SOU 1978:76
Stat - kyrka : sammanställning av yttranden över betänkandet Stat-kyrka : ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan
s'rA'r- In'lllm
Remiss sammanstallmng Sammanställning av
yttranden over
oetänkandet Stat-- Kyrka
snurr
lätt—55]? 1978z76
L ӌl ) Kommundepartementet
STAT—KYRKA
Sammanställning av yttranden över betänkandet Stat-Kyrka Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan
Utarbetad inom kgmmundepartementet Stockholm 1978
Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB
ISBN 91-38-04525-7 ISSN 0375—250X Gotab, Stockholm 1978
Förord
I början av år 1978 avlämnade deltagarna i stat-kyrka-överläggningarna sitt betänkande SOU 1978:1, Stat-kyrka, ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Underlaget för deltagarnas förslag gavs samtidigt ut i två separata volymer. Bilaga 1 (SOU 1978:2) innehåller de kyrkliga företrädarnas förslag till kyrkans framtida organisation. I bilaga 2—12 (SOU 1978:3) redovisas de gemensamma arbetsutskottens förslag och vissa expertutred- ningar.
Under våren 1978 har stat-kyrka-förslaget remissbehandlats. Omkring 140 myndigheter, kommuner och organisationer har yttrat sig över förslaget. I en del fall grundas remissvaren på yttranden som remissinstanserna i sin tur har begärt in. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har t. ex. genom underremiss berett drygt 3100 församlingar, pastorat och särskilt bildade kyrkliga samfälligheter tillfälle att yttra sig, Stat-kyrka—förslaget har dessutom behandlats i ett hundratal spontana yttranden som har lämnats in till kommundepartementet.
Inom kommundepartementet har gjorts en sammanställning av remissytt- randena. Med hänsyn till det stora intresse som stat-kyrka-förslaget har väckt i vida kretsar har det ansetts lämpligt att publicera sammanställningen.
Sammanställningen av remissyttrandena utgör i första hand ett led i arbetet med att bereda stat-kyrka-frågan inom regeringskansliet. Sammanställ- ningen har därför inte försetts med en särskild redogörelse för förslaget. Den sammanfattning av stat—kyrka-förslaget som ingår i betänkandet SOU 1978:1 har lagts med som bilaga.
Stockholm den 1 december 1978
K ommundepartememet
' '.3]. Elm,".uulwf lh 'I IH.
'rä"l""' "':—V'. i'lrl'l "JJ" 'HII'J'I
,. ' , ' " . ll- — ..—" -'| ',._ | .
, .- . '., _ .l _ - ' ,.- . .__._. 'f .' :( |. *: '.' 'EÄJ' '|.'.|_ ..'. R.JJH,.1.|-.!|ll|f'.'u. .. ., . 'wa _ ; " _ . L. .. ”'_'-l r. - _ -;....1u-||il'-.:'..'r ? ' ' .' l ' ' , .. . ,
Ill 1 W . "' 7-1 'l
.. .. ' ' " ' ' ' ' ' - . 1 U .. |.Illt. q- |.||l'.|Ii-.5J':il"nl.-1 !
' " .. ' '; ._ ' '. - ' . . ". ... "'.'"I '..|—. 'AI'IE' 'l"FlF'||l|... .l. ' ; " | . .. ' ' ' , .l-ulAgu'pl-iqimmm") ||| '. .' . T' : ._ ' ' ' ' . . .' ._- '. . ' " __ .." |IWIIEI'IIE.-_I .'|' . ' ". '. " . _ Jil-.it... . ' -. '-.'. . . . , . .ll L'l. ' - '" . , ." , -' " , ' ":. . _ . _. [Elm.umhlnn'f . , _ -' " ' " _ ' " . " _; . . rd lll-1.131. _; . ' . _' ., . . . , .. ' -' _ NT'HEELINI'II'INTHHJ" " ' . '- . . .. ' _ fil-”Muum-w-LL ,” - .. ' * '.:q'iml -mz-1.-lm Han! ...1
+|»: '.|!-II|- '. nat.- mtrnt Jil-_ .P-
; ' -.1.l'|1*'|1l.|,ll.l:l .hmmmm .ll
lnnehåH
1. Inledning 1.1 1.2 1.3
Inkomna yttranden . Gruppering av remissinstanserna Sammanställningens omfattning
2 Remissut/"allet i stort 2.1
2.2
2.3
Remissinstanserna . . .
2.1.1 Det gemensamma förslaget .
2.1.2 De kyrkliga deltagarnas organisationsförs'lag Församlingar pastorat och särskilt bildade kyrkliga samfällig- heter.......... 2.2.1 Förslaget till helhetslösning
2.2.2 De olika delfrågorna Spontana yttranden
3 Uttalanden om helhetslösningen 3.1
3.2 3.3
lnstanser med positiv grundinställning 3.1.1 Positiv inställning utan förbehåll 3.1 2 Positiv inställning med förbehåll
lnstanser med negativ grundinställning . . Remissinstanser som har avstått från ställningstagand'e
4. Svenska kyrkans fiamtida organisation 4.1
4.2
4.3
Översikt över ställningstaganden till organisationsförslaget
4.1. 1 lnstanser som utan förbehåll stöder förslaget 4.1.2 lnstanser som stöder förslaget men anger olika förbe- håll . . .
4.1.3 lnstanser som är negativa till förslaget
Principiella synpunkter på organisationsmodellen 4.2.1 Utgångspunkter och mål för organisatoriska reformer 4.2.2 Identitetsfrågan
4.2.3 Rikstäckning . .
4.2.4 Förhållandet mellan folkligt f'o'rank'rad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning . . . 4.2.5 Förhållandet mellan central regional och' lokal kompe- tens . .
Kyrkotillhörighet (medlemskap)
10 11
13 13 13 14
15 16 16 17
19 19 19 24 28 33
35 35 36
N 40 M M & M
46
48 49
4.4
4.5
4.6
4.7
4.3.1 4.3.2 4.3.3 4.3.4
De föreslagna medlemskapsreglerna
Närliggande förslag . Andra förslag 1 medlemskapsfrågan . . Övriga frågor angående kyrkotillhörigheten efter en relationsändring
Organisationen på församlingsplanet
4.4.1 4.4.2
Indelningsfrågor . . . Andra frågor som rör församlingsplanet
Organisationen på stiftsplanet
4 5.1 4. 5. 2 4.5.3 4.5.4
Stiftstinget . . Den integrerade stiftsstyrelsen Stiftsstyrelsens sammansättning Övriga frågor som rör stiftsplanet
Organisationen på riksplanet 4.6.1 4.6 2 4. 6. 3 4. 6. 4 4.6.5
Kyrkomötet Lärofrågor
Kyrkostyrelsen . . . Nämndorganisationen på riksplanet Kansliorganisationen på riksplanet
De kyrkliga valen 4.7.1 4.7.2 4.7.3
Direkta val . . . . lndirekta val på stifts- och riksplan Andra alternativ och övriga synpunkter
4.8 Övriga frågor
5 Beg/avningsverksamheten . Översikt över instansernas ställningstaganden
5.1
5.2 5.3 5.4 5.5
5.6 5.7 5.8
5.1.1 5.1.2
5.1.3
lnstanser som utan förbehåll stöder förslaget lnstanser som stöder förslaget men anger olika förbe-
håll . . . . . lnstanser som är negativa till förslaget
Huvudmannaskapet Förvaltningen Samarbete Ekonomisk reglering 5.5.1 5.5.2 5.5.3
Ersättningssystem Investeringar Fonder och lån m. m.
Lagreglering Särskilda frågor Genomförande
6 Den kyrkliga egendomen . . Översikt över instansernas ställningst'aganden
6.1
6.1.1 6.1.2
6.1.3
lnstanser som utan förbehåll stöder förslaget lnstanser som stöder förslaget men anger olika förbe-
håll . lnstanser som är negativa till förslaget
50 52 53
57 58 58 60 60 61 62 65 66 67 68 69 71 74 78 78 78 79 80 81
85 85 86
87 89 91 96 102 104 105 106 107 108 111
113 113 114
115 117
6.2
6.3
6.4
Den fria församlingskommunala egendomen och den fria stif— telse- och föreningsegendomen Den specialreglerade egendomen
6.3.1 Stiftelsebildningen . .
6.3.2 Bestämmelserna om de skilda stiftelsetyperna 6.3.3 Genomförande av egendomsförslaget Skydd för kulturhistoriska värden
6.4.1 Kyrkobyggnader m. m.
6.4.2 Kyrkliga inventarier
7 Förnsam/ingsregisneling m.m. 7.1
7.2
7.3
Huvudmannaskapet för folkbokföringen 7.1.1 Övervägande positiva uttalanden om ett ändrat huvud- mannaskap . . . . . . 7.1.2 Kritiska uttalanden om ett ändrat huvudmannaskap Förslaget till församlingsregistrering
7.2.1 Allmänna uttalanden om förslaget
7. 2.2 Informationen
7. 2.3 Olika modeller för den databaserade servicefunktionen Arkivfrågor
8 Uppbö/d av kyrkoavgift 8.1 8.2
Översikt över instansernas ställningstaganden Uttalanden om förslaget
8.2.1 Statlig uppbördshjälp . . . 8.2.2 Uppbördssystemets allmänna utformning 8.2.3 Kyrkoavgift
8.2.4 Indrivning . . . .
8.2.5 Uppbördssystemets övriga delar
9 Slatsbidr ag
9.1 9.2
Översikt över instansernas ställningstaganden
Uttalanden om förslaget . . . . . . . . .
9.2.1 De ekonomiska konsekvenserna av relationsändringen
9.2.2 Statsbidragets storlek . . .
9.2.3 Bidragets fördelning på olika ändamål .
9.2.4 Utbetalning och uppräkning av statsbidrag . . . .
9.2.5 Särskilda bidrag för vård och underhåll av kulturhisto- riskt värdefulla kyrkobyggnader
10 Pmsonal/i'agm . . 10. 1 Översikt över instansernas ställningstaganden 10.2 Uttalanden om förslaget
10.2.1 Allmänna uttalanden om personalfrågorna 10.2.2 Trygghetsfrågor 10.2.3 Pensionssystemet
10.2.4 Förhandlingsorganisationen 10.2.5 MBL-förhandlingar
119 119 120 127 135 137 138 139
141 141
142 144 145 146 148 150 153
157 157 158 158 162 163 166 167
173 173 174 174 178 182 183
184
187 187 188 188 191 197 197 199
11 Regelsystem för svenska loi/kan . . . . . . . . . . . 201 11. l Översikt över instansernas ställningstaganden . . . . . . 201 11.1.1 Framtida regelsystem . . . . . . . . . . . . 201 11.1.2 Övergångslagstiftning . . . . . . . . . . . . 203 11.2 Uttalanden om det framtida regelsystemet . . . . . . . 204 11.2.1 Regelsystemets uppbyggnad . . . . . . . . . 204 11. 2. 2 Lag om Svenska kyrkan . . . . . . . . . . . 210 11. 2.3 Stadgar . . . _ . . . . . . . 213 11.3 Uttalanden om den föreslagna övergångslagstiftningen . . 214 11.3.1 Allmänna uttalanden . . . . . . . . . . . . 214 11.3.2 Medlemskap . . . . . . . . . . . . . . . 215 11.3.3 Tillgångar och skulder . . . . . . . . . . . 216 12 Genomförande av relationsändringen . . . . . . . . . . 217 12 1 Översikt över instansernas ställningstaganden . . . . . . 217 12. 2 Uttalanden om förslaget . . . . . . . . 218 12.2.1 Kyrkans beslutsfunktion under genomförandeskedet 218 12.2.2 Plan för genomförandet . . . . . . . . . . . 220 Bilaga Sammanfattning av betänkandet SOU1978:I . . . . . . . . 225
1 Inledning
1.1. Inkomna yttranden
Efter remiss har yttranden över stat-kyrka-förslaget avgetts av justitiekans- lern (JK), Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, central- nämnden för fastighetsdata, datainspektionen, kammarkollegiet, riksskatte- verket (RSV), statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, samtliga länsstyrelser, domkapitel och stiftsnämnder, Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska kyrkans centralråd för evangeli- sation och församlingsarbete, Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet, Svenska kyrkans diakoninämnd, stiftelseutredningen (Ju 1975201), datalag- stiftningskommittén (Ju 1976205). byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02), Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Riks— kommitten för stiftstingen, Riksförbundet Kyrkans ungdom, Svenska kommunförbundet, 35 kommuner,' stiftsråden i samtliga stift, Sveriges frikyrkoråd, Katolska biskopsämbetet, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd, Sveriges kyrkliga kvinnoråd, Sveriges kristna ungdomsråd, Svenska eldbegängelseföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbun- det, Kyrkomusikernas riksförbund. Statstjänstemannaförbundet, Sveriges kornmunaltjänstemannaförbund, Jurist— och samhällsvetareförbundet. Svenska prästförbu ndet, Sverigesjägmästares och forstmästares riksförbund och Sveriges socionomers riksförbund.
Landstingsförbundet, fyra kommuner, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Centralorganisationen SACO/SR har förklarat att de avstår från att yttra sig över förslaget.
Riksarkivet har till sitt remissvar fogar yttranden från samtliga landsarkiv samt från stadsarkiven i Stockholm och Malmö. Universitets- och högsko- leämbetet har utan eget ställningstagande överlämnat yttranden från teolo- giska fakultetsnämnderna och religionsvetenskapliga Iinjenämnderna samt juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Uppsala och Lund. Flera andra remissinstanser har bifogat yttranden som har kommit in till dem. Sålunda har flera länsstyrelser bifogat yttranden från bl. a. lokala skattemyn- digheter och kommuner. Vidare har åtskilliga domkapitel ingett yttranden från församlingar. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har till sitt remissvar fogat en statistisk bearbetning av yttranden från 2 762 församlingar, pastorat och särskilt bildade kyrkliga samfälligheter samt protokoll från en av förbundet anordnad extra kongress för behandling av
]Ytterligare två kommu— ner har avgett yttranden. Dessa har emellertid kommit in så sent att de inte har kunnat tas med i remissammanställ- ningen.
stat-kyrka-remissen. Någon kommun har bifogat yttranden från lokala politiska organisationer.
I enlighet med remissbeslutet har en del remissinstanser begränsat sina yttranden till vissa delar av förslaget. Sålunda har domstolsverket, central— nämnden för fastighetsdata, de flesta stiftsnämnderna och stiftelseutred- ningen begränsat sina yttranden till förslaget om den kyrkliga egendomen. Fem av stiftsråden har främst yttrat sig över förslaget om kyrkans framtida organisation. De flesta kommuner och Svenska eldbegängelseföreningen har begränsat sina yttranden till förslaget om begravningsverksamheten Även andra remissinstanser har utan särskild föreskrift | remissbeslutet begränsat sina yttranden till att avse vissa delar av förslaget.
Utan föregående remiss har 107 yttranden — spontana yttranden — avgetts över stat-kyrka-förslaget. Sålunda har 64 församlingar och samfälligheter och två utlandsförsamlingar inom svenska kyrkan inkommit med yttranden. Vidare har yttranden inkommit från 17 organisationer och sammanslut- ningar med anknytning till svenska kyrkan. Spontana yttranden har även avgetts av 19 politiska och ideella sammanslutningar eller organisationer samt av några enskilda personer.
1.2. Gruppering av remissinstanserna
För att spegla opinionen bland de 137 instanser som efter remiss har yttrat sig över förslaget har instanserna fördelats på nio grupper. Dessa är centrala statliga myndigheter m. fl. (grupp 1), länsstyrelser (grupp 2), kommuner och kommunförbund (grupp 3), domkapitel (grupp 4), de kyrkliga deltagarnas huvudmän (grupp 5), centrala kyrkliga styrelser m. fl. (grupp 6), stifts- nämnder (grupp 7), personalorganisationer (grupp 8) samt övriga remissin- stanser (grupp 9).
Grupp] omfattar sammanlagt 15 remissinstanser. I gruppen ingår JK, Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, centralnämnden för fastighetsdata, datainspektionen, kammarkollegiet, riksskatteverket, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, stiftelseutredningen, datalagstiftningskommittén samt byggnadsvårdsutred- ningen.
1 grupp 2 återfinns samtliga 24 länsstyrelser. Grupp 3 omfattar Svenska kommunförbundet och 35 kommuner. [grupp 4 ingår samtliga 13 domkapi- tel.
Igrupp 5 ingår de fyra kyrkliga huvudmän som har varit representerade vid överläggningarna mellan staten och svenska kyrkan, nämligen Biskopsmö- tet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Rikskommittén för stiftstingen och Riksförbundet Kyrkans ungdom.
I grupp 6 ingår Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet, Svenska kyrkans diakoninämnd, stiftsråden i de 13 stiften samt Sveriges kyrkliga kvinnoråd. Gruppen omfattar totalt 18 remissinstan- ser.
Grupp 7 omfattar samtliga tolv stiftsnämnder. I grupp 8 ingår tio personalorganisationer, nämligen TCO, Svenska
skogsarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet, Kyrkomusi- kernas riksförbund, Statstjänstemannaförbundet, Sveriges kommunaltjän- stemannaförbund, Jurist- och samhällsvetareförbundet. Svenska prästför- bundet, Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund samt Sveriges socionomers riksförbund.
lgrupp 9, som omfattar övriga remissinstanser, ingår Sveriges frikyrkoråd, Katolska biskopsämbetet, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd, Sveriges kristna ungdomsråd samt Svenska eldbegängelseföreningen.
1.3. Sammanställningens omfattning
I denna remissammanställning redovisas yttranden över stat-kyrka—förslaget från i första hand 156 instanser. I summan ingår till en början alla yttranden som har avgetts enligt remissbeslutet, dvs. yttranden från sammanlagt 137 remissinstanser. Yttranden som myndigheter har fogat till sina egna redovisas i regel inte.
Från 66 församlingar och samfälligheter har inkommit spontana yttranden. Vidare har Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund överlämnat en statistisk bearbetning av yttranden från 2 762 församlingar, pastorat och särskilt bildade kyrkliga samfälligheter. Det överlämnade materialet omfattar flertalet av de yttranden som kyrkokommuner har ingett direkt till kommun- departementet. ] regel redovisas därför inte dessa yttranden särskilt i denna sammanställning. I stället behandlas i kapitel 2 utfallet i stort av pastorats- förbundets underremiss till församlingar och samfälligheter. Vid behandling av pastoratsförbundets remissvar anges naturligtvis också kyrkokommu- nernas uppfattning i olika frågor i den mån förbundet har åberopat detta material till grund för sin inställning.
Förutom församlingar, samfälligheter, lokala sammanslutningar och enskilda personer har 19 organisationer med en riksomfattande verksamhet avgett spontana yttranden över stat-kyrka-förslaget. Även dessa 19 yttranden har beaktats i sammanställningen. De har avgetts av Ansgarsförbundet, Den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige, Evangeliska foster- lands-stiftelsen, Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Förbundet för kristen enhet, Föreningen Sveriges jordbruksarrendatorer, Föreningen Sveriges kyrkobokföringsinspektörer, Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer, Kristen demokratisk samling (KDS), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen, Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar, Stiftsjägmästare och biträdande stiftsjägmästare vid landets stiftsnämnder, Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund, Svenska kyrkans Iekmannaförbund — Kyrkobröderna, Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse, Sveriges kyrkliga studieförbund samt Sällskapet Religiöst forum.
I följande tabell belyses fördelningen av de 156 instanser vilkas yttranden redovisas i denna sammanställning på olika huvudtyper av instanser. instanser.
Tabell 1.1
Centrala statliga myndigheter m.fl. 15 Länsstyrelser 24 Kommuner och kommunförbund 36 Domkapitel 13 De kyrkliga deltagarnas huvudmän 4 Centrala kyrkliga styrelser m. fl. 18 Stiftsnäm nder 12 Personalorganisationer 10 Övriga remissinstanser 5 Spontant insända yttranden 19
Summa 156
2. Remissutfallet i stort
2.1. Remissinstanserna
2. 1 . 1 Det gemensamma förslaget
I enlighet med remissbeslutet har 51 remissinstanser inte tagit ställning till det gemensamma,/örslaget till helhetslösning. Bland dessa märks 33 kommu- ner, som har begränsat sina yttranden till förslaget om begravningsverksam- heten, 5 stiftsråd, som i huvudsak har yttrat sig över organisationsförslaget, och 9 stiftsnämnder, som främst har behandlat förslaget om den kyrkliga egendomen. Därutöver har 19 instanser, bl. a. de flesta centrala myndighe- terna, 5 länsstyrelser och 5 personalorganisationer begränsat sina yttranden till att avse vissa delar av förslaget. Sammanlagt har således 70 (51 %) av de 137 remissinstanserna inte tagit ställning till huvudfrågan.
Flertalet av de 67 remissinstanser som har tagit ställning till helhetslös- ningen tillstyrker i huvudsak denna. Sålunda är 50 instanser (75 %) positiva till förslaget, medan 17 (25 %) är negativa.
Av de positiva remissinstanserna tillstyrker eller godtar de flesta (33 instanser) den föreslagna lösningen utan förbehåll, även om en del av dem finner anledning till påpekanden eller erinringar i vissa delfrågor. Ett mindre antal (17 instanser) förenar sin positiva inställning i huvudfrågan med förbehåll för att förslaget justeras i något angivet hänseende.
Av de 17 negativa remissinstanserna kan vissa från mera principiella utgångspunkter inte acceptera en relationsändring i enlighet med förslaget. Andra är så negativa till vissa delar av förslaget att de finner sig böra avstyrka att det i föreliggande skick läggs till grund för principbeslut i stat-kyrka- frågan.
Alla instanser som tillhör grupperna l (centrala statliga myndigheter m. fl.) och 9 (övriga remissinstanser) och har tagit ställning till huvudfrågan är positiva. Av de 19 länsstyrelser som har uttalat sig i huvudfrågan redovisar 14 (74 %) en positiv grundinställning. I huvudsak samma bild ger yttrandena från de 13 domkapitlen. Av domkapitlen är 10 i princip positiva. Bilden blir densamma om man betraktar yttrandena från samtliga de remissinstanser med anknytning till svenska kyrkan som har tagit ställning till helhetslös- ningen (domkapitel, de kyrkliga deltagarnas huvudmän, centrala kyrkliga styrelser m. fl. och stiftsnämnder). Av sammanlagt 33 sådana instanser är 25 (76 %) i huvudsak positiva till förslaget.
En mera fullständig redovisning av remissinstansernas allmänna ställ- ningstaganden till förslaget till helhetslösning finns i följande tabell.
Tabell 2.1
Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande ___—_— ställning
Remiss- utan med instanser förbehåll förbehåll (grupp 1—9) 1. Centrala statliga
myndigheter m. 11. 3 1 — 11 2. Länsstyrelser 8 6 5 5 3. Kommuner och
kommunförbund — — 2 34 4. Domkapitel 6 4 3 — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän 2 1 1 — 6. Centrala kyrkliga
styrelser m. 11. 8 2 3 5 7. Stiftsnämnder 1 1 l 9 8. Personalorganisationer 2 1 2 5 9. Övriga remissinstanser 3 1 — 1
Summa 33 17 17 70 50
Av remissyttrandena framgår inte alltid entydigt instansernas huvudsak- liga inställning tillförs/ages olika delar. En del remissinstanser har visserligen uttryckligen angett om de stöder eller motsätter sig förslagen i de delfrågor som de behandlar. Andra har däremot uttalat sig mera allmänt om delförslagen eller endast uppehållit sig vid vissa särskilda frågor. Med få undantag ger emellertid yttrandena anvisning om huruvida remissinstan- serna är övervägande positiva eller negativa till förslaget i varje delfråga.
Mot den angivna bakgrunden framträder följande helhetsbild av remiss- utfallet i delfrågorna.
Förslagen i de olika delfrågorna får genomgående ett positivt mottagande. De flesta får t.o.m. ett kraftigt stöd. Åtskilliga positiva remissinstanser förenar emellertid sina ställningstaganden med förbehåll eller framför erinringar mot förslagen i vissa delar.
Den negativa kritik som framförs riktar sig i första hand mot förslagen om begravningsverksamheten och regelsystemet för svenska kyrkan. Av de 89 remissinstanser som har yttrat sig om begravningsverksamheten är 39 negativa, medan 47 i huvudsak är positiva till förslaget. Det föreslagna regelsystemet har också mötts av förhållandevis mycket kritik. Sålunda är 13 av de 37 instanser som har yttrat sig i den frågan negativa, medan 23 intar en positiv hållning.
Remissinstansernas huvudsakliga inställning till samtliga delfrågor framgår av tabell 2.2.
2.1.2. De kyrkliga deltagarnas organisationsförslag
De kyrkliga deltagarnas organisationsförslag har behandlats av 68 remissin- stanser, företrädesvis instanser med anknytning till svenska kyrkan. Aven
Tabell 2.2 Ställnings- Positivt Negativt Tar ej Summa tagande __ ställning Del- utan med frågor förbehåll förbehåll Begravning 27 20 39 3 89 Egendom 25 24 14 4 67 Församlings- registrering 27 12 3 6 48 Uppbörd 22 15 8 3 48 Statsbidrag 22 10 6 4 42 Personal 20 l 1 4 5 40 Regelsystem 11 12 13 1 37 Övergångsfrågor 10 1 1 1 13 Genomförande 10 15 2 — 27
här kan man tala om ett allmänt ställningstagande från vissa remissinstansers sida. 1 en del fall har nämligen organisationsförslaget underkastats en helhetsbedömning så att remissyttrandet inte endast avser organisationsde- taljer. På detta övergripande sätt kan 40 instanser sägas ha behandlat organisationsförslaget.
Remissutfallet är positivt. Av de nyss nämnda 40 remissinstanserna är 33 i huvudsak positiva. Karakteristiskt för dessa instanser är att de accepterar vad organisationsmodellen innehålleri fråga om uppbyggnad i tre skilda plan med ett högsta beslutande organ och en central kyrkostyrelse. Vidare accepterar de vissa förändringar på stiftsplanet. Slutligen ställer sig dessa instanser också positiva till tanken på förändring av medlemskapsreglerna i samband med relationsändringen. Inom denna grupp av i huvudsak positiva remissin- stanser finns emellertid betydande meningsskiljaktigheter vad gäller försla- gets olika delar. En del instanser (9) godtar förslaget utan väsentliga invändningar. Flertalet (24 instanser) gör emellertid olika förbehåll. Dessa förbehåll varierar starkt och avser alla delar av förslaget. De vanligaste invändningarna rör de föreslagna medlemskapsreglerna, integrationen på stiftsplanet, Stiftsstyrelsens sammansättning och behandlingen av lärofrå- gor.
Några instanser (7) ställer sig negativa till organisationsförslaget. Att grundinställningen verkligen är övervägande negativ framgår visserligen uttryckligen endast av ett par remissvar. 1 de övriga framförs emellertid principiell kritik eller så omfattande detaljkritik att grundinställningen, trots vissa positiva uttalanden i remissyttrandena, måste betecknas som nega- (IV.
2.2. Församlingar, pastorat och särskilt bildade kyrkliga samfälligheter
Svenska kyrkans församlings— och pastoratsförbund har berett samtliga medlemmar i förbundet — församlingar, pastorat och särskilt bildade kyrkliga samfälligheter — tillfälle att avge yttrande över stat-kyrka-förslaget. Yttran-
dena har inhämtats på ett svarsformulär som förbundet har utarbetat i samråd med statistiska centralbyrån. Formuläret innehåller ett nittiotal frågor fördelade på alla delar av stat-kyrka-förslaget.
Svar har avgetts av 2762 av 3140 tillfrågade kyrkokommuner, vilket innebär att 88 "o har svarat. Svaren har bearbetats statistiskt och har lagts till grund för pastoratsförbundets eget remissvar.
2.2.1. Förslaget till helhetslösning
Pastoratsförbundets svarsformulär har inte innehållit någon fråga om kyrkokommunernas inställning till helhetslösningen som sådan. Mer än hälften av kyrkokommunerna har emellertid ändå uppgett att de avstyrker förslaget. Enligt pastoratsförbundets statistiska bearbetning rör det sig om 1 491 församlingar och samfälligheter. Detta innebär att 54 % av kyrkokom- munerna, med 44 % av befolkningstalet, är negativa. Att de övriga 1 271 församlingar och samfälligheter som har svarat skulle vara positiva kan man emellertid inte utan vidare påstå. Materialet ger inte underlag för någon säker slutsats i detta hänseende. Den följande redovisningen av svaren på de olika delfrågorna visar emellertid att det finns ett betydande stöd bland kyrko- kommunerna för de lösningar som framförs i förslaget.
2.2.2. De olika delfrågorna
Av de 2 762 kyrkokommuner som har svarat har 402 (motsvarande 15 % av antalet och 14 % av befolkningstalet) inte utnyttjat svarsformuläret eller på annat sätt gått in på de särskilda delfrågorna. De har endast redovisat en allmänt negativ attityd. De övriga 2 360 församlingarna och samfälligheterna har däremot behandlat delfrågorna. En del av dessa församlingar och samfälligheter har emellertid i enlighet med svarsalternativ i formuläret förklarat sig avstå från ställningstaganden i någon eller några delfrågor. Organisationyörslaget som helhet får stöd av 37 % av de kyrkokommuner som har avgett svar till pastoratsförbundet (motsvarande 51 % av befolk- ningstalet), medan lika många (dock motsvarande endast 27 00 av befolk- ningstalet) är negativt inställda. När det gäller frågan om kyrkotillhörigheten efter en relationsändring förordar en övervägande del av församlingarna och samfälligheterna att nuvarande medlemskapsregler behålls. I fråga om begravningsverksamheten är det endast ett mindre antal kyrkokommuner som tillstyrker förslaget utan förbehåll. Förhållandevis många accepterar dock ett förändrat huvudmannaskap och godtar förslaget under vissa förbehåll, t. ex. att församlingarna får rätt att förvalta även begravningsplatser som anläggs efter en relationsändring och att församlingarna ges lagfäst rätt till invigning av viss del av nyanlagda begravningsplatser. Något mer än hälften av de kyrkokommuner som har avgett svar till pastoratsförbundet är negativa till förslaget om begravningsverksamheten. Förslaget om den kyrkliga egen- domen får i huvudsak kyrkokommunernas stöd. En klar majoritet anser att folkbokföringen bör ligga kvar hos pastoraten. Om huvudmannaskapet förs
över till borgerligt organ, accepterar kyrkokommunerna dock i huvudsak förslaget till_församlingsregistrering. Ett vanligt förbehåll hos många instanser är att systemet bör innehålla för församlingsvården nödvändiga uppgifter
beträffande familjemedlem som inte tillhör svenska kyrkan. Det föreslagna systemet för upphörd av kyrkoang accepteras av en majoritet av dem som har tagit ställning till förslaget. Det vanligaste förbehållet är att kvarstående kyrkoavgift skall uppbäras som kvarskatt. Vad som föreslås rörande statsbi- drag och personal möter i huvudsak instämmande. Däremot avstyrker ett övervägande antal såväl avvecklingen av nuvarande författningsreglering (förslaget om regelsystem för svenska kyrkan) som förslaget om genomförande av rela tionsändringen. 2
En fullständigare sammanställning av kyrkokommunernas uppfattning i de olika delfrågorna återfinns i tabell 2.3.
2.3. Spontana yttranden
Av de 19 spontana yttranden som redovisas i denna sammanställning innehåller 8 yttranden inte något ställningstagande till det gemensamma 2När det gäller förslaget ]örs/aget till helhetslösning. Av dem som har tagit ställning till helhetslös- om regelsyswm för Sven" . ,. . . . . .. . ska kyrkan och förslaget ningen ar 6 posmva till förslaget medan 5 ar negativa. . . . . . . _ _ om genomförande av 'De spontana yttrandena |nnehålleråtsk|11|g kr|t|k mot förslagen till relationsändringen har lösningar | de ol|ka del/ragorna. Organ|sat|onsförslaget får Visserligen ett pastoratsförbundet i sitt positivt mottagande. Förslagen om begravningsverksamheten, den kyrkliga remissyttrande Påpekat. egendomen, uppbörd av kyrkoavgift, statsbidrag samt regelsystem för ?" sva'e"_r0r'?1()dl'ge" svenska k rkan kritiseras emellertid av huvuddelen av dem som har [me hehranv'sande y _. _ _ _ _ återger medlemmarnas behandlat dessa forslag. I fråga om folkbokföringen återfinns kr|t|k mot uppfattningULZI och
förslagets förutsättningar. 12.2.2).
Tabell 2.3 Svara Antal församlingar m. fl. Andel av befolkningstalet Fråga Positiv Negativ Avstårf Ej be- Positiv Negativ Avstårf Ej be- attitydb attityd svarat attityd” attityd svarat delfrå- delfrå- gand gand Kyrkans organisation Kyrkotillhörighet 24 60 1 15 31 53 2 14 Församlingsplanet 49 32 4 15 59 24 3 14 Stiftsplanet 54 26 5 15 62 21 3 14 Riksplanet 54 24 7 15 64 18 4 14 Kyrkoavgift m. m. 37 44 4 15 50 33 3 14 Besvär 50 20 15 15 58 18 10 14 Grundinställning till org. modell. i dess helhet 37 37 11 15 51 27 8 14 Det gemensamma för- slaget Begravningsverksam- heten 30 53 2 15 42 42 2 14 Den kyrkliga egen- domen Fri förs. kommunal egendom 52 20 13 15 61 17 8 14 Stiftelsebildning för spec. reglerad egendom 47 22 16 15 56 21 9 14 De skilda stiftelsety- perna 46 22 17 15 55 19 12 4 Folkbokföring? 12 70 3 15 26 55 5 4 Församlingsreg. 41 15 29 15 55 11 20 .4 Uppbörd 40 39 6 15 52 30 4 '.4 Statsbidrag 44 30 1 1 15 56 23 7 14 Personalfrågor 40 25 20 15 49 22 15 4 Regelsystemet 31 34 20 15 41 32 13 4 Lag om svenska kyr- kan 37 30 18 15 45 25 16 '.4 Genomförande av re- lationsändringen 27 45 13 15 40 37 9 '_4
” Uppgifterna är hämtade från de statistiska bearbetningar som har gjorts av Svenska kyrkans församlhgs- och pastoratsförbund och grundas på frågor i ett svarsformulär som förbundet har utarbetat. b lnstanser som helt har instämt i förslaget eller som i huvudsak har instämt men har haft vissa förbehåll. ? lnstanser som i svarsformuläret uttryckligen har angett att de avstår från att besvara någon delfråga. d lnstanser (402) som inte har besvarat de särskilda delfrågorna, utan endast har redovisat en allmänt negativ at- tityd till stat-kyrka-förslaget. ? Avser en i svarsformuläret upptagen fråga om huvudmannaskapet för folkbokföringen skall överföras till bor-
gerlig myndighet.
3. Uttalanden om helhetslösningen
En del instanser redogör för sin principiella syn på förhållandet mellan stat och kyrka och bedömer förslaget utifrån denna uppfattning. Flertalet av de instanser som är för en relationsändring kommer till slutsatsen att förslaget bör läggas till grund för eller kan godtas som underlag för en reform. Några instanser som är för en relationsändring avstyrker dock förslaget. De fäster särskild vikt vid den principiella frågan och anser att förslaget inte innebär tillräckligt stora förändringar för att tillgodose deras grundläggande syn på hur förhållandet mellan stat och kyrka bör vara utformat. Av de instanser som i övrigt motsätter sig förslagets genomförande ger en del uttryck åt ett principiellt grundat motstånd mot genomgripande förändringar av relatio- nerna mellan staten och kyrkan. Den grundläggande inställningen återför de till sin uppfattning om svenska kyrkans nuvarande karaktär och olika överväganden om vad som enligt deras mening är den bästa grundvalen för kyrkans verksamhet i framtiden.
Andra instanser anger inte sin principiella syn på frågan om en relations- ändring. I regel motiverar de sin uppfattning om förslaget med utgångspunkt i vad förslaget i praktiken kan tänkas innebära. Flertalet av dessa instanser kommer till den slutsatsen att förslagen ide olika delfrågorna kan godtas och att betänkandet är ägnat att läggas till grund för en relationsändring. Ett mindre antal instanser redovisar en motsatt uppfattning.
Några negativa instanser hänvisar till opinionen hos medlemmar eller närstående kretsar. Hos några av de negativa instanserna kan skymtas ett stöd för tanken på en relationsändring, även om instanserna ändå ställer sig avvisande till det nu föreliggande förslaget.
3.1. Instanser med positiv grundinställning
3.1.1. Positiv inställning utan förbehåll
De flesta instanser med positiv grundinställning tillstyrker eller godtar utan förbehåll den föreslagna lösningen. Till dessa hör kammarrätten i Jönköping, kammarkollegiet, riksskatteverket, teologiska fakultetsnämnden och religions- vetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Uppsala, länsstyrelserna i Stock- holms. Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västmanlands län, domkapitlen i Skara, Strängnäs, Lund. Kar/stad, Härnösand och Luleå, stiftsnämnden i Luleå, Svenska kyrkans
missionsstyre/se, Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation och,/örsam/ing - arbete, S tyrelsen/ör svenska kyrkan ful/andet. Svenska kyrkans diakoninänrnd, Biskopsmötet, Rikskommit/e'njör sti/istingen, stiftsråden i Skara, Växjö, Lund och Luleå, Sverigesji'ikvrkoräd. Katolska biskopsämbetet, Mosaiskajörsam- lingarnas i Sverige centra/råd, Sveriges kornmunaltjänstemanna/örbund. Svenska präst/örbundet. Ansgars/örbundet, Evangeliska juste/"lands—sti/ielsen, Förbundet jär kristen enhet. Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen. Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse och Sveriges kyrkliga studieförbund.
Några av de instanser, som utan förbehåll ansluter sig till förslaget, redogör för sin p rin c i p i e l l a s y n på förhållandet mellan stat och kyrka.
Kammarkollegiet konstaterar att kollegiet isitt remissyttrande över slutbe- tänkandet av 1968 års beredning om stat och kyrka uttalade sig positivt om beredningens förslag till principlösning. Kollegiet hänvisar till att kollegiet därvid motiverade sin grundsyn på relationsfrågan med att nuvarande system kan vara svårt att acceptera i ett samhälle av den typ vi nu har samt att särskilt utvecklingen mot en större sekularisering av samhället gör att de speciella band som sedan århundraden förenar staten och svenska kyrkan inte längre kan uppfattas som naturliga. Kollegiet framhåller att kollegiet redan i det tidigare yttrandet uttalade att tiden var mogen för att fatta principbeslut om att genomföra reformer i den riktning beredningen avsåg. Kollegiet tillstyrker nu att det föreliggande förslaget läggs till grund för ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Teologiska fakultetsnämnden och religionsveten- skapliga Iinienämnden vid universitetet i Uppsala tillstyrker den helhetslösning av frågan om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan som föreslås i betänkandet. En bedömning av den livsåskådningsmässiga situa- tionen och samhällsutvecklingen visar enligt nämnderna att det inte längre finns förutsättningar förde nuvarande relationerna mellan staten och kyrkan. Nämnderna anser att den föreslagna relationsändringen därför ter sig ytterst angelägen och nödvändig.
Länsstyrelsen iStoekho/ms län understryker att principen om religionsfrihet måste ligga till grund för de framtida relationerna mellan staten och kyrkan och menar att staten så långt möjligt bör iaktta opartiskhet i livsåskådnings- frågor. Enligt länsstyrelsen innebär detta bl.a. att samhället bör behandla olika trossamfund på ett likvärdigt sätt, att den enskilde medborgarens frihet till resp. frihet från religionsutövning tryggas samt att samfunden, däribland svenska kyrkan, bör ha full frihet att besluta om sina angelägenheteri religiöst avseende liksom också i frågor av organisatorisk och ekonomisk art. Länsstyrelsen anser mot bakgrund härav att det svårligen kan hävdas att de nuvarande förhållandena mellan staten och kyrkan innebär att full religions- frihet råder. Även om svenska kyrkans relationer till staten har genomgått vissa förändringar under det senaste seklet, torde enligt länsstyrelsens mening med fog kunna hävdas att den nuvarande ordningen stämmer mindre väl med de värderingar som råder i ett modernt pluralistiskt samhälle. Länsstyrelsen anser därför att de nuvarande relationerna måste ändras för att principen om full religionsfrihet bättre skall kunna tillgodoses. 1 det föreliggande förslaget synes man, framhåller länsstyrelsen, ha sökt samman- väga principen om religionsfrihet med en strävan att ge svenska kyrkan goda förutsättningar att även fortsättningsvis bedriva sin nuvarande öppna och
rikstäckande verksamhet. Enligt länsstyrelsens mening innefattar de före- slagna lösningarna en väl gjord avvägning av dessa strävanden. Förslaget speglar en generös attityd gentemot svenska kyrkan, vilket synes vara naturligt vid en reform av det slag som det här är fråga om, uttalar länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Uppsala län hävdar bl. a. att samhällets utveck- ling från det gamla enhetssamhället mot ett samhälle med en mångfald självständiga principer och åsikter måste betyda en ändrad ram för kyrkans verksamhet. Enligt länsstyrelsen innebär detta att en upplösning av nuva- rande band mellan staten och kyrkan bör ske. Länsstyrelsen anser att de olika förslag som läggs fram i betänkandet inte innebär att kyrkans roll i samhället eller dess identitet äventyras eller att kyrkans arbete i framtiden motverkas. Länsstyrelsen anser att förslagen ger god klarhet och tillfredsställande lösningar på samtliga punkter där tidigare tveksamhet kunde råda. Länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till att styrelsen redan i sitt yttrande över slutbetänkandet av 1968 års beredning om stat och kyrka ansåg att den offentligrättsliga regleringen av svenska kyrkan borde upphöra. Under tiden därefter har, framhåller länsstyrelsen, inte något framkommit som ger anledning att i princip gå ifrån detta ställningstagande. Länsstyrelsen anseratt det föreliggande förslaget betraktat som en helhet utgör en god grund att bygga på när det gäller att genomföra en genomgripande ändring av relationerna mellan staten och svenska kyrkan. Även länsstyrelsen i Väst- man/ands län konstaterar att styrelsen i sitt yttrande över det slutbetänkande som 1968 års beredning om stat och kyrka presenterade godtog grundtanken i beredningens förslag. Länsstyrelsen framhåller att det nu aktuella förslaget har byggt vidare på tidigare utredningar och innebär en i stort sett tillfredsställande lösning av olika redovisade problem. Förslaget bör, anser länsstyrelsen, kunna ligga till grund för det fortsatta arbete som återstår för genomförande av en relationsändring.
Domkapitlet iSträngnäs framhåller att betänkandet uppenbart har karak- tären av kompromiss i vissa frågor och att det finns anledning till kritik på en rad punkter. Domkapitlet anser emellertid att förslaget i huvudsak kan godtas såsom grundval för principbeslut om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan och för fortsatt utredning i de delar där detaljförsläg inte har utarbetats. De ändrade relationerna enligt huvuddragen i betänkandet överensstämmer enligt domkapitlet bättre än nuvarande relationer med ett modernt betraktelsesätt och med rådande samhällsförhållanden. Relations- ändringen motsvarar i väsentliga avseenden vad som ur kyrklig synpunkt framstår som önskvärt, tillägger domkapitlet. Domkapitlet konstaterar med tillfredsställelse att förslaget uppenbarligen syftar till att tillvarata kyrkans möjligheter att fungera i enlighet med sitt uppdrag och till att skapa rimliga materiella förutsättningar för kyrkans arbete. Domkapitlet iLund ställer sig i huvudsak positivt till att ändrade relationer mellan stat och kyrka nu genomförs enligt den modell som skisseras i betänkandet. Som grund för sitt ställningstagande hänvisar domkapitlet till att den allmänna samhällsutveck- lingen i vårt land under detta århundrade allt mera här avlägsnat sig från den kristna enhetskultur som är en av förutsättningarna för ett bevarat nära samband mellan stat och kyrka. Domkapitlet konstaterar vidare att principen om statens neutralitet i livsåskådningsfrågor allt mer har trängt igenom i samhällslivet. Mot denna bakgrund anser domkapitlet att det är naturligt att
genomföra reformer som innebär att svenska kyrkan som trossamfund genom egna beslutande organ får avgöra frågor som rör dess bekännelse och gudstjänstliv, dess organisation och inre angelägenheter. Att riksdag, regering och ett antal statliga myndigheter skall befatta sig med sådana kyrkliga ärenden strider enligt domkapitlets uppfattning mot neutralitets— principen. Enligt domkapitlet i Karlstad är det, i varje fall i ett längre perspektiv, ofrånkomligt att relationerna mellan staten och kyrkan ändras. Domkapitlet framhåller att det nu framlagda förslaget i flera avseenden på ett fördelaktigt sätt skiljer sig från 1972 års betänkanden. Enligt domkapitlet synes förslaget isina huvuddrag kunna läggas till grund för en kyrkoreform. Den föreslagna relationsförändringen innebär enligt domkapitlet i Luleå inget ingrepp i svenska kyrkans uppgift som trossamfund eller i dess fortsatta karaktär av folkkyrka. Om huvudmannaskapet för sådana samhällsuppgifter som begravningsväsende och folkbokföring inte längre åvilar kyrkan, bidrar detta till att markera svenska kyrkans ställning som kyrka med uppdraget att förkunna det kristna evangeliet, framhåller domkapitlet. Domkapitlet anser att betänkandet kan läggas till grund för ett principbeslut i riksdag och kyrkomöte.
Stiftsnämnden i Luleå instämmer i princip i den helhetsbedömning som presenteras i betänkandet. Stiftsnämnden konstaterar att den förändrade samhällsstrukturen motiverar ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Svenska kyrkans centralråd./ör evangelisation och jörsam/ingsarbete konstaterar att Sverige inte längre har en kristen enhetskultur och att samhället alltmera har markerat sin neutralitet i livsåskådningsfrågor. Detta kan enligt centralrådet knappast i längden undgå att påverka nuvarande relationer mellan stat och kyrka. Centralrådet framhåller att det från kyrklig synpunkt ter sig alltmer omotiverat att frågor som på ett avgörande sätt påverkar kyrkans möjligheter att fullgöra sitt evangelisatoriska och diakonala uppdrag avgörs av statliga myndigheter och att dessa har sista ordet i fråga om tillsättande av präster och biskopar. Centralrådet anser att det framstår som önskvärt med en relationsändring som ger klarare uttryck åt kyrkans identitet som trossamfund och som ger kyrkan möjlighet att genom egna beslutande organ utforma sin framtidsväg. Biskopsmötet uttalar att förslaget till en helhetslösning drar konsekvenserna av samhällsutvecklingen och att förslaget innebär stora möjligheter att genomföra det väsentligaste av de önskemål som genom åren har framförts om en klarare markering av statens och kyrkans funktionsområden. Biskopsmötet förklarar sig därför vara berett att tillstyrka att betänkandet läggs till grund för ett principbeslut i riksdag och kyrkomöte. Stiftsrådet iSkara är positivt till förslaget som helhetslösning men beklagar att en teologisk grundsyn inte har kommit till klarare uttryck. Stiftsrådet framhåller att det ter sig alltmer omotiverat att hålla fast vid de nuvarande förbindelserna mellan staten och kyrkan. Stiftsrådet anser att en relationsförändring i den mening som det föreliggande förslaget anger skulle ge ett riktigare och klarare uttryck åt kyrkans identitet som trossamfund och även ge kyrkan möjligheter att genom egna beslutande organ bestämma rörande sina inre angelägenheter. Förslaget ger enligt Stiftsrådet utrymme både åt en kyrkans profilering och en kyrkans öppenhet.
S verigesfrikyrkoräd betonar vikten av att en kommande lagstiftning tar all hänsyn till religionsfrihetsprincipen. Lika viktigt är det enligt frikyrkorådet
att samhället är opartiskt i livsåskådningsfrågor och intar en aktiv och positiv attityd till den verksamhet som religiösa samfund och andra livsåskådnings- grupper bedriver. Frikyrkorådet hänvisar till och finner ingen anledning att ändra något i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1972:36) Samhälle och trossamfund. Frikyrkorådet menar att stat-kyrka-frågan efter 20 års utred— ning äntligen måste komma till ett avgörande och att det föreliggande förslaget tillsammans med betänkandet Samhälle och trossamfund utgör en god utgångspunkt för en helhetslösning. Kato/ska biskopsämbetet förordar ett principbeslut om förändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Biskopsämbetet konstaterar att den opinion som år 1973 räckte till för att stoppa reformförslaget kunde i sin kritik knyta an till omtvistade förslag i några konkreta frågor. Biskopsämbetet framhåller att de omtvistade förslagen var av viss praktisk betydelse men att de inte direkt berörde religionsfrihetens principer. De gällde begravningsväsendets huvudmannaskap och kyrkogår- darnas förvaltning, den kyrkliga egendomens rättsställning och det statliga biståndet med den kyrkliga uppbörden. För fem år sedan var det, konstaterar biskopsämbetet, möjligt att på dessa grunder avvisa reformförslaget utan att ifrågasätta den tolkning av religionsfriheten och av svenska kyrkans karaktär av ett trossamfund bland flera som kom till uttryck i betänkandet Samhälle och trossamfund. Katolska biskopsämbetet hänvisar till att alla de konkreta tvistefrågorna i det föreliggande förslaget har fått lösningar som i allt väsentligt har gått den kyrkliga kritiken till mötes. De som nu motsätter sig reformförslaget är enligt biskopsämbetet nödgade att förneka själva grunden för reformarbetet, tolkningen av religionsfriheten och synen på svenska kyrkan som ett trossamfund. Skulle regering och riksdag uppfatta denna inställning som svenska kyrkans ”självförståelse”, har enligt biskopsämbe- tets mening ett stort steg tillbaka tagits på religionsfrihetens område och grunden för det ekumeniska samarbetet i Sverige undanryckts. Andra trossamfund måste givetvis ompröva sina relationer till svenska kyrkan om denna inte längre kan ses som ett trossamfund bland flera, framhåller biskopsämbetet.
Ansgarsförbundet ansluter sig i princip till förslaget. Förbundet framhåller att principen om religionsfrihet i det pluralistiska samhället samt respekten för och rättvisan mot människor av annan bekännelse eller utan religiös bekännelse inte är förenliga med det förhållande som i dag råder mellan staten och svenska kyrkan. Förbundet framhåller vidare atti religionsfriheten ligger att varje samfund självt måste få besluta i sina egna inre angelägenheter. Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse fram håller att bandet mellan staten och svenska kyrkan var lätt att motivera i en enhetskultur, där medborgarskap och kyrkotillhörighet hade blivit synonyma begrepp. Rörelsen anser att detta band i dagens läge med åsikts- och värdepluralism ter sig alltmer ohållbart. Student- och gymnasiströrelsen tillstyrker förslaget med bestämdhet och anser att det är generöst mot kyrkan.
Andra remissinstanser, som utan förbehåll ansluter sig till förslaget, anger inte sin principiella syn på förhållandet mellan stat och kyrka. I regel bedömer de förslaget med utgångspunkt från vad detta kan tänkas innebära i p r a k t i k e n .
Kammarrätten i Jönköping konstaterar att de som har deltagit i utrednings- arbetet i stor utsträckning är ense om innehållet i en reform och att ett
utomordentligt omfattande utredningsmaterial föreligger. Mot bakgrund härav anser kammarrätten att tiden nu är inne för statsmakterna att fatta beslut i frågan. Enligt kammarrätten torde det knappast vara tänkbart att komma längre i fråga om utrednings- och förhandlingsverksamhet som grund för statsmakternas ställningstagande än som nu har skett. Kammar- rätten anser att det nu föreliggande förslaget — i förening med tidigare utredningsmaterial i ämnet — i och för sig är väl ägnat att ligga till grund fören reform. Länsstyrelsen iMa/möhus län framhåller att det för ett demokratiskt samhälle, som bör vara opaniskt i livsåskådningsfrågor, hör till de grundläg- gande skyldigheterna att värna om både individens och trossamfundens religionsfrihet. Det är emellertid enligt länsstyrelsens mening samtidigt av vikt att det finns trossamfund som slår vakt om folkkyrkosynen. Den service gentemot allmänheten som en folkkyrka åtar sig kräver omfattande resurser, påpekar länsstyrelsen. Med hänsyn till att de ekonomiska aspekterna har beaktats i större utsträckning än i tidigare förslag har länsstyrelsen inte något att erinra mot att en relationsändring kommer till stånd. Utan att yttra sig om principfrågan förklarar länsstyrelsen i Hallands län att förslaget är väl avvägt och synes innebära en funktionsduglig lösning, om kyrka och stat skall skiljas åt. Länsstyrelsen i Värmlands län hänvisar till att förslaget innebär en samlande lösning och vill inte motsätta sig att relationsändringen genomförs enligt de skisserade riktlinjerna.
Domkapitlet i Härnösand anser att man genom förslaget i allt väsentligt har lyckats ta tillvara både kyrkans och statens uttalade önskemål och tillstyrker att betänkandet läggs till grund för ett principbeslut i riksdag och kyrkomöte. Svenska kyrkans diakon/nämnd anser att förslaget omfattar väl underbyggda lösningar av de mångskiftande problem som har varit och är förknippade med statens och svenska kyrkans inbördes förhållande. Diakoninämnden till- styrker därför en reform efter de huvudlinjer som har presenterats i betänkandet. Stiftsrådet i Luleå framhåller att ett antal delfrågor kräver ytterligare utredning och precisering, men anser att detta inte bör hindra att förslaget till helhetslösning antas. Sveriges kommunaltjänstemanna/örbund finner inte anledning att ta ställning till principfrågan om ändrade relationer. Om en relationsändring skall genomföras. anser förbundet att det framlagda förslaget utgör ett lämpligt underlag för det fortsatta utredningsarbete som i sådant fall måste företas, innan relationsändringen kan förverkligas. Svenska präst/örbundet hänför sig till en enkät bland förbundets medlemmar och konstaterar att huvudparten av dessa ställer sig positiva till det framlagda
förslaget.
3.1.2. Positiv inställning med förbehåll
Några instanser har förenat sitt positiva ställningstagande med ett eller flera förbehåll. Till dessa hör JK, teologiska fakultetsnämnden och religionsveten- skapliga linjenämnden vid universitetet iLund, länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens län, domkapitlen iLinköping, Växjö, Göteborg och Visby, stiftsnämnden i Strängnäs, Riksför- bundet Kyrkans ungdom, stiftsräden i Göteborg och Visby, Sveriges kristna ungdomsråd och Svenska skogsarbetareförbundet.
Bland de instanser som har förenat sin positiva inställning till stat-kyrka-
förslaget med förbehåll eller som i övrigt har framfört invändningar mot delar av förslaget finns några som redogör för sin principiella syn på förhållandet mellan stat och kyrka.
Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund hänvisar till att teologiska fakulteten vid remissbehandling av det slutbetänkande som avgavs av 1968 års beredning om stat och kyrka i princip ställde sig positiv till de förändringar av relationen mellan samhället och trossamfunden som beredningen föreslog. Nämnden förklarar att den inte finner anledning att inta annan ståndpunkt till den övergripande frågan än den teologiska fakulteten intog år 1972. Nämnden finner emellertid att en lång rad frågor av principiell och praktisk betydelse för svenska kyrkan efter relationsändringen är otillräckligt behandlade i betänkandet och dess bilagor. Enligt nämnden måste dessa frågor, bl.a. frågan om medlemskap och frågor som rör de kyrkliga valen, underkastas omfattande utredningsarbete. Samma inställning redovisar religionsvetenskapliga Iin/enämnden vid universitetet i Lund.
Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att ett fullt genomförande av principen om religionsfrihet kräver att alla trossamfund garanteras likvärdiga arbetsbetingelser och att de i full frihet kan bedriva sin verksamhet. Enligt länsstyrelsen bör samhället, som 1968 års beredning har uttalat, inta en aktiv positiv attityd till olika åsiktsriktningar. Detta innebär enligt länsstyrelsen att samhället på olika sätt främjar den verksamhet som bl. a. religiösa grupper bedriver. Men samhällets inställning får inte stanna vid enbart detta. För vitaliteten i den svenska demokratin är det enligt länsstyrelsens mening av största vikt att olika trosriktningar ges goda möjligheter att göra sig gällande. Länsstyrelsen framhåller att samhället således även bör arbeta för att skapa gynnsamma förutsättningar för religiös verksamhet och att en i princip likvärdig behandling av olika religiösa samfund därvid bör eftersträvas. Det måste enligt länsstyrelsens uppfattning utgöra ett rättvisekrav att beroende- förhållandet mellan staten och svenska kyrkan ändras. Enligt länsstyrelsens bedömning är det nu framlagda förslaget lämpligt att läggas till grund för ett vidare arbete med att genomföra relationsförändringen. Länsstyrelsen fram- håller emellertid samtidigt att en reform av sådan räckvidd som den föreslagna endast bör genomföras under förutsättning att en bred enighet kan uppnås i frågan. Länsstyrelsen förutsätter även att övriga trossamfund kommer i åtnjutande av bidrag i motsvarande omfattning som svenska kyrkan för att likställighet mellan samfunden skall uppnås. Länsstyrelsen har dessutom vissa invändningar mot det föreslagna uppbördssystemet. Länssty- relsen iSkaraborgs län framhåller att samhällets utveckling och fortgående sekularisering alltmer talar för att kyrkan ges en ställning av självständigt verkande trossamfund med sina medlemmars religiösa välfärd som grund- mål. Med denna grundinställning till relationen mellan staten och kyrkan tar länsstyrelsen till närmare granskning upp vissa av de lösningar som redovisas i betänkandet. Därvid ifrågasätter länsstyrelsen lämpligheten av den nuva- rande församlingsindelningen och anser att en församlingsreform bör övervägas och utredas. Länsstyrelsen gör även vissa påpekanden och erinringar när det gäller förslagen om begravningsverksamheten, den kyrkliga egendomen, församlingsregistreringen och regelsystemet för svenska kyrkan. Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker att förslaget genomförs och anseratt det är viktigt att principbeslut om skiljande av kyrkan
från staten nu fattas utan att ytterligare utredningar görs. Länsstyrelsen anser att viktiga skäl för förändringen är kravet på rättvisa i förhållande till andra trossamfund liksom tanken att staten skall vara neutral i religionsfrågor. Länsstyrelsen anser emellertid att förslaget om begravningsverksamheten inte bör genomföras och framför erinringar mot den föreslagna församlings- registreringen.
Domkapitlet i Göteborg stöder helhjärtat tanken på en kyrka som är fri och självständig i förhållande till staten. Enligt domkapitlet är en lagfäst relation mellan en helt sekulariserad statsmakt och trossamfundet svenska kyrkan knappast i överensstämmelse med kyrkans väsen och det av Kristus givna uppdraget. Domkapitlet anser att svenska kyrkan, som en från staten fri kyrka, bättre kan följa sin bekännelse och sin givna struktur och förverkliga sig själv i ett öppet, evangelisatoriskt arbete i samhället. Domkapitlet kritiserar förslagen om begravningsverksamheten och regelsystemet. Domkapitlet framför också erinringar mot delar av förslagen om kyrkans framtida organisation, den kyrkliga egendomen, församlingsregistreringen och statsbidrag. Om emellertid förslaget läggs till grund för en lösning av stat- kyrka-relationen, säger sig domkapitlet vilja stödja detta och betrakta det som ett nödvändigt första steg mot en fri och självständig kyrka.
Riksförbundet Kyrkans ungdom betonar att religionsfriheten måste vara utgångspunkten för statens framtida relation till svenska kyrkan. Enligt riksförbundet måste samhället genom politiska beslut sträva efter att realisera regeringsformens regler om religionsfrihet. Nuvarande förhållande med svenska kyrkan som en del av den statliga förvaltningen och med medlem- skapet i huvudsak knutet till medborgarskapet strider enligt förbundets mening allvarligt mot sådana principer. Riksförbundet framhåller att de nuvarande relationerna mellan kyrka och stat har sin grund i ett enhetssam- hälle som på intet sätt motsvaras av dagens pluralistiska och demokratiska samhällsideal. Förbundet konstaterar att det vid upprepade tillfällen har uttalat sig fören till staten friare kyrka samt att ungdomsopinionen i frågan är enig. Riksförbundet tillstyrker att förslaget läggs till grund för ett principbe- slut om ändrade relationer mellan staten och kyrkan under förutsättning att dopet blir den akt som konstituerar medlemskap i svenska kyrkan,att beslut i lärofrågor fattas gemensamt av kyrkomöte och biskopsmöte samt att någon särskild lag om svenska kyrkan inte stiftas. Sveriges kristna ungdomsråd redovisar samma grundsyn som Riksförbundet Kyrkans ungdom i fråga om relationen mellan staten och svenska kyrkan och kräver att relationen ändras så att svenska kyrkan omvandlas från ett offentligrättsligt till ett privaträtts- ligt subjekt. Ungdomsrådet motsätter sig att det stiftas en särskild lag för svenska kyrkan. Svenska skogsarbetare/örbundet säger sig i princip ha den uppfattningen att de kristna trossamfunden bör arbeta under så lika villkor som möjligt. Enligt förbundets mening bör de mycket nära relationerna mellan staten och kyrkan förändras i riktning mot en friare kyrka. Under förutsättning att finansförmögenheten blir kvar i statens ägo tillstyrker förbundet relationsändringen.
Andra instanser som är positiva till förslaget men förenar sitt ställnings- tagande med ett eller flera förbehåll bedömer i regel förslaget med utgångs- punkt från vad det kan tänkas innebära i praktiken.
JK anser att betänkandet vittnar om ett i stort sett grundligt genomträng-
ande av problemen, ingående överväganden samt förmåga att finna lösningar. JK framhåller att han har sett som sin uppgift att göra en enbart juridisk-teknisk granskning av förslagen. Även med denna utgångspunkt anser han sig emellertid inte kunna underlåta att markera sin uppfattning om att förslaget ingalunda kan betraktas som neutralt i den bemärkelsen att svenska kyrkan, om förslaget genomförs, fåren behandling som likställer den med andra trossamfund. Förslaget präglas enligt JK i många hänseenden av en önskan att låta svenska kyrkan behålla flera av de privilegier som är en följd av det nuvarande sambandet mellan kyrkan och staten. Enligt JK:s mening kan särbestämmelser för svenska kyrkan godtas som en övergångs- företeelse. På sikt bör emellertid inte andra bestämmelser gälla för detta trossamfund än för övriga sådana samfund. Ett ämne som har fått en delvis något lättvindig behandling är den kyrkliga egendomen, fortsätter JK. Den viktigaste erinran gäller emellertid enligt JK förslaget att den fria kyrkan åtminstone i väsentlig grad skulle tillkomma genom offentligrättsliga beslut av kyrkomötet i dess nuvarande gestalt och sammansättning. Detta strider, menar JK, mot grundtanken om en fri kyrkas självständiga bestämmanderätt såsom privaträttsligt rättssubjekt. Även beträffande några andra frågor redovisar JK en kritisk uppfattning. Med gjorda reservationer anser JK emellertid att förslagen, såvitt gäller frågor till vilka han har att ta ställning, bör kunna läggas till grund för statsmakternas beslut i huvudfrågan.
Länsstyrelsen iÄlvsborgs län säger sig inte vara övertygad om att förslaget kan bli den samlande helhetslösning som man har tänkt sig. Enligt länsstyrelsen gör avsaknaden av principiella ställningstaganden att betän- kandet inte bör utgöra det slutdokument som genomförandet av en relationsändring bör utgå från. Länsstyrelsen förutsätter därför att det kommer att arbetas fram ett förslag till slutligt ställningstagande i vilket de konkreta lösningarna redovisas mot bakgrund av uppställda principer som kan omfattas av staten och kyrkan. Länsstyrelsen anser att de förslag som förs fram i betänkandet i och för sig är rimliga och ungefär motsvarar vad man har anledning att förvänta sig vid en relationsändring som bygger på en positiv inställning från samhällets sida till den verksamhet som svenska kyrkan bedriver. Länsstyrelsen är kritisk mot förslaget om begravningsverksam- heten och framför erinringar mot flera andra delförslag. Med dessa erinringar beträffande förslagets olika delar tillstyrker länsstyrelsen att förslaget läggs till grund för ett fortsatt arbete på det sätt som länsstyrelsen har antytt. Domkapitlet i Växjö uttalar att betänkandet synes kunna utgöra grund för en ändring av relationerna mellan stat och kyrka. Tiden torde enligt domkapitlet nu vara inne för att fatta principiella beslut. Domkapitlet framför emellertid erinringar mot organisationsförslaget och förslagen om regelsystem och genomförande. Stiftsrådet i Göteborg anser att en ändring av kyrkans nuvarande förhållande till staten är påkallad och att de villkor som nu erbjuds kyrkan vid en övergång till ett fritt trossamfund i princip är godtagbara. Stiftsrådet tillstyrker därför i huvudsak förslaget men med förbehåll att ingen speciell lag för svenska kyrkan stiftas och att vissa förändringar vidtas beträffande förslaget om kyrkans framtida organisation.
3.2. Instanser med negativ grundinställning
Ett mindre antal instanser anser att förslaget till helhetslösning inte kan läggas till grund för ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. En sådan negativ hållning intarjuridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala. länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads, Örebro och Västernorrlands län, Malungs och Härnösands kommuner, domkapitlen i Uppsala, Västerås och Stockholm. Svenska kyrkans _församlings- och pastoratsförbund, Sveriges kyrkliga kvinnoråd, Stiftsnämnden i Västerås, stiftsråden [ Västerås och Karlstad, K yrkomusikernas riksförbund, Sveriges socionomers riksförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Kristen demo- kratisk samling, Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar, Svenska kyrkans lekman- naf'o'rbund — K yrkobröderna och Sällskapet Religiöst/brum.
Flera av de negativa instanserna utgår från sin p r i n c 1 p i e l l a u p p fatt - nin g om hur förhållandet mellan stat och kyrka bör gestaltas.
Några instanser, som från principiell synpunkt önskar en relationsändring, finner skäl att avstyrka förslaget till helhetslösning. Länsstyrelsen iSöderman— lands län konstaterar rent allmänt att förslaget får betraktas som en förhandlingsprodukt som innehåller kompromisslösningar på olika delområ- den. Resultatet är positivt och generöst för kyrkans vidkommande. Enligt länsstyrelsens mening innebär dock förslaget ingalunda den jämställdhet mellan svenska kyrkan och andra trossamfund som borde ha eftersträvats. Svenska kyrkan får i ekonomiska och andra hänseenden en förmånsställning. Länsstyrelsen konstaterar att det kommer att finnas en slags statskyrka även i framtiden, om förslagen genomförs. Länsstyrelsen framhåller att en förhand- lingsprodukt av nu presenterat slag hade betydligt mera relevans för fem är tio år sedan. En ändring nu bör enligt länsstyrelsens mening vidtas från principiellt andra utgångspunkter. Länsstyrelsen anser sålunda att frågor rörande organisationen av den nya kyrkan i större utsträckning bör avgöras av samfundet självt, att staten inte bör ta större ekonomiskt ansvar för den nya kyrkan än för andra trossamfund och att den kyrkliga egendomen bör överföras till en statlig stiftelse. Länsstyrelsen i Örebro län anför att utredningen har gått svenska kyrkan till mötes i större utsträckning än vad 1968 års beredning gjorde och att lösningarna i olika delfrågor i första hand tillgodoser medlemmarna i den blivande svenska kyrkan. Den enskilde medborgarens intresse av att generationers samlade kulturarv inte spolieras kan inte sägas ha ägnats samma omsorg, framhåller länsstyrelsen. I fortsättningen av sitt yttrande kritiserar länsstyrelsen delförslagen om begravningsverksamheten, den kyrkliga egendomen och uppbörd av kyrko- avgift. Mot bakgrund härav anser länsstyrelsen att en omfattande överarbet- ning av förslaget behövs. Endast om stor enighet råder om förändringen bör den vidtas den 1 januari 1984. Folkpartiets ungdomsförbund anser att det nuvarande statskyrkosystemet strider mot både individens valfrihet och integritet och mot de religiösa samfundens likaberättigande och självstän- dighet gentemot statsmakten. Förbundet kräver att statskyrkan avskaffas. Enligt förbundet innebär förslagen i betänkandet att statskyrkosystemet bevaras och befästs. Förbundet pekar därvid på förslagen om en särskild lagstiftning för svenska kyrkan, uppbördshjälpen, statsbidragen och överlå- telse av den kyrkliga egendomen. Mer än 20 års arbete får enligt förbundet
inte resultera i en halvdan reform. Förbundet anser att förslaget måste bestämt avvisas.
Sällskapet Religiöst forum framhåller att enligt modern uppfattning av religionsfrihetens innebörd, så som den t. ex. kommer till uttryck i regerings- formen, är svenska kyrkans nuvarande ställning omöjlig. Detta är enligt sällskapet en viktig anledning för staten att så snabbt som möjligt reglera sin relation till svenska kyrkan. Sällskapet anser att religionsfriheten,jämställd- heten mellan samfunden och den viktiga frågan om samfundens ställning i samhället är dåligt beaktade i betänkandet. Det är angeläget att stat-kyrka- frågan så snart som möjligt kommertill en lösning, framhåller sällskapet,som emellertid anser att statens relationer till svenska kyrkan inte bör lösas i sin helhet i enlighet med förslaget, utan genom delreformer.
Andra instanser har motsatt principiell utgångspunkt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län hänvisar till vad styrelsen anförde i sitt yttrande över förslaget från 1968 års beredning om stat och kyrka. Länsstyrelsen framförde bl. a. att de nuvarande relationerna mellan staten och svenska kyrkan vilar på lång tradition och att en folkmajoritet torde stödja att sambandet behålls. 1 det tidigare yttrandet anförde länsstyrelsen vidare att det syntes tveksamt om kyrkan vid ett genomförande av beredningens förslag hade förutsättningar att behålla en öppen attityd av folkkyrka. Länsstyrelsen tillägger att de synpunkter som i olika sammanhang har kommit till uttryck med anledning av det föreliggande förslaget tyder på att de skäl som länsstyrelsen anförde för sin tveksamhet till det förra förslaget inte har minskat i styrka. Den allmänna osäkerhet i samhällsdebatten om vilken väg man skall beträda och den tveksamhet länsstyrelsen tidigare har uttalat och alltjämt känner leder till att länsstyrelsen finner sig inte ha underlag för att tillstyrka förslaget att sambandet mellan staten och svenska kyrkan skall upplösas. Samma utgångspunkt och en liknande inställning har domkapitlet i Uppsala. Domka- pitlet finner visserligen att betänkandet presenterar lösningar som i flera fall tycks kunna bli bättre än lösningarna i det föregående förslaget. Med tanke på den kritik som särskilt från kyrkligt håll mötte det föregående förslagets huvudintention är det emellertid anmärkningsvärt att inga motiveringar ges, som förklarar varför ändrade relationer nu skall genomföras, fortsätter domkapitlet. Uppläggningen förutsätter sådana ändringar som en självklar- het. Att på detta sätt underlåta att ifrågasätta den genomgripande förändring av svenska kyrkans ställning som förslaget utgår från är mot bakgrund av den starka kyrkliga opinion som kom till uttryck för få år sedan otillfredsställande, anmärker domkapitlet. Någon väsentlig skillnad mellan 1972 års och 1978 års förslag i detta övergripande avseende finner domkapitlet inte. Domkapitlet hänvisar till den år 1973 på kyrkligt håll helt övervägande uppfattningen att en ändring av relationerna till staten obevekligt skulle ändra kyrkans karaktär och försvåra dess möjligheter att verka. Ändringen skulle enligt samma uppfattning ställa de många människorna i en ny, för svensk kyrkotradition främmande situation genom att kyrkan successivt skulle komma att framstå som en sluten organisation i paritet med frlkyrkosamfunden. Den principiellt och praktiskt nya ställning som svenska kyrkan skulle få enligt föreliggande förslag kan inte vara till vinning vare sig för kyrkan eller för den helt övervägande delen av hennes nuvarande medlemmar, sammanfattar domka- pitlet. Förslaget innebär så genomgripande förändringar att det i realiteten
innebär en inte önskvärd skilsmässa mellan stat och kyrka och det måste därför avvisas, anser domkapitlet. Domkapitlet i Västerås bedömer förslagets innebörd på samma sätt. Av historiska, principiella och praktiska skäl är det naturligt att folkkyrkan behåller sin speciella ställning och inte görs om till en sluten organisation i stil med ett frikyrkosamfund, fastslår domkapitlet. Det som brister ifråga om likvärdiga arbetsmöjligheter för olika trossamfund i vårt land kan enligt domkapitlets uppfattning rättas till utan så genomgripande förändringar som förslaget innebär. Under hänvisning till dessa synpunkter samt till att nästan alla församlingar i stiftet ställt sig avvisande finner domkapitlet det vara uteslutet att sägaja till ett förslag, som så genomgående bygger på skilsmässotanken. Även domkapitlet i Stockholm framhåller att förslaget innebär en genomgripande omvandling med konsekvenser för den enskilde. Domkapitlet konstaterar att det genom ett statligt beslut bildas en ny ideell förening för att övena svenska kyrkans funktioner. Den enskilda människan ställs plötsligt inför ett tvång att välja mellan medlemskap i en frikyrkoförsamling med en konstituerande bekännelse, som man kanske känner sig främmande för, eller att helt avstå från den kyrka man känner sig hemma i och har haft självklar rätt till, anmärker domkapitlet. Oviljan att genom lagstiftningsbeslut ställas inför tvånget av en sådan föreningsbildning är enligt domkapitlets mening kärnpunkten i den tveksamhet och det direkta motstånd som flertalet församlingar i Stockholms stift har givit uttryck åt. ] likhet med flera andra negativa instanser framhåller domkapitlet att förslaget har förtjänster i förhållande till tidigare förslag.
Stiftsrådet i Västerås konstaterar att förslaget genomgående bygger på tanken på en principiell skilsmässa mellan kyrkan och staten. Stiftsrådet anser att förslaget driver denna huvudprincip utan att ta hänsyn till att den på flera punkter leder till praktiska olägenheter. Enligt stiftsrådets mening kan förslaget därför inte utan betydande ändringar läggas till grund för ett principbeslut. Uttalanden om att relationerna mellan staten och svenska kyrkan inte bör förändras görs utan särskilda motiveringar av stiftsnämnden i Västerås och Stiftsrådet i K arlstad. Kristen demokratisk samling (KDS) anser att den omvälvande reform som föreslås i betänkandet måste förankras i en klart manifesterad folkmening och att en folkomröstning bör anordnas, innan en skilsmässa mellan kyrka och stat genomförs. KDS förklarar sig i likhet med kyrkomötet år 1968 och församlingarna år 1969 och år 1973 vilja behålla grunddragen i nuvarande system. KDS avstyrker förslaget till ändrade relationer och anser att en ny utredning bör komma till stånd med uppgift att utarbeta nödvändiga reformer på det bestående sambandets grund. En utgångspunkt bör därvid vara att bevara en öppen folkkyrka. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar är genomgående kritiskt till de föreslagna dellösningarna och anser att förslaget till helhetslösning inte bör antas. Vi vet vad vi har men inte vad vi får, uttalar förbundet. Enligt förbundet är det i själva verket inte kyrkan som behöver staten, utan staten som behöver kyrkan. Månghundraå- riga band skall enligt förbundet inte slitas utan att synnerligen allvarliga skäl föreligger. Riksförbundet anser inte att sådana skäl finns.
En del kritiska instanser anger inte sin principiella syn på förhållandet mellan stat och kyrka, utan bedömer förslaget med utgångspunkt från vad detta kan tänkas innebära i praktiken.
Juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala anser att förslaget är
behäftat med inkonsekvenser, oklarheter och andra brister. Bristerna är enligt nämnden av sådan art att förslaget inte utan grundliga fortsatta överväganden och därav föranledda genomgripande justeringar bör läggas till grund för lagstiftningsåtgärder. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förslaget inte kan läggas till grund för ett beslut. Skälen till detta ställningstagande är att länsstyrelsen avstyrker förslaget om begravningsverksamheten och förslaget om uppbörd av kyrkoavgift. Länsstyrelsen i Kristianstads län kommer på liknande sätt fram till ståndpunkten att det inte finns skäl att på grundval av betänkandet besluta att kyrkan skall skiljas från staten. Länsstyrelsen kritiserar förslaget om begravningsverksamheten och förordar närmast en ordning med antingen församling eller kommun som direkt ansvarig huvudman. Också Malungs kommun finner att förslaget har brister. Enligt kommunen är förslagets olika delar på intet sätt genomarbetade och de kan därför inte läggas till grund för något beslut i stat-kyrka-frågan.
Kritik inom flera delområden föranleder ett negativt ställningstagande från K yrkomusikernas riksförbund. Förbundet konstaterar att en eventuell rela- tionsändring inte kan genomföras förrän kyrkomusikernas löne- och anställ- ningsvillkor kan garanteras. Det utgör enligt förbundets mening en allvarlig svaghet ur facklig synpunkt att organisationsfrågan inte är genomarbetad och preciserad så att konkreta ställningstaganden kan göras. Förbundet finner ekonomiutskottets förslag så bristfälligt att det knappast i befintligt skick kan läggas till grund för ett principförslag till ändrade relationer. Förbundet framhåller att tillräckliga sakliga motiv för en relationsändring inte har presenterats. Enligt förbundet borde det i utredningsuppdraget ha ingått att pröva angelägna reformer inom ramen för ett behållet samband. Sveriges socionomers riksförbund kritiserar förslaget på många punkter. Förbundet finner det uteslutet att förslaget om begravningsverksamheten kan läggas till grund för något beslut. Förbundet kritiserar dessutom förslagen om perso- nalfrågor och regelsystem för svenska kyrkan. I viss utsträckning kritiseras även organisationsmodellen. Enligt förbundet skulle ett genomförande av stat-kyrka—förslaget på sikt innebära en strukturell förändring av kyrkans medlemskår och den kyrkliga organisationen, vars fulla konsekvenser inte går att överblicka. Förbundet finner därför inte skäl att tillstyrka att förslaget i sin helhet genomförs. Förbundet lämnar synpunkter på hur ett fortsatt reformarbete bör bedrivas och förordar att vissa förändringar sker på lokalplanet genom samfällighetsbildning, att 1686 års kyrkolag ersätts med en mer tidsenlig reglering samt att någon annan form än grundlagens väljs för regleringen av kyrkans organisation. Svenska kyrkans Iekmannaförbund — Kyrkobröderna anser att varken statskyrkotanken eller föreningskyrkotanken kan vara vägledande vid utformningen av de framtida relationerna mellan staten och kyrkan. Enligt förbundet gäller det att finna praktiska lösningar som tillfredsställer kraven på såväl statens neutralitet som kyrkans karaktär av öppen folkkyrka. Förbundet framhåller att förslaget kan ses som en sådan lösning men att det torde vara uppenbart att även andra lösningar kan tillfredsställa de nämnda kraven. Enligt förbundet är det därför olyckligt att förslaget har presenterats som ett paketförslag, som det gäller att antingen godta eller förkasta. Med hänsyn till den korta tid som har stått till allmänhetens förfogande att diskutera förslaget kan ett eventuellt förslag till riksdagen under innevarande mandatperiod inte anses vara tillbörligt
förankrat i folkmeningen, framhåller förbundet. Förbundet vill därför i första hand föreslå att förslaget tillsammans med remissvaren får utgöra en konkret bakgrund för fortsatta överväganden med sikte på ett slutgiltigt förslag till riksdagen om två eller tre år. Samtidigt vill förbundet deklarera en klart positiv inställning till huvuddelen av de synpunkter och lösningar som redovisas i förslaget.
Några instanser stöder sig uttryckligen på o p i n i o n e n hos medlemmarna i den egna organisationen eller andra närstående kretsar.
Svenska kyrkans ,för'samlings- och pastoratsförbund uppehåller sig i sitt remissvar såväl vid frågan om helhetslösningen som vid var och en av delfrågorna i förslaget. Förbundet redogör därvid genomgående för uppfatt- ningen hos de 2 762 kyrkokommuner som har besvarat förbundets underre- miss med anledning av förslaget. 1 sin behandling av de olika delfrågorna konstaterar förbundet en negativ inställning hos kyrkokommunerna till förslaget om begravningsverksamheten och ett helt övervägande motstånd hos dem mot en ändring av huvudmannaskapet för folkbokföringen. Inom flera andra områden registrerar förbundet en positiv inställning hos sina medlemmar. Förbundet uttalar som sin mening att resultatet av församlings- remissen visar att förslaget till ändrade relationer mellan staten och kyrkan inte kan läggas till grund för den helhetslösning som förslaget innebär. Vissa delar av remissutfallet ger dock vid handen att det är önskvärt med ett fortsatt utredningsarbete, som syftar till att möjliggöra vissa successiva organisato- riska förändringar, konstaterar förbundet. Man hänvisar i detta sammanhang även till de önskemål om organisatoriska förändringar som instanser med anknytning till svenska kyrkan framförde redan i yttrandena över 1968 års beredning om stat och kyrka. Förbundet framhåller därvid särskilt att den nuvarande författningsregleringen är så svåröverskådlig och i vissa delar så ålderdomlig att den bör ses över, även om det inte nu blir aktuellt med någon ändrad relation till staten. Förbundet konstaterar vidare att ett fortsatt utredningsarbete behövs och förutsätter att överläggningar om hur detta organisatoriskt bör bedrivas kommer till stånd mellan företrädare för kyrkan och regeringen. Också organisationsfrågan bör enligt förbundet utredas ytterligare, antingen av enbart företrädare för kyrkan eller också av ett för kyrkan och staten gemensamt organ. Förbundet förutsätter att det kommer att medverka. Avslutningsvis redogör förbundet i sitt remissvar för behand- lingen av stat-kyrka-förslaget vid en extra kongress som förbundet höll ijuni 1978. När det gäller helhetslösningen av stat-kyrka-frågan avgavs, framhåller förbundet, särskilda yttranden-till kongressprotokollet. I dessa yttranden, något olika formulerade men i sak överensstämmande, uttalades den åsikten att svenska kyrkan bäst hade gagnats av att man nu anslutit sig till utredningsförslaget. Enligt förbundet vann dessa särskilda yttranden anslut- ning av 111 av kongressens 238 ledamöter.
Sveriges kyrkliga kvinnoråd hänvisar också till medlemsopinionen. Kvinno- rådet framhålleri likhet med en del andra negativa remissinstanser vikten av att slå vakt om svenska kyrkans särmärke, folkkyrkan. I fortsättningen beklagar kvinnorådet att alternativet att behålla det nuvarande sambandet mellan stat och kyrka helt har förbigåtts. Kvinnorådet anger att utgångs- punkten för rådets bedömning inte är förslaget som en helhetslösning, utan kvinnorådets synpunkter i delfrågorna. Kvinnorådet konstaterar att förslaget
innehåller för kyrkan såväl positiva som negativa lösningar. Vad kvinnorådet vänder sig mot är emellertid huvudmannaskapsförändringarna när det gäller begravningsverksamheten och folkbokföringen. Vidare önskar kvinnorådet att kyrkoskatten skall behållas. Som en följd härav ställer sig kvinnorådet avvisande till en relationsändring. Rådet förordar partiella reformer inom ramen för ett bevarat samband. Kvinnorådet anger dock att tre stiftskvin- noråd med vissa förbehåll beträffande kyrkotillhörigheten och begravnings- verksamheten är direkt positiva till förslaget som helhetslösning. Härnösands kommun ansluter sig till ett bevarat samband under hänvisning till att svenska kyrkans församlingar i stor omfattning önskar behålla nuvarande relationer mellan stat och kyrka, om än med vissa rationaliseringar beträffande organisationen.
3.3. Remissinstanser som har avstått från ställningstagande
Ett stort antal remissinstanser har inte tagit ställning till helhetslösningen av stat-kyrka—frågan. Bland dem återfinns åtskilliga instanser som enligt föreskrifterna i remissbeslutet har begränsat sina yttranden till vissa delar av förslaget. Domstolsverket, centralnämnden för fastighetsdata, nio stifts- nämnder och stiftelseutredningen har sålunda huvudsakligen behandlat förslaget om den kyrkliga egendomen. Svenska eldbegängelseföreningen och 33 kommuner har begränsat sina yttranden till förslaget om begravnings- verksamheten. Fem stiftsråd har yttrat sig endast om organisationsförsla- get.
Även en del remissinstanser, till vilka hela stat-kyrka-förslaget har remitterats, har inte tagit ställning i huvudfrågan. Dessa är Svea hovrätt, datainspektionen, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, riksarkivet. riksantikvarieämbetet. länsstyrelserna iK almar, Gotlands. Kopparbergs, Gävle- borgs och Norrbottens län, datalagstif'tningskommitte'n, byggnadsvårdsutred- ningen, Svenska kommunförbundet. Tjänstemännens centra/organisation, Svenska kommuna/arbetare/örbundet, Statstjänstemannq/örbundet, Jurist- och samhällsvetar'eförbundet samt Sveriges jägmästares och .f'orstmästares riksför- bund.
Några remissinstanser motiverar varför de avstår från ställningstagande i huvudfrågan. Svea hovrätt anför att hovrätten har ansett sin uppgift främst vara att huvudsakligen från juridiska synpunkter granska förslaget. Hovrätten har däremot inte ansett sig böra ta ställning till om förslaget i sin helhet bör antas eller förkastas. Länsstyrelsen i Gotlands län anser sig inte ha tillräckligt underlag för att principiellt ta ställning och avge synpunkter rörande förslaget i dess helhet. Tjänstemännens centra/organisation (TCO) anför att organisationen som företrädare för fackliga intressen inte har anledning att ta ställning till själva principfrågan om hur relationerna mellan staten och kyrkan skall utformas. Frågan hör hemma på det politiska och kyrkopolitiska planet, betonar TCO, som finner den för TCO avgörande frågan vara hur kyrkans organisation praktiskt utformas och vilka konse- kvenser den får för berörda personalkategorier. Statstjänstemannaförbundet anger samma motiv.
Fq"1+|-'l1.'F—|'|1||'l"l_l._.ll 'ål'lqil'u'lll'lltfl ;HJ' l' b' .i-
.. . -.- -|....-|--'|'||l....4'11-' ”'.-muy." " ' l.. '.'l.:' ll l"' "'|'.ll'll-J1'l """ ' "M :|... ""-T" ' ' %. EfWh!_ffll|'_'|'l'l|..|'!|;l'll ' . ".” -'.|||.'
.';|,_'|.|..f|'r|.'..:|1..||.|'|.'J'.";ll. :'.' "lil':l?l.lr l..,l. "'a' |.| ”# I......” 111. | | |1'-|i_._ _|_|[ " ':' &! L'lu' '.'Ä'l'lpL'i'lj j'|'|.|'| |.||'l| | .t- ._'.- Mliud'åu'l'i' null Fäll-" . "_unlur'v |'|u " .'| i'
|.|.
.jtl' .t'...|.|.
...”.I."'|' '- '|-"'-|-"».|-:".. -|. nu. »...
'I.""' .'...|. |...||.'.l.'|'..| .:
_. i-_| ;
' |. ': .. 'l- -" J- _ .| |... -'l'.|l' - "' _- |'|. ”_ . ". '. år '.'. . | |. | _' | | _ | | |. .- r *!l'll. .w .nu-|. m'II'JrJJLH'u' . . u—u .... . .. . . ' 1' |'l-. 1-' '
#! .'..'.I ren...".uail lr" " 'léj AWR "'T'l JHWH ..In'.|jl.||l- |..-| _.| ';f'. 'i'! "ln'lll' Fll'lv'ållkll'f' '|.'_'.' 'I |..' "lil |..1i'|| "EQ—""' 'hq'll" iljl'ril' |'| |'| '.'.'l |'. '_|>.lr|"|
WFIEIH'IW'LH ...l'. u;— . .|;.|||—.||
lL"'”'l'l LVI-'" -l.ll'_ ' ""l'tu'ILl I'._r.. .:..fJ ;Li- ". .!" "5.|- när"? r._ .' .. .... ».
"fällt. "MZ'lhllf' _.I|.'l'."l'i-"'|l lllr.' l' 'Jl'Tll' I ....l1__..
| ' || 'Hl .
Färm? ||.' . '. ".t- M' m. .|.1"|' . "um." _..." .g|._'|gl_..|f|'|£| |'.. lm Jinja '..H'.|.-. .. .-'_-.n'..||."—.'.".'..u'.
ä' "!l. . |""'.|N'| " '.'!le
..u ""'-"' l|'|' |L" "' .l.' ? "|.|.” "
|
.H. .| a'. '.? hänt-”ll!- | .|b"l '. l'l'u #* MU! - .| a'la. .. ..är. ..-1|'|-|!'l'|" "%ux'r'fl'ult ...a..- Hu.-|..— ,... |.|! '|'...” ”'..M' |?WLFIL' '| ' .-'." .. 'é'té' 'W
' "" ' .hm—t ”'ås'-is"" månad:-nul- .15Ut' ' . .||'|."';.l"||"..f' m......wu- ..,.
&? l'l'lq'fl'llåhllftwl 1' 1... om
välta-HM fm. _ 'n' Hjul 'I'iLlEIJLllr | "'t'l |z|.- |'. |' "ur-'.. Unu IQJHJ. lll” "ain't f_eu 'lt'l what-' 'mnh'l'amu'åm [. mlt' fll-l lå'rullllllllu '|' '.'1' ' 'Wi'. 'Jl " ' |!l.llcl""i|.1l' ' Jl Illu—fwh ' ' '...s'i H*n-Malin '.lml'll'fiwÅliu .. .. .'.|'|-..|l nun ram [tagg—'," . ._I'Q'l'itll. '|lil [Annans-tl "" ..uln'm Linn-gr. FJ'H'”
uu; '.
4 Svenska kyrkans framtida organisation
En del remissinstanser har behandlat de kyrkliga deltagarnas organisations- förslag så ingående att man kan tala om ett allmänt ställningstagande till förslaget som helhet. Såsom framgår av det föregående har40 instanser gått in på organisationsfrågan på detta övergripande sätt (2.1.2). Dessutom har 28 instanser uttalat sig om en eller flera delar av förslaget. Sammanlagt har således 68 remissinstanser behandlat organisationsförslaget.
Nästan alla remissinstanser med anknytning till svenska kyrkan har tagit upp organisationsfrågorna i sina yttranden. Av sammanlagt 47 sådana instanser har endast ett domkapitel, två stiftsnämnder och ett stiftsråd avstått från att uttala sig i dessa frågor. I övrigt har tre centrala statliga myndigheter, tolv länsstyrelser, sju personalorganisationer och tre instanser hänförliga till gruppen övriga remissinstanser behandlat organisationsförslaget. Det har dessutom behandlats av de teologiska fakultetsnämnderna och de religions- vetenskapliga linjenämnderna vid universiteten i Uppsala och Lund, av juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala samt i 13 spontana yttranden.
4.1. Översikt över ställningstaganden till organisationsförslaget
Remissinstanserna är övervägande positiva till organisationsförslagets olika delar. Av de 68 instanser som har yttrat sig om förslaget kan 48 sägas vara positiva. Visserligen har 40 av dessa instanser invändningar mot olika delar av förslaget. Dessa invändningar är emellertid av sådant slag att det får anses att de framförs inom ramen för en positiv grundsyn på organisationsförslaget. Övervägande negativa är däremot nio remissinstanser, under det att elva instanser berör någon del av förslaget utan att direkt ta ställning i sakfrågan.
Organisationsförslaget stöds av 34 instanser med anknytning till svenska kyrkan, sex länsstyrelser, sex personalorganisationer och två instanser ur gruppen övriga remissinstanser. Den negativa kritiken kommer huvudsak— ligen från instanser med anknytning till svenska kyrkan. Av domkapitlen är fyra negativa till förslaget och av stiftsråden tre. En stiftsnämnd och en personalorganisation intar också en negativ hållning till förslaget. Remissut- fallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av följande tabell.
Tabell 4.1
Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande ställning
Remiss- utan med instanser förbe- förbe- (grupp 1—9) håll håll l. Centrala statliga myndig-
heter m. fl. — — — 3 2. Länsstyrelser 3 3 — 6 3. Kommuner och kommun-
förbund - — — — 4. Domkapitel — 8 4 — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän — 3 — l 6. Centrala kyrkliga styrelser
m. fl. 2 12 3 — 7. Stiftsnämnder — 9 l - 8. Personalorganisationer 2 4 l — 9. Övriga remissinstanser l l — 1
Summa 8 40 9 11 48
Av de instanser som spontant har yttrat sig över organisationsförslaget är tio positiva och tre negativa.
