SOU 1979:27

Sysselsättningspolitik för arbete åt alla : slutbetänkande

10

2 Sammanfattning

Kommunernas verksamhet expanderade kraftigt under 1960-talet. Hittills under 1970-talet har ökningstakten varit lägre, främst till följd av ett be— gränsat ekonomiskt utrymme. Detta avspeglas i en minskad ökningstakt i sysselsättningen. Sysselsättningen inom kommunerna ökade under åren 1974—1977 med i genomsnitt 3.7 % per år. Kommunernas planer t.o.m. 1982 tyder på en lägre ökningstakt eller i genomsnitt ca 2.5 % per år. Den lägre ökningstakten torde vara ett uttryck för att kommunerna bedömer möjligheterna vara små att finansiera en snabbare utbyggnad av verksam- heten.

En fortsatt snabb utbyggnad av den kommunala verksamheten är nöd- vändig om angelägna servicebehov skall kunna tillgodoses. Det gäller barn— omsorg och service för äldre och handikappade men även den lokala tra- fikförsörjningen. Möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av den kommunala verksamheten blir i hög grad beroende av i vilken utsträckning kommunerna kan beredas ökat ekonomiskt utrymme i framtiden.

[ tabell ] sammanfattas de beräkningar av personalbehovet som gjorts för den kommunala sektorn enligt oförändrad ambitionsnivå och behovs— relaterad ambitionsnivå.

För att hålla oförändrad ambitionsnivå inom kommunernas verksamhet skulle sysselsättningen behöva öka med knappt 2 % per år under perioden 1977—1985. För att uppnå den behovsrelaterade ambitionsnivån krävs en ökning av antalet sysselsatta med drygt 6 % per år med oförändrad syssel- sättningsgrad.

Tabell 1 Sammanfattning av beräkningarna för 1985 av personalbehovet för den kommunala sektorn

Verksamhet 1977 1985 Års- Syssel- Oförändrad Behovsrelaterad arbetare satta ambitionsnivå ambitionsnivå Års- Syssel— Års— Syssel- arbetare satta arbetare satta Utbildningssektorn 139 470 l74_600 136 900 171 700 196 000 253 300 Social service 127 030 207 400 179 700 285 900 254 800 398 200 Övrig verksamhet 97 100 1 18000 100 600 122 000 113 700 139 300 Kommunernas mia/a verksam/ia! (exkl. sir/k— väl?/PN i Malmö. Göteborgs: och Gor/and) 363 600 500 000 4 I 7 200 5 7 9 600 564 500 790 800 lndex 100 100 115 116 155 158 Ökning per år 1,7 % 1.8 % 6,1 % 6.4 % Sysselsättningsgrad 72.7 % 72.0 % 71 _4 % Förändring av syssel- sättningsgraden + 5 % —38 000 —52 100 — 5 % 42900 59 200

• Sida 11
•  Original

Vid en minskning av sysselsättningsgraden med 5 % enligt behovsre- laterad ambitionsnivå. dvs. varje sysselsatt arbetar genomsnittligt kortare tid än i dag. skulle antalet sysselsatta öka med ytterligare ca 60 000 personer. Ökningstakten skulle då bli drygt 7,5 % per år. En ökning av sysselsätt- ningsgraden ger motsatt effekt. Om sysselsättningsgraden ökar med 5 % skulle sysselsättningsökningen stanna vid 5.5 % per år under perioden 1977—1985.

3 Personalutveckling 1969—1978

Kommunernas verksamhet har expanderat kraftigt under den senaste 10- årsperioden. De främsta orsakerna till den snabba expansionstakten är föl- jande:

l] Befolkningsomllyttningen från glesbygd till tätorter har medfört bety- dande utökning av vatten och avlopp. gator och parker. skolor m. 11. kommunala anläggningar i tätorterna |:] Omfattande reformer har genomförts särskilt inom skolan och social-

vården Cl Den längre fritiden har lett till ökade krav på kommunal fritidsservice

och kulturell service.

Antalet sysselsatta i kommunerna har under åren 1969—1978 ökat kraftigt. vilket framgår av tabell 2.

Tabell 2. Kommunal personal 1969—1978

År Antal anställda 1969 277 000 1970 300 000 1971 337 000 1973” 356 000 1974 380 000 1975 396 200 1976 402 900 1977 421 300 1978 442 800

"År 1972 gjordes ingen undersökning. Fr. o. m. 1973 ändrades redovisningstidpunkten från oktober till mars för kommunal personal.

Källa: Kommunförbundets personalstatistik.

Redovisningen i tabellen påverkas av följande faktorer:

[1 År 1970 slöts det första kollektivavtalet för dagbarnvårdare. Denna grupp på cirka 27000 personer redovisas i statistiken först från och med år 1971. [1 Sjukvårdspersonalen och större delen av ålderdomshemspersonalen i Stockholm. ca 18 000 personer. överfördes fr. o. m. 1971 till landstinget.

• Sida 12
•  Original

' Vissa uppgifter för 1978 har tillagts.

2SCB. lPF 197825. Befolk- ningsprognos för riket 1978—2000 (nettoimmi— gration 10 000 I. 0. m. 1984 därefter 0. fruktsam- hetsantaganden enligt medelalternativet 1.8 barn per kvinna).

medan sjukvårdspersonalen på Gotland. ca 1 500 personer. överfördes till kommunen vid samma tidpunkt. [1 Fr. o. rn. 1976 inräknas inte tjänstlediga varför ökningstakten mellan 1975 och 1976 är liten.

1 tabell 3 redovisas personalutvecklingen fördelad på huvudtitlar exkl. lärare mellan åren 1974 och 1978. Lärare inom grundskolan. gymnasieskolan och kommunala vuxenutbildningen kan uppskattas till ca 101 500 år 1976 och 108 600 år 1977. Definitionen av tjänstlediga lärare har dock förändrats mel- lan 1976 och 1977 varför dessa uppgifter inte är helt jämförbara. Uppgiften för 1976 är troligen överskattad.

För huvudtitel 1 redovisas personalminskning mellan 1976 och 1977 vil- ken förklaras av att granskningen av 1975 års folk- och bostadsräkning pågick 1976 men var avslutad 1977.

4 Personalbehov 1985 — beräkningsmetoder

Sedan sysselsättningsutredningens delbetänkande "Arbete åt alla" presen- terats har personalbehovet i kommunerna påverkats av de förändringar som därefter beslutats för olika verksamheter. Därför har beräkningarna av per— sonalbehovet utgått från personalstatistiken för 1977 som avser antalet an- ställda personer den 1 mars 1977 exkl. tjänstlediga. vilket antas motsvara sysselsatta vid denna tidpunkt'. Tillägg till detta personalbehov har dock gjorts för det ökade arbetskraftsbehov som den femte semesterveckan be- räknats medföra för personalgrupper som berörs av reformen.

Arbetsinsatsen per invånare i olika behovsgrupper har för den Q/öt'ändraa'e ambitionsnivån multiplicerats med prognoserade förändringar i befolknings- sammansättningen enligt SCB:s senaste befolkningsprognosz. För vissa verk- samheter har andra metoder använts. vilket framgår av kommentarerna till beräkningarna för resp. verksamhetsområde.

Personalbehovet för den behovsrelaterade ambitionsnivån har bedömts utan hänsyn till bristande resurser. Beräkningar av linansieringsmöjligheter och tillgång på utbildad personal måste därför göras för att bedöma i vilken takt dessa relativt omfattande verksamhetsförändringar kan genomföras.

Den redovisade beräkningen av antalet anställda grundas på oförändrad sysselsättningsgrad. Omräkning av arbetsinsatsen till årsarbetare har också redovisats. vilket gör det möjligt att med olika antaganden ifråga om syssel- sättningsgrad räkna fram flera alternativ för beräknat antal anställda. Som ett komplement redovisas även för vissa områden vad de beräknade för- ändringarna av verksamheterna innebär i ökad eller minskad arbetsinsats per 1000 invånare i berörd åldersgrupp. Härav framgår hur servicenivån — mätt som personalinsats — påverkas av verksamhetsförändringarna.

Behovet av personalökningar är mest betydande för barnomsorgen. äld- reomsorgen och Utbildningssektorn. Därför har det ansetts motiverat att göra relativt utförliga beräkningar av personalbehovet för dessa verksam- heter. 1 övrigt har det ansetts tillräckligt att bedöma behovet av personal- förändringar med ledning av kommunernas femåriga planering. Härvid har dock vissa korrigeringar varit motiverade eftersom kommunernas planer i hög grad styrts av det f. n. kärva kommunalekonomiska läget.

• Sida 13
•  Original

Tabell 3. Kommunal personal. exkl lärare. 1974—1978 (1 mars). justerade uppgifter

Tjänsteställe Antal anstä da

1974” 1975" 1976 1977 1978 Fö ändring. %

1974—77 1975-77 1976—77 1977—78

⁰ Central förvaltning 11 470 11 660 12 480 13 060 14 080 13.9 12.0 4.6 ¹ Rätts- och samhi' lsskydd samt folkbok- förings- och beskattningsväsen 5 470 5 640 6 130 5 860 5 960 7.1 3.9 —4.4 2—5 Fastighetsförvaltning. Stadsbyggnad.

Hamnar. industriell verksamhet m. mb 81 790 84 480 85 980 88 420 94 800 8.1 4.7 2.3

⁶ Undervisning och annan kulturell verk- samhet 64 260 65 450 71 970 74 080 75 420 15.3 13.2 2.9

⁷ Socialvård och sociallörsäkring 184 910 194 370 197 720 207510 219 280 ” 12.2 6.8 5.0 ⁸ Hälso- och sjukvård 26 750 28 710 28 580 32 410 33 210 21.2 12.9 13.4 därav sjukvård för Göteborg. Malmö och Gotlands kommuner 25 440 27 320 26 950 30 720 31 370 20.8 12.4 14.0

7.8 1.7 7.2

Oqlxrlft _inN

Summa 374650 390310 402 860 421340 442750 12.5 8.0 4.6 "1974 och 1975 ingick tjänstlediga i större utsträckning än senare. 1974 och 1975 har därför justerats ned med 1.5 %.

”Överföringar av GS-anställda mellan olika huvudtitlar har skett under perioden varför dessa måste slås samman för att få jämförbarhet. " Fritidsverksamhet under socialnämnd redovisades 1977 under huvudtitel 7 men fr. o. m. 1978 under fritidsverksamhet. huvudtitel 3 (1977=670

personer)

Källa: Kommunförbundets personalstatistik.

• Sida 14
•  Original

De förändringar av personalbehovet som redovisas avser genomgående perioden 1977—1985. Eftersom utgångstidpunkten är början av år 1977 om- fattar perioden således nio år. I föreliggande beräkningar används benäm- ningarna heltidstjänster. heltidsanställda och årsarbetare. I detta samman- hang är dessa benämningar synonyma.

Statistiska uppgifter om sysselsättningsgraden saknas för deltidsanställda lärare. Därför har omräkningen till heltidstjänster gjorts överslagsmässigt. För övriga deltidsanställda har sysselsättningsgraden i februari 1977 använts som underlag för omräkning till årsarbetare.

5 Utbildningssektorn

5.1 Persona/behov för grundskolan

År 1977 fanns 77 000 heltidstjänster för lärare och skolledare i grundskolan. Genom minskat elevantal beräknas dessa tjänster vid oförändrad ambitions- nivå kunna reduceras med 5 100 heltidstjänster under perioden 1977—1985. Hänsyn har i denna beräkning tagits till en viss migration som medför att antalet elever per klass minskar något i kommunernas glesbebyggda delar och i centrum av de stora tätorterna. Den genomsnittliga minsknings- takten för lärartjänster blir därför något långsammare än för elever.

Den övriga personalen i grundskolan. d. v. s. personal för lokalvård. skol- måltidsverksamhet. hälsovård m. m. uppgick 1977 till 54 000 sysselsatta som omräknat till årsarbetare motsvarade ca 34 800. Fördelning av denna personal mellan grundskola och gymnasieskola har gjorts schablonmässigt efter an- talet lärartjänster. Härvid har hänsyn inte tagits till att en mindre del av personalen även är avsedd för vuxenutbildningen eftersom en så noggrann fördelning saknar betydelse i detta sammanhang. Samma minskningstakt som för lärartjänster har under perioden 1977—1985 beräknats för den övriga personalen vid oförändrad ambitionsnivå vilket innebär att antalet anställda beräknas minska något långsammare än antalet elever. Sammanlagt beräknas grundskolans personal minska med ca 7400 heltidsanställda under denna period om ambitionsnivån inte höjs. Omräknat till sysselsatta uppgår minsk- ningen till ca 9200 personer med oförändrad sysselsättningsgrad.

Den e/evvärdande verksam/teten har successivt byggts ut. Fortsatta sådana förbättringar anses önskvärda. Antalet skolvärdar är fortfarande otillräckligt. Hälsovården samt kurators- och psykologverksamheten är andra exempel på verksamheter som behöver få ökade resurser. Därför kan det anses rimligt att räkna med en ökning av den personal som inte har undervisningsuppgifter i ungefär oförändrad takt. d.v.s. ca två procent per år eller sammanlagt 6200 heltidsanställda under perioden 1977—1985.

Den föreslagna nya läroplanen ger större frihet att lokalt organisera un- dervisningen. Bl.a. kan vissa delar av undervisningen koncentreras till val- fria perioder av läsåret. Elever som llyttar till skolor som valt andra perioder för denna undervisning kan därför behöva extra undervisning för att komp— lettera kunskaperna i något eller några ämnen. Dessa elever måste samtidigt anpassas till ny miljö och nya kamrater. Ökat stöd från elevvårdspersonal kan då behövas. Vidare förutsätts enligt den nya läroplanen att eleverna

• Sida 15
•  Original

får en ökad praktisk arbetslivsorientering. Denna verksamhet måste orga- niseras och följas upp. Slutligen kan nämnas att en förändring av läroplanen förutsätts medföra effektivare undervisning bl.a. genom ett förändrat ar- betssätt. lagarbete m.m. För att uppnå ett sådant resultat krävs bl. a. att lärarna får mera tid att planera undervisningen.

Detta kan ordnas exempelvis genom att lärarna får ökad skrivhjälp. Sam- manlagt beräknas den föreslagna förändringen av lärOplanen medföra ökat personalbehov med ca 2 800 heltidsanställda. Med oförändrad sysselsätt- ningsgrad för berörda personalkategorier uppgår det ökade personalbehovet till ca 4 300 sysselsatta.

För SIA-retartnens genomförande krävs personalförstärkningar som kan disponeras enligt flera tänkbara alternativ. Följande räkneexempel kan il- lustrera det sammanlagda personalbehovet. För meningsfylld verksamhet under håltimmar förutsätts att personal från olika föreningar medverkar i grupper om 15 elever under i genomsnitt 1.5 timmar per dag. d.v.s. 7.5 timmar per vecka. Med 600 000 elever i mellan- och högstadiet uppgår detta personalbehov till 7 500 heltidsengagerade. Den förlängda skoldagen kräver viss organiserad verksamhet både före och efter den schemabundna undervisningen. Personal med huvudsaklig sysselsättning i kommunernas fritids- och kulturverksamhet förutsätts medverka i denna verksamhet. 1 genomsnitt beräknas arbetsinsatsen motsvara fem heltidsengagerade per rek- torsområde eller 6 000 årsarbetare. Slutligen beräknas SIA-reformens genom- förande medföra en ökad arbetsinsats från skolans personal motsvarande 2 500 årsarbetare. Bl. a. blir det nödvändigt att i många skolor utöka 10- kalerna. vilket medför personalökningar för lokalvård. Andra exempel på personalgrupper vars arbetstid utökas är bibliotekspersonal. skolvärdar och måltidspersonal. Sammanlagt beräknas personalförstärkningarna för SlA—re- formens genomförande uppgå till 16000 heltidsanställda. Ett effektivare samlat personalutnyttjande kan dock påverka personalbehovet. varför de här redovisade beräkningarna får betraktas som ett maximialternativ.

När grundskolans personalbehov diskuteras krävs från olika håll att lä- rartärlteten ökas. l genomsnitt uppgår antalet elever till 22 per klass i låg- stadiet. 24 i mellanstadiet och 26 i högstadiet. Jämförelse kan göras med personaltätheten för förskolans deltidsgrupper som i genomsnitt omfattar omkring 10 närvarande barn per anställd. För fritidshemmen räknar man med en anställd för sju platser. Barnstugeutredningen föreslog ännu högre personaltäthet. Det kan förefalla omotiverat med så stor skillnad i perso- naltäthet mellan främst grundskolans låg- och mellanstadium och de nämn- da exemplen från barnomsorgsverksamheten.

Som skäl för en ökad personaltäthet i grundskolan anförs bl. a de ofta mycket stora prestationsskillnaderna mellan elever i samma klass. Det anses svårt att utjämna dessa skillnader i så stora klasser som nu finns. Under- visning i mindre grupper (projektarbetsform) kan bidra till ett bättre resultat genom att skolarbetet blir mera individualiserat och elevstyrt. Därmed ökar sannolikt elevernas intresse för undervisningen. Läraren blir då mera in- struktör och medarbetare än katederundervisare. Men denna undervisnings- form kräver också ökad arbetsinsats för introduktion. instruktion och upp- följning.

För att belysa betydelsen av en ökad personaltäthet i räkneexemplets

• Sida 16
•  Original

form kan antas att antalet elever per klass 1985 minskas till 16. För att genomföra en sådan förändring beräknas den undervisande personalen öka med 19 000 och övrig personal med 7 000 heltidsanställda. Härvid förutsätts att lokalbehovet påverkas av ökat antal klassrum. Om samma ökning av den undervisande personalen i stället uttrycks som ökad vuxentäthet per elev utan att antalet klassrum förändras bortfaller effekten på övrig personal. varför personalbehovet då skulle bli 7000 färre än vad som redovisas i tabell 4. Grovt räknat behövs 5 300 anställda med nuvarande sysselsätt- ningsgrad för att minska klasstorleken med en elev. Med oförändrat antal klassrum uppnås samma förändring av vuxentätheten med 3 500 anställda.

Sammanställningen i tabell 4 visar att personalbehovet i grundskolan sam- manlagt beräknas öka från ca 138 000 till ca 200 000 personer med nuvarande sysselsättningsgrad enligt den behovsrelaterade ambitionsnivån i vilken in- räknats den enligt räkneexemplet förutsatta ökade personaltätheten för såväl undervisande personal som övrig personal. Vid oförändrad ambitionsnivå skulle personalbehovet minska med drygt 9000 personer.

Tabell 4. Beräknat personalbehov för grundskolan 1985 vid oförändrad och behovsrelaterad ambitionsnivå

Årsar- Syssel- Syssel- betare sättnings- satta grad % .4nta/ anstä/((la 1977-()3—01 — Lärare 77 010 91 84 620 — Övrig personal 34 800 64 54 000 Totalt 111810 81 138 620 Förämlringar 1977—85 vill oförändrad ambitionsnivå — Lärare —5 100 91 —5 600 — Övrig personal —2 300 64 —3 570 Totalt —7 400 81 —9 170 Summa o/öränr/rarl ambitionsnivå 104 410 81 129 450 Förändringar 1977—85 Vill behovsrelaterad ambitionsnivå Höjd personaltäthet för elevvård m. m. — Övrig personal 6 200 64 9 700 Ny läroplan — Övrig personal 2 770 64 4 330 SlA-reformen — Övrig personal 16 000 64 25 000 Högre lärartäthet — Lärare 19 000 91 20 900 — Övrig personal 7 000 64 10 900 Totalt 50 970 72 70 830

Summa behovsrelaterad ambitionsnivå 155380 78 200 280

• Sida 17
•  Original

5.2 Persona/behov för gymnasieskolan

År 1977 var antalet heltidstjänster för lärare och skolledare i gymnasieskolan omkring 17000 och den övriga personalen som kan hänföras till gymna- sieskolan motsvarade 7800 heltidsanställda. Till 1985 beräknas vid oför- ändrad ambitionsnivå lärarpersonalen öka med 3 300 och den övriga per- sonalen med 1 500 heltidsanställda under förutsättning att andelen stude- rande i gymnasieåldrarna inte ändras. Förutom ökat elevantal har effekterna av en viss migration beaktats i beräkningarna för det behovsrelaterade al- ternativet.

Främst vårdlinjen i gymnasieskolan behöver förstärkas för att utbilda per- sonal för barnomsorg och sjukvård. En utbyggnad av antalet urbildningsplarser så att i stort sett alla ungdomar i gymnasieåldrarna får möjlighet till gym- nasieutbildning kräver 1985 en ökning av lärarpersonal med 2 660 och övrig personal med 1 290 heltidsanställda. Ungefär hälften av denna ökning av utbildningskapaciteten behövs för att tillgodose personalbehovet inom barn- omsorgen. Nästan lika stort utbildningsbehov finns för planerad utbyggnad av sjukvården.

För den elevvårdana'e verksamheten beräknas motsvarande förbättringar som för grundskolan. Härför behövs personalförstärkning med 2 300 per- soner om sysselsättningsgraden inte ändras.

Tabell 5. Beräknat personalbehov för gymnasieskolan 1985 vid oförändrad och be- hovsrelaterad ambitionsnivå

Årsar— Syssel— Syssel- betare sättnings— satta grad %

.4nlal anslå/Ida 1977-()3-0] — Lärare 17 170 83 20 790 — Ovrig personal 7 800 65 12 000 Totalt ' 24 970 76 32 790

Förändringar 1977—85 vid a_lörändraa' ambitionsnivå — Lärare 3 300 83 3 980 — Ovrig personal 1 500 65 2 300 Totalt 4 800 76 6 280 Summa oförändrad ambitionsnivå 29 770 76 39 070

Förändringar I 977—85 vid behovsrelaterad

ambitionsnivå

Okning av antalet utbildningsplatser - Lärare 2 660 83 3 200 — Ovrig personal 1 290 65 1 980 Höjd personaltäthet för elevvård m.m. — Ovrig personal 1 500 65 2 300 Totalt 5 450 73 7 480

Summa behovsrelaterad ambilionsnivä 35 220 76 46 550

• Sida 18
•  Original

Som framgår av sammanställningen i tabell 5 beräknas personalbehovet i gymnasieskolan sammanlagt öka från ca 32 800 till 46 500 personer med nuvarande sysselsättningsgrad för att tillgodose de här angivna behoven enligt den behovsrelaterade ambitionsnivån.

5.3 Personalbehov/ör vtixeninbildningen

Lärare och skolledare för vuxenutbildningen motsvarade 2 690 heltidsan- ställda under 1977. En ökning i samma takt som hittills medför behov av nya lärare motsvarande 1 930 heltidstjänster t. o. m. 1985. Bl. a. för att i ökad omfattning tillgodose kvinnors utbildningsbehov i samband med återinträde i förvärvsarbete beräknas ytterligare 10000 elevårsplatser. för vilka 800 undervisningstjänster behövs. Härvid har hänsyn tagits till att såväl gymnasieskolan som arbetsmarknadsutbildningen erbjuder utbild- ningsplatser för denna grupp.

Behovsrelaterad ambitionsnivå innebär således en fördubbling av perso- nalbehovet t. o. m. 1985. Beräknade förändringar av antalet sysselsatta fram- går av tabell 6.

Det bör dock understrykas att i begreppet "behovsrelaterad" här inte be- aktats den ambitionshöjning som i och för sig lätt kunde motiveras utifrån skillnader i utbildningsnivå mellan yngre och äldre.

Tabell 6. Beräknat personalbehov för vuxenutbildningen 1985 vid oförändrad och behovsrelaterad ambitionsnivå

Årsar— Syssel- Syssel- betare sättnings— satta grad % Antal anställda 1977—034)! — Lärare 2 690 84 3 200 Summa Q/örändrad ambitionsnivå 2 690 84 3 200

Förändringar 1977—85 vid be/imsre/a/erad ambitionsnivå Ökning i oförändrad takt

— Lärare . 1 930 84 2 300 Ökning av antalet elevårsplatser med 10000 — Lärare 800 84 950 Totalt 2 730 84 3 250 Summa behovsrelaterad ambitionsnivå 5 420 84 6 450

5.4 Tora/r persona/behov för Utbildningssektorn

Det beräknade personalbehovet för Utbildningssektorn sammanfattas i ta- bell 7. I denna sammanfattning har medräknats även räkneexemplet med ökad personaltäthet i grundskolan. Däremot har. som nyss konstaterades. någon egentlig ambitionshöjning för vuxenutbildningen inte beaktats.

• Sida 19
•  Original

Tabell 7. Beräknat personalbehov för grundskolan. gymnasieskolan och vuxenut- bildningen 1985 enligt oförändrad och behovsrelaterad ambitionsnivå

Verksamhet 1977 1985 Års— Syssel- Oförändrad Behovsrelaterad arbetare satta ambitionsnivå ambitionsnivå Års- Syssel- Års- Syssel- arbetare satta arbetare satta Grundskola 111 810 138 620 104 410 129 450 155 380 200280 Gymnasieskola 24 970 32 790 29 770 39 070 35 220 46 550 Vuxenutbildning 2 690 3 200 2 690 3 200 5420 6 450 Summa 139 470 174 610 136 870 171 720 196 020 253 280

Personalbehovet beräknas enligt den behovsrelaterade ambitionsnivån öka med omkring 79 000 personer, vilket motsvarar ca 56 000 årsarbetare. Vo- lymökningen, mätt som förändring av antalet årsarbetare, beräknas uppgå till drygt 40 % mellan 1977 och 1985.

Oförändrad ambitionsnivå beräknas minska personalbehovet med ca 3 000 personer under samma period.

1 tabell 8 redovisas vad de beräknade förändringarna av personalbehovet inom undervisningssektorn innebär i ökad eller minskad arbetsinsats per 1000 invånare i berörd åldersgrupp 1985.

Tabell 8. Årsarbetare per 1 000 invånare i relation till berörd åldersgrupp 1985 inom undervisningssektorn

Verksamhet Ålder Ålders- 1977 års Förändring 1977—85 gruppens verksam- ___—' __— storlek het Oförändrad Behovsrelaterad 1985 ambitionsnivå ambitionsnivå Grundskola 7—15 964100 116,0 — 7,7 +45,2 Gymnasieskola 16—18 349000 71,5 +13_8 +29.4 Vuxenutbildning 20—59 5 280200 0,5 ;t 0 + 0,5

6 Social service

Med social service avses i detta sammanhang barnomsorg, service till pen- sionärer och handikappade samt individ- och familjeomsorg (inkl gemensam socialadministration). Antal sysselsatta, årsarbetare och sysselsättningsgrad för dessa områden framgår av följande tabell.

Omräknat till årsarbetare sysselsattes 44 % av kommunernas personal inom den sociala sektorn.

Under 1977 ökade antalet anställda med 11 800 personer, (1. v. 5. en ökning av sysselsättningen med nära 6 %. Största delen av denna ökning avsåg barnomsorgen.

• Sida 20
•  Original

Tabell 9. Kommunernas personal inom social service i början av år 1977

Delområde Antal Syssel- Antal årsar- sättning syssel- betare grad % satta

Barnomsorg 49 600 66,8 74 300 Service till pensionärer och handikappade 56 800 53.0 107 200 Individ- och familjeomsorg 20 600 79.2 26 000

Summa 127 000 61 .2 207 500

Källa: Kommunförbundets personalstatistik 1977-03-01.

