av 1965 års antal tjänster, är lägre än en antagen proportionell ökning. En sådan, dvs. en ökning i procent som är lika med förkortningens storlek i procent,

Antal tjänster Bedömd ökning av antalet tjänster år 1965 genom arbetstidsförkortning Personalkategori Antal Procent Sjukvårdspersonal 75 568 7 635 10,1 F örvaltningspersonal 2 025 0 0 Ekonomipersonal och övrig personal 16 448 1 415 8,6 Summa 94 041 9 050 9,6

skulle för sjukvårdens område med mjuk arbetsvecka utgöra 11,5 %. Att resultatet inte blev en proportionell ökning berodde på att det fanns visst utrymme för förkort- ning inom det existerande arbetsschemat.

Vad gäller ökningens fördelning på olika sjukhustyper och olika personalkategorier ger materialet underlag för följande två hy- poteser:

1) Ökningen är relativt sett större på de större enheterna (lasarett och psykiatriska sjukhus) än på de mindre enheterna (lång- vårdshem, psykiatriska sjukhem och vård- anstalter för psykiskt utvecklingsstörda).

2) Ökningen är relativt sett större för de stora personalkategorierna inom respekti- ve sjukhustyp (sjukvårdsbiträden respektive skötare i psykiatrisk vård) än för de mindre personalkategorierna.

Det är självklart att antagandet om att allt annat än arbetstidens längd skulle vara oförändrat inte gäller när man i verklig- heten förkortar arbetstiden. Diskussionen om personalbesparande åtgärder inom sjuk- husvården har under senare år varit livlig och många förslag har lagts fram och många har också praktiskt prövats. Någon säker uppfattning om hur stark effekten härav blir för personalbehoven föreligger dock inte. Med nuvarande kännedom om de per- sonalbesparande åtgärdernas effekt kommer emellertid en arbetstidsförkortning till 40 t/v inte att kunna neutraliseras. Betydan- de personalökningar kommer att bli nöd- vändiga.

Detaljhandeln. Dåvarande Detaljhandelns utredningsinstitut verkställde hösten 1965 en undersökning åt kommittén rörande verkningarna av en arbetstidsförkortning

inom detaljhandeln. Kategorin familjebuti- ker, till vilka detaljhandelsföretag med högst två sysselsatta räknas, har inte medtagits i undersökningen, eftersom en ändring av veckoarbetstiden inte ansetts få några nämn- värda direkta konsekvenser för denna grupp av företag. För övriga detaljhandelsföretag, utom koncerndetaljhandel, utfördes en tele— fonenkät för ett representativt urval om 500 butiker. Vid dessa telefonintervjuer ombads företagen att lämna uppgifter beträffande de åtgärder man tänkte vidta eller de kon- sekvenser man väntade sig på grund av en arbetstidsförkortning till 40 t/v. Uppgifter från koncerndetaljhandeln inhämtades ge- nom intervjuer med företrädare för respek- tive företag.

Resultatet för koncernföretagens del blev, att intervjuerna gav tämligen ringa infor- mation om konsekvenserna vid en arbets- tidsförkortning. Allmänt sett hade man dock den uppfattningen att effekterna av infö- randet av 40-timmarsveckan inte gick att rationalisera bort, eftersom man redan dri- vit rationaliseringen mycket långt. Effekter- na skulle därför slå igenom i form av kost— nadshöjningar. Konkurrensläget angavs som avgörande för huruvida man till följd härav skulle företa prishöjningar i samband med förkortningen eller först så småningom. En anpassning av marginalerna till det nya kost- nadsläget skulle dock ske och i den mån inte prishöjningar skulle vidtas skulle an- nars möjliga prissänkningar utebli.

För övriga detaljhandelsföretag gav in- tervjuerna till resultat flera tänkbara kon- sekvenser till följd av förkortningen. När det gällde sysselsättningsförändringar redo- visades följande planer beträffande den hel- tidsanställda arbetskraften.

Procent Flera heltidsanställda 14,2 Oförändrat antal 61,0 Färre heltidsanställda 8,6 Vet inte 15,3 Ej svar 0,9 Summa 100,0

Många planerade att kombinera föränd- ringarna i den heltidsanställda personalens storlek med ändring (vanligen ökning) av antalet deltidsanställda. Närmare 20 % av företagen ansåg det också ekonomiskt moti- verat att söka tillämpa mer övertidsarbete, trots de högre kostnader man därigenom skulle få. En annan möjlighet för de mind- re och medelstora företagen angavs vara att innehavaren och eventuella familjemed- lemmar ökade den egna arbetsinsatsen. Inte mindre än hälften av företagarna räknade med detta, oaktat en sådan utväg knappast kunde te sig lockande när de anställda fick en kortare arbetstid. Det är troligt att en arbetstidsförkortning härigenom kan på- skynda den strukturomvandling som äger rum inom detaljhandelns område.

En förändring i servicegraden angavs också som en möjlig motåtgärd mot för- kortningseffekterna. Främst pekades på en ändring i öppethållandetiderna och en över- gång till ökad självbetjäning. Trots att sva- ren beträffande öppethållandetiderna torde ha påverkats av de vid undersökningens genomförande väntade förändringarna i af- färstidslagstiftningen, förefaller det rimligt att vänta sig att en del detaljister kommer att möta en arbetstidsförkortning med minskning av öppethållandetiden.

Slutligen angav åtskilliga företag att de var positivt inställda till att övergå till prestationslönesystem i samband med en arbetstidsförkortning.

Trots de rationaliseringsåtgärder som för- utsatts av många företag var det en allmän mening att en begränsning av arbetstiden skulle slå igenom i form av högre kostna— der och troligen också höjda priser. Det framhölls emellertid också att åtgärden skul- le kunna innebära möjligheter till lättare personalrekrytering.

De affärsdrivande verken. Kommittén har vänt sig till postverket, televerket samt sta- tens järnvägar för att få synpunkter på verkningarna av en allmän arbetstidsför- kortning till 40 U V.

Samtliga verk angav i sina rapporter till kommittén att den omedelbara effekten av en förkortning skulle bli ett ökat personal- behov, i stort sett i direkt proportion till förkortningen. I likhet med koncerndetalj- handeln hade man långsiktiga rationalise- ringsplaner som bl. a. avsåg att minska per— sonalbehovet i största allmänhet. Möjlighe- terna att inom dessa planers ram även in- rymma åtgärder för att motverka ett ökat personalbehov till följd av en arbetstids- förkortning bedömdes dock — åtminstone på kortare sikt — som ringa eller i varje fall osäkra. För statens järnvägars vidkom- mande angavs att någon nämnvärd begräns- ning av den beräknade personalökningen inte kunde åstadkommas utan en ökning av investeringarna i anläggningar och rul- lande materiel. Ett sådant utvidgat rationa- liseringsprogram ansågs emellertid kräva bättre tillgång till administrativ och teknisk personal men möjligheterna att kunna er- hålla sådan arbetskraft betraktades som be— gränsade.

9. Kommitténs ställningstagande i förkortningsfrågan

Enligt direktiven har kommittén till uppgift att undersöka i vilken utsträckning och i vilken takt en ytterligare arbetstidsförkort- ning är möjlig. Beträffande omfattningen av en ytterligare arbetstidsförkortning har såväl de internationella rekommendationer- na av ett stegvis införande av 40—timmars— vecka som kraven från fackligt och andra håll på en sådan arbetsvecka givit frågan den karaktären, att kommittén bedömt det som orealistiskt att diskutera något annat alternativ än att nästa förkortning skall om- fatta en minskning med 21/2 t/v från 42%- timmarsnivån.

Om sålunda förkortningens omfattning härigenom är given, återstår det att avgöra i vilken takt 40-timmarsveckan bör vara möjlig att genomföra. Även om direktiven inte uttryckligen utsäger att en tidpunkt för en arbetstidsförkortning skall anges, har kommittén ansett att den frågan bör disku- teras. Det måste emellertid understrykas att möjligheterna till mer preciserade uttalan— den om lämplig takt och tidpunkt allmänt sett är små. Dessutom försvåras en sådan bedömning av att resultatet av arbetstids- förkortningen 1967—1969 ännu är okänt. Av det skälet har kommitténs arbete vad avser förkortningsfrågan huvudsakligen va— rit av problemorienterande natur.

Det motiv som kommittén anser är av- görande för en ytterligare arbetstidsförkort— ning är det ekonomiska valhandlingsmoti- vet. Innebörden härav är, att frågan om en

arbetstidsförkortning skall betraktas som en avvägning om lämplig disponering av re- surserna. Man bör alltså enligt kommitténs mening se frågan som ett val mellan fritid och andra sätt att tillgodogöra de anställda ett förbättrat produktionsresultat. Kommit- tén har också kommit till den uppfattningen att arbetstagarna i vårt land är beredda — i varje fall så länge arbetstiden överstiger 40 t/v — att vid fortsatt kontinuerlig stan- dardhöjning välja en längre fritid på bekost- nad av en annars starkare kontantlönehöja ning.

För den enskilde arbetstagaren är det alltså fråga om ett val mellan fritid och högre kontantlön, även om det rent prak- tiskt inte blir så att varje individ ges till- fälle att välja. För samhället totalt sett har en arbetstidsförkortning en mycket speciell effekt genom att tillväxttakten för totalpro- duktionen avtar, vilket försenar möjligheter- na att genomföra andra reformer. Här kan sålunda en intressemotsättning uppkomma för den enskilde individen: som arbetstaga- re vill han ha längre fritid men samtidigt vill han som samhällsmedborgare i övrigt ha en stark reformtakt. Tidsförläggningen av en arbetstidsförkortning blir härigenom mycket viktig.

Den naturliga utgångspunkten för kom- mitténs bedömning av den framtida ekono- miska utvecklingen har varit den avstäm- ning av 1965 års långtidsutredning som verkställts inom finansdepartementet och

publicerats sommaren 1968 (SOU 1968: 24). Syftet med avstämningen har i första hand varit att söka finna om den utveck— lingsbild som 1965 års långtidsutredning skisserade i sin rapport i början av 1966 (Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980, SOU 1966: 1) alltjämt äger gil- tighet eller om nya eller förändrade be- tingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt de senaste åren och nödvändiggör en annan bedömning av framtidsproblemen. Det har inte bedömts som lämpligt eller möjligt att vid denna avstämning genom- föra en sådan förhållandevis omfattande material- och uppgiftsinsamling som nor- malt görs till långtidsutredningarna. Endast i vissa fall har särskilt material insamlats. För kommitténs del hade det varit speciellt värdefullt om det funnits ett genomarbetat planmaterial för 1970-talets första hälft, men något sådant material föreligger inte. Bedömningen av 1970—talet har i avstäm- ningsrapporten till följd härav fått göras mer diskussionsvis utifrån olika tänkbara alternativ.

Till grund för arbetskraftsberäkningarna ligger en befolkningsprognos som nyligen utarbetats inom statistiska centralbyrån. Den avviker inte nämnvärt från den prognos (medelalternativet) som användes i långtids- utredningen. Man har valt det alternativ som innehåller ett antagande om 10000 nettoimmigranter årligen efter 1966.

Några drastiska förändringar förväntas inte i den totala folkmängden fram till 1975. Ett intressant drag i utvecklingen är dock att förskjutningarna i befolkningens ålders— struktur beräknas medföra, att åldersgrup- pen 15—69 år kommer att omfatta en suc- cessivt minskande andel av den totala be— folkningen. Övriga åldersgrupper kommer

därigenom att öka sin andel av befolkning- en. Dessa förhållanden belyses av tablån nederst på denna sida.

Arbetskraftsberäkningarna bygger vidare på vissa antaganden om förvärvsfrekvenser inom olika köns-, ålders- och civilstånds- grupper. Härvid har för grupperna män och icke gifta kvinnor tidigare observerade vär- den på förvärvsfrekvenser utnyttjats för en bestämning av motsvarande framtida vär- den. För gifta kvinnor har en annan metod använts, vilken innebär att utbudet av den gifta kvinnliga arbetskraften beräknats va- riera med barnantalet.

Resultatet av dessa beräkningar är sam- manställt i tabell 9.1. Det framgår av den- na tabell att det totala antalet förvärvsar- betande väntas öka med 45 000 personer 1965—1970 och med 26 000 personer 1970— 1975, vilket motsvarar 0,3 respektive 0,1 % per år. Under hela perioden 1965—1975 är det de gifta kvinnorna som beräknas svara för ökningen av antalet förvärvsarbetande, medan antalet män förutses bli i stort sett oförändrat och antalet ej gifta kvinnor för- utses minska. Eftersom den kvinnliga ar- betskraften har kortare faktisk arbetstid än männen, blir ökningen av antalet förvärvs- arbetande uttryckt i heltidssysselsatta något lägre. Medan ökningen av dessa s.k. års- arbetande var närmare 100 000 mellan 1960 och 1965 beräknas ökningen 1965—1970 bli knappt 20 000 och ökningen 1970—1975 en- dast 5 000. Långtidsutredningens bedömning om en markant omsvängning i arbetskrafts- utvecklingen efter 1965 bekräftas och till och med förstärks något av den nu fram— lagda prognosen.

I beräkningarna har hänsyn tagits även till arbetstidens utveckling. Den nu pågåen- de minskningen av veckoarbetstiden till

Befolkningens procentuella fördelning

Åldersgrupp 1960 1965 1970 1975 1980

o -—14 år 22,0 20,7 21,4 22,4 22,8 15—69 år 70,4 71,1 69,7 68,1 67,0 70—w år 7,6 8,2 8,9 9,5 10,2 Summa 100 100 100 100 100

Tabell 9.1 Arbetskraftens förändringar 1960—1975

1960—1965 1965—1970 1970—1975 Tusental personer Antal förvärvsarbetande + 139 + 45 + 26 Antal årsarbetande 96 + 18 + 5 Procent över hela perioden Antal förvärvsarbetande + 4,2 + 1,3 + 0,7 Antal årsarbetande + 3,0 + 0,5 + 0,1 Arbetstid per årsarbetande — 1,7 — 2,8 — 4,0 Arbetskraftsvolym i timmar + 1,3 — 2,3 — 3,9 Procent i genomsnitt per år Antal förvärvsarbetande + 0,8 + 0,3 + 0,1 Antal årsarbetande + 0,6 + 0,1 0 Arbetstid per årsarbetande — 0,3 — 0,6 — 0,7 Arbetskraftsvolym i timmar + 0 3 — 0 5 — 0 7

421/2 t/v har antagits följas av en ytterli— gare nedgång till 40 t/v under första hälf- ten av 1970-talet. Härigenom beräknas den genomsnittliga arbetstiden per årsarbetande minska med 0,7 % per år mellan 1970 och 1975 och för samma tid ger beräkningarna en minskning av arbetskraftsvolymen mätt i antal arbetstimmar likaledes med 0,7 % per år.

En central fråga för bedömningen av pro- duktionskapacitetens utveckling blir huru- vida den beräknade minskningen i arbets— kraftsvolymen kan motvägas av en snabbare ökning i produktiviteten. Detta aktualiserar den lika centrala frågan om vilken investe- ringsutveckling som erfordras för att en dy- lik kompenserande produktivitetshöjning skall komma till stånd. Svårigheterna är dock betydande vid en sådan bedömning främst till följd av mätproblem beträffande den s.k. teknikfaktorn, dvs. den inverkan på produktionsutvecklingen som kommer från förbättrad produktionsteknik och ut- bildning, stordriftsfördelar samt förbättrad resursanvändning. En fortsatt snabb upp- gång av teknikfaktorn skulle kunna med- föra en förhållandevis gynnsam produktivi-

tetsstegring under 1970-talets början utan några större ökningar i kapitalinsatsen. Det finns dock flera erfarenheter som talar för att åtminstone vissa former av tekniska framsteg förutsätter en ökad investerings- aktivitet för att kunna ta sig ekonomiska uttryck. De preliminära beräkningar som nu kan göras har resulterat i att en ökning av kapitalinsatsen under 1970-talet av unge— fär den storlek, som gällt under 1960-talets senare del, skulle medge en relativt hög produktivitetsstegring fram till 1975. I av- stämningsrapporten antas att tillväxten i produktiviteten 1970—1975 skall ligga kvar på det årsgenomsnitt som förelåg under 1967 och 1968, dvs. ca 4,7 %. Härigenom skulle en ökning av bruttonationalproduk- ten på ca 4% kunna komma till stånd 1970—1975.

Av nedanstående tablå framgår hur pro- duktion och arbetsinsats varierat eller vän- tas variera 1950—1975. Talen avser procen- tuella förändringar per år.

Det bör observeras att dessa tal avser årliga genomsnittsförhållanden för en fem- årsperiod och att därför värdena för de enskilda åren kan variera. För åren 1970—

1950—1960 1960—1965 1965—1970 1970—1975 Total produktion 3,2 4,9 3,9 4 Antal arbetstimmar _ 0,3 0,3 — 0,5 — 0,7 Produktion per arbetstimme 3,5 4,6 4,4 4,7 106 SOU 1968: 66

1975 blir variationen beroende på hur man antar att förkortningen kommer att tas ut. Möjligheterna att mer objektivt kunna ut- reda lämpligaste förkortningsschema är dock som tidigare sagts mycket begränsade. Frågan är emellertid om inte förkortning i tre etapper med ett år mellan varje etapp, som allmänt sett rekommenderats såväl vid 45-timmarsveckans införande som vid 421/2- timmarsveckans genomförande, är det mest lämpliga. Färre etapper skulle alltför starkt kunna påverka reallöneutrymmet och fler etapper skulle antagligen inte ge arbetsta- garna en känsla av att arbetstiden verkligen ändrats. Enligt kommitténs uppfattning bör därför 40-timmarsveckan införas i tre etap- per med ett år mellan varje etapp men med möjligheter för arbetsmarknadens parter att träffa överenskommelse om annat förkort— ningssätt, varigenom hänsyn kan tas till oli- ka sektorers förhållanden. Motsvarande möjlighet har förelegat vid tidigare allmän- na arbetstidsförkortningar, varvid uppgörel- ser träffats vid förbundsvisa förhandlingar om avvikelser från treetappsrekommenda- tionen i flera fall.

En beräkning av det totala produktions- bortfallet vid en arbetstidsförkortning i tre etapper med ett år mellan varje etapp kan illustrationsvis göras på följande sätt. Vid diskussionen av erfarenheter från tidigare arbetstidsförkortningar framkom att det för industrins område inte blivit lika stort pro- duktionsbortfall som arbetstidsbortfall. För varje procents arbetstidsförkortning minska- de produktionen endast med 3/4 %. Det är i hög grad troligt att även andra sektorer genom bl. a. olika rationaliseringsåtgärder inte behöver vidkännas en lika stor produk- tionsminskning som arbetstidsbortfallet i sig självt skulle innebära. Hur detta kan på— verka den totala produktionen är givetvis svårt att bedöma, men här skall antas att denna effekts storlek ligger mellan 3/4 och 1 %. Eftersom det totala arbetstidsbortfallet per år under en treårsperiod beräknats till 1,3 %, skulle bortfallen totalproduktion bli av storleken 0,9—1,3 % per år. Sannolikt ligger det rätta värdet någonstans emellan dessa yttervärden och som en grov upp-

skattning skall här antas att bruttonational- produktens ökningstakt under förkortnings— åren blir en procentenhet lägre än vad den skulle kunna bli utan förkortning.

Det har inte i avstämningsrapporten gjorts någon beräkning av hur bruttonationalpro— duktens ökning skulle kunna fördela sig på olika användningsområden. (Det bortses här från den tekniskt-teoretiska diskussion som förs i dessa frågor i rapportens bilaga 5.) Till följd av de stagnerande arbetskraftstill- gångarna blir dock en stark investeringsin- sats nödvändig för att produktivitetsnivån skall kunna bibehållas eller helst ökas och därigenom säkra en hög produktionsök- ningstakt. Det anges i avstämningsrapporten att redan en målsättning om en 4-procentig årlig kapacitetstillväxt fram till 1975 skulle kräva betydande investeringsökningar redan under 1960-talets sista år, och detta kan inte genomföras utan minskningar i utrym- met både för privat och offentlig konsum- tion. Om ambitionsnivån skulle vara ännu större och målsättningen för 1970-talets första hälft vara 4,5 % per år, skulle in- vesteringsbehoven — speciellt under de år då man söker höja framstegstakten — bli mycket stora, hävdas det.

Möjligheterna att hålla tillbaka den of- fentliga konsumtionen i någon större ut- sträckning får betraktas som små. Inom det statliga området beräknas för flera år framöver de automatiskt framkommande utgiftsanspråken vara betydande och inom den kommunala sektorn medför den under senare år kraftiga utbyggnaden av kapaci— teten inom sjuk— och socialvården att utgif- terna likaledes måste öka väsentligt fram- deles.

Det blir därför väsentligen den privata konsumtionen som får stå tillbaka. Häri- genom skapas ett påtagligt fördelnings- och avvägningsproblem, då ökningen av den privata konsumtionen bedöms bli förhållan- devis låg redan under perioden 1965—1970. Problemet får givetvis ökad betydelse un- der en ytterligare arbetstidsförkortningspe- riod, eftersom man i ett sådant skede med- vetet minskar ökningstakten för den privata konsumtionen.

Utöver detta avvägningsproblem tillkom— mer två mer märkbara fördelningsproblem. Det första av dessa sammanhänger med be- folkningsutvecklingen. Den starka antalsök- ningen för icke förvärvsarbetande personer och de utfästelser som gjorts till dem bidrar till att minska konsumtionsutrymmet för den förvärvsarbetande befolkningen.

Det andra fördelningsproblemet uppstår i samband med lönebildningen. Den priori- tering av låglönegrupperna som sker vid de avtalsmässiga löneöverenskommelserna i allt större utsträckning innebär att övriga lön- tagare inte får så stora avtalsenliga kontant— lönehöjningar. Detta kan givetvis leda till löneglidningstendenser och kompensations- krav som medför att de nominella lönerna plus arbetstidsförkortningen överstiger pro- duktivitetsutrymmet med kostnadsstegring och inflationistisk utveckling som följd.

Prisproblematiken får en särskild tyngd för vårt lands vidkommande genom vårt stora beroende av utrikeshandeln. Då våra växelkurser genom internationella överens- kommelser kan betraktas som låsta, kom- mer en stigande kostnadsnivå att försämra vår internationella konkurrenskraft. Det bör emellertid understrykas att konkurrenssitua- tionen är ett relativt problem. Våra han- delspartners kan såväl till följd av arbets- tidsförkortning som av andra skäl få för- ändringar i kostnader etc. som kan göra vårt läge mer gynnsamt. Det är dock svårt att avgöra hur utvecklingen framöver kan bli, men flera västeuropeiska länder har under senare är mer målmedvetet än tidigare gått in för att hålla kostnadsstegringar tillbaka och sannolikt kommer denna inriktning av den ekonomiska politiken i dessa länder att fortsättningsvis bestå. Gjorda beräkningar av kostnadsutvecklingen visar att vår kon- kurrensförmåga inte på något avgörande sätt försvagats, trots att jämförelsevis högre pris- och löneökningar kan noteras för Sve- riges del. Anledningen härtill är främst att produktivitetsutvecklingen genom starka ra- tionaliseringar varit kraftig i vårt land, vari- genom kostnaden per producerad enhet inte utvecklats mer ofördelaktigt än för våra konkurrentländer. Det får dock betraktas

som tveksamt att det svenska näringslivet skulle kunna mer varaktigt uppnå stora ra- tionaliseringsvinster jämfört med andra län- der. En lugn pris- och kostnadsutveckling får därför även i fortsättningen tillmätas stor vikt.

Av det föregående kapitlet har framgått, att speciellt de tjänsteproducerande företa- gen, men också de varuproducerande, delvis skulle kunna lösa de problem som uppkom- mer för dem till följd av en arbetstidsför- kortning med hjälp av sysselsättningsök- ning, främst genom ökning av antalet an- ställda. Möjligheterna att genom personal— ökning kompensera arbetstidsförkortningens effekter kan dock bli begränsade mot bak- grund av den stagnation i arbetskraftstill- gångarna som långtidsutredningen räknar med. Även om den nu dagsaktuella situa— tionen inte kännetecknas av en påtaglig ar- betskraftsbrist, är det högst sannolikt att ett mer normalt kapacitetsutnyttjande kom- mer att medföra brist på framför allt yrkes- utbildad arbetskraft.

I den allmänna debatten har hävdats att man skall förlägga en arbetstidsförkortning till en ur sysselsättningssynpunkt gynnsam period. Det betyder att man skulle förlägga en förkortning till en konjunktursvacka med dämpad efterfrågan på arbetskraft och inte till en högkonjunktur med arbetskraftsbrist. Konjunkturbilden är emellertid vanligen splittrad med hög arbetskraftsefterfrågan inom vissa områden och kanske inte obe- tydlig arbetslöshet inom andra. Enligt kom- mitténs uppfattning är det därför vanskligt att yttra sig om nettoeffekten av en all— män arbetstidsförkortning med avseende på sysselsättningssituationen. Vidare hänger denna fråga till stor del ihop med målsätt- ningen om full sysselsättning. Eftersom den- na målsättning är allmänt accepterad i vårt land, kan dess förverkligande, eventuellt med viss arbetskraftsbrist som resultat, inte få utgöra något hinder för att genomföra en arbetstidsförkortning. Slutligen vill kom- mittén framhålla, att även om vissa syssel- sättningslägen skulle framstå som bättre än andra ur förkortningssynpunkt, det ändå är omöjligt att på förhand beräkna när ett

I detta sammanhang vill kommittén ock- så understryka att — till skillnad från vad som stundom hävdats i den allmänna debat— ten — en arbetslöshetssituation inte bör lösas genom en arbetstidsförkortning. En sådan situation bör i stället lösas genom en kraft— fullt bedriven arbetsmarknadspolitik med inriktning på produktivitetsbefrämjande om- skolning och vidareutbildning. I den mån en arbetstidsförkortning i sig själv för med sig en snabbare strukturomvandling av näringslivet med fler friställningar som följd, blir en sådan politik självfallet ännu viktigare.

Ovanstående resonemang får inte tolkas så, att kommittén inte fäster avseende vid den konjunktursituation eller de omställ- ningssvårigheter som kommer att råda vid en förkortning till 40 t/v. Redan tidigare har vid diskussionen av arbetstidsförkortningen i slutet på 1950—talet betonats, att denna förkortning i såväl Norge som Sverige gyn- nades av det då rådande sysselsättningslä- get. Detsamma kan sägas om den nu på- gående förkortningen. I den mån valmöj- ligheter skulle föreligga vad avser tidpunk- ten för införandet av 40-timmarsveckan, skulle kommittén välja det alternativ som kunde bedömas som minst störande på den ekonomiska utvecklingen. Att på förhand precisera en sådan tidpunkt låter sig emel- lertid som nyss sagts inte göra.

Den föregående diskussionen har visat att en allmän förkortning av arbetstiden ställer samhällsekonomin inför olika anpass- ningsproblem. Det framstår som angeläget att förkortningen genomförs på sådant sätt att inverkan på samhällsekonomin blir så liten som möjligt. Enligt kommitténs be- dömning kan detta ske, om förkortningen nu liksom vid de båda senaste arbetstids- förkortningarna genomförs stegvis. En för— kortning i tre etapper om 50 minuter i vec— kan under tre på varandra följande år sy- nes enligt kommitténs mening vara lämp- lig.

Den sista etappen i den pågående för— kortningen genomförs den 1 januari 1969.

Den fortsatta förkortningen kan följaktli- gen börja tidigast den 1 januari 1970. I den diskussion som förts i arbetstidsfrågan har rent allmänt uttalats att 40-timmars- veckan borde kunna uppnås under den förs- ta hälften av 1970-talet. Som sista datum för arbetstidsreformens tredje etapp skulle man i så fall kunna ange den 1 januari 1975.

Kommittén har kunnat konstatera att starka önskemål föreligger på arbetstagar- sidan att förkortningen förverkligas så snart som möjligt. Som kommittén tidigare an- fört måste arbetstidsförkortningen betrak- tas som en ekonomisk avvägningsfråga. Andra aktuella reformer på det ekonomiska och sociala området kommer alltså in i bilden. Kommittén har också fäst uppmärk- samheten på att en arbetstidsförkortning genom sin dämpande effekt på öknings- takten för totalproduktionen försenar möj- ligheterna att genomföra andra reformer. Kommittén vill för sin del uttala att arbets- tidsreformen framstår som angelägen och bör tilläggas sådan prioritet att den full- bordas under första hälften av 1970-talet.

Kommitténs förslag om en allmän ar- betstidsförkortning innebär följaktligen att den maximala gränsen för den ordinarie arbetstiden sänks successivt från 42% till 40 t/v i tre etapper om 50 minuter per vecka samt att dessa etapper genomförs vid ingången av vart och ett av tre på varandra följande år och påbörjas tidigast den 1 ja- nuari 1970 och senast den I januari 1973. Genom lagstiftningens dispositivitet har ar- betsmarknadens parter möjlighet att genom- föra förkortningen på' annat sätt.

10. Allmänna synpunkter på utformningen av en ny

arbetstidslag

10.1 Inledning

Om man bortser från viss lagstiftning om arbetstiden för minderåriga arbetstagare, kvinnors användande till arbete nattetid och butikernas öppethållande, vilken är av äldre datum, har lagstiftning om arbetstidens be- gränsning funnits i vårt land sedan stats- makternas beslut 1919.

Krav på lagstiftning om arbetstiden hade förts fram med ökad intensitet sedan 1880— talet. Framför allt inriktades diskussionen på kroppsarbetarnas förhållanden inom industrin. Medan medelklassens förhållan- den i stort sett ansågs acceptabla, framstod kroppsarbetarnas situation som klart otill- fredställande och i behov av laglig reglering. Meningarna om utformningen av en arbets- tidslagstiftning gick i många delar isär och lagen genomdrevs så småningom under stark tidspress i en politiskt orolig tid. Dessa omständigheter kunde inte undgå att sätta spår i lagprodukten som i vissa delar känne- tecknades av kompromisslösningar och i andra av en allmän försiktighet från lag- stiftarens sida. Sålunda tillades lagen från början ett begränsat tillämpningsområde. I huvudsak fick den giltighet för kropps- arbetare inom industrin, i främsta rummet fabriksindustrin, och denna närstående verk- samhetsområden. Jordbruket, detaljhandeln, sjukvården och statlig verksamhet lämnades utanför lagen. En bidragande orsak härtill var att man från början hade klart för sig

att dessa verksamheter på grund av speciella arbets- och produktionsbetingelser inte utan avsevärda olägenheter kunde tillämpa de arbetstidsbestämmelser som föreslogs för industrin. Statens anställda lämnades utan- för lagen även med den motiveringen att bestämmelser tillkomna i administrativ ordning var en tillräcklig reglering. En viss förhoppning att lagstiftningen skulle bli normgivande för utvecklingen utanför dess egentliga tillämpningsområde torde lag- stiftaren dock ha haft.

Ett anna-t uttryck för den försiktighet med vilken arbetstidslagstiftningen introdu- cerades i landet var att den till en början gavs tidsbegränsad giltighet. Man ville avvak- ta vilka verkningar lagen skulle medföra för näringslivet och samhällsekonomin. Man ville också följa den .internationella ut- vecklingen och verkningarna på vår utrikes— handel. Lagen tillades upprepade gånger fortsatt giltighet och gjordes definitiv 1930. Vid detta tillfälle uttalades att näringarna väsentligen övervunnit svårigheterna och anpassat sig efter arbetstidsregleringen. Även de, som enligt sin allmänna åskådning eller med hänsyn till olägenheten av stela lagbestämmelser rörande ekonomiskt be- tydelsefulla driftsförhållanden för industrin var motståndare till en tvångslagstiftning på arbetstidens område, ville knappast ifrå- gasätta annat än att en lagstiftning i ämnet skulle fortbestå.

Under l920-talet aktualiserades förslag

om ett ökat tillämpningsområde för lagen. Bl. a. föreslog Kungl. Maj:t att statlig verk- samhet, sjukvård och järnvägstrafik skulle föras in under lagen. Förslagen godtogs dock inte av riksdagen. Under 1930-talet föreslogs utvidgning av lagstiftningen till andra verksamhetsområden, först lantbruk och trädgårdsodling, därefter detaljhandel och därmed jämförlig verksamhet och sist hotell-, restaurang- och kaférörelse. Ur lag- teknisk synpunkt ansågs det mest rationellt att för vart och ett av dessa områden in- föra speciella arbetstidslagar i vilka arbets- tidsbestämmelserna kunde anpassas efter de särskilda arbetsförhållanden som rådde. Så tillkom lantarbetstidslagen 1936, detalj- handelslagen 1939 och hotellagen 1944. I och för sig hade det varit tekniskt genom- förbart :att föra in ifrågavarande närings— grenar i den redan gällande lagen. Detta hade emellertid förutsatt att lagen kom- pletterades med en rad särbestämmelser till men för lagens överskådlighet.

De närmaste åren efter den allmänna arbetstidslagens tillkomst undergick lagen en del ändringar beträffande det materi- ella innehållet. Därefter har — om man bort- ser från den ordinarie arbetstidens längd och dispositiviteten — endast obetydliga ändringar gjorts i lagen. I många avseenden stämmer den nuvarande lagstiftningen över- ens med den utformning lagen fick under de första åren på 1920-talet.

På ett tidigt stadium hade man från stats— makternas sida klart för sig att lagstift- ning angående arbetstiden tid efter annan måste ses över och anpassas till arbetslivets utveckling. Reformkrav framställdes i poli- tiska och fackliga sammanhang och kul- minerade i mitten på 1940-talet med till- kallandet av arbetstidsutredningen som följd. Arbetstidsutredningen genomförde en grundlig översyn av arbetstidslagstiftningen och lade 1954 fram förslag som innebar dels en väsentlig utvidgning av lagstiftning- ens tillämpningsområde, dels en revision av lagstiftningens materiella regler. För- slag till partiella arbetstidsförkortningar av- lämnades också. Enligt utredningen skulle arbetstidslagstiftningen i princip omfatta alla

arbetstagare. Undantag gjordes för vissa verksamheter med speciella arbetsförhållan- den, bl.a. undervisning, försvars-, polis- och brandväsende, samt för vissa grupper arbetstagare, bl. a. kontorspersonal och ar— betsledare. Differentierade regler föreslogs beträffande arbetstidens reglering per dygn och per vecka eller period av veckor. Möj- ligheterna till övertidsuttag beskars. I sys- tematiskt hänseende föreslogs att lantarbets— tidslagen och detaljhandelslagen skulle slo— pas och lantbruk och detaljhandel föras in under den allmänna lagen. Hotellagen föreslogs bibehållen med hänsyn till de star- ka önskemål i sådan riktning som förelåg hos branschorganisationernas företrädare.

Under arbetstidsutredningens arbete kom arbetstidsfrågans tyngdpunkt mer och mer att förskjutas mot en allmän förkortning av den ordinarie arbetstiden. När utred— ningens förslag avlämnades var redan ut- redningen om kortare arbetstid i gång med sitt arbete. Då statsmakterna 1957 fattade beslut om en förkortning av arbetstiden från 48 till 45 t/v, konstaterade de sam- tidigt att ett ställningstagande till arbetstids- utredningens förslag fick anstå tills erfaren- het vunnits rörande verkningarna av den allmänna arbetstidsförkortningen. Till det- ta beslut bidrog även att arbetstidsutred- ningens förslag, som på åtskilliga punkter inte var enhälligt, vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande.

Efter 45-timmarsveckans genomförande har nya reformkrav anmälts. I huvudsak har de avsett en ytterligare allmän förkortning av arbetstiden med 40-timmarsveckan som mål. Kritik har riktats mot lagstiftningens nuvarande tillämpningsområde och mot gäl- lande övertidsregler och önskemål har fram- ställts om förverkligande av vissa av arbets- tidsutredningens förslag.

10.2 Motiv för lagstiftning om arbetstiden

I kapitel 7 har lämnats en utförlig redogö- relse för de motiv som under årens lopp anförts till stöd för reformer på arbetstids- lagstiftningens område. Redogörelsen har i främsta rummet tagit sikte på de motiv som

åberopats till stöd för generella förkortning- ar av den ordinarie arbetstiden. Här skall motiven diskuteras ur en vidare aspekt och svar försöka ges på frågan vilka motiv som i dag bör läggas till grund för en ny lag- stiftning om arbetstiden. Som framgår av det följande sammanfaller motiven för en reform om kortare arbetstid och motiven för en lagstiftning om arbetstiden inte i alla avseenden.

Vid de olika arbetstidslagamas tillkomst har motiv av humanitärt slag varit klart dominerande. Man har på samma sätt som i fråga om arbetarskyddslagen velat till- skapa ett skydd för arbetstagarna mot ned- slitning, ohälsa och olycksfall. Man har också ansett att den ökade fritid som följer med en begränsning av arbetstiden inne- bär en social vinning för medborgarna, som därigenom får möjlighet till en allsidigare personlighetsutveckling och ett ökat engage— mang i samhällelig verksamhet. Önskvärd- heten av utjämning mellan olika arbetstagar— grupper har också spelat sin .roll. När det har gällt utformningen av de enskilda lag- reglerna angående arbetstidens begränsning per dygn, per vecka eller period av veckor, övertidsuttagens omfattning m.m. har skyddsmotivet varit helt utslagsgivande. Även så sent som vid avlämnandet av ar— betstidsutredningens betänkande betraktades arbetstidslagstiftningen uteslutande som en social skyddslag, som på arbetstidens om- råde utgjorde ett komplement till arbetar- skyddslagen. Arbetstidsutredningen motive- rade på så gott som varje punkt sina för- slag till utvidgning eller ändring av lagen med en hänvisning till skyddssynpunkter.

Då frågan om en allmän förkortning av arbetstiden till 45 t/v utreddes, prövades ut— förligt huruvida en sådan reform kunde mo- tiveras med en hänvisning till hälsoskäl. Statsmakterna fann att så inte var fallet. En ordinarie arbetstid av 48 t/v ansågs inte ur folkhälsosynpunkt som alltför lång. En reform om allmän förkortning av arbets— tiden fick därför byggas på andra motiv. Tyngdpunkten lades därvid på individens val mellan ökad fritid och andra sätt att till- godogöra sig en genom det förbättrade pro-

duktionsresultatet realiserbar standardför- bättring. Skyddssynpunkter skulle förden- skull inte avföras från diskussionen men di- rekt betydelse fick de endast för sådana frå— gor som maximering av dygnsarbetstid och övertid.

Som tidigare redovisats har kommittén kommit till den slutsatsen att en ytterligare förkortning av den allmänna arbetstiden inte heller denna gång kan grundas på någ- ra skyddsskäl. Liksom tidigare får en så- dan reform grundas på ett val mellan olika metoder att öka arbetstagarnas ekonomiska och sociala välfärd.

Den frågan kan då ställas om skydds- synpunkter över huvud taget kan läggas till grund för utformningen av vår arbets- tidslagstiftning.

Kommittén vill inledningsvis erinra om att arbetstidsfrågor inte regleras enbart ge- nom arbetstidslagarna. I arbetarskyddslagen återfinns en rad väsentliga bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning. Dessa be- stämmelser reglerar förhållandet mellan ar- bete och vila ur hälso— och säkerhetssyn— punkt. Genom bestämmelserna tillförsäkras arbetstagarna raster och pauser i arbetet och garanteras ledighet för nattvila och veckovila. För minderåriga arbetstagare dras absoluta gränser upp för arbetstidens längd per dygn och per vecka. Även om arbetarskyddslagens bestämmelser är för- bundna med en hel del undantag och di- spensmöjligheter, får de anses ge goda ga— rantier mot ett otillbörligt utnyttjande av ar- betskraften. Ur skyddssynpunkt framstår arbetarskyddslagens föreskrifter numera som klart överlägsna arbetstidslagarna. Det- ta beror dels på att skydds- och säkerhets- aspekterna från början blivit bättre tillgodo- sedda .i arbetarskyddslagen, dels på lagens successiva modernisering och utbyggnad; så sent som 1963 blev t.ex. dess tillämp- ningsområde väsentligt utökat.

Arbetstidslagarna tillkom ursprungligen som skyddslagar. Som sådana uppvisade de dock ett antal påtagliga brister. De inrik- tade sig endast på en mindre del av landets yrkesverksamma befolkning, låt vara den del som ansågs ha särskilt otillfredsställande

arbetstidsförhållanden. Fortsatt utbyggnad av lagen har inte givit bättre resultat än att alltjämt mer än hälften av den förvärvs- arbetande befolkningen står utanför. Lagen reglerar endast förhållandet mellan arbets- tagaren och en bestämd arbetsgivare. Nå— got hinder föreligger alltså inte för en ar- betstagare att arbeta samtidigt hos flera ar- betsgivare och därigenom vida överskrida de arbetstidsgränser som lagen drar upp. Gen- om att lagstiftaren i betydande utsträck- ning tvingats anpassa lagreglerna efter de speciella produktionstekniska förhållandena inom olika verksamhetsgrenar har skydds- synpunkterna från gång till annan fått åsido- sättas med resultat att vissa arbetstagar- grupper tillagts ett sämre skydd än andra. Dygnsmaximum varierar sålunda i de olika arbetstidslagarna och saknas för vissa grup- per helt. Begränsningsperiodens längd vari- erar också och övertidsmarginalerna är i de olika lagarna fixerade till olika nivåer. Denna avvägning mellan arbetstagarnas skyddsintressen och arbetslivets krav på arbetstidens anpassning till produktionsför- hållandena har på senare är delvis över- låtits åt arbetsmarknadsparterna själva genom att arbetstidslagamas bestämmelser om den ordinarie arbetstidens längd och förläggning gjorts dispositiva. I och för sig kan det framstå som en anmärkningsvärd åtgärd att göra en skyddslag dispositiv. En förklaring är att lagstiftaren inte längre be- dömt lagen som särskilt väsentlig ur skydds- synpunkt. En annan förklaring är att man genom att göra dispositiviteten beroende av huvudorganisations medverkan ansett sig tillgodose berättigade skyddsintressen. Båda dessa ställningstaganden söker sin förklaring i den utveckling på arbetsmarknaden som ägt rum alltsedan arbetstidslagamas till— komst.

Vid tidpunkten för den allmänna arbets- tidslagens antagande var förhållandena på arbetsmarknaden helt andra än i våra dagar. Arbetsgivarnas ställning var mycket stark och arbetstagarna hade många gånger svårt att hävda sig gentemot dem. Ett kraftfullt stöd från lagstiftarens sida var nödvändigt för att tillförsäkra arbetstagarna en godtag-

bar social standard. Med den ekonomiska, sociala och tekniska utveckling som där- efter skett har förhållandena inom arbets- livet blivit radikalt förändrade. Kommittén vill i detta sammanhang särskilt peka på sådana omständigheter som fackförenings- rörelsens utbyggnad och arbetstagarnas öka- de fackliga engagemang. I dag är den helt övervägande delen av landets anställda fack- ligt organiserade och medlemskap i en fack- lig förening står öppet för så gott som alla yrkesgrupper. Fackorganisationerna har ge- nom sin tillväxt mer och mer kommit att med tyngd och styrka framgångsrikt hävda sina medlemmars intressen. I dag intar de en så stark ställning att risken för ett obe- hörigt utnyttjande av en arbetstagare i ar- betstidshänseende kan betraktas som myc- ket ringa. Arbetsmarknadens parter har vid åtskilliga tillfällen visat förmåga att genom sina organisationer i samförstånd lösa frå— gor av arbetsrättslig natur. På arbetstidens områden har parterna genom avtal enats om arbetstidsförkortningar för olika grup- per arbetstagare samt om femdagarsveckans införande. På arbetarskyddets område be- driver man ett gemensamt fruktbärande ar- bete. Det är uppenbart att nu redovisade omständigheter sammantagna talar för att arbetstagarnas behov av lagstiftarens stöd för att skydda sig gentemot arbetsgivaren inte på långt när är det samma som vid arbetstidslagamas tillkomst. Från olika håll görs gällande att den sociala arbetsrättsliga lagstiftningen i många delar förlorat sin betydelse, bl. a. i de delar som represente- ras av arbetstidslagarna.

Mot bakgrund av skyddsmotivets urholk- ning och fackföreningsrörelsens utbredning har ifrågasatts om inte tiden nu är inne att upphäva arbetstidslagarna. Redan vid re- missbehandlingen av arbetstidsutredningens betänkande gjordes sådana uttalanden. Ut— redningen hade själv konstaterat att ett slo- pande av lagstiftningen knappast skulle medföra några risker för en allmän ökning av arbetstiden. Arbetstidslagen var emeller— tid en skyddslag och det skulle enligt ut- redningens mening framstå som en egen- domlig åtgärd att avskaffa en sådan. Ut-

redningen hävdade att arbetstiden alltjämt, hos oss liksom fallet var i flertalet andra länder, borde vara reglerad i lag. Historis- ka skäl talade också härför. Arbetstidslagen kunde betecknas som en av de största land— vinningar arbetarklassen gjort och från ar- betarhåll hade man att vänta ett starkt mot— stånd mot lagstiftningens upphävande.

Utredningen om kortare arbetstid instäm- de med arbetstidsutredningen och menade att arbetstagarna även framgent borde åt- njuta det skydd mot en för lång arbetstid, som en laglig reglering syftade till att åstad- komma. Även om social ansvarskänsla, goda sysselsättningsmöjligheter och starka organisationer utgjorde en i stort sett god garanti mot avarter, borde man alltjämt i lag bibehålla en ur allmän synpunkt skälig gränsdragning beträffande arbetstidens längd. Utredningen fann det dock inte ute- slutet att man i framtiden prövade ett sys- tem, enligt vilket arbetstiden lika väl som lönerna låg helt i händerna på arbetsmark- nadens organisationer och gjordes till före- mål för förhandlingar mellan dem. Tills vidare ansåg utredningen att arbetstidslagen i väsentliga stycken kom att behålla sin karaktär av skyddslag.

Valsituationens centrala betydelse för en arbetstidsförkortning föranledde vissa av de remissorgan som yttrade sig över betänkan- det av utredningen om kortare arbetstid att ta avstånd från lagstiftning om arbets- tidsförkortning. De menade att fritidsök- ningens principiella likställdhet med en löne— ökning bäst kom till uttryck om arbetstidens längd liksom lönens storlek och andra ar— betsvillkor avgjordes vid förhandlingar mel- lan arbetsmarknadens parter. Denna upp- fattning var statsmakterna inte beredda att ansluta sig till. Orsaken var framför allt att lagstiftningens maximibestämmelser om arbetsveckans längd syntes besitta en sådan normativ styrka att en förbättring av ar- betstidsförhållandena i form av en allmän förkortning knappast kunde uppnås utan stöd av en ändrad lagstiftning.

Under senare år har på nytt hävdats att arbetstidslagstiftningen borde upphävas. De bestämmelser för vilka skyddsmotiv fort-

farande kunde finnas, borde överföras till arbetarskyddslagen och arbetstidsfrågorna i övrigt överlämnas till arbetsmarknadsparter- nas lösning genom sedvanliga förhandlingar. Kommittén har i och för sig förståelse för dessa förslag och står inte främmande för att utvecklingen kan komma att gå i sådan riktning. Enligt kommitténs bedömning är dock tiden ännu inte mogen för ett så radi- kalt steg. Samma uppfattning kommer till uttryck i kommitténs direktiv där det bl.a. heter att det alltjämt måste framstå som en uppgift för lagstiftningen att ange de nor- mer som enligt den rådande allmänna upp- fattningen bör gälla i fråga om arbetstidens längd, samt att garantier för att en föränd- ring i dessa normer snabbt och fullständigt skall slå igenom bäst skapas med hjälp av en lagreglering. Till dessa uttalanden vill kommittén foga följande kommentarer. De motiv på vilka arbetstidslagstiftningen ursprungligen byggde har i dag förlorat myc- ket av sin betydelse. Kommittén vill för sin del ifrågasätta om skyddsmotiv kan åbe— ropas till stöd för en separat lagstiftning om arbetstiden. Vill man genom lagbud förhindra en koncentration av arbetstiden kan man göra detta genom kompletteringar av arbetarskyddslagen. Under arbetstidslag- stiftningens snart SO-åriga tillvaro har den emellertid vuxit sig allt starkare in i det svenska lagstiftningskomplexet. Den utgör en realitet inte endast för de kategorier medborgare för vilka den från början varit avsedd utan för nära nog hela den yrkes- verksamma delen av det svenska folket. Vissa grupper som står utanför lagstiftning- en uppfattar ännu i dag sin undantagsställ— ning som en form av missgynnande och allvarligt syftande önskemål föreligger om en utvidgning av lagstiftningens tillämp- ningsområde. Det praktiska värdet som till— godoseendet av dessa önskemål skulle med- föra torde med undantag för vissa grupper med särskilt lång arbetstid vara tämligen ringa. Det psykologiska värdet, dvs. det värde som ligger i känslan av att vara in- begripen i statsmakternas omsorg om den sociala tryggheten, torde vara desto större. Redan på grund härav har man anledning

förmoda att den i utredningsdirektiven ut- talade uppfattningen, att det bör tillkomma statsmakterna att reglera förhållanden an— gående arbetstidens längd, har en fast för- ankring hos det svenska folket.

För en fortsatt lagstiftning kan även and— ra skäl anföras. Det är uppenbart att re- former på arbetstidens område kan få en betydligt snabbare och effektivare genom- slagskraft om de stöds av ändringar i lag. Av denna anledning fann kommittén det befogat att i de nuvarande arbetstidslagarna omgående skriva in principen om 42%- timmars arbetsvecka. På grund av den ge— nomslagskraft som arbetstidslagstiftningen besitter utanför sitt formella tillämpnings- område skapade man därigenom en garanti för att arbetstidsförkortningen från 45 till 421/2 t/v skulle komma alla arbetstagare till del. Samma sak gäller naturligtvis inför ytterligare generella förkortningar av ar- betstiden eller eljest väsentliga ändringar av arbetstidsreglerna. Man bör måhända inte heller helt bortse från risken att ändra- de relationer mellan arbetsmarknadens par- ter kan aktualisera ett intensivare behov av samhällets stöd i arbetsrättsliga frågor. Vi- dare bör man komma ihåg att det alltjämt finns en del oorganiserade arbetsgivare och arbetstagare, för vilka de på förhandlings— vägen åstadkomna arbetstidsreglerna inte blir formell—t tillämpliga.