4.1.1 lnstanser som utan förbehåll stöder förslaget Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i principen om oförändrad identitet för kyrkan före och efter en relationsändring och uttalar uppfattningen att den föreslagna organisationslösningen synes väl ägnad att klargöra denna identitet för framtiden och skapa en god grund för kyrkans nya roll i samhället. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län tillstyrker de organisatoriska förändringarna. Svenska kyrkans missionssryrelse och S tyrelsen för svenska kyrkan i utlandet ställer sig positiva till förslaget. De framhåller att arbetet med en förändrad organisation på riksplanet måste ta hänsyn till både den teologiska aspekten med helhetssynen på Kristi kyrka på jorden och de praktiska förutsättningarna för att den internationella och ekumeniska samverkan skall kunna behållas och förstärkas. Med hänsyn härtill föreslår styrelserna visa kompletteringar i fråga om organisationen på riksplanet, främst vad gäller kansliorganisationen. Katolska biskopsämbetet betonar att ekumeniken förutsätter att de samarbetande trossamfunden uppfattar sig själva som sådana och att de har kompetens och frihet att bestämma över sin tro och kyrkoordning. Ämbetet välkomnar den tydliga skrivningen i förslaget om förhållandet mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbets- förvaltning. Sveriges kommunaltjänstemannajörbund har inte något att erinra mot den föreslagna organisationen men framför vissa synpunkter på frågorna om medlemskap och kyrkliga val. Jurist- och samhällsvetare/örbundet berör frågan om stiftssekreterarens ställning i förhållande till stiftsstyrelsen.
4. l .2 Instanser som stöder förslaget men anger olika förbehåll
Organisationsförslagets olika delar föranleder åtskilliga erinringar från instanser som av principiella eller praktiska skäl förordar andra lösningar på vissa punkter. Huvuddelen av dessa erinringar framförs mot bakgrund av en positiv attityd till förslaget i stort.
Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga Iinjenämnden vid universitetet i Uppsala förordar fortsatt bearbetning av frågan om medlem- skapsreglerna och frågan om hur lärofrågor skall behandlas. Nämnderna berör vidare hur förhållandet mellan församlings-, stifts- och riksstyrelse bör utformas samt framfor synpunkter i fråga om organisationen på riksplanet. Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala tar upp förhållandet mellan regeringsformen och religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan. Nämnden förordar att man uppskjuter behandlingen av medlemskapsfrågan till en senare tidpunkt. Nämnden framför dessutom kritik mot det skisserade besvärsförfarandet.
Länsstyrelsen iKalmar lärt uppehåller sig vid den föreslagna besvärsord- ningen och går därvid in på begränsningen av besvärsrätten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att tyngdpunkten i kyrkans uppbyggnad skall ligga på församlingsplanet. Enligt länsstyrelsen skall stifts- och riksorganen inte främst utrustas med styrande uppgifter i förhållande till församlingarna utan bör i första hand utvecklas till serviceorgan i vidsträckt bemärkelse. Förslaget synes innebära en väsentlig utbyggnad av administrationen över hela fältet, framhåller länsstyrelsen, som manar till stor återhållsamhet på denna punkt i initialskedet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län pekar på behovet av en församlingsreform.
Domkapitlen framför genomgående anmärkningar mot vissa delar av förslaget. I några fall rör det sig om enstaka invändningar. Domkapitlet i Linköping anmärker på de föreslagna medlemskapsreglerna. Domkapitlet i Luleå uppfattar förslaget till organisationsförändring som en skiss till huvudpunkterna av en framtida kyrkoorganisation och anser mot denna bakgrund förslaget vara i huvudsak välmotiverat och för svenska kyrkan betydelsefullt. Domkapitlet har vissa invändningar mot medlemskapsreg- lerna och mot sättet att utse stiftsstyrelse. Domkapitlet iKarIstad har samma invändningar som domkapitlet i Luleå och kritiserar dessutom några detaljeri den föreslagna organisationen på riksplanet. Något mer omfattande detalj- kritik framförs av andra domkapitel. Domkapitlet iLund framför erinringar mot de föreslagna medlemskapsreglerna och kritiserar delar av förslagen på stifts- och riksplan. Domkapitlet förordar att ett antal ärenden som i nuvarande organisation avgörs av regeringen i framtiden delegeras till avgörande på stiftsplanet. Domkapitlet i Växjö har förbehåll på i stort sett samma punkter som domkapitlet i Lund. Domkapitlet i Härnösand framför större tveksamhet när det gäller medlemskapsreglerna men anför i övrigt liknande synpunkter. En del domkapitel framför principiell kritik i förening med ganska omfattande detaljkritik. Domkapitlet iSkara kritiserar att frågan om kyrkans identitet inte har fått en grundlig teologisk analys och kräver en grundläggande teologisk bearbetning. I fortsättningen konstaterar domka- pitlet en genomgående centraliseringstendens i betänkandet. Domkapitlet framför dessutom vissa invändningar mot de föreslagna medlemskapsreg-
lerna samt mot delar av förslagen på stifts- och riksplan. Även domkapitleti Göteborg efterlyser en klan formulerad kyrkosyn samt konstaterar att det inte alls har diskuterats vad som ligger i begreppen öppen folkkyrka och rikstäckande verksamhet. Domkapitlet anser vidare att principen om balans mellan den prästerliga ämbetsförvaltningen och lekmannaansvaret urholkas så snart man kommer till förslagen om stiftsstyrelse och riksstyrelse. Domkapitlet framför därför åtskilliga erinringar mot förslagen till reformer på stifts- och riksplan.
Stiftsnämnderna behandlar organisationsförslaget företrädesvis med utgångspunkt från sina ställningstaganden till förslaget om den kyrkliga egendomen. Genomgående riktas viss kritik mot förslaget att integrera Stiftsnämnden i en enhetlig stiftsstyrelse. S tiftsnämnden i Uppsala påpekar att en integrerad stiftsstyrelse kommer att få handlägga arbetsuppgifter av vitt skilda slag och ifrågasätter om i en sådan styrelse kravet på erforderlig sakkunskap kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Stiftsnämnden hänvisar till den sakkunskap som krävs för Stiftsstyrelsens befattning med den kyrkliga egendomen och diskuterar de hänsyn som stiftstinget enligt förslaget skulle behöva ta vid valet av ledamöter till stiftsstyrelsen. Stifts- nämnden kommer till slutsatsen att förslaget till organisation av stiftssty- relsen inte kan godtas. En liknande bedömning gör stiftsnämnderna i Linköping, Strängnäs, Västerås, Lund. Göteborg, Karlstad och Härnösand. Stiftsnämnden i Visby anser att man i förslaget inte på ett tillfredsställande sätt har analyserat möjligheterna till decentralisering, i första hand mellan riks- och stiftsorgan. Stiftsnämnden ansluter sig till kritiken mot förslaget att integrera Stiftsnämnden i stiftsstyrelsen.
Biskopsmötet har endast någon enstaka invändning avseende de föreslagna ändringarna på stiftsplanet. Rikskommittén för stiftstingen uppehåller sig särskilt vid stiftsorganisationen och framhåller att en central reglering av stiftens verksamhet och organisation alltid innebär risker för byråkratisering. Kommittén riktar vissa anmärkningar mot förslaget till reformering av stiftsplanet. Riksförbundet Kyrkans ungdom behandlar främst medlemskaps- frågan samt organisationen på riksplanet. Erinringar framförs när det gäller medlemskapsreglerna och den föreslagna behandlingen av lärofrågor. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete framhåller att kyrkans framtida organisation och arbetssätt måste utformas så att kyrkans evangelisatoriska och diakonala uppgift kommer till så klart uttryck som möjligt. Vid sin granskning av förslaget framför centralrådet vissa anmärkningar när det gäller reformerna på stiftsplanet samt anger preciserade önskemål om hur nämnd- och kansliorganisationen på riksplanet bör utformas. På flera punkter förordar centralrådet decentralisering. Central- rådet framför dessutom invändningar när det gäller behandlingen av lärofrågorna. Svenska kyrkans diakoninämnd framför liknande synpunkter.
Stiftsrådens inställning till organisationsförslaget företer stora likheter med domkapitlens. Stiftsrådet i Linköping föreslår vissa jämkningar när det gäller Stiftsstyrelsens sammansättning. Stiftsrådet i Härnösand framför liknande synpunkter och önskar även vissa mindre justeringar i fråga om kyrkosty- relsens sammansättning. Utöver detta berör Stiftsrådet lärofrågornas behand- ling. Samma frågor tas upp av stiftsrådet i Göteborg. Stiftsrådet i Stockholm anmärker också på vissa detaljer i de föreslagna reformerna på stifts- och
riksplan samt förordar en nämnd- och kansliorganisation på riksplanet som i stort överensstämmer med den av centralrådet föreslagna. Stiftsrådet iLund går in på principerna om rikstäckning, kombinationen mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning samt församling- arnas självbestämmanderätt inom ramen för kyrkans bevarade enhet. Stiftsrådet framhåller att dessa principer är väsentliga och oeftergivliga även efter en relationsändring. Stiftsrådet anser att kyrkan skall vara och uppfattas som samma samfund efter relationsändringen. Strävan efter identitet och kontinuitet är en förtjänst hos förslaget, uttalar Stiftsrådet, som framför anmärkningar endast i fråga om integrationen på stiftsplanet. Även stiftsrådet i Växjö har invändningar mot integrationen på stiftsplanet och kritiserar dessutom liksom Stiftsrådet i Luleå de föreslagna medlemskapsreglerna. Stiftsrådet i Skara beklagar att en teologisk grundsyn inte har kommit till klarare uttyck. Stiftsrådet gör emellertid den bedömningen att organisations- modellen, om den blir förverkligad, torde kunna ge möjlighet för kyrkan att verka enligt sin bestämmelse. I fortsättningen uppehåller sig Stiftsrådet vid bl. a. medlemskapsfrågan, stiftsorganisationen och lärofrågornas behandling, varvid flera kritiska synpunkter kommer till uttryck. Stiftsrådet i Strängnäs anser att föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbets- förvaltning är något omistligt för svenska kyrkan men framhåller att denna syn inte helt har fått slå igenom i förslaget. Stiftsrådet kritiserar bl. a. förslaget till medlemskapsregler, integrationen på stiftsplanet och lärofrågornas behandling.
Sveriges kristna ungdomsråd konstaterar att en kyrkas organisatoriska uppbyggnad inte kan särskiljas från dess teologi och anser det därför inte lämpligt att ungdomsrådet som ekumeniskt organ yttrar sig i detalj över organisationsförslaget. I princip är rådet positivt till en demokratiskt uppbyggd kyrka. Ungdomsrådet anser emellertid att utredningen i sitt arbete i alltför stor utsträckning har haft den kommunala och statliga förvaltningen som förebild och inte den organisationsstruktur som tillämpas i folkrörelser och andra ideella föreningar. Tjänstemännens centra/organisation förordar en översyn av församlingsindelningen. Samma förslag framför K yrkomusikernas riksförbund och Statstjänstemannaförbundet. Svenska prästförbundet har invändningar mot de föreslagna medlemskapsreglerna, mot vissa detaljer beträffande stiftsplanet samt mot kyrkomötets sammansättning, behand- lingen av lärofrågor och nämndorganisationen på riksplanet.
Kommentarerna i de spontana yttrandena skiljer sig allmänt sett inte från remissinstansernas synpunkter. Ansgars/örbundet ger sin syn på medlem- skapsfrågan samt behandlar bl. a. frågan om det framtida barn- och ungdomsarbetet. Den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige redovisar ingående sin bedömning av de föreslagna medlemskapsreglerna. Evangeliska fosterlands-stiftelsen granskar den föreslagna ansvars- fördelningen mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsför- valtning och talar därvid för lekmännens aktivering. Fosterlandsstiftelsen behandlar dessutom medlemskapsfrågan samt fosterlandsstiftelsens egen ställning i kyrkan efter en relationsändring. Förbundet för kristen enhet tillhör dem som kritiserar att betänkandet saknar en genomtänkt kyrkosyn. Förbundet tar vidare upp medlemskapsfrågan och frågan om biskoparnas ställning. Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen
framför synpunkter när det gäller framtida organisation på riksplanet som överensstämmer med centralrådets och diakoninämndens. Stmsjägmäs- tama och de biträdande stiftsjägmästarna vid stiftsnämnderna manar till försiktighet vid uppbyggnad av organisationen. De påpekar att det måste ses som en brist att man inte har redovisat vad som sker med organisationen om kyrkan får ett mindre medlemsantal än nu. Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund behandlar olika diakonifrågor som hänger samman med en reformerad kyrklig organisation. Svenska kyrkans utbildningsnämnd behandlar organisationen på riksplanet, främst med tonvikt på utbildnings- och undervisningsfunktionen i en framtida riksorganisation. Nämnden föreslår i detta hänseende något andra lösningar. Sveriges evangeliska student- och gymnasiströre/se kritiserar de föreslagna medlemskapsreglerna och den föreslagna behandlingen av lärofrågor. Säl/skapet Religiöst forum kritiserar också medlemskapsreglerna, särskilt den föreslagna övergångsbestämmelsen att alla som tillhör svenska kyrkan vid relationsändringen skall förbli medlemmar.
4.1.3. Instanser som är negativa till förslaget
En del instanser tar principiellt avstånd från organisationsförslaget på vissa punkter eller framför långtgående kritik av förslagets olika delar. Dessa instanser kan därför betecknas som negativa till förslaget.
Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund uppehåller sig ingående vid de principiella frågor som organisationsförslaget aktualiserar. Nämnderna diskuterar från kritiska utgångspunkter bl. a. den syn på frågan om kyrkans identitet som kommer till uttryck i betänkandet. Vidare lägger nämnderna fram ett alternativt förslag i medlemskapsfrågan, vilket bygger bl. a. på ett förberedande medlemskap. Nämnderna framför också synpunkter på ärkebiskopsämbetets utformning och på biskoparnas ställning enligt förslaget. Valfrågorna gran— skas ingående.
Domkapitlet i Uppsala understryker värdet av att olika organisatoriska frågor nu har blivit penetrerade. Domkapitlet anför tveksamhet i fråga om kyrkostyrelsens funktion och sammansättning samt varnar för en organisa- tionsmodell som kan medföra risk för centralstyrning. Inga beslutsfunktioner bör förskjutas uppåt, säger domkapitlet, och förordar en mer enkel och samlad riksadministration. Domkapitlet har invändningar också mot reform- förslagen beträffande stiftsplanet. De föreslagna medlemskapsreglerna säger sig domkapitlet inte kunna biträda eftersom de på en central punkt markerar en annan grundsyn än den domkapitlet företräder. Domkapitlet i Strängnäs framför likaledes synpunkten att riksfunktionen bör inskränkas till vissa övergripande beslut och beslut i administrativa ärenden av rikskaraktär. Vidare anser domkapitlet att balansen mellan de båda ansvarslinjerna prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse har rubbats. Invändningar framförs beträffande både stiftsplan och riksplan. Domkapitlet godtar inte de föreslagna medlemskapsreglerna. Invändningar av i stort sett samma slag framför domkapitlet i Västerås. Också domkapitlet i Visby talar om en alltför starkt centraliserad organisationsmodell. Domkapitlet framför anmärkningar på samma områden som de övriga negativa domkapitlen.
Stiftsrådet i Visby har en liknande inställning, men kan till skillnad från domkapitlet inte i något avseende acceptera en integration på stiftsplanet. Stiftsrådet i Uppsala ställer sig negativt till den föreslagna integrationen på stiftsplanet, och anmärker vidare på vissa av de föreslagna reformerna på riksplanet och ordningen för beslut om kyrkoavgift. Stiftsrådet accepterar inte de föreslagna medlemskapsreglerna. Stiftsrådeti Västerås kommer med både positiva och negativa omdömen. Stiftsrådet kritiserar de föreslagna medlem- skapsreglerna och varnar för att kyrkostyrelsen tilldelas alltför stor makt. Stiftsnämnden iSkara anser att beskrivningen av kyrkans organisation är så allmänt hållen att det är svårt att ha någon mening om den. Den rikliga förekomsten av kanslier och byråer både centralt och på stiftsplanet är oroande, framhåller Stiftsnämnden, och föreslår en översyn av hela förslaget på dessa punkter. Sveriges socionomers riksförbund kritiserar bl. a. medlem- skapsreglerna och ifrågasätter om dessa efter en relationsändring bör fastställas helt utan samhälleligt inflytande. Problemen med de många små församlingarna — församlingsstrukturen — finner förbundet mer angelägna att lösa än frågan om kyrkans relationer till staten.
Kristen demokratisk samling (KDS) behandlar huvudsakligen medlem- skapsfrågan och framhåller att grunderna för medlemskapet har avgörande betydelse för kyrkans identitet och människors hemkänsla i kyrkan efter en relationsändring. Med utgångspunkt från uppfattningen att de nuvarande inträdesreglerna är en av den öppna folkkyrkans grundvalar motsätter sig KDS de föreslagna medlemskapsreglerna och uttalar sig för att nuvarande regler alltjämt bör gälla. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar behandlar medlem- skapsfrågan och uttalar tveksamhet över alternativet anmälan som grund för kyrkotillhörigheten. Förbundet riktar dessutom kritik mot förslagen på stifts- och riksplan. Svenska kyrkans Iekmannaförbund — K yrkobröderna ifrågasätter om inte församlingarnas karaktär av offentligrättsliga organ kunde bestå samt kritiserar de föreslagna medlemskapsreglerna.
4.2. Principiella synpunkter på organisationsmodellen
4.2.1 Utgångspunkter och mål för organisatoriska reformer Några instanser kommenterar förutsättningen att kyrkans framtida organi- sation i första hand är en intern kyrklig angelägenhet. Datainspektionen finner det uppenbart att frågor om kyrkans organisation skall lösas internt inom kyrkan utan statlig inblandning men framhåller att verksamheten kommer att begränsas av allmänna regler inom vilka enskilda och organisationer alltid har att verka. Datainspektionen påpekar att organisationen redan från början bör planeras så att konflikter med exem- pelvis datalagen undviks. Även länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Malmöhus. Älvsborgs, Skaraborgs och Örebro län ansluter sig till uppfattningen att kyrkan själv bör ta ställning till sin framtida organisa- tion.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus Iän framhåller att staten har ett ansvar mot medborgarna för att man vidmakthåller principen i den föreslagna lagen om svenska kyrkan om en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande
verksamhet. Länsstyrelsen konstaterar att en relationsändring innebär att samhället avstår från de formella möjligheterna att inverka på hur principen skall tillämpas. Länsstyrelsen anför som exempel att det blir kyrkomötet som genom att anta grundstadgar beslutar om hur den kyrkliga demokratin (valordningen) skall utformas. Länsstyrelsen iJönköpings län säger sig inte ha något väsentligt att erinra mot uppfattningen att kyrkan har att själv ta ställning till organisationsfrågan. Länsstyrelsen fortsätter emellertid:
Eftersom statsbidrag förutsätts utgå till svenska kyrkan kan emellenid det samhälleliga intresset inte helt upphöra. En förutsättning för att sådant bidrag skall kunna utgå bör vara att svenska kyrkan motsvarar de förväntningar, som uppställs i en eventuellt kommande lag om svenska kyrkan. Svenska kyrkans organisation är en fråga av väsentlig betydelse för uppfyllandet av dessa förväntningar. Detta förhållande medför att samhället inte kan ställa sig ointresserat inför de frågor, som har samband med svenska kyrkans framtida organisation. Med hänsyn till att dessa spörsmål i första hand bör ses som inomkyrkliga bör en allmän samhällelig bedömning inskränka sig till frågan huruvida föreslagen ordning kan godtas.
Sveriges socionomers riksförbund ifrågasätter om reglerna för medlemskap i kyrkan efter en relationsändring bör fastställas helt utan samhälleligt inflytande. En framtida skärpning av reglerna kan lätt komma i motsatsför- hållande till de demokratiska principer efter vilka kyrkans organisation avses uppbyggd, framhåller förbundet.
Några personalorganisationer kommenterar förhållandet att de kyrkliga deltagarna har presenterat en 0 rg a n is a t i o n s rn o d e 11 och inte något färdigbearbetat förslag. Tjänstemännens centra/organisation (T CO) konsta- terar att den skisserade organisationsmodellen presenteras å ena sidan som lämplig lösning på kyrkans framtida organisation, å andra sidan som en modell vilken kan ändras allt efter kyrkliga önskemål sedan principbeslut om relationsändring har fattats. Detta är en principiell oklarhet som utgör en svårighet vid bedömning av förslaget. TCO fortsätter:
Ur facklig synpunkt utgör det en allvarlig svaghet i utredningen att organisationsfrågan inte är genomarbetad och preciserad så att konkreta ställningstaganden kan göras. Med hänsyn till det anförda anser TCO att remissbehandlingen av förslaget om ändrade relationer mellan staten och kyrkan skulle ha underlättats om de anställda via sina fackliga organisationer på olika nivåer inom kyrkans organisation beretts tillfälle att påverka utformningen av förslaget till kyrkans framtida organisation. Ett principbeslut borde således fattas först sedan klarhet råder om kyrkans framtida organisation eftersom det bl. a. ur personalsynpunkt är oacceptabelt att inte känna till vilken organisation och vilka anställningsvillkor som skall gälla i framtiden.
Likalydande uttalanden gör Kyrkomusikernas riksförbund och Statstjänste- mannaförbundet. Några instanser framhåller att det är en brist att betänkandet inte innehåller
någon klart formulerad k y r k 0 s y n eller en närmare beskrivning av kyrkans väsen och identitet. Domkapitlet i Skara menar att bristen blir påtaglig när det gäller frågan om kyrkans identitet. Stiftsrådet i Skara framför liknande synpunkter. Domkapitlet i Göteborg uttalar att man inte kan underlåta att efterlysa en klart formulerad kyrkosyn och tillägger:
Beredningen har inte alls diskuterat vad som ligger i begreppen öppen folkkyrka och rikstäckande verksamhet. Man får det intrycket att kyrkans uppgift skall vara att
ständigt erbjuda medlemmarna gudstjänster och förrättningar. Kyrkan skall därvid inte förvänta sig något annat av sina medlemmarän att de betalar sina avgifter. Man har således lagt tyngdpunkten vid kyrkan som ett serviceinstitut. Svenska kyrkans grunddokument i bekännelsefrågor, Augsburgska bekännelsen,säger emellertid klart, att kyrkan allra främst skall vara "de heligas samfund". Att kyrkan är ”ett heligt samfund" betyder, att hon består av medlemmar som medvetet tillhör en trosgemen- skap. Av detta finns ej ett spår i beredningens förslag, och därför blir den kyrkotanke som tydligen ligger under framställningen oklar och öppen för misstolkningar, vilka kan leda till att kyrkan kommer att styras av politiska mer än av religiösa krafter.
Inågra yttranden diskuteras vissari ktpunkter för reformarbetet. Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation och _försam/ingsarbete anger som riktpunkt för sin bedömning kyrkans evangelisatoriska och diakonala uppdrag. Enligt centralrådet måste kyrkans framtida organisation och arbetssätt utformas så att kyrkans huvuduppgift — att bära fram det kristna budskapet, förmedla kristen fostran och vårda sig om medmänniskorna _ kommer till så klart uttryck som möjligt. Detta är viktigt, tillägger central- rådet, inte minst eftersom den aktuella debatten om kyrkan har kommit att så starkt präglas av massmedias fokusering på inomkyrkliga meningsmotsätt- ningar och på kyrkans komplicerade ekonomiska och organisatoriska apparat. Sveriges kristna ungdomsråd anser att utredningen i sitt arbete i alltför stor utsträckning har haft den kommunala och statliga förvaltningen som förebild och inte den organisationsstruktur som tillämpas i folkrörelser och andra ideella föreningar. Stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna vid stiftsnämnderna påpekar att det är en brist att det inte har redovisats vad som sker med organisationen om kyrkan får ett mindre medlemsantal än nu. De anför vidare, att man bör iaktta försiktighet vid uppbyggnad av organisationen och framhåller att det kommer att innebära stora svårigheter att tvingas banta organisationen i ett ekonomiskt krisläge.
4.2.2. Identitetsfrågan
Några instanser behandlar frågan om kyrkans identitet efter en relationsänd- ring. Majoriteten av dem, nämligen länsstyrelsen i Uppsala län, domkapitlen i Lund och Luleå, Biskopsmötet, Riksförbundet Kyrkans ungdom samt Stiftsrådet i Lund, biträder utan några utförligare motiveringar den i betänkandet hävdade uppfattningen att kyrkans identitet bevaras oförändrad, dvs. att kyrkan är samma samfund som tidigare.
Vissa instanser riktar principiell kritik mot hur identitetsfrågan har analyserats. Exempel finns också på instanser som haren motsatt uppfattning i själva sakfrågan och således hävdar att kyrkans identitet förändras vid en relationsändring. Domkapitlet i Skara konstaterar att en betydelsefull förut- sättning för att uppnå en samlande lösning har varit att kyrkans identitet inte får ändras genom relationsändringen. Det skall vara samma kyrka före och efter den föreslagna förändringen. Detta innebär, framhåller domkapitlet, att den organisation som föreslås skall ge uttryck åt kyrkans egenart. Vilken denna egenart är, får man veta mycket litet om i betänkandet, påpekar domkapitlet, och efterlyser en grundlig teologisk analys. Domkapitlet pekar på de konsekvenser som den påtalade bristen får för behandlingen av
organisationsmodellen som helhet och anför:
Visserligen säges det, att församlingen är den grundläggande komponenten, grund- stenen i kyrkans organisation. Men detta motiveras inte teologiskt. Följden blir att organisationsmodellens styrande princip inte blir lokalförsamlingen, byggd på Ordets och sakramentens andliga funktioner. utan en heltäckande riksorganisation. Visser— ligen sägs det, att den kyrkliga arbetsgruppens resonemang vilar på kyrkans bekännelse men eftersom innebörden i detta blott beröres i allmänna och oklara antydningar, får bekännelsens centrala formuleringar om kyrkan som de heligas samfund samlat kring Ord och sakrament inte styra organisationsmodellen. Följden blir att medlemskapet i den föreslagna organisationen mer blir knutet till de tre funktionerna: avgift, rösträtt och viss valbarhet. Medlemmarna i kyrkan framstår inte klan och entydigt som ansvariga och aktiva ”lemmar" i Kristi kropp utan mer som objekt för den organiserade kyrkans verksamhet utförd genom anställda tjänstemän. Visserligen antyder betän— kandet att den samlande och enande kraften i kyrkan är den av Anden skapade gemenskapen, men det slutliga intrycket som organisationsmodellen ger är visionen av en rikstäckande organisation, i vilken de enskilda församlingarna närmast kan uppfattas som instrument för den centrala riksverksamheten. Följden blir att i den föreslagna lagtexten församlingen underordnas riksorganisationen (& 2). Anmärk- ningsvärt äratt samma lagtext säger att man såsom medlem tillhör Svenska kyrkan och därmed en församling och ett stift (ti 4). Härav följer också en centraliseringstendens som går genom hela betänkandet.
Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitet i Lund framför en likartad kritik på denna punkt. Nämnderna konstaterar att utgångspunkten för den kyrkliga gruppens förslag är att organisationen skall ge uttryck åt ”kyrkans egenart” och att kyrkans ”identitet” inte får ändras genom relationsförändringarna. Nämnderna påpekar att denna "egenart” beskrivs ytterligt kortfattat och förklarar i det följande att det hade varit befogat med åtminstone några antydningar om innebörden av de hänvisningar till historisk kontinuitet och till bekännelsen som gruppen har gjort. Det kan enligt nämndernas uppfattning diskuteras om kyrkans ”identitet” lämpligen beskrivs genom hänvisningen till dess ”upp- gift” och om denna lämpligen anges genom hänvisning till rnissionsbefall- ningen. Nämnderna kritiserar därefter underlaget för den kyrkliga gruppens resonemang om medlemskapsbegreppet. Nämnderna hävdar att den kyrkliga gruppen medvetet eller omedvetet styrts av en l900-talsomtolkning av vissa av artiklarna i Augsburgska bekännelsen. Sällskapet Religiöst forum anser det inte vara korrekt att påstå att ”svenska kyrkan är och uppfattas som densamma före och efter övergången”. Enligt sällskapets mening förändras kyrkans karaktär fundamentalt i och med att statskyrkosystemet upphör.
4.2.3. Rikstäckning
Ett antal instanser behandlar den särskilda förutsättningen att kyrkan också i framtiden skall bedriva en rikstäckande verksamhet. Några av dem berör förhållandet mellan principen om rikstäckning och statens s t ö d till k y r k a n efter en relationsändring.
Länsstyrelsen i Uppsala län menar att bestämmelsen om rikstäckning i en lag om Svenska kyrkan ger kyrkan en särställning, som ställer särskilda krav ifråga om arbetsförhållanden och ekonomi. Enligt länsstyrelsens mening ges här grunden för det berättigade i att kyrkan får hjälp att uppbära kyrkoavgifter
och garanteras äganderätt — i stiftelseform — till den kyrkliga egendomen. Särskild betydelse får rikstäckningen också för storleken av det statliga ekonomiska stödet, tillägger länsstyrelsen, och konstaterar att det blivit mer angeläget än tidigare att principen om rikstäckning läggs fast och preciseras. En något annan inställning kommer fram i yttrandet från S verigesfi'ikyrkoråd. Rådet framhåller att de fria kristna samfunden är beredda att med svenska kyrkan dela ansvaret för att evangeliet skall förkunnas för om möjligt alla människor i hela Sverige. De fria samfunden gör detta utifrån en försam- lingssyn som inte är geografisk men som också leder sitt ursprung från de äldsta kristna församlingarna. Rådet anser emellertid samtidigt att det inte kan vara statsmaktens uppgift att garantera en riksomfattande verksamhet. Ett sådant förhållande innebär enligt rådet att statskyrkomönstret som ett privilegiesystem behålls på en avgörande punkt.
Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete samt stiftsråden i Uppsala, Skara, Strängnäs och Västerås instämmer alla i principen om rikstäckning. Två av stiftsråden anser att b e g re p p et r i k 5 t ä c k nin g bör definieras närmare.
Stiftsrådet i Uppsala konstaterar att utredningsgruppen under termen *rikstäckning” synes ha samlat flera olika begrepp, som bör beaktas vart och ett för sig. Det första är enligt stiftsrådet territorialorganisationen. Varje del av det svenska territoriet skall tillhöra en kyrkoförsamling. Man bör också hålla fast vid principen att en medlem av svenska kyrkan tillhör den församling inom vars territorium han är bosatt, säger stiftsrådet. Det andra begreppet är enligt stiftsrådet verksamheten, som bör vara rikstäckande och detta i den dubbla meningen att kyrkan i lydnad för Kristi missionsbefallning försöker nå ut till var och en med sitt budskap och att människor, oberoende av sin bosättningsort, får möjlighet att utnyttja kyrkans tjänster. Det tredje begreppet är den ekonomiska solidariteten, framhåller stiftsrådet, som delar uppfattningen att såväl en rikstäckande verksamhet som riksenheten förutsätter en fungerande ekonomisk solidaritet mellan lokala enheter av olika ekonomisk bärkraft. Stiftsrådet iSkara efterlyser en närmare definition av begreppet rikstäckning särskilt med avseende på vissa tänkbara konse- kvenser i framtiden. Stiftsrådet ifrågasätter om staten kommer att öka sitt stöd åt kyrkan, om kyrkan t. ex. på grund av bristande personella resurser inte skulle förmå upprätthålla en rikstäckande verksamhet.
Några instanser konstaterar att principen om rikstäckning har samband med frågan om följderna av ett eventuellt medlemsbort- fall .
Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation ochförsamlingsarbete konsta- terar att kyrkan blir beroende av den solidaritet som kyrkan kan påräkna, dels från medlemmarna, dels församlingarna emellan. Rådet anför vidare:
Medlemmarnas solidaritet blir väl i sista hand beroende av kyrkans eget sätt att presentera sig och att engagera människor. Idetta hänseende kan inga garantier ställas för framtiden och detta alldeles oavsett vilka relationer som består mellan kyrkan och samhället. De farhågor som kan finnas för ett mera betydande medlemsbortfall och dess negativa ekonomiska effekter skall inte viftas bort lättvindigt. För kyrkan kan detta medföra svårigheter att i längden fullgöra vad som väntas av den. Och för samhället kan det då i sista hand bli fråga om att ta över vissa kostnader som eljest skulle bäras av församlingarna, t. ex. underhållet av kyrkobyggnaderna, som ju inte
rimligen kan lämnas att förfalla. Frågan om hur stor andel av kyrkans nuvarande medlemmar som kvarstår efter en relationsändring är dock i första rummet en fråga till kyrkan själv. De nu framlagda förslagen till ändrade relationer väntas väl i och för sig inte påverka kyrkans sätt att fungera i sina församlingar och gällande medlemskap i kyrkan avses bestå vid relationsändringen. Men det är ändå realistiskt att räkna med att många kommer att uppleva kyrkans karaktär av ett fritt trossamfund som en nyhet, vilket motiverar en omprövning av deras ställning som medlemmar. Detta kan komma att bli aktuellt för många av de frikyrkomedlemmar som i dag samtidigt kvarstår som medlemmar i svenska kyrkan. Men även andra kan komma att ta sitt fortsatta medlemskap i kyrkan under omprövning i ett förändrat läge. En sådan behöver dock inte nödvändigtvis utfalla negativt. Det kan inte uteslutas, att en kyrka som klarare framträder som ett trossamfund med bevarad öppenhet men samtidigt medvetet om sin särskilda kallelse och uppgift bland människorna i dagens samhälle kan väcka intresse och gensvar.
Stiftsrådet i Skara gör en liknande bedömning. Frågan om rikstäckning hänger självfallet nära samman med frågan om det antal medlemmar som kyrkan kommer att ha, säger stiftsrådet, och framhåller att det är omöjligt att nu uttala sig om ett eventuellt medlemsbortfall. Vad man däremot tämligen säkert kan förutsäga är att medlemsantalet blir beroende av kyrkans förmåga att tjäna människorna och att engagera dem, konstaterar stiftsrådet. Stifts- rådet i Västerås menar att det är orealistiskt att tro att förslaget till helhetslösning inte skulle vara ägnat att påverka medlemsantalet och de ekonomiska förutsättningarna för en rikstäckande verksamhet. Församling- arnas arbetsmöjligheter försämras, om man lämnar nuvarande ordning och övergår till ett system med kyrkoavgifter, konstaterar stiftsrådet.
4.2.4. Förhållandet mellanfölkligtförankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning
Vad betänkandet innehåller om den för svenska kyrkan utmärkande kombinationen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsför- valtning vinner i princip instämmande från de flesta instanser som särskilt har uppmärksammat frågan. Sålunda har domkapitlet i Lund. Biskopsmötet, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete samt stiftsråden i Uppsala, Skara och Lund inga invändningar. Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation ochförsamlingsarbete understryker betydelsen av att den ömtåliga avvägning som har skett i församlingsstyrelselagen mellan de båda ansvarslinjerna i kyrkan kan bevaras i den framtida kyrkliga organisationen på dess olika plan. Centralrådet utvecklar sin uppfattning på följande sätt:
Den särställning som biskopen och pastor i en församling intar i den kyrkliga organisationen har med kyrkans ursprungliga uppdrag att göra. Det är kyrkans sändning, ansvaret för evangeliets förkunnande, som kommer till uttryck i detta organisationsmönster, vilket skiljer kyrkan från kommunala eller föreningsmässiga sammanslutningar. Vi menar, att det mycket väl går att förena demokratiska arbetsformer i församlingen och i kyrkans styrelse på olika plan med en sådan sakligt motiverad markering av kyrkans särskilda uppdrag och det ansvar härför som i sista hand vilar på innehavaren av predikoämbetet och som gör att de inte i sin ämbetsförvaltning bör vara underställda församlingarnas beslutande organ. Central- rådet ansluter sig till vad arbetsgruppen i detta avsnitt föreslår.
Stiftsrådet i Skara betonar att kyrkans speciella uppdrag måste komma till klart uttryck i organisationen även på denna punkt. Stiftsrådet anser att demokratiska arbetsformer i församlingar och styrelser låter sig väl förena med en klar betoning av kyrkans särskilda uppdrag, då även med markering av det speciella ansvar som prästen har vid utövandet av sin ämbetsförvalt- ning. K ata/ska biskopsämbetet säger sig välkomna den tydliga skrivningen om förhållandet mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsför- valtning. Svenska kyrkans karaktär av trossamfund med en förpliktande bekännelse tillvaratas endast genom upprätthållande av det särskilda ämbets- ansvar som gör en präst eller biskop till något annat än en av församling eller stift anställd funktionär, som har att utföra av förtroendevalda anvisade arbetsuppgifter.
Några instanser instämmer i de principer som betänkandet på denna punkt ger uttryck för men kritiserar den tillämpning som dessa principer har fått i organisationsmodellen. Domkapitlet i Strängnäs konstaterar att den före- slagna uppbyggnaden på stifts- och riksplan innebär ett erkännande av den prästerliga ämbetsförvaltningens principiella betydelse. Balansen mellan de båda ansvarslinjerna har emellertid rubbats, säger domkapitlet, som menar att betänkandet i detta stycke inte helt förverkligar de principer till vilka man bekänner sig. Domkapitlet i Göteborg konstaterar att förhållandet mellan självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning är en mätare på hur bered- ningen tolkat uttrycken ”demokratisk grund” och ”demokratiska principer”. Den gamla regeln att man balanserar den prästerliga ämbetsförvaltningen och lekmannaansvaret har fungerat väl genom kyrkans historia. Beredningen menar att regeln skall stå kvar, fortsätter domkapitlet, och anför vidare:
Så länge som man därvid vill behålla principerna i den nu gällande församlingsstyrel- selagen kan man acceptera beredningens förslag. Men den grundläggande principen urholkas så snart man kommer till beredningens förslag angående stiftsstyrelse och riksstyrelse. På stiftsplanet föreslås att en stiftsstyrelse inrättas i vilken integreras nuvarande domkapitel, stiftsnämnd och stiftsråd/stiftsting. Stiftsstyrelsens samman- sättning visar dock knappast på en balans mellan prästerlig ämbetsförvaltning och lekmannaansvaret. Kyrkostyrelsen utser den ende prästerlige representanten, medan biskopen fungerar som ordförande. Alla de viktiga frågor som nu handlägges av domkapitlet och som i många fall direkt berör den prästerliga ämbetsförvaltningen kan komma att handläggas av ledamöter med ringa erfarenhet och kunskap i dessa frågor. Att kyrkostyrelsen från riksplanet skulle utse två representanter i stiftsstyrelsen synes vara en relikt från stormaktstiden, då kungen skulle tillförsäkra sig inflytande i alla lokala instanser.
Även Förbundet för kristen enhet anser att balansen mellan den folkligt förankrade självstyrelsen och den prästerliga ämbetsförvaltningen är satt ur spel. Förbundet menar att Oklarheterna i bl. a. utformningen av det framtida kyrkomötet beror på att man inte tillräckligt har studerat frågan om biskoparnas egentliga funktion i kyrkan. Enligt förbundet finns det i betänkandet en tendens att reducera dem till tjänstemän i likhet med vad som gäller i samhället i övrigt. Riksförbundet Kyrkans ungdom och stiftsrådet i Strängnäs framför en liknande kritik. Evangeliska fosterlands-stifielsen intar snarast en motsatt ståndpunkt. Fosterlandsstiftelsen framhåller att den principiella inställningen i betänkandet kan uppfattas så att prästen ensam skall anses ha ansvar för förkunnelse och själavård inom församlingen under
det att kyrkoråd och fullmäktige handhar i stort sett ekonomiska frågor. Detta synes stiftelsen i så fall vara ett uttryck för ett föråldrat synsätt och komma att i alltför stor utsträckning passivisera lekmännen även i en förändrad kyrka. Fosterlandsstiftelsen säger sig i stället vilja se lekmännens aktivering även i församlingens centrala uppgifter som en viktig förutsättning för en vitalise- ring av kyrkan.
4.2.5. Förhållandet mellan central, regional och lokal kompetens
Några instanser har från kritiska utgångspunkter granskat kompetensförhål- landena mellan de olika planen i organisationsmodellen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att förutsättningarna torde bli små att efter en relationsändring åstadkomma en i vedertagen bemärkelse demokratisk ordning på stifts- och riksplan, motsvarande den nuvarande på församlingsplanet. Länsstyrelsen menar därför att redan detta bör föranleda att tyngdpunkten i kyrkans uppbyggnad bör ligga på försam- lingsplanet. Länsstyrelsen anför att denna princip från samhällets synpunkt är så viktig att den bör slås fast i lag, trots att detta innebär viss offentligrättslig reglering av svenska kyrkan. Domkapitlet iLund framhåller likaså att det bör understrykas att det är församlingarna som är den primära organisationen och basen för den kyrkliga verksamheten. Organisationen på stifts- och riksplan har väsentligen endast till uppgift att tjäna och främja det arbete som utförs i församlingarna, säger domkapitlet. Det är viktigt, betonar domkapitlet, att inte kontrollfunktionerna och den byråkratiska apparat som erfordras härför antar sådana dimensioner att det leder till en stark central styrning av hela den kyrkliga verksamheten. Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskap- liga linjenämnden vid universitetet i Uppsala anser att utredningen underlåter att närmare klarlägga dels församlingens funktion som basorganisation i en från stat och kommun självständig, öppen folkkyrka, dels församlingens närmare förhållande till beredande och beslutande organ på stifts- och riksnivå. För det fortsatta utredningsarbetet säger sig nämnderna rent principiellt vilja förorda att man så långt möjligt eftersträvar korrespondens mellan funktioner och organ på riksplanet och motsvarande organ på stifts- och församlingsplan. Nämnderna ser detta inte minst som en garanti för att den kyrkliga riksstyrelsen får en bred kyrklig förankring. Nämnderna fortsätter:
Svenska kyrkans hittillsvarande avsaknad av central kyrkostyrelse behöver inte föranleda en organisationsform, som kan uppfattas som eller utvecklas till en ordning som inkräktar på den hävdvunna självständigheten på lokalplanet. En tänkbar väg vore att i stället syfta till en dialog mellan lokal—, stifts- och riksplan. I linje härmed vill nämnderna förorda att sådana lösningar eftersträvas som innebär att onödig byråkra- tisering och centralstyrning undvikes. En decentraliserad struktur mötsvarar bättre svenska kyrkans traditionella uppbyggnad, och en utveckling i motsatt riktning torde sannolikt kunna ogynnsamt påverka människors intresse av aktivt kyrkligt engage- mang på olika nivåer. Den kompetens som i nuvarande läge åvilar funktioner på stifts- resp. församlingsplan kan det alltså finnas anledning att slå vakt om.
Några instanser är mera kritiska mot organisationsmodellens uppbyggnad i detta hänseende. Domkapitlet i Uppsala säger sig — oavsett vilket kyrkosystem som blir rådande - vilja varna för en organisationsmodell som kan medföra
risk för centralstyrning. En decentraliserad uppbyggnad som den nuvarande där församlingen är den självklara basenheten är domkapitlets förebild. Domkapitlet framhåller att inga beslutsfunktioner bör förskjutas uppåt i en eventuell ny organisationsplan. För den händelse införandet av en kyrkans egen riksadministration blir aktuell bör den kunna ges en mer enkel och samlad utformning, anser domkapitlet. Enligt domkapitlet i Strängnäs bör riksfunktionen inskränkas till att avse övergripande beslut i frågor som är gemensamma för hela kyrkan, beslut i administrativa ärenden av rikska- raktär samt utnämning av biskopar och domprostar. Domkapitlet ! Västerås anser att den yttre apparaten inte bör göras alltför stor. En ledande princip bör vara att inga beslut som nu fattas på församlings- eller stiftsplan förs över till riksplanet, säger domkapitlet. Enligt domkapitlets mening bör tvärtom ytterligare beslutsfunktioner, som inte oundvikligen måste ligga på rikspla- net, läggas på stifts- och församlingsplan. Domkapitlet ! Visby anser att förslaget till organisation är hierarkiskt uppbyggt med tonvikten lagd på riksplanet och församlingsplanet. Domkapitlet fortsätter:
På riksplanet tillskapas genom kyrkostyrelsen ett centralt organ av en typ som svenska kyrkan hittills saknat. Genom ärkebiskopens ordförandeskap i kyrkostyrelsen och dennas rätt att i vissa fall ge direktiv till stift och församlingar erhåller ärkebiskops- ämbetet en ”legal" centralställning inom kyrkan utan motsvarighet hittills. På församlingsplanet ser utredningen som sitt ideal den ekonomiskt självständiga tätortsförsamlingen. Med ett för glesbygdens invånare säkerligen främmande resone- mang utifrån begreppen "rikstäckning" och ”solidaritet” finner utredningen att en översyn av församlings- och pastoratsindelningen är nödvändig. Det är endast omtanken om kyrkans identitet som hindrar att översynen sker före relationsföränd- ringen. Domkapitlet kan ej dela denna uppfattning, då den är alltför schematisk. Frågor om ändringar i församlingsindelning och om samfälligheter måste lösas utifrån de lokala förhållandena. Detta sker enklast och bäst genom en utökad delegation från riks- till stiftsplanet. Det kan allmänt sägas att utredningen ej på ett tillfredsställande sätt analyserat möjligheterna till decentralisering i första hand mellan riks- och stiftsorgan. Utredarna synes här så påverkade av den dualism på stifsplanet mellan ”legalt" och "frivilligt" arbete som nu råder, att de ej till fullo förmått dra konsekvenserna av att den nya odelade stiftsorganisationens beslutande organ kommer att byggas upp på demokratisk grund.
Stiftsrådet i Visby framför samma och Stiftsnämnden i Visby liknande synpunkter.
4.3. Kyrkotillhörighet (medlemskap)
Omkring hälften av de remissinstanser som har behandlat organisationsför- slaget tar ställning i medlemskapsfrågan. Meningarna är mycket delade. Flera remissinstanser stöder de föreslagna medlemskapsreglerna, men nästan lika många uttalar sig till förmån för ledamoten Öbergs reservation.
Ser man enbart till inställningen hos remissinstanser med anknytning till svenska kyrkan, stöds Öbergs reservation av ett övervägande antal instanser. Hos de kyrkliga instanserna vinner även vissa andra alternativ större anslutning än de föreslagna medlemskapsreglerna. De kyrkliga remissinstan- sernas inställning framgår av följande tabell.
Tabell 4.2
Positivt Föreslagna Närliggande förslag Andra förslag Uppskov
ställnings— medlemskaps tagande regler Föreslagna Föreslagna Medlemskap Bibehållande
till regler med regler men grundat av nuvarande jämkningar utan bestämt enbart på medlemskaps— Remiss- dopkrav dop regler instanser (Öbergs reservation) Domkapitel — 2 5 l 2 2 De kyrkliga del-
tagarnas huvudmän — — — l — De centr. kyrkliga
styrelserna och Sv.
kyrkliga kvinnoråd ] — 1 _ _ _ Stiftsråd l 1 2 l 3 — Summa 2 3 8 3 5 2
4.3.1. De föreslagna medlemskapsreglerna
Länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län tillstyrker förslaget utan mer ingående motivering. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete konstaterar att det finns skäl som talar för att man under en kortare tid får betrakta barn till kyrkomedlemmar såsom ”tillhöriga" kyrkan också innan de har mottagit dopet. Centralrådet fortsätter:
Naturligtvis kan längden av en sådan villkorad kyrkotillhörighet diskuteras. Den tidsfrist som arbetsgruppen har stannat för — l8-årsgränsen — är generöst tillmätt men kan ha visst fog för sig. Att utsträcka den längre medför däremot risk att man kommer att få införa krav på ”kvalificerat” medlemskap i vissa sammanhang. Vi skulle då få två kategorier av medlemmar, ”döpt medlem" och annan, vilken måhända inte skulle anses berättigad att fullgöra vissa funktioner i kyrkan, t. ex. biträda vid nattvardens utdelande, inneha kyrkvärdsuppdrag eller anställning i vissa kyrkliga tjänster osv. En sådan utveckling bedömer vi som olycklig och den skulle motverkas om den föreslagna l8-årsregeln tillämpas. Denna överensstämmer också med vad som f. n. gäller enligt norsk kyrkolag.
Stiftsrådet i Lund instämmer i att nuvarande regler med hänsyn till de nya grundlagsbestämmelserna om religionsfrihet inte gärna kan behållas. Stifts- rådet anser det riktigt att dop på därom framställd begäran anges som det normala sättet att inträda i kyrkan. Enligt stiftsrådets mening skulle det vara olyckligt att göra dopet till ett ovillkorligt juridiskt krav. Stiftsrådet biträder förslaget att föräldrar, som tillhör kyrkan och önskar att deras barn skall införlivas i kyrkan men av någon orsak tvekar ifråga om dopet, skall ha möjlighet att på begäran få barnet antecknat som medlem. Sveriges kristna ungdomsråd anser att nuvarande förhållanden strider både mot kravet på religionsfrihet och mot svenska kyrkans karaktär av trossamfund. Ungdoms- rådet tillstyrker förslaget att medlemskap skall ske genom viljeyttring och att denna viljeyttring, i enlighet med svenska kyrkans lära, primärt bör ske genom dop. Rådet tillägger att det klarläggande av medlemsbegreppet som
förslaget innebär kommer att befästa möjligheterna till ekumeniskt samar- bete, präglat av ömsesidig respekt och förståelse mellan svenska kyrkan och andra trossamfund. Katolska biskopsämbetet konstaterar att den föreslagna ordningen är ett stort framsteg i förhållande till nuvarande ordning. Den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen framhåller att förslaget i princip innebär en lösning av frågan i den meningen att svenska kyrkan fullt ut av dess egna företrädare medges vara en kristen kyrka i vilken dopet är en förutsättning för kyrkotillhörighet. Undantaget att odöpt barn fram till fyllda 18 år kan ”antecknas som tillhörigt” men därefter, om det förblir odöpt, ställer sig utanför kyrkan rymmer en rad problem, säger samtalsgruppen. Gruppen menar dock att den angivna tiden kan anses som en katekumenat- tid, dvs. en tid under vilken en ung människa kan ,stå i en intim relation till kyrkan utan att vara döpt och därmed upptagen i kyrkan. Förslaget ger enligt samtalsgruppen möjlighet till gemensamt ekumeniskt, internationellt arbete med frågan om katekumenatets ställning i kyrkan. Det ger också föräldrar möjlighet att bearbeta sina egna frågeställningar om barnet och dess religiositet i ett förändrat samhälle.
Några instanser uttalar ett principiellt stöd för förslagets grunder utan att direkt ta ställning till förmån för detsamma. Biskopsmötet anför att någon enighet inte har uppnåtts inom mötet i fråga om de föreslagna reglerna. Biskopsmötet säger sig emellertid med tillfredsställelse se en mer markerad betoning av dopet som grund för kyrkotillhörigheten. Att dopet är konsti- tutivt för medlemskapet i kyrkan har alltsedan urkristen tid varit en självklarhet. Biskopsmötet går närmare in på de bestämmelser i den nya regeringsformen som har betydelse för medlemskapsreglerna och fortsät- ter:
Att man skulle födas in i kyrkan eller, som det stundom gjorts gällande, ”tvångsan- slutas” till ett kyrkosamfund, är en tanke som vi vill ta avstånd från. Grundprincipen är istället att en människa inlemmas i kyrkan genom dopet — då det gäller barn efter föräldrars eller vårdnadshavares fria viljeyttring att så skall ske och då det gäller en vuxen efter vederbörandes eget ställningstagande. Hittills har — enligt den förekom- mande nådens princip — också de icke döpta som icke anmält utträde ur svenska kyrkan räknats som dess medlemmar. Detta innebär en för svenska kyrkan i kristenheten unik situation och otvivelaktigt också en oklarhet. Den biskopsmotion, som, undertecknad av samtliga biskopar(utom ärkebiskopen som ersattes av en prästerlig ledamot) och en lekman från varje stift, ingavs till 1968 års kyrkomöte angående kyrkans förhållande till staten framhöll också att bestämmelserna för medlemskap i kyrkan borde så formuleras att ”dopet blir den akt som konstituerar medlemskap i den svenska kyrkan”. Särskilda utskottet anslöt sig i sin skiss ”Ett kyrkligt reformprogram" till vad motionärerna anfört och detta blev också kyrkomötets beslut.
Länsstyrelserna iStockho/ms och Örebro län ställer sig positiva till att det för medlemskap skall krävas en aktiv handling.
Vissa påpekanden i detaljer framförs från ett par håll. Datainspektionen påpekar att man har förbisett den situationen att person över 18 års ålder är omyndig. Även i detta fall måste reglerna om omyndigs rättshandlingsför— måga beaktas, säger datainspektionen. Riksskatteverket påpekar att det finns ett uttalande i betänkandet som möjligen behöver förtydligas eller ytterligare kommenteras. De föreslagna reglerna kan enligt riksskatteverket inte tolkas och tillämpas så att endast den ena av två föräldrar som har gemensam
vårdnad om barnet skall ha rätt att bestämma att barnet skall döpas. Det torde stå klart att båda föräldrarna måste vara överens.
4.3.2. Närliggande förslag
Viss kritik riktas mot den föreslagna ål d e r 5 g r ä n s e n . Domkapitlet i Göteborg säger sig i huvudsak instämma med förslaget men anser att psykologiska skäl talar mot att artonårsåldern blir den ”kritiska” gränsen för kyrkotillhörigheten för inte döpta barn till föräldrar som tillhör kyrkan. Domkapitlet förordar att gränsen sätts vid den tidpunkt barnet fyller två år.
Tre remissinstanser uttalar sig för ett förfarande som innebär att kyrkan skulle begära ett ställningstagande av den medlem som vid 18 års ålder ännu är odöpt.
Domkapitlet iSkara ansluter sig till att man i princip måste kräva dopet som normal form för inträde i svenska kyrkan. Domkapitlet motsätter sig dock den i betänkandet framförda behandlingen av dem som vid 18 års ålder ännu inte har blivit döpta. Domkapitlet anser att det motstånd mot betänkandet som finns hos församlingarna delvis bottnar i utformningen av denna regel. I stället föreslår domkapitlet att den medlem som vid 18 års ålder ännu inte är döpt och inte önskar behålla sitt medlemskap i kyrkan anmäler detta till sin hemförsamling. Den som vid 18 års ålder förklarar sig ännu inte ha bestämt sig för att döpas och inte heller avvisar tanken på dop kan, tillägger domkapitlet, efter uttalad önskan få stå kvar som medlem. S ti/tsrddet i Skara anser att hela frågan om dop och kyrkotillhörighet bör övervägas ytterligare. 1 sakfrågan framför emellertid stiftsrådet samma uppfattning som domkapit- let. Bättre än den föreslagna gränsdragningen vid 18 års ålder är, uttalar stiftsrådet, att den som vid den aktuella tidpunkten inte har mottagit dop och inte önskar förbli medlem anmäler detta. Den som inte har bestämt sig beträffande dop men trots detta vill ha kvar sitt medlemskap gör anmälan härom. Svenska prästförbundet framhåller att kyrkan hittills har undvikit att dra upp gränser mellan dem som är fullgoda medlemmar och andra. Kyrkan bör enligt förbundets uppfattning vara trogen sin tradition att vara en öppen folkkyrka till vilken alla hälsas välkomna och upplyses om Jesu befallning att vi skall låta döpa oss. Varje medlem bör emellertid få avgöra detta efter moget övervägande, säger prästförbundet, och hänvisar till samma lösning som domkapitlet i Skara.
Några instanser inom svenska kyrkan avvisar d et b e s t ä rn d a d 0 p k r a v e t och ansluter sig därmed till samma ståndpunkt som ledamoten Öberg intar i sin reservation.
Domkapitlen iLinköping, Lund, Växjö, Karlstad och Luleå samt stiftsråden i Strängnäs och Luleå anger alla att medlemskapet inte bör upphöra för den som är odöpt vid 18 års ålder. De anger vidare att medlemskap i regel bör kunna förvärvas genom egen eller föräldrars anmälan, även om de flesta av instanserna instämmer i att den normala formen för inträde i kyrkan är dopet. Sveriges kyrkliga kvinnoråd uppger att kvinnorådet med stor samstämmighet vänder sig mot att medlemskap skulle upphöra om dop inte har ägt rum före vuxen ålder(18 år). Det är och måste givetvis vara kyrkans och församlingens strävan, fortsätter rådet, att dess medlemmar genom dopet upptas i den
kristna församlingen. Enligt kvinnorådets mening får detta emellertid inte framtvingas med en viss, bestämd åldersgräns eller med någon form av uteslutningsakt.
4.3.3. Andra förslag i medlemskapsfrågan
Uppfattningen att medlemskapet bör grundas e n b a rt p å d 0 p e t framförs av flera instanser.
Riksförbundet Kyrkans ungdom framhåller att såväl den nya regeringsfor- mens bestämmelser om fri- och rättigheter som teologiska skäl motiverar en ändring av nuvarande regler för kyrkotillhörighet och fortsätter:
Dopet har alltsedan urkristen tid ansetts konstitutivt för medlemskapet i kyrkan. Så har det också varit i Svenska kyrkan. Nuvarande regler för inträde i kyrkan är otillfredsställande. De ger Svenska kyrkan en unik ställning i kristenheten. Dessutom tillämpas de inte vare sig i kyrkans förkunnelse eller undervisning. l internationella ekumeniska sammanhang har vidare Svenska kyrkan godtagit dokument, som markerar dopets exklusiva funktion som inträde i kyrkan. Grundprincipen bör således vara att en människa inlemmas i kyrkan genom dopet. När det gäller barn sker detta efter föräldrars eller vårdnadshavares uttalade vilja och när det gäller vuxna efter vederbörandes eget ställningstagande. I linje härmed uttalade 1968 års kyrkomöte att ”dopet blir den akt, som konstituerar medlemskap i den Svenska kyrkan”. Trots att utredningen i detta avseende föreslår väsentliga förbättringar finns vissa mindre önskvärda bestämmelser. 1 ledamöterna Lyttkens och Åbergs särskilda yttrande ges tungt vägande skäl till att knyta medlemskapet endast till dopet. Detta är teologiskt riktigt, psykologiskt och pastoralt klokt och juridiskt rimligt. Det ansluter till internationell praxis och fullföljer tidigare kyrkomötesbeslut. Ledamoten Öbergs reservation försämrar kompromissförslaget och kan inte accepteras av ovan anförda skäl.
Ansgars/örbundet, Evangeliskafosterlands-stiftelsen och Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse gör principuttalanden till stöd för samma uppfattning. Förbundet för kristen enhet anser att de föreslagna medlemskaps- reglerna ur många aspekter är otillfredsställande. Den enda teologiskt och pastoralt hållbara grunden för medlemskap i den framtida svenska kyrkan är dopet, hävdar förbundet, och menar att det kommer att leda till orimligheter att ha två likvärdiga former för att bli medlem. Sällskapet Religiöst forum finner det mycket positivt att principerna för medlemskap förändras. Tanken att dopet och inte födelsen konstituerar medlemskap i den kristna försam- lingen har alltid varit alla kyrkors traditionella syn, säger sällskapet. Den nuvarande principen att barn vars föräldrar är medlemmar i svenska kyrkan automatiskt blir medlemmar i samma kyrka torde stå i strid med den moderna uppfattningen av begreppet religionsfrihet, fortsätter sällskapet. Enligt sällskapets uppfattning är det riktigt att dopet får medlemskonstitue- rande roll i den framtida kyrkan.
Ett principiellt stöd för dopet som den riktiga och normala förutsättningen för medlemskap uttalas av stiftsrådet i Växjö. Domkapitlet iHärnösand anser också att övervägande principiella skäl talar för att den normala formen för inträde bör vara dopet. Huruvida därutöver bör finnas möjlighet för ett ”vilande” medlemskap i avvaktan på ett senare ställningstagande kan diskuteras, säger domkapitlet, och fortsätter:
Mot den av utredningen framlagda lösningen — som är avsedd som ett positivt erbjudande åt den som inte vill bestämma för sina barns räkning men ändå tills vidare låta dem tillhöra kyrkan — kan andragas den psykologiska belastningen för en kyrka som tvingas att automatiskt utesluta en tidigare medlem. Domkapitlet ställer sig därför närmast avvisande till konstruktionen med vilande medlemskap för barn under 18 år. Kyrkan har emellertid att själv ta ställning till huruvida dop eller enbart anmälan skall konstituera medlemskap. Domkapitlet kan tänka sig en utredning om stödjande medlemskap, där krav på dop inte behöver ställas. Som skäl för detta kan hänvisas dels till äldre kyrkliga traditioner, dels till att själavårdande hänsyn bör tagas till de i trosfrågor tveksamma.
Ettförslagom förberedande medlem skapkommerfrånteologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund. De utgår båda från slutsatsen att eftersom bekännelseskrifterna betraktar dopet som en handling, genom vilken en människa inlemmas i Kristi kyrka, bör dopet också betraktas som konstitutivt för medlemskap i svenska kyrkan. Nämnderna lägger fram en delvis annan lösning av medlemskapsfrågan för övervägande. Under anknytning till en modell som har praktiserats alltifrån den gamla kyrkan skulle man mycket väl kunna tillämpa ett förberedande medlemskap, säger nämnderna. Genom detta markeras enligt nämnderna att dopet utgör grunden för medlemskap, men att inlemmandet i kyrkans gemenskap är en process som startar före dophand- lingen. Nämnderna föreslår att barn till kyrkomedlemmar skall antecknas i förberedande medlemskap till dess dop äger rum om inte annorlunda begärs. Om barnet inte döps, kvarstår det enligt nämndernas förslag i det förbere- dande medlemskapet till dess barnet har fyllt 18 år eller till den tidpunkt efter fyllda 15 år då dess vårdnadshavare eller barnet självt begär ändring. Enligt nämndernas förslag skall också barn till icke-medlemmar och även vuxna kunna efter särskild begäran antecknas i förberedande medlemskap.
Flera instanser förespråkar att man behåller n u v a r a n d e m e d l e m - s k a p 5 r e gl e r vid en relationsändring.
Några instanser anser att en förändring av medlemskapsreglerna skulle ändra kyrkans karaktär. Domkapitlet i Västerås säger sig ta avstånd från skissen till nya bestämmelser om kyrkotillhörigheten, vilka enligt domka- pitlet gör folkkyrkans församlingar till en kyrka av snävare typ. Svenska kyrkan har en bekännelse och är alltså en bekännelsekyrka, säger domkapit- let. Som sådan har kyrkan bekännare men den har hittills undvikit att dra upp gränser kring vilka som är bekännare. Domkapitlet fortsätter:
1 huvudbetänkandet görs gällande, att den reform, som föreslås, inte är ägnad att påverka medlemsantalet i kyrkan, och att syftet är, att kyrkan skall kunna fortsätta som samma kyrka och med oförändrade förutsättningar. Men så ärinte fallet, i och med att man föreslår nya bestämmelser om kyrkotillhörigheten, som förändrar kyrkan och skapar oklarhet beträffande ekonomin. Nuvarande bestämmelser bör kunna stå kvar. Betydelsen av dopets sakrament bör markeras främst i förkunnelsen, undervisningen och själavården. En huvudfråga är om de som är osäkra och tveksamma i religiöst avseende skall få tillhöra kyrkan och utifrån sina förutsättningar rymmas där.
Liknande synpunkter återfinns i remissvaret från stiftsrådet i Västerås. Stiftsrådet i Uppsala säger sig inte finna skäl till ändring av nuvarande bestämmelser. Kristen demokratisk samling uppehåller sig vid frågan om de nya grundlagsbestämmelserna och anför:
Grunderna för medlemskapet har avgörande betydelse för kyrkans identitet och människors hemkänsla i kyrkan efter en relationsändring. Nu följer barnen föräldrarna på grundval av en presumtion att föräldrarna som vårdnadshavare önskar samma ställning för barnen som de själva har. Häremot har invänts, att grundlagen kräver en särskild viljeyttring. Som professorn i offentlig rätt Gunnar Bramstång i en artikel i Förvaltningsrättslig tidskrift (1978 sid. 27 ff) nyligen visat, är grundlagen föga invändningsfri och knappast på övertygande sätt motiverad. I propositionen om religionsfrihet 1951 avvisades tanken på att anknyta medlemskapet till dopet eller annan bestämd viljeyttring såsom stridande mot idén om en öppen evangelisk folkkyrka. Nu säger sig samtalsgruppen slå vakt om den öppna folkkyrkan men avvisar samtidigt en av grundvalarna härför, nämligen nuvarande inträdesregler. Denna inkonsekvens kan inte godtagas. Nuvarande medlemskapsregler bör alltjämt gälla. Eljest undandrages grunden för den öppna folkkyrkans fortsatta bestånd. Därjämte medför förslaget påtvingade utträden och på sikt risk för ett starkt minskat antal medlemmar. Följden kan även bli ekonomiska svårigheter för kyrkan.
En delvis annan inställning, som ändå synes leda till ett stöd för nuvarande regler, kommer fram i remissvaren från domkapitlet i Visby och stiftsrådet i Visby. Båda instanserna framhåller nämligen att det bibliskt och ekumeniskt naturliga torde vara att endast dopet är medlemsgrundande. De tillägger emellertid att, om medlemskap för barn ändå skall kunna förvärvas på annat sätt, är automatiskt förvärv vid födelsen på grund av föräldrarnas kyrkotill- hörighet likväl mera tilltalande och i överensstämmelse med svensk tradition än förvärv genom anmälan.
En ändring av medlemskapsreglerna bör beslutas e ft e r e n r e lat io n s - ä n d ri ng anser flera instanser och ansluter sig därmed till samma stånd- punkt som ledamoten Palmqvist intar i sin reservation.
Domkapitlet i Uppsala ansluter sig till reservationen. Domkapitlet i Strängnäs framhåller att det med fog kan hävdas att medlemskap genom födsel — om föräldrarna tillhör kyrkan — för nuvarande generationer av medborgare är en så naturlig företeelse att en ändring i fråga om kyrkotill- hörigheten bör beslutas av kyrkan först efter en relationsändring. Svenska kyrkans Iekmannaförbund — K yrkobröderna menar att ett ställningstagande i en för kyrkans liv och verksamhet så avgörande fråga inte kan göras utan att tid har getts för ingående överväganden. Reservanten Palmqvists yrkande innebär att frågan om kyrkotillhörigheten inte görs till föremål för något principbeslut inom de närmaste åren, konstaterar förbundet. Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala konstaterar att förslaget vilar på en uppfattning om att religionsfrihetslagens regler om medlemskap i svenska kyrkan inte skulle vara förenliga med 2 kap. 2 & regeringsformen i bestäm- melsens lydelse fr. o. m. den 1 januari 1977. Nämnden fortsätter.
Ifrågavarande, nu gällande medlemskapsregler förmenas innebära ett "tvång” att tillhöra trossamfund, varför en övergångsbestämmelse i regeringsformen befunnits erforderlig för att trygga deras fortsatta existens i avvaktan på revision. Det förtjänar emellertid understrykas, att delade meningar råder i fråga om dessa medlemskapsreg- lers ”tvångskaraktär”. Sålunda har i den offentligrättsliga doktrinen hävdats, att det icke föreligger någon besvärande konflikt mellan grundlagen och religionsfrihetslagens nuvarande bestämmelser om medlemskap i Svenska kyrkan. (Se Bramstång i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1978 s. 27 ff.)0avsett inställningen till denna principfråga förefaller det emellertid lämpligast att låta de nuvarande bestämmelserna om kyrkotillhörigheten kvarstå oförändrade, åtminstone fram till tiden efter det eventuella
genomförandet av relationsförändringen. Härigenom vinnes rådmm för noggrann eftertanke samt undvikes dessutom en från olika synpunkter otillfredsställande, i betänkandet föreslagen ändring av regeringsformens övergångsbestämmelser ( 1967) p. 3.
Ytterligare synpunkter på medlemskapsfrågan utöver de hittills redovisade återfinns hos instanser som inte har tagit definitiv ställning.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund konstaterar att en alldeles övervägande majoritet av förbundets medlemmar har uttalat sig för att nuvarande regler för medlemskap behålls såsom de framgår av 1951 års religionsfrihetslag. Förbundet uppehåller sig därefter vid frågan om bety- delsen av de nya bestämmelserna om religionsfrihet i regeringsformen. 1 förarbetena sägs uttryckligen att religionsfrihetslagen i nuvarande lydelse inte är förenlig med kravet att varje medborgare skall vara skyddad mot ”tvång att tillhöra trossamfund”, framhåller förbundet. Förbundet tillägger att den nya lydelsen av regeringsformens regler om religionsfrihet således står i strid mot religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan och fortsätter:
Förbundsstyrelsen har ingående överlagt i denna fråga varvid enighet dock ej kunde uppnås ifråga om vilken handlingslinje som bör väljas för att åstadkomma överens— stämmelse mellan grundlagsregler och medlemskapsregler. Å ena sidan kan hävdas, att ändringen i regeringsformen tillkommit på ett ofullständigt underlag och därför på denna grund borde kunna omprövas. Å andra sidan är förhållandet otvivelaktigt det, att den nya lydelsen av regeringsformens 2 kap. 2 äär antagen, varför det kan hävdas att nya regler för tillhörighet till svenska kyrkan som står i överensstämmelse härmed, bör utarbetas. En lämplig grund för sådana nya regler skulle därvid kunna vara förslaget i betänkandet, med tillägg av vad ledamoten Öberg anfört i sin reservation.
Rikskommitte'nför stiftstingen finner att förslaget mera understryker svenska kyrkans karaktär av trossamfund än av service-institution. Stiftstingskom- mittén menar att detta betonande av medlemskapet på sikt kan leda till ett ökat engagemang och ansvarstagande från medlemmarnas sida i samfundets egna angelägenheter. Kommittén anser dock att grunden för medlemskap behöver ytterligare övervägas efter den intensiva debatt som har pågått sedan förslaget lades fram. Därvid bör betonas svenska kyrkans karaktär av öppen folkkyrka. Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linje- nämnden vid universitetet i Uppsala anser att frågan behöver genomarbetas grundligare ur främst teologisk och religionspsykologisk synvinkel. Nämn- derna menar att större fasthet bör eftersträvas. Vidare bör hänsyn tas till den pågående internationella debatten på detta område med dess diskussion av möjligheten att förnya fornkyrklig praxis med s. k. förberedande medlem- skap. Den nu föreslagna 18-årsgränsen för odöpts medlemskap bör prövas med hänsyn till konfirmationens betydelse i detta sammanhang, säger de båda nämnderna. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar framhåller att alternativet anmälan som grund för kyrkotillhörigheten vid sidan av dopet bör granskas ytterligare. Förbundet frågar bl. a. varför inte en anmälan för barns räkning från föräldrar som inte tillhör svenska kyrkan kan godtas. Enligt förbundet kan det ifrågasättas om anmälningsförfarandet är välgrundat.
Två personalorganisationer uttalar sig om principerna för medlemskap i den öppna folkkyrkan utan att närmare ta ställning i sakfrågan Sveriges kommunaltjänstemannaförbund betonar vikten av att regler för medlemskap i
den öppna folkkyrka som beredningen föreslår utformas på sådant sätt att de inte på något sätt upplevs som kränkande för de skilda grupper i det svenska samhället vilka önskar vinna medlemskap. Sveriges socionomers riksförbund hänvisar till att dop är en förutsättning för medlemskap vid vuxen ålder. Enligt förbundet torde detta villkor otvivelaktigt bli betraktat som ett utomordentligt kvalificerat yttre medlemskapsvillkor. Alldeles oavsett kyrkans egen teologiska uppfattning om dopet är det uppenbart att den enskilde och allmänheten kommer att uppfatta ett vuxendop som en bekännelsehandling på samma sätt som ett vuxendop inom t.ex. de baptistiska samfunden, framhåller förbundet. Om kyrkan även i fortsätt- ningen avser att vara en öppen folkkyrka, som välkomnar alla utan krav på bekännelse, måste konstateras att de föreslagna reglerna för medlemskap principiellt motsäger denna kyrkosyn, tillägger förbundet.
4.3.4. Övriga frågor angående kyrkotillhörigheten efter en relationsändring
Några instanser uppehåller sig vid vad förslaget innehåller om ni ed le m - s k a p e ts k 0 n s e k v e n s e r. Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation och församlingsarbete uttalar att konsekvenserna bör markeras klarare än i betänkandet, där de huvudsakligen synes bestå i skyldighet att betala kyrkoavgift samt i rösträtt och valbarhet vid kyrkliga val. Centralrådet fortsätter:
Att rätten att deltaga i kyrkans gudstjänster skall vara fri för alla är självklart. Mera tveksamt är väl om — såsom det föreslås i betänkandet — detsamma skall gälla tillgången till kyrkans övriga tjänster såsom vigsel och jordfästning. Det kan ju ifrågasättas, om inte kyrkans gärning i vårt folk skulle gagnas av att det klart framhålles, att kyrkans förrättningar och sakramentala handlingar hör hemma i ett kyrkligt livsmönster, där medlemskap är en naturlig markering av att man önskar vara delaktig i detta sammanhang och där dopet står som ingångsport till ett liv i församlingens fulla gemenskap. Mot denna bakgrund är det då angeläget, att samhället kan erbjuda alternativa former icke endast för vigsel utan även för jordfästning.
Stiftsrådet i Strängnäs säger sig dela synen att kyrkans verksamhet skall rikta sig till också andra grupper än medlemmarna. Prövning torde få ske i de fall förrättning i kyrklig ordning begärs av icke-medlemmar, framhåller stiftsrådet. Principen bör vara att sådan förrättning inte kan påfordras och att önskemål därom skall tillgodoses endast när särskilda skäl föreligger.
En del instanser går närmare in på frågan om medlemskapets a n k n yt ning till lokalförsamlingen. Stiftsrådet iLund anser att anknyt- ningen till kyrkan som helhet skall vara det primära och att tillhörigheten till stift och församling bör vara en automatisk följd av denna anknytning. Stiftsrådet i Göteborg har motsatt uppfattning och hävdar att medlemskap i första hand skall knytas till församling. Teologiskafakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund ställer sig också kritiska och påpekar att det i själva verket är genom tillhörigheten till lokalförsamlingen som en människa enligt hittillsvarande kyrkorätt ägt tillhörighet till Kristi kyrka. Enligt nämnderna underbygger förslaget uppfatt- ningen om svenska kyrkan som en riksorganisation med lokala filialer.
Stiftsrådet i Visby uppehåller sig vid bosättn i ngsba n d et. Enligt
stiftsrådet är det synnerligen angeläget att man överväger om inte medlem- skap kan erhållas i den församling man rent faktiskt genom gudstjänstfirande och aktivt engagemang tillhör. Stiftsrådet vänder sig mot att man automatiskt tvingas tillhöra den församling inom vars verksamhetsområde man är bosatt men i övrigt saknar kontakt med. Stiftsrådet fortsätter:
Denna fråga är högaktuell,bl. a. med hänsyn till många människors dubbla bosättning. Sin andliga hemvist har flertalet av dessa inte på den ort där de är skrivna. utan på fritidsorten, där de också tillbringar flertalet helger. Merparten av församlingarna med stort fritidsboende är ekonomiskt svaga, och har därför svårt att kunna möta de behov som föreligger under helger och semesterperioder. Förutsättningarna skulle avsevärt förbättras, om man som alternativ kunde få vara medlem i den församling där man rent faktiskt firar gudstjänst, har sin kristna gemenskap, låter döpa och konfirmera sina barn, samt på vars kyrkogård man också räknar med att en gång få begravas, dvs. den församling som har stora kostnader för dessa människor.
4.4. Organisationen på församlingsplanet
Framställningen i betänkandet om reformbehovet på församlingsplanet har inte föranlett några mer omfattande kommentarer. Ett stort antal instanser har dock berört enskilda punkter i förslaget. Många instanser har redovisat sin inställning till den kyrkliga gruppens ståndpunkt att ändringar i den territoriella indelningen inte bör företas i samband med en relationsändring, även om sådana ändringar kan vara önskvärda i framtiden. Denna stånd- punkt föranleder kritik från flera håll. Vad organisationsförslaget i övrigt innehåller om församlingsplanet vinner i huvudsak instämmande.
4.4.1. Indelningsfrågor
Några instanser instämmer i vad förslaget innehåller om den territoriella indelningen. Domkapitlet i Strängnäs betonar emellertid vikten av att förberedelserna för en strukturrationalisering påbörjas snarast efter ett beslut om relationsändring. Enligt domkapitlet torde ekonomiska och personella resurser härför krävas i sådan omfattning att statens medverkan behövs. Rikskommittenför stiftstingen framhåller att det är värdefullt att förslaget inte innebär ändringar i församlings-, pastorats- och samfällighetsindelning. Dessa frågor bör behandlas efter en eventuell relationsändring. Stiftsråden i Skara och Lund uttalar samma uppfattning.
Kammarkollegiet vitsordar behovet av en översyn av församlings- och pastoratsindelningen och därmed också av den församlingsprästerliga orga- nisationen. Kollegiet framför vidare uppfattningen att indelningsfrågorna snarast måste lösas, även om relationsändringen inte kommer till stånd. Riksförbundet Kyrkans ungdom betonar att ett bevarat samband mellan stat och kyrka ingalunda är en garanti för nu rådande församlingsindelning. 1 ett friare läge kan emellertid församlingarna lättare anpassa sig till förändrade villkor för kyrkans lokala arbete, framhåller förbundet.
Ett flertal instanser redovisar snarast en kritisk inställning till förslaget att indelningsreformer inte skall genomföras i samband med en relationsänd- ring. Länsstyrelsen iSkaraborgs län pekar på den starka splittringen på många
små enheter i Skaraborgs län. Såvitt gäller de borgerliga kommunerna har sedan lång tid strävan varit att genom sammanslagningar åstadkomma bärkraftigare kommuner, framhåller länsstyrelsen. Någon motsvarande strävan kan inte skönjas på den kyrkliga sidan. Enligt länsstyrelsen måste en indelning i så många församlingar i framtiden leda till allvarliga ekonomiska problem för många församlingar, om inte särskilda ekonomiska garantier ges från statens sida. Domkapitlet i Västerås uttalar i kritiska ordalag att inriktningen på en genomgripande relationsändring fått till följd att de för församlingslivet viktiga indelningsfrågorna har skjutits på framtiden. Domkapitlet i Skara erinrar om att frågan om församlingsindelningen har stor betydelse för Skara stift med dess många små församlingar. Domkapitlet förespråkar att indelningsändringar företas med stor varsamhet och i samförstånd med församlingarna samt att ekonomiska samfälligheter bildas. Domkapitlet i Lund anger att det är angeläget att de successiva reformer som f. n. förbereds på detta område får genomföras och att de inte nu bromsas upp i avvaktan på en framtida relationsändring. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete erinrar om att den nuvarande försam- lingsgeografin i stor utsträckning är präglad av befolkningsförhållandena och därav motiverade kyrkobyggen under medeltiden. Detta innebär, framhåller centralrådet, att man i dag på åtskilliga håll binder resurser som bättre skulle behövas för insatser på andra platser. 1 stora förortsförsamlingar och andra nya befolkningscentra kämpar man enligt centralrådet med svårigheten att nå fram till enskilda människor med kyrkans budskap. Oavsett vilken lösning som kan komma att bli aktuell i stat-kyrka-frågan under de närmaste åren är det därför angeläget att kyrkan själv på församlings- och pastoratsnivå börjar se över sin egen organisation, säger centralrådet. Det är också av yttersta vikt, fortsätter rådet, att de förslag som därvid kan komma fram får genomföras redan under en eventuell övergångstid och att regeringen inte tar ett pågående utredningsarbete till intäkt för att reformer av detta slag skall anstå i avvaktan på en kommande relationsändring. Att låta angelägna indelningsändringar vila till efter år 1984 är enligt centralrådet ödesdigert för kyrkans arbetsmöj- ligheter i framtiden.
Tjänstemännens centralorganisation ( TC O) framhåller att en eftersläpande lokal organisation vållar kyrkan onödiga kostnader. En sammanslagning av de små församlingarna till större enheter är sålunda en synnerligen angelägen fråga för att arbetsgivaren skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt, säger TCO, och fortsätter:
I betänkandet anges, att en förändring av församlingsstrukturen just i samband med övergången väcker särskilda betänkligheter med hänsyn till identitetsfrågan. TCO har den motsatta uppfattningen, nämligen att bildandet av större enheter på församlings- planet bör ske senast i samband med en eventuell relationsändring. Tidigare erfarenheter visar nämligen, att arbetsgivarna i de små församlingarna fungerar otillfredsställande både ur administrativa och kunskapsmässiga synpunkter. Med hänsyn till den utveckling som under senare år förevarit på arbetsrättens område, är det nödvändigt att arbetsgivaren på kyrkans område grupperar sig i bärkraftiga enheter som klarar av viktiga arbetsgivarfunktioner.
Samma synpunkter framförs i remissvaret från K yrkomusikernas riksförbund. En liknande inställning har också Sveriges socionomers riksförbund.
Förbundet framhåller att effekten av utredningens förslag blir att problemet med församlingsstrukturen kvarstår för överskådlig tid.
4.4.2. Andra frågor som rörförsamlingsplanet
Vad organisationsförslaget i övrigt innehåller med avseende på församlings- planet vinneri allt väsentligt anslutning. Instämmande uttalanden kommer från länsstyrelsen i Jämtlands län, domkapitlen i Växjö, Lund, Göteborg. Härnösand och Visby, Biskopmötet samt stiftsråden i Uppsala, Skara, Växjö. Luleå och Visby.
Länsstyrelsen iJönköpings län anför att den nuvarande organisationen på lokalplanet motsvarar relativt högt ställda krav ur demokratisk synpunkt. Länstyrelsen konstaterar att organisationen i allt väsentligt förutsätts bestå liksom nuvarande regler om församlingens kompetens. Länsstyrelsen finner detta vara en för samhällets del helt tillfredsställande ordning. Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation och församlingsarbete säger sig på grund av erfarenheter från sina verksamhetsområden vilja understryka att vissa församlingsuppgifter av speciell karaktär med fördel kan mera regelmässigt uppdras åt stiftsorganen. Centralrådet erinrar vidare om att även kontrakten eller större samfälligheter kan utgöra lämpliga arbetsenheter för speciella tjänster åt flera församlingar gemensamt och anför:
Kontraktets ökade betydelse som en kyrklig arbetsenhet har inte i tillräcklig grad beaktats av utredningen. Kontraktet som ekonomisk samfällighet — partiell eller total — och som anställningsbas för både prästerliga och andra medhjälpare i församlingslivet skulle kunna bli ett värdefullt komplement till de många små församlingarna i glesbygder och områden med vikande befolkningsunderlag. Därigenom skulle man underlätta för kyrkan att bedriva en rikstäckande verksamhet också i glesbygd.
Stiftsrådet i Strängnäs säger sig dela uppfattningen att församlingsstyrelse- lagens sakinnehåll bör ligga till grund för ett framtida regelsystem för församlingsstyrelsen. Enligt stiftsrådet torde dock ett omfattande arbete få läggas ner på att granska lagens innehåll så att det regelsystem som fastställs inte får karaktär av ett direkt övertagande av nuvarande lagstiftning. Lagens vårdbegrepp torde t. ex. behöva ses över, säger stiftsrådet. Domkapitlet i Västerås kritiserar uttalandet i betänkandet att församlingsplanet lämnas jämförelsevis orört. Domkapitlet anser att det i förslaget undanskyms att nya bestämmelser angående kyrkotillhörigheten och församlingarnas förlust av kommunstatus påtagligt kommer att beröra församlingarna.
4.5. Organisationen på stiftsplanet
I stort sett samtliga instanser som har behandlat organisationsförslaget har kommenterat de föreslagna reformerna på stiftsplanet. Uppmärksamheten har främst varit riktad på hur den framtida stiftsstyrelsen skall se ut. På den punkten möter förslaget åtskillig kritik. Ett övervägande antal instanser godkänner inte den närmast fullständiga integration av verkställande och förvaltande funktioner som förslaget innebär. De flesta av dem faster särskild vikt vid att sakkunskap behövs vid egendomsfrågornas behandling och
förordar därför att stiftsnämnderna behålls eller annat särskilt organ inrättas vid sidan av stiftsstyrelsen. De godtar däremot att domkapitel och stiftsråd integreras. Ett mindre antal instanser framför en bredare kritik mot den föreslagna integrationen.
Även övriga delar av förslaget till organisation på stiftsplanet granskas ingående. Många instanser kritiserar den föreslagna sammansättningen av stiftsstyrelsen. Några instanser föreslår att man behåller namnet domkapitel på den nya stiftsstyrelsen.
4.5.1. Stif'tstinget
Förslaget att stiftstingsorganisationen skall in fo g a s i k y r k a n s fa sta o rg a n i s a t i o n möter på det hela taget ingen kritik. Instämmanden kommer från domkapitlet i Uppsala, Riksförbundet Kyrkans ungdom, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete samt stiftsråden i Västerås och Växjö. Stiftsrådet i Uppsala konstaterar att med stiftstingsorga- nisationens tillkomst har den förtroendevalda sidan i stiftsarbetet förstärkts väsentligt, bl. a. genom att organisationen förfogar över ekonomiska resurser, som biskop och domkapitel inte har någon motsvarighet till. På stiftsplanet har man genom de senaste årens utveckling uppnått en jämnare ansvarsfördelning mellan präster och förtroendevalda, säger stiftsrådet. Rådet biträder förslaget att stiftstinget inlemmas i kyrkans fasta organisation och att en särskild stiftsavgift ger stiftet grundvalen för dess egen ekonomi. Också stiftsrådet i Strängnäs stöder förslaget att stiftstinget skall bli en obligatorisk del i stiftsorganisationen. Församling och samfällighet skall genom stadgar förpliktas att solidariskt svara för stiftsorganisationens ekonomi, säger stiftsrådet. Enligt rådet bör stiftstinget få som sin särskilda uppgift att svara för församlingarnas gemensamma angelägenheter vad gäller frågor som nu hör till det frivilliga församlingsarbetet.
När det gällerden närmare utformningen av stiftstingsorga- n is a t i o n e n i framtiden har några instanser en delvis annan syn på frågan om hur varje enskilt stiftsting bör byggas upp.
Rikskommitte'nför stiftstingen anser det riktigt, att den framtida stiftsorga- nisationen byggs upp på de demokratiskt valda stiftstingens grund. Erfaren- heterna från den nuvarande stiftstingsorganisationen bör emellertid beaktas i större utsträckning än som har skett, uttalar rikskommittén och fortsätter:
Det finns för närvarande i varje stift en organisation, som successivt anpassats till de lokala förutsättningarna. Detta förhållande är enligt rikskommitténs mening av stort värde för kyrkans verksamhet i fortsättningen. Därtill kommer att en central reglering av stiftens verksamhet och organisation alltid innebär risker för byråkratisering. Varje stift bör därförges rätt att utifrån sina förutsättningar och särskilda förhållanden besluta såväl om valkretsindelning och stiftstingets medlemsantal som om dess inre organi- sation. Ramarna för denna inre organisation bör beslutas av ett kommande kyrko- möte.
Domkapitlet i Visby och stiftsnämnden i Visby anser också att varje stift självt bör få besluta om valsystemet. Stiftsrådet i Visby ansluter sig till samma uppfattning och påpekar dessutom att varje församling inom Visby stift har varit representerad i stiftstinget alltsedan stiftstingsorganisationens till-
komst. Om utredningens förslag genomförs, säger stiftsrådet, kommer hälften av stiftets församlingar att sakna representation. Enligt stiftsrådet är den bästa garantin för att stiftstinget och dess beslut skall få reell betydelse i stiftet att varje församling är representerad i tinget. Stiftsrådet i Skara framhåller att man bör se till att den nya stiftsorganisationen redan från början så långt möjligt svarar mot föreliggande behov. Samtidigt, tillägger stiftsrådet, bör organisationen utformas så, att den ger möjlighet till förändring i fortsättningen allteftersom nya behov uppstår eller andra förhållanden motiverar ytterligare reformer. Enligt stiftsrådet är det ur många synpunkter önskvärt att stiftsorganisationen i de olika stiften blir uppbyggd efter samma mönster. Stiftsrådet i Linköping finner det inkonsekvent att kyrkoherdens valbarhet till kyrkofullmäktige inte i förslaget motsvaras av att biskopen är valbar till stiftstinget. Stiftsrådet i Härnösand anser att antalet ledamöter i stiftstinget inte bör understiga det antal som f. n. finns. Även om ett något större antal än det föreslagna skulle medföra en viss otymplighet, ligger det ett värde i en bred demokratisk förankring, framhåller stiftsrådet. Stiftsrådet i Stockholm föreslår att stiftstingens storlek tillåts variera mellan 51 och 133 ledamöter i direkt proportion till antalet kyrkomedlemmar i stiftet.
4.5.2. Den integrerade stiftsstyrelsen
De allra flesta instanser uppehåller sig vid frågan om hur den framtida stiftsstyrelsen skall se ut och uttalar sig om förslaget att de nuvarande stiftsorganen, domkapitel, stiftsnämnd och stiftsråd, skall föras samman till ett enda organ. Inställningen hos instanserna varierar starkt. Många instanser stöder helt förslaget om en på detta sätt integrerad stiftssty- re 1 se.
Domkapitlen i Strängnäs och Luleä. stiftsråden i Västerås och Luleå. Riksförbundet Kyrkans ungdom samt Sveriges kyrkliga kvinnoråd uttalar sig positivt om den föreslagna integrationen. Länsstyrelsen i Jönköpings län ser förslaget som en klar förbättring i förhållande till nuvarande ordning. Ur demokratisk synpunkt är det särskilt tilltalande att en sådan organisation i viktiga delar återspeglar ordningen på det lokala planet, anser länsstyrelsen. Domkapitlet iHärnösand uttalar att den nuvarande uppdelningen av ärenden mellan tre skilda organ uppenbarligen inte är ändamålsenlig. Domkapitlet framhåller att antalet ärenden som avses komma att handläggas av den blivande stiftsstyrelsen blir mycket stort och att en omfattande delegation av mindre viktiga ärenden därför blir nödvändig. Enligt domkapitlets mening kan dessutom en särskild fakultativ nämnd för egendomsfrågor visa sig vara behövlig. Biskopmötet konstaterar att det är ställt utom all diskussion att nuvarande ordning är helt föråldrad. De på frivillig väg tillskapade stiftsråden och stiftstingen har enligt Biskopmötet numera vunnit sådan grad av stabilitet och sådant inflytande att det synes självklart att en integrerad stiftsstyrelse av det slag som beredningen har föreslagit bör komma till stånd. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län, domkapitlen i Västerås, Växjö och Karlstad, stiftsråden i Linköping, Göteborg och Härnösand. Svenska prästför- bundet, Sveriges socionomers riksförbund samt Riksförbundet Sveriges kyrk- värdar behandlar frågan om framtida organisation på stiftsplanet utan att ha
någon erinran mot tanken på att integrera stiftsorganen.
Förhållandevis många instanser kritiserar förslaget med utgångspunkt i uppfattningen att handläggningen av egendomsfrågorna kräver särskild sakkunskap.
Stiftsrådet i Stockholm föreslår att nuvarande stiftsnämndsärenden hand- läggs av en särskild fastighetsnämnd, dock underställd stiftsstyrelsen. S tif'tsnämnderna i Härnösand och Karlstad är inne på samma linje. Jurist— och samhällsvetare/ömunder anser att den speciella sakkunskap i jord- och Skogsförvaltning och fastighetsrätt som oftast finns representerad i stifts- nämnderna bör tillvaratas genom att stiftsstyrelsen utser utskott för hand- läggning av denna speciella typ av ärenden. Om inte sådan sakkunskap kan tillvaratas. måste den handläggande personalen väsentligt förstärkas, säger förbundet. Också Stiftsnämnden i Strängnäs talar om ett särskilt utskott för egendomsfrågorna, till vilket delegeras frågor rörande den löpande förvalt- ningen.
Uppfattningen att stiftsnämndens funktioner inte bör integreras med övriga stiftsstyrelsefunktioner framförs av domkapitlen i Uppsala och Skara. Domkapitlet i Visby har samma mening och motiverar den på följande sätt:
De nuvarande stiftsnämnderna inrymmer bland sina ledamöter specialister av ett slag som saknas i domkapitel och stiftsråd; lantbrukare, lantmätare och jägmästare. En stiftsstyrelse som även skall befatta sig med de nuvarande stiftsnämndsuppgifterna blir om tillräcklig expertis skall finnas representerad inom den, med nödvändighet stor och tungarbetad. Delegation av ärenden till en särskild nämnd torde ej innebära någon lättnad då stiftsstyrelsen ändå i stort måste vara ansvarig för egendomsförvaltningen. Därtill kommer att denna har en helt annan ekonomisk inriktning än kyrkans övriga verksamhet. Domkapitlet förordar därför att Stiftsnämnden behålls som regionalt organ för den kyrkliga egendomsförvaltningen.
Stiftsnämnden i Visby är av samma uppfattning. Stiftsnämnden anser att det på egendomssidan självklara samarbetet med rikskyrkan bör understrykas genom att kyrkostyrelsen utser minst en ledamot i stiftsnämnden. Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation ochförsamlingsarbete framhåller att det kommer att medföra svårigheter om stiftstinget och kyrkostyrelsen skall ta hänsyn till att särskild kompetens av juridisk och ekonomisk art samt förtrogenhet med jordbruk och Skogsförvaltning behövs i stiftsstyrelsen, när de utser ledamöter. Stiftsstyrelsen blir därigenom kanske mindre ägnad att gripa sig an med angelägna uppgifter inom församlingsvården eller att syssla med frågor som rör prästers och kyrkomusikers anställningsförhållanden, säger centralrådet. Enligt centralrådet bör stiftsnämnden behållas. Den bör utses av stiftstinget. Kyrkofondens intressen och vikten från allmän kyrklig synpunkt av en god egendomsförvaltning motiverar att kyrkostyrelsen utser en eller ett par ledamöter, tillägger centralrådet. Stiftsnämnden i Uppsala menar att det torde vara risk för att stiftstinget vid tillsättande av sina ledamöter i stiftsstyrelsen mera beaktar dess funktion som stiftstingets verkställande och förvaltande organ än stiftsnämndens arbetsuppgifter. Å andra sidan kan ju en ledamot med specifika stiftsnämndskvalifikationer vara främmande för handläggning av arbetsuppgifter inom domkapitlets och stiftsrådets verksamhetsområden, säger stiftsnämnden. Övervägande skäl talar för att nuvarande ordning med en särskild stiftsnämnd behålls.
