SOU 1980:43

Program för energihushållning i befintlig bebyggelse

ENERGIHUSHÅLLNING | BEFINTLIG BEBYGGELSE

BETÅNKANDE FRÅN ENERGIHUSHÅLLNINGSDELEGATIONEN

ENERGIHUSHÅLLNING | BEFINTLIG BEBYGGELSE

BETÄNKANDE FRÅN ENERGIHUSHÅLLNINGSDELEGATIONEN

& Statens offentliga utredningar %% 1980: 43 & Bostadsdepartementet

Program för energi- hushållningi befintlig bebyggelse

Betänkande av Energihushållningsdelegationen

Stockholm 1980

ISBN 9l—38-05839-l ISSN 0375-250X Norstedts, Stockholm 1980

Till bostadsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 april 1978 dåvarande chefen för bostads- departementet. statsrådet Olsson. att tillkalla en delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse. Delegationens direktiv har delvis ändrats genom tilläggsdirektiv den 9 augusti 1979.

I samband med att delegationen gavs ändrade direktiv. tillkallades fr.o.m. 1 maj 1979 som ledamöter statssekreteraren i bostadsdepartemen- tet Ola Nyquist, tillika ordförande, riksdagsledamoten Kerstin Andersson i Hjärtum. riksdagsledamoten Birgitta Dahl, riksdagsledamoten Rolf Dahl- berg och riksdagsledamoten Kjell Nilsson.

Delegationen har under utredningsarbetet antagit namnet Energihushåll- ningsdelegationen, EHD.

Våra överväganden bygger i huvudsak på resultat från undersökningar som initierats av oss eller som tillkommit i samband med vårt arbete. De rapporter som utgör dessa undersökningars fullständiga redovisning kom- mer att ges ut i den s.k. departementsserien.

Vi överlämnar härmed vårt betänkande Program för energihushållning i befmtlig bebyggelse till underlag för statsmakternas ställningstagande be- träffande energisparverksamhetens inriktning. genomförandeprogram och styrmedel. I betänkandet redovisar vi också överväganden och förslag till åtgärder som statsmakterna enligt vår mening bör vidta.

I enlighet med delegationens direktiv kommer vi att fortsätta att följa utvecklingen inom området och särskilt då energisparverksamhetens ge- nomförande samt de andra löpande uppgifter vi givits.

Reservationer har lämnats av ledamöterna Andersson och Dahlberg. Särskilt yttrande har lämnats av sakkunnige Holm.

Stockholm den 10 oktober 1980 Ola Nyquist

Kerstin Andersson Birgitta Dahl

Rolf Dahlberg Kjell Nilsson

/Anders Lundin

Jun Lagerström

InnehåH

1. Sammanfattning

2. Utredningsarbetet

2.1 Direktiven . . . .

2.2. Ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare m.fl. 2.3 Allmänna riktlinjer 2.4 Arbetets uppläggning

3.2 3.3

3.4 3.5

4.2

11

Inledning

Energipolitiska styrmedel

Ekonomiska styrmedel . . . .

3.1.1. Energisparstödets nuvarande inriktning och omfattning

Administrativa styrmedel .

Några jämförelser mellan administrativa och ekonomiska styrmedel Direkta statliga insatser Information och rådgivning

Energianvändning Energianvändningens struktur

4.1.1. Bostadssektorn

4.1. 2 Service m.m.

4.1.3. Industrins byggnader Samhällets insatser för energihushållning

Utvärderingar

Energisparverksamheten i byggnader Energisparande åtgärder

5.1.1 Tekniska energisparåtgärder . 5.1.2 Beräkning av faktiska effekter av energi— sparåtgärder i befmtlig bebyggelse

15 15

16 18 24

27 28

29 29

31 33 33

35 35 37 40 40 40

e n n

45

5.2

5.3

5.4

6.1

6.2

6.3

7.1 7.2

7.3 7.4 7.5 7.6

8.1 8.2 8.3 8.4

Effekter utöver energibesparingen 5.2.1 Radon. hälsofarliga material 5.2.2 Sociala effekter 5.2.3 Förbättrat inomhusklimat Beräknade effekter av det statliga energi-

sparstödet .

5.3.1. Energisparstöd till bostäder

5.3.2 Energisparstöd till kommunala och lands- tingskommunala byggnader 5.3.3 Energisparstöd till statliga byggnader 5.3.4 Energisparstöd till allmänna samlings- lokaler . . . . 5.3.5 Energisparstöd till näringslivets byggnader . 5.3.6 Sammanfattning av resultat av energispar- stödet till byggnader . . Resultat av energisparverksamheten | byggnader

Empiriska studier av effekter av olika

styrmedel . . . . .

Redovisning av empiriska studier av användning av administrativa styrmedel 6.1.1 Erfarenheter av besiktnings- och rådgivningsverksamhet 6.1.2 Lagar och normer 6.1.3 Regleringar Ekonomiska styrmedel

6.2.1 Pris .

6. 2. 2 Bidrag och lån Information

Utvärdering av den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten Organisatoriska lösningar Planering och upprättande av energisparprogram

Besiktningsverksamhet Rådgivningsverksamhet

Information Utbildning

Övergripande samhällsekonomiska studier av energisparprogram/net

Inledning Sysselsättning

Materialindustrin .

Effekter på samhällsekonomin i övrigt 8.4.1 Effekter på bruttonationalprodukt och konsumtionsutrymme 8.4.2 Effekter på bytesbalansen

51 52 53

53 53

57 60

62

62

64 66

69

69

69 70

72 73

73 75

77

79 80

81 82 84 84 85

89 89 89 93 96

96 99

SOU 1980: 43 9 Beräkningsförutsättningar 9.1 Byggnadsbeståndet 9.1.1 Omfattning . 9.1.2 Byggnadsbeståndets egenskaper 9.2 Lönsamhetsmått 9.3 Ränteantagande 9.4 Energipriset 9.4.1 Oljepriset 9.4.2 Elpriset . . . . 9.5 Avvägning mellan tillförsclåtgärder och energisparåtgärder 9.5.1 Inledning 9.5.2 Fjärrvärme och spillvärme 9.6 Teknisk utveckling och alternativa energi- källor . . . 9.6.1 Inledning 9. 6. 2 Byggnads- och installationstekniska åtgärder . . . 9. 6. 3 Alternativa lokala energikällor 9.7 Klimatförutsättningar

III

10

10.1 10.2 10.3 10.4 10.5 10.6 11

11.1 11.2 11.3

11.4 11.5

12 12.1

Delegationens överväganden och förslag

Besparingsmojligheter i byggnadsbeståndet och förslag till målformulering

Inledning . . . . Energisparmöjligheter | bostäder Energisparmöjligheteri övriga lokaler Energisparmöjligheter i näringslivets

byggnader . . . . . Avvägning mellan energisparåtgärder och energitillförsel . . . . Bedömning av de totala energisparmöjligheterna

Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten

Allmänna utgångspunkter . . . Energisparprogram och ombyggnadsprogram Energihushållning och alternativa energikällor . .

Delprogrammens omfattning Sammanfattning

Förslag till framtida handlingsprogram Allmänna utgångspunkter

. 101 . 101 . 101 . 103 . 106 . 106

108 109

110

.111

111

114 114

114 115

. 117

.119

119 120 123

125

125 126

. 129 . 129 . 132

135

. 138 . 143

145

. 145

12.2 Organisation av energisparverksamheten . . . . . . 147

12.2.1 Statsmakternas roll . . . . . . . . . . . 147

12.2.2 Kommunernas roll . . . . . . . . . . . 148 12.3 Ekonomiskt stödsystem . . . . . . . . . . . . 150 12.4 Den kommunala besiktnings- och rådgivnings-

verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . 155 12.5 Utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . 160 12.6 Energistatistik . . . . . . . . . . . . . . . 161 12.7 Det fortsatta arbetet . . . . . . . . . . . . 161 Reservationer och särskilda yttranden . . . . . . . . . 163 Bilagor Bilaga 1 Direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Bilaga 2 Energi/mshållning — en internationell översikt . . . 179 Bilaga 3 Bestämmelserjör energisparstöd . . . . . . . . 185 Bilaga 4 Jämförelser mellan samhiillsekonomisk och privatekono-

Bilaga 5

Bilaga 6

misk lönsamhetför olika åtgärder . . . . . . . 188

Stadsförnyelse och energihashållning — heriikningsjörut- sättningar ...197

Litteratnrjörteekning . . . . . . . . . . . .203

1 Sammanfattning

Energipolitiken står under de närmaste decennierna inför omfattande upp- gifter. Dels är det av central betydelse att Vårt stora oljeberoende redu- ceras. Dels skall kärnkraften enligt riksdagens beslut avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till sysselsättning och välfärd. Målet är att uthålliga, helst förnybara och inhemska. energikällor med liten miljöpåver- kan introduceras i snabb takt för att på sikt svara för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning.

Våra byggnader intar en central plats när det gäller vår energianvänd— ning. Sammantaget svarar byggnadsbeståndet — inklusive näringslivets byggnader — för ungefär hälften av vårt lands energianvändning. Bl.a. mot denna bakgrund fattade riksdagen på våren 1978 beslut om energisparan- det i befmtlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78131, rskr 1977/ 781345). Målet för energisparverksamheten formulerades så, att riktpunk- ten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det då befintliga byggnadsbe- ståndet år 1988 skall vara ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet. Riksdagsbeslutet innebar också att en omprövning av energisparplanen skulle ske efter tre år. En speciell delegation, energihushållningsdelega- tionen, tillkallades för att leda och samordna arbetet med energisparpla- nens utveckling, genomförande och utvärdering. l föreliggande betänkan- de redovisas erfarenheter av energisparverksamhetens bedrivande hittills, samt presenteras delegationens överväganden och förslag beträffande energisparverksamhetens fortsatta uppläggning och genomförande.

Samhället använder en rad olika styrmedel för att förverkliga de energi- politiska mål som riksdagen uppställt. Till dessa styrmedel hör ekonomis- ka styrmedel i form av bl.a. lån och bidrag till energibesparande åtgärder, administrativa styrmedel såsom lagar och normer. direkta statliga insatser, t.ex. stöd till forskning och statlig upphandling, samt information och rådgivning. En översikt över dessa styrmedel ges i kapitel3, jämte gällande regler för statens stöd till energibesparande åtgärder. 1 det påföljande kapitlet, kapitel4, redogörs för energianvändningens omfång och samman— sättning, med speciell tonvikt på bostadssektorn. Vidare ges en kortfattad presentation av samhälle insatser för energihushållning inom byggnads- sektorn. Den utvärdering som ingått i delegationens uppdrag av de hittillsvarande erfarenheterna av energisparverksamheten har i första hand bedrivits ge- nom att delegationen låtit genomföra, eller på nära håll följt, ett stort antal utredningar. Sammanlagt har delegationen låtit genomföra ett 30-tal olika

forsknings- och utredningsuppdrag. 1 betänkandets andra del (kapitlen 5 t.o.m. 9) ges en sammanfattning av dessa studier. som en bakgrund till delegationens överväganden och förslag.

Av speciell betydelse är frågan huruvida de besparingsmöjligheter som antogs vid upprättandet av energisparplanen också kunnat uppnås i prakti— ken. Delegationen har låtit genomföra en mycket omfattande undersökning av de faktiska effekterna av sådana energisparåtgärder som genomförts med statligt stöd. Resultaten av studien, som genomförts vid de tekniska högskolorna i Stockholm. Göteborg, Lund. Luleå och Umeå. visar att de förväntade spareffekterna i genomsnitt uppnåtts. men att spridningen är stor när det gäller resultatet av en viss åtgärd eller åtgärdskombination som vidtagits i olika hus. Detta redovisas i kapite/5. som också ger en samman- fattning av de uppföljningar av energisparstödets hittillsvarande fördelning på olika åtgärder och olika byggnadstyper m.m. som utförts av olika myndigheter. Avslutningsvis görs ett försök att uppskatta det totala energi- sparande som ägt rum i byggnadsbeståndet sedan sparplanen antogs.

Det nuvarande energisparandet i den befintliga bebyggelsen är baserat på frivillighetens grund, och enligt energihushållningsdelegationens upp- fattning ligger det ett stort värde i detta. En huvudfråga som delegationen haft att ta ställning till är huruvida de nuvarande styrmedlen är tillräckliga eller om de behöver korrigeras. kompletteras eller ersättas. Som bakgrund till detta ställningstagande ges i kapitelö en redovisning av empiriska erfarenheter av olika typer av styrmedel inom byggnadsområdet.

Kommunerna har idag en central roll när det gäller genomförandet av energisparplanens intentioner. En förutsättning för att målet skall kunna uppnås är att det i varje kommun finns en väl fungerande rådgivnings- och besiktningsverksamhet som kan ge fastighetsägare rekommendationer om de åtgärder som är mest angelägna för att en bättre energihushållning skall uppnås. Verksamheten har vidare en väsentlig betydelse för att bringa energisparverksamheten i samklang med kommunens egen planering inom såväl energiområdet som andra områden. [ kapitel7 redovisas planerings- och arbetsläget i kommunerna när det gäller energisparverksamheten. Redogörelsen grundas i huvudsak på en enkätundersökning som delegatio- nen låtit genomföra i landets samtliga kommuner.

Energisparverksamheten syftar i första hand till att åstadkomma en bättre cnergihushållning. Genom den omfattning verksamheten har är det emellertid oundvikligt att sparplanens genomförande även får effekter på samhällsekonomin i stort. exempelvis beträffande sysselsättning. industri- ellt kapacitetsutnyttjande och handelsbalans. Energihushållningsdelega- tionen har därför låtit genomföra tämligen omfattande studier av energi- sparplanens samhällsekonomiska effekter. Resultaten, som presenteras i kapitel8, pekar bl.a. på att energisparplanens genomförande ger upphov till ca 20 000 årsarbetstillfällen. Vidare visar beräkningarna att energispar- planen medför positiva effekter på bytesbalansen redan under det tredje året av sparplanens genomförande vid nuvarande aktivitetsnivå.

Sedan beslutet om energisparplanen har förutsättningarna för dess ge- nomförande förändrats i ett antal avseenden. Oljeprisets kraftiga ökning har lett till att lönsamheten för många energisparåtgärder ökat markant. Ett stort antal forsknings- och utredningsprojekt — såväl inom som utanför

energihushållningsdelegationens regi — har bidragit till att förbättra kun- skapsunderlaget på en rad områden. Ett exempel är den omfattande studie av byggnadsbeståndets egenskaper från energisynpunkt. som genomförts vid statens institut för byggnadsforskning. I kapitel9 redovisas de beräk- ningsförutsättningar som ligger till grund för delegationens ställningstagan- den.

I betänkandets tredje del (kapitlen 10 t.o.m. 12) presenteras energihus- hållningsdelegationens överväganden och förslag. Inledningsvis görs. mot bakgrund av de erfarenheter som nåtts. en beräkning av möjligheterna att spara energi i byggnadsbeståndet. Detta sker bl.a. med hjälp av en ny beräkningsmetod, i vilken hänsyn tas bl.a. till olika åtgärders samverkan med varandra samt till att åtgärder bör utföras i vissa kombinationer för att den fulla spareffekten skall uppnås. Resultaten redovisas i kapitel/0. vari också betonas de övriga hänsynstaganden som måste göras — bl.a. beträf- fande hälso- och miljöaspekter, möjligheter att utnyttja spillvärme osv. — för att energisparverksamheten skall bedrivas på effektivast möjliga sätt.

Beräkningarna i kapitel 10 pekar på. att det vid dagens energipris är lönsamt att vidta åtgärder i byggnadsbeståndet. som motsvarar en brut— toenergibesparing om ca 47 TWh. Detta ansluter väl till alternativ III i regeringens proposition med energisparplan (prop. 1977/78z76). Mot bak- grund av denna bedömning vill energihushållningsdelegationcn föreslå

att energisparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas mot en nivå som motsvarar alternativ III i energisparplanen. Denna nivå bör tjäna som riktmärke för verksamheten. En förnyad omprövning bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushållningspro- gram som aviseras i regeringens proposition 1979/80: 170.

Inriktningen och uppläggningen av den fortsatta energisparverksamhe- ten diskuteras i kapitelll. Bl.a. konstateras att en begränsning i arbetet med att utarbeta ett samordnat energihushållningsprogram för bebyggelse- sektorn är den ofullständiga kunskap som föreligger om samhällets framti- da utveckling och energiförsörjningssystemets roll i denna. Osäkerheten berör såväl tillförsel— och användarsidan som de effekter i olika tidspers- pektiv som olika styrmedel har.

Osäkerheten är vidare stor vad beträffar effekter av åtgärder utanför det energipolitiska området. Enligt energihushållningsdelegationens mening bör kvantitativa mål för energitillförsel och energianvändning i byggnads— beståndet ses som riktmärken för verksamheten. En planerad flexibilitet kan enligt delegationens mening tillgodose såväl kravet på en minskning av oljeberoendet som kraven på samordning mellan insatser på olika områ- den.

Av speciell vikt i detta sammanhang är dels den pågående renoverings- och ombyggnadsverksamheten, dels den introduktion av nya energikällor som är en av hörnstenarna i energipolitiken. Det är enligt delegationens mening angeläget att sanerings- och ombyggnadsverksamheten samordnas med energisparverksamheten i tillämpliga delar, speciellt när det gäller byggnadstekniska åtgärder. Dessa hänsyn kan medföra att vissa av de energisparande åtgärderna i befintlig bebyggelse kommer att utföras snab-

bare än tidigare planerat. Detta torde framför allt beröra de enklare åtgär— derna såsom förbättring av oljeeldade pannors verkningsgrad. injusterings- arbeten och förbättrat underhåll och drift. Andra mer omfattande bygg- nadsarbeten som är lämpliga att samordna med ombyggnadsprogrammet, kan i stället behöva förskjutas något i tiden. Därigenom torde betydande effektivitetsvinster kunna göras, samtidigt som energisparverksamheten sätts in i ett större sammanhang. När det gäller introduktionen av nya energikällor i bebyggelsen är det viktigt att de energisparåtgärder som vidtas idag inte försvårar, utan tvärtom underlättar, en kommande intro- duktion av nya energikällor.

Mot denna bakgrund föreslår energihushållningsdelegationen att energi- sparplanen uppdelas på tre program med samordning mellan programmen. Delegationen vill med detta framhålla vikten av att energisparplanen över- går i ett genomförandestadium där övergripande samhällsplaneringsfrågor ges ett vidgat utrymme.

Energihushållningsdelegationen föreslår

att genomförandet av energisparplanen sker i tre samordnade program. nämligen ]) energisparprogram, 2) ombyggnadsprogram, samt 3) pro- gram för användning av alternativa energikällor i byggnader. En om- prövning av hela energisparplanen bör ske omkring 1985.

att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikäl- lori bebyggelsen. Med tanke på den osäkerhet som finns vill energihus- hållningsdelegationen inte förorda något kvantitativt mål för detta del- program.

I det avslutande kapitlet, kapitel 12, diskuteras vilka styrmedel som enligt energihushållningsdelegationens mening krävs för att genomföra den ovan skisserade uppläggningen av energisparverksamheten. Delegationen lägger fram följande konkreta förslag, nämligen

att anslagstekniken med planeringsreserven inom energisparstödets ram avskaffas,

att energisparstöd endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder bör stöd endast lämnas till kostnaden för material,

att följande riktlinjer tillämpas för det ekonomiska stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader: — energisparstöd utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta resurser, — lånemöjligheter för projekt bör förekomma, om samhällsekonomisk lönsamhet kan konstateras. Amorteringstid och räntesubvention bör fastställas så att energibesparingen skapar överskott för återbetal— ning,

— en fortlöpande omprövning av stödsystemet bör ske. dock bör strä- van vara att undvika hastiga förändringar i regelsystemet.

att energisparbidrag inte skall utgå för någon byggnadskategori,

att energisparlån tills vidare skall utgå för: I. förbättring av värme- eller ventilationssystem, dock ej utbyte av värmepanna eller oljebrännare.

2. anordningar för individuell mätning eller för nattackumulering av värme och varmvatten,

3. anslutning av en fastighet till en fjärrvärmeanläggning,

4. förbättring av värmeisolering i väggar. fönster och bjälklag,

5. åtgärder som är direkt föranledda av någon av dessa åtgärder.

För bostadshus bör följande gälla: Lån bör utgå med 100 procent av den godkända kostnaden. Vidare föreslår delegationen att den lägsta godkända kostnad som skall berät— tiga till energisparstöd sätts till 5 000 kr. per ärende.

För kommunala och landstingskommunala byggnader bör följande gälla: Lån bör utgå med 100 procent av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad 20 000 kr. per ärende.

För näringslivets byggnader bör följande gälla: Inga lån bör utgå.

För allmänna samlingslokaler bör följande gälla: I avvaktan på förslag från samlingslokalkommittén bibehålls nuvaran- de ordning.

att följande fyra åtgärdsområden införs som stödberättigade i energi-

sparstödsystemet:

]. övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar,

2. övergång från enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral,

3. övergång till uppvärmning och varmvattenberedning med el. dock ej s.k. direktverkande el, samt

4. övergång till nya och förnybara lokala energikällor,

att krav i ökad utsträckning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd,

att den kommunala energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn samt att energihushållningsfrågan ges en mera framskjuten plats än i utrednings- förslaget om en ny plan— och bygglag. Vidare bör frågan om en energi- hushållningslag utredas,

att berörda myndigheter i samråd med Kommunförbundet bör utreda hur rätten att avstyrka ansökningar om energisparstöd utnyttjas av kom- munerna och vilken effekt detta fått på energisparandet, samt hur nuva- rande system kan effektiviseras för att tillgodose såväl krav på energi- hushållning som andra samhällsintressen,

att den rådgivningsverksamhet som bedrivs vid länens utvecklings- fonder samordnas med kommunernas besiktnings- och rådgivningsverk- samhet vad beträffar näringslivets byggnader samt att statligt stöd för verksamheten bör utgå fortsättningsvis,

att fr.o.m. den 1 juli 1982 besiktning skall utgöra villkor för att erhålla statligt energisparstöd till bostadshus,

att ett program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanlägg- ningar snarast genomförs,

att rådgivningscentraler och stående alternativt ambulerande utställ— ningar upprättas i en sådan omfattning att alla fastighetsägare har till- gång till kvalificerad rådgivning,

att kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket som syftar till att stimulera fastighets- ägare att utnyttja rådgivnings- och besiktningsverksamheten samt att genomföra de föreslagna åtgärder som besiktnings- och rådgivningsverk- samheten leder till,

att den riktade informationen ges större betydelse.

att för övriga lokaler och industrilokaler centrala rekommendationer utarbetas om en maximitemperatur på 20 grader C,

att åtgärder vidtas av berörda myndigheter för att handläggningen för- enklas och handläggningstiderna för beslut om energisparstöd förkortas,

att kommunerna nu garanteras ett stöd för besiktnings- och rådgivnings- verksamheten under programtiden fram till den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som föreslås ske 1985. Vid detta tillfälle bör frågan om finansieringen av besiktningsverksamheten tas upp till för- nyad prövning,

att aktuell kunskap om energi förs in i aktuella läroplaner för det all- männa utbildningsväsendet. Speciellt intresse bör i detta sammanhang ägnas fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper. Dessutom bör berörda myndigheter ges i uppdrag att utarbeta ett program för att tillgodose behovet av energiinriktad utbildning inom bebyggelsesektorn.

att statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energistatistiken.