Sammanfattningsvis vill kommittén som resultat av sina överväganden anföra att regler om arbetstidens begränsning alltjämt bör ingå i den svenska lagstiftningen. Med hänsyn till den allmänna sociala, ekono- miska och tekniska utvecklingen i samhäl- let samt organisationsväsendets tillväxt med utjämning av motsättningarna mellan ar— betsgivare och arbetstagare som följd bör en fortsatt lagstiftning om arbetstiden byg- gas på delvis andra motiv än förr. Lag- stiftningen behöver inte längre i främsta rummet inriktas på att skydda arbetstagar- na för överansträngning, sjukdom eller ohäl- sa. De genomförda arbetstidsförkortningar- na och semesterreformerna har redan fört ner arbetstidsuttagen på en ur hälsosynpunkt riskfri nivå och ytterligare förkortning av

arbetstiden förestår. Arbetstagarna har dess- utom möjlighet att genom sina fackliga organisationer vaka över att missförhållan- den stävjas. Lagstiftningen bör i huvudsak kunna inskränkas till att ange de normer som bör gälla i fråga om arbetstidens längd. Dessa normer bör anpassas efter vad som enligt rådande allmän uppfattning bör vara normal arbetstid i landet. Genom en sådan lagstiftning tilläggs statsmakterna ett medel att snabbt och effektivt genomföra föränd- ringar av dessa normer. Utöver grundläg- gande regler om måttet på den ordinarie arbetstiden och övertiden bör lagstiftningen utformas så att den inte stimulerar till en onödig koncentration av arbetstiden. I öv- rigt får skyddssynpunkter tillgodoses genom de särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning som finns intagna i arbetarskyddslagen. Härigenom åstadkoms en viss renodling av regelbeståndet ur sys- tematisk synpunkt. I arbetarskyddslagen samlas bestämmelser av direkt skyddskarak- tär. I arbetstidslagen inryms de regler om arbetstiden som därutöver anses erforder- liga.

10.3 Den nuvarande Iagstifmingens briszer

Vissa brister hos arbetstidslagstiftningen sett ur skyddssynpunkt har redan påtalats. Yt- terligare anmärkningar kan riktas mot de gällande arbetstidslagarna.

Det är en självklar sak att en lagstiftning av arbetsrättslig natur som härleder sina huvudsakliga bestämmelser från början av 1920—talet i dag måste framstå som omodern och föråldrad. Arbetstidslagstiftningen ut- gör i det avseendet inte något undantag, även om väsentliga ändringar successivt vidtagits såsom sänkning av den ordinarie arbetstidens längd och införandet av dispo- sitivitet. Genom parternas möjlighet att av- talsvägen komma överens om andra regler för den ordinarie arbetstidens längd och för- läggning har lagstiftningens ofullkomlighet i många fall kunnat överbryggas. Följden har blivit att de praktiska olägenheterna av den nuvarande lagstiftningen inte blivit så besvärande som man eljest haft anledning

att befara. Till detta har medverkat att par— terna själva i stor utsträckning förmått att i samförstånd lösa frågor angående arbets- tiden.

Den mest påfallande bristen i nuvarande arbetstidslagstiftning torde vara dess be- gränsade tillämpningsområde. Varannan ar- betstagare lämnas utanför lagstiftningen ge- nom en gränsdragning som bygger på gamla bedömningar av olika arbetstagargruppers skyddsbehov. I dag framstår gränsdragning- en som klart irrationell såväl ur skydds- synpunkt som ur andra synpunkter.

De materiella reglerna om arbetstidens längd och förläggning är starkt differentie- rade, stela och osmidiga. Delvis bygger de på arbetsförhållanden som utvecklingen se- dan länge lämnat bakom sig. I huvudsak utgår de från att varje anställd skall av ar- betsgivaren användas till arbete lika många timmar varje dag och varje vecka året runt. För vissa avgränsade arbetstagargrupper görs dock undantag från denna princip, varvid följden blivit ett splittrat regelsystem. Arbetstagarna delas upp i olika kategorier för vilka olika regler gäller. Lagstiftningens huvudregel beträffande arbetstidens förlägg- ning per dygn och per vecka bedöms i dag av många som alltför restriktiv och starka önskemål om en rörligare arbetstidsförlägg- ning har anmälts. Även övertidens begräns- ning till bestämda veckoperioder har be- traktats som ett hinder för en smidig an- passning av arbetstid till rådande arbets- belastning. Över huvud har man — framför allt från arbetsgivarhåll — gjort gällande att reglerna i arbetstidslagarna inte medger till- räcklig flexibilitet.

Lagstiftningen är på vissa punkter oklar. Arbetstidsbegrep—pet är t. ex. inte otvetydigt, vilket medfört att jour- och beredskaps- tjänstgöring delvis faller utanför arbetstids- regleringen. På en del punkter har lagstift- ningen blivit snabbare föråldrad än på and- ra. Det gäller bl. a. föreskrifterna om över- tidsjournalernas förande, som är oförenliga med den i allt större utsträckning tillämpa— de automatiska databehandlingen.

Lagstiftningen är vidare försedd med en del onödiga föreskrifter. Stadgandet om ar-

betsföreståndare är exempelvis med hänsyn till utvecklingen inom specialstraffrätten inte längre behövligt. Detsamma gäller en del stadganden som förutom i arbetstids- lagarna är intagna i andra författningar.

Principiella invändningar har framställts mot föreskriften att arbetarskyddsstyrelsen äger med bindande verkan till och med för domstolarna avgöra frågor om lagstiftning- ens tillämplighet.

10.4 Huvudprinciperna för en ny arbets- tidslag

Enligt kommitténs bedömning bör en ny arbetstidslag i stort sett utformas så att den i princip blir tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för en arbetsgivares räk- ning. De materiella reglerna skall vara en- tydiga och klara. De bör anpassas efter individuella förutsättningar och behov hos olika yrkesgrupper och verksamhetsgrenar men inte innebära någon omfattande de- taljreglering. Lagstiftningens karaktär av normlagstiftning medför att kategoriklyv- ning av arbetstagarna skall undvikas. Spe- ciallagar skall komma i fråga endast då starka skäl talar därför. Arbetsmarknadens parter bör alltjämt ha möjlighet att genom kollektivavtal träffa överenskommelse om avvikelser från lagens bestämmelser. En viss utökning av dispositiviteten bör kunna ge- nomföras. Någon anledning att utforma la- gen på ett ur svensk synpunkt mindre ra- tionellt sätt för att därigenom underlätta en svensk anslutning till internationella över- enskommelser om arbetstiden finns inte.

10.4.1 Lagstiftningens tillämpningsområde

Anledningen till lagstiftningens nuvarande snäva tillämpningsområde är som tidigare anförts att lagstiftaren ansett sig behöva in- gripa endast på de områden, där behov av skydd varit särskilt utpräglat och där ar- betsförhållandena varit sådana att de inte lagt hinder i vägen för genomförandet av en generell reglering. Samma principer präg- lade i stort sett arbetstidsutredningens för- slag till ny arbetstidslag, även om utredning-

en anlade en betydligt vidare syn på skydds- behovet. Sina förslag att utvidga lagstift- ningens tillämpningsområde motiverade ut- redningen med att arbetstagarna därigenom skulle vinna i trygghet Och uppnå fördelar beträffande arbetstidens förläggning. Rent allmänt anförde utredningen att sättet för arbetstidens begränsning var en så betydel- sefull och i den personliga livsföringen in- gripande angelägenhet att man borde ge lag— stiftningen största möjliga omfattning. Man fick dock i varje särskilt fall väga de för- delar som arbetstagarna skulle uppnå med ett lagligt skydd mot de eventuella olägen- heter för verksamheten som kunde tänkas uppkomma. Utredningen fann t. ex. att ett införande av polisväsendet under lagstift- ningen i vissa situationer skulle kunna mins- ka effektiviteten av kriminalpolisens arbe— te. Polisväsendet borde därför undantas från lagen. Resultatet av utredningens övervä- ganden blev dock ett förslag om lagstift- ningens utsträckning till nästan alla dittills undantagna verksamhetsområden.

I arbetstidskommitténs direktiv har som en allmän målsättning uttalats att undanta- gen från den nya lagstiftningen skall vara så få och så litet omfattande som möjligt.

Kommitténs tidigare uttalande om skydds- behovets minskade värde som lagstiftnings- motiv medför att förslag om utvidgning av arbetstidslagstiftningens tillämpningsområde knappast kan grundas på resonemang av skyddskaraktär. I stället får de skäl som tidi— gare åberopats till stöd för fortsatt lagstift— ning om arbetstiden betydelse. Den psyko- logiska effekten av att alla arbetstagare så långt möjligt behandlas lika i arbetsrättslig lagstiftning samt den tekniska betydelse som tillgången till lagstiftning innebär för ett snabbt oeh effektivt genomförande av re- former på arbetstidens område blir de för- hållanden som framför allt får vara ut- slagsgivande för den nya lagens avgräns— ning. Dessa båda skäl jämte den nya la- gens karaktär av normlagstiftning, genom vilken maximiramar dras upp beträffande normalarbetstidens längd, är i betydligt hög- re grad än de ursprungliga Skyddsmotiven ägnade att leda till en lagstiftning som om—

fattar så många arbetstagare som möjligt. Lagstiftningen bör med dessa utgångspunk- ter göras allmängiltig och undantag från la- gens tillämpning medges endast i sådana fall där ett inordnande under lagen skulle medföra betydande olägenheter för verk— samhetens bedrivande eller där arbetsför- hållandena antingen generellt eller för vissa arbetstagare är så speciella att de inte kan förenas med de regler som lagstiftningen måste innehålla. Vilka regler detta är disku- teras i följande avsnitt. Det skall dock redan här understrykas att det råder ett direkt samband mellan frågan om lagstiftningens tillämpningsområde och frågan om lagstift- ningens materiella innehåll i övrigt. Ju re- striktivare regler lagen innehåller framför allt om den ordinarie arbetstidens förlägg- ning per dag, vecka eller perioder av veckor, desto snävare måste dess tillämpningsområ- de begränsas. Omvänt gäller att liberalare materiella regler möjliggör ett vidare till— lämpningsområde. Förr ansåg man av skyddsskäl väsentligt med restriktiva mate- riella regler. Följden blev ett snävt begräns— ningsområde. Nu när skyddsmotivet förlorat i betydelse är möjligheterna öppna för en uppmjukning av de materiella reglerna och därmed en utvidgning av tillämpningsområ— det. En avvägning måste alltså göras på så sätt att lagbuden blir tillräckligt liberala för att medge en så total tillämpning som möjligt och samtidigt tillräckligt menings- fyllda för att tillgodose de motiv som lig- ger bakom en fortsatt lagstiftning om ar- betstiden. Vid denna avvägning har kom- mittén varit särskilt angelägen att söka åstadkomma förutsättningar för en så all- mängiltig lagstiftning som möjligt.

10.4.2 Lagstiftningens materiella innehåll

Uttrycket lagstiftningens materiella innehåll kan eventuellt synas något oklart. Man tor- de kunna ifrågasätta om inte reglerna an- gående lagstiftningens tillämpningsområde hör hit. Kommittén har emellertid funnit begreppet ändamålsenligt för att beteckna lagstiftningens innehåll utöver reglerna om tillämpningsområdet.

Vid arbetstidslagens tillkomst nöjde man sig med bestämmelser om arbetstidens längd per dag och per vecka (eller period av vec- kor). Regler om arbetstidens förläggning till viss tid på dygnet eller till vissa dagar i vec- kan upptogs, till skillnad från en del ut- ländska arbetstidslagar, inte i den svenska lagen. I det avseendet lät man arbetar- skyddslagens bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning vara en tillräcklig re- glering. De gränser som utstakades för ar- betstidens längd blev från början stela och snäva. Möjligheterna till avvikelse gjordes avsiktligt knappa. Eftersom lagen tillkom med industrins problem för ögonen och gjor- des tillämplig endast på arbetstagare med i stort sett samma arbetstidsförhållanden som industriarbetarna, kunde den ges en ganska kortfattad utformning. Genom att samtidigt inrätta en särskild myndighet, ar- betsrådet (numera uppgånget i arbetar- skyddsstyrelsen), för handläggning av ären- den rörande lagens tillämpning sörjde man för tillkomsten av en enhetlig komplette- rande rättspraxis. Trots att de enskilda lag- buden var relativt allmänt hållna visade det sig ur lagteknisk synpunkt fördelaktigt att vid nya arbetstagargruppers införande un- der arbetstidslagstiftningen reglera deras speciella arbetstidsförhållanden i särskilda arbetstidslagar. Eftergifter beträffande den dagliga arbetstidens längd och regelbunden- heten i arbetstidsuttaget motiverade fram— för allt tillkomsten av dessa lagar.

Arbetstidsutredningen fann med hänsyn till skyddsmotivets vikt befogat med fort- satt restriktiv reglering av arbetstidens längd per dag och per vecka. En sådan reglering i förening med utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde nödvändiggjorde för ut- redningen att i olika avseenden föreslå ett differentierat regelsystem. För vissa verk- samhetsområden kunde nämligen de snäva materiella föreskrifterna inte tillämpas. Ut- redningen fick därför medge eftergifter i form av undantagsregler. Följden härav blev att utredningens lagförslag i vissa delar kom att framstå som otympligt och svåröver- skådligt. Gränsdragningsproblem kunde ock- så väntas uppstå vid tillämpningen av de

alternativa reglerna. Behovet av dispenser blev dessutom stort, ett förhållande som sär- skilt drabbades av kritik vid remissbehand- lingen. Från olika håll sattes i fråga om inte tiden var inne att lätta på detaljregle— ringen och stanna för en lagstiftning av mer generell natur.

Vid arbetstidskommitténs bedömning av den nya arbetstidslagens principiella inne- håll utgår kommittén från att utvidgning av lagstiftningen till nya materiella områ- den inte kommer i fråga. Regler om ar- betstidens förläggning under dygnet och un- der veckan skall fortfarande ha sin plats i arbetarskyddslagen och arbetstidslagen lik- som hittills i huvudsak begränsas till frå— gor angående arbetstidens längd. Eftersom arbetstidslagen som sin huvuduppgift har att ge uttryck för vad som enligt rådande allmän uppfattning är normal arbetstid i landet bör den utformas så enhetlig som möjligt. Differentierade regler hör mindre väl hemma i en normlagstiftning och bör följaktligen undvikas. Skiljaktigheter i nu- varande arbetstidsregler bör plånas ut och arbetstagarna så långt det är praktiskt ge- nomförbart underkastas samma bestämmel- ser. De särskilda arbetstidslagarna bör i princip upphävas, vilket dock inte uteslu- ter att ett så speciellt verksamhetsområde som sjöfarten bibehåller en egen arbetstids— reglering.

De enskilda lagbuden kan i många styc- ken mjukas upp. Stelt fixerade dygnsmaxi— ma behövs inte längre. Veckoarbetstiden kan i ökad omfattning få genomsnittsbe- räknas på längre tidsperiod än veckan. Härigenom lägger man grunden för ett flexiblare arbetstidsuttag och för en ökad anpassning av arbetstidsuttagen till för- hållandena på de enskilda arbetsplatserna. Dessutom möjliggör man — och det är kanske för kommittén tyngre vägande — ut- vidgning av lagstiftningen till så gott som alla de områden som i dag står utanför.

Kommittén har under sitt arbete diskute- rat att gå ännu längre på vägen mot en uppmjukad arbetstidsreglering. I stället för en begränsning av veckoarbetstiden skulle lagstiftningen reglera en begränsning av års-

arbetstiden. Därvid skulle inte endast den enskilde arbetstagarens arbetsinsats per dag och per vecka komma in i bilden utan även hans ledigheter för semester och helgdags- firande. Bortsett från att ett sådant uppslag delvis får anses ligga utanför kommitténs utredningsuppdrag, har kommittén inte fun- nit något bärande motiv för att i lagstift- ningen avskaffa principen om veckobegrän— sad arbetstid. Genom att arbetstidslagstift- ningen i fråga om den ordinarie arbetstidens längd och förläggning är dispositiv har ar- betsmarknadens parter möjlighet att själva kollektivavtalsvägen komma överens om övergång till ett årsarbetstidsbegrepp.

10.4.3 Lagstiftningens dispositivitet

Arbetstidslagstiftningen var från början helt indispositiv. Det ansågs som en naturlig sak att en lagstiftning tillkommen som ett skydd för en svagare part inte skulle kunna åsido- sättas genom enskilda eller kollektiva över- enskommelser. I de fall där speciella för- hållanden nödvändiggjorde avvikelser från lagens innehåll hänvisade lagstiftaren i stäl- let till ett detaljerat men samtidigt klart avgränsat dispensförfarande under medver- kan av för ändamålet särskilt inrättat äm- betsverk. Ytterst tillade man Kungl. Maj:t befogenhet att under vissa förhållanden medge undantag från lagens tillämpning. Arbetstidsutredningen fann som tidigare redovisats att utvidgning av lagens tillämp- ningsområde medförde ett ökat behov av avvikelser från lagens regler. Även om ut- redningen var beredd att i viss mån tillgodo- se detta behov genom ett differentierat re- gelsystem, kunde den inte annat än i be- gränsad omfattning anpassa sitt lagförslag efter förhållandena inom olika verksam- hetsområden. En sådan anpassning skulle däremot i långt större utsträckning kunna uppnås genom en reglering via kollektiv- avtal. Utredningen övervägde med anled- ning därav att göra arbetstidslagen i vissa delar dispositiv. Invändningar kunde emel- lertid resas mot en sådan ordning. Ett sy- stem med både dispositiva och indispositiva regler i lagen skulle med nödvändighet bli

komplicerat och kunna ge upphov till osä- kerhet vid tolkningen av de olika reglerna. Man kunde också befara att sättet för ar- betstidens reglering skulle dras in i avtals- rörelserna och komma att spelas ut vid för- handlingarna om lönernas storlek. De redan långa avtalsförhandlingarna skulle därige- nom bli ytterligare belastade. Med hänsyn till dessa omständigheter ansåg utredningen att man till en början borde pröva en mind- re omfattande avtalsmässig reglering av ar- betstiden. Utredningens slutliga förslag inne- bar rätt för parterna att -— inom en absolut gräns av tolv månader — avtala om annan begränsningsperiod för den ordinarie ar- betstiden än den lagen stadgade. För att garantier skulle erhållas mot ett åsidosät- tande av skyddsintressena bakom lagstift- ningen föreslogs att avtalet skulle träffas i form av kollektivavtal slutet eller godkänt på arbetstagarsidan av huvudorganisation. Utredningen om kortare arbetstid tog upp tanken att göra arbetstidsregleringen dispo- sitiv. Utredningen anförde att en allt kor— tare arbetstid för de enskilda individerna måste, om en snabb produktivitetsökning skulle säkerställas, i viss omfattning sam- ordnas med kravet på att produktionsappa- ratens effektiva driftstid inte förkortades i samma mån som individernas arbetstid mins- kade. Ju kortare arbetstiden för de enskilda individerna blev, desto större borde utrym- met vara för att tillgodose önskemål om variationsmöjligheter för grupper eller indi- vider. Ur samhällets synpunkt kunde det inte vara erforderligt att beträffande ar- betstidens längd inskrida med föreskrifter, som kunde strida mot vad parterna inom ett visst arbetsområde fann vara klokt och ändamålsenligt. Variationsmöjligheter borde framför allt finnas i fråga om den ordinarie arbetstidens längd, begränsningsperiodens längd och dygnsmaximum. Arbetstidslagar- nas föreskrifter i dessa avseenden föreslogs därför bli dispositiva i den form som ar- betstidsutredningen på sin tid förordat. Förslaget godtogs av statsmakterna som underströk att dispositiviteten skulle få av- görande betydelse för ökad elasticitet vid lagens tillämpning och för en smidig an-

passning av arbetstidsförhållandena efter förutsättningarna på olika verksamhetsfält.

Den dispositiva regleringen har från bör- jan fått en stor praktisk betydelse. I sam- band med förkortningarna av arbetstidens längd har på många håll dispositiviteten ut- nyttjats till att genomföra förkortningen i annan takt än som angivits i lagstiftningen. I betydande omfattning har också avtal träf- fats om förlängning av begränsningsperio- den, ofta upp till tolv månader, varigenom olika lång arbetstid under skilda delar av året kunnat tillämpas. Införandet av fem- dagarsvecka har på så sätt underlättats och ökad hänsyn kunnat tas till växlingar i pro- duktionsförhållandena, betingade av säsong— variationer eller andra omständigheter.

Den vidsträckta tillämpningen av dispo- sitiviteten alltsedan dess införande den 1 januari 1958 innebär i sig själv ett belägg för att de dispositiva bestämmelserna fyller ett stort behov. Erfarenheterna av bestäm- melsernas tillämpning inom de verksam- hetsområden som lyder under lagstiftningen är, såvitt arbetstidskommittén kunnat ut- röna, enbart goda. De farhågor som yppats för att dispositiviteten skulle allvarligt be— lasta lönerörelserna har inte besannats. Inte heller har framkommit någon omständighet som skulle tyda på att den dubbla regle- ringen i lag och i avtal givit upphov till komplikationer vid tolkningen av vad som är tillämpliga arbetstidsregler.

Såsom utredningen om kortare arbetstid framhöll följer med en förkortad arbetstid som regel ett behov av större variations- möjligheter. De skiftande produktions- och driftsförhållandena inom skilda delar av samhället ställer större anspråk på smidig- het och elasticitet hos en lagstiftning som föreskriver en allmän arbetstid av 40 t/v än hos en som föreskriver 45 t/v. Med en utvidgning av lagstiftningen till nya verk— samhetsområden följer också ett ökat be- hov olika arbetsområden emellan av avvi- kelser från lagens materiella bestämmelser, vilka med nödvändighet måste vara allmänt hållna.

Med hänsyn till dessa omständigheter bör bestämmelserna om den ordinarie arbetsti-

dens längd enligt kommitténs uppfattning även i fortsättningen vara dispositiva. Det- samma gäller bestämmelserna om begräns— ningsperiodens längd. Någon anledning att frångå de former som nuvarande lagstift- ning föreskriver för avsteg från lagens be— stämmelser har inte framkommit. Kollektiv- avtal och huvudorganisations medverkan på arbetstagarsidan bör alltså krävas även i fortsättningen.

Kommittén har under sina överväganden funnit att man i viss utsträckning bör kun- na fördjupa arbetstidslagstiftningens dispo— sitiva karaktär. Samma skäl som talar för dispositiva regler om den ordinarie arbets- tiden kan anföras för sådana regler om andra arbetstidsförhållanden. Kommitténs förslag att i lag reglera jourtid bör sålunda kunna utformas som en dispositiv reglering. Även lagstiftningens tillämpningsområde bör i viss mån kunna göras till föremål för ar— betsmarknadsparternas avgörande förhand- lingsvägen. Kommittén återkommer senare till dessa frågor.

Spörsmålet om en dispositiv reglering av övertiden har också varit uppe till behand- ling. Kommittén har därvid stannat för att övertidsbestämmelserna även i fortsättning- en bör vara indispositiva. Som framgår av följande kapitel bör övertid enligt kommit- téns uppfattning tillgripas endast då sär- skilda omständigheter så föranleder. Att med ändring av hittillsvarande praxis mer permanent tillgodose ett variationsbehov be— träffande arbetstiden, som kan finnas inom olika verksamhetsområden, genom större övertidsuttag än de lagen medger finner kommittén inte skäl för. Den önskade flexi- biliteten får i stället uppnås genom den dis- positiva regleringen av den ordinarie arbets— tiden.

lO.4.4 Lagstiftningens anpassning till inter- nationella konventioner

Ett flertal internationella konventioner före- ligger på arbetstidens område. Europarådet har i sin sociala stadga bland andra grund- läggande västerländska värderingar på so-

cialpolitikens område samlat vissa uttalan- den om arbetstid och fritid. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har allt sedan sin första session 1919 antagit en lång rad instrument som rör arbetstidsproblem. Här skall endast nämnas konventionen nr 1 an— gående begränsning av arbetstiden i indu- striella företag till åtta timmar om dagen och 48 timmar i veckan, konventionen nr 30 angående reglering av arbetstiden för affärs- och kontorsanställda, konventionen nr 47 angående arbetstidens förkortning till 40 timmar i veckan samt rekommendatio- nen nr 116 angående förkortning av arbets- tiden. Den senaste är avsedd att komplet- tera och underlätta genomförandet av re- dan antagna instrument rörande arbetstiden. Den uppställer 40-tirnmarsveckan som ett socialt mål.

Bortsett från konventioner som rör ar— betstiden till sjöss och arbetsförhållanden inom bagerier har Sverige inte anslutit sig till någon av ILO:s konventioner angåen- de arbetstidsförhållanden. Sverige har inte heller i anledning av organisationens rekom- mendation om införande av 40-timmars ar- betsvecka gjort någon form av utfästelse eller uttalande.

Inför en allmän översyn av arbetstids— lagstiftningen kan man ställa frågan huru- vida den nya lagen bör avpassas så att förutsättningar skapas för en ratificering av föreliggande konventioner från svensk sida. Frågan har varit aktuell vid många tidigare tillfällen och ett svar, som kommittén kan instämma helt i, lämnades av lagrådet i samband med förlängningen av den provi- soriska arbetstidslagen 1926. Lagrådet utta— lade då i anledning av en eventuell svensk ratifikation av ILO-konventionen nr 1, att »även om ur vissa synpunkter Sveriges an- slutning till en internationell konvention må befinnas önskvärd, utformningen av vår lag— stiftning självfallet bör ske under hänsyns- tagande i främsta rummet till landets egna förhållanden; lagstiftningens anpassning ef- ter en konvention bör komma i fråga alle- nast om och i den mån sådant låter förena sig med de synpunkter, som sålunda i första hand bör vara bestämmande».

Med hänsyn till detta ställningstagande saknas anledning att gå närmare in på inne- hållet i de olika konventionerna.

11. Arbetstidslagens materiella regler

I föregående kapitel har kommittén angett de allmänna synpunkter som bör vara väg— ledande vid utformningen av en ny ar— betstidslagstiftning. Det har bl.a. under- strukits att lagstiftningens tillämpningsom- råde är direkt beroende av lagstiftningens materiella innehåll i övrigt. Kommittén har sett det som en angelägen uppgift att den nya arbetstidslagen skall omfatta så många arbetstagare som möjligt. En förutsättning för att detta skall kunna ske är att lagens regler angående arbetstidens begränsning i olika avseenden anpassas till förhållandena inom de verksamhetsområden som i dag ligger utanför den allmänna arbetstidslagen. Som en naturlig konsekvens härav har frå- gan om lagstiftningens materiella regler kommit att dominera kommitténs lagstift- ningsarbete. Innan kommittén redovisar sina ställningstaganden i detalj beträffande lagstiftningens tillämpningsområde, synes det därför lämpligt att diskutera den när— mare utformningen av den föreslagna lag- stiftningens regler beträffande de väsentli— gaste materiella bestämmelserna, dvs. be- stämmelserna om ordinarie arbetstid, över— tid och jourtid.

11.1 Ordinarie arbetstid

Regleringen av den ordinarie arbetstiden ut- gör den centrala frågan i arbetstidslagstift- ningen. Den inrymmer i sig dels spörsmålet om arbetstidens längd, varmed här avses

den genomsnittliga veckoarbetstidens längd, dels spörsmålet om genomsnittsberäkning av arbetstiden under längre period än veckan eller med andra ord frågan om begräns- ningsperiodens längd, dels ock frågan om arbetstidens begränsning per dygn.

11.1.1 Den ordinarie arbetstidens längd

Den nuvarande arbetstidslagstiftningen är konstruerad som en maximilagstiftning. Den anger den arbetstid som en arbetsgivare högst får ta ut av en arbetstagare. I prak- tiken har lagstiftningen i stor utsträckning kommit att fungera som en minimilagstift- ning. Den arbetstid som normalt tas ut sam- manfaller för ett mycket stort antal arbets- tagare med den längsta ordinarie arbetstid som lagen medger.

I diskussionen kring frågan om en allmän förkortning av arbetstiden har kommittén utgått från att en maximering av arbetstiden till 40 tlv kommer att medföra att denna arbetstid blir den normala för det helt övervägande antalet arbetstagare. Genom att bibehålla lagens karaktär av maximilag möjliggörs att kortare arbetstid än 40 t/v kan tillämpas. Vilken arbetstid som i det enskilda fallet skall komma till användning får framgå av kollektivavtal, tjänsteavtal eller andra dylika överenskommelser. Vid dessa överenskommelser kan hänsyn tas till att arbetet är av pressande eller hälsofarlig natur.

Arbete utförs under de mest skiftande förhållanden. Arbetarskyddslagens allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall kan tjäna som en belysning av de olika faktorer som kan påverka arbetet. Lagen nämner bl.a. köld, hetta, nederbörd, mörker, smuts, fukt, rök, skakningar och buller. Till detta kan fogas olycksfallsrisk, tunga arbetsmoment, psykisk anspänning och obekväm arbetstidsförlägg- ning. Vissa grupper arbetstagare har, med hänvisning till att de i arbetet utsätts för ökad påfrestning, avtalsvägen uppnått kor- tare arbetstid än vad lagen maximalt med- gett. Arbetstagare under jord har alltsedan 1949 haft en arbetstid av 40 t/v och skift- arbetare i kontinuerlig drift har sedan bör- jan av 1950-talet haft en arbetstid av 42 t/v. Även grupper med arbete som knappast kan betecknas som särskilt påfrestande eller häl- sofarligt har avtalsvägen uppnått förmån- ligare arbetstid än lagens maximum.

Den omständigheten att vissa grupper arbetstagare för närvarande har en kortare arbetstid än andra har, i förening med den starka normgivande effekt som den nya ar- betstidslagen uppenbarligen kommer att få, föranlett kommitten att ta upp frågan om vissa grupper arbetstagare bör direkt i la- gen tillförsäkras en kortare ordinarie ar- betstid än 40 t/v.

De arbetstagare som skulle kunna kom- ma ifråga för en specialreglering beträffan- de arbetstidens längd är sådana, vilkas ar- bete — på grund av sin art eller de betingel- ser eller yttre förhållanden under vilka ar- betet utförs — objektivt sett framstår som särskilt påfrestande eller hälsofarligt. Ti- digare utredningsarbete har visat att bety- dande svårigheter föreligger att finna en rationell bedömningsgrund för avgörande om ett arbete är påfrestande eller ej. Kom- mittén har för sin del avstått från att när- mare söka kartlägga vilka arbetstagare som kan anses utföra arbete av ifrågavarande slag. Kommittén har under sin diskussion nöjt sig med att hänvisa till det faktiska förhållandet att en del avgränsade kate- gorier arbetstagare idag har kortare arbets- tid än andra. I sammanhanget har kom-

mittén också beaktat en skrivelse från Svenska gruvindustriarbetareförbundet, i vilken förbundet närmare utvecklat gruv- arbetets särpräglade natur och hemställt att gruvarbetare vid arbete under jord måtte erhålla arbetstidsförkortning i samma takt och med samma antal timmar som övriga arbetstagare. Kommittén har även av en inom Landsorganisationen arbetande arbets- tidskommitté delgivits liknande synpunkter i fråga om skiftarbete.

Den ordinarie arbetstidens längd har, frånsett en numera upphävd särregel som innebar en något utsträckt arbetstid för vissa lantarbetare, alltid varit föremål för en enhetlig reglering. Vid åtskilliga tillfäl- len har försök gjorts att införa differen— tierade regler. Redan vid den första arbets- tidslagens tillkomst höjdes röster för för- månligare arbetstidsregler för underjords— arbetare. Förslag därom återkom vid se— nare tillfällen och utvidgades under 1930- talet till att avse även skiftarbetare. Ar- betstidsutredningens förslag till partiella ar- betstidsförkortningar omfattade såväl un- derjordsarbetare som skiftarbetare. Dessa förslag var dock i väsentlig män att upp- fatta som en inledning till en generell ar- betstidsförkortning som så småningom skul- le träda i kraft för alla arbetstagare.

Till stöd för en differentierad reglering av den ordinarie arbetstiden har i främsta rummet åberopats skyddsskäl. Arbetets pressande eller hälsofarliga natur utsätter individerna för en intensivare förslitning och medför större behov av rekreation och återhämtning. Man har också hänvisat till utvecklingen på avtalsområdet och hävdat lämpligheten av att den kortare arbetstiden stadfästes i lag. Genom en sådan kodifiering skulle man garantera att ifrågavarande ar- betstagaregrupper fick del av den allmänna arbetstidsförkortningen, en omständighet som bl. a. skulle vara till gagn för nyrekry- teringen av arbetskraft inom berörda nä- ringsgrenar.

De åberopade skälen utgör enligt kom- mitténs bedömning inte någon tillräcklig grund för en differentierad reglering. Som kommittén utförligt belyst i det föregående

kapitlet har skyddsmotiven inte längre sam- ma betydelse för lagstiftningens utform- ning som förr. Det skulle med hänsyn här- till te sig motsägelsefullt att i den normlag kommittén förordar ta med speciella skydds- regler, som lagstiftaren ansett sig kunna avvara i den äldre, klart socialt inriktade lagstiftningen. Sådana regler skulle också stå i strid mot kommitténs huvudprincip att den nya lagen skall utformas så enhetlig som möjligt. Lagstiftaren ställs dessutom inför ett komplicerat gränsdragningsproblem beträffande omfattningen av den differen- tierade regleringen. Tveksamhet måste an- mäla sig om man över huvud taget kan finna någon objektivt sett rättvis skilje- linje. Många arbetstagargrupper torde med fog kunna hävda att deras arbete är minst lika påfrestande eller hälsofarligt som t. ex. underjordsarbete eller skiftarbete.

Å andra sidan är det uppenbart att olika arbeten är olika krävande och att detta för— hållande måste återspegla sig i differentiera- de förmåner i form av arbetstid, lön, sär- skilda ersättningar m.m. Fördelningen av denna extra kompensation för påfrestande eller hälsofarligt arbete har hittills överlå- tits åt parterna själva. Vid förhandlingar om kollektivavtal har arbetstagarsidan kun- nat välja om kompensationen skall utgå i form av förmånligare arbetstid eller i form av något annat. En allmän förkortning av arbetstiden till 40 t/v motiverar enligt kom- mitténs bedömning inte att man frångår denna princip. Så skulle bli fallet om lag- stiftaren tog initiativ till en specialreglering av arbetstiden.

Den fråga som väckts i gruvindustriar- betarnas skrivelse får sålunda i enlighet med det anförda avgöras förhandlingsvägen. Kommittén utgår från att arbetsmarkna- dens parter kommer att pröva huruvida den särpräglade arten av underjordsarbetet eller andra arbeten, som bedrivs under speciella förhållanden, skall kompenseras genom en kortare ordinarie arbetstid än 40 t/v.

1 1.1 .2 Begränsningsperiodens längd Enligt huvudregeln i gällande lagstiftning

begränsas den ordinarie arbetstiden till en period av en vecka. Arbetstiden får, stad- gas det i 4 & allmänna arbetstidslagen, inte överstiga 42% timmar i veckan, varmed förstås en period av sju dagar i följd. För vissa former av arbete finns Specialregler. Vid arbete som bedrivs med regelbunden skiftindelning får begränsningsperioden sträckas ut till tre veckor. Härigenom möj- liggörs att arbetstiden kan variera mellan de olika veckorna under förutsättning att den i genomsnitt utgör 42 % timmar i vec- kan. Lantarbetstidslagen kompletterar hu- vudregeln om veckan som begränsningspe- riod med en allmän regel om utsträckning av perioden upp till tolv månader. Så får dock ske endast på det villkoret att arbets- tiden inte någon enstaka arbetsvecka över- stiger 45 timmar. Enligt detaljhandelslagen får begränsningsperioden för arbetstagare på försäljningsställe, som är öppet såväl var- dag som sön- och helgdag, utgöra två vec- kor. Hotellagen begränsar arbetstiden gene- rellt till en treveckorsperiod.

En genomgående strävan vid allt lagstift— ningsarbete på arbetstidens område har va- rit att bestämma begränsningsperioden så snäv som möjligt. Anledningen härtill har i huvudsak varit skyddsskäl. Även arbets- tagarnas önskan att få sin arbetstid jämnt fördelad har medverkat. Avsteg från vec- kan som regleringsperiod har medgetts en- dast i de fall där arbets- och produktions- förhållanden försvårat ett regelbundet ar- betstidsuttag. Inom vissa gränser har be- hovet av ett varierat arbetstidsuttag till- godosetts i lagstiftningen genom special- regler. I betydande omfattning har lagstif- taren emellertid fått avstå från att lagstift- ningsvägen reglera arbetstiden inom verk- samhetsområden där behov av oregelbun- det arbetstidsuttag föreligger. Just i kravet på längre begränsningsperiod än veckan finner man alltså en av anledningarna till lagstiftningens många tillämpningsundantag.

Arbetstidsutredningens förslag till ny ar- betstidslagstiftning byggde på dittillsvaran- de princip att begränsningsperioden skulle vara så kort som möjligt. Huvudregeln skulle sålunda alltjämt vara en begräns-

ningsperiod av en vecka. Med hänsyn bl. a. till lagstiftningens utvidgning till nya verk- samhetsområden måste huvudregeln kom- pletteras med Specialregler. För allt arbete som bedrevs regelmässigt såväl vardag som söndag föreslog utredningen en begräns- ningsperiod av två veckor. För arbete som bedrevs av fångvården. tullverket och tele- verket, arbete som hade till ändamål att bereda sjukvård eller förlossningsvård, ar- bete som utfördes inom den slutna social- vården, arbete som ålåg trafikpersonal inom järnvägs-, spårvägs- och bilväsendet ävensom driftspersonal hos postverket, skogsarbete och kolning i rnila samt arbete som eljest bedrevs med regelbunden skift- indelning föreslog utredningen en begräns- ningsperiod av en månad. Lots— och fyr- väsendet, försvaret, polis- och brandväsen- det skulle enligt utredningens förslag allt- jämt undantas från lagstiftningen bl.a. på grund av dessa verksamhetsområdens be- hov av ännu längre regleringsperioder. För verksamhet som lydde under lantarbetstids- lagen föreslog utredningen att man under en övergångstid av fyra år skulle få tillämpa lantarbetstidslagens gamla regler. Hotell- 1agens föreskrift om tre veckors begräns- ningsperiod behölls i den särskilda hotellag som skulle kvarstå vid sidan av den all- männa arbetstidslagen.

De av arbetstidsutredningen förordade särbestämmelserna grundade sig så gott som undantagslöst på det förhållandet att be- rörda verksamhetsområden redan tillämpa- de ett system med längre begränsningspe— riod än veckan samt att det bedömdes som orealistiskt att frångå detta system. Om lag- stiftningen inte tillfördes en specialregel, skulle ifrågavarande områden inte kunna föras in under lagstiftningen.

Vid remissbehandlingen av arbetstidsut- redningens betänkande tycktes man över lag beredd att acceptera utredningens för- slag. På enstaka punkter anmäldes önske- mål om utvidgning av den krets arbets- tagare för vilken den förlängda begräns- ningsperioden skulle få tillämpas. Bl.a. nämndes flottningsarbetare, stuveriarbetare och trafikpersonal vid flyget.

I samband med förkortning av arbets- tiden från 48 till 45 tlv gjordes regeln om begränsningsperiodens längd dispositiv. An- ledningen härtill var framför allt att under- lätta femdagarsveckans införande under vissa delar av året utan att fördenskull öka den dagliga arbetstiden. Förslaget syftade också till en större frihet i fråga om arbets- tidens förläggning under en längre period. Säsongvariationer i arbetstiden kunde däri- genom i viss utsträckning rymmas inom lag- stiftningens ram.

Av redogörelsen i kapitel 4.2 framgår att arbetsmarknadens parter i stor utsträckning utnyttjat möjligheten att avtala om längre begränsningsperiod än lagens. Vidare fram- går att för verksamhetsområden utanför la- gens tillämpning begränsningsperioden i be— tydande omfattning är längre än veckan.

Kommittén konstaterar sålunda att ar- betstidslagstiftningen genom sina föreskrif- ter angående begränsningsperiodens längd bygger på principen att varje arbetstagare skall användas till arbete lika många tim— mar varje vecka. I en tid då de sociala mo- tiven för lagstiftningen var dominerande framstod denna princip som ganska själv- klar. Övertidsregler och dispensförfarande fick utgöra regulatorer då systemet inte pas- sade i det enskilda fallet. I det dynamiska och expansiva samhälle som vi har i dag, där mångsidigheten är särskilt framträdan- de och där tvånget att utnyttja alla möjlig- heter till rationalisering utgör en påtaglig realitet, är denna princip inte lika själv- klar. I stället för att anpassa arbetstidsut- taget efter snäva tidsmarginaler framstår det ur rationell synpunkt som riktigare att anpassa detsamma efter företagens speciella arbets- och produktionsbetingelser. Dessa kan variera på grund av en mängd olika omständigheter, av yttre natur såsom klimat, ljusförhållanden, årstider m.m. och av mer intern natur på försäljnings- eller produk- tionssidan växlande från bransch till bransch. Ju kortare den ordinarie arbets- tiden görs, desto mer kommer behovet av ett varierat arbetstidsuttag att framträda. Så länge arbetstiden befinner sig på ur

hälsosynpunkt tämligen maximala nivåer föreligger små möjligheter att variera ar- betstidsuttaget annat än nedåt. Om arbets- tiden sänks under dessa nivåer, inträder däremot möjlighet att variera arbetstidsut- taget såväl uppåt som nedåt. Genom att förlänga begränsningsperioden skulle man öppna dörren för en smidigare anpassning av arbetstiden till de speciella förhållanden som råder inom olika företag i samma bransch eller inom olika verksamhetsområ- den. En sådan anpassning behöver inte komma ifråga endast för att tillgodose ar- betsgivarens intressen. En förlängd begräns- ningsperiod kan också vara ett arbetstagar- intresse, även om det alltjämt får antas att många arbetstagare föredrar ett regelbun- det arbetstidsuttag. Sådana situationer kan uppkomma då arbetstagaren är beredd att avstå från jämnheten i arbetstidsuttaget mot erhållande av andra fördelar. Det sätt på vilket femdagarsveckan på många håll infördes är ett exempel härpå.

Vad kommittén nu anfört har avseende på sådan verksamhet där begränsningspe- rioden i och för sig kan bestämmas till en vecka men där rationella skäl i många fall talar för en längre period. Vid sidan härav finns åtskilliga former av verksamhet som inte kan bedrivas med ett regelbundet vecko- arbetstidsuttag utan kräver med hänsyn till driftsförhållandena ett varierat veckoar- betstidsuttag under en längre period. En del av dessa är föremål för specialreglering i gällande lag. Andra döljer sig i arbetstids— lagstiftningens undantagsbestämmelser be- träffande sitt tillämpningsområde. En ut- vidgning av lagstiftningen till att omfatta även dessa verksamhetsfält fordrar följakt- ligen att lagen förses med en generösare reglering av begränsningsperiodens längd än vad som nu är fallet. Kommittén har vid genomgång av de arbetstidsbestämmelser som för närvarande tillämpas inom ifråga- varande områden kommit till den slutsatsen att begränsningsperioden inte bör bestäm- mas snävare än fyra veckor. Möjlighet skall alltså föreligga att sträcka ut perioden från en vecka till två, tre eller fyra veckor. Längre period än fyra veckor bör inte före-

skrivas i lagen. Visserligen påträffas åtskil- liga exempel där man i dag utanför arbets- tidslagstiftningens tillämpningsområde prak- tiserar en vidare periodisering. Såvitt kom- mittén kunnat utröna grundar sig dessa för- hållanden mer på vad som i det särskilda fallet befunnits ändamålsenligt än på en absolut nödvändighet.

När det gäller att fastställa begränsnings- periodens längd kan följaktligen konstateras att veckan i och för sig är möjlig för åt- skilliga verksamhetsområden samt att längre period är en nödvändighet för andra verk- samhetsområden. Denna längre period kan variera till sin omfattning men överstiger inte fyra veckor.

Kommittén har övervägt att låta en och samma begränsningsperiod bli tillämplig för all verksamhet som kommer att lyda under lagen. Detta skulle innebära att lagstift- ningen generellt medgav en genomsnitts- beräkning av arbetstiden under en fyra- veckorsperiod. En sådan ordning skulle stå i god överensstämmelse med kommitténs strävan att göra lagstiftningen så enhetlig som möjligt och väl korrespondera mot de önskemål om ökad flexibilitet som förelig- ger framför allt från arbetsgivarhåll. Kom- mittén har emellertid avvisat tanken på en sådan ordning och valt att tillgodose kraven på en rörligare arbetstid genom en upp- mjukning av andra regler i arbetstidslagar- na, i första hand reglerna om dygnsarbets- tidens begränsning. Till kommitténs ställ- ningstagande har också medverkat det för- hållandet att begränsningsperioden i majo- riteten fall inte behöver vara längre än en vecka samt det motstånd som på arbets- tagarsidan kunde — inte minst med tanke på lagens dispositiva karaktär — väntas mot en generell utsträckning av regleringspe- rioden. Kommittén har i stället stannat för att som huvudregel alltjämt ange en be- gränsningsperiod av en vecka. I en kom- pletterande specialregel föreslås att be- gränsningsperioden i samtliga de fall där objektiva skäl talar för en längre period, får sträckas ut till högst fyra veckor. Be- stämmelsens karaktär av maximiregel möj— liggör att även kortare perioder än fyra

När förutsättningarna för tillämpning av specialbestämmelsen skall anses föreligga kan anges på olika sätt. Nuvarande lag- stiftning liksom arbetstidsutredningens för- slag bygger på den principen att lagen anger alla de verksamhetsområden eller arbets- former på vilka bestämmelsen är tillämp- lig. Kommittén har för sin del funnit det lämpligare att i en allmän formulering ange när så skall vara fallet. Kommitténs förslag innebär att arbetstiden får genomsnittsbe- räknas under en tidrymd av högst fyra vec- kor, då arbetets natur eller arbetsförhållan- dena i övrigt gör en längre begränsnings- period än veckan påkallad. Med detta stad- gande avser kommittén att fånga in alla de verksamhetsområden inom nuvarande lag- stiftning som medges en längre begräns- ningsperiod än veckan, dvs. skiftarbete, jordbruk och trädgårdsskötsel, detaljhandel som bedrivs såväl vardag som söndag samt hotell-, restaurang- och kaférörelse. Stad- gandet skall även omfatta alla de verksam- hetsområden utanför nuvarande lagstift- ning som på grund av driftsförhållandena måste tillämpa längre begränsningsperiod än veckan. Av praktiska skäl bör den för- längda begränsningsperioden kunna tilläm- pas för alla sysselsatta inom berörda verk- samhetsområden.

Den grundläggande tanken bakom kom- mitténs förslag är sålunda att de verksam- hetsområden som i dag praktiserar en för- längd begränsningsperiod upp till fyra vec- kor, skall ha rätt att göra detta även i fort- sättningen. Därvid bör dock bortses från sådana verksamhetsområden som redan ly- der under arbetstidslagstiftningen och som erhållit den förlängda begränsningsperioden genom dispens eller kollektivavtal. I viss mån kan man betrakta kommitténs förslag som en kodifiering av de arbetstidsbestäm- melser som sedan gammalt gällt i fråga om begränsningsperiodens längd. Som en följd härav bör man vid avgränsningen av be- stämmelsen kunna söka vägledning i hur förhållandena gestaltat sig före den nya lagens ikraftträdande. Har arbetstiden ge- nomsnittsberäknats bör man kunna utgå

från att specialbestämmelsen blir tillämp- lig. Om genomsnittsberäkningen införts först efter den 1 januari 1958, då arbetstidslag— stiftningen gjordes dispositiv, bör frågan dock prövas med utgångspunkt från be- greppen arbetets natur och arbetsförhål- landena i övrigt.

Till arbete som på grund av sin natur skall få bedrivas med tillämpning av för- längd begränsningsperiod hör enligt kom- mittén allt skiftarbete. En hel del arbete som inte i allmänhet rubriceras som skift- arbete men som pågår under större del av dygnet än vad som motsvarar en normal arbetsdag och därför kräver dubblerad per- sonaluppsättning hör också hit. Framför allt gäller det arbete av servicenatur som tillgodoser allmänna behov t. ex. arbete som bedrivs av vissa trafikföretag, post och tele. Sjukvård, socialvård och kriminalvård hör också hit. Även annan statlig och kom- munal verksamhet faller in under stadgan- det, såsom försvaret, tullväsendet, lots- och fyrväsendet, polisväsendet och brandväsen- det. Som exempel på enskild verksamhet kan — förutom de som är berättigade till utsträckt begränsningsperiod i nuvarande lagstiftning, dvs. jordbruk och trädgårds- skötsel samt hotell-, restaurang- och kafé- rörelse — nämnas djurskötsel, skogsarbete och flottning.

Fall då arbetsförhållandena i övrigt bör berättiga till en förlängd begränsningspe— riod är sådana där arbetet bedrivs såväl vardag som söndag utan att fördenskull skiftarbete föreligger. Många av dessa fall sammanfaller med dem som nämnts i det föregående. Andra fall är sådana där en veckobegränsning i och för sig är möjlig men där en förlängd begränsningsperiod skulle medföra uppenbara fördelar för de anställdas ledighetsförhållanden.