Vissa andra instanser anser att egendomsfrågorna bör handhas av ett särskilt organ, som ersätter nuvarande stiftsnämnd. Domkapitlet iLund anför att det för en fri kyrka som betros med en betydande egendomsförvaltning är angeläget att denna förvaltning från början handhas med sådan sakkunskap och förfarenhet att det skapar förtroende för kyrkans möjligheter att vårda anförtrodda tillgångar. Om det beslutande organet på stiftsplanet inte besitter tillräcklig sakkunskap i de frågor som behandlas där, kommer det enligt domkapitlet att i alltför hög grad vara hänvisat till att lita på de föredragande tjänstemännen och deras bedömning i ärendena. Domkapitlet föreslår att egendomsfrågorna handläggs av ett särskilt organ, vars ledamöter utses av såväl stiftstinget som kyrkostyrelsen. Stiftsnämnderna i Västerås och Lund anser också att ett särskilt organ vid sidan av stiftsstyrelsen bör handlägga egendomsförvaltningen. Samma uppfattning framförs av stiftsråden i Skara och Lund. Även Rikskommitténförstiftstingen förordar en särskild fastighets- nämnd.
Några instanser framför en mera långtgående kritik av den integrerade stiftsstyrelsen.
Domkapitlet i Göteborg anser att ekonomiska frågor och frågor med övervägande ekonomisk aspekt bör handläggas inom en särskild ekonomisk nämnd med hänsyn till det ansvar och den kunnighet och erfarenhet som krävs för beslut i sådana frågor. Enligt domkapitlet bör nämnden vara ansvarig inför stiftstinget. Samma uppfattning företräder stiftsrådet i Växjö. Stiftsrådet föreslår att nämnden sammansätts av två ledamöter från stifts- styrelsen och sex—åtta ledamöter utsedda av stiftstinget.
Flera instanser förordar en delad stiftsstyrelse. Stiftsnämnderna iLinköping och Skara föreslår en uppdelning på två sektioner med egendoms- och ekonomifrågor på den ena sektionen. Samma inställning redovisas i yttrandet från stiftsiägmästarna och de biträdande stifisjägmästarna vid stiftsnämnderna. Stiftsnämnden i Göteborg menar att stiftsstyrelsen, när det behövs, bör kunna uppdelas i två särskilda nämnder, en ekonominämnd och en kyrklig nämnd. Stiftsrådeti Uppsala påpekar att man i förslaget modifierat integrationstanken genom den föreslagna disiplinnämnden och genom specialreglering av vissa typer av ärenden där stiftsstyrelsen skall vara ansvarig inför rikskyrkliga organ. Stiftsrådet framhåller vidare att biskopens ställning i den integrerade styrelsen inte är självklar samt att integreringen av stiftsnämndsärenden sannolikt kommer att innebära svårlösta problem. Stiftsrådet företräder närmast en ordning med två ledande organ, ett läroförvaltande, benämnt domkapitel, och ett av stiftstinget tillsatt organ. I det av stiftstinget tillsatta organet bör biskopen tillförsäkras plats, tillägger stiftsrådet.
Stiftsrådet i Strängnäs framhåller att en uppdelning av ärenden mellan domkapitel, stiftsnämnd och stiftsråd motsvarar såväl praktiskt motiverade behov som principiella krav. Den stora arbetsbelastning som den av utredningsgruppen föreslagna stiftsstyrelsen måste komma att få kommer att innebära att större ansvar än hittills kommer att läggas på de olika tjänstemännen inom organisationen. Stiftsrådet fortsätter:
Risker för ett tjänstemannavälde kan inte uteslutas. Vidare torde den föreslagna Stiftsstyrelsens olika arbetsuppgifter vara av så vitt skild karaktär, att det torde vara svårt att finna lämpade och kunniga personer inom alla dessa områden. Genom att utredningsgruppen föreslagit att stiftsstyrelsen endast skall bestå av ett fåtal personer
finns här inbyggda risker för en oligarki inom kyrkan. För närvarande handhas den förvaltning det är fråga om av ett relativt stort antal personer. Demokratiska principer talar för att detta ej skall inskränkas. Vidare talar även andra principiella överväganden för att den av utredningsgruppen föreslagna integrationen skall avvisas. Gruppen har visserligen konstaterat att stora grupper av ärenden som skall handhas av stiftssty- relsen i princip är fråga om myndighetsutövning eller tillämpning av regler och stadgar. För denna typ av ärenden skall styrelsen ej vara ansvarig inför stiftstinget. Det naturliga torde vara att denna typ av ärenden handhas av en särskild styrelse, att frågor om utbildning, församlingsarbete, information etc. handhas av en styrelse samt att förvaltningen av skog etc. handhas av sin styrelse. Genom ett sådant arrangemang kommer ansvarslinjerna att förbli klara, liksom varje styrelse kan få den sammansätt- ning som är bäst lämpad. Ett decentraliserat beslutsfattande torde både ur principiella, demokratiska och praktiska synpunkter vara att föredraga. Stiftsrådet utesluter naturligtvis inte attjusteringar måste ske mellan de tre stiftsorganen i fråga om vilka frågor som ankommer på deras förvaltning gentemot nuläget. Detta föranleder dock ej stiftsrådet att frångå sin principiella ståndpunkt angående tanken på en integration.
Stiftsrådet i Visby anför att den föreslagna integrationen medför en omöjlig sammanblandning av den parlamentariska ansvarigheten (inför stiftstinget) och det självständiga ansvar avseende den prästerliga ämbetsförvaltningen som enligt nuvarande ordning åvilar domkapitlet. Stiftsrådet förordar att den nuvarande uppdelningen på tre skilda organ får bestå.
4.5.3. Stifisstyrelsens sammansättning
De allra flesta instanserna berör frågan om sammansättningen av en framtida stiftsstyrelse. Viss kritik mot organisationsförslaget framförs såväl när det gäller antal ledamöter i stiftsstyrelsen som i fråga om hur dessa ledamöter skall utses.
Vad gäller antalet ledamöter i stiftsstyrelsen har några instanser invändningar och vill ha fler än de 7—9 ledamöter som föreslås i betänkandet. Riksförbundet Kyrkans ungdom anser att stiftsstyrelsen, bl. a. mot bakgrund av det vida kompetensområdet, bör bestå av 13—15 ledamöter. Stiftsrådet i Linköping talar för en utökning till 10—12 ledamöter. Stiftsrådet i Göteborg föreslår 8—12 ledamöter och stiftsrådet i Härnösand anser att antalet inte bör vara mindre än det nuvarande, nämligen 1 l . S tiftsrädet i S tockholm föreslår 13 ledamöter.
Frågan om hur ledamöterna i stiftsstyrelsen bör u t ses föranleder kommentarer från ett stort antal instanser. Svenska kyrkans centra/rädför evangelisation ochförsamlingsarbete samt stiftsråden i Västerås, Göteborg och Härnösand gör principiella uttalanden av innebörd att kyrkostyrelsen inte bör utse någon ledamot. Stiftsrådet i Stockholm synes vara av samma uppfattning. Sveriges kyrkliga kvinnoråd anser att hela stiftsstyrelsen bör väljas av stiftstinget. Förslaget att den prästerlige ledamoten skall utses av kyrkosty- relsen kritiseras allmänt. Sådan kritik framförs av domkapitlen i Uppsala, Skara, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Luleå och Visby, stifts- nämnden i Visby, Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation och försam- lingsarbete, Biskopsmötet, Svenska kyrkanslförsamlings- och pastoratsförbund, stiftsråden i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Växjö, Göteborg, Härnö- sand, Lu/eä, Visby och Stockholm, Sveriges kyrkliga kvinnoråd samt Svenska prästförbundet. De flesta av dessa instanser ansluter sig till den av ledamö-
terna Glimelius och Palmqvist avgivna reservationen, som innebär att den prästerlige ledamoten utses av stiftets präster. Endast stiftsrådet i Lund ansluter sig uttryckligen till den föreslagna ordningen.
Flera instanser har synpunkter på frågan om bis k 0 p e n s ställ nin g. Stiftsråden i Härnösand och Stockholm framhåller att biskopen inte bör vara självskriven ordförande. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar är av samma uppfattning. Stiftsrådet i Linköping anser att Stiftsstyrelsens ordförande bör utses av stiftstinget. Sveriges socionomers riksförbund uttalar att det är principiellt oriktigt att en tjänsteman skall vara självskriven ordförande i ett organ där en av de mera framträdande uppgifterna torde bli att förvalta utdebiterade kyrkoavgiftsmedel. Skall självskrivenhet ifrågakomma bör biskoparnas förordnanden begränsas i likhet med vad som är brukligt beträffande bl. a. landshövdingar och generaldirektörer, framhåller förbun- det.
Också frågan om d 0 m p ro ste n s s täl l n i n g berörs av flera instanser. Domkapitlet i Uppsala kritiserar att domprostarna enligt förslaget inte kontinuerligt skall delta i Stiftsstyrelsens verksamhet. Domkapitlet i Strängnäs anser att domprosten bör vara självskriven ledamot och vice ordförande i stiftsstyrelsen. Svenska prästförbundet har samma uppfattning. Domkapitlet i Skara framhåller att domprosten har en viktig funktion som biskopens närmaste medarbetare och ersättare i stiftsstyrelsen. Om domprosten enbart blir ersättare i stiftsstyrelsen, får han en position utan tyngd, säger domkapitlet, och föreslår att domprosten blir ledamot, varigenom han enligt domkapitlet kan bidra till ökad kontinuitet och väsentligt reducera biskopens betungande administrativa uppgifter. Domkapitlen iLund, Göteborg och Visby samt Stiftsnämnden i Visby och stiftsrådet i Uppsala har samma uppfattning. Stiftsrådet iLinköping anser det vara nödvändigt att domprosten är ledamot, för att han skall kontinuerligt kunna följa arbetet i stiftsstyrelsen. Domkapitlet i Växjö anser att domprosten bör vara biskopens ersättare som ordförande. Domkapitlet i Härnösand och stiftsrådet i Härnösand godtar förslaget om domprosten som ersättare för biskopen som ledamot men vill att detta skall kombineras med närvaroplikt.
Såvitt avser Stiftsstyrelsens s a m m a n s å t t n i n g i ö v r i gt framför instanserna endast undantagsvis synpunkter. Stiftsrådet i Stockholm anser att Stiftsstyrelsens personal bör kunna få personalrepresentant i styrelsen. Jurist- och samhällsvetareförbundet föreslår att stiftssekreteraren blir ledamot i stiftsstyrelsen.
4.5.4. Övriga frågor som rör stiftsplanet
Flera instanser har synpunkter på den föreslagna d is c i pl in n ä m n d e n . Domkapitlet i Växjö anser att den bör få en starkare sammansättning på så sätt att ordföranden bör varajurist med om möjligt väl dokumenterad erfarenhet som domare. Domkapitlet i Visby framhåller att nämndens handläggning bör omfatta även disciplinärenden rörande kyrkomusiker och tillägger att ett särskilt problem är handläggningen av disciplinärenden som gäller stiftssty- relsens egen kanslipersonal. Stiftsrådet i Växjö, som föreslår att ytterligare en prästerlig ledamot ingår i stiftsstyrelsen, anser att denne bör ingå också i disciplinnämnden. Stiftsrådet i Stockholm föreslår att disciplinärenden dele-
geras till en kommitté bestående av tre förtroendevalda samt biskopen och prästrepresentanten inom stiftsstyrelsen. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete anser att det bör övervägas om inte domprosten lämpligen bör ingå i nämnden. Svenska prästf'o'rbundet framhåller att disciplinnämndens avgöranden bör kunna överklagas.
En p e r s 0 n aln ä m n d bör inrättas, anser stiftsrådet i Härnösand. Nämnden bör enligt stiftsrådet kunna handlägga frågor rörande personal som inte är direkt anställd av stiftet men dock är knuten till stiftsarbetet t. ex. stiftsgårdspersonal.
Stiftsnämnden i Västerås tar upp frågan om b 0 s t ä I | 5 n ä m n d e r n a . Eftersom stiftsstyrelsen —eventuellt en särskild nämnd vid sidan av styrelsen - avses förvalta stiftets finansförmögenhet i dess helhet, blir boställsnämn- derna överflödiga anser stiftsnämnden. I stället måste krävas att stiftskan- sliets egendomsbyrå organiseras så att den kan svara för förvaltning av all fast egendom. Härför erfordras, fortsätter Stiftsnämnden, att förutom den sakkunskap beträffande skogsbruk som förekommer i nuläget även sakkun- skap i fråga om jordbruk och byggnadsteknik tillförsäkras denna byrå. Den löpande tillsynen skulle kunna utövas av särskilt utsedda lokala ombud, som lämpligen skulle kunna sökas i kretsen av kyrkliga förtroendemän med erforderlig kompetens och erfarenhet, tillägger nämnden.
Domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby behandlar frågan om utjämning av stiftsavgiften mellan stiften. Även om stiftens självständiga ställning och olika verksamhetsformer hindrar en mer omfat- tande utjämning, borde man kunna överväga en jämnare fördelning av kostnaderna för den grundläggande stiftsadministrationen, säger de tre instanserna. Domkapitlet och stiftsrådet anser vidare att kostnader för t. ex. mera betydande sommarkyrkoverksamhet bland turister från andra stift bör kunna utjämnas.
Frågan om stiftskansliets organisation berörs också i några remissvar. Domkapitlet, Stiftsnämnden och stiftsrådet i V isby konstaterar att i alla stift torde behövas minst en juristtjänst, en tjänst som jägmästare, en ekonomitjänst, en personalvårdstjänst och minst en prästtjänst. De tillägger att det numera torde saknas anledning att knyta kanslichefsskapet till juristtjänst. Stiftsrådet i Linköping framför liknande synpunkter. Stiftsrådet i Strängnäs, som inte önskar en integrerad stiftsstyrelse, framhåller att det ändå torde vara möjligt att samordna och på så sätt rationalisera kansliresur- serna.
Stiftsrådet iLinköping framhåller att k 0 nt r a k tso rg a n is a t io n e n har berörts endast kortfattat i betänkandet. Stiftsrådet betonar att kontraktsor- ganisationen synes fungera bra som mellanled mellan stift och församlingar och säger att denna orgaisationsforrn bör behållas. Kontraktsprosten som biskopens medarbetare behövs även i framtiden, tillägger stiftsrådet.
4.6. Organisationen på riksplanet
Ett mycket stort antal instanser har behandlat den föreslagna organisationen på riksplanet. Några av dem har utan närmare kommentarer anslutit sig till vad förslaget innehåller. Sådana instanser är länsstyrelserna iSkaraborgs och
Jönköpings län. Sveriges frikyrkoråd säger sig av principiella skäl avstå från att yttra sig men vill understryka värdet av att svenska kyrkan föreslås få en rikskyrklig ledning, vilket enligt rådet kan komma att medföra betydande fördelar för det ekumeniska arbetet och för framtida samtal över samfunds- gränserna.
De flesta av de instanser som har behandlat förslaget till organisation på riksplanet har emellertid underkastat de olika delarna i förslaget en ingående granskning. Åtskillig kritik har därvid kommit fram. Meningarna om kyrkomötets sammansättning är i stor utsträckning delade. När det gäller lärofrågornas behandling har många instanser andra förslag. En mängd synpunkter på nämnd- och kansliorganisationen förekommer också.
4.6.1. Kyrkomötet
Förslaget att ett reformerat kyrkomöte skall utgöra kyrkans högsta beslu- tande organ vinner allmän anslutning. Domkapitlet i Växjö anför att ett beslutande respresentativt organ, ett fungerande kyrkomöte, är av största vikt för en i förhållande till staten självständig svensk kyrka. Domkapitlet i Lund säger sig vilja understryka vikten av att kyrkomötets kompetens blir klart angiven, så att det inte blir ett allmänt debattorgan och forum för opinionsyttringar i allehanda samhällsfrågor. Domkapitlet fortsätter:
Den i 3 & förslaget till lag om svenska kyrkan angivna avgränsningen till ”angelägen- heter som rör alla kyrkans medlemmar” synes vara oklar. Den kan tolkas så, att den skulle utesluta sådana speciella eller lokalt betonade frågor som underhåll av kyrkor i Visby stift eller avlöning åt kyrkoherden för samer. Å andra sidan kan den inbegripa alla viktigare samhällsfrågor, som ju inte kan undgå att beröra även kyrkans medlemmar! En bättre formulering vore måhända "för svenska kyrkans församlingar gemensamma angelägenheter".
Många instanser tar upp frågan om kyrkomötets sammansätt- n i n g .
En del instanser förordar att antalet ledamöter i kyrkomötet utökas. Domkapitlet i Karlstad anser att det föreslagna antalet, 101 ledamöter, är alldeles för litet. Det leder till att man varken politiskt eller regionalt inom stiftet får en allsidig representation, säger domkapitlet och föreslår i stället minst 151 ledamöter. Stiftsrådet i Skara och Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar har samma uppfattning. Stiftsråden i Uppsala och Härnösand uttalar mer allmänt att kyrkomötet borde ha en bredare representation. Stiftsrådet i Stockholm förordar 251 ledamöter.
Några instanser godtar inte att kategoriklyvningen mellan präster och lekmän upphör. Domkapitlet i Lund föreslår att kyrkomötet får bestå av 115 ledamöter, varav de 13 biskoparna skulle vara självskrivna. Domkapitlet anser att denna ordning är vida bättre än att inrätta en särskild teologisk nämnd som ”sakkunnigorgan” åt kyrkomötet. Ett sådant organ skulle komma att få funktionen av en högsta läroinstans vid sidan av kyrkans ordinarie läroämbete, framhåller domkapitlet. Stiftsrådet i Växjö föreslår att kyrkomötet består av 151 ledamöter och anser med hänsyn härtill att biskoparna bör ingå som ledamöter. Stiftsrådet föreslår vidare att en präst från varje stift utses av resp. stifts prästerskap. Domkapitlet i Göteborg och stiftsrådet i Göteborg anser att kyrkomötet bör tillförsäkras prästerlig repre-
sentation. Domkapitlet anser vidare att biskoparna bör vara självskrivna ledamöter. Det måste enligt domkapitlet bedömas som angeläget att den som har ett särskilt ansvar förarbetet på stiftsnivå får den fulla deltaganderätten på riksplanet som varje annan kyrkomötesledamot. Därigenom får biskoparna på ett tidigt skede insyn i och kan följa och påverka centrala frågors handläggning. Domkapitlet finner för övrigt att kyrkomötets nuvarande sammansättning mycket väl kan gälla även i en från staten fri kyrka. Domkapitlet ! Visby framhåller att den föreslagna sammansättningen inte motsvarar den kombination av ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse som är utredarnas riktmärke. Ämbetselementet måste förstärkas för att kyrkomötets sammansättning skall få balans. Domkapitlet föreslår att biskoparna och en präst från varje stift skall ingå i kyrkomötet. Enligt domkapitlet kan prästledamoten utses på så sätt att den prästerlige ledamoten i stiftsstyrelsen blir ledamot även i kyrkomötet. Riksförbundet Kyrkans ungdom finner att förslaget att biskoparna inte skulle vara valbara är odemokratiskt och oförsvarbart.
Förslagets beskrivning av kyrkomötets funktion och arbets- s å t t kommenteras endast sparsamt. Domkapitlen iGöteborg och Visby anser att utskottsberedning bör vara obligatorisk. Stiftsråden i Västerås och Visby förordar av kostnadsskäl att kyrkomötet sammanträder endast en gång om året.
4.6.2. Lärofrågor
En del instanser utvecklar inte närmare sina synpunkter på lärofrågornas behandling. De får i allmänhet anses ha godtagit förslaget att lärofrågor handläggs av kyrkomötet i särskild sammansättning efter beredning i teologiska nämnden. Stiftsrådet i Lund anser att den föreslagna ordningen på ett rimligt sätt tar hänsyn till kravet på kyrkans trohet mot sin uppgift och är att föredra framför det av en minoritet framlagda uppslaget med biskops- mötet som ett slags ”överhus”. Kravet på samstämmiga beslut av flera korporationer innefattar snarare en spärr mot förändringar än en garanti för trohet mot evangeliet, framhåller stiftsrådet. Ett par instanser, gör endast vissa påpekanden. Domkapitlet i Härnösand anser att vid prövning i kyrkomötet av vad som är lärofrågor bör biskoparna ha "tolkningsföreträde". Domkapitlet i Luleå önskar i en fortsatt utredning en klar markering av biskoparnas särskilda ansvar i lärofrågor.
En del instanser godkänner inte det framlagda förslaget på denna punkt. Några av dem anser att fortsatt utredning behövs.
Domkapitlet i Skara säger sig inte vara övertygat om att utredningen har funnit den lämpligaste beslutsformen i lärofrågor. Vid förnyade övervä- ganden borde man kunna finna en bättre lösning, tillägger domkapitlet. Stiftsråden i Skara och Härnösand uttalar att förslaget inte lägger tillräcklig vikt vid lärofrågornas behandling. Domkapitlet i Strängnäs anser också att det behövs ytterligare utredningsarbete och föreslår att detta inriktas på att legalisera biskopmötet som högsta instans i lärofrågor. Domkapitlet anför:
F. n. gäller att kyrkomötets sammansättning (57 lekmän, 39 präster) innebär ett starkt prästerligt minoritetsinslag. ] fråga om en ärendekategori, som är av lärokaraktär, nämligen de kyrkliga böckerna, betyder den särskilda föreskriften om kvalificerad
majoritet, att kyrkomötets prästerliga ledamöter kan förhindra beslut av lekmanna- majoriteten', bestämmelsen är ett uttryck för det särskilda ansvar i lärofrågor som i Svenska kyrkan är lagt på innehavarna av kyrkans ämbete. Ett kyrkomöte med vidgade befogenheter, framför allt av ekonomisk art, kan inte vara sammansatt som det nuvarande. Men därmed uppstår också behovet av en särskild procedur för avgörande av lärofrågor. Den lösning som föreslås i betänkandet tillgodoser enligt domkapitlets mening inte kraven på ett avgörande inflytande för läroämbetet utan man måste söka någon annan. Reservationen av Lyttkens-Åberg föreslår en sådan, men också andra är tänkbara. I alla händelser förefaller det som om detta komplicerade problem krävde ett mera grundligt utredningsarbete än det hittills varit föremål för.
Domkapitlet i Växjö anser också att biskopmötet på något sätt bör föras in i bilden. Man skulle kunna tänka sig att lärofrågor passerar biskopsmötet innan beslut fattas, säger domkapitlet. Svenska kyrkans diakoninämnd menar att enda lösningen synes vara att kyrkomötet tillförsäkras en bredare prästerlig representation än den som följer av någon form av biskoplig självskrivenhet eller biskoplig vetorätt. Hur frågan rent konkret skall lösas måste uppenbar- ligen övervägas ytterligare, framhåller diakoninämnden, och fortsätter:
En framkomlig väg kunde kanske vara att den präst som förutsättes ingå i stiftsstyrelsen jämte biskopen gavs säte och stämma i kyrkomötet. (Nämnden utgår därvid ifrån att stiftsprästerskapets val till stiftsstyrelsen blir avgörande). Kyrkomötet skulle på detta sätt få 127 ledamöter, vilka samtliga skulle deltaga i behandlingen och avgörandet av alla i kyrkomötet förekommande ärenden med undantag för beslut rörande ansvarsfrihet, budget och fastställande av rikskyrkoavgift, varvid endast de 101 ledamöter, vilka utsetts genom val på grund av allmän och lika rösträtt skulle äga beslutanderätt. Med undantag för biskoparna och de prästerliga ledamöterna i stiftsstyrelserna skulle även prästeri vanlig ordning vara valbara till kyrkomötet, vilket rimligen borde leda till att den prästerliga representationen i kyrkomötet blir av ungefär samma storleksordning som idag i absoluta tal räknat. Detta kombinerat med ett stadgande att för beslut rörande t.ex. kyrkans böcker erfordras förslagsvis 2/3- majoritet skulle enligt nämndens mening på ett någorlunda tillfredsställande sätt tillförsäkra läroämbetet det inflytande i kyrkans högsta beslutande organ, som i en evangelisk-luthersk kyrka måste ses som ett oeftergivligt krav och som i det nuvarande kyrkomötet liksom i andra jämförbara kyrkors beslutande församlingar tillgodosetts genom kvotering.
Flera instanser stöder delvis eller fullt ut reservationen av ledamöterna Lyttkens och Åberg, enligt vilken lärofrågor skall behandlas i så väl kyrkomöte som biskopsmöte. Stiftsråden i Växjö, Göteborg och Luleå samt Sveriges evangeliska student och gymnasiströrelse ansluter sig till reservationen.
Riksförbundet Kyrkans ungdom framhåller att ämbetsförvaltningen av lärofrågor framträder främst på riksplanet genom att rikskyrkans beslut äger tillämpning i hela kyrkan. Därför bör den principiella kombinationen mellan folkligt förankrad folkstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning klart fram- träda just på riksplanet. Att den nuvarande kategoriindelningen av kyrko- mötet försvinner är ingen förlust, säger förbundet. Den framtida tillämp- ningen på riksplanet av kombinationen mellan folkstyre och ämbetsförvalt- ning är emellertid inte tillfredsställande löst beträffande beslut i lärofrågorna. Förbundet ansluter sig till reservationen av Lyttkens och Åberg. Stiftsråden Strängnäs menar att biskoparna såsom främsta företrädare för kyrkans ämbete ytterst är ansvariga för kyrkans lära. Ämbetet måste därför tillför-
säkras inflytande över frågor av lärokaraktär, t. ex. genom att beslut skall vara samstämmiga i kyrkomöte och biskopmöte. Rådet anser emellertid att även andra anordningar kan behöva övervägas. Stiftsrådet framhåller vidare att utredningsgruppen inte har angett vilka frågor som skall karaktäriseras som lärofrågor. Enligt stiftsrådet är det inte heller möjligt att göra en förteckning över dessa men det torde däremot kunna anges i vilka frågor kyrkans ämbete inte skall delta i beslutsprocessen. Dessa kan t.ex. vara ekonomi- och budgetfrågor samt frågor om val till olika organ. Svenska prästförbundet ansluter sig till reservationen av Lyttkens och Åberg och anför:
Kärnan i kyrkans organism är läran. som är oföränderlig. Den kan tolkas olika, men den kan inte ändras. Läran kan därför inte bli föremål för demokratisk röstning. Enligt förslaget kan detta emellertid ske. Visserligen finns det ett par spärrar. Sålunda har biskoparna rösträtt i lärofrågor och en teologisk nämnd skall yttra sig. Dessa spärrar kan emellertid vara otillräckliga,om kyrkomötet till större delen bestårav lekmän,eftersom dessa i demokratisk ordning kan överrösta fackmännen.
Flera instanser behandlar frågan om biskopsmötets ställning. Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitet i Lund säger att den föreslagna ordningen för biskoparnas deltagande och beslutsrätt i kyrkomötet har goda skäl för sig. Nämnderna menar vidare att man kan förutsätta att biskopsmötet också i framtiden behöver sammankallas med jämna mellanrum för att biskoparna skall få tillfälle att överlägga om gemensamma problem. Nämnderna fortsätter:
Det är emellertid inte tillfredsställande, att biskopsmötet genom den föreslagna ordningen också i framtiden kommer att inta en sorts halvofficiell ställning. I det fortsatta utredningsarbetet borde man överväga frågan om i vad mån biskopsmötets överläggningar bör vara slutna, och vilken status biskopsmötets beslut skall få i förhållande till t.ex. kyrkostyrelsens beslut. Förutsätter man inom den kyrkliga arbetsgruppen, att några biskopar skall komma att väljas till kyrkostyrelsen? Delvis är detta kanske frågor där större klarhet så småningom uppstår, efterhand som den framtida organisationen börjar fungera. Det torde emellertid vara önskvärt att man överhuvud överväger biskoparnas arbetsuppgifter och ställning i den framtida kyrkan. De kommer att ha en lång rad organisatoriska uppgifter,sannolikt fler än hittills. Just därför är det önskvärt, att ökad vikt läggs vid deras teologiska och pastorala funktioner.
4.6.3. Kyrkostyrelsen
Förslaget om en central kyrkostyrelse vinner allmän anslutning. Ifråga om k y r k 0 sty re l s e n s ställ n i n g lämnar några instanser olika synpunk- ter.
Stiftsrådet i Lund framhåller att kyrkostyrelsens ställning vållar problem med hänsyn till att det är angeläget att denna institution verkligen kan göra skäl för sitt namn. Stiftsrådet fortsätter:
Det skulle vara olyckligt, om oklara ansvarsförhållanden på riksplanet tillåtes medföra kompetenskonflikter och nedsatt effektivitet. Särskilda administrativa nämnder vid sidan av kyrkostyrelsen medför obestridligen risker i denna riktning. Förslagsställarna har emellertid tydligen varit medvetna härom och sökt begränsa riskerna. De föreslagna nämndernas arbetsområden — utbildning av anställda och förtroendemän, mission, verksamhet bland svenskar i utlandet — är sålunda lättare att klart avgränsa
från varandra än de nuvarande s. k. centrala styrelsernas. Kyrkostyrelsens ansvar för verksamheten i dess helhet betonas och får sitt uttryck i dess grepp över planering och budget, och nämndernas framställningar till kyrkomötet skall obligatoriskt passera kyrkostyrelsen. Stiftsrådet, som i likhet med förslagets upphovsmän anser önskvärt att kyrkostyrelsens ledamöter inte behöver engageras på heltid, finner sig med hänsyn härtill kunna tillstyrka förslaget.
Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete instämmer i principerna för kyrkostyrelsens funktion men säger sig vilja framhålla risken fören alltför stark centralstyrning. Centralrådet förordar en annan lösning av den rikskyrkliga organisationen i dess helhet. Denna alternativa lösning. säger centralrådet, grundar sig på en strävan att främst se till de olika funktionerna på rikSplanet och så långt som möjligt söka integrera eller samordna dessa utan bundenhet vid hittillsvarande organisatoriska former. Centralrådet ansluter sig därefter till den föreslagna kyrkostyrelsen men förordar en annan nämndorganisation och kansliorganisation. Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska kyrkans diakoninämnd, Styrelsen,/ör svenska kyrkan i utlandet, Svenska prästförbundet och Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen ger alla uttryck för en liknande syn på riksplanets uppbyggnad och funktion. De godkänner den föreslagna kyrko- styrelsen men önskar liksom centralrådet andra lösningar när det gäller nämnd- och kansliorganisationen. Domkapitlet i Skara hänvisar till det material som de centrala kyrkliga styrelserna presenterar i denna fråga och menar att detta är ett viktigt bidrag som kan utgöra en utgångspunkt för ett reviderat förslag. Domkapitlet i Visby och stiftsrådet i Visby föreslår en annan kyrkostyrelse, uppdelad på tre avdelningar, inrikes-, utrikes- och kansliav- delningen. Förslaget syftar till en mera långtgående sammanslagning av de nuvarande organen, säger de båda instanserna. Enligt deras förslag får varje avdelning en särskild styrelse om förslagsvis sex ledamöter med en avdelningsordförande som är ledamot av kyrkostyrelsen.
Vad beträffar kyrkostyrelsens sammansättning föreligger olika meningar.
Flera instanser förordar ett större antal ledamöter. Domkapitlet i Uppsala uttalar sig i kritiska ordalag om förslaget att kyrkostyrelsen skall fatta konkreta beslut på hela kyrkans vägnar. Om kyrkostyrelsen ändå skall ha denna befogenhet, torde det enligt domkapitlet i varje fall vara av värde att den genom ett utökat antal ledamöter ges möjligheter att mera brett representera de vitt skilda uppfattningar som uppenbarligen finns. Riksför- bundet Kyrkans ungdom uttalar sig allmänt för flera ledamöter i kyrkostyrel- sen. Rikskommitténför stiftstingen föreslår 9—11 ledamöter och Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar 11 ledamöter. Stiftsrådet i Växjö finner det önskvärt att olika delar av landet, olika åldrar, olika kunskapsområden och olika fromhetsriktningar finns representerade. Stiftsrådet föreslår 13 ledamöter. StiftsrådetiHärnösand förordar en utökning så att varje stift kan beredas plats. Stiftsrådet i Uppsala och Sveriges kyrkliga kvinnoråd har en liknande inställ- ning. Stif'tsrådet i Stockholm och E vange/iskafoster/amis—st_if'te/sen förordar 15 ledamöter i kyrkostyrelsen. Domkapitlet i Göteborg anger att den prästerliga representationen bör förstärkas. Svenska prästförbundet uppmärksammar att kyrkostyrelsen förutom ärkebiskopen kan komma att bestå av idel lekmän. När ärkebiskop skall utnämnas, saknas sålunda allt prästerligt inflytande,
säger förbundet, och framhåller att det är angeläget att något prästerligt organ deltar i den slutliga utnämningen. Kyrkostyrelsen bör därför tillförsäkras ytterligare prästerlig representation, säger pråstförbundet. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar föreslår att kyrkostyrelsen sammansätts av ärkebiskopen som självskriven ledamot, fem av kyrkomötet utsedda ledamöter samt ytterligare fem ledamöter. Av dessa fem bör Svenska kyrkans Iekmannaför- bund — Kyrkobröderna, Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar, Kristna student- rörelsen, Kristna gymnasistförbundet och Riksförbundet Kyrkans ungdom utse vardera en, uttalar förbundet.
Några instanser ställer sig kritiska till förslaget om ä r k e bis k 0 p e n som självskriven ordförande i kyrkostyrelsen.
Domkapitlet i Uppsala ifrågasätter det skäliga i att innehavaren av ärkebiskopsämbetet är självskriven ordförande. Frånsett det diskutabla i att kyrkan i en ny organisation skulle konservera systemet med självskrivenhet vad gäller ordförandeskap måste det enligt domkapitlet också vara rimligt att beakta kommande ärkebiskopars olika inriktningar. En framstående andlig ledare kan men behöver inte vara intresserad av eller lämpad för ett centralt administrativt uppdrag, framhåller domkapitlet. Domkapitlet i Växjö menar att ärkebiskopens självskrivna ordförandeskap i kyrkostyrelsen kan diskute- ras. Domkapitlet tillägger:
l betänkandet framgår icke hur man tänker sig ordförandeskapet i kyrkomötet. Under alla förhållanden torde det av principiella och arbetsmässiga skäl vara otänkbart, att ärkebiskopen skall vara självskriven ordförande både i kyrkostyrelse och kyrkomöte. Sannolikheten föratt ordförandeskapet i kyrkostyrelsen kommer att bli en heltidssyssla talar också mot ärkebiskopens självskrivenhet som ordförande.
En liknande argumentation förekommer hos teologiskafakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund. Stiftsrådet i Uppsala anser att ärkebiskopens självskrivenhet som ordförande bör begränsas till de funktioner som enligt sin natur kräver en särskild prästerlig beslutsmedverkan. Stiftsråden i Härnösand och Stockholm anser att ärkebis- kopen bör vara självskriven ledamot men ej självskriven ordförande. Sveriges socionomers riksförbund framför på denna punkt samma kritik som när det gäller biskoparnas ordförandeskap i stiftsstyrelserna (4.5.2).
Några instanser har ytterligare synpunkter på ä r k e b is k 0 p e n s ställ - n i n g och ärkebiskopsämbetets utformning.
Domkapitlet i Skara anser att frågan om ärkebiskopens ställning är svårlöst och fa'ster uppmärksamheten på att ärkebiskopen som ordförande i kyrko- styrelsen får en stor arbetsbörda, som inte rimligen kan förenas med chefsskapet för det nuvarande ärkestiftet. En lösning är enligt domkapitlet, att ärkestiftet delas på två stift. Ärkestiftet skulle då kunna tilldelas ett begränsat område, t. ex. Uppsala och en ny biskopstjänst inrättas för återstoden av stiftet. Domkapitlet anser att denna fråga bör utredas. Även Svenska prästförbundet anser att uppdraget som ordförande i kyrkostyrelsen inte låter sig förenas med uppgiften som stiftschef. Förbundet fortsätter:
Detta skulle i så fall innebära att ärkebiskopen inte blev chefför ärkestiftet, vilket han varit ända sedan ärkebiskopsämbetet i Uppsala inrättades för över 800 år sedan. Vi anser emellertid att då en rikskyrka nu organiseras, bör ärkebiskopen vara dess högste chef och den högsta funktionen i rikskyrkan synes oss vara chefskapet för kyrkosty-
relsen. Man kan här tänka sig olika lösningar, t. ex. att ärkebiskopen får en suffragan som stiftschef eller att ärkestiftet kraftigt minskas och att ytterligare en biskopstjänst inrättas för den återstående delen av stiftet.
Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund framför liknande synpunkter på problemet med ärkebis- kopens arbetsbörda och anser att man i framtiden kan tänka sig att förverkliga den gamla idén att dela ärkestiftet i två stift.
Svenska kyrkans missionsstyrelse, Styrelsenför svenska kyrkan i utlandet och Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen tar upp frågan om kollektad ministrationen. De konstaterar att det övergripande ansvaret för budgetarbete och kollektadministration enligt betänkandet skall centraliseras till kyrkostyrelsen, och fortsätter:
Ett klarläggande av de antydda budgeteringsprinciperna och fördelningen av kollekt- medlen är nödvändigt bl. a. mot bakgrund till de tre internationella organens långsiktiga åtaganden. En centralisering av dessa processer till kyrkostyrelsen med möjlighet för denna att prioritera efter andra principer än dem som tillämpas av organen i fråga kan komplicera samarbetet med internationella organ och systerkyrkor vid övergången till förändrade relationer mellan stat och kyrka.
4.6.4. Nämndorganisationen på riksplanet
Flera instanser uttalar sig i fråga om övriga administrativa organ vid sidan av kyrkostyrelsen.
En del instanser har inga eller blott få erinringar. Domkapitlet iLund anser att organisationsmodellen bör kunna följas helt när det gäller organen för verksamhet på inrikesplanet. I fråga om utrikesplanet bör, förutom Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet, nuvarande styrelser för mission och Luther- hjälp t.v. bestå, säger domkapitlet. Former för samråd bör skapas för beredning av sådana ärenden som gemensamt skall föreläggas kyrkostyrel- sen, tillägger domkapitlet. Rikskommitén för stiftstingen förespråkar en samarbetsnämnd i kyrkostyrelsen för utrikesfrågor. Huruvida det skall stanna vid ett samarbetsorgan med utrikesstyrelserna eller om en integration med kyrkostyrelsen kan ske får utredas under det kommande utredningsar- betet, anser stiftstingskommittén. Stiftsrådet i Strängnäs finner att de skäl utredningsgruppen har anfört för att vissa av de kyrkliga organen även fortsättningsvis bör ha en särskild ställning är tungt vägande. Den föreslagna ordningen strider enligt stiftsrådet inte mot tanken att riksstyrelsen har ett övergripande ansvar inför kyrkomötet för verksamheten på kyrkans riksplan. Stiftsrådet anser emellertid att det torde behöva utredas ytterligare om kyrkans missionsarbete skall integreras med kyrkans övriga hjälparbete utomlands. Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linje- nämnden vid universitetet i Uppsala ser i stort sett positivt på förslaget. Frågan om vilka funktioner som skall fullgöras av kyrkostyrelsens kansli och vilka som skall fullgöras av de särskilda nämnderna torde emellertid behöva klargöras ytterligare, säger nämnderna. De föreslår en mer decentraliserad organisation, som innebär att kyrkostyrelsens kansli tilldelas enbart administrativa, ekonomiska och personalpolitiska uppgifter. Samtliga övriga funktioner skall enligt detta förslag fullgöras av nämnder som är självständiga
i förhållande till kyrkostyrelsens kansli men underställda kyrkomöte och kyrkostyrelse.
Detaljkritik förekommer hos några instanser. Domkapitlet i Karlstad förordar att de funktioner som Lutherska världsförbundets svenska sektion nu har förs över till kyrkostyrelsen och att Lutherhjälpens funktioner förenas med missionsstyrelsen. Härmed försvinner enligt domkapitlet de svårigheter som nu möter genom att svenska kyrkan i många sammanhang representeras av en från kyrkoledningen fristående styrelse. Riksförbundet Kyrkans ungdom anser att utbildningsnämnden, missionsstyrelsen och styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet bör inordnas under kyrkostyrelsen.
Svenska kyrkans utbildningsnämnd uppehåller sig vid den föreslagna utbildningsnämnden. Nämnden uttalar att intentionen bakom förslaget är värd allt stöd. Nämnden har emellertid följande erinringar mot förslaget:
Till förmån för en särskild fristående utbildningsnämnd talar bland annat en viss grad av självständighet gentemot andra rikskyrkliga organ och att man, genom att lägga denna nämnd direkt under kyrkomötet synes ha givit utbildningsfrågorna särskilt stor tyngd. Det är vår mening att intentionen bakom förslaget på dessa båda punkter är mycket betydelsefull och att de måste värnas oavsett hur den praktiskt-organisatoriska lösningen på riksplanet kommer att slutligen gestaltas. Emellertid finns det också svagheter i den föreslagna praktiska lösningen. Det gör att vi i första hand förordar en annan konstruktion. Vi har bl. a. funnit att mot utredningens förslag om en särskild utbildningsnämnd talar att denna nämnd måste gå vägen över kyrkostyrelsen i alla de frågor nämnden önskar få förelagda kyrkomötet och att kyrkostyrelsen fastställer nämndens budget och därmed prioriterar nämndens verksamhet. Vi menar att detta i sig är rimligt men att poängen med en formellt fristående utbildningsnämnd,som reellt är så starkt beroende av ett annat organ på riksplan, därmed inte blirsärskilt stor. Därtill kommer frågor som måste resas rörande beslutsprocessen liksom verksamhetens innehåll. Enligt förslaget skall exempelvis särskild kontakt hållas med personalavdel- ningen och, vad gäller undervisningsfrågorna, med den allmänna avdelningen inom kyrkostyrelsens kansli. Den föreslagna modellen gör arbetet onödigt tungrott. Allvarligt är också att undervisningsfrågorna har förts så långt bort från utbildnings- frågorna. För att bådadera skall kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt i dagens läge — bl. a. med hänsyn till samhällsutvecklingen på dessa områden — måste de hållas samman iett helt annat och direkt grepp. Den föreslagna modellen medför med andra ord risk föratt vi får ett organ som i realiteten är underordnat kyrkostyrelsen med delvis stympade funktioner och vars energi till icke ringa del måste ägnas åt att lösa byråkratiska processer.
Svenska kyrkans missionsstyrelse, S tyrelsen för svenska kyrkan i utlandet och Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen avger i allt väsentligt likalydande yttranden över den föreslagna nämndorganisationen. De stöder förslaget om särskilda organ som skall avlasta kyrkostyrelsen. Instanserna finner det nödvändigt att dela upp vad kyrkostyrelsen skall befatta sig med på en utrikes- och en inrikesfunktion. De finner det betydelsefullt med nära samordning mellan de organ inom kyrkan som ansvarar för verksamheten på inrikes- och utrikessektionerna. De tre instanserna utvecklar sin uppfattning om utrikesfunktionerna. De uppger att kontinuerliga överläggningar sedan slutet av 1960-talet har ägt rum mellan Svenska kyrkans missionsstyrelse och Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen för att utreda frågor om samarbete. Arbetet i samordningskommittén, i vilken även Styrelsen för svenska kyrkan i
utlandet och Evangeliska fosterlands-stiftelsen ingår, har lett till att per- manenta samarbetsorgan har skapats. En gemensam admi- nistrationsbyggnad, ”Kyrkans hus", har uppförts i Uppsala, fortsätter de tre kyrkliga organisationerna, och en ekonomisk-administrativ avdelning har inrättats för teknisk samverkan mellan Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen och Svenska kyrkans missionsstyrelse. Utveck- lingen har lett till ett allt mer markerat samarbete mellan dessa två organ men en sammanslagning bedöms inte som lämplig f. n. De tre instanserna föreslår att de nu existerande styrelserna för internationella ärenden behålls och anser att varje styrelse även i fortsättningen bör ha ett kansli, som motsvarar de nuvarande sekretariaten. Enligt instanserna bör kyrkomötet utse ledamöter i de centrala organens styrelser. Det är värdefullt om en av ledamöterna i varje styrelse har säte i kyrkostyrelsen.
En mera markerad funktionsuppdelning på inrikes- och utrikesärenden förordas från andra håll. Domkapitlet i Uppsala anser att de rikskyrkliga organens och organisationernas funktioner på ett naturligt sätt kan föras samman i en inrikes- och en utrikesenhet. Domkapitlet iSkara hänvisar till material som under hand har lagts fram av de centrala kyrkliga styrelserna och Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen. Domkapitlet i Växjö förespråkar en uppdelning i en inrikesnämnd och en utrikesnämnd.
Ett fullt utarbetat alternativt förslag till nämndorganisation lämnas av Svenska kyrkans centra/räd för evangelisation och församlingsarbete. Enligt detta förslag sammanförs inrikesfunktioner och utrikesfunktioner till två enheter under en inrikesnämnd resp. en utrikesnämnd och till kyrkostyrel- sens kansli sammanförs sådana funktioner som har en mer eller mindre uttalad "stabskaraktär". De centrala nämnderna blir enligt centralrådets förslag två. I den ena nämnden, inrikesnämnden, integreras de funktioner som f. n. centralrådet, diakoninämnden och utbildningsnämnden ansvarar för. I den andra, Utrikesnämnden, samordnas enligt centralrådets förslag missionsstyrelsens, Lutherska Världsförbundet/Lutherhjälpens och Sven- ska kyrkans i utlandet nuvarande uppgifter. Nämnderna skall ledas av vardera en styrelse, som består av ärkebiskopen som ordförande jämte sex av kyrkomötet utsedda ledamöter. Rådets förslag innebär vidare att det under nämnderna inrättas särskilda avdelningar med bestämda ansvarsområden och med särskilda avdelningsråd, som tillsätts av nämndstyrelsen. Till detta förslag ansluter sig stiftsrådet i Stockholm och Svenska prästförbundet samt — med smärre variationer och med vidare utveckling av undervisnings- och utbildningsfunktionerna — även Svenska kyrkans utbildningsnämnd. Även Svenska kyrkans diakoninämnd framför ett likartat förslag. ldiakoninämndens förslag finns utöver inrikes- och utrikesnämnd även en administrativ nämnd, som innehåller kyrkostyrelsens kansli. Den administrativa nämnden skall enligt diakoninämnden ledas av en särskild styrelse.
Den föreslagna te olo g is k a n ä m n d e n behandlas av några instan- ser.
Domkapitlet i Skara säger sig vilja betona vikten av att nämnden får en sammansättning och funktion, som motsvarar vad som anges som motiv för dess inrättande. Nämndens uppgift är att tillhandahålla kvalificerad teologisk sakkunskap, säger domkapitlet, och framhåller att det är viktigt med ett nära
samarbete mellan nämnden och biskopmötet. Domkapitlet har ingenting att erinra mot att en biskop är ordförande. Sri/isrddeti Växjö menar att nämnden bör ha en stark ställning och leda arbetet vad gäller kyrkans böcker. För kontinuitetens skull krävs längre mandatperiod för nämndens ledamöter än den föreslagna, säger stiftsrådet. Teologiskafakultetsnämriden och religionsve- tenskapliga linjenämnden vid universitetet i Uppsala finner det synnerligen angeläget att den föreslagna teologiska nämnden permanentas och får vidare och mera lkonstruktiva uppgifter än att enbart avge yttranden över vissa förslag till kyrkomötet. Teologiskafakultetsnämnden och religionsvetenskap- ligafakultetsnämnden vid universitet i Lund finner det viktigt att understryka avsikten bakom inrättandet av den teologiska nämnden, nämligen att kyrkomötet när beslut skall fattas har bästa möjliga överblick över det teologiska forskningsläget på området och de relevanta argumenten i föreliggande tvistefrågor. Nämnderna fortsätter:
Därmed understryks att nämndens uppgift är att förse kyrkomötet med kvalificerad teologisk bearbetning men inte att fungera som någon sorts teologisk skiljedomstol. De värderingsfrågor som nästan alltid också är implicita i teologiska och kyrkliga ståndpunktstaganden, måste det naturligtvis tillkomma kyrkomötet att självt avgöra. Av det sagda följer att misstanken om att denna nämnd skulle få en obefogad maktställning bör kunna avskrivas. Det bör därför också uttalas en förhoppning om att nämnden inte kommer att sammansättas efter kyrkopolitiska makthänsyn, utan att man söker eftersträva högsta möjliga relevanta teologiska kompetens hos nämndens ledamöter. Om nämndens sammansättning heter det vidare särskilt att dess ordförande bör utses bland biskoparna. Nämnden finner det för sin del naturligt att en biskop är medlem av den teologiska nämnden, i första hand för att han därmed skall bli en förbindelselänk mellan biskopsmötet och nämnden. Men det är svårt att se varför det utan diskussion skall förutsättas, att en biskop skall vara ordförande också här. När det gäller den föreslagna besvärsnämnden förutsätter den kyrkliga arbetsgruppen att ordföranden där "bör vara en högt kvalificerad domare”. Analogivis bör det räcka att om den teologiska nämnden föreskriva att den bör få så kvalificerad ledning som möjligt. Nämnden vill åter understryka vikten av att biskopämbetet i framtiden får en kyrklig profilering, så att biskoparna inte enbart blir chefstjänstemän.
Viss kritik mot förslaget förekommer också. Domkapitlet i Strängnäs säger att teologiska nämndens uppgift förefaller oklar. Enligt kyrkans bekännelse har biskoparna det yttersta ansvaret för kyrkans lära och biskopsmötet torde vara rätt organ att avge auktoritativa yttranden i lärofrågor. Det behov av ytterligare sakkunskap som kan föreligga tillgodoses lämpligen genom särskilda utredningar och eventuellt genom ett särskilt sakkunnigorgan som är underställt biskopmötet och som har till uppgift att tillhandahålla underlag för uttalanden och åtgärder för vilka biskoparna ensamma har ansvar. Domkapitlet i Växjö anser att den föreslagna utformningen inte skapar garantier för en betryggande behandling av lärofrågor. På något sätt bör biskopsmötet föras in i bilden, säger domkapitlet. Svenska kyrkans centra/räd för evangelisation ochförsamlingsarbete anser det vara oriktigt att kyrkomötet skall vara utrustat med en egen läroinstans som mötet självt har tilsatt och vars uttalanden om ett förslags förenlighet med bibel och bekännelse kyrkomötet svårligen kan förbigå. Främst ansvariga för kyrkans lära är biskoparna, säger centralrådet, varför en lämpligare ordning synes vara att biskopmötet får fungera som särskilt beredningsorgan för frågor av detta slag. Svenska präst/öi'bundet anser att två präster bör ingå i teologiska nämn- den.
4.6.5. Kansliorganisationen pa" riksplanet
Flera instanser uppehåller sig vid organisationsmodellens skiss till kansli för kyrkostyrelsen. Från några håll framförs alternativa förslag.
Svenska kyrkans centralråd/ör evangelisation ochförsamlingsarbete föreslår en annan utformning av kyrkostyrelsens kansli med klarare markering av de mera stabsbetonade funktionerna. Kansliet får enligt centralrådets förslag tre enheter, en administrativ enhet, en kommunikationsenhet och en forsk- nings- och studieenhet. Administrativa enheten bör enligt centralrådet bestå av fyra byråer, administrativa byrån, personalbyrån, ekonomibyrån och statistiska byrån. Centralrådet anser att det till kansliet bör knytas två chefstjänstemän, direktorn för inrikes ärenden och direktorn för utrikes ärenden. Stiftsrådet i Stockholm och Svenska prästförbundet framlägger i stort sett samma förslag. Svenska kyrkans missionsstvrelse. Styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet och Lutherska världsförbundets svenska sektion med Luther— hjälpen lägger fram ett förslag som i stora drag liknar centralrådets. Kyrkostyrelsens kansli skall enligt detta förslag bestå av fyra enheter en administrationsenhet, en informationsenhet, en forsknings- och studieenhet samt en internationell enhet. I detta förslag är administrationsenheten uppdelad på samma sätt som administrativa enheten i centralrådets
förslag.
4.7. De kyrkliga valen
Förhållandevis många instanser behandlar de olika alternativ till kyrkliga val som läggs fram i samband med organisationsmodellen. Endast omkring hälften av dem tar emellertid uttryckligen ställning till vilket valsystem som är det lämpligaste. Många instanser uttalar sitt principiella stöd för alterna- tivet med direkta val, men ansluter sig i sitt ställningstagande av praktiska skäl till alternativet med indirekta val på stifts- och riksplan. Det senare alternativet vinner därför stöd av en klar majoritet av de instanser som har tagit ställning i frågan.
4.7.1. Direkta val
Direktvalsalternativet tillstyrks kortfattat av länsstyrelserna iSöderman/ands, Västmanlands och Jönköpings län. Domkapitlet i Luleå förordar också direkta val till alla tre planen. Detta torde bäst förverkliga tillkomsten av demokra- tiskt valda styrelseorgan, säger domkapitlet. Det direkta valförfarandet torde också främja synen på svenska kyrkan som en enhet, anför domkapitlet. Därmed torde på sitt sätt synen på ett gemensamt ansvar för kyrkans arbete främjas. Domkapitlet tillägger dock att bärande skäl kan anföras för indirekta val till stiftsting och kyrkomöte och att frågan om valformen bör utredas ytterligare. Sveriges kommuna/tjänstemanna/örbund finner för sin del att en på demokratiska principer uppbyggd kyrka kräver att samtliga val skall vara direkta. Förbundet avvisar därför tanken på elektorsval eller att det lägre organet i den hierarkiskt uppbyggda kyrkoorganisationen utser ledamöterna i det högre. Känslan av samhörighet med kyrkan och möjligheten att påverka de beslut som fattas på olika nivåer måste för den enskilde medlemmen få en
högre dignitet vid direkta val, tillägger förbundet. Teologiska fakultets- nämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund menar att behandlingen av frågan om hur representativa organ inom svenska kyrkan skall tillskapas efter relationsändringen är ett exempel på hur vitala frågor har fått en alltför ytlig behandling. Nämnderna kritiserar bl. a. uttalandet i betänkandet att "det för en församling med kyrkomötets uppgifter är viktigare att den sammansätts av för uppgiften lämpade personer än att den direkta representativiteten maximeras”. Nämnderna menar att det kan ifrågasättas om man inom den kyrkliga arbetsgruppen insett av vilken avgörande betydelse det blir för en framtida kyrka, om man lyckas skapa en reell valprocess till de olika organen eller inte. Nämnderna fortsätter:
Trovärdigheten i Svenska kyrkans anspråk på att fortsätta som en demokratisk folkkyrka blir i minst lika hög grad beroende av hur stor del av medlemmarna man lyckas engagera i valen, och av om de röstande ställs inför reella valmöjligheter vid dessa val, som av om man lyckas behålla en hög procentandel av befolkningen som medlemmar. För närvarande utses ledamöter såväl av de frivilliga stiftstingen som av det officiella kyrkomötet genom indirekta val, och det föresvävar uppenbarligen den kyrkliga arbetsgruppen, att man även i framtiden kan tillämpa en sådan valprocedur. I en från staten skild kyrka avses emellertid såväl stiftsting som kyrkomöte få helt andra ekonomiska funktioner än dessa organ nu har. Man kommer inom stiftstingen och kyrkomötet att fastställa en del av den kyrkoavgift, som kyrkomedlemmarna under beskattningsmässiga former skall erlägga. Den princip som brukar uttryckas scm "svenska folkets rätt att sig själv beskatta”, bör rimligen gälla också för den majoritet av folket som väntas förbli medlemmar av Svenska kyrkan, men rätten urholkas betänkligt om beskattningsrätten läggs på representanter, som utsetts genom dubbelt indirekta val. Nämnden finner det mot denna bakgrund mycket angeläget, att man prövar alla möjligheter att tillämpa en direkt valmetod (alternativ I) vid utseendet av ledamöter i de representativa organen på alla nivåer inom Svenska kyrkan efter relationsförändringen.
4.7.2 lndirekta val på stifts- och riksplan
Några instanser gör uttalanden om att valen till stiftsting och kyrkomöte av praktiska eller ekonomiska skäl bör vara indirekta utan att närmare gå in på valproceduren. Uttalanden av detta slag görs av länsstyrelsen i Jämtlands län samt av domkapitlen i Strängnäs, Skara, Växjö och Karlstad.
lndirekta val till stiftsting och kyrkomöte genom församlingarnas fullmäk- tige förespråkas av en del instanser. Domkapitlet i Uppsala anser att det kan föreligga skäl som talar för att valen till stiftsting och kyrkomöte sker via fullmäktige. Domkapitlen anför:
De ”problem som är förbundna med nomineringar och information till väljarna" och som betänkandet antyder, kan sannolikt bli väsentligt större om en skilsmässa kommer till stånd. Risken måste då vara betydande att engagemanget kring kyrkovalet blir än mindre än nu — särskilt om kyrkan upplevs som något klart avgränsat —och att sålunda tillfälligheter, en speciell grupps påverkningar el. dyl. kan medföra utslag som blir föga representativa. När det är fråga om val till kyrkomötet och i viss mån också till stiftstingen måste härvid de förmodade nominerings- och informationsproblemen bli särskilt besvärande.
Domkapitlen i Lund och Härnösand, Rikskommitten för stiftstingen samt stiftsråden i Uppsala och Lund ansluter sig också till nämnda alternativ.
Domkapitlet i Göteborg har samma uppfattning och säger sig har beaktat inte endast vad som har anförts i betänkandet om problemen med nomineringar och information utan också det arbete, koncentrerat i tiden, personalkrä- vande och kostsamt, som direkta val skulle medföra. Siil'tsrädei i Lund stöder också detta alternativ. Man torde inte kunna vänta sig att den enskilde väljaren i församlingen skaffar sig information om de kandidater som är aktuella för val till stiftsting och kyrkomöte. Stiftsrådet anser att det finns risk för slumpmässiga utfall.
Två instanser stöder ett annat alternativ för de indirekta valen. Länssty- relsen i Skaraborgs Iän anser att direkta val bör eftersträvas på sikt men säger sig vara införstådd med att detta inte kan komma i fråga under ett övergångsskede. Länsstyrelsen ansluter sig därför till det alternativ som innebär att kyrkofullmäktige väljer stiftsting och att stiftstingen väljer kyrkomöte. Stiftsrådet iSträngnäs menar att vid ett indirekt valförfarande får de på församlings- och stiftsplanet valda möjlighet att genom sin personkän- nedom och sitt aktiva medarbetarskap i kyrkan välja de mest lämpade personerna. Stiftsrådet anser att val till stiftstingen kan ske genom kyrko- fullmäktige, medan den enklaste lösningen när det gäller kyrkomötet är att detta val sker i stiftets eget beslutande organ, stiftstinget. Stiftsrådet ställer sig dock inte avvisande till val genom elektorer.
4.7.3. Andra alternativ och övriga synpunkter
Några andra möjligheter än dem som har diskuterats i betänkandet uppmärksammas också. Svenska kyrkans centra/räd för evangelisation och församlingsarbete finner att varken tre samtidiga direkta val eller ett system med indirekta val är någon idealisk lösning. En tänkbar kompromiss är enligt centralrådets mening att val till kyrkofullmäktige och till kyrkomötet sker samtidigt genom direkta val i församlingarna, vilka val av bl. a. kostnadsskäl bör kunna hållas vart fjärde år. Stiftstingets ledamöter utses för samma period genom indirekta val i kyrkofullmäktige. En sådan lösning är, anser central- rådet, motiverad av det förhållandet att förstnämnda val bör ha karaktären av personval, där vidast möjliga krets av väljare bör ha tillfälle att göra sin mening hörd. Stiftstinget utgör däremot närmast en representation av församlingarna och bör därför kunna väljas av församlingarnas beslutande organ, framhåller centralrådet. Stiftsrådet i Skara synes närmast vara för en ordning som innebär att kyrkofullmäktige och stiftsting väljs direkt, medan ledamöteri kyrkomötet utses av stiftstingen. Stiftsrådet i Växjö förordar också direktval till kyrkofullmäktige och stiftsting, medan kyrkomötets ledamöter utses av stiftstingen. Direkta val till kyrkomötet medför informationssvårig- heter och stora kostnader. Stiftsrådet tillägger att risken för partival i stället för personval ökar. Enligt stiftsrådet bör detta undvikas.
Vissa andra synpunkter på valfrågorna förs också fram. Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund uppehåller sig ingående vid frågan om valdeltagandet och tidpunkten för de kyrkliga valen. Nämnderna är positivt inställda till direktvalsalterna- tivet och anför när det gäller valdeltagandet följande:
I diskussionen av valfrågorna framhåller man att valdeltagandet vid kyrkofullmäkti- gevalen nu är lågt och detta förhållande, tillsammans med att man ser skeptiskt på
möjligheterna att det bildas "väljargrupperingar med viss grad av stabilitet”, gör att man ställer sig tveksam till direkta proportionella val av ledamöter i stiftstingen och kyrkomötet. Man tänker sig inte möjligheten att väljaraktiviteten vid kyrkofullmäk- tigevalen kan ökas. Det är riktigt att valdeltagandet vid kyrkofullmäktigevalen är lågt, men detta sammanhänger med en rad förhållanden som kan ändras. Kyrkofullmäk- tigevalen äger rum en månad efter de övriga allmänna valen, dvs. vid en tidpunkt då intresset för val bör vara det minsta tänkbara. Tidpunkten för den "kyrkans valdag", som den kyrkliga arbetsgruppen nämner diskuteras inte. Det är alldeles uppenbart att den bör förläggas till ett år då allmänna val inte förekommer. Att så kan ske efter relationsförändringen är självklart, men det borde undersökas om inte de återstående kyrkofullmäktigevalen med ställning som allmänna val kunde förläggas till en annan tidpunkt än den nuvarande, så att intresset för valen ökas under denna för kyrkan viktiga övergångsperiod. En ändring av tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen skulle också göra det svårare att tillämpa det nu mycket vanliga systemet, att mandaten fördelas "i förväg”, av partierna, och att de sedan går fram med en gemensam valsedel. Denna ordning drar ner valdeltagandet. Där man har flerlisteval når man även i stora församlingar ofta ett valdeltagande på 20—25 %. Detta är visserligen ett lågt valdelta- gande jämfört med det vid de övriga allmänna valen, men ett valdeltagande på denna nivå innebär att participationen i den demokratiska processen inom Svenska kyrkan är högre än vad fallet är inom flertalet stora folkrörelser. Vid utarbetandet av en fullständig ”kyrkans valordning" borde det vara ett mål att utforma den så att man behåller en sådan deltagandenivå där man har den, och att man ökar aktiviteten till motsvarande nivå där den nu är lägre.
4.8. Övriga frågor
Några instanser kommenterar det föreslagna b e s v ä rs fö r fa ra n d e t.
Länsstyrelsen iKalmar län säger sig inte ifrågasätta ändamålsenligheten och lämpligheten av den presenterade besvärsordningen. Frågan huruvida den kommer att fylla sin uppgift som korrektiv mot sakligt felaktiga eller olämpliga beslut resp. mot formellt oriktiga beslut blir emellertid på ett avgörande sätt beroende av hur man bestämmer och avgränsar besvärsrätten. Länsstyrelsen fonsätter:
Några vägledande uttalanden av arbetsgruppen återfinns inte såvitt gäller sakbesvär. Länsstyrelsen utgår ifrån att den som berörs av ett beslut, där rättsmedlet är sakbesvär, alltid skall ha möjlighet anlita denna väg. Då det gäller rätten till kompetensbesvär förespråkar gruppen av administrativa skäl en begränsning på så vis att inte enskild utan endast medlem av beslutande organ — och kyrkostyrelsen — skall få anföra kompetensbesvär över organets beslut. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en sådan ordning inte tillämpas beträffande beslut på församlingsnivå, om man vill hålla vid liv intresset hos kyrkans medlemmar för det fortlöpande arbetet inom kyrkan. Den av arbetsgruppen antydda möjligheten för enskild att försöka förmå ledamot av det beslutande organet eller kyrkostyrelsen att besvära sig, torde av den enskilde komma att uppfattas som en oviss och omständlig väg att komma till tals. Antalet kyrkokommunala besvärsärenden hos länsstyrelsen har varit mycket begränsat. Det förefaller mindre sannolikt att den samlade arbetsbördan hos besvärsnämnden skulle öka avsevärt, om kyrkans medlemmar ges rätt att anföra kompetensbesvär över beslut som fattats på församlingsplanet.
Länsstyrelsen iMa/möhus län kritiserar förslaget att kyrkostyrelsens besvärs- rätt i fråga om kompetensbesvär ej skall vara bunden till viss tid. Beslut böri många fall inte verkställas förrän de har vunnit laga kraft. Länsstyrelsen
konstaterar att för att så skall kunna ske måste en bestämd besvärstid finnas. Länsstyrelsen framhåller vidare att det många gånger kan vara ytterst besvärande för enskilda att under lång tid inte veta om ett beslut blir gällande eller ej, t. ex. i ett tjänstetillsättningsärende. Länsstyrelsen i Skaraborgs län pekar på att en översyn av kommunalbesvärsprocessen pågår och säger att det måste vara av betydande intresse att kyrkans regelsystem utarbetas i nära anslutning till den pågående utredningen. Domkapitlet i Strängnäs menar att det kan göras gällande att stiftsstyrelsen och kyrkostyrelsen kommer att ha juridisk expertis av sådan kvalitet till sitt förfogande att inomkyrkliga kompetenskonflikter kan lösas inom ramen för befintliga organ. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete framhåller att gränsdragningen mellan sakbesvär och kompetensbesvär framstår som oklar, när man föreslår att besvärsnämnden i vissa fall skall överlämna besvärsären- den till kyrkostyrelsen. Centralrådet frågar sig på vilken grund kyrkostyrelsen skall pröva sakfrågan, om klaganden endast har anfört besvär i kompetens- frågan. Centralrådet fortsätter:
Att begränsa kretsen av besvärsberättigade i kompetensfrågor så som här föreslås verkar också vanskligt. Det skulle kunna leda till situationer, där 1. ex. en församlings- medlem blir rättslös mot en enig fullmäktigeförsamling, som överskridit sina befogenheter. En "klagomur" hos kyrkostyrelsen ter sig som en alltför osäker instans och lär inte kräva mindre personal än en besvärsnämnd med skyldighet att ta upp besvär också från enskilda klagande. Och om kyrkostyrelsen inte skulle vara bunden till viss besvärstid, när vet man då att ett beslut som anmälts till dess kansli har vunnit laga kraft?
Sti/tsrädeti Växjö anser att enskild kyrkomedlem som berörs av beslut bör ha rätt att anföra såväl sak- som kompetensbesvär. Juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala anser att besvärsförfarandet vilar på en diskutabel distinktion mellan sakbesvär och kompetensbesvär. Nämnden fortsätter:
Med dessa termer — som väl närmast motsvarar den ej heller särdeles lyckade förvaltningsrättsliga begreppsbildningen "lämplighetsbesvär" och "laglighetsbesvär" — avses att markera besvärsprövningens omfång. ] fråga om "sakbesvär" förutsätts sålunda en allsidig prövning komma att äga rum, medan "kompetensprövningen" skall begränsas till dels formella brister, dels befogenhetsöverskridanden. Uppenbart är emellertid, att prövningen av ett förment kompetetensöverskridande icke sällan måste innefatta ställningstagande till vissa betydelsefulla skälighets-, ändamålsenlighets- och behovsfrågor. Då åtskilliga sådana gränsdragningsproblem erfarenhetsmässigt kan beräknas uppstå, torde med ett realistiskt synsätt den förslagna distinktionen och terminologiens värde icke böra överskattas. Förslaget innebär vidare att utmönstrande av den nuvarande besvärsgrunden i församlingsstyrelselagen, att ett beslut "eljest vilar på orättvis grund". (SOU 1978:2 s. 108) Motiveringen för denna ändring — som kan tänkas försvara den enskilde kyrkomedlemmens rättsskydd — förefaller knappast helt övertygande. "I de allra flesta fall", påstås det, torde nämligen grunden kompetens- överskridande täcka sådana beslut som framstår som orättvisa." Det är visserligen riktigt, att de nuvarande (kyrko) kommunala besvärsgrunderna i viss mån "går-in i varandra", men en dylik iakttagelse utgör ingalunda i och för sig en grund för en
utmönstring.
Ett annat område som behandlas av några instanser är diakonin. Svenska kyrkans diakoninämnd uppehåller sig ingående vid de olika spörsmålen på detta område. När det gäller diakoniinstitutionernas ställning i
den nya kyrkoorganisationen blir enligt nämnden huvuduppgiften under det framtida detaljarbetet med organisationsfrågorna att finna en sådan organi- satorisk anknytning för dem till den centrala kyrkoorganisationen som motsvarar deras roll i kyrkolivet. En fastare anknytning är önskvärd, säger nämnden. Diakoninämnden tar även upp frågan om diakonatets ställning och anför:
Frågan har åtskilliga gånger aktualiserats i motioner till kyrkomötet, vilket 1975 hade till följd att kyrkomötet för sin del antog en lag om diakonat i Svenska kyrkan, en lag som utgör ett stöd och komplement till kyrkohandbokens föreskrift om diakonivig- ning. Lagen haremellertid — med hänvisning till förslaget om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan — inte antagits av riksdagen och sålunda ej trätt i kraft. Vid en kommande relationsändring mellan stat och kyrka bör detta lagförslags bestäm- melser införas i kyrkans regelsystem. Vid en rikskonferens den l5—16 mars 1978 med representanter för stiftens diakoniråd, diakonins institutioner och kårerna av diakoner och diakonissor antogs en resolution, vari bl. a. framhölls att diakonins självklara platsi kyrka och församling fastläggs i den kommande kyrkans grundstadga och att diakonatet blir stadgemässigt befäst. Det bör för framtiden bli alltmer självklart att församlingarna behöver tjänsteinnehavare både för förkunnelse och för diakonala insatser. Större flexibilitet för församlingarnas tjänsteförteckningar bör motsvara ett sådant behov. Väl utbildad personal har de största möjligheterna att engagera församlingens lekmannakrafter till aktiva insatser.
Diakoninämnden behandlar även vissa speciella organisationsfrågor avse- ende diakonin på församlings- och stiftsplan. Svenska kyrkans diakon- och diakoniss/örbund uppehåller sig också utförligt vid diakonifrågorna och framför synpunkter liknande diakoninämndens.
En del instanser behandlar tjänstetillsättningsförfarandet. Domkapitlet i Strängnäs framhåller vikten av att en översyn av ordningen för tillsättning av tjänster kommer att beröra samtliga tjänster av ämbetskaraktär inom kyrkans framtida organisation. Särskilt diakonitjänsterna bör uppmärk- sammas, säger domkapitlet. Domkapitlet i Skara anser att domprosten bör utses av riksstyrelsen, medan stiftsstyrelsen bör tillsätta övriga prästtjänster. Församlingarna skall ha inflytande vid tillsättningen, säger domkapitlet, och konstaterar att formerna för församlingens medverkan måste utredas särskilt. Domkapitlet anser vidare att nuvarande regler för tillsättning och avlöning av kyrkomusiker måste omprövas radikalt. I princip bör församlingarna eller pastoraten utse kyrkomusikerna. Domkapitlet förordar att en särskild utredning snarast tillsätts. Domkapitlet iHärnösand framhåller som angeläget att tillsättningen av kyrkoherdetjänster förs ner till stiftsplanet efter en relationsändring. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och försam- lingsarbete uttalar att en genomgripande reform av prästtillsättningsförfa- randet måste ges hög prioritet. Stiftsrädet i Strängnäs anför att frågan om prästerliga tjänstetillsättningar snarast måste lösas på ett annat sätt än det nuvarande. Valsystemets nackdelar torde vara helt uppenbara, säger stifts- rådet, och föreslår att utredningar skyndsamt påbörjas. Stiftsrådet önskar lösningar där prästvalssystemet försvinner men församlingarnas möjligheter att påverka tjänstetillsättningen stärks. Svenska prästförbundet förordar en utredning av formerna för domprostval i syfte att ge stiftet större inflytande vid tillsättningen. Förbundet framhåller att prästvalslagen under lång tid har diskuterats och också kritiserats mycket starkt. Under tiden fram till en relationsändring bör regler för tillsättning av prästerliga tjänster utarbetas,
anser förbundet.
Svenska präst/örbunder uppehåller sig också vid de n p räs te rl iga tj ä n ste o rg a n i s a t i o n e n i övrigt. Förbundet framhåller att staten har ett speciellt intresse beträffande vissa grupper av präster eftersom deras verksamhet i vissa avseenden står statens synnerligen nära. Det gäller utlandspräster, militärpräster, kyrkoherdar för döva, sjukhuspräster och präster vid kriminalvården. Dessa prästers ställning bör utredas, menar förbundet. Förbundet anser också att de finskspråkiga prästernas situation borde beaktas och bli föremål för en utredning, som lämpligen bör resultera i ett förslag till den organisation som i en fri kyrka befinns mest ändamålsenlig. Resultatet bör föreligga före relationsändringens ikraftträdande, anser präst- förbundet, som vill få tillfälle till överläggningar om dessa problem innan den slutliga propositionen läggs fram. Prästförbundet anser att det torde vara nödvändigt med en grundlig genomgång av kyrkans personalbehov, innan relationsändringen träder i kraft. Prästförbundet föreslår därför att staten, innan relationerna ändras, men efter det att en relationsändring har beslutats, ger kyrkan ekonomiska möjligheter att utreda de största problemkomplexen. Utredningarna bör enligt prästförbundet ligga klara så att omorganisationen kan genomföras vid lämpligt tillfalle, eftersom det inte synes möjligt att kyrkan utöver alla andra övergångsbekymmer också får påta sig bördan av att utreda och genomföra en ny organisation.
5. Begravningsverksamheten
Förslaget om begravningsverksamheten har behandlats av 89 remissinstan- ser. lnom gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. har tre instanser yttrat sig i frågan och av länsstyrelserna 20. Enligt remissbeslutet har 48 kommuner beretts tillfälle att inkomma med yttranden över förslaget om begravnings- verksamheten. 35 kommuner har utnyttjat denna möjlighet. Dessutom har Svenska kommunförbundet yttrat sig över förslaget. ] övrigt föreligger remissyttranden i denna del från tolv domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän, fyra centrala kyrkliga styrelser m. fl., fem personalorganisationer och fem instanser hänförliga till gruppen övriga remissinstanser.
l spontana yttranden har frågan om begravningsverksamheten behandlats av sex instanser.
5.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
Remissinstansernas inställning till förslaget om begravningsverksamheten är splittrad. Sålunda är 47 remissinstanser positiva till förslaget, medan 39 instanser är negativa. Tre tar inte uttrycklig ställning till förslaget. Av de positiva instanserna har 20 erinringar mot delar av förslaget. Något mindre än hälften av dessa instanser är tveksamma till att församlingarna garanteras förvaltningsuppgifter, medan resten har erinringar mot andra delar av förslaget.
Av 23 statliga myndigheter och länsstyrelser (grupperna ] och 2) är 15 positiva till förslaget, medan sex är negativa. Av sammanlagt 20 instanser med anknytning till svenska kyrkan (grupperna 4—6) är 15 positiva till förslaget, medan fem är negativa. Av 36 remissinstanser inom gruppen kommuner och kommunförbund (grupp 3) är 22 instanser negativa och 14 positiva. Av de 22 kommuner som ställer sig negativa till förslaget godtar flera principen om ett kommunalt huvudmannaskap för begravningsverksam- heten men förordar ett större inflytande för kommunerna än vad förslaget innebär. De fem personalorganisationer som har avgett yttrande i denna del är negativa till förslaget. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 5.1.
Av de sex instanser som spontant har yttrat sig stöder två förslaget men anger olika förbehåll. I fyra spontana yttranden redovisas en övervägande negativ inställning.
Tabell 5.1
Ställningstagande Positivt Negativt Tar ej
ställning
Remiss- utan med instanser förbe- förbe— (grupp 1—9) håll håll ]. Centrala statliga
myndigheter m. fl. l l — l 2. Länsstyrelser 9 4 6 l 3. Kommuner och kommun-
förbund 9 5 22 — 4. Domkapitel 5 4 3 — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän l 2 l — 6. Centrala kyrkliga
styrelser m. fl. ! 2 l — 7. Stiftsnämnder — - — — 8. Personalorganisationer — — 5 — 9. Övriga remissinstanser 1 2 l 1
Summa 27 20 39 3 47
5.1.1. Instanser som utan förbehåll stöder förslaget
Kammarkollegiet tillstyrker förslaget och uttalar sig i positiva ordalag om förslagets olika delar. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att starka principiella skäl talar för ett överförande av huvudmannaskapet för begrav- ningsverksamheten till kommunerna men poängterar samtidigt att försam- lingar och samfälligheter bör ges långtgående befogenheter vad avser förvaltningen av begravningsplatserna. I huvudsak liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Östergötlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att utvecklingen under senare tid har lett därhän att det är principiellt naturligt att se huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna som en i första hand borgerlig kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att den kompromiss som deltagarna i princip har kunnat enas om utgör en lämplig plattform för vidare utredningsarbete i frågan. Allmänt tillstyrkande yttranden kommer från länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län. Svenska kommunförbundet anser att utredningsförslaget kan ligga till grund för ett ändrat huvudmannaskap för begravningsverksamheten. Förbundet understryker emellertid att ett detaljerat praktiskt förberedelsearbete behövs, om en förändring skall genomföras och att detaljer i förslaget därvid bör belysas ytterligare. Enköpings och Härnösands kommuner tillstyrker förslaget, om relationerna mellan staten och kyrkan förändras i enlighet med stat- kyrka-förslaget. Tillstyrkande yttranden kommer också från Sigtuna. Laholms, Göteborgs, Lilla Edets, Heby och Lycksele kommuner. Domkapitlen ! Skara, Strängnäs, Lund, Karlstad och Härnösand samt Biskopsmötet framhåller att det nu framlagda förslaget om begravningsverk-
samheten innebär att hänsyn tas till de önskemål som har uttryckts i remissyttranden över tidigare utredningar i stat-kyrka-frågan. Domkapitlen anser att det är lämpligt att huvudmannaskapet övergår till kommunerna. Stiftsrådet i Lund godtar förslaget. K ata/ska biskopsämbetet förklarar sig inte ha något att erinra mot att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten övergår till kommunerna.
5.1.2 lnstanser som stöder./örslaget men anger olika förbehåll
Svea hovrätt uttalar att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten principiellt är en borgerlig uppgift. Hovrätten anser emellertid att den föreslagna obligatoriska delegationen vad gäller den rättsliga förvaltningen är mindre lämplig. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att principen att den borgerliga kommunen övertar uppgifter som bör åligga samhället är riktig och att det framstår som uppenbart att det i första hand är samhällets uppgift att ansvara för och planera begravningsverksamheten. Den föreslagna lösningen enligt den s. k. förvaltningsmodellen med garanti och möjlighet för kyrkan att sköta och förvalta begravningsverksamheten anser länsstyrelsen vara välfunnen och ägnad att tillgodose kyrkans intressen. Även om länsstyrelsen sålunda tillstyrker förslaget, ställer sig styrelsen ändå tveksam till förslaget att beslutsfunktionen när det gäller den rättsliga förvaltningen delegeras till församlingarna. Länsstyrelsen iSöderman/ands län tillstyrker att huvudman- naskapet för begravningsverksamheten förs över till kommunerna men anser att det från principiella synpunkter är tveksamt om församlingarna skall ha lagfäst rätt att själva fortsätta förvaltningen av begravningsplatser. Länssty- relsen i Gotlands län framhåller att det inte torde möta några praktiska hinder att överföra huvudmannaskapet för begravningsverksamheten till den borgerliga kommunen. Länsstyrelsen anser emellertid att den föreslagna förvaltningsmodellen kan bli ett komplicerat arrangemang, om församling- arna i stor utsträckning föredrar att behålla förvaltningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner att förslaget om begravningsverksamheten är en klar förbättringjämfört med det förslag som lades fram av 1968 års beredning om stat och kyrka. Länsstyrelsen uttalar emellertid tveksamhet när det gäller ersättningssystemet. Eskilstuna kommun instämmer i de lösningar som anvisas i betänkandet. Kommunen anser emellertid att praktiska övervä- ganden i det enskilda fallet bör få avgöra vilken förvaltningsform som skall väljas vid ett ändrat huvudmannaskap. Gislaveds kommun anser att ett överförande av begravningsverksamheten till borgerlig kommun är riktigt, om kyrkans beskattningsrätt upphör. Kommunen anser emellertid att den framtida förvaltningen i varje särskilt fall bör bli föremål för överläggning mellan berörda parter. Enligt Strömstads kommun bör kommunens resurser vägas in när man tar ställning till formerna för förvaltningen av begravnings- platserna. Kommunen framhåller att ytterligare utredningsarbete under tiden fram till relationsändringen behövs. Lessebo kommun har i princip inget att erinra mot att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten förs över till kommunerna men ifrågasätter om den föreslagna relationsändringen i sig utgör tillräckligt skäl för att föra över huvudmannaskapet. Under förutsätt- ning att kyrkan skiljs från staten är Hagfors kommun av den principiella uppfattningen att huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna
bör åvila kommunerna. Kommunen är emellertid tveksam till att försam- lingar och samfälligheter ges lagfäst rätt att fortsätta med förvaltningen.
Domkapitlet i Linköping finner att förslaget om begravningsverksamheten har påtagliga fördelar jämfört med tidigare förslag i ämnet och tillstyrker därför förslaget. Domkapitlet anser emellertid att församlingarna vid rela- tionsändringen skall åläggas att förvalta de kyrkogårdar som i dag utgör kyrkotomter. Från principiell synpunkt anser domkapitlet i Växjö det konsekvent att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten förs över till borgerligt organ, när församlingarnas offentligrättsliga ställning upphör. Domkapitlet anser att de församlingar som så önskar även bör få möjlighet att förvalta nyanlagda begravningsplatser. Liknande synpunkter framförs av domkapitlet iLu/ed. Domkapitleti Visby tillstyrker att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten förs över till de borgerliga kommunerna under förutsättning att församlingarna erhåller full täckning för de faktiska kostnaderna och dessutom får möjlighet att förvalta även sådana begrav- ningsplatser som anläggs efter relationsändringen. Samma synpunkter framförs av stiftsrådet i Visby, som dessutom anser att församling inte bör ha rätt att avhända sig ansvaret för kyrkogård. Rikskommitténjör stiftstingen ger uttryck åt en likartad uppfattning. 1 de fall församling behåller förvaltningen av begravningsplats bör församlingen enligt rikskommittén tillförsäkras rätten att förvalta inom församlingen nyanlagda begravningsplatser. Riks/ör- bundet Kyrkans ungdom konstaterar att det föreliggande förslaget har gått församlingarnas kritik över tidigare förslag till mötes på avgörande punkter. Förbundet tillstyrker förslaget om ändrat huvudmannaskap under förutsätt- ning att församlingar även efter år 1984 får rätt att anlägga nya begravnings- platser, t. ex. i samband med byggande av kyrka. Stiftsrådet i Växjö instämmer i förslaget men tillägger att församling bör få lagfäst rätt att vid behov utvidga kyrkogård i anslutning till kyrkotomt.
Sveriges,/"rikyrkoråd konstaterar med tillfredsställelse att utgångspunkten enligt betänkandet är att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten skall föras över till kommunerna. Enligt frikyrkorådet bör kommun inte ha skyldighet men väl möjlighet att delegera den rättsliga förvaltningen. Sveriges kristna ungdomsråd anser att förvaltningen av begravningsplatser i princip skall vara en kommunal angelägenhet. Ungdomsrådet biträder emellertid förslaget om att svenska kyrkan får lagfäst rätt att förvalta de kyrkogårdar som finns vid relationsändringen och förutsätter därvid att denna förvaltning i huvudsak begränsas till de kyrkogårdar som ligger i anslutning till kyrkobyggnad. Svenska kyrkans lekmanna/örbund—Kyrkobröderna framhåller att såväl praktiska som ekonomiska skäl talar för att kyrkan även i fortsättningen bör ha hand om begravningsväsendet. Förbundet framhåller emellertid att det här inte är fråga om uppgifter som är av väsentlig vikt för kyrkans egentliga verksamhet. Förbundet uppfattar därför inte förslaget som oantagbart. Sällskapet Religiöst forum anser att den föreslagna lösningen är rimlig och förmånlig för svenska kyrkan. Sällskapet anser däremot inte att utredningen lämnar tillräckligt utförliga och entydiga besked om hur sekulära och andra samfunds önskemål skall tillgodoses och hur den kommunala begravningsverksamheten skall utformas i övrigt.
5.1.3 lnstanser som är negativa till förslaget
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förslaget medför en ökad byråkrati- sering utan att några egentliga fördelar kan påvisas. ] huvudsak liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kristianstads län kritiserar förslaget. Länsstyrelsen anser att både försam- lingar och kommuner bör bli ekonomiskt och förvaltningsmässigt ansvariga för begravningsplatser och att ansvarsfördelningen i första hand bör lösas genom lokala överenskommelser. Länsstyrelsen i Älvsborgs län är mycket tveksam till förslaget och förutsätter ytterligare utredning i syfte att göra reglerna om begravningsverksamheten så enkla och friktionsfria som möjligt. Länsstyrelsen iÖrebro län tillstyrker att huvudmannaskapet för begravnings- väsendet förs över till borgerlig kommun. Länsstyrelsen kan däremot inte ansluta sig till förslaget att kyrkans församlingar skall få bestämma om de skall ha kvar nuvarande förvaltningsuppgifter. En liknande inställning redovisar länsstyrelsen i Västmanlands län.
Huddinge och Stockholms kommuner kritiserar förslaget på flera punkter. Stockholms kommun framhåller bl. a. att den föreslagna konstruktionen med huvudmannaskapet för begravningsverksamheten lagd på kommunen och förvaltningen på den kyrkliga församlingen innebär en organisation som saknar motsvarighet inom annan kommunal verksamhet. Strängnäs kommun stöder uppfattningen att sådana samhällsfunktioner som huvudmannaskapet för begravningsverksamheten förs över från svenska kyrkan. Kommunen anser emellertid inte att församlingar och samfälligheter skall garanteras förvaltningsuppgifter. Oskarshamns kommun tillstyrker att huvudmanna- skapet förs över till kommunerna. Kommunen framhåller emellertid att kommunerna såsom huvudmän måste få ett reellt inflytande över den faktiska förvaltningen, de ekonomiska frågorna rörande driften, genomföran- det av investeringar samt handhavandet av revision och beviljandet av ansvarsfrihet. Delvis liknande synpunkter framförs av Malmö, Köpings, Söderhamns och Bergs kommuner. Örebro kommun anser beträffande förhål- landena i Örebro att kommunen skall vara både huvudman och förvaltare för de begravningsplatser som finns i centralorten. För övriga begravningsplatser föreslår kommunen att kyrkan övertar förvaltningen men att kommunens parkkontor anlitas som entreprenör. Sundsvalls kommun anser att ett övertagande av huvudmannaskapet för skötseln av begravningsplatser är möjligt. Kommunen anser emellertid att det i förslaget finns en hel del oklarheter om förvaltningen och om förutsättningarna för kommunens verksamhet. Från kommunens sida är man emot att under angivna förutsättningar ta över begravningsverksamheten. Söderköpings kommun kan inte se att det föreligger något behov av en nyordning. Enligt kommunens mening innebär förslaget en överorganisation och en fördyring som är svår att godta. Högsby kommun konstaterar att det av ekonomiska och praktiska skäl inte är önskvärt att begravningsverksamheten skiljs från svenska kyrkan. Gotlands kommun anser att huvudmannaskapet för de allmänna begravnings— platserna inte bör överföras till de borgerliga kommunerna. Även Tingsryds, Varbergs, Degerfors, Falu, Malungs och Ovanåkers kommuner avstyrker ett överförande av begravningsverksamheten till den borgerliga kommunen. Karlshamns kommun anser att den nuvarande organisationen av begravnings-
verksamheten i kyrklig regi fungerar på ett tillfredsställande sätt, varför det saknas anledning att överflytta verksamheten till kommunerna. Det kommunala huvudmannaskapet kombinerat med församlingarnas möjlighet till förvaltning kommer enligt Falköpings kommun att innebära omfattande nya arbetsuppgifter för kommunen. Med utgångspunkt i de intressen som kommunen har att beakta anser kommunen att förslaget om kommunalt huvudmannaskap för begravningsverksamheten måste avvisas. Haparanda kommun framhåller att ett kommunalt övertagande av huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna inte innebär några fördelar för vare sig kommunerna, kyrkan eller allmänheten. Kommunen avstyrker därför förslaget.
Domkapitleti Uppsala konstaterar att den av 1968 års beredning om stat och kyrka föreslagna ordningen rörande begravningsväsendet avvisades av en bred opinion såväl inom som utom kyrkan. Med hänsyn härtill finner domkapitlet det anmärkningsvärt att frågan ånyo har aktualiserats om än i modifierad form. Domkapitlet i Västerås ifrågasätter om överförandet av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten till den borgerliga kommunen är en lämplig och meningsfull konstruktion. Domkapitlet i Göteborg framhåller att förslaget kan medföra betydande komplikationer av administrativ,ekonomisk och rättslig art. Domkapitlet vänder sig mot tanken att sådana kyrkogårdar som utgör kyrkotomt skall underkastas kommunalt huvudmannaskap. Det är enligt domkapitlet naturligare att församlingarna får fortsätta att vara huvudmän för dessa kyrkogårdar. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund konstaterar att utfallet av förbundets underremiss visar en negativ inställning bland församlingar och samfällig- heter till förslaget om begravningsverksamheten. Förbundet anser sig därför inte kunna tillstyrka förslaget, även om det med utgångspunkt från de förutsättningar som har gällt för överläggningarna får anses godtagbart. Sveriges kyrkliga kvinnoråd anser att den modell för begravningsverksam- heten som finns i dag bäst motsvarar allmänhetens behov och krav. Svenska eldbegängelseföreningen framhåller att något skäl för överförande av begrav- ningsverksamheten inte anges och föreslår att den nuvarande ordningen behålls. Dänstemännens centra/organisation föreslår en enhetlig lösning av begrav- ningsverksamheten och förordar att arbetsgivaransvaret för kyrkogårdsper- sonalen förs över till den borgerliga kommunen. I huvudsak liknande synpunkter framförs av Svenska kommunalarbetareförbundet och Statstjän— stemanna/örbundet. Sveriges kommunaltjänstemannafärbund tillstyrker att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten förs över till kommu- nerna men anser att förvaltningsuppgifterna inte skall kunna handhas av annan än huvudmannen. Sveriges socionomers riksförbund anser att förslaget inte kan läggas till grund för beslut. Folkpartiets ungdomsförbund framhåller att det från religionsfrihetssynpunkt är betänkligt att ett visst samfund skall vara förbehållet rätten att sköta en samhällelig uppgift. Förbundet anser dock att det är motiverat att församlingarna får rätt att handha den faktiska förvaltningen av de begravningsplatser som ligger i omedelbar anslutning till kyrkan. Den rättsliga förvaltningen skall enligt förbundet handhas av ett kommunalt organ. Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer anser att den logiska ordningen synes vara att kommunerna tar över huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten, om svenska kyrkans offentligrättsliga ställning och därmed beskattningsrätten upphör. Om huvudmannaskapet förändras, bör enligt föreningen förvaltningen i princip handhas av en fristående kyrkogårdsförvaltning och omfatta samtliga kyrkogårdar och friliggande begravningsplatser inom en kommun. Kristen demokratisk sam/ing anser att huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser bör ligga kvar hos församlingarna. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar finner att någon anmärk- ning hittills inte har riktats mot kyrkans sätt att ombesörja begravningsvä- sendet och anser därför att den föreslagna ändringen är onödig.
5.2. Huvudmannaskapet
Åtskilliga instanser uttalar sig positivt om ett k 0 m m u n alt h u v U (1 - m a n n a s k a p för begravningsverksamheten, även om en del av dem inte stöder det nu föreliggande förslaget. Några av dessa instanser uttalar sig endast allmänt i frågan. Andra instanser motiverar sitt ställningstagande utifrån sin principiella uppfattning att huvudmannaskapet för begravnings- verksamheten är en allmän samhällelig uppgift. Ytterligare några instanser anser med utgångspunkt från relationsändringen att huvudmannaskapet bör föras över till kommunerna.
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Lessebo kommun, Oskarshamns kommun och Katolska biskopsämbetet uttalar sig allmänt för ett kommunalt huvud- mannaskap.