2 Utredningsarbetet

Genom regeringens beslut den 13 april 1978 bemyndigades dåvarande chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en delegation med högst elva ledamöter.

Den 9 maj 1978 tillkallades som ledamöter statssekreteraren i bostadsde- partementet K G Scherman (t.o.m. 12 november 1978), tillika ordförande, statssekreteraren i ekonomidepartementet Sten Westerberg, statssekrete- raren i utbildningsdepartmentet Anders Arfvedson (t.o.m. 8 november 1978), statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet Ingemar Elias- son, statssekreteraren i industridepartementet Robert Nilsson (t.o.m.17 oktober 1978), statssekreteraren i industridepartementet Per-Anders Ör- tendahl (t.o.m. 24 oktober 1978). statssekreteraren i kommundepartemen- tet Fredrik Sterzel, sekreteraren Ove Hultkvist (t.o.m. 17 oktober 1978), sakkunnige Mats Svegfors (t.o.m. 17 oktober 1978) samt sakkunnige Lars- Göran Redbrant (t.o.m. 18 oktober 1978), (de tre sista såsom företrädare för regeringens samordningskansli).

Som sakkunniga tillkallades fr.o.m. samma tidpunkt generaldirektören i bostadsstyrelsen Bengt Johansson, föreståndaren för statens råd för bygg- nadsforskning Ingrid Ärlin, generaldirektören i statens planverk Lennart Holm. generaldirektören i statens industriverk Eric Pettersson, direktören vid Svenska kommunförbundet Lars Ägren samt generaldirektören i ar- betsmarknadsstyrelsen Bertil Rehnberg.

Vid samma tidpunkt tillkallades också följande experter. Departements- sekreteraren vid ekonomidepartementet Börje Tallroth, departementssek- reteraren vid budgetdepartementet Urban Zetterquist, studierektorn, de- partementssekreteraren vid utbildningsdepartementet Ingvar Törnqvist (t.o.m. 5 september 1978), departementssekreteraren vid arbetsmarknads— departementet Anders Reuterswärd, departementsrådet vid industridepar- tementet Lars Hjorth, departementsrådet vid kommundepartementet Ing- var Hjelmqvist, avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höje- berg samt socionomen, sekreteraren vid Svenska kommunförbundet Gun- nar Persson.

Den 5 september 1978 tillkallades ytterligare följande experter. Departe- mentssekreteraren vid industridepartementet Birgitta Dangården, departe- mentssekreteraren vid kommundepartementet Otto Winther. byrådirektö- ren, departementssekreteraren vid utbildningsdepartementet Hans Krantz, avdelningsdirektören vid statens planverk Ulf Thunberg. avdel- ningsdirektören vid bostadsstyrelsen Gunnar Stahre, departementsrådet vid bostadsdepartementet Sune Jussil, avdelningsdirektören vid riksanti- kvarieämbetet Kerstin Alexandersson samt huvudsekreteraren vid energi- sparkommittén Ulf Karlsson.

Genom beslut av chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Friggebo. ändrades delegationens sammansättning enligt följande den 23 november 1978.

Som ledamöter från och med detta datum tillkallades följande personer utöver tidigare förordnade. Statssekreterarna Ola Nyquist (bostadsdepar- tementet), tillika ordförande, Ulf Lundin (utbildningsdepartementet) och Bengt Westerberg (industridepartementet).

Fr.o.m. den 1 maj 1979 har följande personer varit tillkallade som ledamöter i delegationen. Statssekreteraren i bostadsdepartementet Ola Nyquist, ordförande. riksdagsledamöterna Kerstin Andersson (c), Birgitta Dahl (s), Rolf Dahlberg (m) samt Kjell Nilsson (s). Sakkunniga från samma tidpunkt har varit generaldirektören i statens planverk Lennart Holm, generaldirektören i bostadsstyrelsen Bengt Johansson och direktören vid Svenska kommunförbundet Lars Ågren.

Experter i delegationen har från denna tidpunkt varit departementsrådet vid budgetdepartementet Göran Carnhagen. departementsrådet vid kom- mundepartementet Ingvar Hjelmqvist, departementsrådet vid industride- partementet Lars Hjorth. avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höjeberg och föreståndaren för statens råd för byggnadsforskning Ingrid Ärlin. Den 1 juli 1979 tillkallades huvudsekreteraren vid energispar- kommittén Ulf Karlsson också som expert. Sedermera. den 1 september 1979, har civilekonomen Ingela Sjöström-Hedge tillkallats som expert. speciellt vad avser administrativa styrmedel i energisparverksamheten. Avdelningsdirektören Mats Höjeberg har den 15 januari 1980 ersatts av avdelningsdirektören vid statens industriverk Karl-Axel Edin.

Departementsrådet vid bostadsdepartementet Anders Lundin har fr.o.m. den leuli 1978 varit delegationens huvudssekreterare. Som biträ- dande sekreterare tillkallades den 1 maj 1979 departementssekreteraren vid bostadsdepartementet Jan Lagerström. Sekretariatet har i övrigt fr.o.m. maj 1979 bestått av departementssekreterarna vid bostadsdeparte-

mentet Bo Diczfalusy och Bo Lindörn. Vidare har assistenterna vid bo- stadsdepartementet Inga-Lill Bergström (t.o.m. den 15 april 1980). Su- zanne Lindman och Susanne Sävenbring ingått i sekretariatet.

2.1. Direktiven

Genom beslut vid regeringssammanträdet den 13 april 1978 bemyndigades dåvarande bostadsministern. statsrådet Olsson. att tillkalla en delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse.

Delegationen fick till uppgift att följa och initiera utredningar av betydel- se för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling samt att ta initiativ till samordning av de berörda myndigheternas verksamhet. Delegationen skulle vidare lämna förslag till regeringen om konjunktur— och säsongsanpassning av energisparplanen, redovisa förslag till utform- ningen av finansieringssystem för energisparlånen, lämna förslag beträf- fande utbildningsfrågor som har samband med energihushållning i byggna- der, samt lämna förslag om energisparstödets inriktning och styrsystemet i stort. Delegationen fick i uppdrag att före omprövningen av energispar- planen inför budgetåret 1981/82 lämna förslag om energisparplanens inrikt- ning på olika tekniska åtgärder. genomförandeprogram och styrmedel. Delegationen skulle också utgöra ett forum för ömsesidiga överläggningar om sparprogrammcts grundförutsättningar. utveckling och relation till be— rörda samhällssektorer (Dir. 1978137. bilaga 1).

Direktiven har genom beslut vid regeringssammanträde den 9 augusti 1979 delvis ändrats. Chefen för bostadsdepartementet. statsrådet Frig— gebo. anförde därvid i huvudsak följande.

Riksdagen har nyligen fattat vissa beslut med anledning av regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79: 1 15 bil. 3. CU 1978/79:37, rskr 1978/ 791394). Riksdagsbeslutet innebär att regeringen genom ett riksdagsbemyndigande ges ökade befogenheter att besluta i frågor som gäller genomförandet av energispar- verksamheten. Syftet är att öka möjligheterna att snabbt anpassa de ekonomiska styrmedlen efter de erfarenheter om stödets effekter som man successivt erhåller.

Det är väsentligt att de stora satsningar som samhället gör kan genomföras under bredast möjliga politiska enighet. Vid min anmälan till propositionen framhölljag att det därför finns skäl att omforma delegationen så att den får parlamentarisk förank- ring.

Det är enligt min uppfattning viktigt att delegationen fortlöpande informeras och bereds möjlighet att diskutera de åtgärder som regeringen vidtar med stöd av det erhållna bemyndigandet. Vidare bör energihushållningsdelegalionen delta i energi- sparverksamheten genom att lämna synpunkter på sparprogrammets inriktning. finansiering, övergripande styrning och utveckling.

Delegationen bör därför fortfara att vara ett forum för överläggningar i frågor som gäller bl.a. samordning och inriktning av utvärderingsarbetet samt hur det ekono-

miska stödet och andra styrmedel skall utnyttjas för att påverka inriktningen av det fortsatta energisparandet. Direktiven bör emellertid delvis ändras. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör delegationen i fortsättningen ha följande uppgifter: att följa utvecklingen inom de områden som är av betydelse för energihushållning i befintlig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling. att följa genomförandet av energisparplanen — i nära kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insatser inom energisparplanens ram — och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten. att i god tid före den omprövning av energisparplanen som skall ske inför budget- året 1981/82, sammanställa sådant underlag beträffande bl.a. ny kunskap och i övrigt ändrade förutsättningar som kan vara av betydelse för statsmakternas ställningstagande angående energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgär- der samt beträffande genomförandeprogram och styrmedel. samt att uppmärksamma hälsorisker som kan uppstå i samband med energisparåt- gärderi det befintliga byggnadsbeståndet.

Delegationen är därutöver oförhindrad att i samband med det fortlöpande utvär- deringsarbetet ta de initiativ som den anser vara påkallade.

Det är viktigt att nära samarbete sker mellan delegationen och berörda myndighe- ter, kommittéer och organisationer.

Delegationen bör i sitt arbete samråda med oljeersättningsdelegationen (1 19701011.

Delegationen antog den 29 januari 1980 det förenklade namnet "energi- hushållningsdelegationen”, förkortat EHD.

2.3. Allmänna riktlinjer

Statsmakterna har i flera sammanhang tagit ställning till övergripande riktlinjer för politiken inom energiområdet. Beslut har också vid skilda tillfällen fattats om olika delar av energipolitiken såsom energiforskningen. beredskapen inom energiområdet. energihushållning inom olika samhälls— sektorer och riktlinjer för vattenkraftutbyggnaden.

För att stimulera till vidtagandet av energibesparande åtgärder infördes år 1974 statligt stöd för sådana åtgärder i bostadshus och vissa andra byggnader (prop. l974:69, CU I974:21. rskr 19741180). Villkoren för ener- gisparstödet har därefter förändrats och utvidgats till att omfatta ller bygg- nadskategorier. Samtidigt härmed har kravet på energihushållning i ny bebyggelse skärpts genom ändringar inom byggnadslagstiftningens områ- de. Allt större resurser har också ställts till förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete som gäller energianvändningen i byggnader.

I 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975130 bil. 1. NU 1975130. rskr 1975:202 och bil. 2, CU 1975125. rskr l975z203) angavs inte närmare hur energikonsumtionen skulle tillåtas öka inom förbrukningssektorn ”bygg- nadsuppvärmning”. Det mål som uppställdes i det energipolitiska beslutet. att begränsa ökningen av energiförbrukningen till 2 % per år. utgick emel- lertid från bedömningen att energiförbrukning för uppvärmning av bostä— der kunde minskas med i genomsnitt 0,9 % per år under perioden.

De medel som i samband med detta beslut ställdes till förfogande för att genomföra energisparande åtgärder i byggnader var dels ändringar i bygg- nadslagen och byggnadsstadgan, dels en utvidgning och en ökning av det tidigare beslutade energisparstödet. Därutöver fattades beslut om ett ener- giforskningsprogram som även inkluderade forskning om energianvänd- ning för lokalkomfort. Våren 1977 beslöt riksdagen (prop. 1976/77: 107, CU 1976/77139 och 34. rskr 1976/771244 och 245) om åtgärder som på olika sätt syftade till att ytterligare öka möjligheterna för energisparande inom byggnadssektorn. I och med detta beslut förbättrades och förstärktes det statliga energispar- stödet ytterligare och behovet av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m.m. som storleken av de kostnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energisparande åtgärder betonades. Riksdagsbeslutet innebar även att medel ställdes till förfogande för kom- munernas informations- och rådgivningsverksamhet inom energisparområ— det. Verksamheten syftade till att ge bättre information och rådgivning till fastighetsägarna om lämpliga energibesparande åtgärder i deras fastighe- ter. För att ge bättre underlag för kommande beslut angående åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet anvisades medel för en undersökning av byggnadsbeståndets beskaffenhet från energihushållningssynpunkt. Beslutet innefattade även en kraftig utökning av den forskningsinriktade

experimentverksamheten som syftar till att ge kunskap om på vilket sätten god energihushållning i byggnader bäst uppnås. Detta kan ske genom provning i full skala av exempelvis nya installationssystem för uppvärm- ning av varmvattenförsörjning m.m.. nya hustyper och ny byggnadsteknik liksom nya energikällor.

Medel anslogs vidare för att informera och utbilda de enskilda medbor- garna. de anställda i kommunerna och yrkesverksamma i olika led av byggprocessen om möjligheter att spara energi i byggnader. Därutöver redovisades vissa förbättringar av möjligheterna att finansiera utbyggnad av fjärrvärme med stöd av lån från kreditmarknaden.

[ proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76) redovisades bedömningar av resursbehov och tillgång- liga resurser för att under en tioårsperiod genomföra ett energisparpro- gram. Till grund för programmet redovisades fyra alternativa ambitionsni- våer för energisparande i befintlig bebyggelse.

Riksdagen föreslogs i propositionen godkänna ett energisparprogram vars mål är att nettoenergiförbrukningen i 1978 års byggnadsbestånd skall vara 32 till 39 TWh lägre år 1988. Målangivelsen utgår från beräknade nettoenergibesparingar för åtgärder som tagits upp som alternativ [1 resp. 111. Alternativen II och III beräknades ge en nettoenergibesparing om resp. 32 och 39 TWh/år efter genomförandet av programmet. De egentliga merkostnaderna för energisparåtgärder i dessa båda alternativ beräknades till resp. 21 och 33 miljarder kr. De totala kostnaderna inkl. mervärdesskatt och kostnader för renoveringsåtgärder beräknades till resp. 31 och 48 miljarder kr. Alternativen redovisades som exempel på olika sparnivåer.

Finansutskottets majoritet uttalade i sitt yttrande att ett fullföljande av energisparprogrammet inte under alla förhållanden kan ha företräde till tillgängliga resurser. Finansutskottet anförde vidare att det är uppenbart att varje större åtagande som statsmakterna gör rörande ianspråktagande av framtida resurser måste vara förbundet med en flexibilitet i fråga om i vilken takt det är möjligt att infria åtagandet. Finansutskottet fann därför förslaget att formulera energisparmålet som ett intervall för vad som skall uppnås under tioårsperioden vara väl motiverat. De beräkningar av resurs- åtgången som redovisats utgår från ett närmast optimalt utnyttjande av insatta resurser. Med hänsyn därtill kan det vara naturligt att formulera sparmålet på ett sätt som inte kan ge intryck av att exakt mätbara spar- effekter kan och skall redovisas.

Riksdagens beslut (prop. 1977/78:76. CU 1977/78:31. rskr 1977/781345) i anledning av förslaget till energisparplan för befintlig bebyggelse innebar att en hög ambitionsnivå slogs fast för ett program för energibesparande åtgärder inom befintlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för fram- tida statliga bedömningar, utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommunala och privata sektorerna. Målet formulerades så, att rikt- punkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det nu befintliga bygg— nadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet.

Bifallet till förslaget innebar inte att riksdagen tog ställning till attjust de i underlagsmaterialet angivna åtgärderna skall genomföras. En ompröv- ning av programmet förutsattes ske efter 3 år. dvs. inför budgetåret 1981/ 82.

Riksdagens beslut innebar alltså att den inte tog ställning till innehållet i de redovisade alternativen i vidare mån än att de tjänade som bakgrund till det sparmål som riksdagen formulerade. Därutöver tog riksdagen ställning till programmets inriktning i den del som gällde grunder-nu för kommande bedömningar av åtgärder för att nå sparmålet. Bland dessa grunder ingick att — i första hand genomföra de åtgärder som är samhiillsekonomisk! mest lönsamma. — åtgärderna bör utformas så att de aktivt bidrar till en utjämning av konjunkturmässiga och säsongsmässiga svängningar i olika delar av Ian- det, — programmet skall byggas upp stegvis med en upptrappning av insatser- na.

I fråga om genomförandet av programmet framhöll civilutskottet vikten av att föreslagna och i övrigt tillgängliga styrmedel kompletteras i den utsträckning som kommande utvärderingar visar erforderligt. Utskottet framhöll också att enighet rådde om att behovet av olika styrmedel. där— ibland obligatorier. skall prövas på nytt senast i samband med den tidigare nämnda omprövningen av programmet.

Civilutskottet bedömde möjligheten att genomföra ett åtgärdsprogram av föreslagen storleksordning som goda. Utskottet noterade att den om- prövning av programmet som förutsatts inte torde ha avsetts medföra att det i propositionen angivna sparmålets nedre gräns skulle sänkas. En bindning till intervallets högre gräns ansågs däremot kunna visa sig möjlig. Civilutskottet noterade vidare att omprövningen i övrigt närmast torde avses ske i ljuset av ny kunskap och nya erfarenheter.

Regeringen lade våren 1979 fram förslag till riktlinjer för den svenska energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1978/791115). Riksdagen beslutade på grundval av dessa förslag om riktlinjer inom vissa delar av energiområdet. De delar som berörde eller hade nära samband med kärn- kraften lämnades dock öppna i avvaktan på folkomröstningen om kärn- kraftens fortsatta användning i vårt land (NU 1978/79:60. rskr 429. CU 37. rskr 394. JoU 34, rskr 431, SkU 44. rskr 430).

Riksdagens beslut innebar bl.a. vissa förändringar av energisparstödet till bostadshus, t.ex. att energisparbidrag inte längre skulle utgå för fasad- skikt vid utvändig tilläggsisolering, att räntebidrag på energisparlån för åtgärder i småhus togs bort etc. Samtidigt med dessa åtstramningar som hade till syfte att styra energisparstödet mot åtgärder som snabbt minskar energianvändningen gjordes en ökad satsning på bl.a solvärme och kom- munernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet.

Regeringen har i april i år lagt fram en ny proposition (prop. 1979/802170) som bl.a. innehåller förslag till vissa allmänna riktlinjer för den framtida energipolitiken. Mer omfattande detaljerade förslag aviseras till riksmötet 1980/81.

De viktigaste målen för energipolitiken anges i propositionen 1978/ 79: 1 15 vara att åstadkomma försörjningstrygghet. begränsa energiomvand— lingens hälso- och miljöeffekter och stärka säkerheten. Energipolitiken måste vidare syfta till handlingsfrihet och anpassning. Med hänsyn tagen till dessa mål måste energipolitiken utformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras.

De i proposition 1979/80:170 föreslagna riktlinjerna ligger i stort i linje med dessa mål. Regeringen har dock ytterligare betonat behovet av att minska oljeanvändningen. Vidare har avvecklingen av kärnkraften beslu- tats och åtgärder för att åstadkomma denna avveckling aviserats.

Av proposition 1979/80: 170 framgår att de närmaste decennierna måste bli en tidsperiod när uthålliga, helst förnybara och inhemska. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan introduceras för att på sikt svara för huvuddelen av vår försörjning med energi. Uppgiften under 1980- och 1990-talen blir att utveckla energisystem i denna riktning. Vidare måste stora resurser även fortsättningsvis satsas på energihushållningsåtgärder för att minska energianvändningen. För att klara detta måste vi. framhålls det. föra en målmedveten politik som omfattar hela energiområdet. dvs. både energihushållning och energitillförsel.

För att åstadkomma ökad försörjningstrygghet krävs att vårt oljebe- roende minskas kraftigt. Detta skall enligt föreliggande riktlinjer ske ge- nom dels energihushållning. dels ökad användning av fasta bränslen och nya energislag såsom solvärme. Vidare skall naturgas börja användas. Åtgärder för att trygga importen av olja erfordras också. Allt detta skall ske med minsta möjliga miljöpåverkan och så att de samhällsekonomiska kostnaderna blir så låga som möjligt.

Hushållningsåtgärder skall vidtas inom samtliga samhällssektorer. 1 pro- positionen l979/80:170 framhålls att åtgärder för energihushållning inom samhällets olika delar bör översiktligt samordnas. planeras och avvägas. Ett samlat program för energihushållning t.o.m. år 1990 med översyn omkring år 1985 aviseras. Programmet bör omfatta åtgärder inom bebyg- gelsen. näringslivet och transportsektorn. Som exempel kan nämnas insat- ser för att förändra energibeskattningen och åtgärder inom ramen för den kommunala energiplaneringen.

En ökad användning av fasta bränslen. främst inhemska. bör enligt de energipolitiska riktlinjerna komma till stånd. Uppvärmningsområdet är idag till närmare 90% beroende av olja. En viktig uppgift framöver är därför att införa till olja alternativa energislag inom detta område. Kommu- nerna svarar för en stor del av landets värmeförsörjning som i allt högre grad sker genom fjärrvärmeanläggningar.Kommunernas val av bränsle i dessa anläggningar har därför stor betydelse i ansträngningarna att minska oljeberoendet. Även inom näringslivet, främst industrin. bör en ökad an- vändning av andra bränslen än olja komma till stånd.

Slutligen måste nya energislag som t. ex. solvärme och vindkraft utveck- las och provas. Arbetet omfattar bl.a. uppförandet av experimentanlägg- ningar och utvärdering av dessa.

Riksdagens beslut i anledning av regeringens proposition innebar i hu- vudsak bifall till de framlagda förslagen.

De åtgärder som skall vidtas för att de energipolitiska målen skall nås är dels kortsiktiga, dels långsiktiga. För akuta bristsituationer krävs en bered- skapsplanering som gör det möjligt att vidta åtgärder för att dämpa konse- kvenserna av störningar i tillförseln.För att under icke-krisförhållanden få till stånd en säkrare energiförsörjning på kort sikt är det framför allt energihushållning och övergång till fasta bränslen som kan väntas få bety- delse.

I ett längre perspektiv ökar förutsättningarna för att påverka tillförseln och användningen av energi. Här kommer åtgärder in som forskning och utveckling av ännu ej utprovad energiteknik och nya energislag.

Kommunerna har ett huvudansvar för att trygga värmeförsörjningen. Staten har reglerat kommunernas ansvar i detta avseende genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt denna skall kommunerna i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Det åligger vidare kommunerna att undersö- ka förutsättningarna för att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Syftet med lagen är sålunda att kommunerna skall ta fram underlag för beslut om åtgärder för att främja energihushållningen och säkra tillförseln av energi. Underlaget skall i första hand användas för beslut på kommunal nivå men kan också komma till användning för samverkan på mellankommunal nivå eller med andra betydande intressenter på energiområdet och för planering av åtgärder i syfte att trygga energiförsörjningen. Kommunerna är skyldiga att på begäran lämna statens industriverk (SlND) uppgift om fullgörandet av sin planeringsskyldighet.

Enligt 136 a & byggnadslagen (19471385) krävs tillstånd av regeringen för lokalisering av verksamhet med väsentlig betydelse för hushållning med energi. Obligatoriskt avser prövningen nybyggnad av vissa särskilt angivna energikrävande anläggningar samt andra anläggningar för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW. Även andra nyan- läggningar och utvidgningar kan prövas efter regeringsbeslut i varje enskilt fall. Regeringen inhämtar vanligen yttrande från SlND i dessa ärenden.

Bland byggnadsstadgans ( l959:612) bestämmelser återfinns kravet på att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning (44 a ä).

Enligt 9 så byggnadsstadgan gäller att kommunerna ansvarar för att ener- gihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Statens planverk (SPV) är central myndighet för plan- och byggnadsfrågor.