På grund av arbetslivets mångskiftande natur kan inte här på ett uttömmande sätt anges alla de verksamhetsområden för vilka den förlängda begränsningsperioden skall få tillämpas. Det får bli i första hand ar- betsmarknadsparternas sak och i sista hand tillsynsmyndighetens uppgift att dra upp gränserna för bestämmelsens tillämpning.

Eftersom bestämmelsen i likhet med vad som redan nu gäller föreslås bli dispositiv, kan arbetsmarknadens parter avtala om längre begränsningsperiod även i de fall som inte omfattas av den föreslagna lag- texten. Parterna kan också komma överens om ännu längre regleringsperiod än fyra veckor. Kommittén förutser att man inom åtskilliga områden kommer att träffa så- dana avtal.

11.1.3 Arbetstidens begränsning per dygn

Nuvarande bestämmelser om längsta till- låtna arbetstid per dygn är påtagligt oen- hetliga.

Den allmänna arbetstidslagen föreskriver att arbetstiden inte något dygn får över- stiga nio timmar. Förr anknöt lagen till principen om åtta timmars arbetsdag och stadgade som huvudregel ett dygnsmaximum av åtta timmar. I en följdregel medgav lagen att arbetstiden fick sträckas ut till nio timmar under förutsättning att vecko- arbetstiden inte därigenom överskreds. Kon- struktionen slopades vid 45-timmarsveckans införande, eftersom den ansågs uteslutande historiskt betingad och i avsaknad av själv- ständig betydelse. Regeln om dygnsarbets- tidens längd gäller inte arbete som bedrivs med regelbunden skiftindelning. För sådant arbete saknas dygnsmaximering av arbets- tiden helt. I lantarbetstidslagen gäller ett dygnsmaximum av tio timmar. Detsamma är förhållandet enligt huvudregeln i detalj- handelslagen. På arbetsställe där i regel högst en arbetstagare används får dock ar- betstiden under två dygn i veckan uppgå till elva timmar. Denna rätt till utsträckt arbetstid föreligger inte beträffande arbets- tagare på försäljningsställe, som hålls öp- pet såväl vardag som sön— och helgdag. Ho- tellagen tillåter en dygnsarbetstid av elva timmar.

Dygnet skall anses börja kl. 24. Om en arbetstagare har sitt arbete förlagt på ömse sidor om midnatt, är arbetsgivaren oför- hindrad att ta ut en längre sammanhängan- de arbetstid än vad som motsvarar dygns- maximum. Han måste dock se till att ar-

betstiden fördelar sig på de båda dygnen på sådant sätt att arbetstiden inte under något av dem överstiger maximalt tillåten arbetstid. För att förhindra en regelbunden ordning med förlängda arbetspass inom ho- tell- och restaurangbranschen, där öppet- hållande efter kl. 24 är vanligt, föreskrivs i hotellagen att dygnet skall räknas från kl. 6.

Liksom i fråga om begränsningsperioden gäller beträffande dygnsmaximum att lag- stiftaren strävat efter att bestämma detta så snävt som möjligt. Anledningen härtill har i huvudsak varit att man velat förhindra en oskälig arbetsanhopning för arbetstagarna. Den omständigheten att arbetstidsreglering- en ursprungligen tillkom för att tillgodose krav på en åttatimmars arbetsdag har också haft betydelse. Att dygnsmaximum inte be- stämdes till åtta timmar i lagen berodde på att man ville med bibehållen veckoar- betstid av 48 timmar möjliggöra en kortare arbetstid på lördagarna. I den första ar- betstidslagen fastställdes därför dygns- maximum till åtta och en halv timmar. Av praktiska skäl utsträcktes maximum redan vid lagrevisionen 1921 till nio timmar. På grund av rådande arbets- och produktions- förhållanden kunde åtskilliga verksamhets- områden inte anpassas till en så snäv be- gränsning. Lagstiftaren tvingades därför att lämna dessa utanför lagens tillämpnings- område. När en del områden sedermera blev föremål för lagstiftning måste de till- läggas rätt till generösare dygnsmaximum. Samma behov föreligger för många av de områden som alltjämt ligger utanför lag- stiftningen.

Vid behandlingen av frågan om dygns- maximum konstaterade arbetstidsutredning- en att det inte gällde att ta ställning till hur lång en idealisk arbetsdag borde vara. Utredningen skulle i stället bedöma vilken längd dygnsarbetstiden lämpligen inte borde överskrida, varvid hänsyn måste tas såväl till produktions- som till arbetstagareintres- sen. Med den allmänna kännedom som ut- redningen i sitt arbete förvärvat kom den fram till att tio timmar borde vara maximum för den ordinarie arbetstiden. Så långa

arbetsdagar borde dock förekomma endast då arbetsförhållandena gjorde det nöd- vändigt och man skulle i all möjlig ut— sträckning söka anpassa arbetstiden till en normalarbetsdag om i genomsnitt åtta tim- mar. Utredningen måste dock medge att arbets- och driftsförhållanden stundom gjorde det nödvändigt med ännu längre ar- betsdag än tio timmar, enär man eljest riskerade allvarliga följdverkningar för driften inom sådana verksamhetsområden som järnvägs- och bilväsendet, fångvår- den, tullverket m.m. Möjligheterna för personalen inom dessa områden att erhål- la goda veckoledigheter kunde också för- sämras, om dygnsmaximum sattes så snävt att en arbetstagare inte ensam kunde täcka ett dagspass. Med hänsyn härtill kom ut- redningen till det resultatet att den dagliga arbetstiden en gång per vecka borde få ut- sträckas till elva timmar.

Till en början hade utredningen tänkt sig att man som generell regel skulle stadga ett dygnsmaximum av tio timmar och elva timmar en gång i veckan, trots att behov av längre maximum än nio timmar uteslu- tande motiverades av förhållandena inom de verksamhetsområden som skulle föras in under arbetstidslagen. Vid sitt slutliga ställ- ningstagande bedömde utredningen det som mindre lämpligt att föreslå ett utsträckt dygnsmaximum för områden där kortare arbetstider kunde komma i fråga. I utred- ningens definitiva förslag behöll man där- för som huvudregel en maximering av dygnsarbetstiden till nio timmar. Genom särbestämmelser medgav man ett antal om- råden rätt att sträcka ut dygnsarbetstiden till tio timmar och en gång i veckan till elva timmar. Dessa områden utgjordes dels av dem för vilka förlängd begränsnings- period förordades, dock med undantag av skiftarbete, dels av jordbruk, trädgårdssköt- sel, djurskötsel, detaljhandel och husligt ar- bete. Beträffande skiftarbete ansåg utred- ningen rådande ordning otillfredsställande ur skyddssynpunkt och diskuterade olika långt gående förslag till begränsning av den dagliga arbetstiden. Utredningen stannade för ett förslag som innebar att dygns-

maximum i princip skulle stadgas för ar- bete som bedrevs med regelbunden skift- indelning men att undantag skulle göras för skiftarbete inom industrin. I sitt förslag till särskild hotellag behöll utredningen dygnsmaximum oförändrat vid elva tim- mar.

Arbetstidsutredningens förslag mötte vid remissbehandlingen inte några principiella invändningar. Ett flertal önskemål om ge- nerösare regler antingen med generell till— lämpning eller med giltighet för särskilt angivna verksamhetsområden framställdes dock. Från ett håll ifrågasattes om man inte borde överväga att slopa dygnsmaximum helt.

I samband med 45-timmarsveckans ge- nomförande gjordes regeln om dygns- maximum dispositiv. Denna åtgärd minska- de behovet av ändringar i den gällande lagstiftningen. Dygnsmaximeringen kunde därför kvarstå i huvudsak oförändrad i de olika arbetstidslagarna.

Möjligheten att med stöd av dispositivite- ten i kollektivavtal förskjuta gränsen för högsta tillåtna dygnsarbetstid har utnyttjats i liten utsträckning.

När kommittén för sin del har att ta ställning till frågan om dygnsarbetstidens längd får den sålunda konstatera att lag- stiftningens nuvarande regler om dygns- maximum i huvudsak bygger på skydds- skäl och syftar till att åstadkomma en så jämn arbetstidsförläggning under veckan som möjligt. Det skydd lagstiftningen läm- nar varierar dock mellan olika verksamhets— områden och arbetsformer. Vissa arbets- tagare tillerkänns ett långtgående skydd (= nio t/ d) mot en lång ordinarie arbets— dag, andra ett mindre långtgående (= tio eller elva t/ d) och somliga inget skydd alls, nämligen skiftarbetare och alla arbetstaga- re som ej omfattas av arbetstidslagarna. Det skydd som lämnas är dessutom ofullständigt eftersom övertid _ i många fall i obegrän- sad omfattning — kan tas ut vid sidan av den ordinarie dygnsarbetstiden.

Kommittén har vid genomgång av arbets- tidsbestämmelser inom områden, som ligger

utanför lagstiftningen, funnit att längre ar- betstid per dygn än vad allmänna arbets— tidslagen idag maximalt stadgar i betydan- de utsträckning är medgiven. Det gäller framför allt i fråga om sådan verksamhet som pågår under större del av dygnet än vad som motsvarar en normal arbetsdag och därför kräver dubblerad personalupp- sättning, ClVS. samma slag av verksamhet som — enligt vad kommittén funnit i före- gående avsnitt — är i behov av längre be- gränsningsperiod än veckan. Arbetstiden är inom sådan verksamhet regelmässigt sche- mabunden. För att åstadkomma möjligheter till växling i schemat och till tillfredsstäl- lande ledigheter för personalen i synnerhet vid veckosluten är längre dygnsarbetstid än nio timmar ofta nödvändig. En sådan ordning underlättar också möjligheterna att framför allt på mindre arbetsplatser med få anställda ordna avbytare. Driftsförhål- landena i sig motiverar även i många fall förekomsten av den förlängda dygnsarbets- tiden.

Som exempel på områden utanför lag- stiftningen, där det i dag praktiseras ett längre dygnsmaximum än vad allmänna ar- betstidslagen föreskriver kan nämnas sjuk- vården och socialvården, trafikväsendet och åtskillig statlig verksamhet bl.a. försvaret, polisväsendet, kommunikationsverken, tull- väsendet samt lots- och fyrväsendet. Det dygnsmaximum som ställs upp i förekom- mande avtal och reglementen uppgår van- ligen till tio eller elva timmar. Maximum på 12, 14 och 16 timmar förekommer också.

Vid de överläggningar kommittén haft med företrädare för olika verksamhetsom- råden har — såväl när det gäller områden som i nuvarande lagstiftning tillagts rätt till längre dygnsarbetstid än nio timmar som områden utanför lagstiftningen där sådan längre dygnsarbetstid tillämpas med stöd av gällande avtalsbestämmelser e. dyl. — bestämt hävdats att fortsatt möjlighet till sådan arbetstidsförläggning måste föreligga. Den omständigheten att veckoarbetstiden inom de närmaste åren förkortas till 40 timmar, skärpte enligt mångas uppfattning behovet av förhöjt dygnsmaximum och

gjorde i varje fall inte behovet mindre. Någon skillnad i uppfattning mellan ar- betstagare- och arbetsgivarerepresentanter förelåg i princip inte.

Med utgångspunkt från dessa bedömning- ar, vilkas riktighet kommittén inte har an- ledning ifrågasätta, måste som en klar förut- sättning för utvidgning av arbetstidslag- stiftningen till nya verksamhetsområden uppställas att lagstiftningen i betydande utsträckning tillåter en dygnsarbetstid som är högre än nio timmar. Gränsen kan för en del av de berörda verksamhetsområdena sättas vid tio timmar, för andra måste gränsen sättas högre. Det är vidare up- penbart att de verksamhetsområden som i gällande lagstiftning genom specialregler tillerkänts högre dygnsmaximum än nio- timmar måste få behålla denna rätt.

Kommittén har som redovisats i den all- männa motiveringen ansett det som en primär uppgift att möjliggöra utvidgning av arbetstidslagstiftningen till så gott som alla, former av arbete. Mot bakgrund av denna målsättning har kommittén övervägt olika lösningar till reglering av dygnsarbetstidens längd.

En generell föreskrift om maximering av arbetstiden till tio timmar per dygn ligger av många skäl nära till hands och skulle sannolikt utan nämnvärda störningar kun- na tillämpas inom flertalet verksamhetsom- råden. Kommittén har dock funnit sig böra avvisa ett sådant förslag. Maximeras vecko—— arbetstiden till 40 timmar och dygnsarbets- tiden till tio timmar, kan detta förhållande enligt kommitténs förmenande stimulera till en fördelning av arbetstiden med tio t/d fyra dagar i veckan. En utveckling mot en sådan arbetstidsförläggning framstår som klart olämplig. Liknande invändningar kan göras mot generella föreskrifter om högre dygnsmaxima än tio timmar. Fortsatt reg- lering av dygnsarbetstiden skulle därför be- höva bygga på en sådan konstruktion att man i en huvudregel angav gränsen till nio— timmar såsom nu är fallet och i komplette- rande specialregler medgav längre dygns- arbetstid för särskilda verksamhetsområden eller arbetsformer. Dessa specialregler fick

ta sikte på dygnsarbetstider på tio eller elva timmar, eventuellt ännu högre tal. I vissa fall, såsom i fråga om skiftarbete, torde nå- gon maximering inte kunna göras alls. Med hänsyn till det varierande behov som före- ligger skulle det, om dygnsmaximeringens syfte ej skall förloras, knappast vara möjligt att på sätt som kommittén förordar beträf— fande begränsningsperiodens längd sam- manföra specialfallcn under en enda regel. Ett differentierat regelsystem torde mer eller mindre detaljerat bli nödvändigt. En sådan ordning skulle stå i direkt kontrast till kom- mitténs allmänna strävan att åstadkomma enhetliga regler. Den skulle medföra en fortsatt kategoriklyvning av arbetstagarna och utgöra ett avsteg från lagstiftningens syfte att tjäna som norm för vad som skall vara allmän arbetstid i landet.

Med hänsyn till de komplikationer som en fortsatt reglering av dygnsarbetstiden följaktligen skulle medföra i en utvidgad arbetstidslagstiftning har kommittén frågat sig om ett verkligt behov alltjämt förelig- ger av ett i lagen angivet dygnsmaximum eller om tiden nu kan vara mogen att slopa begränsningen av arbetstiden per dygn. Frågan bör även ses mot bakgrund av de uttalanden kommittén i sin allmänna mo- tivering gjort beträffande skyddsmotivens minskade betydelse.

Begränsningen av den dagliga arbetstiden syftar såsom tidigare framhållits till att för- hindra alltför stark koncentration av ar- betstiden under ett och samma dygn. Regler av samma innebörd återfinns i arbetar- skyddslagen. Enligt 19 & denna lag skall arbetstagaren beredas erforderlig ledighet för nattvila. I denna skall ingå tiden mel- lan kl. 24 och kl. 5. Som regel skall natt- vilan ha längre varaktighet än dessa fem timmar för att lagens syfte skall uppfyllas. För minderåriga arbetstagare ställer arbe- tarskyddslagen upp ett absolut dygns- maximum av tio timmar. Nämnda regler har i princip giltighet för all verksamhet i vilken arbetstagare kommer till användning för en arbetsgivares räkning. Enligt kom- mitténs uppfattning utgör arbetarskydds- lagens nattvileregler, även om de är för-

sedda med en hel del undantag, ett effek- tivt grundskydd mot alltför långa arbets- dagar.

Även andra bestämmelser reglerar den dagliga arbetstidens längd. Kommittén syf- tar därvid på bestämmelser i avtal — kollek- tivavtal och enskilda tjänsteavtal — samt i reglementen och liknande handlingar. Dessa bestämmelser anger så gott som undantags— löst i form av exakta klockslag tidpunkten för arbetets början och slut på dagen. Ofta anges också klockslag för raster och pauser. I vissa fall föreskrivs dessutom bestämda maxima direkt i timmar för den dagliga ar- betstidens längd. Någon anledning att anta att dessa bestämmelser skulle skärpas i en för arbetstagarna oförmånlig riktning, om arbetstidslagstiftningens dygnsmaximering slopas, föreligger enligt kommitténs be- dömning inte. Arbetsgivarna torde i över— vägande utsträckning sakna intresse av att mot arbetstagarnas vilja driva genom en förlängning av den dagliga arbetstiden. Där intresse trots allt må kunna finnas torde arbetstagarna med stöd av sin fackliga or- ganisation kunna uppnå en för dem till- fredsställande lösning. Till detta kommer att de praktiska möjligheterna att förlänga den dagliga arbetstiden blir beskurna i och med att veckoarbetstiden de närmaste åren successivt förkortas.

Vid sammanvägning av de faktorer som i enlighet med det nu anförda påverkar frå- gan om dygnsmaximum har kommittén kommit till den slutsatsen att en arbetstids- lagstiftning med tillämpning på i princip all verksamhet och uppbyggd på enhetliga reg— ler inte kan åstadkommas om lagstiftningen alltjämt skall innehålla en maximering av arbetstiden per dygn. Eftersom frånvaron av en sådan reglering med hänsyn till inne- hållet i arbetarskyddslagen samt etablerade arbetstidsförhållanden på arbetsmarknaden inte kan befaras leda till en för arbetstagar- sidan negativ utveckling mot en oskälig an- hopning av arbetstiden, föreslår kommit- tén att arbetstidslagen inte längre skall upp- ta någon regel som begränsar den ordinarie arbetstidens längd per dygn.

Kommittén vill i anslutning till detta för-

slag starkt understryka att avsaknaden av dygnsmaximum inte får tas till intäkt för ett regelbundet utsträckande av den dagliga arbetstiden i förhållande till vad som gäl- ler i dag. En viss flexibilitet vid arbetstidens förläggning inom veckoarbetstidens ram är givetvis tänkbar. Kommittén förutsätter dock att arbetstiden med undantag för till- fälliga avvikelser fördelas någorlunda jämnt under veckans arbetsdagar. Frånvaron av dygnsmaxirnerad arbetstid bör inte heller ut- nyttjas så att veckoarbetstiden fördelas på mindre än fem arbetsdagar.

11.2 Övertid

Enligt gällande bestämmelser kan övertid förekomma i följande fyra former, övertid för nödfallsarbete, övertid för förberedelse- eller avslutningsarbeten, allmän övertid och extra övertid.

Övertid för nödfallsarbete får, då på visst sätt beskriven nödfallssituation föreligger, tas ut i obegränsad omfattning. Till för- hindrande av missbruk åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet.

Övertid för nödvändiga förberedelse- el- ler avslutningsarbeten får tas ut med högst sju timmar i veckan (enligt hotellagen med högst 21 timmar under en treveckorspe- riod). Enligt detaljhandelslagen och hotella- gen får övertid av detta slag inte överstiga en och en halv timme per dygn. I detalj- handelslagen stadgas dessutom att övertiden och den ordinarie arbetstiden inte utan till- stånd av arbetarskyddsstyrelsen får överstiga tio timmar på ett dygn. Frånvaron av dygns- begränsning i allmänna arbetstidslagen och lantarbetstidslagen innebär i princip att alla sju övertidstimmarna kan tas ut under sam- ma dygn.

Utöver nu nämnda båda former av över- tid får allmän övertid tas ut då arbetsgiva- ren finner så påkallat med hänsyn till sär- skilt förhållande. Arbetsgivaren äger själv avgöra huruvida förutsättning för övertids— uttag är för handen. Den allmänna över— tiden begränsas i alla fyra lagarna till 200 timmar per år. Ytterligare begränsningar föreskrivs för vissa veckoperioder. Sålunda

stadgar allmänna arbetstidslagen, lantarbets- tidslagen och detaljhandelslagen att över— tiden inte får överstiga 48 timmar under loppet av fyra veckor och hotellagen att den inte får överstiga 36 timmar under loppet av tre veckor. Lantarbetstidslagen in- nehåller en alternativ regel som arbetsgi- varen kan tillämpa efter eget val och som går ut på en begränsning av övertiden till 50 timmar under loppet av en kalendermå- nad. Lagarna innehåller inte några bestäm- melser om begränsning av den allmänna övertiden per dygn och enstaka veckor i vidare mån än att arbetsgivaren är förplik- tad tillse att arbetstagarna inte genom över- tidsarbete utsätts för överansträngning eller ohälsa.

Extra övertid får tas ut efter dispens av arbetarskyddsstyrelsen. Förutsättningen för dispens är att ytterligare eftergift är av trängande behov påkallad. I allmänna ar- betstidslagen, detaljhandelslagen och ho- tellagen maximeras den extra övertiden till 150 timmar per kalenderår och i lantarbets- tidslagen till 100 timmar under en tolv- månadersperiod.

Ingen av lagarna innehåller någon defi- nition av vad som skall anses som övertid. Indirekt framgår emellertid att med övertid i lagarnas mening avses sådan arbetstid som överskrider fastställda arbetstidsmaxima i fråga om ordinarie arbetstid för vecka eller period av veckor eller för dygn. Om det i kollektivavtal överenskommits om en kor- tare ordinarie arbetstid än vad lagstiftning- en medger, räknas arbetstiden som övertid i lagens mening först när lagstiftningens maximum överskrids. Har man i kollektiv- avtal överenskommit om högre arbetstids- maxima än lagstiftningens, räknas emeller- tid den lagliga övertiden med utgångspunkt från dessa maxima.

Bestämmelserna om övertid är indispo- sitiva.

Övertidsbestämmelserna har under arbets- tidslagstiftningens tillvaro varit ämne för mycken diskussion och gjordes vid de suc- cessiva revisionerna av de olika lagarna ofta till föremål för ändring. Den redan vid 1919 års lag redovisade uppfattningen att

tillgång till övertid vid sidan av ordinarie arbetstid oundgängligen måste finnas har dock aldrig satts i fråga. Diskussionen har i stället koncentrerats kring olika spörsmål angående övertidens begränsning.

Arbetstidsutredningen föreslog att förut- sättningarna för uttag av övertid skulle behållas i huvudsak oförändrade. Den i lagstiftningen medgivna övertiden borde emellertid på grund av skyddssynpunkter sänkas. Utredningen förordade att övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten sänktes från sju till sex t/v, att allmän över- tid sänktes från 200 till 180 och extra över- tid från 150 till 120 t/kalenderår. Om sänk- ningen av övertiden skulle medföra svårig- heter för ett företag, anvisade utredningen som lösning en förlängning av den ordi- narie arbetstiden dispensvägen.

Utredningens förslag mötte vid remissbe- handlingen stark kritik. Förslaget ansågs från många håll bristfälligt motiverat.

Då arbetstiden förkortades från 48 till 45 t/v diskuterades huruvida man, i syfte att tillgodose särskilda behov som kunde upp- stå i samband med förkortningen, skulle kunna höja det medgivna övertidsuttaget. Tanken härpå avvisades emellertid. Över- tid borde alltjämt tillgripas för att tillgodo- se vissa tillfälliga behov av ökat arbetstids- uttag på en arbetsplats. En allmän över- gång till regelbundet övertidsarbete i sam- band med arbetstidsförkortningen skulle stå i strid mot förkortningens syfte. I de fall där ett ökat behov skulle uppkomma an- sågs detta kunna täckas inom de gällande övertidsreglemas ram.

Vid förkortningen av arbetstiden från 45 till 42% t/v väcktes ånyo förslag om en utvidgning av övertidsmöjligheterna. Stats- makterna avvisade förslagen med samma motivering som vid föregående förkortning.

I anslutning till arbetstidskommitténs för- slag att sänka den ordinarie arbetstiden till 40 t/v har frågan om justering av de nuva- rande övertidsgränserna tagits upp till för- nyat övervägande.

Från olika håll har hävdats att anpass- ningen till en kortare arbetstid skulle under-

lättas, om lagstiftningen utformades så att gränserna för det totala arbetstidsuttaget — dvs. summan av ordinarie arbetstid och övertid — inte sänktes eller i varje fall inte sänktes lika mycket som den ordinarie ar- betstiden. En sådan ordning hade visser- ligen underkänts vid tidigare arbetstidsre- former, men borde med hänsyn till skydds- synpunkternas numera reducerade betydelse för lagstiftningens utformning på allvar ånyo prövas. Utökade möjligheter till över- tidsuttag skulle också befrämja en flexiblare arbetstidsförläggning. Variationsbehov i företagens arbetsbelastning skulle därigenom på ett mer effektivt sätt kunna tillgodoses.

Mot dessa önskemål har från andra håll hävdats att övertidsuttagen redan i gällan- de lagstiftning är generöst tilltagna och att en konsekvens av förkortad ordinarie ar- betstid snarare borde vara en förkortning även av övertiden. Arbetstidsutredningens förslag om sänkta övertidsgränser har också aktualiserats från arbetstagarhåll så sent som 1962.

Kommittén är medveten om att den nu pågående och den kommande förkortning— en av arbetstiden medför betydande påfrest- ningar för företag och samhälle och att särskilda åtgärder kan bli nödvändiga för att dämpa verkningarna härav. En sådan åt- gärd skulle givetvis kunna vara att förkort- ningen av den ordinarie arbetstiden kombi- nerades med ökade möjligheter till övertid. Kommittén kan för sin del inte ansluta sig till en sådan lösning. Övertidsreglerna är i sin nuvarande utformning fast förankrade hos arbetstagarna. Kommittén har mött ett påtagligt motstånd på arbetstagarsidan mot en uppmjukning av reglerna. Resultatet där- av skulle också kunna bli att arbetstidsför- kortningen helt eller delvis omintetgjordes. I stället för ökad fritid skulle arbetstagarna få ökad lön. En sådan konsekvens är oför- enlig med grunderna för kommitténs förslag i förkortningsfrågan, som utgår från att ar- betstagarna i valet mellan ökad lön och ökad fritid är beredda att välja fritid.

Kommittén vill framhålla att möjligheter till ökade övertidsuttag i betydande omfatt- ning ryms inom de gränser som lagstiftning-

en i dag drar upp. Redovisningen i kapi- tel 5.l.3 beträffande den faktiska förekoms- ten av övertid ger vid handen att övertids- uttagen genomsnittligt sett ligger betydligt under vad lagen maximalt medger. Visser- ligen kan övertidsuttagen för vissa mindre grupper arbetstagare med speciella arbets- uppgifter eller placering på nyckelpositioner i driften ligga mycket högt. För det helt dominerande antalet arbetstagare har man emellertid — även om viss reservation får göras för osäkerhet i siffermaterialet — att ställa ett genomsnittligt årligt uttag av över- tid om ca 50—70 timmar mot de 350 tim- mar som lagen medger i allmän och extra övertid och de ytterligare 350 timmar som lagen under bestämda förutsättningar med- ger för förberedelse- eller avslutningsarbe- ten. Om i något enskilt fall större arbets- tidsuttag trots allt skulle visa sig nödvän- digt, återstår möjligheten att arbetarskydds- styrelsen meddelar dispens för eller arbets- marknadsparterna genom kollektivavtal kommer överens om längre ordinarie ar- betstid.

Övertid bör sålunda enligt kommitténs uppfattning alltjämt betraktas som ett extra- ordinärt inslag i arbetstiden. Den bör såsom nu är fallet tillgripas för att tillgodose till- fälliga behov då särskilda omständigheter föreligger. Någon kontinuerlig förlängning av arbetstiden med stöd av övertidsreglerna bör som regel inte förekomma. De fall där nuvarande övertidsramar framstår som otill- räckliga torde i helt övervägande utsträck— ning utgöras av sådana där behovet av övertidsarbete är mer eller mindre per- manent. Sådana behov bör av principiella skäl tillgodoses på annat sätt än genom höj- ning av den i lag medgivna övertiden t. ex. genom organisatoriska förbättringar, perso- nalförstärkning eller som nyss nämnts för- längd ordinarie arbetstid.

Kommittén kommer följaktligen till den slutsatsen att nuvarande övertidsramar bör överföras oförändrade till den nya arbets- tidslagen.

Kommittén har övervägt om anpassning- en till den förkortade arbetstiden eller till- godoseende rent allmänt av önskemål om

variation av arbetstidsuttagen skulle främ- jas genom andra ändringar av nuvarande övertidsreglering. Man skulle t.ex. kunna tänka sig en omfördelning av utrymmet för dispenslagd och icke dispenslagd övertid el- ler en justering av gällande mer kortsiktiga övertidsbegränsningar (= 48 t/4 v). Man skulle också som berörts i kapitel 10.4.3 kunna göra övertidsreglerna dispositiva. Kommittén har emellertid stannat för att i allt väsentligt bibehålla nuvarande över- tidsreglering oförändrad. Detta ställnings- tagande är i främsta rummet resultatet av en avvägning mellan arbetstagarnas och ar- betsgivarnas synpunkter och skall ses i be- lysning av den liberalisering kommittén föreslår beträffande den ordinarie arbets- tidens reglering.

Vissa mindre ändringar i övertidsregler- na i andra avseenden återkommer kommit- tén till i sin specialmotivering i kapitel 15.

11.3. Jourtid

Arbetstidslagarna saknar en definition av vad som skall förstås med arbetstid. I an- nan lagstiftning påträffas ibland föreskrif- ter i sådant avseende, t.ex. i l & 12 mom. vägtrafikförordningen. Dessa bestämmelser har dock begränsad räckvidd och kan inte läggas till grund för tillämpningen av de egentliga arbetstidslagarna. Begreppet ar- betstid har å andra sidan blivit tämligen klart bestämt i praxis framför allt genom uttalanden av arbetsrådet och arbetar- skyddsstyrelsen. Några meningsmotsättning- ar mellan arbetsgivare och arbetstagare i denna fråga torde numera sällan föreligga.

Såsom arbetstid avses all tid då en ar- betstagare står till arbetsgivarens förfogan- de och utför arbete för dennes räkning. Som arbetstid räknas också sådan tid då arbets- tagaren har att uppehålla sig på arbetsstäl- let för att vid påkommande behov utföra arbete för arbetsgivarens räkning. Denna sistnämnda arbetstid betecknar kommittén i fortsättningen som jourtid. Skyldigheten att kvarstanna på arbetsstället har i praxis bedömts som en så väsentlig inskränkning i arbetstagarens möjligheter att disponera

över sin fritid, att jourtid fullt ut räk- nas som arbetstid. För det fall arbetstagaren skall stå till arbetsgivarens disposition under viss tid utan skyldighet att kvarstanna på arbetsstället räknas tiden inte som arbets- tid. Sådan tid rubricerar kommittén som beredskapstid. Kommittén är införstådd med att begreppen jourtid och beredskapstid i vissa enstaka fall kan ha en annan, ofta' omkastad innebörd. I det helt övervägande antalet fall används emellertid begreppen i praktiken på samma sätt som kommittén gör här.

Lagstiftningen bygger på ett nettoarbets- tidsbegrepp, vilket innebär att raster inte skall räknas in i arbetstiden. Med rast för- stås därvid sådant avbrott i arbetstiden vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att kvar- stanna på arbetsstället. Denna bestämning av begreppet rast är intagen i detaljhan- delslagen och arbetarskyddslagen. Därige- nom kan sägas att principen om bunden- heten vid arbetsstället som avgörande kri- terium för om arbetstid skall anses före- ligga är direkt fastställd i lag.

För verksamhetsområden som nu omfat- tas av lagstiftningen gäller sålunda att inom den arbetstidsmarginal, som lagstiftningen medger för ordinarie arbetstid och övertid, måste rymmas dels den tid då arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning, dels den tid då arbetstagaren, oavsett om arbete utförs eller ej, måste uppehålla sig på arbetsstället. Det är att märka att jour- tid måste avräknas fullt ut, även om arbete påkallas endast under en del av jourtiden eller inte påkallas alls. Detta system har hittills kunnat tillämpas utan större olägen- het. Anledningen är främst den att jourtid förekommer i mycket liten omfattning inom arbetstidslagstiftningens tillämpningsområ- de. För den egentliga industrin har jourtid t. ex. betydelse endast för ett litet fåtal arbetstagare med speciella arbetsuppgifter. Detsamma är förhållandet inom handel och annan serviceverksamhet. I de fall där jour- tid har framstått som en nödvändighet har man ofta genom dispens eller avtal förlängt

Den definition på arbetstid som bestämts av praxis vid tillämpningen av arbetstids- lagarna har i huvudsak giltighet också för de verksamhetsområden som ligger utanför lagstiftningens tillämpningsområde. På en väsentlig punkt föreligger emellertid en av- vikelse och den gäller jourtid. Inom vissa verksamhetsområden, framför allt sjukvår- den, socialvården och en del statlig verk- samhet, betraktas inte jourtid som arbetstid i egentlig mening. Liksom beredskapstid åläggs jourtid arbetstagarna utöver den or- dinarie arbetstiden och övertiden. I vissa fall tillgodoräknas med hjälp av särskilda koefficienter viss del av jourtiden såsom arbetstid. Som framgår av redogörelsen i kapitel 5.1.4 är jourtid en vanlig företeelse inom berörda verksamhetsområden. Den tas ut av åtskilliga arbetstagare och kan för en del av dessa vara av betydande omfattning.

Arbetstidsutredningen ansåg vid sin över- syn av arbetstidslagstiftningen att rådande system att ta ut jourtid utöver ordinarie ar- betstid inte kunde avskaffas utan att stora svårigheter skulle uppstå. Enligt utredning- ens mening talade principiella skäl för att jourtid även efter lagstiftningens utvidgning till nya verksamhetsområden skulle räknas som arbetstid i viss omfattning. Eftersom en sådan ordning skulle skapa behov av en förlängning av den ordinarie arbetstiden inom åtskilliga områden, ansåg utredningen att densamma inte kunde genomföras. Ut- redningen föreslog i stället att jourtid borde tillgodoräknas arbetstagaren som arbetstid. I vilken omfattning kunde man däremot med hänsyn till den från verksamhetsom- råde till verksamhetsområde mycket skiftan- de förekomsten av utfört arbete under jourtjänstgöringen inte lämpligen ange i lagen. Detta fick i stället bestämmas ge- nom överenskommelser mellan arbetsgiva- ren och arbetstagarna själva. I en sådan överenskommelse kunde parterna anpassa tillgodoräknandet efter en lämplig evalve- ringsfaktor bestämd med hänsyn till om- fattningen av det arbete som brukade ålig- ga arbetstagaren under jourtiden. Om par- terna inte kunde komma överens om en

bestämd evalveringsfaktor, fann utredning- en det omöjligt att föreslå annat än att tillgodoräknande då inte skulle ske. Den konstruktion utredningen föreslog för jour- tidens reglering i lagen fann utredningen lämplig även i fråga om beredskapstid. Ut- redningens förslag till lagtext fick följande lydelse: Tid, varunder arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande utan att denne använder honom till arbete. skall räknas såsom arbetstid i den mån arbetsgivaren och arbetstagaren därom överenskomma.

Utredningens förslag fick vid remissbe- handlingen ett blandat mottagande. Före- trädare för verksamhetsområden som redan lydde under arbetstidslagstiftningen syntes i princip beredda att ansluta sig till förslaget, medan företrädare för andra verksamhets- områden syntes föredra ett system där jourtid inte reglerades genom arbetstids- lagstiftningen utan endast genom enskilda överenskommelser om kontant kompensa- hon.

I likhet med arbetstidsutredningen anser kommittén att det arbetstidsbegrepp som under arbetstidslagamas tillämpning utbil- dats i praxis bör överföras till den nya lagen. Såsom arbetstid bör sålunda räknas all tid under vilken arbetstagaren är skyldig att uppehålla sig på arbetsstället antingen för att där utföra arbete eller för att vid påkallat behov träda i arbete. Med hänsyn till den vikt kommittén i samband med diskussionen kring en allmän förkortning av arbetstiden lagt vid arbetstagarnas allt- mer ökade värdering av fritiden framstår det i dag i ännu högre grad än förr som motiverat att gränsen mellan fritid och ar- betstid görs direkt beroende av skyldighe- ten att uppehålla sig på arbetsstället. Det förhållandet att arbetstagaren inte utför arbete eller utför arbete endast under en kort del av tjänstgöringstiden skall inte förta tjänstgöringen dess karaktär av ar- betstid, så länge arbetstagaren är förhindrad att vistas utanför arbetsstället. Kommitténs ställningstagande innebär att med använ- dande av de termer som definierats i det föregående arbetstid i lagens mening utgörs

dels av tid under vilken arbete utförs för arbetsgivarens räkning dels av jourtid. Be- redskapstid faller däremot även i fortsätt- ningen utanför arbetstidsregleringen.

Kommitténs avgränsning av arbetstids- begreppet medför vissa komplikationer då det gäller att utvidga lagstiftningen till nya verksamhetsområden. Vid de överläggning- ar kommittén haft med företrädare för bl. a. brandväsendet, sjukvården, socialvården och olika statliga verksamhetsfält, inom vilka förhållandevis mycken jourtid tas ut, har från arbetsgivarrepresentanterna bestämt hävdats att tillgång till jourtid i den ut- sträckning som tas ut i dag är en avgjord förutsättning för att respektive verksamhet skall kunna bedrivas på ett för dess av- nämare tillfredsställande sätt. En indrag- ning av jourtidsmöjligheterna samtidigt med en förkortning av den ordinarie arbetstiden kunde med hänsyn till såväl ekonomiska förhållanden som svårigheten att tillgodose behovet av personalökning ställa verksam- heten inför olösliga problem. Från arbets- tagarrepresentanternas sida ansåg man det ur facklig synpunkt som ett angeläget mål att jourtjänstgöring avskaffades. Man var emellertid medveten om att ett sådant mål inte kunde uppnås inom berörda verksam- hetsområden ännu på lång tid och instämde därför i arbetsgivarsidans bedömning om fortsatt behov av jourtjänstgöring. Kom- mittén har under sitt arbete för egen del blivit övertygad om riktigheten av parts- representanternas bedömning.

Det kan sålunda slås fast att en förut- sättning för lagstiftningens utvidgning till de områden som i dag är klart beroende av tillgång till en betydande jourtjänstgö- ring är att lagen utformas på. sådant sätt att fortsatta jourtidsuttag möjliggörs. Att inrymma jourtiden inom ramen för den före- slagna gränsen för ordinarie arbetstid och övertid låter sig inte göra. Därtill har jour- tiden, som framgår av kommitténs under- sökning beträffande den faktiska förekoms- ten, alltför stor omfattning. Att såsom ar- betstidsutredningen föreslog lämna åt par- ternas mer eller mindre fria skön att kom- ma överens om jourtidsfrågans lösning med

risk att jourtid kommer att falla utanför arbetstidsbegreppet är enligt kommittén inte någon godtagbar lösning. Kommittén förordar i stället att lagen tillförs ett sär- skilt stadgande, genom vilket arbetsgivaren lämnas rätt att inom vissa gränser ta ut jourtid utöver annan arbetstid. Ett sådant stadgande kan sägas vara en anpassning till den tredelning av arbetstiden i ordinarie arbetstid, övertid och jourtid som sedan gammalt gällt för åtskilliga arbetstagare utanför arbetstidslagstiftningen.

En särskild jourtidsbestämmelse rymmer i sig vissa problem. Det faktiska arbete som utförs under ett jourpass kan växla i be- tydande omfattning. Arbetsinsatsen kan va- riera efter en skala från total passivitet till total aktivitet. Ytterlighetsfallen torde dock vara relativt sällsynta. Ibland kan arbets- insatsen koncentreras till en eller ett par längre perioder. I andra fall kan jourpasset karakteriseras av upprepade kortvariga ar- betsinsatser. Dessa omständigheter försvå- rar av naturliga skäl en generell reglering av jourtiden i lag. Kommittén har emeller- tid ansett att svårigheterna i tillfredsstäl- lande grad bemästras om man som jourtid i lagens mening endast betraktar den tid, under vilken något arbete för arbetsgivarens räkning inte utförs. Detta innebär att den del av jourpasset som består i att arbets- tagaren endast finns till hands på arbets- stället men under vilken han fritt förfogar över sin tid räknas som jourtid, medan den del av jourpasset under vilken han arbetar betraktas som vanlig arbetstid och avräk- nas på den ordinarie arbetstiden eller över- tiden. Att fritt förfoga över sin tid innebär att arbetstagaren kan utnyttja tiden till sömn, läsning, hobbyverksamhet m.m.

Det förhållandet att jourpasset i de flesta fall kommer att bestå dels av jourtid dels av egentlig arbetstid medför behov av en redovisning hur dessa tider fördelar sig på passet. Det kan invändas att en sådan redo- visning komplicerar konstruktionen och be- lastar arbetslivet med en tyngande detaljerad bokföringsskyldighet. Å andra sidan är det redan i dag i vissa fall nödvändigt att redo- visa jourtjänstgöring efter dessa principer,

därför att ersättningen för tjänstgöringen skiljer sig för tid då arbete utförs och då arbete inte utförs. Kommittén föreslår ock- så att jourtidsbestämmelsen skall vara dis- positiv på samma sätt som bestämmelsen om ordinarie arbetstid, vilket medför att parterna har möjlighet att genom kollektiv- avtal komma överens om en generell be- räkningsgrund. Avtal skall sålunda i för- väg kunna träffas om att jourpasset skall anses till viss bestämd del, t. ex. genom en evalveringsfaktor, utgöra egentlig arbetstid. Kommittén vill rekommendera att parter- na träffar sådana avtal. Därigenom under- lättas, framför allt inom områden med stora jourtidsuttag, planeringen av personalens arbetstidsschema. Man åstadkommer också fastare gränser för jourtjänstgöringens om- fattning.

När det gäller att bestämma den gräns lagstiftningen bör dra upp för jourtid har kommittén med ledning av vad som fram- kommit om nuvarande jourtidsuttag stan- nat för att sätta gränsen vid i genomsnitt tolv timmar i veckan. Därigenom skapas förutsättningar för bl.a. en journatt i vec- kan. Eftersom jourtjänstgöring på många håll inte läggs ut med sådan regelbunden- het, har kommittén ansett det motiverat att begränsa jourtiden per månad eller fyra- veckorsperiod och bestämma maximum för jourtiden till 50 respektive 48 timmar. En sådan regel skulle kunna göra det möjligt att, såsom tycks förekomma bl.a. inom verksamhetsområden med genomförd fem- dagarsvecka måndag—fredag, lägga ut ett jourpass i månaden som sträcker sig över ett veckoskifte. Kommittén utgår därvid från att visst antal timmar på grund av ut- fört arbete utgör ordinarie arbetstid eller övertid. Med hänsyn till att behov på sina håll kan förekomma av en längre eller på annat sätt begränsad jourtid föreslår kom- mittén att bestämmelsen görs dispositiv. Ar- betarskyddsstyrelsen skall också kunna med— dela dispens då särskilda skäl föreligger.

Genom att tillföra arbetstidslagen en bestämmelse om uttag av jourtid i den ut- sträckning kommittén här angivit, skapar man förutsättningar för ett utsträckande av

arbetstidslagstiftningen till sådana områden som sjukvård, socialvård, kriminalvård och polisväsendet, försvaret och andra statliga verksamhetsfält. Man öppnar också möj- ligheter för att föra brandväsendet in under arbetstidslagstiftningen. Här är kommittén dock inte främmande för att man under en anpassningsperiod måste tillåta längre jour- tid än vad lagen stadgar. Den samman- lagda tjänstgöringstiden för brandmännen uppgår genomsnittligt sett i storstäderna till 60 t/v och i övriga städer till 72 t/v. Vid tjänstgöring som pågår dygnet om har ar- betstagarna skyldighet att fullgöra 20—24 tlv såsom ordinarie arbetstid och 40—48 tlv i form av jourtjänst. Även om dessa arbets- tider kommer att reduceras i samband med en generell förkortning av arbetstiden, torde en omställningstid erfordras för att brand- männens tjänstgöringstider skall kunna an- passas till de gränser som den nya arbets- tidslagen drar upp. Brandmännens fackliga organisation har inför kommittén förklarat sig villig att avtala om längre arbetstidsuttag under en anpassningstid än vad lagen med- ger. Skulle överenskommelse mellan par- terna inte kunna uppnås, får arbetarskydds- styrelsen meddela erforderliga dispenser.

Utöver de fall som nu nämnts kan den föreslagna jourtidsbestämmelsen bli tillämp- lig i alla sådana fall där arbetstagaren måste vistas på arbetsstället för att vid be- hov träda i tjänst men där han inte har någon generell skyldighet att utföra ar- bete. Bestämmelsen skall däremot inte ha tillämpning på sådan verksamhet som i sig själv har karaktären av vakttjänst, tillsyn o. likn. Dessa former av arbeten innebär att arbetstagaren hela tiden är skyldig att stå till tjänst, även om arbetet i praktiken en- dast består i att finnas till hands. Exempel på sådana arbetstagare är vakter, skötare av automatiska arbetsprocesser, arbetsta- gare som blivit sysslolösa på grund av strömavbrott eller avbrott för dålig väderlek eller maskinskada.

12. Arbetstidslagens tillämpningsområde

I kapitel 10.4.1 har kommittén som mål- sättning i fråga om arbetstidslagens tillämp- ningsområde angivit att lagen skall vara allmängiltig och att undantag från dess till- lämpning skall medges endast i sådana fall, där ett inordnande under lagen skulle med- föra betydande olägenheter eller där arbets- förhållandena är av särskilt speciell natur och oförenliga med lagstiftningens materi- ella regler. I detta kapitel skall behovet av sådana undantag behandlas. Vissa föreslag- na undantag kommenterar kommittén i ka- pitel 15 under 2 & förslaget till allmän ar- betstidslag.

12.1. Inledning

Utgångspunkten för kommitténs arbete har varit att arbetstidslagen skall ges samma till- lämpningsområde som arbetarskyddslagen erhöll genom lagändring 1963. Lagen skall alltså i princip göras tillämplig på all verk- samhet, i vilken arbetstagare används till arbete för arbetsgivarens räkning. Så snart någon anlitar en annan persons arbetskraft under sådana omständigheter att ett arbets- tagarförhållande uppkommer, skall lagen äga tillämpning. Omständigheten huruvida arbetet är av tillfällig karaktär eller ej skall därvid inte ha någon betydelse.

Såsom kommittén tidigare redovisat råder ett direkt samband mellan frågan om lag- stiftningens tillämpningsområde och lagstift- ningens materiella innehåll i övrigt. Vid ut-

formningen av de materiella reglerna har kommittén genomgående sökt att skapa för- utsättningar för en allmängiltig lagstiftning. Slopandet av dygnsmaximum, utsträckning— en av begränsningsperioden och införandet av jourtidsbestämmelser skall ses som ett led i denna strävan. Genom sådana ganska långtgående uppmjukningar av arbetstids- regleringen kan man — utan att fördenskull förlora syftet med fortsatt lagstiftning om arbetstiden — enligt kommitténs mening ut- vidga lagstiftningen till att i princip gälla alla arbetstagare. Kommittén grundar den- na uppfattning på en genomgång av de arbetstidsbestämmelser som gäller för ar- betstagare som ej omfattas av arbetstidsla- garna. Denna genomgång har i huvudsak avsett bestämmelser i avtal, reglementen och andra sådana handlingar rörande statligt an— ställda inom olika verksamhetsområden, kommunalt anställda särskilt inom sjukvård och socialvård, eljest anställda inom under- visning, skogsarbetare, fastighetsarbetare och olika anställda, som omnämns i specialar- betstidslagarna, m.fl. Resultatet av gransk- ningen har lagts till grund för de materiella regler som lagen föreslås innehålla. Kom— mittén har därefter vid kontakter med före- trädare för såväl arbetsgivarsidan som ar- betstagarsidan inom verksamhetsområden utanför lagstiftningen diskuterat lagstift- ningens innehåll och omfattning. Vid dessa diskussioner har kommittén bibringats den uppfattningen att de nu framlagda mate-

riella reglerna är väl förenliga med prak- tiskt taget all verksamhet som bedrivs i landet.

Även arbetstidsutredningen kom på sin tid till den slutsatsen att arbetstidslagstift- ningen med vissa förändringar i de materi- ella reglerna kunde utvidgas till så gott som allt arbete. Med hänsyn till den relativt de- taljerade reglering som utredningen föreslog fick den dock låta visst arbete stå kvar utan- för lagstiftningen, nämligen arbete som be- drevs av lots- och fyrinrättningen, arbete som åvilade militär eller civilmilitär perso- nal inom försvarsväsendet samt personal inom polisväsendet och brandväsendet. Ef- ter det att arbetstidsutredningen lagt fram sitt förslag, har arbetstidsreglering införts för lotspersonal samt viss militär och civil- militär personal. På grund härav och med beaktande av kommitténs mindre detaljerade arbetstidsreglering har kommittén funnit att skäl inte föreligger att i kommitténs lagför- slag ta upp motsvarande tillämpningsundan- tag. Däremot anser kommittén i likhet med arbetstidsutredningen att undantag alltjämt bör göras för s.k. okontrollerbart arbete och arbete som utförs av medlem av ar- betsgivarens familj. Likaså måste undantag göras för vissa tjänstemän. Till följd av att Speciallagstiftning kommer att finnas för skeppstjänst och möjligen också för arbete i arbetsgivarens hushåll får undantag göras i den allmänna arbetstidslagen även för des- sa arbeten. Någon ytterligare inskränkning i lagens tillämpningsområde är enligt vad kommittén funnit inte erforderlig. Av skäl som redovisas i avsnitt 12.10 har kommit- tén dock ansett det lämpligt att överlåta åt arbetsmarknadens parter att i kollektivavtal komma överens om andra undantag än dem som uttryckligen anges i lagen.

I det följande skall något närmare behand- las vissa frågor beträffande arbetstidslagens tillämpningsområde.

12.2. Tjänstemän

De arbetstagare som regelmässigt hänförs under beteckningen tjänstemän faller enligt särskilda stadganden i de olika arbetstidsla-

garna med endast ett undantag utanför lag- stiftningens tillämpningsområde.