6. 1 Barnomsorg

Barnomsorgsverksamheten omfattar barn upp till 12 år. För barn under 7 år finns daghem, familjedaghem och deltidsgrupper. Barn i familjedaghem kan även ha plats i deltidsgrupp. Varje kommun är enligt barnomsorgslagen skyldig att anvisa plats i förskolan till barn som fyllt 6 år (i vissa fall även för yngre barn). För barn mellan 7 och 12 år finns fritidshem och famil- jedaghem. I praktiken omfattar verksamheten huvudsakligen barn mellan 7 och 9 år då platsbristen gör att mycket få barn i högre ålder kan beredas plats.

De stora personalgrupperna inom barnomsorgsverksamheten är barnskö- tare. förskollärare och fritidspedagoger. Men även andra personalkategorier förekommer, exempelvis ekonomipersonal. Antalet platser i daghem och fritidshem ökar i snabb takt. Däremot minskar antalet deltidsgrupper och antalet barn per grupp på grund av sjunkande barnantal.

6.1.1 Utvecklingen 1960—1977 och kommunernas utbyggnadsplaner

Den hittillsvarande utvecklingen av antalet platser i daghem, fritidshem och deltidsgrupper enligt SCB:s statistik framgår av tabell 10.

Tabell 10 Antal platser i daghem. fritidshem och deltidsgrupper 1960—1977 (1 OOO-tal)

År Antal platser Antal barn

. i deltids- Daghem Fritidshem Familje- Sammanlagt grupper

daghem (lekskola)

1960 10 2 4 16 38 1970 33 7 32 72 86 1972 46 12 44 102 96 1975 65 21 66 152 110 1977 81 26 91 198 117

Källa: SCB, serie SM 5 1960—1977.

SCB:s uppgifter gäller förhållandena i april samt fr. o. rn. 1977 i februari (familjedaghem i oktober). SCB:s uppgifter för 1977 avviker från de uppgifter kommunerna lämnat i 1978 års barnomsorgsplaner beroende delvis på att

• Sida 21
•  Original

uppgifterna avser olika tidpunkt, delvis på att de lämnats av olika upp- giftslämnare. För beräkningarna av personalbehovet har antalet platser 1976- 12-31 enligt 1978 års barnomsorgsplaner använts som utgångspunkt.

Den överenskommelse som träffades mellan Kommunförbundet och re- geringen på hösten 1975 innebar att 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser skulle byggas under perioden 1976—1980, (1. v. 5. får- digställas 1977—1981.

De kommunala förskole- och fritidshemsplanerna 1978 innebär att 85 300 nya daghemsplatser skall anordnas under perioden 1 januari 1977 — 31 de- cember 1981. Fritidshemmen får ett tillskott på 41 600 platser och famil- jedaghemmen ökar med 26300 platser enligt dessa planer.

Kommunförbundet har tillsammans med den statliga planeringsgruppen för barnomsorg under sommaren 1978 gjort en enkät angående kommu- nernas utbyggnadsplaner för barnomsorgen åren 1979—1982.

Resultatet av enkäten visar när det gäller daghemmen att kommunerna under åren 1977—1981 planerar att bygga 89 000 nya platser. Detta är omkring 4 000 platser mer än barnomsorgsplanerna från våren 1978 visade. Den upp- åtgående trenden från tidigare planeringsomgångar håller därmed i sig. En försiktig bedömning ger vid handen att kommunerna, om denna utveckling fortsätter, inom angiven tid kan hinna färdigställa de 100000 platser som överenskommelsen från år 1975 mellan regeringen och Kommunförbundet innebar. För år 1982 fortsätter utbyggnaden enligt kommunernas beräkningar i ungefär samma takt som åren dessförinnan.

När det gäller fritidshemmen visar enkäten att det under femårsperioden 1977—1981 tillkommer 39000 nya fritidshemsplatser. Detta är jämfört med 1978 års barnomsorgsplaner en minskning med omkring 2 000 platser. Denna utbyggnadstakt pekar således på en långsammare utbyggnadstakt av de 50 000 fritidshemsplatserna än som skisserades i den tidigare nämnda över- enskommelsen. För år 1982 fortsätter utbyggnaden enligt kommunernas planer med omkring 9 000 platser. Antalet platser i familjedaghem beräknas 1982 vara 113 700 varav 84100 för barn under 7 år, vilket är en ökning med 3100 platser jämfört med 1978 års planer.

Kommunernas planerade utbyggnad av dag- och fritidshem enligt barn- omsorgsplanerna 1977 och 1978, enkäten 1978 samt riksdagsbeslutet framgår av tabell 11.

6.1.2 Underlag för beräkning av barnomsorgsbehovet

Sedan 1970 har antalet barn i Sverige i åldrarna under 7 år minskat kraftigt. Samtidigt har antalet barn med förvärvsarbetande moder ökat mycket kraf- tigt och väntas fortsätta att öka. Enligt SCB:s senaste befolkningsprognos beräknas antalet barn under 7 år fortsätta att minska till ca 692 000 år 1985 för att sedan åter öka till ca 710000 år 1990. Antalet barn under 7 år med mor i arbetskraften1 beräknas öka från 485 000 år 1977 till mellan 527 000 och 547 000 år 1985.2 Tabell 12 visar den hittillsvarande utvecklingen samt beräkningarna för 1985.

För att beräkna behovet av barnomsorg har här hänsyn tagits till hur kvinnornas relativa arbetskraftstal kan komma att förändras. De relativa

' 1 arbetskraften ingår personer som arbetar en timme och mer, arbetslösa och frånvarande.

2 Beräkning utifrån arbets- kraftskalkyler 1983—2025 till långtidsutredningen 1978(LU 78), SCB 1978. (Här har mellanalternati- vet använts, d. v. 5. en trendframskrivning av arbetskraftstalen.)

• Sida 22
•  Original

Tabell 11. Kommunernas planerade utbyggnad av dag- och fritidshem 1977—1982 jämfört med riksdagsbeslutet 1976 År Riksdagsbeslut 1977 års plan 1978 års plan Enligt kommunenkäten våren 1976 augusti/september 1978 Antal Tillskott Antal Tillskott Antal Tillskott platser under året platser under året platser under året vid vid vid årets årets årets slut slut slut Daghem 1976 82300 81100 81100 1977 16000 107300 25000 103400 22300 101000 19900 1978 18000 123700 16400 118400 15000 116500 15500 1979 20000 100000 139000 15300 83800 135000 16600 85300 134400 17900 89000 1980 22000 153700 14700 151600 16600 153000 18600 1981 24000 166100 12400 166400 14800 170100 17100 1982 179300 12900 186000 15900 Fritidshem 1976 28 000 27 200 27 200 1977 8000 36100 8100 35000 7800 32300 5100 1978 9000 43100 7000 42100 7100 39200 6900 1979 10 000 50 000 49 700 6 600 33 700 51 300 9 200 41 600 48 400 9 200 39 300 1980 11 000 56 000 6 300 60500 9 200 58 100 9 700 1981 12 000 61 700 5 700 68 800 8 300 66 500 8 400 1982 76 600 7 800 75 500 9 000

Anm: Faktisk uppgift är understruken.

arbetskraftstalen har antagits öka även under 1980-talet men i något lång- sammare rakt ju närmare männens relativa arbetskraftstal man kommer. Av tabell 13 framgår de relativa arbetskraftstal som antagits för samtliga kvinnor enligt SCB och beräkningar för kvinnor med barn under 7 år.

För perioden 1983—1985 har i föreliggande beräkningar de relativa ar- betskraftstalen för kvinnor med barn under 7 år antagits öka i samma takt som för samtliga kvinnor. Mellan 1977 och 1983 ökar, enligt SCB, arbets- kraftstalen för kvinnor med barn snabbare än för samtliga kvinnor. Om denna utveckling antas fortsätta till 1985, blir de relativa arbetskraftstalen

Tabell 12. Antal barn i olika åldersgrupper och antalet barn med mori arbetskraften (AK) 1970, 1974 och 1977 samt prognos för 1985 (1 OOO-tal)

År Barn under 7 år Barn 7—10 år Antal Antal barn Rel antal Antal Antal barn barn med mor barn med barn med mor

i AK mor i AK i AK

1970 831 386 46 426 236 1974 782 417 53 482 298 1977 766 485 63 470 328 1985 692 527—547 76—79 399 338

Rel antal barn med mor i AK

55 62 70 85

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna.

• Sida 23
•  Original

för kvinnor med barn under 7 år högre än vad som antagits i föreliggande beräkningar. De beräkningar som används som utgångspunkt för perso- nalbehovsberäkningarna leder således till en försiktig bedömning av barn- omsorgsbehovet. De relativa arbetskraftstalen för kvinnor med barn under 7 år enligt en framskrivning av SCB:s prognos redovisas i alternativ II i tabell 13.

Tabell 13. Andel kvinnor (16-54 år) i arbetskraften (AK) 1977, 1983 och 1985. (1977 = årsmedeltal enligt arbetskraftsundersökningarna 1977)

Ålder Samtliga kvinnor i AK, % Kvinnor med barn under 7 år i AK, %

1977 1983 1985 1977 1983 1985” 1 11 16—19 56.1 56.4 56,4 53,4 56,4 56,4” 56,4 20—24 77.1 82,9 83,6 66.0 73,8 74,4 80,6 25—34 75,0 85,4 87,5 67,4 80,4 82,4 84,0 35—44 79,9 88,7 90,4 62,8 71,4 72,8 77,2 45—54 78,4 88,9 89,9 63,0 71 ,4 72,817 72,8 Totalt 75,3 83,4 85,0 66,3 77,1 78,6 81.5

” Alternativ 1 har använts i de fortsatta beräkningarna. Alternativ [1 motsvarar den snabbare utvecklingen enligt framskrivningen av SCB:s prognos. ” Antalet kvinnor med barn under 7 år i dessa åldersgrupper är litet, varfor antagandena om AK-talen spelar mindre roll.

1 nästa steg av beräkningarna har antaganden gjorts om andelen kvinnor med barn under 7 år av samtliga kvinnor. Denna andel antas minska i de äldsta och de yngsta åldersgrupperna samt öka något i åldrarna 20—34 år vilket framgår av tabell 14. Förändringarna beräknas i stort sett uppväga varandra så att den genomsnittliga andelen kvinnor med barn under 7 år blir ungefär oförändrad.

Därefter har antalet förvärvsarbetande kvinnor med barn under 7 år fram- räknats med utgångspunkt från prognosen för antalet kvinnor i olika åldrar och antagandena i tabell 13 och 14. Framräkningen redovisas i tabell 15.

Antalet kvinnor i arbetskraften med barn under 7 år beräknas enligt an- givna antaganden öka från 382 000 till 444 000 under perioden 1977—1985. Om arbetskraftstalen för kvinnor med barn fr. o. m. 1984 fortsätter att öka som under 1960- och 1970-talen skulle ytterligare 16900 kvinnor finnas i arbetskraften 1985 med samma prognos för antalet barn och andelen kvin- nor med barn.

Till kvinnor i arbetskraften bör även läggas studerande utanför arbets- kraften. Enligt arbetskraftsundersökningen 19771 studerade 2,9 % av kvin- norna med barn under 7 år. Med ungefär oförändrad andel, d.v.s. 3 % år 1985, blir antalet studerande kvinnor med barn under 7 år omkring 17 000.

För att få en uppskattning av antalet barn med behov av barnomsorg måste antaganden även göras om arbetstidens längd för kvinnorna i ar- betskraften och antalet barn per kvinna. 1 SCB:s arbetskraftsprognoser antas 30 timmars arbetsvecka vara genomförd år 2000. Medelarbetstiden kan dock

' SCB, SM Am 1978:3,6. Förvärvsarbetande be- folkning hösten 1977 enligt arbetskraftsunder- sökningarna. (Anpassad till Folk- och bostadsräk- ningens begrepp.): Fob-AKU 1977.

• Sida 24
•  Original

lsca, SM Am l978:3,6. Förvärvsarbetande be- folkning hösten 1977 enligt arbetskraftsunder— sökningarna. (Anpassad till Folk- och bostadsräk— ningens begrepp.): Fob-AKU 1977.

Tabell 14. Beräknad andel kvinnor med barn under 7 år av samtliga kvinnor 1977, 1983 och 1985

Ålder Andel kvinnor med barn under 7 år, % 1977 1983 1985

16—19 3,9 2,0 2.0 20—24 29,9 31,5 31,8 25—34 59,3 59,8 60,1 35—44 22,0 21,6 21,4 45—54 1,6 1,2 1,0 Totalt 28,1 26,6 26,5

Tabell 15. Beräkning av antalet kvinnor med barn under 7 år i arbetskraften 1985

Ålder Kvinnor Beräknad Beräknat Därav i Totalt totalt andel antal arbets-

kvinnor kvinnor kraften med barn med barn % under 7 år under 7 år % 16—19 230 167 2,0 4 603 56,4 2 596 20—24 290 646 31,8 92 425 74,4 68 764 25—34 551 231 60,1 331 290 82,4 272 983 35—44 619 128 21,4 132 493 72,8 96 455 45—54 445 155 1,0 4 452 72,8 3 241 Totalt 1985 2 136 327 26,5 565 263 78,6 444 039

1977 2 051 700 28,1 576 000 66,3 382 000

vara högre eller lägre p. g. a. övertidsarbete och deltidsarbete. År 1977 var medelarbetstiden för män 40,5 timmar och för kvinnor 30,9 timmar. Me- delarbetstiden antas successivt närma sig 30 timmar per vecka fram till år 2000 för såväl män som kvinnor.

I föreliggande beräkningar för 1985 har antagits att den korta deltiden (1—15 tim) och arbetstider på 35 timmar och mer minskar. I stället förutsätts att andelen kvinnor som arbetar 16—34 timmar ökar.

Antalet barn per förvärvsarbetande kvinna har hämtats ur Fob-AKUl liksom fördelningen efter vanligen arbetad tid. Eftersom antalet barn under 7 år beräknas minska kraftigt till 1985 sjunker samtidigt antalet barn per kvinna. Beräkningen av antalet barn till mödrar i arbetskraften framgår av tabell 16.

Här har antagits att alla barn med mor som arbetar 16 timmar och mer eller studerar har behov av barnomsorg, kommunal eller privat. Barn till ensamstående fäder antas vara ca 2 % av samtliga barn. Barn med behov av särskilt stöd p. g. a. fysiska, psykiska och sociala skäl har antagits vara 10 % av barnen som faller utanför ovan nämnda behovsgrupper. Social- styrelsens vägledning inför kommunernas barnomsorgsplanering 1979—1983 anger schablonen 10 % av tre årsklasser barn som inte har daghemsplats

• Sida 25
•  Original

Tabell 16. Beräkning av antalet barn under 7 år till mödrar i och utanför arbetskraften 1977 och 1985

1977 1985 Kvinnor med Barn/ Kvinnor med Barn/ Antal kvinnor Beräknat antal barn under kvinna barn under kvinna med barn barn under 7 år. % i AK 7 år, % i AK under 7 år 7 år 1 arbetskraften 66.3 1.25 78,6 1,19 444039 527 353 Därav efter arbets- tidens längd 1—15 tim 10.9 1.32 7.0 1,25 31082 39 001 16—19 tim 6,8 1.28 10,7 1.22 47 513 57 811 20—34 tim 43.0 1.27 46.3 1,21 205 590 248 196 35—w tim 39,3 1.25 36,0 1,14 159 854 182 345 Summa 1000 1.25 100.0 1,19 444 039 527 353 Studerande 2.9 1,21 3.0 1.15 16 958 19 505 Ej i arbetskraften 30,8 1,46 18,4 1,39 104266 144 684 Totalt 1000 1.33 1000 1.22 565 263 691 542

om inga lokala undersökningar finns. Den schablon som används här ger ungefär samma resultat. Barn till långtidslediga föräldrar samt barn till dag- barnvårdare har därefter avräknats från behovsgruppen. Det på detta sätt beräknade antalet barn med behov av barnomsorg framgår av tabell 17.

Behovet av fritidshem är svårt att beräkna. Enligt folk- och bostadsräk— ningen 1975 hade nära 50 % av barnen i åldern 7—12 år mor som arbetade

Tabell 17. Beräknat antal barn under 7 år med behov av barnomsorg vid full be- hovstäckning 1985

Barn under 7 år med 1985 Mor i arbetskraften 16—19 tim + 57800 20—34 tim +248 200 35—w tim +182 300 Studerande mor" + 19500 Ensamstående far” + 13800 Behov av särskilt stöd + 17 000 Långtidsledig förälder" — 44000 Dagbarnvårdande förälder” — 42900

451 700 (65 % av samtliga barn)

Summa barn med behov av omsorg

" Fadern förvärsarbetar eller studerar eller är inte sammanboende. ” Ensamstående mor antas ingå i arbetskraften. ("9 % av barnen med mor i AK 16—w timmar. Här förutsätts att AKU:s definition av förvärvsarbete används. " Ett barn under 7 år/dagbarnvårdare räknat med nuvarande personaltäthet och syssel- sättningsgrad fo'r dagbarnvårdare.

• Sida 26
•  Original

' De tidigare nämnda högre arbetskraftstalen för kvinnor med barn under 7 år ökar behovsgruppen med ytterligare 16 900 barn.

20 timmar eller mer. Enligt arbetskraftsundersökningarna 1977 hade drygt 70 % av barnen i åldern 7—10 år mor i arbetskraften. Det är rimligt att räkna med att ca 65 % av barnen 1985 kommer att ha mor som förvärvs- arbetar 20 timmar eller mer. Dessutom bör man på samma sätt som för förskolebarnen räkna med barn till studerande och barn med behov av sär- skilt stöd. Totalt skulle behovet av fritidshemsplatser då bli omkring 70 % av barnen i åldern 7—10 år. Med 398 700 barn i denna åldersgrupp behövs 279100 platser i fritidshem och familjedaghem.

När den samlade skoldagen införs minskar den totala vistelsetiden i fri- tidshemmet framför allt för barn över 10 år. Därför har här platsantalet relaterats endast till barn i åldersgruppen 7—10 år, där det största behovet finns.

6.1.3 Utbyggnadsalternativ för barnomsorgen

Om en utbyggnad till "full behovstäckning” skall göras t. o. m. 1985 behövs 451700l daghems- och familjedaghemsplatser, vilket skulle innebära att utbyggnadstakten måste vara 33300 platser i daghem per år under hela perioden 1978—1985. Om detta är önskvärt samt praktiskt möjligt kan gi- vetvis diskuteras. Enligt de senaste planerna (enkäten augusti 1978) ligger utbyggnadstakten på ca 17500 platser per år.

Om man antar att privat barnomsorg ordnas för 10 % av barnen med behov av barnomsorg (släktingar, föräldrarna växlar arbetstider m. m.) kvar- står behov för 406 500 barn. Detta förutsätter att andelen barn som får privat tillsyn minskas från ca 55 % år 1977 till ca 10 % år 1985. Enligt långtids- utredningens beräkningar minskar andelen barn med privat tillsyn till drygt 30 % år 1983 då hänsyn tagits bl. a. till att många kvinnor redan ingår i arbetskraften. Ju fler kvinnor som ingår i arbetskraften desto lägre måste denna andel bli.

Om andelen barn med privat tillsyn fortsätter att minska som under 1970- talet skulle denna andel minska till 25 % år 1985. För beräkningarna av personalbehovet enligt det behovsrelaterade alternativet har en något lägre andel antagits, 20 % av barnen med behov av barnomsorg.

Exempel på olika utbyggnadsalternativ för daghem framgår av tabell 18.

1 de fortsatta beräkningarna av personalbehovet har alternativ C använts för den behovsrelaterade ambitionsnivån 1985. Övri ga alternativ förefaller tek- niskt och personalmässigt ogenomförbara på så kort sikt som fyra år. För år 1990 kan det vara möjligt att klara full behovstäckning enligt alternativ A, B eller D. Då måste emellertid behovet räknas upp eftersom de kvinnliga förvärvsfrekvenserna antas fortsätta att öka. För oförändrad ambitionsnivå antas att utbyggnaden följer överenskommelsen om 100 000 daghemsplatser men ingen ytterligare utbyggnad.

Om daghemmen t. o. m. 1985 byggs ut enligt de antaganden som gjorts för oförändrad ambitionsnivå skulle 38 % av barnen under 7 är få kommunal barnomsorg. Motsvarande andel enligt den behovsrelaterade ambitionsnivån skulle bli 52 %. Då inräknas även 84 100 familjedaghemsplatser. Relaterat till beräknat antal barn med behov av omsorg blir täckningsgraden 59 % resp. 80 %. [december 1977 hade 22 % av barnen under 7 år plats i daghem

• Sida 27
•  Original

Tabell 18. Utbyggnadsalternativ för daghemsplatser 1982—1985

Alter- Antal Barnom- Därav privat Planerat Antal Kvar- Utbyggnads- nativ barn sorgsbe- omsorg antal daghems- stående behov 1982- under behov familje- platser behov av 1985, 7 år totalt daghems- 1981-12-31 daghems- daghems— % Barn platser” platser platser/år 1982—85 A 651 500 451 690 — — 84 100 181 100 186 490 46 620 B 651500 451690 10 45170 84100 181 100 141320 35330 C 651 500 451 690 20 90 340 84 100 181 100 96 150 24 040 D 651 500 468 590 20 93 720 84 100 181 100 109 670 27 420

"Planerat antal familjedaghemsplatser enligt kommunernas planer (enkäten aug 1978) t.o.m. 1982.

För den oförändrade ambitionsnivån antas att utbyggnaden av fritidshem begränsas till de 50 000 platser som ingår i överenskommelsen 1975 mellan regeringen och Kommunförbundet. Enligt den behovsrelaterade ambitions- nivån antas att ytterligare 10000 platser per år byggs under perioden 1982—1985, d. v. s. ungefär den årliga utbyggnadstakt som överenskommel- sen 1975 anger för perioden 1977-1981.

De här beskrivna utbyggnadsalternativen för fritidshem och familjedag- hem för skolbarn sammanfattas i tabell 19.

Tabell 19. Utbyggnadsalternativ för fritidshem 1985

Ambitions— Antal 70 % Beräknat antal platser Brist 1985. nivå barn behovs— 1985 antal 7—10 år täckning ___—__— platser Familje- Fritids- daghem hem (7—10 år) Oförändrad 398 700 279 100 29 600 77 200 172 300 Behovsrela- terad 398 700 279 100 29 600 117 200 132 300

Den behovsrelaterade ambitionsnivån innebär att 37 % av samtliga barn i åldersgruppen 7—10 år får plats i fritidshem eller familjedaghem 1985. Mot- svarande andel för den oförändrade ambitionsnivån blir 27 %. Om den kvar- stående bristen på platser är en verklig brist är beroende dels av föräldrarnas arbetstider dels av skoldagens längd. Det förefaller dock rimligt att räkna med att bristen enligt det behovsrelaterade alternativet bortfaller med kortare arbetstider och en genomförd samlad skoldag.

Familjedaghemmen beräknas således stanna vid planerad utbyggnad 113 700 platser för barn i åldern 0—12 år. Barn i deltidsgrupper antas minska enligt planerna till 116 000 i båda alternativen. Antagandena sammanfattas i tabell 20.

• Sida 28
•  Original

Tabell 20. Utbyggnad av kommunernas barnomsorg 1977—1985 enligt alternativen oförändrad och behovsrelaterad ambitionsnivå

1976-12-31 Oförändrad Behovsrelaterad ambitionsnivå ambitionsnivå Utbyggnad Antal Utbyggnad Antal 1977—85 platser 1977—85 platser 1985 1985 Daghem 81 100 100000 181 100 196200 277 300

Familjedaghem

(barn 0—12 år) 78 900 34 800 113 700 34 800 113 700 Fritidshem 27 200 50 000 77 200 90 000 117 200 Deltidsgrupper 124 800 —8 800 116 000 —8 800 1 16 000

Förutom tidigare nämnda former av barnomsorg bör nämnas den öppna förskolan. Denna vänder sig till hemmavarande vuxna med barn i försko- leåldern — föräldrar, dagbarnvårdare och andra. Verksamheten drivs oftast i förskolelokaler avsedda för deltidsgrupper och leds av en förskollärare. I början av 1977 fanns ett femtiotal öppna förskolor. 1 föreliggande per- sonalbehovsberäkningar har denna verksamhet inte medräknats.

1 tabell 20 sammanfattas det antal platser inom barnomsorgen som ligger till grund för personalbehovsberäkningarna. Uppgifterna för 1976 har häm- tats från socialstyrelsens sammanställning av barnomsorgsplanerna för pe— rioden 1977—1982.

6.1 .4 Personaltäthet

Den 1 februari 1977 var 42 724 personer anställda inom statsbidragsberät- tigade förskolor och fritidshem. Antalet dagbarnvårdare var i oktober 1977 cirka 31 600, varför totala antalet personer som var sysselsatta inom barn- omsorgen år 1977 var nära 75000.

Personaltätheten framgår inte av SCB:s statistik över förskolor och fri- tidshem. Det är dock möjligt att med utgångspunkt från denna göra en schablonmässig beräkning av relationen anställda/barn.

Som ett första steg beräknas hur många heltidsanställda som den hel-. deltids- och timanställda personalen i arbete med barn tillsammans mot- svarar inom daghem. fritidshem och deltidsgrupper (d. v. s. exklusive eko- nomipersonal). Sedan fördelas den icke avdelningsbundna personalen mellan resp. verksamhetsform i förhållande till den sålunda beräknade heltidsan- ställda personalen. Genom att därefter relatera antalet anställda (årsarbetare) till antalet inskrivna barn får man ett mått på personaltätheten. Detta mått bör vara rimligt även om det inte är helt exakt. Dock torde det vara fullt användbart för att ange riktningen av personaltäthetens förändringi tiden. En preliminär beräkning för 1977 som gjorts utifrån Kommunförbundets personalstatistik ger ungefär samma resultat som ovan beskrivna metod, dock erhålls en lägre personaltäthet för fritidshem och deltidsgrupper.

• Sida 29
•  Original

Tabell 21. Personaltätheten inom daghem, fritidshem och deltidsgrupper 1972—1977, årsarbetare per barn

1972 1975 1976 1977 Daghem 1:5.2 1:4.7 1:4.6 1:4,5 Fritidshem 1:7,8 1:7,3 1:69 1:68 Deltidsgrupper 1:31 1:26 1:26 1:21"

" Om barnomsorgsplanernas platsantal används blir personaltätheten 1:22. Med två grupper per dag blir antalet närvarande barn omkring 10 per anställd.

Schablonberäkningar på nämnda sätt utifrån uppgifterna i de senaste årens rapporter från SCB om förskolor och fritidshem ger personaltäthetssiffror enligt tabell 21.

Den höga personaltätheten för deltidsgrupperna i dag beror på att områden med få barn i aktuella åldrar särskilt i glesbygden påverkar genomsnittet.

En faktor som man inte tar hänsyn till med detta sätt att räkna per- sonaltäthet är barnens närvarotid i daghem, fritidshem och deltidsgrupper. Därför kan exempelvis två daghem med teoretiskt beräknad lika perso- naltäthet ha mycket olika kvalitet om barnen vistas olika länge på dag- hemmen. Om den genomsnittliga vistelsetiden förkortas, medför detta med oförändrad personalstyrka, en ökning av personaltätheten även om detta inte framgår av det mått som brukar användas för personaltäthet.

Personaltätheten har ökat i samtliga verksamhetsformer. Barnstugeutred- ningen rekommenderade 1:4 i daghem, 126 i fritidshem samt 1:20 i del- tidsgrupp. Det förefaller som om kommunerna eftersträvat att förverkliga den personaltäthet utredningen föreslog allteftersom de ekonomiska resur- serna och tillgången på personal gjort det möjligt. 1 föreliggande beräkningar har dessa högre personaltätheter använts för den behovsrelaterade ambi- tionsnivån.