Enligt ellagen (1902271) krävs tillstånd för att dra fram eller begagna en elektrisk starkströmsledning. Tillstånd kan meddelas endast om anlägg- ningen är behövlig och förenlig med planmässig elektrifiering. 1 lagen (l978:160) om vissa rörledningar föreskrivs motsvarande tillståndspröv- ning för bl.a. gasledningar. Tillstånd kan för dessa meddelas om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledning framdras och begagnas. Enligt lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar kan en fjärrvärmean- läggning förklaras för allmän, vilket bl.a. innebär rätt för innehavaren att tvångsvis ansluta fastigheter till nätet.Myndighetsutövningen av nu nämnda lagar handhas av SIN D. som även är central tillsynsmyndighet för statens elektriska inspektion (SEI). som är den lokala statliga organisatio- nen för ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar.

Flera kommittéer och utredningar har arbetat eller arbetar med att ta fram underlag till statsmakternas beslut om de konkreta åtgärder som behövs för att de energipolitiska målen skall uppnås. Några kommittéer vars arbete berör energihushållningsdelegationens arbete är följande.

Energiprovningsutredningen har i betänkandet (Ds 1 1980: 12) Provning för bättre energihushållning lagt fram förslag beträffande framtagning av

nya provningsmetoder för olika produkter som har betydelse för landets energianvändning. samt resurser för detta.

Utredningen (1 1979113) om styrmedel för näringslivets energihushåll- ning m.m. har i uppdrag att se över de administrativa styrmedlen rörande näringslivets energihushållning. Utgångspunkten för utredarens arbete skall enligt direktiven vara att ökade krav på förbättrad energihushållning och en energianvändning baserad på andra bränslen än olja kommer att ställas framöver. Utredaren har bl.a. att pröva och lägga fram förslag till en särskild lag för energihushållning inom näringslivet. En sådan lag kan enligt direktiven utformas med lagen (1977:439) om kommunal energipla- nering som förebild. Förslag med anledning av utredarens överväganden beräknas kunna läggas fram under första hälften av år 1982.

Utredningen om omställbara eldninganläggningar. OEA. har i sitt betän- kande (SOU 1980z9) Övergång till fasta bränslen lämnat förslag till lag om utförande av vissa eldningsanläggningar: OEA föreslår att eldningsanlägg- ningar vars bränsleförbrukning kan beräknas uppgå till minst 50 000 MWh per år skall utföras för eldning med fast bränsle. Detta skall också gälla en mindre eldningsanläggning som skall ingå i ett system, om den samman- lagda bränsleförbrukningen i systemets pannor beräknas uppgå till minst 50 000 MWh per år. Om systemets energibehov efter det att anläggningen uppförts till minst 75 % täcks av fasta bränslen. spillvärme. solvärme e. d. får dock anläggningen utföras för eldning med enbart olja.

En väl avvägd energibeskattning är ett betydelsefullt medel för att främ- ja energihushållning och ett införande av nya energislag i det svenska energisystemet. Den nuvarande utformningen av energibeskattningen är främst motiverad av statsfinansiella skäl. För att ge energibeskattningen en utformning som ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion samtidigt som de statsfinansiella intressena beaktas, bemyndigade regeringen förra året chefen för budgetdepartementet att tillkalla en kommitté (B 1979:06) om beskattningen av energi m.m. Utredningsarbetet skall bedrivas skynd- samt.

Elanvändningskommittén (I l980:46) har i uppdrag att utarbeta förslag till förbud mot direktverkande elvärme med elradiatorer i viss permanent- bebyggelse och ange hur el kan användas för att spara olja samt föreslå åtgärder för detta. Kommitténs arbete skall enligt direktiven redovisas senast den 15 oktober 1980.

Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03) undersöker frågan om indivi- duell mätning av kostnaderna för uppvärmning och varmvattenberedning. Bl.a. studeras befintlig och ny teknik, besparingsmöjligheter, debiterings- principer och administrativa system, sociala effekter. beredskapsaspekter m.m. av ett införande av mätning — individuell eller i mindre kollektiv. Utredningen beräknas redovisa sina resultat under slutet av år 1981.

Oljeersättningsdelegationen (] 1979:01) har till uppgift att samordna in- satserna och föreslå erforderliga åtgärder för att öka utnyttjandet av sol- värme och bränslen som kan utgöra alternativ till olja. Delegationen har nyligen publicerat rapporterna (Ds ] 198013) Torv för energisektorn och (Ds I 198024) Förutsättningar för användning av skogsenergi mm i Sverige, där åtgärder för att utnyttja dessa bränslen har behandlats. En rapport (Ds l 1980:10) Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige har

också redovisats av en arbetsgrupp inom delegationen. Delegationen har också utarbetat rapponer angående ökad kolanvändning i Sverige. Delega- tionen fortsätter f.n. sitt arbete med inriktning på möjligheterna att på ett lämpligt sätt utnyttja dessa energislag.

Med utgångspunkt i riksdagens beslut i energifrågan har energihushåll- _ningsdelegationens arbete varit inriktat på att ompröva energisparplanen

och i samband därmed lämna förslag till uppläggning och inriktning av den fortsatta energisparverksamheten.

De erfarenheter och förslag som delegationen nu kan redovisa baseras på delredovisningar. forskningsrapporter och erfarenheter i samband med genomförandet av energisparåtgärder. Underlagsmaterialet och delegatio- nens ställningstaganden redovisas i den följande huvudtexten.

2.4. Arbetets uppläggning

Delegationens arbete har varit mycket omfattande. Arbetet inleddes med ett arbetsprogram där alla frågor som delegationen hade att studera sam- manställdes. Delegationen har härvid som sin utgångspunkt fastlagt att all befintlig bebyggelse ingår i delegationens arbetsfält. Däremot tar delegatio- nen inte ställning till åtgärder i ny bebyggelse. Beträffande denna av— gränsning kan vissa definitionsproblem uppstå då s.k. förtätning av befint- lig bebyggelse diskuteras. Härmed menar delegationen att i den mån som t. ex. det befintliga värmesystemet (t.ex. en blockcentral eller ett fjärrvär- menät) påverkas, berör frågan delegationen. Energisparande i de nya byggnader som uppförs behandlas däremot inte av delegationen.

Delegationen har-vidare beslutat att studera alla typer av energibespa- rande åtgärder i byggnader. alltså även sådana som avser produktion av energi. När det gäller energisparåtgärder som utförs i samband med en total ombyggnad där nybyggnadskrav uppnås anser delegationen att även detta ingår i arbetsuppgifterna.

Beträffande produktion av energi studerar delegationen t.ex. övergång till eldning med fast bränsle. införande av värmepumps- och solvärmetek- nik samt andra nya lokala energikällor. Däremot tar delegationen inte ställning till energiproduktionen i stort i landet.

Ett stort antal projekt för utrönande av svaren på de frågor delegationen har att ta ställning till har initierats. finansierats resp. genomförts genom delegationens initiativ. I label/Z."! har aktuella projekttitlar m.m. samman- ställts. Därutöver har delegationen låtit göra en inventering av internatio- nell energisparverksamhet. Resultatet av denna inventering redovisas i bilaga 2.

Delegationen har utöver sammanträden gjort en studieresa till några kommuner för att studera praktisk energisparverksamhet. Vidare har ett antal s.k. hearings anordnats för utfrågning inom vissa huvudområden av betydelse för delegationens arbete.

Delegationen har anmodats avge remissyttrande beträffande statens in- dustriverks anslagsframställan för budgetåret 1980/81. industriverkets rap- port ”statens stöd till energihushållning inom näringslivet” (SIND 1979z9).

radonutredningens (Jo 1979:01) skrivelse 1979-l 1-08 angående finansiering av kostnader för att sänka radonhalten i befintliga bostäder. oljeersätt— ningsdelegationens (! 1979:01) betänkande "Finansiering av energiteknik för oljeersättning” (Ds 1 1979: 17). energiprovningsutredningens (] 1978:06) betänkande ”Provning för bättre energihushållning” (Ds ] 1980:12) samt rapporten "De statliga energimyndigheterna — arbetsfördelning och sam- verkan 2” (Ds I 1980:16) från utredningen av myndighetsorganisationen inom energiområdet (] 1979110). Till delegationen har också överlämnats diverse skrivelser m.m. vilka delegationen haft att beakta i sitt arbete.

Tabell 2.1 Inriktning av forskningsprojekt som energihushållningsdelegationen initierat* Andersson. Roland. Stockholms universitet Byggforskningsrådet Bostadsstyrelsen

”

Bohm. Peter. Stockholms universitet Bubenko, J. m.fl. KTH Byggbranschrådet

Byggforskningsinst.

Bygginfo Dargay, Joyce. Stockholms universitet Bengt Dahlgren AB

Elmroth, Arne m. fl.. KTH

Hedman. Susanne

Hjalmarsson. Lennart. Göteborgs universitet Hesselbom. P.O.. Stockholms universitet AB Hygroterm

Juås. B. och Mattsson.

B.. Högskolan i Karlstad

Karlsson. Björn CTH K-konsult

..

AB Marknadsforskning

Murray. R. och Harkman. A.. Stockholms universitet

Mäler. K.G.. Bergman. L.. m.fl.. HHS Orrje och Scandiakonsult

Palmer. Edward. Konjunkturinstitutet SCB

Sjöström-Hedge. Ingela

Sköldefors. W. Tekniska högskolorna i Stockholm. Göteborg. Lund och Lu-

leå sanit Norrlands byggtjänst i Umeå VVS-tekniska föreningen Ågren. L.. Edén. M. m.fl.

* Fullständiga litteraturreferenser återfinns dels i den löpande texten dels i litteraturförteckningen (bilaga 6)

Samhällsekonomisk utvärdering av energisparande och fjärrvärme

Utveckling av metod för beräkning av energisparpotential i byggnader Administrativa rutiner för en kontinuerlig uppföljning av det statliga energisparstödet Uppföljning av effekterna av det statliga energisparstödet till bostäder

Empirisk analys av administrativa styrmedel Fjärrvärme och energibesparingar i den kommunala planeringen

Materialåtgång och kapacitetsbehov i byggmaterialindustrin Kartläggning av byggnadsbeståndets energistatus

Undersökning av det tekniska utförandet av energisparåtgärder.

Kartläggning av besiktnings- och rådgivningsverksamheten i kommunerna Effekter av priser och information på hushållens energianvändning

Beräkning av total energisparpotential i bostäder

Effekter av energisparåtgärder

Energihushållning — en internationell översikt (samarbete inom lEA. ECE m.m.) Oljepriser, priskänslighet och ränta

Principer för energisparstöd

Köldbryggor och k-värden

Effekterna av energisparlån och bidrag. Planeringsreserven.

Behovet av generella bidrag till energibesparande åtgärder i bostäder. Fjärrvärme och energisparande.

Energisparande och Stadsförnyelse

Handläggningstider för energisparstöd Modell för energikonsumtionsbeteende

Information och rådgivningsverksamhet i kommunerna Nationalekonomisk utvärdering av energisparprogrammet Alternativa metoder för beräkning av sparpotential

Sysselsättning och kapacitet på arbetsmarknaden i samband med energiplanens genomförande Energisparande utan stöd

Administrativa styrmedel

Priset på olja

Effekter av energisparåtgärder i befintlig bebyggelse

Kartläggning av utbildningsbehov för besiktningsverksamhet Effekt av riktad information

1 Inledning

3. Energipolitiska styrmedel

[ detta kapitel diskuteras olika typer av styrmedel som kan användas för att uppnå energipolitiska mål.

Styrmedlen brukar normalt indelas i fyra huvudgrupper: 1) direkt prispåverkande medel som taxor. skatter och subventioner 2) administrativa styrmedel som direkt reglerar resurstilldelning och/

eller resursanvändning 3) direkta statliga resursinsatser. främst på produktions- och forsknings-

sidan 4) information lnom var och en av de fyra ovanstående huvudgrupperna återfinns såväl generella som selektiva styrmedel.

För att belysa användbarheten hos olika energipolitiska styrmedel blir tidsdimensionen. dvs. frågor om anpassningstider. styrningens varak- tighet. av stor betydelse. Det finns anledning att i en diskussion av valet mellan olika styrmedel skilja mellan tre olika tidsperspektiv.

Vid en akut bristsituation, då energianvändningen mycket snabbt måste begränsas eller ges en ändrad inriktning. måste anpassning till sänkt ener- giförbrukning ske vid en given teknik och med utnyttjande av existerande kapitalutrustning.

På medellång sikt. då målet är att t.ex. inom en tioårsperiod minska energianvändningens tillväxt totalt eller tillväxten av bestämda energislag. aktualiseras teknikförändringar och inverkan på produktions— och konsum- tionsstruktur.

] det långsiktiga perspektivet. då hänsyn tas till förväntningar om ökad energiknapphet omkring eller efter sekelskiftet. kan styrmedlen också söka påverka samhällsstrukturens utveckling i stort. strukturomvandling- en i näringslivet, industrins lokaliseringsval, planering av bebyggelse. tran- sportsystemets utformning m.m.

Det är väsentlig skillnad mellan det ekonomiska systemets anpassnings- möjligheter på kort och medellång sikt och på lång sikt. Denna skillnad har naturligtvis konsekvenser för analyser av olika energipolitiska styrmedels effekter. Åtgärder som påverkar priser eller syftar till att förändra attityder brukar betraktas som relativt långsamt och långsiktigt verkande styrmedel. Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning har i allmänhet uppfattats som ett medel för styrning på kort sikt.

Huvudvikten i kapitlet ligger på styrmedel som kan användas för att minska energianvändningen i befintlig bebyggelse i det tidsperspektiv som energisparplanen omfattar. dvs. tiden fram till slutet av 1980—talet.

3.1. Ekonomiska styrmedel

Ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter. bidrag och lån med eller utan subventioner. kan användas för att påverka energihushållningen. Principiellt verkar de nämnda styrmedlen (med undantag för osubventio- nerade lån) så att de påverkar relativpriserna för olika produktionsfak- torer, t.ex. energi. arbetskraft och material. Genom att priserna ändras med hjälp av t.ex. skatter och bidrag kan således såväl konsumtionens innehåll som det sätt på vilket varorna produceras påverkas. Därigenom kan också energianvändningen påverkas. Energianvändningen påverkas dels direkt om energipriset förändras. dels indirekt om priserna på pro— dukter som påverkar energianvändningen. t.ex. isoleringsmaterial. ändras. Om energisparande primärt motiveras av knapphet på energi är energipri- set i de flesta avseenden det bästa styrmedlet. Höjs energipriset kommer energianvändningen i t.ex. bebyggelsen att minska dels för att det blir mer lönsamt att vidta olika byggnads- och installationstekniska energisparåt- gärder, dels för att de ökade energikostnaderna motiverar fastighetsägarna att minska energianvändningen med olika "icke-tekniska" åtgärder som temperatursänkning. minskad vädring etc. Om i detta fall sparandet i stället stimuleras genom att sparåtgärderna subventioneras med energi— sparbidrag och förmånliga krediter kan visserligen den för samhället öns- kade investeringsvolymen åstadkommas men fastighetsägarna/konsumen- terna ges då inga incitament att ytterligare begränsa energianvändningen genom att t.ex. ändra beteendet. Resultaten kan då bli att temperaturen i byggnaderna höjs i stället för att energianvändningen minskas.

Energisparpolitiken har hittills i princip varit inriktad på att överbrygga de skillnader som kan föreligga mellan vad som är samhällsekonomiskt lönsamt och vad som fastighetsägaren anser vara lönsamt.

Om den samhällsekonomiska lönsamheten och den privatekonomiska lönsamheten vore proportionella mot varandra skulle generella styrmedel (exempelvis en höjd energiskatt) vara tillräckliga för att få överensstäm- melse mellan de två typerna av lönsamhet. En sådan proportionalitet råder emellertid inte alltid. utan ett generellt styrmedel kan i vissa fall leda till att samhällsekonomiskt olönsamma åtgärder blir privatekonomiskt lön- samma. [ ett sådant fall medför en höjd energiskatt kostnader i form av att resurser används på ett samhällsekonomiskt olönsamt sätt. Selektiva bi- drag till åtgärder som är samhällsekonomiskt lönsamma men privatekono- miskt olönsamma kan därför vara motiverade.

Lån utan subvention har en helt annan funktion. Motiveringen till lånen är att även i det fall energisparåtgärder är lönsamma för fastighetsägaren utan subventionen så kommer åtgärderna ej till stånd om denne av likvidi- tetsskäl ej klarar finansieringen. För många fastighetsägare som inte har etablerade bankkontakter kan det för närvarande vara svårt att få lån på kreditmarknaden. Ett energisparlån (även utan något subventionsinslag) kan därför vara ett mycket betydelsefullt styrmedel.

Statens ekonomiska stöd till energibesparande åtgärder i befintlig bebyg- gelse omfattar stöd till bostadshus. allmänna samlingslokaler. kommunala och landstingskommunala byggnader. trädgårdsnäringens byggnader samt näringslivets byggnader inklusive byggnader för affärsverk och statliga bolag m.fl.

Staten tillhandhåller också medel för bl.a. energibesparande åtgärder i statliga byggnader. exkl. byggnader för affärsverk och statliga bolag. för bidrag till prototyp- och demonstrationsverksamhet inom bl.a. bostadssek- torn. för bidrag till kommuner för besiktning. rådgivning m.m. i energispar- verksamheten samt för informations— och utbildningsverksamhet i energi- frågor.

Energisparstödet i fråga om bostadshus. allmänna samlingslokaler samt kommunala och landstingskommunala byggnader handhas av bostadssty- relsen och länsbostadsnämnderna. Bidragsgivningen i övrigt handhas i fråga om stöd till statliga byggnader av byggnadsstyrelsen. stöd till träd- gårdsnäringens byggnader av lantbruksstyrelsen och Iantbruksnämnder. stöd till näringslivets byggnader av statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna samt då det gäller stöd till prototyp- och demonstra- tionsverksamheten inom bebyggelseområdet av statens råd för byggnads- forskning. Ärenden om bidrag till kommuner för rådgivning m.m. bereds i bostadsdepartementet och beslutas av regeringen. Den årliga omfattningen av nu nämnda stödverksamhet bestäms genom beslutsramar som riksda- gen fastställer för ett budgetår i sänder.

1 bilaga ] lämnas en mer ingående redogörelse för inriktningen och omfattningen av de nuvarande stöden till åtgärderi bostadshus. allmänna samlingslokaler, kommunala och landstingskommunla byggnader. träd- gårdsnäringens byggnader. näringslivets byggnader samt statliga byggna- der.

3.2. Administrativa styrmedel

Administrativa styrmedel söker direkt påverka beteendet genom reglering- ar och föreskrifter av olika slag. Styrmedlen kan uppträda i form av restriktioner i lagstiftning. normer och föreskrifter. prövningsförfarande. besiktningsverksamhet. villkor för stöd etc. De flesta engagerar på något sätt offentliga organ för utfärdande av föreskrifter. kontroll av efterlevnad och dispensprövning. Styrmedlen kan vara mer eller mindre tvingande. Ett exempel på tvingande styrmedel är obligatorisk besiktning. eventuellt för- enad med föreläggande om åtgärder. Den besiktningsverksamhet som hit- tills skett har emellertid främst inriktats på rådgivning och information. Styrmedlen kan riktas från stat till kommun. t.ex. att vissa villkor skall vara uppfyllda för erhållande av energisparstöd. eller från kommun till individ, t.ex. kommunal energibesiktning.

Administrativa styrmedel har främst använts vid högt prioriterade mål och då inte ens enstaka avvikelser kan accepteras. Detta gäller t.ex. ifråga om trafiksäkerhet, där tvingande föreskrifter finns om t.ex. säkerhetsbäl- ten och hastighetsgränser. Även på miljöområdet har administrativa styr-

' Energihushållningi be- fintlig bebyggelse. Sta- tens planverk rapport 41 1977.

medel tillämpats i stor utsträckning. Detta motiveras ofta av att samhället inte under några förhållanden vill tillåta vissa miljöfarliga föroreningar. Det har också ansetts svårt att finna det pris på miljön, som skulle möjliggöra just den föroreningsmängd som tolererades av samhället. Andra skäl för att införa administrativa styrmedel har varit att man velat undvika de fördelningseffekter som ekonomiska styrmedel kan ge upphov till.

För att nå energipolitiska mål hari Sverige en rad administrativa styrme- del införts eller föreslagits. lbyggnadslagen (136 a lå) finns t.ex. föreskrifter som gör det möjligt för regeringen att föreskriva särskilda villkor för vissa företag som vill utvidga eller nyanlägga verksamhet. Ett annat exempel är lagen om kommunal energiplanering som innebär att kommunerna är skyl- diga att i sin planering främja hushållningen med energi. Kommunerna skall även verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.

1 byggnadsstadgan finns sedan år 1975 krav (44 a &) på att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning. Detta gäller även be- rörd del vid sådan ombyggnad som är att betrakta som nybyggnad. Vidare finns krav (50 få) på att byggnad eller del av byggnad. som uppförts i enlighet med bestämmelserna om god energihushållning, skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibe- hålls. I Svensk Byggnorm finns föreskrifter som reglerar byggnaders och installationers utformning vid ny-. om- eller tillbyggnad samt distributions- och reglersystem i anslutning till uppvärmningsinstallationer, krav på luft- behandlingsinstallation, värmeåtervinning m.m. För produkter, konstruk— tioner, metoder m.m. som bedöms uppfylla byggnormens krav kan statens planverk meddela typgodkännande. Som villkor för typgodkännande krävs i regel av statens planverk godkänd tillverkningskontroll. För vissa pro- dukter krävs idag typgodkännande för att energisparstöd skall utgå. 1 planverkets rapport 41' föreslogs att byggnormens krav på god energihus- hållning skulle gälla hela byggnaden vid ombyggnad och att kommunerna skulle ges möjligheter att förelägga fastighetsägare att förbättra byggnader med bristfällig energihushållning. Planverket har också föreslagit att ökade krav skulle ställas på byggnadslov och tillsyn i samband med energisparåt- gärder, kommunal besiktningsrätt eventuellt förenat med åläggande. krav på åtgärdskombination för erhållande av stöd m.m. Administrativa styrmedel kan vara lämpliga instrument för att styra energianvändningen. antingen självständigt eller i kombination med eko- nomiska styrmedel. Administrativa styrmedel kan också kombineras med information eller själva fylla en informerande funktion. Exempelvis kan en obligatorisk besiktning av samtliga fastigheter ha syftet att ge fastighets- ägare information om husets energistatus och utgöra underlag för beslut avseende de åtgärder eller åtgärdskombinationer som skall utföras.

Likaledes kan typgodkännande ses som information till konsumenterna om vilka produkter som uppfyller byggnormens krav även i de fall de inte uttryckligen krävs för erhållande av energisparstöd.

Varken i Sverige eller i andra länder har dock administrativa styrmedel använts i någon större omfattning för att minska energianvändningen i befintlig bebyggelse. Därför saknas i stor utsträckning kunskap om de administrativa styrmedlens verkningar och effekter. 1 det följande disku- teras vissa principiella egenskaper hos administrativa ekonomiska styrme- del.