Allmänna arbetstidslagen undantar »verk- mästare eller annan befattningshavare i över- ordnad ställning», lantarbetstidslagen »lant— bruksinspektor eller annan befattningsha- vare i överordnad ställning», detaljhandels- lagen »företagsledare eller annan befatt- ningshavare i överordnad ställning» och bo- tellagen »företagsledare, personalchef eller därmed jämförlig befattningshavare i över- ordnad ställning». Vidare undantar allmänna arbetstidslagen »ritare, bokhållare eller där— med jämställd person, kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde» samt lantarbetstidslagen och hotellagen »bokhållare eller annat kontorsbiträde». Detaljhandelslagen saknar däremot något generellt undantag för kontorsbiträde.

Undantagen tolkas i stort sett så att alla arbetstagare i överordnad ställning, dvs. alla arbetstagare från företagsledare och nedåt t. o.m. arbetsledare undantas från lagstift- ningen. Hotellagen har dock för att undan- taget skall träda i kraft krav inte endast på en arbetsledande funktion utan kräver där- utöver att arbetstagaren intar en självstän- dig eller ledande ställning inom företaget. Vidare tolkar man allmänna arbetstidsla- gens, lantarbetstidslagens och hotellagens andra undantag så att all kontorspersonal, oavsett de arbetsuppgifter som föreligger för den enskilde arbetstagaren, faller utanför lagstiftningen. Kontorspersonal inom detalj- handeln faller däremot under lagen, så snart kontoret har sådant samband med detalj- handelsrörelsen att verksamheten vid det- samma får anses direkt ingå i detaljhandeln eller bedrivas i omedelbar anslutning till denna.

Undantagen har funnits alltsedan den för- sta arbetstidslagen. De motiverades med att något egentligt behov av lagstiftning om 48 timmars arbetsvecka knappast fanns för andra arbetstagare än sådana som enligt gängse uppfattning var att hänföra eller järn- ställa med kroppsarbetare. Andra arbetsta- gare hade i regel åttatimmarsdagen redan genomförd. Ett införande av arbetstagare i överordnad ställning under lagstiftningen

skulle också kunna förorsaka rubbningar i ett företags drift, eftersom sådana befatt- ningshavare tidvis kunde behöva sysselsättas utan hinder av lagstadgade inskränkningar för att fullfölja viktiga och brådskande ar- betsuppgifter. Att kontorspersonalen inom detaljhandeln fördes in under lagstiftningen berodde på att den i inte så liten omfattning hade en arbetstid som låg över 48 t/v. Hänsyn togs också till det förhållandet att detaljhandelns kontorister ibland tjänstgjorde även som biträde i butikerna.

Arbetstidsutredningen framhöll att undan- tag alltjämt borde stadgas för befattnings- havare i överordnad ställning. Någon an- ledning för utredningen att närmare gå in på skälen för ett sådant undantag fann den inte föreligga. Den nöjde sig med att kon- statera att ställningen inom yrket var av- görande. Utredningen koncentrerade sig i stället på uppgiften att åstadkomma en mera enhetlig bestämning av gruppen överord- nade arbetstagare. I sitt slutliga förslag till ny arbetstidslag förordade utredningen att undantag skulle göras för »företagsledare eller arbetsledare som ej annat än tillfälligt- vis själv deltar i arbetet» samt för arbets- tagare som »intar en med sådan arbetstagare jämförlig ställning». Med det sistnämnda undantaget avsåg utredningen framför allt sådana arbetstagare som i regel inte hade någon direkt underordnad men som via andra arbetstagare i befälsställning besatt en viss indirekt befälsrätt.

Även när det gällde kontorspersonal fö- reslog arbetstidsutredningen ett fortsatt undantagande. Detaljhandelns kontorister skulle dock alltjämt lyda under lagen, efter- som det många gånger kunde föreligga svå- righeter att dra en gräns mellan denna per- sonal och affärsbiträden. Utredningen fram- höll att något hinder i och för sig inte före- låg att ta med kontorspersonalen i lagen. Att utredningen trots detta föreslog ett fort- satt undantagande berodde nästan helt på den bestämda uppfattning TCO givit till känna att kontorspersonalen inte önskade föras in under arbetstidslagstiftningen. Ut- redningen preciserade undantaget att avse »kanslipersonal samt teknisk, administrativ

eller merkantil kontorspersonal utom i rö- relse som avser detaljhandeln». Denna be- stämmelse kompletterades på samma sätt som i fråga om överordnade arbetstagare med ett stadgande, att arbetstagare som, utan att vara hänförlig till kontorspersonal, intog en med sådan jämförlig ställning ock- så skulle falla utanför lagen.

Vid remissbehandlingen godtogs, såvitt gällde överordnade arbetstagare, utredning- ens förslag eller lämnades utan erinran av flertalet instanser. Förslaget beträffande kontorspersonalens undantagande utsattes däremot för en hel del kritik.

Av arbetstidskommitténs allmänna ställ- ningstagande i fråga om lagstiftningens till- lämpningsområde följer att tjänstemännen liksom andra arbetstagare i princip skall föras in under arbetstidslagen. Någon anled— ning att stadga undantag för dem enbart av den anledningen att de traditionth stått utanför finns inte.

För det stora flertalet tjänstemän gäller att de utan svårighet kan inordnas under arbetstidslagstiftningen. För tjänstemännen liksom för övriga arbetstagare finns be- stämmelser om arbetstiden regelmässigt fast- ställda i avtal, reglementen eller andra hand- lingar. Dessa bestämmelser omfattar det överväldigande antalet tjänstemän oavsett deras arbetsuppgifter och löneställning. Tjänstemännens arbetstider kännetecknas av en påtaglig regelbundenhet och torde beträf- fande såväl ordinarie arbetstid som övertid och jourtid utan vidare kunna anpaSSas till de av kommittén föreslagna reglerna i dessa avseenden. Vad nu sagts har giltighet både för den underordnade kontorspersonalen in- om enskild och offentlig tjänst och för fler- talet arbetstagare i överordnad ställning. I vissa fall förekommer visserligen övertids- uttag som överstiger den nuvarande lagstift- ningens maxima. Dessa fall kan emellertid åtskilliga gånger hänföras till sådana där övertidsarbetet inte varit av arbetsgivaren beordrat eller förutsatt. Andra gånger har övertidsuttaget inte i och för sig överskridit vad lagstiftningen maximalt medger under ett kalenderår men på grund av stark kon-

centration kommit att överskrida den fyra- veckorsbegränsning som lagen innehåller. I dessa fall föreligger möjligheter att komma till rätta med förhållandet genom att fast- ställa längre begränsningsperiod för den or— dinarie arbetstiden, vilket kan ske genom kollektivavtal eller dispens.

Samtliga tjänstemän kan dock inte lämp- ligen inordnas under arbetstidslagstiftnin gen. En mindre del måste uppenbarligen alltjämt stå kvar utanför. Det rör sig här om sådana tjänstemän som direkt företräder arbetsgi- varen och därför har en utpräglad arbets- givarfunktion. I denna funktion ingår inslag inte endast av kontrollerande och överva- kande natur utan även av självständigt be- slutande och ledande art. Ifrågavarande tjänstemän torde kunna sammanfattas som arbetstagare med företagsledande eller där- med jämförlig ställning.

För ytterligare en mindre del av tjänste- männen kan sättas i fråga om möjlighet finns att inordna dem under en lagstiftning som begränsar deras arbetstid inom vissa bestämda marginaler. Kommittén syftar på sådana tjänstemän som utan att inta en före- tagsledande ställning har krävande admini- strativa, intellektuella, konstnärliga eller där— med jämförliga arbetsuppgifter. För dessa tjänstemän gäller erfarenhetsmässigt att de- ras arbetstider, om än formellt reglerade i avtal eller reglementen, i praktiken i stor utsträckning är oreglerade. I vissa fall med- för fastställda fatalietider i lag eller avtal att arbetsresultat måste föreligga inom viss tid oavsett om arbetstidsmaxima därigenom överskrids. Som ett exempel kan nämnas rättegångsbalkens föreskrifter om tidpunk— ten för avfattande och meddelande av dom. I andra fall kan omständigheter av annan natur tvinga fram åsidosättande av gällande arbetstidsbestämmelser. Samtidigt har tjän- stemännen tillagts en betydande frihet i för- läggningen av sin egen arbetstid.

Även om kommitténs principiella inställ— ning innebär att lagen skall göras så allmän- giltig som möjligt, kan inskränkningar i till- lämpningen vara motiverade i sådana fall där lagstiftningen inte går att förena med de former och förutsättningar under vilka

arbetet måste bedrivas. Å andra sidan kan inte bortses från att dessa faktiska förhål- landen i framtiden kan förändras. Bl. a. kan den nya arbetstidslagen med sin i princip allomfattande karaktär påverka arbetsför- hållandena även för de tjänstemän varom nu är fråga. Svårigheter föreligger dock att be- döma i vilken takt detta kan komma att ske. Vid sina överväganden har kommittén där— för kommit till den slutsatsen att undantag från arbetstidslagens tillämpning måste gö- ras för båda de nu nämnda grupperna av tjänstemän.

Det har framstått för kommittén som eftersträvansvärt att sammanfatta de av- sedda tjänstemannagrupperna på ett klart och entydigt sätt, så att gränsdragningen mellan tjänstemän innanför och utanför la- gen blir tyng och möjlig att tillämpa ute på arbetsplatserna. Till en början lutade kommittén närmast mot att låta undantaget avse alla arbetstagare i överordnad ställning, dock inte överordnade med huvudsaklig uppgift att direkt leda eller övervaka arbete. Ett sådant undantag fick anses uppfylla kraven på exakthet i avgränsningen med hänsyn till jämförliga regler dels i den gäl- lande arbetstidslagstiftningen dels i arbetar- skyddslagen. Kommittén har dock inte an- sett sig kunna lägga fram ett sådant förslag, eftersom det skulle innebära att många ar- betstagare undantogs från lagen trots att deras arbetstider mycket väl skulle gå att förena med lagens materiella regler.

Kommittén har i stället stannat för ett snävare undantag som tar direkt sikte på de båda tjänstemannagrupper som enligt kommitténs bedömning måste undantas från lagen. Den första gruppen sammanfattar kommittén som ovan nämnts under beteck- ningen arbetstagare med företagsledande el- ler därmed jämförlig ställning. Med uttryc- ket därmed jämförlig ställning åsyftar kom- mittén arbetstagare på företagsledande ni— vå i statliga och kommunala organ.

Den andra gruppen låter sig inte lika lätt definieras. Ett genomgående drag för dessa tjänstemän utgör enligt kommittén det särskilda förtroendeförhållande som i fråga om arbetstiden regelmässigt föreligger mel-

lan arbetsgivare och arbetstagare i dessa fall. Detta förtroende är i huvudsak en följd av arbetsuppgifternas speciella natur. Det tar sig framför allt det uttrycket att arbetstaga— ren har en viss frihet beträffande förlägg- ningen av sin egen arbetstid och att arbets- tiden normalt inte är föremål för någon kontroll från arbetsgivarens sida. Kommit- tén avser därvid en reell och inte en blott formell kontroll. Enligt kommitténs mening kan de nu redovisade omständigheterna ut- nyttjas för en definition av ifrågavarande tjänstemän. En sådan definition skulle gå ut på att rubricera tjänstemännen som ar- betstagare i särskild förtroendeställning, varvid kommittén med särskild förtroende- ställning avser förtroendeställning i arbets— tidshänseende av nu angiven innebörd.

Kommittén har sålunda stannat för ett förslag som innebär att tjänstemännen i princip förs in under den nya arbetstids- lagen men att undantag görs för arbetstaga- re i företagsledande eller därmed jämför- lig ställning samt eljest för arbetstagare som i arbetstidshänseende har en särskild för- troendeställning. Med ledning av vad kom- mittén anfört om berörda undantag bör en tillfredsställande gränsdragning av lagstift- ningens tillämpningsområde kunna ske. Det får ankomma på tillsynsmyndigheten att vid behov utfärda anvisningar till ledning för tillämpningen av undantaget. Parterna kan också genom att utnyttja den dispositivitets- regel som förordas i avsnitt 12.10 själva medverka till ett klarläggande av vilka tjän- stemän som i praktiken skall vara utanför resPektive innanför lagen. Kommittén ut— går från att parterna, där så befinns lämp- ligt, använder sig av denna möjlighet.

12.3 Verksamhet som ej är rörelse

Enligt huvudstadgandet i den allmänna ar- betstidslagen har lagen tillämpning på rörel- se och särskilt arbetsföretag.

Genom denna bestämmelse utesluter la- gen all offentlig förvaltning i egentlig me- ning. För den statliga förvaltningen har be- stämmelsen mindre betydelse, eftersom stat- ligt arbete enligt särskilt stadgande undan-

tas från lagen. För den kommunala verk- samheten innebär bestämmelsen att arbetet vid kommunala förvaltningsorgan, arkiv, bibliotek och museer faller utanför lagen. Detsamma gäller brandväsendet och före förstatligandet även polisväsendet och upp- bördsväsendet.

Genom anknytningen till rörelsebegrep- pet faller också kyrkans verksamhet utanför lagens tillämpningsområde.

Privat verksamhet är i största utsträck- ning att hänföra till rörelse och lyder så- ledes under lagen. Utanför faller verksam- het som inte drivs i vinstsyfte, såsom verk- samhet utövad av stiftelser, fackliga och po- litiska sammanslutningar, välgörenhetsorga- nisationer och andra ideella föreningar. Husligt arbete som utförs i arbetsgivarens hem är inte heller hänförligt under lagen.

Utmärkande för gränsdragningen kring arbetstidslagens tillämpningsområde är att alla arbetstagare inom en viss verksamhet omfattas av lagens bestämmelser, om lagen bedöms vara tillämplig på verksamheten. (Här bortses från arbetsledare, kontorsper- sonal o. likn.) I de fall lagen inte är tillämp- lig gäller undantaget samtliga arbetstagare inom verksamheten. Följden härav blir att arbetstagare med samma arbetsuppgifter kan behandlas helt olika. Så är exempelvis eldare anställda vid kommunala förvalt— ningsmyndigheter undantagna från lagen, medan motsatsen gäller eldare vid kommu- nala gas-, el- och vattenverk. En sådan upp— delning har ursprungligen motiverats av ön- skemålet att anpassa arbetstidslagens till- lämpningsområde till arbetarskyddslagens. I sistnämnda lag hade man sedan gammalt en inskränkning av lagens giltighet till rö- relse eller särskilt arbetsföretag. De skäl som ursprungligen kunde åberopas härför har statsmakterna vid prövning av arbetar- skyddslagens tillämpningsområde år 1963 underkänt. Arbetarskyddslagen gäller nu- mera för all verksamhet, i vilken arbetsta- gare används för arbetsgivarens räkning. Någon anledning att ha en snävare begräns— ning i arbetstidslagen föreligger inte.

Genom en övergång från begreppet rö- relse till begreppet verksamhet kommer,

med bortseende från arbete som bedrivs av staten, följande former av verksamhet att föras in under lagstiftningen, nämligen kom- munal förvaltning, kyrkans verksamhet, pri- vat verksamhet bedriven av stiftelser och ideella föreningar samt brandväsendet. Om inte ett särskilt undantag stadgades för hus- ligt arbete, skulle även detta arbete falla in under lagen.

För de tre förstnämnda verksamheterna får den föreslagna ändringen betydelse dels för kansli- och kontorspersonal, dels för portvakts- och eldarpersonal, maskinister, reparatörer och liknande. För den kyrkliga verksamheten får den dessutom betydelse för kyrkogårdsarbetare, kyrkvaktmästare m.fl.

När det gäller brandväsendets inordnande under lagen hänvisar kommittén till fram- ställningen i kapitel ll.3. Här skall endast erinras om att en omställningstid torde be— hövas för att anpassa brandmännens ar- betstider till lagens begränsningar samt att under denna tid längre arbetstidsuttag måste tillåtas antingen med stöd av överenskom- melse i kollektivavtal eller dispens.

12.4. Småföretag

Allmänna arbetstidslagen är tillämplig en- dast på sådan rörelse, i vilken arbetsgi- varen i regel använder fler än fyra arbetare. Företag med mindre antal arbetare faller alltså utanför lagen. Så blir fallet för ett stort antal småföretag inom industri, hant- verk och byggnadsverksamhet. Detsamma gäller för så gott som alla drosktrafikföretag och ett betydande antal åkeriföretag. Även många fastighetsarbetare och anställda hos mindre vaktbolag faller på grund av denna regel utanför lagstiftningen.

I lantarbetstidslagen uppställs krav på minst en regelmässigt anställd arbetare. De- taljhandelslagen och hotellagen saknar där- emot någon antalsbegränsning.

Undantaget för småföretag motiverades från början med att företag av detta slag hade svårt att anpassa sig efter stelheten i ett lagstadgat arbetstidssystem. Man anförde också att förhållandet mellan arbetsgivare

och anställda var av mer persoan karaktär i sådana företag samt att effektiv inspektion genom offentlig myndighet knappast kunde förekomma i någon större utsträckning. Dessa skäl är enligt kommitténs mening inte längre hållbara. Liksom arbetstidsutredning- en har kommittén kunnat konstatera att ar— betstidsförhållandena i småföretagen som regel överensstämmer med förhållandena i större företag. I betydande utsträckning till- lämpas samma avtalsbestämmelser om ar- betstiden vid såväl stora som små företag i samma bransch. Erfarenheter från special- arbetstidslagarna har även visat att erforder- lig kontroll kan genomföras på ett tillfreds- ställande sätt oberoende av företagens stor- lek.

Med hänsyn härtill bör den nya lagen äga tillämpning så snart en arbetstagare används till arbete för arbetsgivarens räk— ning. I överensstämmelse med vad som gäl- ler beträffande arbetarskyddslagen bör inte krävas att arbetsgivaren regelmässigt har arbetskraft anställd. Även om arbetsgivaren endast tillfälligtvis anlitar en enstaka ar- betstagare skall lagen tillämpas.

12.5. Statligt arbele

Arbete som bedrivs av staten faller enligt föreskrift i såväl allmänna arbetstidslagen som specialarbetstidslagarna utanför lagstift- ningen. Undantaget omfattar all statlig verk- samhet inberäknat sådana statliga företag som drivs direkt av staten. Statsägda företag faller däremot utanför undantaget.

I arbetsrättng lagstiftning har staten i egenskap av arbetsgivare av ålder tiller— känts en viss särställning. Frågor som angår förhållandet mellan arbetsgivare och arbets— tagare har när det gäller statlig verksamhet i allmänhet reglerats i administrativ ord- ning i stället för i lag. Avsikten därmed har inte varit att sätta statsanställdas intres- sen efter andra arbetstagares. Tvärtom har i olika sammanhang likställdheten betonats. Vid arbetstidslagstiftningens tillkomst un- derströks t. ex. att de statligt anställda inte skulle ha längre arbetstid än andra. Det har emellertid ansetts att statens verksamhet

varit så mångskiftande att den lämpligen inte kunnat regleras i en med nödvändighet ganska enhetlig lagstiftning. Den admini- strativa regleringen har så tillvida varit att föredra som den på ett smidigt sätt kunnat anpassas till olika variationer i den statliga verksamheten. Ibland har också framhållits att tillsynen av lagstiftning komplicerats i fråga om statlig verksamhet. Det kunde knappast låta sig göra, har det ansetts, att en statlig myndighet skulle pröva statens ef— terlevnad av en lagstiftning eller att i före— kommande fall bevilja dispens från dennas tillämpning.

Denna syn på statens ställning i arbets- rättslig lagstiftning har numera övergivits. Vid olika tillfällen har de särskilda undan- tag som gällt för statlig verksamhet upp- hävts. Senast så skedde var år 1965 i sam— band med reformen om de offentliga tjänste- männens förhandlingsrätt, då undantagen för staten togs bort i bl.a. lagen om för— enings— och förhandlingsrätt och lagen om semester. Arbetstidsutredningen föreslog att undantaget för staten i arbetstidslagarna skulle tas bort. Förslaget möttes vid remiss- behandlingen inte av någon kritik. Kommit- tén har under sitt arbete och framför allt vid sina kontakter med företrädare för ar- betsgivar- och arbetstagarsidan inom statlig verksamhet fått bekräftat att arbetstidsut- redningens förslag alltjämt har starkt fog för sig.

Ett slopande av undantaget för arbete som bedrivs av staten skulle i huvudsak in- nebära att arbetstidslagen blev tillämplig på arbetet inom riksdagen, Kungl. Maj:ts kans- li, centrala ämbetsverk, länsstyrelser och 10— kal förvaltning samt arkiv, bibliotek och museer. Vidare skulle de affärsdrivande ver- ken (SJ, post, tele, vattenfall m. fl.) samt rättsväsendet, polis- och åklagarväsendet, kriminalvården, försvaret, tullväsendet, lots- och fyrväsendet, vägväsendet m. m. bli om- fattade av lagen.

Fråga uppkommer om det för någon sär— skild gren av den statliga verksamheten före- ligger behov av fortsatt undantagande från arbetstidslagen. Arbetstidsutredningen fann, som nämndes inledningsvis, att undantag

måste göras för arbete som bedrevs av lots- och fyrinrättningen samt arbete som åvilade militär eller civilmilitär personal inom för- svaret samt personal inom polisväsendet. I övrigt fann utredningen inte skäl att före- slå något undantag.

Sedan arbetstidsutredningen avlämnade sitt betänkande har utvecklingen på arbets- tidens område gått i riktning mot allt större enhetlighet. Arbetstidsreglering har tillkom- mit inom områden som förr var utan sådan eller endast hade bristfällig sådan, såsom försvaret och lotsväsendet. I andra fall har arbetstidsregleringen omarbetats och anpas- sats till förhållandena utanför den statliga sektorn. Med hänsyn härtill har kommittén vid sin genomgång av gällande arbetstidsbe— stämmelser kommit till den uppfattningen att undantag inte i något enda avseende be- höver göras för statlig verksamhet.

Kommittén vill dock framhålla att statligt arbete alltjämt i många fall uppvisar skiljak- tigheter dels vid jämförelse mellan olika statliga verksamhetsområden inbördes, dels vid jämförelse med icke statligt arbete. Detta gäller inte så mycket i fråga om den ordinarie arbetstidens genomsnittliga längd, som i stort sett är eller åtminstone snart blir ganska enhetlig, men fastmera om ar- betstidens fördelning på arbetsveckoma. Längre begränsningsperiod än veckan före- kommer och är enligt vad kommittén kun— nat finna nödvändig i åtskilliga fall. I dessa får den föreslagna bestämmelsen om fyra veckors begränsningsperiod bli tillämplig. Kommittén vill som exempel på sådana fall nämna SJ, post- och televäsendet, polisvä- sendet, kriminalvården, försvaret, tullväsen- det samt lots- och fyrväsendet. Stundom torde inte ens fyraveckors begränsningspe- riod vara tillräcklig. Den militära arbetstids- regleringen bygger i viss utsträckning på en årsbegränsning. Detsamma gäller i fråga om lotsväsendet. Inom bl. a. SJ och postväsen- det tillämpas den s.k. kollektivregeln, som i realiteten innebär att begränsningsperioden kan förlängas långt utöver fyra veckor. I viss utsträckning torde ifrågavarande verk— samhetsområden i och för sig kunna åtnöjas med en begränsningsperiod av högst fyra

veckor. En längre period medför emellertid väsentliga företräden såväl ur arbetsgivarens synpunkt som ofta även ur arbetstagarens synpunkt. Kommittén förutsätter därför att möjligheter skall finnas antingen genom par- ternas egna överenskommelser i kollektiv- avtal eller genom dispens till fortsatt till- lämpning av nu förekommande begräns- ningsperioder.

Som kommittén framhållit i kapitel 11.3 kommer jourtidsbestämmelsen att få bety— delse för en del statliga verksamhetsfält, bl. a. kriminalvården, polisväsendet och för- svaret. I den mån den föreslagna begräns- ningen av jourtidsuttag skulle vara alltför snäv, återstår möjligheten att genom kollek- tivavtal eller dispens öka jourtiden. Något större behov av sådana avtal eller dispenser torde dock inte uppkomma.

Rätten att träffa kollektivavtal i arbets- tidsfrågor är såvitt angår statliga tjänste- män, som omfattas av statstjänstemannala- gen den 3 juni 1965, i visst avseende be- skuren. Enligt 3 5 denna lag får avtal inte träffas om arbetstidens förläggning. Kommitténs förslag till dispositiva arbets— tidsregler förutsätter att arbetstagarna, dvs. även offentliga tjänstemän, skall ha möjlig- het att genom kollektivavtal med arbetsgi- varsidan komma överens om längre ordi- narie arbetstid, längre jourtid eller längre begränsningsperiod för den ordinarie ar- betstiden eller jourtiden än vad lagen fö- reskriver. Den ordinarie arbetstidens och jourtidens längd faller utan vidare utanför begränsningen i förhandlings- och avtals- rätten för statstjänstemännen. Mera tvek- samt är det beträffande frågan om begräns- ningsperiodens längd. Före statstjänsteman- nalagens ikraftträdande föreföll det som om begränsningsperioden närmast var en faktor som hade betydelse för arbetstidens förlägg- ning. Genom en förlängning av perioden möjliggjorde man en genomsnittsberäkning av arbetstiden men man gjorde inte ar- betstiden principiellt sett längre. Gränsdrag— ningen av begreppet arbetstidens förlägg- ning var emellertid vid den tidpunkten inte av samma vikt som nu och några bestämda

slutsatser bör därför inte dras av dessa äldre förhållanden. Efter den 1 januari 1966, då statstjänstemannalagen trädde i kraft, har emellertid begreppet arbetstidens förlägg- ning kfävt en exakt tolkning för att möj- liggöra en avgränsning av de offentliga tjänstemännens förhandlings- och avtals- rätt. Parterna har därvid vid tillämpning av statstjänstemannalagen ansett att avtal om begränsningsperiodens längd inte stod i strid mot lagens regler. I åtskilliga fall har avtal träffats om genomsnittsberäkning av arbetstiden under längre period än vec- kan. Med hänsyn till denna praxis, som kommittén inte har anledning att ifråga— sätta riktigheten av, bör den föreslagna dispositiviteten i arbetstidslagen kunna ut- nyttjas utan hinder av statstjänstemannala- gens begränsningar i avtalsrätten.

Vad kommittén nu anfört har avseende jämväl i fråga om lagen den 3 juni 1965 om tjänstemän hos kommuner m. fl.

Upplysningsvis kan nämnas att frågan om begränsningarna i förhandlings- och av- talsrätten för de offentliga tjänstemännen bland många andra frågor är föremål för översyn i den år 1967 tillkallade förhand- lingsutredningen. Kommittén utgår från att gällande inskränkning i avtalsrätten beträf- fande arbetstidens förläggning kommer att prövas i det sammanhanget.

12.6. Sjukvård och socialvård

Arbete som har till ändamål att bereda sjukvård eller fattigvård faller utanför ar- betstidslagstiftningen. Föreskriften tar sikte på den egentliga vårdpersonalen och inte på vårdinrättningarnas ekonomi- och verkstads- personal.

Frågan om sjukvårdens och socialvår- dens inordnande under arbetstidslagstift- ningen blev grundligt utredd av arbetstids- utredningen. Denna genomförde en om— fattande kartläggning av tillämpade arbets- tidsbestämmelser och arbetstidsschema och genomförde även i olika omgångar för- söksverksamhet med tjänstgöring i skift. Resultatet av utredningens överväganden blev att undantagen för såväl sjukvård som

socialvård kunde upphävas och ifrågavaran- de områden föras in under lagstiftningen. Förslaget blev såvitt gällde kroppssjukhus blandat mottaget men godtogs överlag i fråga om annan sjukvård samt socialvård.

Anledningen till att frågan om sjukvår- dens inordnande under arbetstidslagstift— ningen krävde grundlig utredning och del- vis var föremål för delade meningar var, att arbetstidsförhållandena inom dessa om- råden i mitten på 1950-talet alltjämt var mycket oenhetliga. Arbetstidsutredningen framhöll bl. a. att det knappast vid den tidpunkten fanns två kroppssjukhus som hade likartade arbetstidsschema. I detta av- seende har under de senaste båda årtiondena skett en genomgripande förändring. Ut- vecklingen har successivt gått mot ett fören- hetligande av arbetstidsbestämmelserna Och i dag gäller att huvudparten av de sjuk- vårdsanställda har i stort sett samma ar- betstidsförhållanden som personalgrupper som omfattas av lagstiftningen. Den ordi- narie arbetstidens längd har sålunda följt utvecklingen utanför sjukvården och uppgår till 42% t/v eller efter korrigering för mjuk arbetsvecka 41 t/v. Begränsningsperioden överstiger visserligen ofta en vecka men sällan fyra veckor. Övertidsuttagen är ge- nomsnittligt sett ganska ringa.

På en punkt som i detta sammanhang är av intresse skiljer sig sjukvårdens arbetstids- förhållanden mer markant från andra verk- samhetsområdens och det gäller jour- och beredskapstjänst. Många sjukvårdsanställda, men långt ifrån alla, har en omfattande tjänstgöring vid sidan om den ordinarie ar- betstiden i form av jour och beredskap. Ge- nomsnittligt sett håller den sig under eller vid den gräns för jourtidsuttag som kom- mittén förordar. I enstaka fall kan den över- stiga denna gräns.

Vad kommittén hittills anfört om sjuk- vården gäller i stort sett också socialvår- den.

Med den utformning som kommittén gett sitt förslag till arbetstidslag föreligger inte något hinder mot att föra in sjukvården och socialvården under lagen. Regeln om ut- sträckt begränsningsperiod till högst fyra

veckor bör dock vara tillämplig liksom jourtidsbestämmelsen. Kommittén står inte heller främmande för att viss uppmjukning av jourtidsbestämmelsen måste ske avtals— eller dispensvägen åtminstone i initialskedet. I vissa fall kan också frågan om längre be- gränsningsperiod än fyra veckor bli aktuell.

När det gäller den öppna sjuk- och hälso- vården och den öppna socialvården kan i någon utsträckning arbetstidslagens tillämp- ning bli utesluten på grund av undantaget för s. k. okontrollerbart arbete.

12.7 Undervisning m. m.

Arbetstidslagen undantar arbete som har till ändamål att bereda uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat där- med jämförligt behov. Undantaget har i praktiken tolkats så att det omfattar så- väl egentlig lärarpersonal som andra anställ- da vid undervisnings- och därmed jämförliga inrättningar.

Arbetstidsutredningen föreslog att undan- taget skulle inskränkas till att gälla endast arbete som var att hänföra till uppfostran eller undervisning. Därmed avsåg utredning- en att fånga in den egentliga lärarpersonalen samt sådan personal vid ungdomsvårdssko- lor, barnhem o.dyl. som handhade själva uppfostringsarbetet. Som motivering för för- slaget anförde utredningen att en viss del av lärarnas arbetstid åtgick till att förbereda lektioner, rätta skrivningar m.m. och att dessa arbetsuppgifter var av den natur att ar- betstidens längd inte lät sig kontrollera. Därtill kom att verksamheten var särpräglad och inte lämpade sig för en laglig reglering.

Arbetstidsutredningens förslag godtogs av remissinstanserna. Kommittén kan för sin del ansluta sig till de synpunkter som ar- betstidsutredningen anförde. Den egentliga lärarpersonalen, vars arbetsförhållanden för övrigt sedan 1964 är föremål för kartlägg- ning i en särskild utredning, har en arbets- tid som totalt sett inte går att kontrollera. Arbetstiden omfattar inte endast hållandet av lektioner utan mycket annat. Lektions- förberedelser och rättandet av skrivningar har redan nämnts. Till detta kan läggas

elev- och föräldrakontakter, konferenser och kollegier, fortbildning, betygssättning m. rn. Till stor del kan detta arbete förläggas till lärarens hem och så sker alltjämt i betydan- de utsträckning. Med hänsyn härtill och de förhållanden i övrigt under vilka undervis- ningsarbete bedrivs anser kommittén att un- dantaget för s. k. okontrollerbart arbete kan göras tillämpligt på den egentliga lärarper- sonalen. Något särskilt undantag behöver därför inte föreskrivas i lagen.

För annan personal vid skolor, skolhem, vårdanstalter och liknande än lärarpersonal bör i likhet med vad kommittén anfört beträffande sjuk- och socialvård undanta- get från lagens tillämpning kunna upphä- vas.

12.8 Skogsarbete m. m.

Allmänna arbetstidslagen har alltsedan sin tillkomst gjort undantag för skogsarbete och kolning i mila. Dessa arbeten skulle sanno- likt redan genom undantagen för oregelbun- det och okontrollerbart arbete i stor om- fattning kunna anses ligga utanför lagens tillämpningsområde, men en uttrycklig be- stämmelse härom har ansetts önskvärd.

Arbetstidsutredningen föreslog att undan- tagen skulle upphävas. Samtidigt anförde utredningen att större delen av arbetsta- garna kom att kvarstå utanför arbetstids- lagen på grund av undantaget för okontrol- lerbart arbete. Förslaget skulle därför få betydelse bara för dem som hade tidskon- trollerat arbete, t.ex. sysslade med sådd, plantering och hyggesröjning.

Efter det att arbetstidsutredningen lagt fram sitt förslag, har skogsarbete i ökad omfattning kommit att utföras under samma arbetstidsbetingelser som industriarbete. Kollektiva transporter till och från arbets- stället har medfört ett fastare arbetstids- schema. Därmed har också mer och mer skogsarbete fått karaktären av tidskontrol- lerat arbete. Slopandet av dygnsbegräns- ningen och möjligheten att tillämpa fyra veckors begränsningsperiod gör att skogs— arbete enligt kommitténs bedömning utan nämnvärda svårigheter kan inordnas under

den föreslagna arbetstidslagen. Med hänsyn till skogsnäringens beroende av väderleken kan det i viss utsträckning komma i fråga att genomsnittsberäkna arbetstiden under en längre period än fyra veckor. I den mån parterna inte själva löser denna fråga genom överenskommelse avtalsvägen, kan frågan prövas dispensvägen.

Även om undantaget för skogsarbete slo- pas, kommer under en tid framöver åt- skilliga skogsarbetare alltjämt att falla utan— för lagen på grund av undantaget för okontrollerbart arbete.

Undantaget för kolning i mila kan slo— pas redan av det skälet att sådant arbete numera så gott som helt upphört.

Det sedan 1923 gällande undantaget för upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ kan också upphävas. Arbetet med upptagning och förädling av torv sker numera under fabriksmässiga for- mer. Något hinder för att sådant arbete förs in under lagen finns inte.

Det särskilda undantaget för arbete som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad kan också utgå. Undantaget tar sikte på industriportvakter men torde numera ha mycket ringa tillämp- ning.

12.9. Specialarbetstidslagarna

I den allmänna motiveringen till arbets- tidslagen har kommittén framhållit att dif- ferentierade materiella regler skall undvi- kas. Arbetstagarna skall så långt det är görligt hänföras under samma bestämmel- ser och de särskilda arbetstidslagarna, lant- arbetstidslagen, detaljhandelslagen och ho- tellagen, skall om möjligt upphävas.

Under arbetet med utformningen av ar- betstidslagens materiella regler har kom- mittén sökt att skapa förutsättningar för ett införande av de verksamhetsområden som nu regleras i speciallagarna under den allmänna lagen. Genom slopandet av dygns- begränsningen och utsträckningen av be- gränsningsperioden till fyra veckor har kom-

mittén också lagt grunden för en sådan re- form. Om hänsyn jämväl tas till de under specialmotiveringen behandlade detaljfrå- gorna beträffande speciallagarnas materi- ella innehåll, kan enligt vad kommittén funnit jordbruk- och trädgårdsskötsel, de- taljhandel och därmed jämförlig verksamhet samt hotell-, restaurang- och kaférörelse utan hinder föras in under den föreslagna lagen. Fortsatt Speciallagstiftning är därmed i fråga om dessa verksamhetsområden obe- hövlig.

En åtgärd av detta slag innebär inte en— :last att de nu i speciallagarna reglerade arbetstagarna förs in under den allmänna lagen. Den innebär också att en del arbets— tagare, som varit undantagna såväl i gäl- lande allmänna arbetstidslag som i lantar- betstidslagen och detaljhandelslagen, kom- mer att omfattas av lagen.

Lantarbetstidslagen äger tillämpning på jordbruk och trädgårdsskötsel, som bedrivs som självständiga företag, samt på bygg- nadsarbete för jordbruk. Den allmänna ar- betstidslagen innehåller ett häremot svaran— de undantag men stadgar dessutom undan- tag för självständigt bedriven djurskötsel. Upphävs lantarbetstidslagen och slopas det nuvarande undantaget i den allmänna ar- betstidslagen, kommer arbetstidsregleringen att omfatta även självständigt bedriven djur- skötsel. En sådan utvidgning av lagens till- lämpningsområde ligger i linje med kom- mitténs allmänna grundinställning och torde inte möta några praktiska svårigheter. Ar- betstidsutredningen ansåg att renskötsel allt- jämt borde vara undantagen på grund av sin okontrollerbara natur. En sådan be- dömning torde stå sig även i dag.

Lantarbetstidslagens uppgående i den nya lagen innebär vidare att lantarbetstidslagens speciella antalsbegränsning faller bort. Kra— vet på att arbetsgivaren regelbundet skall sysselsätta minst en arbetare för att lagen skall bli tillämplig bör lämpligen inte upp- rätthållas, när arbetstidslagens antalsbe- gränsning samtidigt föreslås slopad. Inte heller kan lantarbetstidslagens undantag för ackordsmjölkning samt skötsel och upptag- ning av rotfrukter på ackord bibehållas. Att

betalningsformen skall vara utslagsgivande för om ett arbete skall föras in under lagen eller ej kan inte längre anses motiverat. Un— dantaget är tillämpligt framför allt på skån- ska förhållanden, men torde snart komma att sakna betydelse även där. Fortsatt över- gång till maskinmjölkning och maskinell skötsel och upptagning av rotfrukter med— för att dessa former av arbete inte längre kommer att till sin natur skilja sig från an- nat lantbruksarbete.

Detaljhandelslagen och hotellagen regle- rar var för sig, utan särskilt krav på anta— let anställda, rörelse som avser detaljhan— del och viss annan därmed jämställd verk- samhet respektive hotell-, restaurang— och kaférörelse, Den allmänna arbetstidslagen korresponderar exakt mot dessa båda lagar och stadgar undantag för arbete på vilket detaljhandelslagen och hotellagen äger till- lämpning. Detta innebär att de arbetstagare, som enligt särskilda undantag i specialla— garna faller utanför dessa, i princip faller in under den allmänna lagen. I praktiken faller de emellertid vanligen utanför även denna på grund av något av allmänna lagens undantag. Detaljhandelslagens och hotellagens slopande får beträffande ar- betstidslagstiftningens tillämpningsområde knappast någon betydelse utöver den som följer av slopandet av allmänna arbetstids- lagens tillämpningsundantag. Detaljhandels- lagens förtydligande föreskrift att undantag skall göras för arbete såsom handelsresande och platsförsäljare kan utan vidare utgå med en hänvisning till att sådant arbete fal- ler in under den nya lagens undantag för okontrollerbart arbete. Litet annorlunda förhåller det sig med detaljhandelslagens undantag för anställda på apotek som far- macevt. Detta undantag motiverades ur- sprungligen av farmacevternas nattjänst vid sidan av den ordinarie arbetstiden. Då un- dantaget kom till var denna nattjänst av betydligt större omfattning än nu. Enligt vad kommittén erfarit hos företrädare för apoteksnäringen kan undantaget upphävas. För farmacevter med jourtjänst torde den föreslagna jourtidsbestämmelsen som regel vara tillräcklig. Skulle så i något enstaka

hänseende inte vara fallet, kan ökat jour- tidsuttag medges genom kollektivavtal eller dispens.

12.10. Dispositivitetsregel

När arbetstidslagstiftningen genom succes- siva reformer infördes i vårt land under 1920-, 1930- och 1940-talen var statsmak- terna medvetna om att lagregleringen kunde utsätta verksamhetsområden som gjordes till föremål för lagstiftning för inte obetyd— liga påfrestningar. Av den anledningen gjor- de man de olika arbetstidslagarna till en början provisoriska med till tiden begrän- sad giltighet. De provisoriska lagarna för- längdes vid upprepade tillfällen men varje gång endast för ett mindre antal år. Först när man fått belägg för att arbetsmarkna- den anpassat sig efter de restriktioner be- träffande arbetstidens längd och förläggning som lagstiftningen drog upp gjorde man de olika arbetstidslagarna definitiva. Den reform som kommittén föreslår kommer att innebära att en laglig arbetstidsregle- ring införs som en nyhet för nästan halva arbetsmarknaden. Även om kommittén i största möjliga utsträckning vinnlagt sig om att jämka den nya arbetstidslagens mate- riella innehåll efter de arbetstidsförhållan- den som råder inom denna halva av ar- betsmarknaden, kan det inte uteslutas att reformen för vissa arbetsplatser eller för vissa kategorier av arbetstagare eller ar- betsgivare kan komma att uppfattas som ett onödigt hinder. Så kan t. ex. bli fal- let för arbetsplatser med omfattande jour— tjänstgöring eller med oregelbunden eller säsongvarierande arbetstidsförläggning. Det kan också bli fallet för en del tjänstemän som inte omfattas av lagstiftningens un- dantag. Visserligen öppnar den föreslagna dispositivitetsregeln beträffande den ordi- narie arbetstiden och jourtiden möjligheter för kollektiva avsteg från lagens regler. Det kan emellertid inte uteslutas att dessa möj- ligheter för vissa parter kan framstå som alltför begränsade och att berättigade in- tressen kan åberopas för en total frikopp— ling från lagen.

Kommittén har för tillgodoseende av dy- lika anspråk tillfört sitt lagförslag en be— stämmelse som innebär att parterna ge- nom kollektivavtal kan överenskomma om ytterligare undantag från lagens tillämpning än de som anges direkt i lagen. Liksom eljest gäller skall vid avtalets ingående krä- vas medverkan av fackförbund på arbets— tagarsidan. Arbetsgivare so-m är bunden av avtalet skall också ha rätt att tillämpa av- talet på oorganiserade arbetstagare.

Genom ett sådant avtal skulle parterna kunna komma överens om att undanta en viss arbetsplats eller kategorier av arbets- platser. Överenskommelsen skulle också kunna ta sikte på vissa arbetstagare eller kategorier av arbetstagare.

13. Bagerilagen

Arbetstidskommittén har enligt sina direk- tiv att pröva behovet av den särskilda ba- gerilagen.

13.1. Inledning

Arbetstid och arbetsförhållanden i bagerier och konditorier regleras, förutom av arbets— tids- och arbetarskyddslagstiftningen, av la- gen om vissa inskränkningar beträffande ti- den för förläggande av bageri- och kondi- toriarbete. Bagerilagen utfärdades den 16 maj 1930 (nr 139) men innehåller i väsent- liga delar bestämmelser, som gällt sedan 1919. Viss modernisering genomgick lagen 1959.

Bagerilagen bygger på en ILO-konven- tion nr 20 angående förbud mot nattarbete i bagerier. Konventionen antogs år 1925 och ratificerades av Sverige år 1940. Kon- ventionen och den lagstiftning, som grunda- des på denna, tillkom i främsta rummet för att stävja vissa från arbetarskyddssynpunkt betänkliga förhållanden inom bagerinäring- en. Bageriarbetarna tvingades — för att all- mänhetens krav på färskt bröd på morgo- nen skulle kunna tillgodoses — att arbeta natt efter natt året om. De kom därigenom i en sämre ställning beträffande arbetsti- dens förläggning än andra nattarbetare, som i regel hade egentligt nattarbete endast var- annan eller var tredje vecka. Med hänsyn till det nära sambandet mellan regleringen av nattarbete och det allmänna kravet på

söndagsledighet ansågs det vidare lämpligt att med förbudet för nattarbete förbinda ett förbud mot arbete på sön- och helgda- gar. Dessa socialt betingade synpunkter åberOpades ursprungligen även beträffande företagarna. Det viktigaste skälet för att fö- retagarna också omfattades av lagstiftning— en var emellertid att orättvisor i konkurrens- avseende annars skulle kunna uppstå mel— lan bagerier, som sysselsatte bara företaga- ren och hans familj, s.k. familjebagerier, och andra bageriföretag.

l3.l.l Bagerilagens innehåll m. m.

Bagerilagens huvudstadgande i 1 % inne- håller förbud mot arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror på sön- och helgdag samt mellan kl. 20 och 6 på var- dag. Förbudet gäller såväl arbetstagare som arbetsgivare men avser inte tillverkning för eget hushåll. Sedan 1959 undantas också tillverkning av spis- eller knäckebröd, kex eller annat därmed jämförligt bakverk.

Med arbete för tillverkning avses varje verksamhet, som ingår såsom ett nödvän- digt led i produktionsprocessen. Dit räknas t. ex. uppeldning av ugnar, framforsling av råvaror till arbetsplatsen inom företaget samt rengöring av maskiner och redskap. Däremot räknas inte hit transport av råva- ror till företaget, rengöring av lokalerna el- ler distribution av de färdiga varorna.

I 2 och 3 %% återfinns åtskilliga undantag

Från det generella förbudet för sön- el- ler helgdagsarbete finns tre undantag. Enligt 2 & a) gäller att arbete får ske i bageri- eller konditorirörelse för tillverkning av va- ror, som framställs utan jäst, under högst tre timmar sön- eller helgdag mellan kl. 6 och 18. Undantaget gäller endast konditori- varor och inte bagerivaror, eftersom dessa alltid måste jäsa. Under samma tid får en— ligt 2 g b) bageri- och konditorivaror till- verkas i hotell-, restaurang- eller kaférörel- se, om arbetet därmed bedrivs utan sam- band med bageri- eller konditorirörelse. En- ligt 2 5 c) får anrörning, dvs. läggning av surdeg för tillverkning av sura limpor, ut- föras på sön- eller helgdagar under högst två timmar mellan kl. 8 och 20. Att så sker är en förutsättning för att dylika lim- por skall kunna tillhandahållas på dag ef- ter sön- eller helgdag.

Från det generella nattarbetsförbudet stadgas fem undantag. Det viktigaste undan- taget finns i 2 5 (1), enligt vilket vissa för- beredelsearbeten får utföras på vardag mel- lan kl. 4 och 6. Till sådana förberedelse- arbeten hänförs uppeldning av ugnar, deg- görning och flyttning av brödämnen till och från jäsrum.

Enligt 2 5 e) får annan än bageri- eller konditoriarbetare utföra uppeldning när som helst på dygnet. Sådana särskilda ugns- eldare förekommer endast vid de största bagerierna. I 2 & f) lämnas regler som av- ser natt till lördag eller helgdagsafton. Un- der sådan natt får egentligt bageriarbete ut- föras redan från kl. 5. Bestämmelsen moti- veras främst med att tillverkningen skall täcka två dagars konsumtion. Enligt 2 5 g) får under natt till vardag, som närmast fö- regår två eller flera på varandra följande sön- och helgdagar, utföras förberedelse- arbete mellan kl. 2 och 4 samt annat ar- bete mellan kl. 3 och 6. Anledningen till detta undantag är att tillverkningen skall tillgodose tre dagars förbrukning.

I 3 &, som infördes 1959, medges ut- sträckt tillverkningstid för arbete som be- drivs med regelbunden skiftindelning. Natt- arbetsförbudet gäller sålunda inte för så-

dant arbete vardag mellan kl. 20 och 23. Stadgandet motiveras med att de större mjukbrödsfabrikerna bör ges möjlighet att genom tvåskift bättre utnyttja sin maski- nella utrustning.

Dispens från nattarbets- och söndagsar- betsförbudet kan meddelas om särskilt för- hållande påkallar avvikelse (4 & första styc- ket). I första hand meddelas dispens av vederbörande yrkesinspektör. Sådan dispens får inte avse mer än två dygn åt gången och får ej medges mer än tio gånger per år för samma arbetsställe. Arbetarskydds- styrelsen kan medge ytterligare eftergift, om särskilda skäl föranleder till det.

I 4 & andra stycket medges avvikelse från lagen för nödfallsarbete. Det krävs att avvikelsen är oundgängligen nödvändig på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet och att det inte finns tid att i vanlig ordning begära dis- pens. Avvikelse får då ske utan tillstånd men inte för längre tid än ett dygn åt gången. Företagets innehavare skall oför- dröjligen anmäla avvikelsen till yrkesin- spektören. Tillsyn av lagens efterlevnad ut- övas av yrkesinspektionens befattningsha- vare (5 å). I 6 & stadgas straff för inne- havare av bageri- eller konditorirörelse som bedriver arbete i strid mot lagen.

Som tidigare har anförts är arbetstids- lagstiftningen tillämplig på bageri- och kon- ditoriföretag. Allmänna arbetstidslagen, de- taljhandelslagen eller hotellagen kan var för sig bli tillämplig beroende på om till- verkningen, detaljhandeln eller serverings- rörelsen utgör det dominerande inslaget.

Även arbetarskyddslagens arbetstidsbe- stämmelser är tillämpliga på bageri- och konditoriföretag. Dock avser de, liksom ar- betstidslagarnas bestämmelser, endast ar- betstagare. Av särskilt intresse i förevaran- de sammanhang är regeln i 19 & arbetar- skyddslagen att arbetstagare skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila och att i denna ledighet skall ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Avvikelse får dock ske om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmän- hetens bchov eller annan särskild omstän-

Årligen meddelas ett betydande antal dispenser från bagerilagen. Under 1960- talet har antalet varierat mellan ca 950 och 1650 per år. Dispenserna har i stor ut- sträckning gällt nattarbete för att möta den stora efterfrågan på Luciadagen och inför fastlagen.

Arbetarskyddsstyrelsen har också medde- lat vissa generella dispenser, varigenom för- beredelsearbete och det egentliga bageri- arbetet har kunnat börja en timme tidigare och söndagsarbete kunnat pågå i kondito- rier under sju timmar i stället för de i la- gen medgivna tre timmarna. Dispenserna avser företag som är anslutna till Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet eller till Kooperativa förbundet. Genom dessa dispenser har en betydande inskränkning skett i bagerilagens regelsystem.