Ett viktigt komplement till verksamheten i dag- och fritidshem är barn- samari/verksamheten för sjuka barn. Barnsamaritverksamheten omfattade 1976 ca 3,45 miljoner arbetstimmar med inriktning på barnfamiljer (SM S 1978z25), vilket motsvarar ca 2 000 årsarbetare. Personaltätheten motsva- rade en årsarbetare på 94 platser i daghem, fritidshem och familjedaghem. För den behovsrelaterade ambitionsnivån har antagits att personaltätheten skall höjas till en årsarbetare på 50 platser.

Antalet anställda inom den kommunala barnomsorgen inkl. dagbarnvår- dare och barnsamaritverksamhet kan enligt personalstatistiken uppskattas till 44 400 årsarbetare 1977 (1 mars). Under huvudtitel 72 (institutioner m. m. för barn- och ungdomsverksamhet) redovisades 49600 årsarbetare. Skill- naden, dvs. 10 %. utgjorde ekonomipersonal och viss administrativ personal. Denna grupp antas motsvara 10 % av all barnomsorgspersonal även 1985.

• Sida 30
•  Original

6.1.5 Personalbehov för barnomsorgen

Personalförändringarna kan delas upp i olika delar. 1 beräkningarna har föl- jande faktorer beaktats:

l] Utbyggnad/ändrad verksamhet El Ändrad personaltäthet El Femte semesterveckan.

Den o/örändrade ambitionsnivån grundas på utbyggnad av daghem och fri- tidshem enligt överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbun— det och oförändrad personaltäthetjämfört med 1977. Beräkningen av antalet platser i familjedaghem grundas på kommunernas barnomsorgsplaner. An- talet platser i deltidsgrupper minskar på grund av sjunkande barnantal.

Enligt den behovsrelaterade ambitionsnivån skulle ca 196 200 platser behöva tillkomma i daghem under perioden 1977—1985. Fritidshemmen skulle öka med 90 000 platser och familjedaghemmen med 34800 platser. Barnstu- geutredningens personaltätheter har antagits gälla för denna ambitionsnivå (se föregående avsnitt). Beräkningen av personalbehovet 1985 framgår av tabell 22.

Personalbehovet 1977 uppgick till 75 000. Det totala personalbehovet enligt oförändrad ambitionsnivå har beräknats öka till 135 000 år 1985. Härvid har förutsatts att utbyggnaden genomförs enligt överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbundet. Om personaltätheten skulle höjas till barnstugeutredningens rekommendation behövs ytterligare ca 17 000 per- soner dvs. omkring 12000 årsarbetare, vilket motsvarar en volymökning på 13 % mätt i årsarbete.

Det totala personalbehovet vid "full behovstäckning". dvs. den behovs- relaterade ambitionsnivå, uppgår till ca 212 600 personer (inkl. ekonomiper- sonal och viss administrativ personal)dvs. en ökning på drygt 15 000 personer per år under perioden 1977—1985. Då inräknas inte nyrekryteringsbehovet p. g. a. avgång. Totalt behövs ca 99000 fler årsarbetare 1985 än 1977. Av denna ökning är ca 24 % personaltäthetsökning, dvs. drygt 23 000 årsarbetare eller 36000 anställda.

Enligt kommunernas planer 1977—1982 (KELP) beräknas barnomsorgen öka med drygt 9 % per år mätt i årsarbetare. De här redovisade exemplen anger en ökningstakt med 10 % per år om oförändrad servicenivå bibehålls samt 22 % per år vid "full behovstäckning" för perioden 1977—1985.

6.2 Service till äldre och handikappade 6.2.1 Underlag för bedömning av servicebehovet

Antalet sysselsatta för service till äldre och handikappade har ökat relativt sakta under 1970-talet. Enligt Kommunförbundets personalstatistik har an- talet sysselsatta ökat från 98 400 år 1970 till 108 200 år 1977, vilket motsvarar en ökning med 10 %. Antalet personer i åldern 65 år och däröver ökade under sjuårsperioden 1970—1977 med nära 17 %. I förhållande till befolk- ningsutvecklingen har således antalet sysselsatta inom äldreomsorgen mins- kat.

• Sida 31
•  Original

Tabell 22. Beräknat personalbehov för barnomsorg 1985 vid oförändrad och be- hovsrelaterad ambitionsnivå

Antal Personal- Årsar- Syssel- Syssel— platser täthet betare siitt— satta nings- grad % .4nm/ anslå/Ida 1977—034)! —Barnomsorgspersonal 44 400 67 66 540 —Administrativ och ekonomipersonal 5 200 67 7 760 Totalt 49 600 67 74 300 Förändringar 1977—85 vid olo/'- dndrad ambitionsnivå —Daghem 100 000 1:45 22 220 80 27 780 —Fritidshem 50 000 1:68 7 350 80 9 190 —Fami1jedaghem" 34 800 115 6 960 53 13 130 —De|tidsgrupper —8 800 1:21 — 420 80 — 530 —Barnsamariter 184 800 1:94 1 970 57 3 460 —Administrativ och ekonomipersonal 4 230 67 6 320 —Femte semesterveckan 670 67 1 000 Totalt 42 980 71 60 350 Summa oförändrad ambitionsnivå 92 580 69 134 650 Förändringar 1977—85 vid be— hovsrelaterad ambitionsnivå Ökat antal platser: —Daghem 96 200 1:4,5 21 380 80 26 730 —Fritidshem 40 000 1268 5 880 80 7 350 -—Barnsamariter 136 200 1:94 1 460 57 2 560 —Administrativ och ekonomipersonal 3 190 67 4 760 —Femte semesterveckan 410 67 610 Totalt 32 320 77 42 010 Ökad personaltäthet: —Daghem 277 300 1:4 7 700 80 9 630 —Fritidshem 117 200 1:6 2300 80 2880 —Familjedaghem 113 700 1:4 5 690 53 10 740 —Barnsamariter 508 200 1:50 4 730 57 8 310 —De1tidsgrupper 116 000 1:20 280 80 350 —Administrativ och ekonomipersonal 2 340 67 3 490 —Femte semesterveckan 360 67 530 Totalt 23 400 65 35 930 Summa be/ioi'srelarerml ambitionsnivå 148 300 70 212 590

”Årsarbetare beräknas utifrån vårdtimmar och genomsnittligt antal barn per dag- barnvårdare och är inte helt jämförbart med övriga personalgrupper.

• Sida 32
•  Original

Den snabba ökningen av antalet äldre i samhället ställer stora krav på äldreomsorg och sjukvård. Insikten om de ömsesidiga sambanden mellan medicinska och sociala förhållanden har under de senaste åren ökat. Hel- hetssynen. d. v. 5. att människans psykiska, fysiska och sociala behov skall bedömas och tillgodoses i ett sammanhang är en inom både socialvården och sjukvården accepterad grund för utveckling. Helhetssynen på männi— skans situation i samhället innebär ett bättre tillvaratagande av givna re- surser. God samordning mellan medicinsk och social service är härvid en nödvändig förutsättning.

Problemen med att förverkliga ovanstående tankegångar om socialvård samt hälso- och sjukvård i samverkan har i olika sammanhang tagits upp under senare år.

I ett gemensamt utredningsarbete har Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. socialstyrelsen samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) beräknat bl. a. personalbehov 1985 för de äldres olika boendeformer. Detta utredningsprojekt har redovisats i rapporten "Boende. service och vård för äldre". De här gjorda bedöm- ningarna av personalbehovet för äldreservice bygger i stora drag på de tan- kegångar som presenterats i denna rapport.

Ifråga om behovet av service redovisas rapportens innehåll i sammandrag: Insatserna för att förbättra de äldres boende, service och vård kan inte begränsas endast till de direkta äldreomsorgerna. Utformningen av samhället i stort och planeringen av dess utveckling måste in i bilden.

De flesta äldre har i många avseenden en normal tillvaro och de insatser som behövs utöver pension och bostadsstöd är små. Med stigande ålder blir dock för många enskilda människor svårigheterna betydande. Det beror bl.a. på att

social kontakt och ömsesidigt stöd minskar de äldre i större eller mindre utsträckning drabbas av hälsoproblem boendemiljön ofta är ogynnsam för äldre man tvingas flytta fast man egentligen inte vill nuvarande utbud av boende-. service- och vårdformer inte svarar mot de äldres önskemål och behov.

DDDDCI

Utförliga intervjuer med äldre i samband med flyttning visar. att ensamhet och isolering ofta utmärker livssituationen för människor i hög ålder. Förlust av närstående. nedsatt rörlighet. hinder i boendemiljön och livsmönstret i det moderna samhället bidrar till isoleringen. Det bör därför vara angeläget att underlätta kontakter och gemenskap i den lokala miljön. Dessutom bör äldreomsorgerna utformas så att de så långt möjligt aktiverar anhöriga. gran- nar och andra människor.

Nuvarande fördelning mellan olika boende- och vårdformer svarar vare sig mot de äldres önskemål eller mot vad som kan bedömas ändamålsenligt med hänsyn till deras behov av service. omsorg och vård. Utvecklingen mot en ökad andel äldre i särskilda boende- och 1'ä/'(l/Öl'l?1€l' mås/e brytas. Många äldre skulle kunna leva ett mera normalt och självständigt liv än de nu gör. Som grund för utvecklingslinjerna anges följande mål i rapporten:

• Sida 33
•  Original

D Det grundläggande målet bör vara att successivt vidga möjligheterna till ordinärt boende. i El Ett viktigt mål är att relativt sett minska behovet av flyttningar från den invanda fysiska och sociala närmiljön. D Ett annat viktigt mål är att främja social kontakt och ömsesidigt stöd. El När behovet av särskilda boende- och vårdformer uppkommit bör målet vara att utforma dem så att de så långt möjligt tillvaratar kvaliteterna i det ordinära boendet. D Ett väsentligt mål är att renodla huvudmännens uppgifter och utveckla

en praktiskt utformad samverkan mellan socialvård samt hälso- och sjuk- vård.

Även om man kan begränsa behovet av särskilda boende— och vårdformer kan de självfallet ändå inte undvaras. Ett viktigt mål är att i de särskilda boende- och vårdformerna så långt möjligt föra in de kvaliteter som i dag oftast endast finns i det ordinära boendet. Serviceboende och ålderdomshem ses primärt som boendeformer med resurser att tillgodose även mer eller mindre omfattande omvårdnads- och sjukvårdsbehov. medan det lokala sjukhemmet främst betraktas som en värd/orm, vilken samtidigt ofta funge- rar som en form av boende.

6.2.2 Befolkningsutvecklingen i de äldsta åldrarna

Antalet invånare i de äldsta åldrarna kommer att öka mycket snabbt. Tabell 23 visar att antalet personer som är 80 år och äldre enligt SCB:s prognos beräknas öka med 80 % mellan 1970 och 1990. Ökningen enligt prognosen blir något större under 1980-talet än under 1970-talet.

Tabell 23 Förväntad utveckling av antalet personer 65 år och äldre (1000-tal)

Åldersgrupp 1970 1975 1980 1985 1990 65—69 399 439 442 440 435 70—74 310 345 381 384 383 75—79 214 241 272 301 303 80—84 123 141 163 184 205 85—89 52 62 74 87 99 90—w 16 21 26 32 39

Totalt 65—w 1 114 1 249 1 358 1 428 1 464

Källa: SCB. lPF 1978z5, Befolkningsprognos för riket 1978—2000.

6.2.3 Personalbehov för service till ordinärt boende

Att vidga möjligheterna till ordinärt boende även för människor i hög ålder och med relativt omfattande behov av service och personlig omvårdnad är ett av de viktigaste målen för äldreomsorgernas utveckling de närmaste åren. År 1976 fanns ca 1 135 000 personer i åldern 65 år och äldre i ordinärt boende. d.v.s. utanför institutioner, ålderdomshem och servicebostä-

• Sida 34
•  Original

der.Denna grupp beräknas 1985 öka till 1 250 000 personer om de förutsatta förändringarna av social hemtjänst samt övriga boende- och vårdformer genomförs.

Pensionärsundersökningen (SOU 1977:98) beskriver utvecklingen av so- ciala hemtjänsten på följande sätt:

"Den sociala hemhjälpen är nu i hög grad inriktad på att tillgodose mate- riella behov t. ex. städning. matlagning m. m. Efterhand som allt flera pen- sionärer bor bättre. ofta centralt med god tillgång till närservice minskar behovet av hemhjälp av det traditionella slaget. Utvecklingen kan dock samtidigt föra med sig ett ökat behov av hemservice. eftersom möjligheter att bo kvar hemma ökar ytterligare."

Hemsamaritrollen kommer därför successivt att få ett annat innehåll. Re- dan idag börjar man på vissa håll arbeta på annat sätt. Kommunerna indelas i distrikt inom vilka hemsamariterna arbetar i arbetslag som ger bättre vård och bättre arbetstillfredsställelse och på sikt effektivitetsvinster.

Under 1976 (SCB SM 5 197729) fick nära 300000 personer 65 år och äldre social hemtjänst. Av dessa fick ca 16 000 social hemtjänst genom anhöriga. Det totala antalet arbetstimmar uppgick till 40.8 miljoner vilket motsvarar 137 timmar per hjälpt person. År 1977 hade antalet arbetstimmar ökat till 42.2 motsvarande 139 timmar per hjälpt person. Samma år fick handikappade drygt 5 miljoner arbetstimmar eller 146 timmar per hjälpt person.

För social hemtjänst till äldre och handikappade fanns ca 64000 hem- samariter och 1500 hemhjälpsledare vid slutet av 1976.

Med oförändrad personaltäthet och sysselsättningsgrad samt en ökning av antalet personer inom gruppen ordinärt boende med 115000 och en viss förskjutning till högre åldrar under perioden 1977—1985 ökar antalet anställda med ca 7800 hemsamariter och 200 hemhjälpsledare.

Enligt rapporten ”Boende. service och vård för äldre" anses ytterligare 700 personer per år kunna bo kvar i den egna bostaden om extra hjälp erhålls med ca 9 timmar per vecka. Detta är personer som i dag tvingas flytta till ålderdomshem och sjukhem på grund av att social hemtjänst och sjukvård inte kan ges i tillräcklig omfattning i hemmet. År 1985 beräknas denna grupp ha ökat till 6300 personer. För denna extra hjälp behövs ca 4000 hemsamariter och ca 100 hemhjälpsledare.

En stor del av hemsjukvården utförs i dag av hemsamariter. För denna vård får kommunerna ersättning från landstingen. Omkring en tredjedel av hemsjukvården skulle dock kunna ersättas med social hemtjänst. Detta beräknas innebära att kommunerna år 1985 bör svara för social hemtjänst med ca 3 miljoner arbetstimmar som enligt nuvarande ansvarsfördelning betecknas som hemsjukvård och finansieras av landstingen. Denna om- fördelning motsvarar ca 1 800 årsarbetare, vilket dock netto inte ger någon sysselsättningsökning för kommuner och landsting tillsammans.

Enligt pensionärsundersökningen 1975 fick ca 3 % av de intervjuade ål- derspensionärerna otillräcklig hjälp. Ytterligare 3 200 årsarbetare skulle ha behövts för att ge social hemtjänst till denna pensionärsgrupp i samma omfattning som till övriga pensionärer. Med hänsyn till ökningen av andelen äldre såväl totalt som i högre åldrar har denna underskattning av hjälp- behovet beräknats öka till ca 5 200 årsarbetare 1985. Härtill kommer ökat

• Sida 35
•  Original

antal hemhjälpsledare motsvarande 240 årsarbetare. En sådan personalför- stärkning möjliggör även en viss ökning av hjälpen till personer under 65 år. Denna höjning av ambitionsnivån motsvarar en volymökning av per- sonalbehovet med 2 % per år.

En minskning av arbetsvolymen med 25 % per hemhjälpsledare anses motiverad för att ge dem möjlighet att effektivare planera och följa upp hjälpinsatserna. En sådan förändring medför en ökning av antalet hem- hjälpsledare/hemvårdsassistenter med 800.

För att förbättra servicen till ordinärt boende föreslås 800 fristående dag- centraler. För att sköta dessa behövs I 300 värdinnor/samariter om syssel- sättningsgraden är 75 %.

6.2.4 Personalbehov för serviceboende

Serviceboende kan betraktas som en förstärkt form av ordinärt boende där man söker tillgodose den enskildes speciella behov av omvårdnad, trygghet och aktivering.

Serviceboende består av lägenheter med normal standard, där man har möjlighet att på grund av tilltagande ålder och vårdbehov få dygnet-runt- trygghet, sociala insatser och sjukvård i hemmet. Normalt skall flyttning till annan boende- eller vårdform inte behöva ske.

Boendeformen svarar på ett bättre sätt mot dagens krav på boende- och levnadsstandard än vad ålderdomshemmen numera kan anses göra. Ut- vecklingen går därför mot att boendet i servicelägenheter eller servicehus successivt övertar en allt större del av ålderdomshemmens roll som bo- endeform för äldre människor med nedsatta kroppsfunktioner och konti- nuerliga omvårdnadsbehov.

Innebörden av olika utbyggnadsalternativ diskuteras i rapporten "Boende. service och vård för äldre". Vid en utbyggnad av serviceboendet med genom- snittligt 3 000 lägenheter per år under perioden 1977—1985 kan man tillgodose de behov som följer av äldregruppernas tillväxt och låta en del lägenheter disponeras av yngre personer med behov av service och omvårdnad. Man kan också kompensera bortfallet av ett mindre antal ålderdomshemsplatser. Man medverkar därigenom till att bryta utvecklingen mot successivt ökande andel äldre i särskilda boende- och vårdformer.

Personalbehovsberäkningarna för den behovsrelaterade ambitionsnivån grundar sig på nämnda utbyggnadstakt på 3000 lägenheter per år under perioden 1977—1985. För de äldre innebär detta ett nettotillskott på ca 2 800 lägenheter årligen. Övriga lägenheter behövs för handikappade i åldern under 65 år. Antalet servicelägenheter skulle därmed öka från 12 000 lägenheter 1976 till 39000 lägenheter 1985.

För servicebostäderna fanns 3 500 anställda år 1976, vilket motsvarade 2 400 årsarbetare eller en arbetsinsats totalt av ca 6 timmar och 20 minuter per lägenhet och vecka. Personaltätheten uppgick till en årsarbetare på fem lägenheter. För prognosperioden har för befintliga servicehus räknats med oförändrad personaltäthet när det gäller fast anställd s. k. baspersonal. För de nytillkommande 27000 lägenheterna har antagits att personaltätheten motsvarar en årsarbetare på fyra lägenheter, dvs. samma personaltäthet som för medelstora enheter (SO—100 lägenheter).

• Sida 36
•  Original

För att ta emot mer vårdkrävande personer inom serviceboendet behövs en utökning av den sociala hemtjänsten i dessa lägenheter med i genomsnitt minst 4 timmar per lägenhet och vecka. Till denna arbetsinsats behövs sammanlagt 9 800 hemsamariter och 400 hemhjälpsledare. Personaltätheten skulle då öka till en anställd på 2.8 lägenheter. Som jämförelse kan nämnas att kostnaderna för 12 timmars hemtjänst per vecka och lägenhet i ser- viceboende inte överstiger personalkostnaden per person som bor på ål- derdomshem.

6.2.5 Personalbehov för ålderdomshem

Ålderdomshemmet tillgodoser personliga behov av daglig hjälp och om- vårdnad. Boendeformen är därför lämpad för vårdkrävande äldre företrä- desvis i hög ålder.

Nytt arbetssätt och ny organisation gör det möjligt att utan större per- sonalförstärkningar förbättra vården inom ålderdomshemmen i framtiden.

För den behovsrelaterade ambitionsnivån förutsätts att antalet boende på ålderdomshem i stället för att öka kommer att minska med 500 per år eller 4500 under perioden 1977—1985. dvs. en reducering från ca 60000 till 55 500 platser. Vid bedömning av personalbehovet måste man beakta förskjutningen mot högre åldrar. På grund härav antas att nuvarande per- sonal behövs trots att antalet platser beräknas minska. Personaltätheten be- räknas härigenom öka från en årsarbetare på 2.2 till en på 2,1 ålderdoms— hemsplatser. Med denna personaltäthet kan nattpersonalen ökas främst i medelstora hem. Dessutom kan kringboende pensionärer få en viss ökad service. exempelvis jour nattetid.

6.2.6 Totalt personalbehov för service till äldre och handikappade

De förutsättningar som beskrivits i avsnitten 6.2.3—6.2.5 ligger till grund för beräkningen av personalbehovet 1985 för den behovsrelaterade ambi- tionsnivån. För den oförändrade ambitionsnivån har hänsyn endast tagits till befolkningsförändringar och förskjutningar mot fler äldre i högre åldrar. Det beräknade personalbehovet sammanfattas i tabell 24.

Tabell 24 Beräknat personalbehov för service till äldre och handikappade 1985 enligt oförändrad och behovsrelaterad ambitionsnivå

Årsarbetare Sysselsätt- Sysselsatta ningsgrad % Antal anställda 1977-03-01 56 830 53 107 100 Förändringar ] 97 7—85 vid oförändrad ambitionsnivå Befolkningsförändringar 6 880" 53 12 990 Förskjutningar mot fler personer i högre åldrar 2 500 53 4 700 Arbetskraftstillskott för femte se- mesterveckan 270 53 500 Totalt 9 650 53 18 190 Summa oförändrad ambitionsnivå 66 480 53 125 290

• Sida 37
•  Original

Årsarbetare Sysselsätt- Sysselsatta ningsgrad % Att/al anstä/Ida 1977-034)! 56 830 53 107 100

Förändringar 1977—85 vid behovsrelaterad ambitionsnivå Ordinärt boende

Befolkningsförändringar och en viss förskjutning mot högre åldrar

— Hemsamariter 3 500 45 7 780 — Hemhjälpsledare 160 75 210 Social hemtjänst för att möjlig-

göra ökat ordinärt boende — Hemsamariter 1 780 45 4000 — Hemhjälpsledare 80 75 110 Höjd ambitionsnivå för social hemtjänst — Hemsamariter 5 200 45 11 560 — Hemhjälpsledare 240 75 320 Ökad personaltäthet — Hemhjälpsledare 570 75 760 Personal vid dagcentraler - Värdinnor/hemsamariter 1 000 75 1 330 Totalt . 12 530 48 26 070 Serviceboende Utbyggnad av 3 000 servicelägen- heter per år 6 750 65 10 380 Ökad social hemtjänst i service— lägenheter. 4 tim per lägenhet och vecka — Hemsamariter 4 900 50” 9 800 — Hemhjälpsledare 300 75 400 Totalt 11 950 58 20 580 Ålderdomshem Reducerat antal platser —2 100 68 — 3090 Okning av nattpersonal 600 67 900 Övrig ökning av personaltätheten — Jourverksamhet 1 500 68 2 190 Totalt 0 0 O Femte semesterveckan 320 53 600 Summa behovsrelaterad ambi- tionsnivå 81 630 53 154 350

” 1976—12-31 var antalet personer 65—w år 1 273854. 1985-12-31 beräknas denna åldersgrupp ha ökat till 1428140. b Sysselsättningsgraden för hemsamariter inom serviceboende är något högre än den genomsnittliga sysselsättningsgraden för hemsamariter.

Enligt den oförändrade ambitionsnivån skulle personalbehovet öka med 18 200 personer. dvs ca 2 % per år under perioden 1977—1985. Den be- hovsrelaterade ambitionsnivån innebär ett ökat personalbehov motsvarande 5 % per år eller totalt 47300 personer.

• Sida 38
•  Original

Enligt kommunernas planer beräknas personalbehovet för service till äldre och handikappade öka med ca 3 % per år under perioden 1977—1982. De beräkningar som redovisas i "Boende. service och vård för äldre" visar en ökningstakt av ca 4 % per år för perioden 1977—1985. Denna ökningstakt är nödvändig för att undvika ännu dyrare boende- och vårdformer samt för att ge service till ett ökat antal personer i de äldsta åldersgrupperna.

6.3 Individ- och familjeomsorg

Till individ- och familjeomsorg hänförs i detta sammanhang all social omsorg som inte redovisats under rubrikerna barnomsorg och service till äldre och handikappade. Som exempel på sådan personalkrävande verksamhet kan nämnas stöd- och behandlingsarbete. arbetsvård. nykterhetsvård, viss fri- tidsverksamhet för barn och ungdom. familjerådgivning samt gemensam socialadministration.

Antalet sysselsatta var i början av 1977 ca 26000 dvs. drygt 12 % av totala antalet sysselsatta inom den sociala sektorn. Motsvarande andel års- arbetare var dock drygt 16 % vid samma tidpunkt.

Arbetet inom denna sektor kommer att förändras kraftigt. Socialvården får ett annat innehåll och nya arbetsmetoder.

I framtiden kommer även nya former av social omsorg att falla på kom- munerna.Socialutredningens lagförslag framhåller bl. a. kommunernas vid- gade ansvar. Socialtjänstlagens 2.5 säger enligt förslaget att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Detta medför inte bara skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet utan också skyldighet att anvisa eller förmedla in- satser från andra samhällsorgan samt att tillgodose det behov av omsorg som kan finnas. Kommunen åläggs alltså att bereda erforderlig vård. För- slaget innebär enligt socialutredningen ett vidgat ansvar för kommunen i förhållande till gällande rätt.

Sådana nya områden kan t. ex. bli föräldrautbildning, familjerådgivning. psykisk barn- och ungdomsvård. vård av missbrukare och konsumentfrågor. Arbetsvården kan även behöva förstärkning.

En ny socialförsäkringsreform kan innebära att utbetalning av socialför- säkringstillägg överförs till försäkringskassan. Denna förändring kan medföra en viss personalförstärkning för kommunerna eftersom den kommunala personal som då frigörs kan användas för mer kvalificerat vård- och be- handlingsarbete. Hela den betydande! förändring av verksamheten som pla- neras kommer dock att kräva ytterligare personalförstärkning.

Kommunerna räknar i sin planering med att personalbehovet för denna verksamhet kommer att öka med 2 % per år. En sådan ökningstakt innebär för perioden 1977—1985 ytterligare 4 200 årsarbetare eller 5 300 sysselsatta.

Eftersom planeringen påverkats av resursknappheten kan denna bedöm- ning av personalbehovet betecknas som försiktig.

• Sida 39
•  Original

6.4 Totalt personalbehov/ör social service

Det beräknade personalbehovet 1985 för hela den sociala sektorn samman- fattas i tabell 25.

Tabell 25 Beräknat personalbehov för social service 1985 enligt oförändrad ambitionsnivå och behovsrelaterad ambitionsnivå Verksamhet 1977 1985 Års- Syssel- Oförändrad Behovsrelaterad arbetare satta ambitionsnivå ambitionsnivå Års- Syssel- Års- Syssel— arbetare satta arbetare satta Barnomsorg 49 600 74 300 92 580 134 650 148 300 212 590 Aldre och handikap- pade 56 830 107 100 66 480 125 290 81 630 154 350 lndivid- och familjeom- sorg 20 600 26 000 20 600 26 000 24 820 31 280 Totalt 127 030 207 400 179 660 285 940 254 750 398 220 Förändring 1977—1985 41 % 101 %

Enligt alternativet oförändrad ambitionsnivå skulle personalbehovet öka med ca 78 500 personer under perioden 1977—1985. Det behovsrelaterade alternativet ger en personalökning på 190800 personer. Volymökningen. mätt som förändring av antalet årsarbetare, beräknas för de båda alternativen bli 41 % resp. 101 % jämfört med utgångsåret 1977.