3.3. Någrajämförelser mellan administrativa och ekonomiska styrmedel

En given energispareffekt. t.ex. uttryckt som ett antal TWh lägre energian- vändning per år i befintlig bebyggelse. kan uppnås antingen med ekonomis- ka eller administrativa styrmedel. Administrativa styrmedel innebär att energianvändningen begränsas genom förbud. lagstiftning, regleringar eller dylikt, eller att vissa energisparåtgärder påbjuds. Ekonomiska styrmedel kan t.ex. innebära att priset på energi förändras, t.ex. genom en punkt- skatt eller genom att energisparåtgärder subventioneras genom bidrag och/ eller län. Den energibesparing som uppstår när ekonomiska styrmedel används uppkommer genom att konsumenterna själva tar ställning till spareffekternas värde och kostnad. Under förutsättning att priset på energi motsvarar den samhällsekonomiska marginalkostnaden och att konsumen- terna har tillräcklig information kommer en anpassning att ske tills ingen längre har något att vinna på att spara energi. För att på samma sätt genom administrativa styrmedel uppnå en från samhällets synpunkt önskvärd lösning krävs omfattande information om de olika konsumenternas energi- behov och nytta av sparande. I praktiken är det ofta svårt eller dyrbart att erhålla så detaljerad information på central nivå att energipolitiska mål kan uppnås med hjälp av administrativa styrmedel.

I de fall information finns centralt om den mest lämpliga energianvänd- ningen för den enskilde individen och denne själv saknar information eller intresse eller finner konsekvenserna för egen del obetydliga. framstår administrativa styrmedel som mest lämpliga. De möjliggör också en direkt styrning till just den/de grupper man vill nå, medan ekonomiska styrmedel verkar generellt. Om å andra sidan individen har information eller har intresse av att skaffa sig information och själv bär konsekvenserna av sina handlingar. talar detta för användandet av ekonomiska styrmedel.

I samband med energibesparande åtgärder kan sägas att den enskilde fastighetsägaren, speciellt i småhus. bär en stor del av konsekvenserna av sina förbrukningsbeslut och också har intresse av att skaffa sig information och ta hänsyn till denna vid sina beslut. Samtidigt blir inte fastighetsägaren informerad om samtliga konsekvenser av sitt handlande genom priset. Det har ofta framhållits att priset idag inte ger tillräcklig information om ener- gins knapphetsvärde, eftersom det inte i full utsträckning avspeglar t.ex. effekter på miljö, de risker som oljeberoendet kan innebära etc. Det kan också vara svårt för den enskilde fastighetsägaren att skaffa sig fullständig information på grund av bristande kunskap om tekniska sammanhang, t.ex. om behovet av att genomföra olika kombinationer av tekniska sparåt- gärder för att nå den bästa spareffekten.

Beträffande flerbostadshus gäller också att det inte är samma person som fattar beslut om energisparåtgärder och som står för den slutliga användningen av energi. Tillgången på information talar således inte enty- digt för den ena eller den andra typen av styrmedel.

I praktiken är det dock ofta förhållandevis kostsamt att tillämpa admini- strativa styrmedel. Det innebär t.ex. kostnader att stifta en lag och kon- trollera dess efterlevande. Om det är fråga om t.ex. obligatorisk besiktning tillkommer kostnaderna för att utföra denna samt administrationskost-

2 Bohm. P. PM om admi- nistrativa styrmedel i en- ergipolitiken — egenska- per och informationsbe- hov. Stockholm 1980.

nader. Kostnaderna behöver dock inte nödvändigtvis falla på stat eller kommun. Typ'godkännandeverksamheten finansieras t. ex. i huvudsak ge- nom avgifter från de företag som anhåller om typgodkännande. Det är också möjligt att ta ut avgifter. t.ex. sådana, som nu tas ut för brand- skyddsbesiktning i samband med sotning. Kostnaderna kan också ned- bringas genom t.ex. typhusbesiktning och sticksprovskontroll. Oavsett vem kostnaderna träffar måste dessa dock vägas mot de effekter på ener- gianvändningen som styrmedlet ger upphov till.

Vid valet mellan olika styrmedel bör hänsyn också tas till de bieffekter. dvs. övriga icke avsedda effekter. som respektive styrmedel förväntas ge upphov till. Bieffekterna kan vara av både positiv och negativ art.

Det har ofta framhållits att administrativa styrmedel skulle verka hind- rande på forskning och teknisk utveckling. Producenter och innovatörer anstränger sig att, nå en given norm. men har därefter inga incitament att söka uppnå resultat därutöver. Denna risk kan dock minskas betydligt genom en flexibel tillämpning och framför allt genom att sådana regler undvikes som bara tillåter ett handlingsalternativ. Ett exempel på flexibel tillämpning av normer är att s. k. funktionskrav uppställs. som specificerar energihushållningsmål eller budgetar för byggnaders utformning men spe- cificerar inte materialen. metoderna eller processerna för att uppfylla dessa mål. Därigenom ges konstruktörerna en avsevärd flexibilitet att göra avvägningar mellan olika metoder och införa förbättringar för att konstrue- ra energieffektiva byggnader. inklusive möjligheter att använda förnybara energikällor.

Även andra åtgärder är tänkbara att vidta för att främja en större flexibi- litet i styrmedelsutformningen. så att de anpassas till vunna erfarenheter och nyupptäckta alternativ och inte minst så att framtagning av erfarenhe- ter och alternativ stimuleras. Styrmedlen kan t. ex. göras tidsbegränsade. så att de kan anpassas till de erfarenheter som vinns efter hand. I samband med typgodkännandeverksamheten finns t.ex. ett etablerat samarbete med forskningsinstitutioner och provisoriska typgodkännanden kan lämnas även om tillräcklig driftserfarenhet saknas.

Administrativa styrmedel kan på lång sikt ge upphov till en kringgående anpassning. I en promemoria om administrativa styrmedel framhålls2 att särskilt i de fall då det administrativa styrmedlet har ringa flexibilitet med hänsyn till vunna erfarenheter kommer de styrda enheterna att lära sig att utnyttja systemets svagheter och kryphål.

Administrativa styrmedel har vanligen en relativt lång starttid. dvs. den tid det tar från det beslut har fattats om en viss åtgärd til!s styrmedlet i fråga kan träda i funktion. Detta beror på att detaljbestämmelser måste utformas, en organisation byggas upp för styrning och kontroll av verk- samheten etc.

Ekonomiska styrmedel. t.ex. i form av en prishöjning. kan däremot träda i kraft så fort beslut fattats om detta. När medlet väl är i kraft kan dock anpassningstiden vara längre vid ekonomiska styrmedel än vid tving- ande administrativa styrmedel.

3.4. Direkta statliga insatser

Med direkta statliga insatser brukar avses att statsmakterna påverkar resursanvändningen direkt genom egen produktion och egna investeringar eller med hjälp av en riktad statlig upphandling. De direkta statliga insatser som är aktuella i detta sammanhang avser huvudsakligen forskning som syftar till dels att minska energibehovet i byggnadsbeståndet. dels att möjliggöra utnyttjandet av alternativa energikällor för uppvärmning av byggnader. De statliga insatserna för att öka kunskaperna inom detta område kanaliseras till största delen via statens råd för byggnadsforskning. Av rådets nuvarande fem egentliga forskningsprogram är två inriktade på energi, nämlige'. uels lokala energikällor — solvärmesystem. energilagring och värmepumpar —, dels energihushållning — effektivare energianvänd— ning. planering och brukarkrav.

3.5. Information och rådgivning

Information kan påverka energianvändningen på olika sätt. Information kan användas dels som ett direkt styrmedel som påverkar kunskaper, attityder och brukarbeteenden, dels som ett nödvändigt komplement till ekonomiska och administrativa styrmedel.

I det första fallet är tanken att energihushållningen skall förbättras genom att medvetenheten ökar om .den energipolitiska situationen. Ener- gianvändningen kan också minskas genom att information ges om hur energibesparingar bäst skall åstadkommas inom olika områden genom förändrat beteende. I detta fall får således information betraktas som ett styrmedel i sig.

Information är många gånger nödvändig som ett komplement till andra styrmedel. Skall ekonomiska styrmedel som t.ex. energisparlån och ener- gisparbidrag ha någon effekt så är det nödvändigt att fastighetsägare infor- meras om att stödet existerar samt att de får reda på gällande regler och vart de skall vända sig för att få stödet. Även i detta fall behöver fastighets- ägare information om vad de kan göra för att spara energi. Därigenom kan den förstnämnda arten av information också till viss del betraktas som komplement till information om stödet. I Sverige svarar energisparkom- mittén sedan 1974 för den största delen av den mer allmänna informatio- nen. Då det gäller information om gällande stödregler för energisparande i bostäder och lokaler svarar bostadsstyrelsen för en väsentlig del av infor- mationen. För den mer riktade informationen svarar till stor del de enskil- da kommunerna. Statens industriverk svarar för information avseende bidragen till energibesparande åtgärder inom näringslivet.

4. Energianvändning

4.1. Energianvändningens struktur

Under efterkrigstiden har energianvändningen ökat snabbt. Mellan 1955 och 1965 ökade den totala slutliga energianvändningen med i genomsnitt 5.1 % per år. Motsvarande siffra för perioden 1965-1970 var 4.4 %.

Under 1970-talet har denna utveckling emellertid bromsats betydligt. Energianvändningen 1979 uppgick till 408 TWh vilket innebar en årlig ökning med ca 1 % per år sedan 1970. Detta illustreras ifigur 4.1.

Av figuren framgår att elanvändningen har ökat snabbare än den totala energianvändningen. Mellan 1970 och 1979 ökade elanvändningen från 57.2 TWh till 85,5 TWh. motsvarande en årlig ökningstakt om ca 4.4 %. Elproduktionen skedde 1978 till 63 % i vattenkraftverk. till drygt 25 % i kärnkraftverk och i övrigt i huvudsak i oljeeldade kraftverk.

Slutlig energianvändning (TWh)

400 E L 300 Brönslen 200 100 Fig/04.1 Slutlig använd-

ning av energi 1970—79 (ej temperaturkorri- gerad).

Källa: Statens industri- 1970 71 72 73 74 75 75 77 78 79 verk.

Ökningen i användningen av bränslen har däremot närmast stagnerat. Den årliga ökningstakten i bränsleanvändningen uppgick sålunda endast till ca 0,2 procent per år under 1970-talet.

Beteckningen bränslen rymmer. förutom petroleumprodiikter. bland an- nat kol och koks. gasol och gas. träbränslen samt sopor. Petroleumproduk- terna svarar dock för den dominerande delen av bränsleposten. Av den totala tillförseln av bränslen stod petroleumprodukterna år 1978 för ca 83 %.

En av hörnstenarna i 1975 års energipolitiska beslut (prop.1975:30.NU I975:30,rskr 19751202) innebar att den centrala energipolitiska uppgiften är att stegvis förbättra vårt försörjningsläge genom att minska det stora oljeberoendet . Också i prop. 1979/80:170 om vissa energifrågor framhåller föredraganden att åtgärder för att minska oljeberoendet är en huvuduppgift för energipolitiken. Sveriges oljeberoende är dock fortfarande stort. Detta framgår av tabell 4.1 .

Tabell 4.1 Sveriges beroende av importerad energi 1955-1978, % 1955 1965 1970 1975 1977 1978

Energiimport 71 74 81 78 80 78 Varav olja 46 65 75 70 72 69 Energi av in- hemska tillgångar 29 26 19 22 20 22 Varav vattenkraft 14 16 10 13 1 1 13

Källa: Prop. 1978/79: 1 15.

Energianvändningens fördelning på användningsområden har företett en relativt stabil bild under 1970-talet. Den totala slutliga energianvänd- ningens fördelning på huvudsektorer framgår avfigur 4.2.

Andel (%) 100

90 BOSTÄDER,SERWCE M.M.

60 SAMFÄRDSEL

1.0

Figur4.2 Olika använd- ningsområdens andel av den totala energianvänd— ningen ( %).

20 INDUSTRI

Källa: Statens industri- 1970 71 72 73 74 75 75 77 78 79 verk.

Inom inr/n.s'trisektorn har en minskning skett av energianvändningen med i genomsnitt 0.7 % per år mellan 1973 och 1979 . Detta är följden av en rad faktorer såsom vikande konjunkturer. introduktion av energisnålare teknik samt vidtagna energihushålIningsåtgärder. Någon nämnvärd för- ändring av relationen mellan el- och bränsleanvändning har inte skett under perioden.

Under 70-talets senare hälft kan skönjas en svag trendmässig minskning av industrins andel av den totala energianvändningen. En tänkbar förkla- ring är den vikande konjunkturen. en slutsats som styrks av att konjunk- turuppgången under 1979 också i viss mån innebar ett återställande av sektorns andel av energianvändningen.

Samfa'ra'selsektorn har däremot upplevt en ökning av energianvändning- en. bl.a. som en följd av ett ökat personbilsresande. Detta betingas i sin tur av bl.a. ökad fritid m.m. Möjligheterna att snabbt minska sektorns ener- gianvändning bedöms som relativt begränsade. Under perioden 1973—79 ökade sektorns energianvändning med i medeltal 1.8 % per år. Huvuddelen av sektorns energianvändning utgörs av oljeprodukter. framför allt motor— bensin och dieselolja.

Den s.k. övrigsektorn innefattar såväl uppvärmnings- och driftenergi till bostadsbeståndet som energianvändningen för offentlig service. vissa de- lar av näringslivets byggnader samt jordbruket. skogsbruket och fiskeri- näringen. Energibehovet avser till dominerande del, eller ca 80 %. upp- värmning inklusive uppvärmning av tappvarmvatten. Energiförbrukningen för bostads- och lokaluppvärmningen påverkas av de olika årens tempera- turförhållanden. För att kunna jämföra olika är med varandra måste dessa temperaturkorrigeras till ett normalår. Genom att endast leveransstatistik finns att tillgå, kan också eventuella lagerförändringar påverka årstalen. Kunskaperna om dessa lagerförändringar är dock ofullständiga. Om för- brukningsuppgifterna korrigeras med hänsyn till temperaturskillnader har övrigsektorns energianvändning enligt energisparkommittén minskat med i genomsnitt 0.3 % per år mellan 1973 och 1979. Orsaker till denna minsk- ning är bl.a. vidtagandet av energisparåtgärder. beteendeförändringar samt effekterna av de nya byggnormerna.

En förändring av användningsmönstret för olika energislag har inträtt under perioden för denna sektor. Således har bränsleförbrukningen årligen minskat med 1.3 % medan motsvarande tal för elförbrukningen är en årlig ökning med 7.2 %.

1 de följande avsnitten ges en något utförligare beskrivning av energian- vändningen' i bostadssektorn. i sektorn ”service m.m." samt i industrins byggnader.

Bostädernas energianvändning uppgick år 1978 till ca 105 TWh. vilket motsvarar ca 60 % av hela övrigsektorns energibehov. Jämfört med 1970 innebar detta en årlig ökning med mellan en halv och en procent. Huvud- delen, eller drygt 85 % av dessa 105 TWh beräknas ha använts för uppvärmningsändamål. Resterande del utgjordes av hushållsel.

' En beskrivning av byggnadsbeståndets egenskaperi övrigt ges i kapitel 9.

Bostadsbeståndets fördelning på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 4.2.

Tabell 4.2 Bostadsbeståndet 1977 fördelat efter uppvärmningsformer (lOOO-tal lägenheter)

Småhus Flerbostadshus

Antal Andel (%) Antal

Totalt 1 517 100 2 077 Elvärmda 401 26 52 Fjärrvärmda 42 3 767 Övriga 1 074 71 1 258

Källa: Energikommissionen (SOU 1978: 17).

100 2 37 61

Totalt

Andel (%) Antal Andel (%)

3 594 100 453 13 809 22 2 332 65

Anm: Uppgifterna avser bostadsbeståndet i mitten av 1977. Kategorin övriga avser i huvudsak individuella oljepannor.

Som framgår av tabellen dominerar oljeuppvärmning i såväl småhus som flerfamiljshus. Sektorns oljeberoende accentueras ytterligare av att fjärr- värmen till ca 95 % produceras genom oljeförbränning.

Av bostädernas energibehov svarade småhus för ca 57 % och flerfamiljs- hus för resterande 43 %. Under 1970-talet har vissa förändringar skett när det gäller valet av uppvärmningsform. För små/inserts del är framför allt elvärmens starka frammarsch värd att notera. Detta illustreras ifigur4.3. 1970 uppgick andelen elvärmda småhus till ca 11 % av det totala antalet. medan elvärmeandelen var ca 26 % år 1977. Av nytillskottet av småhus åren 1974—1977 var 71 % elvärmda. Dessutom konverterades ca 10 000 hus årligen till elvärme från andra uppvärmningssätt. Även fjärrvärmen

Andel

(% ) FJÄRRVÄRME

ELVÄRME

1970 71 72 73 74 75 76 77 78

Figur 4.3 Andel lägen- heteri småhus med olika nppvärmningsfrn'mer 1970—1977.

Källa: 1978 års långtids- utredning. SOU 1978:78.

Andet

(%) ELVÄRME 100

,, FJÄRRVÄRME

60

40

Figur 4.4 Andel lägen- heter iflerfamiljshus med olika uppvärmnings- former 1970—1977.

20

Källa: 1978 års långtids- 1970 71 72 73 71. 75 75 77 78 utredning—SOU1978z78.

ökade under denna period. och omfattade för småhusens del 4 % av nyproduktionen.

Förflerfamiljshus, liksom för småhus. dominerar oljeuppvärmning. Un- der den senaste tioårsperioden har emellertid en dominerande del. eller ca 60-65 %. av det årliga nytillskottet anslutits till fjärrvärme. Dessutom har ca 30000 lägenheter årligen konverterats till fjärrvärme. främst från 01- jeuppvärmning. Fördelningen på uppvärmningsformer framgår av figur 4 .4 .

Som framgår av figuren minskade andelen oljeuppvärmda lägenheter från ca 70 % till omkring 60 % av totalantalet, medan i första hand fjärrvärmen ökade sin andel ungefär i motsvarande mån. Under 1970-talets sista år har denna utveckling dock dämpats något. i första hand på grund av den minskade nyproduktionen av lägenheter i flerfamiljshus.

För såväl småhus som flerfamiljshus finns det anledning att i framtiden förvänta sig en minskning av energibehovet per lägenhet. dels som följd av det pågående energisparprogrammet och den ökade allmänna medvetenhe- ten om energihushållning. dels på grund av Svensk Byggnorm 1975. (SBN 1975) som i dessa delar trädde i kraft under 1977. 1 normen ställs vissa krav på energihushållning vid nybyggnad eller större ombyggnad, bl.a. genom föreskrifter rörande lägsta tillåtna isoleringsstandard. högsta tillåtna luft- omsättning m.m. Statens Industriverk2 beräknar att detta innebär ett mins- kat energibehov med mellan 20 och 50 % för ny bebyggelse. jämfört med äldre bebyggelse.

2 Energiförsörjningen 1977—83.81ND PM 197911.

3 Sveriges energian- vändning under 1980- och 1990-talen. SIND 19779.

4 Motsvarande siffrai SIB meddelande/bulletin M 7821 är ca 75 miljoner

ml.

5 Lindskoug, N-E. Energi till byggnader 1975—2000.

När det gäller att fastställa omfattningen av industrins byggnader är mate- rialet ännu mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler. Ett speciellt problem från energisynpunkt är att en del lokaler värms upp med hjälp av processvärme medan andra är ouppvärmda.

Enligt Lindskoug5 uppgår industrilokalernas totala volym till ca 255 miljoner m3. En liknande uppskattning görs i BFR-rapport T9:77. När det gäller energiförbrukningens volym och samnmansättning är dock det be- fintliga materialet mycket knapphändigt.

4.1.2. Service m.m.

Servicesektorn innehåller bl.a. hela det offentliga serviceutbudet och för— valtningen. Vidare finns här delar av näringslivet. exempelvis varuhandel och privat tjänster. Verksamheten bedrivs dels i lokaler som är insprängda i bostadsfastigheter (kontor, butiker etc.). dels i specialbyggnader av olika slag. t.ex. förvaltningsbyggnader. sjukhus m.m. Sektorns totala omfatt- ning, mätt i uppvärmd byggnadsvolym. är förhållandevis dåligt kartlagd. För el- och fjärrvärmda lokaler är energiförbrukningen relativt väl doku- menterad. medan kunskaperna om de oljevärmda lokalernas energiför- brukning är bristfälliga. Det senare beror framför allt på att leveransstati- stiken för oljeprodukter är ofullständig.

Enligt industriverket3 fördelade sig lokalerna år 1975 på uppvärmnings— former enligt tabell 4.3.

Tabell 4.3 Fördelning av olika uppvärmningsformer i Iokalbeståndet

Andel. Uppvärmd volym. % Mm3 Elvärme 4 16.3 Fjärrvärme 16 63.6 Annat 80 308.7 Summa 100 3886

Källa: Statens industriverk.

Dessa sifferuppgifter avser endast den uppvärmda delen av Iokalbestån- det. Omräknat i ytor motsvarar detta ca 100 miljoner m2 våningsyta4.

Även för lokaler har en betydande ökning av fjärrvärmeanslutningen skett. såväl i det befintliga beståndet som i nyproduktionen. På grund av den bristfälliga statistiken är det dock svårt att görajämförelser över längre tidsperioder.

4.2. Samhällets insatser för energihushållning

Staten och kommunerna har ett dubbelt ansvar i fråga om energihushåll- ning — dels genom att de genom sina beslut kan påverka förutsättningarna för energianvändning i hela samhället. dels genom att de ansvarar för att

energianvändnigen inom sina egna verksamheter är så effektiv som möj— ligt. De har dessutom ansvar för provning och introduktion av ny teknik.

Staten har sedan gammalt ett dominerande inflytande när det gäller el- och fjärrvärmeförsöijningen. Däremot är inflytandet över bränslemarkna- den relativt begränsat. En viss möjlighet till påverkan av förbrukningen ges dock genom beskattningen av energi. Staten har vidare ett stort inflytande över forskningsverksamheten inom energiområdet. bland annat genom det treåriga forskningsprogram som antogs av riksdagen 1975 och som sedan dess har förlängts med ytterligare en treårsperiod. Staten har därigenom ett särskilt ansvar för att dels utveckla alternativa energikällor och inhems- ka energiråvaror. dels stimulera till insatser för effektivare energianvänd- ning.

Ekonomiskt stöd till energibesparande åtgärder infördes 1974 (prop. l974:69, CU l974:21, rskr 1974: 180). Beslutet innebar att statligt stöd utgick för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. i statliga. kommunala och landstingskommunala byggnader, i näringslivets och träd- gårdsnäringens byggnader samt för information om energihushållning. Se- dan tillkomsten har stödet utökats och förändrats flera gånger. Detta. jämte de gällande reglerna för stödet. beskrivs i bilaga 3.

Andra viktiga medel utgörs av information, rådgivning och utbildning. Den statliga energisparkommittén bedriver informationsverksamhet i syfte att främja energihushållning. Vidare svarar de ansvariga myndigheterna — industriverket, planverket, bostadsstyrelsen, byggforskningsrådet m.fl. — för information och rådgivning inom sina verksamhetsområden. I konsu- mentverkets uppgifter ingår bl.a. att lämna information om produkters egenskaper bl. a. med avseende på energihushållning.