Sedan år 1963 har också sju av landets större bagerier fått dispens från nattarbets- förbudet för att kunna bedriva tillverk- ningen i form av diskontinuerligt treskifts- arbete.

Även om hänsyn tas till meddelade dis- penser torde antalet arbetstimmar nattetid genomsnittligt sett ligga mycket lågt.

13.1.2. Antalet sysselsatta och företagens storlek

Enligt folkräkningen 1965 var drygt 36000 personer sysselsatta inom bageri- och kon- ditorinäringen. Av dessa utgjordes drygt 4000 av företagare och ca 32000 av ar- betstagare. Av samtliga sysselsatta var drygt 20000 att beteckna som bagare eller kon- ditorer.

Kommittén har från Bageri— och kondi- toriarbetsgivareförbundet och Kooperativa förbundet erhållit uppgifter om antalet till förbunden anslutna bageriföretag och an- ställda fördelade efter företagens storlek. Uppgifterna avser förhållandena åren 1961 och 1964—1966 för Bageri- och konditori- arbetsgivareförbundet och år 1965 för Ko- operativa förbundet. Uppgifterna redovisas i tabell 13.1.

Av tabellen framgår att småföretagen är klart dominerande i näringen. Inom Ba- geri- och konditoriarbetsgivareförbundets område hade år 1961 över 80 % av före- tagen mindre än tio anställda och nära 50 % mindre än fem anställda. År 1966 hade dock procentandelarna sjunkit till 68 respektive 34 %. Trots sin antalsmässiga do— minans sysselsätter småföretagen endast en

Tabell ]3. 1 Antal bageriföretag och anställda fördelade efter företagens storlek

Bageri- och konditoriarbetsgivareförb. KF 1961 1964 1965 1966 1965

A. Antal bageriföretag 1 700 44 Det procentuella antalet företag som sysselsätter

1— 4 anställda 49,1 39,0 40,9 33,6 13 5— 9 32,8 36,4 34,6 34,5 23 10—24 14,5 19,8 19,0 25,0 20 25—49 2,3 3,4 3,8 4,5 2 50—99 1,0 0,9 1,1 1,5 18 minst 100 0,3 0,5 0,6 0,9 25 B. Antalet anställda 19 899 3 095 Det procentuella antalet anställda som arbetar i företag med

1— 4 anställda 17,1 11,8 10,9 7,9 0,5 5— 9 27,5 27,0 22,2 19,9 2,1 10—24 26,7 31,4 26,1 30,1 4,2 25—49 10,2 12,6 12,5 12,5 1,0 50—99 8,6 6,8 7,4 8,3 16,1 minst 100 9,9 10,4 20,9 21,3 76,1 SOU 1968: 66 153

mindre del av de anställda. En dryg fjär- dedel var år 1966 sysselsatta i företag med högst nio anställda och en tolftedel i före- tag med högst fyra anställda. I det angiv- na antalet anställda inkluderas ca 6000 personer som sysselsätts i företagen med andra arbetsuppgifter än tillverkning av ba- geri- och konditorivaror.

De företag som inte tillhör de i tabellen redovisade organisationerna torde i allmän- het vara att hänföra till gruppen företag med mindre än tio anställda.

13.1 .3 Konventionen

År 1940 ratificerade Sverige ILO-konven- tionen nr 20 angående förbud för natt- arbete i bagerier. Enligt denna är det i princip förbjudet att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra lik- nande produkter som framställs av mjöl. Detta förbud gäller arbete som utförs av arbetsgivaren själv och av anställda, som tar del i tillverkningen. Förbudet omfat- tar dock inte tillverkning, som bedrivs av hushållsmedlemmar för egen förbrukning. Konventionen gäller inte tillverkning av »biscuits» (torkat bröd såsom kex, skor- por e. d.).

Med natt skall enligt konventionen för- stås en tidrymd av minst sju på varandra följande timmar. Början och slutet av den- na tidrymd skall fastställas efter samråd med organisationerna. I den tidrymden skall innefattas tiden mellan kl. 23 och 5. Om skäl därtill finns med hänsyn till kli- matet eller årstiden eller om överenskom— melser har träffats mellan organisationer- na, kan tiden kl. 22—4 träda i stället för tiden kl. 23—5.

Efter samråd med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna får undantag medges från det generella nattarbetsförbu— det i vissa fall.

Konventionen har ratificerats i liten ut- sträckning. I Europa har utom Sverige en- dast Finland, Bulgarien, Spanien, Irland och Luxemburg antagit konventionen. I övrigt har den ratificerats av Kuba, Chile, Uru- guay, Colombia, Israel, Argentina och Peru.

Den finska bagerilagen den 9 juni 1951 avser både arbetsgivare och arbetstagare. Nattarbetsförbudet är på vardagar begrän- sat till kl. 22—5. På lördagar och helg- dagsaftnar skall arbetet dock sluta semst kl. 18. På sön- och helgdag får utföras endast anrörning mellan kl. 18 och 19.

Den norska lagen den 18 juni 1965 (m arbetstid i bagerier upptar både nattarbets- förbud, bestämmelser om ordinarie arbete och övertidsarbete samt arbetarskyddsreg- ler. Lagen avser endast arbetstagare och gäller uteslutande tillverkning av bageriva- ror som innehåller jäst. Lagen förbjuder arbete på vardagar mellan kl. 18 och 6 med undantag för vardagar före vissa heig- dagar. Mellan kl. 18 på lördag och kl. 22 på söndag får endast förekomma uppeld- ning, anrörning och deggörning.

Den danska lagstiftningen avser uteslu- tande arbetstagare och bestämmelserna återfinns i 1954 års allmänna arbetar- skyddslag. Varje dygn skall förekomma en viloperiod om minst elva timmar. För ba- gerier kan Viloperioden i vissa fall ned- sättas till åtta timmar. Viloperioden skall i mjukbrödsbagerier omfatta tiden mellan kl. 20 och 4. Arbete i bagerier och kondi- torier får dock bedrivas mellan kl. 3 och 4 natt före söndag och före vissa helgdagar samt dessutom under högst 52 av arbets— givaren valda nätter per kalenderår. Vidare har arbetsgivaren rätt att ålägga arbete un- der 20 av honom själv bestämda nätter per kalenderår. Nattarbete enligt dessa båda bestämmelser skall kompenseras med mot— svarande fritid under samma eller följande vecka. I rågbrödsbagerier med tvåskift kan arbetare i begränsad utsträckning få använ— das till arbete även mellan kl. 20 och 22.

13.2 1959 års reform av bagerilagen

År 1959 slopades den särskilda arbetstids- regleringen inom bagerinäringen i fråga om tillverkning av spis- eller knäckebröd, kex eller annat därmed jämförligt bakverk. Be- träffande mjukbrödstillverkningen bibehölls

lagstiftningen väsentligen oförändrad. Vis- sa uppmjukningar företogs dock. Bl.a. fick bageriarbetet börja kl. 5 på lördagar och andra dagar närmast före helgdagar och arbete som bedrevs med regelbunden skift- indelning fick pågå på vardagar till kl. 23.

Till grund för statsmakternas beslut låg ett av arbetstidsutredningen i maj 1955 av- givet betänkande Ny bagerilag (SOU 1955: 24).

Utredningen motiverade sitt förslag att bagerilagen i fortsättningen inte skulle äga tillämpning på tillverkning av spis- eller knäckebröd med att sådan tillverkning för- siggick i sedvanliga industriella former med långt driven mekanisering. Någon anled- ning att reglera arbetstidens förläggning vid sådan industri på annat sätt än vid indu- striföretag i allmänhet saknades därför. Det skydd mot nattarbete som arbetarskydds- lagen tillförsäkrade arbetstagarna fick en- ligt utredningens mening anses vara till— räckligt.

Även när det gällde mjukbrödstillverk- ningen diskuterade utredningen ett motsva- rande förslag. Utredningen ansåg att natt- arbetsförbudet otvivelaktigt medförde vis- sa olägenheter för arbetsgivarna. Å andra sidan talade skyddssynpunkter för att man alltjämt behöll ett särskilt och i jämförelse med arbetarskyddslagen längre gående natt- arbetsförbud. Förbudet mot söndagsarbete borde också behållas. När det gällde för- budens giltighet för företagarna erinrade utredningen om att det från olika håll ifrå- gasatts om inte det var företagarens ensak att avgöra vid vilken tid på dygnet de själva skulle arbeta. En sådan ordning råd- de inom andra industrigrenar. Mot detta anförde utredningen att, om företagarna bereddes möjlighet att arbeta på samma sätt som inom andra industrigrenar, de san— nolikt skulle utnyttja möjligheterna till natt- arbete väsentligt mera än företagare inom andra verksamhetsområden. Mot en sådan utveckling talade enligt utredningen starka skäl, bl.a. skyddssynpunkter. Utredningen framhöll också att en ändring av lagstift- ningen förutsatte att Sverige sade upp ILO-konventionen, eftersom denna ägde till-

lämpning inte blott på arbetstagare utan även på arbetsgivare. En avsevärd försäm- ring av arbetstidsförhållandena skulle allt- så bli följden av en slopad lagstiftning. Tillgång till dagsfärskt bröd på morgonen tidigare än vad som var fallet hade enligt utredningen inte en så hög angelägenhets- grad att den motiverade en sådan försäm- ring. På grund härav föreslog utredningen att bagerilagen alltjämt skulle i fråga om mjukbrödstillverkning gälla för såväl ar— betstagare som arbetsgivare.

I propositionen 1959: 131 med förslag till ändring i bagerilagen anförde föredra- gande departementschefen att grunden för den särskilda bagerilagstiftningen väsentli- gen var att hänföra till arbetarskyddssyn; punkter samt att i fråga om företagarna. orsaken till lagstiftningen i första hand tor- de vara att eljest orättvisor i konkurrens— avseende skulle uppstå mellan familjeba- gerier och andra bageriföretag. Under den relativt långa tid som bagerilagen gällt hade förhållandena inom näringsgrenen inte bli- vit opåverkade av den utveckling mot allt längre driven rationalisering och mekanise- ring som varit utmärkande för hela nä- ringslivet under denna tid. Inte minst gäll- de detta spis- och knäckebrödsfabrikerna vilkas karaktär av vanliga industriföretag blivit alltmera framträdande. Departements— chefen ansåg till följd därav, i likhet med arbetstidsutredningen, att bestämmelserna om arbetstidens förläggning i arbetar- skyddslagen var en tillräcklig reglering och att tillverkning inom dessa företag kunde undantas i bagerilagen. Beträffande mjuk- brödstillverkningen var avgörandet huruvi- da en särskild bagerilagstiftning var erfor— derlig väsentligen beroende på frågan vid vilken tidpunkt arbetet borde tillåtas börja på morgonen. Bagerilagen tillät inte ar- bete mellan kl. 20 och 6 medan arbetar- skyddslagen förbjöd arbete mellan kl. 23 (senare ändrat till kl.. 24) och 5. Departe- mentschefen fortsatte:

Det har gjorts gällande och kan väl inte helt bestridas att den nuvarande ordningen inte i allo tillgodoser konsumenternas intresse av att så tidigt som möjligt på morgonen erhålla

färskt bröd samt att med hänsyn härtill vissa olägenheter uppstår för företagarna inom ba- gerinäringen, bl.a. till följd av svårigheterna att i tid få ut färskt bröd till butikerna. Allt- eftersom arbetsmetoderna inom bagerinäringen rationaliseras kan också skälen för det särskil- da nattarbetsförbudet för bagerinäringen i viss mån anses förlora i styrka. Redan nu finns vissa större mjukbrödsbagerier, där mekanise- ringen av arbetet gått så långt att tillverkningen är relativt likartad den som förekommer inom spis- och knäckebrödstillverkningen. Emellertid är antalet mindre bagerier, där arbetsmetoder- na inte undergått några mera genomgripande förändringar, fortfarande stort, och i det stora flertalet bagerier är förhållandena ej sådana, att arbetet kan drivas i skift med regelbunden skiftväxling. Beträffande mjukbrödstillverk- ningen måste bedömningen därför bli en an- nan än i fråga om spis- och knäckebröds— fabrikationen.

Vid annan icke Skiftgående verksamhet än brödtillverkning föreligger som nämnts möjlig- het att börja arbetet tidigare än klockan 6. Denna möjlighet utnyttjas dock sällan och några olägenheter av de för andra närings- grenar än bagerinäringen gällande mindre snä- va reglema om arbetstidens förläggning har inte försports. När det gäller mjukbrödstill- verkningen däremot föreligger på grund av in- tresset att leverera dagsfärskt bröd på morgo— nen en tämligen utbredd strävan hos företa— garna att börja arbetet så tidigt som möjligt. Det finns därför vissa skäl att antaga, att därest en möjlighet till tidigare början av ar- betet medgives, den i relativt stor utsträckning skulle komma att utnyttjas. Beträffande de företag, där regelbunden skiftväxling inte kan anordnas, skulle detta kunna medföra nattar- bete för arbetstagarna i en utsträckning, som inte kan anses godtagbart.

För en relativt stor kategori arbetstagare fö- religger således fortfarande risk för en icke obetydlig försämring av arbetsförhållandena, om inte den nu gällande bestämmelsen om bageriarbetets början bibehålles. En sådan för- sämring måste för dessa synas så mycket mera svårförståelig som de förbättrade produktions- metodema på andra områden medfört lätt- nader för arbetstagarna.

Av de här återgivna skälen fann depar- tementschefen att förbudet för bageriarbete före kl. 6 borde kvarstå i fråga om mjuk- brödstillverkningen. Förbudet borde även i fortsättningen gälla såväl arbetstagare som arbetsgivare. Enligt departementschefens mening var förhållandena alltjämt sådana att ett undantagande av företagarna från

lagstiftningens tillämpning sannolikt skulle gynna de minsta företagen i förhållande till de större. Någon ställning till frågor som berörde konkurrensförhållandena in- om bagerinäringen var han inte beredd att ta i det sammanhanget.

Andra lagutskottet (2LU 1959: 32) be- dömde vid sin behandling av frågan pro— positionsförslaget som en i dåvarande läge lämplig avvägning mellan de skilda stånd- punkter som framkommit i lagstiftnings- ärendet och anslöt sig till vad departe- mentschefen anfört.

Åtta ledamöter reserverade sig och me- nade att bagerilagen i sin helhet borde upphävas. Reservanterna ansåg att arbe— tarskyddslagens förbud för arbete före kl. 5 var tillräckligt även för bagerinäringen. Om arbetet fick börja kl. 5, skulle bageri- idkarna få större möjligheter att driva till— verkningen och distributionen rationellt, vilket skulle medföra bättre service och* lägre priser. De anställdas organisationer hade en sådan ställning att arbetsförhållan— dena inte skulle försämras om bagerilagen upphävdes. Reservanterna framhöll vidare att förbudet för företagarnas eget arbete gjorde det svårt för småföretagarna i bran- schen att konkurrera med de stora bage- rierna. I denna del utgjorde lagen ett all— varligt ingrepp i näringsfriheten och mot- arbetade de eljest starka strävandena att uppmuntra fri konkurrens inom näringslivet.

Riksdagen följde andra lagutskottet och antog propositionen.

13.3. Framställning om lagens upphörande m. m.

Bageri- och konditoriarbetsgivareförbtndet samt Kooperationens förhandlingsorganisa- tion har i gemensam skrivelse den 25 ja- nuari 1962 till Konungen föreslagit, att ba- gerilagen upphävs eller i andra hand änd- ras i huvudsak så att förberedelsearbete får börja kl. 3 och egentligt bageriarbete kl. 5 samt att tillverkning av konditoriva— ror får ske under obegränsat antal timmar sön- och helgdagar mellan kl. 6 och 18. I skrivelsen anförs att den maskinella driff-

ten inom bagerinäringen fortsätter att öka. Utvecklingen mot bagerier av industrityp och med skiftarbete är påtaglig. Samtidigt slås mindre företag ut som inte följt med i ekonomiseringen av driften. Utvecklingen medför mindre behov av arbetskraft och möjliggör lägre produktionskostnader. En förutsättning för en gynnsam utveckling är att arbetstidsbestämmelserna ger bättre ut- rymme för rationell produktion. Om ar- betstiden kunde börja kl. 5 med motsva- rande förskjutning av tiden för deggörning, skulle detta innebära väsentliga fördelar ge- nom en kvalitetsmässigt gynnsammare till- verkning och en avsevärd lättnad i distri- butionen. Därjämte skulle det bli ökad möjlighet till lördagsledighet. I skrivelsen framhålls vidare att strukturförändringen inte medför att småföretagen helt försvin- ner. I städerna behövs alltjämt bagerier och konditorier med detaljhandelskaraktär. För dessa finns ett klart behov av tidigare morgonarbete vissa veckodagar och helger samt, på turistorter, vissa årstider. Vidare kommer det i städerna att fortfarande fin- nas serveringskonditorier med restaurang— karaktär. Dessa behöver förlängd arbetstid på söndagar, vilket emellertid leder till att personalstyrkan dessa dagar kan minskas.

Skrivelsen har av chefen för socialde— partementet överlämnats till kommittén för att beaktas vid utredningsuppdragets full— görande.

13.4. Konkurrensrättsliga frågor

Såsom framhållits ovan är bagerilagen, så— vitt gäller dess tillämpning på företagare, i främsta rummet motiverad av konkur- rensrättsliga synpunkter. Om företagarna inte var skyldiga att för egen del respektera nattarbetsförbudet i bagerilagen, skulle orättvisor i konkurrensavseende kunna upp- stå mellan familjebagerier och andra ba- geriföretag. Vid kommitténs prövning av frågan huruvida fortsatt behov av bageri- lagen föreligger har kommittén bl. a. att pröva om särskilda förhållanden föreligger inom bagerinäringen, som alltjämt motive- rar ett lagstadgat intrång i näringsfriheten.

I en skrivelse till ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor har kommittén hem- ställt om ämbetets uppfattning i detta hän- seende.

Näringsfrihetsombudsmannen har i en skrivelse den 23 januari 1967 till kom- mittén hävdat, med tyngdpunkten lagd på konkurrensfrågan, att sådana särskilda för- hållanden som motiverar en fortsatt spe- cialreglering inom bagerinäringen inte kan anses föreligga. I skrivelsen utvecklar han sin uppfattning på följande sätt:

Liksom på flertalet andra områden är för- hållandena inom bagerinäringen numera an- norlunda än för några år sedan. Maskinella hjälpmedel, kyl- och frysteknik samt bättre råvarumaterial, lokaler och transportmöjlighe- ter har icke blott inverkat arbetsmässigt utan även främjat utvecklingen mot större, närmast industriellt bedrivna bageriföretag. Mindre fö- retag av typ familjebagerier förekommer vis- serligen ännu i stor utsträckning men är ofta s.k. butiksbagerier som i allmänhet endast le- vererar till egna butiker.

Mot bakgrunden av de väsentligt ändrade förhållandena har huvudmotiven för den sär- skilda lagstiftningen på bageriområdet — ar- betarskyddssynpunkter och för företagarnas del konkurrenshänsyn — icke längre samma tyngd som vid lagens tillkomst och revidering. Arbetstagamas intressen är vidare skyddade genom den allmänna arbetstids- och arbetar- skyddslagstiftningen och icke minst torde de numera effektivt kunna tillgodoses genom de fackliga organisationerna. Vad gäller konkur- rensaspekten, i vilket avseende orättvisor tidi- gare ansågs kunna uppstå mellan, å ena si- dan, bagerier som sysselsatte endast företaga- ren eller denne och hans familjemedlemmar och, å andra sidan, andra bageriföretag, lär större risk för att småföretagen vid en upp- hävd reglering skulle gynnas i förhållande till storföretagen knappast föreligga. Familjebage— riemas eventuella förmåner i tidshänseende tor- de merendels uppvägas av storbageriemas sor- timentsbredd och möjligheter till kostnadssän- kande rationaliseringar m.m. och dessutom får de varierande önskemålen hos olika kon- sumenter och detaljister ännu så länge antagas ge utrymme på marknaden för såväl små som stora bageriföretag. I sammanhanget må för övrigt uppmärksammas att ej heller f.n. kon- kurrensen mellan olika företagsformer kan an- ses ske på lika villkor, eftersom större företag gynnas av gällande lagstiftning genom bestäm- melsen om utsträckt arbetstid vid bagerier med regelbunden skiftindelning.

Den gällande bagerilagen får i dagens läge

anses otidsenlig, något som även framgår av de talrika undantag och dispenser från lagen som ansetts böra medgivas. Huruvida ett upp- hävande av lagen skulle leda till någon mera betydande tidigareläggning av arbetet är visser- ligen svårt att bedöma men sannolikt kommer några påtagliga konsekvenser därav inte att följa. Från de allmänna frikonkurrenssynpunk- ter, som jag i min verksamhet har att före- träda, är det angeläget att särregleringar icke förekommer annat än i speciella undantags- fall. I stället bör med tanke på intentionerna bakom konkurrenslagstiftningen olika företags- typer i princip få tillfälle att i kraft av sin förmåga göra sig gällande under så fria kon- kurrensförhållanden som möjligt.

13.5. Kommitténs överväganden och förslag

Verksamheten inom bagerinäringen har se- dan gammalt präglats av allmänhetens kon- sumtionsvanor. En allmän önskan hos kon- sumenterna att ha tillgång till färskt bröd vid dagens första måltid medförde att till- verkningen i stor utsträckning fick förläg- gas till natten. Nattarbete blev för de flesta sysselsatta inom bagerinäringen en tämligen permanent företeelse. I det avseendet skilj- de sig bageriarbetarnas förhållanden från andra nattarbetares, som vanligen hade natt- arbete endast varannan eller var tredje vecka. Till den rikliga förekomsten av natt- arbete bidrog också konkurrensen mellan företagen. Näringen kännetecknades av de många småföretagen, ofta drivna av före- tagaren själv och hans familjemedlemmar. En strävan hos dessa företag att kunna leverera sina produkter så snart på morgo- nen som möjligt medförde att arbetet fick börja tidigt under natten, ibland till och med på kvällen dagen före.

För att råda bot på det ur arbetar- skyddssynpunkt menliga nattarbetet tillkom den första bagerilagen 1919. Lagen gjor- des sedermera till föremål för revision vid 1923, 1926, 1930, 1939, 1945 och 1959 års riksdagar. Några mer väsentliga och bestående ändringar i den ursprungliga la- gens principer gjordes inte vid revisioner— na. Förbud stadgades genomgående för ar- bete med tillverkning av bageri- och kon- ditorivaror på nätterna, som regel mellan

Under den långa tid som den särskilda regleringen av arbetstiden inom bageri- och konditorinäringen gällt har de förhållan- den under vilka arbetet bedrivs undergått betydande förändringar. Arbetsmetoderna har rationaliserats och mekaniserats. Det manuella arbete som kvarstår har under- lättats genom olika maskinella hjälpmedel. Kyl- och frystekniken har möjliggjort en nyordning såväl på tillverknings- som på lager— och distributionssidan. Förbättrade råvaror i form av högkvalitativt mjöl och nya jäsningsmedel har förkortat produk- tionstiden. Nya och moderna transportme- del har möjliggjort en produktion som inte endast tar sikte på lokal konsumtion utan kan finna avsättning över stora delar av landet.

De angivna förhållandena har medfört att tillverkningen av bagerivaror mer och mer börjat ske i sedvanliga industriella for- mer. Detta gällde till en början framför allt tillverkningen av spis- och knäckebröd, som i konsekvens därmed är 1959 undan- togs från bagerilagens tillämpning. Även inom mjukbrödstillverkningen har en bety- dande utveckling ägt rum i riktning mot en industrialiserad tillverkning.

Stora bagerier av industrityp svarar nu- mera för en övervägande del av matbröds- tillverkningen. I sådana bagerier är skift- arbete, såväl i form av tvåskifts- som tre- skiftsarbete, ofta förekommande. Samtidigt har antalet småföretag minskat. Av bageri- företagen, som var anslutna till Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet, utgjordes år 1961 hälften av företag som sysselsatte mellan en och fyra anställda. År 1966 hade andelen minskat till en tredjedel. Antalet anställda i dessa småföretag hade under samma tid minskat från 17 till 8 % av alla anställda i företag anslutna till förbundet. Trots denna utveckling är antalet småföre- tag inom näringen fortfarande stort. En ansenlig del av dessa, framför allt gäller det familjebagerier, har dock inriktat sin produktion på specialprodukter eller på le- verans till egna butiker.

Den utveckling som bageri— och kondi-

torinäringen genomgått har förändrat ar- betsförhållandena för de allra flesta i nä- ringen sysselsatta. Tidigare föreliggande skillnader mellan denna näring och andra näringsgrenar har utjämnats. Frågan huru- vida det finns ett fortsatt behov av special- reglering angående arbetstidens förläggning i bagerinäringen har till följd härav aktua— liserats på olika håll. Vid överläggningar som kommittén haft med företrädare för bageri- och konditorinäringen har från ar- betsgivarhåll hävdats att bagerilagen är otidsenlig och bör upphävas. Från arbets- tagarhåll har man intagit en något mer av- vaktande hållning. Man har medgett att la- gen i vissa avseenden är i behov av ändring men ansett att lagen alltjämt har en funk- tion att fylla som en garanti mot ökat natt- arbete. Genom sin medverkan vid tillkoms- ten av generella dispenser har arbetstagar- sidan dock bidragit till att den speciella ar- betstidsregleringen i bagerilagen i väsentli- ga avseenden satts ur spel. Sålunda har den medgett att arbetet i berörda företag får börja kl. 5 i stället för kl. 6 samt att sön- dagsarbete får bedrivas under sju i stället för tre timmar.

Uppenbarligen motiverar de ändrade för- hållanden under vilka bageri— och konditori- arbete numera bedrivs att frågan prövas huruvida en särskild reglering av nattarbete och söndagsarbete inom berörda näring allt- jämt behövs.

Kommittén tar först upp frågan om för- budet för företagarna att själva utföra natt- arbete eller sön- och helgdagsarbete. Frå- gan kan också formuleras som ett spörs- mål om bagerilagens tillämpning på fa- miljebagerier, alltså bagerier drivna av ar- betsgivaren utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.

Vid den första bagerilagens tillkomst var meningarna delade i fråga om familjeba— geriernas inordnande under lagen. I den utredning som låg till grund för lagförsla- get hade partsrepresentanterna enats om att med hänsyn till konkurrensen mellan bageriföretagen även familjebagerierna bor— de omfattas av lagen. Man antog att fa-

miljebagerierna i annat fall skulle genom nattarbete kunna tillhandahålla färskt bröd tidigare än de större bagerierna. Konkur- rensaSpekten bedömdes som så väsentlig att den fick motivera ett avsteg från den all- mänt vedertagna principen att en arbetsgiva— re och hans familjemedlemmar borde un- dantas från tillämpningen av en arbetar- skyddslagstiftning. Propositionen byggde på utredningens förslag. Riksdagen var emel- lertid av en annan uppfattning och undan- tog familjebagerierna från lagens tillämp— ning. Undantaget omprövades vid 1930-ta- lets slut. I en av socialstyrelsen företagen undersökning visade det sig att antalet fa— miljebagerier hade minskat både totalt och procentuth från år 1925 till år 1937 och att dessa bagerier i obetydlig utsträckning hade utnyttjat sin rätt att börja arbetet tidi- gare än andra företag. Oaktat detta ansåg de större bageriföretagen att de hade en avsevärd konkurrens från familjebagerier- na, i synnerhet som andra än familjemed— lemmar, ibland till och med med inspek- tionsmyndighetens kännedom, arbetade i en del av dessa. Med hänsyn härtill och då det ansågs önskvärt att Sverige anslöt sig till bagerikonventionen, som omfattade även företagarna, fördes familjebagerierna ge- nom beslut 1939 in under bagerilagen.

I samband med 1959 års revision av bagerilagen framställdes från arbetsgivar- håll önskemål om lagens upphävande för företagare. Statsmakterna ansåg emellertid att de minsta företagen skulle gynnas i för— hållande till de större genom en sådan re— form. Det gällde en konkurrensfråga och statsmakterna var inte beredda att i det sammanhanget ta ställning till sådana spörs- mål.

Sedan detta ställningstagande gjordes har utvecklingen mot större och mera rationel- la enheter inom bagerinäringen fortsatt. En- ligt kommitténs uppfattning har denna ut- veckling nu gått så långt att de stora före- tagen på detta liksom på andra områden inom näringslivet utan svårighet kan hävda sig gentemot småföretagen. Den tidigare uppfattningen att ett slopat nattarbetsförbud för familjebagerierna skulle på ett olämp-

ligt sätt påverka konkurrensen mellan sto— ra och små företag vill kommittén starkt ifrågasätta. Familjebageriernas konkurrens- kraft torde i dag ligga på deras möjlighe- ter att framställa kvalitetsprodukter och att anpassa sin tillverkning efter enskilda kon- sumentgruppers olika önskemål. Ett upp- hävande av bagerilagen för deras del skulle i och för sig ge dem möjlighet att leverera sina produkter tidigare på morgonen. Om andra bageriföretag är bundna av nattar- betsförbud i en eller annan form, skulle familjebagerierna kunna stimuleras till ett tidigareläggande av sin tillverkning. Kom- mittén anser att man i stort sett kan ute- sluta möjligheten av en sådan utveckling. Rent principiellt torde nämligen gälla att företagarna själva och deras medarbetande familjemedlemmar liksom andra förvärvs- arbetande saknar intresse av att börja ar- betet tidigare än nödvändigt. De ändrade arbetsförhållandena inom näringen talar också för att företagarna i praktiken kan i betydande utsträckning antas mindre ange- lägna än förr att förlägga sin tillverkning till natten. Kommittén vill här endast er- inra om att nya tillverkningsmetoder och förbättrade råvaror, såsom ovan anförts, förkortat tillverkningstiden. Till detta kom- mer att affärstiderna har förskjutits. I af- färstidsutredningens betänkande (SOU 1965 : 38, s. 30) konstaterades att affärerna i början av 1930-talet i regel öppnade redan kl. 8 men att de flesta numera öppnar först kl. 9 (i fråga om livsmedelsbutiker stundom kl. 8.30). Eftersom bagerierna inte kan av- lämna sina produkter till detaljhandeln förrän butikspersonalen börjat sitt arbete, vilket sker kort tid före butikernas öppnan- de, har en viss senareläggning av distribu- tionen inträtt. Det är inte uteslutet att för- kortningen av den ordinarie arbetstiden kan leda till att butikerna öppnas ännu senare än nu. Erfarenheter från 4272-timmarsvec- kans införande tyder härpå.

Även om förhållandena skulle gestalta sig så att familjebagerierna utnyttjade möj- ligheten till nattarbete i större utsträckning än f.n. för att därigenom kunna leverera sina produkter tidigt på morgonen, kan det-

ta enligt kommitténs mening inte anses som ett otillbörligt gynnande av småföretagen ur konkurrenssynpunkt. De stora bagerierna har nämligen andra företräden i konkur- rensen om konsumenterna. De kan betyd- ligt lättare än de små lägga om driften till tvåskifts- eller treskiftsarbete. De kan in- föra kostnadsbesparande rationaliseringar, satsa på ett bredare sortiment m.m. Ur konsumenternas synpunkt får utrymme på marknaden alltjämt anses finnas för såväl stora som små bageriföretag. Såsom nä- ringsfrihetsombudsmannen anfört bör med tanke på gällande konkurrenslagstiftning olika företagstyper i princip få tillfälle att i kraft av sin förmåga göra sig gällande under så fria konkurrensförhållanden som möjligt.

Med hänsyn till vad kommittén sålunda anfört har kommittén kommit till den upp- fattningen att företagarna inom bagerinä- ringen inte längre bör vara underkastade några regler beträffande förläggningen av tiden för deras eget arbete.

Kommittén går härefter över till frå- gan om fortsatt behov föreligger av special- reglering beträffande arbetstidens förlägg- ning för arbetstagare inom bageri- och konditorinäringen.

Inledningsvis vill kommittén framhålla att borttagandet av speciallagstiftningen in- om lantbruk, detaljhandel, hotell—, restau- rang- och kaférörelse i fråga om arbetsti— dens längd och förläggning i och för sig talar för ett borttagande av specialregle- ringen angående arbetstidens förläggning inom bagerinäringen. En fullt genomförd systematisering och förenkling av arbets- tidslagstiftningen kan knappast uppnås med bibehållna detaljföreskrifter för denna spe- ciella näring.

Liksom specialarbetstidslagarna har ba- gerilagen, såvitt angår arbetstagare, till- kommit av skyddsskäl. Till skillnad från arbetstidslagarna tar dock bagerilagen sik— te endast på arbetstidens förläggning un— der nätter och sön- och helgdagar. Under den tid bagerilagen gällt har den utgjort en garanti mot en återgång till de sociala

olägenheter som i form av permanent natt- arbete präglade bageriyrket före lagens ikraftträdande. Vad kommittén i tidigare kapitel anfört om skyddsmotivets minska- de betydelse för den allmänna arbetstids- lagens utformning gäller i huvudsak även i fråga om bagerilagen. I det sammanhang- et vill kommittén särskilt peka på förkort— ningen av den ordinarie arbetstiden och på fackföreningsrörelsens ökade inflytan— de. Den nu föreslagna förkortningen av arbetstiden till 40 t/v får anses innebära en så väsentlig ändring av bageriarbetar- nas förhållanden i jämförelse med dem som rådde vid bagerilagens tillkomst att behovet av en särskild skyddslag för bagerinäringen starkt kan sättas i fråga.

Behovet av en särskild skyddslag måste också ses mot bakgrund av den utveckling och förändring av arbetsförhållandena in- om näringen som ägt rum sedan bageri- lagens tillkomst. Industrialisering av till- verkningen, förbättring av produktionsme- toderna, allmän rationalisering och meka- nisering har närmat bageriarbetarnas situa- tion till andra arbetstagares. I vissa hän- seenden har bageriarbetarna själva medver- kat till att anpassa bagerilagstiftningens bestämmelser efter dessa förhållanden. Kommittén syftar härvid på de generella dispenser som under vederbörande fack- förbunds tillstyrkan inskränkt såväl lagens nattarbetsförbud som dess sön- och helg- dagsförbud. Dessa dispenser, som har en mycket stor spridning, kan samtidigt sägas utgöra ett belägg för att bagerilagen i sin nuvarande form är omodern och under alla förhållanden i behov av revidering. Sam- mantagna med övriga anförda omständig- heter talar de enligt kommittén närmast för att den bedömning, som statsmakterna år 1959 gjorde beträffande spis- och knäc- kebrödstillverkningen och som resulterade i att denna tillverkning lades utanför bage- rilagen, i dag kan anläggas på övrig ba- geri- och konditoritillverkning. En sådan bedömning skulle leda till att bagerilagen i sin helhet kunde slopas.

Ett slopande av bagerilagen aktualiserar frågan om en dylik åtgärd skulle leda till

att bageriarbetarna i större utsträckning än andra arbetstagare skulle få sitt arbete sta- digvarande förlagt till natten. Något absolut svar kan med hänsyn till olika, svårbedöm- bara faktorer inte ges på den frågan. Kom- mittén har emellertid befogad anledning förmoda att de moderna produktionsmeto- derna, inte minst kyl— och frystekniken, de förskjutna leveranstiderna inom detaljhan- deln m.fl. andra omständigheter, kommer att leda till att så inte blir fallet. Under alla förhållanden är det kommitténs be- stämda uppfattning att ett upphävande av bagerilagen inte får mot arbetstagarnas egen önskan tas till intäkt för ett ökat nattarbete inom näringen. Kommittén för- utsätter att arbetsgivar- och arbetstagaror— ganisationerna genom kollektivavtal tillser att arbetstiden kommer att förläggas på ett ur social synpunkt godtagbart sätt.

Ett upphävande av bagerilagen innebär inte heller att arbete under natten och un- der sön- och helgdagar lämnas helt oregle- rat. Bageriarbetare lyder liksom andra ar- betstagare under arbetarskyddslagen. Så länge bagerilagen stadgar särskilda regler beträffande arbetstidens förläggning under natten och på sön- och helgdagar, skall dessa regler med stöd av övergångsbestäm- melser till arbetarskyddslagen gälla fram- för arbetarskyddslagen. Bortfaller bagerila- gen, kommer däremot arbetarskyddslagens arbetstidsbestämmelser att bli tillämpliga på bageri— och konditoriarbete.

Enligt 19 & arbetarskyddslagen skall ar- betstagare åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet skall ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Från nattarbetsför- budet görs i 19 & vissa generella undan- tag. Förbudet gäller inte om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens be- hov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid. I förarbetena till ar- betarskyddslagen nämns som exempel på arbete för allmänhetens behov vissa arbeten vid trafikföretag av olika slag, post, tele- graf, telefon, samt arbete vid hotell, restau- ranger och kaféer, apotek, sjukhus, gas-, el- och vattenverk, vissa tidningstryckerier m. m. Såsom exempel på undantaget för

»annan särskild omständighet» nämns djur- skötsel, vakttjänst och förarbetande av varor som hastigt kan försämras, främst frukt, grönsaker, fisk och skaldjur. Till detta un- dantag hänförs också sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten som avses i arbets- tidslagarna och som inleder eller avslutar det egentliga driftsarbetet och regelbundet återkommer.

Från reglerna om nattvila i 19 & får arbetarskyddsstyrelsen meddela dispens en- ligt 20 å dels när särskilda skäl föranleder till det, dels om det stora flertalet av de berörda arbetstagarna finner undantaget önskvärt och ohälsa eller överansträngning inte skäligen kan befaras uppkomma. Såsom särskilt skäl godtas numera även enbart fö- retagsekonomiska skäl, t. ex. ett effektivare utnyttjande av produktionsapparaten genom införande av treskiftsarbete.

I 21 & föreskriver arbetarskyddslagen att en arbetstagare skall beredas 24 timmars sammanhängande vila för varje sjudagars- period, såvida inte särskilt förhållande till- fälligtvis påkallar undantag. Sådan vecko- vila skall om möjligt förläggas till söndag. Arbetarskyddsstyrelsen äger bevilja dispens.

Om bagerilagen skulle upphävas kommer följaktligen med stöd av arbetarskyddsla- gens regler tillverkning. av bageri- och kon- ditorivaror i princip att vara förbjudet mel- lan kl. 24 och 5. Vidare kommer tillverk- ning på sön- och helgdagar att väsentligt inskränkas genom föreskriften om de an- ställdas rätt till veckovila.

När det gäller sön- och helgdagsarbete in- om bageri- och konditorinäringen torde ar- betarskyddslagens veckoviloregel utgöra en tillräcklig reglering. Några bärande skäl för en snävare begränsning av sön- och helg- dagsarbete inom denna näring än inom an- dra näringar torde numera inte finnas.

När det gäller nattarbete är bilden något mer komplicerad. Mot bagerilagens nuva- rande förbud mellan kl. 20 och 6 har man att ställa arbetarskyddslagens regel om er- forderlig nattvila, i vilken vila skall ingå tiden mellan kl. 24 och 5.

Bagerilagens förbud är emellertid inte absolut. Skiftarbete får pågå till kl. 23.

Egentligt bageriarbete får vissa dagar börja kl. 5 och vissa andra dagar kl. 3, allefter- som en sön- eller helgdag eller en dubbel- helg följer efter tillverkningsdagen. Vissa former av föreberedelsearbete får alla da- gar börja kl. 4 och i anslutning till en in- stundande dubbelhelg kl. 2. Genom gene- rella dispenser får en betydande del av det egentliga bageriarbetet i landet börja kl. 5 och förberedelsearbetet kl. 3.

Arbetarskyddslagens förbud är inte hel- ler absolut. Generella undantag görs bl. a. för arbete som med hänsyn till allmänhe- tens behov eller annan särskild omständig- het måste fortgå nattetid. Det skulle kunna hävdas att dessa undantag har tillämpning på bageriarbete. Kommittén kan för sin del inte ansluta sig till en sådan mening. Un- dantaget för allmänhetens behov tar sikte på andra arbeten än tillverkning av bageri- och konditorivaror. Undantaget för »annan särskild omständighet» gäller visserligen för sådana förberedelse- eller avslutningsarbe- ten som anges i arbetstidslagarna. De för- beredelsearbeten som omnämns i bagerila- gen är emellertid både till sin art och till sin omfattning så avvikande att de inte kan jäm— ställas med arbetstidslagamas förberedelse— arbeten. En viss reservation får möjligen gö- ras för sådant förberedelsearbete som be- står i uppeldning av pannor och ugnar. Här torde arbetarskyddslagens generella un- dantag kunna bli tillämpligt.

Ett ersättande av nattarbetsförbudet i ba- gerilagen med nattarbetsförbudet i arbetar- skyddslagen i dess nuvarande lydelse och tillämpning skulle följaktligen innebära att förbudet fixerades till tiden mellan kl. 24 och 5 och att förbudet under denna tid om- fattade allt bageriarbete bortsett från upp- eldning av ugnar. Samtidigt som förbudet sålunda generellt sett mildrades genom att det inskränktes med fyra timmar på kväl- len och en timme på morgonen, skulle det i fråga om egentligt bageriarbete före dub- belhelger samt den övervägande delen av förberedelsearbete skärpas, eftersom sådant arbete inte längre kunde påbörjas före kl. 5. En sådan konsekvens kan naturligtvis fram- stå som något egendomlig men är enligt

kommitténs uppfattning mer eller mindre ofrånkomlig. Vill man slopa den special- reglering som gäller för arbetstidsförlägg- ningen inom bageri— och konditorinäringen, får man vara beredd att acceptera den reg- lering som generellt gäller för arbetstidsför- läggningen inom alla verksamhetsområden. Någon anledning att förse arbetarskydds- lagen med särbestämmelser för att lagstift- ningsvägen garantera arbetsgivarsidan fort- satt möjlighet att inför dubbelhelger eller i form av särskilda arbetsmoment utföra bageriarbete före kl. 5 torde knappast fin- nas. En sådan ordning skulle stå i strid mot kommitténs allmänna strävan att åstadkom- ma en så enhetlig arbetstidslagstiftning som möjligt.

Å andra sidan är kommittén medveten om att vägande skäl kan åberopas för att bageriarbete i nämnda båda fall skall få påbörjas före kl. 5 även efter ett slopande av bagerilagen. En sådan ordning kan emel- lertid möjliggöras genom att arbetarskydds- styrelsen beviljar dispens enligt 20 & arbetar- skyddslagen. Kommittén utgår från att dis- pens i sedvanlig form kommer att med- delas i sådan utsträckning att i varje fall de nu i 2 5 d), e) och g) bagerilagen med- givna arbetena inte hindras. Om det tidigare tillämpade systemet med generella dispen- ser utnyttjas, torde det administrativa ar- betet med dispensgivningen kunna i väsent- lig mån nedbringas. Dispensrätten i 20 & bör också kunna utnyttjas i andra fall, t. ex. för att såsom redan skett vid åtta stora mjukbrödsbagerier införa treskiftsarbete.

Vid prövning av samtliga de omständighe- ter som i det föregående anförts har kom- mittén kommit till den slutsatsen att bageri- lagen kan avvaras även när det gäller ar- betstagare inom bageri- och konditorinä- ringen. Det skydd mot nattarbete som ar- betarskyddslagen, i förekommande fall justerad dispensvägen, tillförsäkrar arbets- tagarna får i dagens samhälle anses till— räckligt.

Kommitténs ställningstagande i det före- gående innebär sålunda att bagerilagen i sin helhet föreslås slopad. Ett sådant för-

slag kan inte genomföras så länge Sverige är bundet av Internationella arbetsorganisatio- nens konvention nr 20 angående förbud för nattarbete i bagerier.

Såsom framgår av avsnitt 13.1.3 har kon- ventionen en obetydlig internationell föran- kring. Av Sveriges grannländer har endast Finland ratificerat den och av de större länderna i Europa endast Spanien.

Konventionen bygger på de förhållanden som rådde inom bagerinäringen vid kon- ventionens tillkomst år 1925. Den utgår följaktligen från att tillverkning av bröd i huvudsak sker manuellt och ofta under före- tagarens direkta medverkan. För dagens in- dustrialiserade tillverkning framstår konven- tionens bestämmelser som helt föråldrade. Bl. a. medger den inte något undantag från nattarbetsförbudet för stadigvarande tre- skiftsarbete.

Konventionen har tillkommit för att ga- rantera såväl arbetsgivare som arbetstagare ett skydd mot nattarbete. Som kommittén framhållit ovan framstår det numera när- mast som oförenligt med arbetsgivarnas egna intressen att vara underkastade ett så- dant skydd. För arbetstagarnas del tycks ett tillräckligt skydd 'mot nattarbete kunna åstadkommas genom mindre rigorösa reg- ler än konventionens. Under sådana förhål- landen får det anses otillfredsställande om Sverige vid en revision av sin arbetstids- lagstiftning inte kan anpassa denna efter vad som i dagens svenska samhälle fram- står som mest lämpligt.

Med hänsyn till det anförda föreslår kom- mittén att Sverige säger upp konventionen nr 20. Kommittén vill erinra om att uppsäg- ningen träder i kraft först ett år efter det att den inregistrerats hos Internationella ar- betsorganisationens sekretariat.

14. Förslag till helgdagsreform

Den utveckling mot ökad fritid som pågått under 1950- och 1960-talen och som kom- mer att accentueras genom kommitténs för- slag om 40-timmarsveckans genomförande aktualiserar frågan om en helgdagsreform. I det följande kommer kommittén att i enlighet med utredningsdirektiven behandla spörsmålet om tiden för firande av vissa helgdagar.

14.1 Gällande bestämmelser m.m.

Grundläggande bestämmelser om vilka da- gar som skall anses som allmänna helgda- gar finns i 1686 års kyrkolag. Den ur- sprungliga förteckningen över helgdagarna har reviderats dels genom förordningen den 4 november 1772 angående sabbatens firan- de samt vissa helgdagars flyttning eller in- dragning, dels genom lagen den 22 februari 1952 angående tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och all- helgonadagen. I den mån författningarna inte direkt utsäger när helgdagen skall firas, framgår detta av evangeliebokens föreskrif- ter angående kyrkoåret, fastställda av Kungl. Maj:t den 16 oktober 1942.

Enligt de angivna författningarna uppgår antalet kyrkliga helgdagar till 15. En del av dessa förläggs till bestämt datum oavsett på vilken veckodag detta datum infaller. Dessa helgdagar kallas fasta och är fyra till an— talet, nämligen juldagen den 25 december, annandag jul den 26 december, nyårsda-

gen den 1 januari och trettondagen den 6 januari. Övriga helgdagar kallas rörliga. Sex av dessa infaller alltid på en vardag, nämligen långfredagen, annandag påsk (måndag), Kristi himmelsfärdsdag (torsdag), annandag pingst (måndag), midsommarda- gen (lördag) och allhelgonadagen (lördag). De återstående fem rörliga helgdagarna firas alltid på en söndag. Hit hör kyndelsmässo- dagen (Marie kyrkogångsdag), Marie be- bådelsedag, påskdagen, pingstdagen och Mi- kaels dag. Även andra i evangelieboken an- givna högtidsdagar, förlagda till söndagar, räknas stundom som helgdagar. Beträf— fande tidpunkten för firandet av de rörliga helgdagarna kan nämnas att påskdagen skall firas första söndagen efter den fullmåne som följer närmast efter vårdagjämningen den 21 mars, Kristi himmelsfärdsdag 40 da- gar efter påsk och pingstdagen 50 dagar efter påsk. Enligt en numera allmänt er- känd regel kan påskdagen inträffa tidigast den 22 mars och senast den 25 april. Dessa ytterlighetsfall är dock sällsynta och kom- mer att inträffa först år 2285 respektive år 2038. Midsommardagen skall firas på den lördag som infaller under tiden den 20—26 juni och allhelgonadagen den lördag som infaller under tiden den 31 oktober—den 6 november.

Till de fasta helgdagarna hör även en borgerlig helgdag. Enligt lagen den 8 april 1938 om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag skall vid

tillämpning av lag eller särskild författning den 1 maj — då denna dag inte infaller på sön- eller helgdag — vara likställd med all- män helgdag.

Sammanlagt kan sålunda elva helgdagar infalla på vardag, varav fem tidvis och sex alltid. Åtta av dem firas under den första hälften av kalenderåret. Under den sex må- nader långa tiden mellan midsommar och jul infaller endast en helgdag, allhelgona- dagen.

Det bör i sammanhanget också nämnas att lördag samt midsommarafton och jul- afton enligt lag den 30 maj 1930 jämställs med sön- och helgdag vid beräkning av lagstadgad tid. Om tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företas, infaller på sådan dag, får åtgärden företas på nästa vardag. Samma bestämmelser åter- finns i växellagen, checklagen och skulde- brevslagen.

Frågan huruvida arbete skall utföras på helgdagar eller nedläggas dessa dagar lik- som söndagar regleras i princip inte i lag. Arbetstidslagarna saknar stadgande härom och arbetarskyddslagen föreskriver endast att arbetstagaren skall beredas 24 timmars sammanhängande ledighet för varje vecka, vilken ledighet såvitt möjligt skall förläggas till söndag. För vissa verksamhetsområden föreligger dock en del särbestämmelser. Af- färstidslagen tillåter t. ex. enligt sin huvud- regel yrkesmässig detaljhandel endast på vardagar. Hembiträden skall enligt hem- biträdeslagen beredas ledighet varannan söndag eller annan allmän helgdag av kyrk- lig karaktär ävensom den 1 maj efter kl. 13.) Sjöarbetstidslagen innehåller regler om minskad arbetsskyldighet på sön- och helg- dagar och bagerilagen stadgar principiellt förbud för tillverkning av bageri- och kon- ditorivaror på sådana dagar. Tidigare inne- höll lagstiftningen ett allmänt stadgande om straff för arbete som utfördes på sön- och helgdagar, s.k. sabbatsbrott. Oaktat detta stadgande upphävdes 1948, kvarstår som en allmän princip att helgdagar liksom söndagar skall vara arbetsfria. Denna prin- cip kommer till uttryck i kollektivavtal och liknande i samband med föreskrifterna om

arbetstidens längd och förläggning. Den kan också utläsas i bestämmelserna om kom- pensation för sön- och helgdagsarbete och i de särskilda reglerna om s.k. helgdags- lön. Sådan utgår i ökande omfattning för vissa bestämda helgdagar, då angivna vill- kor beträffande anställningstid och närvaro före och efter helgdagen uppfylls. Uttryck- ligen brukar avtalen föreskriva ledighet från arbetet, helt eller delvis. vissa helgdags- aftnar. Jul-, påsk- och midsommarafton är lediga dagar för ett betydande antal arbets- tagare. Nyårsafton och pingstafton till- kommer för åtskilliga.