1 tabell 26 redovisas vad de beräknade förändringarna av personalbehovet för social service innebär i arbetsinsats per 1 000 invånare i relation till berörd åldersgrupp 1985. Verksamhetens omfattning 1977 har relaterats till resp. åldersgrupp 1985.

Tabell 26 Årsarbetare per 1 000 invånare i relation till berörd åldersgrupp 1985 för social service

Verksamhet Ålder Ålders- 1977 Förändring 1977—85 gruppens års _— storlek verksam- Oför- Behovs— 1985 het ändrad relaterad

ambi- ambi— tions- tions- nivå nivå

Barnomsorg 0—12 1 090 246 45.5 + 39.4 + 90.5 Äldreservice 65—w 1428140 39,8 + 6.8 + 17.8 lndivid— och Hela be- familjeomsorg folkn 8356 230 2.5 i 0 + 0,5

• Sida 40
•  Original

7 Övriga verksamheter

De kommunalt anställda som inte hade arbetsuppgifter inom undervisning eller social service uppgick 1977 till 118 000 personer exkl. personal för sjuk- vårdsuppgifter i de landstingsfria kommunerna Gotland, Göteborg och Mal- mö. Om femte semesterveckan då varit genomförd skulle antalet anställda med oförändrad sysselsättningsgrad ha uppgått till 119000. Härav var ca 70 000 anställda inom energiverk, vatten- och avloppsverk, . fastighets/öfvaltning. hamnar, kommunikationer och annan affärsmässig verksamhet samt gatu- och park/öwaltning. Större delen av dessa verksamheter avser tätorter. Perso- nalbehovet kan därför antas öka i ungefär samma takt som tätortsbefolk- ningen vid oförändrad ambitionsnivå. Det finns dock ingen befolknings- prognos som är uppdelad på tätorts- och glesbygdsbefolkning. Ökningstakten för tätortsbefolkningen under femårsperioden 1970—1975 uppgick till drygt 0,6 % per år. För detta ändamål kan man räkna med att tätortsbefolkningen ökar med en halv procent per år. dvs. en något avtagande ökningstakt. Oförändrad ambitionsnivå och sysselsättningsgrad innebär med detta an- tagande att personalbehovet för de nämnda verksamheterna till 1985 ökar med ca 3000 anställda.

Inom dessa verksamhetsområden kan successiva tekniska förbättringar medföra att vissa standardhöjningar uppnås med oförändrat antal anställda. I stort sett torde sådana standardhöjningar täcka behovet. För kollektivt/'a/iken är dock en personalökning ofrånkomlig. Riksdagen har understrukit behovet av bättre kollektivtrafik genom att besluta om höjda statsbidrag för att sti- mulera fortsatt utbyggnad av kollektivtrafiken. En beräkning för Jönköpings kommun visar att samma trafikstandard i glesbygd som i tätort kräver ytter- ligare 90 bussförare. För att genomföra en sådan trafikstandard i alla kom- muners glesbygd skulle ytterligare 1 500 heltidsanställda behövas. Vissa stan- dardhöjningar av tätorternas kollektivtrafik anses också lika önskvärd. En grov uppskattning ger ett behov av ytterligare 500 heltidsanställda inom tätortstrafiken.

Inom den centra/a_fö/va/tningen, byggnadsnämndernas och hälsovårdsnämn- dernas administration samt brandförsvar och annat samhällsskydd var 26 000 personer anställda 1977. För fritids- och kulturell verksamhet fanns vid samma tidpunkt 22 000 anställda. Sammanlagt fanns således 48 000 anställda för här redovisade arbetsuppgifter som avser både tätorter och glesbygd. För att genomföra femte semesterveckan skulle då ha behövts ytterligare 400 anställda med oförändrad sysselsättningsgrad. Eftersom ökningen av totalbefolkningen till 1985 beräknas bli relativt obetydlig ökar inte perso- nalbehovet för dessa arbetsuppgifter nämnvärt vid oförändrad ambitions- nivå.

Det finns inte underlag för att utförligt beskriva de standardhöjningar som kan anses önskvärda i fråga om administrativa arbetsuppgifter samt fritidsverksamliet och kulturell verksamhet. Kommunerna räknar i sin pla— nering med en ökningstakt av ca 2 % per år. En sådan ökningstakt innebär ytterligare 9 000 anställda 1985. Hur stora prutningar som förekommit saknas uppgift om. Det förefaller dock inte osannolikt att ett oprutat alternativ sammanlagt skulle kunna innebära 15 000 nyanställda under perioden 1977—1985, dvs. en ökning med omkring 3 % per år.

• Sida 41
•  Original

Några kända förändringar kan nämnas som exempel på ökat personal- behov. Ökadjritid medför krav på att kommunernas fritidsverksamhet och kulturella verksamhet byggs ut så att betydande personalförstärkningar be- hövs. För att tillgodose behoven inom kultursektorn uppskattas nyrekry- teringsbehovet till omkring 6 000 årsarbetare. Lagstiftningen om energi/nis— hållning medför en ny arbetsuppgift för kommunerna. På grund härav be- räknas kommunerna behöva nyanställa 1 500 personer för besiktningsverk- samhet. Nytt avtal. som medför en tjänstgöringstidsförkortning. skall ge- nomföras före 1982 och beräknas innebära att antalet brandmän ökar med omkring 1000.

Tabell 27. Personalbehov 1985 för övrig kommunal verksamhet exkl. undervisning och social service vid oförändrad och behovsrelaterad ambitionsnivå

Årsarbetare Sysselsätt- Sysselsatta

ningsgrad %

Affärsmässig verksamhet samt

gatu- och parkförvaltning Antal anställda ]977-03-01 61 600 88 70 000 Förändringar 1977—1985 vid

oförändrad ambitionsnivå —Förändringar på grund av

ökad tätortsbefolkning 2 640 88 3 000 —Femte semesterveckan 530 88 600

Totalt 3 170 88 3 600

Summa Q/örändrad ambitions—

nivå 64 770 88 73 600 Förändringar 1977—1985 vid be-

hovsrelaterad ambitionsnivå —Kollektiv trafik 2 030 88 2 300 Simuna be/iovsrelalerad ambi-

tionsnivå 66 800 88 75 900 Administration, fritidsverksam-

het och kulturell verksamhet Antal anstä/lda 1977-03-01 35 500 74 48 000 Förändringar 1977—1985 vid ofär-

ändrad ambitionsnivå —Femte semesterveckan 300 74 400 Summa oförändrad ambitions-

nivå 35 800 74 48 400 Förändringar 1977—1985 vid be-

hovsrelaterad ambitionsnivå —Ökning 3 % per år 11 100 74 15 000 Summa behovsrelaterad ain-

bitionsnivå 46 900 74 63 400

Totalt personalbehov för övriga verksamheter framgår av tabell 28.

• Sida 42
•  Original

Tabell 28 Be

räknat personalbehov för övriga verksamheter 1985 enligt oförändrad

och behovsrelaterad ambitionsnivå

Verksamhet 1977 1985 Års- Syssel- Oförändrad Behovsrelaterad arbetare satta ambitionsnivå ambitionsnivå Års— Syssel— Års— Syssel- arbetare satta arbetare satta Affärsmässig verksamhet samt gatu- och parkförvaltning 61 600 70 000 64 770 73 600 66 800 75 900 Administration. fritidsverksam- het och kulturell verksamhet 35 500 48 000 35 800 48 400 46 900 63 400 Summa 97100 118000 100570 122000 113700 139300

Personalbehovet beräknas enligt den behovsrelaterade ambitionsnivån öka med 21 300 personer, vilket motsvarar 16 600 årsarbetare. Volymökningen. mätt som förändring av antalet årsarbetare. beräknas uppgå till 17 % mellan 1977 och 1985. Vid oförändrad ambitionsnivå blir volymökningen endast 3,6 %.

lnom övriga verksamheter motsvarade 1977 års arbetsinsats 11,7 årsar- betare per 1000 invånare. Oförändrad ambitionsnivå beräknas under pe- rioden 1977—1985 medföra en ökning med 0,4 årsarbetare och behovsre— laterad ambitionsnivå en ökning med 1,9 årsarbetare per 1000 invånare.

• Sida 43
•  Original

Bilaga 2 Sysselsättningsutvecklingen inom landstingssektorn1

1 Inledning

Sysselsättningsutredningen avser i sitt slutbetänkande att redovisa räkne- exempel på den kommunala sektorns sysselsättningsutveckling enligt tre ambitionsnivåer nämligen

El oförändrad ambitionsnivå El förändrad ambitionsnivå enligt aktuell verksamhetsplanering [] förhöjd ambitionsnivå

Sysselsättningseffekten av en oförändrad ambitionsnivå för olika verksam- heter kan räknas fram med utgångspunkt från dagens arbetsinsats per vård- plats/besök och med förutsättningen att vårdresurserna enbart byggs ut i takt med befolkningsutvecklingen för olika behovsgrupper. Sådana fram- skrivningar har i ekonomiska termer tidigare gjorts, bl.a. av kommunal- ekonomiska utredningen.

Ett räkneexempel där den framtida utvecklingen utgår från ”behoven” av hälso- och sjukvård är svårare att redovisa. Att objektivt mäta och ange dessa behov är inte möjligt då någon övre gräns är svår att finna. Vi vet att det fortfarande finns betydande brister inom hälso- och sjukvården, trots den kraftiga utbyggnaden under senare år. Vi vet dessutom, att efterfrågan på sjukvård i viss utsträckning styrs av de resurser som finns tillgängliga. Besluten om sjukvårdens utbyggnad måste grundas på ett underlag, där olika vårdbehov vägs mot varandra och där utbyggnadstakten anpassas till de ekonomiska förutsättningarna. En sådan avvägning sker i landstingens flerårsplaner och de ger därmed den mest realistiska bilden av utvecklingen i framtiden.

För vissa områden inom hälso- och sjukvården finns dock separata be- hovsanalyser i form av räkneexempel. Det gäller i första hand för lång- tidssjukvården. som är ett högt prioriterat område. Det gäller också för exem- pelvis folktandvården, som dock ur total sysselsättningssynpunkt har mar- ginell betydelse. Sjukvårdens inriktning bestäms i övrigt av ett komplicerat samspel mellan samhällets krav och vårdorganisationen. F. n. pågår en om- strukturering av vården mot öppna och mer lättillgängliga vårdformer. Den påverkar bl. a. omfattningen och inriktningen av akutvård och psykiatri. För dessa områden finns inga motsvarande behovsanalyser. Ett behovs-

! Utarbetad av tjänstemän inom landstingsförbun- det.

• Sida 44
•  Original

44

1 Den faktiska ökningen går dock långsammare än planerat.

anpassat räkneexempel måste därför för stora delar av den slutna vården antingen bygga på landstingens planer eller en trendframskrivning av den faktiska utvecklingen, som den sett ut under 1970-talet, bl. a. då det gäller förändringar av personaltätheten. Verkligheten har vad avser utvecklingen av antalet anställda genomgående överträffat den planerade utvecklingen. För att anknyta till landstingens planer har sysselsättningsutredningens räkneexempel för hälso- och sjukvården följande uppdelning:

Långtidssjukvård Övrig sjukhusansluten vård Distriktsläkarväsende. distriktsvård, hemsjukvård

Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda Övrigt (social verksamhet, folktandvård, undervisning, div. verksamheter, central förvaltning)

I räkneexemplen har en bemanningskvot (anställda per tjänst) beräknats genom att faktiskt antal landstingsanställda den 1 mars 1977 har relaterats till antal budgeterade tjänster omräknade till heltid. Vakanseri utgångsläget har ej beaktats. Bemanningskvoten har därefter justerats med hänsyn till införandet av 5:e semesterveckan, i övrigt har dock sysselsättningsgraden per anställd antagits vara oförändrad. Landstingens planering 1985 avseende tjänster bygger på en trendframskrivning av LKELP 78.

2 Beräknat arbetskraftsbehov 1985 för långtidssjukvården

1977 fanns totalt 41 300 vårdplatser inom långtidssjukvården och uppskatt- ningsvis ca 52 500 anställda. En utbyggnad av vårdresurserna är f. n. starkt prioriterad såväl från statsmakternas som från sjukvårdshuvudmännens sida, dels som en följd av befolkningsutvecklingen, dels på grund av dagens bristsituation med långa köer till befintliga långvårdsplatser. En standard- höjning i form av en ökad personaltäthet inom långtidssjukvården är också angelägen för att kunna ge patienterna en bättre och mer personlig om- vårdnad.

Oförändrad ambitionsnivå

Enbart för att bibehålla en oförändrad ambitionsnivå inom långtidssjukvår- den måste 6 900 nya vårdplatser byggas fram t. o. m. 1985 (+ 870 per år). Beräkningen utgår från att antalet vårdplatser per invånare 70 år och äldre skall vara oförändrad under perioden. Med nuvarande arbetsinsats per vård- plats medför en sådan utbyggnad ett behov av ca 11500 anställda.

Aktuell verksamhetsplanering

Enligt landstingens tlerårsplaner (LKELP 78) beräknas antalet platser öka med 4,9 % per år 1977—1983. En trendframskrivning till 1985 ger då ett platsantal på 60 500.1 I LKELP 78 särredovisas inte tjänster inom lång- tidssjukvården. Som grund för en skattning av tjänsteutvecklingen har de kompletteringsuppgifter på kommunnivå som inhämtades i samband med LKELP 77 använts. Enligt dessa uppgifter beräknas antalet tjänster inom

• Sida 45
•  Original

långtidssjukvården öka med 6,4 % per år mellan 1976 och 1982. Denna utvecklingstakt leder till att antalet anställda inom långtidssjukvården be- höver öka med 37000.

Förhöjd ambitionsnivå

Utvecklingen av personalbehov och kostnader för hälso- och sjukvården för äldre har nyligen undersökts av en särskild kommitté inom socialde- partementet. Resultaten har redovisats i betänkandet "De äldre och hälso- och sjukvården” (D55 19781). Ett av utredningens räkneexempel visar ut- vecklingen av antalet vårdplatser till 1985 inom långtidssjukvården, om behoven skall kunna täckas. Utredningen räknar med 3 000 nya vårdplatser per år. Det innebär totalt 24 000 nya platser under perioden 1977—1985 och det motsvarar med nuvarande arbetsinsats per Vårdplats och de förutsätt- ningar i övrigt som angivits ovan 33800 fler anställda än 1977.

I betänkandet beräknas ökningen under perioden 1976—1985 till 27 000. Den faktiska ökningen mellan 1976 och 1977 uppgick till 900 enligt LKELP 78. Detta innebär att man ”tappat” 2 100 vårdplatser, vilket förklarar varför antalet vårdplatser 1985 i beräkningarna enligt exempel tre blir lägre än i betänkandet.

Konsekvenserna av en utbyggnad med 3 000 vårdplatser per år torde enligt betänkandet innebära större möjligheter att överföra såväl åldersdementa patienter från den psykiatriska vården som långtidssjuka patienter från ål- derdomshemmen.

Mot bakgrund av den rekommendation om reducerad volymökning — dvs. om en dämpad utvecklingstakt — som landstingsförbundets styrelse givit landstingen anser dock utredningen att en utbyggnad i storleksord- ningen 3 000 vårdplatser per år torde vara synnerligen svår att genomföra utan att en standardsänkning blir följden inom akutsjukvården.

I "Arbete åt alla" redovisades alternativa beräkningar av personalbehovet inom långtidssjukvården, som gjorts av en arbetsgrupp inom socialdepar- tementets sjukvårdsdelegation. Bl. a. beräknades den arbetsinsats som skulle behövas för att tillgodose följande krav

El att ge patienterna samma hygieniska standard som friska människor Cl att patienter som kan vistas uppe också får göra det El att patienterna aktiveras på något sätt t. ex. med träning i alldagliga livs- funktioner, samtal, sällskapsspel etc.

En ökning av personaltätheten till en sådan nivå för samtliga vårdplatser i alternativet ovan (+ 3 000 platser per år) medför ett behov av ytterligare 8 400 anställda.

• Sida 46
•  Original

3 Beräknat arbetskraftsbehov 1985 för övrig sjukhusansluten hälso— och sjukvård

1977 fanns totalt ca 77 500 vårdplatser inom den sjukhusanslutna hälso- och sjukvården exklusive vårdplatser inom långtidssjukvården. För den so- matiska korttidssjukvården planeras enligt LKELP 78 för en obetydlig minskning 1977—1983 medan man inom den psykiatriska vården räknar med att kunna minska platsantalet totalt med ca 1 700 platser. Dessutom sker här en omfördelning av vårdplatserna. Vid lasarett för psykiatrisk vård minskar vårdplatsantalet med 2 900 medan platsantalet vid sjukhem ökar med 1 100.

Oförändrad ambitionsnivå

Satsningen på den öppna vården innebär en successiv minskning av antalet vårdplatser. Det är därför inte meningsfullt att göra beräkningar utifrån oför- ändrat platsantal per invånare. En oförändrad ambitionsnivå mätt i vård- platser per invånare skulle betyda en ökning med drygt 100 vårdplatser per år medan det i själva verket planeras för en minskning med 350 vård- platser per år mellan 1977—1983. I stället antas här att antalet anställda (202 500) förblir oförändrat — trots sjunkande vårdplatsantal. I realiteten alltså en personaltäthetsökning. Antalet tjänster per Vårdplats ökar från 1,77 till 1,85.

• Sida 47
•  Original

Aktuell verksamhetsplanering

Antalet vårdplatser planeras minska med 0,5 % per år 1977—1983 och antalet tjänster beräknas öka med 1,9 % per år. Detta leder till en personaltät- hetsökning som innebär att ytterligare 24000 personer behöver anställas.

Förhöjd ambitionsnivå

Då behovsanalyser inom den övriga sjukhusanslutna hälso- och sjukvården saknas har i detta räkneexempel en trendframskriv ning gjorts av den faktiska utvecklingen under 1970-talet. Detta innebär att hänsyn tagits till att ut- vecklingen av antalet tjänster genomgående överträffat den planerade ut- vecklingen. Omräknat till individer betyder detta att ytterligare 4 000 per- soner kommer att anställas.

Sammanfattning av förändringar av vårdplatser och arbetskraftsbehov inom övrig sjukhusansluten hälso- och sjukvård

1977 1985 Förändring Tjänster per Vårdplats 1977 1985 I Oförändrad ambi- tionsniva' Antal platser 77 516 74 100 . 3 416 1,77 1,85 ./ Antal anställda 202500 202 500 i 0

11 Aktuell verksamhets—

planering Antal platser 77516 74 100 ./. 3416 1.77 2.00 Antal anställda 202 500 226 200 + 23 700 111 Förhöjd ambitionsnivå Antal platser 77 516 74100 ./. 3416 1.77 2.03

Antal anställda 202500 230000 + 27500

4 Beräknat arbetskraftsbehov 1985 för distriktsläkarväsendet och distriktsvården samt hemsjukvården

I den aktuella verksamhetsplaneringen planeras för en satsning på den öppna hälso- och sjukvården. Planerna, mätt i läkarbesök, har dock justerats ned efter hand. Även det faktiska antalet läkarbesök understiger planerna. Detta hänger samman med den svåra vakanssituationen för läkare inom den öppna vården. I exemplen nedan har dock ej hänsyn tagits till detta utan utveck- lingen beräknas gå enligt planerna.

Beräkningarna om hemsjukvården har hämtats ur projektet "Boende. ser- vice och vård för äldre". Projektet har gemensamt genomförts av Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet. Spri och socialstyrelsen. För 1985 har räknats med en ändrad ansvarsfördelning mellan landsting—primär- kommun vilken innebär att hemsjukvården kommer att skötas av lands— tingsanställda undersköterskor. 1976 var det i flertalet fall samma personer som utförde såväl social hemhjälp som hemsjukvård.

• Sida 48
•  Original

Oförändrad ambitionsnivå

En oförändrad ambitionsnivå 1985 mätt i antal läkarbesök/besök per in- vånare inom distriksläkarväsendet och distriktsvården innebär att antalet läkarbesök/besök ökar med ca 250000 under perioden.

För att uppnå detta med oförändrad personaltäthet krävs att ytterligare 200 personer anställs.

Aktuell verksamhetsplanering

Enligt landstingens planer beräknas antalet läkarbesök/besök inom distrikts- läkarväsendet och distriktsvård öka med 6,7 resp. 1,7 % per år 1977—1983. Uppräknat till 1985 betyder det 6,6 milj besök ytterligare. Antalet tjänster beräknas öka med 6,6 resp. 3,5 % per år. För att fylla dessa tjänster krävs att drygt 9000 personer anställs. Hänsyn har då ej tagits till vakanser i utgångsläget.

Förhöjd ambitionsnivå

I detta räkneexempel har en framskrivning av personaltäthetsökningar enligt den faktiska utvecklingen genomförts. Antalet tjänster har ökat snabbare än planerat. Hänsyn till vakanser i utgångsläget har ej heller här kunnat beaktas. Enligt trendframskrivningen kommer antalet anställda att öka med 10 800.

Sammanfattning av förändringar av läkarbesök/besök och arbetskraftsbehov inom distriktsläkarväsendet, distriktsvården och hemsjukvården

Distriktsläkarväsendet 1977 1985 Förändring Antal besök och distriktsvården per tjänst

I Oförändrad ambi-

tionsniva' Antal läkarbesök/besök” 18097 18 346 + 249 1 400 Antal anställda 17 000 17 200 + 200 11 Aktuell verksamhets- planering Antal läkarbesök/besök” 18 097 24 700 + 6603 1 310 Antal anställda 17 000 26 400 + 9 400 111 Förhöjd ambi- tionsnivå Antal läkarbesök/besök" 18 097 24 700 + 6603 1 244 Antal anställda 17 000 27 800 + 10 800 Hemsjukvården 1977 1985 Förändring Antal anställda i landstingen 800 12 000 + 11 200 Antal anställda i primärkommuner 10 000

” 1 OOO-tal.

• Sida 49
•  Original

Hemsjukvård

Inom landstingens hemsjukvård beräknas antalet anställda enligt projektet ”Boende, service och vård för äldre" uppgå till 12 000. Då har antagits att ca 33 % av de personalinsatser som i dag görs inom hemsjukvården kan ersättas med social hemhjälp. Vidare har antagits att landstingen övertagit ansvaret för hela den egentliga hemsjukvården.

54

Tjänster

___—____._

110

Industri, byggnad m. rn.

90

80

70

60

."._Jordbruk, skogsbruk, fiske so '

. .

Figur ] Antal sysselsatta i näringslivet. Index 1960 = 100. 40

Källa: Nationalräkenska— per, LU-prognoser. 1960 1965 1970 1975 1980

Tabell 1 Antal sysselsatta

Förändring, tusentals personer

1965—70 1970—74 1974—77 LU 1977—83

Jordbruk, fiske — 98,8 — 29,2 — 22,1 — 40,0 Skogsbruk — 23,9 — 19.3 — 3,8 + 0,4 Industri — 33,8 — 11,7 — 33,7 +27,3 El, gas, vatten + 0,1 — 0,1 — 1,4 + 3,1 Byggnad +10,1 — 35,7 — 6,9 — 32,5 Varuhandel +27,2 — 14,3 + 9,6 — 13.7 Samfärdsel + 8,6 + 4,3 + 5,7 — 14,9 Privata tjänster +32,6 — 6,3 +l7,6 +35.9

Summa — 77,9 — 112,3 — 35,0 — 34,4

Källa: Långtidsutredningen 1978.

• Sida 55
•  Original

SOU l979:27 I I I I I 250 ' I I I I I I I I I I lndustri, I II, byggnad m.m. ! I 200 , 1/ I I I I 'I I, "] Totalt I I! I ,' I: I 150 Tjänster . " Jordbruk, skogsbruk, fiske ,,,I I! 100 , ,: 1960 1965 1970 1975 1980

ningarna krävs mycket stora exportökningar, och därmed hög produktions- tillväxt, inom de varuproducerande branscherna. Härigenom minskar na- turligtvis utrymmet för tillväxt inom tjänstesektorn, som också enligt lång- tidsutredningen skulle få en avsevärt lugnare utveckling.

Effekterna av detta syns även i den skisserade sysselsättningsutveckling- en. Inom jordbruket räknar man med en fortsatt sysselsättningsnedgång liksom inom byggnadsverksamheten. I skarp kontrast till den tidigare pe- rioden skulle industrisysselsättningen däremot komma att öka medan sys- selsättningen inom tjänstenäringarna totalt sett skulle bli i stort sett oför- ändrad.

F igiir .? F örädlingsväi'de, 1975 års priser. Index 1960 = 100.

Källa: Nationalräkenska- per, LU—prognoser.

• Sida 56
•  Original

' Antal sysselsatta 1977.

Långtidsutredningens bild av industrisysselsättningens utveckling står också i skarp kontrast till den s.k. spontana prognos som industriverket gjorde hösten 1977. Där räknade man med en minskning med 85 000 per- soner under perioden 1976—82. Med hänsyn tagen till utvecklingen under 1977 kvarstår en nedgång med 53000 personer 1977—82. I 1978 års höst- rapport hävdar industriverket att de förutsättningar om den inhemska eko— nomins utveckling man utgick från i prognosen inte på något avgörande sätt förändrats. Man anser också att de internationella förutsättningar man hade då prognosen gjordes fortfarande är giltiga. Slutsatsen torde vara att ett bibehållande av nuvarande sysselsättningsnivå inom industrin — och na- turligtvis i än högre grad en ökning av industrisysselsättningen — skulle kräva mycket kraftiga insatser från samhällets sida.

1 Jordbruk, fiske (196 100)]

1.1 Jordbruk

Till jordbruket räknas förutom det ”egentliga jordbruket” framför allt träd- gårdsnäringen, som är av betydande omfattning, men även hästavel, biod- ling, renskötsel, pälsdjursskötsel och jakt. Sammanlagt sysselsätter jordbru- ket f. n. knappt 200000 personer. Antalet sysselsatta har minskat kraftigt under hela efterkrigstiden. men takten har avtagit. Långtidsutredningen räk- nar nu med att sysselsättningsminskningen kommer att fortsätta i ungefär samma takt som hittills under 1970-talet, dvs. med 6000—7 000 personer per år.

Jordbruksproduktionen styrs genom bl. a. prisreglering och införselskydd. Detta är för att försäkra jordbrukarna del i den allmänna standardstegringen men motiveras också av kravet på en försörjningsberedskap inför avspärr- ningar. Förutom arbetsinsatsen är åkerarealens storlek och antalet mjölkkor avgörande. Sedan första hälften av 1960-talet har den odlade åkerarealen minskat med ungefär 10 % och är nu omkring 3 miljoner hektar. Detta ger vid normal skörd ett visst överskott i förhållande till förbrukningen. Antalet mjölkkor har under motsvarande period nästan halverats — från

. 1,2 till 0,7 miljoner kor — och motsvarar nu ungefär behovet för att till-

fredsställa konsumtionen inom landet.

Riksdagen har nyligen beslutat om riktlinjerna för jordbrukspolitiken den närmaste framtiden (prop 1977/78:19). Beträffande åkerarealen skall den brukningsvärda jorden utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebär att nuvarande areal i stort sett bibehålls. Mjölkproduktionen skall ligga på en nivå som ungefär motsvarar konsumtionsbehovet. Detta gäller även övriga animalieprodukter, med hänsyn till lagringssvårigheter och avsättningsför- hållanden. Det överskott som uppkommer i vegetabilieproduktionen bör i första hand utgöras av spannmål.

En ökning av avkastningen inom jordbruket skulle således kunna leda till någon tillväxt i produktionen, men några större förändringar torde det knappast bli fråga om.