Staten bedriver också en viktig verksamhet genom utfärdandet av för- ordningar och normer som syftar till att åstadkomma bättre energihus- hållning. Exempel på detta är byggnadsstadgan & 44 a. vari föreskrivs att byggnad skall uppföras så att den möjliggör god energihushållning. Ett annat exempel är föreskrifterna i Svensk Byggnorm vilka fortlöpande är föremål för översyn. Vidare krävs enligt byggnadslagen & 136a tillstånd av regeringen för lokalisering av verksamhet av väsentlig betydelse för hus- hållning med energi. Enligt byggnadsstadgan få 9 ansvarar kommunerna också för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen.

Den energisparplan för befintlig bebyggelse som antogs av riksdagen på våren 1978 (prop.1977/78:76. CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) innebar inte bara en väsentlig utökning av de ekonomiska ramarna för de statliga stödinsatserna för energibesparande åtgärder. utan också att kommunerna gavs viktiga uppgifter vad gäller planering och genomförande av energibe- sparande åtgärder i bebyggelse. Kommunerna förutsätts bland annat bygga upp en rådgivnings- och besiktningsverksamhet för genomförande av des- sa åtgärder.

Genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering åligger det vi- dare kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Det senare inbegriper bland annat skyldigheten att undersöka förutsättningarna för samverkan med annan kommun eller intressent för att lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi.

II Utvärderingar

5. Energisparverksamheten i byggnader

Energisparande i byggnader kan åstadkommas genom att olika byggnads- tekniska och installationstekniska åtgärder vidtas. Energiåtgången för upp- värmning kan också minskas genom att hushållen ändrar sina vanor. t. ex. genom att inomhustemperaturen sänks. Enligt gällande regler ges energi- sparstöd till vissa tekniska energisparåtgärder, medan andra åtgärder be- dömts vara så lönsamma för fastighetsägare och kostnaderna så begränsa- de att de ej kräver något stöd eller någon finansieringshjälp. För att påverka hushållens beteende ges information om energisituationen i stort samt om vilka möjligheter det finns att begränsa energianvändningen.

Energisparande kan således genomföras i byggnader såväl med olika tekniska åtgärder som är stödberättigade som med sådana som ej ges stöd. Det förekommer också i en icke obetydlig utsträckning att stödberättigade åtgärder genomförs utan stöd.

I detta kapitel redovisas i korthet vilka installationstekniska och bygg- nadstekniska åtgärder som kan vidtas för att spara energi samt olika empiriska undersökningar av den faktiska energibesparing som olika ener- gisparåtgärder medför. Vidare diskuteras vilka resultat energisparverk- samheten i byggnader uppnått. Därvid redovisas hur det statliga energi— sparstödet utvecklats sedan 1 juli 1974. Lönsamheten för energisparåt- gärder inom respektive kategori diskuteras också.

5.1. Energisparande åtgärder

Energisparande i befintliga byggnader kan åstadkommas dels genom att olika slags tekniska åtgärder vidtas. dels genom förändringar i hushållens beteenden såsom att inomhustemperaturen sänks eller vädringsvanorna ändras. I detta avsnitt ges först en kortfattad redogörelse för hur olika slags byggnads- och installationstekniska åtgärder påverkar energianvändning i byggnader. Därefter redovisas olika empiriska undersökningar av faktiska effekter av energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse samt av det tekniska utförandet av energisparåtgärder som vidtagits med statligt stöd.

5.1.1. Tekniska energisparåtgärder

Tekniska energisparåtgärder kan med hänsyn till inriktningen indelas i följande huvudkategorier:

— värmeisolering — tätning och ventilation — temperaturreglering — värmeproduktion.

Åtgärder inom de skilda kategorierna påverkar energianvändningen på olika sätt.

En tilläggsisolering innebär att transmissionsförlusterna sänks för ak- tuella byggnadsdelar. Energibesparingen är proportionell mot k-värdes- sänkningen för byggnadsdelen i fråga. Denna sänkning beror på tjockleken och materialkvaliteten på tilläggsisoleringen. En förutsättning för att ener— gianvändningen skall minska är dock att inomhustemperaturen inte höjs. Värmesystemet måste därför regleras för att tilläggsisoleringen skall få avsedd effekt. i annat fall åstadkoms inte förväntad besparing. Rumsklima- tet kan dock förbättras genom att drag från otätheter minskar och genom att temperaturen på byggnadsdelens insida höjs.

Åtgärder i kategorin tätning och ventilation syftar till att minska den totala luftomsättningen. De åtgärder som är aktuella är insättning av effek- tivare tätningslister i fönster och dörrar, drifttidsstyrning av ventila- tionsanläggningar osv. Tätningsåtgärderna sänker antalet ofrivilliga luft- växlingar orsakade av läckage. varför energibespan'ngen blir proportionell mot minskningen av luftomsättningen. Den besparing som kan åstadkom- mas genom installation av värmeväxlare är proportionell mot det antal qutväxlingar som passerar genom ventilationssystemet. För att få största möjliga effekt måste byggnaden vara så tät som möjligt. Om anläggningen samtidigt förses med drifttidsstyrning minskar antalet luftväxlingar, och därmed minskar effekten av värmeväxlaren något.

En temperaturreglering syftar till att åstadkomma jämn och behaglig temperatur i alla utrymmen i en byggnad. Det är vanligt att den genom- snittliga innelufttemperaturen kan sänkas vid en temperaturreglering. Om den genomsnittliga innelufttemperaturen förblir oförändrad sparas ingen energi. men en jämnare temperatur kan innebära ett komfortablare innekli- mat. Radiatortermostater kan medföra besparingar genom att den värme som tillförs genom solinstrålning genom fönster eller annan s k gratisvärme från hushållsel eller personer tas tillvara. Temperaturförändringar påver- kar både transmissions- och ventilationsförluster.

Åtgärder på värmeproduktionssidan syftar till en effektivare energiom- vandling. Som exempel kan nämnas byte av brännare. sotning av pannor osv. Dessa åtgärder höjer verkningsgraden. vilket direkt medför att brut- toenergibehovet minskar.

Generellt gäller att energisparåtgärder kan vidtas var för sig eller i kombination. Effekten av en given åtgärd påverkas av vilka andra åtgärder som vidtas. I vissa fall bör åtgärder från olika kategorier kombineras med varandra för att ge bästa möjliga energispareffekt. För att ta vara på den sparpotential som t ex en tilläggsisolering ger måste denna följas av en temperaturreglering.

5.1.2. Beräkningar av faktiska effekter av energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse

Två centrala frågor vid omprövningen av energisparplanen är dels hur mycket energi som det är tekniskt möjligt att spara totalt genom olika åtgärder. dels hur mycket energi som det från samhällets synpunkt är önskvärt att spara i byggnaderna. För att kunna svara på dessa frågor måste man veta vilka faktiska spareffekter tekniska åtgärder av skilda slag medför.

Flera omfattande empiriska studier har genomförts för att fastställa effekterna av energisparande åtgärder i befmtlig bebyggelse.

I en studie vid tekniska högskolan i Stockholm har undersökts vilka besparingar som kan uppnås om man genomför olika energisparåtgärder på bästa möjliga sätt. Undersökningen har genomförts i flerbostadshus i stadsdelen Ulvsunda i Stockholm (Ulvsundaprojektet). I projektet har man undersökt effekterna av olika besparingsåtgärder i IOO lägenheter i smal- hus. De åtgärder som studerades i detta projekt var:

förbättring av pannverkningsgraden tätning av fönster och dörrar injustering av värmesystem och temperatursänkning inomhus tilläggsisolering av vindsbjälklag tilläggsisolering av ytterväggar

De studerade åtgärderna genomfördes etappvis och effekterna av vid- tagna åtgärder registrerades med hjälp av ett stort antal instrument som installerats i husen.

Besparingarna av de olika åtgärderna framgår av figur 5.I. Oljeförbruk- ningen har i de studerade husen kunnat sänkas från omkring 60 l/m2 och år till 34 l/m2 och år.

Försöksplanering Förförsök Sänkning av rumstemp

Panntrilming

Injuster ing+temp . sänkn . Tätning (Varmvattenbesparing) Vindisolering

Ytterväggsisolering

39-5 Isolering av källarbj älklag

— Konvertering till S—glas— f&wter — Injust+temp. sänkn.

34.4

7l -73 75/76 77/78 78/79

F igar 5 . I Energispar- resultat i Ulvsunda ( etapp I).

Anm. Energisparresulta- tet i Ulvsunda för den första treårsperioden är angivet i normalårsför- brukningi I/mz. För l978/ 79 har oljeförbrukningen beräknats med utgångs- punkt från resultatet av- seende etapp 1. Den streckade stapeln avser förväntat resultat i etapp 2.

Värt att observera är att 15 procentenheter av en besparing på närmare 50 procent har åstadkommits genom en temperatursänkning som dessutom genomförts före den egentliga projektstarten. Av besparingarna genom tekniska åtgärder faller cirka 24 procentenheter på '”driftsrationalisering" och 10 procentenheter på ”ombyggnad". Av undersökningen framgår att det är viktigt att man samordnar byggnadstekniska och installationstek- niska åtgärder. Följs inte byggnadstekniska åtgärder av installationstek- niska t ex en tilläggsisolering av en injustering är det stor risk att sparmöj— ligheterna ej tillvaratas på grund av att rumstemperaturen höjs eller vår- men vädras bort. Vidare konstateras i utredningen att en temperatursänk- ning i en byggnad med bristfälligt injusterat värmesystem inte leder till en varaktig minskning av energiåtgången.

Enligt resultaten från Ulvsundaprojektet är det i praktiken möjligt att med de studerade åtgärderna uppnå de besparingar som i energisparplanen bedömts som teoretiskt möjliga. Det bör dock påpekas att åtgärderna i Ulvsunda genomförts under speciella förutsättningar i den bemärkelsen att varje fas i genomförandet följts och kontrollerats på ett sätt som ej görs i normalfallet. De åtgärdade husen hade dessutom en jämförelsevis hög energianvändning innan åtgärderna vidtogs.

För att ta reda på den faktiska spareffekt som man uppnår i genomsnitt med olika tekniska åtgärder genomförs en samlad undersökning vid de tekniska högskolorna i Stockholm. Göteborg. Lund och Luleå samt vid Norrlands Byggtjänst i Umeå. Undersökningen omfattar ett statistiskt urval på mer än | 000 objekt där olika tekniska åtgärder genomförts med statligt energisparstöd. De åtgärder som studeras vid samtliga högskolor är följande:

Småhus: Isolering av väggar Isolering av vind Isolering av väggar och vind Isolering av vind och installation av termostatventiler

Flerbostadshus: Isolering av väggar Isolering av vind Isolering av vind och väggar Installation av termostatventiler

Därutöver specialstuderar vissa högskolor ytterligare ett antal åtgärder. I en preliminär rapport redovisas resultat för de åtgärder som undersökts vid samtliga högskolor. För de undersökta objekten jämförs faktiskt upp— mätta förändringar i energianvändning med de spareffekter som teoretiskt kan förväntas på grund av de vidtagna åtgärderna.

Huvudprincipen vid undersökningen har varit att från länsbostadsnämn- dernas register slumpvis välja ett stort antal objekt där vissa energisparåt- gärder vidtagits. Förändringar i energianvändning beräknas genom att temperaturkorrigerad energianvändning före och efter åtgärd jämförs. För att registrera (tekniska) egenskaper som påverkar energibehovet och få en kontroll av vilka åtgärder som utförts har samtliga objekt besiktigats. Totalt har 1 163 objekt besiktigats. varav 967 småhus och l96 flerbostads- hus.

Av undersökningen framgår att genomsnittlig energianvändning hos de undersökta husen före åtgärd varit högre än normalt för riket. Framför allt gäller detta småhusen i Malmöhus län. där man trots mildare klimat haft högre energianvändning än i övriga län. Orsaken synes vara att husen där var mycket dåligt isolerade innan de åtgärdades.

Resultaten visar att en betydande genomsnittlig minskning i energian- vändning skett ide åtgärdade husen. En analys av förbrukningsutveckling- en hos dessa visar att det i samband med att energisparåtgärder genom- förts, en markant sänkning av energianvändningen skett. Den kan inte förklaras av beteendeförändringar till följd av höjda energipriser. energi- sparinformation m.m. utan torde ha orsakats av de vidtagna åtgärderna.

Den största genomsnittliga minskningen i energianvändningen uppvisar objekten i Malmöhus län. Detta förklaras sannolikt av att dessa hus som nämnts ovan har avsevärt lägre isolerstandard före åtgärd än hus i övriga län.

Förändringen i energiförbrukning skiljer sig avsevärt mellan olika ob- jekt. Detta förklaras till viss del av att åtgärderna utförts i olika omfattning. I huvudsak torde dock spridningen bero av andra faktorer. som t ex sänkt rumstemperatur. ökad komfort eller varierande tekniskt utförande av åt- gärden.

I tabell 5.1 jämförs den faktiskt uppmätta minskningen i energianvänd- ning med den teoretiska besparingen till följd av olika slags tilläggsisole- ring. I flerbostadshusen har den genomsnittliga minskningen överstigit förväntad besparing för samtliga byggnadstekniska åtgärder. I flerbostads- hus där installation av termostatventiler skett har en påtaglig nedgång i energianvändningen ägt rum.

Energianvändningen i småhus, där vägg- eller vindsisolering utförts har minskat i en utsträckning som i det närmaste motsvarar den teoretiska besparingen för dessa åtgärder. I småhus där såväl vägg- som vindsisole- ring utförts har minskningen varit avsevärt lägre än den teoretiska bespa- ringen. En tänkbar orsak är att man i dessa hus inte haft önskat inomhus- klimat före åtgärd och att man i stället för minskad energiförbrukning valt att höja inomhustemperaturen.

Minskningen i energiförbrukning har i småhus, där såväl vindsisolering som installation av termostatventiler skett, varit betydligt större än i hus där enbart vindsisolering utförts.

För installation av termostatventiler har teoretisk besparing ej beräk- nats. I tabell 5 .2 redovisas den faktiska förändringen i energiförbrukning för de objekt som installerat termostatventiler.

Preliminära resultat för vissa installationstekniska åtgärder som KTH undersökt utöver de gemensamma energisparåtgärderna redovisas i figur 5 .2.

Det framgår att de installationstekniska åtgärderna — med undantag för motorshunt och termostatventileri småhus — givit en större genomsnittlig besparing än vad som beräknats i sparplanen.

Effekterna av olika sparåtgärder är i väsentlig utsträckning beroende av att åtgärderna genomförs på ett tekniskt riktigt sätt. Statens institut för byggnadsforskning har på uppdrag av energihushållningsdelegationen un—

Tabell 5.1 Uppmätt och teoretiskt beräknad förändring i energiförbrukningen

Åtgärdsgrupperna värmeisolering. Minskning i energiförbrukning, liter olja/lägenhet och år. Medelvärden

U = genomsnittlig uppmätt minskning

T genomsnittlig teoretiskt beräknad minskning

n antal lägenheter

U/T = kvoten U/T beräknad som kvoten mellan den genomsnittliga uppmätta minskningen och den genomsnittliga teoretiskt beräknade minskningen.

Minskning i energiförbrukning, l olja/lgh, år

Väggisolering Vindisolering Vägg- + Vindsisolering Vindisolering + Termostat

U T n U/T U T n U/T U T 11 U/T U T n U/T

Småhus

Norrbotten 368 452 27 0,81 607 274 14 2,22 472 664 21 0,71 607 258 20 2,35 Västerbotten 298 574 23 0,52 375 419 14 0,89 443 899 21 0,49 758 278 26 2,73 Stockholm 138 409 6 0,34 426 398 25 1,07 489 738 12 0,66 438 428 28 1,02 Gbg 0 Bohuslän 714 629 45 1,14 463 376 29 1,23 574 763 25 0,75 933 280 38 3,33 Malmöhus 912 926 36 0.98 771 1 087 30 0,71 1 051 2 086 28 0,50 1 038 862 36 1,20 Samtliga 604 655 137 0,92 547 571 1 12 0.96 655 1 136 107 0,58 795 456 148 1,74

Flerbostadshus Norrbotten 252 233 5 1,08 — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Västerbotten 464 197 125 2,36 — — — _- _ __ _ Stockholm — — — 247 57 1 429 4,33 — — — — 651 113 439 5,76 Gbg o Bohuslän 129 176 328 0,73 — — — — 444 243 23 1.83 — — — —

Malmöhus —— _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __

Samtliga 222 182. 458 1,22 247 57 ' 1 429 4,33 444 243 23 1,83 651 113 439 5.76

Tabell 5.2 Termostatventiler

Ätgärdsgrupp termostatventiler. Energiförbrukning före och efter åtgärd. Graddags- korrigerade värden. Medelvärden och Standardavvikelse.

Antal Energiförbrukning Igh/ antal Före åtg Efter åtg Förändring

obj __— _—

M S M S M S

Småhus (! olja/Igh.år) Norrbotten — Västerbotten — Stockholm 5/5 4966 853 4664 836 30I 72l Gbg o Bohuslän — Malmöhus 1/1 3762 —— 3312 — 450 —- Flerbostadshus (l olja/m2 våningsyta. år) Norrbotten l3/l 25.0 — 25.3 — —0.3 — Västerbotten 32/4 30.0 4,2 28.1 4.0 1.9 1.6 Stockholm 2126/30 31.6 6.3 29.0 6.4 2.6 2.2 GbgoBohuslän 197/6 25.5 4.2 23.7 4.6 1.8 2.5 Malmöhus 1031/29 30.6 9.6 28.4 8.5 2.2 3.0

Teckenförklaring: M= Medelvärde S = Standardavvikelse

dersökt det tekniska utförandet av energisparåtgärder som vidtagits med statligt stöd 1977/78.

Resultaten pekar på att ca 40 % av de småhus som fått stöd för tilläggs- isolering av ytterväggar vid ansökningstillfället hade ett k-värde som var bättre än vad som är tillåtet för att få stöd.

När det gäller ytterväggsisolering pekar undersökningen på att tilläggs- isoleringen i allmänhet har skett med det "lägsta tillåtna värdet". När det gäller vindsisolering har man däremot ofta lagt på mera än 10 cm mineral- ull. vilket vid undersökningstillfället var lägsta tillåtna isolertjocklek. Ge- nerellt gäller att flertalet åtgärder har genomförts på ett tillfredsställande sätt. Det finns dock brister i utförandet av isoleringsarbetet. speciellt vad gäller vindsisolering. Det vanligaste problemet är att ventilationen vid takfoten hindrats eller helt stoppats på grund av dåligt utförd isolering. Detta är fallet i minst 40 % av småhusen och i 70 % av flerbostadshusen. Dessa brister kan med tiden skapa stora fuktproblem.

Man har tidigare pekat på risken av att en omfattande isolering av tidigare ej uppvärmda utrymmen skulle kunna medföra en ökad total energianvändning p.g.a. den därmed ökade bostadsvolymen. Undersök- ningen visar dock att isolering i samband med om- och tillbyggnad inte har medfört att energiåtgången ökat genom att totalvolymen ökat.

Parallellt med SIB:s undersökning har riksantikvarieämbetet gjort en undersökning av hur de energibesparande åtgärderna påverkat byggnader- na från kulturhistorisk och estetisk synpunkt. En huvudslutsats av denna genomgång är, att energisparåtgärderna i många fall medfört genomgripan- de förändringar av husets karaktär som ämbetet anser vara olyckliga ur kulturhistorisk synvinkel. Huvudproblemet är dock inte den tidigare befa-

Figur 5.2 Undersökning 1/ m2

vid Tekniska högskolan i Stockholm.

+13 Teckenförklaring l. Motorshunt och ter- 12 mostatventiler i små- hus 1 1 2. Dzoitlerbostadshus + variator 1 0 3. Byte av panna och brännare i småhus 9 4. Spjällregulatori tler- bostadshus 5. Variatorutrustning (=Shunt + driftstids- styrning) i flerbostads- hus

B— M = Medelvärde och standardawikelse S ——> = Teoretiskt värde enligt energisparplanen

rade "förplåtningen" utan det faktum att husens karaktär förändrats be- träffande material (dock ej byte till plåtfasad i någon mer betydande utsträckning).

Resultaten av de olika empiriska undersökningarna visar att de antagan- den om energispareffekterna av olika åtgärder. som ligger till grund för energisparplanen. i huvudsak är korrekta. Detta innebär även att de teore- tiska beräkningar av energibesparingar som gjorts i bostadsstyrelsens ut- värdering av energisparstödet till bostäder är riktiga då det gäller den genomsnittliga effekten av åtgärderna. Spareffekten för en viss åtgärd skiljer sig emellertid påtagligt mellan olika objekt och effekten av en åtgärd varierar också beroende på om och hur den kombineras med andra åtgär- der. En inte oväsentlig del av spridningen kan förklaras av att kvaliteten på det tekniska utförandet varierar mellan olika objekt.

Den stora spridningen visar således att tekniska sparåtgärder ger olika resultat beroende på hur de kombineras. i vilket hus de utförs samt inte minst hur de utförs. Det är därför viktigt för ett effektivt sparande att man väljer rätt åtgärder eller åtgärdskombination i rätt hus och med ett riktigt tekniskt utförande. Med en bättre styrning i detta avseende borde man ej behöva acceptera spareffekter som ligger under den övre kvartilen enligt högskolestudien.

5 .2 Effekter utöver energibesparingen

5.2.1. Radon, hälsofarliga material

Ventilationen i en byggnad har avgörande betydelse för de sanitära förhål- landena inomhus. Genom en väl fungerande ventilation kan riskerna många gånger förebyggas för sådana sanitära olägenheter som förorsakas t. ex. av radon, dålig lukt, kondens, mögel och allergiframkallande damm- kvalster.

I Svensk byggnorm 1975 anges som lägsta godtagbara luftomsättning för bostadshus med tläktventilation 0.5 luftomsättningar per timme (oms/h). För enbostadshus har självdragsventilation godtagits. Luftomsättningen 0,5 oms/h är också den nivå som förordas som minimivärde av svensk och internationell sakkunskap för att godtagbar luftkvalitet skall säkerställas inomhus.

Tätning av en byggnad tillhör de mest lönsamma energisparande åtgär- derna. Tätning har därför också utförts i stor utsträckning. I vissa fall har tätningsåtgärder genomförts så effektivt att luftomsättningen i bostaden blivit för låg, bl.a. genom att tilluftsventiler satts igen. Det är heller inte ovanligt att fläktar i tläktventilerade hus varvas ned eller helt stängs av nattetid.

Undersökningar vid statens institut för byggnadsforskning har visat att luftomsättningen per timme (oms/h) i svenska hus varierar från 0,1 till 1,0 oms/h. Undersökningar utförda i nyproducerade småhus med självdrags- ventilation har visat att luftomsättningen under vissa perioder väsentligt kan understiga värdet 0.5 oms/h. Särskilt sovrum har uppvisat dålig venti- lation.

Statens institut för byggnadsforskning och statens provningsanstalt har som ett led i institutets undersökning av det tekniska utförandet av energi- sparåtgärder genomfört mätningar av husens täthet efter åtgärd. Under- sökningen omfattar närmare 100 slumpvis valda hus i vilka byggnadstekni- ska åtgärder vidtagits. Resultaten kan tolkas som att husens täthet ej förbättrats väsentligt i samband med tilläggsisolering utom i ett fåtal fall.

Resultaten visar också att genomförandet av isolerings- och tätningsåt- gärder i flertalet fall ej medför att luftomsättningen sänks så mycket att det medför sanitära olägenheter.