Svea hovrätt, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands. Jönkö- pings, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, Riksförbundet Kyrkans ungdom, Strängnäs och Lycksele kommuner, S veriges, frikyrkoräd och Sveriges kristna ungdomsråd anser att huvudmannaskapet för begravnings- verksamheten i princip är en allmän samhällelig uppgift.
Länsstyrelsen i Uppsala län konstaterar att begreppet begravningsverk- samhet i betänkandet används som en sammanfattande benämning på de olika åtgärder som har direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser. Om man går igenom och diskuterar dessa åtgärder kan man enligt länsstyrelsen skilja mellan de typiskt samhälleliga uppgifterna och de åtgärder som är särskilt förknippade med religiösa föreställningar. Länsstyrelsen framhåller att begravningsverksamheten med denna begräns- ning blir en kommunal verksamhet, som angår alla invånare i riket. När kyrkan inte längre har en offentligrättslig ställning, framstår det enligt länsstyrelsen som uppenbart att det i första hand är samhällets uppgift att ansvara och planera för begravningsverksamheten. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att flera omständigheter talar för att utvecklingen i stort har lett till att det principiellt är naturligt att se huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser som en i första hand borgerlig kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen påpekar att en viktig omständighet i detta sammanhang är att ett stort antal invandrare har annan trosuppfattning. En ytterligare omstän- dighet är enligt länsstyrelsen att ett inte obetydligt antal svenska medborgare har lämnat svenska kyrkan utan att gå in i ett annat trossamfund. Länsstyrelsen framhåller vidare att en relationsändring, varigenom bl. a. kyrkans beskattningsrätt upphör, ytterligare markerar det naturliga i att
huvudmannaskapet flyttas över till de borgerliga kommunerna. Länsstyrelsen i Örebro län hänvisar till sitt yttrande år 1973, i vilket länsstyrelsen anförde att anordnande och underhåll av allmänna begravningsplatser måste betraktas som en borgerlig angelägenhet. Länsstyrelsen tillstyrker att huvudmanna- skapet för begravningsverksamheten förs över till borgerlig kommun. Samma inställning redovisar länsstyrelserna i Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län.
Riksförbundet Kyrkans ungdom framhåller att man i betänkandet har tillgodosett det självklara kravet att det allmänna skall bekosta och ha huvudansvar för sådant som berör samtliga medborgare. Det är enligt riksförbundet inte förenligt med en rimlig tolkning av religionsfriheten att främmande trosbekännare och andra som inte är medlemmar eller sympati- sörer skall vara hänvisade till trossamfundet svenska kyrkan för begravnings- verksamheten. Riksförbundet anser att församlingar även efter år 1984 skall ha rätt att anlägga nya begravningsplatser, t. ex. i samband med byggande av kyrka. Lycksele kommun hänvisar till sitt yttrande över betänkandet Samhälle och trossamfund. I detta yttrande framhöll kommunen bl. a. att förvalt- ningen av allmänna begravningsplatser måste ses som en allmän samhällelig uppgift, varför samhället bör åtaga sig denna uppgift. Kommunen anser inte skäl föreligga för ett ändrat ställningstagande och tillstyrker därför att huvudmannaskapet förs över till de borgerliga kommunerna. Sveriges frikyrkoräd tillstyrker att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten går över från församlingarna till de borgerliga kommunerna. Svenska kyrkans handhavande av begravningsverksamheten är enligt frikyrkorådet otillfreds- ställande från religionsfrihetssynpunkt. Oberoende av religiös uppfattning behöver alla en gravplats. Frikyrkorådet anser att den borgerliga kommunen inte kan frånsäga sig ett ansvar för att begravningsplatsfrågoma blir lösta på ett tillfredsställande sätt. Kommunen har enligt frikyrkorådet därvid att se till att den pluralism i begravningstraditioner som det ökade antalet invandrare från länder med helt andra begravningsseder än våra har medfört beaktas och tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, domkapitlen iSkara. Växjö och Härnösand, Biskopsmötet, Enköpings. Gislaveds, Hagfors och Heby kommuner, Sveriges kommunaltjänstemanna/örbund och Föreningen Sveriges kyrkogårdschef/er anser att det är riktigt att föra över huvudmannaskapet till kommunerna när relationerna mellan staten och kyrkan ändras.
Biskopsmötet konstaterar att inställningen till förslaget om ändrat huvud- mannaskap är varierande bland svenska kyrkoförsamlingar. Biskopsmötet framhåller i det sammanhanget:
Det finns hos vårt folk ett allmänt psykologiskt samband mellanjordandet och religiösa föreställningar. Icke så få har uttalat oro för att kommunalt huvudmannaskap skulle komma att innebära en avsakralisering av kyrkogårdarna — man skulle ej tillförsäkras rätt att vila i vigd jord — och att risk också finnes att de då ej skötes med samma pietet och ekonomiska generositet som hittills. Man har också befarat att ett kommunalt huvudmannaskap skulle leda till en centralisering till vissa större centralkyrkogårdar inom kommunen utan hänsynstagande till det traditionella intresset för resp. församlings eller församlingsdels egen kyrkogård. Utredningens förslag om begrav— ningsverksamheten berör på intet sätt den kyrkliga jordfästningen. Den föreslagna organisationen kan förefalla omständlig men är en nödvändig följd av församlingens
upphävda kommunstatus. Biskopsmötet finner därför principen riktig att huvudman- naskapet för de allmänna begravningsplatserna förs över till kommunen. Svenska kyrkans församlingar har hittills på ett genomgående förtjänstfullt sätt vårdat sina begravningsplatser men det nuvarande samhällets pluralism gör det icke längre motiverat att svenska kyrkan skall bära ansvaret för att det fungerar enligt gällande bestämmelser. Ej heller är det längre motiverat att vid förändrade relationer mellan kyrkan och staten kostnaderna för begravningsverksamheten skulle bestridas genom kyrkoavgiften.
Liknande synpunkter framförs även av domkapitlet i Härnösand. Gislaveds kommun anser att detär riktigt att föra över begravningsverksamheten till den borgerliga kommunen, om kyrkans beskattningsrätt upphör. Kommunen framhåller att det med hänsyn till kommunernas ekonomiska situation emellertid är viktigt att kommunerna i framtiden får kostnadstäckning för sitt åtagande. Detta kan enligt kommunen ske genom att den kommunala utdebiteringen höjs i samma omfattning som kyrkoskatten tas bort. Enligt Sveriges kommuna/tjänstemannaförbund bör som en konsekvens av att kyrkan inte längre har offentligrättslig ställning och inte heller beskattningsrätt ansvaret för begravningsverksamheten föras över till kommunen. En liknande inställning redovisar Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer.
Flera instanser förordar ett fortsatt k y r kl igt h u v u d m a n n as ka p för begravningsverksamheten.
Enligt länsstyrelsen iKronobergs län bör det avgörande för frågan om att överföra huvudmannaskapet för begravningsväsendet till kommunerna vara om en överföring medför några fördelar för de enskilda medborgarna. Länsstyrelsen anser att förslaget inte medför några sådana fördelar. Liknande synpunkter redovisas av länsstyrelsen i Västerbottens län. Domkapitlet i Uppsala finner det anmärkningsvärt att frågan om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten åter har aktualiserats med hänsyn till att tidigare förslag har avvisats av en bred opinion såväl inom som utom kyrkan. Domkapitlet konstaterar att 95 % av alla jordfästningar äger rum i svenska kyrkans ordning och att 80 % av de allmänna begravningsplatserna är kyrkogårdar. Enligt domkapitlet måste det vidare slås fast att kyrkans kontaktytor mot samhället knappast på något annat område är så naturliga och breda som när det gäller begravningsverksamheten. Kyrkans medverkan i samband med inträffade dödsfall omfattar i regel hela sektorn från hembesök ibland såväl före som närmast efter jordfästningen, till råd och hjälp med begravningsplats, själva jordfästningsakten och andra för sorge- huset ovana frågor. Enligt domkapitlets uppfattning har det inte sedan år 1973 inträffat något som i sak ändrat de angivna förhållandena. Domkapitlet säger sig därför inte kunna acceptera den av utredarna redovisade utgångspunkten för överläggningarna. Domkapitlet i Västerås ifrågasätter om överförandet av huvudmannaskapet till den borgerliga kommunen är en lämplig och meningsfull konstruktion, i all synnerhet som det sägs vara praktiska lösningar som skall eftersträvas. Det borde därför enligt domkapitlet i stället ha utretts på vilka olika sätt man kan finansiera begravningsverksamheten, om huvudmannaskapet ligger kvar på församlingarna. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänför sig till förbundets underremiss till sina medlemmar och konstaterar att remissutfallet är negativt. Förbundet upplyser att förslag har väckts om att utreda frågan om inte Stiftelsebildning
kunde vara en lämplig konstruktion, när det gäller samarbete vid förvalt- ningen av allmänna begravningsplatser. 1 en sådan stiftelse skulle som huvudman ingå kommunen och församlingarna inom kommunen. Förbundet säger sig inte ha något att erinra mot att en utredning kommer till stånd om en sådan förvaltningsform.
Söderköpings kommun framhåller att man från kommunen inte har framställt något krav om förändring av huvudmannaskapet för begravnings- platser. Kommunen säger sig för sin del inte ha några klagomål att framställa på församlingarnas sätt att sköta begravningsverksamheten. Kommunen ser alltså inte något behov av en nyordning. Gotlands kommun hänvisar till sitt yttrande över betänkandet Samhälle och trossamfund. Kommunen uttalade därvid att den inte delade uppfattningen att det skulle innebära en inskränkning i religionsfriheten att svenska kyrkan är huvudman för begravningsväsendet. Kommunen fann inte heller att det från ekonomisk eller organisatorisk synpunkt skulle vara något att vinna med en ändring av huvudmannaskapet. Kommunen uttalade vidare att svenska kyrkan på grund av sin erfarenhet och sin befintliga organisation även i fortsättningen borde vara huvudman för begravningsväsendet. Kommunen framhåller att några nya argument för att överföra huvudmannaskapet inte har presente- rats. Kommunen vidhåller därför sin inställning som den kom till uttryck i kommunens tidigare yttrande. Karlshamns kommun anser att den nuvarande organisationen av begravningsverksamheten i kyrklig regi fungerar på ett tillfredsställande sätt, varför det saknas anledning att flytta över verksam- heten till kommunerna. Liknande synpunkter framförs även av Tingsryds kommun. Degerfors kommun ifrågasätter om inte begravningsverksamheten med hänsyn till karaktär och allmängiltighet är en uteslutande statlig angelägenhet och anser att förvaltningen med stöd av lag kan ombesörjas av församlingarna. Högsby kommun anser att det varken av ekonomiska eller av praktiska skäl är önskvärt att begravningsverksamheten skiljs från svenska kyrkan. Varbergs kommun anser inte att skäl föreligger att ändra relationerna mellan staten och kyrkan. Kommunen säger sig därför inte kunna tillstyrka förslaget om begravningsverksamheten. Falköpings kommun avvisar förslaget om ett kommunalt huvudmannaskap för begravningsverksamheten. Som skäl för sitt ställningstagande anger kommunen att förslaget innebär att kommunens organisation måste utökas, vilket inte uppvägs av fördelar för kommunen eller kommuninvånarna. Liknande synpunkter framförs av Haparanda kommun. Falu kommun hänvisar till överväganden om tradition, ekonomi och administration och anser därför att huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna bör vara kvar hos svenska kyrkans försam- lingar och samfälligheter. Enligt Malungs kommun synes den föreslagna förändringen mera vara betingad av behovet att vidta en förändring än av sakligt motiverade grunder. Ovanåkers kommun förordar ett oförändrat huvudmannaskap. Söderhamns kommun antar att de flesta församlingar kommer att åtaga sig förvaltningen av befintliga begravningsplatser. Kommunen tror med hänsyn härtill att en byråkratisering uppkommer inom den kommunala och kyrkliga förvaltningen avseende begravningsverksam- heten. Kommunen ställer sig därför tveksam till förslaget i dess nuvarande utformning och föreslår ytterligare utredning i frågan. Därvid kan, föreslår kommunen, prövas att församlingarna behåller huvudmannaskapet och ges rätt att ta ut särskild avgift för begravningsverksamheten.
Svenska eldbegängelseföreningen anser att man i betänkandet inte har angett några skäl för att föra över huvudmannaskapet för begravningsverk- samheten till kommunerna. Föreningen framhåller att förslaget inte visar att ett överförande i något avseende skulle bli till fördel för begravningsverk- samheten, dvs. för den allmänhet som skall betjänas genom de insatser som görs på detta område. Enligt föreningen påvisas inte heller några nackdelar med nuvarande ordning som motiverar den avsedda ändringen. Föreningens huvudintryck av förslaget är att det syftar till en ändring oberoende av om något står att vinna eller går förlorat genom åtgärden. Sveriges kyrkliga kvinnoråd och Kristen demokratisk sant/ing (KDS) anser att huvudmanna- skapet för begravningsverksamheten bör ligga kvar på församlingarna. KDS framhåller dessutom att begravningsväsendet, för alla utom ett fåtal, principiellt och praktiskt hör nära samman med kyrkan. Dessa få behöver enligt KDS inte bli lidande av att den nuvarande ordningen behålls. KDS pekar på att de kyrkliga begravningsplatserna i Sverige är exemplariskt skötta samt att majoriteten av folket haren religiöst betingad önskan att vila i kyrklig jord och önskar kyrkligjordfästning. Enligt KDS är uppslutningen kring det kyrkliga begravningsväsendet starkt känslomässigt förankrat och bör respek- teras. Några få instanser förordar någon form av d e ] at h u v U (1 m a n n a s k a p för allmänna begravningsplatser. Sålunda anser länsstyrelsen i Kristianstads län att det innebär betydande nackdelar att dela på det ekonomiska ansvaret för och den faktiska förvaltningen av begravningsplatser. Länsstyrelsen anser att både församlingar och kommuner bör kunna få ställning som ekonomiskt och förvaltningsmässigt ansvariga för begravningsplatser och att ansvarsfördelningen i första hand bör lösas genom lokala överenskommelser så att hänsyn kan tas till rådande uppfattningar. Domkapitlet i Göteborg säger sig förstå att det från principiell utgångspunkt finns skäl för ett borgerligt kommunalt huvudmannaskap för de allmänna begravningsplatserna. Dom kapitlet anser emellertid att förslaget medför betydande komplikationer av administrativ, ekonomisk och rättslig art. Enligt domkapitlet kan man med skäl invända mot tanken att sådana kyrkogårdar som utgör kyrkotomt skulle underkastas kommunalt huvudmannaskap med därav följande rättighet för kommun att besluta i övergripande frågor beträffande mark som går ända in på kyrkväggarna. Domkapitlet anser att det vore naturligare att församlingarna gavs rätten inte bara att förvalta de kyrkogårdar som ligger i anslutning till kyrka utan också att vara huvudmän för dessa. Därigenom skulle de tillförsäkra sina medlemmar möjligheten att få vila i vigdjord och på kyrkogård som förvaltas enligt kristna normer. Om emellertid en kommun finner det lämpligt att ordna allmän begravningsplats, skall den enligt domkapitlet göra det och därmed kunna tillförsäkra dem som inte önskar vila på en kristen kyrkogård en begravningsplats utan religiös prägel. Stockholms kommun anser det inte rimligt att kommunen övertar huvudmannaskapet för samtliga begravningsplatser. Kommunen framhåller att flertalet av de begravningsplatser som finns inom Stockholms kommun anses utgöra tomtmark för kyrkan och tillhöra kyrkobyggnaden. När det finns särskilda omständigheter som talar för ett övertagande, får separata avtal träffas med församlingarna. Kommunen tillägger att samma förhållande bör gälla för kolumbarier antingen dessa är belägna i kyrkobyggnaden eller är helt fristående.
5.3. Förvaltningen
Förslaget om förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna behandlas i många yttranden. Några instanser anser att kommunerna som huvudmän för begravningsverksamheten också skall svara för förvaltningen och avvisar förslaget på den grunden. Andra godtar förslaget att svenska kyrkans församlingar och samfälligheter skall få möjlighet och i viss utsträckning även rätt till fortsatt förvaltning. En del instanser uppehåller sig särskilt vid de praktiska konsekvenserna av förslaget. De anser i regel att den föreslagna förvaltningsmodellen på olika sätt innebär administrativa nackdelar och anser sig därför inte kunna godta förslaget.
Även i övrigt riktas kritik mot förslaget. Flera instanser godtar visserligen att församlingarna och samfälligheterna ges möjlighet att fortsätta med förvaltningen men är tveksamma eller negativa till att de i lag garanteras fortsatta förvaltningsuppgifter. En del vänder sig särskilt mot förslaget om den rättsliga förvaltningen. Andra kritiserar omfattningen av den föreslagna garantin. Ett par anser att garantin bör begränsas till kyrkogårdar, medan några anser att den bör omfatta även nyanlagda begravningsplatser.
Några instanser anser att kommunerna såsom huvudmän för verksam- heten också skall svara för förvaltningen av de allmänna begravningsplat- serna och förordar således en helt kommunal förvaltning.
Huddinge kommun anser att den kyrkliga organisation som betjänar begravningsverksamheten bör bli kommunal. Enligt Strängnäs kommun har inte några bärande skäl redovisats för att församling skall ha rätt till förvaltning. Kommunen anser att förvaltningen i sin helhet bör ligga hos kommunen, om kommunen skall vara huvudman för begravningsverksam- heten. Malmö kommun konstaterar att kommunen vid ett överförande av huvudmannaskapet övertar det administrativa, ekonomiska och rättsliga ansvaret för verksamheten. Om sådana administrativa uppgifter läggs på kommunen, bör enligt kommunens uppfattning även förvaltningen och driften skötas av kommunen. Sveriges kommuna/tjänstemannaförbund anser att förvaltningsuppgifterna inte skall kunna handhas av annan än huvud- mannen. Med hänsyn till den speciella art av förvaltning som det här är fråga om bör enligt förbundet kommunens förvaltning handhas av en särskild fakultativ nämnd. Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer fram för flera invänd- ningar mot den föreslagna förvaltningsmodellen. Föreningen invänder bl. a. att effektivitets- och servicesynpunkter talar för att huvudmannen också direkt bör svara för och handha förvaltningen i dess helhet. Om huvudman- naskapet ändras, bör förvaltningen i princip handhas av en fristående kyrkogårdsförvaltning och omfatta samtliga allmänna begravningsplatser och kyrkogårdar inom kommunen och till verksamheten hörande byggnader och anläggningar. Denna ordning utgör enligt föreningen inget hinder för olika slag av praktiskt samarbete med andra förvaltningar inom kommunen. Det politiska ansvaret bör åvila en särskild av kommunfullmäktige tillsatt obligatorisk nämnd eller styrelse förslagsvis kallad kyrkogårdsnämnd. Med hänsyn till verksamhetens särart och dess anknytning till kyrkan vill föreningen som ett alternativ nämna möjligheten att utreda frågan om att bilda en stiftelse för varje kommun för förvaltningen av begravningsplatser och kyrkogårdar.
Flera instansergodtaren fortsattkyrklig förvaltning i enlighet m e d fö r s 1 a g e t . Dessa är kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands län, domka- pitlen i Skara, Strängnäs, Lund, Karlstad och Härnösand, Biskopsmötet, Riksförbundet Kyrkans ungdom, Härnösands kommun och stiftsrådet i Lund. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att rationella skäl talar för den föreslagna lösningen. Länsstyrelsen iJönköpings län framhåller att förslaget i förhållande till vad som föreslogs i betänkandet Samhälle och trossamfund har den fördelen att det tillgodoser lokala uppfattningar där historiska och andra skäl anses tala för att församlingen behåller förvaltningen av allmänna begravningsplatser. Genom att församlingarna i viss utsträckning garanteras förvaltningsuppgifter har enligt länsstyrelsen i allt väsentligt även långtgå- ende önskmål om en bestående ordning tillgodosetts. Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar att förslaget skiljer sig från tidigare förslag framför allt i så måtto att församlingar och samfälligheter inte bara bereds möjlighet att fortsätta förvaltningen av allmänna begravningsplatser utan också i viss utsträckning garanteras förvaltningsuppgifter. Länsstyrelsen finner detta vara en klar förbättring. Länsstyrelsen i Skaraborgs län är positiv till förslaget men pekar på risken att den valda modellen, som garanterar församlingarna förvaltningsuppgifter, kan ge upphov till meningsmotsättningar mellan kommunen som har det ekonomiska ansvaret och församlingen som förvaltande organ. Länsstyrelsen [Kopparbergs län säger sig inte ha något att erinra mot förslaget att svenska kyrkans församlingar och samfälligheter garanteras en rätt att om de så önskar själva få förvalta de begravningsplatser som de nu har ansvaret för. Den föreslagna fördelningen av uppgifterna för begravningsverksamheten mellan huvudmannen och förvaltaren anser länsstyrelsen i stort sett lämplig. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte den rättsliga förvaltningen lämpligen bör ligga hos den som har den faktiska förvaltningen av begravningsplatsen. Principerna för avgörandet av frågor rörande den rättsliga förvaltningen kan enligt länsstyrelsen tas in i det reglemente som förutsätts bli utfärdat av huvudmannen. Länsstyrelsen i Jämtlands län biträder förslaget att församlingar och samfälligheter ges lagfäst rätt att mot ersättning från kommunerna fortsätta att förvalta begravnings- platser som de vid övergångstillfallet har hand om. Länsstyrelsen pekar emellertid på att vissa problem kan komma att uppstå på grund av den dualism som blir rådande om begravningsplatser kommer att ha skilda huvudmän i samma församling. Det är enligt länsstyrelsen viktigt att enhetlighet blir rådande i fråga om administration och skötsel av kyrkogår- darna.
Enligt domkapitlet iSträngnäs förefaller den föreslagna organisationen av begravningsverksamheten väl avvägd mot bakgrund av tidigare utredningar och remissyttranden häröver. Domkapitlet vill emellertid för sin del uttala att en total kommunalisering sannolikt hade varit ett bättre alternativ, eftersom erfarenheterna i bl. a. Stockholm inte uppvisar några för kyrkan negativa drag. På grund av de starka erinringar som har rests mot en kommunalisering från församlingarnas sida avstår dock domkapitlet från att lägga fram förslag härom. Domkapitlet i Lund hänvisar till sitt yttrande över betänkandet Samhälle och trossamfund. I detta yttrande uttalade domkapitlet att det synes strida mot religionsfriheten att den borgerliga kommunen ensidigt får avgöra
hur kyrkogårds- och begravningsväsendet i framtiden handhas. Domkapitlet uttalade vidare att ett absolut minimikrav borde vara att svenska kyrkans församlingar tillerkänns rätten att om de så önskar behålla förvaltningen av nuvarande egentliga kyrkogårdar, åtminstone såsom enskilda begravnings- platser. Den ordning som nu föreslås kan enligt domkapitlet te sig invecklad men tillgodoser de av domkapitlet tidigare framförda kraven och ger möjlighet till växlande lösningar efter lokala förhållanden. Domkapitlet tillstyrker därför förslaget. En liknande inställning redovisar domkapitlet i Karlstad. Domkapitlet i Härnösand framhåller att svenska kyrkans försam- lingar hittills har vårdat sina begravningsplatser på ett genomgående förtjänstfullt sätt. Enligt domkapitlet är det därför värdefullt att församlingar och samfälligheter garanteras möjlighet att även i framtiden fullgöra förvaltningsuppgifter. Liknande synpunkter framförs av Biskopsmötet. Riks- förbundet Kyrkans ungdom anser att det är viktigt för församlingarna att kyrktomterna, som oftast också är begravningsplatser, även i fortsättningen kommer att skötas av församlingarna. Stiftsrådet i Lund framhåller att förslaget synes i möjligaste mån tillgodose det kyrkliga intresset av begrav- ningsplatsernas helgd och församlingarnas önskemål att behålla förvalt- ningen.
Endel instanseruppehållersigvid depraktiska konsekvenserna av förslaget. De anser att förslaget inte kan godtas i föreliggande skick eftersom det innebär administrativa nackdelar eller inte går att förena med vanliga kommunalrättsliga principer.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att antagandet att flertalet församlingar och samfälligheter skall utnyttja den föreslagna möjligheten att svara för den faktiska förvaltningen av begravningsplatserna visar att deltagarna i över- läggningarna är medvetna om att någon skillnad utåt inte kommer att märkas i fråga om den praktiska skötseln av en begravningsplats. Däremot tillskapas enligt länsstyrelsens mening en komplicerad begravningsbyråkrati med en del säregna konsekvenser, som t.ex. det förhållandet att församling och samfällighet skall fatta beslut i kommunens namn. Länsstyrelsen i Kristian- stads län anser att det innebär betydande nackdelar att dela på det ekonomiska ansvaret för och den faktiska förvaltningen av begravningsplatserna. Enligt länsstyrelsen uppkommer svårigheter när det gäller att åstadkomma en klar ansvarsfördelning. Förslaget medför också fördyringar i administrationen. Länsstyrelsen iÄlvsborgs län anser att deltagarnas resonemang kring frågorna om huvudmannaskapet och förvaltningen visar på ett system som inte bara kan bli vidlyftigt och byråkratiskt utan också kan ge upphov till konflikter mellan kommunen och den församling som vill förvalta sin begravningsplats. Länsstyrelsen är därför mycket tveksam till förslaget i denna del och förutsätter att ytterligare utredning görs i syfte att göra reglerna om begravningsverksamheten så enkla och friktionsfria som möjligt. Med hänvisning till att man har eftersträvat praktiska lösningar anser domkapitleti Uppsala att förvaltningsmodellen framstår som en märklig konstruktion. Enligt domkapitlet innehåller modellen obestridliga inslag av oklarhet med risker för framtida tvister av såväl formell som praktisk natur. Som exempel härpå pekar domkapitlet på den tvivelaktiga distinktion mellan faktisk och rättslig förvaltning som utredningen presenterar och som enligt domkapitlet med säkerhet kan komma att förorsaka intrikata gränsdragningsproblem.
Liknande synpunkter framförs av juridiska/akultetsnämnden vid universiteteti Uppsala. Svenska kommunförbundet framhåller att den föreslagna konstruk- tionen med huvudmannaskapet för begravningsverksamheten lagt på kommunen och förvaltningen lagd på den kyrkliga församlingen innebär en modell som saknar motsvarighet inom annan kommunal verksamhet. Som huvudprincip inom den kommunala förvaltningen gälleratt kommunen skall vara en odelad förvaltningsenhet. Gruppens förslag innebär enligt förbundet ett avsteg från denna princip. Förbundet konstaterar att församlingarna enligt förslaget kommer att kunna besluta om vissa förvaltningsuppgifter på kommunens vägnar. Även inslag av myndighetsutövning kommer att inrymmas i församlingens eller samfällighetens uppgifter. De kommunal- rättsliga konsekvenserna är enligt förbundet ofullständigt utredda och behöver belysas ytterligare i det fortsatta arbetet. Liknande synpunkter framförs av Stockholms kommun, som särskilt understryker att den föreslagna modellen är främmande i den kommunala organisationen. Falköpings kommun anser att förslaget från förvaltningssynpunkt innebär en totalt sett utökad administration och kanske i vissa frågor oklarheter om ansvarsförhållandena. Enligt kommunen är de administrativa och organisa- toriska konsekvenserna för kommunerna inte tillräckligt utredda. Kristen demokratisk samling (KDS) anser att den föreslagna ordningen medför komplikationer. Förslaget innebär ett grumligt mellanläge som inte är önskvärt och som bäddar för tvister mellan kommun och församling. Förslaget medför enligt KDS stora risker för en stark byråkratisering och ger också möjlighet till mängder av kompetenskonflikter mellan kommun och församling samt mellan politiker och kyrkligt aktiva.
Flera instanser godtar visserligen att församlingarna och samfälligheterna ges möjlighet att fortsätta förvaltningen men är tveksamma eller negativa till att församlingar och samfälligheter g a r a nte r a s fortsatta förvaltningsupp- gifter.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det från principiella synpunkter är tveksamt om församlingarna skall ha en lagfäst rätt att själva fortsätta förvaltningen av begravningsplatser. Enligt länsstyrelsens mening borde det vara mera logiskt att huvudmannaskap och förvaltningsansvar följs åt. Om det därvid befinns lämpligt och rationellt, borde det enligt länsstyrelsen ankomma på kommunen att träffa lokala överenskommelser med en eller flera församlingar om att dessa skall handha förvaltning och skötsel av vissa begravningsplatser mot att kommunen betalar ersättning därför. Länssty- relsen förmodar att detta framför allt kan bli fallet i landsförsamlingar. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det är olämpligt att församlingarna skall ha lagfäst rätt att själva fortsätta att förvalta begravningsplatserna. Det skulle betyda att kommunerna i sådana fall skulle vara huvudmän med ansvar för kostnaderna, medan församlingarna skulle ha ansvaret för förvaltningen. Riktigare är enligt länsstyrelsen att huvudmannaskapsansvar och förvaltningsansvar följs åt. Med hänsyn till församlingarnas skiftande struktur borde det dock enligt styrelsen finnas möjlighet för kommunen att med en eller flera församlingar avtala om att dessa skall sköta och förvalta vissa begravningsplatser mot ersättning av kommunen. Liknande synpunk- ter framförs även av länsstyrelsen i Örebro län.
Gislaveds kommun anser att det är naturligt att församlingar och samfäl-
ligheter även i framtiden skall ha möjlighet att förvalta begravningsplatserna, eftersom det för många människor finns en stark känslomässig bindning mellan kyrkan och begravningsplatsen. Kommunen ifrågasätter emellertid om en lagstiftning är nödvändig. Enligt kommunen bör den framtida förvaltningen i varje särskilt fall bli föremål för överläggningar mellan berörda parter. Kommunen anser att möjligheter till olika förvaltningslösningar bör hållas öppna, eftersom kommun- och församlingsstorlekar och kyrkogår- darnas omfattning visar stora olikheter. I de fall kyrkan önskar fortsätta sin förvaltning som tidigare torde en sådan lösning framstå som självklar och kunna accepteras av alla parter, framhåller kommunen. Oskarshamns kommun anser att det inte är godtagbart att huvudmannens uppgift skall begränsas till enbart ett ansvar för förvaltningen och ekonomiska skyldig- heter genom obligatoriskt köp av tjänster av församling. Kommunen anser att det är angeläget att kommunen bereds möjligheter att själv ta ställning till frågan på vilket sätt förvaltning av begravningsplats kan lösas mest rationellt antingen genom uppdrag till församling eller utnyttjande av kommunens egen förvaltningsapparat, t. ex. parkförvaltningen. Kommunernas resurseri fråga om kvalificerad personal och tillgång till maskinutrustning måste beaktas i sammanhanget, framhåller kommunen. Vidare måste det enligt kommunen få ankomma på huvudmannen att ensam få bestämma huruvida och i vilken omfattning den rättsliga förvaltningen skall delegeras. Liknande synpunkter framförs av Eskilstuna, Strömstads, Örebro och Köpings kommu- ner. Hagfors kommun säger sig vara tveksam till att församlingar och samfälligheter ges lagfäst rätt att om de så önskar fortsätta med förvaltningen av allmänna begravningsplatser som de förvaltar vid övergångstillfället. Vidare ställer sig kommunen tveksam till att församlingar och samfälligheter ges en lagfäst rätt att få utöva beslutanderätten vad gäller den rättsliga förvaltningen. Enligt kommunens uppfattning talar starka skäl för att man inte binder kommunerna i detta hänseende utan låter lokala förhållanden bli avgörande för hur förvaltningen skall ordnas. Kommunen framhåller att om man inte lämnar kommunerna frihet i detta hänseende skulle den situationen kunna uppstå att förvaltningen av allmänna begravningsplatser inom samma kommun i vissa fall omhänderhas av församling eller samfällighet, medan den i andra fall omhänderhas av kommunen. Vidare anser kommunen att det inte är tillfredsställande från rättslig synpunkt att i lag föreskriva att ett organ skall ha en lagfäst rätt att få beslutanderätten delegerad till sig. Med delegation följer normalt att det delegerande organet kan återta sin beslu- tanderätt, framhåller kommunen. Söderhamns kommun är kritisk mot förslaget om ändrat huvudmannaskap. Om huvudmannaskapet skall föras över till kommunerna, anser kommunen emellertid att det bör ankomma på kommunerna att avgöra om förvaltningen av begravningsplatser skall överlåtas till församlingar och samfälligheter. Bergs kommun har ingen erinran mot att möjlighet ges kommun att träffa överenskommelse om att föra över förvaltningsuppgifter till församling. Kommunen är emellertid av den uppfattningen att bärande skäl inte föreligger för att ge församlingar och samfälligheter lagfäst rätt att mot ersättning fortsätta att förvalta begrav- ningsplatserna. Kommunen anser att en omfattande och i många stycken onödig administrativ omgång kan bli följden av betänkandets intentioner. Särskilt kan detta bli fallet om församlingen i framtiden skall ha hand om en
del av verksamheten och kommunen en annan. Enligt Sveriges socionomers riksförbund framstår det som märkligt att kommunerna som huvudmän skall vara lagligen skyldiga att till ett i princip privaträttsligt organ överlåta den faktiska förvaltningen av den verksamhet som kommunen är huvudman för. Förbundet konstaterar att kommunerna enligt förslaget alltid skall delegera den rättsliga förvaltningen till det organ som handhar den faktiska förvalt- ningen. Det privaträttsliga subjektet församlingen skall obligatoriskt bedriva myndighetsutövning i kommunens namn. Förbundet anser att en högst egendomlig sammanblandning mellan borgerliga och kyrkliga angelägen— heter härigenom kommer att äga rum. En sammanblandning, tillägger förbundet, som innebär något fullständigt nytt inom det kommunalrättsliga området.
En del instanser vänder sig särskilt mot förslaget om den rättsliga förvaltningen.
Svea hovrätt konstaterar att församlingarnas och samfälligheternas orga- nisation och sammansättningen av deras beslutande organ är inomkyrkliga angelägenheter. Hovrätten anser med hänsyn härtill att en obligatorisk delegation av den myndighetsutövning som åvilar kommunen är mindre lämplig. Det bör enligt hovrätten ankomma på kommunen i alla fall, således även i de fall då församling och samfällighet är garanterad förvaltningsupp- drag, att avgöra om och för vilken tid delegation skall ske och i så fall bestämt avgränsa delegationens omfattning. Eftersom många av de ärenden som innefattas i den rättsliga förvaltningen är nära förknippade med den löpande verksamheten på begravningsplatsen, synes det enligt hovrätten lämpligt att sådan delegation i allmänhet sker. Länsstyrelsen i Uppsala län ställer sig tveksam till förslaget att beslutsfunktionen när det gäller den rättsliga förvaltningen skall delegeras. ] den mån den rättsliga förvaltningen innefattar myndighetsutövning i förvaltningslagens mening bör enligt länsstyrelsen beslutanderätten ligga kvar hos det kommunala organ som utses att handha begravningsverksamheten. Länsstyrelsen framhåller att det inte kan antas att kyrkans personal, utom kanske i de största församlingarna, har eller kan förvärva den kunskap i och erfarenhet av förvaltningsrätt och förvaltnings- rättskipning som måste krävas vid myndighetsutövning. Även om formell möjlighet enligt grundlagen finns att delegera beslutanderätten till bl.a. enskild eller förening, kan det enligt länsstyrelsen med hänsyn till de grannlaga och för enskilda väsentliga förhållanden som det här är fråga om inte anses försvarligt med denna rätt till delegering. Länsstyrelsen menar att kyrkans synpunkter t. o. m. bättre kan komma fram om det föreskrivs att kyrkan obligatoriskt skall höras i dessa ärenden. Enköpings kommun anser att förslaget är en smidig lösning på de problem som ett överförande av huvudmannaskapet innebär. Kommunen förutsätter emellertid att delega- tion av den rättsliga förvaltningen får ske med hänsynstagande till vederbö- rande församlings förvaltningsrättsliga resurser. Söderköpings kommun fram- håller att den föreslagna förvaltningsmodellen knappast kan undgå att medföra komplikationer av huvudsakligen men inte enbart ekonomisk art. Kommunen säger sig emellertid inte ha något att invända mot att de begravningsplatser som nu förvaltas av kyrkan omfattas av övergångsgaran- tin. Kommunen anser däremot inte att huvudmannen skall vara skyldig att på de kyrkliga organen överlåta även den rättsliga förvaltningen. Det kan vara
praktiskt att överlåta även denna, men svårigheter kan uppstå vid tillämp- ningen av likställighetsprincipen om delegering sker till flera olika försam- lingar, framhåller kommunen. Sverigesfrikyrkoräd ansluter sig till förslaget i fråga om den faktiska förvaltningen av begravningsplatser som svenska kyrkan har hand om. Av praktiska skäl kan det också enligt frikyrkorådet vara mest ändamålsenligt att samma organ handhar den rättsliga förvalt- ningen genom delegation från huvudmannen. Detta gäller särskilt i de fall där kyrkogård även är begravningsplats. Kommun bör enligt frikyrkorådet emellertid inte ha skyldighet men väl möjlighet att delegera den rättsliga förvaltningen till församling eller samfällighet. Frikyrkorådet anser att svenska kyrkans organ i princip inte bör utöva rättslig förvaltning över människor som inte är kyrkans medlemmar. Folkpartiets ungdomsförbund anser att den rättsliga förvaltningen skall handhas av kommunalt organ.
Ett par instanser anser att den föreslagna övergångsgarantin bör avse endast k y r k 0 g å r d a r . Sveriges kristna ungdomsråd biträder förslaget om att svenska kyrkan får lagfäst rätt att förvalta de kyrkogårdar som finns vid relationsändringen. Ungdomsrådet förutsätter dock att denna rätt begränsas till de kyrkogårdar som ligger i anslutning till kyrkobyggnad. Folkpartiets ungdomsförbund anser att det från religionsfrihetssynpunkt är betänkligt att ett visst samfund skall vara förbehållet rätten att sköta en samhällelig uppgift. Förbundet anser emellertid att det kan vara motiverat att församlingen skall ha rätt att sköta de begravningsplatser som ligger i omedelbar anslutning till en kyrka och som nu förvaltas av svenska kyrkan.
Några instanser uttalar sig om förvaltningen av n y a nl 3 g (1 a b e g ra v - n i ngsplatser. Domkapitlet i Växjö anser på grund av frågans känsliga natur att församlingar som önskar det också bör få möjlighet att ansvara för förvaltningen av nyanlagda begravningsplatser. Domkapitlet i Luleå anser att det är viktigt att alla begravningsplatser inom en församling eller samfällighet har samma huvudman. Enligt domkapitlet bör därför samma regler gälla för nu befintliga begravningsplatser som för sådana som anläggs efter relations- ändringen. Domkapitlet anser att församlingarna även bör tillförsäkras rätt att förvalta begravningsplatser som anläggs efter reformens genomförande. Domkapitlet i Visby och stiftsrådet i Visby anser att församlingarna skall ha möjlighet att förvalta även sådan begravningsplats som anläggs efter relationsändringen. Enligt Rikskommittén för stiftstingen bör i de fall försam- ling har behållit förvaltningen av begravningsplats församling även tillför- säkras rätt att förvalta inom församlingen nyanlagd begravningsplats. Stiftsrådet i Växjö anser att församling skall ha lagfäst rätt att vid behov få utvidga kyrkogård i anslutning till kyrkotomt.
5.4. Samarbete
Endast ett fåtal instanser har behandlat frågan om formerna för s a m a r b e t et vid förvaltningsmodellen. Enligt domkapitleti Skara bör formerna för samarbete mellan kommun och församling utredas närmare. Domkapitlet framhåller att stiftelseformen är en modell som bör prövas. Stiftsrådet i Lund framhåller att samrådet mellan kommuner och församlingar kommer att medföra praktiska problem. Enligt
stiftsrådet torde det bli ofrånkomligt med gemensamma organ av samfällig- hetstyp för församlingarna inom en kommun. Stiftsrådet anser emellertid att den föreslagna lösningen bör kunna godtas. Söderköpings kommun anser att det är angeläget att det mellan kommunen och förvaltaren träffas formella avtal, vilka klargör vilka uppgifter som åvilar vem. Samarbetet torde enligt kommunen därmed underlättas. Kommunen framhåller att sådana formella avtal inte bara är önskvärda utan även nödvändiga, om kommunen på församlingarna överlåter även den rättsliga förvaltningen. Enligt Strömstads kommun bör en reglering av samarbetet beträffande begravningsverksam- heten enligt förslaget inte komma att betyda oöverstigliga svårigheter vid genomförandet. Kommunen anser emellertid att det framstår som klart att kommunen kommer att åläggas ökade arbetsuppgifter i icke oväsentlig utsträckning. Kommunen befarar dessutom att svårigheter vid omlägg- ningen kan uppstå, eftersom det rör sig om sådana verksamhetsområden där de flesta borgerliga kommuner i dag saknar praktisk erfarenhet. Falköpings kommun pekar på att inom kommunen finns 52 församlingar och 46 begravningsplatser som är i bruk. Från kommunal synpunkt ter sig enligt kommunen ett samarbetsorgan med deltagande av 40—50 förvaltare och därutöver kommunala representanter otympligt. Kommunen framhåller att det kan vara lämpligt att överväga andra former för samarbete mellan förvaltare och huvudman.
Några instanser tar upp frågan om ordningen för att lösa 1 v is t e r mellan huvudmannen och förvaltaren.
Enligt länsstyrelsen i Stockholms län förefaller det naturligt att länsstyrelsen blir det organ som handlägger tvister mellan kommun och församling eller samfällighet när avtal har träffats om fortsatt förvaltning. Någon ökad arbetsbelastning till följd av länsstyrelsens nya funktion i detta avseende kan inte förutses. Den nya funktionen bör enligt länsstyrelsen innebära att endast länsstyrelserna kan förordna att förvaltning återförs från församling eller samfällighet. Länsstyrelsen i Uppsala län har i likhet med Enköpings kommun ingen erinran mot förslaget att länsstyrelserna skall avgöra uppkommande tvister mellan kommuner och församlingar. Länsstyrelsen framhåller att denna uppgift redan i dag finns på andra rättsområden där länsstyrelsen är tillsynsmyndighet, t. ex. enligt socialhjälpslagen vid tvist mellan kommuner. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte tvister om återkallelse av förvaltningsuppdrag bör föras över till länsrätten. Länssty- relsen framhåller emellertid att det torde vara ett starkt intresse att det finns möjlighet att underkasta tvister av detta slag regeringens prövning. Detta kan enligt länsstyrelsen leda till att tvisterna bör prövas av länsstyrelsen i första instans. Länsstyrelsen pekar på att utredningen inte har angett hur eventuella motsättningari reglementsfrågor mellan kommun och församling skall lösas. Någon form av opartisk rådgivning i nu aktuella reglementsfrågor bör enligt länsstyrelsen finnas. Riksantikvarieämbetet skall t. ex. kunna ge råd när det gäller föreskrifter om gravvård m. m. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det är tveksamt om länsstyrelsen har kompetens att lösa alla de typer av tvister som kan uppkomma mellan kommun och församling. DomkapitletiGöteborg ifrågasätter om länsstyrelsen i detta sammanhang är det organ som lämpligen bör avgöra tvist mellan kommun och församling. Oskarshamns kommun konstaterar att det enligt förslaget endast äri särskilda fall som kommunen får
överta förvaltningen från församling. Kommunen anser att kommunerna skall ha en starkare rätt att överta förvaltningen när tvist uppstår mellan församling och kommun.
5.5. Ekonomisk reglering
Kammarkollegiet, domkapitlet iHärnösand och Biskopsmötet ansluter sig utan närmare kommentarer till förslaget om ekonomisk reglering.
Flera instanser uppehåller sig vid de ekonomiska konsekvenserna av förslaget och befarar att detta kommer att medföra ö k a d e k 0 st n a d e r. Dessa instanser är länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs län, domkapitlen i Uppsala och Skara, Söderköpings, Falköpings, Degerfors, Söderhamns och Haparanda kommuner och Sveriges frikyrkoråd.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att det på Gotland finns kyrkogårdar som i dag till stor del vårdas på frivillig väg och att det inte är möjligt att behålla denna ordning efter en ändring av huvudmannaskapet. Enligt länsstyrelsen är det klart att reformen medför ökade kostnader, Domkapitlet i Uppsala delar inte uppfattningen att reformen för den enskilde medborgaren i princip inte kommer att medföra ökade kostnader. 1 ett för landets kommuner redan utomordentligt ansträngt finansiellt läge, som kan väntas bestå, förefaller det domkapitlet helt främmande att tro på en kvittningseffekt genom det föreslagna arrangemanget. Domkapitlet i Skara förutsätter att det stora flertalet församlingar kommer att ta hand om den faktiska förvalt- ningen. Kostnaderna för den delen av verksamheten torde enligt domkapitlet därigenom bli istort sett desamma som idag. Domkapitlet framhåller att man emellertid kan räkna med att kostnaderna totalt sett blir större, eftersom både församlingen och kommunen kommer att ha befattning med begravnings— verksamheten. Söderköpings kommun understryker att kommunen ganska säkert kommer att höja utdebiteringen i samband med att kommunen övertar begravningsverksamheten. Kommunen framhåller att det är sannolikt att verksamheten blir dyrare än i dag. Kommunen påpekar att kostnaderna inte kan påverkas, eftersom verksamhetens omfattning är fastställd från början. Falköpings kommun konstaterar att ett överförande av huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna troligen kommer att medföra att den kommunala utdebiteringen måste ökas. Enligt kommunen bör kyrkoavgif- tens storlek minska, så att reformen för den enskilde medborgaren i princip inte medför ökade kostnader. Enligt kommunens uppfattning kommer reformen genom ökad administration och organisation att totalt sett innebära ökade kostnader för både församlingar och kommuner. Enligt Haparanda kommun finns det risk för att begravningsutskottet har undervärderat de kostnadshöjande effekterna för ett kommunalt övertagande av huvudman- naskapet för de allmänna begravningsplatserna. Kommunen framhåller att ett sådant övertagande kommer att innebära en inte oväsentlig belastning på den kommunala ekonomin. Sveriges frikyrkoråd är införstått med att en ny huvudman för begravningsverksamheten måste tillförsäkras ekonomiska resurser för verksamheten. Frikyrkorådet hyser inte några större förhopp- ningar om att den nya huvudmannen skall kunna bedriva verksamheten väsentligt billigare. Den del av kyrkoskatten som beräknas åtgå till begrav-
ningsverksamhet bör enligt rådet i princip få disponeras av den nya huvudmannen.
5.5.1. Ersättningssystem
Ett tiotal instanser behandlari sina yttranden förslaget om driftersättning. Av dessa är ett fåtal positiva, medan flertalet är tveksamma till eller kritiska mot förslaget.
Enköpings kommun säger sig inte ha något att invända mot förslaget när det gäller regleringen av kostnaderna för förvaltningen. Falköpings kommun framhåller att det för beräkning av driftersättning måste av församlingarna krävas en noggrann uppdelning av kostnaderna på begravningsverksamhet och övrig verksamhet. Enligt kommunen är det också viktigt att en för hela landet enhetlig bedömning tillämpas när det gäller vilka kostnader som skall ersättas. Anvisningar måste föreligga i god tid innan reformen genomförs år 1984, så att de särredovisningar som måste göras av församlingarna under en treårsperiod före år 1984 kan genomföras efter bestämda regler. Det arbete som kommer att krävas av Falköpings kommun före reformens genomfö- rande blir omfattande och det kommer troligen att kräva ökade arbetsresur- ser. Liknande synpunkter framförs också av Gislaveds kommun, som dessutom framhåller att förvaltningsersättningen bör beräknas på ett riktigt underlagsmaterial för de tre sista åren.
Till de instanser som är tveksamma eller som framför kritik mot förslaget om driftersättning hör JK, länsstyrelserna i Kronobergs och Malmöhus län, Strängnäs, Oskarshamns, Strömstads och Söderköpings kommuner samt Sveriges socionomers riksförbund.
JK uttrycker tvekan angående det rimliga i förslaget att kommunerna skall ersätta församlingarna deras kostnader för skötseln och förvaltningen av församlingarnas egen egendom eller också med kommunala medel förvalta församlingarnas egendom. Det nyss anförda är, framhåller JK, av principiell natur. I praktiken är det naturligtvis så att de kostnader som uppkommer till mycket stor del är att tillskriva den omständigheten att egendomen faktiskt utnyttjas för begravningsändamål. Vissa kostnader för församlingarna måste emellertid uppenbarligen uppkomma även om egendomen, t. ex. en kyrko- gård, inte längre används för begravning eller används bara i undantagsfall, framhåller JK. Enligt JK synes det inte rimligt att kommunen skall svara för de totala förvaltningskostnaderna i sådana fall. Enligt länsstyrelsen iKrono- bergs Iän ger det föreslagna systemet med driftersättning vid handen att den ekonomiska sidan av begravningsverksamheten blir onödigt komplicerad. En liknande inställning redovisar Strängnäs kommun. Länsstyrelsen i Malmöhus län är tveksam när det gäller den driftersättning som kommunen skall betala till kyrkan för begravningsverksamheten i de fall förvaltningen omhänderhas av kyrkan. Länsstyrelsen framhåller att det f. n. finns avse- värda skillnader i kostnader mellan olika begravningsplatser och att dessa i många fall torde vara omotiverade. Om man på sätt som har föreslagits låser driftersättningarna så att de knyts till de nuvarande kostnaderna, riskerar man enligt länsstyrelsen att motverka i och för sig behövliga rationaliseringar av verksamheten. Länsstyrelsen anser att man i stället bör söka utjämna kostnaderna med beaktande av lokalt motiverade variationer. Denna fråga
bör enligt länsstyrelsen utredas ytterligare. Oskarshamns kommun delar uppfattningen att ett system med generell ersättning inte är möjligt att utforma med hänsyn till de varierande kostnadslägen som förekommer. En för varje begravningsplats individuellt avpassad ersättning måste enligt kommunen vara en realistisk och lämplig ersättningsform. Kommunen framhåller att det föreslagna ersättningssystemet däremot passar mycket illa ihop med kommunernas budgetering samt kort- och långtidsplanering av verksamhet och ekonomi. Eftersom förvaltningen av allmänna begravnings- platser i det stora flertalet kommuner blir en mycket begränsad del av kommunens totala verksamhet, är det enligt kommunen angeläget att systemet för ersättning till församling utformas på samma sätt som kommunens övriga ekonomiska planering och verksamhetsplanering. Kommunen anser att utformningen av ersättningssystemet måste utredas ytterligare. Kommunen motsätter sig bestämt uttalandet i betänkandet att frågan om revision, ansvarsfrihet m. m. för begravningsverksamheten skall förbli en församlingens angelägenhet. Oavsett vilken förvaltningsorganisa- tion och ersättningsform som kommer att väljas, måste det enligt kommunen tillkomma huvudmannen att fastställa hur revisionen skall verkställas och bestämma hur frågan om ansvarsfrihet skall avgöras. Strömstads kommun framhåller att strävan bör vara att komma fram till en form av förvaltning som ger en godtagbar standard till så låga kostnader som möjligt. Enligt kommunen torde det inte kunna accepteras att ersättning för förvaltningen skall bestämmas med utgångspunkt från tidigare redovisade kostnader utan att en objektiv granskning av dessa har skett. Kommunen ifrågasätter om det inte vore lämpligt att ett utomstående organ från början bestämde ersätt- ningens storlek med hänsyn till tidigare kostnader och bedömde dessas rimlighet i förhållande till utförda prestationer. Enligt kommunen torde den årliga revideringen möta vissa svårigheter, eftersom kostnadsökningar i olika grad beror på priser och löner i olika förvaltningsenheter. Kommunen anser att ett utomstående organ bör detta från början även när det är fråga om revidering på grund av volymökning o. dyl. Söderköpings kommun finner det föreslagna ersättningssystemet mindre tillfredsställande. Kommunen fram- håller att man har ett starkt intresse av att noggrant följa och bedöma de kostnader som kommunen måste stå för. Detta sker enligt kommunen enklast genom att förvaltarna årligen redovisar sina faktiska kostnader med sina på dessa beräknade anslagsframställningar för följande budgetår. Kommunen får därmed möjlighet att jämföra kostnaderna på olika orter, eventuellt föreslå rationaliseringar och utöva nödvändig kontroll. Förval- tarna har, anser kommunen, ingenting att förlora på att så sker och kommunen ser ingen anledning att just begravningsverksamheten särbe- handlas ekonomiskt. Sveriges socionomers riksförbund säger sig inte på föreliggande underlag kunna bedöma om utredningens teoretiska modell för driftersättning är möjlig att tillämpa i praktiken.
5.5.2. Investeringar
Svenska kommunförbundet konstaterar att det enligt förslaget förutsätts att kommunen som huvudman skall svara för investeringar i anläggningsar- beten och nybyggnader. Förslaget synes enligt förbundet innebära att
kommunen skall kunna investera i anläggningar som ägs av kyrkostiftelse. Förbundet framhåller att formerna för en sådan investeringsverksamhet torde behöva övervägas ytterligare, eftersom det är tveksamt om kommu- nerna har möjlighet att utnyttja investeringsfondsmedel för investeringar i anläggningar som ägs av utomstående. ] huvudsak motsvarande synpunkter förs även fram av Stockholms kommun. Oskarshamns kommun anser att det är naturligt att kommunen har hand om genomförandet av de investeringar av olika slag som blir aktuella på begravningsplatserna. Kommunen framhåller att kommunerna i regel har både kvalificerad personal som kan ombesörja planering, projektering och verkställande av alla de typer av anläggnings- och byggnadsarbeten som kan förekomma och erfarenheter av upphandling av sådana tjänster. Det måste enligt kommunen anses vara i högsta grad omotiverat att lämna över dessa frågor till församlingarna. Falköpings kommun framhåller att kommunen måste kräva av församlingarna att dessa löpande redovisar sina investeringsbehov för kommande femårsperiod.
5.5.3. Fonder och län m. m.
Domkapitlet i Luleå befarar att den föreslagna delningen av befintliga fonder mellan församling och kommun blir svår att genomföra. Domkapitlet framhåller att delningen förmodligen kommer att leda till antingen samvets- löshet eller samvetsnöd. Enligt domkapitlet är det därför bättre att till kommunen föra över endast sådana fonder vars användningsområde är klart begränsat till begravningsplatserna. Oskarshamns och Köpings kommuner stöder förslaget i denna del. Oskarshamns kommun betonar att det är nödvändigt att församlingarna rådgör med kommunen när nya lån skall tas upp under tiden från principbeslut till reformens ikraftträdande. Kommunen framhåller vidare att ansvaret för vad som händer under övergångstiden i första hand vilar på församlingarna. Kommunernas ansvar måste anses bli mycket begränsat eller helt utebli, såvida kommunerna inte ges formell rätt till insyn och medbestämmande i begravningsverksamheten under över- gångstiden. Samtidigt måste det, fortsätter kommunen, vara angeläget för kommunen att i ett tidigt skede få inblick i och kunskap om den verksamhet som kommunen skall bli huvudman för. Detta bör framför allt gälla för kommuner med ett flertal församlingar och begravningsplatser. Kommunen anser därför att någon form av etablerat samarbete bör komma till stånd. En förenklad form av institutet sammanläggningsdelegerade, som förekom vid kommunsammanläggningar under 1960- och 1970-talen, kan enligt kommunen vara lämplig för ändamålet. Strängnäs kommun anser att den ekonomiska regleringen mellan kommun och församling bör kunna ske enligt samma principer som har gällt vid tidigare partiella kommunsamman- läggningar. Enligt kommunen innebär detta att de tillgångar, skulder och övriga förpliktelser som avser begravningsverksamheten utan ersättning övergår till kommunen.
5.6. Lagreglering
Gislaveds kommun och Sveriges frikyrkor-dd anser att en särskild begrav- ningslag bör utformas i enlighet med förslagets huvudprinciper. Länsstyrelsen
i Östergötlands län förutsätter att någon form av förprövning beträffande nya och ändrade begravningsplatser i likhet med vad som f. n. föreskrivs i 1 och 10 && begravningskungörelsen blir erforderlig även i fortsättningen. Länssty- relsen i Malmöhus län understryker vikten av att en ändring av huvudman- naskapet för begravningsplatserna inte leder till att den nuvarande statliga gransknings- och rådgivningsverksamheten avseende bl. a. kulturminnes- vård upphör. Länsstyrelsen förutsätter att reglerna i begravningskungörelsen förs över till en ny förordning. Enligt länsstyrelsen iHa/lands län bör någon form av författningsreglering ske för det fall att en församling, som vid relationsändringen har åtagit sig verksamheten, vid en senare tidpunkt önskar frånträda denna. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att bestäm- melser bör tas fram för sådana fall då församling på begäran av kommunen övertar förvaltning av ny kyrkogård.
5.7. Särskilda frågor
Ett fåtal instanser uppehåller sig vid frågan om äganderätten till kyrkogårdar och andra vid övergångstillfället befintliga begravningsplatser. Med något undantag anser dessa instanser att äganderätten bör föras över till huvudmannen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det möjligen kan synas egendomligt att huvudmannaskapet inte medför övertagande av ägande- rätten till befintliga begravningsplatser. Med hänsyn till att begravningsplat- serna har nära anknytning till kyrkorna och till att reglerna om huvudman- naskapet ger erforderlig dispositionsrätt anser länsstyrelsen dock att förslaget kan godtas. Eskilstuna kommun framhåller att det för kommunerna är naturligt att hävda att äganderätten och huvudmannaskapet eller i varje fall äganderätten och förvaltaruppdraget borde ligga på en hand. Kommunen pekar på de problem som i annat fall uppstår vid t. ex. utvidgning av begravningsplatser eller vid breddning av gata eller väg. Kommunen anser att en lagreglering bör komma till stånd och framhåller att det för de borgerliga kommunerna är av väsentligt intresse att tydliga och enkla regler står till buds vid försäljning och byte av kyrklig egendom, inte minst vid mindre markregleringar inom tätorterna. Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i Södermanlands län. Huddinge kommun finner det naturligt att mark som berör begravningsverksamheten förs över till kommunen. Undantag får emellertid enligt kommunen göras för ett för kyrkans verksamhet skäligt markområde i anslutning till kyrkobyggnaden. Kommunen anser att det likaledes är naturligt att egendom som huvudsak- ligen används inom begravningsverksamheten förs över till kommunen. En liknande inställning redovisar också Hagfors kommun. Stockholms kommun anser att en förutsättning för ett övertagande av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten måste vara att äganderätten till marken också övergår till kommunen. Kommunen framhåller att den föreslagna konstruk— tionen med begravningsmark tillhörande en för ändamålet bildad stiftelse och med rätt för resp. församling att själv handha verksamheten, men med det ekonomiska och juridiska ansvaret liggande hos kommunen är främ- mande i den kommunala organisationen.
Några instanser behandlar frågan om k 0 m m u n al fö r v al t n i n g a v k y r k 0 g å r d a r. De betonar genomgående vikten av att kyrkans intressen tillgodoses. En del av instanserna förordar att särskilda bestämmelser ges för de fall kommun kommer att förvalta kyrkogård. Länsstyrelsen iHa/lands län anser sålunda att speciella skyddsbestämmelser måste skapas för kyrkans intressen särskilt när det gäller kyrkogårdarna. Domkapitlet i Uppsala anser att en lagfäst möjlighet för församlingar att motsätta sig åtgärder, som påverkar miljön eller som inte är förenliga med den kyrkliga verksamheten, bör finnas när kommunen förvaltar kyrkogårdar. Domkapitlet i Skara förutsätter att de begravningsplatser som kommer att förvaltas av kommunerna kommer att skötas med samma pietet som befintliga begravningsplatser. Domkapitlet i Lund understryker vikten av att församlingens intressen tillgodoses när kommunen kommer att handha förvaltningen av kyrkogårdar. Enligt domkapitlet bör ett regelsystem utarbetas för samarbetet mellan kommun och församling i sådana fall, så att konflikter kan undvikas. Ett naturligt led i samarbetet är enligt domkapitlet att församlingens godkännande inhämtas, innan kommunen fastställer reglementen eller i övrigt fattar beslut rörande kyrkogård som är församlingskyrkas tomt. I huvudsak samma synpunkter framförs av Rikskommittén för stiftstingen. Domkapitlet i Karlstad anser att fördelningen av ansvaret för den yttre miljön på kyrkotomter som samtidigt är begravningsplatser behöver övervägas ytterligare för sådana fall då kommunerna tar hand om förvaltningen av begravningsplatserna. Hagfors kommun framhåller att för det fall kommunen kommer att förvalta kyrkogård måste naturligtvis särskild hänsyn tas till den omständigheten att en begravningsplats ligger i anslutning till kyrkobyggnaden och till de intressen som församlingen kan ha med anledning härav. Sveriges frikyrkoräd anser att det är självklart att kommunerna inte kommer att förändra begravnings- miljön på ett från kristen synpunkt inte önskvärt sätt. Att församlingarna skulle behöva ha något slags vetorätt mot detta förefaller frikyrkorådet långsökt. I stort sett är ju samma människor församlingsmedlemmar och kommuninvånare. Om över huvud några intressen skall behöva bevakas, så är det enligt frikyrkorådet de enskilda människornas och de religiösa minoriteternas. Frikyrkorådet framhåller att dessa intressen erfarenhetsmäs- sigt tillgodoses bättre av borgerliga myndigheter än av ett särskilt trossam- fund. Kristna synpunkter på kommunal begravningsverksamhet bör enligt rådet kunna framföras av enskilda personer och församlingar med olika samfundstillhörighet men helst av ett ekumeniskt organ med bredast möjliga förankring i kommunen.
Några instanser behandlar frågan om invigning av allmän begrav- ningsplats. De framhåller betydelsen av att kyrkan efter en relationsändring bereds möjlighet eller tillförsäkras rätt att inviga nya allmänna begravnings- platser.
Enligt länsstyrelsen iStoekholms län bör alla som så önskar även i framtiden garanteras rätt att få vila i vigd jord i enlighet med det kristna begravnings- skicket. Hänsyn bör emellertid också tas till dem som inte önskar vila ijord invigd i svenska kyrkans ordning, anser länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det självklart att kyrkan efter en relationsändring tillförsäkras rätt att inviga nya allmänna begravningsplatser Länsstyrelsen anser att det hör till principen om religionsfrihet att den som önskar vilat vigd
jord enligt kristet begravningsskick skall garanteras detta. En liknande inställning redovisar domkapitlen iSträngnäs och Luleå. Domkapitlet iSkara framhåller att ett kristet begravningsskick är förknippat med invigning av begravningsplatsen. Domkapitlet anser att frågan om invigning måste närmare utredas, eftersom förslaget inte ger kyrkan rätt men väl möjlighet till invigning. Domkapitlet i Lund anser att en rätt för svenska kyrkan att inviga begravningsplatser och bevara kristet gravskick och kristna symboler på gravplatserna bör inskrivas i lag. En motsvarande rätt bör tillerkännas andra trossamfund. Rikskommitte'n för stiftstingen och Huddinge kommun uttalar sig i samma riktning. Domkapitlet i Härnösand konstaterar att lagbestämmelser om kyrklig invigning inte längre skall finnas. Domkapitlet pekar på uttalandet i betänkandet att alla som så önskar även i framtiden skall garanteras möjlighet att få vila i vigd jord i enlighet med det kristna begravningsskicket. Domkapitlet säger sig därför utgå från att möjlighet till invigning också i framtiden självklart kommer att ges, när nya begravnings- platser har anlagts. Samma synpunkter framförs av Biskopsmötet. Domka- pitlet i Luleå understryker vikten av att svenska kyrkan också i framtiden tillförsäkras rätt att inviga åtminstone stora delar av nyanlagda begravnings- platser. Domkapitlet anser att det är självklart att ingen mot sin vilja skall tvingas att vila i vigdjord. Möjlighet till gravsättningi icke vigdjord bör enligt domkapitlet därför alltid finnas. Sverigesfrikyrkoråd instämmer i förslaget att bestämmelser om invigning inte skall tas upp i en ny begravningslag. När det däremot föreslås att svenska kyrkan skall beredas tillfälle att inviga nya allmänna begravningsplatser, är det enligt frikyrkorådet ett belägg för att det är principiellt tveksamt och ohållbart att helt utelämna andra trossamfund i ett förslag av detta slag. Frikyrkorådet anser att invigning av nya begrav- ningsplatser efter en övergång inte kan få vara en konfessionell angelägenhet. Enligt rådet bör frågan lösas i ekumenisk anda under hänsynstagande till olika intressen.
Ett par instanser tar upp frågan om tillgång till lo kal för jo rd fäst- ning. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att jordfästningslagen innehåller bestämmelse om att kyrkorum som har invigts i svenska kyrkans ordning får upplåtas förjordfästning i annan ordning än svenska kyrkans, om det finns särskilda skäl. Efter en relationsändring blir denna fråga en inomkyrklig angelägenhet. Länsstyrelsen säger sig förutsätta att svenska kyrkan i framtiden kommer att inta en lika öppen och generös attityd gentemot utanför kyrkan stående som nu. Enligt domkapitlet i Uppsala är det angeläget att underlätta för dem som så önskar att få tillgång till ett neutralt jordfästningsrum. '
Några instanseruppehållersig vid frågan om b 0 r g e rl ig b eg r a v ni n g. Även om frågan inte har varit uppe i det nu aktuella utredningsarbetet, finner länsstyrelsen i Stockholms [än att det i detta sammanhang är naturligt att aktualisera behovet av en värdig ceremoni motsvarande jordfästningen men utan religiöst inslag. Domkapitlet i Västerås anser att kommunerna bör vara konsekvent neutrala och inte själva stå för de borgerliga begravningama. Enligt domkapitlet bör kommunerna stödja borgerliga begravningar via anslag till ateistiska och agnostiska organisationer. Gislaveds kommun framhåller att det i dag förekommer önskemål om borgerliga begravningar men att flera kommuner i dag inte har möjligheter att tillgodose dessa
önskemål, eftersom det bl. a. saknas officianter. Enligt kommunen kan man inte bortse från att ett ändrat huvudmannaskap kan ställa större krav på kommunal service beträffande borgerlig begravning. Kommunen anser därför att denna fråga bör övervägas ytterligare i enlighet med utrednings- förslaget. I huvudsak liknande synpunkter framförs av Laholms och Hapa- randa kommuner.
5.8. Genomförande
Några instanser behandlar frågan om genomförande av reformen. Flera av dem uppehåller sig vid det förberedelsearbete som måste komma till stånd. Gislaveds kommun betonar vikten av att förberedelsearbetet för en övergång inleds så snart som möjligt efter ett principbeslut. Laholms kommun framhåller i likhet med Lycksele kommun att ett detaljerat förberedelsearbete måste komma till stånd under tiden mellan principbeslut och genomförandet. Oskarshamns kommun påpekar att en nära kontakt mellan kommunerna och församlingarna kommer att behövas inte bara före ändringen av huvudman- naskapet och första tiden därefter utan också allt framgent. Samordning måste också komma till stånd under kommunernas ledning, när ett flertal församlingar och begravningsplatser ligger inom en och samma kommun. I likhet med vad utskottet uttalar anser kommunen att det inte är nödvändigt att närmare reglera formerna för samarbetet. Eftersom det kan komma att röra sig om en mängd skilda problem på olika områden, är det, framhåller kommunen, angeläget att dessa frågor i erforderlig omfattning belyses ytterligare i det fortsatta utredningsarbetet. Strömstads kommun anser att tiden mellan riksdagsbehandling och genomförande torde vara tillräcklig för att alla detaljer i samband med överföringen skall kunna beaktas. Alla de faktorer som nu är oklara måste enligt kommunen klarläggas genom fortsatt utredningsarbete från både statens och kyrkans sida. Det bör enligt kommu- nens åsikt även förutsättas att kommunerna löpande hålls informerade under detta arbete och att den slutliga utformningen av samarbetsfortnerna blir kända i så god tid att kommunerna hinner vidta nödvändiga förberedelser. Enligt Söderhamns kommun kan en överföring av begravningsverksamheten inte ske tidigare än i samband med att nuvarande relationer mellan staten och kyrkan ändras. Sveriges/rikyrkoråd tillstyrker att huvudmannaskapsföränd- ringen sker i samband med att de nuvarande relationerna mellan staten och kyrkan ändras. Även om huvudfrågan ej skulle bli föremål för en proposition, bör begravningsverksamheten på föreslaget sätt överföras till de borgerliga kommunerna den ljanuari 1984. Detta är, framhåller rådet, en konsekvens av en allmänt omfattad uppfattning av religionsfrihetens innebörd. Frikyr- korådet anser att representanter för minoritets- och invandrarsamfund bör inbjudas att delta i förberedelsearbetet både på central och lokal nivå så att deras intressen om möjligt skall kunna tillgodoses redan vid planeringen. Den nya huvudmannen blir då, påpekar rådet, också från planeringsstadiet förtrogen med de begravningsproblem som skall lösas enligt minoritets- och invandrarsamfundens begravningskulturer.
"5.1. .l' . .' _, ._, ..| '::_._:"_"_||'|_.|= ._'|" _|,'. __ ___._'.. _ .. |'_...-.| ._I, ,..._.. ____|.r._._'... ..,... '.'!" ,, | |'.
|___.____ ___ '.'||____'_|"_1'.'__ -|_.'___"___._,||*.|._._|.|w|.|t' .'_ ___' .'|'.'. TVS |'|.|_ ,_:_-'. ."lr ..'."|
'_____||._'__ ._____'__'_|—':__ _:_ __|..H|_._'_ ___._'_'_1|_'._ _..| ._'.'._'_|. ”||-' .1..._._. -_,'j_'z_'_.|_|n,.-||_-.. |".'..a|_.|"||.'__q,-_t "l,-|||" ', ",tt'wl
_"|_: .. |'.. _||li|'|h_ Mål,-: "" __'_...l-t.",'__|_',%" .'_r'j .".:'|._ du!” . ..l"- .' | .. .T .' L" '"'1 |'.-."”. .|_|___ .. ||' ”få är"!" M K..___|' '_._|'|ll'_ "' '.h'll'". '- l'I| '" ".".l "' :'r|::- .'_'4 '|| ___'—. ""I".1';' - " J'__'||.|5_|'..""-___:.-."'-" '__|.|_ ”'&'W' " _ - ' » "—' , ,., '.:'-'.. "|.| ».”. ".- - ll: |. _.|l']"|" .'J'—'J'|"' ._"l " " _' _. _r—J' . _ . ' . w...__'| "3413 __|_ %% __, ._.____|__ .__'|.._|--.. . 'i'-755" || _._ _ " " "' '|'-T:1.'.".. '|'." "I '..', | .- 'T'..'-"': " -' "'|'" "":.'|'I'1 ”"-'F- , .,__.. . ,. _.|.|||_,,_ ,,,: ._, .-,_','| "' , '."; ,, .. . vn". ,._= .,i :|,__' - , ”__' ||_ 153-' __'_..15'.|'.":._ |',_||_ 'I ..,.__ '. i _ ',|'|.',| "" :..-r'l "" __'__"__'|__|""' |_._ |'|-|||? .__|'—.|__ _". .'|—_. .','_'_'_'_|_|_ '. |_.-|_.__ _ .;, _- ' tj't" _.. |.'f ||| . "”._' -v '. .'_'_'|_s|..'|l_|'||i-. |".|_'.'" .'"_|| __|_|':_"'—| "M|||' . . f_| _.____ _.'A ' ._- |." ..|.1 ...i _
" '_h_'._"-| ___'”.n. "_.'...-||_':r_|'| ||. ”_'.'_i|,. ||__||..'|||-_| —_.|_'|' 'ta-..| '|' .,'|'.
.'_|',oå|,.':_ |||||,'_ '- Mum ....'. ...L |P||..|Ä:'» | r' ".t.'.'|'. "|'| ' |"| . ','|'.'_';
"' .|.
ut... ..':=:...:.-'+:.|.t|m -.--:.-. .: i...—... .. —.... :. : : |. . | '.|| T' . ' : -' | .. '&' "r" .'_'-. "älg-|'|!- _-_||l .'t': |"r..' _.'F'T "".” '|' "| ITT '.t'. ': 'J'l' ' ".'t.,...' .'
'$” ,." '_._.._' _-|'.'.'.'..;' .. '_I'...l';_.= |;_.=Il'| |||..|.'|',' |'_:_ '1- '_ . ,'| |._.' |||| |... "' . |._ "J_ _.| . '1 .. '|' l_'-_ .:. '_"..'|I"_':.:. | __'||,'||._| |_n;":'.f_|1'|._"|:-" jJ-Zhjt'..|'|l."l>':|l':*l"'."'|1'.t't_.'7""| | " ' _'t'L'W '|. - ' | _ ' .-__ __ ' _|_ 't.'.'._'u'__f_ |'| ' '.rt'l' ".'F' .'.'*_' '.'.',||'.'. . | !..'||*" ' |_' '.' .'"'|| |:" ""'_'?! "_|'_'..:_'_| '|.'r|'k-| km,, "11. _, F.. |_ ,". _|... " |.,_=__|'_,,'|'f'.. ".|'.|:"' ' '.' ".'.,J "|'..,.' ... .| .'I_.. "J' "f..-u _-:_"'__" ___.._||,n|__ .._._f_|. "__-_'_.- ., "'i-' "l_'_ .|_.- __'.__'_|'|_'__' '_”'_ri_.__'_.., '._ i .'".5" ]|_l |'T1._'..l||.' _'I't' "ni.. .. .'-' .'_:i_|||__'-'|_ ,'. | a_"" | I..'||. . '7="_'_1_|___:__.__|rt_ !: ' .'| "'_.__1 ._'u, |]_..—" .. ';"||.|||.t'i'. l"
" |:_' |'__.t . . . . — _ _ _ '|_ ___-__| _ _'..._. "_"f-"'"|f"'. lr. '.'"i'" ' hål.-' __|-.fr. |", h_f, ,'1. |||..',-'-_..||||T__-. _ '___9_ _|___ .- ,... |||." .tr .'.-_j'|.l,'rt.'j"", '.-.l|_||_'1....'.._|.|_1_r|.. '.]....__.r_,.| .__. "..'-_ '$". " |" | .|'|'|_ |" 'i -'" ... _. .'|| '.|t'.|'|'.'-' ". _, . .|"._'_.. -.'-..
F."; "'._. __|: |||." :'j; _.|-|..Jätl'w. [W _L-_-,.'|'_'. ..', '_'la- _'_J'l."_"Tl. . |||: l' i |||. .' '" ...lt” lav; _'| ' ".:'.' __ _.:_|"|_'_:'|__|._H(|.'|."_å"":| _._ l'i _ __'f' "'.'ut.C"l'._.'"_'"'."'" '||'..'|_|'|'f_."|' .:' '_h>_|||nlul "_" "' "' ”L"” "' |" _5'""'_'
"##J'h1""l_-" " 'n'-IH..." |__ ' '.' .. _|...',' __ _ -.'" ..'"- :'I' '_"". :."l ..'- ""L'_"'"'l ' 51'Z'.'||.': ."" -: "' 1" = 1_|.__|'. _'." __|-'|_..l:|':||_|.'_ |",.T..._'_I.| .'" |'"tl '_t'l-' .'tt'l.._ "||.ä' |'. | |'Tr'"' Hit-"U'; Ff'w'm_ ..i. _l.|'||;|__ us.. |-_"'_ _-'-" .-'...':' .'_-|'|- _|;. "|:'.'_. '- .. " "t' _| |"5'_l uitt' ...-ur.' |||"!!an .l':"' hg'1'h'lg .'|_||. JM .._' ||"-'||".|J|' .'.' l'.'|'_!."l'..'. llill'c'ilé'i' - .. ||'| || | | ,F".':' Manu» t' ,,... |'|'|1..,|.-|. |.,,_.,..._,._,,| nm 'lrid'ld 35115
1_
J '|' __"J'm'ul-liullå” |_Q'pui_' f-jr'tiu ' ..fm.|"l'."tliå.1.'"f1:"
"[ .i. '. _|1_ |- __ _ Lån-*UP- 'ta-".b. |'—_,|'"|_|,'___ _:_'_r,__|_.| !.' '_|||.'. _'__'|_',|'Hl_ |' .:'»,U .| '.' 't-t. ' ".'||.'|"'.'.*.er:å .!.'t|'l'l'_'_| _. | _ ._'-"?... ..|-"545. ';—",-....:| .- ___"|"_'__||_||q|'-" _ln' ._,_ " ' .'.|.:'..__- |||. "! .__'|' | ' .". .'l ..'.J'l. ”Si—.. . _ ':.'."I'|'i':l'|_j3_l"'14__-_'.ft'|_i_'_|1|'_'|'.._91'1'1'". ,'.' __| _ | ..,.- .'-_-:.-_|"_."'|,_.|1 |'t'r.'t-'.t---|. 't||..'T..'
Jm?” _1'H|__|'_"'_' __|. |4— _"; "' .' .'._W|_|" __',|.|.._ . |.'_ .—_|,_., |Em-"|| |:.. |_.,5'.|."' 'L""'|'|'|'| naming-W:- 'n'- 'i' et.-u:... -'='r.' ..' | ut'-__ ' —' knä-' .'t'. __ "|_.,'.l||'l"'9t_'_:f"|._1'|"'.”||V'ih1'w-H'tm"1'1'l"||L|." '_-,'i"'|..,.'=|.,.. _||,_,.'.1|.
'» __u- -1..' :||:: :':...,.'..t....-.— :| .: ' .rt ' :: .: . : who-iw:
_'_ ._'._'_|_ _-'J|_ ._.'_,_,.___|____._'__ __|_-___. ”';—_q; ..|.r .. - '"'1. .]|||_—|...| '.g| _'|,In'_ .... . ||| .1. "|
|.) P.g.a....” ' ,,.aå'i -|-|l|'|l|.-r'""'
h'l _l|:.-_' |. |"'|'LI' TtJ'l T"'|.t.|...'fl||k"|'1—t . :. :|.) I'i' J'JDå-T-l'
-|'i'.f'|' .f'r'å ..| |'|.".. .. ' ".|:"""_.' | '|l..l" ." ff" 0115" "'-' _'_|_||'_|u__| |.| .,. .|,!:||5.|_"alj|_,l.__ i'm. ||"||_|| .'| " ..'..n'n_.i,' |."_|'t"| '."l , .| .T' '..'r'ffn' '.'li't'a'l'
|. .| " . _ ..| ..'. __ . ___-__'|;_ |;;_'|'.'_' |'.-%& "S.". -,-__|. "w_t "'. :.|r:..| - '...'.-|.|:. .'... lt'l' |'|? t'ti.'-.
'_| _|;_ ...li. |""'l| |.| " '-,-.-| _|.':||.',||_.|r'|_ || |r| 'Illl'?” ..'"ft'nltfltigtt'tht " .'_'|'_4_ ' . _ _| .| _ 't..|'._||.,.' |J.-'.."_ _'|' "'"-'.|'.." .ot' _.|_.1'. ]" |_f||:|.' »n "
_ __ _ __ |||:- (_.
tila ||- " '"":5731 " " _
6. Den kyrkliga egendomen
Förslaget om den kyrkliga egendomen har behandlats av 67 remissinstanser. Av gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. har nio instanser yttrat sig i egendomsfrågan och av länsstyrelserna 19. 1 övrigt föreligger remissytt- randen i denna del från elva domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän, fyra instanser hänförliga till gruppen centrala kyrkliga styrelser m. fl., tolv stiftsnämnder, fem personalorganisationer och tre instanser hänförliga till gruppen övriga remissinstanser. I spontana yttranden från organisationer och sammanslutningar har frågan om den kyrkliga egend- omen behandlats av åtta instanser.
6.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
Remissinstanserna är övervägande positiva till förslaget om den kyrkliga egendomen. Av de 67 remissinstanser som har yttrat sig i frågan är 49 positiva
Tabell 6.1 Ställningstagande Positivt Negativt Tar ej __ ställning Remiss- utan med instanser förbehåll förbehåll (grupp 1—9)
l. Centrala statliga myndig—
heter m. fl, 5 3 1 — 2. Länsstyrelser 8 7 3 1 3. Kommuner och kommun-
förbund — — — — 4. Domkapitel 5 5 l — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän 3 1 — — 6. Centrala kyrkliga styrelser
m. fl. 2 l — 1 7. Stiftsnämnder 1 5 6 — 8. Personalorganisationer — 2 3 —
| _ _ N
9. Övriga remissinstanser Summa 25 24 14 4
49
till förslaget, medan 14 ger uttryck åt en negativ attityd. Fyra remissinstanser avstår från ett direkt ställningstagande.
Bland de positiva remissinstanserna har ungefär hälften (24 instanser) erinringar mot delar av förslaget. Av centrala statliga myndigheter m. fl. och länsstyrelser (grupperna 1 och 2) är fyra instanser negativa till egendomsför- slaget. Detta avvisas i övrigt av ett domkapitel, hälften av stiftsnämnderna och tre personalorganisationer. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 6.1.
Bland de åtta instanser som spontant har yttrat sig i egendomsfrågan är en positiv och sex negativa, medan en ej tar uttrycklig ställning till förslaget.
6.1.1 lnstanser som utan/örbehåll stöder'jöi's/aget
Domstolsverket tillstyrker förslaget om hur äganderätts- och lagfartsförhållan- dena rörande den specialreglerade fasta egendomen bör klaras ut i samband med en relationsändring. Förslaget med Stiftelsebildning är elegant. Verket finner det värdefullt om arbetet med stiftelsebildningen kunde gå vidare, även om stat—kyrka-förslaget i övrigt inte genomförs. C entra/närnnden _för fastighetsdata menar att stiftelsekonstruktionen är ändamålsenlig och till- styrker förslaget. Datainspektionen konstaterar att ADB-teknik kan komma till användning för förteckning av kyrkans fastigheter och har inget att invända häremot, så länge registreringen inte avser enskilda personer. Kammarkollegiet anser att nu rådande oklarhet i fråga om den rättsliga naturen av den specialreglerade egendomen bör undanröjas och tillstyrker förslaget att egendomen allt efter det ändamål den är avsedd att tjäna förs samman till stiftelser. Byggnadsvårdsutredningen understryker vikten av att ett fortsatt bevarande av de kyrkliga byggnaderna inte äventyras genom relationsändringen. Länsstyrelsen iStockho/ms län ser positivt på att de oklara fastighetsförhållanden som nu råder beträffande viss kyrklig egendom ordnas och bedömer att den föreslagna stiftelseformen är lämplig. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att egendomsförslaget undanröjer de oklarheter som vidlådde förslaget i principbetänkandet Samhälle och trossamfund och anser att förslaget om Stiftelsebildning bör kunna accepteras av företrädare för såväl staten som kyrkan. Liknande positiva uttalanden kommer från länsstyrel- serna i Hallands Göteborgs och Bohus, Väimlands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Jönköpings län godtar förslaget och betonar fördelen med att den specialreglerade kyrkliga egendomen blir lagfaren. Länsstyrelsen i Älvs— borgs län tillstyrker förslaget, eftersom stiftelseformen enligt länsstyrelsen troligtvis är den enda framkomliga vägen att ordna äganderättsförhållandena på ett någorlunda praktiskt och enkelt sätt. Länsstyrelsen tillägger att dess erfarenheter av stiftelsebildningar för olika ändamål är goda.
Domkapitlet i Strängnäs framhåller att förslaget angående den kyrkliga egendomen både ur saklig och formaljuridisk synpunkt är välmotiverat och utgör den definitiva lösningen på en mängd problem inom fastighetsrättens område. Domkapitlet i Växjö finner stiftelseformen vara en god lösning för förvaltningen av tillgångarna. Tillstyrkanden kommer också från domka- pitlen iKarlstad, Härnösand och Luleå. Biskopsmötet framhåller att stiftelsein- stitutet är en garanti för att olika typer av specialreglerad kyrklig egendom disponeras enligt de intentioner som har motiverat att denna egendom ställs
till kyrkans förfogande och anser att förmögenheternas sammanförande till olika stiftelser ger denna egendom en överskådlig och tryggad status. Biskopsmötet konstaterar att förslaget är på en gång generöst och sakligt välmotiverat. Enligt Biskopsmötet bör det accepteras av kyrkan. Rikskom- mitte'n/ör stiftstingen understryker värdet av att det i förslaget slås fast att all kyrklig egendom i framtiden tillkommer kyrkan med full äganderätt. Riks/ör- bundet Kyrkans ungdom framhåller att Stiftelsebildning för olika ändamål är en lösning som synes tillgodose alla önskemål. Allmänt tillstyrkande utta- landen kommer från stiftsråden i Växjö och Lund. Stiftsnämnden iLu/ea" anser att förslaget att till stiftelser överföra äganderätten till den av svenska kyrkan nyttjade och förvaltade egendomen innebär påtagliga fördelar. Sveriges kristna ungdomsråd har inget att invända mot att den egendom som svenska kyrkan nu disponerar överförs till stiftelser som förvaltas av svenska kyrkans valda organ. Ungdomsrådet anser att förslaget är generöst mot svenska kyrkan. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar anser att det inte finns någon större anledning till erinran mot förslaget.
6.1.2 Instanser som stöderjörslaget men anger olika förbehåll JK framhåller att förslaget rörande den specialreglerade kyrkliga egendomen naturligtvis innebär en praktisk lösning av rådande svårigheter. Från rättsliga synpunkter kritiserar han emellertid förs get till genomförande av stiftelse- bildningen. Riksantikvarieämbetet diskut rar den kyrkliga egendomen med särskild hänsyn till att kyrkobyggnaderna representerar ett värdefullt kultur- arv och understryker vikten av att ett samhälleligt ansvar för detta behålls också vid en ändrad relation mellan staten och kyrkan. Ämbetet avstyrker att förvaltningsansvaret för de kulturhistoriskt värdefulla kyrkorna och deras inventarier överförs till det fria samfundet, så länge frågan om finansieringen av framtida vård och underhåll inte har fått en tillfredsställande lösning. Stiftelseutredningen framhåller att stiftelseinstitutet är den naturliga rättsliga formen för att säkerställa att egendom som har anslagits för ett visst ändamål verkligen kommer det bestämda ändamålet till godo. Utredningen instämmer helt allmänt i att stiftelseformen är möjlig som associationsfonn för den specialreglerade kyrkliga egendomen. Stiftelseutredningen finner det emellertid sannolikt att en del av de föreslagna lösningarna inte kan genomföras utan särskild lagstiftning. Om förslagen genomförs, kan de enligt stiftelseutredningens uppfattning medföra att stiftelseinstitutet utsätts för påfrestningar. Stiftelseutredningen pekar vidare på att förslagen innehåller flera moment som blir svårförenliga med dess kommande förslag. Länssty- relsen i Östergötlands län påpekar att det vid en relationsändring är av vikt för framtiden att det skapas ett fullgott rättsskydd för den ändamålsbundna egendomen och anser att det är mycket som talar för att Stiftelsebildning är den naturliga formen för att rättsligt tillgodose ett skyddsintresse av detta slag. Enligt länsstyrelsen torde det dock vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att pressa in de föreslagna kyrkliga stiftelserna under såväl nuva- rande som kommande generell civilrättslig lagstiftning om stiftelser. En särlagstiftning för de kyrkliga Stiftelserna torde därför enligt länsstyrelsens mening knappast kunna undvikas. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar
att en omfattande Stiftelsebildning i sig innebär ett stort administrativt arbete och framhåller att en strävan därför bör vara att söka begränsa antalet stiftelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar också på nackdelen med det stora antalet stiftelser. Länsstyrelsen i Skaraborgs län biträder ur principiell synpunkt att stiftelseformen används men framhåller att dess praktiska tillämpning sannolikt kommer att stöta på mycket stora svårigheter så länge den kyrkliga territoriella indelningen består i nuvarande skick. Länsstyrelsen i Kristianstads län betonar särskilt att stiftelsebestämmelserna för kyrkorna bör ge klart uttryck för kravet att kyrkorna fortlöpande måste underhållas och bevaras. Under förutsättning att dessa synpunkter beaktas förordar länssty- relsen förslaget om ett stiftelsesystem. Även länsstyrelsen I Gotlands län pekar på att förslaget saknar säkra garantier för fortsatt underhåll av kyrkobyggna- derna och dessas inredning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att förslaget egentligen inte innebär någon rationalisering av förvaltningen av kyrkans jord och menar att man borde begagna tillfället för att åstadkomma en rationell och praktisk lösning. En tänkbar lösning skulle enligt länssty- relsen vara att under en ägare i varje stift sammanföra all mark som inte är församlingsegendom. Domkapitlet i Linköping uppehåller sig vid frågan om den kyrkliga indelningen och ifrågasätter om inte all specialreglerad egendom borde lagfaras på svenska kyrkan och företrädas inför rätta av stiftsstyrelse eller beträffande kyrkofondsstiftelsen av kyrkostyrelsen. Domkapitlet i Skara påpekar att dagens regelsystem inte synes medge en ekonomisk och rationell förvaltning och befarar att förslaget om boställsstiftelse kan äventyra en effektiv förvaltning av boställsjorden. Domkapitlet tillstyrker dock den övergripande principen, att egendomen med äganderätt överförs till nya rättssubjekt. Domkapitlet i Lund anser att tanken att till stiftelser med kyrkligt huvudmannaskap överföra äganderätten till egendomen i och för sig är tilltalande, eftersom därmed äganderättsfrågan förs ut ur diskussionen och i stället det ändamål för vilket egendomen en gång har anslagits blir det avgörande. Domkapitlet uttalar sig emellertid samtidigt kritiskt när det gäller möjligheterna till en rationell förvaltning av egendomen. Domkapitlet i Göteborg menar att de beslutsnivåer som är fastlagda i nuvarande lagstiftning om den specialreglerade egendomen inte bör överföras oförändrade till stiftelseurkunderna. Vissa upplåtelser som i dag beslutas på stiftsnivå synes inom stiftelseformen med fördel kunna läggas på församlingsnivå, framhåller domkapitlet. Domkapitlet i Visby säger sig sakna en grundlig diskussion om hur kyrkan på bästa sätt skall förvalta och tillgodogöra sig egendomens avkastning och vilka yttre och inre förhållanden som påverkar förvaltningen. Förslaget till Stiftelsebildning medför enligt domkapitlet risk att förvaltnings- besluten kommer att läggas på en nivå där möjlighet och kompetens att överblicka ekonomiska konsekvenser för hela kyrkan går förlorad. Samma synpunkter framför stiftsnämndeni Visby. S tiftsrädeti Visby uppehåller sig vid de ekonomiska problem som följer med vidmakthållandet av kyrkobyggna- derna.
Svenska kyrkans .församlings- och pastoratsRirbt/nd upplyser att svaren på förbundets underremiss utvisar att medlemmarna är övervägande positiva till förslaget i denna del. Förbundet uttalar att förslaget till Stiftelsebildning är fördelaktigt för kyrkan och tillstyrker i huvudsak förslaget. Förbundet anser emellertid att stiftelseurkunderna är alltför detaljerade. Det viktiga är själva
ändamålsbestämningen, menar förbundet, som också anser att praktisk tillämpning och förvaltning inte skall behöva underkastas reglerna för per- mutation. Liknande synpunkter redovisar Stiftsnämnden i Uppsala. För att den kyrkliga egendomen skall kunna utnyttjas rationellt och effektivt föreslår stiftsnämnderna i Strängnäs och Härnösand att förvaltningsåtgärder bör kunna vidtas både av förvaltaren och av stiftsstyrelsen. Stiftsnämnden i Lund framhåller att det är osäkert om de kyrkliga Stiftelserna kan passas in i blivande stiftelselag. Enligt Stiftsnämnden väcker vidare konstruktionen av boställsstiftelserna och prästlönejordsstiftelserna tvekan. Stiftsnämnden föreslår en stiftets boställsstiftelse under Stiftsstyrelsens förvaltning.
Tjänstemännens centra/organisation och Statstiänstemanna/örbundet anser båda att vissa risker är förenade med en förvaltning av den kyrkliga egendomen utanför samhällets kontroll och pekar bl.a. på att ett icke rationellt bedrivet skogsbruk kan bli följden.