14.2. Helgdagar i vissa främmande länder

Med helgdagar förstår kommittén i fort- sättningen endast sådana helgdagar som kan infalla eller regelbundet infaller på en vardag.

I de nordiska grannländerna förekommer helgdagar i ungefär samma utsträckning som i Sverige. Antalet uppgår i Finland till tolv, i Danmark till elva (varav två dock endast är halvt arbetsfria) och i Norge till tio.

I Finland firas samma elva helgdagar som i Sverige jämte självständighetsdagen den 6 december. Ledighet på helgdagsaftnar föreskrivs i vissa fall men inte i samma omfattning som i Sverige. Enligt en central överenskommelse mellan de finska arbets- marknadspartema skall i veckor som inne- håller en helgdag på någon av veckodagar- na måndag—fredag alla övriga vardagar vara arbetsdagar. Detta betyder att arbetstagar- na i en sådan vecka får ta igen helgdags- ledigheten genom att arbeta på den eljest arbetsfria lördagen.

Helgdagarna i Danmark och Norge sam- manfaller i stort med helgdagarna i Sve- rige. Dock firas inte trettondagen, midsom- mardagen och allhelgonadagen. I stället firas skärtorsdagen samt i Danmark store bededagen den fjärde fredagen efter påsk och grundlagsdagen den 5 juni och i Norge grundlagsdagen den 17 maj. Den 1 maj och grundlagsdagen är i Danmark i prak- tiken endast halvt arbetsfria dagar. Som

regel är helgdagsaftnarna vanliga arbets- dagar både i Danmark och Norge.

Bland övriga länder i Europa påträffas det högsta antalet helgdagar i Italien. där 16 är fastställda i lag och en i kollektivavtal. Västtyskland, Belgien och Österrike upp- visar ungefär lika många helgdagar som Sverige. I Västtyskland varierar antalet mel- lan de olika delstaterna. Överlag har arbets- tagarna ledigt från arbetet under tio dagar i samtliga delstater. Till detta kommer i vissa delstater en, två eller tre ytterligare fridagar. Belgien har tio helgdagar fastställ- da i lag. När en helgdag infaller på en sön- dag har arbetstagaren rätt till kompensa- tion i form av ledighet den nästföljande veckan. I Österrike firas tolv helgdagar. En dag tillkommer för medlemmar i vissa re- ligiösa samfund och två dagar för lantar- betare inom vissa provinser. I Frankrike, Holland, Schweiz och England är antalet helgdagar mindre. I Frankrike föreskrivs obligatorisk ledighet från arbetet endast den 1 maj. Lagen rekommenderar ledighet på ytterligare nio helgdagar. Utvecklingen går via kollektivavtalen mot mer allmänt inställande av arbetet dessa dagar, med eller utan inarbetande av den förlorade ar— betstiden andra dagar. Man uppskattar som ett medeltal att sju—åtta av de tio helgdagar- na är arbetsfria. Holland har sju helgdagar, varav sex är av religiös karaktär och en är nationaldag. Enligt bestämmelser i kollek- tivavtal är arbetstagarna som regel lediga samtliga sju dagar. I Schweiz har kantoner- na befogenhet att jämställa högst åtta helg- dagar per år med söndagar. Möjligheten har utnyttjats något olika. För det mesta fixeras antalet till sju eller åtta och en ten- dens mot en mer allmän tillämpning av åtta helgdagar är märkbar. Minst antal helgdagar finns i England, där endast föl- jande sex dagar firas, nämligen långfre- dagen, annandag påsk, annandag pingst, första måndagen i augusti, juldagen och annandag jul. Av dessa är annandagama och första måndagen i augusti s.k. bank holi- days. Då annandag jul inträffar på en söndag är påföljande måndag bank holiday. De anglosachsiska länderna utanför Europa

tillämpar ungefär samma antal helgdagar som England. I Förenta staterna varierar antalet mellan de olika delstaterna men som regel kan sägas att arbetstagarna har ledigt från arbetet sex, sju eller åtta dagar för helgdagsfirande. Samma år förhållan- det i Kanada.

l4.3 Några historiska notiser samt fram- förda reformkrav

Sedan helgdagsordningen reformerats ge- nom förordningen den 4 november 1772 dröjde det ända till 1938 innan förändring- ar skedde beträffande helgdagamas antal och tidpunkten för deras firande. Under 1800-talet och 1900-talets början var dock frågan om en helgdagsreform uppe till be- handling i riksdag och kyrkomöte vid ett flertal tillfällen. En utförlig historisk över- sikt finns att tillgå i det av 1958 års utred- ning kyrka—stat avlämnade betänkandet SOU 1967: 45. Här skall endast nämnas att reformkraven som regel avsåg indragning av vissa helgdagar men att vid några till- fällen utökning av helgdagsbeståndet dis- kuterades.

Genom beslut 1938 kompletterades ra- den av kyrkliga helgdagar med en borger- lig helgdag den 1 maj.

I samband med införandet av lagstadgad semester underströks kraven på en kalender- reform. Efter utredningsarbete dels av helg- dagssakkunniga (SOU 1947: 27), dels av ar- betstidsutredningen (SOU 1950: 32) beslöt statsmakterna 1952 att genomföra vissa ändringar i helgdagsordningen. Dessa änd- ringar innebar att Marie bebådelsedag upp- hörde att vara en fristående helgdag och firandet av dagen i stället förlades till en söndag. En särskild hösthelgdag inrättades genom att firandet av allhelgonadagen flyt- tades från en söndag till en lördag. Mid- sommardagen förändrades från en fast till en rörlig helgdag och förlades även den till en lördag. Lag i ämnet utfärdades den 22 februari 1952, vilken trädde i kraft den 1 januari 1953. Syftet med reformen var dels att erhålla en jämnare och lämpligare för- delning under året av helgdagarna och dels

att minska den splittring av arbetsveckorna, som vissa av de fristående helgdagarna medförde. Vid riksdagsbehandlingen av frågan väcktes yrkande att jämväl tretton- dagen och Kristi himmelsfärdsdag skulle avföras som kyrkliga helgdagar eller i vart fall förläggas till söndagar. Riksdagen av- visade yrkandet med en hänvisning till att frågan inte fick betraktas enbart ur ratio- naliseringssynpunkt. Hänsyn måste också tas till angelägenheten av att så litet som möj- ligt rubba det bestående kyrkoåret samt till gamla traditioner och sedvänjor (jfr andra lagutskottets utlåtande 1952: 4). Efter 1952 års kalenderreform har frågan om ytterligare ändringar i helgdagsbestån- det väckts i olika sammanhang. Utredningen om kortare arbetstid fram- höll i sitt betänkande (SOU 1956: 20) att en arbetstidsförkortning som kunde leda till fem dagars arbetsvecka inom vissa delar av arbetslivet på nytt aktualiserade en helg- dagsreform. En sådan reform skulle ha till syfte att motverka en ökad splittring av arbetsveckorna och att minska det bortfall av produktion och arbetsförtjänst som helg- och lördagsledigheterna i förening kunde förorsaka. Reformen borde med en sådan utgångspunkt ges den utformningen att helgdagar antingen drogs in eller flyttades till lördagar. De helgdagar utredningen sär- skilt pekade på var annandagarna, tretton- dagen och Kristi himmelsfärdsdag. Utred- ningen gjorde vissa beräkningar angående betydelsen av en helgdagsreform. En för- kortning av den ordinarie arbetstiden från 48 till 45 t/v skulle innebära ett arbetstids- bortfall av 6,25 %. Om förkortningen med- förde att arbetstiden förlades till fem dagar i veckan måndag—fredag skulle dock — med hänsyn till att vissa helgdagar och helg- dagsaftnar infaller på lördag — bortfallet av arbetstid bli endast 5,7 %. En indragning eller förflyttning av helgdagar skulle minska bortfallet ytterligare. Flyttades t.ex. tret- tondagen och Kristi himmelsfärdsdag till lördagar och slopades annandag pingst skulle minskningen av den ordinarie ar- betstiden stanna vid 4,5 %. Detta ansåg utredningen vara en mycket väsentlig effekt

som borde tas med i bedömningen av pro— duktionsutvecklingen vid en arbetstidsför- kortning. Utredningen fann sig emellertid inte beredd att bedöma helgdagsfrågan ur alla i sammanhanget betydelsefulla syn- punkter. Av den anledningen föreslogs att särskilda sakkunniga skulle tillkallas för att utreda frågan om behovet av en helgdags- reform.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande tillstyrkte de icke-kyrkliga in- stanserna genomgående utredningens för- slag, ofta med tillägget att eventuella re— sultat från en sådan utredning borde före- ligga vid ställningstaga'ndet till den allmän- na arbetstidsförkortningen. De kyrkliga re- missinstanserna hade däremot en negativ inställning till förändringar i kyrkoåret. Som skäl mot en helgdagsreform anfördes framför allt det traditionella kyrkoårets fasta förankring hos stora delar av det svenska folket, möjligheten att i viss mån kompensera arbetstidsbortfallet till följd av helgdagar genom varierande arbetstids- förläggning under den ljusa och mörka delen av året samt den så sent som 1952 genom- förda helgdagsreformen.

Vid statsmakternas beslut om 45-timmars- veckans genomförande 1957 konstaterades helt kort att frågan om utredning angåen- de behovet av en helgdagsreform fick över- vägas i ett senare sammanhang.

I samband med förslaget om utsträckning av den allmänna semestern från tre till fyra veckor diskuterades frågan om en ka- lenderreform på nytt. 1960 års semester- kommitté uttalade i sitt betänkande (SOU 1962: 44) att semesterförlängningen i för- ening med den allmänna arbetstidsförkort- ningen medförde påfrestningar för produk- tionen genom att arbetsdagarnas antal mins— kade. Dessa påfrestningar accentuerades bl.a. därigenom att vissa helgdagar med- förde eller kunde medföra driftsstopp mitt under arbetsveckan, t. ex. trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag. Kommittén ansåg att en begränsad kalenderreform kunde komma att framstå som angelägen och därför borde övervägas. I propositionen med förslag till en semesterreform (1963:

Vid 1962 och 1963 års riksdagar fram- ställdes yrkanden om viss utökning av helgdagsbeståndet. Yrkandena avvisades av riksdagen.

Kalenderfrågan kom äter upp vid 1966 års riksdag. I en motion, I: 45, av herr Möl- ler begärdes utredning om en partiell helg- dagsreform. En sådan borde i första hand syfta till att förlägga trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag till närmast infal- lande lördag. Riksdagen hemställde i skri- velse till Kungl. Maj:t att motionen skulle överlämnas till arbetstidskommittén (andra lagutskottets utlåtande 1966: 8). Genom be- slut den 11 mars 1966 har Kungl. Maj:t funnit gott överlämna motionen till kom- mittén.

Vid 1967 års riksdag aktualiserades ånyo en ändring av vissa helgdagars placering. I motionen II: 442 av herr Lindström häv- dades att annandagarna kunde upphöra som allmänna helgdagar och att trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag borde flyttas från nuvarande dagar till närmast följan- de lördagar. Motionären ifrågasatte ock- så om inte arbetarrörelsens speciella helg— dag kunde flyttas från den första maj till den första lördagen i maj månad. Riksda- gen avslog motionen med en hänvisning till att frågan om tiden för firande av vissa helgdagar redan var föremål för övervä- ganden hos arbetstidskommittén (andra lag- utskottets utlåtande 1967: 35).

Till kommittén har chefen för justitiede- partementet överlämnat två av enskilda personer i mars och maj 1967 gjorda fram- ställningar avseende en partiell kalenderre- form. I den ena framställningen föreslås att trettondagen och Kristi himmelsfärds- dag flyttas till närmast följande söndag, att midsommardagen och allhelgonadagen flyttas till måndag samt att skärtorsdag och sista måndagen i september görs till helg- dag. I den andra framställningen föreslås att trettondagen, den 1 maj och Kristi him- melsfärdsdag flyttas till närmaste lördag eller måndag och att julhelgen flyttas med juldagen förlagd till en fredag eller tisdag.

Till sist bör även nämnas att skolarbets-

tidsutredningen i sitt betänkande (SOU 1967114) uttalade att ett genomförande av femdagars skolarbetsvecka gjorde frågan om en helgdagsreform aktuell. För skolan gäll- de det i första hand trettondagen, Kristi himmelsfärdsdag och den första maj. Ut- redningen ville för sin del förorda att dessa dagar förlades till bestämda veckodagar, lördag eller söndag eller i direkt anslutning till endera av dessa dagar, dvs. till fredag eller måndag. I propositionen med förslag angående skolans arbetstider (1968: 64) be— rördes inte kalenderfrågan.

14.4. Kommitténs överväganden och förslag

De helgdagar som firas i vårt land grundar sig i främsta rummet på kyrkligt-religiösa motiv. Författningsmässigt återfinns därför de grundläggande föreskrifterna om helgda- garna i 1686 års kyrkolag och till denna an- slutande bestämmelser om kyrkoåret. Helg- dagarna har även sedan gammalt haft be- tydelse ur medicinsk och social synpunkt. Under en tid då arbetstiden låg en god bit över 50 t/v och semester var ett okänt be- grepp utgjorde helgdagarna ett värdefullt avbrott i arbetet för rekreation och vila. Med samhällets utveckling har följt vissa förändringar i de förhållanden som moti- verar helgdagarnas firande. Införandet av lagstadgad minimisemester och genomföran- det av allmänna arbetstidsförkortningar har förtunnat de medicinska och sociala skälen. Samtidigt har produktionstekniska förhål- landen kommit att på ett mer påtagligt sätt påverka helgdagsfrågan. Som en följd härav vidtogs 1952 vissa jämkningar i vår helg- dagsordning. Genom dessa jämkningar ville man uppnå dels en jämnare och lämpligare fördelning under året av helgdagarna dels en minskad splittring av arbetsveckorna. Efter 1952 års kalenderreform har ut- vecklingen mot en ökad fritid gått snabbt. Under åren 1958—1960 ersattes 48-timmars- veckan med en 45—timmarsvecka. Vid in- gången av år 1969 kommer 45-timmarsvec- kan att vara ersatt med en 42 %-timmars— vecka och denna kommer i sin tur att vara ersatt med en 40-timmarsvecka några år in

på 1970-talet. Jämsides med arbetstidsför- kortningen har en successiv övergång till femdagarsvecka ägt rum. Under åren 1964 och 1965 genomfördes en utökning av den allmänna semestern från tre till fyra vec- kor. I samband med det utredningsarbete som föregick såväl 45-timmarsveckan som fyraveckorssemestern aktualiserades frågan om en helgdagsreform. En sådan reform skulle syfta till att i någon mån neutralisera de påfrestningar på produktionen som den minskade arbetstiden skulle föra med sig. Senare har i motioner i riksdagen och i framställningar till Kungl. Maj:t på nytt väckts förslag om ändringar i helgdagsord- ningen. Huvuddelen av dessa förslag har mot bakgrund av våra utredningsdirektiv överlämnats till oss för att vara tillgänglig vid vårt utredningsarbete.

Förslaget om en allmän förkortning av arbetstiden till 40 t/v bör enligt kommitténs mening föranleda en förnyad prövning av den bestående helgdagsordningen. Bakom denna uppfattning ligger inte i främsta rummet att arbetstiden blir kortare och fritiden längre utan fastmera det förhållan- det att arbetstidsförkortningen, såvitt kom- mittén bedömer saken, kommer att främja utvecklingen mot en så gott som fullständig tillämpning av femdagars arbetsvecka. Den helgdagsreform som med dessa utgångs- punkter bör diskuteras är en reform av in- nebörden att helgdagar antingen dras in eller flyttas till veckodagar då arbete nor- malt inte utförs.

I det följande skall kommittén redovisa de skäl som i debatten har åberopats eller kunnat åberopas till stöd för eller emot en helgdagsreform av detta slag.

Skäl för en helgdagsreform. — Det sam- hälle som vi i dag har uppvisar markanta skillnader i förhållande till det samhälle som förelåg då nuvarande helgdagsordning fastställdes. Antalet arbetsdagar uppgick då som regel till 365 per år med avdrag för 52 söndagar och 11 helgdagar, varav en eller två i genomsnitt vartannat år inföll på en söndag. Totalt låg således antalet arbets- dagar strax över 300. Motsvarande tal i dag

ligger något över 230. Från årets 365 dagar skall avräknas inte endast 52 söndagar utan även 52 vardagar, vanligen lördagar, som blivit arbetsfria genom övergång till fem- dagars arbetsvecka. Vidare skall frånräknas 20 dagar som utgår i form av semester. Ar— betstidsbortfallet på grund av de 11 helg- dagarna är däremot något mindre nu än förr, eftersom två av helgdagarna alltid in— faller på en lördag och ytterligare en eller två gör det i genomsnitt vartannat år.

Denna väsentliga reduktion av antalet ar- betsdagar och motsvarande ökning av an- talet fridagar har på ett avgörande sätt på- verkat de medicinska och sociala motiv som bl.a. ligger bakom helgdagsfirandet. Till- fällen till rekreation och vila får numera anses så väl tillgodosedda genom femda- garsveckan och fyraveckorssemestem att helgdagarna för det stora flertalet förvärvs- arbetande förlorat sin betydelse i det av- seendet.

För produktionen har arbetstidsbortfal- let i sig självt medfört betydande belast- ningar. En krympning av antalet produk- tionsdagar leder till minskad produktion och ökade produktionskostnader. Övergång- en till femdagars arbetsvecka har dessutom accentuerat en annan nackdel ur produk- tionssynpunkt av vissa helgdagar, nämligen sådana som infaller mitt i veckorna utan anslutning till veckoskiftena. Så är alltid fallet med Kristi himmelsfärdsdag och tid- vis med de fem datumbundna helgdagarna, juldagen, annandag jul, nyårsdagen, tret- tondagen och första maj. I den mån dessa dagar infaller på tisdag, onsdag eller torsdag (här bortses från de speciella förhållandena kring julhelgen med vanligtvis tre samman- hängande ledighetsdagar) splittras arbets- veckan i två delar. En sådan splittring för- svårar en rationell drift och medför ofta betydande kostnadsökningar för näringsli- vet. Förberedelse- och avslutningsarbeten måste dubbleras. Igångsättningströghet får övervinnas två gånger under samma vecka. Arbetsrytmen kan bli störd. Kostnadsök- ningen kan bli så stor att det för åtskilliga företag över huvud taget inte framstår som lönsamt att hålla driften i gång om endast

en arbetsdag föregår eller följer på helg- dagen. En helgdag som infaller på en tisdag eller en torsdag kan därför leda till drifts- inställelse under måndagen respektive fre- dagen med produktionsbortfall och förlust för de anställda av arbetsinkomst som följd. Till stöd för en sådan åtgärd kan också bidra att arbetsdisciplinen stundom visat sig svår att upprätthålla på udda arbetsdagar och att förfallolös frånvaro kan tendera att öka i samband därmed. I enstaka fall kan driftsinställelse bli aktuell även då helgda- gen infaller så att man får två arbetsdagar i följd.

Från näringslivets sida har olägenheterna med de splittrade arbetsveckorna vid upp- repade tillfällen påtalats. 1952 års kalender- reform som bl.a. innebar att Marie be- bådelsedag flyttades från ett fast datum till en söndag har enligt vad som framgår av senare uttalanden från representanter fram- för allt från näringslivets arbetsgivarsida inte betraktats som en slutgiltig lösning på problemet med arbetsveckornas splittring.

En tabellarisk belysning av hur helgdagar- na sönderstyckar arbetsveckorna kring jul och nyår, påsk, första maj, pingst och mid- sommar finns i betänkandet (SOU 1956: 20, s. 246 f.), avgivet av utredningen om korta- re arbetstid. Det framgår att splittringen av arbetsveckorna är särskilt stark omkring jul och nyår. Under de fyra veckor som infaller mellan den 18 december och den 14 januari uppgår antalet arbetsdagar allt- efter den veckodag på vilken den 18 de- cember infaller till 17 (den 18 december på en måndag), 15, 14, 14, 15, 17 eller 18. Splittringen av arbetsveckorna framgår av följande serier där siffrorna markerar an- talet arbetsdagar i följd och plustecknet en eller flera mellanliggande fridagar:

den 18 december på en måndag:

» tisdag: » onsdag: » torsdag: » fredag: » lördag: >> söndag:

Understruket plustecken markerar tretton- dagen, ensam i fallen torsdag, fredag, lör- dag och i kombination med en eller flera andra fridagar i övriga fall. Fridagarna ut- görs av lördagar och söndagar samt julaf- ton, juldagen, annandag jul, nyårsafton, ny— årsdagen och trettondagen.

En indragning eller flyttning av helg- dagar kan vara till fördel för åtskilliga arbetstagare. Inställelse av arbetet på helg- dagar eller vardagar i anslutning till helg- dagar kan medföra förlust för den enskilde arbetstagaren av arbetsinkomst. Visserligen har frågan om helgdagslön fått sin lösning i en lång rad kollektivavtal under senare år. Rätten till sådan lön är emellertid knuten till vissa förutsättningar beträffande anställ- ningstid och närvaro på arbetsplatsen före och efter helgdagen. Åtskilliga arbetstagare går på grund av dessa föreskrifter miste om sin rätt till ersättning för förlorad arbets- inkomst under helgdagen. Även sådan ar- betstagare som erhåller helgdagslön kan vidkännas en ekonomisk förlust genom att helgdagslönen inte motsvarar den inkomst som arbetstagaren hade kunnat tjäna in ge- nom arbete. Helgdagslön för ackordsarbe- tare bestäms t. ex. i vissa fall med utgångs- punkt från en genomsnittlig tidlön. Denna kan ligga mer eller mindre under den ac- kordsförtjänst arbetstagaren eljest skulle ha haft.

Ibland görs gällande att den enskilde ar- betstagaren skulle ha en psykologisk fördel av att arbetsveckorna inte splittras genom helgdagsavbrott. Rena arbetsveckor skulle stimulera till en jämnare personlig arbets- rytm och till en rikare tillfredsställelse med arbetet. Bakom dessa påståenden torde främst ligga att förekomsten av två »mån- dagar» i samma vecka skulle inverka stö-

5+3+4t5 4+2+3i5+1 3+1+1+1+2t4+2 2+2+2+1+1i3+3 1+3+3+2i2+4 4+4+3i1+5 5+4+4i5

rande på den enskilde arbetstagarens ar- betslust och arbetsinsats. I andra uttalanden görs tvärtom gällande att en lång rad rena arbetsveckor kan inverka psykologiskt ne- gativt på arbetstagaren. Denna inställning återspeglas bl.a. i uttrycket oxveckor. Ett avbrott i en lång följd enformiga arbets- veckor bedöms som stimulerande för ar- betstagarna och åberopades bl.a. som skäl för allhelgonahelgens införande 1952. Ge- nom denna helg bröts raden av arbetsveckor mellan midsommar och jul.

En ändrad förläggning av helgdagarna kan ha betydelse även för andra funktioner inom samhället än näringslivet. För skolans del innebär de helgdagar som är bundna till datum olägenheter ur skilda synpunkter. Bl.a. försvåras planeringen av läsåret ge- nom att antalet läsdagar under en och samma tidsperiod kan variera från ett år till ett annat. Dessa svårigheter tycks i viss mån ha förstärkts i samband med beslutet om fria lördagar i skolorna. På kommuni— kationsområdet kan helgdagsfirandet med- föra vissa rubbningar ur belastningssyn- punkt. Trafikfrekvensen intensifieras van— ligen i anslutning till en helg. Inträffar en sådan mitt i en vecka får man en dubble- ring av veckoslutstrafiken med åtföljande kö- och trafiksäkerhetsproblem.

I diskussionen kring helgdagsfrågan dras inte så sällan internationella jämförelser in. Det hävdas därvid att Sverige i förhållande till andra länder har ett överskott på helg- dagar. Såsom framgår av redogörelsen för helgdagar i vissa främmande länder i av- snitt 14.2 är detta en sanning med modifi- kation. Det finns länder som firar fler helgdagar än Sverige och det finns länder som firar färre. Merparten av de västeuro- peiska länderna firar ungefär lika många helgdagar som vi. Tar man å andra sidan i beaktande att åtskilliga helgdagsaftnar är fridagar i Sverige och att vi har en fullt ge- nomförd allmän fyraveckorssemester kan man med fog påstå att Sverige har ett in— ternationellt sett förhållandevis stort antal arbetsfria dagar under året.

Skäl mot en helgdagsreform. — Helgdagar-

na (frånsett första maj) grundar sig som redan anförts på kyrkligt-religiösa motiv. De regleras genom kyrklig lagstiftning och intar var för sig en bestämd plats i det svenska kyrkoåret. Bakom helgdagarna finns ett firningsämne som har sin grund i den kristna tron eller i kyrkans historia. Vikten av dessa ämnen kan variera de olika helgdagarna emellan. Från kyrkligt håll hävdas dock att samtliga helgdagar alltjämt har sin ur kyrkans synvinkel givna betydel- se. Vid de tillfällen då helgdagsreformer un- der senare tid diskuterats har man också från kyrkans sida intagit en negativ inställ- ning till förändringar i kyrkoåret. Kommittén har vänt sig till domkapitlet i Uppsala och anhållit att kapitlet måtte bistå kommittén med en belysning av frå- gan om en helgdagsreform. Kommittén öns- kade därvid i främsta rummet erhålla syn- punkter på hur man från kyrkliga och all- mänt traditionella utgångspunkter i dagens läge såg på en eventuell indragning eller förflyttning av helgdagar. Domkapitlet har i sitt svar till kommittén uttalat en förhopp- ning att en arbetstidsreform skulle kunna genomföras utan ändring av helgdagsord- ningen. I yttrande från svenska kyrkans liturgiska nämnd, vilket fogats till domka- pitlets yttrande, avstyrks en reducering av antalet helgdagar under kyrkoåret bestämt. Enligt nämndens mening har de helgdagar som ligger närmast till hands för en in- dragning eller flyttning (annandagarna, tret- tondagen och Kristi himmelsfärdsdag) allt- jämt ett för kyrkans del markerat innehåll. Kyrkans avvisande hållning i kalender- frågan har utgjort ett av de starkaste skälen mot förändringar av helgdagsbeståndet. Med den ökade sekulariseringen av samhället kan emellertid kyrkans uppfattning väntas möta en minskad förståelse hos medborgarna. För den person, hos vilken — såsom helgdags- sakkunniga uttryckte det — den kristna livs- synen efterträtts av en agnostisk eller in- different hållning inför de andliga frågorna, kan inte den kyrkliga motiveringen för helgdagarnas firande vara utslagsgivande. Även om många personer inte är beredda att acceptera kyrkans argumentering i frå-

gan, torde de dock ställa sig avvisande till radikalare ingrepp i helgdagsbeståndet. Un- der årens lopp har helgdagarna i större eller mindre omfattning blivit fast förankrade i det allmänna medvetandet. De kyrkliga högtiderna har blivit profana högtider, för vilka tradition och sedvänja alltjämt utgör starka motiv.

Mot en indragning eller flyttning av helg- dagar kan också från vissa grupper för- värvsarbetande anföras materiella skäl. Det gäller bl.a. sådana arbetstagare som i dag inte går miste om någon arbetsinkomst då arbetet nedläggs på helgdagarna. För dem skulle en indragning av helgdagar innebära förlust av betald ledighet. En sådan förlust bör dock kunna kompenseras avtalsvägen.

Kommitténs ställningstagande. — Vad som hittills anförts ger vid handen att frågan om en kalenderreform inrymmer åtskilliga komplicerade avvägningsproblem.

En generell förkortning av arbetstiden aktualiserar med nödvändighet frågan hur den kortare arbetstiden skall fördelas inom veckan och inom kalenderåret. Såväl den enskilde arbetstagaren som produktionen eftersträvar av naturliga skäl en fördelning som framstår som maximalt rationell. För den enskilde arbetstagarens del kommer denna strävan att leda mot en alltmer ut- bredd tillämpning av femdagars arbetsvec- ka. För produktionens del har arbetstids- förkortning och redan skedd övergång till femdagarsvecka accentuerat problemet att hålla driftstiden på en ekonomiskt försvar- bar nivå. En önskan att i viss mån kom- pensera nämnda företeelser genom en an- nan ordning för helgdagsfirandet inställer sig. Genom samhällets ändrade rutin i och med femdagarsveckans genomförande på ar- betsplatser, serviceinrättningar, skolor m.m. framstår en helgdagsreform även ur den enskilde individens synpunkt många gånger som något positivt. Dessa förhållanden ut- gör enligt kommitténs mening bärande skäl för att i samband med den förestående ar- betstidsförkortningen genomföra en reform av vår helgdagsordning. Någon mer genom- gripande indragning eller förflyttning av

helgdagar anser kommittén dock inte böra äga rum. Kalenderfrågan kan inte bedömas enbart med utgångspunkt från vad som ur produktionssynpunkt ter sig som mest ra- tionellt. Pietet för de kyrkliga samman- hangen och hänsyn till allmän tradition och levnadsvana talar för försiktighet beträf- fande ändringar i helgdagsbeståndet.

Enligt kommitténs mening bör en kalen- derreform inriktas på de helgdagar som för näringslivets del medför de väsentligaste olägenheterna. Hit hör de helgdagar som sönderstyckar eller kan sönderstycka ar— betsveckorna, dvs. Kristi himmelsfärdsdag samt de datumbundna helgdagarna julda- gen, annandag jul, nyårsdagen, trettonda- gen och första maj.

Någon ändring beträffande juldagarna och nyårsdagen anser kommittén inte bör äga rum. Förslag i den riktningen skulle uppenbarligen möta starkt motstånd hos allmänheten. Inte heller finner kommittén skäl att föreslå någon ändring beträffande den första maj med hänsyn till dagens be— tydelse för arbetarrörelsen såväl här i lan- det som i andra länder. Enligt kommitténs mening bör reformen inskränkas till att avse trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag. Någon anledning att föreslå att dessa dagar skall upphöra som kyrkliga helgdagar finns inte. För kyrkans del har båda dagarna alltjämt en given motivering. Vad som kan komma i fråga är en flyttning av dagarnas firande på sådant sätt att splittring av ar- betsveckorna undanröjs. En dylik effekt uppnås om dagarna förläggs i anslutning till ett veckoskifte, dvs. förläggs till en lördag, en söndag eller en måndag.

Ur produktionens synpunkt är givetvis en flyttning till en söndag att föredra, efter- som arbetet den dagen ändå ligger nere hos flertalet företag. För företag, där arbete ge- nom femdagarsveckans införande inte hel- ler förekommer på lördagen, är en flyttning till denna veckodag lika acceptabel. Från kyrkliga och traditionella utgångspunkter torde en flyttning till en lördag eller en måndag vara att föredra, eftersom tretton- dagen och Kristi himmelsfärdsdagen där- igenom bibehålls som fristående helgdagar.

En sammanvägning av de olika uppfatt- ningarna ger närmast vid handen att båda helgdagarna torde förläggas till en lördag. I fråga om Kristi himmelsfärdsdag finner kommittén att en flyttning av dagen från en torsdag till en lördag stämmer väl över— ens med de syften som ligger bakom den ifrågasatta reformen. Beträffande tretton- dagen förhåller det sig något annorlunda. Trettondagen infaller genom sin fixering till den 6 januari på varierande veckodagar under olika år. Genomsnittligt sett samman- faller trettondagen vart sjunde år med en söndag. Om trettondagen kontinuerligt för- läggs till en lördag, skulle detta innebära en viss utökning av antalet arbetsfria helg- dagar under årets mest helgdagsrika pe- riod. Även om denna utökning är av täm- ligen ringa omfattning och stannar vid en helgdag vart sjunde år, utgör den rent prin- cipiellt ett skäl mot en förläggning av tret- tondagen till en lördag. Kommittén vill med anledning härav för sin del förorda att trettondagen förläggs till en söndag. Ett skäl som också talar härför är att Sverige i detta avseende skulle anpassa sin helg- dagsordning till den som råder i Danmark och Norge.

När det gäller inplaceringen av ifrågava- rande helgdagar i kyrkoåret har kommittén inte kunnat ta ställning till alla i samman- hanget förefintliga frågor. Kommittén är dock beredd att ansluta sig till ett i ti- digare refonnsammanhang redovisat upp- slag att trettondagen förläggs till den första söndagen efter nyår. Den omständigheten att dagen inte längre kommer att infalla tretton dagar efter jul behöver enligt kom- mitténs bedömning knappast föranleda att dagen erhåller ett annat namn. Kristi him- melsfärdsdag som firas på torsdagen 40 da- gar efter påsk bör i fortsättningen firas på den lördag som infaller 42 dagar efter påsk.

Ett genomförande av kommitténs förslag kräver ändring av 14 kap. 1 & kyrkolagen och 1772 års förordning om helgdagarnas firande. Ändringar kan också bli aktuella i almanackans namnlängd samt i evangelie— boken och annan föreskrift rörande kyrkans handlingar.

15. Specialmotivering till lagförslagen

15.1. Förslag till allmän arbetstidslag

Kommitténs förslag innebär att allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen, detalj- handelslagen och hotellagen upphör att gälla och ersätts med en ny lag. Denna tar sikte dels på de verksamhetsområden som regle- rats i nämnda fyra lagar, dels på sådana verksamhetsområden som legat helt utanför arbetstidslagstiftningen.

Förslaget bygger på den nuvarande upp- delningen av arbetstidsbestämmelser mel— lan arbetarskyddslagen och arbetstidslagar- na. Den förstnämnda innehåller arbetstids- bestämmelser av direkt skyddsnatur. I den föreslagna arbetstidslagen upptas de bestäm- melser om arbetstiden som därutöver är er— forderliga.

Med hänsyn till att fortsatt Speciallagstift- ning kommer att finnas beträffande skepps- tjänst och förslag kommer att läggas fram om en särskild arbetstidslagstiftning för vissa hushållsanställda har kommittén ru- bricerat sitt förslag allmän arbetstidslag.

1 &

Paragrafen innehåller huvudregeln om ar- betstidslagens tillämpningsområde. Kommit- tén har, som framgår av kapitel 12, efter- strävat att utvidga arbetstidslagstiftningen till att omfatta i princip allt arbete. En sådan reform genomfördes 1963 i fråga om ar- betarskyddslagens tillämpningsområde. Det har befunnits lämpligt att utforma föreva-

rande paragraf i nära anslutning till 1 & arbetarskyddslagen.

Till-skillnad från arbetarskyddslagen men i likhet med nuvarande arbetstidslagar och semesterlagen innehåller förslaget inte nå- gon definition av begreppen arbetstagare och arbetsgivare. Tolkningen av dessa båda begrepp är enligt kommitténs bedömning i främsta rummet en angelägenhet för de rättstillämpande organen. Hittills har gräns, dragningsfrågor i dessa avseenden inte till—, dragit sig någon större uppmärksamhet så- vitt angår arbetstidslagstiftningen.

Arbetsgivarebegreppet i kommunal verk- samhet har dock varit föremål för olika me— ningar. Som regel har den uppfattningen dominerat att kommunen som sådan varit att anse som arbetsgivare. Enligt kommit- téns åsikt talar starka skäl för att man som arbetsgivare i arbetstidslagens mening skall avse den kommunala nämnd, styrelse eller direktion hos vilken arbetstagaren är an- ställd. Eljest skulle man inte — såsom före- kommer inom åtskilliga kommuner — kunna utnyttja en heltidsanställd kommunal ar— betstagare till deltidstjänst i kommunens brandkår. Andra liknande fall kan också förekomma.

2 5

I denna paragraf redovisas de undantag från arbetstidslagens tillämpning som gene- rellt skall gälla.

Punkten a) överensstämmer med bestäm-

melser i gällande arbetstidslagar och ar- betarskyddslagen. Den avser s.k. okon- trollerbart arbete. Bestämmelsen får be- tydelse för all sådan verksamhet som helt eller delvis är förlagd till arbetstagarens hem. Hemindustriellt arbete och arbete, där regelmässigt en viss del av detsamma ut- förs i hemmet, t. ex. förberedelser för un- dervisning, faller sålunda in under undan- taget. Bestämmelsen får också aktualitet för sådant arbete, där arbetsgivaren inte har nå— gon rimlig möjlighet att själv eller genom underordnad persanal eller annan kontrol— lera när arbetet tar sin början och när det slutar, t. ex. arbete som handelsresande. Däremot saknar det betydelse om möjlighet till kontinuerlig övervakning under arbetets gång föreligger. Genom att överföra bestäm- melsen oförändrad från gällande arbetstids- lagar markerar kommittén att bestämmel- sen skall tilläggas i princip samma tolkning som för närvarande.

Någon motsvarighet till allmänna arbets- tidslagens, detaljhandelslagens och hotell- lagens bestämmelse om undantag för arbete, som till sin natur är så oregelbundet att det inte kan förläggas till bestämda tider, upptas inte i kommitténs förslag. Ifrågavarande be- stämmelse skulle enligt uttalanden i arbets— tidslagens förarbeten komma till användning vid arbete som kännetecknades av en högre grad av oregelbundenhet. Vissa slag av så- dant arbete undantogs uttryckligen i lagen men det ansågs med hänsyn till lagstift— ningens vidsträckta omfattning påkallat att ha tillgång till en mer allmängiltig undan- tagsmöjlighet. Undantaget skulle tillämpas endast i sådana fall där oregelbundenheten hade en viss grad av nödvändighet och inte var blott av tillfällig natur. Bestämmelsen har av arbetsrådet och arbetarskyddsstyrel- sen tolkats mycket restriktivt. I åtskilliga fall har tillsynsmyndigheten hänvisat par- terna att i stället begära dispens för förhöjt dygnsmaximum eller förlängd begränsnings- period. I och med att reglerna om den ordi- narie arbetstiden gjorts dispositiva har be- stämmelsen kommit att förlora det mesta av sin betydelse. Kommitténs förslag att slopa dygnsregleringen av den ordinarie ar-

betstiden och att för verksamhetsområden som kontinuerligt har en oregelbunden ar- betstidsförläggning medge en genomsnitts- beräkning av veckoarbetstiden liksom kom- mitténs förslag att under vissa förutsättning- ar ta ut jourtid gör fortsatt undantag för oregelbundet arbete överflödigt. Bestämmel- sen kan därför utgå.

I enlighet med vad kommittén anfört i kapitel 12 om tjänstemännens inordnande under arbetstidslagen stadgas i punkten b) undantag för vissa grupper tjänstemän. Be— träffande detta stadgande hänvisar kommit- tén till den föregående framställningen.

Punkten c) har överförts oförändrad från nuvarande arbetstidslagar. Något skäl att, såsom arbetstidsutredningen på sin tid före— slog, inskränka kretsen berörda familjemed- lemmar föreligger inte. Uttrycket bör ges samma tolkning som enligt tidigare lag och sålunda avse i första hand make och an- förvanter i rätt upp- och nedstigande led samt i andra hand avlägsnare släktingar, inklusive fosterbarn och myndlingar, som lever i gemensamt bo med arbetsgivaren el— ler tillhör hans hushåll. Med make bör un- der vissa förutsättningar kunna jämställas person, med vilken arbetsgivaren lever till- sammans (jfr 65 å kommunalskattelagen).

I punkten d) upptas ett särskilt undantag för hushållsarbete. Sådant arbete faller utanför den nuvarande arbetstidslagstift- ningen till följd av dennas inskränkning till rörelse. I lantarbetstidslagen och detaljhan- delslagen har dessutom intagits ett särskilt undantagsstadgande som innebär att, i den mån en anställd i rörelsen utför något hus- ligt arbete, detta arbete skall vara undan- taget från lagstiftningen.

Frågan om arbetstidens reglering för hus- hållsanställda är föremål för överväganden i utredningen angående hembiträdeslag— stiftningen. Med hänsyn härtill har kommit- tén utan att för egen del ta ställning i sak infört ett generellt undantag för hushålls- anställda. Undantaget har formulerats i överensstämmelse med motsvarande undan- tag i arbetarskyddslagen. Det bör förut- skickas att en ny hembiträdeslagstiftning kan föranleda behov av ett på annat sätt

Den allmänna arbetstidslagens avgräns— ning mot sjöarbetstidslagen regleras i punk- ten e). Enligt huvudregeln i denna punkt faller skeppstjänst utanför lagens tillämp- ning. Vad som förstås med skeppstjänst framgår av 1 & sjöarbetstidslagen, nämligen sådant arbete som person, anställd på svenskt fartyg, för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat ställe. Under denna definition faller även fiske som därför inte behöver särskilt undantas i arbetstidslagen.

Varken den gällande sjöarbetstidslagen eller det förslag till ny sjöarbetstidslag, som 1964 års sjöarbetstidsutredning kommer att lägga fram i anslutning till arbetstidskom- mitténs förslag, har tillämpning på all skeppstjänst. Undantag görs för vissa be- fattningshavare och för vissa angivna kate- gorier fartyg. Arbetsförhållandena för dessa befattningshavare och ombord på dessa far- tyg är av så särpräglad natur att de inte heller kan inordnas under den allmänna arbetstidslagen. En sådan åtgärd skulle för övrigt i många fall te sig mindre menings— fylld med hänsyn till att denna lag inte an- ses ha giltighet utanför svenskt territorial- område. Ifrågavarande skeppstjänst kom- mer följaktligen att, liksom nu är fallet, lig- ga helt utanför den lagstadgade arbetstids- regleringen.

I ett avseende kan det emellertid bli aktuth att göra den allmänna arbetstids- lagen tillämplig på skeppstjänst. Gällande sjöarbetstidslag undantar arbete på statligt fartyg. I överensstämmelse med arbetstids- kommitténs förslag att slopa undantaget för statligt arbete i land kommer sjöarbetstidsut— redningen att föreslå att undantaget för stat- liga fartyg slopas i sjöarbetstidslagen. Sjö— arbetstidsutredningen har emellertid vid sin genomgång av arbetstidsförhållandena på kronans fartyg funnit att arbetstiden på vissa av dessa lättare kan inordnas under den all- männa arbetstidslagens regelsystem än under sjöarbetstidslagens. Utredningen förordar därför att sjöarbetstidslagen utformas på så- dant sätt att lagen i princip blir tillämplig på

statliga fartyg men att Kungl. Maj:t får rätt att förordna annorlunda. Avsikten härmed är att Kungl. Maj:t i stället skall kunna göra den allmänna arbetstidslagen tillämplig. Mot detta förslag har arbetstidskommittén inte något att erinra. Tvärtom framstår det av olika skäl som ändamålsenligt att Kungl. Maj:t från fall till fall kan avgöra huruvida sjöarbetstidslagen eller den allmänna arbets- tidslagen bör vara tillämplig på kronans far- tyg eller om i något fall sådant fartyg bör undantas från all arbetstidslagstiftning. Un- dantaget i punkten e) för skeppstjänst har därför kompletterats med en föreskrift att Kungl. Maj:t har rätt förordna att den allmänna arbetstidslagen skall tillämpas i fråga om skeppstjänst på staten tillhörigt fartyg.

3 &

Parternas rätt att genom kollektivavtal överenskomma om ytterligare undantag från lagens tillämpning regleras i förevarande paragraf. Den har utformats efter mönster av nuvarande 4 a 5 i respektive arbetstids- lagar.

För att avsteg från lagen skall få giltighet krävs att huvudorganisation medverkat vid avtalets tillkomst på arbetstagarsidan. Kom— mittén bedömer det som en grundläggande förutsättning för en övergång till ett dis— positivt system att avsteg från arbetstids- lagens regler inte får ske utan huvudorgani— sations samtycke. Där avtal i vederbörlig ordning träffats bör det få tillämpas även på oorganiserad arbetstagare.

4 5

Denna paragraf innehåller arbetstidsla- gens huvudstadgande om den ordinarie ar- betstidens längd.

I första stycket slår kommittén fast prin— cipen om 40 timmars ordinarie arbetsvecka. Liksom tidigare är regeln konstruerad som en maximiföreskrift. Längsta tillåtna arbets- tid per vecka anges. Därav följer att kortare arbetstid kan tilllämpas utan att parterna behöver vidta någon särskild åtgärd i an— ledning av lagen.

Bestämmelsen bygger på ett nettoarbets— tidsbegrepp. I arbetstiden skall följaktligen inte inräknas raster. Däremot skall arbets- pauser i princip anses ingå i arbetstiden. Vad som avses med nämnda båda begrepp framgår av arbetarskyddslagen. I 17 & denna lag föreskrivs att med rast förstås sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilket arbets- tagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att kvarstanna på arbetsstället. I 18 & stadgas att med arbetspaus förstås ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet, som anordnas i syfte att bereda arbetstagaren avkoppling från detta och som inte är att hänföra till rast. För verksamhet som lyder under hotellagen innebär bestäm- melsen i första stycket att måltidsuppehåll inte längre skall, såsom nu är föreskrivet, generellt räknas av från arbetstiden. Med måltidsuppehåll avses därvid sådant avbrott i arbetstiden för intagande av måltid under vilket arbetstagaren är skyldig att kvar- stanna på arbetsplatsen eller i dess omedel— bara närhet för att utöva passningstjänst. Denna ordning har framför allt tillämpats på arbetsplatser med få, ofta endast en an— ställd. Vid överläggningar som kommittén haft med vederbörande branschrepresentan- ter har från arbetstagarsidan uttryckts ett bestämt önskemål att hotellagens bestäm- melse i förevarande hänseende måtte utgå. Från arbetsgivarhåll har hävdats att det gällande systemet ännu inte kunde undva- ras. Man har emellertid förklarat sig in- förstådd med att det i fortsättningen fick grundas på kollektivavtal eller dispens. I detta sammanhang vill kommittén uttala att måltidsuppehåll med skyldighet att kvar- stanna på arbetsplatsen och där utöva pass- ningstjänst inte är att jämställa med jour- tjänst enligt 5 & lagförslaget.

I samband med diskussionen om netto— arbetstidsbegreppet må erinras om att de— taljhandelslagen till skillnad från övriga ar- betstidslagar innehåller en detaljerad spe- cialregel om längden och utformningen av rast. Denna bestämmelse motiverades av de mindre goda förhållanden som rådde inom detaljhandeln vid lagens tillkomst. Numera

torde bestämmelsen utan vidare kunna av— skaffas och de handelsanställdas rastförhål- landen regleras enbart av arbetarskyddsla- gens rastbestämmelser. Mot bakgrund av den utveckling som på vissa håll kunnat förmärkas mot en bristande efterlevnad av sistnämnda bestämmelser vill kommittén un— derstryka värdet för alla arbetstagare av lämpligt förlagda raster av ej alltför kort varaktighet.

I vilka fall begränsningsperioden enligt andra stycket får sträckas ut från en till högst fyra veckor har redovisats i kapitel 11.1.2. Här skall endast understrykas att begränsningsperioden skall läggas ut efter ett fast och inte ett rullande system. Om i det enskilda fallet begränsningsperioden är fyra veckor, skall sålunda den första pe— rioden omfatta veckorna 1—4, den andra veckorna 5—8, den tredje veckorna 9—12, etc.

Med vecka avses enligt tredje stycket inte kalendervecka utan en period av sju på varandra följande dagar. Härigenom blir det möjligt att låta begränsningsperioden för den ordinarie arbetstiden sammanfalla med avlöningsperiod av samma längd. Vad som ovan sagts om ett fast system för begräns- ningsperioden gäller också preciseringen av vecka.

5 &

I denna paragraf regleras arbetsgivarens möjlighet att utöver ordinarie arbetstid ålägga arbetstagaren jourtid. För att jourtid skall få tas ut krävs att verksamhetens na- tur är sådan att jourtjänst är nödvändig. Kommittén syftar med bestämmelsen på sådan verksamhet som hittills tillämpat ett system med jourtjänstgöring. Bestämmelsen är sålunda inte avsedd att öppna möjlighet för ett generellt uttag av jourtid utöver den ordinarie arbetstiden. Beträffande den när— mare innebörden av bestämmelsen hänvisar kommittén till motiveringen i kapitel 11.3.

Det bör påpekas att kortare begränsnings- period än fyra veckor eller kalendermåna— den kan tillämpas inom ramen för lagens jourtidsbegränsning.

Den ordinarie arbetstiden och jourtiden skall som redovisats i kapitel 11 ha dispo- sitiv natur. Bestämmelse härom tas upp i förevarande paragraf.

Genom bestämmelsen tilläggs parterna möjlighet att i kollektivavtal komma överens om längre ordinarie arbetstid än 40 t/v och längre begränsningsperiod än en, respektive fyra veckor. Vidare får parterna möjlighet att avtala om större jourtidsuttag än 48 timmar under en fyraveckorsperiod, respek— tive 50 timmar under en kalendermånad liksom om längre begränsningsperioder än de nu angivna. Såsom redovisats i kapitel 12 anses föreskrifterna i statstjänstemanna- lagen och kommunaltjänstemannalagen om förbud mot avtal om arbetstidens förlägg- ning enligt praxis inte hindra att avtal in- gås för de offentliga tjänstemännen om nu nämnda förhållanden.

7 %

Förevarande paragraf reglerar arbetar— skyddsstyrelsens dispensrätt.