Tätheten varierar dock avsevärt mellan byggnader av skilda material. Resultaten visar även att tätheten är bättre för relativt nybyggda hus. Mätningar indikerar att luftomsättningen efter åtgärd i vissa fall kan under- stiga 0,5 oms/h. Det gäller emellertid ett relativt begränsat antal byggnader

inom kategorier som är lätta att identifiera. nämligen nyare hus och hus byggda av tätare byggnadsmaterial som lättbetong och tegel. Då det gäller hus av dessa slag bör tätheten särskilt beaktas vid val och genomförande av. energisparåtgärder.

Radonutredningen anger i ett betänkande (Ds Jo 1979: 9) att strålningen på grund av radioaktiva ämnen har ökat i svenska hus genom att byggandet under de senaste decennierna inriktats mot energisnålare hus. Därtill kom- mer att stenbaserat byggnadsmaterial med visst radiuminnehåll har an- vänts i ökad utsträckning. Utredningen framhåller emellertid att om luf- tomsättningen inomhus inte understiger 0.5 oms/h blir radondotterhalten acceptabelt låg för den enskilde individen i de allra tlesta svenska hus.

Sannolikt har fastighetsägare. fastighetsskötare etc. idag inte erforderlig kunskap om ventilationens betydelse för bostadens hygien. Informationen om hur tätningsåtgärder skall utföras utan att samtidigt luftomsättningen inomhus blir oacceptabelt låg har inte alltid nått ut. Förbättrad information i detta avseende är därför önskvärd.

I samband med energibesiktning av byggnader bör ökad uppmärksamhet riktas mot eventuella brister i byggnaders ventilationssystem. 1 förslaget till fastighetsägaren om lämpliga energibesparande åtgärder bör då så erfordras också ingå förslag till sådana åtgärder som säkerställer godtagbar luftomsättning inomhus. Vid energibesiktning av byggnader måste därför också riskerna beaktas för att energibesparande åtgärder inte leder till oacceptabelt hög radondotterhalt inomhus.

5.2.2. Sociala effekter

Riksdagen fattade 1973 beslut om åtgärder för att stimulera förnyelse framför allt av omoderna bostäder. För att underlätta ombyggnad utgår nu under vissa förutsättningar statliga lån. Även energisparstöd kan utgå. Svensk byggnorm 1975 har också kompletterats med bestämmelser för ombyggnad.

Erfarenheter visar att ombyggnad av omoderna och halvmoderna bygg- nader ofta innebär mycket genomgripande byggnadstekniska ingrepp. Bl a sker lägenhetssammanslagningar regelmässigt. Evakuering av hyresgäs- terna är därför vanligtvis nödvändig under byggnadstiden. Hyreslagstift- ningen ger hyresgästen principiell rätt till återflyttning efter ombyggnaden. dvs. hyresgästen skall beredas tillfälle att hyra en likvärdig lägenhet i huset. Fastighetsägaren är också skyldig att under ombyggnadstiden skaffa ersättningslägenhet.

Trots den trygghet hyreslagstiftningen ger innebär evakueringen påfrest- ningar för den boende. Påtvingad flyttning från en invand miljö skapar lätt oro och otrygghet. Kontakter mellan grannar bryts. Trivselvärden kan gå förlorade etc. I praktiken kan många gånger inte heller samtliga hyresgäs- ter garanteras återinflyttningsrätt eftersom lägenhetssammanslagningar minskar det ursprungliga antalet lägenheter.

När det gäller energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse kan dessa i de flesta fall genomföras utan att hyresgästerna behöver evakueras. Invän- dig tilläggsisolering. vilket sällan förekommer, kan dock fordra att lägenhe-

terna utryms. Energisparande åtgärder i sig får därför anses ha liten eller ingen inverkan för de boende ur de nämnda sociala aspekterna.

Strävanden att spara energi i befintlig bebyggelse kan dock i viss mån driva på ombyggnadstakten och omfattningen av åtgärder i samband med ombyggnad.

5.2.3. Förbättrat inomhusklimat

Genomförandet av energisparåtgärder medför i flera fall såväl en minskad energianvändning som positiva effekter på inomhusklimatet genom att husen blir såväl tystare som tätare.

De flesta hus byggda före ikraftträdandet av energihushållningsbestäm- melserna i SBN 1975 har så kallad ”ofrivillig ventilation". Otätheter finns i fasaden. t. ex. i anslutning mellan vägg och fönsterkarm. mellan båge och . karm osv.. vilket ökar byggnadernas energibehov. Energisparplanen förut- sätter därför att en omfattande tätning av landets byggnader skall genomfö- ras.

Från klimatsynpunkt består problemet främst i att luftomsättningen blir ; störst när temperaturskillnaden är störst mellan inomhus- och utomhus- 1 temperaturen. dvs. på vintern (en effekt av självdragsventilerade system). Den okontrollerade ventilationen har vidare en negativ inverkan på inom- husklimatet genom det drag som uppstår i ett rum där kalluft strömmar in.

En genomgripande tätning av en byggnads klimatskärm medför således förutom ett minskat energibehov även ett jämnare och bättre inomhuskli- mat.

Många byggnadstekniska åtgärder medför att byggnadernas ljudisolering förbättras och att bullernivån i husen reduceras. Samtidigt medför fönster med god ljudisolering, vilket i bullrande lägen krävs av hygieniska skäl. att energibehovet i byggnader minskar. Detta ömsesidiga beroende bör beak- tas då man bedömer lönsamheten för de vidtagna åtgärderna.

Generellt gäller att man vid en bedömning av olika energisparåtgärders lönsamhet skall ta hänsyn till de effekter som åtgärderna får på inomhuskli- matet. I de fall åtgärderna har en positiv inverkan på inomhusklimatet bör således den kostnad som hänförs till åtgärder för energibesparingar mins- kas med hänsyn till att inomhusklimatet förbättras.

5.3. Beräknade effekter av det statliga energisparstödet

I detta avsnitt redogörs för hur det statliga energisparstödet utvecklats sedan 1 juli 1974 för bostäder. kommunala och landstingskommunala bygg- nader. statliga byggnader. allmänna samlingslokaler samt näringslivets byggnader. För varje byggnadskategori redovisas den energibesparing stö- det beräknats medföra.

Hur det statliga energisparstödet till bostäder utvecklats under tiden juli 1974—december 1979 framgår av tabell 5:3. Stöd har under denna period

beviljats närmare 313000 ärenden för omkring 1.2 miljoner lägenheter. Det totalt beviljade beloppet uppgår till 3.8 miljarder kr. varav ungefär 30 procent utgör bidrag. Huvuddelen eller 2.4 miljarder kr. avser energispar— åtgärder i småhus. Av de lägenheter som berörts av åtgärder är emellertid drygt 70 procent belägna i flerbostadshus. Denna höga andel förklaras

Tabell 5.3 Statligt energisparstöd till bostäder 1 juli 1974—31 december 1979.

Budgetår

1974/75 Totalt Därav småhus flerbostadshus

1975/76 Totalt Därav småhus flerbostadshus

1976/77 Totalt Därav småhus flerbostadshus

1977/78 Totalt Därav småhus flerbostadshus

1978/79 Totalt Därav småhus flerbostadshus

I 979/80 (juli-dec) Totalt Därav småhus flerbostadshus

Tillhopa Därav småhus flerbostadshus

Län och bidrag totalt

Antal ärenden

53 450 49 600 3 850

67 670 61 040 6 630

31 190 26 700 4 490

58 710 52 640 6 070

66 220 59 090 7 130

35 320 31 290 4030

312 560 280 360 32 200

Antal lägenheter

140 400 55 350 85 050

227 260 69 780 157 480

160600 33110 127490

211660 61960 149700

263 490 67 780 195 710

158710 35500 123210

1 162 120 323 480 838 640

Beviljade lån och bidrag. 1 000 kr. Energisparkun- görelsen/energi- sparförordningen Bidrag Lån" 116870 171970 77 300 1 16 150 39 570 55 820 168 860 241 860 98 360 149 420 70 500 92 440 92 960 125 260 41 280 62 480 51 680 62 780 226 140 710 010 1 18 040 487 250 108 100 222 760 273 090 955 920 133 970 650 250 139 120 305 670 152 500 490 910 67 980 302 980 84 520 187 930 1 030 420 2 695 930 536930 2 355 200 493 490 1 420 890 3 776 090

Förbätt- rings- lån

l 1 630 l 1 630

12 920 12 920

8 900 8 900

8310 8310

5 340 5 340

2640 2640

49 740 49 740

" Fram t.o.m. budgetåret 1976/77 beviljades bostadslån för energibesparande åtgärder i de fall åånebeloppet översteg 4000 kr per lägenhet. Det totala beloppet för bostadslån uppgick under dessa år till drygt 11 l milj.kr. Fr.o.m. ] juli 1977 beviljas energisparlån utan begränsning av lånebeloppet.

Källa: Bostadsstyrelsen.

främst av att stöd i många fall lämnats för anslutning av större områden med flerbostadshus till fjärrvärmesystem. Totalt beräknas stödet under perioden ha medfört att den årliga energianvändningen minskat med 2 340 GWh netto.

Energisparstöd utgår till åtgärder som generellt bedömts vara lönsamma enligt besparingskostnadskriteriet. Den kostnad som godkänns vid lån- och bidragsgivningen består i huvudsak av fastställda schablonbelopp för olika åtgärder. I vissa fall sker emellertid en särskild kostnadsredovisning. exempelvis ifråga om anslutning till fjärrvärmeanläggning.

Utvecklingen för den genomsnittliga kostnaden för energisparåtgärderna redovisas i tube/15.4.

Tabell 5.4 Genomsnittlig godkänd kostnad för energisparåtgärder 1974—1979

Godkänd kostnad Kronor per lägenhet

Småhus Flerbostadshus

1974 juli—december 4720 1360 1975 juli—september 4910 1500 1976 april—september 5850 1 290 1977 september—november 10460 2 100 1978juli. sept. oktober 13660 2550 1979 oktober—november 11010 2260

Förändringarna i den genomsnittliga kostnaden beror delvis på ändring- ar i lånebestämmelser och lånebelopp och delvis på förskjutningar i fre— kvensen av olika åtgärder. Det senare kan i viss mån vara föranlett av ändrade bestämmelser. Den kraftiga stegringen år 1977 sammanhänger dock huvudsakligen med att begränsningen av energisparlånets belopp avskaffades.

Stödet är relativt jämnt fördelat över riket. Stödet till Stockholms län, som svarade för den största andelen av stödet detta budgetår. utgjorde budgetåret 1978/79 endast något mer än 10 procent av den totala stödvoly- men. Gotland är det enda län där stödvolymen detta år understeg 20 miljoner kr. Värt att notera är att en relativt stor del av stödet eller 69 mkr gått till Västernorrlands län.

Bostadstyrelsen har på uppdrag av energihushållningsdelegationen un- dersökt hur energisparstödet har använts budgetåren 1977/78, 1978/79 och 1979/80 samt sökt uppskatta vilka effekter på energisparandet stödet haft.

Undersökningen visar hur stödet har fördelats på olika fastighetskate- gorier och olika slags åtgärder.Beräkningarna av uppnått energisparande baseras på teoretiskt beräknade effekter av olika sparåtgärder.Enligt ener- gisparplanen skall den årliga energianvändningen i bostadsbeståndet mins- kas med 22 TWh netto för år 1988. Knappt hälften av denna besparing beräknas av bostadsstyrelsen ske genom åtgärder som är berättigade till energisparstöd. Resterande besparing förutsätts uppnås utan stöd.

Av tabell 5 :5 framgår hur den godkända kostnaden fördelar sig på olika åtgärdsgrupper.

Förändringarna mellan 1978/79 och 1979/80 består i grova drag av att det

tidigare mycket dominerande stödet till ytterväggsisolering med nytt fa- sadskikt minskat kraftigt relativt sett, framför allt för småhusen. Stödet till förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar. och till nya uppvärmningsanordningari småhus, har ökat kraftigt. De förändringar av villkoren för stödet som genomfördes den 1 juli 1979 bestod just i att möjligheterna att få lån och bidrag till ytterväggsisolering minskades. ge- nom att de bättre husen undantogs från stöd och kravet på isoleringstjock- lek ökades, medan stödet till uppvärmnings- och ventilationsanläggningar förbättrades. Den kraftiga ökningen av stödet till nya uppvärmningsanord- ningar i småhus hänger samman med det mycket stora intresset för fast bränsleeldning och värmepumpar. Stöd till installation av braskaminer och andra kompletterande fastbränsleanordningar medges dock f.n. inte.

Av tabell 5.5 framgår också att den totala spareffekten av de åtgärder som fått energisparstöd ökat från 0,43 TWh/år budgetåret 1977/78 till

Tabell 5.5 Energisparstöd till bostäder. Godkänd kostnad och beräknad nettoenergibesparing fördelade på åtgärds- kategorier budgetåren 1977/78, 1978/79 och 1979/80 ___—a_—

Förbättring av uppvärm- nings- och ventilations- anläggning

därav småhus flerbostadshus

Nya uppvärmnings- anordningar därav småhus flerbostadshus

Isolering och tätning därav småhus flerbostadshus

Fjärrvärmeanslutning därav småhus flerbostadshus

Samtliga åtgärder därav småhus flerbostadshus

1977/78 1978/79 1979/80! Godkänd Beräknad Godkänd Beräknad Godkänd Beräknad kostnad energibe- kostnad energibe- kostnad energibe- (tkr) sparing (tkr) sparing (tkr) sparing (MWh/år) (MWh/år) (MWh/år) 94 210 125 200 166 590 245 800 217 580 275 200 46450 37500 73140 49 700 112910 67300 47 760 87 700 93 450 196 100 104 670 207 900 R 8 560 15 700 50 920 53 900 129 040 167 400 8520 15100 48100 52200 124280 154600 40 500 2 820 1 600 4 760 12 800 ha 762 460 289 400 986 840 299 000 938 140 354 400 613 640 235 400 737 150 223 200 638 520 232 800 148 820 54 000 249 690 75 800 299 620 121 600 M 126030 155840 315300 14 320 38 260 28 750 111710 117580 286550 % 991 260 430 300 1 360 190 598 600 1 600 060 797 000 682 930 288 100 896 650 325 100 904 460 454 700 308 330 142 200 463 540 273 500 695 600 342 300

&

" Resultaten för budgetåret 1979/80 är preliminära. Källa: Bostadsstyrelsen

knappt 0,80 TWh/år 1979/80 enligt en preliminär bedömning. lnkluderas även anslutning till fjärrvärme ökar den totala spareffekten från 0.62 TWh/ år 1977/78 till 1.18 TWh/år budgetåret 1979/80.

Med energibesparing jämställs minskning av oljeförbruknlng vid över- gång till fastbränsleeldning. Av ovanstående beräknade nettobesparing svarar övergång till tlis- och vedeldning för 135 000 MWh/år.

1 bostadsstyrelsens rapport avseende energisparstödet till bostäder un- der 1977/78 redovisades att av de ca 20 TWh netto per år som energiför- brukningen i bostäder skulle sänkas med under en lO—årsperiod. så kunde ca hälften (10,3 TWh) av denna sänkning uppnås med åtgärder som f.n. berättigar till energisparstöd. Den andra hälften av besparingen skulle kunna nås med temperatursänkning och enkla driftåtgärder. Med nu stöd- berättigade åtgärder borde således enligt bostadsstyrelsen drygt en TWh sänkning av förbrukningen i genomsnitt kunna åstadkommas per år. Vid en jämn och likformig ökning av nettobesparingen under planens 10—årsperiod från utgångsläget 0.43 TWh året före periodens början (1977/78) behöver besparingen år 1 och 2 vara 0.55 TWh respektive 0.67 TWh. Under förut- sättning att nuvarande ökningstakt kan bibehållas under planperioden. och att den förutsatta besparingen av de icke stödberättigade åtgärderna upp- nås, skulle sparmålet således kunna nås även om ingen hänsyn tas till minskningen av oljeförbrukningen vid övergång till tliseldning.

5.3.2. Energisparstöd till kommunala och landstings- kommunala byggnader

Bidrag för energisparande åtgärder i kommunala och landstingskommuna- la byggnader m.fl. har lämnats sedan hösten 1974. Från och med hösten 1979 har det även funnits vissa lånemöjligheter. Hittills har dock lånen ej utnyttjats i någon mer betydande omfattning.

Hur stödet har utvecklats från hösten 1974 till och med hösten 1979 framgår av tabell 5.6. I tabellen redovisas även den beräknade årliga energibesparingen.

Såväl den ansökta kostnaden som den godkända kostnaden har ökat kraftigt sedan stödet infördes. För den godkända kostnaden rör det sig i det närmaste om ett sexfaldigande. Ansökningarna har ökat ännu snabbare och andelen ansökningar som ej beviljats stöd har blivit större.

Totalt beräknades kostnaderna för åtgärderna i ansökningarna under perioden uppgå till 671 mkr, medan den godkända kostnaden begränsades till 484 mkr. Åtgärderna sedan 1 juli 1974 beräknas vid årsskiftet 1979/80 ge en sammanlagd årlig besparing på ca 2.9 TWh brutto. eller ca 250 000 toe.

Bedömningen av energibesparingen utgår från uppgifter som lämnats av den sökande i samband med ansökan om stöd.

Bostadsstyrelsens bedömning grundar sig huvudsakligen på dels prak- tiska erfarenheter från byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen. dels en kontinuerlig uppföljning från kommundepartementet/bostadssty- relsens sida vad gäller den troliga energibesparingen av olika åtgärder.

Uppgifter om beräknad energibesparing är individuellt bedömda för varje ärende. med utgångspunkt från teoretiska beräkningar.

Tabell 5.6 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader m.fl. hösten 1974—hösten 1979

Period" Ansökt Godkänd Beräknad årlig kostnad kostnad energibesparing Tkr Tkr

MWh netto

H 74 13 289 10 668 73 576 V75 12110 10622 52261 H 75 34 036 27 768 142 338 V 76 39 471 33 679 192 892 H76 55175 40350 211581 V 77 44569 28025 121 132 H 77 46 169 29 858 113 440 V 78 100 202 59 234 196 896

H 78 95 840 62 976 195 820 V 79 123 683 93 311 227130 H 79 106948 87 593 149 130

Totalt 671 524 484 087 1 676 590

" H = 1/7—31/12 V = 1/1—30/6 Källa: Bostadsstyrelsen.

Av tabell 5.7 framgår att kommunernas andel utgjorde drygt hälften av den godkända kostnaden men också att landstingen svarade för mer än 40 procent.

Landstingen svarade för den största delen eller 50 procent av den beräk- nade årliga energibesparingen. Det framgår att investeringar i energisparåt- gärderi denna ägarkategori ger större spareffekter än investeringar i bygg- nader i de andra ägarkategorierna.

Tabell 5.7 Energisparstödet till kommunala och landstingskommunala byggnader m.fl. 1974/75—1977/78. Ansökt och godkänd kostnad samt beräknad årlig nettoenergi- besparing. Fördelat på ägarkategorier

Ägarkategori Ansökt % Godkänd % Beräknad årlig kostnad kostnad nettobesparing Mkr Mkr MWh % Kommun 203.4 59 127.7 53 485 943 43 Landsting 1172 34 99.6 41 570 941 50 Bolag 18,4 5 9.7 4 36 074 3 Stiftelser 3,5 1 2.1 1 9470 1 ldeeHa organisationer 8,5 1 6.9 1 35 391 3 Totalt 351,0 100 2460 100 1 139 590 100

Källa: Bostadsstyrelsen.

Tabell 5.8 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader m.fl. Ansökningar 1974/75— 1977/78 fördelade på objektkategorier

Skolor Kontor Sjukhus Verk- Sim—o. Övrigt Summa" vårdhem städer sport— hall

% 42 14 21 8 4 10 100 Antal 1 599 550 802 321 167 377 3 816

" I vissa ansökningar förekommer flera objekt.

Tabell 5.8 visar hur ansökningarna under perioden fördelade sig på olika slags objekt. Det framgår att skolor bidragit med 42 procent av samtliga ansökningar samt att skolor, kontor och sjukhus tillsammans svarade för mer än tre fjärdedelar av de totala antalet objekt.

Stödets omfattning skiljer sig påtagligt regionalt. En koncentration har skett till Stockholms, Göteborgs och Bohus. Malmöhus. Östergötlands. Västernorrlands och Västerbottens län. Dessa sex län svarade också till- sammans för 54 procent av den totala beräknade årliga energibesparingen.

Beredningen av ansökningarna har grundat sig på en enkel bedömning av lönsamheten. Bidraget har därigenom reducerats för projekt med hög kostnad i förhållande till besparingseffekten. Lönsamheten har beräknats enligt en annuitetsmodell och olika lönsamhetsgränser (återbetalnings- tider) har fastställts för olika åtgärder. Under hösten 1978 samordnades delvis bedömningsgrunderna mellan energisparstödet till kommuner och landstingskommuner m.fl. och stödet till bostäder i enlighet med vad som angavs i prop. 1977/78: 76 med energisparplan för befintlig bebyggelse.

Hur den totala godkända kostnaden under perioden 1974/75—1977/78 fördelat sig på olika åtgärdskategorier framgår av tabell 5.9.

Tabell 5.9 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader m.fl. 1974/75—1977/78 fördelat på huvudkategorier samt beräknad årlig nettoenergibespa-

ring Ansökt Godkänd Ärlig besparing kostnad kostnad netto Tkr % Tkr % MWh % Värme och ventilation 201 285 57 160509 65 844 765 74 Nya uppvärmnings- anordningar 6 050 2 5 799 2 35 077 3 Isolering och tätning 64 482 18 21 615 9 41 343 4 Anslutning till fjärrvärme 58 826 17 40 903 17 133 272 12 Övrigt . 20464 6 17 180 7 85 133 7 Totalt 351 107 100 246 006 100 1 139590 100

Källa: Bostadsstyrelsen.

Figur5.3 Anslagsram och beviljade medel för energibesparande åtgär- deri statliga fastigheter budgetåren I 974/75-- 1979/80.

Av tabellen framgår att åtgärder inom kategorin "värme och ventila- tion" svarar för 65 procent av den totala godkända kostnaden. medan tilläggsisolering tillsammans med åtgärderna i övrigkategorin endast svarar för 16 procent av den godkända kostnaden.

5.3.3. Energisparstöd till statliga byggnader

Det statliga Iokalbeståndet motsvarar ca 15 procent av landets totala Iokalbestånd och ca 5 procent av total byggnadsvolym (inkl. bostäder). Ungefär hälften av beståndet ägs av byggnadsstyrelsen (KBS).

Byggnadsstyrelsens främsta uppgift är att anskaffa och förvalta lokaler åt civila statliga myndigheter. Under senare år har KBS även fått ett mer samlat ansvar för fastighetsdrift bl.a. genom att driften övertagits för flertalet universitet och högskolor. Samordning av fastighetsdrift genom- förs eller planeras för en rad statliga verk. bl.a. de affärsdrivande verken och fortif'ikationsförvaltningen.

Beträffande energibesparande åtgärder har KBS givits ansvar för finan- siering och rådgivning till andra statliga myndigheter samt Akademiska och Karolinska sjukhusen.