6.1.3 Instanser som är negativa till förslaget
Svea hovrätt ifrågasätter om egendomsförslaget kan läggas till grund för ett så omfattande principbeslut som åsyftas. Enligt hovrättens mening bör frågan om äganderätten och dispositionsrätten till den kyrkliga jorden inte isoleras från den större frågan om kyrkans framtida ställning över huvud taget. På sikt kan läget bli, menar hovrätten, att staten inte får annat inflytande över den kyrkliga jorden än över annan enskild jord. Hovrätten uttalar att frågan om den framtida äganderätten, dispositionen och förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga jorden bör analyseras mera ingående än som har skett i detta och tidigare förslag i ämnet. Enligt länsstyrelsen iSöderman/ands län bör inte förvaltningen av kyrkobyggnaderna med deras inventarier betraktas som en exklusivt kyrklig angelägenhet utan som ett allmänt intresse. Förslaget om den kyrkliga egendomen innebär enligt länsstyrelsen att den största och mest värdefulla delen av landets kulturhistoriska bygg- nader och föremålssamlingar övergår från statlig till enskild förvaltning. Länsstyrelsen anser att förslaget inte innehåller bärande motiv för en så radikal förändring och att konsekvenserna av förslaget inte heller har belysts tillräckligt uttömmande. Länsstyrelsen iKronobergs län anser att den största fördelen med förslaget är att klarhet skulle skapas i fråga om äganderättsför- hållandena kring den kyrkliga fasta egendomen. Länsstyrelsen menar emel- lertid att detta resultat skulle kunna uppnås även utan ett så relativt komplicerat förfarande som förslaget innebär och pekar på att en fastighetsre- glering kan genomföras som en självständig åtgärd. Länsstyrelsen iÖrebro län ansluter sig endast delvis till förslaget att den specialreglerade kyrkliga egendomen förs samman till stiftelser. När det gäller sådan kyrklig egendom som kan anses utgöra ett nationellt kulturhistoriskt arv kan det enligt länsstyrelsen inte vara riktigt att staten avstår äganderätten. Detsamma gäller om större jordegendomar. Domkapitlet i Västerås uttalar sig negativt om förslaget. Stiftsnämnden i Västerås anser att man bör söka sig fram till andra lösningar för förvaltningen och handhavandet av den fasta egendomen än att bilda stiftelser. Enligt Stiftsnämnden bör frågan i hela dess vidd utredas och övervägas ytterligare. Stiftsnämnden i Linköping och Stiftsnämnden i Skara säger sig inte vara övertygade om att förslaget möjliggör en rationell
fastighetsförvaltning. Stiftsnämnden iKarlstad anser att förslaget är behäftat med allvarliga svagheter. Enligt stiftsnämnden bör målet vara att bygga upp en rationell och flexibel förvaltning för hela det samlade kyrkliga egendoms- innehavet. Mot bakgrund härav borde frågan om Stiftelsebildning eller annan form för tryggande av egendomens fortbestånd ha diskuterats och alternativa förslag ha lagts fram, uttalar stiftsnämnden. Det kan enligt stiftsnämnden i Göteborg ifrågasättas om äganderätten till den kyrkliga jorden skall överföras till stiftelser. Stiftsnämnden avstyrker i första hand förslaget om stiftelser och föreslår att de kyrkliga rättssubjekten erhåller lagfart. Om förslaget genom- förs, kan det enligt stiftsnämnden ifrågasättas om ett så stort antal som 3 600 stiftelser måste bildas och om stiftelseurkunderna bör vara så detaljerade. Enligt stiftsnämnden bör förvaltningen ombesörjas av de nya lagfarna ägarna vilka har att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser i förenklad form som kyrkan själv utfärdar.
Stiftsnämnden i Växjö säger sig hysa starka betänkligheter mot förslaget. Den föreslagna ordningen i fråga om boställsjordens förvaltning kommer enligt stiftsnämnden med stor sannolikhet att försämra rationaliseringsmöj- ligheterna. Stiftsnämnden anser att en stiftelse per stift bör bildas för egendomen.
Svenska skogsarbetareförbundet anser sig inte kunna tillstyrka förslaget. Enligt förbundet bör finansförmögenheten stanna i statens ägo vid en relationsförändring. Sveriges socionomers riksförbund framhåller att det är angeläget att även för framtiden den ordningen behålls som innebär ett samhälleligt, dvs. ett folkflertalets, ansvar för den kyrkliga egendomen. S ver/ges jägmästares ochforstmästares riksförbund konstaterar att det finns risk för att förslaget medför en återgång till den mycket tungrodda förvaltning som kännetecknade den kyrkliga administrationen före år 1972.
Folkpartiets ungdomsförbund anser sig inte kunna instämma i egendomsför- slaget, eftersom detta bygger på den felaktiga premissen att identitet skulle föreligga mellan statskyrkan och den fria kyrkan. När statskyrkan avskaffas, kan inte det faktum att viss egendom tidigare har använts av statskyrkan vara ett tillräckligt skäl för att den också i fortsättningen skall användas för kyrkliga ändamål, framhåller ungdomsförbundet. Föreningen Sveriges jord- bruksarrendatorer anser det vara ett missgrepp att föra över nuvarande författningsbundna förvaltningsregler till stiftelseurkunder, eftersom dessa regler nu hindrar att den kyrkliga jorden nyttjas rationellt. Kristen demokra— tisk samling finner det oklart vad man vinner genom att bilda en lång rad kyrkliga stiftelser och låta dem svara för det kyrkliga ägandet. Lantbrukarnas riksförbund anser att förslaget om den kyrkliga egendomen inte kan läggas till grund för en relationsändring. Förbundet menar att förslaget inte går att förena med de jordbruks- och regionalpolitiska mål som samhället har ställt upp. Stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna vid stiftsnämnderna anser att stiftelsebildningen är så viktig för egendomsförvaltningen att en mer förutsättningslös diskussion om den måste föras. Mest rationellt torde vara en stiftelse för hela kyrkan anser de. Svenska kyrkans lekmannaförbund — K yrkobröderna framhåller att det bör ytterligare övervägas om förslaget att den kyrkliga egendomen skall överlåtas på ca 3 500 stiftelser utgör en från praktiska synpunkter rationell lösning.
6.2. Den fria församlingskommunala egendomen och den fria stiftelse- och föreningsegendomen
Förslaget i vad avser den fria församlingskommunala egendomen och den fria stiftelse- och föreningsegendomen har i allmänhet inte föranlett särskilda uttalanden från remissinstansernas sida. De remissinstanser som uttalat sig godtar i huvudsak förslaget.
JK har intet att erinra mot att det i lag föreskrivs att den fria församlings- kommunala egendomen skall förbli i de framtida församlingarnas och samfälligheternas ägo. Domstolsverket påpekar att det genom särskild utred- ning bör slås fast vilket rättssubjekt som är ägare till den fria församlingskom- munala och den fria stiftelse- och föreningsegendomen i de fall när oklarhet råder i detta hänseende. Kammarkollegiet tillstyrker förslaget att den fria församlingskommunala egendomen i princip skall förbli i de framtida församlingarnas och samfälligheternas ägo. Kollegiet anser vidare att den fria stiftelse- och föreningsegendomen i princip inte kommer att beröras av en relationsändring. Beträffande den fria stiftelseegendomen kan det enligt kollegiets mening ifrågasättas om det inte behövs ett beslut som innebär en generell permutation av föreskrifterna för dessa stiftelser. Domkapitlet i Härnösand konstaterar att den s. k. fria församlingskommunala egendomen kommer att förbli församlingarnas egendom och uttalar att ägandet och förvaltningen av denna egendom inte innebär några svårigheter.
6.3. Den specialreglerade egendomen
De flesta instanser som yttrar sig över egendomsförslaget ställer sig positiva till att stiftelser bildas av den specialreglerade kyrkliga egendomen. Ett vanligt motiv för denna inställning är att stiftelsebildningen medför att de oklara äganderättsförhållandena kan ordnas upp och lagfart meddelas på egendomen. En del instanser kritiserar att staten avhänder sig äganderätten till kyrklig egendom eller inflytande över egendomens förvaltning. Några instanser granskar stiftelsebildningen huvudsakligen från rättsliga synpunk- ter. len del fall ifrågasätter man om stiftelseformen bör utnyttjas för viss del av den specialreglerade egendomen. Frågan om vad förslaget innebär för strukturrationalisering och förvaltning av den kyrkligajorden behandlas av förhållandevis många instanser. En del diskuterar möjligheten att begränsa det stora antalet stiftelser.
När det gäller de mera detaljerade förslagen om de olika stiftelsetyperna, framför några instanser synpunkter på stiftelsernas ändamål. Det är emel- lertid främst frågan om hur förvaltningen av Stiftelserna bör vara anordnad som tas upp i yttrandena. Rättsliga och praktiska invändningar framförs mot den föreslagna förvaltningsordningen, särskilt när det gäller boställsstiftelse. Frågan om de nybildade Stiftelserna bör undantas från länsstyrelsernas tillsyn behandlas av några instanser, liksom de föreslagna bestämmelserna om missvård, besvär och permutation. Förslaget till genomförande av stiftelse- bildningen tas upp av en del instanser.
6. 3. 1 S tiftelsebildn ingen
Några instanser diskuterar frågan om den framtida äga nderät ten till egendomen och om staten bör avhända sig inflytande över egendomen. Svea hovrätt anser att frågan om äganderätten till den kyrkligajorden är av underordnad betydelse. Enligt hovrätten gäller detta emellertid endast så länge nuvarande förhållanden mellan stat och kyrka råder. Situationen blir en annan om relationerna mellan staten och kyrkan ändras. Enligt hovrättens mening bör frågan om äganderätten och dispositionsrätten till den kyrkliga jorden inte isoleras från den större frågan om kyrkans framtida ställning över huvud taget. Hovrätten anger några omständigheter som talar mot att staten nu avhänder sig allt inflytande vid förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga jorden. Därvid pekar hovrätten bl. a. på hur den förmögenhet som kyrkojorden utgör har tillkommit. Hovrätten framhåller att egendomen får anses i väsentlig mån ha tillkommit genom vederlagsfria förfoganden av staten eller andra företrädare för svenska folket, i regel sockenmenigheterna. Eftersom svenska kyrkan även i framtiden skall få statsbidrag i betydande omfattning, anser hovrätten det vara konsekvent att staten, så länge den ekonomiskt stöder kyrkan, också i en eller annan form får möjlighet att delta i egendomens förvaltning. Hovrätten anser att det inte borde vara förenat med några olägenheter att lämna frågan om äganderätten till den kyrkliga egendomen därhän. En väsentlig synpunkt anser däremot hovrätten vara att staten får insyn i och inflytande på förvaltningen. Kammarkollegiet framhåller att med förslaget kommer äganderätten att föras över från nuvarande ägare — staten och kyrkliga rättssubjekt — till de nya Stiftelserna. Förändringen är huvudsakligen av formell natur. Kollegiet betonar att egendomen på samma sätt som nu skall utnyttjas i den kyrkliga verksamheten och i allt väsentligt förvaltas av kyrkliga organ motsvarande dem som förvaltar egendomen i dag. Riksantikvarieämbetet framhåller att det måste vara ett absolut krav att kyrkans kulturarv bevaras och att det allomfattande samhälleliga ansvaret för detta kulturarv behålls. Ämbetet betonar att kyrkobyggnaderna bildar den viktigaste och rikaste samlingen arkitekturmonument i landet och tillsam- mans med inventarierna utgör den omistliga kärnan i vårt materiella kulturarv. Det är enligt ämbetet angeläget att det generella lagskydd som nu finns behålls och anpassas till en ny situation. Ämbetet anser att det allmänna intresset för vården och tillgängligheten av det kulturarv som kyrkorna representerar har så hög dignitet att detta bör motsvaras av en representation i kyrkostiftelsernas styrande organ. Således måste enligt ämbetets mening representanter för det allmänna ingå i de speciella styrelser som skall tillskapas för domkyrkostiftelserna. Vidare bör de vanliga kyrkostiftelsernas styrelse inte endast bestå av kyrkorådet utan även ha representation för det allmänna, tillägger ämbetet. Länsstyrelsen i Hallands län anser det lämpligt att all den kyrkliga egendomen i fortsättningen innehas av kyrkliga organ, även om det betyder att staten avhänder sig fast egendom till betydande värde. Länsstyrelsen iJämt/ands län anser att den kyrkliga egendomen liksom nu" skall stå till kyrkans förfogande. Länsstyrelsen iJönköpings län framhåller att det knappast kan anses vara någon principiell nyordning som kommer till stånd, om Iöneboställen och prästgårdar som i stiftelseliknande form torde vara knutna till församlingskyrkan blir stiftelseägda med ändamålstryggande
stiftelseurkunder. [ fråga om den mindre del kyrklig jord som faktiskt ägs av staten och som har blivit anslagen till kyrkliga ändamål medför däremot förslaget en principiellt sett viktig förändring i och med att äganderätten övergår från staten till resp. stiftelse, framhåller länsstyrelsen. Eftersom det är fråga om fast egendom, vars avkastning staten själv inte har åtnjutit under långliga tider och vars sammanlagda värde från statens synpunkt torde vara relativt begränsad, anser länsstyrelsen emellertid att äganderättsfrågan är av obetydlig praktisk vikt. Det torde, fortsätter länsstyrelsen, inte i dag vara många som på allvar hävdar att den na egendom borde återtas av staten för att staten skall använda avkastningen för andra ändamål än kyrkliga. Länssty- relsen påpekar att avkastningen från detta slag av egendom kan tryggas för nuvarande ändamål utan äganderättsövergång. Vissa administrativa fördelar kan dock vinnas om all specialreglerad kyrklig egendom behandlas på samma sätt, tillägger länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att den kyrkliga egendomen inte skall stå till svenska kyrkans förfogande och framhåller att förvaltningen av egendomen inte bör betraktas som en exklusivt kyrklig angelägenhet utan som ett allmänt intresse. Enligt länssty- relsen i Örebro län kan det inte vara riktigt att staten avstår äganderätten när det gäller större jordegendomar och sådan kyrklig egendom som kan anses utgöra ett nationellt kulturhistoriskt arv. Länsstyrelsen föreslår i stället att svenska kyrkan får dispositionsrätt till den nu nämnda egendomen, medan staten kvarstår som ägare. Den närmare gränsdragningen mellan olika typer av egendom som bör ingå i stiftelser och egendom som bör ägas av staten bör enligt länsstyrelsen närmare utredas.
Domkapitlet i Växjö anser det självklart att det bestämt fastslås att de kyrkliga tillgångarna även efter en relationsändring skall tillhöra kyrkan med full äganderätt och att kyrkan fritt skall kunna utnyttja sina tillgångar. Liknande uttalande gör Rikskommittén för stiftstingen. Det kan enligt stiftsnämnden iGöteborg ifrågasättas om äganderätten till den kyrkligajorden skall överföras till stiftelser. Stiftsnämnden avstyrkeri första hand förslaget om stiftelser och föreslår att de kyrkliga rättssubjekten erhåller lagfart. Enligt stiftsnämnden bör förvaltningen ombesörjas av de nya lagfarna ägarna vilka har att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser i förenklad form som kyrkan själv utfärdar. Stiftelseutredningen betonar att valet av stiftelsen som associa- tionsform knappast kan spela den självständiga roll för lösningen av äganderättsfrågan som egendomsutskottet förefaller ha antagit. Alldeles oavsett om stiftelsen eller annan associationsform väljs kan och bör frågorna om äganderätten till egendomen utredas och fastställas, anser utred— ningen.
Sveriges frikyrkoråd anser att svenska kyrkan bör få äganderätt till all egendom som kyrkan nu brukar, alltså även till den kyrkliga egendom som är kronoanslag. Sveriges kyrkliga kvinnoråd uttalar att den kyrkliga egendomen som tillkommit för att främja kyrkans arbete bör förbli i kyrkans ägo och användas för de ändamål som har avsetts. Dänstemännenscentra/organisation och S tatstjänstemannaförbundet anser båda att vissa risker är förenade med en förvaltning av den kyrkliga egendomen utanför samhällets kontroll och påpekar bl. a. att ett icke rationellt bedrivet skogsbruk kan bli följden. Svenska skogsarbetareförbundet anser sig inte kunna tillstyrka förslaget om den kyrkliga egendomen. Enligt förbundet bör finansförmögenheten stanna i
statens ägo vid en relationsförändring. Sveriges socionomers riksförbund framhåller att det är angeläget att även för framtiden den ordningen behålls som innebär ett samhälleligt, dvs. ett folkflertalets ansvar för den kyrkliga egendomen.
En del instanser granskar förslaget om stiftelsebildning från rättsliga
s y n p u n k te r. Länsstyrelsen i Södermanlands län motsätter sig i princip förslaget. Om detta
trots länsstyrelsens invändningar genomförs, anser länsstyrelsen det viktigt att det för framtiden skapas ett så fullgott rättsskydd som möjligt för den ändamålsbundna egendomen. Förslaget om stiftelsebildning är i sådant fall den bästa och mest naturliga formen för att rättsligt tillgodose ett skyddsin- tresse av det här slaget, framhåller länsstyrelsen. Också länsstyrelsen i Skaraborgs län och domkapitlet i Härnösand betonar att den rättsliga regleringen av den kyrkliga egendomen inte kan ske i annan form än genom anlitande av stiftelseinstitutet. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det är mycket som talar för att stiftelsebildning är den naturliga formen för att rättsligt tillgodose ett skyddsintresse av detta slag. Det torde emellertid vara mycket svårt för att inte säga omöjligt, framhåller länsstyrelsen, att pressa in de föreslagna kyrkliga Stiftelserna under såväl nuvarande som kommande generell civilrättslig lagstiftning om stiftelser. Enligt länsstyrelsen torde därför en särlagstiftning för de kyrkliga Stiftelserna knappast kunna undvikas. Också stiftsnämnden i Lund uttalar att det är osäkert om de kyrkliga Stiftelserna kan passas in i blivande stiftelselag. Stiftelseutredningen instämmer allmänt i att stiftelseformen är möjlig som associationsform för den specialreglerade kyrkliga egendomen. Även om det sålunda är möjligt att använda stiftelseformen, finner utredningen det emellertid sannolikt att en del av de föreslagna lösningarna inte kan genomföras utan särskild lagstift- ning. En särlagstiftning av detta slag torde enligt utredningen innebära avsevärda konstitutionella problem. Utredningen anser det vidare osäkert om vissa delar av förslagen är förenliga med gällande stiftelserättsliga grundsatser. Om förslagen genomförs, kan de enligt utredningens uppfatt- ning medföra att stiftelseinstitutet utsätts för påfrestningar. Utredningen pekar dessutom på att förslagen innehåller flera moment som blir svårför- enliga med dess kommande förslag.
Några instanser tar upp frågan om stiftelseformen kan utnyttjas för vis s a av de föreslagna stiftelsetyperna. '
Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om inte aktiebolagsformen är mera lämplig för boställsstiftelserna och prästlönejordsstiftelserna, vilka avses driva näring. Stiftsnämnden i Lund uttalar att prästlönejordsstiftelsen väcker tveksamhet. Stiftsnämnden ifrågasätter om inte pastoraten med prästlönefondsmedel såsom insats kunde bilda exempelvis ekonomiska föreningar för att inköpa och förvalta såväl värdepapper som fastigheter. Stiftsnämnden anser att också aktiebolag, där aktierna förbehålls pastorat, skulle kunna passa för ändamålet. Stiftelseutredningen upplyser att utred- ningen tills vidare har stannat för att förorda att stiftelse får driva näring i den mån näringsverksamheten har en naturlig anknytning till ändamålet. Stiftelseutredningen konstaterar att boställsstiftelserna och prästlönejords- stiftelserna, vars ändamål delvis skall vara att bilda underlag för avlönings- förmåner åt församlingspräster och kyrkomusiker, avses driva en ganska
omfattande näringsverksamhet genom aktiv fastighetsförvaltning, närmast i form avjord- och skogsbruk. Om en sådan ordning genomförs, får det enligt stiftelseutredningen betydelse för utformningen av en ny lagstiftning på området. Antingen bör även andra privaträttsliga stiftelser få motsvarande möjlighet att driva näring eller också bör särskilda bestämmelser meddelas beträffande de kyrkliga stiftelsernas näringsverksamhet. Stiftelseutred- ningen framhåller att förslaget om inrättande av prästlönejordsstiftelser är särskilt problematiskt. Utredningen anser att det är osäkert om konstruk- tionen skulle accepteras. Därtill kommer att organisationen till sin utform- ning är förvillande lik en ekonomisk förening. Det är, uttalar stiftelseutred- ningen, svårt att förstå varför inte boställsstiftelserna skulle kunna bilda ett bolag eller en ekonomisk förening för förvaltningen av den aktuella egen- domen.
En del instanser understryker att stiftelsebildningen möjliggör att ä g a n - derätts- och lagfartsförhållandena kan ordnas upp.
Enligt kammarkollegiet möter en rad svårigheter när det gäller att bestämma den rättsliga naturen av den specialreglerade kyrkliga egendomen, främst den egendom som hänförs till den kyrkligajorden. [ fråga om en del av egendomen råder sålunda osäkerhet om staten eller kyrkan är ägare liksom det beträffande egendom som ostridigt tillhör kyrkan många gånger är oklart vilket kyrkligt subjekt som är ägare. Fångeshandling saknas i allmänhet, framhåller kollegiet, som anser att stiftelsebildning är en ändamålsenlig och praktisk lösning för att komma till rätta med de problematiska äganderätts- förhållandena. Liknande positiva synpunkter framför domstolsverket, länssty- relserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Älvsborgs och Jämtlands län. domkapitlen i Skara. K arlstad och Luleå samt strftsnämnderna i Härnösand och Luleå.
Flera instanser uppehåller sig vid frågan om vad förslaget innebär för strukturrationalisering och förvaltning av den kyrkliga jorden.
Kammarkollegiet erinrar om att det i förarbetena till lagen (l970:939) och förordningen (l97lz860) om förvaltning av kyrklig jord underströks att en genomgripande strukturrationalisering av jorden var nödvändig. Enligt denna lagstiftning skall strukturrationaliseringen bedrivas stiftsvis och stiftsnämnden vara den myndighet som bär det huvudsakliga ansvaret för rationaliseringen. Stiftsnämnden kan, fortsätter kollegiet, även utan ansökan ta upp frågor om försäljning och förvärv av kyrklig jord. Vid försäljning är i princip församlingens eller pastoratets samtycke erforderligt bara om det visas att församlingen eller pastoratet haräganderätten tilljorden. Vid förvärv av kyrkligjord behövs samtycke endast när de fondmedel som används för förvärvet härrör från jord som församlingen eller pastoratet äger. Kollegiet anför vidare:
Drygt 90 % av den kyrkliga jorden utgörs av Iöneboställen. Dessa kommer enligt förslaget att jämte prästlönefondsmedel och prästgårdar ingå i boställsstiftelser. Stiftelsebildningen förutsätter att varje stiftelse blir ägare till den egendom som ingår i stiftelsen. l konsekvens härmed läggs i förslaget till stiftelseurkund (19 och 24 åå) initiativrätten till användning av fondmedel för inköp av fast egendom samt till försäljning av boställsstiftelsens fasta egendom helt på förvaltaren, alltså i regel pastoratskyrkorådet. En av de svårigheter som mött stiftsnämnderna i rationaliserings—
arbetet är ovilligheten — av olika skäl — från många pastorats sida att försälja orationella och förlustbringande jordbruk. Det ligger därför i farans riktning att om initiativet till strukturrationaliseringen helt läggs på pastoraten arbetet med denna rationalisering kommer att försvåras. Ett skäl till pastoratets ovillighet att på angivet sätt medverka i strukturrationaliseringen kan, vad gäller de pastorat som erhåller bidrag, 5. k. tillskott, ur kyrkofonden till sina kostnader för präst- och kyrkomusikerlönerna, antas vara att förlusten ändå bärs av kyrkofonden. Huvuddelen av rikets pastorat är sådana tillskottspastorat. Det kan förutsättas att flertalet landsbygdspastorat i en framtida kyrka för sin verksamhet blir beroende av bidrag från kyrkostyrelsen inte minst till följd av avvecklingen av skatteutjämningsbidragen. En tänkbar utväg för att i möjligaste mån komma till rätta med föreliggande problem skulle då kunna vara att kyrkosty- relsen som ett villkor för bidrag ställer att pastoratet försäljer ett olönsamt och icke utvecklingsbart jordbruk och placerar försäljningsmedlen på lämpligare sätt. Ytterli- gare kan i denna fråga framhållas att stiftsstyrelserna givetvis är oförhindrade att ta initiativ till överläggningar med pastoraten i syfte att driva på rationaliseringsarbetet. Information till pastoraten är ett väsentligt komplement härtill. Slutligen kan antas att de ändrade ekonomiska betingelserna för svenska kyrkan kommer att befordra ett nära samarbete mellan stiftsstyrelserna och pastoraten.
Svea hovrätt framhåller att den nuvarande kyrkliga egendomsförvaltningen företer många exempel på bristande ändamålsenlighet och dessutom är utomordentligt tungrodd. Nettoavkastningen från detta synnerligen stora och värdefulla egendomsinnehav är låg, påpekar hovrätten. Stora delar av förmögenheten synes ej lämna någon avkastning alls. Behovet av struktur- rationalisering är känt och omfattande och den rationalisering som före- kommer måste betecknas som otillräcklig. Hovrätten anser att den i förslaget skisserade förvaltningsordningen inte lämnar förhoppning om någon väsentlig förbättring. Stiftsnämnden i Uppsala framhåller att strukturrationa- liseringsfrågorna, som i gällande lagstiftning har tillmätts stor betydelse, inte har berörts i betänkandet. l avsaknad av uttrycklig bestämmelse frågar sig stiftsnämnden om ansvaret för dessa frågor i fortsättningen får förutsättas ligga på förvaltaren, dvs. pastoraten. Om så är fallet, torde med stiftsnämn- dens erfarenheter förutsättningarna för en aktiv och målmedveten rationa- liseringsverksamhet bli avsevärt mindre. Stiftsnämnden i Linköping anser att stiftelsebildningen i samband med ändrade relationer till staten är så viktig för det ekonomiska resultatet av den framtida egendomsförvaltningen, att dessa frågor måste behandlas mera ingående än som sker i betänkandet. Härvid måste enligt stiftsnämnden hela svenska kyrkans nytta av egendomen beaktas och hela svenska kyrkans ansvar för egendomen understrykas. 1 den diskussionen bör beaktas bl. a. för- och nackdelar med andra ”stiftelseom- fattningar" än som föreslagits beträffande t. ex. boställsstiftelse. Stifts- nämnden tänker sig möjligheten av en riksomfattande stiftelse med delege- ring av förvaltningsuppgifter till stiftsstyrelse och pastoratskyrkoråd eller regionala stiftelser (t. ex. stiftsvisa) med likartade delegeringar till pastorats- kyrkoråd. Vilken stiftelsebildning som än kommer till stånd förordar stiftsnämnden, att stiftelseurkunderna utformas så att man inte förhindrar inomkyrkliga förvaltningsbestämmelser som möjliggör en rationell fastig- hetsförvaltning. Stiftsnämnden i Visby framhåller att den omfattande stiftel- sebildningen förändrar egendomsförvaltningen. Valet av former för stiftelser och dessas styrelser torde enligt stiftsnämnden vara av stor vikt för den framtida förvaltningen. Stiftsnämnden saknar här en grundlig diskussion om
hur kyrkan på bästa sätt skall förvalta och tillgodogöra sig egendomens avkastning, vilka yttre och inre förhållanden som påverkar förvaltningen samt, med utgångspunkt från detta, hur stiftelsebildningen bör se ut. Det är i dag stiftsnämnden som gör långsiktiga strukturplaner, förvaltar skogen, köper och säljerjord samt förhandlar om och sluter avtal rörande upplåtelser av stor ekonomisk omfattning för pastoratens räkning, framhåller stifts- nämnden. Förslaget till stiftelsebildning medför enligt stiftsnämnden risk att dessa beslut kommer att läggas på en nivå där möjlighet och kompetens att överblicka ekonomiska konsekvenser för hela kyrkan går förlorad. 1 prak- tiken kan förslaget innebära att pastoratets förvaltningsuppgift i framtiden blir att utöva en ägares funktioner vid försäljning m. m., menar stiftsnämn- den. Denna funktion måste tillmätas stor betydelse om pastoratet — som ibland händer — ej gärna vill medverka till en nödvändig och ur samhällets synpunkt önskvärd strukturrationalisering. Stiftsnämnden påpekar att det ekonomiska ansvaret för egendomen i dag är splittrat. Enligt förslaget kommer det inte att bli bättre i framtiden, anser stiftsnämnden. Strategiska beslut om egendomens disposition kommer att försvåras. Målet bör enligt stiftsnämnden vara att beslut i dessa frågor av stor ekonomisk räckvidd måste ligga hos instanser som kan bedöma frågan utan alltför stor bundenhet till lokala intressen. Den framtida förvaltningen av kyrkans egendom måste utformas på ett sådant sätt att den utan svårigheter kan anpassas både till samhälleliga krav på t. ex. förändringar ijordbruks- och skogspolitik och till kyrkans krav på god ekonomi, framhåller stiftsnämnden. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) understryker behovet av att den kyrkliga egendomen blir föremål för en strukturrationalisering. LRF anser att den kyrkliga organisa- tion och förvaltning som föreslås i betänkandet är ägnad att leda till en ökad centralisering av den kyrkliga förvaltningsapparaten. Enligt förbundets mening ger nuvarande lagregler om förvaltning av kyrkligjord till resultat ett synnerligen komplicerat, tungrott och svåröverblicxbart regelsystem. Systemet i sig är ägnat att motverka en rationell och ändamålsenlig förvaltning. Överförandet av den specialreglerade kyrkliga egendomen till stiftelser medför enligt LRF en förstärkning av den läsning av fastighetsin— nehavet som i dag föreligger. LRF anser att kyrkan i framtiden bör i större utsträckning än vad som hittills har varit fallet aktivt medverka till att bygga upp bestående och bärkraftiga jord- och skogsbruksenheter. Kyrkans mark- politik måste med andra ord samordnas med jordbrukspolitiken, framhåller LRF. En del instanser diskuterar möjligheten att begränsa det stora a n talet sti ft e ls e r.
Svea hovrätt anser att ett sätt att praktiskt lösa frågan om strukturrationa- lisering av den kyrkliga jorden synes vara att utgå från betänkandets förslag om tillskapande av stiftelser men att i stället för förslagets många stiftelser inrätta en enda stiftelse gemensam för hela landet eller i varje fall ett betydligt mindre antal än som upptas i förslaget. Till stiftelsen (stiftelserna) bör enligt hovrätten överföras alla befogenheter som krävs för att åstadkomma en effektiv förvaltning, inkl. rätten att överlåta den kyrkliga jorden. Om kyrkan skiljs från staten, bör enligt länsstyrelsen i Södermanlands län den kyrkliga egendomen överföras till en statlig stiftelse som förvaltningsorgan och avkastningen av egendomarna användas för vidmakthållande av kyrkobygg-
nader och därtill hörande inventarier. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att någon begränsning av kyrkostiftelsernas antal inte torde vara möjlig att åstadkomma, eftersom den förvaltningsförmögenhet som ingår i dessa stiftelser har en central ställning i församlingsarbetet. När det däremot gäller finansförmögenheten, där församlingsintresset främst är att få bästa möjliga avkastning, skulle enligt länsstyrelsen väsentligt enklare och mindre kostnadskrävande administration erhållas, om all egendom som ingår i finansförmögenheten tillförs en stiftelse per stift av typ prästlönejordsstiftelse med stiftsstyrelsen som förvaltare. Länsstyrelsen föreslår att det för varje pastorat som är berättigat till del i den stiftsomfattande stiftelsens avkastning fastställs ett delaktighetstal bestämt efter värdering av den egendom med vilken pastoratet har ingått i stiftelsen.
Domkapitlet i Visby förordar att stiftelsebildningen sker på regional nivå beträffande boställena. Detta skulle enligt domkapitlet innebära att egen- domen sammanfördes i en stiftelse per stift med stiftsnämnden som stiftsstyrelse. Också stiftsnämnden i Lund föreslår en boställsstiftelse i varje stift under Stiftsstyrelsens förvaltning. Stiftsnämnden i Uppsala diskuterar möjligheten att låta sammanföra boställena i stiftelser, antingen pastoratsvis som i betänkandet eller stiftsvis. Stiftsnämnden ifrågasätter om man inte skulle kunna låta stiftsstyrelserna träda in som förvaltare av boställena, kanske med möjlighet att delegera vissa uppgifter till pastoraten. Stifts- nämnden i Västerås, som ställer sig avvisande till den föreslagna stiftelsebild- ningen, ifrågasätter om det behöver tillskapas särskilda stiftelser för försam— Iingskyrkorna. Om det skulle visa sig att någon annan godtagbar väg än stiftelsebildning inte står till buds för att säkerställa dispositionsrätten över kyrkans fasta egendom, förefaller det enligt stiftsnämnden mycket otympligt att behöva tillskapa ett så stort antal stiftelser som har föreslagits. I fråga om boställsegendomen bör man enligt stiftsnämnden överväga att bilda en enda stiftelse för varje stift, eftersom förvaltningen av dessa fastigheter delvis skall tillkomma stiftsstyrelsen. ] så fall kunde, föreslår stiftsnämnden, denna stiftelse också omfatta de fastigheter och övriga tillgångar som avses bli förvaltade av en s.k. prästlönejordsstiftelse. För varje pastorat, som är berättigat till del i den stiftsomfattande stiftelsens avkastning. skulle det enligt stiftsnämnden kunna fastställas ett delaktighetstal bestämt efter värdering av den egendom med vilken pastoratet har ingått i stiftelsen. Även stiftsnämnden i Visby förordar att stiftelsebildning för boställena sker på regional nivå. Enligt stiftsnämnden skulle detta i princip överensstämma med hur förvaltningen fungerar nu, om man närmare ser på var olika—beslut fattas. Stiftsnämnden i Karlstad anser att en central stiftelse eller regionala stiftelser skulle kunna medge en bättre förvaltning. Denna fråga bör utredas ytterligare. Stiftsnämnden framhåller att en enda boställsstiftelse torde vara det mest rationella alternativet från rent ekonomiska utgångspunkter. Strukturrationalisering skulle då kunna äga rum oberoende av stiftsgränser. Kyrkostyrelsen skulle kunna fungera som förvaltare och delegering till stiftsstyrelser och pastorat kunde ske alltefter läglighet, fortsätter stiftsnämn- den. En sådan konstruktion torde dock från andra synpunkter vara förknippad med en rad problem. Enligt stiftsnämnden behöver därför en blivande utredning belysa konsekvenserna av en dylik stiftelsebildning. Därvid bör inte minst äganderättsfrågan analyseras. Vid ett system med
regionala stiftelser bör stiftsstyrelsen eller en särskild nämnd vara förvaltare, anser stiftsnämnden. Normalt bör man räkna med en stiftelse för varje stift. Även i detta fall bör givetvis förvaltaren ha möjlighet till delegation av förvaltningsuppgifter till pastoraten. Även denna förvaltningsform skulle erbjuda en ändamålsenlig lösning. Stiftsnämnden påpekar att permutationer inte skulle behövas vid förskjutningar i förvaltarskapet. Liknande synpunkter framförs av stiftsnämnden i Linköping.
6.3.2. Bestämmelserna om de skilda stiftelsetyperna
De föreslagna ä n d a m å [ s bes t ä m m else r n a för de olika stiftelsety- perna diskuteras av några instanser.
Riksaniikvarieämbelet framhåller att det i förslagen till stiftelseurku nder för kyrko- och domkyrkostiftelser anges att stiftelsens ändamål skall vara att hålla och för framtiden bevara i stiftelsen ingående kyrka med dess inventarier såsom gudstjänstlokal för svenska kyrkans medlemmar. Enligt ämbetets mening måste i stiftelseurkunden dessutom slås fast, att stiftelsens ändamål skall vara att vårda och förvalta det allmänna kulturarv som kyrkorna med sina inventarier representerar samt att hålla detta kulturarv tillgängligt för alla. Stiftelseutredningen hänvisar till att kyrkomötet enligt förslaget i betydande grad skall anförtros att bestämma ändamålet beträf- fande boställsstiftelserna, prästIönejordsstiftelserna och kyrkofondsstiftelsen (ä 3 i stiftelseurkunderna). Kyrkomötet förutsätts uppenbarligen kunna fatta nya beslut även under stiftelsernas fortlevnad, framhåller stiftelseutred- ningen. Beslutanderätten avser i fråga om prästlönejordsstiftelserna bl. a. den inbördes fördelningen mellan destinatärerna. Att stiftaren eller förvaltaren under vissa förutsättningar kan förändra ändamålsbestämningen är klart, fortsätter stiftelseutredningen. Att kyrkomötet ges en så allmän befogenhet att bestämma ändamålet som här föreslås torde emellertid enligt utredningen inte kunna godtas, enligt vare sig gällande rätt eller utredningens kommande förslag. En möjlighet att lösa problemet, framhåller stiftelseutredningen, är att redan i urkunden precisera vilka verksamhetsgrenar eller vilka särskilda behov inom kyrkan som skall främjas av det överskott som kan uppkomma i stiftelsens verksamhet. En annan möjlighet är enligt stiftelseutredningen att kyrkomötets föreslagna rätt att meddela ändamålsföreskrifter regleras genom särskild lagstiftning. Stiftelseutredningen framhåller att den emellertid inte nu kan överblicka vilka följder en sådan lagstiftning kan få för det privaträttsliga stiftelseinstitutet i övrigt. Vissa statsråttsliga problem i fråga om delegation av normgivningsmakt kan enligt utredningen också uppkomma.
Ordningen för förvaltning av de skilda Stiftelserna har föranlett kommentarer från flera instanser.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att styrelsen är särskilt tveksam inför konstruktionen att i en och samma stiftelse faktiskt ha olika förvaltare allt efter ärendenas karaktär. Länsstyrelsen anser att det i vart fall redige- ringsmässigt mycket klarare än i förslaget bör anges hur en eventuell uppdelning av förvaltningen skall ske. Länsstyrelsen påpekar att urkunden för den föreslagna domkyrkostiftelsen bör kompletteras med bestämmelser om styrelsens beslutförhet. Stiftelseutredningen uttalar att utredningen inte
har något att erinra mot att till förvaltare av de kyrkliga Stiftelserna utses de organ som har föreslagits men att det är tveksamt om även andra än de utsedda förvaltarna skall ges ett betydande inflytande över Stiftelserna. [ denna del synes förslaget vara en följd av strävandena att överföra gällande offentligrättsliga ordning till det privaträttsliga området, framhåller stiftel- seutredningen och anför:
Förslagen till stiftelseurkunder innebär visserligen att förvaltaren i princip skall handha stiftelsens angelägenheter. ] fråga om andra stiftelser än kyrkofondsstiftelsen föreslås emellertid, att förvaltaren ] viktiga hänseenden skall fråntas denna ställning och stiftelsen i stället företrädas av annat kyrkligt organ (se t.ex. 10, 15, 29 och 33 åå stiftelseurkunden för kyrkostiftelse samt 8, 14, 30 och 34 åå stiftelseurkunden för boställsstiftelse). Mest invändningsfri synes den regel vara som anger vem som företräder Stiftelserna vid avtal mellan stiftelsen och dess förvaltare. Det torde emellertid redan nu finnas möjlighet att undvika sådana konfliktsituationer genom reglerna om utseende av god man. Det förefaller stiftelseutredningen tveksamt, om de föreslagna reglerna om uppdelning av förvaltningen är förenliga med nuvarande lagstiftning. ] varje fall stämmer de inte överens med stiftelseutredningens övervä- ganden om hur en ny allmän lagstiftning bör utformas. Särskilt bör framhållas, att de försvårar offentlig insyn i stiftelsernas förhållanden. Anses förslagen i dessa delar vara av väsentlig betydelse för relationsändringen, torde de böra genomföras genom särskilda lagbestämmelser. En annan tänkbar lösning är att man i stället för att dela upp förvaltningen föreskriver att vissa beslut av förvaltaren skall underställas annat kyrkligt organ för godkännande.
Stiftsnämnden i Uppsala framhåller att det enligt nu gällande bestämmelser är stiftsnämnden som fattar beslut om upplåtelser av olika slags nyttjande- rätter m. m. och även undertecknar avtal härom. Genom 1972 års lagstiftning om förvaltning av kyrklig jord har stiftsnämnden fått ett fastare grepp om dessa upplåtelser och därmed också kunnat avsevärt höja arrendeavgifterna. I 16 & stiftelseurkunden för boställsstiftelse sägs det, fortsätter stiftsnämnden, att det för nyttjanderättsupplåtelser krävs stiftsstyrelsens tillstånd. Detta synes enligt stiftsnämnden innebära en övergång till ett system där pasto- raten fattar beslut och först därefter inhämtar stiftsstyrelsens tillstånd. Med de erfarenheter stiftsnämnden har'avstyrker nämnden bestämt ett sådant system. Skulle det införas, tillägger stiftsnämnden, är det en uppenbar risk för att den ordning som har byggts upp i stiftsnämndens regi kommer att raseras. Det anförda gäller i tillämpliga delar också vid avhändelse av fast egendom (24 5), anser stiftsnämnden. Både av prissättnings- och rationaliseringsskäl är det av vikt att försäljningsförfarandet ligger i stiftsstyrelsens händer. Annars kan det enligt stiftsnämnden också här bli så att stiftsstyrelsen tvingas godkänna beslut, som den själv inte skulle ha fattat. Stiftsnämnden iKarlstad uttalar stor tveksamhet inför tanken på lokala boställsstiftelser i föreslagen form. Om förslaget skall kunna godtas, anser stiftsnämnden att stiftsstyrelsen bör insättas som förvaltare och styrelse för Stiftelserna. Därvid bör enligt stiftsnämnden stiftsstyrelsen - för att förvaltningen skall bli flexibel — ha rätt att delegera lämpliga delar av förvaltningen till pastoraten. Bestående stiftsförvaltningar skall inte få rivas upp, anser stiftsnämnden. Stiftsnämnden i Lund framhåller att hela den viktiga rättsliga bevakning som nu åvilar kammarkollegiet och stiftsnämnderna överlåts på resp. förvaltarkyrkoråd. Detta måste enligt stiftsnämndens mening försvåra tillsynsorganets möjlig-
heter att utöva effektiv tillsyn över stiftelserna. Det faktum att förvaltarfunk- tionen har måst förstärkas föratt den skall svara mot stiftelseformen har alltså inneburit långt mer än redaktionella ändringar i fråga om nuvarande regler, uttalar stiftsnämnden. ] själva verket bryter förslaget med en ordning till vilken grunden lades redan genom de ecklesiastika boställsordningarna och som i väsentligheter har behållits i gällande författningar. ] alla de i dag vanligast förekommande ärendena torde, om förslaget genomförs, initiativ- rätt tillkomma endast förvaltaren, anmärker stiftsnämnden. Stiftsnämnden i Linköping anser att utredningen i fråga om förvaltaransvar, delegation av förvaltning, förvaltningsuppdrag m.fl. frågor är ofullständig och motsä- gande. Stiftsnämnden uttalar att kyrkofondsstiftelsen t. ex. är tänkt att få en central styrelse som skall delegera fastighetsförvaltningen till stiftsstyrel- serna. Som styrelse för prästlönejordsstiftelsen föreslås stiftsstyrelsen. Pasto- ratskyrkoråden föreslås bli förvaltare av boställsstiftelserna med skyldighet att uppdra skogsförvaltningen åt stiftsstyrelsen. Stiftsnämnden påpekar vidare att till de viktigare avvikelserna från nu gällande förhållande hör reglernai 16, 17, 19och 24 åå förslaget till stiftelseurkund för boställsstiftelse. Ett genomförande av förslaget i dessa delar innebär enligt stiftsnämnden ett överflyttande av initiativeti mycket viktiga delfrågor till lokalplanet, med risk för lokal tröghet i den yttre rationaliseringen som följd. Efter dessa uttalanden framför stiftsnämnden synpunkter på förvaltningsbestämmelserna enligt stiftelseurkunderna. Vad beträffar kyrkostiftelse anser stiftsnämnden att förvaltningen av inkomstbringande egendom bör ske efter samma regler som för boställsstiftelse. Skogen bör enligt stiftsnämnden ingå med andelstal i skogsförvaltningen. 1 stiftelseurkunden för boställsstiftelse bör enligt stifts- nämnden 16, 17, 19 och 24 åå ändras så att nuvarande ordning behålls när det gäller initiativet i de frågor som bestämmelserna avser. Enligt stiftsnämnden bör vidare 19 & stiftelseurkunden för prästlönejordsstiftelse medge fondering av ersättningsmedel för stiftelsens räkning. Stiftsnämnden anser att domkyr- kostiftelse bör förvaltas som kyrkostiftelse. Enligt stiftsnämnden bör vidare kyrkofondsstiftelsen i princip förvaltas på samma sätt som boställsstiftelse. Skogen bör därvid ingå med andelstal i skogsförvaltningen.
Stiftsnämnden i Skara framhåller behovet av att stiftelseurkunderna inte utformas så att de låser förvaltningen på ett sådant sätt att nödvändiga tillämpningsföreskrifter beslutade av kyrkomötet blir utan verkan. Stifts- nämnden anser till skillnad mot vad som föreslås att det är nödvändigt med kontrollorgan utanför kyrkan. Eventuellt kan kontrollen läggas till en myndighet för samtliga stift, framhåller stiftsnämnden. Stiftsnämnden påpekar att förvaltningen av skogsfastigheter inte nämns i stiftelseur- kunderna för kyrkostiftelse och domkyrkostiftelse. Förvaltningen av denna inkomstgivande egendom bör enligt stiftsnämnden i princip anordnas på samma sätt som för Iöneboställen. Stiftsnämnden anser att 16, 17, 19 och 24 && stiftelseurkunden för boställsstiftelse bör ges en sådan utformning antingen direkt i stiftelseurkunden eller genom tillämpningsföreskrifter att det i likhet med vad som gäller i dag är möjligt för stiftsstyrelsen att föra förhandlingar i dessa frågor. Pastoratet får sedan avgöra om det kan godta föreslagna avtal. Stiftsnämnden hänvisar till att l9å stiftelseurkunden för prästlönejordsstiftelse innehåller bestämmelser om överföring av medel till boställsstiftelser och ifrågasätter om detta är rationellt. Möjligheterna till
placering av medlen i fast egendom torde nämligen vara större för prästlö- nejordsstiftelsen än för boställsstiftelsen, framhåller stiftsnämnden. Överför- ingen av medel innebär onödiga och tidskrävande transaktioner. Beträffande kyrkofondsstiftelsen påpekar stiftsnämnden att det i stiftelseurkunden saknas föreskrifter om förvaltning av inkomstgivande fast egendom. Stifts- nämnden anser att stiftsstyrelsen bör fastställa arrendevillkoren för denna egendom och att skogen bör kunna ingå i stiftets Skogsförvaltning med andelstal. 1 stiftelseurkunden för kyrkofondsstiftelsen bör vidare enligt stiftsnämnden anges att tillämpningsföreskrifter skall tillkomma. Också kammarkollegiet faster uppmärksamheten på att skog på församlingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet enligt 20 å lagen (1970:939)om förvaltning av kyrklig jord får avverkas endast efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande. Motsvarande bestämmelse saknas i urkunderna för kyrkostif- telse och domkyrkostiftelse, påpekar kollegiet. Kollegiet ifrågasätter om sådan skog helt bör undandras stiftsstyrelsens tillsyn. Sli/isnämnden i Strängnäs delar inte utredningens bedömning av möjligheterna till en rationell förvaltning genom föreliggande förslag. Möjligheten till initiativ i fråga om strukturrationaliseringen kommer att vara begränsad till förvaltar- kretsen, dvs. i fråga om löneboställe, pastoratet, framhåller stiftsnämnden. Med hittillsvarande erfarenheter vill stiftsnämnden med bestämdhet slå fast att den regionala överblicken går förlorad och att rationaliseringsarbetet kommer att avstanna efter stiftelsebildningen. Stiftsnämnden föreslår därför att nuvarande regler med större exakthet överförs till urkunderna samt att det övervägs att ge stiftsstyrelsen ett större inflytande på fondplaceringarna. Stiftsnämnden i Härnösand framhåller att förvaltningen av den kyrkliga egendomen även efter en eventuell relationsändring måste inriktas på ett rationellt och effektivt utnyttjande av egendomen. Erfarenheterna av den gemensamma förvaltningen av boställsskogen inom varje stift sedan år 1972 är enligt stiftsnämnden goda. Rationella brukningsmetoder kan tillämpas, erfaren och kvalificerad personal kan handlägga frågorna, arbetsgivaran- svaret för personal kan lättare fullgöras, resurser av olika slag kan utnyttjas bättre och en enhetlig förvaltningspolitik kan tillämpas över hela stiftet. Stiftsnämnden tillstyrker därför förslaget att skogsbruket även efter en relationsändring skall handhas på stiftsnivå. Även kyrkofondsstiftelsens fastigheters skogsbruk bör emellertid inordnas i resp. stifts Skogsförvaltning. Intet bör hindra att även jordbruksdelen av ett löneboställe, liksom för övrigt andra kyrkans fastigheter, skall kunna förvaltas av stiftsstyrelsen, om förvaltaren begär det, anser stiftsnämnden.
En del instanser som yttrar sig över stiftelsernas förvaltning tar särskilt upp förslaget att förvaltaren av boställsstiftelse skall lämna stiftsstyrelsen ett s t å e n d e u p p (1 r ag att handha skogsbruket på löneboställe.
Stiftelseutredningen framhåller att en skyldighet för kyrkorådet att lämna stiftsstyrelsen ett stående uppdrag, om därmed avsetts att uppdraget skall vara oåterkalleligt, enligt utredningen inte låter sig förena med gällande privaträttsliga regler. Mot uppdragskonstruktionen kan också riktas väsent- liga praktiska invändningar. En bättre lösning anser stiftelseutredningen vara att det genom en direkt bestämmelse i stiftelseurkunden för boställsstiftel- serna föreskrivs, att stiftsstyrelsen under eget ansvar skall handha förvalt— ningen av skogsbruket. En tänkbar lösning är också, framhåller utredningen,
att koncentrera all förvaltning av skogs- och jordbruksfastigheter till stiftsstyrelsen. Sti/isnämnden ! Västerås hänvisar till att förslaget till stadgar för boställsstiftelse innebär att förvaltaren skall uppdra åt stiftsstyrelsen att för förvaltarens räkning handha skogsbruket. Man frågar sig, fortsätter stiftsnämnden, om en sådan konstruktion är hållbar och vilka garantier som finns för att den kan genomföras. Stiftsnämnden fruktar att det tvärtom kan visa sig vara ganska komplicerat att få utredningens intentioner i fråga om förvaltningen omsatta i praktiken. Stiftsnämnden i Uppsala påpekar att förvaltningen av boställsskogen har lagts på stiftsnämnderna genom den lagstiftning om förvaltning av kyrklig jord som gäller sedan år 1972. Enligt 13å den föreslagna stiftelseurkunden för boställsstiftelse överflyttas inte denna förvaltning automatiskt på den nya stiftsstyrelsen utan det förutsätts ett uppdrag av förvaltaren, dvs. pastoratet. Visserligen sägs det, fortsätter stiftsnämnden, att ett sådant uppdrag skall lämnas om inte kyrkostyrelsen bestämmer annat, men man måste fråga sig vad följden blir vid vägran, något som mycket väl kan tänkas. Något tvångsmedel att genomdriva ett förvaltningsuppdrag ger inte betänkandet anvisning om och även om ett tvångsmedel skulle finnas, torde det, anser stiftsnämnden, svårligen kunna tillgripas i här berörda fall. Enligt stiftsnämnden kan pastorat, särskilt sådana med stora skogstillgångar, se en fördel i att själva handha skogsbruket och därför vägra att uppdra förvaltningen åt stiftsstyrelsen. Om ett pastorat vägrar, kan det lätt följas av flera med påföljd att den nuvarande ordningen med ett samlat skogsbruk i stiftsnämndens regi kan äventyras. Om stiftel- seurkunden skall innehålla närmare bestämmelser om förvaltningen, tillägger stiftsnämnden, bör en fortsättning på den nuvarande ordningen garanteras.
Flera instanser delar uppfattningen att de nybildade stiftelserna bör undantas från länsstyrelsens til | S y n . Andra framför kritiska synpunkter på förslaget i denna del.
Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i förslaget att tillsyn över de nya stiftelserna skall ske genom kyrkliga organ i stället för genom länsstyrelse. Genom att alla ändringar av stiftelsernas ändamål enligt förslaget görs beroende av permutationsreglerna tillgodoses även statens berättigade intresse av att i sista hand behålla ett inflytande över att egendomen inte skingras eller används för annat ändamål, fortsätter länsstyrelsen. Länssty- relsen förutsätter att den kyrkliga organisationen på stifts- och riksplanet får sådan auktoritet att ändamålsbestämmelserna inte åsidosätts av stiftelseför— valtarna. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att stiftelserna för den special- reglerade kyrkliga egendomen inte bör stå under länsstyrelsens tillsyn. Att stiftsstyrelsen skall övervaka att stiftelse förvaltas i överensstämmelse med stiftelseurkunden och att ändring av stiftelseurkund skall kunna ske endast i den för permutation i lag stadgade ordningen får anses utgöra en betryggande garanti för att egendomen används för sitt ändamål, framhåller länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har inget att erinra mot att stiftelserna undantas från länsstyrelsens tillsyn och att denna i stället omhänderhas av kyrkans egna organ. Enligt länsstyrelsen skulle en statlig tillsyn över det stora antalet stiftelser bli betungande. Det kan emellertid ifrågasättas, framhåller länssty- relsen, om tillräckliga garantier har skapats för att stiftelseegendomen verkligen kommer att användas för avsett ändamål. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att starka skäl talar för att stiftelserna inte skall stå under tillsyn enligt lagen (1929zll6) om tillsyn över stiftelser. Tillfredsställande tillsyn bör kunna ordnas genom kyrkans egen försorg, anser länsstyrelsen. Samhället får emellertid, fortsätter länsstyrelsen, anses ha ett Speciellt ansvar för att den nu specialreglerade kyrkliga egendomen utnyttjas på ett riktigt sätt. Möjligen bör detta enligt länsstyrelsen föranleda att utvecklingen följs från statens sida. Denna uppgift bör då läggas på ett centralt statligt organ, t. ex. kammarkollegiet, föreslår länsstyrelsen. Stiftsnämnden i Luleå uttalar att de nya stiftelserna för den kyrkliga egendomen bör stå under tillsyn av kyrkliga tillsynsorgan. Enligt stiftsnämnden torde det i praktiken bli stiftsstyrelsen för stiftelser på lokalplanet och kyrkostyrelsen för stiftelser på stifts- och riksplanet som utövar tillsynen.
Domstolsverket ifrågasätter om de nya stiftelserna för den kyrkliga egen- domen bör undantas från länsstyrelsernas tillsyn. Kammarkollegiet fram- håller att statlig kontroll av stiftelserna framstår såsom både naturlig och önskvärd. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det är allt annat än självklart att de kyrkliga stiftelserna skall undantas från den tillsyn som regelmässigt utövas av statligt organ enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelser. Vid en stiftelsebildning bör enligt länsstyrelsen övervägas både frågan om statlig tillsyn och den näraliggande frågan om statlig insyn genom offentliga styrelseledamöter. Stiftelseutredningen upplyser att den beträffande registrerings- och tillsynsorganisationen arbetar efter två huvudlinjer. Den ena innebär en central registrering och tillsyn, den andra en regional sådan. Om de kyrkliga stiftelserna är utformade som privaträttsliga stiftelser, kommer de enligt utredningens förslag att ställas under tillsyn som vilken annan stiftelse som helst, framhåller stiftelseutredningen. Det kan emellertid ifrågasättas, menar stiftelseutredningen, om stiftelserna inte bör stå under tillsyn redan enligt gällande lagstiftning. Enligt stiftelseutredningens uppfatt- ning finns det i varje fall inga skäl att i den framtida lagstiftningen undanta just de kyrkliga stiftelserna från tillsyn. Lantbrukarnas riksförbund vänder sig mot att de kyrkliga stiftelserna föreslås undantagna statlig tillsyn och konstaterar att de kyrkliga stiftelserna kommer att utgöra slutna institutioner i vilka det allmänna helt saknar insyn.
Några instanser tar särskilt upp den i förslagen till stiftelseurkunder intagna bestämmelsen om m is 5 v å rd av stiftelsens angelägenheter.
Kammarkollegiet framhåller att egendomsutskottet synes ha utgått från att 7å tillsynslagen sätts ur spel genom den föreslagna bestämmelsen om ingripande av kyrko- och stiftsstyrelse. Kollegiet ställer sig tveksamt härtill och ifrågasätter om det inte finns ett behov från rättssäkerhetssynpunkt att frågor om missvård av stiftelsernas angelägenheter alltid underkastas rättslig prövning. Denna fråga bör övervägas närmare, anser kollegiet. Stiftsnämnden i Lund framhåller att stiftelsernas särställning i förhållande till andra privaträttsliga stiftelser markeras genom att prövning av missvården av stiftelseangelägenheter förbehålls inomkyrkliga organ. Det får väl förutsättas, fortsätter stiftsnämnden, att det ankommer i första hand på stiftsstyrelsen att anmäla överträdelse av missvårdsreglerna. I flertalet stift ligger den eko- nomiska tyngdpunkten på skogsförvaltningen. Denna förvaltnings delege- ring till stiftsstyrelsen torde enligt stiftsnämnden få till följd att missvården av skogsförvaltningen inte blir prövad i samma ordning som motsvarande fråga
rörande förvaltningen av boställsstiftelsens övriga egendom. Tanken är kanske, tillägger stiftsnämnden, att sådan fråga skall kunna tas upp i samband med stiftelseförvaltarens anmälan om missnöje över stiftsstyrelsens beslut om fördelning av vinst eller förlust liksom fastställelse av andelstalen för skogen. Stiftelseutredningen påpekar att det givetvis är möjligt att i en stiftelsestadga ta in regler av det slag utskottet har föreslagit. Frågan blir, tillägger utredningen, vilken verkan reglerna får och vilka sanktionsmöjlig- heter som står till buds om förvaltaren bestrider, att han har missvårdat stiftelsen. Det anges inte i förslagen efter vilka grunder bedömningen skall ske. Svårigheter kan enligt stiftelseutredningen uppstå i bedömningen om vem som har missvårdat stiftelsen i de fall förvaltningen avses bli delad. Reglerna om att förvaltaren kan fråntas sina befogenheter i egenskap av förvaltare vid uppenbar missvård utesluter inte att tillsynsmyndigheten eller allmän domstol kan meddela ett förordnande om annan förvaltning, framhåller stiftelseutredningen. Enligt utredningen torde den enda faktiska reaktionsmöjligheten vid missvård vara att tillsynsmyndighet, eller annan som är behörig, för talan vid domstol.
Ett par instanser behandlar förslaget om särskilda be s v ä rs bes t ä m - m el s e r.
Juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala konstaterar att enligt förslaget förvaltarens beslut i princip inte skall kunna överklagas och framhåller att detta innebär en markant ändring i förhållande till nuvarande ordning, enligt vilken en vidsträckt besvärsrätt föreligger. Fakultetsnämnden ifrågasätter om den föreslagna begränsningen är lämplig. Frågan huruvida en i förhållande till förslaget utvidgad besvärsrätt skall föreligga bör enligt fakultetsnämndens mening ytterligare övervägas. Stiftelseutredningen konstaterar att ett besvärsförfarande skall anordnas i vissa situationer och framhåller att det är möjligt att besvärsregler i och för sig kan förekomma i stiftelseurkunder. Stiftelseutredningen ifrågasätter emellertid vilken rättslig verkan reglerna får och vilka sanktionsmöjligheter som finns att tillgå mot en förvaltare, om han inte rättar sig efter vad det överprövande organet beslutar. Endast om förvaltaren i ett sådant fall kan anses ha missvårdat stiftelsens angelägenheter förefaller det finnas möjlighet att ingripa och då genom talan vid domstol, framhåller stiftelseutredningen. Det förefaller, fortsätter utred- ningen, som om man kan nå det resultat som eftersträvas, om man i stället anordnar ett underställningsförfarande. Det kan också ifrågasättas om inte en form av skiljenämndsförfarande lämpligen kan införas för vissa fall. Stiftel- seutredningen vill i sammanhanget nämna att utredningen i sitt arbete överväger att föreslå regler om klandertalan mot förvaltares beslut.
Några instanser behandlar bestämmelserna om pe r m u tat io n av stif- telserna.
Kammarkollegiet framhåller att ändring av den kyrkliga indelningen kommer att innebära att inte endast bestämmelser om förvaltare måste permuteras. Eftersom stiftelserna är knutna till bestämda enheter inom kyrkan, innebär en indelningsändring dessutom att berörda stiftelsers användningsområde får en annan omfattning, påpekar kollegiet. Därmed uppstår även en permutationssituation såvitt gäller ändamålsbestämningen. Man kan enligt kollegiet jämföra med den nuvarande ordningen för kommunala och kyrkliga indelningsändringar. Regeringsbeslut härom inne-
håller regelmässigt förordnande om användningsområdet för förekommande donationer efter indelningsändringen, tillägger kollegiet, och fortsätter:
Förslaget innebär att kyrkomötet, som blir ett privaträttsligt organ i den framtida kyrkan, får rätt att i samband med beslut om ändrad kyrklig indelning besluta om ändrad förvaltning (= permutation). ] fråga om en därav föranledd, erforderlig ändring av stiftelsens ändamål (användningsområde) träder allmänna permutationsregler in. Avgörandet ankommer alltså i denna del på i första hand kammarkollegiet. Det synes nödvändigt att samordna kollegiets prövning av ändamålsändringen med den internt kyrkliga prövningen av själva indelningsändringen och därav föranledd ändring av förvaltningsbestämmelsen. Frågan bör enligt kollegiets mening närmare övervägas. Vad gäller behörigheten att ansöka om permutation skall kyrkostyrelsen enligt förslaget företräda stiftelserna i dessa fall. Anledningen till detta anges vara att samtliga stiftelser eller i vart fall alla stiftelser av samma typ kommer att beröras av eventuella permutationer. Det framlagda förslaget skiljer sig från vad som i allmänhet gäller för stiftelser. Normalt företräds nämligen en stiftelse vid ansökan om permutation av förvaltaren. Även annan intressent kan ansöka om permutation men för prövning av ansökningen förutsätts att stiftelsens förvaltare biträder denna. Kollegiet ställer sig tveksamt till om förslaget är lämpligt i alla situationer med hänsyn till att den lokala stiftelseförvaltaren genom det ställs åt sidan. Visserligen förutsätter utskottet att kyrkostyrelsen skall "lämna berörd förvaltare tillfälle att yttra sig". Men hur skall förfaras för det fall att förvaltaren sätter sig emot en permutation? Det framlagda förslaget synes sålunda rymma olösliga problem och bör därför övervägas ytterli- gare.
Domkapitlet i Lund ifrågasätter om inte kyrkostyrelsen, som torde ha att besluta om ändrad församlings- och pastoratsindelning, också bör i samband därmed kunna besluta om därav föranledda permutationer i stället för kyrkomötet. Domkapitlet i Karlstad uttalar att domkapitlet inte är övertygat om att en uppkommande fråga om permutation måste röra alla stiftelser av en och samma typ. Speciella förhållanden kan enligt domkapitlet tänkas föreligga i ett stift eller del därav. Möjligheterna till permutation bör därför inte försvåras alltför mycket, när det gäller själva förfarandet, framhåller domkapitlet. Stiftsnämnden i Uppsala framför betänkligheter mot ansök- ningsförfarandet vid permutation. Frågan om permutation kan naturligtvis uppkomma lokalt, men det är kyrkostyrelsen som avgör om permutations- ansökan skall göras, framhåller stiftsnämnden. Dessförinnan skall kyrkosty- relsen enligt förslaget bereda alla övriga berörda stiftelser tillfälle att yttra sig och det kan ju, påpekar stiftsnämnden, vara fråga om tusentals sådana. Stiftsnämnden anser att ett sådant förfarande måste bli mycket omständligt. Stiftelseutredningen framhåller att ett beslut om permutation fattas på ansökan. Om någon annan än förvaltaren är sökande, brukar det krävas att förvaltaren skall samtycka till förändringen. Stiftelseutredningen anser att detta är något som måste beaktas vid en tilltänkt förändring eller upplösning av en befintlig kyrkostiftelse. Annorlunda ställer det sig om man skulle välja att utnyttja en särskild lagstiftning, påpekar utredningen, och fortsätter:
Enligt förslagen till stiftelseurkunder skall stiftelsen företrädas av kyrkostyrelsen i permutationsärenden utom då det gäller kyrkofondsstiftelsen. ] denna del skall således förvaltaren sakna behörighet att företräda stiftelsen. En sådan ordning är egendomlig. Om det ställdes på sin spets skulle denna bestämmelse troligen inte vara rättsligt verksam i vidare mån än att kyrkostyrelsen i likhet med förvaltaren skulle ansöka om permutation och yttra sig över inlämnade ansökningar. Men dessutom är det klart
olämpligt att avskära förvaltaren från möjligheterna att påkalla resp. förhindra att de grundläggande bestämmelserna förändras. l allmänhet får denne anses ha de bästa förutsättningarna att bedöma de behov som här gör sig gällande. — Samtliga förslag till stiftelseurkunder upptar en avslutande bestämmelse om förutsättningarna för per- mutation. Den är överflödig och kan därför utgå. För övrigt ankommer det inte på en stiftare att ange dessa förutsättningar. — Vid en förändring av den kyrkliga indelningen skall kyrkomötet kunna meddela vissa bestämmelser om stiftelsens förvaltning. I vissa andra situationer skall kyrkomötet kunna fatta beslut som gäller ändamålsbestäm- ningen. Här rör det sig om ganska omfattande ändringsförbehåll. Med fog kan det ifrågasättas om de verkligen skulle komma att godtas vid en rättslig prövning. Dessutom är det tveksamt om det är lämpligt att ge en utomstående sådana befogenheter i stiftelsen.
6.3.3. Genomförande av egendomsförslaget
JK behandlar genomförandet av egendomsförslaget från rättsliga synpunk- ter. J K anser att äganderätten till den specialreglerade egendomen bör överföras till de nya stiftelserna genom att även företrädare för lokalkyrkan i förekommande fall undertecknar stiftelseurkunderna. Motsvarande bör enligt JK gälla nuvarande domkyrkostiftelser och boställsstiftelser. JK framhåller att hans förslag inte innebär att det blir nödvändigt att i detalj utreda äganderätten. Det enda som krävs är att alla tänkbara ägare på något sätt blir företrädda vid genomförandet av äganderättsändringen. JK fortsät- ter:
Förslaget innebär naturligtvis en praktisk lösning av rådande svårigheter. Det kan dock knappast anses tillfredsställande att riksdagen på detta sätt beslutar om egendom som tillhör eller kan tillhöra annan än staten. Det förutsätts visserligen att församlingarna och andra kyrkliga organ skall medverka vid och få tillfälle att yttra sig beträffande övergången till stiftelser, men riksdagen skulle vara ensam beslutande, dvs. stiftare. I varje fall bör ett kyrkligt rättssubjekt som i dag klart är ägare till en viss egendom av hithörande slag — och kanske (. o. in. har lagfart — själv stå som överlåtare och stiftare. Jag vill här som exempel nämna sentida församlingskyrkor, vilka ägs av vederbörande församlingar och som också avses skola överföras till kyrkostiftelser, om inte särskilda skäl talar för ett bibehållande i församlingens ägo. I sammanhanget måste också observeras möjligheterna för de nya stiftelserna att erhålla lagfan. Enligt 20 kap. jordabalken (JB) gäller att för erhållande av lagfart krävs att sökanden företer fångeshandling. lnges ej sådan handling, skall ansökan avslås. Vidare krävs att fångesmannen har lagfart. Är så ej förhållandet och fall ej föreligger som avses i 9 å (förvärv genom expropriation m. m.), skall ansökningen förklaras vilande. Avsikten är nu att stiftelseurkunderna skall läggas till grund för lagfart. De upprättade förslagen till sådana urkunder torde emellertid knappast kunna tjäna detta syfte. De innebär nämligen inte någon överlåtelse och konstituerar därmed inte heller några stiftelser utan förutsätter att sådana bildningar redan har skett genom riksdagsbeslutet. Ej heller detta beslut kan dock betraktas som en fångeshandling, eftersom det enligt förslaget endast skulle få formen av ett allmänt principbeslut om överförande av ifrågavarande egendomsslag till stiftelser. Härtill kommer att några beslut över huvud taget ej skulle finnas från de kyrkliga rättssubjektens sida om överlåtelse på stiftelser av den rätt till egendom som tillkommer eller kan tillkomma dem. Skall lagfart grundas på stiftelseurkunderna i den föreslagna utformningen av dessa, måste uppenbarligen en ändring ske i 20 kap. JB. Enligt min mening bör ett system skapas som säkerställer att nuvarande ägare uttryckligen överlåter ifrågavarande egendom på stiftelserna och därmed står som stiftare. Stiftelseurkunderna bör inledas med en bestämmelse som direkt utsäger att ägarna — dvs. staten och/eller vederbörande kyrkliga rättssubjekt —
anslår viss angiven egendom att bilda stiftelsen i fråga. På detta sätt får stiftelseur— kunderna karaktär av fångeshandlingar. Såvitt gäller statens egendom fordras i botten ett principbeslut av riksdagen, varigenom staten generellt avhänder sig äganderätten och överlåter denna på stiftelser av förevarande olika slag. Samtidigt bör riksdagen uppdra riktlinjer för stiftelseurkundernas utformning samt uppdra åt regeringen att själv eller genom t. ex. kammarkollegiet för statens del underteckna urkunderna och därmed envar överlåtelse. Vad angår den äganderätt som tillkommer eller kan tillkomma kyrkligt rättssubjekt bör det inte möta större svårigheter att inom envar församling konstatera om och i vad mån sådant ägarskap kan tänkas föreligga. Urkunderna bör undertecknas av de rättssubjekt som härvid kan vara aktuella. Undertecknandet bör för enkelhetens skull kunna ske av ett enda kyrkligt organ. eventuellt med stöd av erforderliga fullmakter. Genom en sådan ordning som den nyss skisserade vinner man garantier för att alla nuvarande ägare står som överlåtare till stiftelserna och därmed såsom stiftare, vilket underlättar möjligheterna att erhålla lagfart förde nya stiftelserna. Lagfartsreglerna i 20 kap. JB synes ändå böra ändras men detta enbart för att undvika de komplikationer som följer av att fångesmännen för närvarande torde ha lagfart endast i undantagsfall. Skäl torde f. ö. föreligga att överväga ett förenklat lagfartsförfarande över huvud taget för att underlätta möjligheterna för de kyrkliga organen att erhålla lagfart beträffande olika slag av fast egendom efter relationsändringen. Denna tanke har också framförts i betänkandet.
JK uttalar vidare att det är oklart hur deltagarna har tänkt sig att egendom som sägs nu tillhöra kyrkostiftelse skall överföras i de nya stiftelsernas ägo. Å ena sidan sägs att ingen annan åtgärd krävs härför än ett beslut av permutationskaraktär, framhåller JK. Å andra sidan synes framgå av förslaget till stiftelseurkunder att även i dessa fall riksdagsbeslut är grunden för att egendomen ingår i den nya stiftelsen. Vad gäller permutationsvägen är enligt JK att märka att permutation innebär att en viss föreskrift rörande en stiftelse ändras. JK framhåller att ändringen i förevarande fall skall avse äganderätten till den i stiftelsen ingående egendomen. Emellertid är det enligt JK utmärkande för förevarande slag av stiftelser att fångeshandling och därmed uttrycklig äganderättsöverlåtelse i allmänhet saknas. Med denna utgångspunkt är det tveksamt om det över huvud taget finns något utrymme för permutation, menar JK. Enligt JK är det för övrigt ytterst tveksamt om det är fråga om stiftelser i egentlig mening.
Domstolsverket uttalar att verket inte vill motsätta sig förslaget att all egendom överförs genom en lagstiftningsakt. Domstolsverket finner det dock angeläget att lagstiftningsfrågan belyses ytterligare under det fortsatta förberedelsearbetet. Det kan enligt domstolsverket inte anföras några principiella betänkligheter mot att på grundval av resultat av utredning meddela lagfart på den specialreglerade fasta egendomen. Domstolsverket framhåller emellertid att det är angeläget att utredningen verkställs i sådan ordning, att berörda rättighetshavare får tillfälle att så tidigt som möjligt under utredningen bevaka sin rätt. Enligt domstolsverket bör kungörande äga rum före eller i samband med utredningen. Ansökan om lagfart kan lämpligen ske genom att kammarkollegiet översänder stiftelseurkunderna direkt till inskrivningsmyndigheten, framhåller domstolsverket. Kravet på styrkt åtkomst m.m. bör enligt verket efterges, men egendomen måste finnas upplagd i fastighetsbok. Domstolsverket påpekar att kammarkollegiet kan medverka genom att maskinellt låta framställa äganderättsbevis. Dom- stolsverket tillstyrker förslaget att prövning av vissa tvistiga frågor skall
avgöras av ett särskilt tillskapat organ där såväl kyrkan som staten är företrädda. Centralnämnden jörfastighetsdata framhåller att nämnden från sin utgångspunkt inte har något att erinra mot att riksdagen lagstiftnings- vägen förordnar om övergången. Det är dock enligt nämnden angeläget att den rättsliga innebörden av fånget klarläggs så att redovisning i överensstäm- melse med vad som f. n. gäller kan ske i inskrivningsregistret. Länsstyrelseni Östergötlands län understryker att den föreslagna uppdelningen beträffande vilken egendom som skall hänföras till viss stiftelse, nämligen hur egen- domen faktiskt disponeras och förvaltas, torde vara den enda praktiskt genomförbara. Länsstyrelsen tillägger emellertid att det i vissa undantagsfall torde erfordras lantmäteriförrättning för uppdelning av fastighet efter faktiskt brukande. Stiftelseutredningen anför att det av förslaget inte klart framgår vem som är stiftare; staten ensam eller staten tillsammans med kyrkans organ. ] förslaget till urkund för varje stiftelsetyp anges i den inledande paragrafen att stiftelsen har bildats enligt beslut av riksdagen. 1 den avslutande paragrafen talas det om stiftarnas avsikter. Enligt gällande rätt, fortsätter stiftelseutred- ningen, torde det inte vara nödvändigt att stiftaren anges i urkunden. Det bör dock på något sätt framgå vem som är stiftelsens grundare. Detta kan enligt stiftelseutredningen ha betydelse i vissa situationer, t. ex. vid permutationer (se prop. 1978:8 s. 32). Särskilt när äldre stiftelser ingår i de nya stiftelsebild- ningarna är det av vikt att det klarläggs vem som framdeles skall anses som stiftare, tillägger stiftelseutredningen. Förslaget att egendomen skall föras över till stiftelser utan att äganderättsfrågorna klarläggs har enligt stiftelse— utredningens mening större praktisk betydelse än vad utskottet har antagit. Stiftelseutredningen framhåller att utskottet synes utgå från uppfattningen om svenska kyrkan som en enhet och bortse från att den hittills till alldeles övervägande del har varit uppbyggd — rättsligt sett — av självständiga lokala organ, låt vara underkastade statliga bestämmelser i särskilda hänseenden. Det är dock inte en formell fråga, anser stiftelseutredningen, om rätten till viss egendom exempelvis tillkommer lokalkyrkan eller om egendomen är en prästlönetillgång. En förändring i det hänseendet kan enligt stiftelseutred- ningen innebära en omfördelning som är till fördel för en grupp medlemmar i svenska kyrkan och till nackdel för en annan. ] och för sig torde det väl vara möjligt att i huvudsak på föreslaget sätt föra över äganderätten till stiftelser utan särskilda äganderättsundersökningar. Men man bör då vara medveten om att det kan få praktiska konsekvenser av nyss antytt slag. Och överförandet måste tydligen ske genom särskild lagstiftning, framhåller stiftelseutredningen.
6.4. Skydd för kulturhistoriska värden
Flera instanser diskuterar förslaget från kulturvårdssynpunkt och under- stryker i regel behovet av skyddsbestämmelser för kyrkobyggnaderna och dessas inventarier. Med några undantag tillstyrker dessa instanser förslaget att lagen (1960:690)om byggnadsminnen ändras så att den blir tillämplig även på kyrkliga byggnader. En del instanser anser däremot att förslaget inte innefattar ett tillräckligt skydd för de kyrkliga inventarierna.
6.4.1. Kyrkobyggnader m. m.
Riksantikvarieämbetet framhåller att utredningens förslag att 1960 års bygg- nadsminneslag skall utnyttjas i princip kan tillstyrkas, liksom förslaget att samtliga kyrkor genom ett generellt registreringsförfarande förklaras för byggnadsminnen och att en eventuell gallring får ske på längre sikt. Ämbetet anser emellertid att en omarbetning och komplettering av lagen måste ske med särskild hänsyn till kyrkobyggnaderna. När kungörelsen (1920z744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet i ett fritt läge inte längre är tillämplig, måste den enligt ämbetets mening ersättas med ett lagskydd av motsvarande omfattning och innebörd. Vidare påpekar ämbetet att utred- ningens förslag till ny begravningslag inte upptar de stadganden till skydd för kyrkogården och dess bebyggelse som nu återfinns i 1 å begravningskungö- relsen och framhåller att det är nödvändigt att kyrkogårdarna även framgent får behålla sitt nuvarande skydd. Förslaget att byggnadsminneslagen skall göras tillämplig på kyrkliga byggnader är enligt byggnadsvårdsutredningen en naturlig följd av stiftelsebildningen. Att redan från början förklara försam- lingskyrkor, domkyrkor och biskopsgårdar för byggnadsminnen utan ansök- ningsförfarande förefaller enligt byggnadsvårdsutredningen helt rimligt, särskiltsom några ersättningsanspråkp. g. a. försvårad pågående användning knappast kan tänkas bli aktuella. Domstolsverket påpekar att länsstyrelsen enligt byggnadsminneslagen ofördröjligen skall underrätta inskrivningsmyn- digheten, när byggnad har förklarats för byggnadsminne. Det kan enligt domstolsverket ifrågasättas om en sådan anteckning är nödvändig i föreva- rande fall. Länsstyrelsen i Södermanlands län konstaterar att samtliga församlingskyrkor, domkyrkor och biskopsgårdar enligt förslaget automa- tiskt skall övergå till att bli byggnadsminnen och anser att detta kommer att innebära tillräcklig garanti för byggnadernas vård och bestånd.
Länsstyrelsen iStockho/ms län framhåller att ett genomförande av förslagen innebär att den antikvariska kontrollen kommer att ligga på länsstyrelsen i stället för som nu på riksantikvarieämbetet. Härigenom kommer enligt länsstyrelsen ökade krav att ställas på länsstyrelsens resurser. För att möjliggöra denna antikvariska verksamhet torde riksantikvarieämbetets roll särskilt böra övervägas, fortsätter länsstyrelsen. Förutom att relationsänd- ringen enligt länsstyrelsen bör förberedas av ämbetet från kulturminnesvår- dens synpunkter, bör ämbetet också bistå länsstyrelsen vid utredningar och genom viss uppdragsverksamhet. Länsstyrelsen i Uppsala län anför att förslaget om byggnadsminnesförklaring av kyrkorna innebär att länssty- relsen skall åläggas ett omfattande arbete med prövning av bl. a. restaure- rings- och ombyggnadsförslag. Detta medför en utökning av länsstyrelsens arbetsuppgifter 1 en omfattning som kräver personalförstärkning. En sådan personalförstärkning synes enligt länsstyrelsen ofrånkomlig, även om den sakkunskap som riksantikvarieämbetet nu förfogar över för dessa uppgifter kan utnyttjas av länsstyrelserna. Även länsstyrelserna i Östergötlands Kr'monobergs Kalmar Kristianstads Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Ör'ebro Västmanlands och Västernorrlands län uttalar att förslaget kommer att innebära en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om att enligt särskilda författnings- föreskrifter naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas
vid förvaltning av prästgård och annan kyrklig fastighet. Det föreskrivs sålunda att yttrande bör inhämtas från länsstyrelsen i ärenden rörande prästgårdar, framhåller länsstyrelsen. Med hänsyn till de kulturhistoriska värden som många av kyrkans fastigheter besitter anser länsstyrelsen att skyldighet till samråd med länsstyrelsen bör kvarstå även efter relationsför- ändringen. Länsstyrelsen föreslår att detta skrivs in i stiftelseurkunden för boställsstiftelse. Samma åsikt framför länsstyrelserna i Kronobergs. Malmö- hus, Älvsborgs och Västernorrlands län. Domkapitleti Västerås kan inte godta att nu gällande specialbestämmelser för skyddet av kyrkobyggnadernas och de kyrkliga inventariernas kulturhistoriska värden upphävs och att bygg- nadsminneslagen skall gälla för kyrkliga byggnader. Domkapitlet anser det riktigast att riksantikvarieämbetet med dess speciella tekniska och antikva- riska kompetens även i framtiden får handlägga dessa ärenden. Domkapitlet anser också att riksantikvarieämbetet skall ha ansvaret för kyrkans inventa- rier.
6.4.2. K yrkliga inventarier
Riksantikvarieämbetet påpekar att förordningen (1942:929) angående vården av vissa kyrkliga inventarier enligt förslaget inte kommer att ersättas av annan författningsreglering och uttalar vidare:
Tillsynen över vård och förändringar av inventarier skall istället tillkomma stiftssty— relserna, medan frågor om avyttring av inventarier skall avgöras av kyrkostyrelsen. De svenska kyrkliga inventarierna intar en framträdande ställning i Europas kulturhisto- ria. Samtidigt är det inventarierna som fordrar den mest komplicerade och för närvarande även mest omfattande vården. Ett stort antal inventarier har inte längre någon liturgisk funktion, utan anledningen till att de har bevarats är deras kulturhis- toriska egenvärde och att de på ett mycket tidigt stadium har tillmätts betydelse som ett allmänt kulturarv. Då det i en tid medan kyrkan har varit underställd staten, trots detta har ansetts befogat med en särskild författning till skydd för inventariernas kulturhis- toriska värden, är det enligt ämbetets mening efter en relationsändring såväl befogat som nödvändigt med ett sådant skydd. [ annat fall kommer måhända i en framtid — beroende på medlemsutvecklingen inom den fria kyrkan — folkflertalet att ställas utan möjlighet att påverka förvaltningen av vårt kanske främsta kulturarv. Ämbetet vill således med skärpa framhålla det angelägna i att en relationsändring ej genomförs utan att en ny författning till skydd för de äldre kyrkliga inventarierna har tillskapats. Den nya lagen bör kunna ha i huvudsak samma lydelse som 1942 års förordning angående vården av vissa kyrkliga inventarier.
Länsstyrelsen iStockho/ms län erinrar om att dispositionsrätten över en del av kyrkans lösa egendom regleras i förordningen angående vården av vissa kyrkliga inventarier. Eftersom denna föreslås bli upphävd, är det enligt länsstyrelsens mening av stor vikt hur frågan om samhällets tillsyn över detta kulturhistoriskt ovärderliga material ordnas. Länsstyrelsen anser att man bör överväga att dela in inventarierna efter deras betydelse för kyrkorummet. För kyrkorummet viktig inredning såsom altartavlor, bilder, kors och krucifix m. m. borde kunna inbegripas i en byggnadsminnesförklaring, anser länssty- relsen. I övrigt bör enligt länsstyrelsen tillräckliga garantier för att inventa- rierna bevaras kunna skapas genom att — som deltagarna i överläggningarna har föreslagit—i stiftelseurkunderna ges bestämmelserom att myndighet som
har att bevaka det kulturhistoriska intresset skall yttra sig vid avhändelse eller vid annat särskilt angivet handhavande av föremål av kulturhistoriskt värde. Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar att endast vissa föremål med karaktär av fast inredning, orglar, predikstolar, korbänkar etc. torde komma att omfattas av byggnadsminnesförklaring. Huvuddelen av inventarierna kommer att ingå i en kyrkostiftelse, som enligt utredningens förslag till stiftelseurkund skall inhämta yttrande från antikvarisk myndighet i ärenden som rör kulturhistoriskt intressanta föremål. Enligt länsstyrelsen bör bestämmel- serna här preciseras. Restaurering, vård och översyn av de kyrkliga inventa- rierna ställer stora krav på konserveringsteknisk och antikvarisk sakkunskap, en sakkunskap som f. n. torde finnas endast hos riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer. Länsstyrelsen anser det lämpligt att den nuva— rande förordningen om vården av kyrkliga inventarier i allt väsentligt gäller även efter en relationsändring. Länsstyrelsen i Östergötlands län gör likartade påpekanden och anser att riksantikvarieämbetet med sin specialkompetens bör vara den myndighet som även efter en relationsändring skall ha det antikvariska ansvaret för kyrkans äldre inventarier. Av samma uppfattning är länsstyrelserna iÄ/vsborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen iKronobergs län anser däremot att det bör övervägas att låta länsstyrelsen åta sig det antikvariska ansvaret för kyrkans inventarier. Länsstyrelsen iSöderman/ands län noterar att det enligt förslaget ankommer på de kyrkliga instanserna att själva avgöra om ett föremål är av kulturhistoriskt värde eller inte. Länsstyrelsen finner detta otillfredsställande och anser att sådana avgö- randen bör hänskjutas till de kulturminnesvårdande instanserna eller till lämplig museiinstitution.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att förslaget att kyrkliga organ skall överta beslutanderätten i ärenden om vården av kyrkliga inventarier innebär försämrade möjligheter för kulturminnesvården att hävda det allmänna intresse som knyts till den kulturskatt som våra äldre kyrkliga inventarier utgör. Lika angeläget som att kyrkobyggnaderna får särskilt skydd enligt byggnadsminneslagen bör det enligt länsstyrelsen vara att kulturhistoriskt värdefulla kyrkoinventarier tillförsäkras skydd enligt speciallagstiftning för kulturminnesvården. Ytterligare utredning behövs för att denna fråga skall kunna lösas på ett för kulturminnesvården tillfredsställande sätt, tillägger länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör lagskydd för kyrkliga inventarier behållas. Länsstyrelsen tänker sig att detta kan ordnas genom att det blir möjligt att enligt byggnadsminneslagen skydda även till byggnaden hörande lösa inventarier eller att nuvarande lagregler behålls. Länsstyrelseni Västmanlands län anser att det bör göras en närmare utredning om ansvaret för kyrkans äldre inventarier från antikvarisk synpunkt.
7. Församlingsregistrering m. m.
Förslaget till församlingsregistrering har behandlats av 48 remissinstanser. lnom gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. har sju instanser yttrat sig i denna fråga och av länsstyrelserna 20. 1 övrigt föreligger remissyttranden i denna del från nio domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän, tre instanser hänförliga till gruppen centrala kyrkliga styrelser m. fl., en perso- nalorganisation och fyra instanser inom gruppen övriga remissinstanser.
Drygt hälften (26 instanser) av de remissinstanser som har uttalat sig om förslaget till församlingsregistrering har också behandlat frågan om huvud- mannaskapet för folkbokföringen. Yttranden i denna fråga föreligger dessutom från tio andra remissinstanser. Av de totalt 36 instanser som sålunda har yttrat sig om folkbokföringen tillhör fyra gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. och 15 gruppen länsstyrelser. lövrigt föreligger yttranden i denna fråga från sex domkapitel, tre av de kyrkliga deltagarnas huvudmän, två instanser hänförliga till gruppen centrala kyrkliga styrelser m. fl., fem personalorganisationer och en instans hänförlig till gruppen övriga remissin- stanser. [ spontana yttranden har frågan om folkbokföringen behandlats av fem instanser.
Tio remissinstanser har behandlat de arkiv/fågor som aktualiseras av relationsändringen. lnom gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. har tre instanser yttrat sig i saken. [ övrigt föreligger remissyttranden i denna del från fyra länsstyrelser och tre domkapitel. Arkivfrågorna har också tagits upp i ett spontant yttrande.
7.1. Huvudmannaskapet för folkbokföringen
Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i fråga om ett ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen motsätter sig inte att ett borgerligt organ övertar foIkbokföringsuppgifterna. Av de 36 remissinstanser som har uttalat sig i frågan är sålunda 25 instanser i princip för ett ändrat huvudman- naskap, medan sex instanser ställer sig negativa till en sådan förändring och fem instanser avstår från ett direkt ställningstagande. Bland de elva remissinstanser med anknytning till svenska kyrkan (grupperna 4—7) som har yttrat sig i frågan är åtta instanser positiva till ett ändrat huvudmannaskap, medan tre motsätter sig en förändring. Till de remissinstanser som ställer sig negativa till en ändrad folkbokföring hör två länsstyrelser, ett domkapitel, en av de kyrkliga deltagarnas huvudmän, en instans hänförlig till gruppen
centrala kyrkliga styrelser m.fl. och en personalorganisation. Av de fem organisationer och sammanslutningar som spontant har yttrat sig om folkbokföringen är en instans positiv till ett ändrat huvudmannaskap, medan tre instanser är kritiska och en inte tar ställning.
7.1.1. Övervägande positiva uttalanden om ett ändrat huvudmannaskap
Svea hovrätt uttalar att folkbokföringen får anses vara en borgerlig uppgift. Ur rationell synpunkt synes det enligt hovrätten riktigt att den lokala skatte- myndigheten, som har hand om mantalsskrivningen, även sköter folkbok- föringen. Hovrätten framhåller att svenska kyrkan har skött folkbokföringen på ett förtjänstfullt sätt och anser att en reform inte bör medföra att allmänheten får sämre service än den som kyrkan nu tillhandahåller. Datainspektionen säger sig inte ha något att invända mot att folkbokföringen tas över av staten men anser att frågan om vilken statlig myndighet som skall handha folkbokföringen är otillräckligt utredd. Inspektionen framhåller emellertid att mycket synes tala för den lösning som antyds i den fristående expertutredningen. Riksskatteverket (RS V)anser att det är ett naturligt led i en relationsändring om folkbokföringen förs över till annan myndighet. Enligt RSV är en överföring av pastorsämbetenas folkbokföringsuppgifter till lokal skattemyndighet en naturlig utbyggnad av de uppgifter för registrering, redovisning och service inom folkbokförings-, val- och fastighetsområdena som redan i dag åvilar lokal skattemyndighet. Att klara kopplingar även föreligger till andra delar av lokal skattemyndighets verksamhet — inom beskattning och uppbörd — har enligt RSV visat sig vid de lokala skattemyn- digheterna i Stockholm och Göteborg, som nu ansvarar för delar av kyrkobokföringen. Om en relationsändring inte skulle komma till stånd, anser RSV att frågan om en överföring av folkbokföringen ändå bör tas upp till prövning av statsmakterna. RSV diskuterar därvid ett förslag av kyrkobokföringsinspektörerna som innebär att till lokal skattemyndighet överförs endast flyttningsärendena (7.1.2). RSV vill för egen del inte förorda en sådan lösning. Enligt RSV är folkbokföringen i Stockholm och Göteborg betydligt mera kostnadskrävande än folkbokföringen i landet i övrigt. Riksarkivet hänvisar till att riksarkivet redan i tidigare sammanhang har uttalat att folkbokföringen borde ses som en statlig och inte som en kommunal uppgift. Riksarkivet utgår från att folkbokföringen vid en eventuell överflyttning från pastorsämbetena kommer att läggas på de lokala skattemyndigheterna, som redan i nuläget har omfattande uppgifter på detta område. Emellertid understryker riksarkivet att en överföring av folkbokfö— ringen till icke-kyrklig myndighet framstår som försvarlig endast om det skapas garantier för att reformen inte innebär en försämring i kvalitetshän- seende.
Länsstyrelsen iStockho/ms län påpekar att styrelsen tidigare har förordat de lokala skattemyndigheterna som folkbokföringsorgan och uttalar att ingen- ting nu har framkommit som föranleder ett ändrat ställningstagande. Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker att huvudmannaskapet för den lokala folkbokföringen anförtros de lokala skattemyndigheterna. Mot bakgrund av bl. a. riksskatteverkets nya system för ADB inom folkbokföring
och beskattning anser länsstyrelsen en separation mellan kyrkan och befolkningsregistrering nödvändig, eftersom pastorsämbetena inte har de materiella eller personella resurser som kommer att krävas i en nära framtid. Även länsstyrelserna iKalmar, Gotlands, Kristianstads och Örebro län anser att lokal skattemyndighet bör få ansvaret för folkbokföringen vid en relations- ändring. Att folkbokföringen skall skötas av borgerligt organ ser länsstyrelseni Jämtlands län som en naturlig följd av den föreslagna relationsändringen. Styrelsen framhåller att statliga myndigheter redan nu har hand om väsentliga delar av folkbokföringen och anser inte att man behöver hysa farhågor för att ett ändrat huvudmannaskap skulle innebära påtagligt försämrad service och fördyrade kostnader ens för allmänheten iglesbygden. De flesta ärenden som berör den lokala folkbokföringen är nämligen enligt länsstyrelsen av sådan beskaffenhet att de kan klaras per post eller telefon. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att pastorsämbetenas nuvarande folkbok- föringsuppgifter bör föras över till de lokala skattemyndigheterna, oavsett ställningstagandet i övrigt till stat-kyrka-frågan. Länsstyrelsen i Västerbottens län ställer sig i princip positiv till ett ändrat huvudmannaskap för folkbok- föringen men framhåller att möjligheterna att tillgodose allmänhetens behov av närservice måste undersökas ytterligare. Länsstyrelsen hänvisar till att antalet registreringsställen minskar kraftigt, om folkbokföringen flyttas över till de lokala skattemyndigheterna. Enligt länsstyrelsen bör det därför övervägas att låta små statliga myndigheter i varje kommun eller del av kommun handha folkbokföringen. Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig inte ha något att erinra mot ett ändrat huvudmannaskap för folkbokför- ingen.