När reglerna om den ordinarie arbets- tiden gjordes dispositiva, förutsåg man att arbetarskyddsstyrelsens dispensrätt skulle förlora i betydelse. Den kunde dock inte undvaras med tanke framför allt på sådana fall, där någon organisation som kunde sluta kollektivavtal inte fanns på arbetstagarsidan, eller då förhållandena var av så speciell na- tur att de inte lämpade sig för en avtals- reglering. Efter dispositivitetens införande har också antalet dispenser sjunkit avse- värt. Alltjämt meddelas dock dispenser till ett antal av 150 eller några tiotal därunder varje år. Dessa dispenser avser såväl för- längning som omfördelning av den ordi- narie arbetstiden.

Dispensinstitutet har sålunda fortfarande en faktisk betydelse för de verksamhetsom- råden som redan lyder under arbetstidslag— stiftningen. Större betydelse kommer dis- pensmöjligheten troligen att få för sådana områden som nu förs in under lagstiftning- en. Särskilt under de första åren efter re- formens genomförande, då en anpassning till arbetstidslagens regelsystem skall genom-

föras, torde man få räkna med en del fall som påkallar avsteg från lagens regler och som rationellast löses dispensvägen.

Dispensrätten skall som kommittén fram- hållit i kapitel 11.3 omfatta även jourtid.

Enligt gällande bestämmelser kan dispens meddelas när det stora flertalet av de be- rörda arbetstagarna samtycker till dispen- sen eller när särskilda skäl eljest föreligger. Förlängning av begränsningsperioden till tolv månader kan dock ske utan att någon av dessa förutsättningar föreligger. Sist- nämnda dispensmöjlighet har enligt vad kommittén inhämtat hittills inte utnyttjats. Den har därför såsom i praktiken betydelse- lös uteslutits i kommitténs förslag. Övriga båda dispensmöjligheter har med endast re- daktionella jämkningar överförts i föreva- rande paragraf.

8—10 åå

Övertidsreglerna har till större delen över- förts oförändrade från den nuvarande all- männa arbetstidslagen. Smärre jämkningar i sak och en del formella justeringar har gjorts. Vissa regler har dessutom uteslutits såsom obehövliga.

Med övertid i lagens mening förstås så— dan arbetstid som överstiger den ordina- rie arbetstiden. Eftersom den ordinarie ar- betstiden inte längre begränsas per dygn, kommer övertid i fortsättningen att utgöras endast av den arbetstid som överstiger i la- gen fastställd ordinarie veckoarbetstid eller den längre veckoarbetstid som överenskom- mits genom kollektivavtal. Som övertid i lagens mening får även räknas sådan jour- tid som överstiger de i 5 & föreskrivna maxi- ma eller de högre maxima som överenskom- mits i kollektivavtal. Skulle kortare ordi- narie arbetstid eller jourtid ha avtalats än vad lagen medger, utgör skillnaden mellan avtalad och lagstadgad arbetstid inte över- tid i lagens mening.

Övertid för nödfallsarbete får enligt 8 € tas ut då oförutsebara händelser vållat av- brott i en verksamhet eller hotat att medföra sådant avbrott eller skada på liv, hälsa eller egendom. Enligt gällande bestämmel-

ser krävs inte att nödfallsarbetet utförs av den drabbade verksamhetens anställda. Kommittén har med hänsyn till den ökande tendensen att åberopa en för tredje man inträffad nödfallssituation övervägt att in- skränka rätten till övertid för nödfallsarbete att gälla den drabbade verksamhetens egna anställda. En sådan åtgärd har diskuterats tidigare men avvisats med hänvisning till de konsekvenser som skulle uppstå för viss reparationsindustri, främst varvsindustrin. Även om bestämmelsen numera torde sakna större betydelse för sistnämnda industri, har kommittén med beaktande av lagstift— ningens utvidgade tillämpningsområde inte funnit det motiverat att ändra den nuvaran- de bestämmelsens innehåll. Kommittén vill dock framhålla att bestämmelsen bör till— lämpas restriktivt då det gäller nödfalls- situationer utanför den egna verksamheten.

Enligt lantarbetstidslagen förstås med nödfallsarbete även sådant arbete som för- anleds av födelser, sjukdomsfall eller olycks- fall bland djuren. Även utan uttrycklig före- skrift i lagen bör sådant arbete i fortsätt- ningen kunna inrymmas under nödfallspa- ragrafen.

När det gäller nödfallsparagrafens till— lämpning inom sjukvården ansluter sig kom- mittén i stort till vad arbetstidsutredningen på sin tid anförde. Omhändertagande av sjuka och skadade personer utgör det nor- mala arbetet för sjukvårdsanställda och kan därför inte, även om det för den drabbade, enskilde personen kan uppfattas som en nödsituation, vara att anse som nödfalls- arbete ur sjukvårdens synpunkt. I princip skall alltså sjukvårdsarbete inte betraktas som nödfallsarbete. I vissa situationer kan det dock komma i fråga att göra avsteg från denna princip och låta nödfallsbestäm- melsen bli tillämplig, t.ex. vid olycksfall som omfattar ett stort antal personer, vid epidemier och liknande. Också i andra fall bör rimligen vid intressekollision mellan arbetstidsbestämmelser och akut behov av arbetstidsuttag nödfallsparagrafen av huma- nitära skäl få tillgripas. Vad nu sagts kan ha tillämpning även på annan verksamhet än sjukvård, t. ex. brand- och polisväsende.

Kommittén utgår från att tillsynsmyndighe- ten ägnar erforderlig uppmärksamhet åt des- sa frågor.

Av naturliga skäl kan ett nödfallsarbete inte begränsas till visst antal timmar. För att upprätthålla någon form av kontroll över sådant arbete har alltsedan den första ar- betstidslagen föreskrivits viss anmälnings- och ansökningsskyldighet för arbetsgivaren. Detta kontrollsystem har enligt vad kom— mittén inhämtat fungerat tillfredsställande och har i oförändrat skick överförts till den nya lagen. Ett åsidosättande av anmäl- nings- och ansökningsplikten medför att den uttagna arbetstiden blir att betrakta som övertid enligt 10 5. Vissa straffrättsliga konsekvenser föreskrivs dessutom i 14 5 andra stycket.

Rätten att ta ut övertid för förberedelse- eller avslutningsarbeten regleras i 9 &. För att betraktas som förberedelse- eller avslut- ningsarbete skall alltjämt krävas att arbetet såsom lagtexten anger skiljer sig från det ordinarie arbetet samt att det har en viss periodicitet och återkommer med korta in- tervaller. I ett avseende är kommittén dock beredd att medge avsteg från denna princip. Det gäller s.k. vakttjänst inom trädgårds- skötsel. Sådan vakttjänst omfattar luftning, skuggning och uppvärmning av växthus, vattning och andra underhållsarbeten. Dessa åtgärder sammanfaller i viss utsträckning med åtgärder som innefattas i arbetstagarnas ordinarie arbete. Alltsedan den första lant- arbetstidslagen har vakttjänst jämställts med nödvändiga förberedelse- eller avslutnings- arbeten. Enligt uttalanden från representan- ter för trädgårdsnäringen har detta förhål- lande alltjämt stor praktisk betydelse. Även om automatisering av arbetet i bänkar och drivhus successivt kommer att reducera be- hovet av vakttjänst, anser kommittén att möjlighet till övertid såsom för förberedelse- eller avslutningsarbete alltjämt bör föreligga för sådan tjänst. Kommittén har emellertid funnit det obehövligt att direkt i lagtexten ange detta. Uttrycket för verksamhetens gång nödvändiga förberedelse- eller avslut- ningsarbeten kan enligt kommitténs mening

För betjäning av kunder som efter stäng- ningsdags befinner sig i försäljnings- eller serveringslokal medger detaljhandelslagen och hotellagen uttag av övertid såsom för avslutningsarbete. Denna bestämmelse fyllde till en början en viktig funktion. Numera förläggs, såväl inom detaljhandeln som res- taurang— och kafénäringen, den ordinarie arbetstiden på sådant sätt att den omfattar viss tid på ömse sidor om verksamhetens öppethållande. Något regelbundet behov av övertid för kundbetjäning efter stängnings- dags uppkommer på grund härav mera säl- lan. Med hänsyn härtill har kommittén an- sett att ifrågavarande bestämmelser kan ut- gå.

Som en konsekvens av kommitténs för— slag beträffande den ordinarie arbetstiden regleras övertiden för förberedelse- eller av- slutningsarbeten endast per vecka. Någon motsvarighet till detaljhandelslagens och ho- tellagens dygnsbegränsningar föreslås alltså inte. Enligt huvudregeln skall övertiden be- gränsas till 7 t/v. I sådana fall där den or- dinarie arbetstiden enligt 4 5 andra stycket får genomsnittsberäknas föreslås dock att även övertiden får genomsnittsberäknas och uppgå till högst 28 timmar under en fyra- veckorsperiod. För en sådan ordning talar inte minst praktiska skäl. Att kortare perio- der får tillämpas är så självklart att det inte behöver anges i lagtexten.

Allmän och extra övertid får tas ut enligt 10 %. Kommittén föreslår vissa ändringar i förhållande till nuvarande lagstiftning. Dessa är dock till större delen av endast formell natur.

Övertid enligt 10 5 får tillgripas för att tillgodose vissa tillfälliga mera extraordinära behov av ökat arbetstidsuttag. Att utöka den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden genom att lägga in övertid som en regelbun- den del av den totala arbetstiden bör följ- aktligen inte förekomma. För uttag av all- män övertid skall krävas att särskilda skäl föreligger och för uttag av extra övertid att synnerliga skäl föreligger. Med dessa be- grepp åsyftar kommittén inte någon ändring

i sak i förhållande till tidigare lag utan en- dast en anpassning till modernare lagspråk. Det är kommitténs avsikt att det liksom nu är fallet skall ankomma på arbetsgivaren att i första hand pröva huruvida särskilda skäl föreligger. Om arbetstagarsidan skulle anse att ett övertidsuttag står i strid mot lagens syften, kan den naturligtvis, såsom förekom- mit i vissa fall, vända sig till tillsynsmyndig- heten och begära dess prövning av ärendet. Uttag av extra övertid skall i överensstäm- melse med gällande praxis kunna ske innan den allmänna övertiden till fullo utnyttjats.

När det gäller omfattningen av övertiden har kommittén följt nuvarande bestämmel- ser i allrnänna arbetstidslagen. Den allmänna övertiden maximeras till 200 timmar och den extra övertiden till 150 timmar per ka- lenderår. Lantarbetstidslagens rullande be- gränsningsperiod av tolv månader i följd har övergetts och ersatts med en fast period, till stor fördel för den praktiska tillämp- ningen. Den allmänna övertiden begränsas dessutom till 48 timmar under en fyravec- korsperiod, ej nödvändigtvis fyra kalender- veckor. Alternativt föreslås att övertiden får begränsas till 50 timmar under en kalender- månad. Anledningen härtill är att ett sådant alternativ underlättar journalföring och övertidskontroll beträffande arbetstagare med månadsavlöning. Frånvaron av denna möjlighet i nuvarande lagstiftning, bortsett från lantarbetstidslagen, har på många håll upplevts som en kännbar brist. Att kortare begränsningsperiod än fyra veckor eller ka- lendermånaden kan tillämpas är klart.

Vid bristande överensstämmelse mellan begränsningsperioden för den ordinarie ar- betstiden och begränsningsperioden för över- tiden kan uppstå vissa problem. Detta häng- er samman med den innebörd av begreppet övertid som lagstiftningen bygger på, näm- ligen att övertid är sådan arbetstid som överstiger den ordinarie arbetstiden. En be— räkning av sådan överskjutande arbetstid kan formellt inte ske förrän vid slutet av den ordinarie arbetstidens begränsningspe- riod. Om denna är längre än fyra veckor eller kalendermånaden, kan svårigheter upp— stå att tillämpa regeln om högst 48 timmars

övertid under fyra veckor respektive 50 tim- mar under en kalendermånad. Problemet har funnits alltsedan arbetstidslagstiftning— ens tillkomst i de fall, där tillsynsmyndig- heten dispensvägen förlängt begränsnings- perioden för den ordinarie arbetstiden ut- över fyra veckor, men har förstärkts i och med att reglerna om den ordinarie arbets- tiden gjorts dispositiva och parterna i stor omfattning överenskommit om långa be- gränsningsperioder. Kommittén har över- vägt att komplettera lagstiftningen med reg- ler som skulle ge en lösning på problemet. Kommittén har emellertid kommit till den slutsatsen att sådana regler med nödvändig- het måste bli mer tyngande och komplice- rade än som motsvarar deras praktiska vär- de. Det får i stället ankomma på tillsyns- myndigheten att Vid behov utfärda erfor- derliga anvisningar. Sådana kan lämpligen tas med i de anvisningar som myndigheten under alla förhållanden enligt 11 % har att utfärda beträffande övertidsjournalernas fö— rande.

Kommitténs förslag innehåller inte några särskilda restriktioner beträffande använ- dandet av minderåriga till övertidsarbete. I det avseendet överensstämmer förslaget med lantarbetstidslagen och detaljhandelslagen. I allmänna arbetstidslagen gäller däremot be- träffande övertid för förberedelse— eller av— slutningsarbeten och i samma lag jämte ho- tellagen beträffande allmän och extra över- tid att minderårig, dvs. den som inte fyllt 18 år, inte får åläggas sådant arbete. För- budet är absolut när det gäller arbetstagare under 16 år men möjligt att genom dispens åsidosätta beträffande 16- och 17-åringar. Att restriktioner infördes i den allmänna arbetstidslagen motiverades av den enfor- miga sysselsättning och de hygieniskt mindre tillfredsställande lokaler som kännetecknade industriarbetet vid lagens tillkomst. Lik- nande synpunkter lades till grund för hotell— lagens stadgande. Bestämmelserna har i takt med arbetarskyddets utveckling och genom- förda förkortningar av den ordinarie ar- betstiden förlorat i betydelse. Till detta har också medverkat den förlängda skolplikten,

som bl. a. innebär att minderåriga som inte fyllt 16 år endast kan användas till förvärvs— arbete på heltid under skolferierna. Med hänsyn härtill har kommittén ansett att den nya lagen kan utformas utan några särskilda övertidsrestriktioner för minderåriga. Några skyddsintressen sätts därigenom inte åsido. Arbetarskyddslagen (31 5) innehåller näm- ligen regler om maximering av de minder— årigas arbetstid till 10 t/d och 54 t/v. Kommittén utgår också från att arbetar- skyddsstyrelsen vid prövning av ansökningar om extra övertid kommer att ha sin upp- märksamhet riktad på den minderåriga ar- betskraften.

I samtliga fyra arbetstidslagar stadgas att det i fråga om arbetstagarens skyldighet att utföra arbete på övertid skall gälla vad som kan anses vara överenskommet därom med arbetsgivaren samt att det åligger arbetsgi- varen att tillse att arbetstagaren inte utsätts för överansträngning eller ohälsa genom övertidsarbete. Dessa bestämmelser har inte någon motsvarighet i kommitténs förslag. Att en arbetsgivare inte utan arbetstagarens medgivande i kollektivavtal eller enskilt tjänsteavtal eller eljest kan ålägga honom övertidsarbete är enligt kommitténs mening så klart, att det inte behöver utsägas i lag- texten. Utelämnandet av bestämmelsen in- nebär därför inte att kommittén åsyftar någon ändring i sak. En liknande motivering ligger bakom kommitténs utelämnande av den andra bestämmelsen. En föreskrift för arbetsgivaren att tillse att arbetstagaren inte genom att användas till övertidsarbete ut- sätts för överansträngning eller ohälsa fyller, såsom kommittén bedömer det, ingen själv- ständig funktion vid sidan av arbetarskydds- lagens huvudregel i 7 5 om skyldighet för arbetsgivare att iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden under vilka arbetet bedrivs samt arbetstagarens ål- der, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen kan erfordras för att fö- rebygga att hos honom sysselsatt arbetsta- gare ådrar sig ohälsa i följd av arbete eller drabbas av olycksfall i detta.

Att detaljhandelslagens föreskrift om rätt för arbetstagaren till särskild övertidsersätt-

ning inte återkommer i kommitténs förslag är med hänsyn till de lagstiftningsprinciper som normalt tillämpas på lönefrågor gans- ka uppenbart.

11 %

Nuvarande lagstiftning innehåller detalje- rade föreskrifter om när anteckningar i ar- betstidsjournal skall göras. Det föreskrivs också att journalen skall upprättas i enlighet med av arbetarskyddsstyrelsen fastställt formulär samt var och hur länge journalen skall förvaras. Arbetarskyddsstyrelsen har möjlighet att meddela andra regler för jour- nalföring av övertid, en rätt som utnyttjats i betydande utsträckning. Därigenom har arbetsgivarna medgetts rätt att låta anteck- ningarna ske vid annan tidpunkt än lagen föreskriver eller att använda annan hand- ling, t.ex. avlöningskort, avlöningslista eller liknande, i stället för den fastställda journa- len.

Arbetstidsutredningen uttalade vid sin be- handling av denna fråga att systemet med särskilda övertidsjournaler var föråldrat och att anteckningar borde ske på annat och mer rationellt sätt. Lagen borde inte ange hur antecknandet skulle ske utan endast fastslå en skyldighet för arbetsgivaren att föra an- teckningar och en rätt för arbetstagaren att ta del av dessa. Det fick sedan ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att utfärda detalj- föreskrifter beträffande sättet och tidpunk- ten för förandet av anteckningarna.

Kommittén kan för sin del ansluta sig till arbetstidsutredningens synpunkter.

Skyldigheten att föra anteckningar har med hänsyn till kommitténs förslag om ut- tag av jourtid utsträckts att omfatta även sådan arbetstid.

Rätten att ta del av anteckningar har ut- formats så att den tillkommer såväl arbets- tagaren själv och ombud för honom som representant för facklig organisation som företräder någon på arbetsstället anställd.

12 5

Som tillsynsmyndighet i fråga om arbets- tidslagen skall arbetarskyddsstyrelsen allt- jämt fungera. Bestämmelsen härom har ut-

formats i överensstämmelse med arbetar- skyddslagens motsvarande regler.

I uppgiften att vara tillsynsmyndighet tor— de ingå, utan att detta behöver utsägas di- rekt i lagen, att till ledning för tillämp- ningen av lagen meddela nödvändiga råd och anvisningar. Sådana kan bl. a. avse frå- gan huruvida visst arbete är av sådan be- skaffenhet att det faller in under lagens tillämpning. Den nuvarande regeln att ar- betarskyddsstyrelsens uttalanden i dylika frågor skall ha för domstol bindande ver— kan har utelämnats. Det torde enligt kom- mitténs mening inte längre finnas något mo- tiv för att behålla en för rättsordningen så ovanlig bestämmelse som att beslut av ad- ministrativ myndighet skall vara för en dom- stol ovillkorligt bindande.

På tillsynsmyndigheten torde få ankomma att pröva även frågan om arbetstidsschema skall finnas anslaget på arbetsstället sarnt frågan om vissa handlingar, såsom arbets- tidslagen och arbetarskyddsstyrelsens beslut i arbetstidsfrågor m.m., skall vara tillgäng- liga på arbetsstället. Nuvarande regler i dessa hänseenden har därför utelämnats.

Arbetarskyddsstyrelsens tillsynsuppgift kommer efter den nya lagens ikraftträdande att bli avsevärt utökad. Till detta bidrar inte endast lagstiftningens utvidgning till nya verksamhetsområden utan även den före- slagna lagregleringen av jourtjänst. En viss personell upprustning av yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen torde på grund härav vara ofrånkomlig.

13 &

Bestämmelsen har överförts oförändrad från gällande lag med det undantaget att fastslåendet av styrelsens rätt att vid dom- stol höra vittnen och sakkunniga uteläm- nats såsom obehövligt. Vill man uttryck- ligen garantera styrelsen en sådan rätt, kan detta lämpligen göras i administrativ ord- ning.

Till gällande bestämmelse i förevarande avseende ansluter en rad föreskrifter i den för arbetarskyddsstyrelsen utfärdade instruk- tionen. I denna anges bl. a. de fall i vilka partsrepresentation skall förekomma, sättet

för utseende av partsrepresentanter och suppleanter, deras allmänna kvalifikationer, jäv, tillfälligt tjänstgörande partsrepresentant och beslutförhet. Övriga uppgifter om hand— läggningsförfarandet återfinns också i in- struktionen. Ett genomförande av kommit- téns förslag medför behov av justeringar i instruktionen i olika avseenden. Kommittén vill bl.a. peka på reglerna om partsre- presentanternas kvalifikationer.

14 &

Ansvarsbestämmelserna har överförts med i huvudsak samma innehåll som tidi- gare men getts en modernare utformning. Huvudregeln om ansvar för arbetsgivare, som använder arbetstagare till arbete i strid mot lagen, har dock kompletterats med krav på subjektivt rekvisit. Uppsåt eller oaktsamhet skall fordras för att straffan- svar skall inträda. Samma tillägg har gjorts ifråga om ansvar för oriktig eller vilse- ledande uppgift i arbetstidsjournal. Med böter avses, då annat inte utsäges, dagsbö- ter.

Av allmänna specialstraffrättsliga princi- per torde följa att arbetsgivaransvaret i verksamhet, som drivs av staten eller kom- mun, gäller arbetsföreståndaren samt att an- svaret i annan verksamhet kan överflyttas från arbetsgivaren till arbetsföreståndaren. Att såsom nu sker särskilt ange detta i lagen torde inte vara nödvändigt.

Vissa utelämnade stadganden

Enligt 10 & allmänna arbetstidslagen får Konungen, då tillämpningen av lagen skulle medföra sådana svårigheter för visst arbete eller företag att dess fortsatta existens även- tyras, medge undantag från lagens till- lämpning. Motsvarande bestämmelser finns i specialarbetstidslagarna. Bestämmelserna har alltsedan lagstiftningens tillkomst kom— mit till användning endast en gång. Den 17 april 1940 förordnade Kungl. Maj:t att lantarbetstidslagen under tiden t. 0. m. den 17 juli 1940 inte skulle tillämpas inom 18 angivna län.

Även om bestämmelsen från början var

tänkt att få en vidare innebörd, har den kommit att betraktas som en regel avsedd närmast för sådana speciella förhållanden som uppstår vid krigs- och beredskapstill- stånd och därmed jämställda situationer. Enligt kommitténs mening bör sådana extra- ordinära förhållanden företrädesvis regleras genom särskild beredskapslagstiftning. Nu- varande regel om Konungens undantagsrätt i arbetstidslagarna har därför ansetts kunna utgå.

Den erinran, som i samtliga fyra arbets- tidslagar görs om ytterligare begränsning beträffande användandet av minderårig el- ler kvinna till arbete, har såsom obehövlig utgått. Det är en självklar sak att sådana bestämmelser, i huvudsak gäller det bestäm- melser i arbetarskyddslagen, skall gälla vid sidan om arbetstidslagen.

Ikraftträdandet

Även om det i och för sig är tekniskt möj- ligt att arbetstidslagen träder i kraft före förkortningen av den ordinarie arbetstiden från 421/2 till 40 t/v, är det kommitténs uppfattning att en samordning bör ske. Kommittén har i kapitel 9 förordat att förkortningen tas i tre etapper under tre på varandra följande år. Det synes kommittén mest ändamålsenligt att lagstiftningen trä- der i kraft samtidigt med den första förkort— ningsetappen samt att det i en övergångs- bestämmelse anges att i stället för 40 t/v i 4 & skall gälla under det första året 41 timmar 40 minuter och under det andra året 40 timmar 50 minuter. Med hänsyn till utformningen av kommitténs förslag be- träffande tidpunkten för etappernas genom- förande kan inte i lagförslaget anges något bestämt datum för ikraftträdandet.

15.2 Förslag till lag om upphävande av bagerilagen

Enligt kommitténs mening bör man söka upphäva bagerilagen vid samma tidpunkt som övriga specialarbetstidslagar. Kommit- tén är dock medveten om att uppsägnings- tiden för ILO—konventionen kan försena ba- gerilagens upphävande.

16. Sammanfattning

I betänkandet läggs förslag fram till en allmän förkortning av arbetstiden, till en ny allmän arbetstidslag samt till en helgdags- reform.

Den allmänna arbetstiden förkortades un- der åren 1958—1960 från 48 till 45 t/v. År 1966 beslöts, sedan arbetsmarknadens par- ter först träffat överenskommelse därom, att arbetstiden skulle förkortas i tre SO-mi- nutersetapper, så att den fr. o. m. är 1969 skulle utgöra 42% t/v. Kommittén föreslår att arbetstiden förkortas ytterligare från 42% till 40 t/v.

Den genomgång som kommittén gjort på yrkesskadornas,arbetshygienens och folkhäl- sans område har visat att skyddssynpunkter inte numera kan åberopas som skäl för en ytterligare arbetstidsförkortning. Förkort- ningen får i stället grundas på individens val mellan olika sätt att tillgodogöra sig en möjlig förbättring av levnadsstandarden. Att den svenska arbetstagaren — åtminstone så länge arbetstiden överstiger 40 t/v — är be- redd att låta valet falla på ökad fritid fin- ner kommittén klart. De internationella strä- vandena, den offentliga debatten, fackför- eningsrörelsens aktivitet, uppvaktningar in- för kommittén utgör en klar bekräftelse på den saken.

Med hänsyn till produktionens krav på rationell organisation, för vilken arbetsti- dens längd och förläggning är en viktig fak- tor, kan det inte överlåtas åt de enskilda

arbetstagarna att var för sig träffa ett val mellan t. ex. ökad lön eller mera fritid. Produktionen kräver självfallet en viss en- hetlighet på arbetstidens område. Denna en- hetlighet kan åstadkommas genom avtal el- ler genom lagstiftning. I det ena fallet träf- far den fackliga organisationen och i det andra fallet lagstiftaren på arbets-tagarens vägnar valet mellan fritid och konsumtion av varor och tjänster. Kommittén står inte främmande för att utvecklingen kan kom- ma att gå mot ett system där arbetstidens längd avgörs uteslutande vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. I vårt land, där arbetstiden traditionellt varit föremål för lagstiftning, kan dock tiden enligt kom- mitténs åsikt ännu inte anses mogen för ett sådant steg. Arbetstidens längd bör därför alltjämt anges i lag.

När lagstiftaren ställs inför uppgiften att genomföra en allmän förkortning av arbets— tiden, kan det alltså konstateras att förkort- ningen i första hand är att bedöma som en ekonomisk avvägningsfråga. Andra aktuella reformer på det ekonomiska och sociala området kommer in i bilden. Arbetstidsför- kortningen minskar genom sin dämpande ef- fekt på ökningstakten för totalproduktionen möjligheterna att genomföra andra refor- mer. Dessa förhållanden har i hög grad påverkat utformningen av kommitténs för- slag.

Kommittén anser det angeläget att för- kortningen genomförs på sådant sätt att in—

verkan på samhällsekonomin blir så liten som möjligt. Enligt kommitténs bedömning kan detta ske om förkortningen liksom vid de båda senaste arbetstidsförkortningarna genomförs stegvis. En förkortning i tre etapper om 50 minuter i veckan under tre på varandra följande år synes vara lämplig.

Den sista etappen i den pågående arbets- tidsförkortningen genomförs den 1 januari 1969. Den fortsatta förkortningen kan följ- aktligen börja tidigast den 1 januari 1970. I den diskussion som förts i arbetstidsfrågan har rent allmänt uttalats att 40—timmars- veckan borde kunna uppnås under den första hälften av 1970—talet. Som sista da- tum för arbetstidsreformens tredje etapp skulle man i så fall kunna ange den 1 ja- nuari 1975.

Kommittén har kunnat konstatera att starka önskemål föreligger på arbetstagar— sidan att förkortningen förverkligas så snart som möjligt. För egen del uttalar kommit- tén att arbetstidsreformen framstår som angelägen och bör tilläggas sådan prioritet att den fullbordas under första hälften av 1970-talet.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén att den maximala gränsen för den ordinarie arbetstiden sänks successivt från 42% till 40 t/v i tre etapper vardera om 50 minuter per vecka samt att dessa etapper genom- förs vid ingången av vart och ett av tre på varandra följande år och påbörjas tidigast den 1 januari 1970 och senast den 1 januari 1973. Genom att lagstiftningen är dispositiv har arbetsmarknadens parter möjlighet att genomföra förkortningen vid annan tid- punkt och på annat sätt.

En generell förkortning av arbetstiden ak- tualiserar frågan hur den kortare arbets- tiden skall fördelas inom veckan och inom kalenderåret. Såväl arbetstagare som arbets- givare eftersträvar en fördelning som fram- står som mest rationell. För den enskilde ar- betstagarens del kommer denna strävan att leda mot en alltmer utbredd tillämpning av femdagars arbetsvecka. För produktionens del har arbetstidsförkortning och redan in- förd femdagarsvecka accentuerat problemet

att hålla driftstiden på en ekonomiskt för- svarbar nivå. En önskan att i viss mån ta hänsyn till nämnda företeelser genom en an- nan ordning för helgdagsfirandet inställer sig. Genom samhällets ändrade rutin i och med femdagarsveckans genomförande på ar- betsplatser, serviceinrättningar, skolor m. m. framstår en helgdagsreform även ur den enskilde individens synpunkt många gånger som något positivt. Dessa förhållanden ut- gör enligt kommitténs mening bärande skäl för att i samband med den förestående ar— betstidsförkortningen genomföra en reform av gällande helgdagsordning. Någon mer ge- nomgripande indragning eller förflyttning av helgdagar anser kommittén sig inte höra föreslå. Kalenderfrågan kan inte bedömas enbart med utgångspunkt från vad som ur produktionssynpunkt är mest rationellt. Pie- tet för de kyrkliga sammanhangen och hän- syn till allmän tradition och levnadsvana ta- lar för försiktighet beträffande ändringar i helgdagsbeståndet.

Enligt kommitténs mening bör en kalen- derreform inriktas på de helgdagar som ur produktionssynpunkt medför de väsentli- gaste olägenheterna. Hit hör de helgdagar som sönderstyckar eller kan sönderstycka arbetsveckorna, d.v.s. Kristi himmelsfärds- dag samt de datumbundna helgdagarna jul— dagen, annandag jul, nyårsdagen, trettonda- gen och första maj. Reformen bör enligt kommittén inskränkas till att avse trettonda- gen och Kristi himmelsfärdsdag. Någon an- ledning att föreslå att dessa dagar skall upp- höra som kyrkliga helgdagar finns inte. I stället föreslås att dagarna flyttas, tretton- dagen till en söndag, förslagsvis den första söndagen efter nyår, och Kristi hirnmels- färdsdag från torsdagen 40 dagar efter påsk till lördagen 42 dagar efter påsk.

Ett genomförande av kommitténs förslag kräver ändring av 14 kap. l & kyrkolagen och 1772 års förordning om helgdagarnas firande. Ändringar kan också bli aktuella i almanackans namnlängd samt i evangelie— boken och annan föreskrift rörande kyrkans handlingar.

Den nuvarande arbetstidslagstiftningen kän-

netecknas av stark splittring. Åtskilliga ar- betstidslagar finns. Trots detta faller ungefär varannan arbetstagare utanför lagstiftning- en på grund av undantag i lagstiftningens tillämpningsområde. De materiella reglerna är differentierade, stela och osmidiga. De bygger på arbetsförhållanden som utveck- lingen sedan länge lämnat bakom sig.

Arbetstidslagstiftningen grundades ur- sprungligen på skyddssynpunkter. Kommit- tén har vid sin översyn funnit att sådana synpunkter i stort sett spelat ut sin roll som motiv för en separat lagstiftning om arbets- tiden. De genomförda arbetstidsförkortning- arna och semesterreformerna har fört ner arbetstiden på en ur hälsosynpunkt riskfri nivå och ytterligare arbetstidsförkortning fö- restår. Arbetstagarna har också möjlighet att genom sina fackliga organisationer vaka över att missförhållanden stävjas. Lagstift— ningen bör enligt kommitténs åsikt kunna inskränkas till att i huvudsak ange de nor— mer som bör gälla i fråga om arbetstidens längd. Dessa normer bör anpassas efter vad som enligt rådande allmän uppfattning bör vara normal arbetstid i landet. Genom en sådan lagstiftning tilläggs statsmakterna ett medel att snabbt och effektivt genomföra förändringar i dessa normer. Utöver grund- läggande regler om måttet på den ordinarie arbetstiden och övertiden bör lagstiftningen utformas så att den inte stimulerar till en onödig koncentration av arbetstiden. I övrigt får skyddssynpunkter tillgodoses genom de särskilda arbetstidsbestämmelserna i arbe- tarskyddslagen. Härigenom åstadkoms en viss renodling av regelbeståndet från syste- matisk synpunkt. I arbetarskyddslagen sam- las bestämmelser av direkt skyddskaraktär. I arbetstidslagen inryms de regler om arbets- tiden som därutöver anses erforderliga.

Med denna målsättning för arbetstidslag- stiftningen framstår det som naturligt att den nya arbetstidslagen görs så allmängiltig som möjligt. Kommittén har ansett att undan- tag från lagens tillämpning skall medges endast i sådana fall, där ett inordnande un- der lagen skulle medföra betydande olägen- heter för verksamhetens bedrivande eller där arbetsförhållandena antingen generellt

eller för vissa arbetstagare är så speciella att de inte kan förenas med de regler lagen måste innehålla. Den nya lagen föreslås bli tillämplig på all verksamhet i vilken arbets- tagare används till arbete för arbetsgivarens räkning. Så snart annan persons arbetskraft anlitas under sådana omständigheter att ett arbetstagarförhållande uppkommer, skal] lagen äga tillämpning. Undantag görs en- dast för arbete som utförs i arbetstagarens hem eller eljest under s. k. okontrollerbara förhållanden, för familjemedlemmar och vissa tjänstemän. De sistnämnda samman- fattas i lagen som arbetstagare i företagsle- dande eller därmed jämförlig ställning eller eljest arbetstagare som i arbetstidshänseen- de har en särskild förtroendeställning. Un- dantag görs också för sjömän — vars arbets- tidsförhållanden regleras i sjöarbetstidslagen _ och för hushållsanställda _ med hänsyn till det förslag till arbetstidslag för husligt arbete som läggs fram av annan utredning. Det föreslås också att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal skall kunna komma överens om ytterligare undantag från lagen.

Genom kommitténs förslag beträffande arbetstidslagens tillämpningsområde kom- mer kontorsarbete i enskild verksamhet och i offentlig förvaltning, övrigt statligt arbete, brandväsende, sjukvård, socialvård, skogs- arbete m. m. att föras in under lagen. Vi- dare kommer lantbruk och trädgårdsskötsel, detaljhandel och därmed jämförlig verksam— het samt hotell-, restaurang- och kaférörelse att föras in under den allmänna lagen. I samband därmed föreslås att de nuvarande specialarbetstidslagarna för dessa verksam— hetsområden upphävs.

Kommittén har strävat efter att göra de materiella reglerna i arbetstidslagen entydi- ga och klara. Eftersom lagen har att ge ut- tryck för vad som skall vara normal arbets- tid i landet, bör den utformas så enhetlig som möjligt. De enskilda lagbuden kan i många stycken mjukas upp. Detta är en för- utsättning för utvidgning av arbetstidslagens tillämpningsområde. Därigenom lägger man också grunden för ett flexiblare arbetstids- uttag och för en ökad anpassning av arbets-

tiden till förhållandena på de enskilda ar- betsplatsema.

Kommittén har under sitt arbete diskute- rat en sådan uppmjukning av lagen att man i stället för att reglera veckoarbetstiden skulle gå in för en reglering av årsarbets- tiden. Några bärande motiv för en sådan ordning har kommittén dock inte funnit. Arbetsmarknadens parter har genom dis- positiviteten möjlighet att kollektivavtals- vägen komma överens om övergång till ett årsarbetstidsbegrepp.

Mer i detalj innebär kommitténs förslag till arbetstidslag att den ordinarie arbets- tiden maximeras till 40 t/v. Någon begräns- ning av arbetstiden per dygn föreslås inte. Det är en av de större nyheterna i lagen och tillkommen i syfte att skapa möjlig- heter till den föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde. Begränsningspe- rioden för den ordinarie arbetstiden sätts i huvudstadgandet till en vecka. Då det är påkallat med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt får begräns- ningsperioden sträckas ut till fyra veckor och arbetstiden alltså genomsnittsberäknas under en fyraveckorsperiod. Kommittén har avsett att de verksamhetsområden som i dag använder sig av en begränsningsperiod av två, tre eller fyra veckor — exempelvis skift— arbete, detaljhandel, hotellrörelse, flera stat- liga verksamhetsområden, sjukvård m. m. — skall kunna göra det även i fortsättningen. Liksom fallet är nu blir regeln om den ordi- narie arbetstiden dispositiv. Parterna på ar- betsmarknaden kan alltså träffa kollektivav- tal om annan ordning.

Som en nyhet i lagen föreslås regler om s. k. jourtid. Inom vissa verksamhetsgrenar förekommer att arbetstagarna är tvungna att utanför det ordinarie arbetet uppehålla sig på arbetsplatsen för att vid påkommande behov träda i tjänstgöring. Mycket vanligt är detta inom sjukvården. En liknande form av tjänstgöring är s. k. beredskapstjänst. Den skiljer sig från jourtiden därigenom att ar— betstagaren inte är bunden till närvaro på arbetsstället. Frågan om jourtid och be- redskapstid är att betrakta som arbetstid är f. n. tämligen diffus. Kommittén slår för

sin del fast att jourtid men ej beredskapstid skall betraktas som arbetstid. Om inte sär- skilda regler skulle upptas i lagen beträffan- de jourtid, skulle jourtid följaktligen få av- räknas på den ordinarie arbetstiden eller övertiden. Ett sådant system är tills vidare otänkbart inom stora delar av sjukvården och även inom vissa statliga verksamhets- grenar, bl. a. försvaret. Kommitténs förslag innebär att arbetsgivarens rätt att ta ut jour- tid begränsas till 48 timmar per fyraveckors- period eller 50 timmar per månad. Genom en sådan bestämmelse underlättas möjlig- heten att inordna inte endast sjukvården och försvaret under lagen utan även sådana — särskilt i direktiven angivna grupper med lång arbetstid _ som brandmän. Bestämmel- sen om jourtid görs också dispositiv.

Övertidsreglerna behålls i huvudsak oför- ändrade. Det innebär bl. a. indispositiva reg- ler. Vissa särregler för minderårigas över- tid tas bort, eftersom arbetarskyddslagens regler anses ge ett tillfredsställande skydd.

Utöver genom kollektivavtal kan avsteg från lagen göras genom dispens. Arbetar- skyddsstyrelsen skall alltjämt vara dispens- myndighet. Styrelsen skall också fungera som tillsynsmyndighet beträffande lagens efterlevnad.

Det har ansetts mest ändamålsenligt att lagen träder i kraft samtidigt med den första förkortningsetappen samt att det i en övergångsbestämmelse anges att i stället för 40 t/v skall gälla under det första året 41 timmar 40 minuter och under det andra året 40 timmar 50 minuter.

Vid översynen av arbetstidslagstiftningen har kommittén även prövat huruvida det finns ett behov av fortsatt specialreglering angående arbetstidens förläggning i bageri- och konditorinäringen. Kommittén har där- vid funnit att utvecklingen inom näringen förändrat arbetsförhållandena för de flesta sysselsatta och att tidigare föreliggande skillnader mellan denna näring och andra näringsgrenar utjämnats. Med hänsyn här- till föreslår kommittén att lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för för- läggande av bageri- och konditoriarbete upp-

hör att gälla. Det skydd som bagerilagen utgjort mot nattarbete och söndagsarbete får i fortsättningen tillförsäkras arbetstagar- na genom arbetarskyddslagens regler om ledighet för nattvila och veckovila.

Eftersom ett slopande av bagerilagen inte kan ske så länge Sverige är bundet av In- ternationella arbetsorganisationens konven- tion nr 20 angående förbud för nattarbete i bagerier, föreslår kommittén att Sverige säger upp denna konvention.

Bilaga A Sammanfattning av undersökning angående arbetstidsförkortningens verkningar inom sjukvården' av pol. mag. Sven-Åke Nilsson

A.l Allmänt

Undersökningens syfte har varit att utreda verkningarna av en given arbetstidsförkort— ning inom sjukvården. Det har därvid be- funnits lämpligt att inte medtaga samtliga vårdforrner utan begränsa sig till de ur personalsynpunkt viktigaste. Undersökning- en omfattar således endast sluten vård i dess olika former inklusive den öppna vård, som förekommer på lasarett och mental- sjukhus.

Verkningarna ansluter sig till vad som skulle ha hänt om en arbetstidsförkortning till 40 t/v hade genomförts år 1965. Detta var det senaste året för vilket fullständiga data kunde erhållas vid utredningens bör- jan. Ett försök att framskriva resultaten görs dock avslutningsvis.

Undersökningen har gjorts utifrån förut- sättningen att alla variabler utom arbets- tidens längd hålls konstanta. Bedömningarna med denna förutsättning är undersökningens huvudsyfte och de redovisade verkningarna består av krav på personalökningar. Där- efter diskuteras i vad mån ändringar i an- dra variabler kan påverka detta personal— behov.

Under 1965 var normalarbetstiden för sjukvårdspersonal i kontinuerlig drift 43,5 t/v s.k. mjuk arbetstid. Efter en allmän förkortning till 40 t/v för andra arbetsta— gare betyder den mjuka arbetstiden 38,5 t/v och förkortningen blir således 5 t/ v. För icke helgarbetande personal räknas med en

förkortning från 45 till 40 t/v och för för- valtningspersonal, som nu har 40—42 tim- mars arbetsvecka, också till 40 t/v.

Dessa förkortningar gäller heltidsanställd personal med reglerad arbetstid. Läkar-, chefs- och föreståndarpersonal har ej reg- lerad arbetstid, men här räknas med en an— passning till de nya reglerna i möjligaste mån, utom för läkarna. Läkarna utesluts helt ur undersökningen, då deras arbetsti- der synes mycket svårbedömbara och effek- ten av en förkortning ej kan utredas.

Deltidstjänsternas omfattning bedöms som oförändrade. Arbetstagaren anses ha anpassat sin arbetstid till vad som är möj- ligt och önskvärt ur hans synpunkt. För deltidsarbetande, som uppehåller del av hel- tidstjänst, räknas med förkortning på samma sätt som för heltidstjänstema.

Uppläggningen följer de olika huvudfor- merna inom den slutna vården. Kroppssjukvård:

Lasaretts- och förlossningsvård Vård av långvarigt kroppssjuka Vård av lungsjuka (sanatorier)

Epidemivård Konvalescentvård Epilepsivård Psykisk vård

Mentalsjukhus

Vård av lättskötta psykiskt sjuka Vård av psykiskt utvecklingsstörda

1 Undersökningen i dess helhet har i stencil (S 1968: 3) överlämnats till chefen för social- departementet.

Enhetens typvärde för Genom- aulltllgt Antal Antal Antal kliniker antal Antal vårdplatser vård- _— vård- Sjukhustyp sjukhus totalt platser vård service platser Lasarett: Grupp I 9 14 012 1 200—1 800 20—22 10—12 1 559 Grupp II 36 23 781 700—800 10 2—3 660 Grupp III 50 11 192 150—250 2 1—2 224 Odelade 16 1 923 80—130 — — 120 sjukstugor 56 2 418 30—50 —— —— 43 Barnbördshus 3 197 — — — Summa 170 53 523 —— — — —

Av dessa har inte sanatorie-, epidemi-, konvalescent: och epilepsivård undersökts närmare. Dessa vårdgrenar bedöms utifrån resultaten av de övriga.

Strukturen inom delgrupperna har kart- lagts vad avser antal arbetsställen och stor- lek. Personalen har uppdelats på katego- rier och verksamhetsområden. Denna kart- läggning är gjord på grundval av dåvarande medicinalstyrelsens förteckning 2 januari 1965 och de i landstingstrycket och mot- svarande publikationer publicerade perso- nalstaterna för 1965. Denna kartläggning omfattar ej enskilda och primärkommunala (utom storstädernas) inrättningar. Förkort- ningens effekter för dessa bedöms utifrån resultaten av de övriga. Den fortsatta redo— görelsen under punkterna A2—A6 gäller med ovanstående begränsningar. Under punkten A7 görs de nödvändiga komplette- ringarna.

Ur delgrupperna har utvalts i olika av- seenden typiska enheter, som utgjort stu- dieobjekt. Undersökningen har skett i form av intervjuer med för personalplaneringen ansvarig personal på dessa enheter. Resul- taten av intervjuerna har uppräknats en- ligt olika metoder, som redovisas senare, till totaleffekter för hela vårdgrenen.

A.2 Lasarett

Vårdgrenen har uppdelats i sex delgrupper och för dessa har typenheter för närmare undersökning utvalts. Delgrupperna och den

grova strukturen inom vårdgrenen framgår av tabell 1 .

Undersökningsobjekt har för grupp I va- rit ett storsjukhus, för grupp 11 ett central- lasarett, för grupp III ett mindre delat lasa- rett och för odelade lasarett och sjukstugor ett odelat lasarett. Barnbördshus har inte undersökts närmare, men finns med i tabell 8 på samma sätt som övriga uteslutna.

Undersökningsobjekten kartlades nog- grant med avseende på verksamhetens or— ganisation, dvs. uppdelning på olika en— heter inom sjukhuset, samt personalstater och schemaprinciper för dessa under olika tider på dygnet. Dessa enheter genomgicks med de intervjuade och bedömningar gjor- des vilka förändringar i personalstaterna, som behövdes vid en arbetstidsförkortning vid given organisation och målsättning.

För sjukvårdspersonalen erhölls för varje undersökningsobjekt de nödvändiga perso— nalökningarna fördelade på kategori och verksamhetsområde. Dessa ökningar upp- räknades till totaleffekter för den grupp som respektive objekt representerade enligt två metoder. 1) Beräknad ökning på enheten för varje personalkategori multiplicerades med antalet enheter inom gruppen. 2) Beräknad ökning på enheten uträknades i procent av personalen inom respektive kategori. Denna procentsats användes sedan för beräkning av motsvarande totalsummor inom grup- pen. De erhållna totalsummorna korrigera- des med hänsyn till metodernas användbar-

f...—., _-

Storlek efter antal Genomsnittligt antal

vårdplatser Antal sjukhem Antal vårdplatser vårdplatser — 50 94 2 855 30 50—100 51 3 237 63 100—200 9 1 243 138 över 200 8 3 809 476 Summa 162 11 144 69

het i olika fall.

För förvaltnings— och ekonomipersonalen har dessa beräkningar gjorts för hela Vård- grenen direkt. Förvaltningspersonalens ar— betstid ligger på ca 40—42 t/v och, eftersom förkortningen för deras del blir liten, be- döms här inga ökningar behövliga. För eko- nomipersonalen krävs ökningar i de större enhetliga personalkategorierna såsom köks— och maskinpersonal, medan de enstaka tjänsternas antal inte påverkas. Gruppen öv- rig personal utgörs helt av sådana enstaka tjänster.

De på dessa sätt erhållna ökningarna re- dovisas i tabell 7 både i absoluta tal och i relation till befintligt antal.

A.3 Sjukhem för långvarig: kroppssjuka

Dessa sjukhem är i regel ganska små en- heter. Deras organisatoriska struktur och patientmaterial är betydligt mer enhetligt än lasarettens. Strukturen inom den under- sökta delen av vårdgrenen framgår av ta- bell 2.

Vårdplatsantalet på dessa fristående hem utgör ungefär hälften av det totala antalet. Övriga platser finns på lasarett, sanatorier,

Tabell 3. Mentalsjukhus.

ålderdomshem och på enskilda hem.

På grund av den enhetliga strukturen har endast ett länssjukhem närmare undersökts. Dessutom har personal på landstingskans- lierna intervjuats. Resultaten av intervjuer- na har använts vid uppräkningsförfarandet av de mer konkreta uppgifterna från un- dersökningen vid länssjukhemmet.

Uppräkning har skett genom dels mul— tiplikation av de uppskattade personalök- ningarna per avdelning med antal avdel- ningar på dessa hem, dels genom procent- beräkning. Resultaten framgår av tabell 7.

A.4 Mentalsjukhus

Under denna rubrik har behandlats dels alla mentalsjukhus (tidigare statliga och kommu— nala), dels de tidigare statliga sjukhusen för vård av psykiskt utvecklingsstörda. De se- nare påminner till sin storlek och organisa- tion mer om mentalsjukhusen än om öv- riga inrättningar för psykiskt utvecklings- störda.

Sjukhusen inom denna grupp uppvisar stora likheter i organisation och patientma- terial även om storleken varierar betydligt. Vårdgrenens struktur framgår av tabell 3.

Mentalsjukhus

Sjukhus för psykiskt utvecklingsstörda

Storlek efter antal vårdplatser Antal sjukhus Antal vårdpl. Antal sjukhus Antal vårdpl. — 500 7 1 691 1 80 500—1 000 11 8 496 4 2 18]

över 1 000 14 17 290 — — Summa 32 27 477 5 2 261

Storlek efter antal Genomsnittligt antal vårdplatser Antal sjukhem Antal vårdplatser vårdplatser — 50 37 1 051 28 50—100 22 1 510 69 över 100 16 2 471 154

Summa 75 5 032 67

Som undersökningsobjekt har ett men- talsjukhus valts och resultaten har uppräk- nats genom procentberäkning och genom multiplikation med antal genomsnittliga en- heter (möjligt p. g. a. den likartade struktu- ren). Liksom för lasaretten har förvaltnings- och ekonomipersonalen bedömts totalt. Re- sultaten framgår av tabell 7.

A.5 Sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka

Liksom långvårdshemmen är dessa ganska små enheter. Vård av lättskötta psykiskt sjuka ges också på enskilda hem, vilka be- handlas i samband med sammanställningen av resultaten. Vårdgrenens struktur framgår av tabell 4.