200 M111.kr.

150

100

50

utbetalt

73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80

För energibesparande åtgärder har KBS fr.o.m. budgetåret 1973/74 t.o.m. budgetåret 1979/80 disponerat en total ram uppgående till 150 mkr. Fram till 1978 har dessa medel enbart använts för energibesparande åtgär- der i KBS fastighetsbestånd. Under 1978 tillkom ett antal andra statliga verk. Från och med budgetåret 1978/79 finansierar KBS även energibespa- rande åtgärder i bl.a. fortifikationsförvaltningens byggnader.De affärsdri- vande statliga verken Iikställs däremot med näringslivet i övrigt vad gäller villkor för stöd till energibesparande åtgärder. dvs stöd kan sökas hos statens industriverk.

Figur 5.3 visar hur anslagsram och beviljade medel utvecklats sedan 1974/75. Anslagsramen har ökat från 20 mkr budgetåret 1974/75 till 60 mkr budgetåret 1979/80. 1

Den kraftiga ökningen 1979 motiveras dels av att investeringsvolymen ökat. dels av att principen för anslagstilldelning till KBS ändrats.

Som framgår av figur 5.3 uppstår en tidsförskjutning mellan rambeslut och beslut om åtgärd. Tidigare år har denna förskjutning uppgått till ca ett år. Från 1978 och framåt har beloppet för beslutade åtgärder ökat i allt snabbare takt. bl.a. beroende på att investeringsobjekten utökats genom att externa myndigheter tillkommit.

Energisparprojekten bedöms efter lönsamhet. I början av verksamheten gjordes en prioritering av projekten med hjälp av en förenklad annuitets- beräkning. Sedan år 1978 används besparingskostnad som kriterium vid rangordning av energiprojekten. För de projekt som uppfyller lönsam- hetskraven beviljar KBS energimedel som täcker hela finansieringsbeho— vet.

Variationerna i energianvändning mellan olika förvaltningar är stor. Total genomsnittlig specifik energianvändning för KBS fastigheter var ca 45 kWh/m3 byggnadsvolym 1978/79. För el har den specifika förbrukning- en i stort varit konstant. och uppgått till ca 14 kWh/m3.

KBS har ej haft någon möjlighet att göra en total uppföljning av sparre- sultaten på åtgärdsnivå. För att få en uppfattning om besparingskostnaden för olika åtgärder har KBS i stället genomfört uppföljningar av energispar- verksamheten för en region samt för grupper av fastigheter.

Den genomsnittliga specifika energianvändningen (olja och fjärrvärme) för KBS fastigheter har under perioden 1974 till juli 1979 minskat med närmare 20 procent. Därav kan enligt KBS ungefär 10 procentenheter eller minst halva besparingen hänföras till drifttekniska förbättringar m.m.. medan återstående del kan förklaras av energiinvesteringar. Utbetalda medel t.o.m. 1978/79 för KBS fastigheter är ca 65 mkr. Merparten av medlen avser åtgärder med kort eller medellång livslängd. dvs. 10—20 år. Den genomsnittliga besparingskostnaden ligger enligt byggnadsstyrelsens beräkningar inom intervallet 5 till 10 öre/kWh.dvs väsentligt under dagens energipriser.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen 1977/78: 76 med ener- gisparplan för befintlig bebyggelse innebar att riktpunkten skulle vara en minskning av nettoenergiförbrukningen i den befintliga bebyggelsen med 25—30% före utgången av 1988. Byggnadsstyrelsen bedömer denna mål- sättning som realistisk. förutsatt att energipriserna inte sjunker och kraven på lönsamhet bibehålls. Aktuella priser ligger relativt högre än de som

kalkylerades i propositionen. varför vissa ytterligare besparingsmöjlig- heter torde finnas. På basis av propositionen kan mycket grovt härledas att för statliga byggnader bör medelsförbrukningen ligga i storleksordningen 50 mkr/år. vilket f.n. stämmer väl överens med storleksordningen på beslutade medel.

5.3.4. Energisparstöd till allmänna samlingslokaler

Stöd utgår sedan hösten 1978 även för energisparande åtgärderi allmänna samlingslokaler. Den totala godkända bidragsgrundande kostnaden för perioden augusti 1978—juni 1979 uppgick dock endast till drygt 9 mkr. Byggnadstekniska åtgärder svarar för huvuddelen av kostnaden. De lokal— typer som utgör den största kostnadsposten är kyrkorna. som svarar för mer än 4 mkr och församlingshemmen med godkända kostnader på närma- re 3 mkr. De aktuella åtgärderna beräknas av bostadsstyrelsen ge en sammanlagd nettoenergibesparing på omkring 6 400 MWh/år.

5.3.5. Energisparstöd till näringslivets byggnader

Benämningen näringsliv avsåg i samband med energisparstöd före år 1978 industri. handel och serviceverksamhet. Sedan våren 1978 inryms även statliga och kommunala affärsdrivande verk och bolag. dock enbart vad gäller deras industriella verksamhet.

Reglerna för bidrag till åtgärder i dessa byggnader anpassades inled— ningsvis till viss del till motsvarande regler för bidrag till energibesparande åtgärder i bostäder. Som en följd av detta utgår bidrag med högst 35 procent av godkänd kostnad. Stödet administreras av statens industriverk (SIND).

Huvudprincipen vid bidragsgivningen är numera att bidraget skall få till stånd energibesparande projekt vilka är samhällsekonomiskt motiverade men som ur det enskilda företagets synvinkel ej bedöms som tillräckligt lönsamma. Bidragets storlek skall alltså avpassas till vad som krävs för att företaget skall genomföra projektet. Under de tre första åren. från verksamhetens början 1974 till 1977, var —

l l l i som framgår av tabell5.10 — summan av beslutade bidrag tämligen lika per 1 budgetår (ca 10 till 12 mkr). Påföljande år fördubblades bidragssumman, 1 vilket hänger samman med att vissa bidragsrestriktioner togs bort. Det 1 genomsnittliga bidraget per projekt under bidragsperioden 1974 t.o.m. l sista mars 1980 var drygt 20000 kr.

Tabell 5.10 Beslutade bidrag till näringslivets byggnader 1/7 1974—31/3 1980

Budgetår Antal projektbeslut" Beslutat bidrag, tkr 1974/75 648 10 118 ,? 1975/76 880 12 925 1976/77 896 12 547 1977/78 989 21 247 1978/79 2 139 50 755 1979/80 1 397 36 383 Totalt 6 949 143 975

” I vissa fall förekommer flera åtgärder i samma projektbeslut. Källa: SIND

De åtgärder som företagen huvudsakligen valt att utföra med statligt stöd framgår av tabell 5.1]. Tabellen visar antalet och procentuella fördel— ningen av åtgärder t.o.m. mars 1980.

I tabellen återfinns alla åtgärder som erhållit bidrag både av industriver- kct och av länens utvecklingsfonder (de senare fr.o.m. 1 juli 1978).

Tabell 5.11 Beviljade bidrag till näringslivets byggnader fördelade på huvudåtgärder (per 1980-03—31)

Antal % åtgärder" Förbättring av isolering 3058 41 Förbättring av värmesystem 1416 19 Anslutning till fjärrvärme 1008 14 Förbättring av ventilationssystem 918 13 Övergång från oljeeldning till fastbränsleeldning 466 6 Tillvaratagande av processvärme 248 3 tillvaratagande av frånluft vid filterinstallation 197 3 Installation av värmepump 80 1 Totalt 7 391 100

" I vissa fall förekommer flera åtgärder i samma projektbeslut. Källa: SIND.

Den dominerande åtgärden på byggnadssidan har varit tilläggsisolering av befintliga byggnader. Den procentuella andelen av sådana åtgärder har ökat och utgjorde under budgetåret 1979/80 ca 45 procent av alla åtgärder. men utgjorde enligt tabell 5.12 från beloppssynpunkt en betydligt mindre del. Samma sak gällde för åtgärden ”förbättring av värmesystem” som är den hittills antalsmässigt näst största åtgärden med en andel på ca 19 procent. Hit hör t.ex. installation av termostatventiler och automatiska shuntar, installation av reglerutrustning osv. Anslutning till fjärrvärme omfattade också ett stort antal åtgärder eller omkring 14 procent av det totala antalet åtgärder.

Återvinning av värme har i några fall skett genom installation av värme- pump. Utbyte av ett oljeeldat värmesystem mot ett fastbränsleeldat var i början av bidragsverksamheten en vanlig åtgärd. men har sedan dess minskat iomfattning.

Ur beloppssynpunkt är förbättring av isolering dominerande bland åtgär— derna och svarar för ungefär en fjärdedel av den totala bidragssumman under åren 1978—1980.

I tabell 5.13 redovisas den av statens industriverk beräknade årliga energibesparingen för de projekt som beviljats bidrag. 1 den mån bespa- ringen hänför sig till andra bränslen än olja har besparingen omräknats till ekvivalenta ton olja (toe) på basis av de olika bränslenas energiinnehåll.

Tabell 5.12 Beviljade bidrag för varje huvudåtgärd fr. o. m. 1978-01-01 t.o.m. 1980- 03-31

Ätgärdsbeskrivning Belopp % av tot % av mer- Ärlig besparing

bidrags- investering tkr summa tkr" Olja/olje- EI substitut toe MWh

Förbättring av

isolering 22 349 27 35 10 392 4 231 Anslutning till

fjärrvärme 16 352 20 33 9 047 803 Förbättrat ven-

tilationssystem 15411 19 33 9942 2 772 Övergång från olje-

eldning till fast- bränsleeldning 7 770 9 30 5 371 1 669 Tillvaratagande av

processvärme 4 056 5 34 2 314 1073 Förbättring av

värmesystem 2 751 3 35 1 796 1 695 Återvinning ur från-

luft vid filterin- stallation 2 353 3 33 1 464 167 Installation av

värmepump 1331 1 29 1 120 —1000 Projekt med flera

huvudåtgärder 10442 13 33 6011 1370

Totalt 82815 100 33 47 457 12780

” Merinvestering = bidragsgrundande belopp. Källa: SlND

Tabell 5.13 Statsbidrag, merinvestering samt beräknad energibesparing (brutto) för projekt som beviljats bidrag ljuli 1974—31 mars 1980

Antal Beviljat Merinve-" Energi- Motsvarande åtgärder bidrag Stering besparing MWh Mkr Mkr per är” per år Näringslivets byggnader 6 949 1440 466 96 300 1 I 19 970

" Merinvestering = bidragsgrundande belopp. ” Omräkning från ekvivalenta ton olja (toe) har gjorts enligt: 1 Mtoe = 1 1.63 TWh.

5.3.6. Sammanfattning av resultat av energisparstödet till byggnader

Som en sammanfattning visar tabell 5.14 hur det statliga energisparstödet sedan 1 juli 1974 har fördelats på olika byggnadskategorier. Totalt har under perioden ljuli 1974—31 december 1979 stöd beviljats med drygt 4

miljarder kronor. Energisparlån svarar för huvuddelen av det totala stödet eller 2,7 miljarder kronor. Lånen avser nästan helt bostäder. eftersom det t.o.m. budgetåret 1978/79 endast var bostäder som kunde erhålla energi- sparlån. Sedan den I juli 1979 finns det även lånemöjligheter för energi- sparåtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader. men hit- tills har endast lån på 3.5 mkr beviljats för energisparande i denna typ av fastigheter. Av tabellen framgår att ungefär 95 procent av det totala bevil- jade stödet har gått till bostäder.

När det gäller att bedöma den genomsnittliga lönsamheten för energi- sparåtgärder inom resp. byggnadsslag är kvoten mellan beräknad årlig besparing och investeringskostnad ett olämpligt mått, eftersom energispa- randet i de skilda byggnadskategorierna bygger på olika kombinationer av åtgärder med varierande livslängd. För att möjliggöra en grov jämförelse av genomsnittlig lönsamhet för energisparinvesteringar i olika byggnadska- tegorier redovisas här beräkningar av den genomsnittliga besparingskost- naden med hänsyn till den genomsnittliga brukstiden för resp. byggnads- tekniska och installationstekniska åtgärder i de olika byggnadsbestånden. Den genomsnittliga brukstiden för installationstekniska åtgärder har där- vid antagits vara 10 i samtliga byggnadsslag. medan brukstiden för bygg- nadstekniska åtgärder antagits vara 20 år i industrins byggnader och 30 år i övriga fall. Andelen byggnadstekniska åtgärder har bedömts svara för 70 procent av investeringarna inom bostäderna, 30 procent i statliga byggna- der, 9 procent i kommunala och landstingskommunala byggnader samt 35 procent i näringslivets byggnader. Besparingar i framtiden har givits en lägre vikt än omedelbara besparingar. Detta har gjorts genom att en kalkyl-

Tabell 5.14 Statligt energisparstöd ljuli 1974—31 december 1979

Godkänd Lån Bidrag Stöd Beräknad årlig besparing kostnad totalt (bruttolf' Mkr Mkr Mkr Mkr __ GWh Motsv. i toch Bostäder 3 776 2 476" 1 030 3 776 2 925 251 504 Statliga byggnader 65 65 65 1 12 9 673 Kommunala byggnader 484 160 160" 2 096 180 201 Allmänna samlings- lokaler 9 3 3 8 688 Närings- livets" , byggnader 466' 144 144 1 120 96 300 Totalt 4 800 2 476 1 402 4 148 6 261 537 966

" Vid omräkningen från netto- till bruttoenergi har antagits verkningsgraden 80% ” Omräkning till ekvivalenta ton olja (toe) har gjorts enligt: 1 Mtoe = 11.63 TWh " Inkl. förbättringslån. " Exkl. lån 3.5 Mkr. " Avser perioden ljuli 1974—31 mars 1980. " Merinvestering.

ränta om sex procent använts (se kapitel 9).Vidare har . av beräkningstek- niska skäl, energiprisets ökningstakt satts till tre procent per år under hela perioden.

Tabell 5.15 Lönsamhet för energisparinvesteringar i olika byggnadskategorier Besparingskostnad (öre/kWh. brutto)

Genomsnittlig besparings- kostnad (öre/kWh)

Bostäder 7.3 Statliga byggnader 4.5 Kommunala och landstingskommunala byggnader 2.2 Allmänna samlingslokaler 10.9 Näringslivets byggnader 3.0

Från samhällsekonomisk synpunkt skall energisparinvesteringar genom- föras såvida det ej är billigare att tillföra än att spara energi. 1 de fall besparingskostnaden understiger energipriset bör man enligt denna ut- gångspunkt genomföra investeringarna.

Av tabell 5.15 framgår att lönsamheten — mätt på detta sätt — är störst för energisparåtgärder i kommunala byggnader och i näringslivets byggna- der. Huvuddelen av sparpotentialen i befintlig bebyggelse återfinns i bostä— der.Eftersom denna byggnadskategori enligt tabell 5.15 uppvisar en myc- ket god lönsamhet är detta en stark indikation på att det är möjligt att uppnå energisparmålet. Lönsamheten är även stor då det gäller energispa- rande i statliga byggnader. Den minsta lönsamheten uppvisar energisparåt- gärder i allmänna samlingslokaler. I tabellen redovisas den genomsnittliga besparingskostnaden för åtgärder inom respektive byggnadsslag. Bespa— ringskostnaden understiger i samtliga fall väsentligt aktuella energipriser (ca 15 öre/kWh. Se ovan, kap. 9). I samtliga byggnadskategorier uppvisar energisparåtgärderna således en mycket god lönsamhet.

Olika empiriska undersökningar och beräkningar av spareffekten av de energisparåtgärder som genomförts visar att de faktiska spareffekterna av olika åtgärder i huvudsak stämmer med de antaganden som låg till grund för energisparplanen. Den samlade spareffekten av de åtgärder som hittills genomförts med statligt energisparstöd i befintlig bebyggelse beräknas. som ovan redovisats, ha medfört en energibesparing om drygt 6 TWh brutto.

5.4. Resultat av energisparverksamheten i byggnader

Som framgått av föregående avsnitt bedöms energispareffekterna av de sparåtgärder som hittills vidtagits med statligt stöd vara av en storlek som gör det möjligt att inom den utsatta tiden uppnå det sparande som spar- planen förutsätter skall ske med stöd.Samtidigt har åtgärderna i samtliga byggnadstyper uppvisat en mycket god lönsamhet.

När det gäller det sparande som sker utan stöd är dessvärre det statis- tiska materialet bristfälligt. En tillförlitlig statistik över energianvänd-

ningen i byggnader finns endast för småhus från och med år 1977 och för flerbostadshus från och med år 1976. [ bägge fallen är för närvarande 1978 det senaste är för vilket uppgifter publicerats. För övriga byggnadskatego- rier existerar det ej någon mer uppdelad. tillförlitlig energistatistik.

Vid en bedömning av hur energianvändningen i byggnadsbeståndet ut- vecklats under en något längre period måste därför mer översiktlig statistik användas. Även den tillgängliga statistiken — SCB:s statistik över energi- leveranser till den s.k. övrigsektorn — har emellertid stora brister. Ett osäkerhetsmoment är att energileveranserna till sektorn beräknas som en restpost. Ett annat problem i sammanhanget är att sektorn förutom bygg- nader även inrymmer viss näringslivsverksamhet. Dessutom kan energile- veranserna under en viss period avvika markant från faktisk energian- vändning på grund av variationer i Iagervolymen. För att en korrekt jämförelse ska kunna göras mellan energianvändningen för olika perioder måste hänsyn tas till hur temperaturen skiljer sig mellan perioderna. En ytterligare svårighet vid en analys av energianvändning och sparande är att utvecklingsmönstret skiljer sig något beroende på vilken metod som an- vänds för en dylik korrigering.

Av nämnda skäl är det mycket svårt att med någon större säkerhet beräkna exakt hur mycket energi som sparats i byggnadsbeståndet totalt sett sedan sparplanens början. Experter vid statens institut för byggnads— forskning samt statistiska centralbyrån. som på uppdrag av energihushåll- ningsdelegationen bearbetat och analyserat den tillgängliga statistiken. har inte kunnat dra några entydiga slutsatser om sparandets utveckling under perioden. För ett år. 1978. finns det dock möjligheter att för småhus jämföra det totala antalet fastighetsägare som under året genomfört energi- sparåtgärder enligt SCB:s statistik med antalet som samma år genomfört åtgärder med stöd.

Enligt SCB:s energistatistik för småhus genomfördes år 1978 totalt över 530000 energisparåtgärder. Av dessa var omkring 133000 vissa specifice- rade åtgärder som kunnat få energisparstöd. medan övriga är åtgärder som fönstertätning samt ospecificerade åtgärder (inkl. vissa stödberättigade).

Enligt bostadsstyrelsens statistik var antalet åtgärder som erhöll energi- sparstöd i de specificerade åtgärdskategorierna cirka 62 000. Detta innebär att närmare 71000 stödberättigade åtgärder utförts utan stöd detta år. SCB:s uppgifter skall dock tolkas med en viss försiktighet. då klassnings- och periodiseringssvårigheter kan medföra en viss överskattning vad gäller antalet vidtagna åtgärder är 1978.

Enligt en försiktig bedömning som gjorts vid SCB har drygt 0,5 TWh sparats år 1978 genom åtgärder som vidtagits utan stöd. Därvid har man endast utgått från de specificerade stödberättigade åtgärder som genom- förts utan stöd. I bedömningen har antagits att en viss överskattning då det gäller spareffekterna av dessa åtgärder mer än väl uppvägs av att man ej räknat med någon särskild spareffekt för de övriga närmare 400000 åtgär- der som genomförts utan stöd.

Det totala energisparandet i bostäder uppgick år 1978 enligt en bedöm- ning vid statens institut för byggnadsforskning till ungefär 1.5 TWh. Av dessa kan omkring 0.5 TWh antas ha sparats genom åtgärder som genom- förts med statligt energisparstöd och minst 0,5 TWh beräknas ha sparats

genom stödberättigade åtgärder som vidtagits utan stöd samt genom icke stödberättigade åtgärder. (Denna siffra är dock en försiktig skattning då den endast grundar sig på de statistiska uppgifterna för småhus.) Föränd- ringar i hushållens beteenden, t.ex. sänkning av inomhustemperaturen. bedöms svara för de återstående, högst 0,5 TWh.

Bostadsstyrelsen har beräknat att ungefär hälften av energisparandet i bostäder skall komma till stånd genom åtgärder som genomförs helt utan något statligt stöd. Även om det saknas säkra statistiska uppgifter över hur mycket energi som sparats i byggnader genom åtgärder utan stöd sedan sparplanens början, så indikerar uppgifterna för år 1978 att även det energisparande som sker utan statligt stöd har en tillräcklig omfattning för att sparmålet skall kunna uppfyllas inom utsatt tid.

Delegationens ställningstaganden när det gäller inriktningen och omfatt- ningen av den fortsatta energisparverksamheten i det befintliga byggnads- beståndet redovisas nedan. kapitlen 10— 12.

6. Empiriska studier av effekter av olika styrmedel

6.1. Redovisning av empiriska studier av administrativa styrmedel

Det finns i Sverige mycket få empiriska studier som belyser verkningarna av administrativa styrmedel. vilket delvis kan förklaras av att de tillämpats i förhållandevis begränsad utsträckning. De studier som finns avser främst miljöområdet. där det finns ett utvecklat regelsystem.

Det saknas emellertid utvärderingar av totala effekter av administrativa styrmedel. dvs. studier som belyser inte bara styreffekter. utan även bieffekter av olika slag, administrationskostnader. effekter på forskning och teknisk utveckling m.m. Nedan ges en översikt av några erfarenheter som vunnits på energiområdet och inom byggnadssektorn i övrigt.

Administrativa styrmedel i form av i lagstiftning. normer och föreskrifter för byggnadens utformning och energianvändning har hittills främst an- vänts i samband med nybyggnad. Administrativa styrmedel i energibespa- rande syfte för belintlig bebyggelse har hittintills varit uppbyggda på frivil- lig grund. Exempelvis har besiktningsverksamheten varit frivillig och före- tag har själva kunnat avgöra om de vill låta typgodkänna sina produkter. Vissa paralleller kan dock dras med den normgivning med retroaktiv tillämpning för befintlig bebyggelse som finns i byggnadsstadgan beträffan- de skyddsanordningar på tak och ombyggnad av soprum samt med den lagstiftning som finns för kommunal energiplanering. Erfarenheter kan också hämtas från den frivilliga besiktningsverksamheten som genomförts av kommuner och genom BPD-verksamheten.

6.1.1. Erfarenheter av besiktnings— och rådgivningsverksamhet

Syftet med den frivilliga besiktningsverksamheten har varit att ge fastig- hetsägare bättre underlag för att fatta rationella beslut om energisparåt- gärder. Styrning genom besiktning syftar till att ge ökad precision i valet av energisparåtgärder och se till att rätt åtgärd genomförs i rätt hus. Efterfrå- gan på energibesiktningar varierar starkt mellan olika kommuner. Enligt en undersökning som genomförts av AB Marknadsforskning anser emellertid 80 % av de tillfrågade småhusägarna att krav på besiktning bör ställas som villkor för bidrag och lån.I

Det föreligger inget empiriskt material som utvisar skillnader i energi- spareffekt i fastigheter. där fastighetsägare på eget initiativ genomfört

' AB Marknadsforsk- ning. Enkät våren 1980 om bränsleförbrukningen i småhus i Sverige.

2 Se SIB Meddelande M 79:20. M 79:21. M 7919 samt Energibesparing i befintlig bebyggelse — ar- betsrapport. Stockholm 1980.

] SIND PM 1980-02-18. Uppdrag att genomföra viss rådgivningsverksam- het. slutlig rapport om verksamheten.