Strukturförändringen har varit förhållandevis snabb inom jordbruket. Den genomsnittliga åkerarealen har t. ex. ökat från 16 hektari mitten av 1960-talet

• Sida 57
•  Original

1000—tal 500

Figur 3 A nial sysselsatta inom/ordbruk ochfske.

Källa: Nationalräkenska- 1960 65 70 75 80 83 per. LU-prognoser.

till 24 hektar 10 år senare. De flesta jordbruk är dock fortfarande små och på detta område kan man räkna med att framtida förändringar kommer att gå i relativt långsam takt. Detta beror delvis på jordbrukspolitikens in- riktning på familjelantbruket som den dominerande företagsformen.

Mekanisering och automatisering har också inneburit stora förändringar och har varit mycket långtgående. Inom vissa delar av jordbruket kommer automatiseringen sannolikt att fortsätta, exempelvis då det gäller utfordring av mindre djurbesättningar, men totalt sett måste man räkna med att takten i automatiseringen kommer att dämpas betydligt.

• Sida 58
•  Original

Att sysselsättningsminskningen inom jordbruket kommer att dämpas jämfört med tidigare perioder synes därför rimligt. I samma riktning verkar tillkomsten av avbytare, som kan vikariera för jordbrukarna vid semester. sjukdom och liknande. Man räknar med ett rekryteringsbehov i storleks- ordningen 1 500 avbytare per år under den närmaste framtiden. Det tycks emellertid föreligga stora problem med rekryteringen. Kraven på utbildning och praktik är relativt höga och arbetet medför naturligtvis att man måste byta arbetsplats ofta.

Trädgårdsnäringen sysselsätter bortåt 30 000 personer om man inkluderar tillfälligt sysselsatta under odlingssäsongen på friland. Trädgårdsodling är avsevärt mer arbetsintensiv än exempelvis spannmålsodling. Efterfrågan på produkterna har vuxit snabbare än för många andra jordbruks- och livs- medelsprodukter och man kan räkna med att den utvecklingen fortsätter. Sysselsättningen torde dock inte komma att påverkas i någon större ut- sträckning, utan produktionstillväxten torde komma till stånd genom ef— fektivisering och förbättrad teknik.

1.2 Fiske

Fiskenäringen sysselsätter numera endast några tusen personer. Sysselsätt- ningen har sjunkit under hela efterkrigstiden. Branschen har emellertid stor regional betydelse i vissa kust- och skärgårdsområden, liksom vid de stora insjöarna.

Konsumtionen av färsk fisk i Sverige har sedan lång tid minskat medan konsumtionen av beredda produkter och skaldjur ökat. Under 1970-talet har även per capita -konsumtionen av fisk totalt minskat, sannolikt som en följd av att fisk blivit relativt dyrare under senare år.

Den svenska fiskeflottan är gammal, även om många fartyg har blivit moderniserade. Fiskerikommittén har emellertid föreslagit ett ökat stöd till bl a en successiv förnyelse av fiskeflottan.

Sannolikt kommer fisket i Nordsjön att begränsas under de närmaste åren för att undvika utfiskning av vissa arter. Om detta och andra åtgärder ger resultat kan det på längre sikt finnas utrymme för ett ökat svenskt fiske. Fiskegränstlyttningen i Östersjön har ökat fångstmöjligheterna och fiskodling såväl vid kusterna som i inlandet kan också leda till bättre villkor för fiskerinäringen i framtiden.

2 Skogsbruk (56 000)

Den svenska skogsnäringen och skogspolitiken präglades ända fram till 1970- talet av att skogen inte utnyttjades helt. Virkesförrådet ökade år från år. Nu har man emellertid kommit till ett läge, vars mest framträdande drag är att skogsindustrins behov av råvara överstiger den kvantitet som är lång- siktigt möjlig att leverera— åtminstone med hittills tillämpade skogsprogram.

Man räknar med att dagens Skogsindustri kan förses med råvara som svarar mot i genomsnitt 85 % av behovet vid fullt kapacitetsutnyttjande om inga större förändringar görs i skogsskötseln. En kraftig ökning av till- växtåtgärder skulle kunna leda till att man kan öka avverkningarna till

• Sida 59
•  Original

omkring 90 % av dagens behov vid mitten av 1980-talet. Detta förutsätter dock ökad gödsling och dikning, liksom att man måste ta myrmark i anspråk m.m. Risken för konflikter med naturvården blir i detta fall uppenbar.

Det forskningsarbete om s.k. helträdsutnyttjande som pågår, syftar å andra sidan till att man bättre skall tillvarata skogsråvaran. Toppar, stubbar och klena träd lämnas nu ofta kvar i skogen, men skulle kunna användas till exempelvis flis. Detsamma gäller barr och kvistar men dessa är också ett viktigt naturligt gödselmedel.

Den svenska skogsmarken ägs till 25 % av staten/ kyrkan, 25 % av ak- tiebolag och till 50 % av enskilda personer. Staten/ kyrkan och skogsbolagen har i allmänhet stora enheter, medan uppdelningen på mindre enheter är påtaglig inom det privata skogsbruket. Kostnaderna för såväl avverkning som skogsvårdande åtgärder är ofta större för små än för stora bruknings- enheter. För att lösa problemen för de många små enheterna pågår därför dels arbete med att förbättra fastighetsstrukturen genom köp, försäljning och byten av mark, dels samverkan genom skogsägareföreningarna, som anställer arbetskraft och utnyttjar en gemensam maskinpark.

Sedan mitten av 1950-talet har en mycket snabb rationalisering ägt rum inom skogsbruket. Perioden av högmekanisering tycks dock vara passerad. Slutavverkning av stora områden med stora maskiner kommer sannolikt att minska, medan i stället mindre maskiner kommer att behövas för gall- ringsavverkning, röjning och liknande.

Sysselsättningen har i samband med rationaliseringen ungefär halverats sedan 1960. Flera faktorer talar dock för att denna utveckling kommer att upphöra och långtidsutredningen beräknar att sysselsättningen kommer att bli ungefär oförändrad under den närmaste framtiden. Utrymmet för me- kanisering har t.ex. redan tagits i anspråk inom flera områden och det finns förslag om en väsentlig ökning av insatser beträffande skogsvård och

Figur 4 Antal sysselsatta i skogsbruk.

Källa: Nationalräkenska- per, LU-prognoser.

• Sida 60
•  Original

Figur 5 Antal sysselsatta i gruvor.

Källa: Nationalräkenska- per, LU-prognoser.

återväxtåtgärder. Dessutom räknar man med att skogsindustriernas behov av råvara kommer att bli så stort att man under prognosperioden måste öka avverkningarna kraftigt. Mot slutet av perioden skulle de överstiga den av skogsutredningen rekommenderade nivån med omkring 20 %.

3 Extraktiv industri (18 700)

Malmbrytningen i Sverige är i hög grad koncentrerad till de båda nordligaste länen och Bergslagsområdet i Mellansverige. Dessutom domineras näringen av ett litet antal företag och många har egen stål- eller metallverkskapacitet. Brytning av sten och andra mineraler — en ganska liten del av produk- tionsvärdet — är mer spridd över landet och huvudsakligen beroende av byggnads- och anläggningsverksamheten.

Även om branschen är liten i förhållande till andra har den stor betydelse för sysselsättningen i nordligaste Sverige, där många samhällen är helt upp- byggda kring gruvindustrin. I mindre utsträckning gäller detsamma mel- lansvenska gruvorter och t.ex. stenbrott på Gotland. Sysselsättningen i branschen minskade under större delen av 1960-talet, men har varit i stort sett oförändrad under det senaste decenniet.

Järnmalmsgruvorna exporterar största delen—ca 90 % ——av sin produktion. Exporten sker framför allt från Norrbottensgruvorna. Den dåliga Stålkon- junkturen har drabbat de svenska gruvorna hårt och avsättningsproblemen har varit betydande.

Samtidigt har konkurrensen från stora dagbrottsgruvor i Brasilien och Australien ökat kraftigt. För 10 år sedan var Sverige den ledande exportören av järnmalm, men dess betydelse på världsmarknaden har minskat kraftigt. Den höga andelen underjordsbrytning i Sverige medför avsevärt högre kost- nader än man har i konkurrentländerna och dessa har dessutom fördelar av att ha mycket stora gruvor. I mitten av 1970-talet hade således såväl Brasilien som Australien en export av järnmalm som i ton räknat var mer än 4 gånger så stor som" Sveriges. Även Indien exporterade mer järnmalm än Sverige.

De billiga sjötransporterna har också varit till nackdel för den svenska gruvindustrins konkurrenskraft gentemot utomeuropeiska producenter. Frakterna kommer sannolikt att höjas och därmed malmpriserna, men på

• Sida 61
•  Original

grund av överkapaciteten inom malmfraktsflottan torde det dröja till åt- minstone mitten av 1980-talet.

Sverige producerar malm med hög fosforhalt, medan den västeuropeiska stålindustrin alltmer övergår till att använda fosforfattig malm. Det är be- tydligt mer lönsamt och de stålverk som ännu använder högfosformalm hör till de minst konkurrenskraftiga i Europa. Bl. a. de brasilianska gruvorna levererar fosforfattig malm som konkurrerar med den svenska malmen. Det är därför nödvändigt för de svenska gruvorna att öka sina insatser på antingen avfosforisering av malmen eller utveckling av metoder att blanda malm så att den får lagom hög fosforhalt.

Järnmalmsgruvornas framtid har detaljerat behandlats i samband med såväl handelsstålsutredningen som den fysiska riksplaneringen. De norr- bottniska gruvorna beräknas finnas kvar, men 1980-talet måste medföra fortsatt omställning från expansion av produktionsvolymen till produkt- förädling och rationalisering och en sysselsättningsminskning torde vara ofrånkomlig.

De mellansvenska järnmalmsgruvornas antal har sjunkit från 35 till 19 under perioden 1966—76. Om man genomför strukturplanen för Svenskt Stål, och därmed minskar råstålsproduktionen, innebär det med stor san- nolikhet att en del gruvor måste läggas ned. Skulle dessutom specialstål- verken övergå till att använda skrot i stället för malm i någon större ut- sträckning är det stor risk att de allra flesta mellansvenska gruvorna tas ur drift fram till mitten av 1980-talet.

Övriga malmgruvor beräknas totalt sett upprätthålla dagens produktion och sysselsättning. Man måste emellertid räkna med en fortsatt nedläggning av gruvor med otillräcklig brytning, delvis på grund av sinande malmtill- gångar men också av den orsaken att de investeringar som hänsyn till miljön kräver är alltför kostsamma. Å andra sidan kan man räkna med utbyggnader i befintliga gruvor och viss nyexploatering.

Långtidsutredningens förhållandevis ljusa syn på avsättningsmöjligheter- na för den svenska gruvindustrin medför att man endast räknar med en svag nedgång i sysselsättningen fram till 1983. Andra prognoser pekar emel- lertid på en större sysselsättningsminskning framöver.

1 ett längre perspektiv kan man tänka sig utvinning av för Sverige nya mineraler och metaller. som t. ex. vanadin, nickel, kobolt, molybden och uran. En förutsättning för detta är dock en mer fullständig geologisk kart- läggning av malm- och mineralfyndigheter än vad som nu finns. Det innebär också i många fall konflikter med miljövärden — vi har redan sett exempel på detta beträffande alunskiffrarna i Ranstad. Ökade insatser för utveckling av tekniken vid underjordsbrytning och vid exploatering av fyndigheter i känsliga områden kan dock komma att inte bara minska miljöstörningarna utan även ge bättre förutsättningar för lönsamhet.

4 Skyddad livsmedelsindustri (53 100)

Livsmedelsindustrin torde vara den mest konsumtionsinriktade industrin. Den skyddade delen är dessutom en utpräglad hemmamarknadsindustri. Utrikeshandel förekommer i stort sett bara för att reglera över- eller un-

• Sida 62
•  Original

1 I avsnitt 4.331 isyssel— sättningsutredningens slutbetänkande beskrivs de olika förutsättningar som ligger bakom indus- triverkets respektive långtidsutredningens beräkningar.

Figur 6 Antal sysselsatta i skyddad livsmedelsindustri.

Källa: Nationalräkenska— per, LU-prognoser.

derskott på den inhemska marknaden. Den består av de fem delbranscherna mejerier, slakterier och charkuterier, kvarnar, bagerier samt sockerindustri.

Ägarstrukturen inom delbranscherna varierar från producentkooperativ dominans inom mejerier och slakterier, över enföretagsbranschen socker- industri. till mycket hög andel småföretag inom bageriindustrin. Andelen småindustri är för övrigt påfallande hög inom branschen — sysselsättningen i arbetsställen med mindre än 5 anställda uppgår till hela 17 % av totalen (företrädesvis bagerier och charkuteritillverkare). Inom totala industrin är andelen mindre än 10 %.

Vissa baslivsmedel subventioneras numera med betydande belopp; ti- digare var subventionerna av förhållandevis ringa omfattning. Detta har redan medfört en förskjutning i konsumtionsmönstret (exempelvis från fisk och fiskkonserver till kött och fläsk) och osäkerheten om den framtida subventionspolitiken gör prognoser om livsmedelskonsumtionen vanskliga. Detta gäller framför allt mejeriprodukter och köttvaror. Sockerindustrin och bagerier kan knappast räkna med någon ökning av per capita -konsumtionen och därigenom inte heller någon nämnvärd ökning av produktionsvolymen.

Jordbruksregleringen påverkar stora delar av branschen, inte bara genom subventioner på inhemska konsumentpriser. Delar av importen är belagd med rörliga avgifter, så att importkvantiteterna kan påverkas med hänsyn till exempelvis skörden av sockerbetor eller produktionen av socker inom landet. Viss export subventioneras för att undvika överskott inom landet. Inom delar av branschen subventioneras således export av råvaror, vilket begränsar möjligheterna att expandera produktion och sysselsättning genom vidareförädling inom landet.

Sysselsättningen inom branschen har minskat sedan början av 1960-talet och industriverket räknar med en fortsatt nedgång. Minskningen torde till stor del falla på småföretagen inom bageri- och charkuterinäringen. En av orsakerna till nedläggningarna är den konkurrensnackdel de små företagen känner visavi storföretagens och livsmedelskedjornas distributionsapparat. Bagerierna torde för övrigt vara den mest utsatta delbranschen med över- kapacitet och svag efterfrågan i kombination med låg lönsamhet och dålig likviditet i mindre företag. Långtidsutredningen beräknar sysselsätt- ningsnedgången till omkring 2000 personer].

• Sida 63
•  Original

5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri (22 900)

Den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin består av djupfrysnings- och konservindustri, olje- och fettindustri, choklad- och konfektyrindustri, övrig livsmedelsindustri (bl.a. kaffe och stärkelse) samt fodermedelsindustri.

De flesta delbranscherna är starkt koncentrerade till ett fåtal län. Sålunda finns konservindustrin huvudsakligen i Stockholm, Göteborg och sydligaste Sverige: sötsaker och kaffe tillverkas mest i Malmö, Stockholm och Gävle; fettvaruindustrin ligger i Stockholm och Blekinge.

Sysselsättningen har varit ungefär oförändrad sedan början av 1960-talet och beräknas av långtidsutredningen förbli så även den närmaste framtiden. Industriverket har förutsett en viss minskning av sysselsättningen. Lång- tidsutredningens prognoser bygger bl. a. på ett antagande om en mycket kraftig ökning av exporten, framför allt inom choklad- och konfektyrin- dustrin.

Stora delar av branschen har börjat känna av mättnadstendenser på mark- naden efter den snabba expansionen under 1960-talet. Detta gäller såväl djupfrysnings- och konservindustrin som choklad— och konfektyrindustrin. Konsumtionen av sötsaker har nått en internationellt hög nivå och kan knappast beräknas öka ytterligare. Konsumtionen av fiskkonserver har mins- kat under början av 1970-talet, sannolikt som en följd av kraftigt höjda priser jämfört med exempelvis kött. Fiskkonservindustrin består av ett stort företag och ett antal småföretag i Bohuslän. Man måste räkna med att många av dessa småföretag står inför svårigheter och några arbetsställen kan komma att läggas ned.

6 Dryckesvaru- och tobaksindustri (7 900)

Strukturrationaliseringen har varit kraftig inom dryckesvaru- och tobaksin- dustrin. Bryggeriernas antal var 1975 bara ungefär en tredjedel av antalet 1960 och sysselsättningen minskade under samma period med mer än 2 500 personer. Långtidsutredningen bedömer en fortsatt minskning av syssel— sättningen i samma takt som trolig.

Industriverket räknar med en nedgång av samma storleksordning. Det finns fortfarande en betydande överkapacitet inom bryggeribranschen och på många håll är lönsamheten dålig. Man kan därför räkna med fortsatta nedläggningar speciellt av mindre, fristående bryggerier.

Figur 7 Antal sysselsatta i konkurrensutsatt livsme- delsindustri .

Källa: Nationalräkenska— per, LU-prognoser.

• Sida 64
•  Original

Figur 8 A mal sysselsatta i (Ilyz'kesvaru- och tobaksin- dust/'i.

Källa: Nationalräkenska- per. LU-prognoser.

Figur 9 Antal sysselsatta i textil- och beklädnadsin- duslri.

Källa: Nationalräkenska— per, LU-prognoser.

SOU 1979t27 1000—tal 10 1960 1965 1970 1975 1980

7 Textil- och beklädnadsindustri (58 300)

Textil- och beklädnadsindustrin är fortfarande en betydande del av industrin, men sysselsättningen har minskat i ungefär samma takt som inomjordbruket sedan början av 1960-talet. den är alltså mindre än hälften så stor nu. Syssel- sättningen inom branschen domineras av kvinnor. Medelåldern bland de sysselsatta är dessutom betydligt högre än i de flesta andra industribranscher. Tillverkningen är starkt koncentrerad till sydvästra Sverige och många orter är i huvudsak beroende av beklädnadsindustrin. Dessutom förekommer i vissa områden ett utbrett hemarbete med låg sysselsättningsgrad. Branschen innehåller två stora, sinsemellan olika, delbranscher, nämligen beklädnadsindustri och textilindustri. Därutöver ingår skoindustri, läder- varuindustri m. m. Den drastiska sysselsättningsminskningen och en om-

1000—tal 140 100 _— 60 |__—"— __— 1960 1965 1970 1975 1980

• Sida 65
•  Original

fattande nedläggning av företag har kännetecknat branschen sedan mitten av 1950-talet. För beklädnadsindustrin har tillbakagången varit snabbare än för andra delbranscher. Till att börja med medförde ökande frihandel en kraftig expansion i den internationella, framför allt den europeiska, han- deln med beklädnadsvaror. Eftersom tillverkningen är mycket arbetskrafts- intensiv fann den svenska industrin det dessutom lönsamt att förlägga en del av tillverkningen i länder med lägre lönekostnader, som Finland och Portugal. På senare år har även konkurrensen i form av import från rena låglöneländer blivit mycket kännbar för de svenska företagen. Importandelen har således stigit från omkring 10 % år 1960 till mer än hälften i dag. De västeuropeiska länderna svarar fortfarande för merparten, men u-ländernas andel har stigit kraftigt och de står nu för ungefär en fjärdedel av den svenska importen.

Textilindustrin, som tillverkar insatsvaror till bl. a. beklädnadsindustrin, är betydligt mer kapitalintensiv och därmed inte så känslig för direkt kon- kurrens från låglöneländerna. Den sjunkande produktionen inom bekläd- nadsindustrin har däremot vållat problem. I viss mån har detta kompenserats av legotillverkning av kläder utomlands, med ökande export av textilvaror och import av beklädnadsvaror som följd.

Svenska producenter svarar själva för en stor del av importen, även om den övervägande delen sköts av grossister och kedjeföretag inom detalj- handeln. Importens andel av totala försäljningen av textil- och konfektions- varor och skor har ungefär fördubblats under det senaste decenniet. Priserna på importerade varor är betydligt lägre än på svensktillverkade och skillnaden förstärks genom systemet med procentuella påslag i handeln.

Industriverket räknar i sin 5. k. spontana prognos med att nedläggnings- processen inom den svenska textil- och beklädnadsindustrin skall fortsätta och därmed att sysselsättningen även fortsättningsvis skall minska kraftigt.

Långtidsutredningen räknar med att takten i sysselsättningsnedgången skall bli avsevärt lägre än under de senaste två decennierna, p. g. a. att importtillväxten sjunker bl. a. som följd av kronans devalvering. Detta torde emellertid förutsätta en fortsatt ökning av samhällets stöd till branschen, vilket redan tidigare var av betydande storlek.

Om man på längre sikt vill ha kvar en beredskapsproduktion av tekovaror i Sverige fordras sannolikt också mycket stora insatser i form av dels direkt stöd eller någon form av importrestriktioner, dels planering av optimal storlek och struktur för branschen. I övriga Europa vidtas alltfler protektionistiska åtgärder i form av exempelvis licensiering, importkvotering och s. k. icke- tariffiära handelshinder.

8 Trä-, massa- och pappersindustri (150 500)

Sysselsättningen inom skogsindustrin har minskat svagt sedan mitten av 1960-talet. Produktionen steg fram till 1975 men har därefter fallit tillbaka i samband med en kraftig nedgång i exporten.

Skogsindustrin måste enligt långtidsutredningen stå för en stor del av den exportökning som fordras för att man skall kunna uppnå balans i ut— rikeshandeln. Produktionen måste därför öka kraftigt. Kapacitetsutnyttjan-

• Sida 66
•  Original

1000—tal 170 Figur 10 Antal sysselsatta i ;;ZI'SZSSSG- och pappers- 150 - - _ _ __ _-- Källa: Nationalräkenska- per. LU-prognoser. 1960 1965 1970 1975 1980

det inom skogsindustrin är i dagsläget så lågt att man räknar med att pro- duktionsökningen kan klaras med hjälp av de produktivitetsreserver som finns inom företagen.

Däremot räknar man med nedläggningar av företag som följd av den fortlöpande strukturomvandlingen. Små sågverk, träflberskiveindustrin och sulfitmassabruk är framför allt i riskzonen. Detta kan leda till betydande regionala problem på enskilda orter i norra Mellansverigeoch Norrland.

Den exportökning som således krävs av skogsindustrin förutsätter av- sevärt ökade svenska marknadsandelar i Västeuropa. Enligt långtidsutred- ningen skall detta åstadkommas genom att priserna på svenska skogspro- dukter sjunker relativt konkurrenterna, dvs. i första hand Canada och USA.

Den snabba produktionsökningen medför enligt långtidsutredningen att det inte kommer att ske några drastiska förändringar av sysselsättningen inom skogsindustrin den närmaste framtiden.

Industriverket har en mycket negativ syn på såväl exportmöjligheter som produktion och räknar med förhållandevis kraftig sysselsättningsnedgång.

. |. | | . o . |. . ..oooouo. |.

cognac.. .

""000|.|.0|0|"'.

. . . 'o

20 Massa (SITC 25)

'|'. and. "".-'.b * ....._._-_..-----nunc-d'.. s Papper (SlTC 641)

10 ___—M

Figur 11 Sveriges andel av Trävaror (SITC 24) OECD-ländernas import Löpande US-dollar.

Källa: OECD, Trade by Q commodities. 1968 1970 1975

• Sida 67
•  Original

8.1 Trävaruindustri och trajiberskiveindustri

Träindustrin består av sågverks- och Skivindustri, industri för trähus och byggnadssnickerier, möbelindustri och övrig träbearbetande industri. Antalet sysselsatta totalt sett i branschen är knappt 90000.

Sågverksindustrin består av ett stort antal anläggningar — många mycket små. Företagsnedläggelserna har varit många under de senaste decennierna — sedan 1950 har antalet anläggningar ungefär halverats och produktionen har koncentrerats till större enheter. Storleken på de tillkommande anlägg- ningarna har emellertid minskat något under de senaste åren. En fortsatt snabb nedläggning av de mindre sågarna kan väntas, bl. a. eftersom råvaran inte är tillräcklig för den sågverkskapacitet som finns och det torde inte vara realistiskt att räkna med att råvaran skall importeras.

Branschen arbetar f. n. långt under kapacitetstaket. Dess största problem långsiktigt är tillgången till råvara. På kort sikt kan konkurrensen från Canada hårdna framför allt om konjunkturen i USA viker. Canadas väsentligt lägre råvarukostnader kan då spela stor roll. På längre sikt torde emellertid av- sättningsmöjligheterna vara goda, även om det kan finnas vissa problem även på marknadssidan. De tidigare goda avsättningsmöjligheterna i kom- bination med ringa företagsstorlek har gjort att produkternas anpassning till kraven från marknaderna i många fall ägnats relativt liten uppmärk- samhet. En ökad aktivitet i marknadsföringen kan ge underlag för ytterligare förädling av branschens produkter.

Skivindustrin kan delas upp i plywoodfabriker, spånskiveindustri och trä- flberskiveindustri. Vad gäller plywoodfabriker finns påtagliga stordriftsför- delar. och man får räkna med en viss koncentration av tillverkningen under de närmaste åren. Inom spånskiveindustrin finns f. n. en betydande över- kapacitet både internationellt och i Sverige. Produktionskapaciteten i Sverige har mer än tredubblats mellan 1970 och 1976. Vissa fabriker har betydande svårigheter och riskerar att slås ut. På sikt kan man emellertid räkna med en tillväxt i efterfrågan.

Träflberskiveindustrin står inför betydande strukturproblem med över- kapacitet — även internationellt — och dålig lönsamhet. En minskning av kapaciteten är därför nödvändig under de närmaste åren. En annan bidra- gande orsak till detta är att arbetsmiljöproblemen vid tillverkningen är stora och relativt dyra att komma till rätta med.

Stora delar av branschen — däribland trähusindustrin — är beroende av byggnadsverksamheten inom landet. De senaste årens nedgång i byggandet har emellertid endast i begränsad utsträckning berört branschen, eftersom småhusbyggandet legat på relativt hög nivå. Industrin för byggnadssnickerier tycks i sin tur ha klarat sig genom den ökande reparationsverksamheten. Det finns — när det gäller småhus — vissa exportmöjligheter, men därvid ställs stora krav på marknadsföring och anpassning av produkterna till nor- mer och konsumentönskemål på utländska marknader.

Möbelindustrin är en förhållandevis arbetsintensiv bransch med många små arbetsställen. Över hälften av produktionen går till privat konsumtion; resten är till största delen möbler för kontor och skolor. Branschen har undan för undan internationaliserats. De svenska företagen har under de senaste åren i växande utsträckning utsatts för konkurrens från lågprisimport från bl. a. öststaterna, samtidigt som exporten stagnerat.

• Sida 68
•  Original

8.2 Massa- och pappersindustri exkl. trafiberskiveindustrin

Massa- och pappersindustrin består förutom av massa- och pappersfabriker, av förpackningsindustri och övrig pappersvaruindustri. Branschen syssel- sätter totalt omkring 60 000 personer. Närmare hälften av sysselsättningen är förlagd till norra Mellansverige och Norrland (motsvarande tal för hela industrin är drygt 20 %).

Massa- och pappersbruken dominerar branschen med ungefär 75 % av sysselsättningen. De är huvudsakligen ägda av stora företag. Av ca 100 anläggningar ägs sålunda 80 av ett femtontal storföretag. Antalet till- verkningsenheter har under den senaste IS-årsperioden minskat markant, framför allt inom massaindustrin, samtidigt som anläggningsstorleken ökat kraftigt. Ett skäl till detta är stordriftsfördelarna inom branschen. Dessa är i första hand en följd av tillverkningsprocesserna, men i viss mån beror de också på att miljövårdshänsyn kräver stora kostsamma investeringar i exempelvis reningsanläggningar. Sådana investeringar kommer sannolikt inte att äga rum vid mindre anläggningar.