Domkapitlet i Växjö finner det från principiell synpunkt konsekvent att huvudmannaskapet för folkbokföringen förs över till samhället men betonar samtidigt att en alltför hård centralisering av folkbokföringen kan skapa problem i glesbygder. Om samhället anser det lämpligt att utnyttja kyrko- församlingarnas tjänster, bör dessa därför enligt domkapitlet beredas möjlighet till insatser på folkbokföringsområdet. Liknande synpunkter uttalar domkapitlen i Skara, Göteborg, Härnösand och Luleå. Domkapitlen i Skara och Göteborg tillägger att det bör utredas om det är möjligt att överföra endast flyttningsärendena, medan pastorsämbetena som hittills handlägger övriga kyrkobokföringsärenden. Biskopsmötet säger sig utgå från att ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan måste innebära att folkbokfö- ringen förs över till borgerlig huvudman. Enligt Biskopsmötet bör det i princip kunna bli aktuellt med samma förfarande som har skisserats beträffande begravningsväsendet, nämligen att huvudmannen kan överlåta den praktiska lokala folkbokföringen till församlingen. Biskopsmötet anser det knappast önskvärt att pastorsämbetena generellt sköter den framtida folkbokföringen åt staten. Där det emellertid ur speciell servicesynpunkt bedöms som särskilt lämpligt bör svenska kyrkan enligt Biskopsmötets uppfattning inte undandra sig folkbokföringsuppgifter. Riksförbundet Kyrkans ungdom anser det orimligt att svenska kyrkan efter en relationsänd- ring fortsätter att handlägga folkbokföringen. Stiftsrådeti Växjö menar också att folkbokföringen inte bör ligga kvar hos pastoraten.
Sveriges/rikyrkoråd beklagar att folkbokföringen inte redan är överförd till borgerligt organ. Frikyrkorådet anser att folkbokföringen oberoende av en
relationsändring och senast år 1984 bör föras över till borgerlig myndighet. Tjänstemännens centra/organisation och Sveriges kammunaltjänstemannaför- bund har inget att erinra mot att folkbokföringen förs över till borgerlig huvudman men föreslår att lokala servicekontor upprättas till det antal som kan bedömas vara rimligt. Sällskapet Religiöstforum anser att folkbokföringen kan föras över i samhällelig regi.
7.1.2. Kritiska uttalanden om ett ändrat huvudmannaskap
Länsstyrelsen i Västernorrlands län betonar att personregistreringen och aktualiseringen av personregistren har fungerat utmärkt i länet. Om ett fint fungerande folkbokföringssystem skulle övertas av borgerlig myndighet, vilket enligt länsstyrelsens mening kommer att medföra försämringar, anser styrelsen att samma myndighet bör ha ansvaret för såväl den löpande som den årliga folkbokföringen. Länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län framhåller att styrelsen i tidigare sammanhang har förordat att endast de lokala skattemyndigheterna borde komma i fråga, om folkbokföringen skulle föras över till annat organ. Denna uppfattning har enligt länsstyrelsen snarast förstärkts under den gångna tiden. Länsstyrelsen är emellertid tveksam till om det ur ekonomisk synpunkt för samhället i dess helhet är välbetänkt att ändra nuvarande ordning. Det torde, framhåller länsstyrelsen, vara fullt möjligt att, även om relationerna mellan staten och svenska kyrkan förändras, ha kvar folkbokföringen hos pastorsämbetena och ge kyrkan ekonomisk ersättning för arbetet med folkbokföringsuppgifterna. Domka- pitleti Västerås anser att det borde ha utretts på vilka olika sätt folkbokföring- en kan finansieras, om huvudmannaskapet ligger kvar på församlingarna. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänvisar till förbundets underremiss enligt vilken en helt övervägande del av förbundets medlemmar motsätter sig en ändring av huvudmannaskapet för kyrkobokföringen. Förbundet framhåller att det är angeläget att beslut snarast fattas i frågan om kyrkobokföringens framtida organisation, eftersom nu rådande osäkra läge medför olägenheter för pastoraten. Förbundet säger sig inte ha något att erinra mot att det utreds om inte endast flyttningsärendena bör föras över till annan myndighet, medan pastorsämbetena har hand om övriga kyrkobok- föringsärenden. Sveriges kyrkliga kvinnoråd framhåller att svenska kyrkan har skött folkbokföringen på ett mycket förtjänstfullt sätt och anser att pastoraten även i fortsättningen bör ha hand om folkbokföringen. Svenska prästförbundet säger sig dela den principiella uppfattningen att folkbokföringen är en samhällelig angelägenhet. Förbundet anser emellertid att frågan om folkbok- föringen bör lösas i princip på samma sätt som begravningsverksamheten, dvs. att samhället köper tjänster av kyrkan, som redan har en fungerande organisation för folkbokföringen.
Föreningen Sveriges kyrkobokföringsinspektörer anser inte att man åstad- kommer en bättre kyrkobokföring genom att denna förs över till annan myndighet. Enligt inspektörerna bör hela problemkomplexet diskuteras och utredas från andra utgångspunkter. Om det över huvud taget anses önskvärt att föra över kyrkobokföringen från pastorsämbete till annan myndighet, menar inspektörerna att det bör utredas om inte endast flyttningsärenden skulle kunna föras över, medan övriga kyrkobokföringsärenden med fördel
skulle kunna handläggas av pastorsämbete. Kristen demokratisk samling (KDS) anser att folkbokföringen bör ligga kvar hos församlingarna. KDS betonar att folkbokföringen fungerar utmärkt enligt nuvarande ordning och anser inte att några principiellt eller praktiskt vägande skäl talar för en förändring. En förändring skulle enligt KDS innebära en klar försämring för allmänheten liksom en fördyring. Svenska kyrkans Iekmannaförbund — Kyrkobröderna framhåller att såväl praktiska som ekonomiska skäl talar för att kyrkan även i fortsättningen har_huvudansvaret för folkbokföringen.
7.2. Förslaget till församlingsregistrering
Remissinstanserna är positiva till förslaget om församlingsregistrering. Av de 48 remissinstanser som har yttrat sig i frågan är 39 positiva till förslaget, medan tre instanser ställer sig negativa och sex avstår från ett direkt ställningstagande. Bland de positiva remissinstanserna har tolv instanser erinringar mot delar av förslaget. Detta avvisas av två länsstyrelser och ett domkapitel. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 7.1.
Positiva till förslaget om församlingsregistrering är kammarrätten iJänkö- ping, kammarkollegiet, riksskatteverket. riksarkivet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Jämtlands län, domkapitlen iSträngnäs, Linköping, Skara, K arlstad, Härnösand och Luleå, Biskopsmötet, Riksförbundet Kyrkans ungdom. stiftsråden i Växjö och Lund, Sveriges frikyrkoråd, Katolska biskops- ämbetet och Sveriges kristna ungdomsråd. Till de remissinstanser som är
Tabell 7.1 ___—___ Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande _ ställning Remiss— utan med instanser förbehåll förbehåll (gruvv 1—9)
l. Centrala statliga
myndigheter m. fl. _4 l — 2 2. Länsstyrelser 10 8 2 — 3. Kommuner och kommunförbund — — — — 4. Domkapitel 6 2 1 — 5. De kyrkliga del- tagarnas huvudmän 2 l — l 6. Centrala kyrkliga styrelser m.fl. 2 — — 1 7. Stiftsnämnder — — — — 8. Personalorganisationer — — — 1 9. Övriga remissinstanser 3 — — 1 Summa 27 12 3 6 39
positiva till förslaget men som ändå framför vissa erinringar mot delar av förslaget hör datainspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län. domkapitlen i Lund och Göteborg samt Rikskommittén för stiftstingen.
Negativa till förslaget om församlingsregistrering är länsstyrelserna i Söder- manlands och Kopparbergs län samt domkapitlet i Uppsala.
Flertalet remissinstanser som behandlar frågan om den framtida försam- lingsregistreringen godtar förslaget om ett servicesystem byggt på automatisk databehandling. Flera av dessa positiva instanser förordar emellertid att databehandlingen huvudsakligen sker regionalt genom länsstyrelsernas dataenheter. De tre instanser som är negativa till förslaget om församlings- registreringen anser att systemet inte medger tillräcklig information, att församlingstillhörighet bör markeras i de borgerliga befolkningsregistren eller att kyrkan i samråd med övriga kyrkliga samfund bör inrätta ett databaserat centralt serviceorgan.
7.2.1. Allmänna uttalanden om förslaget
Kammarrätten iJönköping påpekar att en församlingsregistrering i enlighet med förslaget fordrar datainspektionens tillstånd och att ett massuttag av personrelaterade uppgifter från de civila befolkningsregistren inte torde kunna ske utan särskild författningsreglering. Kammarrätten inskränker sig i övrigt till vissa påpekanden i fråga om den datalagrade informationens offentlighet och menar att det kan vara lämpligt att överväga om uppgifterna inte redan före relationsändringen bör få sådan ställning att utlämnande inte behöver ske. Datainspektionen framhåller att det kan antas vara ändamålsen- ligt att använda ADB-teknik vid församlingsregistreringen och påpekar att personregistrering med sådan teknik måste prövas enligt datalagen. Kammarkollegiet har i stort intet att invända mot det föreslagna systemet till församlingsregistrering. Kollegiet tillstyrker att statens engagemang anpassas till den ordning som gäller när andra intressenter förses med uppgifter från befolkningsregistren. Frågan är av betydelse för det fall att andra trossamfund skulle önska köpa motsvarande tjänster, framhåller kollegiet. Riksskatte- verket (RSV) tillstyrker att församlingsregistreringen grundas på ett från folkbokföringen fristående informationssystem hos kyrkans egna organ. Enligt RSV förefaller grunddragen i den tänkta församlingsregistreringen med periodiskt framställda församlingsförteckningar, personaviregister och förrättningslängder vara en rimlig avvägning mellan å ena sidan kyrkans behov av personuppgifter för församlingsvården och handhavandet av kyrkoavgifterna samt å andra sidan kostnadsaspekterna och det allmänna samhälleliga önskemålet att en omfattande dubbelregistrering undviks. Riksarkivet har i och för sig inte några erinringar mot den skisserade modellen för en kyrklig församlingsregistrering. För församlingarna synes det riksar- kivet vara fullt tillräckligt att få datamaskinellt framställda församlingsför- teckningar och personaviregister av föreslagen typ. Det bör emellertid inte förbises, framhåller riksarkivet, att församlingsförteckningarna kommer att bli tämligen skrymmande och att de med tiden kommer att aktualisera svårlösta gallringsfrågor. Å andra sidan kommer de enligt riksarkivet otvivelaktigt att äga ett betydande värde för den framtida forskningen.
Länsstyrelsen i Örebro län tillstyrker förslaget om ett fristående informa- tionssystem. Länsstyrelsen förutsätter att systemet blir så allmängiltigt att det kan utnyttjas även av andra trossamfund. Enligt länsstyrelsen iHallands län synes det föreslagna systemet till församlingsregistrering vara möjligt att genomföra och väl avpassat för kyrkans behov. Länsstyrelsen påpekar dock att det föreslagna skyddet genom "noll-markering" för familjemedlemmar som ej tillhör kyrkan förefaller bräckligt. Länsstyrelsen iJämtlands län har inte något att erinra mot att det för svenska kyrkan tillskapas ett särskilt kyrkdataband med de uppgifter som behövs i församlingsarbetet. Länssty- relsen betonar att man bör undvika en arbetskrävande dubbelregistrering av befolkningen och ansluter sig till förslaget att staten inte bör engagera sig i en framtida församlingsregistrering på annat sätt än genom att tillhandahålla de borgerliga uppgifter som är nödvändiga för församlingsarbetet. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar att det inte synes föreligga hinder att tillhandahålla de uppgifter ur den borgerliga folkbokföringen som är nödvändiga för försam- lingsarbetet. Liknande uttalanden, i några fall med tillägget att församlings- registreringssystemet är tekniskt genomförbart, kommer f rån länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar. Värmlands och Västmanlands län.
Domkapitlet i Strängnäs säger sig inte ha något att erinra mot de rent tekniska delarna av förslaget till församlingsregistrering. Enligt domkapitlet torde emellertid kostnaderna för uppläggning och drift av ett nytt system ha väsentligt underskattats, om inte avsikten är att prästerna själva skall handlägga samtliga registreringsärenden. Även domkapitlet i Karlstad ifrå- gasätter om de beräknade kostnaderna är realistiska. Biskopsmötet uttalar att betänkandets allmänna överväganden om församlingsregistrering synes väl ägnade att ligga till grund förde kommande mera detaljerade utredningar och anvisningar för församlingsregistreringen som utredarna förutsätter. Förslaget att församlingarna genom automatisk databehandling erhåller aktuella personförteckningar med erforderliga borgerliga och kyrkliga uppgifter synes enligt Biskopsmötet vara av avgörande betydelse liksom också upprättandet av ett centralt kyrkdataband. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänvisar till förbundets underremiss och konstaterar att remissutfallet är något oklart. Flertalet av dem som svarat har ställt sig positiva till det föreslagna systemet. Förbundet vill understryka att något ställningstagande till frågan om församlingsregistreringen inte kan ske, förrän det har blivit avgjort till vilken myndighet som kyrkobokföringsgöro- målen i så fall avses bli överflyttade. Riksförbundet Kyrkans ungdom framhåller att utredningen på ett ändamålsenligt sätt har löst principfrågan hur ett medlemsregister för svenska kyrkans medlemmar skulle kunna skapas.
Sveriges frikyrkoråd framhåller att betänkandet pekar på tekniska lösningar som gör det möjligt även för andra trossamfund att få samma hjälp av staten med församlingsregistreringen som svenska kyrkan. Att detta skall vara förhållandet menar frikyrkorådet är en självklarhet. Katolska biskopsämbetet uttalar att principdeklarationen i betänkandet ”att man bör sträva efter tekniska lösningar som är så allmängiltiga att de i stora drag kan utnyttjas även av andra trossamfund” är välkommen. Enligt biskopsämbetet framgår dessvärre inte hur katolska kyrkan skulle kunna utnyttja den föreslagna tekniska lösningen. Om reformarbetet också syftar till att göra förutsättning- arna för skilda trossamfund mera rättvisa och jämlika, måste det första kravet
vara att man försöker utjämna informationsklyftan mellan svenska kyrkan och andra trossamfund, anser biskopsämbetet. Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd säger sig önska att tekniska möjligheter skapas varigenom det blir möjligt att ansluta centralrådets medlemsförsamlingar till ett centralt ADB-register. En förutsättning för detta måste emellertid vara, framhåller centralrådet, att det är ekonomiskt fördelaktigt och att resp. församling finner det överensstämma med sina medlemmars intresse att en offentlig registre- ring sker. Sveriges kristna ungdomsråd anser att utredningen på ett ändamåls- enligt sätt har lyckats lösa frågan om svenska kyrkans framtida medlemsre- gistrering. Ungdomsrådet förutsätter att motsvarande service ges till andra trossamfund och större organisationer, om de uttrycker önskemål därom.
7.2.2. Informationen
Datainspektionen påpekar att det enligt datalagen krävs samtycke eller särskilda skäl för att registreringen skall få omfatta även andra än svenska kyrkans medlemmar. Enligt förslaget skall, fortsätter inspektionen, regi- streras dels personer som inte är medlemmar men är nära anhöriga till medlemmar, dels personer som utan att vara medlemmar frivilligt ger ekonomiska bidrag till kyrkan. Vad deltagarna åberopat till stöd för detta torde enligt inspektionen inte utan ytterligare förklaringar kunna godtas som särskilt skäl i datalagens mening. Visserligen kan den registrerade medge registrering eller frivilligt underkasta sig den, men slutlig ställning till dessa frågor måste enligt datainspektionens mening tas vid den tillståndsprövning som blir nödvändig. Riksskatteverket (RSV) ansluter sig till förslaget att församlingsregistreringen i princip skall omfatta bara kyrkans medlemmar. 1 systemet måste dock — bortsett från önskemålen från kyrkans sida att få kunskap om familjesamhörighet för församlingsvården — ingå även vissa uppgifter om icke-medlemmar för att registreringen skall kunna uppdateras från de civila befolkningsregistren, framhåller RSV. Det är uppenbart, fortsätter RSV, att kyrkan kommer att få betydligt mer begränsade möjlig- heter än f. n. att direkt ur församlingsregistreringen skaffa sig den kunskap om personuppgifter för sina medlemmar som behövs för församlingsvården. RSV vill därför understryka vikten av att några hinder inte kommer att resas mot att den fullständigare borgerliga folkbokföringen lämnar ut komplette- rande uppgifter på särskild förfrågan. Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att svenska kyrkan ensam bör svara för uppgifter av rent kyrklig natur. Däremot är det rimligt, anser länsstyrelsen, att svenska kyrkan får del av uppgifter av borgerlig natur, vilka ingår i de kommande civila befolkningsregistren. De ur allmän synpunkt viktigaste frågorna är enligt länsstyrelsen hur uppgiftsut- byte mellan de civila befolkningsregistren och församlingsregistren skall gå till och vilka uppgifter som med hänsyn till personlig integritet kan lämnas ut från de civila befolkningsregistren. Länsstyrelsen framhåller att det från kyrkligt håll har understrukits vikten för det kyrkliga arbetet av att familjesamhörighet kan utläsas i församlingsregistren även för det fall att familjens huvudman inte tillhör kyrkan. Den lösning, som i detta avseende föreslagits, får enligt länsstyrelsen anses ge fullgott skydd ur integritetssyn- punkt.
Domkapitlet i Uppsala anser att det inte synes möjligt att till grund för en
kommande församlingsregistrering lägga ett lösligt utformat förslag, som i många stycken tyder på en ringa insikt om vilka personuppgifter kyrkan behöver. De ekonomiska beräkningarna förefaller också helt orealistiska, menar domkapitlet. Domkapitlet anser det nödvändigt att i en kommande församlingsregistrering varje församling för församlingsbok, in- och utflytt— ningsböcker samt ministerialböcker av nu förekommande slag. Vidare måste enligt domkapitlet i systemet ingå personavier, där länsstyrelsens dataenhet aviserar de förändringar som sker. Födslar bör med lätthet kunna meddelas pastorsämbetet genom att ytterligare ett blad sätts in i blanketten "person- bevis för förlossning”, framhåller domkapitlet. Personförteckning tillställs varje församling en gång om året för avstämning av församlingsboken och kontroll av de kyrkoavgiftspliktiga, föreslår domkapitlet. Enligt domkapitleti Skara är det viktigt att staten kan garantera att kyrkan får tillgång till borgerliga uppgifter som behövs för församlingsarbetet. Domkapitlet betonar att familjesamhörigheten måste kunna utläsas i församlingsregistren, vilket innebär att registren kommer att innehålla uppgifter om personnummer för familjemedlem som inte tillhör kyrkan. Eftersom personnummer i dag är offentliga, bör detta emellertid enligt domkapitlet inte strida mot integritets- skyddet. Domkapitlet iLund ställer sig i princip positivt till förslaget men understryker vikten av att församlingsregistreringen omfattar nyfödda barn till kyrkomedlemmar. Om inte den databaserade informationen lämnar upplysningar om familjemedlemmar, som ej är medlemmar i kyrkan, får kyrkan inte möjlighet att verka enligt sin karaktär, anser domkapitlet. De kostnadsöverväganden som redovisas i betänkandet finner domkapitlet synnerligen missvisande. Domkapitlet ! Göteborg anser att familjemedlem som inte tillhör svenska kyrkan också bör få registreras i datorsystemet. Data/agsti/tningskommit/én framhåller att personregistret i förslaget till församlingsregistreringssystem måste prövas av datainspektionen enligt datalagen. Kommittén framhåller att det måste krävas betydligt starkare argument för att registrering av icke-medlemmar — personer som antingen genom ekonomiska bidrag öppet stöder den kyrkliga verksamheten eller som har visst familjesamband med medlem — skall kunna tillåtas. Kommittén förutsätter att frågan om datalagens krav på särskilda skäl för tillstånd till registrering, om berörda personer inte själva har medgett registrering, närmare utvecklas och övervägs i det fortsatta utredningsarbetet. Även i fråga om arten av och mängden personuppgifter gör sig integritetssynpunkter gällande, betonar kommittén. Denna fråga måste avgöras mot bakgrund av registerändamålet, fortsätter kommittén. I bedömningen bör alltså ingå frågan om det föreslagna registret också skall utgöra underlag för debitering och uppbörd av medlemsavgifter. Beträffande de båda grupper som inte är medlemmar får enligt kommittén registreringen anses innebära viss angi— velse av religiös uppfattning. Även i det avseendet finns enligt kommitténs mening anledning till särskild restriktivitet. Kommittén förutsätter därför att även denna fråga utvecklas och övervägs närmare i det fortsatta utrednings- arbetet. När det gäller inhämtandet av uppgifter av borgerlig natur framhåller kommittén att det fortsatta utredningsarbetet bör inriktas på att de aktuella uppgifterna inhämtas från det samordnade person- och adressregistret (SPAR) som förs hos datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) och till vilket register uttag av ifrågavarande slag enligt kommitténs
1Modellerna finns redo- visade i SOU 1978:3 s. 180 ff.
mening bör koncentreras. Kommittén betonar vidare vikten av att frågan om registeransvar särskilt beaktas i det fortsatta utredningsarbetet. Frågan om registeransvar är enligt kommittén väsentlig, eftersom med detta följer ett stort antal skyldigheter enligt datalagen, bl. a. skyldigheten att på begäran underrätta registrerad om vad registret innehåller om honom.
Enligt Rikskommittén jb'r stiftstingen måste kyrkan få en sådan hjälp med registrering av kyrkans medlemmar församlingsvis att förutsättningarna för församlingsarbetet och möjligheten att fullgöra de tjänster som förväntas av kyrkan ej försämras. Kommittén menar att det är nödvändigt att kyrkan får tillgång till uppgift om nyfödda och deras härkomst, uppgift om invandrare, uppgifter om samtliga medlemmar i familj där någon är medlem i kyrkan, tillräckliga personuppgifter för förande av ministerialböcker samt uppgift om avliden medlems ”lägerstad”. Dessa tillkommande uppgifterjämte vad som i övrigt behövs för att församlingsförteckningen skall bli tillfredsställande och ministerialböckerna iallt väsentligt skall fylla samma kyrkliga funktion som i dag kräver ett mer omfattande arbete på pastorsämbetena än vad som förutsatts i betänkandet. Kommittén framhåller att detta påkallar nya kostnadsöverväganden. Sveriges frikyrkora'd instämmer i betänkandets förslag om informationen och anser sålunda att svenska kyrkan till sitt församlingsregister inte bör kunna insamla andra data om icke-medlemmar än sådana som är offentliga. Svenska prästförbundet uttalar att en öppen folkkyrka synes vara svår att realisera, om förslaget till församlingsregistre- ring genomförs, eftersom kyrkan inte synes få möjlighet till registreringsun- derlag för samtliga medborgare.
7.2.3. Olika modeller] för den databaserade servicefunktionen
En del instanser tillstyrker ett centralt system för församlings- registrering.
Kammarkollegiet framhåller att det är väsentligt att församlingsregistret i enlighet med förslaget bygger på ett centralt kyrkdataband som handhas av ett rikskyrkligt organ och att registret i erforderlig omfattning tillförs borgerliga uppgifter. Enligt kollegiets mening bör inte civila befolkningsre- gister tillföras uppgifter om kyrkliga förhållanden. Riksskatteverket (RSV) vill i likhet med utredningen förorda modell 1 av de olika alternativen till servicesystem. RSV framhåller emellertid att systemet är förenat med vissa brister beträffande möjligheten att tillgodose det från kyrkans sida framförda önskemålet om att familjesamhörighet skall framgå även vad gäller dem som inte är medlemmar av kyrkan. RSV anser att en datateknisk lösning av problemet bör sökas för att tillgodose önskemålet om att kyrkan fortlöpande skall kunna känna till familjestrukturen i sådana fall då vissa men ej alla i en familj är medlemmar. Det föreslagna sambandet, fortsätter RSV, mellan kyrkdatabandet och länsregistreringen innehåller åtskilliga oklarheter vilka — som förutsätts i betänkandet — måste närmare utredas. Exempelvis gäller detta registreringen av icke-kyrkomedlemmar som enligt förslaget skall kunna betala kyrkoavgift via det statliga uppbördssystemet. Rapportering till detta om vilka som skall betala kyrkoavgift förutsätts ske en gång årligen från kyrkans ADB-system för församlingsregistrering. Avisering från länsregi- streringen till kyrkdatabandet om inträffade befolkningsförändringar (t. ex.
flyttning, civilståndsändring, dödsfall) skall emellertid endast avse kyrko- medlemmar, framhåller RSV. Från kyrkans sida torde enligt RSV intresse finnas av att fortlöpande få sådana underrättelser även beträffande den kategori personer som inte är medlemmar men som betalar kyrkoavgift på samma sätt som medlemmar. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att modellerna 2 och 3 innebär att kyrkan köper tjänster hos länsstyrelserna. Dessa modeller bygger helt på den förutsättningen att den borgerliga registreringen kommer att finnas på länsstyrelsen. Vid val av dessa modeller kan enligt länsstyrelsen uppkomma problem som rör frågan om offentlig- heten av det material som finns lagrat på kyrkans databand. Ansvar och underhåll för de datasystem som skall användas vid de regionala datorbear- betningarna måste åvila kyrkan eller den som kyrkan anlitar för detta uppdrag, fortsätter länsstyrelsen. Vid val av modellerna 2 och 3 kommer det att finnas olika huvudmän för det kyrkliga och det borgerliga datasystemet, vilket kan väntas medföra vissa problem. Enligt modell 1 kommer däremot kyrkan själv att helt disponera sitt databand och kyrkan kan på så sätt enklare svara för att församlingarna får den service de önskar och för att endast uppgifter som kyrkan önskar ge offentlighet åt lämnas ut, framhåller länsstyrelsen. Mot denna modell talar måhända att man tillskapar ett stort centralt personregister omfattande i stort sett hela befolkningen. ] likhet med utredningen finner länsstyrelsen emellertid modell 1 vara det bästa alterna- tivet. Frågan bör dock utredas ytterligare. Länsstyrelsen påpekar att ett centralt kyrkdataband inte innebär att förändringar i de borgerliga register som är av intresse för kyrkan också måste inhämtas av kyrkan. Dessa uppgifter kan erhållas som ändringsavisering, framhåller länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att modellerna 2 och 3 knappast är tänkbara, om staten i framtiden skall ge motsvarande service till andra trossamfund än svenska kyrkan. Modell 1 är därför att föredra, anser länsstyrelsen. Detta system, där svenska kyrkan centralt upprättar försam- lingsförteckningar och aviserar ändringar till församlingarna, har ur statens synpunkt bl. a. den fördelen, att ändringar i de lokala befolkningsregistren behöver meddelas till endast ett centralt kyrkligt organ, framhåller länssty- relsen. Domkapit/et i Skara förordar modell I bland de tre modellerna till servicesystem och anser att genomförandet av det nya systemet för församlingsregistrering bör ske någon tid före relationsändringen så att systemet i god tid kan inprovas och inköras. Kostnadsberäkningarna bör enligt domkapitlet underkastas en noggrann översyn.
Flera instanser förordar ett regionalt servicesystem. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att styrelsen i många samman- hang har riktat kritik mot utvecklingen mot stora centrala dataregister och centraliserad datordrift av den typ som förordas i betänkandet och säger sig inte kunna finna att det har redovisats några bärande skäl för ett centralt ADB-register för församlingsregistreringen. Länsstyrelsen hänvisar till den utredning om uppdelning av dagens stora centrala datasystem som pågår inom regeringens samrådsgrupp för datafrågor och anser att ett regionalt alternativ till det förordade centralregistret bör utredas. Dessutom påpekar länsstyrelsen att det redan i dag finns ett väl fungerande datasamarbete mellan länsstyrelsernas datakontor och svenska kyrkans församlingar. På likartat sätt uttalar sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i
Malmöhus län uttalar sig för en decentraliserad datordrift och avstyrker förslaget att det tillskapas ett nytt riksomfattande centralregister med persondata, det s.k. kyrkdatabandet. Länsstyrelsen förordar i stället att systemet för församlingsregistrering vilar på regional basis med utnyttjande av länsstyrelsernas dataservice. Länsstyrelsen påpekar att det redan i dag finns ett väl fungerande datasamarbete mellan länsstyrelsernas datakontor och svenska kyrkans församlingar. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att det förslag till informationssystem med bandregister, listor och aviserings- rutiner som framförs i betänkandet speglar ADB-teknikens nivå vid sextio- talets början. Länsstyrelsen pekar på de möjligheter till en långt mer rationell databehandling som de 21 nya läns datorerna erbjuder. Med en fortsatt kostnadsutveckling för relationerna mellan manuell och automatisk databe- handling är det under åttiotalet fullt rimligt, fortsätter länsstyrelsen, att tänka sig att underhåll och bearbetning av församlingsregistren beträffande uppgifter av rent kyrklig natur sker via terminaler på pastorsexpeditionerna. Terminalerna är i sin tur via det allmänna datanätet kopplade till de databaslagrade personregistren på länsstyrelserna. Kyrkan erhåller på så vis automatiskt uppgift om de förändringar av borgerlig natur som sker i registren, samtidigt som den kan lägga in och underhålla egen sekre- tesskyddad information på resp. personbas, framhåller länsstyrelsen. Data- bastekniken är i dag väl utvecklad och kan under åttiotalet tänkas vara än mer förfinad och utprovad. Det mycket kostsamma förfarandet med manuell avisering och särskild registrering samt utskrift och distribution av listor som föreslås i betänkandet blir i huvudsak överflödigt, påpekar länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att deltagarna vid utvärderingen av de olika modellerna till servicesystem gjort flera bedömanden till vilka länssty- relsen måste ställa sig starkt kritisk. Länsstyrelsen anser inte att ett centralt system behöver innebära den tekniskt enklaste lösningen och inte heller att ett sådant system skulle innebära nämnvärt snabbare genomlopp. Vad beträffar de särskilda önskemål som kan bli aktuella i form av selekteringar och framtagande av förteckningar m. m. så är detta arbetsuppgifter som redan 'nu med lätthet exekveras av länsdatakontoren enligt önskemål från olika användare, framhåller länsstyrelsen. Möjligheterna härtill torde bli än större i det nya ADB-system som är under uppbyggnad. Länsstyrelsen påpekar också att ett centralbaserat system strider mot de överväganden som f. n. görs och som innebär att man i möjligaste mån försöker decentralisera datorverk- samhet med hänsyn till bl. a. sårbarheten hos centrala system. Länsstyrelsen förordar att församlingsregistreringens ADB-bearbetningar läggs på regional nivå med utnyttjande av länsdatorerna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar med hänsyn till utformningen av datasystemet för folkbokföring, uppbörd och beskattning det som modell 2 betecknade servicesystemet för församlingsregistreringen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att det inte torde vara nödvändigt att inrätta ett speciellt centralt serviceorgan för att administrera och löpande aktualisera ett kyrkdataband. Det föreslagna utbytet av personuppgifter mellan länsstyrelsens dataenhet och pastorsäm- betena bör som hittills kunna ske utan svårighet, anser länsstyrelsen. Även data av rent kyrkligt intresse kan enligt länsstyrelsen införas i personbandet eller, om det anses vara lämpligare, läggas upp på den typ av kyrkdataband som föreslås. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om data av rent kyrkligt
intresse är av sådan omfattning att datateknik bör användas. Länsstyrelsen kommer till att modell 3 är att föredra. Länsstyrelsen anser att det borde diskuteras och närmare utredas möjligheten till att åtminstone i de större församlingarna utbyta de otidsenliga, arbetskrävande och osäkra personavi- registren mot bildskärmsterminaler med direktåtkomst av persondata i en regional databas. Även länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter svenska kyrkans behov av ett eget riksregister. Länsstyrelsen anser att det inte kan vara en inblandning i kyrkans angelägenheter om staten i framtiden erbjuder svenska kyrkan — liksom andra trossamfund som så önskar — vissa tjänster mot lämplig ersättning. Länsstyrelsernas dataenheter synes enligt länssty- relsen kunna för en liten kostnad tillhandahålla både datortid och band för församlingsregister. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att ett fristående informationssystem för svenska kyrkan innebär en icke önskvärd dubbelre- gistrering av personuppgifter för ett stort antal personer. Länsstyrelsen ifrågasätter om man inte i ett framtida system skulle kunna markera en persons församlingstillhörighet i de borgerliga registren. Församlingar kan med en sådan ordning, framhåller länsstyrelsen, erhålla församlingsförteck- ningar och personaviregister från de borgerliga registren. Det förefaller länsstyrelsen naturligt att kyrkan anlitar Iänsstyrelsema när det gäller datatjänster, eftersom staten skall garantera kyrkan tillgång till borgerliga uppgifter som behövs för församlingsarbetet.
Länsstyrelsen i Södermanlands län tar upp den av 1968 års beredning om stat och kyrka aktualiserade frågan om ett databaserat centralt servi- ceo rg a n gemensamt för flera samfund och organisationer. Enligt länssty- relsen bör kyrkan i samråd med övriga kyrkliga samfund inrätta ett sådant serviceorgan. Detta organ bör enligt länsstyrelsen få privaträttslig karaktär och vara organiserat som en förening, vilket kommer att omöjliggöra för utomstående att med stöd av offentlighetsprincipen ta del av serviceorganets register.
7.3. Arkivfrågor
Flera av de instanser som har yttrat sig om arkivfrågorna uppehåller sig vid frågan om hur det nuvarande kyrkliga arkivmaterialet skall behandlas.
Riksskatteverket anser att den promemoria om arkivfrågor som presenteras i bilaga 10 till betänkandet på ett klargörande sätt belyser frågeställningarna. Den klargör att arkivproblemen måste ingå som en viktig del i det kommande utredningsarbete som förutsätts bli följden av ett beslut om överföring av den lokala folkbokföringen. Riksarkivet förklarar att det med tillfredsställelse har noterat att arkivfrågorna fått en synnerligen sakkunnig belysning i olika bilagor till betänkandet och även upptagits till relativt ingående diskussion i själva betänkandet. Promemorian om de kyrkliga arkiven och den proble- matik, som knyter sig till dem,är enligt riksarkivet klargörande och väl ägnad att läggas till grund för fortsatta överväganden om arkivproblemen. Riksar- kivet påpekar att det svenska kyrkobokföringsmaterialet i vissa avseenden intar en särställning internationellt sett. Den långa fredstiden har dessutom
medfört att arkiven är relativt väl bevarade. Riksarkivet påpekar att undersökningar, som kan göras i Sverige på grundval av kyrkoskrivnings- handlingarna, i många fall är omöjliga att utföra i andra länder. Sverige har därför ett obestridligt ansvar för att traditionerna på folkbokföringens område upprätthålls. En överflyttning av folkbokföringen får enligt riksarkivet inte innebära att kontinuiteten bryts eller att möjligheterna tilljämförelser mellan olika tidsperioder försämras. Den redovisning efter mantalsskrivningsfas- tighet som nu sker i församlingsböckerna måste enligt riksarkivet få en fortsättning genom en kombination av mantalslängderna och flyttningsre- dovisningen eller på annat sätt. Riksarkivet konstaterar att de nuvarande kyrkliga arkiven måste avslutas vid en relationsändring, vilket innebär att nya handlingar i princip inte får tillföras arkivet och att nya införingar inte får göras i register, diarier och andra ämbetsböcker. Däremot kan det enligt riksarkivet inte bli fråga om att omedelbart leverera in arkiven i sin helhet till landsarkiven på det sätt som föreskrivs i 32 & allmänna arkivstadgan. Riksarkivet konstaterar att arkivdelar från de senaste decennierna under viss tid torde få bli kvar hos församlingarna, om detta låter sig göra. Med hänsyn till kyrkans förändrade ställning kan ett sådant arrangemang inge betänklig- heter, anser riksarkivet, som emellertid ställer sig tveksam till om någon annan utväg står till buds. Om delar av kyrkoarkiven skall vara kvar hos församlingarna under en tid av ett par decennier — vilket man synes ha att räkna med — kräver emellertid detta enligt riksarkivet särskilda bestämmel- ser. Dessa bör garantera att arkivalierna kommer att vårdas och gallras enligt för statliga arkiv gällande regler, att tillräckliga resurser för arkivvården ställs till förfogande och att arkiven inte blir utan vård vid de ändringar i den kyrkliga indelningen, vilka kan väntas bli en föl'f' av den ändrade situationen. Riksarkivet framhåller vidare att det stora och : flera avseenden centrala arkivmaterial som landsarkiven måste ta emot kommer att utsätta dem för mycket stora påfrestningar. Enligt riksarkivet måste i första hand större lokaler anskaffas. Lokalerna måste vara så belägna att de är lätt tillgängliga för framtagning och uppställning. Vidare måste, framhåller riksarkivet, landsar- kiven få en personalförstärkning som svarar mot den ökade arbetsbelast- ningen. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att när den lokala befolkningsregistreringen förs över till annan huvudman måste denna i vart fall övergångsvis ha tillgång till grundmaterial, som behövs för det fortlö- pande arbetet med befolkningsregistreringen. Enligt länsstyrelsen är det nödvändigt att aktuella personakter samt inflyttnings- och utflyttningsbok övertas av den nye huvudmannen, medan personavierna inte nödvändigtvis behöver överlämnas. Länsstyrelsen i Jönköpings län förutsätter att nödvändiga arkivhandlingar ställs till berörd myndighets förfogande vid relationsänd- ringen. Länsstyrelsen i Hallands län anser det självklart att det arkivbestånd som finns vid tidpunkten för åtskillnad mellan kyrka och stat skall tillfalla det statliga arkivväsendet. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län är problemet när det gäller arkivering av kyrkohandlingar svårlöst. Arkivalierna måste dock under en övergångstid förvaras ute i församlingarna. Länsstyrelsen fram- håller att det utan tillgång till närmare utredningsmaterial är svårt att ta ställning till hur den slutliga förvaringen skall ske. En fråga är om de statliga landsarkiven har kapacitet att på en gång ta emot den stora mängd arkivalier, som kyrkoarkiven innehåller. Vid ett eventuellt överförande av folkbokfö-
ringen till borgerliga organ måste dock enligt länsstyrelsen definitiv ställning tas till vilka handlingar som skall överföras till den nya folkbokföringsmyn- digheten.
Domkapitlet i Skara anser det praktiskt omöjligt att vid tidpunkten för relationsändringen överlämna de arkivalier som normalt skall tillhöra civil myndighet, eftersom bl. a. arkivutrymmen saknas. Domkapitlet i Lund påpekar att bestämmelserna om arkiv och arkivlokaler m. m. inte innebär någon ändring i äganderätt eller disposition utan endast gäller förvaring, ansvar etc. En bindning till vad som kan komma att gälla för statsmyndig- heters arkiv bör enligt domkapitlet inte ske. Frågan bör studeras ytterligare i samråd med representanter för kyrkan under det fortsatta utredningsarbetets gång. Kyrkans behov av arkivmaterialet för sin fortsatta verksamhet måste tillgodoses. Enligt domkapitlet kan det bli fråga om att träffa överenskom- melser om att kyrkliga subjekt behåller material som enligt gällande bestämmelser i annat fall skulle inlevereras. Domkapitlet anser att det material som behövs för församlingsvården bör bli kvar hos pastorsämbetena vid en ändring av huvudmannaskapet för folkbokföringen. I sitt studium av frågor som hör till församlingsregistreringen har domkapitlet i Luleå särskilt beaktat frågan om kyrkoarkiven. Enligt domkapitlet är det uppenbart att en omläggning av kyrkobokföringen till borgerlig myndighet kommer att medföra stora svårigheter. Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer framhåller att det för olika utredningar och klarlägganden kan vara nödvändigt att kyrkan efter en relationsändring har tillgång till död- och begravningsböcker, kyrkorådsprotokoll, ritningar, avtal, gravkartor, gravböcker och övriga handlingar som berör begravningsverksamheten och kyrkogårdarna.
En del instanser diskuterar frågan om svenska kyrkans arkivvård efter en relationsändring.
Datainspektionen framhåller att utnyttjande av ADB-teknik för svenska kyrkans informationssystem kan innebära att arkivproblemen i vissa avse- enden blir mindre. Enligt datainspektionen ställs emellertid särskilda krav beträffande arkivmaterial i form av datamedium. Sådana måste när de innehåller personrelaterade uppgifter bevaras så att informationen inte kan utnyttjas eller påverkas av obehörig. Datalagen ger möjlighet för datainspek- tionen att beträffande personregister som avses i lagen föreskriva hur de fysiska registren skall förvaras för att integritetshänsyn på bästa sätt skall iakttas. Vidare finns möjlighet att föreskriva hur gallring av uppgifter skall gå till samt när och i vilken omfattning denna gallring skall göras. Datainspek- tionen anser att hithörande frågor bör behandlas i den fortsatta utredningen och att det härvid är lämpligt att riksarkivet och datainspektionen så tidigt som möjligt kommer med i arbetet för att onödiga komplikationer i senare skeden skall kunna undvikas. Riksarkivet uttalar att den skisserade modellen för en kyrklig församlingsregistrering i och för sig inte föranleder några erinringar från riksarkivets sida. Riksarkivet framhåller emellertid att det från arkivsynpunkt framstår som synnerligen angeläget att den religiösa utveck- lingen kan följas fortlöpande över långa perioder. 1 de nuvarande kyrkoar— kiven utgör ministerialböckerna väsentliga serier, som går långt tillbaka. Om relationsändringen skulle innebära att registreringen av församlingslivet på dessa punkter bryts eller förändras på ett sätt som försvårarjämförelser över tiden, skulle detta enligt riksarkivet innebära en stor förlust för forskningen.
Riksarkivet konstaterar att den föreslagna församlingsregistreringen inte kommer att bygga på den nuvarande församlingsboken, även om den planerade församlingsförteckningen i och för sig skall föras i kameral ordning. Enligt riksarkivets mening måste det i första hand vara en uppgift för den nya folkbokföringen att skapa handlingar, som övertar församlingsbokens uppgift att redovisa hela befolkningen familje- och fastighetsvis. Att detta krav tillgodoses vid planläggningen av den nya folkbokföringen måste anses vara ett oeftergivligt krav. Riksarkivet framhåller att församlingsförteckningarna med tiden kan aktualisera svårlösta gallringsfrågor. Från vetenskaplig synpunkt vore det enligt riksarkivet olyckligt om dessa skulle lösas alltför olikformigt och därmed på ett sätt som försvårar eller omöjliggörjämförande studier. Förhållandet exemplifierar behovet av en åtminstone i sina huvud- drag enhetlig arkivvård även efter det att församlingarnas relationer till staten har förändrats. Sambandet med det offentliga arkivväsendet bör därför på lämpligt sätt tryggas, vilket även för församlingarna måste innebära bety- dande rationaliseringsvinster och andra fördelar, framhåller riksarkivet. Riksarkivet framför som sin mening att en grundläggande kontinuitet i arkivbildningen och arkivvården måste säkerställas. Riksarkivet anser att det är tillfredsställande att bestämmelser om arkiven har tagits in i stiftelseurkun- derna för kyrkostiftelse, boställsstiftelse, prästlönejordsstiftelse, domkyrko- stiftelse och kyrkofondsstiftelse. Beträffande de föreskrifter som enligt förslagen skall meddelas av kyrkomötet förutsätts att samverkan med riksarkivet sker. Länsstyrelsen iJönköpings län framhåller att svenska kyrkan även i framtiden torde komma att bilda material som ur arkivsynpunkt kan vara av stort allmänt intresse. Enligt länsstyrelsen bör hithörande frågor utredas ytterligare. Länsstyrelsen i Hallands län uttalar med tanke på den betydelse kyrkobokföringen i vart fall hittills har haft för forskningen att det synes angeläget att det inom kyrkan bildade arkivmaterialet — speciellt församlingsförteckningarna — säkras för framtiden. Länsstyrelsen föreslår därför att för kyrkans arkiv skall gälla bestämmelser som motsvarar dem som gäller f. n. och att sådana bestämmelser också förs in i den särskilda lagen om svenska kyrkan. Enligt domkapitlet iSkara är det helt klart att kyrkans arkiv även i fortsättningen kommer att ha ett mycket stort forskningsvärde och att kyrkans arkiv bör vårdas lika väl som nu. Domkapitlet anser därför att bestämmelser för arkivvården måste utfärdas. Det är vidare enligt domka- pitlet rimligt att arkivbestämmelserna för kyrkan utarbetas i samråd med riksarkivet.
8. Uppbörd av kyrkoavgift
Förslaget om uppbörd av kyrkoavgift har behandlats av 48 remissinstanser. Av gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. har fem instanser yttrat sig i frågan och av länsstyrelserna 22. Dessutom föreligger remissyttranden i denna del från tio domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän, tre centrala kyrkliga styrelser m. fl. samt fyra instanser hänförliga till gruppen övriga remissinstanser. l spontana yttranden har frågan om uppbörd av kyrkoavgift behandlats av tre instanser.
8.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
Förslaget om uppbörd av kyrkoavgift har fått ett övervägande positivt mottagande. Av de 48 remissinstanser som har yttrat sig i frågan är 37 positiva till förslaget. Omkring hälften av dessa (15) har emellertid erinringar mot delar av förslaget. Åtta instanser är negativa till förslaget, medan tre inte tar ställning till detta.
Av centrala statliga myndigheter rn. fl. är fyra positiva och en negativ till förslaget. Bland länsstyrelserna är 14 positiva och sju negativa. Samtliga remissinstanser med anknytning till svenska kyrkan (grupperna 4—7) som har tagit ställning till förslaget i denna del ställer sig positiva. Detsamma gäller instanser tillhörande gruppen övriga remissinstanser. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 8.1.
Positiva till förslaget i denna del är Svea hovrätt, kammarrätten iJönköping, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, domkapitlen i Linköping, Skara, Lund, Göteborg och Härnösand, Biskopsmö- tet, Rikskommitten för stiftstingen, stiftsrådet i Lund, Sveriges frikyrkoråd, Katolska biskopsämbetet och Sveriges kristna ungdomsråd. Till de remissin- stanser som är positiva till förslaget men ändå framför vissa erinringar mot delar av förslaget hör riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Älvsborgs och Västerbottens län, domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Växjö, Karlstad och Luleå, Svenska kyrkans/örsamlings- och pastoratsförbund, Riks/örbuna'et Kyrkans ungdom och stiftsrådet i Växjö.
Datainspektionen och länsstyrelserna i K ronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Örebro, K opparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län är övervägande negativa till förslaget.
Tabell 8.1
Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande ——————— ställning
Remiss- utan med instanser förbe- förbe- (grupp 1—9) håll håll 1. Centrala statliga
myndigheter m. fl. 3 1 l — 2. Länsstyrelser 8 6 7 1 3. Kommuner och kommun-
förbund — — — — 4. Domkapitel 5 5 — — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän 2 2 — — 6. Centrala kyrkliga sty-
relser m. fl. 1 l — l 7. Stiftsnämnder — — — — 8. Personalorganisationer — — — - 9. Övriga remissinstanser 3 — — 1
Summa 22 15 8 3 37
Folkpartiets ungdomsförbund, Kristen demokratisk samling och Riks/ör- bundet Sveriges kyrkvärdar, som spontant har yttrat sig över förslaget om uppbörd av kyrkoavgift, är samtliga negativa till förslaget.
Flertalet instanser som har yttrat sig över förslaget i denna del tillstyrker att staten genom skattesystemet medverkar vid uppbörd av kyrkoavgift. Några av dessa uttalar att staten bör biträda också andra trossamfund med motsvarande uppbördshjälp. En tidsbegränsning av uppbördshjälpen föreslås av ett fåtal instanser. En del instanser kritiserar från principiella utgångs- punkter statens medverkan, andra vill däremot behålla kyrkoskatten.
När det gäller förslagets olika delar uppehåller sig flera instanser vid frågan om på vilket underlag kyrkoavgiften skall beräknas. Att kyrkoavgiften skall kunna betalas också på annat sätt än genom det statliga uppbördssystemet tas också upp i flera yttranden. Frågan om indrivning av kvarstående kyrkoavgift behandlas av förhållandevis många instanser. Några av dessa föreslår att kvarstående kyrkoavgift bör kunna drivas in på samma sätt som kvarskatt. En del instanser behandlar uppbördssystemets övriga delar, t. ex. skilda skattetabeller för medlem och icke-medlem, ordningen med preliminära avgifter och avräkningsförfarandet.
8.2. Uttalanden om förslaget
8.2.1. Statlig uppbördshjälp
Några instanser diskuterar kyrkans nuvarande b e s k a t t n i n g 5 rä t t . Sveriges frikyrkorä'd konstaterar att nuvarande ordning angående avgifter till kyrkan måste ändras. Det är orimligt att icke-medlemmar, utan rösträtt,
skall beskattas av svenska kyrkan, anser frikyrkorådet. Icke-medlemmar är givetvis beredda att betala motsvarande skatt till stat och/eller kommun för folkbokföring och begravningsverksamhet. Rådet räknar också med att svenska kyrkan sänker församlingsskatten/kyrkoavgiften med 30 % så snart folkbokföring och begravningsverksamhet har överförts till nya huvudmän. Enligt Sveriges kristna ungdomsråd måste nuvarande ordning, där kyrkan genom sin myndighetsutövning beskattar alla fysiska personer (utom de som begärt utträde) och juridiska personer, upphöra, eftersom den strider mot principen om religionsfrihet och ungdomsrådets krav att kyrkan skall vara ett privaträttsligt subjekt. Sveriges kyrkliga kvinnoråd, som ställer sig avvisande till en relationsändring, menar att kyrkoskatten skall behållas. Kristen demokratisk samling anser att den nuvarande församlingsskatten bör bestå, eftersom bärande skäl ej har förebragts att ändra den sekelgamla ordningen med kyrkoskatt.
Flera instanser tar upp den principiella frågan om state n b ö r b i t r ä d a k y r k a n med uppbörd av avgifter via skattesystemet.
Datainspektionen anser att uppbörden är en angelägenhet för kyrkan och i princip bör skötas av denna. Inspektionen säger Sig sakna en egentlig diskussion av för- och nackdelar med statlig hjälp för uppbörd av avgifter. Med hänsyn till bl. a. de integritetsaspekter som enligt datainspektionen kan läggas på förslaget hade en undersökning av behovet av inkomstrelaterade medlemsavgifter varit på sin plats. Enligt inspektionen borde också en redovisning ha gjorts av vilka alternativa möjligheter för uppbörd som kan tänkas föreligga, bl. a. om kyrkan själv kan handlägga uppbörden. Även om staten i ett övergångsskede bör lämna kyrkan hjälp, torde enligt inspektionen uppgiften på längre sikt böra överföras till kyrkan. Datainspektionen är införstådd med att detta kan föranleda arbete och kostnader för kyrkan och innebära vissa svårigheter, om man vill behålla inkomstrelaterade medlems- avgifter. Svenska kyrkan skulle emellertid som alla andra ha tillgång till inkomstuppgifterna hos skattemyndigheterna, sedan dessa har blivit offent- liga. Till förmån för en annan ordning än statlig uppbördshjälp talar enligt inspektionen bl. a. att en sådan möjlighet redan förutses för dem som vill betala på annat sätt. Kammarkollegiet hänvisar till den historiskt framvuxna gemenskapen mellan staten och kyrkan och till att största delen av svenska folket är medlemmar i kyrkan. Kollegiet biträder förslaget om statlig hjälp med uppbörd av avgifter till svenska kyrkan. Riksskatteverket har betänklig- heter av både principiell och praktisk att mot den föreslagna uppbördshjälpen. Denna kommer att medföra administrativt merarbete och svårlösta problem, framhåller riksskatteverket. Eftersom någon form av uppbördshjälp ingår som en viktig del i helhetslösningen och förslaget i ston förefaller att vara genomförbart, vill verket emellertid inte motsätta sig detta.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att staten inte tillhandahåller andra trossamfund en service motsvarande den uppbördshjälp som svenska kyrkan nu erbjuds. Mot bakgrund av den särställning svenska kyrkan kommer att ha även efter relationsändringen finner emellertid länsstyrelsen ej skäl att göra någon invändning mot huvudlinjerna i förslaget om uppbörd av kyrkoavgift. Enligt länsstyrelsen iJönköpings län kan rent allmänt sägas att ett visst bibehållet samband mellan staten och svenska kyrkan har markerats genom att staten utan tidsbegränsning föreslås biträda vid uppbörd av
kyrkoavgift. Systemet kan ej anses strida mot religionsfrihetsintresset, anser länsstyrelsen. Det är vidare så uppbyggt att det i princip torde vara användbart även för andra samfund, om det i framtiden blir aktuellt att i detta hänseende vidga samhällets service gentemot trossamfunden, framhåller länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att statens medverkan vid uppbörd av kyrkoavgiften torde utgöra en väsentlig förutsättning för att kyrkan skall kunna klara sina ekonomiska förpliktelser och tillstyrker förslaget om uppbördshjälp. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om man inte i vart fall på sikt bör överväga om inte även andra trossamfund bör beredas samma hjälp i uppbördshänseende som nu föreslås för kyrkan. Länsstyrelsen i Hallands län anser att det är betänkligt ur principiell synpunkt att staten på föreslaget sätt biträder en enskild organisation med uppbörden av medlems- avgifter och att detta sker i den ordning som gäller för indrivning av skatt. lnvändningen neutraliseras enligt länsstyrelsen emellertid delvis av att förslaget ger den enskilde kyrkomedlemmen möjlighet att, om han så önskar, erlägga avgiften i annan ordning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att kyrkans medlemsinkomster nu tas ut genom ett system som fungerar väl och som inte är kostnadskrävande för samhället. Länsstyrelsen anser att avvikelser från nuvarande rutiner bör undvikas. Enligt länsstyrelsen innebär förslaget emellertid väsentligt merarbete för skatteadministrationen och som följd härav kostnadsökning för samhället. Om banden mellan kyrka och stat i princip behålls, finns enligt länsstyrelsen självfallet ingen anledning att frånta församlingarna beskattningsrätten. Länsstyrelsen anser emellertid att starka praktiska skäl talar för att kyrkoavgiften tas ut efter i stort sett samma modell som nu tillämpas, även vid ändrade relationer mellan staten och kyrkan. Länsstyrelsen iÖrebro län framhåller att kyrkan bör svara för både fastställande och uppbörd av kyrkoavgiften, om kyrkan verkligen skall kunna betraktas som fristående i förhållande till staten. Länsstyrelsen i Västmanlands län har inte något att invända mot principen att staten biträder vid uppbörd av preliminära kyrkoavgifter eller mot det sätt på vilken staten föreslås medverka vid uppbörden. Länsstyrelsen förutsätter emellertid att staten i motsvarande omfattning stöder även andra trossamfund och organisatio- ner.
Länsstyrelsen iJämtlands län framhåller att man kan finna det motiverat att staten erbjuder kyrkan sin hjälp med uppbörden av kyrkoavgift, om ett samband alltjämt skall råda mellan svenska kyrkan och staten. Detta innebär dock ett fortsatt gynnande av svenska kyrkan i förhållande till andra trossamfund, anser länsstyrelsen. Med hänsyn till att kyrkan enligt utred- ningen får en friare ställning och i de flesta avseenden frigörs från statens överhöghet, måste det anses mycket tveksamt om staten skall biträda kyrkan i en så väsentlig intern angelägenhet som uppbörden av kyrkoavgiften via skattesystemet. Om emellertid en sådan rätt införs för kyrkan, fortsätter länsstyrelsen, synes det mera tillfredsställande med ett tekniskt arrangemang som skulle ge den enskilde möjlighet att genom t.ex. en markering på deklarationsblanketten eller en bilaga till denna ge till känna, om han alls vill betala kyrkoavgift och om han i så fall vill göra det via det statliga uppbördssystemet. Katolska biskopsämbetet framhåller att enligt katolsk uppfattning inga principiella hinder finns för att staten bistår med uppbörd av kyrkoavgift (kyrkoskatt). Den nuvarande ordningen i Sverige svarar enligt
biskopsämbetet givetvis inte mot en neutral hållning från statens sida och en paritetisk behandling av skilda samfund. Katolska biskopsämbetet har inga invändningar mot förslaget vad gäller svenska kyrkan. Mosaiska/örsamling- arnas iSverige centra/räd ställer sig positivt till idén att församlingsavgifter skall inkrävas genom det allmännas försorg. Folkpartiets ungdomsförbund avvisar med utgångspunkt i sin principiella uppfattning om stat-kyrka-frågan förslaget om en permanent statlig uppbördshjälp. Förbundet ställer sig också avvisande till ett annat system där statlig uppbördshjälp erbjuds inte bara svenska kyrkan utan också andra trossamfund och andra ideella organisatio- ner.
En del instanser diskuterar frågan om uppbördshjälpen bört id 5 b e g r ä n - s a s .
Kammarkollegiet ansluter sig till uppfattningen att någon tidsbegränsning inte bör uppställas. Som skäl härför åberopar kollegiet de förutsättningar som betänkandet i sin helhet bygger på och som avspeglas i förslaget till lag om Svenska kyrkan. Skulle det visa sig i framtiden att kyrkan inte längre uppfyller förutsättningarna i lagen, torde inte bara systemet med uppbörds— hjälp utan även andra faktorer i förhållandet stat—kyrka behöva omprövas, anser kammarkollegiet Det förhållandet att kyrkan skall betala för uppbörds- hjälpen utgör ytterligare ett skäl att inte tidsbegränsa denna. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det också riktigt att uppbördshjälpen inte tidsbegrän- sas. Enligt länsstyrelsen iAlvsborgs län förefaller det inte troligt att kyrkan på egen hand skulle kunna skaffa sig tillräckliga resurser för att själv klara uppbörden av kyrkoavgifter. Enligt länsstyrelsen är det därför nödvändigt att uppbördshjälpen inte tidsbegränsas. Domkapitlet i Uppsala framhåller att den statliga uppbördshjälpen enligt förslaget inte skall tidsbegränsas och anser det vara berättigat att svenska kyrkan ges denna särställning i förhållande till övriga trossamfund, eftersom kyrkan med oförändrad identitet också fram- deles har att bedriva en rikstäckande verksamhet. Domkapitlet i Växjö anser det vara helt nödvändigt för kyrkans framtida ekonomiska bärkraft att statens uppbördshjälp inte begränsas i tiden. Biskopsmötet säger sig se förslaget om att statens uppbördshjälp inte skall tidsbegränsas som en väsentlig utgångspunkt vid diskussionen om svenska kyrkans framtida ekonomiska förhållanden. Rikskommittén för stiftstingen anser det mycket positivt att uppbörden av kyrkoavgiften genom statens försorg inte är tidsbegränsad utan avsedd att ske för all framtid. Sveriges _frikyrkora'd framhåller att rådet delar de kyrkliga deltagarnas uppfattning att uppbördshjälpen inte bör vara tidsbegränsad.
Riksskatteverket ifrågasätter om inte uppbördshjälpen bör begränsas till exempelvis tio år. Den skulle då få karaktär av en övergående företeelse. Risk finns, enligt riksskatteverkets mening, att uppbördshjälp annars begärs av andra samfund och ideella organisationer. En alltför omfattande uppbörds- hjälp skulle med all säkerhet innebära för stora påfrestningar på det statliga uppbördssystemet, anser riksskatteverket. Länsstyrelsen i Blekinge län disku- terar också en begränsning till tio år av samhällets medverkan i uppbördsför- farandet. Länsstyrelsen förutsätter att den uppbördshjälp som föreslås erbjuds samtliga trossamfund. Om så blir fallet, torde förslaget vara godtag- bart från religionsfrihetssynpunkt, anser länsstyrelsen LänsstyrelseniÖrebro län avstyrker förslaget om icke tidsbegränsad statlig uppbördshjälp och föreslår en-begränsning av uppbördshjälpen till två eller tre år.
8.2.2. Uppbördssystemets allmänna utformning
Svea hovrätt anför att det föreslagna uppbördssystemet synes vara i huvudsak ändamålsenligt. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att det rent tekniskt inte torde innebära några olägenheter att låta staten handha uppbörd av kyrkoavgift. Förfarandet kan enligt länsstyrelsen genomföras med lämpliga datarutiner i anslutning till nuvarande system för debitering av skatt. Uppenbara fördelar synes därvid ligga i att länsstyrelsens kontakter med församlingarna sammanförs stiftsvis när det gäller uppgifter om avgiftens storlek. I fråga om redovisning och betalning av de uppburna avgifterna är koncentrationen till kyrkans ekonomibyrå på riksplanet också fördelaktig, framhåller länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att det ur uppbördsteknisk synpunkt inte behöver utgöra några svårigheter att tillskapa ett gemensamt system för skatte- och kyrkoavgiftsuppbörd trots att detta innebär vissa ändringar i nuvarande system. En grundförutsättning härför är dock enligt länsstyrelsen att uppbördshjälpen bygger på det system som nu gäller för uppbörden av direkt skatt. Länsstyrelsen iKalniar län anser att det föreslagna systemet för uppbörd av kyrkoavgift kan administreras av staten. Eftersom kyrkoavgiften inte som skatten skall utgöra en allmän pålaga och eftersom det preliminära uttaget i grunden skall betraktas som ett intresseav- drag, torde det, enligt länsstyrelsens uppfattning, krävas vissa ändringar och kompletteringar i uppbördslagen. Länsstyrelsen i Hallands län anser att förslaget är väl utformat och att systemet är enkelt och förefaller lätt att handha både för statliga myndigheter och kyrkan. Det ger vidare kyrkan erforderligt biträde med uppbörden av avgift. Det avbryter också statens befattning med avgiftsuppbörden i ett lämpligt skede, framhåller länsstyrel- sen. Länsstyrelseni Värmlands län påpekar att förslaget förmodligen kommer att medföra ett visst merarbete för den debiterande myndigheten. Länssty- relsen förutsätter att frågan om eventuell utökning av den personal som skall fullgöra skattedebiteringar tas upp till behandling. Domkapitlet i Härnösand anser att den föreslagna uppbördshjälpen är generös gentemot kyrkan. Den är emellertid enligt domkapitlet nödvändig för att kyrkan skall behålla sin rikstäckande verksamhet. Svenska kyrkansförsamlings- och pastoratsförbund hänför sig till förbundets underremiss till församlingar och samfälligheter och konstaterar att deras uppfattning i denna del inte är entydig. Enligt förbundet är flertalet församlingar och samfälligheter negativa till förslaget till uppbörd av kyrkoavgift. De församlingar och samfälligheter som är positiva represen- terar emellertid ett större befolkningstal. Pastoratsförbundet anser att det föreslagna uppbördssystemet — om en relationsändring skulle komma till stånd — i allt väsentligt kan godtas. Riksförbundet Kyrkans ungdom biträder den tekniska konstruktionen av hur uppbörden av kyrkoavgift skall gå till efter relationsändringen. Stiftsrådet i Lund uttalar att den permanenta uppbördshjälpen av kyrkoavgift förefaller lämpligt utformad.
Länsstyrelsen iKronobergs län avstyrker förslaget om uppbörd av kyrkoav- gift och anser att förslaget är så litet genomtänkt att det inte kan genomföras i praktiken. Länsstyrelsen påpekar att kyrkoavgiften sannolikt kommer att uppfattas som en tvångsvis utgående skatt och inte som en frivillig avgift. Namnändringen påverkar inte de reella förhållandena, menar länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Blekinge län förefaller det föreslagna uppbördssystemet onödigt krångligt och i behov av omarbetning innan det läggs till grund för
lagstiftning i ämnet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det måste ställas långtgående krav på enhetliga rutiner vad gäller såväl debitering som uppbörd och indrivning för att uppbördssystemet skall kunna fungera tillfredsställande. Länsstyrelsen anser därför att avvikelser från nuvarande rutiner bör undvikas. Förslaget medför särrutiner, vilka enligt länsstyrelsens mening innebär väsentligt merarbete för skatteadministrationen. Länssty- relsen i Gävleborgs Iän anför principiella och praktiska invändningar mot utformningen av uppbördsförslaget och pekar bl. a. på olägenheten med olika skattetabeller. Länsstyrelsen ifrågasätter om det är rimligt att arbetsgivares underlåtenhet att verkställa avdrag för den anställdes preliminära kyrkoavgift skall medföra betalningsansvar för arbetsgivaren. Enligt länsstyrelsen bör statens medverkan i fråga om debitering, uppbörd och indrivning av kyrkoav- gift inskränkas till att avse enbart debitering av slutlig kyrkoavgift och redovisning av debiteringen för de avgiftsskyldiga i samband med expedi- tionen av debetsedlarna på slutlig skatt. Någon preliminär debitering av kyrkoavgiften bör enligt länsstyrelsen inte komma i fråga. Därav följer också, fortsätter länsstyrelsen, att någon uppbörd av kyrkoavgift inte skall utföras av staten och att arbetsgivares ansvar för preliminär kyrkoavgift bortfaller.
8.2.3. Kyrkoavgift
Flera instanser tar upp frågan efter vilka grunder k y r k oa v g i ft e n bö r b e r ä k n a s .
Svea hovrätt anser att principen för beräkning av kyrkoavgift är ändamåls- enlig. Länsstyrelsen iSöderman/ands län anser i likhet med utredningen att det lämpligaste är att kyrkoavgiften grundas på taxeringen till statlig inkomst- skatt och att därvid den beskattningsbara inkomsten utgör underlag. Enligt länsstyrelsen bör avgiften vara proportionell mot den beskattningsbara inkomsten. Att ha en fast avgift kan länsstyrelsen inte acceptera, eftersom detta skulle innebära att bl. a. personer utan inkomster blev avgiftspliktiga. Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker förslaget att kyrkoavgiften skall grundas på den beskattningsbara inkomsten vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Länsstyrelsen i Jämtlands län ansluter sig till vad som har föreslagits i betänkandet om uttagande av kyrkoavgift, nämligen att avgiften blir proportionell mot medlemmarnas beskattningsbara inkomst. Principiellt kan enligt länsstyrelsen möjligen invändas att det inte är lämpligt från demokratisk synpunkt att kyrkan tar ut avgifter efter medlemmarnas inkomster. Medlemmarna skulle alltså betala olika avgifter för att tillhöra samma kyrkosamfund, framhåller länsstyrelsen. Förslaget kan, fortsätter länsstyrelsen, få den inte önskvärda effekten att kyrkoavgiften kommer att uppfattas som en skatt av de avgiftsskyldiga. Även avgiftssystemet måste emellertid anses vara en intern angelägenhet för den nya kyrkan, eftersom den kyrkliga beskattningsrätten försvinner i och med relationsändringen, framhåller länsstyrelsen.
Domkapitlet i Uppsala framhåller att kyrkoavgiften bör grundas på taxeringen till statlig inkomstskatt. Det torde enligt domkapitlet vara rimligt att medlemmarna bidrar till verksamheten efter vars och ens ekonomiska bärkraft. Domkapitlet iHärnösand tillstyrker också att kyrkoavgiften grundas på taxeringen till statlig inkomstskatt och i övrigt beräknas enligt samma
grunder som församlingsskatten. Enligt Biskopsmötet bör självfallet en framtida kyrkoavgift beräknas individuellt i förhållande till kyrkomedlem- marnas ekonomiska bärkraft. Principen att kyrkoavgiften bör beräknas efter samma grunder som f. n. gäller för församlingsskatt och sålunda vara proportionell mot den beskattningsbara inkomsten synes enligt Biskops- mötet välmotiverad. Det enklaste förfarandet blir då i enlighet med förslaget att kyrkoavgiften grundas på taxeringen till statlig inkomstskatt och tas ut preliminärt under inkomståret på samma sätt som preliminärskatten, framhåller Biskopsmötet. Svenska kyrkans _församlings- och pastorats/örbund anser att man nu inte bör ta ställning till frågan om på vilket avgiftsunderlag en framtida kyrkoavgift skall beräknas. Riksförbundet Kyrkans ungdom anser att frågan om vilken inkomstberäkning som bör ligga till grund för kyrkoavgiftens storlek bör bli föremål för ytterligare utredning för att man skall uppnå ett så rättvist system som möjligt. Sveriges frikyrkoräd tar inte ställning till hur kyrkoavgiften bör beräknas men påpekar att en beräkning av kyrkoavgiften på den kommunala beskattningsbara inkomsten bättre motsvarar Gamla testamentets tiondegivande och vad invandrarna är vana vid från sina hemländer. Pedagogiskt torde denna metod vara enklare att beskriva, framhåller frikyrkorådet, som annars instämmer med vad som sägs i betänkandet att den statligt taxerade inkomsten bäst återger en persons betalningsförmåga. Den progressiva statliga skatten har också en utjämnings- effekt, som trossamfunden kan ha anledning att vilja främja, framhåller frikyrkorådet.
A v gifts s k y [ d i g h e te n behandlas av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att frågan om vilka som inom en viss församling är avgiftspliktiga måste vara helt klarlagd i god tid före inkomst- eller beskattningsåret för att administrationen av uppbördshjälpen skall kunna fungera. Avgiftspliktiga måste enligt länsstyrelsen tas in i skatteregistren. Härvid kan skattebandet i AFB-systemet köras mot ett preliminärdebiteringsband från det kyrkliga serviceorganet, framhåller läns- styrelsen. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län blir kyrkoavgiften inte en allmän pålaga som skatterna är. När den slutliga kyrkoavgiften har bestämts, bryts den ut ur skattesystemet och blir en privaträttslig avgift, betonar länsstyrel- sen. Härav följer, fortsätter länsstyrelsen, att varken juridiska personer eller icke-medlemmar blir skyldiga att erlägga någon kyrkoavgift. Medlemskapet i kyrkan blir en inomkyrklig angelägenhet men staten måste enligt länssty- relsen för uppbördshjälpen självfallet ha klara uppgifter om vilka som är skyldiga att erlägga avgift till kyrkan. Domkapitlet iHärnösand framhåller att av medlemsbegreppet följer att kyrkoavgiften vid en relationsändring kan betalas endast av fysiska personer. Också Biskopsmötet betonar att av kyrkans ställning och principerna för medlemskap i kyrkan vid en relationsändring följer att varken juridiska personer eller fysiska personer som inte tillhör svenska kyrkan kommer att vara bidragsskyldiga. Sveriges frikyrkoräd framhåller att icke-medlemmar och juridiska personer efter övergången givetvis inte kan debiteras kyrkoavgift. Detta bör gälla även om relations- ändringen inte genomförs, tillägger frikyrkorådet.
Förslaget att kyrkoavgift skall kunna b e t a l a s 0 c k s å p å a n n at 5 ätt än genom det statliga uppbördssystemet tas upp i flera yttranden.
Riksskatteverket (RSV) framhåller att enligt förslaget skall den som önskar
betala kyrkoavgift på annat sätt än genom det statliga uppbördssystemet beredas möjlighet till detta. Som en följd härav, fortsätter RSV, kommer kyrkoavgiften antagligen att bli olika stor beroende på om avgiften går via det statliga uppbördssystemet, då hänsyn tas till storleken av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, ellerom avgiften betalas direkt till kyrkan, då hänsyn förmodligen inte kommer att tas till inkomsten. Länssty- relsen iSöderman/ands län anser att en teknisk lösning för att möjliggöra för den som önskar erlägga kyrkoavgift på annat sätt än genom uppbördssy- stemet torde vara enkel att åstadkomma. Enligt länsstyrelsen skulle man vid samkörningen av skatteband och kyrkans preliminärdebiteringsband kunna markera avgiftsskyldigheten i skattebandet. De icke avgiftspliktiga eller de som önskar erlägga avgift på annat sätt skulle härigenom undgå att få markering, påpekar länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att förslaget att den som så önskar skall få erlägga kyrkoavgiften på annat sätt än genom det statliga uppbördssystemet har tillkommit som skydd för den personliga integriteten för det fall att någon medlem skulle anse den för uppbördshjälpen nödvändiga registreringen kränkande. ] dag är alla mantals- skrivna skattskyldiga personer registrerade i debiteringslängd, påpekar länsstyrelsen. För de skattskyldiga som har utträtt ur svenska kyrkan och som därför betalar lägre skatt görs enligt länsstyrelsen markering i särskild kolumn i debiteringslängden ”Tillhör ej svenska kyrkan". Utredningens betänkligheter mot att alla personer som skall erlägga kyrkoavgift blir registrerade i skattebanden bedömer länsstyrelsen som överdrivna. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län lämnas inte någon motivering till varför medlemmar av kyrkan skall med biträde av staten kunna betala avgifter på annat sätt än via preliminärskatteuppbörden. Likaså saknas enligt länssty- relsen motivering till varför icke-kyrkomedlemmar skall betala bidrag via det statliga uppbördssystemet, när det finns vanliga betalningsmedel såsom post- och bankgiro. Länsstyrelsen i Hallands län anser att möjligheten för kyrko- medlemmarna att erlägga avgiften i annan ordning eller begärajämkning och på detta sätt bryta sig ur det ordinarie avgiftssystemet minskar betänklighe- terna ur integritetssynpunkt. Länsstyrelsen erinrar om att uppgiften om att en person betalar kyrkoavgift — och därmed i realiteten hans religiösa tillhörighet — är offentlig. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län kommer avgiftsskyldigheten att framgå av de offentliga skattelängderna, men länsstyrelsen finner det rimligt att den som av integritetsskäl önskar erlägga sin kyrkoavgift på annat sätt än genom det statliga uppbördssystemet skall beredas möjlighet härtill. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att möjligheten att betala kyrko- avgiften på annat sätt än genom skatteuppbörden kommer att medverka till att hela uppbördsförfarandet blir svårt att administrera, eftersom olika metoder för uppbörd kommer att fungera vid sidan av varandra. Av skattesystemets skattelängder, fortsätter länsstyrelsen, kommer att framgå vilka personer som vill stödja kyrkans verksamhet genom bidrag via det statliga uppbördssystemet. Denna för uppbördshjälpen nödvändiga registre- ring synes länsstyrelsen inte kunna uppfattas som kränkande för den personliga integriteten. Sveriges frikyrkoräd instämmer i att den personliga integriteten kan komma att kräva att medlemmar i ett trossamfund, som uppbär kyrkoavgift via skattsedeln, också får andra möjligheter att reglera sina ekonomiska mellanhavanden med sitt samfund än via skattsedeln.
Rådet finner det därför välmotiverat att - som anges i betänkandet — registreringen i skatteregistren skall avse de personer som är villiga att via det statliga uppbördssystemet bidra till svenska kyrkans eller annat trossam- funds verksamhet. Därmed undviks också en direkt statlig åsiktsregistrering, tillägger frikyrkorådet. Katolska biskopsämbetet framhåller att uppgifter om avgiftsskyldiga givetvis behövs för uppbördshjälpen. Men här finns enligt biskopsämbetet en ytterst anmärkningsvärd motsägelse i förslaget. Av integritetsskäl avvisas konfessionsregistrering när det gäller församlingsregi- streringen, men inte beträffande uppbördshjälpen. Också i fråga om uppbör- den, fortsätter biskopsämbetet, är väl meningen att lösningen skulle kunna utnyttjas av andra samfund. Om de katolska församlingarna skulle insamla uppgifter om kända församlingsmedlemmar och tillställa skattemyndigheten dessa, skulle inte notering om debitering av katolsk församlingsavgift i de offentliga skattelängderna i sådana fall utgöra något integritetsproblem, frågar sig biskopsämbetet.
8.2.4. Indrivning
Flera instanser tar upp frågan om indrivning av kvarstående kyrkoavgift. Länsstyrelsen iStockho/ms län biträder förslaget att resterande kyrkoavgift inte skall drivas in genom statens medverkan. Länsstyrelsen anser att starka principiella betänkligheter föreligger mot en lösning som innebär att staten driver in kyrkoavgiften. Också länsstyrelsen i Örebro län tillstyrker förslaget att kyrkoavgift inte skall drivas in på samma sätt som skatter utan att det skall ankomma på kyrkan själv att bevaka att resterande avgifter betalas. Domkapitlet i Växjö anser det naturligt att indrivning av resterande kyrko- avgifter inte kan ske på samma sätt som vid kvarskatteindrivning. Det blir kyrkans egen sak att finna ut vägar att inkassera resterande kyrkoavgifter, framhåller domkapitlet. Enligt Biskopsmötet synes det självklart att indriv- ning av resterande kyrkoavgifter inte kan ske på samma sätt som kvarskat- teindrivning. Det blir kyrkans sak att finna vägar att inkassera resterande avgifter, framhåller Biskopsmötet. Sveriges frikyrkoräd ansluter sig helt till förslaget att indrivning av resterande kyrkoavgift inte kan ske inom ramen för uppbördshjälpen. Det bör ankomma på vederbörande trossamfund att självt vidta eventuella åtgärder för att få in resterande kyrkoavgifter. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förslaget att indrivning av kvarstående kyrkoavgift inte skall ske inom ramen för uppbördshjälpen innebär att man visar större hänsyn när det gäller de förhållandevis låga belopp som ingår i kvarstående skatt än då fråga är om de betydande belopp som tas ut vid preliminärbeskattning och indrivning av inte erlagd prelimi- närskatt. Länsstyrelsen iMalmöhus län framhåller att det föreslagna uppbörds- förfarandet kommer att medföra att kyrkoavgiften i uppbördstekniskt hänseende behandlas olika om det är fråga om preliminär eller slutlig avgift. Detta är enligt länsstyrelsen inte tillfredsställande. Länsstyrelsen anser att även den slutliga avgiften bör kunna behandlas som skatt, vilket bl.a. innebär att den kan göras till föremål för indrivningsåtgärder. Med hänsyn till att avgiften utgör en förhållandevis obetydlig andel av skatten torde det knappast göra någon praktisk skillnad för den enskilde, framhåller länssty- relsen. Länsstyrelsen iKopparbergs län framhåller att, eftersom den prelimi-
nära kyrkoavgiften kan bli föremål för indrivning, även slutlig kyrkoavgift synes böra påföras den slutliga debetsedeln och kunna bli föremål för indrivning. Härigenom skulle enligt länsstyrelsen vinnas ett enklare indriv- nings- och avräkningsförfarande. Det förefaller, fortsätter länsstyrelsen, ologiskt att införa olika metoder för indrivning av kyrkoavgiften beroende på om fråga är om preliminär eller kvarstående avgift. Länsstyrelsen i Västerbot- tens län anser att det bör vara möjligt att för att undvika onödig byråkrati med ett omständligt och krångligt indrivningsförfarande låta staten driva in de inte erlagda avgifterna på samma sätt som restförda skatter. Domkapitlet [ Strängnäs säger sig vilja erinra om att även ett avtal mellan två rättssubjekt kan bli föremål för exekution. Det torde således enligt domkapitlet ej vara oförenligt med svensk rättsuppfattning att en organisation vari någon frivilligt är medlem, vid statlig hjälp med uppbörden av medlemsavgiften, även ges biträde till indrivning av förfallna avgifter. Domkapitlet anser att någon rättsosäkerhet härvidlag inte torde uppstå. Domkapitlet föreslår därför att indrivning av kyrkoavgift skall ske inom ramen för uppbördshjälpen. Enligt domkapitlet i Karlstad bör det övervägas om inte de skattskyldiga bör ges tillfälle att betala in resterande kyrkoavgift på samma sätt som kvarstående skatt, dvs. på så sätt att denna omfattar även kyrkoavgiften. Om emellertid den skattskyldige inte frivilligt betalar den kvarstående skatten och inte heller på annat sätt betalar kyrkoavgiften, bör det enligt domkapitlet vara kyrkans sak att ta ut den del som motsvarar kyrkoavgiften. Det bör, fortsätter domkapitlet, inte vara tekniskt omöjligt att vid eventuell indrivning skilja av kyrkoavgiften från skattebeloppen. Kyrkoavgiften skulle lättare betalas in, menar domkapitlet, om man valde denna modell, och kyrkan skulle i många fall slippa att ställas inför valet att utesluta medlem på grund av bristande betalning av kyrkoavgift. Domkapitlet i Luleå, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Riksförbundet Kyrkans ungdom anser att kvarstående kyrkoavgift bör kunna uppbäras samtidigt med kvarstående skatt. Någon indrivning av ej betald kyrkoavgift genom kronofogdemyn- dighet bör emellertid inte förekomma.
8.2.5. Uppbördssystemets övriga delar
Förslaget att mantalsdagen skall utgöra utgångspunkt för uttag av kyrkoavgift, liksom för uttag av skatt, tillstyrks uttryckligen av riksskatte- verket och länsstyrelsen iSöderman/ands län. Länsstyrelsen betonar vidare att skyldigheten att betala kyrkoavgift måste avse samma tidsperiod som skattskyldigheten, om staten över huvud taget skall ha möjlighet att administrera uppbörden via skattesystemet.
Förslaget om s k i 1 d a s k a t t e t a be l le r för medlem och icke-medlem tas upp av en del instanser.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att samma skattetabell bör användas för såväl medlem som icke-medlem. Skilda skattetabeller kommer enligt länsstyrelsen att innebära en kostnadsökning för staten och medföra en ökad administration, databearbetning och distribution för länsstyrelsen. Dessutom kommer arbetsgivaren att förorsakas merarbete, framhåller länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län måste ett nytt system för samsortering av skattsedel och skattetabell tillskapas på grund av att inom en församling
olika tabeller för medlem och icke-medlem i svenska kyrkan kan förekomma. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anmärker att även personer som ej tillhör svenska kyrkan kommer att få vidkännas ett för högt uttag av preliminär A- skatt på grund av att beräknad kyrkoskatt har inkalkylerats i A-skattetabel- lerna. Detta kommer enligt länsstyrelsen antagligen att föranleda en ökning av antalet ansökningar om jämkning av preliminär skatt till lokal skattemyn- dighet.
Ordningen med p rel i m i n ä r a a v gi ft e r kommenteras av några instanser. En del av dessa kritiserar förslaget att preliminär kyrkoavgift ingår i
debiterad preliminär B-skatt. Riksskatteverket (RSV) framhåller att det ur uppbörds- och systemteknisk synvinkel i och för sig inte torde möta några hinder att den preliminära kyrkoavgiften ingår som en ospecificerad del i preliminärskatten. Men detta innebär enligt RSV att arbetsgivaransvar kommer att gälla både för inte dragen preliminär kyrkoavgift och för dragen men inte inbetald preliminär kyrkoavgift. RSV anser det principiellt olämpligt att arbetsgivaransvaret — och företrädaransvaret — kommer att gälla ett belopp som inkluderar en privaträttslig avgift. Att den preliminära kyrkoavgiften kommer att ingå som en ospecificerad del i preliminärskatten medför vissa ej önskvärda effekter från exekutionsrättslig synpunkt. Exempelvis kommer indrivning av preli- minär B-skatt och uppdebiterad A-skatt att avse en ospecificerad privat- rättslig avgift, påpekar RSV. Vid konkurs och ackord under preliminär- skattestadiet kommer vidare statens bevakning och eventuella utdelning att avse även den preliminära kyrkoavgiften. Även om RSV således har vissa betänkligheter mot ett system där kyrkoavgiften ingår i den preliminära skatten, anser RSV sig böra godta systemet med hänsyn till de administrativa svårigheterna med ett annat system. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att förslaget att ta ut preliminär kyrkoavgift i samband med A-skatt synes genomförbart. Däremot kan enligt länsstyrelsen invändningar göras mot förslaget att låta preliminär kyrkoavgift ingå i debiterad preliminär B-skatt. Detta strider mot de förutsättningar som har uppställts vid överläggningarna i kyrka-stat-frågan. Enligt dessa skulle, fortsätter länsstyrelsen, kyrkoavgiften inte få betraktas som offentligrättslig fordran och inte få drivas in av kronofogdemyndighet. Så är emellertid fallet med debiterad preliminär B- skatt. Vidare krediteras även obetald B-skatt mot slutlig skatt. Om krono- fogdemyndigheten inte lyckas driva in den debiterade B-skatten, får förslaget till följd att staten drabbas av förluster i fråga om preliminär kyrkoavgift som krediteras men inte betalas, framhåller länsstyrelsen, som inte ser någon rimlig teknisk lösning på detta problem. En alternativ lösning skulle kunna vara, anser länsstyrelsen, att lokal skattemyndighet vid debitering av B-skatt lät skriva ut räkningar på preliminär kyrkoavgift jämte inbetalningskort för preliminära inbetalningar förslagsvis sex gånger under ”uppbördsåret”. Även andra lösningar skulle kunna tänkas, menar länsstyrelsen. Med hänsyn till alla de komplikationer ett sådant eller andra liknande förfaranden skulle medföra anser länsstyrelsen emellertid att den bästa lösningen är att ej ta ut preliminär kyrkoavgift från B-skatteskyldiga. Dessa debiteras i stället hela årsavgiften i samband med utskrift av slutskattesedeln, föreslår länsstyrel- sen. Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar sig positivt om förslaget att preliminära avgifter skall tas ut. Ett annat system skulle enligt länsstyrelsen
vara administrativt svårgenomförbart. En fördel med det av utredningen skisserade förslaget, fortsätter länsstyrelsen, är också att arbetsgivarnas skyldighet att verkställa och redovisa skatteavdrag för kyrkoavgift helt kan underkastas uppbördslagens bestämmelser i enlighet med den debetsedel på preliminär skatt som utfärdas för arbetstagarna. Vid debitering av B-skatt kan man även mycket lätt ta hänsyn till kyrkoavgiften genom användande av tillämpliga skattetabeller, påpekar länsstyrelsen. Länsstyrelsen iÄ/vsborgs län framhåller att det enligt förslaget förutsätts att skattemyndigheten vid debitering av preliminär B-skatt skall beakta skyldighet att erlägga kyrkoav- gift. Avgiften ingår i den debiterade skatten, påpekar länsstyrelsen. Om skatten inte betalas i rätt tid, restförs beloppet och drivs in enligt de regler som gäller för skatt, framhåller länsstyrelsen. Här uppstår enligt länsstyrelsen en inkonsekvens genom att avgiften i indrivningshänseende betraktas som en skatt och ej som en privaträttslig fordran. Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar att utredningen är angelägen om att kyrkoavgiften inför allmänheten inte kommer att uppfattas som en statlig pålaga. Avsteg från dessa strävanden görs emellertid beträffande B-skattebetalare, påpekar länsstyrel- sen. Restförd B-skatt, fortsätter länsstyrelsen, vilken inkluderar debiterad preliminär kyrkoavgift, föreslås kunna alltjämt indrivas som restförd skatt. Möjligheten för kyrkan att i B-skattefall separat debitera preliminär kyrko- avgift bör enligt länsstyrelsen övervägas.
En del instanser diskuterar frågan om jä m k nin g av s k atte- och avgiftsuttaget.
Enligt kammarrätten iJönköping föreligger det risker att någon till följd av misstag i det nödvändiga samarbetet mellan de kyrkliga organen och skattemyndigheterna felaktigt påförs kyrkoavgift. Kammarrätten biträder förslaget att rättelse häri får sökas av den avgiftsskyldige i samma ordning som gäller för felaktigheter i fråga om preliminär debitering av skatt och andra allmänna utskylder. Det måste dock förutsättas att erforderliga rutiner utarbetas under det fortsatta arbetet för att man om möjligt skall undvika sådana felaktigheter, betonar kammarrätten. Länsstyrelsen i Stockholms län hänvisar, när det gäller förslaget om jämkning av skatteuttaget vid felaktig- heter, till att förutsättningen för skattejämkning enligt gällande regler i 45 ä 1 mom. 3 uppbördslagen(l953:272) är att preliminär skatt skulle komma att tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som skulle erläggas utan jämkning. Enligt länsstyrelsen bör avvikelse inte ske från dessa regler och en sådan avvikelse skulle, bortsett från ett väsentligt merarbete för skattemyn- digheterna, enligt länsstyrelsen framstå som stötande från rättvisesynpunkt. Länsstyrelsen i Södermanlands län delar uppfattningen att ett fel vid preliminärdebiteringen, beroende på antingen fel i avisering från kyrkligt organ eller annat fel från skattemyndighetens sida lätt bör kunna rättas genom att man använder den ordning som gäller vid rättelse av preliminär debiterad skatt. Ett särskilt administrativt besvärssystem bör enligt länssty- relsen inte tillskapas. Länsstyrelsen iJönköpings län förutsätter att jämkning endast kommer att gälla rena felaktigheter och att jämkning inte i något fall skall kunna påkallas på grund av ändringar under inkomståret.
Några instanser diskuterar a v rä k ni n ge n av den preliminära kyrkoav- giften och åte rbet a 1 n i ng av överskjutande avgift.
Riksskatteverket (RS V) ställer sig tveksamt till den av utredningen
föreslagna metoden, enligt vilken det belopp som avräknas som preliminärt erlagt på lika villkor fördelas mellan skatt och kyrkoavgift. Metoden strider mot principerna för förmånsrättsordningen. RSV anser vidare att det är mindre lämpligt att vid avräkningen mellan staten och kyrkan ta hänsyn till debiterade, ej inbetalda belopp. ] brist på annan lösning av frågan vill RSV emellertid inte motsätta sig förslaget. Länsstyrelsen i Södermanlands län delar utredningens åsikt att det belopp som skall avräknas som preliminärt erlagt på lika villkor skall fördelas mellan skatt och kyrkoavgift. Eftersom skatter har bättre förmånsrätt än andra fordringar, skulle en annan ordning innebära att kyrkan blir lidande i samtliga de fall preliminärskatteuttaget är för litet. Lagbestämmelser härom bör utformas i det vidare utvecklingsarbetet, framhåller länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser också att staten bör utbetala överskjutande kyrkoavgift i samband med återbetalning av den överskju- tande skatten. Om avgiftspliktig skulle restera med kyrkoavgift, bör han enligt länsstyrelsen tillställas ett första krav på inbetalning till kyrkans ekonomibyrå på rikSplanet genom statsverkets försorg. Uppbördslagstift- ningen och den kyrkliga lagstiftningen bör tillföras bestämmelser härom. De rent tekniska detaljerna och problemen torde utan större svårighet kunna lösas, anser länsstyrelsen. Länsstyrelsen iJönköpings län ställer sig kritisk mot att — som utredningen föreslår — skattemyndigheterna skall sända ut återbetalnings-linbetalningskort vid överskjutande resp. kvarstående avgift tillsammans med debetsedel på slutlig skatt. På grund av bl. a. tekniska problem vid samsortering, kuvertering och distribution av återbetalningskort resp. inbetalningskort med debetsedlar vill länsstyrelsen förorda att resultatet av avräkningen utväxlas mellan de två ADB-systemen, varefter distribution av återbetalnings- resp. inbetalningskort sker direkt från kyrkans ADB- system. Länsstyrelsen iKronobergs län framhåller att den i preliminärskatten ingående avgiften rättsligt sett är att betrakta som skatt. Utbrytningen i samband med debitering av slutlig skatt får enligt länsstyrelsen egenartade konsekvenser. Vid debitering av slutlig skatt skall kvarstående kyrkoavgift förvandlas från skattefordran till något obestämbart annat, sannolikt enskild fordran, framhåller länsstyrelsen. Samma avgift kommer således att vara både allmän fordran och enskild fordran. Hur förmånsrättsordningen skall tillämpas undandrar sig bedömande, påpekar länsstyrelsen. Att man vid bestäm mande av kvarstående skatt kan behöva särskilda inbetalningskort för skatt resp. kyrkoavgift kan förklaras av den föreslagna metoden för uttagande av icke erlagd avgift. Däremot lämnas inte någon förklaring varför det fordras två återbetalningskort vid överskjutande skatt/avgift, påpekar länsstyrel- sen.
Några instanser tar upp frågan om hur kyrkan skall handla mot medlemmar som underlåter att betala kyrkoavgift.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det är angeläget att regler om åtgärder beträffande resterande avgifter tillskapas för de kyrkliga organen för att de olika stiften skall kunna veta inom vilka ramar de kan eller skall handla och kunna iaktta en likformig praxis inom riket. Länsstyrelsen i Västmanlands län erinrar om att utredningen räknar med att praktiskt taget hela kyrkoav- giften kommer att betalas. Länsstyrelsen tillägger emellertid att utredningen inte har redogjort för efter vilka principer kyrkomedlemmar som inte frivilligt erlägger resterande avgifter kommer att behandlas. Länsstyrelsen förutsätter
att kyrkan vidtar åtgärder av rättviseskäl mot kyrkomedlemmar som inte frivilligt erlägger kyrkoavgiften och att dessa åtgärder tillämpas likformigt i hela landet. Länsstyrelsen iJämtlands län uttalar att förslaget att staten inte skall driva in avgifter som inte betalas av medlemmarna kan antas medföra att många medlemmar inte kommer att betala påförd avgift. Vid sådant förhållande kommer frågan om medlemskapet att kunna ifrågasättas, framhåller länsstyrelsen. Det är otillfredsställande att frågan huruvida medlemskapet upphör, om avgift inte erläggs, inte har tagits upp till behandling. Frågan om medlemskapets förhållande till erläggande av avgifterna är dock en intern kyrkoangelägenhet, påpekar länsstyrelsen. Domkapitlet i Uppsala framhåller att deltagarna inte har berört hur kyrkan i sin förändrade status skall agera gentemot medlemmar, som underlåter att betala sin avgift. Även om detta har ansetts vara en inomkyrklig angelägenhet, bör det enligt domkapitlet framhållas, att kyrkan kommer att sakna fiskala medel för indrivning av resterande avgifter. Eftersom personligt ställningstagande förutsätts för medlemskap, ter det sig enligt domkapitlet å ena sidan ytterligt stötande om uteslutning på grund av utebliven betalning skall kunna ske. Å andra sidan skulle det från rättvisesynpunkt vara anmärkningsvärt om möjlighet öppnades att nyttja kyrkans tjänster utan en däremot svarande ekonomisk prestation, anser domkapitlet. Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar finner det orealistiskt att kyrkan själv skall låta indriva medel som inte inflyter genom det statliga uppbördsförfarandet. Enligt riksförbundet är det otänkbart att en döpt person som tillhör kyrkan utesluts ur kyrkan, om han inte betalar kyrkoavgift.