Vårdgrenen har undersökts på samma sätt som långvårdshemmen och som kon- kret studieobjekt har ett mentalsjukhem valts. Uppräkningen till totaleffekter har också skett på samma sätt som för lång- vårdshemmen. Resultaten framgår av ta- bell 7.

A.6 Vårdanstalter för psykiskt utvecklings- störda

Dessa anstalter uppdelas i plananstalter (kommunala eller enskilda), för vilka lands-

tingen är ekonomiskt ansvariga, och riks— anstalter, som är enskilda. Vårdgrenen är ny och har ännu icke fått sin fasta struktur. Strukturen i grova drag framgår av tabell 5.

Vårdgrenen har undersökts på samma sätt som långvårdshemmen och som konkret studieobjekt har en vårdanstalt valts. Upp- räkningen till totaleffekter har också skett på samma sätt som för långvårdshemmen. Resultaten framgår av tabell 7.

A.7 Totaleffekter

Som bakgrund redovisas här först i tabell 6 sammanställningar av personalstaterna 1965 för de undersökta vårdgrenarna. I tabell 7 redovisas de erhållna ökningarna av tjänster så som de framkommit vid de under A2_ A6 beskrivna beräkningarna. Dessa ökning- ar uttrycks också i procent av summorna i tabell 6. Slutligen redovisas i tabell 8 de totala ökningar som erhålls, om de tidigare resultaten kompletteras med uppskattade ökningar för icke undersökta inrättningar.

Den erhållna totalökningen 9 050 tjänster eller 9,6 % av 1965 befintligt antal tjänster är signifikant lägre än en antagen propor- tionell ökning, dvs. en ökning i procent som är lika med förkortningens storlek i pro-

Tabell 5. Vårdanstalter för psykiskt utvecklingsstörda.

Storlek Kommunala Enskilda Enskilda efter antal plananstalter plananstalter riksanstalter vårdplatser Antal Vårdplatser Antal Vårdplatser Antal Vårdplatser — 50 47 1 209 17 605 32 841 50—100 15 1 097 3 211 5 353 över 100 22 4 432 1 113 4 470 Summa 84 6 738 21 929 41 1 664 192 SOU 1968:66

Sjukhem Vårdanstalter för

Lasarett för lätt- psykiskt utvecklings- (exkl. skötta störda barn- Långvårds— Mental- psykiskt Komm. Personalkategori bördshus) hem sjukhus sjuka Tid.statl. plananst. Summa Sjukvårdspersonal 47 617 4 918* 12 167 1 136* 946 2 478' 69 262 Förvaltn.-personal 1 191 52 501 14 51 42 1 851 Ekonomipersonal 8 741 972 2 436 338 220 687 13 394 Övrig personal 519 — 272 —— 13 49 853 Summa 58 068 5 942 15 376 1 488 1 230 3 256 85 360

' Inkl. föreståndarpersonal

Tabell 7. Beräknad ökning av antalet tjänster vid en arbetstidsförkortning från 45 till 40 t/v inom de under punkterna A 2—A 6 angivna områdena.

Vårdanstalter för

Lasarett Sjukhem för psykiskt utvecklings— (exkl. lättskötta störda Personal- barn- Lång- Mental- psykiskt Komm. kategori bördshus) vårdshem sjukhus sjuka Tid.statl. plananst. Summa Sjuk vdrdspersonal : Sjuksköterskor 1 530 1 530 Undersköterskor 640 150 790 Sjukv. biträden 2 335 360 75 250 3 020 Ekon. biträden 155 155 Skötare i mentalv. 1 400 105 1 505 Summa sjukv.- personal 4 660 510 1 400 75 105 250 7 000 Förvaltn. personal : 0 0 0 0 0 0 0 Ekonomipersonal: Maskinpersonal 85 35 4 124 Hantverkare 70 70 Kokerskor 60 60 Ekon.biträden 550 150 90 8 798 Vaktmästare 145 20 3 168 Summa ekon.pers. 910 150 145 0 15 0 1 220 Summa summarum 5 570 660 1 545 75 120 250 8 220

Motsvarande ökningar i procent av 1965 befintligt antal:

Sjukvårdspersonal 9,8 10,4 11,5 6,6 11,1 10,1 10,1 Förvaltn.personal 0 0 0 0 0 0 0 Ekonomipersonal 10,4 15,4 5,9 0 6,8 0 9,1 Totalt 9,6 11,1 10,0 5,1 9,8 7,7 9,6 cent. större enheterna (lasarett och mentalsjuk-

Vad gäller ökningens fördelning på olika sjukhustyper och olika personalkategorier ger materialet underlag för följande två hy- poteser:

1. Ökningen är relativt sett större på de

hus) än på de mindre enheterna (långvårds- hem, mentalsjukhem och vårdanstalter för psykiskt utvecklingsstörda).

2. Ökningen är relativt sett större för de stora personalkategorierna inom respektive

Tabell 8. Beräknad totalökning av antalet tjänster vid en arbetstidsförkortning från 45 till 40 t /v.

Antal tjänster vid

Ej under- Undersök- sökta in-

ta inrätt- rätt-

Beräknad ökning genom arbetstids- förkortning Ej under- Undersök- sökta in- ta inrätt- rätt-

Personalkategorier ningar ningar Totalt ningar ningar Totalt Sjukvårdspersonal 69 262 6 306 75 568 7 000 635 7 635 Förvaltningspersonal 1 851 174 2 025 0 0 0 Ekonomi- och övrig personal 14 247 2 201 16 448 1 220 195 1 415 Summa 85 360 8 681 94 041 8 220 830 9 050

sjukhustyp (sjukvårdsbiträden och skötare i mentalvård) än för de mindre personal— kategorierna.

Om förkortningen företas under perio- den 1965—70, bör denna ökning dessutom kompletteras med andra personalkrävande åtgärder, som planeras under denna period. Med denna totala bakgrund kan sedan åt- gärder för att tillfredsställa behovet disku- teras.

De övriga åtgärder som planeras är dels allmän tillväxt av sektorn, dels borttagande av eleverna ur reguljär tjänstgöring samt eventueut ett borttagande av jourtiden och ersättande av denna med reguljär arbetstid inom tjänstgöringsskyldigheten.

Tillsammans betyder dessa åtgärder och arbetstidsförkortningen ett ökat personalbe- hov på 25 000—28 000 årsarbetande för den här redovisade delen av vårdsektom, varav arbetstidsförkortningen svarar för knappt hälften. Under samma period räknar lång- tidsutredningen med en total ökning av an- talet årsarbetande med 49 000.

Diskussionen om personalbesparande åt- gärder inom sjukhusvården har under se- nare år varit livlig och många förslag har lagts fram. Vid företagna experiment med olika organisationsformer har det dock vi- sat sig att nettobesparingar är mycket svåra att uppnå. Man kan emellertid uppnå en viss omfördelning av personalbehoven, så att en anpassning sker till rekryteringsun- derlaget.

___. .... sq

sou 1968: 66 |

Bilaga B Rapport över undersökning angående arbets- tidsförkortningens verkningar inom detaljhandeln

Detaljhandelns utredningsinstitut — DUI — (numera uppgånget i Handelns utrednings— institut) fick sommaren 1965 i uppdrag av arbetstidskommittén att undersöka vilka följder en arbetstidsförkortning kunde tän- kas få för företag inom detaljhandeln. Syf- tet var bl. a. att undersöka vilka åtgärder som handelsföretagen skulle vidta, om ar- betstiden förkortades med ett visst antal timmar per vecka, samt att söka klarlägga de sannolika följderna härav för företagen, de anställda och konsumenterna. Undersök- ningen slutfördes i februari 1966.

B.] Undersökningens uppläggning och ge- nomförande

Undersökningen berör endast detaljhandel (alltså inte partihandel, bank- och försäk-

ringsverksamhet samt fastighetsförvaltning, vilka verksamheter vanligen hänförs under näringsgrensbeteckningen handel) och om- fattar inom denna endast vad som tradi- tionellt brukar räknas till detaljhandel. Så- ledes ingår ej företag där försäljningen ej bedrivs i form av öppen butik, t. ex. post- orderhandel, och ej heller bil- och bensin- handel, apotek, kioskhandel samt företag som tillhandahåller tjänster. De områden som undersökningen avser täcka framgår av tabell 1 .

Den i tabellen angivna kategoriindelning- en har skett p. g. a. arbetstekniska skäl, ef- tersom skilda undersökningsförfaranden an- vänts för olika företagstyper. .

Beträffande kategori ], Familjebutiker, har inga fältundersökningar utförts. Möj- ligheterna att få meningsfull information

Tabell 1 . Olika företagskategorier inom detaljhandeln.

Kategori Karakteristika

Ungefärligt antal arbets- ställen (1964)

1. Familjebutiker 2 sysselsatta 2. Övriga detaljhandelsföretag

Detaljhandelsföretag med högst

40000

Detaljhandelsföretag med 3 eller fler sysselsatta utom företagen i kategori 3 Detaljhandelsrörelsen inom

3. Koncemdetaljhandel

25000

KF (Konsumentkooperationen), Turitz & Co (Epa), Åhlén & Holm (Tempo) samt Nordiska Kompaniet (NK) 5000

Summa

70000

rörande dessa ca 40000 försäljningsstäl- len har inte bedömts motsvara de kostna- der en representativ urvalsundersökning skulle medföra. I princip får en ändring i arbetstidslagstiftningen inte några nämn- värda direkta konsekvenser för företag av denna storlek. Denna kategori torde dock drabbas hårdast av strukturrationaliseringen. Man har i långtidsutredningen kunnat be- döma omfattningen härav utifrån förelig- gande uppgifter om nedläggningarna.

Kategori 2, Övriga detaljhandelsföretag, omfattar ca 25 000 försäljningsställen. Inom denna företagsgrupp utfördes en telefonen— kät för ett representativt urval om 500 bu- tiker som uttagits ur statens pris- och kar- tellnämnds (SPK) register. Vid dessa tele- fonintervjuer ombads företagen lämna upp— gifter, dels rörande arbetsstyrkans storlek och struktur, butikstider samt vidtagna ra- tionaliseringsåtgärder, dels beträffande de åtgärder man tänkte vidta eller de kon- sekvenser man väntade sig på grund av en arbetstidsförkortning.

Från tidigare undersökningar känner man till att de enskilda företagen kan ha stora svårigheter att kvantifiera åtgärder man pla- nerar vidta i framtiden. Därför formulera- des frågeställningarna så, att man i första hand fick veta på vilka områden de even- tuella problemen skulle uppträda och hur man tänkte sig lösa dessa, och att man i andra hand fick en uppfattning om hur pass genomgripande sådana åtgärder kunde tän- kas bli.

Svarsresultatet från företagen inom kate- gori 2 kan anses synnerligen tillfredsställan- de, då det egentliga bortfallet (dvs. sådana fall där en intervju av olika skäl ej utförts, trots att företaget hört till populationen) uppgick till endast 2 % .

Uppgifter rörande kategori 3, Koncem- detaljhandel, inhämtades genom intervjuer med företrädare för respektive företag.. Då konsumtionsföreningarna drivs som separata enheter, gjordes beträffande kooperationen kompletterande intervjuer rörande konsum- tionsföreningarna i Stockholm och Uppsala, speciellt rörande frågor om arbetskraften, öppethållandet o.d. Vad gäller informa-

tionen från företagen inom kategori 3 var ambitionsgraden högre än för de telefon- intervjuade. Av speciellt intresse ansågs det vara att få även historiska siffror för anta- let anställda på hel- respektive deltid, för att på så sätt få perspektiv på arbetskrafts- utvecklingen inom dessa företag. Sådana följder och åtgärder som direkt kunde här- ledas från en arbetstidsförkortning fann man dock relativt svårt att precisera. Arbets- tidsförkortning, löneökningar, förändringar i konkurrenssituationen kan framkalla lik— nande problem; och åtgärder för att ratio- nalisera och effektivisera kan ofta inte hän- föras till någon enskild problemfaktor.

Enskilda medlemmar i den frivilliga in- köpsorganisationen ICA, ingår i ovannämn- da telefonenkät (kategori 2). Det har dock bedömts vara av intresse att från den cen- trala organisationen få visa synpunkter. Därför har även en intervju med företrä- dare för Inköpscentralerna AB utförts.

B.2 Nuvarande strukturförhållanden och utvecklingstendenser

B.2.l Butiksbeståndet

De uppgifter om butiksantalet 1964 per bransch, som redovisas i tabell 2, har erhål- lits genom en specialbearbetning av statens pris- och kartellnämnds butiksregister, som DUI låtit företa för långtidsutredningens räkning.

Tabellen ger vid handen att detaljhandeln fortfarande till övervägande del bedrivs vid små arbetsställen. Endast ca 500 försälj- ningsställen i landet, varav närmare hälften varuhus, har mer än 25 anställda. Om grän— sen för >>stora butiker» sätts vid 10 anställ- da skulle totalt ca 1800 butiker kunna räk— nas som stora. Det motsvarar endast något mer än 2 % av hela butiksantalet.

Uppsplittringen på ett mycket stort antal tämligen små arbetsställen får ses mot bak- grund av näringens servicekaraktär. 1 an- slutning till varje befolkningsagglomeration av betydelse har uppstått ett antal försälj- ningsställen för konsumentvaror. Först un- der senare år har befolkningsomflyttningen

_ . ...-.. .- m...-Mt....— ;,;..-_4.._..

_umhz (i.-u.. a_n._._._.__

Tabell 2. Antal butiker inom olika bransch- grupper.

Branschgrupp Antal butiker Procent Varuhus 238 0,3 Allmänna livsmedels- butiker (specerier m.m.) 21 259 29,0 Speciella livsmedelsbu- tiker (mjölk, bröd, kött, fisk, grönsaker etc.) 12 094 16,5 Färg, parfym, sjukvård 3 048 4,2 Möbel, hemtextil 2 201 3,0 Järn, bosättning 1 795 2,4 Radio-TV, el-artiklar 2 220 3,0 Beklädnad (konfektion, ekipering, manufaktur- varor m. m.) 10 536 14,4 Skor, väskor, handskar 2 489 3,4 Cykel, sport, leksaker 1 922 2,6 Böcker, papper, musik 1 700 2,3 Tobak 4 504 6,2 Ur, optik, juveler 2 287 3,1 Foto 711 1,0 Blommor 3 312 4,5 Diverse och blandat sortiment 3 017 4,1 Summa 73 333 100,0

Med hänsyn till antalet sysselsatta fördelar sig butiksbeståndet på följande sätt.

över 25 sysselsatta 1 1—25 » l—-1 0 »

519( 0,7 %) 1295( 1,8 %) 71 519 ( 97,5 %)

Summa 73 333 (100,0 %

i förening med konsumenternas ökade rör- lighet (bilismen) lett till en mera påtaglig förändring av butiksstrukturen.

Tabell 3. Beräknat butiksantal 1970.

I anslutning till långtidsutredningen har DUI företagit en framskrivning av detalj- handelns butiksbestånd till år 1970. Beräk- ningarna grundar sig på butiksantalet 1964 och de förändringstal som då kunde iaktta- tas. Framskrivningen av butiksantalet redo- visas i tabell 3.

Kalkylen avseende butiksantalet pekar på en minskning fram till 1970 med ca en fjärdedel till drygt 50 000 enheter. Mer än halva nedgången hänför sig till butiker med en eller två sysselsatta. Den relativt sett kraftiga minskning som redovisas för grup- pen koncernföretag är helt hänförlig till det radikala strukturprogram som lagts fram av konsumentkooperationen, vars butiksan- tal om för närvarande ca 4000 enheter beräknas ha nedgått till 1 100 år 1975. An- talet kedjevaruhus (Domus m. fl., Epa, Tem- po) som den 1 juli 1965 uppgick till 281 beräknas fram till 1970 öka med i genom- snitt 14 enheter per år mot 21 per år un- der perioden 1959-64.

B.2.2 Arbetskraften

Uppgifter om antalet sysselsatta inom de- taljhandeln finns i flera statistiska källor och ger delvis rätt olika resultat beroende på de definitioner som använts. Följande tablå visar de olika näringsgrenarnas andel av den förvärVSarbctande befolkningen en- ligt folkräkningarna.

Antal butiker Beräknad för- Beräknat antal Procentuell 19641 ändring 1964 butiker 1970 förändring 1964 Företagskategori —70 —70 Familjebutiker (1—2 sysselsatta) 40 000 _ 11 600 28 400 — 29 % Mindre företag (3—9 sysselsatta) 20 500 — 4 100 16 400 — 20 % Större företag (mer än 9 sysselsatta) 5 000 i 0 5 000 :]: 0 % Koncernföretag (KF, Epa, Tempo, NK) 4 600 — 2 500 2 100 — 54 % Totalt 70 100 — 18 200 51 900 —— 26 %

1 Totalantalet 1964 ligger något lägre än det tidigare redovisade. Vissa företag som inte kan be- traktas som egentliga detaljhandelsföretag uteslöts nämligen under undersökningens gång.

Procentuell för-

delning

1950 1960 Jordbruk m. m. 20,4 13,9 Industri, gruvdrift etc. 32,6 33,1 Byggnadsverksamhet etc. 7,9 8,9 Handel 13,4 15,4 Samfärdsel 8,1 8 0 Offentliga och privata tjänster 17,6 20,7 Summa 100,0 100,0

Näst efter »Offentliga och privata tjäns- ter» visar »Handel» den största sysselsätt- ningsökningen. Gruppen »Handel» kan emellertid, som tidigare nämnts, uppdelas i följande verksamhetsgrenar.

Antal förvärvs- arbetande

(avrundade tal) Ökning 1950—60 1950 1960 %

Partihandel 119 700 132 000 + 10,3 Detaljhandel 251 700 305 300 + 21,3 Bank- och för- säkringsverk- samhet m.m. 43 600 59 900 + 37,4

Summa 415 000 497 200 + 19,8

Enligt folkräkningen sysselsattes alltså 1960 mer än 300 000 personer inom detalj- handeln. Ökningen sedan 1950 uppgick till 21,3 %.

Såsom förvärvsarbetande i folkräkningen betecknas den som utför arbete i en om- fattning motsvarande minst hälften av en normal arbetsdag. Personer med deltidsar- bete redovisas därför oftast inte som för- värvsarbetande. Eftersom det inom detalj- handeln är förhållandevis vanligt med del- tidstjänster, blir det totala antalet syssel- satta underskattat i folkräkningarna. Ge- nom de av statistiska centralbyrån fortlö— pande anordnade arbetskraftsundersökning— arna erhåller man emellertid uppgifter om alla personer som under mätveckan haft förvärvsarbete minst en timme. AK-under- sökningarna är dock baserade på Stickprovs- basis, varför resultaten är omgivna av vis- sa osäkerhetsmarginaler. Tabell 4 visar an- talet sysselsatta i detaljhandeln enligt senaste AK-undersökning.

AK-siffran (1965) ligger drygt 50000 högre än folkräkningens uppgift (1960). I procent av den totala arbetsstyrkan har de- taljhandeln 9,5 % enligt AK-undersökning- en och nästan exakt samma siffra, 9,4 %, i folkräkningen 1960. Av detaljhandelns arbetsstyrka beräknas 65 000 utgöras av företagarna själva (och medhjälpande fa- miljemedlemmar).

Av speciellt intresse är användningen av den deltidsanställda arbetskraften inom de- taljhandeln. Enligt AK-undersökningen i november 1965 var det totala antalet del- tidsarbetande inom »Handel» 107 000, mot- svarande 24 % av näringsgrenens totala numerär. Mer än hälften av de deltidsan- ställda utgörs av kvinnor. Det är inte möj- ligt att klarlägga hur många härav som är sysselsatta inom detaljhandeln men sanno- likt ligger siffran mellan 80000 och 100000.

Långtidsutredningen har uppställt en prognos rörande den heltidssysselsatta ar— betskraften inom detaljhandeln. Prognos- resultaten återges i tabell 5. Det bör obser- veras att antalet sysselsatta endast avser den egentliga butikshandeln, dvs. att företag med försäljning av bl.a. bensin, bilar, bränsle, spritdrycker, apoteksvaror m.m. ej ingår i redovisningen.

Den »fasta» arbetsstyrkan inom den egentliga detaljhandeln beräknas alltså kom- ma att minska med ca 12000 personer. Visserligen ökar de större företagens och varuhuskedjornas arbetskraftsbehov icke oväsentligt, men detta kompenseras mer än väl genom friställningen av arbetskraft till

Tabell 4. Antal personer i AK1 inom gruppen »Detaljhandel» i november 1965.

Män Kvinnor Summa

Företagare och medhjälpande familjemedlemmar 37 700 26 900 64 600 Anställda 109 600 185 500 295 100 Samtliga 147 300 212 400 359 700

1 AK = arbetskraften. Här ingår personer som har en anställning samt personer som söker arbete.

Tabell 5. Beräknat arbetskraftsbehov inom detaljhandeln 1970.

Antal heltids- sysselsatta Föränd- 1963 1970 ring Familjebutiker (1—2 sysselsatta) 60 000 42 000 _ 30 % Mindre företag (3—9 sysselsatta) 84 000 79 000 — 6 % Större företag (mer än 9 sys- selsatta) 44 000 52 000 + 18 % Koncernföretag (KF, Epa, Tempo, NK) 38 000 41 000 + 8 % Totalt 226 000 214 000 — 6 %

följd av strukturrationaliseringen, vilken går ut över såväl enskilda småföretag som kon— sumentkooperativa butiksenheter. Det bör observeras att arbetskraftsprognosen endast avser den heltidsanställda personalen.

Enligt statistiska centralbyråns arbets— kraftsundersökningar är antalet korttidsar- betande (mindre än 35 timmar per vecka) inom handeln ca 100000. Flertalet härav torde vara sysselsatta inom den egentliga detaljhandeln. Enligt kalkylen i tabell 5 är antalet heltidssysselsatta ca 225000 och detta antal beräknas inte undergå några väsentliga förändringar. Alla tecken tyder emellertid på att deltidsformen blir allt van- ligare inom detaljhandeln. Det erbjuder dock stora svårigheter att kvantitativt ut— trycka betydelsen av den tillfälligt anställda personalen och varje prognos blir naturligt- vis ytterst osäker. Vissa genomförda special- undersökningar skulle kunna leda till en uppskattning att behovet av deltidsarbets- kraft inom detaljhandeln skulle öka med 20 000 personer fram till 1970.

Sammanfattningsvis kan alltså följande bedömning göras. Detaljhandelns totala ar- betskraftsbehov omräknat i arbetstimmar blir oförändrat eller ev. något minskat. Ge- nom omstruktureringen av arbetskraften, innebärande att den deltidsanställda perso- nalens andel av arbetsstyrkan stiger, kan antalet sysselsatta inom detaljhandeln be- räknas öka något.

B.3 Företagens sannolika reaktioner och åt- gärder vid en arbetstidsförkortning

B.3.1 Principiell diskussion av företagets handlingsalternativ

I enlighet med arbetstidskommitténs inten- tioner har Detaljhandelns utredningsinstitut utfört studier vid eller på annat sätt insam- lat uppgifter från detaljhandelsföretagen för att söka få ett underlag för en bedömning av företagens reaktioner inför en ev. arbets- tidsförkortning. De frågeställningar som an- vänts baseras på vissa allmänna uppfatt- ningar rörande de olika handlingsalternativ som står till buds. I korta drag kan detalj- handelsföretagets situation beskrivas på föl- jande sätt.

I den mån företaget har outnyttjad per- sonalkapacitet kan effekten av en arbets— tidsförkortning helt eller delvis elimineras genom en omorganisation av arbetstiderna. Ofta kan emellertid också vid outnyttjad kapacitet svårigheter uppstå att med den befintliga arbetsstyrkan klara kundbetjä- ningen under perioder med hög försäljnings- intensitet.

En möjlighet att möta konsekvenserna av arbetstidsförkortningen är att inskränka öppethållandet. Enligt en av Handelsanställ- das förbund (HAF) gjord utredning fram- går att den klart dominerande öppnings- tiden alla dagar i veckan var kl. 9 och att den vanligaste stängningstiden måndag—fre- dag var kl. 18. Beträffande lördagen före— låg skillnader dels mellan olika branscher, dels beroende på geografiskt läge. Vanli- gaste stängningstid var dock kl. 15 med undantag för livsmedelshandeln som stäng- de kl. 14. Kl. 16 som stängningstid före- kom i huvudsak endast i Stor-Stockholm. Sedan hösten 1959, då HAF gjorde den första undersökningen rörande butikstider- na, har en viss förskjutning ägt rum mot en tidigare stängning på lördagarna, troli- gen beroende på att lediga lördagar blivit allt vanligare för många kategorier anställ- da.

Problemet i detta sammanhang är att företagarna vid ett övervägande av ändrat öppethållande — förutom arbetstidsförkort—

ning — har en mängd andra faktorer att ta hänsyn till. En av dessa är kundernas reak- tion och i samband därmed konkurrenter- nas handlande, en annan är affärstidslagen. Undersökningar som gjorts av DUI, KF, m.fl. visar dock att variationerna i kund- frekvens och försäljning under varje vecko— dag och mellan dagarna i och för sig skulle tillåta en mindre reducering av öppethål- lande utan att omsättningens storlek påver- kades i någon större utsträckning. Enligt en DUI-undersökning svarade lördagen för ca 30% av herrbeklädnadsaffärernas vec- koomsättning, 25 % av livsmedels- och sko- affärernas omsättning samt ca 20 % av om- sättningen inom övriga undersökta bran- scher, vilket visar de övriga veckodagamas relativt sett mindre betydelse ur försälj- ningssynpunkt.

Åtskilliga affärer torde vid en arbetstids- förkortning bli tvungna att anställa ytter- ligare arbetskraft för att kompensera bort- fallet av arbetstid. I samband härmed kan en omstrukturering av arbetsstyrkan bli ak— tuell i en del företag, t. ex. genom att någon heltidsanställd utbyts mot flera deltidssys— selsatta. I motsats till de förutnämnda åt- gärderna innebär en sådan utökning av per— sonalen en kostnadsökning för företaget. Huruvida denna slår igenom i form av hög— re marginaler beror på konkurrenssituatio- nen. Arbetstidsförkortningen kan på det sättet tänkas få till följd att strukturomvand- lingen inom detaljhandeln påskyndas.

För de mindre företagen, där innehava- ren och hans familjemedlemmar svarar för större delen av arbetsinsatsen, kan arbets- tidsförkortningens direkta ekonomiska verk- ningar bli mindre påtagliga. I den mån in— skränkningar av de anställdas arbetstid med- för ökade arbetsinsatser från innehavarens sida, kommer åtgärden att upplevas som en standardsänkning och kan därigenom öka frekvensen av butiksnedläggningar.

Ytterligare ett handlingsalternativ inför en arbetstidsförkortning är att söka helt eller delvis kompensera kostnadsstegringar- na genom rationaliseringsåtgärder. Genom övergång till självbetjäning eller självvals- system, modernisering eller komplettering

av utrustningen m.m. kan oftast en viss arbetsbesparing åstadkommas. Fördelarna måste emellertid i varje fall vägas mot de ökade kapitalkostnader, som de nödvändi- ga investeringarna medför. Till gruppen rationaliseringsåtgärder kan också hänföras strävandena att på olika sätt effektivisera utnyttjandet av den befintliga arbetskraf- ten. Exempel härpå är införandet av presta— tionslöner och andra ackordssystem i de- taljhandeln.

B.3.2 Undersökningens resultat

B.3.2.1 Detaljhandelsföretagens (utom fa- miljebutiker och koncernföretag) reaktioner

De i företagsenkäten medverkande 466 bu- tikerna har utlottats ur en totalpopulation om ca 25 000 butiker med minst 3 syssel- satta. Familjebutiker (med 1—2 sysselsatta) samt koncernföretag (Konsumentkoopera- tionen, Turitz & Co, Åhlén & Holm samt NK) ingår inte i företagsenkäten; uppgifter för de senare redovisas i avsnitt B.3.2.2.

Intervjupersonerna har ställts inför ett flertal olika alternativ beträffande den san- nolika reaktionen på en arbetstidsförkort- ning. Många har härvid angett flera tänk- bara konsekvenser.

Ändring av antal anställda

När det gäller förändringar beträffande den heltidsanställda arbetsstyrkan i samband med en arbetstidsförkortning redovisar bu- tikerna följande planer.

Flera heltidsanställda 14,2 % Oförändrat 61,0 % Färre heltidsanställda 8,6 % Vet inte 15,3 % Ej svar 0,9 %

Summa 100,0 %

Endast omkring en sjundedel ämnar an- ställa flera heltidsarbetande. Ca 8 % av- ser att minska den fasta arbetsstyrkan. Bland de större butikerna kommer ca 40 % att vidta förändringar beträffande den heltidsanställda arbetskraften. Det är

dock lika vanligt att man minskar som att man ökar den fasta arbetskraftens numerär.

Många detaljister planerar att kombinera förändringarna i den heltidsanställda per- sonalens numerär med ändring (vanligen ökning) i antalet deltidsanställda. De vikti- gare svarsalternativen därvidlag är att anta- let deltidsanställda ökar, medan antalet hel- tidsanställda hålls oförändrat eller minskar.

Ändring av öppethållandetiderna

Avsikten var att söka få fram de eventuella konsekvenser ifråga om öppethållandetider- na som en allmän arbetstidsförkortning kan väntas medföra. Det är dock troligt att före- tagarnas synpunkter härvidlag i viss mån påverkats av väntade förändringar i affärs- tidslagstiftningen. Den erhållna svarsfördel— ningen är följande.

Längre öppethållande 10,9 % Samma tider 48,3 % Kortare öppethållande 19,0 % Vet ej 19,8 % Ej angivet 2,0 %

100,0 %

Trots att en liberalisering av affärstids- lagstiftningen borde öka intresset för läng- re öppethållande har så många som 20 % av samtliga, dvs. bortåt 5 000 butiker, ut- talat sig för kortare öppethållande. Det före- faller alltså rimligt att vänta sig att en del av detaljisterna kommer att möta arbets- tidsförkortningen genom en minskning av öppethållandetiden. Det kan tilläggas att uppfattningen i detta avseende tycks vara ungefär densamma oberoende av butiks- storlek.

Ökad egen arbetsinsats

Följande svarsfördelning har erhållits på frågan om innehavarens egen eller familje- medlemmarnas arbetsinsats kommer att öka till följd av arbetstidsförkortningen.

I hälften av butikerna räknar innehava- ren med att han själv behöver arbeta mera om den generella arbetstidsförkortningen genomförs. I var fjärde butik anser man

Hustrun Butiks— och övriga inne- familje- havaren medlemmar Ökad arbetsinsats 50,8 % 23,8 % Ingen förändring (eller minskning) 43,7 % 70,8 % Vet ej (inkl. ej svar) 5,5 % 5,4 % 100,0 % 100,0 %

det nödvändigt att hustrun eller övriga med- hjälpande familjemedlemmar ökar sin ar- betsinsats.

Mera övertid

Ifråga om möjligheterna (och fördelarna) att ta ut mera övertid av personalen har de intervjuade företagarna följande upp- fattning.

Mera övertid 18,9 % Oförändrat 65,5 % Vet ej 12,0 % Ej svar 3,5 %

100,0 %

Resultaten får tolkas så att ca 20 % anser det ekonomiskt motiverat att vid en gene- rell arbetstidsförkortning söka tillämpa mera övertidsarbete, trots de högre kost- nader detta medför. Också här spelar tro— ligtvis planerna på förlängt öppethållande in.

Mera självbetjäning

Andelen Sb-butiker är inom dagligvaruhan- deln relativt hög, även om Sb-graden i des— sa affärer långt ifrån är 100 %-ig. Tablån överst på s. 202 visar planerna på fortsatt rationalisering genom övergång till en hög- re grad av självbetjäning.

Resultaten kan tolkas på följande sätt. Endast en mindre del av de manuella buti- kerna har planer på (och förutsättningar för) en övergång till självbetjäning. Däremot kan en stor del av de nuvarande »partiella» Sb-butikerna förväntas övergå till en mera renodlad Sb-form.

Inom övriga branscher är självbetjänings—

Tablå angående dagligvaruhandel

Planerar Vet ej Nuvarande status Ökad Sb-grad Ingen förändr. (ej svar) Summa Sb, 80—100 % 74 1 051 20 1 145 Sb, mindre än 80 % 1 771 1 285 401 3 457 Manuell betjäning 200 1 022 400 1 622 Summa 2 045 3 358 821 6 224

resp. självvalsandelen tämligen ringa beroen- de på den högre grad av personlig service som kännetecknar flera branscher. Nedan- stående tablå visar dock andel på nästan 30% för självval och självbetjäning till- sammantagna.

Tablå angående åvriga branscher

haft detta i tankarna. Man bör också vid bedömning av möjligheterna att höja ac- kordsvolymen ta hänsyn till det faktum att prestationslönesystem i allmänhet inte är effektiva vid butiker med mindre än ca 5 anställda. Tar man därför bort gruppen bu—

Planerar Mera självval Ingen Nuvarande status (el. Sb) förändring Ej svar Summa Självval (Sb) 1 767 2 968 272 5 007 Manuell betjäning 2 760 8 806 744 12 310 Ej angivet — — 13 13 Summa 4 527 11 774 1 029 17 330

Också här förutses en allmän utbredning _av Sb-systemet; bland branscherna utanför dagligvaruhandeln dock i den största ut— sträckningen i form av själwal.

Mera ackordslöner

Alternativet att använda mera prestations- och andra ackordssystem tycks vara täm- ligen populärt bland de tillfrågade som framgår av följande tablå.

Mera prestationslöner etc. 25,0 % Oförändrat 55,0 % Vet ej 19.1 % Ej svar 0,9 %

100,0 %

Med tanke på den relativt låga ackords- volym som för närvarande råder inom de- taljhandeln är det anmärkningsvärt att så många som en fjärdedel är positiva till en övergång till någon form av merprestations— lön. Frågan skulle inte avse enklare provi- sionssystem o. d., men det kan tänkas att några av dem som svarat positivt i alla fall

tiker med 3—5 sysselsatta ur beräkningarna får man kvar ca 2000 butiker som förkla— rat sig intresserade för övergång till ackords- system. Om dessa planer förverkligas inne- bär det att ackordsandelen för butiker utanför koncemföretagen ungefär tredubb— las.

Övriga synpunkter

För att ytterligare belysa den situation som kan uppstå för detaljhandelsföretaget har vid intervjun ställts följande fråga:

Tror Ni att en minskning av den lagstad- gade arbetstiden för detaljhandelns anställda kommer att få någon eller några andra direk- ta konsekvenser för Er affär?

En tredjedel, dvs. ca 8000 butiker, har redovisat olika sannolika följder av en ge- nomförd arbetstidsförkortning. Eftersom många angett flera tänkbara konsekvenser, är det inte möjligt att sammanfatta resul— taten i tabellform. Nedan anges de viktigare frågeställningar som berörts i svaren på den- na fråga. Siffrorna inom parentes anger hur många av sammanlagt 220 svaranden som

uppgett resp. alternativ (ovägda, ej uppräk- nade tal).

Ekonomiska konsekvenser. Högre omkostna- der (48), högre priser (29), sämre lönsamhet (10), mera övertidsersättning (3), minskad om- sättning (1).

Personalfrågor. Flera deltidsanställda (44), svårare få arbetskraft (6), flera anställda (11), införa skiftarbete (11), lättare få arbetskraft (10), mera arbete för innehavaren (8), femda- garsvecka (7).

Kundservice. Sämre service (18), ändrat sor- timent (2), standardiserad kundbetjäning (1).

Många har också kompletterat de lämna- de uppgifterna om öppethållandetiden med olika förslag, t. ex. stängning lördagar eller någon förmiddag i veckan.

B.3.2.2 Koncernföretagens reaktioner

För koncernföretagen har uppgiftsinsam— lingen i huvudsak skett i form av informella intervjuer. Något enhetligt frågeformulär har inte kunnat användas utan avgörande för uppgiftsinsarnlingen har i stort sett varit tillgången på material inom resp. företag. Intervjuer har skett med företrädare för följande företag: Kooperativa Förbundet — Varuhusföreningen Domus, Svenska Hus- hållsföreningen, Konsumentföreningen Upp- sala, Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd — AB Turitz & Co, Åhlén & Holm AB, AB Nordiska Kompaniet och lnköpscentralemas AB (ICA).

Förvånande nog gav intervjuerna med fö- reträdarna för koncernföretagen tämligen ringa information om konsekvenserna vid en arbetstidsförkortning. En av företagar- representanterna sade till och med att man inte ägnat frågan någon särskild uppmärk- samhet. I allmänhet tycks man dock ha den uppfattningen att en arbetstidsförkort- ning av den föreslagna storleksordningen inte är möjlig att rationalisera bort utan kommer att slå igenom i form av prishöj- ning, eventuellt som utebliven prissänkning. En av de intervjuade ansåg dock att åtgär- den kan ha en positiv inverkan genom att affärsyrket blir mera attraktivt.

Skillnaden i koncernföretagens situation jämfört med de ordinära detaljhandelsföre- tagen är närmast, att de senare kan få im— puls till hårdare rationaliserings- och be— sparingsåtgärder inför en arbetstidsförkort- ning, medan koncernföretagen bedriver en långsiktig och målmedveten effektiviserings- process. En arbetstidsförkortning innebär visserligen att prisrelationen mellan arbete och kapital förändras och därigenom gör maskin- och byggnadsinvesteringar mera lönsamma, men någon avgörande inverkan på rationaliseringstakten synes reformen inte komma att få för koncernföretagen.

B.4 Sammanfattning och slutsatser B.4.1 Huvudresultaten

De viktigaste uppgifter som framkommit vid den företagna undersökningen kan sam- manfattas enligt följande.

Detaljhandelns totala arbetsstyrka uppgår till mer än 300000 heltidsarbetande. Prog- noserna tyder på en nedgång i den heltids- sysselsatta personalens numerär men en ökning i antalet deltidsanställda personer.

Mer än hälften av detaljhandelsföretagen (ca 40 000) är familjebutiker med blott 1 år 2 sysselsatta. Det förutses att en betydande nedläggning kommer att äga rum i denna grupp.

Koncernföretagen (KF, Epa, Tempo, NK) har totalt 50 000 anställda. Företagen planerar betydande omsättningsökningar

som kräver viss ökning av arbetsinsatsen. Till stor del kommer denna ökning att ske i form av deltidsanställd personal.

Övrig enskild detaljhandel sysselsätter mer än 150000 personer. Av de anställda är över 70% heltidsarbetande, 25 % del- tidsarbetande och 5 % extraanställda. Kvin- norna svarar för tre fjärdedelar av den an- ställda arbetskraften. Hälften av arbetskraf- ten är anställd i butiker med högst 5 syssel- satta.

Inom den enskilda detaljhandeln (exkl. familjebutikerna och varuhusföretagen) till- lämpas självbetjäning vid 55 % av livsme— delsbutikerna och s. k. självval vid mindre

än 10% av butikerna inom övriga bran- scher.

Förekomsten av prestationslönesystem är relativt utbredd inom koncernföretagen, me- dan endast ca 5 % av de enskilda detaljhan- delsföretagen tillämpar egentliga ackords- system.

Reaktionerna på införandet av en gene- rell arbetstidsförkortning sammanhänger också med konsekvenserna av de väntade förändringarna i affärstidslagstiftningen. En tredjedel av de tillfrågade enskilda detaljis- tema räknar således med att ändra butiks- tiderna. I allmänhet torde man förlänga öp- pethållandet på kvällen, men många har i samband därmed planer på att öppna sena- re på morgnarna.

Endast ca 15 % av de tillfrågade företa- garna avser att inför en arbetstidsförkort— ning öka den heltidsanställda personalstyr- kan. Många avser emellertid att öka utnytt- jandet av deltids- och extra personal, sam- tidigt som man minskar antalet heltidsar- betande. Hälften av företagarna räknar med att åtgärden medför ökad egen arbetsinsats. I viss utsträckning kommer också ökat över- tidsarbete att tillgripas.

De som redan tillämpar självbetjäning (inom livsmedelshandeln) kommer att öka graden härav, dvs. varor som bröd, kött, grönsaker etc., kommer att i större utsträck- ning försäljas förpaketerade. Därigenom kommer en viss arbetskraftsbesparing att ernås. Däremot är det relativt få manuella butiker som med fördel kan byggas om till självbetjäning. Intresset för självvalssystem är stort inom specialbranschema.

Ackordsvolymen, som för närvarande är mycket låg inom huvuddelen av den enskil- da detaljhandeln, beräknas enligt intervjuer- na komma att stiga ganska väsentligt i sam- band med en arbetstidsförkortning. Endast företag av viss storlek kan dock utnyttja fördelarna av dylika prestationslönesystem.

Trots de rationaliseringsåtgärder som för- utsätts av många företag är det en allmän mening att en begränsning av arbetstiden kommer att slå igenom i form av högre kostnader och troligen också höjda priser. Det har emellertid också framhållits att åt-

gärden kan innebära möjligheter till lättare personalrekrytering.

B.4.2 Slutsatser Vid bedömning av detaljhandelns sannolika reaktioner inför en eventuell arbetstidsför- kortning bör man hålla isär olika företags- kategorier.

I de minsta enheterna, familjebutikerna (med 1—2 sysselsatta), utförs huvuddelen av arbetet av ägaren, i förekommande fall med hjälp av hustrun eller annan familje- medlem. Mer eller mindre tillfälligt kan någon ytterligare person vara verksam i bu- tiken. Familjebutikerna drabbas endast i ringa utsträckning direkt av arbetstidsför- kortningen. Det kan t.o.m. hävdas att de- ras konkurrensläge förbättras, genom att kostnadsnivån för övrig detaljhandel höjs. Nu spelar nog inte priskonkurrensen den avgörande rollen för dessa småbutikers fort- satta existens. I stor utsträckning är det för- ändringarna i kundunderlag och köpvanor i förening med butikernas svårighet att an- passa sortiment och butiksmiljö efter mo- derna krav som orsakat det stora antalet butiksnedläggningar. Det är därför troligt att en allmän arbetstidsförkortning tämligen litet påverkar strukturförändringar eller pris- förhållanden inom denna grupp.

Nästa kategori utgörs av övriga enskilda detaljhandelsföretag (exkl. koncernföreta- gen) med tre eller flera sysselsatta. Dessa företag svarar för nära 60 % av hela detalj- handelns försäljning, men flertalet enheter är dock förhållandevis små (5 anställda eller färre). Den direkta följden av en arbetstids- förkortning blir att de totala kostnaderna stiger. En del företag torde visserligen söka dämpa effekten härav genom att begränsa öppethållandet, t.ex. genom att öppna se— nare på morgonen. I ett läge när många av de större företagen i stället kan komma att utsträcka sin öppethållandetid (vid en liberalisering av affärstidslagstiftningen) kan en sådan begränsning betraktas som en ser- viceförsämring av kunderna. En omsätt- ningsminskning skulle därvid få samma ef— fekt som en höjning av lönekostnaderna.

En annan möjlighet för de mindre och medelstora företagen ligger i ökad arbets- insats från innehavarens och eventuella fa- miljemedlemmars sida. Utsikterna härför kan mot bakgrund av en allmän arbetstids- förkortning för löntagargruppema knappast te sig lockande. Det är troligt att arbetstids- förkortningen på så sätt kan få en accele- rerande effekt på strukturomvandlingen.

Det har också framhållits vid de företag- na undersökningarna att kundservicen kan bli lidande vid en allmän arbetstidsförkort- ning. Inom dagligvaruhandeln med dess »mekaniserade» försäljningsmetoder spelar denna omständighet kanske mindre roll. För de mera specialiserade branscherna kan en begränsning av personalens arbetsinsats bli mera kännbar. I de fall konkurrensen är mindre påtaglig torde flertalet fackhandels- butiker bibehålla den totala arbetsvolymen (ev. genom övertidsarbete) och söka kom- pensera sig genom marginalhöjningar.

De något större enskilda företagen torde i första hand söka möta arbetstidsförkort- ningen genom personalomdisponering och andra rationaliseringsåtgärder. Övergången till självbetjäning (självval) kommer sanno- likt att påskyndas, men kräver åtskilligt in— vesteringskapital. Otvivelaktigt kan en del arbetskraft sparas genom dylika åtgärder. Oregelbundenheten i kundtillströmningen och svårigheterna att ordna lämpliga arbets- pass för de anställda leder dock snart till en gräns för möjligheterna att öka kapaci- tetsutnyttjandet.

Beträffande koncernföretagen (kooperatio— nen och varuhuskedjorn-a) torde rationali- seringen redan ha gått så långt att mera dramatiska besparingar inte torde kunna gö- ras. Konsumentkooperationen planerar dock att väsentligt förbättra sin organisations- och butiksstruktur, bl.a. genom att skala bort tre fjärdedelar av nuvarande butiksbestånd. Man torde emellertid inte kunna undvika att arbetstidsförkortningen slår igenom i form av kostnadshöjningar. Av konkurrens- skäl undviker man möjligen att höja pri— serna just när arbetstidsförkortningen ge- nomförs, men successivt kommer margina—

lerna att anpassa sig till det nya kostnads- läget. I de fall man ej genomför prishöj- ningar kommer prissänkningar som annars vore möjliga att utebli.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1968

Kronologisk förteckning

. Nordlsk patenträd. Tredje instans i patentsaker. . Kopenhavns lufthavns framtid. Handelsdokumentguide. Konsumentlovgivning i Danmark, Finland, Norge 09 Sverige. Nordisk samarbejde om Iaegemidler. . Nordisk gränsregion. Näringspolitikochsamhällsservice. Nordic Economic and Social Cooperation. Harmonisering av socialhjälpslagstiftningen i de nor- diska länderna. . Langtidsplan for Nordforsk. . Kulturformidling. Mål og midler. . Samnordisk social utbildning. . Den obligatoriska skolan i Norden. . lndstilling om udvidet kernekraftsamarbejde i Norden.

ppwH pve»

_._._..a_s _. ("&de

Statens offentliga utredningar ,1 9.68

Systematisk förteckning

J ustitiedopa rtementet Handläggnimen av säkerhetsfrågor. [4] Trafik lsutndningar. [191l

Förvaltnin' sl lntersexu las önstilhörighet. [28] Verkställighet av utländska d_ornar. Utsökningsrött Vll. _[41] Dagspressen: situation» [48] Vattenlagenetorrlåggnlngsbeståmmelser. [51 ] Fylleristraffutednin'gen. 1. Bor eller Böter.1)el 1. [55] 2. Del2. Bilaga-_ [56]

Utsök'ningsrätt VIII. [64]

:.Nl

1.40]

Försvarsdepartementet

Ekonomisysten för försvaret. [1] Ekonomisysten för försvaret. Bihang. '[2 Säkerhetspolrjk och försvareutgifter. [1 ] Erlvilligförsvaret 1. 4]

Socialde'pertementet

Pensio'nstillskntt m.m. [21] Företagshål'sovård. [44] Allmän erbemi'dela'g. [66]

[(ommUniltatior-tsdapaftem,'ente_t

Allmänna vänn [17] Parkering. [13] Eilreglstrering, ,[23] tralikservice. [33] Transportforsiningens organisation. [34] Storlandstin'gets författning. [35] Förvaltning och folkstyre. [47] Arkiv inom hälso- och sjukvård. [63]

Finansdeparteme'ntet

Koncentratiomutredninge'n. ll. Kreditmerknad'ens struktur och funktionsmtt. [3] ”L lndustrinsatrukturoch konkurrens— förhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln [6] V. Ägande och inflytande" inom det pri- veta näringslivet. [7] Upphandling IV byggnader. Del. I. Formerna. [20] Avstämning av 19 5 års lengtidsutredni'ng. [24]a Åznéirade avakrivmngsregler for rörelse- och hyres stigheter.

966 års fast"ghetstaxenhgskommittéer. 1. 1965 års ell- männa fastighetsmxering. [31]. 2. Fastighetstaxeringens regler och orgnisation. [32] Eldistributionms rationalisering- [39] Affärsverksutrodningen. 1. Affärsverken: Ekonomi, kon- kurrens och e'fektivrtet. Del1. [45] 2. Del 2. Bilagor. [46] Trektorbeskaming. EBU] Statligt förarslydd. 52 Förenklad ektiehantering. [59]

Utbildningsdaptirtementet

1958 [års utredning kyrka-stat: Xi. staten. [11]

Svenska kyrkan och

Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [1,2] ' LäromdelsUtredningenJ .Skolbokaleveranser. [1.4] _

2. Läromedel för s'pecia'lunderviani136 .'__ 1965 års Muslkutbildmngskemmrtt ueikutbil'dnlng i Sverige. Del. .i. [15] 2. ..Del N' [49 ] Studieprognoe ooh studion-omgång. [25] Förslag til predikotaxter ur damm Testamentet för kvåtö- erat: sön- och helgdagar. [42] Huvudmannaskepet för de gymnasiala skolformerna. [63] Nyöirersättning av Nya testamentet. [65]

Jordbruksdepertementet

Skogsbrukets planläggningsfrågor. [8] Virkesbalansér1967. [9] Fritidsfisket. [13] Rennäringen i Sverige. [16] Jordhåvdalag. [2 2] Jordbruksarrende. [57,1

Handelsdepartementet Konsumentupplysning. [58]

lnrikesdepartementet Stgtistikbehlov och statlstikproduktion. för regionala Utred-. n| ger Boetads v.ggandets planering och »kredliförsörjnin'g. 130] Konfliktdlrektiv. [37 * ' ' ' ' " Bbandeeervice1. [ &]

Upphandling av. stora bostadsprojekt [43] Statskontorets översyn av arbétern'arknadaverkets organisa- tion. 1. Arbetsmarknadsverkef' och arbetsmarknadspolitiken. Huvudrapport. [GQ] 2. Skilda rapporter. [61] (.Utlt ommer senare) 3. Tio ekonomer om arbetsmerknadspolrtlken [62]

"w"—w c:.—...a.