Tillgången på råvara är avgörande för expansionsmöjligheterna inom mas- saindustrin på längre sikt. Avsättningsmöjligheterna bedöms nämligen som goda även om man måste räkna med ökad konkurrens från nya producenter i Latinamerika och Afrika.

Integrationsgraden inom svensk massa- och pappersindustri torde vara bland de lägsta i världen. Det är därför sannolikt att den kommer att öka även om det finns gränser för en snabb ökning av vidareförädlingsgraden i ledet massa—papper. F. n. går ungefär hälften av massaproduktionen till försäljning. Större delen av avsalumassan går på export. Såväl massa- som pappersexporten går framför allt till EG-området. Avvecklingen av pap- perstullarna fram till 1984 är en fördel för den svenska industrin. Å andra sidan innebär råvarupriserna, som i flertalet konkurrentländer är betydligt lägre än i Sverige, att tillverkningskostnaderna är jämförelsevis höga. Nu- varande system med exportförsäljning i dollar och på förhållandevis lång sikt innebär också ett osäkerhetsmoment för stora delar av branschen. Lång- tidsutredningens prognoser innefattar en avsevärd ökning av exporten av massa och papper vilket bl.a. torde förutsätta ökade svenska marknads- andelar i EG-länderna. Dessutom torde utbudet av skogsråvara behöva sti- muleras och sannolikt fordras även en utjämning av tillverkningskostna- derna gentemot konkurrentländerna.

Den tekniska utvecklingen bör inte innebära några större förändringar under de närmaste 10 åren om man jämför med de modernaste anlägg- ningarna av i dag. Man kan räkna med en ökning av stora, snabba pap- persmaskiner med slutna reningssystem, medan de mest omoderna ma- skinerna försvinner.

17 Övrig tillverkningsindustri (8 500)

Övrig tillverkningsindustri är en mycket heterogen bransch med huvud- sakligen små arbetsställen. Utrikeshandeln är mycket stor i förhållande till produktionen. Större delen av tillverkningen går till privat konsumtion. Den mest expansiva delbranschen är sportvaruindustrin. Produktionen av guld- smedsvaror och musikinstrument har däremot gått tillbaka.

Branschen sysselsätter relativt få personer. Sysselsättningen minskade nå- got under 1960-talet för att sedan stagnera under 1970-talet. Långtidsut- redningen räknar nu med en uppgång, som följd av kraftig produktions- tillväxt och en mer än fördubblad export.

Figur 20 A ntal sysselsatta i varv.

Källa: Nationalräkenska- per, LU-prognoser.

• Sida 80
•  Original

Figur 21 A ntal sysselsatta i övrig tillverkningsindustri.

Källa: Nationalräkenska- per, LU—prognoser.

Figur 22 A ntal sysselsatta i el-. gas-, värme- och vattenverk.

Källa: Nationalräkenska— per, LU-prognoser.

19 Byggnadsverksamhet (327 900)

Byggnadsindustrin var fram till slutet av 1960-talet en kraftigt expanderande näringsgren. Därefter medförde nedgången i bostadsbyggandet och låga kommunala investeringar en stagnerande produktion. Sysselsättningen minskade med ungefär 60000 personer under perioden 1969—1978. Bran- schen är dock fortfarande mycket stor. Räknar man med underleveranser i form av byggnadsmaterial från industrin sysselsätter byggnadsverksam- heten över en halv miljon människor.

• Sida 81
•  Original

Sysselsättningen inom byggnadsindustrin har under en lång tid utvecklats betydligt svagare än produktionen. Detta beror inte bara på produktivitets- ökningar utan också på att förtillverkningen ökat och vissa arbetsmoment därigenom flyttats till industrin.

Långtidsutredningen räknar nu med att bostadsbyggandet, som svarar för en dryg tredjedel av det totala byggandet, återigen skall börja öka. I första hand räknar man med en kraftig ökning av flerfamiljshusbyggandet, medan småhusbyggandet beräknas stagnera eller minska något. Man räknar också med en avsevärd uppgång i saneringsverksamheten, bl.a. beroende på ökade krav på energibesparingar.

Ett ökat bostadsbyggande drar med sig andra byggnadsinvesteringar, fram- för allt inom den kommunala sektorn. Där har byggnadsverksamheten dess- utom varit så låg under de senaste åren att det bör finnas ett stort behov av nyinvesteringar. Stat och kommuner svarar för över hälften av byggandet exkl. bostäder. Omfattningen i framtiden blir beroende av beslut rörande t. ex. socialpolitik och energipolitik. Man räknar nu med en uppgång i kom- munernas investeringar, medan statens beräknas bli ungefär oförändrade.

'Övrigt byggande domineras av industriinvesteringarna. Dessa steg mycket kraftigt 1974 och 1975, men har sedan dess minskat. Långtidsutredningen räknar nu med en uppgång. Man räknar dock inte med att komma upp i nivå med investeringsvolymen vid mitten av 1970-talet.

Sammantaget beräknar långtidsutredningen att produktionen efter en pe- riod av stagnation åter skall öka. Antalet sysselsatta beräknas dock fortsätta minska mycket kraftigt.

Som delvis framgår av figur 24 utsätts byggnadsverksamheten för stora svängningar i samband med industrikonjunktur och kommunernas eko- nomi. Eftersom en mycket stor del av byggnadsarbetarna är objektsanställda

Figur 23 A ntal sysselsatta i byggnadsverksamhet.

Källa: Nationalräkenska- per, LU-prognoser.

• Sida 82
•  Original

Figur 24 Industrins bygg- nadsinvesteringar 1975 års priser.

Källa: Nationalräkenska- per, LU-prognoser.

innebär detta en stor otrygghet för arbetarna och det finns stora brister i arbetsmiljön.

1 Sammanfattning

Det industripolitiska program för Kopparbergs län som redovisas i denna bilaga är inte fullständigt. Som en del av länsplaneringen bör ett sådant program normalt innehålla t. ex. prognoser över branschernas utveckling. I programmet redovisas inte heller problem och utvecklingsmöjligheter för alla industribranscher. Avsikten med programmet har varit att koncentrera analysen och förslagen till åtgärder till de områden som i ett medellångt tidsperspektiv framstår som mest väsentliga. I huvudsak innehåller pro- grammet därför förslag av relevans för det industripolitiska arbete som in- riktas på verkstadsindustrin och i viss mån trävaruindustrin.

Det övergripande målet för industripolitiken i länet bör vara att den med- verkar till att bevara och utveckla konkurrenskraftiga produkter och företag.

Speciellt intresse bör ägnas åt att utveckla företag som i kraft av särskilt kunnande eller unika produkter kan fungera som tillväxtmotorer i den re- gionala ekonomin. Dessutom bör det näringspolitiska arbetet inriktas på att skapa förutsättningar för samt ta aktiv del i en omdaning inom länets industri så att ny teknik och nya produkter tas in i företagen. Mot denna bakgrund är åtgärder inom områdena marknadsföring, produktutveckling och yrkesutbildning av strategisk betydelse i samhällsorganens aktiviteter.

Den ram inom vilken det näringspolitiska arbetet skall bedrivas är länsplaneringen. Härav följer att länsstyrelsen har ett samordningsansvar också i den regionala industripolitiken. Det operativa ansvaret för denna verksamhet åvilar i första hand utvecklingsfonden men också länsarbets- nämnd och andra länsnämnder.

För att få underlag för beslut om konkreta åtgärder måste innehållet i det industripolitiska programmet preciseras ytterligare. Detta föreslås ske genom en regional branschstudie av verkstadsindustrin i länet av samma slag som den studie över trävaruindustrin som redovisas i bilaga 5.

Mot bakgrund av den problemanalys som redovisas i föreliggande över- siktliga industripolitiska program bör ett handlingsprogram för verkstads- industrin utformas utifrån följande problemområden.

A. Vilka verkstadsföretag är i dag knutna till gruv- och stålindustrin? Vilka är relationerna företagen emellan? Akuta problem. B. Vilka negativa följder kan den förväntade utvecklingen inom gruv— och stålbranschen tänkas få på verkstadsindustrin? Hur slår denna utveckling på såväl enskilda företag som olika orter och kommuner? C. Vilka positiva effekter kan den förväntade utvecklingen inom gruv- och stålbranschen tänkas få på verkstadsindustrin? Vad krävs för att denna utvecklingspotential skall kunna utnyttjas? D. Vilka möjligheter har den nu aktuella delen av verkstadsindustrin till expansion på områden som inte direkt berör gruv- och stålsektorn?

Utifrån dessa grundläggande problemställningar kan arbetet bedrivas inom följande områden:

Teknisk och industriell utveckling. Marknadsförhållanden och utveckling. Tillgång till arbetskraft. Företagsledning och administration. Lokal service åt företagen.

WP?-"N.—

A. Teknisk och industriell utveckling

El Åtgärder för ökad kompetens i länet inom styr- och reglerteknik, mi-

kroteknik, hydraulik, datateknik m.m. El Ökad användning av tillgängliga forskningsresurser inom länet, t.ex.

Soltorgsskolan i Borlänge, kundserviceverkstaden vid Domnarvets Jern- verk och högskolan i Falun-Borlänge. El Utveckling av hanterings- och bearbetningsutrustning för plastbelagd

tunnplåt. (Jämför planerade investeringar inom SSAB i Borlänge).

• Sida 89
•  Original

[1 Utveckling av produkter och processer som utnyttjar plåt ensamt eller i kombination med andra material. [1 Utveckling av produktidéer inom arbetarskydd och arbetsmiljö.

B. Mark/tads/örhdllanden och mai'knadsutveck/ittg

I] Kartläggning av exportpotential och exporthinder inom verkstadsföretag i länet. El Samverkan ur maskinell och yrkesteknisk synpunkt mellan underleve- rantörsföretag för försäljning av färdiga system. [Il Ökad exportförsäljning av utrustningar för gruvindustri och stålindustri.

C. Tillgång till arbetskra/i

El Översyn av länets gymnasiala utbildning för att tillgodose behovet av arbetskraft inom verkstadsindustrin. El Utveckling av YTH och annan högskoleutbildning med anknytning till

verkstadsindustrin. Arbetsmarknadsutbildning för att tillgodose verkstadsindustrins behov. Vidareutbildning inom verkstadsföretagen.

ElCl

D. Företagsledning och administration

|:] Uppbyggnad av den till utvecklingsfonden knutna utbildningsenheten för C. U, W och X län. El Konsultinsatser för bl. a. förbättrad ekonomisk kalkylering och kontroll samt strategisk planering.

E. Lokal service åt,/öretagen

El Kommunala åtgärder såsom tillhandahållande av industrimark, byggande

av industrilokaler och annan verksamhet av industripolitisk karaktär. D Utveckling av den lokala företagsservicen genom konsultföretag, ser-

viceföretag, leverantörsföretag m.m.

Huvudansvaret för utredningsarbetet bör ligga på en särskild arbetsgrupp med representanter för länsstyrelsen, utvecklingsfonden och läns- arbetsnämnden. Övriga deltagare bestäms efter problemens art. Arbetet bör i viss utsträckning kunna bedrivas i undergrupper med särskild kom- petens. Behovet av att anlita externa konsulter i olika speciella frågor kommer troligtvis att bli relativt stort. Det kan under utredningens gång bli aktuellt att organisera en referensgrupp med representanter för myndigheter. företag och fackliga organisationer. Dessa kontakter kan eventuellt också tas fort- löpande, utan att en speciell grupp bildas. Det inledande utredningsarbetet får visa vilket tillvägagångssätt som är lämpligast.

• Sida 90
•  Original

2 Industristrukturen i Kopparbergs län

De studier som ligger till grund för följande översikt har i flera fall gjorts oberoende av varandra och vid skilda tidpunkter under 1970-talet. Som exempel kan nämnas att utvecklingsfondens kommunvisa företagsinven- teringar genomförts under 1971—1976 och att länsstyrelsens material om industrins varumarknader och realkapitalstruktur samt underleverantörs- förhållanden avser åren 1970 och 1972. Till detta kommer att uppgifter också hämtats från industristatistiken och informationssystemet näringsliv- samhälle (DIS). Sammantaget innebär detta naturligtvis att jämförbarheten mellan data försvåras. Syftet att ge en översiktlig bild av strukturförhållanden inom länets näringsliv torde dock kunna uppfyllas relativt väl trots de om— talade bristerna.

Industrin i Kopparbergs län svarade år 1973 för omkring 4 % av såväl produktion som sysselsättning inom hela industrin i riket enligt industrista- tistiken. Andelarna var därmed desamma som år 1968. De från rikssynpunkt största branscherna var 1973 järn- och stålindustrin, gruvindustrin, träva- ruindustrin samt elektroindustrin (tabell 1). Noteras bör dessutom den låga andelen av produktion och sysselsättning i maskinindustrin.

Tabell ] Produktion och sysselsättning inom industribranscherna i länet, andelar av branschernas totala produktion och sysselsättning år 1973 samt andelsförändring 1968—1973 '

Bransch Produktion Sysselsättning Andel av Procen- Andel av Procen- branschen tuell för- branschen tuell för- 1973 ändring 1973 ändring

1968—73 1968—73

Gruvindustri 10,8 —2,8 16,8 +0,1 Skyddad livsmedelsindustri 3,1 —0,6 3,3 +0,6 Konkurrensutsatt livsmedels-

industri — — 0,5 —O,l

Textil-, konfektions- o sko-

industri 3,5 +0,5 4,3 +1,1 Trävaruindustri 5,6 —0,4 6,1 —0,4 Massa-, pappers- o pappers-

varuindustri 3,6 —0,3 3,9 -0,8 Grafisk industri 1,8 +0,4 2,0 +0,4 Kemisk industri 1,1 —0,4 1,6 —0,1 Gummi- o plastvaruindustri 0,7 $O 0,7 —0,1 Jord- o stenindustri 1,4 —0,4 1,4 —0,1 Järn-, stål- o metallverk 18,8 +1,7 15,2 +0,l Metallvaruindustri 3,2 +0,5 3,6 +0,6 Maskinindustri 1,8 +O,5 1,8 +0,4 Elektroindustri 5,7 —0,4 5,0 -O,2

Transportmedelsindustri,

exkl. varv 0,3 —0,5 0,5 —0,7

Varvsindustri — — 0,4 +0,4

Övrig industri 1,3 30 1,5 —0,3 Hela tillverkningsindustrin 4,1 +0,1 3,9 tO

• Sida 91
•  Original

2.1 Produktionsinriktning, bt'ansc/isantntansättnittg, etc.

Industristrukturen i Kopparbergs län präglas fortfarande av den bransch- sammansättning som uppkom då närheten till råvarukällor var en avgörande lokaliseringsfaktor. Sålunda svarade gruvindustrin ochjärn- och stålindustrin tillsammans för drygt 40 ”0 av förädlingsvärdet år 1973 och de på skogsråvara baserade branscherna, trävaruindustrin och massa-, pappers- och pappers- varuindustrin, för inte fullt 20 %.

Av tabell 2 framgår att,/"arna stdl- och metal/verk är länets största indu- stribransch från såväl produktions- som sysselsättningssynpunkt. Branschen omfattar 11 arbetsställen bland vilka järnverken Domnarvets Jernverk. Av- esta Jernverk, Smedjebackens Valsverk, Klosterverken i Långshyttan och Horndal är helt dominerande. Domnarvet ingår i Svenskt Stål AB (SSAB) och Avesta Jernverk i Johnsonkoncernen. Klosterverken och Horndal ägs av Fagersta AB, vilket dock arrenderat ut Horndal till Boxholm. 1 Smed- jebackens Valsverk, slutligen, har Ratos det dominerande ägarintresset. Han- delsstål tillverkas i Domnarvet, Smedjebackens Valsverk och Horndal och specialstål i de tre övriga.

Produktionsinriktningen vid arbetsställena är följande. Domnarvets spe- cialitet är tunnplåt i olika utföranden. Varmgalvaniserad plåt (DOGAL) och plastbelagd plåt (DOBEL) används t. ex. i verkstadsindustrin för ra- diatorer, tvättmaskiner, kyl- och f'rysenheter, spisar, bildetaljer och förva- ringsskåp. DOBEL med färg och mönster används också för inredningar av fartyg, kontor etc. DOGAL och DOBEL tillverkas också som byggplåt i profilutförande med användning som väggbeklädnader och bärande kon- struktioner. Rostfri och syrabeständig plåt används fört. ex. lagringstankar, värmeväxlare m. m. inom livsmedels- och kemisk industri. Förutom tunnplåt tillverkas även betydande kvantiteter stångstål samt armeringsstål.

Tabell 2 Antal arbetsställen, antal anställda samt förädlingsvärde i länets industri år 1976 enligt industristatistiken

Antal Antal Förädlings— Andel av länets industri arbets— anställda värde i bransch ställen Arbets— An- Förädlings- ställen ställda värde Gruvindustri (SNI 2) 19 2 623 252 787 3 7 7 Livsmedelsindustri (SNI 31) 40 1 924 187 406 8 5 5 Textil-, konfektions- o skoindustri (SNI 32) 70 2 244 125 501 14 6 3 Trävaruindustri (SNI 33) 117 4 821 559 308 24 13 15 Massa-, pappers- o pappersvaruindustri (SNI 341) 4 2 644 303 283 1 7 8 Grafisk industri (SNI 342) 19 916 95 813 4 2 3 Kemisk industri (SNI 35) 20 723 78 918 4 2 2 Jord- o stenindustri (SNI 36) 24 455 61007 5 1 2 Järn-, stål- o metallverk (SNI 37) 13 10597 816 215 3 28 22 Verkstadsindustri samt övrig industri (SNI 38+39) 166 11 032 1150 651 34 29 32

Hela industrin (SNI 2+3) 492 37 979 3630 889 100 100 100

• Sida 92
•  Original

Tabell 3 Industrin i Kopparbergs län storleksfördelad efter antal anställda

Variabel

5—49

Andel arbets- ställen

50—199

200—

Andel an- ställda Andel förädl .— värde Andel arbets- ställen Andel an- ställda Andel f örädl . - värde Andel arbets- ställen Andel an-

ställda

Andel förädl .— värde

Gruvindustri (SNI 2) Livsmedelsindustri (SNI 31) Textil-, konfektions- o sko- industri (SNI 32) Trävaruindustri (SNI 33) Massa-. pappers- o pappersvaru- industri (SNl 341)

Grafisk industri (SNI 342) Kemisk industri (SNI 35) Jord— () stenindustri (SNI 36) Järn-, stål- o metallverk (SNI 37)

Verkstadsindustri samt övrig industri (SNI 38+39)

Hela industrin (SNI 2+3)

35 67 80 78 25 83 83 96

18

82 77

36 33 38 44 83

0,4

25 19

18 23

36 34

0,4 34 47 85

0,2

53 33 15 10 17 17 4 27 12 18 36 73 29 43 62 56 17 16 22 39 77 31 46 66 53 15 13 20 12

'n

75

55

in

57 36 24 99

96 59 59

43 32 20

99.6

97 68

• Sida 93
•  Original

Vid Avesta Jernverk tillverkas rostfritt stål med tyngdpunkten på varm- valsad grovplåt. En betydande del av tillverkningen utgörs av vanligt rostfritt stål (18/8). Smedjebackens valsverk tillverkar armeringsstål och stångstål till verkstadsindustrin. En följd av produktionsinriktningen är att byggnads- sektorns utveckling har stor betydelse för verkets utveckling. Vid Klos- terverken i Långshyttan tillverkas rostfritt stål och snabbstål. Produktionen är i huvudsak inriktad på kallvalsade band och valstråd. I Horndal tillverkas varmvalsat stång- och armeringsjärn.

Slutligen kan nämnas att arbetsställena inom branschen järn-, stål- och metallverk har en storleksstruktur som avviker markant från länets industri i övrigt. Anläggningarna inom branschen är nämligen efter länets förhål- landen mycket stora vilket bl. a. visas av att 96 resp. 97 % av sysselsättning och produktion faller på arbetsställen med mer än 200 anställda (tabell 3).

Länets näst största industribransch är verkstadsimltisfri/i med en tredjedel av antalet arbetsställen och omkring en fjärdedel av produktion och syssel- sättning. Totalt sysselsätts enligt industristatistiken omkring 10 000 personer i branschen (enligt utvecklingsfondens studie drygt 11000).

lnom verkstadsindustrin är den största delbranschen elektroindustrin med omkring två femtedelar av produktion och sysselsättning (tabell 4). Del- branschens betydelse förklaras av ett enda arbetsställe nämligen ASEA:s tillverkning av högspänningsutrustning i Ludvika. Detta framgår av stor- leksstrukturen inom elektroindustrin (tabell 5).

Anmärkningsvärt i tabellerna 4 och 5 är dessutom maskinindustrinsjäm- förelsevis låga andel av hela verkstadsindustrins produktion och sysselsätt- ning samt de medelstora arbetsställenas inom maskinindustrin låga andel av delbranschens produktion och sysselsättning. I kombination med att endast fyra arbetsställen sysselsätter mer än 200 anställda tyder tabellerna 4 och 5 på att maskinindustrin är relativt outvecklad i länet.

Metallvaruindustrin som till stor del är lokaliserad till Moraregionen har enjämn fördelning av produktion och sysselsättning på de tre storleksklasser vi studerar. Betydande legotillverkning lörekommer inom denna bransch.

Tabell 4. Arbetsställen, anställda samt förädlingsvärde inom verkstadsindustrins delbranscher år 1973

Variabel Antal Antal Föriidlings- Andel av branschen i delbransch arbets- anställda x'iirtlc ——-————— Bransch Xx ställen Arbets— Anställda Förädlings- X ställen värde X X Metallvaruindustri (SNI 381) 79 3 354 309 128 8 30 27 Maskinindustri (SNI 382) 41 2206 235 113 25 20 Elektroindustri (SNI 383) 15 3 965 515 363 9 36 45 Transportmedelsindustri (SNI 384) 20 1 340 156 935 12 12 14 Övrig verkstadsindustri samt övrig industri (SNI 385+39) 11 167 12 574 7 2 l

Hela verkstadsindustrin (SNI 38+39) 166 11 032 1150 651 100 100 100

• Sida 94
•  Original

Tabell 5. Verkstadsindustrin och dess delbranscher fördelad på storleksklasser efter antalet anställda

5—49

50—199

Andel arbets- ställen

Bransch

Metallvaruindustri 77 Maskinindustri 83 Elektroindustri 85 Transportmedelsindustri 87 Övrig verkstadsindustri samt övrig

industri 100

Hela verkstadsindustrin 82

Andel

ställda

Andel förädl.- värde Andel Andel arbets- an- ställen ställda Andel förädl . - värde Andel an- ställda Andel förädl . - värde

30 31 66

100 25

Tabell 6. Storleksstruktur inom trävaruindustri

29 23 62

100 19

18 36 10 33 12 16 36 38 13 35 70 95 68

50—199

200—

ixVariabel 5—49

Bransch x Andel arbets- ställen

Sågverk, hyvlerier, träimport 68 Trähus-, inredningssnickerier 86 Övrig träindustri 79

Hela träindustrin 78

Andel an- ställda Andel förädl . — värde Andel Andel arbets— an- ställen ställda Andel f örädl . - värde Andel arbets- ställen Andel förädl . - värde

30 34 42 33 30 39 35 34 30 59 12 24 21 58 20 43 57 26 65 46

N

13 35 20

• Sida 95
•  Original

Inom transportmedelsindustrin har ett stort arbetsställe tillkommit efter 1973, nämligen SAAB-SCANIA i Falun, vilket gör att siffrorna för denna delbransch är något inaktuella.

Den tredje stora industribranschen i länet är som framgick av tabell 2 Il'ät'aruindl(Strl/1. Branschen svarade år 1973 för drygt 10 % av sysselsättning och produktion inom länets industri. En betydande del av tillverkningen består av trähus och inredningssnickerier.

Branschen som helhet domineras som framgår av tabell 3 av medelstora arbetsställen. Mellan delbranscherna föreligger dock betydande skillnader i detta avseende vilket framgår av tabell 6. Sålunda finns inom trähustillverk- ning och inredningssnickerier merparten av sysselsättning och pro- duktion i små och stora arbetsställen. Bakom detta ligger att Elementhus i Mockljärd som är hustillverkare är ett stort arbetsställe medan snickerierna i flertalet fall är små.

2.2 Teknologiska beroenden och utnyttjande av ]öretagssentice

En nödvändig förutsättning för att kunna bedriva en regionalt inriktad nä- ringspolitik baserad på bl. a. förekomsten av produktionssystem är kunskap om vilka teknologiska beroenden som föreligger mellan regioner och bran- scher. Ett sätt att belysa sådana beroenden är studier av varuströmmarnas dvs. försäljningens och inköpens fördelning.

1 det arbete som bedrivits inom ERU på detta område har en av ut- gångspunkterna varit en indelning i lokala, regionala, nationella och in- ternationella avsättnings- och inköpsmarknader. En annan utgångspunkt har varit att studera de sektoriella beroenden som föreligger. Framställningen i detta avsnitt kommer att behandla båda dessa typer av beroenden.

Hela tillverkningsindustrin i Kopparbergs län avsatte år 1972 en tredjedel av sin försäljning på export. Drygt hälften eller 56 ”0 av försäljningen gick till den svenska marknaden utom det egna länet där 12 % avsattes. Länets exportandel var i samma storleksordning som för landet i sin helhet. Av branscherna i länet var gruvindustrin och massa-, pappers- och pappersva- ruindstrin de enda där exportmarknaden svarade för merparten av försälj- ningen. Järn- och stålindustrin hade en exportandel på 35 % vilket var lägre än riksgenomsnittet. Förklaringen härtill är att Domnarvets Jernverk som svarade för nästan hälften av försäljningen har sin huvudsakliga marknad i Sverige. Tre branscher, livsmedelsindustrin, grafisk industri samt jord- och stenindustri, hade huvudsakligen en regional marknad för sina pro- dukter. Jord- och stenindustrins regionala marknad utgörs av stålindustrin som använder kalk i masugnsprocessen.

Intressant i detta sammanhang är att verkstadsindustrin inte avsatte mer än tre procent av sin försäljning på den regionala marknaden. Den låga andelen beror till stor del på att elektroindustrin, dvs. ASEA, inte avsatte något alls på den regionala marknaden. Även bortsett från detta synes me- tallvaruindustrins sju procent och maskinindustrins nio procent i regional försäljningsandel vara låga. Slutsatsen som kan dras är att verkstadsindustrin i länet i huvudsak således ingår i det nationella produktionssystemet.

Av de totala inköpen av råvaror och halvfabrikat till länets industri ut-

• Sida 96
•  Original

gjorde 1972 en femtedel import. Inköpen på den inhemska marknaden för- delade sig så att en fjärdedel skedde inom länet och hälften av de totala inköpen skedde inom landet i övrigt. Branscher med en hög regional in- köpsandel var livsmedelsindustrin, träindustrin, massa-, pappers- och pap- persvaruindustrin samt jord- och stenindustrin. Beträffande träindustrin ut— gjorde inköp av skogsråvara den huvudsakliga inköpsposten på den regionala marknaden. Importandelar över länsgenomsnittet fanns i textil- och kon- fektionsindustrin, den kemiska industrin samt järn- och stålindustrin och verkstadsindustrin.

De branschmässiga kopplingarna hos industrin i länet redovisas i figur 1.