Hur ä n (1 r a d e ta x e ri n g a r bör påverka kyrkoavgiften behandlas av en del instanser.
Kammarrätten i Jönköping framhåller att avgiftsunderlaget enligt förslaget blir den av taxeringsnämnd bestämda, till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Avgiftsunderlaget skall, fortsätter kammarrätten, endast kunna förändras genom beslut i taxeringsfrågan av högre instans, om detta innebär en betydande ändring, dvs. sänkning av taxeringen. Det har enligt kammar- rätten inte klargjorts vad som skall förstås med en sådan sänkning. Såsom påpekas i betänkandet är i allmänhet effekterna av taxeringsändring såvitt gäller kyrkoavgiften försumbara, under förutsättning att denna inte kommer att tas ut enligt väsentligt högre tariff än vad som i dag gäller för församlingsskatten, framhåller kammarrätten. Fall kan dock tänkas, där differensen överstiger 100 kr., och ännu fler naturligtvis, där differensen överstiger de 25 kr. som föreslås som beloppsgräns för återbetalning resp. indrivning av överskjutande eller kvarstående kyrkoavgift. I betänkandet sägs att den enskilde i princip skall fråntas möjligheten att efter fullföljd av talan mot taxeringsnämnds beslut och åtföljande sänkning av taxeringen få kyrkoavgiften bestämd på ett lägre avgiftsunderlag. Samtidigt uttalas att undantagsvis belopp som kunde komma i fråga för återbetalning kan överstiga ”några tiotal kronor" för vilka fall man tänker sig en reglering av mellanhavandet med den enskilde kyrkomedlemmen. Huruvida detta skall tolkas som en fingervisning om att som mera betydande ändring av avgiftsunderlaget skall anses sådan ändring som leder till en sänkning av själva avgiften med några tiotal kronor är inte klart, påpekar kammarrätten. Å andra sidan kan man tänka sig fallet att en person åsätts låg eller ingen
taxering av taxeringsnämnd och sedermera eftertaxeras för betydande be10pp, vilket i sin tur kan leda till att han egentligen borde ha erlagt en kyrkoavgift på kanske över 1 000 kr., framhåller kammarrätten. Det före- slagna systemet leder enligt kammarrätten till att vederbörande inte kommer att avkrävas någon avgift i detta fall. Under förutsättning att mera preciserade regler uppställs för i vilka fall reglering skall ske (till avgiftsskyldigs förmån) finns enligt kammarrätten i och för sig intet att erinra mot förslaget på denna punkt. Kammarrätten beaktar härvid särskilt det anmärkta förhållandet att effekterna av efterföljande taxeringsändring i det stora antalet fall måste bli helt försumbara. Juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala kriti- serar förslaget när det gäller det definitiva underlaget för bestämmande av kyrkoavgift. Fakultetsnämnden anser att i samtliga fall där den enskildes taxering ändras i högre instans i en för denne fördelaktig riktning, bör anmälan till vederbörligt kyrkoorgan ske och avgiften reduceras i enlighet härmed. Om medlemmen sedan frivilligt vill betala högre avgift än den ändrade taxeringen ger vid handen, torde en sådan frikostighet inte möta rättsliga hinder om kyrkans offentligrättsliga ställning försvinner, påpekar fakultetsnämnden. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att mera betydande ändringar av den beskattningsbara inkomsten skall rapporteras till kyrkan, som sedan får reglera mellanhavandet med kyrkomedlemmen. Länsstyrelsen anser det ofrånkomligt att man måste tillgripa en detaljlagstift- ning för att kunna åstadkomma likformighet. Som exempel på faktorer som härvid kan spela in, vill länsstyrelsen å ena sidan nämna eftertaxeringar av olika storleksgrad och å andra sidan nedsättningar av felaktiga eller alltför stora skönstaxeringar i länsskatterätt, kammarrätt och regeringsrätt. Länssty- relsen i Östergötlands län framhåller att kyrkan i god tid bör underrätta vederbörande myndigheter som har att verkställa omräkning vid taxerings- ändringar (länsstyrelse och lokal skattemyndighet) om i vilka fall sådana ändringar skall rapporteras till kyrkan, som sedan lår reglera mellanhavandet med kyrkomedlemmen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att en taxeringsändring på grund av beslut meddelat av högre skattedomstol kan vara omfattande. Från rättssäkerhetssynpunkt är det enligt länsstyrelsen inte tillfredsställande att kyrkoavgiften inte skall justeras i motsvarande mån. Länsstyrelsen anser att klarare regler bör utformas som bättre motsvarar de rättssäkerhetskrav man har rätt att ställa på kyrkoavgiftens bestämmande och indrivande.
En fråga om preskription tas upp av riksskatteverket (RSV) som påpekar att utredningen inte har berört spörsmålet när kyrkans fordran på kyrkoavgift preskriberas. Kyrkoavgiften är en privaträttslig avgift, framhåller RSV. Enligt 1 & preskriptionsförordningen i gällande lydelse preskriberas en fordran tio år efter det att den tillkom. Det är enligt RSV oklart om kyrkans fordran anses ha uppkommit i och med att den kvarstående kyrkoavgiften har debiterats.
9 Statsbidrag
Förslaget om statsbidrag har behandlats av 42 remissinstanser. lnom gruppen centrala statliga myndigheter m.fl. har fem instanser yttrat sig i frågan. Vidare har drygt hälften av länsstyrelserna yttrat sig i denna del. Remissyt- tranden föreligger i övrigt från åtta domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän. ett stiftsråd, två stiftsnämnder, fyra personalorganisationer och fyra instanser hänförliga till gruppen övriga remissinstanser. ] spontant insända yttranden har frågan om statsbidrag behandlats av fyra instanser.
9.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
Remissinstanserna är i stort sett positiva till förslaget. Av de; 42 remissin- stanser som har yttrat sig i frågan är 32 positiva. Sex instanser redovisar en negativ attityd och fyra avstår från ett direkt ställningstagande. Bland de positiva remissinstanserna har tio erinringar mot vissa delar av förslaget. Negativa till förslaget är tre länsstyrelser, två domkapitel och en personalor- ganisation.
Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 9.1.
Positiva till förslaget i denna del är kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län, domkapitlen i Lund, Härnösand och Luleå, byggnadsvårdsutredningen, Biskopsmötet, Riks- kommittén för stiftstingen, Riksförbundet Kyrkans ungdom, Sveriges,/rikyrka- räd, Katolska biskopsämbetet och Sveriges kristna ungdomsråd. Till de remissinstanser som är positiva till förslaget men ändå framför vissa erinringar mot delar av förslaget hör riksantikvarieämbetet, domkapitlen i Skara. Växjö och Göteborg, stiftsnämnden i Visby, Svenska kyrkans försam- lings- oeh pastoratsförbund, stiftsrådeti Växjö. Sveriges kommuna/tjänsteman- naförbund, Svenska prästförbundet och Sveriges socionomers riksförbund.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Jämtlands län, domkapitlen i Uppsala och Strängnäs samt Kyrkomusikernas riksförbund är negativa till förslaget om statsbidrag. De fyra instanser som spontant har yttrat sig över förslaget är också negativa.
Flera instanser uppehåller sig vid den bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av relationsändringen som ligger till grund för förslaget om statsbidrag. En del av dessa instanser befarar ett medlemsbortfall och därmed
SOU 1978:76 Tabell 9.1 Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande ———————— ställning Remiss- utan med instanser förbe- förbe- (grupp l—9) håll håll ]. Centrala statliga
myndigheter m. fl. 2 l — 2 2. Länsstyrelser ll — 3 — 3. Kommuner och
kommunförbund — - — — 4. Domkapitel 3 3 2 — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän 3 l — — 6. Centrala kyrkliga
Styrelser m. fl. — 1 — — 7. Stiftsnämnder — l — l 8. Personalorganisationer - 3 l — 9. Övriga remissinstanser 3 - — 1
Summa 22 10 6 4
32
ändrade ekonomiska förutsättningar för kyrkan. I övrigt uttalar sig instan- serna huvudsakligen om det föreslagna statsbidragets storlek och fördel- ningen av statsbidraget på olika ändamål. Några instanser uppehåller sig vid frågan om hur vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobygg- nader skall finansieras.
9.2. Uttalanden om förslaget
9.2.1. De ekonomiska konsekvenserna av relationsändringen
Ett par instanser uttalar sig allmänt om deltagarnas bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av relationsändringen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att ekonomiutskottet har gjort en värdefull analys av svenska kyrkans ekonomi och de ekonomiska effekterna av relationsändringen. Länsstyrelsen anser att goda ekonomiska förutsättningar kommer att finnas för kyrkan att bedriva en rikstäckande och öppen verksamhet. Länsstyrelsen säger sig inte tvivla på kyrkans förmåga att fullgöra sin egentliga uppgift att föra ut sitt budskap till medborgarna och engagera dem för den kyrkliga verksamheten. Den ekonomiska grunden härför får enligt länsstyrelsen anses som god. Domkapitlet i Uppsala säger sig allvarligt ifrågasätta realismen bakom de framlagda ekonomiska beräkningarna. Enligt domkapitlet före- faller den skisserade organisationsmodellen synnerligen kostnadskrävande, särskilt på riks- och stiftsplan. Domkapitlet framhåller att några reella besparingar med säkerhet inte är att vänta på församlingsplanet, liksom inte heller vad gäller den övriga lokala kyrkliga förvaltningen. Domkapitlet anser att beräkningen av den kostnadsminskning som kan följa av att begravnings-
verksamheten och folkbokföringen förs över till borgerligt organ är mindre realistisk.
Flera instanser tar upp frågan om kyrkans m e (1 le m sa n s | U t n i n g och därmed de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans framtida verksam- het.
Ett par instanser ansluter sig till deltagarnas bedömning i denna del. Länsstvrelsen i Jönköpings län framhåller att antagandet att medlemsantalet inte kommer att förändras i nämnvärd omfattning vid en relationsändring i och för sig är osäkert. Enligt länsstyrelsen saknas det dock anledning att frånkänna bedömningen vitsord i detta avseende. Domkapitlet i Lund framhåller att det finns anledning att understryka vad som uttalas i betänkandet, nämligen ”att de grundläggande ekonomiska förutsättningar som är beroende av medlemsanslutningen i allt väsentligt kommer att vara desamma som i dag” och att "helt avgörande för framtiden är naturligtvis svenska kyrkans förmåga att föra ut sitt budskap till medborgarna och att engagera dem för den kyrkliga verksamheten”. Domkapitlet framhåller i det sammanhanget:
Det är viktigt att man har denna grundläggande förutsättning klar för sig, när man sedan föreslår en lagstiftning enligt vilken kyrkan förpliktas uppehålla en öppen och rikstäckande verksamhet. Ett vid utredningsarbetet icke förutsett ras i medlemstalet kan på ganska kon sikt förändra förutsättningarna för kyrkans verksamhet. Den tvekan inför reformen, som på många håll kommer till uttryck, torde till stor del ha sin grund i en bristande tillförsikt till kyrkans egen förmåga att behålla eller attrahera nya medlemmar samt i farhågor för att det höga skattetrycket kan verka negativt på den enskildes vilja att kvarstå som betalande medlem i kyrkan. Till detta kan två saker sägas. För det första, att en kyrka, som tvivlar på attraktionskraften i det budskap den har att förmedla, redan från början har dömt sig själv. För det andra måste det betonas, att den risk för ett medlemsbortfall och därav följande försämrad ekonomi, som man uttalar farhågor för, i lika hög grad består vid nuvarande organisation, där ett utträde ur kyrkan medför befrielse från huvudparten av församlingsskatten.
Flera instanser är däremot kritiska mot deltagarnas bedömning. De befarar ett medlemsbortfall och därmed ändrade ekonomiska förutsättningar för kyrkan. En sådan inställning redovisar Svea hovrätt, riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Skaraborgs län, domkapitlen i Skara, Växjö, Göteborg och Härnösand, stiftsnämnderna i Härnösand och Visby. Biskopsmötet. K yrkomusikernas riksförbund och Kristen demokratisk samling.
Riksantikvarieämbetet framhåller att det är svårt att förutse hur medlems- utvecklingen i framtiden kommer att gestalta sig. Enligt riksantikvarieäm— betet kan man emellertid inte utesluta att en avsevärd minskning av medlemsantalet kommer att ske med minskade intäkter som följd. Länssty- relsen i Älvsborgs län anser att deltagarnas antagande att medlemsantalet inte kommer att påverkas nämnvärt är alltför optimistiskt. Enligt länsstyrelsen lider betänkandet av den bristen att deltagarna inte tillräckligt har begrundat hur svenska kyrkan skall kunna bedriva en öppen och rikstäckande verksamhet även vid ett reducerat medlemsantal. Om medlemsantalet snabbt skulle minska vid en relationsändring, ökas i motsvarande grad behovet av statligt stöd och därmed beroendet av staten. Länsstyrelsen framhåller samtidigt att svenska kyrkans framtid måste vara beroende av
medlemmarna och deras insatser och inte grundas på ett statligt ansvarstagande.
DomkapitletiSkara framhåller att det är realistiskt att räkna med att de nya reglerna för medlemskap på sikt kommer att medföra en nedgång i medlemsantalet. Enligt domkapitlet kommer nedgången att bestämmas av dopfrekvensen, varför 20—25 % av berlblkningen kan komma att stå utanför kyrkan. Domkapitlet framhåller att detta på sikt medför ett inkomstbortfall på inemot 300 milj. kr. räknat i 1975 års siffror. Domkapitlet påpekar att utredningen inte har anvisat några lösningar för hur en eventuell minskning av kyrkans inkomster på grund av nedgång i medlemsantalet skall täckas. Enligt domkapitlet kräver denna fråga utredning. Domkapitlet i Göteborg anser att antagandet om ett oförändrat medlemsantal är orealistiskt av flera skäl. Enligt domkapitlet bör linansieringskalkyler grundas på realistiska bedömningar av medlemsantalet efter en relationsändring och omfatta alternativa antaganden. Domkapitlet framhåller att de osäkerhetsmoment som vidlåder i betänkandet antagna ekonomiska framtidsvisioner inte får hindra kyrkan att säga ja till den frihet som kyrkan behöver för att vara en biblisk kyrka. Kyrkan måste enligt domkapitlet tro på sitt eget budskap och våga möta en ekonomiskt sett osäker framtid utan oro och ängslan. Domkapitlet anser att kyrkan inte heller bör hänga upp sin framtida verksamhet helt och hållet på en sekulariserad statsmakts generösa inställ- ning i fråga om statsbidrag eller skattefrihet för kyrklig egendom. Domkapitlet th'irnösand konstaterar att det utifrån matematiska beräkningar är vanskligt att bedöma kyrkans möjligheter att ekonomiskt klara sig i en framtid. Möjligheterna är enligt domkapitlet helt beroende av kyrkans förmåga att föra ut sitt budskap på ett trovärdigt sätt. Domkapitlet framhåller att man efter en relationsändring på sikt kanske måste räkna med minskade inkomster för kyrkan, främst till följd av ett minskat inträde i kyrkan. Domkapitlet anser att det därför är ofrånkomligt att svenska kyrkan ser över sin organisation även på församlingsplanet för att åstadkomma nödvändiga besparingar. Besparing- arna får emellertid enligt domkapitlet inte gå ut över kyrkans öppenhet och dess rikstäckande verksamhet.
Stiftsnämnden i Härnösand framhåller att den framtida kyrkans ekonomi rymmer många osäkra faktorer. Stiftsnämnden pekar på att antalet medlemmar i kyrkan kan minska avsevärt genom ändrade medlemskaps- regler och genom ett nytt avgiftssystem av mer eller mindre frivillig karaktär. Detta kan enligt stiftsnämnden få till följd en växande ekonomisk belastning på kvarstående medlemmar.
Biskopsmötet anser att sammanställningen i betänkandet av de ekonomiska konsekvenserna av en relationsändring geren god överblick över hur svenska kyrkans framtida ekonomi kan tänkas bli. Biskopsmötet framhåller emel- lertid att det är ytterst ovisst om de ekonomiska tillgångarna, som är beroende av medlemsanslutningen, i allt väsentligt kan tänkas bli desamma som i dag. Enligt Biskopsmötet torde det av olika skäl — religiösa, psykologiska och ekonomiska — vara realistiskt att räkna med ett visst ökat utträde ur svenska kyrkan. En annan betydande osäkerhetsfaktor är enligt Biskopsmötet vilka beskattningsregler som kan komma att gälla för svenska kyrkan. Biskops- mötet framhåller dock att det inte kan vara förenligt med svenska kyrkans syfte att så framhäva dessa riskmoment, att man fördenskull avvisar ett i sin
helhet för kyrkan positivt förslag. Biskopsmötet säger sig vilja understryka den hänvisning till kyrkans tro på sitt budskap som i betänkandet uttrycks på följande sätt: "Helt avgörande för framtiden är naturligtvis svenska kyrkans förmåga att föra ut sitt budskap till medborgarna och att engagera dem för den kyrkliga verksamheten."
Kyrka/nttsikernas t'iks/örbttnd kritiserar på flera punkter ekonomiutskottets bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av en relationsändring. Riksförbundet befarar en medlemsffykt från den nya svenska kyrkan och framhåller att med en accelererande utträdesfrekvens följer ett ökat behov att höja kvarvarande medlemmars kyrkoavgifter. Sådana höjningar kan enligt förbundet bäras en tid, men kommer troligen att leda till utträden av ekonomiska skäl. Förbundet framhåller att kyrkan under sådana förhål- landen inte kan fullgöra en ändamålsenlig rikstäckande verksamhet. Vidare uttalar förbundet att ekonomiutskottets försiktiga kostnadsbedömningar och uppskattningar när det gäller kyrkostyrelsens kansliorganisation, central förhandlingsorganisation. val. folkbokförlng/församlingsregistrering etc. försvårar möjligheterna till bedömning av relationsändringens reella ekono- miska innebörd. Enligt förbundet inger inte ekonomiutskottets hypotetiska uttalanden förtroende på den punkten. Kristen demokratisk samling (KDS) anser att den föreslagna ordningen, enligt vilken kyrkans ekonomi inte längre skall bygga på beskattning utan på avgifter upptagna på skattsedeln, medverkar till att minska kyrkans medlemstal. KDS anser att den nuvarande församlingsskatten bör bestå. Härigenom kan enligt KDS svenska kyrkans medlemstal och ekonomi förväntas bli oförändrade. Några instanser uppehåller sig vid frågan om svenska kyrkans skatt— s k y Id ig h et efter relationsändringen.
Kammarkollegiet understryker vikten av att de kyrkliga stiftelserna genom lagändring blir likställda i skattehänseende med ideella föreningar liksom behovet av speciell lagstiftning för att undvika att stiftelserna vid överfö- ringen av den specialreglerade egendomen till stiftelser skall behöva betala stämpelskatt. Rikskatreverket säger sig inte ha någon erinran mot den redovisning som lämnas av gällande rätt och den lämnade översikten över de problem som behöver lösas genom ändrad lagstiftning på skatteområdet för att skattekonsekvenserna skall bli neutrala de olika samfunden emellan och för att oavsedda övergångseffekter skall kunna undvikas. Riksskatteverket framhåller att det i fråga om den indirekta beskattningen bör nämnas att mervärdeskatten och reklamskatten innehåller speciella befrielseregler när det gäller ideella organisationer, som utger periodiska publikationer vilka väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för bl. a. religiöst ändamål. Länsstyrelsen i Uppsala framhåller att enligt 535 1 mom. e) kommunalskattelagen i dess från den 1 januari 1979 gällande lydelse blir kyrkor skattskyldiga till kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet och av rörelse och enligt 7åg) lagen om statlig inkomstskatt för inkomst av rörelse. Länsstyrelsen påpekar vidare att den föreslagna konstruktionen att överföra kyrkans egendom till särskilda stiftelser i princip torde medföra skattskyldighet för all inkomst både vid den statliga och kommunala taxeringen, om inte lagändring görs.
Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att ändringen av svenska kyrkans ställning i förhållande till staten innebär att kyrkan kommer att följa de
skatteregler som f. n. gäller för andra trossamfund. Av de skatteregler som kommer att gälla i framtiden bör enligt länsstyrelsen framgå under vilka förutsättningar de föreslagna stiftelserna för den specialreglerade kyrkliga egendomen skall jämställas med allmännyttiga ideella föreningar. Domkapitlet i Uppsala finner att utredningens konklusioner beträffande den framtida skattskyldigheten för kyrkan och särskilt för den specialregle- rade egendomen bygger enbart på antaganden utan reell politisk förankring. Domkapitlet iSträngnäs förutsätter att den generositet som statens represen- tanter har ådagalagt vad gäller den kyrkliga egendomens ställning även kommer de nya stiftelserna till del i beskattningshänseende. För att den kyrkliga egendomen inte skall bli föremål för en skatteskärpning av betydande mått torde, enligt domkapitlet, krävas lagändring av innehåll att den kyrkliga egendomen jämställs med de allmännyttiga ideella förening- arna. Kan garanti inte ställas härför, torde statsbidrag böra utgå till kyrkan för utjämning av de påtalade negativa skatteeffekterna, tillägger domkapitlet. Domkapitlet i Härnösand tillstyrker att kyrkans stiftelser, liksom centrala och regionala organ och församlingar, beskattas som ideella föreningar. Domkapitlet utgår därvid från att de aviserade men ännu inte genomförda skattelättnaderna i fråga om arvsskatt och stämpelskatt kommer till stånd. Domkapitlet iLttIea" finner det angeläget att påpeka att frågan om skattefrihet för trossamfund och stiftelser är en nyckelfråga för kyrkans ekonomi. Stifisnämnden i Lit/ea" förutsätter att en relationsändring inte medför en ökad skattskyldighet för kyrkans organ. Biskopsmötet framhåller att en betydande osäkerhetsfaktor är vilka beskattningsregler som kan komma att gälla för svenska kyrkan. Biskopsmötet konstaterar dock att det i betänkandet förutsätts att relationsändringen inte innebär någon större skillnad i skatte- hänseende samt att en enhetlig lösning för beskattning av trossamfund och stiftelser skall komma till stånd under utredningsarbetets gång. Sveriges I/i'ikyrkorå'd delar uppfattningen att en skattemässig likabehandling av
trossamfunden och deras stiftelser är en förutsättning för förslaget om kyrkliga stiftelser. Frikyrkorådet säger sig vid flera tillfällen ha påpekat den inkonsekvens som nu råder mellan beskattningen av trossamfund och deras stiftelser. Även ekumeniska organ behandlas enligt frikyrkorådet inte sällan annorlunda än trossamfunden beroende på oklarhet i skattelagstiftningen. Mosaiska/örsamlingarnas i Sverige centra/råd påpekar att frågan om avdrags- rätt vid inkomstbeskattning till ideella, humanitära och religiösa ändamål har varit föremål för utredning. Mosaiska församlingarna har förordat att en avdragsrätt för gåvor snarast införs och att denna även skall omfatta medlemsavgifter till de mosaiska församlingarna. Mosaiska församlingarna hoppas att lagförslag i detta ärende snarast läggs fram av regeringen.
9.2.2. Statsbidragets storlek
Flera instanser godtar storleken av det föreslagna statsbidraget eller gör uttalanden om att beloppet är v äl a v v ä g t. Dessa instanser är kammarkol- legiet, länsstyrelserna iStockho/ms, Uppsala, Jönköpings, Blekinge. Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Västmanlands län. domkapitlen i Uppsala, Härnö- sand och Luleä, Riksförbundet Kyrkans ungdom, S verigesfrikyrkoråd. K ata/ska biskopsämbetet och Sveriges kristna ungdomsråd.
Kammarkollegiet framhåller att det med de förutsättningar som har angetts för relationsändringen i dess helhet får anses ofrånkomligt att staten även i fortsättningen ekonomiskt stöder svenska kyrkan. Kollegiet säger sig inte ha något att invända mot de i betänkandet uppdragna ramarna för statsbidraget. Kammarkollegiet framhåller att svenska kyrkan genom de förhållandevis generösa statsbidragen alltjämt fåren ekonomisk särställning i förhållande till övriga trossamfund. Kollegiet anser emellertid att detta liksom en viss styrning av bidragen är ofrånkomligt, eftersom kyrkan väntas behålla sin yttre karaktär. Länsstyrelsen iB/ekinge län förutsätter att övriga trossamfund kommer i åtnjutande av bidrag i motsvarande omfattning som svenska kyrkan för att likställighet mellan samfunden skall uppnås. Länsstyrelsen i Älvsborgs län f ramhålleratt huvudansvaret för den kyrkliga verksamheten bör vila på kyrkomedlemmarna själva. Det statliga stödet bör enligt länsstyrelsen utgöra ett tillägg till kyrkans självfinansiering, utan att vara så stort eller försett med sådana villkor att kyrkans oberoende ställning hotas. Mot bakgrund av de direkta statsbidrag som utgick år 1975 och det inkomstbortfall som blir följden av attjuridiska personer inte blir bidragsskyldiga i framtiden anser länsstyrelsen att det föreslagna bidragets storlek är rimlig. Länsstyrelsen i Västmanlands län konstaterar att ingen reducering av statsbidraget föreslås, trots att församlingarna kommer att få minskade utgifter genom att samhället övertar ansvaret för begravningsverksamheten och folkbokföringen. Argu- menteringen härför är enligt länsstyrelsen inte särskilt stark. Länsstyrelsen anser sig ändå kunna tillstyrka förslaget, eftersom det kan förväntas öka möjligheterna för att stat-kyrka-frågan får sin lösning.
Domkapitlet i Uppsala förklarar att det inte finns något att invända mot förslaget till statsbidrag, om man accepterar att kyrkans beskattningsrätt tas bort. Domkapitlet iHärnösand ser de föreslagna statsbidragen som en garanti för kyrkans öppenhet och rikstäckande verksamhet. Domkapitlet framhåller dock att statsbidragens betydelse inte får överbetonas. Enligt domkapitlet kan det aldrig bli fråga om att kyrkan grundar sin ekonomi på dem. Domkapitleti Luleå finner utredningens resonemang och grundsatser beträffande statsbi- drag vara väl genomtänkta och ägnade att i sin mån bidra till att svenska kyrkan efter en relationsändring får arbetsmöjligheter som en rikstäckande folkkyrka.
Sveriges,/rikyrkoräd anser att det inte finns fog för att hävda att statsbidraget till svenska kyrkan skall minskas med ca 30 % när samhället tar över kostnaderna för folkbokföringen och begravningsverksamheten. En konsek- vens bör enligt frikyrkorådet snarare vara att svenska kyrkan vid fastställande av kyrkoavgiften bör ta med i beräkningen det förbilligande av verksamheten som förändringen innebär. Frikyrkorådet säger sig inte ha något att invända mot att svenska kyrkan enligt förslaget får ca 14,5 % av sina totala inkomsteri statsbidrag. F. n. får, framhåller frikyrkorådet, de fria samfunden statsbidrag som utgör 6 % av deras totala inkomst. En del av de nyare s. k. invandrar- kyrkorna får däremot bidrag som motsvarar mer än hälften av deras totala budget. Enligt frikyrkorådet kan det ifrågasättas om statsbidraget efter år 1984 skall beräknas efter viss procent av den totala inkomsten. Sveriges kristna ungdomsråd anser att de föreslagna beloppen är skäliga i förhållande till svenska kyrkans omfattande verksamhet.
En del instanser anser att kyrkan bör få större statsbidrag om
kyrkans övriga inkomster minskar eller att statsbidraget inte nu bör bindas till visst belopp. Dessa är länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, domkapitlen iSkara, Strängnäs, Växjö och Göteborg, stiftsnämnden i Härnö- sand, Svenska kyrkans jörsamlings- och pastoratsförbund, Rikskommittén/ör stiftstingen, stiftsrådet i Växjö och Sveriges kommunaltjänstemanna/örbund.
Länsstyrelsen iMalmöhus län ansluter sig till förslaget men framhåller att ett ökat utträde ur kyrkan på sikt kan leda till att ett större bidrag krävs för att kyrkan skall kunna vara rikstäckande och öppen för alla. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att Norrbottens län till största delen består av vidsträckta glesbygder där befolkningstalet är så lågt att kyrkomedlemmarna i de olika församlingarna saknar varje möjlighet att själva svara för den kyrkliga verksamhetens kostnader. Det är likväl enligt länsstyrelsen av största vikt att de människor som bor i glesbygden även efter en relations- ändring tillförsäkras möjlighet att på samma sätt som i dag delta i kyrkans verksamhet. Länsstyrelsen framhåller att förslaget om statsbidrag därför är en förutsättning för att man skall kunna förverkliga principen om en öppen folkkyrka. Härav följer enligt länsstyrelsen att statsbidragssystemet måste utformas så att kyrkans verksamhet kan säkerställas även om övriga inkomster skulle minska. Om medlemsantalet efter relationsändringen skulle minska i inte ringa omfattning, påverkas hela kyrkans ekonomi, varvid glesbygdsförsamlingarna skulle komma att drabbas hårdast. Enligt Iänssty- relsen bör det därför övervägas om inte statsbidragsnormerna bör utformas så att högre bidrag utgår, om kyrkans medlemsantal skulle minska. Enligt domkapitlet i Skara är de statsbidrag som utredningen har räknat fram intecknade för särskilda utgifter. Domkapitlet framhåller att utredningen inte har anvisat några lösningar för hur en eventuell minskning av kyrkans inkomster på grund av en nedgång i medlemsantalet skall täckas. Domka— pitlet anser att denna fråga kräver utredning. Om kyrkan skall kunna uppfylla sin rikstäckande uppgift, fordras det enligt domkapitlet att staten garanterar kyrkan de inkomster som denna verksamhet kräver. Domkapitlet framhåller att denna garanti bör gälla under ett visst antal år, under vilka kyrkan bereds möjlighet att skapa egna reservfonder. Dontkapitlet i Strängnäs anser att utredningens slutsatser angående behovet av statsbidrag inte torde kunna ligga till grund för ett beslut rörande storleken av statsbidraget. Enligt domkapitlet borde en fullständig budget göras upp, med iakttagande av de förändringar som kan komma att visa sig nödvändiga, när konsekvenserna av relationsändringen visar sig. Domkapitlet avstyrker sålunda att statsbidraget, även om förslaget innebär att man eftersträvar generositet, annat än temporärt binds till visst belopp. Domkapitlet i Växjö konstaterar att det i den föreslagna lagen om svenska kyrkan slås fast att kyrkan skall vara rikstäck- ande. Enligt domkapitlet kan en framtida kyrka godta en sådan förpliktelse endast under förutsättning att motsvarande ekonomiska möjligheter förelig- ger. Domkapitlet framhåller att så länge det föreskrivs att kyrkan skall vara rikstäckande måste garantier skapas för att statsbidragen motsvarar denna uppgift, särskilt eftersom det kan befaras att kyrkans medlemsantal kommer att sjunka. Domkapitlet föreslår att en sådan garanti tas in som ett tillägg till lagen om svenska kyrkan.
Domkapitlet i Göteborg anför att den presenterade finansieringsplanen inte är användbar. Domkapitlet anser att det föreslagna beloppet är en ohållbar
gissning. Enligt sti/isnämnden i Härnösand kan de föreslagna statsbidragen vid en första anblick synas väl tilltagna. En närmare analys av framtida kostnader och förlorat avgiftsunderlag visar emellertid enligt stiftsnämnden att kyrkans tillgångar kan bli otillräckliga för en rikstäckande verksamhet. Om medlemsavgifterna inte skulle räcka till, kommer ökade statsbidrag att behövas för att svenska kyrkan skall kunna fullgöra sin för samhället väsentliga uppgift att stå öppen för alla människor, framhåller stiftsnämn- den.
Svenska kyrkans/örsamlings- och pastoratsförbund anser att förslaget sett i förhållande till nuläget och läget vid tillfället för en relationsändring kan anses godtagbart. Pastoratsförbundet framhåller dock att stat—kyrka-förslaget innebär att det krävs att svenska kyrkan skall svara för en rikstäckning. Kyrkan är enligt förbundet givetvis beredd att ta på sig ansvaret härför. Förbundet framhåller emellertid att detta kräver ekonomiska resurser. Förbundet påpekar att det inte finns någon garanti för att kyrkan efter en eventuell relationsändring för all framtid kommer att ha tillgång till dessa ekonomiska resurser. Förbundet anser därför att kravet på rikstäckning bör kombineras med en garanti för ekonomiska resurser som möjliggör denna. Rikskommittén/ör sti/istingen framhåller att, om ändringar sker i fråga om skattskyldighet eller om de föreslagna statliga bidragen på annat sätt kommer att urholkas, motsvarande ersättning bör utgå genom statsbidrag. Stiftsrådeti Växjö anser att så länge kravet består att svenska kyrkan skall vara en rikstäckande folkkyrka måste statsbidraget anpassas till denna målsättning. Sveriges kommuna/tjänstemanna/örbund anser sig inte kunna göra några bedömningar av den framtida medlemsutvecklingen och därmed förenade ekonomiska konsekvenser för kyrkan. Förbundet förutsätter och kommer vid kommande förhandlingar att kräva att staten ikläder sig sådana förpliktelser att de eliminerar de negativa effekter för personalen som en väsentligt ändrad medlemsstruktur skulle medföra.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att statsbidraget bör re d u c e ra s . Länsstyrelsen konstaterar att församlingarna får minskade utgifter genom att samhället övertar ansvaret för begravningsverksamheten och folkbokfö- ringen och att detta innebär en reducering på 25—30 % av kyrkans totala utgifter. Enligt länsstyrelsen är skälen för att inte reducera statsbidraget i motsvarande omfattning inte särskilt starka. Länsstyrelsen anser vidare att '
det kan ifrågasättas om kyrkan bör få kompensation för inkomstbortfallet från juridiska personer på grund av att beskattningsrätten försvinner i och med att församlingarna inte längre är kommuner.
En del instanser anser att statsbidrag till svenska kyrkan i princip bör utgå på samma villkor som till andra trossamfund eller andra ideella organisationer.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att det är väsentligt att det ekonomiska ansvaret för den kyrkliga verksamheten vilar på medlemmarna. Länssty- relsen ansluter sig inte helt till utredningens förslag till stöd åt kyrkan. Enligt länsstyrelsen bör bidrag utgå för att säkerställa kyrkans pensionsutfästelser, medan eventuella bidrag i övrigt skall prövas och utgå efter samma regler som gäller för andra trossamfund till bl. a. Studieverksamhet och ungdomsarbete. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att staten även i fortsättningen bör stödja svenska kyrkan genom statsbidrag. Enligt länsstyrelsen bör detta emellertid
ske efter samma normer som tillämpas för andra trossamfund. Sveriges kristna ungdomsråd anser att det kan vara rimligt att statsbidraget i ett initialskede betalas ut direkt av staten. Ungdomsrådet anser dock att statsbidrag till svenska kyrkan så småningom skall betalas ut efter samma principer och på samma sätt som nu utgår till de fria kristna trossamfunden. Folkpartiets ungdoms/örbund anser att det är oförenligt med principen om religionsfrihet att till ett trossamfund ge bidrag, som är generösare än de bidrag som andra trossamfund kan åtnjuta eller som utgår på andra grunder än bidragen till övriga trossamfund. Förbundet framhåller att det är orimligt att staten ger ett generöst stöd till organisationer med religiös inriktning, om sådant stöd inte också ges till andra ideella organisationer. Enligt förbundet bör statsbidraget utgå på samma grunder till alla ideella organisationer. Enligt Sällskapet Religiöst forum kan inte frågan om statsbidrag till svenska kyrkan lösas utan att hänsyn tas till de övriga samfunden i Sverige. Sällskapet framhåller att samhället först och främst måste fråga sig hur man värderar samfundens samhällsinsatser i allmänhet. Därpå kan man principiellt avgöra på vilka olika sätt, direkt eller indirekt, man vill stödja samfundens verksamhet. Enligt sällskapet måste fördelningen av bidrag omhänderhas av statlig myndighet med samfundsrepresentanter och tillgång till experter. Sällskapet anser att bidragsfördelningen f. n. har en något provisorisk och egenartad utformning genom att den sker inom Sveriges frikyrkoråds ram även när den avser icke-kristna samfund. Enligt sällskapet måste av principiella skäl även bidragsgivningen till svenska kyrkan ligga under denna myndighet och vara underkastad samma regelsystem som övriga samfund. Sällskapet anser dock att staten genom särskilda bidrag bör stödja svenska kyrkans verksamhet tills denna har funnit nya former, rätta proportioner och stabilitet. Därigenom behöver inte svenska kyrkans målsättningar äventyras, tillägger sällskapet.
9.2.3. Bidragets fördelning på olika ändamål
Ett par instanser uttalar sig allmänt om den föreslagna fördelningen av statsbidrag. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att uppdelningen av statsbi- draget för olika ändamål är godtagbar. Sveriges frikyrkoräd säger sig inte ha något att erinra mot den föreslagna fördelningen av bidraget på olika ändamål.
En del instanser yttrar sig över förslaget om u tj ä m n i ngsb i d rag. Kammarkollegiet framhåller att bakom de föreslagna beloppen för de tre typerna av statsbidrag ligger såväl ideologiska värderingar som ekonomiska beräkningar. Så skall exempelvis bestämmelser utfärdas om fördelnings- grunden för dets. k. utjämningsbidraget. Den angivna fördelningsgrunden är enligt kollegiet intressant, eftersom den förutom att tekniskt underlätta fördelningen markerar att kyrkans tjänster skall stå öppna för alla, oavsett bosättningsort och medlemskap. Eftersom relationsändringen är ett uttryck för principen om religionsfrihet och statens neutralitet i religionsfrågor samt trossamfundens likställighet blir en sådan styrning, liksom hela avvägningen av statsbidragens storlek, ömtålig, framhåller kollegiet. Teologiska fakultets- nämnden vid universitetet iLund anser att det är tveksamt om bidrag behöver öronmärkas för utjämningsändamål, särskilt som det i betänkandet föreslås
en särskild lag med föreskrifter om rikstäckande verksamhet. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att stödet till ekonomiskt och medlemsmässigt svaga församlingar överensstämmer med den lokaliseringspolitik som staten driver på andra samhällsområden. Sådant specialdestinerat ekonomiskt stöd har enligt länsstyrelsen inte ansetts inkräkta på mottagarnas självständighet. Länsstyrelsen i Gotlands län konstaterar att även andra faktorer än skatteun- derlag per invånare enligt förslaget kan behöva vägas in när utjämningsbi- draget konstrueras, t. ex. lågt invånarantal eller variationer i kostnadsnivå mellan olika delar av landet. Länsstyrelsen framhåller att det är viktigt att så verkligen sker, så att de små församlingarna kan få sina behov och önskemål tillgodosedda i lika hög grad som de stora. Sveriges socionomers riksförbund biträder förslaget att det i statsbidragsbestämmelserna skall anges att bidraget skall användas för att utjämna olikheterna i ekonomisk bärkraft på lokalpla- net. I begreppet ekonomisk bärkraft bör enligt förbundet även inbegripas möjlighet för de kyrkliga organen att ge personalen full anställningstrygg- het,
Några instanser tar upp frågan om pensionsbidrag. Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund anser att den del av statsbidraget som är avsedd för anställd personals trygghet bör vara ändamålsbestämd. Nämnden anser emellertid att det bör markeras att detta bidrag har övergångskaraktär. Denna del av bidraget kommer enligt nämnden således successivt att avvecklas i och med att arbetsgivaransvaret i nuläget upphör. Länsstyrelsen iSkaraborgs län tillstyrker förslaget om ett bidrag på 75 milj. kr. som skall säkerställa gjorda pensionsutfästelser. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om bidraget inte bör begränsas till att avse dem som har varit statsanställda. Länsstyrelsen i Örebro län anser att statsbidrag bör utgå för att säkerställa kyrkans pensionsutfästelser. Sveriges kommunaltjänstemanna/ör- bund säger sig med tillfredsställelse kunna konstatera att det föreslås ett riktat statsbidrag på 75 milj. kr. som skall utnyttjas för att trygga de pensionsåta- ganden som finns vid relationsändringen. Sveriges socionomers riksförbund anser att de statliga bidrag som tilldelas kyrkan i första hand bör tas i anspråk för att ge personalen anställningstrygghet. Folkpartiets ungdomsförbund anser att det är rimligt att staten bidrar till pensionerna för de personer som har varit anställda av staten. Förbundet anser emellertid att detta bör göras genom särskilda bidrag, som trappas ned i samband med att dessa utgifter minskar.
9.2.4. Utbetalning och uppräkning av statsbidrag
Endast länsstyrelsen i Gotlands län uppehåller sig vid frågan om u t beta 1 - n i n g av statsbidrag. Länsstyrelsen tillstyrker att de olika statsbidrag som kan bli aktuella utbetalas direkt till kyrkans ekonomibyrå.
En del instanser behandlar frågan om uppräkning av statsbidrag. Kammarkollegiet säger sig inte ha något att invända mot att statsbidragsbe— loppen justeras efter löne- och prisutvecklingen. Domkapitlet iLuleå hälsar med tillfredsställelse att värdesäkring av de föreslagna statsbidragen förut- sätts. Domkapitlet finner det naturligt att uppräkning av statsbidragen och uppräkning av avdragen för statens kostnader för uppbördshjälp sker efter likformiga grunder. Sverigesfrilotrkoräd anser att frågan om värdesäkring av
statsbidragen är angelägen. Frikyrkorådet anser att statsbidrag till trossam- fund inkl. svenska kyrkan bör anpassas till pris— och löneutvecklingen. Trossamfund bör enligt frikyrkorådet emellertid inte i detta stycke ha en privilegierad ställning i förhållande till annan verksamhet som kräver statens ekonomiska bidrag. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund anser att en viktig fråga i tider med stark penningvärdeförsämring är värdebeständighe- ten. Förbundet framhåller att utredningen uttalar sig mycket vagt på denna punkt, vilket ur personalorganisationernas synpunkt är helt otillfredsstäl- lande. Förbundet vill kraftigt understryka att för nu anställd och redan pensionerad personal måste staten vara beredd att garantera pensionsåtagan- denas fortbestånd. Den praktiska utformningen av en sådan garanti måste enligt förbundet bli beroende av vilka överenskommelser som kan ernås vid förhandlingar i frågan. Sveriges socionomers riksförbund konstaterar att utredningen förutsätter en anpassning av statsbidraget till pris- och löne— utvecklingen. Enligt förbundet bör statsbidraget även anpassas till kyrkans möjlighet att i sin helhet uppfylla löneutvecklings-, anställnings- och pensionstrygghet gentemot personalen.
9.2.5. Särskilda bidrag för vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader
Flera instanser uppehåller sig vid frågan om finansieringen av vård och underhåll av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen. Även några instanser som i Övrigt inte har berört statsbidragsfrågan har uttalat sig på denna punkt.
Riksantikvarieämbetet anser att utredningen ägnar alltför liten uppmärk- samhet åt frågan om finansieringen av vård och underhåll av kyrkobyggna- derna och deras inventarier. Ämbetet framhåller att många församlingar trots nuvarande beskattningsrätt har avsevärda svårigheter att klara de stigande kostnaderna för kyrkornas vård och underhåll. Riksantikvarieämbetet anför vidare att de medel som står till kulturminnesvårdens förfogande för detta ändamål är ytterligt knappa. Den pågående byggnadsvårdsutredningen har visserligen i uppdrag att avge förslag om bl. a. formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Utredningens arbete kan väntas leda till en förbättring för byggnadsvården. Trots detta torde det enligt ämbetet vara orealistiskt att räkna med att sådana ekono- miska resurser kommer att ställas till byggnadsvårdens förfogande, att de skulle täcka mer än de mycket stora behov som finns inom det profana byggnadsbeståndet. Ämbetet vill bestämt avstyrka att förvaltningsansvaret för de kulturhistoriskt värdefulla kyrkorna och deras inventarier förs över till det fria samfundet så länge frågan om finansieringen av framtida vård och underhåll inte har fått en tillfredsställande lösning. Byggnadsvärdsutredningen framhåller att en förutsättning för bevarande av de kulturhistoriska värden som är förknippade med den kyrkliga egendomen är att erforderliga ekonomiska resurser finns tillgängliga. Hittills har församlingarna väl förmått klara de grundläggande bevarandeuppgifterna. Ett krav inför ett skiljande av staten från kyrkan måste enligt utredningen vara att ett fortsatt bevarande inte äventyras genom försämrade ekonomiska villkor. Som en utgångspunkt för överläggningarna har emellertid angetts att de ekonomiska förutsättning-
arna för kyrkans verksamhet inte skall påverkas av den organisatoriska förändring som relationsändringen innebär. Byggnadsvårdsutredningen framhåller att det, i likhet med vad som har antagits i betänkandet, är avsett att den kyrkliga fasta egendomen skall få del av det stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som utredningen håller på att utforma. Utredningen uppger att de kyrkliga byggnaderna i enlighet med direktiven kommer att omfattas av de generella lösningar som utredningen kommer att föreslå och inte, med ett undantag, bli föremål för någon särbehandling.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att vården och underhållet av de unika och omistliga kulturvärden som stora delar av den kyrkliga egendomen representerar är en angelägenhet för alla och sålunda en uppgift som åvilar samhället. Enligt länsstyrelsen är det därför naturligt att staten ställer erforderliga medel till förfogande för att kulturminnesvårdens uppgifter skall kunna tillgodoses även efter relationsändringen. Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar att församlingarna i många fall kan få betydande svårigheter att bekosta en från kulturminnesvårdssynpunkt riktig vård av kyrkor och inventarier. Enligt länsstyrelsen hade det därför varit värdefullt om staten lämnade garantier för tillräckligt ekonomiskt stöd för underhåll och restau- rering av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att de eventuella statliga bidrag som kan vara motiverade ur kulturhistorisk synpunkt inte diskuteras. Länsstyrelsen anser att riksantikvarieämbetet med tanke på de anslag som staten i dag ger till byggnadsvård i framtiden måste få väsentligt bättre möjligheter att ge ekonomiska bidrag än nu. Det är väsentligt inte minst för bevarande av de kyrkor som tillhör små församlingar med dåliga ekonomiska resurser, tillägger länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Värmlands län menar att det torde vara av särskild vikt att frågan om underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor och andra kyrkliga anordningar, som inte används av församlingarna, utreds närmare. Det är inte riktigt, tillägger länsstyrelsen, att de församlingar, inom vilka ifrågavarande kyrkor och anläggningar är belägna, ensamma skall få bära kostnaderna för deras underhåll. Länsstyrelsen iSkaraborgs län hänvisar till sitt yttrande år 1973 över betänkandet Samhälle och trossamfund. ] detta yttrande framhöll länsstyrelsen vikten av att frågan om statligt stöd till kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader fick en tillfredsställande lösning. Länsstyrelsen konstaterar nu att deltagarna har förutsatt att statsbidrag skall kunna utgå till restaurering och underhåll utöver det föreslagna statsbidraget. Länsstyrelsen finner sådana bidrag till kulturhistoriskt intressanta byggnader nödvändiga för att man inte skall riskera att vissa församlingars ekonomi undergrävs av kostsamma reparationer och underhåll. Länsstyrelsen i Örebro län anser att staten bör lämna det stöd som behövs för underhåll och restaurering av kulturhistoriskt värdefull egendom. Länsstyrelsen iJämtlands län vill starkt betona vikten av att staten allt framgent svarar för kostnaderna för vård av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader. ] den mån staten väsentligen svarar för dessa kostnader bör kyrkobyggnaderna emellertid enligt länsstyrelsen kunna upplåtas till annan andlig verksamhet än rent kyrklig.
Domkapitlet i Lund framhåller att många församlingar redan i dag brottas med stora problem när det gäller underhållet av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader, vilka dessutom kanske är av sådan storlek att de inte i dag
motsvarar församlingens faktiska behov av gudstjänstlokal. Enligt domka- pitlet måste man överväga en annan fördelning av ansvaret för byggnads- underhållet, om man samtidigt från antikvariska myndigheters sida eller från de olika organ som företräder arbetarskyddssynpunkter riktar krav mot församlingarna på ekonomiskt betungande underhålls- och ombyggnadsåt- gärder. Domkapitlet framhåller att det är ofrånkomligt att de rent kyrkliga prioriteringarna i fråga om byggnadsåtgärder kan te sig annorlunda än de antikvariska myndigheternas. Domkapitlet i Visby framhåller att Visby stift till folkmängden är det minsta i riket och att skatteunderlaget är exceptionellt lågt, medan kyrkorna är av stort kulturhistoriskt värde. Deras underhåll kräver avsevärda ekonomiska insatser. Domkapitlet anser att förslaget om ändrade relationer mellan stat och kyrka kommer att inverka på möjlighe- terna att underhålla kyrkorna. Domkapitlet delar inte utredarnas optimistiska uppfattning, att i framtiden "de grundläggande ekonomiska förutsättning- arna, som är beroende av medlemsanslutningen i allt väsentligt kommer att vara desamma som i dag”. Enligt domkapitlet skapas för församlingar, som redan i dag har svårigheter att underhålla sin kyrka, problem som kan bli omöjliga att lösa, om inte statsbidraget höjs. Domkapitlet finner det synnerligen anmärkningsvärt att utredarna inte har ägnat denna fråga större uppmärksamhet utan i stort sett har nöjt sig med att hänvisa till förslag, som byggnadsvårdsutredningen väntas komma att lägga fram men om vars innehåll man intet vet. Domkapitlet framhåller vidare att ändamålet med de föreslagna kyrkostiftelserna kan anses tryggat endast om stiftelserna förfogar över tillräckliga medel. Vad Gotland beträffar är situationen redan nu den, att församlingen ensam i många fall inte själv kan klara ens ett nödvändigt fortlöpande underhåll av sin kyrka, påpekar domkapitlet. Ett alternativ, som borde prövas, är enligt domkapitlet att samtliga gotlandskyrkor, inkl. domkyrkan, sammanförs till en gemensam "kyrkostiftelse”. Domkapitlet uttalar dessutom att det måste vara ett rättvisekrav att Visby domkyrka i ekonomiskt hänseende blirjämställd med övriga domkyrkor och påpekar att domkyrkan i Visby inte åtnjuter det särskilda statsanslag som utgår för indragna s.k. domkyrkotunnor. Domkapitlet finner sammanfattningsvis problemen med vidmakthållandet av kyrkobyggnaderna ofullständigt utredda. Liknande synpunkter framförs av stiftsnämnden i Visby och stifts- rådet i Visby. Enligt Rikskommitténjör stiftstingen är det ett primärt intresse för kyrkan att ett tillräckligt antal gudstjänstlokaler finns. I den mån statliga myndigheter slår fast att kyrkobyggnader av allmänt eller antikvariskt intresse skall behållas, måste enligt rikskommittén medel för ändamålet tillskjutas av staten.
10. Personalfrågor
Personalfrågorna har behandlats av 40 remissinstanser. Sammanlagt tolv instanser hänförliga till grupperna centrala statliga myndigheter m. fl. och länsstyrelser har yttrat sig i denna del. Vidare föreligger remissyttranden från Svenska kommunförbundet, elva domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän och ett stiftsråd. Samtliga nio personalorganisationer och två instanser hänförliga till gruppen övriga remissinstanser har yttrat sig om personalfrågorna. Dessutom har en sammanslutning kommit in med ett spontant yttrande.
10.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
Remissinstanserna är i stort sett positiva till behandlingen av personalfrå- gorna. Av de 40 remissinstanser som har yttrat sig i denna del är 31 instanser positiva och fyra negativa. Fem remissinstanser tar ej ställning till förslaget. Bland de positiva remissinstanserna framför elva instanser erinringar mot förslaget i vissa delar. Från samtliga personalorganisationer får förslaget ett positivt mottagande även om nästan alla organisationerna förenar sina ställningstaganden med något förbehåll. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 10.1.
Positiva till förslaget i denna del är kammarkollegiet, riksskatteverket, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk, länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län, domkapitlen i Linköping, Skara, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå, Biskopsmötet, Svenska kyrkans_församlings- och pasta- ratsförbund, Rikskommittén för stiftstingen, Riksförbundet Kyrkans ungdom, stiftsrådet i Växjö, Sveriges kristna ungdomsråd och Jurist- och samhällsveta- refo'rbundet. Till de remissinstanser som är positiva till förslaget men som ändå framför vissa erinringar mot delar av förslaget hör Svea hovrätt, länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län, Tjänstemännens centra/organisation, Svenska kommunalarbetareförbundet, K yrkomusikernas riksförbund, S tatstjänstemannaförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaför- bund, Svenska prästförbundet samt Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund.
Domkapitlen i Uppsala, Västerås och Växjö och Sveriges socionomers riksförbund är övervägande negativa till förslaget.
I sina yttranden granskar instanserna från allmänna utgångspunkter vad en relationsändring innebär för svenska kyrkans personal. De allra flesta
Tabell 10.1
Ställnings— Positivt Negativt Tar ej tagande __ ställning
Remiss- utan med instanser förbe— förbe— (grupp 1—9) håll håll
1. Centrala statliga
myndigheter m. fl. 4 1 _ _ 2. Länsstyrelser 2 3 _ 2 3. Kommuner och
kommunförbund — — _ 1 4. Domkapitel 7 — 3 1 5. De kyrkliga del-
tagarnas huvudmän 4 — - _ 6. Centrala kyrkliga
styrelser m. fl. 1 _ _ _ 7. Stiftsnämnder — _ __ _ 8. Personal-
organisationer l 7 1 _ 9. Övriga remiss-
instanser 1 _ _ ]
Summa 20 11 4 5 31
behandlar trygghetsfrågor av olika slag. Huvuddelen av instanserna godtar de bedömningar som betänkandet ger uttryck åt. En del uttalar emellertid önskemål om olika garantier när det gäller personalens anställningsförhål- landen och pensioner. Några kräver så långtgående garantier att de därigenom får anses ta avstånd från förslaget.
Utöver den kritik som i viss utsträckning kommer fram när det gäller trygghetsfrågorna möter förslaget endast smärre invändningar. Flera instanser påpekar att kyrkans förhandlingsorganisation enligt förslaget inrättas i ett för sent skede av övergångstiden.
10.2. Uttalanden om förslaget
10.2.1. Allmänna uttalanden om personalfrågorna
Många instanser kommenterar rent allmänt de anställningsförhållanden och villkor som kommer att gälla för svenska kyrkans nuvarande personalkate- gorier under en övergångstid och efter relationsändringen. lnstanserna godtar i allmänhet de synpunkter som kommer till uttryck i betänkandet. Kammarkollegiet finner det tillfredsställande att utredningen har tagit upp situationen för alla grupper av anställda utan tanke på lönegaranti för viss eller vissa grupper. Mot de förslag som har lagts fram om det fortsatta arbetet har kollegiet inget att erinra. Statens avta/sverk pekar på att 1968 års beredning om stat och kyrka förutsatte att en viss form av inkomstgaranti skulle ges till präster och kyrkomusiker inför kyrkans skiljande från staten. l förevarande
betänkande konstateras att en dylik garanti endast kan ges beträffande pensioner, framhåller avtalsverket. 1 betänkandet anges därvid att den reella garantin måste ligga i reformens karaktär och utformning. Vad som egentligen menas med detta uttalande är enligt avtalsverkets mening oklart. 1 betänkandet anges vidare, konstaterar avtalsverket, att det för kyrkan och personalorganisationerna bör vara möjligt att på sedvanligt sätt träffa överenskommelse om allmänna anställningsvillkor som inte innebär försäm- ringar i förhållande till nuläget. Avtalsverket säger sig dela denna uppfatt- ning. Länsstyrelsen iJönköpings län anser att betryggande förhållanden kan skapas för svenska kyrkans personal med hänsyn till den föreslagna relationsändringens karaktär och utformning. Enligt länsstyrelsen iMaImöhus län är det naturligt om relationsändringen medför en viss oro hos berörd personal. som ser sin anställningstrygghet hotad. De ekonomiska förutsätt- ningarna för kyrkans verksamhet kommer emellertid att bli i stort sett oförändrade, framhåller länsstyrelsen, och uttalar att någon större anledning till om inte torde föreligga. Enligt länsstyrelsen är det naturligt att man lika litet för berörda befattningshavare inom kyrkan som för andra kan skapa några absoluta garantier för att deras tjänster framgent skall bestå. Man får därför, menar länsstyrelsen, nöja sig med att skapa så goda förutsättningar som möjligt för kyrkans fortsatta bestånd. Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar att genom MBL torde samtliga de frågor som rör de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan bli föremål för förhandlingar. Att de anställdas trygghet kommer att tillgodoses genom dessa förhandlingar finner länsstyrelsen självklart. Länsstyrelsen i Värmlands län finner att kyrkan enligt förslaget väntas få en så stabil organisation och ekonomi att det bör vara möjligt för kyrkan och personalorganisationerna att på sedvanligt sätt komma överens om allmänna anställningsvillkor, som inte innebär försämringar i förhållande till nuläget. De enda problem som kan tänkas uppstå, fortsätter länsstyrelsen, torde vara anställningsförhållandena för personal inom begrav- ningsverksamheten och folkbokföringen.
Enligt domkapitlet i Skara är det av största vikt att alla frågor som rör den inom kyrkan verksamma personalen behandlas så att de anställda lämnas full trygghet. Avgörande för personalens trygghet är enligt domkapitlet att kyrkan får en stabil ekonomi. Det är också, framhåller domkapitlet, av synnerlig vikt att kyrkan under tiden mellan beslutet om relationsändringen och dess ikraftträdande inger förtroende såsom arbetsgivare. Domkapitlet anser det nödvändigt att personalfrågorna löses med generositet och i samförstånd med personalorganisationerna. Domkapitlet i Lund framhåller att frågorna om den kyrkliga personalen och dess framtida anställningsför- hållanden genomgående har behandlats mycket knapphändigt i de utred- ningar i stat-kyrka—frågan som under årens lopp har lagts fram. Domkapitleti Göteborg säger sig förstå att den redovisade lönegarantin för personalen måste ligga i reformens karaktär och utformning. Domkapitlet anser också att pensionsförpliktelserna måste tryggas exempelvis på det sätt som har föreslagits i betänkandet. Domkapitlet i Luleå konstaterar med tillfredsstäl- lelse att utredningen behandlar alla kyrkans personalkategorier lika när det gäller anställningstrygghet och pensionsgarantier. Den allmänna förutsätt- ningen att viss kyrklig personal kommer att övergå till anställning hos annan huvudman bör enligt domkapitlet inte föranleda några problem. Övrig
personals trygghet kommer, fortsätter domkapitlet, att bli beroende av stabiliteten hos den fria kyrka som utredningen skisserar. Domkapitlet framhåller att en viss garanti för personalens trygghet måste anses ligga också däri, att vårt samhälles förhandlingssystem kommer att fungera även i ett nytt läge. Enligt Biskopsmötet kommer den förutsatta relationsförändringen givetvis att få betydande personalpolitiska konsekvenser. Det är därför, framhåller Biskopsmötet, av vikt att den kyrkliga personalens fackliga organisationer fortlöpande har informerats under utredningsarbetet. Själv- klart bör detta ske också i fortsättningen. Biskopsmötet understryker att svenska kyrkan även efter en förändring av relationerna till staten är samma trossamfund som tidigare och kommer att ha i så gott som alla avseenden samma verksamhet som tidigare. Den kyrkliga personalen har därför inte anledning att oroas för att deras trygghetsgarantier skall förändras. Allmänt gäller att de olika arbetsgivarna inom svenska kyrkan på församlings-, stifts- och riksplan får förändrad rättslig status. Denna arbetsgivarförändring, fortsätter Biskopsmötet, innebär i sak ingen förändring för den anställda personalen. Enligt Biskopsmötet får ingen personal under några förhållanden försättas i osäkerhet genom de planerade förändringarna. I huvudsak liknande synpunkter framförs av domkapitlet i Härnösand, som dessutom påpekar att likartade anställningsvillkor för all personal inom svenska kyrkan innebär en positiv förändring till följd av relationsändringen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänvisar till utfallet av sin remiss till församlingarna och anser att förslaget om personalfrågorna kan godtas. Förbundet säger sig ha full förståelse för personalens krav på trygghet i anställningen. Den trygghetslagstiftning som numera finns, innebär emel- lertid enligt förbundet en väsentlig garanti härför. Förbundet förutsätter att personalorganisationerna, vid de förhandlingar som blir aktuella om en relationsändring skulle komma till stånd, har möjlighet att uppnå förhand- lingsresultat som ger fullt godtagbar trygghet i anställningen. Med tillfreds- ställelse noterar Rikskommittén för stiftstingen att förslaget innebär ett ansvarstagande för hela den kyrkliga personalens trygghet. Stiftsrådeti Växjö instämmer i förslaget och understryker betydelsen av att trygghetsfrågorna för alla personalkategorier garanteras. Sveriges kristna ungdomsråd konstaterar att personalfrågorna och svenska kyrkans ansvar som arbetsgivare kan lösas utan att personalens anställningstrygghet äventyras.
Tjänstemännens centra/organisation (TCO) betonar att utvecklingen inom arbetsmarknaden under de senaste åren har givit de personalpolitiska frågorna större betydelse och att kraven på anställningstrygghet och infly- tande utgör fundamentala frågeställningar och förutsättningar vid en rela- tionsändring mellan stat och kyrka. TCO konstaterar att ändrade relationer mellan staten och kyrkan i en del fall innebär byte av arbetsgivare för den inom kyrkan verksamma personalen, i andra fall ändringar i anställningsför- hållandena på grund av ändrad rättslig status för arbetsgivaren. Även om staten skulle gå in med garantier i form av statsbidrag för vissa verksam- hetsgrenar, innebär detta enligt TCO inte några absoluta garantier för den framtida kyrkans stabila organisation och ekonomiska förutsättningar. Relationsändringen kan ju på sikt, framhåller TCO, få sådana konsekvenser att inte ens ett statligt garantiåtagande i olika avseenden kan vidmakthålla personalens berättigade trygghetsgarantier. TCO uppfattar dock de utfäs-
telser som görs i utredningen som målformuleringar för den kommande förhandlingsverksamheten i samband med relationsändringen. Det måste enligt TCO ankomma på staten som arbetsgivare och den framtida kyrkans arbetsgivare att leva upp till dessa målformuleringar. I huvudsak liknande synpunkter fram förs av K yrkomusikernas riks/örbund och Statsrjänstemanna- I/ÖI'thll/CI. Sveriges kommuna/tjänstemanna/örbund konstaterar att den personal som i dag är anställd inom svenska kyrkan kan erhålla antingen kommunal, statlig eller privat anställning efter en relationsändring. Obero- ende av inom vilket av dessa arbetsmarknadsområden som den enskilde kommer att bedriva sin fortsatta yrkesverksamhet känner han, framhåller kommunaltjänstemannaförbundet, en berättigad oro inför en förändring. Jurist— och sam/1äl/svetare/örbundet betonar att frågan om övergångsanord- ningar för personalen måste ytterligare utredas. Detta bör enligt förbundet gälla alla grupper av anställda, inte bara anställda som har statligt reglerade tjänster. Svenska prästförbundet konstaterar att kyrkan organisatoriskt sett befinner sig i en bekymmersam situation genom att olika ändringsförslag under senare år har uppskjutits eller förts åt sidan med hänvisning till stat- kyrka-frågan. Prästförbundet anser det därför nödvändigt med en grundlig genomgång av kyrkans personalbehov innan relationsändringen träder i kraft.
1 0. 2 . 2 Trygghetsfrågor
Flera instanser kräver all m ä n n a g a ra n t i e r för personalens anställ- ningsvillkor.
Svea hovrätt hänvisar till sitt yttrande över betänkandet Samhälle och trossamfund. I detta uttalade hovrätten att staten borde ge en garanti som svarar mot samhällets vedertagna ansvar gentemot arbetstagare i offentlig tjänst. Vidare framhöll hovrätten att staten i princip bör garantera, att i vart fall ingen som har anställts inom svenska kyrkan, innan ett principbeslut om övergång till ett fritt läge har fattats, skall få det sämre än om vederbörande blir kvar i offentlig tjänst. Domkapitlet i Uppsala framhåller att en anställning i samhällets tjänst fortfarande betraktas som tryggare än anställning inom den privata sektorn, även om de faktiska skillnaderna numera i mycket har utjämnats. Bl. a. av denna anledning finner domkapitlet utredningens bedömning av trygghetsgarantierna för den enskilde väl optimistiska. Domkapitlet hänvisar till ett uttalande i betänkandet om att lönegarantier inte torde kunna ges en meningsfullt preciserad innebörd utan att reformens karaktär och utformning utgör den reella garantin. Enligt domkapitlet är detta uttalande mer ägnat att skapa oro och förvirring än tillförsikt. Domkapitlet i Västerås hänvisar till en skrivelse från personalen vid domkapitlet och stiftsnämnden, av vilken framgår att personalen är negativ till utredningens förslag till skiljande av kyrka och stat. Om ett skiljande blir verklighet, utgår domkapitlet från att staten inträder som garant så att de statliga anställnings- normerna och förmånerna kan behållas. Domkapitlet framhåller vikten av att personalens önskemål om anställningstrygghet tillgodoses. Domkapitlet i Växjö finner att personalfrågorna är svagt beaktade i betänkandet. Vid fackliga förhandlingar i detta inledande skede har, enligt vad som har upplysts för domkapitlet, inga garantier lämnats från statens sida. Domka-
pitlet framhåller att anställningstryggheten är något primärt i vårt nutida samhälle och anser att alla personalfrågor bör vara lösta, såväl principiellt som personellt, i god tid före en relationsändring. Relationsändringen får enligt domkapitlet inte leda till försämringar i fråga om anställningstrygghet eller ekonomiska förhållanden. Den som vid relationsändringen eller vid viss bestämd annan tidpunkt är anställd i kyrkans tjänst måste, fortsätter domkapitlet, garanteras oförändrad ekonomisk status. Enligt Svenska kommunalarbetarelörbundet måste de övergångsproblem som kan uppkom- ma behandlas på så sätt att personalens trygghet garanteras Och all personal behandlas på ett likvärdigt sätt. Förbundet anser att ett principbeslut måste föregås av förhandlingar om personalfrågornas lösning. Sverigesjägmästares och _lörstntästares riksförbund anser att frågan om personalens trygghet i anställningen är alltför summariskt behandlad, inte minst mot bakgrund av den begränsning av kyrkans medlemsunderlag som kan befaras och de stora ekonomiska åtaganden i samband med bl. a. pensionsfrågorna som har redovisats. Vidare bör enligt förbundets mening kyrkostyrelsen av trygghets— skäl vara arbetsgivare och inte enskilda stiftsstyrelser. Detta framför allt för att i trygghetslagens anda möjliggöra omflyttning av personal mellan stiften i stället för friställning i händelse av nedskärningar. Förbundet anser vidare att det är ett minimikrav att kyrkan organiserar förvaltningen av sina tillgångar så att tryggheten säkras. Enligt förbundet är det i personalens intresse nödvändigt med preciserade garantier både för arbetsförhållandena under övergångstiden och för anställningstryggheten efter en relationsändring. Förbundet förordar att medel specialdestineras i tillräcklig omfattning för de kostnader som kan uppstå på grund av eventuella personalförändringar som kan bli följden av omorganisationen. Sveriges socionomers riksförbund fram- håller att ingen anställd skall få sämre villkor än vad som gäller i dag. Enligt förbundet är anställningstryggheten tyvärr inte lika väl beredd i utrednings- förslaget som pensionsfrågan. Förbundet finner det tveksamt om kyrkan i framtiden kommer att ha den ekonomiska ställning att nuvarande betydel- sefulla trygghetsgarantier kan bibehållas. Det är enligt förbundet ett krav att den personal som i dag är anställd i svenska kyrkan får samma trygghet i sin anställning i framtiden. Några instanser uttalar önskemål om en särskild lö n e g a ra n t l . Länsstyrelsen i Hallands län anser att staten bör tillskapa någon form av lönegaranti för den personal som finns kvar inom kyrkan efter åtskillnaden. Jurist- och samhällsvetare/örbundet hävdar att nuvarande personal, oavsett om anställningen gäller statlig eller annan sektor, även efter relationsänd- ringen den 1 januari 1984 skall få lönegaranti enligt avtal som gäller för offentlig anställning. Förhållandena efter denna tidpunkt bör enligt förbundet i vanlig ordning lösas genom avtal. Svenska prästmrbundet finner det rimligt att staten ger kyrkans personal vissa utfästelser, som garanterar dess framtida ekonomiska trygghet. Prästförbundet anser att detta lätt kan ske på det sättet att staten åtminstone under en period av fem år garanterar att kyrkan kan infria sina förpliktelser enligt de löneavtal som ingås. Detta innebär enligt förbundet att om medlemsantalet i kyrkan sjunker kraftigt efter relationsändringen, får kyrkan på detta sätt en ekonomisk omställnings- period, tillräcklig för att anpassa sig till ändrade förhållanden. Förbundet anser också att en sådan garanti väsentligt skulle underlätta förhandlingarna
om löne- och anställningsvillkor, eftersom den nya kyrkan måste känna en viss oro för utvecklingen under de närmaste åren efter relationsändringen. Sveriges socionomers riks/örbund anser att statsbidraget skall anpassas till kyrkans möjlighet att i sin helhet uppfylla löneutvecklings- och anställnings- trygghet gentemot personalen. De statliga bidrag som tilldelas svenska kyrkan bör i första hand tas i anspråk för att täcka trygghetsfrågorna. Förbundet anser att staten måste garantera de vid relationsändringen anställda full anställningstrygghet i framtiden och en löneutveckling som inte äroförmånligare än det nuvarande lönesystemet inom den offentliga sektorn. Juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala anser att det under alla förhållanden bör övervägas om inte övergångsbestämmelser kan vara påkallade för att trygga löner för vissa kategorier av redan anställd kyrklig personal. Nämnden framhåller att personalen har tillträtt resp. tjänst under förutsättningar som kan tänkas avvika från de framtida betingelserna. Varje risk för en försämring av de redan anställdas villkor bör undvikas, framhåller nämnden.
En del instanser framför krav på en särskild p e n s i o n 5 g a ra n t i.
Jurist- och samhällsvetareförbundet, Sveriges socionomers riksförbund och juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala uttalar samma önskemål om statlig garanti när det gäller pensionsutfästelserna som i fråga om personalens anställningsförhållanden och löneutveckling.
Svea hovrätt anser att en garanti beträffande pensioner bör lämnas, så att ingen anställd skall få det sämre än om den anställde skulle förbli i offentlig tjänst. Länsstyrelsen iHalIands län finner det rimligt att staten ikläder sig ett ansvar för den pensionsskuld som finns genom att en del av statsbidraget specialdestineras för detta ändamål. Enligt länsstyrelsen iÄlvsborgs län är det väsentligt att de som i dag arbetar inom svenska kyrkan inte skall behöva vidkännas försämrade pensionsförhållanden. Tjänstemännens centra/organi- sation, K yrkomusikernas riksförbund och Statstjänstemannaförbundet förut- sätter att staten tar på sig en pensionsgaranti för samtlig personal, antingen den nu faller under statliga eller kommunala avtal. Sveriges kommuna/tjän- stemanna/örbund påpekar att den tekniskt och ekonomiskt mest komplice- rade fråga som man har att lösa vid en ändring av relationerna mellan staten och kyrkan är att trygga pensionsåtagandena enligt de kommunala pensions- avtalen. Förbundet anser att det är självklart att staten skall ikläda sig en pensionsgaranti för samtlig personal och konstaterar med tillfredsställelse att det föreslås ett riktat statsbidrag på 75 milj. kr. som skall utnyttjas för att trygga de pensionsåtaganden som finns vid relationsändringen. En viktig fråga i tider med stark penningvärdeförsämring är värdebeständigheten, anser förbundet. Utredningen uttalar sig mycket vagt på denna punkt. Detta är ur förbundets synpunkt helt otillfredsställande. Liksom tidigare vill förbundet kraftigt understryka att för nu anställd och redan pensionerad personal måste staten vara beredd att garantera pensionsåtagandenas fortbe- stånd. Den praktiska utformningen av en sådan garanti måste enligt förbundet bli beroende av vilka överenskommelser som kan träffas vid förhandlingar i frågan.
Några instanser uppehåller sig vid frågan om möjlighet och rätt för de statligt anställda att efter relationsändringen stå k va r i stat lig tj ä n s t .
Domkapitlet i Strängnäs konstaterar att personalförändringarna av utred- ningen bedöms som obetydliga, eftersom garanti sägs föreligga för att verksamheten blir densamma. Domkapitlet finner det svårt att uppskatta i vilken utsträckning anställd personal kommer att vilja stanna kvar i statligt reglerad tjänst och menar att ett inte ringa antal omplaceringsärenden kan bli en följd av beslutet. De anställda som inte vill övergå till tjänst i den nya kyrkan skall enligt Tjänstemännens centra/organisation (T C O)erbjudas likvär- diga tjänster eller överföras på specialstat. Någon skyldighet för befattnings- havarna att övergå i den fria kyrkans tjänst föreligger inte, konstaterar TCO. En frivillig övergång från befattningshavarens sida är enligt TCO erforderlig. Personal som kvarstår i tjänst efter relationsändringen måste beredas möjligheter att få övergångsbefattningar på specialstat, varvid förmånerna kommer att bli beroende av förhandlingsuppgörelser mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen, framhåller TCO. I huvudsak liknande synpunkter framförs av K yrkomusikernas riksförbund och Statstjänstemanna- förbundet. Svenska prästförbundet finner det skäligt att de nu anställda vid övergångstillfället får möjligheter att välja mellan att stå kvar i kyrkans tjänst eller att övergå till annan verksamhet. I det senare fallet bör beaktas de utfästelser som har gjorts i fråga om anställningstrygghet, framhåller prästförbundet. Förhandlingar bör enligt prästförbundet tas upp om vilka garantier som kan ges till de personalgrupper som inte vill stå kvari tjänst hos svenska kyrkan efter en relationsändring.
En del instanser tar särskilt upp frågan om anställningstrygghet för de anställda inom folkbokföringen.
Riksskatteverket framhåller att huvuddelen av personalen för folkbokfö- ringsarbetet vid pastorsexpeditionerna kommer att behöva omplaceras. En naturlig lösning till fördel både förde anställda och för verksamheten är enligt riksskatteverket att denna personal i möjligaste mån bereds anställning vid de nya folkbokföringsmyndigheterna. Om de lokala skattemyndigheterna — såsom utredningen har antagit — blir folkbokföringsmyndigheter, kan förmodas att personalbehovet för folkbokföringen där blir likartat som på pastorsexpeditionerna. En viss minskning av personalbehovet kan antas, anser riksskatteverket. Detta beror på de rationaliseringsvinster som dels ligger i övergången till större arbetsenheter, dels i åtgärder för effektivare men samtidigt kostnadsbesparande registerföring i samband med en omläggning. I tidigare utredningssammanhang, fortsätter riksskatteverket, har verket beräknat att ca 75 % av befolkningen bor i kommuner med lokal skattemyn- dighet. Med utgångspunkt härifrån kan riksskatteverket instämma i utred- ningens antagande att flertalet av de anställda med arbetsuppgifter inom folkbokföringen och som inte behövs hos församlingarna för arbete med församlingsregistreringen skall kunna få anställning vid lokal skattemyndig- het. Problem kommer emellertid att uppstå framförallt beträffande anställd personal i glesbygd, konstaterar verket. Riksskatteverket finner det mycket angeläget att den nuvarande personalen för folkbokföringen på pastorsexpe- ditionerna så långt det visar sig möjligt bereds anställning hos de nya folkbokföringsmyndigheterna. Detta torde enligt verket vara en förutsättning för att övergången till ett ändrat lokalt system skall kunna genomföras utan alltför stora störningar. Riksskatteverket påpekar att pågående förändrings- verksamhet vid lokal skattemyndighet kommer att medföra olika konse-
kvenser för de lokala skattemyndigheternas personalsituation såväl vad gäller omfattning som sammansättning. I korthet bedöms förändringarna medföra att ca 1 000 tjänstemän — främst handläggande personal — tillförs de lokala skattemyndigheterna för arbetet inom den årliga taxeringen. Å andra sidan uppstår på sikt ett överskott av biträdespersonal med ett något lägre antal. Några slutliga beslut i dessa avseenden har emellertid inte fattats, betonar riksskatteverket. Riksskatteverket finner det troligt att den nuvarande personalen för folkbokföringsarbetet vid pastorsexpeditionerna inte i behövlig utsträckning kan fylla personalbehovet vid de lokala skattemyndig- heterna för motsvarande arbete. Om detta blir förhållandet torde emellertid personalbehovet kunna tillgodoses genom intern rekrytering av eljest övertalig personal hos lokal skattemyndighet, framhåller riksskatteverket. Domkapitlet i Lund erinrar om att de anställda inom folkbokföringen är deltidsarbetande personal som har funnit en lämplig tjänstgöring i hemorten men som kanske inte har möjlighet att övergå till en centraliserad tjänst på annan ort. Enligt domkapitlet iKarlstad kan stora svårigheter uppkomma för de anställda på pastorsexpeditionerna. Svenska prästförbundet framhåller att hänsynen till personalen brukar anges som ett skäl för att folkbokföringen bör vara kvar hos pastorsämbetena. Förbundet vill särskilt understryka perso- nalsynpunkterna. Viss nu anställd kanslipersonal kan enligt förbundet komma att friställas, om pastorsämbetenas befattning med folkbokföringen upphör. De geografiska förhållandena medger nämligen inte att personalen kan beredas likvärdig sysselsättning. Det gäller särskilt den personal som nu är deltidsanställd. Enligt förbundet gäller det ganska många. Som en följd av minskad personalstyrka på pastorsexpeditionerna torde många präster komma att bindas ännu mer vid uppgifter av kyrkokommunal och försam- lingsadministrativ art, fortsätter förbundet. De övriga personalgrupper som nu är sysselsatta med folkbokföringen behövs för församlingsregistrering och för de nya kansliuppgifter som blir en följd av ändrad organisation, tillägger förbundet.
En del instanser går in på förhållandena för p e rs o n al in 0 m b e g ra v - n i ngsverksam heten vid ändrade relationer.
Länsstyrelsen i Kronobergs län tar upp frågan om olika anställningsformer för personal inom begravningsverksamheten och konstaterar att personal för exakt samma arbetsuppgifter kommer att ha olika anställningsform, bero- ende på om församlingen handhar förvaltningen eller inte. Länsstyrelsen ifrågasätter om detta på sikt kan vara rationellt från såväl arbesgivar- som arbetstagarsynpunkt. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län torde inte några större problem i fråga om anställningstryggheten behöva uppstå för begrav- ningsverksamhetens personal efter relationsändringen. Antingen förblir församlingen huvudman för personalen eller också kommer kommunen att överta ansvaret, konstaterar länsstyrelsen. Om församlingen blir ansvarig kommer personalkostnaderna ändå att täckas av kommunen. I båda fallen kommer personalen att tillförsäkras fortsatt anställning, framhåller styrelsen. Tjänstemännens centra/organisation (TCO) framhåller att den föreslagna lösningen kommer att innebära att olika löne- och anställningsvillkor gäller för anställda inom begravningsverksamheten beroende på om församlingen eller kommunen blir huvudman för denna verksamhet. En sådan lösning kan enligt TCO inte skapa tilltro till relationsändringen mellan stat och kyrka och
inte heller befrämja en god personalpolitik. TCO föreslår därför en enhetlig lösning av begravningsverksamheten och förordar att arbetsgivaransvaret för kyrkogårdspersonalen överförs till den borgerliga kommunen. En sådan lösning skulle, framhåller TCO, bl. a. innebära större anställningstrygghet för berörda personalgrupper och inte vara beroende av församlingarnas ekono- miska bärkraft. I huvudsak liknande synpunkter framförs av Slatstjänste- manna/örbundet och Sveriges kommunaltjänstemanna/örbund. Enligt Svenska kommunalarbetare/örbundet bör det kommunala huvudmannaskapet även när det gäller förvaltningsmodellen innefatta ett övergripande arbetsgivar- ansvar för den personal som är sysselsatt i begravningsverksamheten. De arbetstagargrupper som för förbundets del kan bli berörda av förändrade relationer mellan staten och kyrkan är i huvudsak kyrkogårdsarbetare och kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare. För den primärkommunala sidan före- kommer ofta ett samutnyttjande av personal för park- och begravningsplats- uppgifter i de fall den borgerliga kommunen också svarar för begravnings- verksamheten. Däremot förekommer mera sällan, fortsätter förbundet, att församlingsanställda kyrkogårdsarbetare också har delad anställning hos kommunen. För såväl gruppen kyrkogårdsarbetare som gruppen kyrkogårds- vaktmästare bör, anser kommunalarbetareförbundet, det kommunala huvudmannaskapet även innefatta arbetsgivaransvar. Större problem kan dock, menar förbundet, föreligga för gruppen kyrko- och kyrkogårdsvakt- mästare vilka har arbetsuppgifter såväl inom begravningsväsendet som inom annan församlingsverksamhet. Ett övertagande av begravningsväsendet helt eller delvis i primärkommunal regi kan enligt förbundet innebära att två huvudmän kan komma att svara för anställningsförhållandet. För sådana fall förordar förbundet att frågan löses efter övervägandeprincipen. Förbundet framhåller vidare att pensionsfrågan är central i diskussionen om konsekven- serna av en relationsändring. Det nuvarande pensionsavtalet gäller för såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunsektorn, framhåller förbundet. Det innebär att pensionssystemet bygger på sistahandsansvar och bruttometod. Om den kyrkliga kommunen mister sin beskattningsrätt, kan detta enligt förbundet komma att påverka trygghetsgarantin. Detta talar enligt förbun- dets mening för ett så långt möjligt primärkommunalt arbetsgivaransvar. Därigenom skulle enligt förbundet inga förändringar behöva göras i villkoren för arbetstagargrupper med likartad anställningsform. En övergång till ett förhandsfinansierat pensionssystem aktualiserar också enligt förbundet frågan om inlösen av ackumulerad pensionsskuld. Denna har av utredningen uppskattats till drygt en miljard kronor och innebär självfallet en betydande påfrestning på kyrkans ekonomi, framhåller förbundet.
Ett par instanser kommenterar k y r k 0 m u si k e r n a s särskilda anställ- ningsförhållanden.
Statens avtalsverk finner det i viss mån anmärkningsvärt att det i betänkandet inte har tagits upp de problem som uppstår beträffande vissa kyrkomusikertjänster. Verket pekar på att ett inte ringa antal organisttjänster är förenade med viss fyllnadstjänstgöring som musiklärare inom skolvä- sendet samt att kantorstjänst ofta är en kombinerad tjänst som kyrkomusiker och lärare i grundskolan på låg- eller mellanstadiet. Kyrkomusikernas riksförbund framhåller att en eventuell relationsförändring inte kan genom- föras förrän kyrkomusikernas löne- och anställningsvillkor kan garanteras.
10.2.3. Pensionssystemet
Statens persona/pensionsverk instämmer i utredningens bedömning att frågan om val av pensionssystem vid ett genomförande av den föreslagna relations- ändringen bör bli föremål för förhandlingar mellan berörda parter på arbetsmarknaden. Överväganden beträffande konsekvenserna i olika avse- enden av ett byte av pensionssystem för bl. a. personalkategorier som i dag omfattas av den statliga tjänstepensioneringen bör enligt personalpensions- verkets mening anstå till dess sådana förhandlingar kommer till stånd. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte det statsbidrag på 75 milj. kr. som föreslås för att säkerställa gjorda pensionsutfästelser bör begränsas till att avse dem som har varit statstjänstemän. Domkapitlet i Växjö anser att det är nödvändigt med ytterligare förslag och bearbetning av de många och komplicerade frågorna om pension och pensionsförmåner. Riksförbundet Kyrkans ungdom har inget att invända mot förslaget att pensionsåtagandena tryggas genom att en del av statsbidraget avsätts för ändamålet. Enligt Svenska kommunförbundets mening måste en särskild kostnadsreglering ske mellan berörda församlingar och primärkommuner avseende den upplupna pensionsskulden vid överföringstidpunkten för personal som överflyttas till de borgerliga kommunerna. För personal som behåller sina anställningar hos församlingarna bör däremot upplupen pensionsskuld alltjämt åvila dessa. Någon särskild kostnadsreglering erfordras i så fall inte för denna personal, anser förbundet. Förbundet påpekar att det i förslaget inte har preciserats hur statsbidraget skall specialdestineras. Enligt förbundet är det viktigt att statsbidraget utformas på sådant sätt att en kostnadsreglering av upplupen pensionsskuld möjliggörs för arbetstagare som överförs till anställningar hos de borgerliga kommunerna och att kommunerna inte belastas med redan upplupna pensionskostnader för arbetstagare som behåller sina anställningar hos församlingarna. Tjänstemännens centra/organsiation (TCO) förordar att det vid relationsändringen införs ett nettopensionssystem enligt ITP- modellen kompletterat med SFR-garantier. TCO förutsätter att alla perso- nalkategorier kommer i åtnjutande av samma pensionssystem. Liknande synpunkter framförs av K yrkomusikernas riksförbund och Statstjänstemanna- förbundet. Sveriges socionomers riksförbund accepterar i huvudsak utred- ningens förslag beträffande pensionerna, även om förbundet menar att en anslutning till ITP borde vara att föredra.
10 . 2 . 4 F örhandlingsorganisationen
Statens avta/sverk delar utredningens uppfattning att ett samverkande organ måste tillskapas men vill dock erinra om att — om ingen ändring sker i ställföreträdarlagen — verket är den part på arbetsgivarsidan som skall föra dessa förhandlingar samt sluta erforderliga kollektivavtal för de grupper som omfattas av ställföreträdarlagen. Dessa kollektivavtal kan såvitt verket kan finna inte få bindande verkan efter den 31 december 1983. Domkapitlet i Strängnäs anser det vara av vikt att staten snarast medverkar till att en ordentlig förhandlingskontakt etableras för lösande av personalproblemen. Domkapitlet i Lund konstaterar att ett omfattande förhandlingsarbete med berörda fackliga organisationer måste föregå de slutliga ställningstagandena.
Domkapitlet betonar att det är angeläget att kyrkan vid ändrade relationer får ett centralt organ inte endast för förhandlingar utan också för den allt viktigare verksamheten på det personaladministrativa området, där stift och församlingar behöver råd och vägledning för sitt agerande i olika uppkom- mande situationer. Domkapit/et i Härnösand finner det angeläget att en kyrkans personalnämnd skapas med uppgifter som motsvarar vad statens personalnäm nd i dag har. Personalfrågorna är av sådan vikt att de måste få ett eget forum inom kyrkan, anser domkapitlet. Domkapitlet i Luleå anser att en viss garanti för personalens trygghet måste anses ligga också däri, att samhällets förhandlingssystem kommer att fungera även i ett nytt läge. Det samarbete som redan nu förekommer mellan staten, kommunförbundet och landstingsförbundet torde enligt domkapitlet vara vägvisande för en fri kyrkas sätt att lösa sina förhandlingsfrågor. Riksförbundet Kyrkans ungdom har inget att invända mot förslaget men framhåller att kyrkans framtida förhandlingsorganisation måste kompletteras med någon form av personal- politiskt organ. Tjänstemännens centra/organisation, K yrkomusikernas riksför- bund och Statstjänstemanna/örbundet konstaterar att medlemskapet är hänförbart till den riksomfattande svenska kyrkan och således inte till stiftet eller församlingen. Det borde, framhåller förbunden, från den utgångs- punkten vara möjligt att bygga upp en arbetsgivar-/personaladministration inbyggd i kyrkans ordinarie organisation, liksom den är vid andra riksom- fattande ideella organisationer eller statliga myndigheter. Arbetsgivarbefo- genheterna på stifts- och församlingsplanet bör regleras genom delegerings- beslut på riksplanet. Härigenom får man enligt förbunden den nödvändiga samordningen av arbetsgivarfunktionerna inom kyrkan samt en reglering av förhandlingsordningen mellan församlings-, stifts- och riksplan. Förbunden förordar bindande centrala överenskommelser för hela den kyrkliga organi- sationen. I dessa överenskommelser bör det enligt förbunden också vara möjligt att reglera den vidare förhandlingsordningen på regional och lokal nivå. Förbunden anser vidare att inrättandet av ett förhandlingsorgan enligt förslaget kommer i ett alldeles för sent skede. Redan kyrkomötet år 1980 måste enligt förbunden ta ställning till den framtida förhandlingsorganisa- tionen. En annan modell för framtiden kunde vara att kyrkomötet 1980 beslöt att överlåta rätten att föra förhandlingar beträffande löne- och anställnings- villkor m. m. till befintligt förhandlingsorgan på den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Givetvis innebär inte detta, fortsätter förbunden, att den kyrkliga organisationen skulle avhända sig sina arbetsgivarfunktioner. Det skulle innebära att det, i stället för en vid sidan av organisationen verkande förhandlingsorganisation, skulle inrättas personaladministrativa enheter på de olika nivåerna inom organisationen. På detta sätt utnyttjas befintliga resurser både vad beträffar förhandlingsorganisation och befintliga administrativa resurser. Beträffande den senare delen kan, som även utredningen påpekar, en förstärkning vara nödvändig, framhåller förbunden. Tjänstemännens centra/organisation och Statstjänstemanna/örbundet konsta- terar dessutom att med en sådan uppbyggnad av förhandlings- och personal- administrationen kommer pastoratsförbundets rådgivande funktion i fram- tiden att bli överflödig.
Sveriges kommunaltjänstemannq/örbund ifrågasätter om det skall vara nödvändigt att bygga upp en ny arbetsgivarfunktion, eftersom det redan finns
etablerade sådana. ] dag tecknas de avtal som reglerar den kyrkokommunalt anställda personalens löne- och anställningsvillkor av Svenska kommunför- bundet i samarbete med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, framhåller kommunaltjänstemannaförbundet. Dessa centrala och rikstäck- ande avtal är av rekommenderande natur och blir bindande kollektivavtal efter lokala förhandlingar mellan församlingen eller samfälligheten och vederbörande personalorganisation. Förbundet hemställer att den möjlig- heten prövas att i princip behålla den förhandlingsstruktur som finns i dag även efter relationsändringen. Oberoende av hur den centrala förhandlings- organisationen blir uppbyggd är det enligt förbundet nödvändigt att arbets- givarfunktionen i olika avseenden mellan riks-, stifts- och församlingsnivå klart avgränsas från varandra, så att det icke uppstår kompetenstvister och svårigheter för personalorganisationerna att veta med vilket organ de skilda löne- och MBL-förhandlingarna skall föras. .lurist- och samhällsvetare/ör- bundet utgår från att en utredning företas i samarbete med personalorgani- sationerna och framhåller att en förhandlingsorganisation för arbetsgivar- sidan under övergångstiden snarast måste tillskapas och komma igång med arbetet. Förbundet anser att ansvaret härför bör åvila statens avtalsverk, eventuellt tillsammans med arbetsgivarorgan inom annan sektor. Svenska prästförbundet anser att kyrkans avtalsorgan bör utses i god tid så att detta organ under de närmaste åren samrådet med avtalsverket och kommunför- bundet. Organet bör inhämta erfarenheter av hur förhandlingarna fungerar för att när relationsändringen närmar sig kunna ta över förhandlingarna i så god tid att överenskommelse kan träffas senast den 30 juni 1983, anser prästförbundet. Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund anser att det för den nu anställda personalen inom kyrkan är otillfredsställande att ett förhandlingsresultat avseende anställningsvillkoren efter relationsändringen ej beräknas vara färdigt förrän under våren 1983. Enligt förbundet är det av vikt att de framtida anställningsvillkoren blir klarlagda i god tid före den 1 januari 1984. Med hänsyn härtill bör den skisserade arbetsgivarefunktionen träda i kraft omedelbart efter ett första riksdagsbeslut i frågan under våren 1979, anser förbundet.
10.2.5. MBL-förhandlingar
Domkapitlet i Lund betonar att ett omfattande förhandlingsarbete med berörda fackliga organisationer måste föregå de slutliga ställningstagandena. Svenska kyrkansförsamlings- och pastoratsförbund anser att förslaget i denna del kan godtas och förutsätter att personalorganisationerna vid de förhand- lingar som blir aktuella, om en relationsändring skulle komma till stånd, har möjlighet att uppnå förhandlingsresultat som ger fullt godtagbar trygghet i anställningen. Tjänstemännens centra/organisation (TCO) och Svenska präst- förbundet vill betona att MBL-förhandlingarna om tjänsteorganisationen måste vara slutförda i mycket god tid innan en eventuell relationsändring träder i kraft. Det nybildade förhandlingsorganet bör enligt TCO och prästförbundet få sådana befogenheter att det har rätt att med bindande verkan träffa kollektivavtal om löne- och anställningsvillkor, medbestäm- mandeavtal m. m. för hela den framtida kyrkans personal. Liknande synpunkter framförs av K yrkomusikernas riksförbund och Statstjänstemanna-
förbundet. Sveriges kommunalljänstemanna_förbund kräver att få delta i de MBL-förhandlingar som skall föregå regeringens skrivelse till kyrkomötet. Jurist- och samhäl/svetare/örbundet delar utredningens överväganden om MBL-förhandlingar i olika skeden.