Några av de samband som framgår av figuren har redan tidigare antytts. Exempel härpå är kopplingen mellan skogsbruket och träindustrin. Enligt figuren kan industrin delas in i fyra block. De mest markerade sambanden är de som råder mellan branscher som kan sägas ingå i ett block av me- tallförädlande näringsgrenar. De dominerande branscherna är här gruvin- dustrin, järn— och stålindustrin samt verkstadsindustrin.

l teorin om produktionssystem och utvecklingsblock ingår föreställningen att man kan identifierat nyckelföretag. ] figur 2 visas ett nyckelföretags, Domnarvet, inköp inom den egna A-regionen år 1970. Det intressanta med figuren är att inköp som från Domnarvets synpunkt är mycket små för de levererande företagen i regionen kan ha stor betydelse. Denna information går förlorad när man studerar samband mellan branscher och regioner. För- hållandet att mindre företag är kraftigt beroende av en eller ett par kunder visas också av tabell 7. Av denna framgår exempelvis att av de 53 företag där den största kunden svarade för mellan 10 och 20 % av försäljningsvärdet hade 39 eller nästan tre fjärdedelar en total försäljning under 5 milj. kr. år 1970.

Tabell 7. Industriföretag i Kopparbergs län storleksgrupperade och den största kundens andel av det totala försäljningsvärdet

Största kundens Företagen grupperade efter försäljningsvärde (milj. kronor) Summa andel av totala företag försälja—värdet 0—1 l—2 2—5 5—10 10—20 20—50 50—100 100— (procent)

10.0 8 7 6 5 3 4 3 36 10,1— 20,0 10 10 19 5 2 4 2 53 20,1— 30,0 8 8 9 4 5 2 1 37 30.1— 40.0 3 7 3 3 1 1 18 40.1— 50.0 4 6 2 2 14 50,1— 60,0 3 3 1 I 8 60,1— 70,0 3 l 1 5 70,1— 80,0 1 1 2 1 5 80.1— 90,0 1 l 2 90.1—100,0 2 1 3

• Sida 97
•  Original

Kopparbergs län

Byggn ind

Trävarumd Trä ind III:)

Massa

Massa pappers pappersind pappersind Livsm ind L' ' d 1:22: ;;:zb Gummiind Gummiind O tillv ind Säf: Tekomd ö tillv ind—skogsbr Gruvind

Järn- metallverk stål— och metall— verk

Gruvind

Verkstads— W— industri

Järn stål- o metallv

Verkstadsind

Cementind :::! ===, ö tillv ind Sektorer utanför till- verk—

Anm. Staplarna i mitten anger sektorernas andel av den totala industriproduktionen i regionen. Pilarnas grovlek anger hur stor andel som respektive leveranspost utgör av industrins totala försäljningsvärde. Uppgifterna avser inköp och försäljning till hela landet. Endast leveranser som utgör 1 procent eller mer av totala försäljnings- värdet har angetts med pil. Källa: Leveransenkäten SOU 1974:3.

Figur 1 Inköp ochjörsä/j- ning/ör tillverkningsindu- strin i Kopparbergs län, 1 970.

• Sida 98
•  Original

Domnarvet

Försäljning = 804 157 000 Inköp = 444 383 000

lnköpsandel 0,6 0,0 1,0 0,0 2,2 0

Försäljnings—

0,7 28,4 2,5 87,8 2,9 38,4 andel ' -

lnköpsandel 13,4

31,9 030,9 3,4

(

F örsäljningsandel 13

.0 29,4 0,2 4,5 0,8 2,2 10,2

Figur 2. Direkta och indirekta underleverantö rer till Domnarvet inom Falun — Borlängeregianen 1970/ 71 .

Antal anställda

0 l 0

0.0 = 4,9 (22 047 000)

• Sida 99
•  Original

2.3 Rea/kapitalets åldersstruktur

Företagens möjligheter att utvecklas beror bl.a. på investeringsnivån. En god realkapitalstruktur ger den effektivitet och produktivitet inom företaget som sannolikt är förutsättningen för att kunna tillgodogöra sig de externa produktivitetsfördelar som förekomsten av produktionssystem, regional spe- cialisering etc. kan innebära. För att belysa kapitalstruktur och investerings- utveckling över tiden inom länets industri behöver vi uppgifter som f.n. i stor utsträckning saknas. Tillgänglig statistik gör det möjligt att jämföra kapitalstocken år 1972 mellan branscher och regioner. Vidare finns i DIS- materialet uppgifter om investeringsutvecklingen under 1970-talet. Slutligen finns investeringsstatistiken från SCB för hela industrin och för hela länet.

Inom hela tillverkningsindustrin var år 1972 drygt 20 % av maskinka- pitalet yngre än fem år. Samma andel av kapitalet i form av byggnader och anläggningar var yngre än tio år. Andelen nytt kapital inom industrin är en intressant variabel eftersom den tekniska utvecklingen ofta finns in- byggd i ny utrustning. Utsträckningen härav varierar dock avsevärt mellan branscherna. Även med hänsyn till detta torde dock andelen nytt kapital inom länets industri år 1972 kunna sägas ha varit låg eftersom motsvarande andelar för riket var drygt 50 % respektive en tredjedel.

Förklaringen till de låga andelarna kan sannolikt till en del sökas i att järn- och stålindustrin som svarade för hälften av realkapitalvolymen inom länets industri haft en svag investeringsutveckling under 1960-talet i länet liksom i riket som helhet. Det bör dock observeras att relationen mellan länet och riket är i stort sett densamma också för verkstadsindustrin. Inom träindustrin är däremot andelen nytt kapital av i stort samma storleksordning i länet och riket.

Under 1970-talet har länets andel av industriinvesteringarna i landet som helhet varit omkring 4 %. Andelen har tenderat att minska under de senaste åren varför relationen mellan länet och riket vad avser nytt kapital knappast förändrats.

Vi har tidigare konstaterat att industrin i länet domineras av järn- och stålindustrin. Denna bransch är till sin karaktär mycket kapitalintensiv vilket visas av att kapitalvolym per anställd år 1970 uppgick till 240000 i länet vilket var mer än dubbelt så mycket som verkstadsindustrin och fyra gånger så högt som träindustrin.

2.4 Arbetskraftens åldersstruktur samt arbetsproa'uktivitet

Uppgifterna om de industrisysselsattas ålder och utbildning som används i detta avsnitt hänför sig till år 1970. Aktualiteten är således inte tillfreds- ställande. Motiven för att ändå utnyttja så gamla uppgifter är helt enkelt att de är de enda tillgängliga för länet som helhet och samtidigt bransch- fördelade.

1 den undersökning av de industrisysselsattas åldersfördelning som här refereras till gjordes en indelning i tre olika åldersgrupper nämligen ka- tegorierna yngre än 30 år, 30—50 år samt äldre än 50 år. Ungefär hälften av länets kommuner hade år 1970 en åldersfördelning hos de industrian- ställda som i stort sett överensstämde med fördelningen i riket. Avsevärda

• Sida 100
•  Original

tyngdpunktsförskjutningar mot både lägre och högre åldersgrupper förekom dock.

Även om de regionala skillnaderna i industriarbetskraftens åldersfördel- ning var betydande var skillnaderna i vissa fall ändå större vid en branschvis jämförelse. Medan t. ex. de anställdas medianålder inom den grafiska in- dustrin och stora delar av verkstadsindustrin var så låg som 37—38 år uppgick motsvarande ålder inom en betydande del av den tyngre industrin till mellan 43 och 46 år. Sko- och läderindustrin, som sysselsätter ett ganska stort antal hemarbetare i länet, hade en så extremt hög medianålder som 55 år.

Ett särskilt problem beträffande åldersfördelningen bland dem som är yrkesverksamma inom länet är åldersstrukturen hos löretagsledarna i mindre och medelstora företag. Enligt utvecklingsfondens studier är nämligen över en tredjedel av företagsledarna i åldrar som aktualiserar efterträda- refrågan. Man bör dock observera att de berörda företagen oftast har mycket få anställda.

Arbetsproduktiviteten, mått som förädlingsvärde per anställd, varierade år 1973 såväl inom som mellan branscher vilket visas av tabell 8. Den högsta arbetsproduktiviteten fanns i de kapitalintensiva branscherna järn-, stål- och metallverk. massa-. pappers- och pappersvaruindustri och gruvin- dustri. Den ojämförligt lägsta arbetsproduktiviteten hade textil- och kon- fektionsindustrin. För industrin som helhet låg nivån i länet i jämnhöjd med riket. På branschnivå förelåg dock avsevärda skillnader. Som exempel kan nämnas att arbetsproduktiviteten inom järn-, stål- och metallverken var drygt 20 % högre i länet än i riket och nästan 40 % lägre inom gruv- industrin vid samma jämförelse.

Tabell 8. Förädlingsvärde per anställd inom lånets industri år 1973

Bransch Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen

5—49 50—199 200— Alla Riket

Gruvindustri 209 91 63 83 130 Livsmedelsindustri 64 81 — 76 86 Textil-, konfektions-

och skoindustri 41 44 36 40 49 Trävaruindustri 65 68 53 64 70 Massa-, pappers- och

pappersvaruindustri 47 — 90 90 98 Grafisk industri 62 73 — 69 73 Kemisk industri 74 64 — 68 87 Jord- och stenindustri 81 68 — 79 73 Järn-, stål- och

metallverk 51 77 96 95 77 Verkstadsindustri samt

övrig industri 50 53 74 65 66

Hela industrin 61 68 82 75 73

• Sida 101
•  Original

3 Problem och utvecklingsmöjligheter

Kemisk industri och kvalificerad verkstadsproduktion är dåligt represen- terade i länets näringslivsstruktur vilket med hänsyn till dessa branschers förväntade goda konkurrensbetingelser är bekymmersamt för länet.

Det dominerande problemet i länet från såväl sysselsättnings- som nä- ringspolitisk synpunkt om man ser till perioden fram till mitten av 1980-talet är de strukturförändringar som kommer att äga rum inom stålindustrin med konsekvenser för såväl gruvnäringen som verkstadsindustrin.

3.1 M era/[förädlande verksamhet

Stålindustrin i Kopparbergs län omfattar sex anläggningar. Dessa är SSAB—Domnarvet, Smedjebackens Valsverk, Horndalsverken, Avesta Jern- verk samt Fagersta AB:s tillverkning i Långshyttan och Vikmanshyttan. De tre först nämnda anläggningarna är handelsstålstillverkare och de övriga specialståltillverkare.

De strukturförändringar som diskuterats för handelsstålverken har föl- jande innebörd för länets tre anläggningar.

Bestämmande för utvecklingen i Domnarvet är SSAB:s strukturplan samt om den genomförs. Bertil Rehnbergs utredning om tidigareläggningar av investeringsobjekt inom SSAB:s strukturplan.

Enligt SSAB:s strukturplan skall SSAB Domnarvet genom omfattande investeringar utvecklas till centrum för band- och plåttillverkning. Dessutom kommer SSAB:s skrotbaserade metallurgi att koncentreras till Domnarvet genom utbyggnad av elektrostålkapaciteten. Enligt strukturplanen skall där— emot den malmbaserade metallurgin upphöra vid Domnarvet.

Sverige har en omfattande import av band och tunnplåt. SSAB:s pro- duktion täcker knappt en tredjedel av den svenska efterfrågan. Det finns i huvudsak två skäl till detta. För det första har SSAB:s anläggningar för låg kapacitet. För det andra är den nuvarande utrustningen sådan att bolaget inte kan klara kvalitetskraven hos stora kundgrupper som t. ex. bilindustrin och delar av vitvaruindustrin. Produktområdet har under senare år varit ett av de mest expansiva inom hela stålsektorn och denna utveckling väntas bestå enligt tillgängliga prognoser.

SSAB:s målsättning är att år 1987 ha ca två tredjedelar av den svenska marknaden för band och tunnplåt. För att volymmässigt klara en sådan produktion fordras omfattande investeringar i Domnarvet.

De nödvändiga investeringarna kan redovisas med utgångspunkt från en figur över produktionsflödet vid band- och tunnplåtstillverkningen.

Ämnen

Varmband Kallvalsad Metalli— Plast— Bandplåt plåt serad belagd plåt plåt

Figur 3.

• Sida 102
•  Original

Enligt strukturplanen föreslås totalt investeringar på sammanlagt närmare 2 miljarder kronor inom band- och tunnplåtsområdet fram till 1987. 1 SSAB:s program för de närmaste tre åren finns investeringar på drygt 800 milj. kr på detta område. Grundtanken är att bygga ut kallvalsverket snabbare än bredbandverket. 1 det inledande skedet leder investeringsprogrammet till en fördubbling av kapaciteten i kallvalsverket medan produktionsnivån blir oförändrad i bredbandverket. Den brist på varmvalsade band som kan uppstå intill dess erforderliga investeringar genomförts i bredbandverket av- ses enligt strukturplanen täckas genom köp och legovalsning av råband.

De förslag som lämnats av Bertil Rehnberg om tidigareläggningar innebär på detta produktområde att en del av investeringarna i bredbandverket flyttas fram tidsmässigt. För bredbandverkets del innebär tidigareläggningar att kapaciteten ökar från 725 000 årston till 1,2 milj. årston genom investeringar på drygt 500 milj. kr. Dessutom ingår i förslagen att investera i ytterligare ett valspar i kallvalsverket så att tunnare dimensioner kan valsas. Kostnaden härför har angetts till 56 milj. kr. Slutligen föreslås också tidigareläggning av ombyggnad av plastbeläggningslinjen i Domnarvet till en kostnad av 17 milj. kr.

I anslutning till vad som sagts ovan bör också noteras att manufaktur- verksamheten skall utvecklas i Borlänge dels genom åtgärder finansierade av SSAB, dels genom tidigareläggningar.

Vad beträffar det metallurgiska området innebär strukturplanen att den malmbaserade metallurgin koncentreras till Luleå och Oxelösund medan den skrotbaserade metallurgin koncentreras till Domnarvet. Den malmba- serade metallurgin i Borlänge skall således läggas ned.

Bertil Rehnberg har i sitt utredningsarbete tagit upp frågan om en för- dröjning av nedläggningen av metallurgin. Enligt de beräkningar som SSAB presenterat skulle en ettårig förlängning ge en företagsekonomisk förlust på ca 135 milj. kr. Även samhällsekonomiskt skulle kostnaderna för en förlängning vara högre än intäkterna enligt en översiktlig kalkyl utförd av Åke Dahlberg. Utredningsmannen anför i förslagsdelen följande:

”Även om en kortare förlängning av den malmbaserade metallurgin synes bli kostsam bör ändock en sådan prövas med hänsyn till effekterna på sysselsättningen och svå- righeterna att i detalj överblicka den stora omställning strukturplanen i olika avseenden kommer att innebära även i ett så kort perspektiv som 3—4 år. Från personalhåll har hävdats att det skulle kunna vara en fördel med en något längre övergångsperiod för att garantera slutproduktens kvalitet. Mot den bakgrunden anser jag det rimligt att man håller möjligheterna öppna att kunna vidmakthålla verksamheten inom den malmbaserade metallurgin ytterligare en tid utöver den i strukturplanen angivna, dock längst till utgången av år 1982. Om förutsättningar i olika avseenden dessförinnan under 1982 föreligger att successivt begränsa verksamheten bör en förlängd drift kunna omprövas. Jag föreslår med hänsyn till vad som nyss sagts att bolaget anvisas ett rekonstruktionslån om högst 135 milj. kr för att täcka kostnaderna för den här fö- reslagna förlängningen av den malmbaserade metallurgin."

1 strukturplanen ingår som sagts en koncentration av SSAB:s elektrostål- tillverkning till Domnarvet innebärande en kapacitetsökning från 320000 årston till 450000 årston.

Tidpunkten för utbyggnaden av elektrostålanläggningen i Domnarvet är helt beroende av den takt i vilken bredbandverket och kallvalsverket byggs

• Sida 103
•  Original

ut. Hela investeringskostnaden för utbyggnaden av elektrostålanläggningen uppskattas till 60 milj. kr av vilka 40 milj. kr beräknas kunna tidigareläggas.

De två mindre handelsstålverken Smedjebackens Valsverk och Horndal har sin tillverkning inom stångstålsområdet. För Horndalsverken som f. n. arrenderas av Boxholm medför Strukturförändringen att anläggningen läggs ned. Smedjebackens Valsverk konkurrerar på sitt produktområde med såväl andra mindre handelsstålverk som SSAB. Anläggningens konkurrenskraft torde stärkas betydligt när den stränggjutningsanläggning för vilken bolaget fått lokaliseringsstöd står klar. Detta beräknas ske under år 1980. Även i övrigt är anläggningen tämligen modern. Ett problem har varit att det valsverk som installerades år 1973 och som då kallades 80-talets valsverk inte uppfyllt förväntningarna fullt ut.

I sammanhanget bör påpekas att den utredning som genomförts av Arne Geijer om de mindre handelsstålverken inte leder till något regeringsförslag.

På specialstålområdet finns i länet Avesta Jernverk samt Fagersta AB med anläggningar i Långshyttan och Vikmanshyttan.

Specialstålindustrin i länet har som största arbetsställe Avesta Jernverk där tillverkningen huvudsakligen består av rostfria produkter i form av varm- valsad och kallvalsad plåt.

Produktionen av kallvalsade band svarar för ca 40 % av företagets om- sättning vid fullt kapacitetsutnyttjande. Med en årskapacitet på 40000 ton är företaget dessutom den störste tillverkaren i Sverige av varmvalsad rostfri grovplåt och mediumplåt. Järnverkets två kallvalsverk tillåter valsning upp till bandbredderna 1 250 mm respektive 2000 mm. Avesta Jernverk kan i det sistnämnda verket valsa bredast i världen.

Företaget strävar efter att renodla sitt produktsortiment. Produktionen i stångstålverket, gamla kallvalsverket och gasbehållarverket, nedlades därför 1976. De strukturfrågor som diskuterats för Specialstålindustrin har hittills lett till att Avesta gjort ett byte med Bofors om gjuteriet i Björneborg. I övrigt har diskussionerna hittills inte lett till några resultat.

Klosterverken i Långhyttan tillverkar huvudsakligen rostfritt stål i form av kallvalsade band, svetsade rör och tråd samt snabbstål i form av träd, band och stäng. På snabbstålsområdet är Fagersta en av världens ledande tillverkare. Kallvalsning av snabbstålsband sker förutom i Långshyttan även i Vikmanshyttan.

Anläggningarna i Långshyttan omfattar bl. a. ett elektrostålverk (1977) med en maximal kapacitet vid kontinuerlig drift av 30000 ton göt per år. Tillverkningen utgår från returstål. Göten framställs i kokiller. Tillverk- ningen omfattar normalt endast snabbstål.

Valsverksanläggningarna omfattar bl. a. ett götvalsverk av äldre datum med en kapacitet av 25000 ton per år, ett trådvalsverk (1932) som mo- derniserats vid flera tillfällen, senast 1970—71, ett varmbandvalsverk (1942) och två större kallvalsverk (1960 och 1973) av märket Zendzimir.

Av kallbandsproduktionen konverteras efterhand 30 % till svetsade rör. Kallvalsade band och svetsade rör utgör ungefär en fjärdedel av Fager- stakoncernens försäljning. Övriga rostfria produkter (tråd) svarar för ytter- ligare drygt 10 %. Snabbstål och övriga icke rostfria kvaliteter svarar för ungefär 60 % av försäljningen.

• Sida 104
•  Original

Genom de ägaremässiga förändringar som inträffat i Fagerstakoncernen sedan Sandviks aktieförvärv har vissa möjligheter skapats till samordning åtminstone för vissa delar av företagens sortiment. Fagerstas problemom- råden är framför allt kolstålet och den malmbaserade metallurgin. Båda dessa verksamheter står inför nedläggningshot. Även om de direkta kon- sekvenserna härav faller på Fagersta ger sådana förändringar indirekta kon- sekvenser för Kopparbergs län bl. a. på gruvsidan. I ett tidsperspektiv på 4—5 år kan man också sätta ett frågetecken för vad som kommer att hända med Fagerstas valsning av snabbstålsband i Vikmanshyttan. Övertagandet hösten 1976 skedde på fem år.

De förändringar som sker inom stålindustrin har mycket klara konse- kvenser för andra branscher i länet. Den allvarligaste följdverkningen kom- mer från nedläggningen av den malmbaserade metallurgin i Domnarvet. På grund av denna hotas stora delar av gruvnäringen i Ludvika kommun. Av SSAB:s gruvor i Dalarna måste enligt strukturplanen gruvan i Blötberget läggas ned oberoende av SSAB:s framtida struktur. En nedläggning av den malmbaserade metallurgin i Domnarvet innebär att även Håksberg måste läggas ned. Avsikten från SSAB:s sida är att upphöra med driften i Blötberget i mitten av 1979 och i Håksberg i mitten av 1980. Enligt strukturplanen anpassas produktionen i Grängesbergsfaltets gruvor till Oxelösunds behov och den export som kan åstadkommas. Exportmöjligheterna bedöms vara begränsade. I stort anses enligt strukturplanen endast höganrikad slig från Grängesberg kunna exporteras från Kopparbergs län.

För den mest konkurrenskraftiga gruvan, Grängesberg, innebär struk- turplanen att antalet sysselsatta kommer att minska från nuvarande ca 1 100 till ca 560 år 1982. Ungefär halva minskningen orsakas av redan nu exis- terande övertalighet. Ett genomförande av strukturplanen skulle bl. a. in- nebära att brytningen sjunker till en så låg nivå att gruvans existens kommer att vara hotad på sikt.

Bertil Rehnberg tar mot denna bakgrund upp frågan om åtgärder som förbättrar avsättningsmöjligheterna för Grängesbergsgruvan. Rehnbergs för- slag är att ett sinterband skall installeras i Oxelösund.

Genom installationen av ett sinterband, vilket f. ö. ligger utanför struk- turplanen, kan förbrukningen av Grängesbergsmalm 1982 ökas från 520 000 ton till 950000 ton. Vid en senare planerad utbyggnad av metallurgin i Oxelösund skulle ytterligare 260 000 ton kunna avsättas. Investeringen be- räknas kosta 157 milj. kr, exkl. miljöskyddsinvesteringar. Sysselsättningsef- fekten i Grängesberg i tidsperspektivet fram till 1982 beräknas till 170 per- soner för att under perioden 1982—1987 öka med ytterligare 140 arbetstill- fallen.

Inom gruvindustrin i övrigt kan nämnas att Fagerstas dispositioner på det metallurgiska området leder till en nedläggning av Smältarmossgruvan i Garpenberg.

För verkstadsindustrin i länet medför utvecklingen inom stålindustrin och gruvindustrin både problem och utvecklingsmöjligheter. Verkstadsin- dustrin är som visats länets näst största industribransch med en tredjedel av antalet arbetsställen och omkring en fjärdedel av produktion och syssel- sättning. Totalt sysselsätts enligt industristatistiken omkring 10 000 personer i branschen.

• Sida 105
•  Original

Metallvaruindustrin är den delbransch i länet där de större arbetsställena har minst betydelse relativt sett. Utmärkande för branschen är bl. a. att legotillverkning förekommer i stor utsträckning. Detta betyder att företagens möjligheter att aktivera sin marknadsföring är begränsad liksom att av- saknaden av egna produkter ställer höga krav på företagens flexibilitet.

En jämförelsevis stor andel av företagen inom såväl maskin- som me- tallvaruindustrin är inriktade på basindustrier som gruvor och järn- och stålverk.

T. ex. omfattar tillverkningsprogrammet vid Morgårdshammar valsverk. såväl hela anläggningar som delar därav samt enskilda komponenter. Även Dellner-Malmco har tillverkning av valsverk. I sammanhanget bör också nämnas SSAB:s verkstad i Vikmanshyttan som skall tillverka reservdelar och annat material till främst Domnarvet. Ett antal företag främst i Bor- längeområdet har dessutom kunnande och erfarenheter från legoarbete till och underhållsarbete i stålverk och annan tung industri.

Gruvutrustning tillverkas bl. a. av Atlas Copco i Smedjebacken, Sala ln- ternational och Strömnes. På detta område finns i Ludvikaområdet dessutom företag som arbetat med underhåll och service till gruvindustrin. Under senare år har investeringsverksamheten inom gruvindustrin och stålindu- strin både nationellt och internationellt varit svag. Denna utveckling har påverkat de verkstadsföretag som diskuteras här i negativ riktning. Mot denna bakgrund är den investeringsverksamhet som kommer att ske inom SSAB under de närmaste åren av mycket stor betydelse för bl.a. länets verkstadsindustri. Enbart i Domnarvet kommer om Bertil Rehnbergs förslag till tidigareläggningar genomförs att investeras 1,3 miljarder kronor t. o. m. 1982.

När det gäller upphandlingen till investeringsprogrammet finns ett mycket viktigt avsnitt i Rehnbergs utredning. Där sägs följande:

"Vid bedömningen av de sysselsättningseffekter som genomförandet av struktur- planen kommer att få, är det angeläget att påminna om den stora arbetsvolym som investeringarna ger upphov till. Det blir dels fråga om omfattande byggnads- och anläggningsprojekt, dels montagearbeten som kommer att sträcka sig över praktiskt taget hela rekonstruktionsperioden. Den övervägande delen av dessa investeringar kommer att förläggas till Domnarvet. Erfarenhetsmässigt kan man räkna med att investeringar av detta slag får betydande effekter för företag och sysselsättning inom regionen.

I investeringarna ingår emellertid också mycket omfattande beställningar på maskin- och apparatutrustning. Det har särskilt under senare tid i olika sammanhang hävdats att stora offentliga eller jämförbara upphandlingar av kvalificerad utrustning direkt eller indirekt kraftigt kan stimulera den tekniska och industriella utvecklingen.

De upphandlingar som nu skall göras för SSAB:s del kommer att omfatta den typ av projekt som kan ha de nyssnämnda effekterna. Det bör därför närmare prövas hur upphandlingarna skall handläggas för att få den betydelse för svenskt näringsliv som här antytts. Företagsledningen har förklarat sig dela dessa synpunkter och man hänvisar till att man redan i samband med upphandling av viss utrustning etablerat ett samarbete med svenskt maskinföretag i syfte att gemensamt utveckla denna ut- rustning för tillverkning i Sverige. Även vid köp utifrån synes i många fall sådana villkor kunna inkluderas i kontrakten att beställningarna får gynnsamma effekter inom svensk industri utan att eftergifter därvid göres i de kommersiella grunder som skall gälla för företaget."

• Sida 106
•  Original

3.2 Skogsindustri

De på skogsråvara baserade branscherna trävaruindustri, massa-, pappers— och pappersvaruindustri samt grafisk industri svarar för omkring en femtedel av industrin i länets produktion och sysselsättning.

För den största branschen, trävaruindustrin, har nyligen länsorganen i samarbete med statens industriverk och sysselsättningsutredningen genom- fört en branschstudie. Problem och utvecklingsmöjligheter för trävaruin- dustrin i länet sammanfattas i denna på följande sätt.

Trävaruindustrin kan grovt delas upp i sågverksindustri. Skivindustri, in- dustri för trähus och byggnadssnickerier, möbelindustri samt övrig träbe- arbetande industri. Trävaruindustrin består såväl i landet som helhet som i Kopparbergs län till största delen av relativt små företag.

Trävaruindustrin i Kopparbergs län svarar för en förhållandevis stor andel av den industriella sysselsättningen i länet. 1 två av länets femton kommuner — Gagnef och Leksand — är trävaruindustrin den sysselsättningsmässigt stör- sta industribranschen.

Vid trävaruindustriföretag med minst fem sysselsatta var år 1977 ca 5 300 personer verksamma. Totalt beräknas det finnas ca 350 företag med ca 6000 anställda inom länets trävaruindustri.

Sågverken säljer i stor utsträckning ett standardiserat sortiment av plank och bräder. Användaranpassad och orderstyrd produktion förekommer endast i begränsad omfattning. Standardsortimenten avsätts vanligen genom fristående mellanhänder vilket medför att köntakten med slutförbrukare i regel är svag för sågverkens del.

För att bibehålla och stärka konkurrenskraften är det sannolikt att såg- verken i framtiden måste öka marknadsanpassningen av produkterna. En sådan process förutsätter närmare kontakter med köparna och fördjupade kunskaper om deras behov och önskemål.

Det största problemet för branschen f. n. och i framtiden är tillgången på råvara. Råvarubristen har under de senaste åren varit särskilt påtaglig i södra Sverige.

För framtiden kan man anta att sågverksindustrins utveckling mer kom- mer att bestämmas av råvarutillgången än av avsättningsmöjligheterna. Exportefterfrågan kan antas ge utrymme för viss volymexpansion även om konkurrensen från i första hand Kanada sannolikt ökar.

Med träanvändande industri avses företag där insatsen av virke ingår i någon form av industriell slutanvändning vid ett fast produktionsställe. Förutom möbel- och byggnadssnickerier innefattas i denna definition även tillverkare av prefabricerade hus, byggkomponenter och olika typer av embal- lage.

Prefabricerade trähus, byggkomponenter och limträ svarar för hälften av virkesförbrukningen. Läggs till detta förbrukningen vid byggnadssnickeri- erna ser man att omkring 2/3 av industrivirket går till någon typ av bygg- ändamål i slutanvändningen.

Bortsett från trähusföretagen är marknadsföringen en av de svagast ut- vecklade funktionerna i den träanvändande industrin liksom för sågverken. Marknadsföringsresurserna brister inte enbart kvalitativt utan även kvan- titativt. I många fall är det företagsledaren som själv svarar för förekom-

• Sida 107
•  Original

mande marknadskontakter vid sidan av alla sina övriga arbetsuppgifter. Genom den starka efterfrågan t. o. m. första hälften av 1970-talet har många företag inte ansett det vara nödvändigt med någon aktiv marknadsföring. Förfrågningar har ändå kommit tämligen kontinuerligt. Förekommande ”säljpersonal" har varit ordermottagare. När hemmamarknaden minskat har det uppstått ett akut behov av en aktiv marknadsplanering och styrning av försäljning mot de mest intressanta produkterna, marknaderna och kun- derna.

För trähusföretagen i länet är gruppbyggda småhus en mindre lönsam marknadssektor beroende på bl. a. priskonkurrensen. Ökar andelen grupp- byggda småhus ytterligare kommer detta att medföra svårigheter med nu- varande marknads- och produktionsinriktning.

I en bransch som trävaruindustrin med många småföretag kan ett sätt att öka konkurrenskraften vara samarbete mellan företag. Samarbete med andra företag kan t. ex. ske i följande former:

Cl Gemensam marknadsföring mellan två eller flera företag inom branscher som har kompletterande produkter. El Gemensam marknadsföring med andra snickeriföretag som bearbetar samma kundkategori. Det finns t. ex, snickericentraler, vilka agerar som gemensamt försäljningsbolag för ett antal snickeriföretag inom en geo- grafisk region. El Samarbete vad avser produktutveckling, t. ex. för att höja förädlings- graden eller utveckling av specialprodukter (t.ex. för export). El Samarbete för att höja effektiviteten i produktionen.

Massa-, pappers- och pappersvaruindustrin omfattar tre anläggningar i länet. Dessa, Kvarnsvedens Pappersbruk, Grycksbo Pappersbruk och Fors Kar- tongfabrik, är samtliga stora arbetsställen. Såväl i Grycksbo som i Fors är anläggningarna den enda industrin av betydelse på respektive ort.

Kvarnsvedens Pappersbruk är en av Sveriges fem tillverkare av tidnings- papper. Anläggningen i Kvarnsveden har en kapacitet för pappersproduktion på 400 000 ton per år. Den totala produktionen i Sverige av tidningspapper uppgår till omkring 1,1 milj ton. Exportandelen är omkring 75 % totalt sett.

Stora Kopparberg planerar att öka kapaciteten i Kvarnsveden till 530 000 ton genom investering i ny pappersmaskin förutsatt att tillstånd ges enligt 9" 136 a. Produktionen skulle även fortsättningsvis utgöras av huvudsakligen tidningspapper men också till en del av trähaltigt finpapper.

Grycksbo Pappersbruk tillhör också Stora Kopparberg. [ Grycksbo till- verkas finpapper. Framställningen av sulfitmassa upphörde i mars 1978. Pappersmaskinerna är av äldre datum. De investeringar som genomförts under senare år har skett i färdigställningsskedet. Under våren 1979 kommer en ny produktionslinje att köras igång. Den vid Goljefabriken i Rotebro befintliga bestrykningsmaskinen har då flyttats till Grycksbo.

Den på bestrykningsmaskinen f. n. dominerande produkten är zink-oxid- bestrukna papper för elektrostatisk kontorskopiering, s. k. elfax-papper. Ett antal nya kvaliteter är under utveckling, där man utöver baspapper från pappersbruket Grycksbo kan vidareförädla bl. a. fibertyg från Ställdalen.

• Sida 108
•  Original

Fors Kartongfabrik har en produktionskapacitet av 170000 ton falskar- tong. Den modernaste kartongmaskinen är endast ett par år gammal. Pro- duktionen exporteras i stor utsträckning.

Den grafiska industrin i länet omfattar ett flertal företag med traditionellt lokal avsättningsmarknad. Dessutom finns sedan början av 1970-talet Wahl- ström & Widstrands anläggning förtryck av pocketböcker i Falun. Denna anläggning som är förlagsanknuten har landet som marknad. På motsva- rande sätt har Jannerstens tryckeri i Avesta genom investeringar under de senaste åren skaffat sig möjligheter att konkurrera om uppdrag inom landet som helhet.

4 Handlingsprogram för industrin

Mot bakgrund av problembeskrivningen redovisas i detta avsnitt ett hand— lingsprogram för inriktningen av de industripolitiskt verksamma samhälls- organens arbete i det medellånga perspektivet. Det bör observeras att den diskussion som förs och de förslag som lämnas avser verksamheter där samhällsorganen kan ha en initierande roll, Vid sidan av sådan verksamhet bedrivs givetvis också annan verksamhet av mer traditionellt slag där ini- tiativet oftast ligger hos de enskilda företagen. Även genomförandet av den typ av åtgärder som har ett förstahandsintresse i det här sammanhanget förutsätter givetvis medverkan från länets företag.

Det näringspolitiska handlingsprogrammet bör sålunda ha en framtids- inriktad prägel och dessutom fokuseras kring frågeställningar där samhälls- organ kan fungera som katalysatorer vid genomförandet av en industripo- litisk strategi för industrins utveckling till mitten av 1980—talet.

4.1 lndusrripo/iriska mål 4.1.1 Utgångspunkter

Näringspolitikens roll i den ekonomiska politiken äri första hand förknippad med målet om snabb ekonomisk tillväxt. Den speciella näringspolitiska mål- sättningen är därför att främja utvecklingen av ett effektivt näringsliv. Ef- fektivitetsmålet har lett till krav på en relativt snabb strukturomvandling. För att de näringspolitiska åtgärderna inte skall komma i alltför stark konflikt med sysselsättnings- och fördelningsmålen har en restriktion införts för nä- ringspolitiken nämligen att strukturomvandlingen skall ske under socialt acceptabla former.

Målet om regional balans har i första hand varit en uppgift för regio- nalpolitiken. Detta mål har uppfattats som ett fördelningspolitiskt problem samtidigt som de specifikt regionalpolitiska målsättningarna varit dels un- derordnade de centrala målen, dels formulerats som de centrala målen men med en geografisk dimension. De medel som använts i regionalpolitiskt syfte har därför ofta haft den dubbla uppgiften att tillgodose såväl tillväxt- som fördelningsmål.

Det kan således konstateras att det inom den ekonomiska politiken ofta föreligger en konflikt mellan målen om snabb tillväxt med därav följande

• Sida 109
•  Original

krav på strukturomvandling och fördelningspolitiska mål. För att mildra målkonflikten är det bl.a. nödvändigt att effektivisera det näringspolitiska arbetet så att tillväxtpotentialen inom näringslivet dels ökar, dels tillvaratas på ett bättre sätt än tidigare. En väg är här att näringspolitikens regionala dimension uppmärksammas på ett sådant sätt att näringspolitiken och re- gionalpolitiken kan knytas fastare samman.

Med vilken inriktning och på vilket sätt skall den regionalt inriktade näringspolitiken bedrivas?

Först kan det slås fast att näringspolitiken i Kopparbergs län inte kan stå fri gentemot nationella näringspolitiska riktlinjer. Detta innebär att stål- industrins, gruvindustrins m.fl. branschers problem i länet måste ses i sitt större sammanhang. Tyngdpunkten i en regional näringspolitik ligger därför å ena sidan på att besluta om och genomföra åtgärder med marginell betydelse för branschstrukturen och å andra sidan på att ta fram besluts- underlag i sådana fall där besluten fattas på central nivå.

4.1.2 Allmän målsättning

Övergripande mål för näringspolitiken i länet bör vara att den medverkar till att bevara och utveckla konkurrenskraftiga produkter och företag. Spe- ciellt intresse bör ägnas åt att utveckla företag som i kraft av särskilt kun- nande eller unika produkter kan fungera som tillväxtmotorer i den regionala ekonomin. Dessutom bör det näringspolitiska arbetet inriktas på att skapa förutsättningar för samt ta aktiv del i en omdaning inom länets industri så att ny teknik och nya produkter tas in i företagen.

Från sysselsättningspolitisk synpunkt är det dessutom väsentligt att in- dustripolitiken inriktas på att öka antalet arbetstillfällen på orter eller i re- gioner med få företag genom nyetableringar av nya löretag eller produk- tionsenheter.

4.2 Trä/öräd/ande industri

Merparten av den träförädlande industrin har nyligen studerats inom en regional branschstudie "Trävaruindustrin i Kopparbergs län". Enligt denna bör samhällsorganens arbete medverka till att

EJ öka värdeutbytet av skogsråvaran Cl förbättra kundanpassningen av produkterna El förbättra företagens effektivitet.

För att jörbäitraföretagens effektivire/ föreslås följande åtgärder.

Den löpande verksamheten inom företagen kan effektiviseras genom åt- gärder som förbättrar den ekonomiska kalkyleringen och kontrollen av verk- samheten från kostnadssynpunkt. Kort uttryckt gäller det att få företagen att känna sina självkostnader.

För att öka företagens effektivitet på lång sikt måste företagens strategiska planering förbättras. Inom utredningens ram har ett 30-tal företag besökts av konsulter för diskussioner kring sådan planering. Den tid som stått till förfogande för varje enskilt företag har inte medgett någon fullständig

• Sida 110
•  Original

genomgång av företagens styrka och svagheter. I viss utsträckning har dock åtgärdsprogram för enskilda företag kunnat formuleras. I det fortsatta arbetet bör dessa förslag följas upp och i vissa fall utvecklas ytterligare genom mer omfattande konsultinsatser.

] 16

mars—april 1978. Intervjuerna har skett med lörettigsledningarna och fö- reträdare för facket i samband med företagsbesök.

Dessutom har samtliga 125 företag med minst fem anställda inom länets trävaruindustri tillställts en enkät. [ de fall företagen har fackliga klubbar har företrädare för dessa besvarat särskilt utsända enkäter.

I anslutning till föreliggande studie har en forskningsgrupp vid Tekniska Högskolan i Linköping på uppdrag av statens industriverk studerat arbets- miljön vid 10 mindre snickeriföretag i länet. Resultaten från denna arbets- miljöstudie redovisas i sin helhet i en särskild rapport från Tekniska Hög- skolan i Linköping.

Det är länsstyrelsens förhoppning att den nu genomförda studien av trä- varuindustrin i Kopparbergs län skall visa sig vara till nytta för såväl företag som för olika myndigheter och organisationer i det fortsatta arbetet med att skapa förbättrade förutsättningar till en positiv utveckling av trävaru- industrin i länet.

1 Problem och utvecklingsmöjligheter för trävaru- industrin i Sverige

Trävaruindustrin kan grovt delas upp i sågverksindustri, Skivindustri, in- dustri för trähus och byggnadssnickerier, möbelindustri samt övrig träbe- arbetande industri. Trävaruindustrin består till största delen av relativt små

• Sida 120
•  Original

Figur 1.

företag. Arbetsställen med färre än 5 anställda står för 13—14 % av syssel- sättningen jämfört med 7—8 % inom hela industrin. Av de arbetsställen som har minst 5 sysselsatta är det bara 3 % som kommer upp i 200 sysselsatta eller fler. Motsvarande tal för hela industrin är 6,5 %. Det genomsnittliga antalet sysselsatta per arbetsställe inom träindustrin ligger således långt under genomsnittet för hela industrin.

Med utgångspunkt från träråvarans hantering kan branschen delas in i en insatsvaruproducerande del med sågverk och Skivindustri och en trä- varuanvändande del omfattande övriga delbranscher.

2 Problem och utvecklingsmöjligheter för trävaruindustrin i Kopparbergs län

Syftet med föreliggande avsnitt är att belysa hur de allmänna branschför- hållanden som redovisats i avsnitt 1 speglas i Kopparbergs län. Utöver denna

• Sida 125
•  Original

jämförelse är syftet också att försöka ta fram speciella förhållanden i länet av betydelse för ett handlingsprogram.

Avsnittet bygger på de erfarenheter och den kunskap som inhämtats under utredningsarbetets gång i form av diskussioner inom referensgruppen samt den enkät som besvarats av 91 företag i länet och slutligen även de erfa- renheter som vunnits i samband med konsultbesök vid ett 30-tal träföretag. Till sin uppläggning är kapitlet kortfattat och många slutsatser och påstå- enden dokumenteras inte särskilt ingående i texten. Sifferunderlaget. bl. a. den genomförda enkätundersökningen. redovisas i en särskild tabellbilaga. Avsikten härmed är att öka läsbarheten.

3 Trävaruindustrins regionalpolitiska betydelse

Trävaruindustrin är mycket betydelsefull för fiera av länets kommuner. I Gagnefs kommun svarade träindustrin år 1975 för närmare 90 % av in- dustrisysselsättning och 40 % av den totala sysselsättningen. Motsvarande tal för Leksands kommun var 60 % respektive 13 %. I Säters kommun svarade branschen för närmare hälften av industrisysselsättningen.

Branschens lokalisering inom länet framgår av figur 4 och 5. Med hänsyn till branschens stora betydelse för framför allt Gagnefs kom- mun linns det anledning att belysa utveckling och problem där speciellt.

I 1978 års rapport om länsplanering sägs om Gagnef följande. Inflyttningen till kommunen har under en följd av år varit stor. Sedan år 1970 har folkmängden ökat med knappt 1 300 personer. Drygt 75 % av expansionen har skett i Gagnefdelen av kommunen (Gagnefs församling). Resten av ökningen har tillkommit Mockljärds församling medan Floda- delen gått tillbaka något. De sista åren har dock en viss infiyttning skett även till den senare kommundelen.

Förutsättningarna för tillväxten i främst den sydöstra delen har varit:

El närheten till den hittills under 1970-talet expansiva arbetsmarknaden i Falun/Borlänge El tillgången på byggbar mark El en attraktiv boendemiljö.

Under år 1977 sjönk inliyttningsöverskottet till ca 130 personer vilket är betydligt lägre än åren innan. Delvis torde det förklaras av den försämrade arbetsmarknadssituationen i Borlänge. men därutöver har tillgången på bo- stadsmark och renoveringsobjekt minskat främst i den tidigare expansiva sydöstra delen.

Av samtliga förvärvsarbetande i kommunen arbetade 37 % i annan kom- mun år 1975. Kommunens ökande beroende av arbetsmarknaden i Borlänge framgår av att ca 850 personer år 1975 bodde i Gagnefoch arbetade i Borlänge. en ökning från 1970 med knappt 300. Dessa 850 utgör 25 % av alla för- värvsarbetande i Gagnef.

Sysselsättningen inom kommunen har ökat något under perioden 1970—1975. Den offentliga förvaltningen har expanderat med ca 100 sys- selsatta. Huvuddelen utgörs av ökningen inom den kommunala förvalt- ningen. Ca 30 av de 100 nytillkomna arbetstillfällena har skett inom hälso— och sjukvårdssektorn. Till skillnad från utvecklingen i andra kommuner har sysselsättningen inom jord- och skogsbruk gått tillbaka relativt obe-

• Sida 141
•  Original

. Sågverk

A Trähus Å Timmerhus O Skivindustri A

Figur 4.

. Snickerier D Träförpackning A Trämöbler

O Annan trävaruindustri

F igt/r 5.

• Sida 142
•  Original

tydligt. Orsaken till detta är inte känd. men med hänsyn till det osannolika i att sysselsättningen inom skogsbruket t. o. m. ökat kan dock någon sta- tistisk felkälla ligga till grund för detta förhållande.

I länsplanering 74 pekade länsstyrelsen på det otillfredsställande servi- ceutbudet i kommunen. Orsaken till detta torde ligga i att befolknings- underlaget är för litet i olika orter för att kvalificerad service av viss nivå skall kunna etableras. Bidragande är naturligtvis närheten till sådan service i Borlänge. Under första hälften av 1970-talet har en viss ökning skett av sysselsättningen såväl inom handel som övriga delar av tjänstesektorn. Det är svårt att säga om detta har inneburit en höjning av servicenivån eller om det enbart är en följd av ökad folkmängd. Avsaknaden av en självklar centralort bidrar sannolikt till att hämma servicetillväxten i kvalitativt hän— seende.

Sysselsättningen väntas enligt länsstyrelsens bedömning i stort sett bi- behållas på nuvarande nivå under prognosperioden 1975—1982. Ett minskat bostadsbyggande kan förväntas reducera antalet sysselsatta inom byggnads- verksamhet i relativt snabb takt. Offentliga sektorns ökning bedöms som måttlig i kommunen i förhållande till ökningen i många andra kommuner. Prognosen i det fallet vilar delvis på kommunens egen uppfattning om utvecklingen av sin verksamhet.

Även om sysselsättningstillfällena inom kommungränserna är nog så be- tydelsefulla för den fortsatta befolkningsutvecklingen. måste stor hänsyn tas till arbetsmarknadsutsikterna i Borlänge. Så länge osäkerhet råder om den framtida sysselsättningsnivån i Domnarvet blir bedömningen i viss mån osäker även för Gagnef. Sannolikt skulle en fortsatt nettoinfiyttning komma att ske till kommunen om tomtmark i tillräcklig omfattning kunde till- handahållas. Det verkar emellertid rimligt att. som kommunen nu avser. konsolidera servicen för de i kommunen redan boende och i mindre ut- sträckning satsa på inflyttning.

I länsplanering 74 ansåg länsstyrelsen att åtgärder i första hand borde vidtas för att bredda sysselsättningen inom kommunen. Målet borde vara en högre kvinnlig sysselsättningsgrad och en mer differentierad arbetsmark- nad. Träindustrins dominans har varit och är fortfarande stor. Vidare borde kommunen vidta åtgärder för att eliminera riskerna för framtida konflikter mellan bostadsbyggandets och jordbrukets markanspråk.

Med hjälp av bl. a. det regionalpolitiska stödet finns förutsättningar för att efterhand avhjälpa den ensidiga industristrukturen. Länsstyrelsen bör även i fortsättningen vara uppmärksam på problemet.

Beträffande markanvändningen fortsätter strävandena att inom lantbruks- nämndens och skogsvårdsstyrelsens regi förbättra ägostrukturen och komma till rätta med ägosplittringen.

En beskrivning av träindustrins betydelse på kommunnivå är inte till- räcklig för att belysa den regionalpolitiska betydelsen. I Malungs kommun svarade träindustrin för endast 6 % av industrisysselsättningen. För en ort som Fiskarheden är den trots detta av avgörande betydelse. På motsvarande sätt är branschen mer betydelsefull för delar av Falu kommun än dess andel av den totala industrisysselsättningen visar.

• Sida 143
•  Original

4 Handlingsprogram

Ett huvudsyfte med föreliggande utredning har tidigare sagts vara att re- dovisa ett handlingsprogram för träindustrin i länet. Innehållet i programmet skall vara sådant att det kan läggas till grund för åtgärder av samhällsorgan på regional och central nivå. De samhällsorgan som i första hand avses är utvecklingsfonden. länsarbetsnämnden. länsstyrelsen och statens indu- striverk genom branschprogram trä.

Det förhållandet att programmet i första hand syftar till att ange på vilka områden initiativ bör tas av samhällsorgan för att bidra till en positiv ut- veckling av länets trävaruindustri innebär självfallet inte att det är utan intresse för det enskilda företaget eller för branschen. Det är tvärtom så att genomförandet av föreslagna åtgärder ytterst beror på medverkan från branschens företag. Genom de diskussioner som förts med företag och branschorgan under utredningsarbetets gång tror vi oss ha identifierat de viktigaste problemen och möjligheterna. Eftersom programmet bör ha en framtidsinriktad prägel och dessutom fokuseras kring frågeställningar där samhällsorgan kan fungera som katalysatorer bör det ses som ett försök att ange en strategi för länsorganens och SINDzs agerande i frågor som rör trävaruindustrin i länet.

4.1 Inriktningen av åtgärderna för att utveckla trävaruindustrin i Kopparbergs län.

Åtgärder för att utveckla träindustrin i Kopparbergs län kan motiveras från såväl sysselsättningspolitiska som näringspolitiska utgångspunkter.

De sysselsättningspolitiska motiven för att ägna trävaruindustrin upp- märksamhet från samhällsorganens sida framgick av avsnitt 3. Där visades att trävaruindustrin har en avgörande betydelse för flera orter och kommuner i speciellt länets norra och nordvästra delar. Att bevara och utveckla trä— industrin i dessa områden av länet måste vara den naturliga målsättningen från regionalpolitisk synpunkt. En sådan målsättning överensstämmer också väl med de allmänna regionalpolitiska värderingar som kom till uttryck i Länsplan 74.

Ytterligare en anledning till att diskutera träindustrin från regionalpolitiska utgångspunkter framgick av avsnitt 1 där det visades att stordriftsfördelarna i nästan samtliga delbranscher är relativt begränsade. Trävaruindustrin torde därför vara en bransch där företagsekonomiska effektivitetskrav lättare än normalt kan förenas med regionalpolitiska strävanden.

De näringspolitiska motiven för åtgärder riktade till trävaruindustrin i Kopparbergs län är dels att länets goda skogsråvara bör utnyttjas på bästa sätt. dels att företagen i länet generellt sett har samma utvecklingsmöjligheter som företag i andra delar av landet. Med hänsyn till företagsstrukturen inom branschen är det enligt vår uppfattning också lämpligt att en stor del av åtgärderna genomförs av organ på regional nivå. Samhällsorganens arbete bör medverka till att

B öka värdeutbytet av skogsråvaran El förbättra kundanpassningen av produkterna El förbättra företagens effektivitet.

• Sida 144
•  Original

I en situation där tillgången på skogsråvara blir alltmer knapp är det naturligt att konkurrensen om råvaran driver upp priserna. Detta innebär som sagts tidigare att möjligheten för sågverken att få tillgång till råvara beror på deras betalningsförmåga. Sågverken konkurrerar i första hand med varandra om sågtimmer. På sikt kommer sannolikt också en annan typ av konkurrens att bli hårdare. nämligen mellan sågverken och massaindustrin. Denna kon- kurrens avser det virke som f. n. beroende på priserna används antingen till massa eller sågas. dvs. klentimmer och sågbar massaved. Argument för att sågverken mer permanent borde förädla dessa marginalråvaror har förts fram under mottot "såga först — koka sedan".

För det första. hävdar anhängarna av denna tes. är sågverken bäst för skogsekonomin därför att sågtimmer betalas bättre än massaved och dess- utom är enklare och billigare per kubikmeter att avverka. Detta har givit utslag i att nära 70 % av skogens rånetto har kommit från sågtimmer medan andelen sågtimmer i genomsnitt under åren 1970—1975 varit 42 % av av- verkad volym.

För det andra hävdas att sågade trävaror ger högre exportinkomster än massaexport per enhet förbrukad råvara. I genomsnitt under perioden 1970—1975 gav sågade trävaror 320 kr/m3 fub i exportintäkter medan sul- fatmassa gav 220 kr/m3 fub. Motsvarande värden för spånskivor. tidnings- papper och kraftpapper var 290. 340 respektive 280 kr.

Även energiförbrukningen räknas i sammanhanget som en pluspost för sågverken. Per använd mängd råvara drar sulfatmassatillverkningen ungefar dubbelt så mycket olja och dubbelt så mycket elkraft som sågningen.

Sågverken anses också för det tredje vara mer miljövänliga än cellulo- saindustrin. Med utgångspunkt från att kostnadsrelationerna sågverk-sul- fatbruk för ersättnings- och förbättringsinvesteringar bör förhålla sig ungefär som vid nybyggnad hävdas att investeringarna i sågverksindustrin är lägre än inom cellulosaindustrin per årligen förädlad mängd råvara.

Från samhällsekonomiska synpunkter bör för det fjärde sågverksindustrin enligt dessa förespråkare ha en större överkapacitet än massaindustrin för att ge en optimal anpassning till svängningar i efterfrågan. Skälet härför är att variationer i kapacitetsutnyttjande kostar mera inom massaindustrin än inom sågverksindustrin.

För det femte anses sågning ge högre sysselsättning per förbrukad rå- varukvantitet än annan användning. Eftersom sågverksindustrin är spridd över landet medan cellulosaindustrin i regel är koncentrerad till kustlägen talar också regionalpolitiska skäl för mer sågning enligt förespråkarna för parollen ”såga först — koka sedan”.

Anledningen till att vi givit utrymme för ovanstående redovisning är inte att vi utan vidare accepterar den syn som där framkommer. Tvärtom kan man på flera punkter ha invändningar mot de argument som framförs. T. ex. bör en diskussion om användningen av råvaran inte ske med hän- visning till historiska förhållanden utan i stället föras med utgångspunkt från de priser och efterfrågeförhållanden som kan förväntas gälla i framtiden. Dessutom är det en central fråga i vilken utsträckning denna allmänna diskussion om förhållandet mellan sågning och kokning är giltig for den marginalråvara som är intressant i sammanhanget.

Slutsatsen att det går att uppnå ett högre värdeutbyte av marginalråvaror

• Sida 145
•  Original

genom sågning än genom användning inom cellulosaindustrin delas dock av utredningen. Åtgärder av olika slag behöver dock vidtas för att sågverken skall få den råvarubetalningsförmåga som krävs. Bättre marknadsanpassning och höjd effektivitet är viktiga mål i sammanhanget.

En kundanpassad produktion och marknadsföring kräver en annan nivå på administrationen vid ett sågverk än en traditionell tillverkning av stan- dardvaror. Det gäller att göra en mer individualiserad produkt i stället för en stapelvara med etablerad prisnivå och många köpare och användnings- områden. Före en satsning på vidareförädling av varor till den träanvändande industrin är det väsentligt att ta fasta på de ökade kraven på säkerhet i leveranserna både vad avser tid och kvalitet.

Vid produktion och marknadsföring av kundanpassade varor aktualiseras följande styrfunktioner:

Cl Marknadsstyrd aptering av timret i fråga om dimension. längd och kva- litet. Sortering av timmer efter dimension och kvalitet och i vissa fall efter längd. Styrning av sönderdelningen efter kundens och marknadens behov. Kvalitetssortering och kundsortering.

Längdkapning och längdsortering. Produktkalkylering. Marknadsplanering. budgetering och riktad marknadsföring.

D