11. Regelsystem för svenska kyrkan
I betänkandet har under rubriken regelsystem för svenska kyrkan lagts fram förslag om både framtida regelsystem för svenska kyrkan och viss övergångs- lagstiftning.
Förslaget om framtida regelsystemfär svenska kyrkan har behandlats av 37 remissinstanser. Av gruppen centrala statliga myndigheter m.fl. har fem instanser yttrat sig över förslaget i denna del. I övrigt har nio länsstyrelser, tio domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän, fem centrala kyrkliga styrelser och stiftsråd, en personalorganisation och tre instanser tillhörande gruppen övriga remissinstanser behandlat det föreslagna regelsystemet. Frågan har även tagits upp i de yttranden från de juridiska och teologiska fakultetsnämnderna samt religionsvetenskapliga linjenämnderna vid univer- siteten i Uppsala och Lund som universitets- och högskoleämbetet har överlämnat, liksom i fem spontana yttranden.
Förslaget om övergångslagsttftning har behandlats av 13 remissinstanser. Tre instanser tillhörande gruppen centrala statliga myndigheter rn. fl. och fem länsstyrelser har behandlat förslaget i denna del. Av domkapitlen har två och av de kyrkliga deltagarnas huvudmän har likaledes två yttrat sig över förslaget. En instans hänförlig till gruppen övriga remissinstanser har också behandlat detta område. Den föreslagna övergångslagstiftningen har behand- lats i två spontana yttranden.
11.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
1 1.1. ] Framtida regelsystem
Flertalet remissinstanser som har behandlat förslaget till framtida regel- system för svenska kyrkan ställer sig i huvudsak positiva till förslaget. Av de 37 instanser som har yttrat sig i denna del är sålunda 23 positiva. Omkring hälften av dessa eller tolv instanser har emellertid erinringar mot delar av förslaget. En remissinstans tar inte bestämt ställning, medan 13 instanser redovisar en negativ inställning till förslaget. Av gruppen centrala statliga myndigheter m. fl. är en instans positiv och fyra negativa till den föreslagna lösningen. De åtta länsstyrelser som har tagit ställning till förslaget är genomgående positiva till detta. Av tio domkapitel intar sju en positiv hållning. Två av de kyrkliga deltagarnas huvudmän är övervägande negativa till förslaget. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av följande tabell.
Tabell 11.1 Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande __— ställning Remiss- utan med instanser förbehåll förbehåll (grupp 1—9) ]. Centrala statliga myndigheter m.fl. 1 — 4 - 2. Länsstyrelser 3 5 — l 3. Kommuner och kommun- förbund — — — — 4. Domkapitel 3 4 3 — 5. De kyrkliga deltagarnas huvudmän 2 — 2 — 6. Centrala kyrkliga styrelser m. 11. 2 l 2 — 7. Stiftsnämnder — — — — 8. Personalorganisationer — — 1 — 9. Övriga remissinstanser — 2 1 — Summa 11 12 13 1 23
Positiva till förslaget i denna del är kammarkollegiet, länsstyrelserna i S tockholms, Malmöhus och Jämtlands län, domkapitlen iLinköping, Skara och Luleå, Biskopsmötet, Rikskommitte'nför stiftstingen samt stiftsråden i Växjö och Lund. Till de remissinstanser som är positiva till förslaget men ändå framför vissa erinringar eller redovisar tveksamhet inför vissa delar av förslaget hör länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län, domkapitlen i Strängnäs, Växjö, Lund och Härnösand, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation ochförsamlingsarbete, S veriges, frikyrkoråd samt K atolska biskopsämbetet.
Negativa till förslaget är JK, Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping. datainspektionen, domkapitlen i Uppsala, Göteborg och Visby, Svenska kyrkans jörsanilings- och pastoratsförbund, Riksförbundet Kyrkans ungdom, sti/isråden i Göteborg och Visby, Sveriges kristna ungdomsråd samt Sveriges socionomers riksförbund.
Teologiska och juridiskafakultetsnämnderna och religionsvetenskapliga linje- nämnden vid universitetet i Uppsala är kritiska mot förslaget. Kritik kommer också från Evangeliska fosterlands-sti/ielsen, Folkpartiets ungdomsförbund, F örbundetför kristen enhet, Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse samt Sällskapet Religiöst forum, vilka alla spontant har yttrat sig över förslaget.
I sina yttranden uppehåller sig instanserna främst vid den föreslagna lagen om svenska kyrkan. Endast ett fåtal instanser uttalar sig närmare om förslaget till inomkyrkligt regelsystem. De flesta instanser som intar en positiv attityd till det föreslagna regelsystemet godtar uttryckligen en lag om svenska kyrkan. En del av dessa instanser är emellertid tveksamma till den föreslagna lagstiftningen även om de inte motsätter sig densamma. Andra föreslår
tillägg till lagen eller anser att den bör omarbetas i vissa delar. Flertalet av de instanser som är negativa till förslaget ställer sig avvisande till förekomsten av en särskild lag om svenska kyrkan. Övriga instanser tar avstånd från förslaget att huvuddelen av den nuvarande offentligrättsliga regleringen av svenska kyrkan upphör och ersätts med ett inomkyrkligt regelsystem.
1 1 . 1 .2 Övergångslagstiftning
Av de 13 remissinstanser som har yttrat sig om den föreslagna övergångslag- stiftningen är elva positiva till förslaget, medan en instans intar en negativ hållning och en instans inte uttryckligen tar ställning till förslaget. Remissin- stansernas ställningstaganden till förslaget om övergångslagstiftning framgår av följande tabell.
Tabell 11.2
Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande ——————— ställning utan med förbehåll förbehåll
Remiss- instanser (grurtp 1—9)
]. Centrala statliga
myndigheter m.fl. 1 , l l — 2. Länsstyrelser 4 — — 1 3. Kommuner och
kommunförbund — — — — 4. Domkapitel 2 — — — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän 2 — — —
6. Centrala kyrkliga
styrelser m. fl. — — — — 7. Stiftsnämnder -— — — _ . Personalorganisationer — — — — 9. Övriga remissinstanser l — — —
00
Summa 10 1 1 1
11
Positiva till förslaget om övergångslagstiftning är datainspektionen, länssty- relserna i Stockholms, Älvsborgs, Värmlands och Örebro län, domkapitlen i Härnösand och Luleå. Biskopsmötet, Riksförbundet Kyrkans ungdom och Sveriges _fiikyrkoråd. Även Svea hovrätt är i huvudsak positiv men framför erinringar mot vissa delar av förslaget.
JK är negativ till förslaget om övergångslagstiftning. I två spontana yttranden från Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse och Säll- skapet Re/igiöstforum redovisas också en negativ inställning till förslaget i denna del.
11.2. Uttalanden om det framtida regelsystemet
1 1.2.1 Regelsystemets uppbyggnad
Kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus och Jämtlands län, domkapitlen i Linköping, Skara, Växjö, Lund, Härnösand och Luleå samt Biskopsmötet är p 0 sit iv a till regelsystemets uppbyggnad.
Kammarkollegiet framhåller att de erbjudanden som företrädarna för staten gör bl. a. beträffande den specialreglerade kyrkliga egendomen, uppbörds- hjälpen och statsbidragen bygger på den grundläggande förutsättningen att svenska kyrkan även efter en relationsändring skall på demokratisk grund kunna bedriva en rikstäckande och öppen verksamhet. Från statens sida är det därför enligt kammarkollegiet ett angeläget intresse att medverka till att garantier skapas som möjliggör att kyrkan i framtiden skall kunna uppfylla de krav som ställs på kyrkan. Av de olika alternativ för statens medverkan som diskuteras finner kollegiet att det förordade, med grundläggande bestäm- melser om svenska kyrkan i en lag och närmare föreskrifter i form av inomkyrkliga regler, bäst tillvaratar nämnda samhällsintresse. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det kan ifrågasättas om staten efter en relationsändring genom en särskild lag skall ange de grundläggande dragen i svenska kyrkans karaktär. Detta synes, menar länsstyrelsen, i viss mån strida mot principerna för de nya relationerna. Mot bakgrund av den särskilda ställning som svenska kyrkan kommer att ha även efter relationsändringen anser länsstyrelsen emellertid att den föreslagna lagregleringen får anses motiverad. Länsstyrelsen iJönköpings län anser att det är lämpligt att ha ett system enligt vilket grundläggande principer för kyrkans struktur kommer till uttryck i lagens form, medan all annan reglering av kyrkans organisation och verksamhet sker i interna stadgar. Länsstyrelsen vill särskilt trycka på att en lag om svenska kyrkan är ett av de mera synbara uttrycken för att det finns ett visst samband mellan staten och svenska kyrkan. Länsstyrelsen fram- håller att en sådan lag också kan tjänstgöra som utgångspunkt vid en framtida bedömning av svenska kyrkan. Länsstyrelsen anger som exempel att svenska kyrkans allmänna karaktär kan utvecklas dithän att staten vill ompröva statsbidragsfrågan eller att ett väsentligt ändrat ekonomiskt läge för svenska kyrkan kan aktualisera ett särskilt ansvarsåtagande för staten. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att lagreglerna tar sikte på från samhällets synpunkt viktiga intressen, nämligen att kyrkan har folkkyrkostruktur,är uppbyggd på demokratisk grund och bedriver en rikstäckande verksamhet. Länsstyrelsen förklarar sig därför inte ha något att erinra mot de föreslagna reglerna. Länsstyrelsen iHalIands län anser att den särställning svenska kyrkan får även efter en relationsändring motiverar att några allmänna bestämmelser ges i en särskild lag. Länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län förklarar att skälen för en särskild lag, nämligen att hålla samman kyrkan utåt och inåt och att framhäva identiteten är tungt vägande. Länsstyrelsen i Jämtlands län biträder förslaget att grundläggande principer för kyrkans struktur kommer till uttryck i en lag om svenska kyrkan, medan all annan reglering av kyrkans organisation och verksamhet sker i interna stadgar. Detta innebär enligt länsstyrelsen att bandet mellan kyrkan och staten inte kommer att helt upplösas, eftersom
statsmakterna genom en sådan lagstiftning kan utöva ett visst inflytande över kyrkan.
Domkapitlet i Skara framhåller att det är nödvändigt att i samband med relationsändringen tillskapa ett rättssystem som tryggar den kyrkliga verk- samheten. Domkapitlet godkänner i princip det föreslagna systemet med grundstadgar och regelsamlingar för olika ämnesområden. Domkapitlet anser också att den föreslagna lagen om svenska kyrkan har värde för både stat och kyrka. Domkapitlet i Växjö godtar i stora drag vad som sägs i betänkandet om sättet för förverkligandet av förslaget att kyrkans offentlig- rättsliga ställning skall upphöra, dock under förutsättning att lagen om svenska kyrkan får ett visst tillägg (11.2.2). Domkapitlet anser det riktigt att kyrkan själv skall få besluta om organisatorisk uppbyggnad, medlemsbe- grepp, verksamhet m. m. Domkapitlet i Lund anser att det är naturligt att i en lag om svenska kyrkan ge vissa grundläggande bestämmelser om uppbygg- naden av det trossamfund som omfattar huvuddelen av befolkningen och som torde komma att anförtros förvaltningen av betydande egendom. Domkapitlet har inte några invändningar mot uppbyggnaden av regelsyste- met. Domkapitlet i Härnösand ansluter sig också till förslaget om regelsyste- mets uppbyggnad. Domkapitlet framhåller att lagstiftningen betonar det fortsatta sambandet mellan staten och kyrkan och ett fortsatt statligt ansvar för kyrkan. Mot bakgrund härav framför domkapitlet som sin bestämda mening att man bör skapa garantier för att denna lag inte ensidigt kan ändras eller upphävas. Domkapitlet i Luleå anser att den skiss till regelsystem som har lagts fram är så väl genomarbetad som kan ske i nuvarande skede. Lagen om svenska kyrkan är enligt domkapitlets mening väsentlig. Formen för till- komsten av kyrkans grundstadga synes bli så stabil som den bör vara i detta sammanhang. Att övriga stadgar antas efter enkla beslut av kyrkomötet är lika naturligt, anser domkapitlet.
Några instanser ställer sig tveksamma till en särskild lag om svenska kyrkan men avvisar inte förslaget.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att starka principiella invändningar kan riktas mot att svenska kyrkan i ett fritt läge skall få sin verksamhet reglerad i en lag. Det kan enligt länsstyrelsen på goda skäl hävdas att en sådan lag är ett uttryck för uppfattningen att kyrkan inte är i stånd att på egen hand fullgöra sin uppgift som folkkyrka. Länsstyrelsen anser att utredningen har alltför starkt betonat vikten av stabilitet och trygghet mot inre störningar och yttre påverkan vid sitt ställningstagande till frågan om en särskild lag är motiverad. Det kan vidare, framhåller länsstyrelsen, tyckas vara motsägelsefullt att, när kyrkan vid ändrade relationer förlorar sin offentligrättsliga ställning, genom lag ge sken av att kyrkan haren sådan ställning. Länsstyrelsen befarar att den föreslagna lagstiftningen kan föra kyrkan tillbaka till utgångspunkten, dvs. statlig centralstyrning. Med hänsyn till den vikt som allmänt läggs på kyrkans roll som folkkyrka, vilket genomsyrar hela förslaget, säger sig länsstyrelsen emellertid inte nu vilja motsätta sig den föreslagna lagstiftningen. Länssty- relsen anser det riktigt att kyrkan självständigt skall besluta om sina egna angelägenheter och vara organisatoriskt fristående från staten och konsta- terar att den offentligrättsliga regleringen av kyrkan därmed också upphör. En värdefull bieffekt för den statliga förvaltningen uppkommer genom att ett mycket stort antal författningar endera försvinner eller förenklas, framhåller
länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län innebär det föreslagna regelsystemet att den åsyftade relationsändringen blir tämligen begränsad. Länsstyrelsen konstaterar att svenska kyrkan kommer att bli det enda trossamfundet som är lagreglerat och som därför fortfarande kommer att ha en specialställning i jämförelse med andra trossamfund. Eftersom förslaget ger kyrkan större frihet att själv besluta i egna angelägenheter än vad den har i dag och eftersom reglerna om medlemskap i svenska kyrkan kan förutsättas komma i bättre överensstämmelse med regeringsformens regler om reli- gionsfrihet säger sig länsstyrelsen ändå kunna ansluta sig till förslaget. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete finner det onödigt att från kyrkans sida resa krav på en särskild lag om svenska kyrkan. Centralrådet framhåller att nära relationer till samhället och statligt stöd åt samfundsverksamheten existerar idag när det gäller frikyrkosamfunden utan att man genom särskild lagstiftning reglerar dessa samfunds struktur och arbetsformer. Sverigesfrikyrkoråd är i princip mot att några grundläggande principer för kyrkans struktur kommer till uttryck i lagens form. För helhetslösningens skull vill rådet inte motsätta sig förslaget om en särskild lag. Frikyrkorådet uttalar i det sammanhanget följande:
Sveriges frikyrkoråd har erfarit att det är svenska kyrkans deltagare i stat-kyrka- överläggningarna som krävt denna lag. Om det hade varit samhällsrepresentanterna som yrkat på lagen hade rådet av religionsfrihetsskäl bestämt måst motsätta sig en sådan lag. Lagen ställer nämligen ensidiga krav på kyrkan från statens sida, medan kyrkan icke tillerkännes några motsvarande rättigheter gentemot staten.
Eftersom förslaget till "Lag om Svenska kyrkan" är ett kyrkans eget önskemål blir inte kravet på dess borttagande lika starkt ur religionsfrihetssynpunkt, även om kravet kvarstår. Det är Sveriges frikyrkoråds förhoppning att svenska kyrkan själv mycket snart skall begära att "Lag om Svenska kyrkan" skall avskaffas och därmed ge ett verksamt bidrag till att fullständig religionsfrihet blir ett faktum i Sverige. Sveriges frikyrkoråd har ovan tillkännagivit sin principiella inställning till "Lag om Svenska kyrkan". Rådet vill samtidigt medverka till betänkandets helhetslösning. För helhets- lösningens skull önskar frikyrkorådet inte förhindra betänkandets genomförande även om "Lag om Svenska kyrkan" måste ingå i en helhetslösning. Att lagförslaget skulle vara "uttryck för samhällets syn på kyrkan" är dock mycket tveksamt. Snarare är det kyrkans uppfattning om sig själv som kommer till uttryck och som samhället ombedes lagstadga. Att det livsåskådningsmässigt pluralistiska samhället skall ge uttryck för en bestämd uppfattning om svenska kyrkan, ett trossamfund, är i och för sig en
omöjlighet.
Katolska biskopsämbetet framhåller att det enda i regelsystemet och genom- förandet av relationsförändringen som direkt angår andra samfund än svenska kyrkan är förslaget till en lag om svenska kyrkan. Lagförslaget är enligt biskopsämbetet en inkonsekvens och kompromiss, som knappast har tillfredsställt någon. Lagen måste skapa fortsatt oklarhet om huruvida statlig neutralitet och paritetisk behandling verkligen är principerna bakom den svenska uppfattningen om religionsfrihetens krav,anser biskopsämbetet. Att ett samfund behöver ett internt regelsystem är uppenbart och att överens- kommelser kan behövas mellan stat och kyrka är enligt biskopsämbetet lika självklart. Katolska biskopsämbetet förklarar att det skulle välkomna en allmän legal reglering av förhållandet mellan staten och de religiösa gemen- Skaperna och framhåller att en sådan ”statskyrkorätt” finns i åtskilliga stater,
där man inte har statskyrka. Om historiska och sociologiska skäl verkligen talar för att den föreslagna lagen underlättar genomförandet av behövliga relationsförändringar, är biskopsämbetet emellertid benäget att inte låta den utgöra ett hinder.
Flera instanserärkritiska mot förslaget om en särskild lag för svenska kyrkan. En sådan inställning redovisar JK, Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, datainspektionen, teologiska och juridiska/akultets- nämnderna samt religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Uppsala, domkapitlen och stiftsråden i Göteborg och Visby, Riksförbundet Kyrkans ungdom, Sveriges kristna ungdomsråd. Evangeliska/österlands-stif'tel- sen. Folkpartiets ungdomsförbund, F örbundet, för kristen enh et, Sveriges evange- liska student- och gymnasiströrelse samt Sällskapet Religiöstforum.
JK konstaterar att lagen avser att ge uttryck för samhällets syn på kyrkan och tar sikte på att beskriva kyrkans egenskap av att vara ett efter demokra- tiska principer uppbyggt kyrkosamfund. Någon invändning lär enligt JK inte i och för sig kunna riktas mot denna tanke, även om man kan ställa frågan varför inte andra trossamfund bör behandlas på samma sätt. JK framhåller emellertid att lagförslaget uttryckligen förutsätter viss uppbyggnad av kyrkan på lokal-, regional- och riksplan samt också upptar vissa andra bestämmelser av saklig innebörd. I dessa delar synes förslaget enligt JK svårligen kunna förenas med det i betänkandet upprepade poängterandet av principen att kyrkan i ett fritt läge själv skall bestämma om sin organisation och verksam- het. Det torde enligt JK inte kunna bestridas att kyrkan genom dessa bestämmelser kommer att bli i viss mån bunden i sin framtida verksamhet. JK påpekar att i stort sett motsvarande bestämmelser dessutom återkommer i förslaget till de grundstadgar för kyrkan som kyrkan själv skall utfärda. JK menar mot bakgrund härav att man med skäl kan ifrågasätta behovet av och innehållet i den föreslagna lagen och framhåller att andra trossamfund under åberopande av religionsfrihetssynpunkter och därtill knutna likställighets- skäl med fog kan göra anspråk på en liknande lag, vart och ett för sin del. Svea hovrätt framhåller att någon särskild lagstiftning rörande ideella föreningar f. n. inte finns. Mot den bakgrunden föreligger enligt hovrättens mening från juridisk praktisk synpunkt inte någon anledning att nu i lag reglera kyrkans uppbyggnad och verksamhet. Som trossamfund blir kyrkan även utan särskild lagstiftning underkastad de rättsregler och rättsgrundsatser som gäller för andra liknande organisationer.
Kammarrätten iJönköping påpekar att den föreslagna lagen inte ger andra garantier för kyrkan än att vissa fundamentala frågor underkastas riksdagens . beslut. Om de grundläggande reglerna rörande kyrkan är beroende av lag, är det möjligt för riksdagen att besluta om ändring av dem även mot kyrkans uttalade vilja, må vara att detta i nuvarande läge är högst otroligt, framhåller kammarrätten. Kammarrätten påpekar dessutom att det blir riksdagen som ytterst skall bestämma om kyrkan skall vara evangelisk-luthersk eller någöt annat. I en helt grundläggande fråga permanentar man enligt kammarrätten statskyrkosystemet. Kammarrätten anser från rent rättsliga utgångspunkter att en ordning som konsekvent är grundad på privaträttsliga regler kan te sig som mera lämpad för en fristående kyrka. De syften som man har velat uppnå med den föreslagna lagen torde enligt kammarrätten väl kunna tillgodoses om svenska kyrkan görs till en privaträttslig stiftelse. I stiftelsens stadgar
kunde då istort sett samma regler skrivas in som finns i den föreslagna lagen, framhåller kammarrätten. Datainspektionen ställer sig tveksam till förslaget_ att de organisatoriska banden och principerna om central och regional kompetens skall slås fast genom lag. Enligt datainspektionens uppfattning är dessa förhållanden av kyrkointern natur och bör inte omfattas av lagstiftning. Dessutom anser inspektionen att lagförslaget innehåller så vaga och allmänt hållna bestämmelser att lämpligheten av lagformen än mer kan ifrågasättas. Teologiska fakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Uppsala avstyrker förslaget till en särskild lag om svenska kyrkan och framhåller att en sådan lagstiftning måste anses klart strida mot de grundläggande principer som i övrigt avses gälla för relationerna mellan kyrka och stat. En konsekvent tillämpning av religionsfrihetsprincipen, i vilken innefattas likvärdig behandling av alla trossamfund och självbestäm- mande för svenska kyrkan, låter sig enligt nämnderna inte förena med ett sådant regelsystem förett samfund. Av samma skäl som samhället inte stiftar lagar för att beskriva karaktären hos andra trossamfund och folkrörelser bör samhället också avstå från att stifta denna typ av lag för svenska kyrkan. Enligt nämnderna kan de angivna syftena med lagen uppnås på andra sätt än genom lagstiftning. Svenska kyrkans egenart som kristet trossamfund bör tillräckligt klart kunna uttryckas genom kyrkans egna stadgar. Att kyrkans organisation vilar på demokratiska principer garanteras inte genom lagstift- ning, fortsätter nämnderna, utan genom vilken typ av organisation som fastställs för kyrkan i samband med relationsändringen. Att kyrkan är rikstäckande och öppen för alla garanteras genom de ekonomiska villkor som råder för kyrkan, tilläger nämnderna. Juridiskafaku/tetsnämnden vid universi— tetet i Uppsala anser att förslaget till lag om svenska kyrkan framstår som otillräckligt motiverat. Fakultetsnämnden påpekar att i motiven uttalas att den föreslagna lagen har till syfte att ge en garanti för de demokratiska värdena och ge uttryck för samhällets syn på kyrkan. Varför en sådan reglering skall avse svenska kyrkan men ej andra trossamfund, som kan komma i åtnjutande av visst statsstöd, saknar enligt nämndens uppfattning hållbar motivering i betänkandet. Om det framlagda förslaget blir upphöjt till lag, måste innebörden härav uppfattas som en bekräftelse på att svenska kyrkan även efter relationsändringen inte bara intar en särställning ijämfö- relse med andra trossamfund utan även i grunden har kvar sin karaktär av statskyrka, låt vara i mycket uttunnad form. Nämnden anser att den föreslagna lagen om svenska kyrkan är omotiverad och vilseledande, om
- principen om kyrkans oberoende skall förverkligas. Om avsikten däremot är att staten genom en dylik lag skall förskaffa sig vissa garantier för en från statens synpunkt i tillfredsställande former bedriven religiös verksamhet, måste det enligt fakultetsnämnden ifrågasättas om den föreslagna lagen är tillräckligt långtgående.
DomkapitletiGöteborg anser att detär riktigt att kyrkan för framtiden får ett enklare regelsystem än det nuvarande och ansluter sig till förslaget om det inomkyrkliga regelsystemet. Domkapitlet avstyrker däremot förslaget om lag för svenska kyrkan, eftersom det enligt domkapitlet av principiella och religiösa skäl inte synes acceptabelt att grundprinciperna för en från staten fristående kyrka fastläggs i lagform. Dom kapitlet framhåller att detta gäller så mycket mera som lagen sedermera kan ändras, utan att det längre finns någon
lagfäst rätt för kyrkan att påverka en sådan ändring. Domkapitleti Visby finner det svårt att förena lagen med de grundläggande principerna för en relationsändring. Med lagen bevarar man enligt domkapitlet ett legalt instrument för staten som kan användas för att påverka kyrkans inre förhållanden. Domkapitlet anser att regelsystemet bör vara helt inomkyrk- ligt. Samma synpunkter framförs av stiftsrådeti Visby. Riksförbundet Kyrkans ungdom anser att utredningens förslag beträffande kyrkans interna regel- system är välmotiverat. När det gäller den föreslagna lagen om svenska kyrkan anser riksförbundet däremot att utredningens förslag och kommen- tarer därtill visar att en sådan lagstiftning är orimlig. En statlig speciallag som reglerar ett trossamfunds bekännelse, organisation och omfattning står enligt riksförbundets mening i uppenbar strid mot principen för religionsfrihet. Det ligger i både statens och kyrkans intresse att utredningsförslaget på denna punkt inte föranleder någon åtgärd, framhåller förbundet. Liknande synpunkter framförs av Sveriges kristna ungdomsråd. Evangeliska fosterlands- stiftelsen finner lagen tvivelaktig, eftersom den dels innebär en risk för kyrkans integritet, dels på ett till synes onödigt sätt bidrar till att markera svenska kyrkans särställning bland trossamfunden i vårt land. Enligt fosterlandsstiftelsens uppfattning bör lagen därför vara temporär och avskaffas så snart kyrkans eget regelsystem har utarbetats och stabiliserats. En fortsatt permanent lagstiftning om svenska kyrkans grunder är för Folkpartiets ungdomsförbund helt oacceptabel, eftersom lagstiftningen innebär en fortsatt statskyrka. Förbundet för kristen enhet menar att förslaget om lag om svenska kyrkan är orimligt från religionsfrihetssynpunkt och ekumenisk synpunkt. Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse framhåller att det utifrån rörelsens syn på kyrkan som ett trossamfund framstår som kyrkans egen angelägenhet att besluta om sitt regelsystem. Sällskapet Religiöst forum anser att det är synnerligen olämpligt att i lag fastställa svenska kyrkans framtida karaktär och organisation samt att det är ett ingrepp i svenska kyrkans inre angelägenheter att i lag fastställa dess läromässiga grund.
Tre instanser är kritiska mot att den offentligrättsliga re gl e ri n ge n u p p h ö r och ersätts med ett inomkyrkligt regelsystem.
Domkapitlet i Uppsala, som principiellt ställer sig negativt till en relations- ändring, konstaterar att med lagen om svenska kyrkan avses att garantera ett trossamfund, som på demokratisk grund skall upprätthålla en rikstäckande verksamhet, öppen för alla och med möjlighet för var och en som så önskar att delta. Domkapitlet anser att denna lag med sina allmänt hållna deklarationer inte kan ge avsedda garantier, i synnerhet som regelsystemet i övrigt gör kyrkan till ett privaträttsligt subjekt med en inomkyrkligt bestämd organi- sation. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund konstaterar att kyrkans relation till staten bestäms av den nuvarande författningsregleringen och att ett genomförande av en relationsändring i enlighet med betänkandets förslag innebär en avveckling av denna författningsreglering och dess ersättande med ett inomkyrkligt regelsystem. I sitt yttrande hänför sig förbundet till sin underremiss till förbundets medlemmar och konstaterar att remissutfallet är svagt negativt. Förbundet framhåller emellertid att den omständigheten att ett relativt stort antal medlemmar har avstått från ställningstagande i denna del, liksom de iakttagelser som förbundet har gjort
vid granskningen av svaren, ger vid handen att remissutfallet inte kan bedömas med säkerhet. Förbundet framhåller att denna fråga är den egentliga huvudfrågan när det gäller ställningstagandet till den föreslagna helhetslös-' ningen. Eftersom förbundet tar avstånd från förslaget om en helhetslösning, innebär det enligt förbundet i princip ett nej även till det föreslagna regelsystemet. Sveriges socionomers riksförbund anser att det med hänsyn till önskemålet om statens neutralitet i livsåskådningsfrågor bör övervägas en annan form för den grundläggande regleringen av kyrkans organisation än grundlagens form. En mera drastisk avveckling av den nuvarande författ- ningsregleringen bör emellertid inte ifrågakomma enligt riksförbundet.
Några instanser ta r inte ställn i n g till förslaget om regelsystem men framför ändå vissa synpunkter på förslaget.
Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund framhåller att man från tre utgångspunkter måste efterlysa skälen för den föreslagna lösningen med en grundläggande lag om svenska kyrkan. Fakultetsnämnden konstaterar att det från samhällets sida kanske kan finnas skäl att skapa en ramlagstiftning men efterlyser skälen till att låta särskilda regler gälla för svenska kyrkan. Nämnden efterlyser vidare i ekumeniskt perspektiv motiven för att också i fortsättningen ge svenska kyrkan en rättslig särställning. Fakultetsnämnden anser att förslaget från svenska kyrkans synpunkt är anmärkningsvärt, eftersom det innebär att man genomför en lagstiftning som kommer att vara bindande för kyrkan men inte för lagstiftaren. Nämnden framhåller att det inte tillkommer den att bedöma om den föreslagna lösningen motsvarar samhällets, trossamfundens och svenska kyrkans intressen. Det är enligt fakultetsnämnden emellertid angeläget att förslagets innebörd uppmärk- sammas på ett—helt annat sätt än deltagarna i överläggningarna själva har velat göra. Samma synpunkter framförs även av religionsvetenskapliga linje- nämnden vid universitetet iLund. Juridiskafakultetsnämnden vid universiteteti Lund anser sig inte böra ta ställning till förslaget. Fakultetsnämnden påpekar emellertid att den föreslagna lösningen, med en grundläggande lag om svenska kyrkan, inte innebär att regleringen av svenska kyrkan förs över till privaträttens område. Om man vill ge en riktig karakteristik av svenska kyrkans rättsliga ställning enligt förslaget bör man säga att kyrkan föreslås få ställningen som ett särskilt offentligrättsligt rättssubjekt, framhåller fakul— tetsnämnden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län tar inte uttrycklig ställning till förslaget om regelsystem. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om man från kyrkans sida verkligen kan mobilisera resurser för att gå i land med uppgiften att utarbeta ett fullständigt regelsystem, vilken inte är en engångsföreteelse utan kräver kontinuerlig uppmärksamhet för att reglerna skall hållas aktuella. Länsstyrelsen ifrågasätter om man inte bör anlita expertis från statligt håll antingen genom att staten i åtminstone någon utsträckning fastställer eller lämnar annan sanktion åt kyrkliga regler eller att samarbete av något slag etableras mellan stat och kyrka i förevarande sammanhang.
11.2.2. Lag om Svenska kyrkan
Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över de föreslagna lagbestämmel- sernas innehåll och utformning. Några instanser uttalar sig pos i t i vt o m in ne hål let i lagförslaget.
Domkapitlet i Härnösand framhåller i likhet med Biskopsmötet att den föreslagna lagen ger en precisering av kyrkans ställning i det svenska samhället och att denna precisering på ett tillfredsställande sätt formuleras i lagens fyra paragrafer. Stiftsrådet iLund framhåller att lagen trots sin korthet innefattar två betydelsefulla ting, nämligen att den i sin inledning anger kyrkans identitet med det samfund som ett årtusende har verkat i vårt land samt att den otvetydigt slår fast kyrkans enhet och helhet i församlingar och stift.
Några instanser föreslår tillägg i lagen. Länsstyrelsen iJönköpings län framhåller att det ur allmän synpunkt inte synes i och för sig finnas något att erinra mot de bestämmelser som har upptagits i förslaget. Länsstyrelsen anser dock att det finns skäl att ytterligare överväga frågan om ett vidare innehåll i lagen. Det kan enligt länsstyrelsen vara lämpligt att låta ramlagen innehålla vissa viktigare avsnitt i den nuvarande församlingsstyrelselagen samt regler om kyrkotillhörighet. Det kan också vara lämpligt att lagen innehåller regler om kyrkomötet och kyrkostyrelsen och om dessa organs befogenheter. Länsstyrelsen anser att avgörande för frågan om ramlagens innehåll bör vara bl. a. de önskemål som svenska kyrkan själv anger. En viktig bedömningsgrund är också enligt länsstyrelsen vilka förväntningar samhället faktiskt har på svenska kyrkan efter en relationsändring. Ju större dessa förväntningar är desto mera detaljerat bör innehållet i ramlagen vara, framhåller länsstyrelsen, som också anser att detta spörsmål ytterligare bör övervägas mot bakgrund av vad som framkommer under den pågående remissomgången och då särskilt med hänsyn till vad de kyrkliga organen själva anför i denna del. Länsstyrelsen i Hallands län anser att det bör övervägas om det inte i lagen bör omnämnas den rätt till begravningsverksamhet som församlingarna får enligt utred- ningens förslag. Länsstyrelsen ifrågasätter om det inte också är lämpligt att lagen innehåller ett omnämnande av kyrkans rätt att ta ut avgift och någon uppgift om att avgiften delvis får drivas in med statlig hjälp. Med tanke på de konsekvenser som medlemskap i kyrkan fårjust i fråga om uppbörd av avgift bör enligt länsstyrelsen uttryckligen föreskrivas att medlemmarna äger frihet att utträda ur kyrkan. Länsstyrelsen anser också att för kyrkans arkiv bör gälla bestämmelser som motsvarar dem som gäller f. n. samt att bestämmelser i detta ämne bör införas i lagen. Enligt länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län är principen att tyngdpunkten i kyrkans uppbyggnad skall ligga på församlings- planet så viktig från samhällets synpunkt att denna princip i fortsättningen bör slås fast i lag, trots att detta innebär viss offentligrättslig reglering av svenska kyrkan. Med hänsyn till den vikt som måste tillmätas principen att verksamheten skall vara uppbyggd på demokratisk grund kan det enligt länsstyrelsen starkt ifrågasättas om inte huvudgrunderna för valordningen till det representativa organet åtminstone på församlingsplanet bör anges i lagen om svenska kyrkan. Länsstyrelsen anser att utgångspunkten då bör vara att denna valordning i huvudsak bör överensstämma med vad som nu gäller om val till kyrkofullmäktige. Att valordningen, när det gäller kyrkomöte och stiftsting, skall vara grundad på lika rösträtt för varje medlem i kyrkan bör enligt länsstyrelsen också komma till uttryck i lagen. Domkapitleti Växjö konstaterar att i förslaget till lag om svenska kyrkan slås fast att kyrkan skall vara rikstäckande. Domkapitlet framhåller att en framtida kyrka kan
godta en sådan förpliktelse endast under förutsättningen att motsvarande ekonomiska möjligheter föreligger. Om sådana garantier inte ges, kan enligt domkapitlet inte heller utfästelser göras om rikstäckning. Domkapitlet anser ' att så länge det föreskrivs att svenska kyrkan skall vara rikstäckande måste garantier skapas för att statsbidragen motsvarar denna uppgift, särskilt eftersom det kan befaras, att kyrkans medlemsantal kommer att sjunka. Domkapitlet föreslår därför en föreskrift i lagen enligt vilken kyrkan garanteras statsbidrag i sådan omfattning att kyrkan kan upprätthålla en rikstäckande verksamhet.
Svea hovrätt, teologiskafakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linje- nämnden samtjuridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala, länssty- relsen i Uppsala län, domkapitlen ] Strängnäs, Lund och Göteborg, Riksför- bundet Kyrkans ungdom samt Sveriges socionomers riksförbund k ri tis e r a r innehållet i lagförslaget.
Svea hovrätt, som finner att det saknas anledning att i lag reglera kyrkans uppbyggnad och verksamhet, anser att innehållet i lagförslaget brister i klarhet. Enligt hovrätten är t. ex. bestämningen av svenska kyrkan i 1 & knappast så ovedersäglig och tillräcklig som sägs i motiven till stadgandet. Om lagen skall innehålla regler om rätt att delta i kyrkans verksamhet, bör den enligt hovrätten även innehålla ett stadgande om rätt att bli medlem i kyrkan. Teologiskafakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Uppsala är kritiska mot den föreslagna lagstiftningen och anser att anomalin i densamma inte minst framgår av den givna karakteris- tiken av svenska kyrkan som ett kristet, evangeliskt-lutherskt trossamfund. Om denna lagtext antas i föreslagen form, torde det enligt nämnderna vara första gången under svenska kyrkans historia som epitetet lutherskt — energiskt bekämpat av reformatorn själv — införs som lagfa'st bestämning av svenska kyrkan. Nämnderna påpekar att det då inte skulle vara kyrkan själv, utan svenska staten, som genom sitt högsta beslutande organ, riksdagen, påstämplade svenska kyrkan denna konfessionellt försnävande bestämning. Juridiskafakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala framhåller att lagförsla- gets tretton textrader inte bara är allmänt hållna, utan även delvis intet- sägande genom sin självklarhet. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att svårigheter redan nu kan förutses om tolkningen och innebörden av lagen. Länsstyrelsen uttalar i det sammanhanget följande:
I 25 sägs t. ex. att kyrkan är öppen för alla att deltaga i kyrkans gudstjänster och religiösa verksamhet i övrigt. Vad som menas med "alla" har inte preciserats. För att det skall vara någon mening med bestämmelsen måste därmed avses åtminstone alla svenska medborgare, oavsett om de är medlemmar eller inte. En annan fråga är om öppenheten avser all verksamhet. Någon skyldighet kan dock inte åläggas präster att viga ellerjordfästa icke-medlemmar. Konflikter kan lätt uppstå under åberopande av denna lag. 1 4ä anges något motsägelsefullt att ”medlemmar* har rätt att deltaga i kyrkans verksamhet enligt demokratiska principer. Med verksamhet torde i detta lagrum avses rösträtt, valbarhet och beslutsfunktioner och inte den religiösa verksam- heten. Kyrkan bedriver emellertid verksamhet som varken kan betecknas som religiös verksamhet eller som verksamhet enligt 49" t. ex. scoutverksamhet bland barn och ungdom. Det kan inte bortses från att en viss begreppsförvirring kan uppstå. Länsstyrelsen anser det önskvärt att det i specialmotiveringen tydligare anges syftet med bestämmelserna. Flera tolkningsdata behöver arbetas in om något rättsinnehåll i lagen har avsetts. Vad nu sagts belyser också länsstyrelsens tveksamhet till denna lag och dess syfte.
Domkapitlet i Strängnäs konstaterar att det råder delade meningar om nödvändigheten av den föreslagna ramlagstiftningen. Domkapitlet anser att den lagstiftning som kan befinnas nödvändig bör utformas på annat sätt än som nu har föreslagits, så att betydande framtida tolkningssvårigheter kan undvikas. Domkapitlet i Lund påpekar att lagförslaget är begränsat till att lagfästa vissa förväntningar som samhället ställer på kyrkan, medan de åtaganden från samhällets sida som skall möjliggöra för kyrkan att uppfylla där angivna förutsättningar inte anges i lagen. Domkapitlet anser med hänsyn härtill men också på grund av åtskilliga otympligheter i den föreslagna lagtexten att denna bör omarbetas kraftigt. Domkapitlet [ Göteborg motsätter sig en särskild lag om svenska kyrkan. Om lagen likväl anses nödvändig, förordar domkapitlet en omformulering av 1 och 2 åå. Domka- pitlet anför därvid följande:
Beträffande uttycket "på demokratisk grund" måste särskilt betonas, att man blott åsyftar att kyrkan styrs efter vanliga demokratiska principer, demokratiskt valsätt med möjlighet för alla kyrkomedlemmar att därvid vara med och påverka och bära sitt ansvar. Det måste också framhållas, att ett organ kan anses vila ”på demokratisk grund” om majoriteten ledamöter väljs efter sedvanligt demokratiskt valsätt men en minoritet är självskriven. Domkapitlet anser att — om uttryckssättet bibehålls — detta måste understrykas, då eljest tanken lätt leds till 'partipolitisk grund”. Domkapitlet förordar att 1 och 2 && förs samman och lyder: Genom sina församlingar upprätthåller svenska kyrkan en på bibelns och den evangeliskt-lutherska bekännelsens grund uppbyggd verksamhet som i lika mån riktar sig till alla.
Riksförbundet Kyrkans ungdom motsätter sig en särskild lag för svenska kyrkan. Vad gäller lagförslagets innehåll anser riksförbundet dessutom att förslaget ur kyrkans synpunkt inte uppfyller fundamentala krav på precision, definition och innehåll som en högsta juridisk regel måste göra. Sveriges socionomers riksförbund framhåller att den föreslagna lagen måste betraktas som mycket fragmentarisk. Riksförbundet anser att lagen innebär att deltagarna i kyrkans verksamhet praktiskt kommer att särskiljas i två grupper. Till den första gruppen, den som avses i 4 ä, hör enligt riksförbundet de som har fullvärdig kyrkotillhörighet, som har rätt att delta i alla delar av kyrkans verksamhet och som också bär det ekonomiska ansvaret för dess verksamhet. Bortsett från dem som är medlemmar vid relationsändringen, får i princip endast döpta tillhöra denna grupp, konstaterar riksförbundet. Till den andra gruppen, den som avses i 2 &, hör enligt riksförbundet landets alla övriga invånare, vilka har rätt att delta i kyrkans gudstjänster och religiösa verksamhet i övrigt. Riksförbundet ifrågasätter det rimliga och rättvisa i en ordning som innebär en lagfäst rätt att delta i en verksamhet för vars bedrivande deltagaren inte har någon ekonomisk förpliktelse.
11.2.3. Stadgar
Endast ett fåtal instanser har närmare uttalat sig om det föreslagna inomkyrkliga regelsystemet. Samtliga dessa instanser intar en positiv attityd till förslaget i denna del.
Domkapitlet i Lund förklarar sig inte ha några invändningar mot förslaget om uppbyggnad av det inomkyrkliga regelsystemet. Domkapitlet vill emel-
lertid gärna se att den grundläggande regelsamlingen för kyrkan får den av hävd brukade benämningen kyrkoordning,eftersom den na benämning anger samfundskaraktären på ett mera adekvat sätt än det föreningsanstrukna ' begreppet grundstadgar. För de till kyrkoordningen anknytande underord- nade bestämmelserna kan däremot enligt domkapitlet begreppet stadga vara en lämplig beteckning, som väl svarar mot nuvarande språkbruk, t. ex. stiftsstadga, församlingsstadga, valstadga osv. Domkapitlet i Göteborg anser att det är särskilt viktigt att de grundläggande reglerna förs samman till 5. k. grundstadgar, eller hellre kyrkoordning, och att betydelsen av de grundläg- gande reglerna markeras genom att reglerna endast kan ändras efter beslut av det lagstiftande organet efter mellanliggande val. Biskopsmötet konstaterar att den inomkyrkliga regleringen rekommenderas bli uppdelad på ett antal olika regelsamlingar. Detta gör enligt Biskopsmötet regelmaterialet mer överblick- bart och lätthanterligt. Därmed kan också olika regelgrupper få olika dignitet, framhåller Biskopsmötet, som också anser det vara välbetänkt att de mest betydelsefulla reglerna förs samman till något som har fått arbetsnamnet grundstadgar. I fråga om dessa stadgars benämning kan det enligt Biskops- mötet ifrågasättas, om det inte vore lämpligt att för kyrkliga grundregler återinföra den gamla benämningen kyrkoordning. Att grundstadgarnas särskilda tyngd markeras genom att de inte får ändras annat än genom två beslut av vederbörande beslutsmyndighet med mellanliggande val är riktigt, anser Biskopsmötet. Biskopsmötet konstaterar att det utöver gru ndstadgarna förutsätts ett antal olika regelsamlingar och framhåller att det torde vara riktigt att bland dessa kommer att finnas en särskild församlingsordning, en stiftsordning med regler för stiften och deras arbete, en riksordning med regler för olika riksorgan samt därutöver ordningar för olika kyrkliga verksamhetsområden. Liknande synpunkter framförs av domkapitlet i Härnösand som dessutom anser att det i grundstadgarna bör intas bestäm- melser om diakonins plats och uppgift i svenska kyrkan så att diakonatet blir stadgemässigt befäst. Om beslut kommer att fattas om ändrade relationer i enlighet med betänkandet, blir det enligt Rikskommittén för stiftstingen nödvändigt att i god tid före en sådan ändring utarbeta ett regelsystem för kyrkan. Detta skall enligt rikskommittén omfatta dels de områden som nu är rättsligt reglerade, dels vad som nu är gällande ordning men ej rättsligt reglerat, dels tillkommande områden. Arbetet härmed bör enligt rikskom- mitténs uppfattning ske samtidigt med utarbetande av fullständigt förslag till ny kyrklig organisation på främst stifts- och riksplan. Rikskommittén anser att de grundläggande bestämmelserna bör benämnas kyrkoordning.
11.3. Uttalanden om den föreslagna övergångslagstiftningen
11.3.1. Allmänna uttalanden
Några instanser uttalar sig positivt om den föreslagna övergångslagstift- ningen utan att närmare kommentera förslagets olika delar. Domkapitlet i Härnösand anser förslaget om övergångslagstiftning invändningsfritt och framhåller betydelsen av den religiösa och samfundsmässiga identiteten mellan svenska kyrkan före relationsändringen och efter. Vidare betonar
domkapitlet vikten av att den som är medlem i kyrkan före relationsänd- ringen också förblir det efter relationsändringen. Domkapitlet i Luleå uttalar att de föreslagna övergångsbestämmelserna, som förutsätter statens medver- kan, är nödvändiga och av utredningen väl definierade. Biskopsmötet anser förslaget om övergångslagstiftning invändningsfritt. Biskopsmötet betonar den religiösa och samfundsmässiga identiteten mellan svenska kyrkan före relationsändringen och efter. Riksförbundet Kyrkans ungdom framhåller att de föreslagna övergångsbestämmelserna är välmotiverade. Riksförbundet betonar att det är viktigt att svenska kyrkans identitet är densamma före och efter relationsändringen.
] 1.3.2 Medlemskap
Datainspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Värmlands och Örebro län samt Sveriges/rikyrkoråd är positiva till den föreslagna övergångs- regleringen av medlemskapet. Svea hovrätt är tveksam till behovet och utformningen av regleringen i denna del, medan JK. Folkpartiets ungdoms- förbund och Sällskapet Religiöst forum avstyrker förslaget.
Datainspektionen anser att förslaget om att de personer som i övergångs- skedet är medlemmar i svenska kyrkan utan egna åtgärder eller viljeyttringar skall anses vara medlemmar i den organisatoriskt nybildade kyrkan bör kunna godtas. Enligt inspektionens uppfattning bör det emellertid i samband med relationsändringen lämnas omfattande information om vad ett framtida medlemskap innebär i olika hänseenden. Enligt länsstyrelsen iÄIvsborgs län bör alla som tillhör kyrkan vid övergångstidpunkten kvarstå som medlemmar för att det klart skall framgå att svenska kyrkan är densamma före och efter en relationsändring. Länsstyrelsen i Örebro län anser att medlemskap i organisationer i princip bör sökas och således kräva en aktiv handling. Med hänsyn till att huvuddelen av medborgarna kvarstår som medlemmar i kyrkan fastän möjlighet har funnits att på ett enkelt sätt utträda ur denna, anser länsstyrelsen det dock vara rimligt att de som tillhör kyrkan vid övergångstidpunkten kvarstår som medlemmar. Sveriges frikyrkoråd förklarar att frikyrkorådet inte har något att invända mot betänkandets synpunkter och förslag om medlemskapet i svenska kyrkan vid övergångs- tillfället.
Svea hovrätt har inget att erinra mot förslaget i sak men ifrågasätter behovet av de föreslagna lagbestämmelserna om medlemskapet i kyrkan vid tidpunkten för relationsändringen. Med den utformning som helhetslös- ningen har fått torde enligt hovrätten principerna om kyrkans ställning och om medlemskapet efter relationsändringen vara oomstridda och för övrigt kunna bekräftas genom ett uttalande av riksdagen. I varje fall synes en regel om oförändrat medlemskap inte behöva ha grundlags karaktär och infogas i regeringsformen, framhåller hovrätten. Enligt hovrätten synes det riktigt att den enskilde skall vara berättigad att under viss tid efter relationsändringen utträda med verkan från relationsändringen. En bestämmelse härom bör enligt hovrätten lagfästas men synes inte behöva ges grundlags karaktär.
Enligt JK bör den fria kyrkan skapas på privaträttslig väg. JK anser därför att det inte behövs någon övergångslagstiftning av det slag som har föreslagits. Vad gäller förslaget till ändring i lagen om ändring i regerings-
formen framhåller JK att detta förslag strider mot grundtanken om en fri kyrkas självständiga beslutsrätt. Kyrkan kan enligt JK uppenbarligen före relationsändringen själv besluta att medlemskapet inte upphör i och med ' relationsändringen. För övrigt torde kyrkan ha ett starkt intresse av en sådan föreskrift. Samtidigt, fortsätter JK, bör naturligtvis gälla att den som vill utträda ur kyrkan på grund av relationsändringen har full frihet att göra detta utan att det utsägs i en lagregel. Förslaget medför också att offentligrättsliga organ kan vara verksamma även efter relationsändringen, påpekar JK, som anser att ett dylikt förhållande bör undvikas. Sällskapet Religiöst forum förklarat sig inte kunna acceptera förslaget att alla som tillhör svenska kyrkan vid relationsändringen automatiskt överförs som medlemmar i den nya kyrkan. En liknande inställning redovisar Folkpartiets ungdomsförbund. som anser att samtliga kyrkomedlemmar bör beredas tillfälle att ge sin personliga mening till känna om de önskar kvarstå som medlemmar.
11.3.3. Til/gängar och skulder
Endast ett par instanser har kommenterat förslaget om tillgångar och skulder vid övergångstillfället.
JK har inget att erinra mot att det i lag föreskrivs att den fria församlings- kommunala egendomen skall förbli i de framtida församlingarnas och samfälligheternas ägo samt att det i konsekvens härmed stadgas att motsvarande skall gälla beträffande skulder och förbindelser. ldet samman- hanget anför JK vidare:
Sådan lagstiftning får betydelse bl. a. från den synpunkten att frågan om den gamla och den nya församlingens identitet löses, vilket kan vara av särskild vikt med hänsyn till lagfart och belåning. Vidare innebär lagregler av förevarande slag att församlingarnas och samfälligheternas egenskap av juridiska personer även efter relationsändringen indirekt fastslås i lag, vilket undanröjer eventuella tveksamheter därom. Deltagarna i stat-kyrka överläggningarna avser emellertid tydligen att genom den föreslagna lagregleringen inte bara skydda borgenärerna utan också ta ifrån dem rätten att säga upp sina fordringar till betalning på grund av gäldenärernas ändrade rättsliga ställning. Borgenärerna skulle över huvud taget inte få komma till tals i saken. Av principiella skäl är detta inte tilltalande. Ehuru borgenärernas krav på säkerhet torde bli tillfullo beaktade genom trossamfundets borgen och statlig garanti, kan det inte helt uteslutas att en borgenär inte önskar att hans fordring skall fortbestå under de ändrade förhållandena. På grund härav och då det inte torde möta alltför stora svårigheter att i varje enskilt fall inhämta borgenärens mening och önskemål i frågan ifrågasätterjag om det är nödvändigt att gå så långt som nu föreslagits.
Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar att länsstyrelsen inte har något att erinra mot att nödvändiga garantier lämnas av svenska kyrkan och staten för de lån som finns vid övergångstillfället.
12. Genomförande av relationsändringen
Förslaget om genomförande av relationsändringen har behandlats av 27 remissinstanser. Fyra instanser som tillhör gruppen centrala statliga myndig- heter m.fl. och tre länsstyrelser har yttrat sig över förslaget. Frågan har dessutom behandlats av elva domkapitel, de kyrkliga deltagarnas fyra huvudmän, två stiftsråd, en stiftsnämnd, en personalorganisation samt en instans som hör till gruppen övriga remissinstanser.
Genomförandefrågan har även tagits upp i några av de yttranden som universitets- och högskoleämbetet har överlämnat samt i ett spontant yttrande.
12.1. Översikt över instansernas ställningstaganden
Nästan alla remissinstanser som har yttrat sig över förslaget om genomfö- rande av relationsändringen är positiva till förslaget. Sålunda intar 25 instanser en positiv attityd. Mer än hälften av dessa (15) har emellertid erinringar mot någon del av förslaget, främst tidsplanen för genomförandet. Två instanser är kritiska mot förslaget. Remissutfallet uppdelat på de nio grupperna av remissinstanser framgår av tabell 12.1.
Positiva till förslaget i denna del är riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, domkapitlen iLinköping, Göteborg och Luleå, Biskopsmötet, Riksförbundet Kyrkans ungdom, stiftsrådet i Lund och Sveriges frikyrkoråd. Till de remissinstanser som är positiva till förslaget men som ändå framför vissa erinringar mot delar av förslaget hör kammarkollegiet, riksarkivet, länsstyrelsen i Jönköpings län, domkapitlen i Skara, Strängnäs, Växjö, Lund, K arlstad, Härnösand och Visby, Svenska kyrkansförsamlings- och pastoratsförbund, Rikskommitten för stiftstingen, stiftsrådet i Växjö, sti/"ts- nämnden i Västerås och Jurist- och samhällsvetareförbundet.
JK och domkapitlet i Uppsala är övervägande negativa till förslaget. Teologiska fakultetsnämnderna och religionsvetenskapliga linjenämnderna vid universiteten i Uppsala och Lund samt Riksförbundet Sveriges kyrkvärdar är i huvudsak positiva till förslaget, även om tre av dem har vissa invändningar mot någon del av förslaget.
De flesta instanser som har yttrat sig över förslaget till genomförande av relationsändringen uppehåller sig vid tidsplanen för genomförandet. Flera instanser ifrågasätter om den föreslagna tiden för genomförandet är tillräcklig eller begär uttryckligen att tidpunkten för genomförandet flyttas fram. Ett
Tabell 12.1
Ställnings- Positivt Negativt Tar ej tagande ——————— ställning utan med förbehåll förbehåll
Remiss- instanser
(grupp 1—9)
]. Centrala statliga
myndigheter m. fl. 1 2 l — 2. Länsstyrelser 2 l — — 3. Kommuner och
kommunförbund — — — — 4. Domkapitel 3 7 1 — 5. De kyrkliga deltagarnas
huvudmän 2 2 - — 6. Centrala kyrkliga
styrelser m. fl. 1 l — — 7. Stiftsnämnder — l — — 8. Personalorganisationer ] — — 9. Övriga remissinstanser 1 — — —
Summa 10 15 2 — 25
mindre antal instanser uttalar sig om den mera övergripande frågan om beslutsfunktionen under genomförandeskedet.
12.2. Uttalanden om förslaget
12.2.1 Kyrkans beslutsfunktion under genomförandeskedet Kammarkollegiet, domkapitlen iSträngnäs, Lund, Göteborg och Visby, sti/ts— rådet i Lund samt Jurist- och samhällsvetareförbundet är i huvudsak positiva till förslaget om kyrkans beslutsfunktion under genomförandeskedet, även om en del av dem framför vissa erinringar eller påpekanden. JK redovisar däremot en kritisk inställning.
Kammarkollegiet konstaterar att ledamöterna i kyrkomötet i början av genomförandeperioden enligt förslaget skall utses efter nuvarande regler och framhåller att detta är ett system som knappast kan anses fylla kravet på demokratisk uppbyggnad. Eftersom förslaget trots detta innebär att kyrko- mötet skall fatta beslut som rör kyrkan efter en relationsändring, framstår det enligt kollegiet som mycket Viktigt att de efter vedertagna demokratiska principer valda kyrkliga organen på lokalplanet bereds tillfälle att yttra sig, innan beslut fattas av kyrkomötet. Ett sådant remissförfarande är tidsödande och torde enligt kollegiet inte kunna inrymmas inom den tänkta utrednings- tiden. Enligt kollegiets mening torde det vara mera angeläget att kyrkan från början får en demokratisk uppbyggnad än att reformerna genomförs med största möjliga snabbhet. När det gäller beredande organ till kyrkomötet anser kollegiet rent principiellt att ingen ledamot av kyrkomötet på grund av sin befattning skall ha viss uppgift. Kollegiet påpekar att vid utformningen av
förslaget till 14 a &" kyrkomötesförordningen har den fördelning av ledamot- skap mellan prästerliga ombud och lekmannaombud som gäller för utskott och utredningsnämnd slopats beträffande organisationsnämnden, medan däremot ärkebiskopen föreslås vara ordförande i nämnden. Kollegiet fram- håller att någon liknande bestämmelse om ärkebiskopen inte gäller för kyrkomötets ständiga utskott eller utredningsnämnden. Kollegiet anser att ledamöterna i organisationsnämnden, som kommer att få viktiga arbetsupp- gifter under övergångstiden, i sin helhet bör tillsättas efter val i enlighet med förslaget. Domkapitlet i Strängnäs räknar med att genomförandet av relations- ändringen kräver en väsentlig extra personalförstärkning inom domkapitel och stiftsnämndet. Domkapitlet framhåller att det inte kan vara rimligt att stiftsmyndigheterna, som under lång tid inte har vunnit gehör för krav på personalökningar, utan resursförstärkning går in i ett aktivt utredningsskede, som beräknas pågå under ett flertal år. Domkapitlet anser att det är anmärkningsvärt att utredarna inte har uppmärksammat detta problem, när tidtabellen för relationsändringen gjordes upp. Domkapitlet i Lund ansluter sig i allt väsentligt till den föreslagna ordningen men anser det inte nödvändigt att betunga ärkebiskopen med att vara ordförande i organisa- tionsnämnden. Domkapitlet i Göteborg anser, i enlighet med sin uppfattning i organisationsfrågan, att kyrkomötet bör behålla sin nuvarande utformning och funktion även efter relationsändringen. Domkapitlet pekar vidare på att det enligt förslaget förutsätts att de nya stiftstingen skall kunna fungera redan år 1982 och därvid utse förvaltningsutskott att förbereda övergången. Enligt domkapitlet är det rimligt att nuvarande stiftsorgan garanteras representanter i ett sådant utskott. Domkapitlet i Visby hänvisar till sin inställning i organisationsfrågan, nämligen att stiften skall ha en mera självständig ställning, och förordar att ledamöterna i organisationsnämnden skall vara stiftsanknutna. Stiftsrådet i Lund framhåller att övergången till ett nytt system bör förberedas genom att kyrkomötet snarast väljs inte för varje sammanträdestillfälle utan för en valperiod. För den första perioden får det enligt stiftsrådet godtas att valet i övrigt sker enligt de bestämmelser som gäller nu. J urist- och samhällsvetareförbundet framhåller att ett genomförande av relationsändringen kräver en väsentlig extra personalförstärkning såväl inom kammarkollegiet som inom domkapitel och Stiftsnämnder.
JK anser att kyrkan själv bör bygga upp sin framtida organisation och verksamhet. Häri ligger enligt JK att den fria kyrkan bör komma till stånd på privaträttslig väg och inte genom beslut av offentligrättsliga organ. JK framhåller att förslaget innebär att den fria kyrkan kommer att vila på offentligrättslig grund och åtminstone under ett initialskede styras av regler av offentligrättslig karaktär. Detta strider enligt JK mot grundtanken om en fri kyrka såsom privaträttsligt rättssubjekt med självständig beslutanderätt i egna angelägenheter. Med den offentligrättsliga prägeln följer t. ex. att reglerna om handlingsoffentlighet och ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet blir gällande, framhåller JK. Särskilt anmärkningsvärt är enligt JK förslaget att kyrkomötet i sin nuvarande gestalt och med sin författnings- stadgade sammansättning skall anta grundstadgar för den fria kyrkan och besluta om valordning till det nya kyrkomötet. JK framhåller att kritiken gäller även om och i den mån de offentligrättsliga beslut som fattas endast skulle få interimistisk giltighet och hinna slutligt prövas av den nya kyrkans
organ före övergångstillfället. Svårlösta problem skulle kunna uppstå t. ex. angående sekretess, offentligt ansvar och överklagbarhet, påpekar JK. Sådana interimistiska beslut skulle dessutom framstå som onödiga, om de nya fria - organen hinner ta ställning till och avgöra frågorna före ikraftträdandet. Det är, fortsätter JK, lätt att kritisera förslaget i den nu aktuella delen men betydligt svårare att anvisa något alternativ till hur den fria kyrkan skall kunna konstitueras på privaträttslig grund. JK anser att man i princip bör eftersträva en lösning som innebär att man helt överlämnar åt kyrkliga men icke offentligrättsliga organ att konstituera det nya samfundet. En förutsätt- ning för att en sådan ordning skall kunna genomföras är enligt JK att erforderligt tidsutrymme bereds kyrkan. Staten bör ställa de medel som behövs för ändamålet till kyrkans förfogande och i övrigt biträda kyrkan med förberedande utredningar, råd, etc. En utväg att bilda den fria kyrkan anser JK vara att konstituerande beslut om den framtida fria kyrkan fattas av samma personer som ingår i kyrkomötet i dess nuvarande gestaltning utan att besluten utgör ett led i kyrkomötets offentligrättsliga verksamhet. Med angivna uppfattning finner JK det inte påkallat med de föreslagna ändring- arna i regeringsformen, lagen om ändring i regeringsformen och kyrkomötes- förordningen.
12.2.2. Plan/ör genomförandet
Riksskatteverket, teologiskafakultetsnämnden och religionsvetenskapliga linie- nämnden vid universitetet i Uppsala, länsstyrelserna iStockho/ms och Malmöhus län, domkapitlet i Linköping, Biskopsmötet, Riksförbundet Kyrkans ungdom och Sveriges/rikyrkordd ansluter sig till den föreslagna planen för genomföran- det.
Riksskatteverket anser att tidsplanen för relationsändringen synes godtagbar och att tiden för det fortsatta arbetet i de delar som berör riksskatteverkets verksamhetsområden är tillräcklig. Länsstyrelsen i Stock- holms län anser att det är angeläget att tidsplanen för genomförandet av relationsändringen vid årsskiftet 1983—1984 förverkligas och att ytterligare uppskov inte godtas. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det viktigt att relationsändringen sker utan onödigt dröjsmål för att kyrkan så snart som möjligt på egen hand skall kunna vidta en rad nödvändiga åtgärder, av vilka en ändring i församlingsindelningen hör till de väsentligaste. Biskopsmötet har inte något att erinra mot den beslutsplan och den tidsplan rörande relationsändringens genomförande som har skisserats eller mot de föreslagna författningsändringarna. På likartat sätt uttalar sig domkapitlet i Linköping, Riksförbundet Kyrkans ungdom och S verigesfrikyrkordd.
Kammarkollegiet, riksarkivet, teologiskafakultetsnämnden och religionsve- tenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund, länsstyrelsen i Jönköpings län, domkapitlen i Uppsala, Skara, Växjö, Lund, Karlstad och Härnösand, stifts- nämnden i Västeräs, Svenska kyrkans _församlings- och pastoratsförbund, Rikskommitténförstiftstingen, stiftsrådeti Växjö, Jurist- och samhällsvetare/ör- bundet samt RiksRirbundet Sveriges kyrkvärdar framför erinringar mot tids- planen för reformens genomförande.
Kammarkollegiet framhåller att tiden för genomförandet förefaller vara för kort. Riksarkivet uttalar att flera av de arkivproblem som aktualiseras vid en
ändring av relationerna mellan staten och kyrkan är av sådan natur att lösningen av dem i praktiken kan tänkas ta ganska lång tid i anspråk. Detta gäller enligt riksarkivet i all synnerhet de svårigheter som landsarkiven kommer att ställas inför. Både genom sin art och sin storleksordning sätter lösningen av dessa problem landsarkivsorganisationen på stora prov, fram- håller riksarkivet, som därför anser att utredningar måste sättas i gång i god tid och bedrivas med skyndsamhet. Riksarkivet hänvisar till att flera landsarkiv uttalar att de praktiska förberedelserna och genomförandet kan väntas ta lång tid i anspråk. Enligt riksarkivet synes det därför närmare böra övervägas om reformen på folkbokföringsområdet kan genomföras redan år 1984. Teologiska,fakultetsnäntnden och religionsvetenskapliga linjenämnden vid universitetet i Lund anser att en lång rad frågor av principiell och praktisk betydelse för svenska kyrkan efter relationsändringen är otillräckligt behand- lade i betänkandet och dess bilagor. Dessa frågor, bl.a. frågor som rör medlemskap och de kyrkliga valen, måste enligt nämnderna utredas ingå- ende. Nämnderna ifrågasätter om tidsplanen kan hållas och föreslår att tidpunkten för relationsändringen förskjuts ett eller två år. Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalat att det myckna arbete som återstår ger anledning att misstänka att tidsplanen för relationsändringen är för snävt tilltagen. Domkapitlet i Uppsala ger uttryck åt mycket starka betänkligheter mot den tidsplan som föreslås. Det kan enligt domkapitlet inte vara till gagn för svenska kyrkan att så genomgripande ändringar av månghundraåriga förhål- landen skall genomföras med ett tidsschema, där marginalerna rör sig om veckor. Domkapitlet i Skara framhåller att det är nödvändigt att man under den fortsatta mycket omfattande utredningen arbetar med tillräckliga tidsmarginaler. Det är enligt domkapitlet inte realistiskt att tro att relations- förändringen kan träda i kraft tidigare än den 1 januari 1986. Domkapitlet anser att tidsschemat skall anpassas efter samma tidpunkt. Domkapitlet i Växjö finner med hänsyn till det omfattande förarbete som behövs och till förändringarna för personalen att tidsplanen för genomförandet är alltför kort. Det synes enligt domkapitlet önskvärt att tidsplanen utsträcks minst tio år, räknat från år 1978. Domkapitlet framhåller vidare att partiella reformer inom kyrkan är nödvändiga, om stat-kyrka-förslaget inte skulle komma att genomföras i föreliggande skick. Domkapitlet i Lund, som i allt väsentligt ansluter sig till den föreslagna ordningen för ett genomförande av ändrade relationer, anser att tidsplanen inte är realistisk. Enligt domkapitlet är reformen alltför viktig både för samhället och kyrkan för att den skall forceras fram på ett sätt som medför påtaglig risk för otillfredsställande lösningar av de många detaljfrågor som återstår att ta ställning till före ikraftträdandet. Domkapitlet iHärnösana' anser att tidsplanen är alltför optimistisk. Domka- pitlet föreslår att ett principbeslut nu fattas enligt förslaget men att ikraftträ- dandet skjuts upp ytterligare några år. Enligt domkapitlet bör ett genomfö- rande ske successivt, så att t. ex. riksstyrelsen och stiftsstyrelserna får träda i funktion först och övriga förändringar göras senare. Även om en genomgri- pande relationsändring inte kommer till stånd, behöver vissa förändringar ändå genomföras. Domkapitlet betonar vikten av en förändring av svenska kyrkans organisation på riks- och stiftsplan. Domkapitlet i Luleå konstaterar att ett intensivt förberedelsearbete måste ske fram till år 1984. Domkapitlet anser att det med ett undantag är möjligt att genomföra detta förberedelsear-
bete inom den angivna tiden. Folkbokföringsreformen hinner enligt domka- pitlet inte genomföras tilljanuari 1984. Det lörefallerstifisnämnden i Västerås som om den uppgjorda tidsplanen på väsentliga punkter är ytterst pressad. ' Stiftsnämnden framhåller att en hel del ännu inte är färdigutrett och att det torde vara hart när ogörligt att så sent som året närmast före relationsänd- ringen slutföra förhandlingarna med personalen om de nya anställningsvill- koren.
Svenska kyrkansförsamlings- och pastoratsförbund konstaterar att resultatet av förbundets underremiss till medlemmarna utvisar en klart negativ attityd till förslaget i denna del. Enligt förbundet är det dock möjligt att detta till en del beror på att många genom att redovisa en sådan attityd har avsett att ta avstånd från stat-kyrka-förslaget i dess helhet. Förbundet anser för sin del att genomförandetiden är för kort och konstaterar att genomförandet är bero- ende av grundlagsändringar och följaktligen också av val till riksdagen. Förbundet menar att genomförandetiden behöver förlängas med minst en valperiod eller tre år. Rikskonimitténförstiftstingen förordar att ikraftträdandet av relationsändringen senareläggs så att de nya organen får möjlighet att successivt växa in i sina arbetsuppgifter. Om tiden förlängs, blir det dessutom möjligt att på grund av praktiska erfarenheter göra vissa justeringar i den slutliga fördelningen av arbetsuppgifter mellan organen. Stiftsrådet i Växjö och .Iurist- och samhällwetareförbundet ifrågasätter om relationsändringen är möjlig att genomföra inom den angivna tiden. Riksförbundet Sveriges kyrk- värdar framhåller att det är lämpligt att tiden för ikraftträdandet skjuts fram ytterligare några år med hänsyn till att det rör sig om en fråga av stor omfattning.
mr .. DKWDklthä
SAMMANFATTNING Särtryck av SOU 1978: 1
Sammanfattning av betänkandet SOU 1978:1
l Inledning
Förhållandet mellan staten och svenska kyrkan har varit föremål för debatt sedan länge. Utredningsarbete har pågått i olika etapper under snart 20 år. Den första utredningen. 1958 års utredning kyrka-stat, hade karaktären av expertutredning. Den skulle lägga fram material för ett senare ställningstagande till stat-kyrka frågan. Utredningen avgav sitt slutbetänkande år 1968. Betänkandet blev föremål för en bred remiss. En andra utredningsetapp påbörjades samma år genom att regeringen tillkallade den parlamentariskt sammansatta 1968 års beredning om stat och kyrka. Dess huvud— uppgift var att på grundval av det presenterade utredningsmateri- alet ta ställning till den principiella utformningen av förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Beredningen lade år 1972 fram sitt slutbetänkande.
Beredningens förslag blev föremål för en omfattande remissbe- handling. Sammanlagt avgavs 870 remissyttranden. 1 mars 1973 gav den dåvarande regeringen till känna, att en samlande lösning inte kunde uppnås och att regeringen inte avsåg att lägga fram proposi- tion med anledning av beredningens förslag.
Från flera kyrkliga institutioner togs initiativ till att få till stånd ett internt kyrkligt utredningsarbete om vilka reformer som var önskvärda i det fortsatta sambandsläge, som av allt att döma skulle bli bestående för en längre tid framöver. Initiativen kanaliserades över ärkebiskopen, som inbjöd Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Rikskommittén för stiftstingen och Riksförbundet kyrkans ungdom att utse representanter till en arbetsgrupp samt gav den direktiv för arbetet.
Efter kontakter mellan den kyrkliga arbetsgruppen och den då- varande kyrkoministern inleddes i februari 1975 överläggningar om stat—kyrka frågan mellan ärkebiskopen och hans arbetsgrupp och företrädare för staten. Överläggningarna skulle avse frågan om
2 Deltagarnas förslag
1SOU 1978:1.
vilka möjligheter det finns att förverkliga de grundläggande prin- ciper som 1968 års beredning föreslagit med beaktande av de_ synpunkter som framförts i remissyttranden över beredningens förslag. Målet skulle vara att nå fram till samlande lösningar som accepteras av deltagarna och dem deltagarna företräder. Arbetet skulle inte avse några allmänna principdiskussioner i stat-kyrka frågan utan inriktas på praktiska lösningar. Det skulle i första hand bedrivas i fyra gemensamma arbetsutskott som behandlade olika områden. Vid sidan av detta gemensamma arbete skulle genom de kyrkliga deltagarnas försorg pågå en inomkyrklig organisationsut- redning.
Deltagarna i stat—kyrka överläggningarna presenterar sittförslag i detta betänkande'. Det är fråga om en helhetslösning, som är avsedd att ligga till grund för principbeslut i stat-kyrka frågan. Förslaget kräver ett fortsatt, mera detaljbetonat expertarbete på både statens och kyrkans sida. Deltagarna räknar med att detta arbete får äga rum under den övergångstid som blir aktuell innan förslaget kan genomföras.
I två bilagedelar redovisas underlaget för deltagarnas ställnings- taganden. Bilaga 1 (SOU l978:2) innehåller de kyrkliga företrädar- nas förslag till kyrkans framtida organisation. I bilaga Z—lZ (SOU 1978:3) redovisas de gemensamma arbetsutskottens förslag samt vissa expertutredningar.
2.1 Den kyrkliga gruppens arganisationsarbete
Även om svenska kyrkan inte fullt rättvisande kan beskrivas som enbart en personsammanslutning är regler om kyrkotillhörighet (medlemskap) erforderliga. För tiden efter relationsändringen före- slår den kyrkliga gruppen att större vikt än tidigare skall läggas vid dopet. Inträde i kyrkan sker efter viljeyttring. antingen genom begäran om dop eller genom anmälan. En särskild regel föreslås för den som inträder i kyrkan men inte döps innan han uppnått vuxen ålder. Reglerna om utträde ur kyrkan blir i allt väsentligt desamma som i dag.
Svenska kyrkans verksamhet på församlingsplanet utmärks av en stor självständighet för de lokala enheterna. Gruppen anser att några ingripande ändringar på församlingsplanet inte bör göras i samband med relationsändringen. Reglerna om församlingens
kompetens bibehålls i sak oförändrade och tas in i inomkyrkliga stadgar. Kyrkofullmäktige och kyrkoråd behålls som beslutande och förvaltande organ. Gruppen förordar emellertid en utvidgad användning av kyrkofullmäktige, så att kyrkostämma bibehålls en— dast i de allra minsta församlingarna.
I samband med relationsändringen bör en enhetlig organisation införas på stiftsplanet. Den kyrkliga gruppen föreslår, att stiftsting- et omdanas till ett beslutande organ med befogenheter av i princip samma slag som församlingens fullmäktige. Stiftstinget får 51—75 ledamöter. utsedda utan någon på förhand bestämd proportion mellan präster och lekmän. En integrerad stiftsstyrelse övertar de uppgifter som enligt nuvarande ordning tillkommer domkapitel. stiftsnämnd och stiftsråd. Styrelsen består av biskopen såsom ordförande och sex till åtta ledamöter, av vilka två utses av kyrko- styrelsen och återstoden väljs av stiftstinget. Gruppen förutsätter att det i de största stiften kan behövas särskilda nämnder vid sidan av stiftsstyrelsen.
Medan församlingsplanet enligt förslaget i allt väsentligt lämnas oförändrat och förändringen på stiftsplanet främst avser en integre- ring av redan befintliga funktioner blir det på riksplanet fråga om att bygga upp en ny organisation. För en i förhållande till staten självständig kyrka är ett representativt organ, ett reformerat kyr- komöte, och en central kyrkostyrelse en nödvändighet. Enligt gruppens mening bör kyrkomötet bestå av l0| ledamöter utsedda utan någon på förhand bestämd proportion mellan präster och lekmän. Mötet sammanträder normalt två gånger per år under en eller högst två veckor varje gång. Kyrkostyrelsen består av ärke- biskopen såsom ordförande och åtta av kyrkomötet valda ledamö- ter. I syfte att avlasta kyrkostyrelsen förordar gruppen att särskilda nämnder utses av kyrkomötet för att administrera särskilt arbets- krävande områden. Två nämnder utan administrativa funktioner inrättas också. Den ena, teologiska nämnden. skall utgöra sakkun— nigorgan rörande kyrkans bekännelse, gudstjänstordning och böcker. Den andra, besvärsnämnden, skall pröva besvär angående kompetensöverskridande.
Enligt förslaget utses församlingarnas fullmäktige, stiftstingen och kyrkomötet genom val för tre eller fyra år. På lokalplanet är valen liksom nu direkta. Gruppen anser att principiella skäl talar för direktval även till stiftsting och kyrkomöte. Vissa problem är emellertid förbundna med ett direktvalssystem. För fortsatt dis- kussion och övervägande skisseras därför även ett alternativ med indirekta val.
2.2 Det gemensamma arbetet
Deltagarna föreslår att huvudmannaskapet för begrava/"rigsi'erk- _ samheten förs över till kommunerna men att församlingar och samfälligheter ges en lagfäst rätt att mot ersättning från kommu- nerna fortsätta att förvalta begravningsplatser, som de vid över- gångstillfället har hand om. Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter skall sålunda själva få bestämma om de vill fortsätta med förvaltningen. Av praktiska skäl måste de ge sin önskan till känna ett år innan reformen träder i kraft.
Genom det ändrade huvudmannaskapet får kommunerna ett övergripande administrativt, ekonomiskt och rättsligt ansvar för hela verksamheten. Det ankommer på dem att avgöra hur förvalt— ningen av nyanlagda begravningsplatser skall ordnas. För övriga begravningsplatser har deltagarna utgått från att flertalet försam- lingar och samfälligheter önskar utnyttja möjligheten att åtaga sig förvaltningsuppgifter. Dit hör enligt förslaget alla de praktiska och administrativa uppgifter som har direkt samband med verksamhe— ten på en begravningsplats. Till förvaltningsuppgifterna räknas också viss myndighetsutövning enligt gravrättslagen och begrav— ningskungörelsen.
Det ekonomiska ansvaret för begravningsverksamheten skall en- ligt förslaget vila på kommunerna. Ersättning till församlingar och samfälligheter för de med förvaltningen förenade driftkostnaderna föreslås bli fastställd för varje begravningsenhet genom ett indivi- duellt förfarande vid övergångstillfället. Det framräknade beloppet blir normerande för framtida ersättningar. Årlig uppräkning samt revidering av driftersättningen med vissa tidsintervaller föreslås. För mera betydande kapitalutgifter äger budgetbehandling rum i vanlig ordning. Fonder och lån som angår begravningsverksamhe- ten överförs till kommunerna.
Med kyrklig egendom menar deltagarna sådana förmögenhets- tillgångar av fast eller lös natur som med olika rättsgrund dispone- ras av svenska kyrkan och dess organ.
En del av egendomen. tex kyrkor, prästgårdar och Iönebostäl— len. är sedan gammalt underkastad särskilda rättsregler till skydd för att tillgångarna bevaras och används för avsett ändamål. Delta- garna föreslår. att denna specialreglerade egendom allt efter det ändamål den är avsedd att tjäna förs samman till stiftelser. Dessa förvaltas och disponeras av kyrkliga organ motsvarande dem som förvaltar egendomen i dag. [ stiftelseurkunder ges regler som i huvudsak svarar mot den grundläggande lagstiftning som nu finns
om den kyrkliga egendomen. Genom bestämmelser i urkunderna ges kyrkan möjlighet att själv utforma den detaljreglering som därutöver behövs.
Ett väsentligt syfte med denna lösning har varit att finna en rättslig form för att garantera en kyrklig äganderätt till den special- reglerade egendomen.
Enligt deltagarnas förslag bildas det fem olika typer av stiftelser med för varje typ enhetliga regler. En typ är kyrkostiftelsen. i vilken ingår kyrkobyggnaden med tomt och den övriga egendom som är anslagen för kyrkans underhåll och förkovran. En annan är boställsstiftelsen. i vilken ingår egendom som är avsedd för avlö- ning av präster och kyrkomusiker. Andra stiftelsetyper är prästlö- nejordsstiftelsen. domkyrkostiftelsen och kyrkofondsstiftelsen. En fördelning av den specialreglerade kyrkliga egendomen på dessa fem stiftelsetyper innebär enligt förslaget att det bildas över 3 500 stiftelser.
En del kyrklig egendom förvaltas och disponeras i dag enligt vanliga kommunalrättsliga regler. Denna s k fria församlingskom- munala egendom räknar deltagarna med skall förbli de framtida församlingarnas och samfälligheternas egendom. De regler som kan behövas om egendomens förvaltning får meddelas genom in- omkyrkliga bestämmelser. Den fria stiftelse— och föreningsegen- dom som tjänar skilda ändamål inom kyrkans fria verksamhet berörs i princip inte av relationsändringen.
Förs folkbokföringen över till borgerligt organ behövs en person- registrering i församlingarna omfattande kyrkans medlemmar. 5 k föl-samlingsregistrering. Under överläggningarna har denna fråga behandlats. Deltagarna föreslår att en framtida församlingsregistre- ring för svenska kyrkan omfattar en församlingsvis hållen samling av urkunder. vilka innehåller uppgifter av både borgerlig och kyrk— lig karaktär.
Enligt förslaget framställs den grundläggande urkunden. försam- lingsförteckningen. med hjälp av automatisk databehandling. Den kompletteras med ett dataframställt sökregister. personaviregist- ret. l ministerialböcker tas manuellt in de uppgifter om kyrkliga förrättningar som kyrkan anser sig behöva. Församlingsförteck— ning och personaviregister hålls aktuella genom ett särskilt databa- serat aviseringssystem uppbyggt kring ett eller flera kyrkdataband. Aviseringssystemet replierar på de civila befolkningsregistren när det gäller uppgifter av borgerlig natur medan församlingarna själva tillför systemet kyrkliga uppgifter.
Av relationsändringen följer att svenska kyrkans församlingar i
framtiden inte skall ha beskattningsrätt. För verksamheten på 10- kalplan. stiftsplan och riksplan betalar medlemmarna avgift. kyrko— avgift. Deltagarna föreslår att staten utan tidsbegränsning biträder ' kyrkan med uppbörd av kyrkoavgiften via skattesystemet. Enligt förslaget är det möjligt även för icke-kyrkomedlemmar att via upp— bördssystemet stödja kyrkans verksamhet genom att betala kyrko- avgift.
Kyrkoavgiften är enligt förslaget proportionell mot den beskatt— ningsbara inkomsten. Preliminär avgift uppbärs genom statens för- sorg i samband med skatterna. Vid slutdebiteringen bestäms kyr- koavgiften på grundval av den till statlig inkomstskatt beskatt- ningsbara inkomsten. Preliminärt erlagt belopp avräknas och resul- tatet redovisas för den avgiftsskyldige. Uppkommer överskott återbetalas detta. lnbetalningskort utfärdas på kvarstående avgift. Uppbörd av sådan avgift sker inte genom statens medverkan.
Det ekonomiska ansvaret för den kyrkliga verksamheten bör vila främst på kyrkomedlemmarna själva. En naturlig utgångspunkt för överläggningarna har varit att de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans verksamhet inte skall påverkas av den organisatoriska förändring som relationsändringen innebär. Om man skall uppnå kontinuitet och stabilitet i kyrkans ekonomi måste staten även i fortsättningen genom årliga statsbidrag stödja kyrkan. Deltagarna föreslår att det med utgångspunkt i 1975 års förhållanden utgår statsbidrag till kyrkan med 275 milj kr. Beloppet anpassas till pris- och löneutvecklingen. En särskild del av bidraget. 100 milj kr, reserveras för utjämning av de olikheter i ekonomisk bärkraft som finns inom skilda delar av landet. En annan del, 75 milj kr, reserve- ras för att trygga de pensionsåtaganden gentemot personalen som finns vid relationsändringen. Resterande del av det totala statsbi- draget utgår till kyrkan som ett fritt bidrag.
Redan vid de inledande överläggningarna aktualiserades frågan om vad en relationsändring kan innebära för den inom kyrkan verksamma personalen. Deltagarna har övervägt situationen för alla grupper av anställda, inte bara för dem som har statligt reglera- de tjänster. Personalens fackliga organisationer har fortlöpande hållits underrättade om stat-kyrka arbetet.
Enligt deltagarnas mening torde det inte vara möjligt att ge löne- garantier en meningsfullt preciserad innebörd. Den reella garantin ligger i reformens karaktär och utformning. Som nyss nämnts före- slås att åtgärder vidtas för att trygga de pensionsförpliktelser som finns vid tidpunkten för relationsändringen. Det föreslås också att en särskild organisation för förhandlingar med personalen tillska- pas.
Svenska kyrkans verksamhet lyder i dag under ett mycket omfat- tande system av författningsbestämmclser. Av grundtanken med ändrade relationer mellan staten och kyrkan följer att dessa be- stämmelser skall upphöra att gälla. Det måste utformas nya regler som grundför den kyrkliga t'el'k.S'(i/n/1eteli. Deltagarna föreslår att några för samhället grundläggande principer för kyrkans struktur kommer till uttryck i lagens form. medan all annan reglering av kyrkans organisation och verksamhet sker i interna stadgar. ] lag om Svenska kyrkan anges kyrkans karaktär och dess egenskap av ett efter demokratiska principer uppbyggt trossamfund. ] särskilda stadgar. av deltagarna benämnda grundstadgar. fogas samman de mest betydelsefulla reglerna om kyrkan och dess verksamhet. Skil- da ämnesområden behandlas mera i detalj i kompletterande inom- kyrkliga regelsamlingar. Med regeringsformen som förebild får grundstadgarna inte ändras annat än efter dubbla beslut med mel- lanliggande val till det beslutande organet.
Relationsändringen aktualiserar olika övergångsfrågor. Under överläggningarna har tagits upp några centrala frågor. medan flerta- let övergångsbestämmelser förutsätts bli utarbetade under genom- förandetiden. Deltagarna föreslår att bestämmelserna i religionsfri- hetslagen om medlemskapet i svenska kyrkan upphävs. Alla som tillhör kyrkan vid tidpunkten för övergången kvarstår som med- lemmar utan hinder av relationsändringen. Den enskilde garanteras emellertid möjlighet att med verkan från övergångstidpunkten även under sex månader därefter begära sitt utträde ur kyrkan enligt de nuvarande utträdesreglerna. Församlingarnas rättigheter och skyl- digheter är kvar hos församlingarna. Svenska kyrkan och staten lämnar nödvändiga garantier för de lån som finns vid övergångs- tillfället. Kyrkan får laglig möjlighet att under övergångsskedet besluta om sin framtida organisation.
För genomförande av relationsändringen anser deltagarna att det åtgår en tid av mellan fyra och fem år. Under denna tid pågår ett fortsatt. mera detaljbetonat förberedelsearbete för relationsänd- ringen. Kyrkomötet omdanas efter hand och tilläggs vid sidan av sin nuvarande funktion befogenhet att besluta om förhållanden efter relationsändringen. Kyrkomötet kan tillsätta en särskild orga- nisationsnämnd som arbetar även mellan mötets sammanträden.
Enligt förslaget sammankallas allmänt kyrkomöte hösten l978. Proposition avges till vårriksdagen I979. Kyrkomöte och riksdag fattar principbeslut om relationsändringen och antar samtidigt vissa författningsändringar. Därefter följer ett flertal beslut av regering. riksdag och kyrkomöte. Relationsändringen föreslås ske vid års- skiftet l983—I984.
Statens offentliga utredningar 1978
Kronologisk förteckning
1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr- 61. Biståndets organisation. Ud. kan. Kn. 62. Regionalpolitiska stödformer och styrmedel. A.
2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. 63. Riksdagens insyn i statliga företag. I.
3. Stat-kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. Kn. 64. Översyn av vallagen 1. Ju.
4. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm- 65. Skolan. En ändrad ansvarsfördelning. U. ningsunderlag. U. 66. Andelsbolagslag. Ju.
5. Föräldrautbildning. S. 67. Nya bolagsregler m. rn. Ju.
6. Ny skogspolitik. Jo. 68. Industri till Norrbotten. I.
7. Skog för framtid. Jo. 69. Upphovsrätt l. Fotokopiering inom undervisnings- 8. Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. verksamhet. Ju.
9. Ny konkurrensbegränsningslag. H. 70. Regionsjukvården. S. 10. Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. 71. Regionsjukvården. Huvudbilaga 1 — Medicin och onkologi. S. 1 1. Kaoitalmarknaden | svensk ekonomi. E. 72. Regionsjukvården. Huvudbilaga 2 - Kirurgi. S. 12. Kapitalrnarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. 73. Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. rn. Ju. 13. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. E. 74. Husläkare. S. 14. Arbete ät handikappade. A. 75. Fiska på fritid. Jo. 15. Praktikfrågor—åtgärder | ett kort perspektiv. U. 76. Stat—kyrka. Remissammanställning. Kn. 16. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. 17. Energi. ]. 18. Öresundsförbindelser. K. 19. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K 20. Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. 21. Bemanning av fartyg. K. 22. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. 23. Växtförädling. Jo. 24. Ny renhållningslagstiftning. Jo. 25. Etablering av miljöstörande industri. Bo. 26. Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. 27. Fortsatt körkortsreform. K. 28. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. A. 29. Arbete ijordbruk och trädgård. A. 30. Brand inomhus. Bo. 31. Trafikpolitik—kostnadsansvar och avgifter. K. 32. Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och församlingar. Kn. 33. Ordningsvakter. Ju. 34. Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. Ju. 35. Regional utvecklingsplanenng, länsplanering, vidgad länsde- mokrati. Kn. 36. Arrenderätt 1. Ju. 37. Hotell- och restaurangbranschen. H. 38. Jämställdhet | arbetslivet. A. 39. Föräldraförsäkring. S. 40. Tvistlösning på konsumentomrädet. H. 41. Statlig personalutbildning. B. 42. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. A. 43. Miliökostnader. Jo. 44. Kommunalt hälsoskydd. S. 45. Allmän arbetslöshetsförsäkring. A. 46. Att främja regional utveckling. I. 47. Att främja regional utveckling. Bilagedel. I. 48. Konkurrens på lika villkor. B. 49. Energi. Hälso-miljö— och säkerhetsrisker. I. 50. Ny vårdutbildning. U. 51. Svensk trädgårdsnäring. Jo. 52. Lägg besluten närmare människorna! Kn. 53. Förbud mot investeringar i Sydafrika. H. 54. Personregister—Datorer-Integritet. Ju. 55. Att sambo och gifta srg. Ju. 56. Kultur och information över gränserna. Ud. 57. Resor till arbetet. A. 58. Organisatoriska frågor inom länsstyrelsen. Kn. 59. JK—ämbetet. Ju. 60. Arbetsmarknadspolitik i förändring. A.
Statens offentliga utredningar 1978
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [10] Ordningsvakter. [33] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Arrenderätt 1. [36] PersonregisterDatorer—Integritet. [54] Att sambo och gifta Sig. [55] JK—ämbewt. [59] Översyn av vallagen 1. [64] 1974 års bolagskommitté. 1. Andelsbolagslag. [66]
2. Nya bolagsregler rn. m. [67] Upphovsrätt [. Fotokopiering inom undervisningsverksamhet. [69] Kontroll av utländsk företagsetablering | Sverige m. rn. [73]
Utrikesdepartementet
Kultur och information över gränserna. [56] Biståndets organisation. [61]
Socialdepartementet
Föräldrautbildning. [5]
Hälso- och sjukvårdspersonalen. [26] Föräldraförsäkring. [39] Kommunalt hälsoskydd. [44] Regronsjukvårdsutredningen. 1. Regionsjukvården. [70] 2. Region— sjukvärden. Huvudbilaga [ — Medicin och onkologi. [71] 3. Region- sjukvärden. Huvudbilaga 2 — Kirurgi. [72] Husläkare. [74]
Kommunikationsdepartementet
1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresunds- förbindelser. [ 18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [ 19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27] Trafikpolitik—kostnadsansvar och avgifter. [31]
Ekonomidepartementet
Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk eko- nomi.[11l2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1.[12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [13].
Budgetdepartementet
Statlig personalutbildning. [41]. Konkurrens på lika villkor. [48].
Utbildningsdepartementet
Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömnings- underlag. [4] Utredningen om vissa vårdutbildningar inom högskolan. 1. Praktik- frägor-åtgärder i ett kort perspektiv. [15] 2. Ny vårdutbildning. [501 Skolan. En ändrad ansvarsfördelning. [65]
Jordbruksdepa rtementet
1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för fram- tid. [7] Växtiörädling. [23] Ny renhällningslagstiftning. [24]
Miljökostnader. [43] Svensk trädgårdsnäring. [51] Fiska på fritid. [75]
Handelsdepartementet
Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16] Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentomrädet. [40] Förbud mot investeringar i Sydafrika. [53]
Arbetsma rknadsdepa rtementet SysseIsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medver- kan i sysselsättningsplanering. [42] 5. Resor till arbetet. [57] 6. Regionalpolitiska stödformer och styrmedel. [62] Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Jämställdhet [ arbetslivet. [381 Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45] Arbetsmarknadspolitik i förändring. [60]
Bostadsdepartementet
Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30].
Industridepartementet
Energikommissionen. [. Energi. [17] 2. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsrisker. [49] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja regional utveckling. [46] 2. Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47] 3. Industri till Norrbotten. [68] Riksdagens insyn i statliga företag. [63]
Kommundepartementet
Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. [3] 4. Stat-kyrka. Remissammanställning. [76]
Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och försam- lingar. [32] Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. [35] Lägg besluten närmare människorna! [52] Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. [58]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
W [978 —rz- [) i 31%