4 Bjerking A.B. Fastig- hetsekonomisk värdering i kommunala energispar- program. BFR R5811978.

5 Bohm. P. 1980. Sam- hällsekonomiska verk- ningar av årliga obligato- riska pannbesiktningar — ett räkneexempel.

energisparåtgärder. och de fall där energisparåtärder föregåtts av en be- siktning. Undersökningar som genomförts av Statens institut för bygg- nadsforskning och av de tekniska högskolorna visar emellertid på vikten av att åtgärderna genomförs i lämpliga åtgärdskombinationer oclh på värdet av att en besiktning på platsen föregår valet av vilka typer av åtgärder som bör sättas in i det enskilda huset.2 lnom industrin har stora energisparmöj- ligheter kunnat påvisas vid den försöksverksamhet med gratis besiktning som genomförts genom industriverkets försorg.3

Samtidigt är det väsentligt att kostnaderna för besiktningsverksamheten beaktas. Enligt erfarenheter från BPD/Bygginfo är den genomsnittliga tidsåtgången en halv dag för energibesiktning av småhus och en del dag för besiktning av flerbostadshus. Tidsåtgången kommer dock troligen att ned- bringas då besiktningsmännen får mera rutin och erfarenhet på området. Om besiktningsverksamheten genomförs i arbetslag med en byggtekniker och en VVS-tekniker och timkostnaden per person antas vara ca 140 kr. inklusive administration och lönekostnadspåslag men exklusive resor ger detta en kostnad per småhus på ca 1200 kr. och per flerbostadshus på ca 2400 kr. Detta skall då vägas mot den ökade energibesparing som kan uppnås till följd av besiktningen.

Erfarenheter från Bjerkings ingenjörsbyrå4 tyder på att kostnaderna kan nedbringas om besiktningsverksamheten ges en flexibel tillämpning och anpassas till de krav som ställs på besiktningen i det enskilda fallet. Besiktning som syftar till att ge enskilda fastighetsägare underlag för val av energisparåtgärder måste göras med stor noggrannhet, medan besiktning som avses bilda underlag för kommunala energisparprogram kan göras mera översiktlig. Bjerking framhåller att hus som enligt kommunala sane- n'ngsprogram skall rivas inom kort inte behöver besiktigas och ej heller hus som är byggda enligt SBN 1975. För hus som skall byggas om kan en samordning ske med annan besiktning. I stora enhetliga bostadsområden, uppförda efter 1945. kan det eventuellt vara tillräckligt med en typhusbe- siktning.

Den s.k. BPD-verksamheten (Energiinriktad Prototyp- och Demonstra— tionsverksamhet) har bl.a. ägnats åt inspektion av byggnaders eldningsan- läggningar. Enligt erfarenheter från BPD/Bygginfo kan förbränningsverk- ningsgraden genom enkla intrimningsåtgärder höjas med igenomsnitt 5 % i 60 % av alla landets pannor. Vidtas vissa åtgärder. såsom byte av brännar- munstycke etc. är det möjligt att höja verkningsgraden med 5 % i flertalet återstående pannor.

Enligt en samhällsekonomisk analys. utförd av Peter Bohm vid Stock- holms universitet5 skulle en årlig obligatorisk besiktning av oljepannor i flerfamiljshus vara klart samhällsekonomiskt lönsam. För småhusens del är besiktningen också lönsam under förutsättning att småhusägarna ge- nomför rekommenderade åtgärder i betydande utsträckning.

6.1.2. Lagar och normer

Sedan den 1 juli 1977 gäller lagen om kommunal energiplanering (SFS 1977:439) som ålägger kommunerna att i sin allmänna samhällsplanering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig

energitillförsel. Enligt lagen skall kommunerna undersöka förutsättningar- na för att genom samverkan med annan kommun eller betydande intres— sent på energiområdet, såsom processindustri eller kraftföretag. gemen- samt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller energitillförseln.

Det finns ingen lag som ålägger kommunerna att göra upp energispar- planer. Däremot utgår statsbidrag för verksamheten.

I en promemoria från industriverkets görs den första samlade redovis- ningen av den kommunala energiplaneringen på basis av uppgifter från kommunerna. Resultaten indikerar att det kan ta förhållandevis lång tid innan adminstrativa styrmedel ger effekt.

För landets kommuner gäller följande avseende planeringsinriktning och färdigställande av program:

Antal kommuner Procent

Svar avseende planeringsläge saknas 24 9 Programarbete saknas 52 19 Ospecificerat programarbete pågår 79 28 Specificerat programarbete pågår 71 26 Färdigt programarbete 51 18

277 100

Av de kommuner som har specificerat pågående eller färdigt programar- bete har inriktningen följande fördelning:

— Energiplanering 48 %: — Värmeplanering 38 % —— Energisparplanering 65 % — Övrig planering med 15 % energianknytning

Det är således betydligt fler kommuner som hittills genomfört den frivil- liga energisparplaneringen. där statsbidrag utgår. än som har genomfört den lagstadgade energiplaneringen. Ett annat exempel på att enbart lagar och normer inte alltid är tillräckliga för att snabbt uppnå åsyftat resultat är föreskrifterna i Svensk Byggnorm avseende skyddsanordningar på tak. Byggnormen innehåller retroaktiva krav även för befintlig bebyggelse. men enligt en inventering som utförts av Svenska Bleck— och Plåtslageri- förbundet och Plåtslageriernas riksförbund saknar trots detta en stor del av landets flerbostadshus föreskrivna skyddsanordningar.

Sedan 1977 finns också föreskrifter om att soprum i befintlig bebyggelse skall vara utformade så att godtagbara arbetsförhållanden åstadkoms för dem som hämtar avfall från byggnader. Det föreligger ingen samlad stati- stik över hur många soprum som åtgärdats. men tillgängliga uppgifter tyder på att detta hittills skett i mycket begränsad omfattning.

I en empirisk studie7 har byggnadsnämndernas tillsyn undersökts i sex kommuner med syfte att belysa normsystemets inverkan på den befintliga bebyggelsen och för att undersöka om normer bidragit till byggkrångel eller verkat hindrande för en lokal anpassning av bebyggelsen. Undersök-

6 SIND PM l980:5. Kommunernas energi- planering. Redovisning av planeringssituationen.

7 Hirn O.. Klingberg. T. Byggnadsnämndens roll och kontroll. Materialre- dovisning från en empi- risk studie. SIB 1980.

3 Statens elransone- ringsnämnd (SERN). Rapport om verksamhe- ten. dec 1973- nov 1974.

9 Energiberedskap för kristid. SOU 1975160—61.

ningen genomfördes genom studier och uppföljning av olika byggnadslovs- ärenden och genom intervjuer med tjänsteman och klienter. Närmare hälften av de tjänstemän som intervjuats ansåg att det förekommer att normer hindrar funktionella lösningar. även om ca hälften av dessa fram- höll att det förekommer sällan. Drygt en fjärdedel menade att normer inte utgör hinder, eftersom möjligheter till dispenser finns. Författarna ansåg sig inte med stöd av utförda observationer kunna belägga att normerna i sig är hindrande. Tvärtom utgör normerna i många fall ett stöd. Det är inte normerna, utan snarare hanteringen av normerna. som kan orsaka hinder och störningar menar de.

6.1.3. Regleringar

Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning är i Sverige relativt ovanlig och har främst använts vid kortsiktiga bristsituationer.

Under 1973—74 års oljekris tillämpades flera typer av åtgärder. bl.a. en bensin- och oljeransonering samt vissa restriktioner för elanvändningen. Detta kombinerades med en energisparkampanj som administrerades av energisparkommittén.

Eftersom flera olika åtgärder samverkade är det svårt att bedöma hur den uppnådda konsumtionsminskningen fördelar sig på effekter av restrik- tioner respektive frivilligt sparande.

Beträffande elanvändningen uppnåddes genom samverkande insatser av frivilligt sparande. restriktioner, hot om kvotransonering samt en osedvan- ligt mild väderlek ett sparresultat motsvarande 16 % per vecka under senare delen av januari 1974.8

Enligt enkäter till kraftleverantörer. industrier och andra storförbrukare torde den frivilliga insatsen ha svarat för mellan 2/3 och 3/4 av konsum- tionsminskningen. Detta innebär att restriktionerna skulle ha föranlett en minskning av elanvändningen med 4—5 %. Andra bedömningar har lett till siffran 3 %. Den indirekta. psykologiska betydelsen av restriktionerna för totalresultatet av konsumtionsminskningen är säkerligen också viktig. framhåller elransoneringsnämnden.

Vid den oljeransonering som företogs tilldelades storförbrukarna (1700 företag) 90 % och småförbrukarna (1,5 milj. villor, flerfamiljshus och små företag) 75 % av förbrukningen under en basperiod. Tilldelningen admini— strerades till väsentlig del av oljeföretagen. Bränslenämnden konstaterade i sin rapport efter krisen att kvotransoneringssystemet hade fungerat. men att det bygger på stor lojalitet från oljebranschens sida.

Mot bakgrund av svårigheterna att i ett kvotransoneringssystem beakta det normala sparandet föreslog energiberedskapsutredningen” att en vär- metaxering skulle genomföras av samtliga fastigheter i landet. Genom värmetaxeringen skulle i princip ett normalt värmebehov beräknas för varje fastighet. Motivet för förslaget om värmetaxering var att energian- vändningen kan variera starkt mellan olika byggnader som är lika stora och konstruerade på likartat sätt. Om tilldelningen av energi vid en ransonering grundas på tidigare förbrukning, kommer enligt energiberedskapsutred- ningen de fastighetsägare som tidigare varit sparsamma med energi att missgynnas i förhållande till dem som inte följt rekommendationerna om

ökat sparande. I utredningen framhålls också att det blir allt svårare att basera tilldelningen på tidigare förbrukning. då det normala förbruknings- mönstret störs av förbrukningsregleringar. kraftiga prishöjningar, uppma- ningar till lägre energiförbrukning och insatser för effektivare energian- vändning.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar föreslår mot bakgrund av detta att oljetilldelningen till småhus i en eventuell krissituation efter 1988 skall baseras, inte på vad huset tidigare förbrukat, utan vad det borde förbruka efter det att energisparplanen genomförts. '"

De erfarenheter som finns angående administrativa styrmedel bekräftar således att de kan ta lång tid att införa och kräver förhållandevis stora

j administrationskostnader. Samtidigt möjliggör de att åsyftade grupper di-

* rekt kan påverkas och de kan leda till minskad osäkerhet och bättre precision i åtgärdsgenomförandet. Risken för rigiditet och bristande an- passning till det enskilda fallet kan minskas genom en flexibel tillämpning. I många fall kan dock enbart administrativa styrmedel vara otillräckliga för att nå uppställda mål. De kan därför behöva kombineras med styrmedel av ekonomisk art och med information.

6.2. Ekonomiska styrmedel

Som diskuterats i tidigare avsnitt kan efterfrågan på energi påverkas ge- nom att energipriset ändras. Ett höjt energipris medför en minskad efter- frågan, medan en efterfrågeökning normalt blir följden av ett sänkt energi- pris. Statsmakterna kan påverka energipriset antingen genom direkta re— gleringar av grundpriserna på olika energislag eller genom förändringar av energiskatt (eller subventioner). Energianvändningen i befintlig bebyggel- se kan också påverkas indirekt genom att tillgång till energisparlån och bidrag gör det lönsamt för fastighetsägare att vidta åtgärder som minskar energibehovet. Bidragen medför att priset på energisparåtgärderna (kost- naderna för material och arbetskraft) sänks varigenom åtgärder som an- nars skulle vara olönsamma för fastighetsägarna blir lönsamma. Lånen påverkar däremot inte priserna om de inte innehåller subventioner i form av räntor som ligger avsevärt under marknadsräntan eller har längre amorteringstider än andra krediter.

6.2.1. Pris

Hur mycket efterfrågan påverkas av en prisförändring brukar anges med mått på priskänsligheten. Priskänsligheten anger den relativa förändring i efterfrågan av energi som uppstår då priset på energi förändras med en procent. Om priskänsligheten för olja är —0.3 så innebär det att en tiopro- centig höjning av oljepriset medför att efterfrågan minskar med 3 procent. Det finns ett stort antal empiriska studier av hushållens priskänslighet för energi. men resultaten skiljer sig avsevärt mellan de olika undersök- ningarna. Det förklaras till stor del av att resultaten är beroende på hur ", Fortsatt arbete med skattningarna genomförs och på vilken typ av data som utnyttjas. Effekter- värmetaxeringsfrågan_ na av en prisförändring blir vanligen olika på lång och kort sikt. ÖEF PM feb. 1980.

” Lundin. A.. Dargay. J. 1977. Empirisk under- sökning av hushållens energiefterfrågan i Sveri— ge. FFE, Stockholm.

'2 Sellstedt B. Om pri— vatbilismens priskäns— lighet. Trafikpolitiska ut- redningen. grupp 3. Stockholm.

'3 Lebanon. A.. 1977. The household demand for energy and fuels in OECD countries. Euro- pean Economic Review. vol 9 (l).

" Blaatid och Log. 1977. Husholdningens efter- spörsel efter elektrisitet 1966-1975. Artikler 105. Statistisk Sentralbyrå. Oslo 1977.

Rödseth, A., Ström, S.. The Demand for Energy in Norwegian Households with Special Emphasis on the Demand for Electricity. Memo- randum from Institute of Economics. University ofOlso. 1976.

F.n. föreligger två studier av de svenska hushållens känslighet för ener- giprisförändringar. I en studie" utförd för energikommissioneris räkning undersöks de svenska hushållens efterfrågan på bensin. eldningsolja och el under perioden 1962—76.

Skattningarna för el är så osäkra att några slutsatser ej kan jras av resultaten. Priskänsligheten för bensin och olja framgår av tabell 6 1.

Tabell 6.1 Priskänslighet för bensin och olja i Sverige ___—___—

Kort sikt Lång sikt ___—__ Bensin —0.3 —0.7 Olja —0.3 —0.6

Datakvalitet och datatillgång har varit en begränsande faktor i den refererade studien. Som kommer att framgå av det följande överensstäm- mer emellertid resultaten från de svenska undersökningarna med de resul- tat som redovisats i utländska efterfrågestudier.

En annan studie12 av bensinefterfrågan har kommit fram till att den kortsiktiga priskänsligheten är ungefär —0.1. vilket är lägre än de värden som redovisats ovan. Skillnaden torde förklaras av att den ovan refererade studien omfattar en något längre period. där observationerna bättre tillgo- doser kravet på variabilitet i dataunderlaget (större prisändringar).

De slutsatser som kan dras från utländska efterfrågerstudier kan natur- ligtvis inte utan närmare analys direkt överföras till svenska förhållanden. I avvaktan på ytterligare svenska studier är man emellertid hänvisad till dessa studier för jämförelser och som referensram. Tabell 6.2 visar en sammanfatting av i huvudsak amerikanska resultat för el. bensin och gas. Intervallen bygger på de från metodsynpunkt mest övertygande skattning- arna i tillgänglig litteratur på området.

Tabell 6.2 Priskänslighet för bensin, el och olja

Kort sikt Lång sikt Bensin —0.1 — —0.3 ——0.5 — —0.8 El —0.l — —0.2 —0.8 — ——I.l Gas —0.15 — —0.25 minst —1.()

Källa: Dsl 1977:15.

Då det gäller priskänsligheten för eldningsolja är erfarenhetsunderlaget bristfälligt. I en studie av hushållsefterfrågan på el och bränslen i åtta OECD-länderI3 kom man dock fram till en lägre långsiktigt priskänslighet för olja (—0,7 i genomsnitt) än för bensin och gas (—0.9). Detta resultat. liksom de amerikanska Skattningarna för bensin. stämmer väl överens med Lundin och Dargays resultat (ovan).

Enligt två norska undersökningar|4 ligger den kortsiktiga priskänslighe— ten för el mellan —0, 14 och —O,23. Detta stämmer väl med de amerikanska resultaten. Den långsiktiga priskänsligheten är enligt dessa undersökningar omkring —0,3. vilket är lägre än den priskänslighet amerikanska skattnin-

gar ger. Iden ena norska studien beräknas även (den kortsiktiga) priselasti- citeten för energi totalt. Det framgår att priskänsligheten för energi ökat något sedan 1950—talet och beräknas för närvarande vara ungefär —0.3.

Sammanfattningsvis kan sägas att flertalet studier pekar på att en höj- ning av energipriset på lång sikt medför en icke obetydlig minskning av efterfrågan på energi. På kort sikt blir effekterna av en prishöjning mindre.

I sammanhanget skall avslutningsvis nämnas att oljepriset och dess effekter på den personliga ekonomin uppges av villaägare som har hus med oljeeldning vara den viktigaste orsaken till att de genomfört eller planerar att genomföra åtgärder för att minska energiåtgången. Detta framgår av en undersökning som AB MarknadsforskningIS genomfört på uppdrag av energihushållningsdelegationen. Undersökningen omfattar 600 slumpvis utvalda villor fördelade på tre ortstyper.

6.2.2 Bidrag och län

I samband med en av statens institut för byggnadsforskning (SIB) utförd undersökning av hur statligt stödda energisparåtgärder genomförts tillfrå- gades fastighetsägarna om de även skulle genomfört åtgärderna utan stöd. med endast lån eller endast bidrag. Svaren skiljer sig markant mellan småhusägare och ägare av flerbostadshus vilket framgår av tabell 6.3.

Tabell 6.3 Andel husägare som uppgivit att de skulle genomfört energisparåtgärder med endast lån. endast bidrag eller utan energisparstöd

Procent Endast lån Endast bidrag Varken lån eller bidrag Småhusägare 92 82 73 Agare av fler— 82 63 39

bostadshus

Källa: SIB M8012.

Närmare tre fjärdedelar av småhusägarna uppgav att de skulle ha ge- nomfört energisparåtgärderna även om de ej fått något stöd. medan mot- svarande andel för flerbostadshusägarna var avsevärt lägre eller cirka 40 procent. Svaren tyder således på att energisparstödet har större betydelse för ägare av flerbostadshus än för småhusägare. Värt att notera är att det är fler fastighetsägare som uppger att de skulle ha genomfört åtgärderna med endast lån än om de endast fått bidrag. Detta tyder på att lönsamheten för åtgärderna är relativt god även utan bidrag. I många fall. främst då det gäller flerbostadshus. har lånen haft en avgörande betydelse för åtgärder— nas genomförande.

SIB:s undersöking kan inte utan vidare tolkas som att åtgärderna skulle ha genomförts utan stöd eftersom svaren är hypotetiska i den bemärkelsen att de inte visar ett val i en faktisk beslutssituation. Frågan i SIB:s under- sökning gäller i vilken utsträckning fastighetsägare som genomfört åtgär- der med stöd för/lera år sedan skulle ha valt att genomföra energisparåt- gärderna även om de ej fått energisparstöd. För det första kan deras

'5 AB Marknadsforsk- ning. Enkät våren l980 om bränsleförbrukningen i småhus i Sverige.

"” Malmquist. B.. Svensk. R.. Energispar— stödets effekter på be- slut. Examensarbete KTH 1980.

'7 Juås. B.. Mattsson. B.. I980. Utvärdering av styrmedel för energispa— rande åtgärder i bostäder l974— l979.

inställning ha ändrats sedan beslutet var aktuellt. Svaret torde i större utsträckning spegla fastighetsägarnas attityd idag än hur de skulle ha handlat utan stöd för ett antal år sedan. För det andra ger inte ett "teore- tiskt” val några ekonomiska konsekvenser. Det finns idag en relativt spridd uppfattning att det är bra att spara energi. Fastighetsägarnas svar kan med stor sannolikhet ha påverkats av detta.

Resultaten kan dock tolkas som att en icke obetydlig andel av åtgärderna skulle ha genomförts även utan stöd. Även i en undersökning” som genomförts vid tekniska högskolan i Stockholm uppger flertalet fastighets- ägare att de skulle genomfört energisparåtgärderna även om de ej erhållit något län eller bidrag. En jämförelse mellan SCB:s statistik över vidtagna energisparåtgärder i småhus 1978 och bostadsstyrelsens statistik över åt- gärder som vidtagits med energisparstöd tyder på att energisparåtgärder genomförs utan stöd i en omfatting som inte är ringa. Enligt SCB gjordes år 1978 mer än dubbelt så många tilläggsisoleringar av väggar utan statligt stöd som med stöd. Då det gäller vindsisoleringar i småhus var antalet genomförda isoleringar utan stöd tre gånger så högt som antalet genomför- da med stöd. SCB:s uppgifter bör dock tolkas med en viss försiktighet. Uppgifterna är troligen överskattningar eftersom det finns stor risk att även vissa åtgärder som vidtagits före år 1978 har kommit med i svaren. Dessutom har SCB ej någon kontroll över de uppgivna åtgärdernas faktis- ka omfattning och genomförande. Skillnaden mellan det totala antalet tilläggsisoleringar som angivits i SCB:s statistik och det antal som utförts med statligt stöd är emellertid så stor, att även med hänsyn till de statis- tiska bristerna måste slutsatsen vara att ett betydande antal energisparåt- gärder utförs utan energisparlån och bidrag.

Värt att observera är att stödet givetvis kan vara motiverat även om det i verkligheten vore så att exempelvis 40 % av stödåtgärderna i flerbostads— husen skulle ha genomförts utan stöd. Faktum kvarstår då att en betydan- de andel av åtgärderna ej kommer till stånd utan stöd. Det är vidare svårt att i förväg identifiera de fastighetsägare som ej kräver stöd för att vidta energisparåtgärder. För att kunna ta tillvara hela energisparpotentialen med bibehållen frivillighet krävs då stödet trots att vissa fastighetsägare skulle genomföra åtgärderna utan stöd.

Energisparstödet kan medföra vissa inkomstöverföringar om bidrag (el- ler subventionsinslaget i lånen) utformas så att fastighetsägare ges en överkompensation. Tanken bakom energisparbidragen är att dessa skall ges till energisparåtgärder som är önskvärda och lönsamma för samhället men ej lönsamma för den enskilde fastighetsägaren. Bidragsdelen i energi- sparstödet skall således överbrygga skillnaden mellan den samhällsekono— miska och den privatekonomiska lönsamheten för olika åtgärder. Om energisparbidragen avpassas enligt denna princip medför stödet ingen in- komstöverföring. _

Emellertid tyder resultat från högskolan i Karlstad på att de nuvarande bidragen ej lyckats särskilt väl i detta avseende.17 För flera åtgärder ges för stora bidrag, vilka gör fastighetsekonomiskt lönsamma åtgärder ännu mer lönsamma för fastighetsägaren. I den mån åtgärderna redan tidigare är lönsamma kan det antas att fastighetsägare genomför dem utan stöd. Stödet innebär i ett dylikt fall endast en inkomstöverföring till fastig-

hetsägaren utan någon styreffekt (överkompenserade åtgärder). Samtidigt finns det emellertid flera åtgärder för vilka bidraget idag är för litet för att överbrygga skillnaden mellan den samhällsekonomiska och den fastighets- ekonomiska lönsamheten (underkompenserade åtgärder).

Som klart överkompenserade åtgärder får betecknas tilläggsisolering av ytterväggar i flerbostadshus med samtliga typer av fasadskikt samt tilläggs- isolering med tegel som fasadskikt för småhus. Även med andra fasadskikt torde tilläggsisolering av småhus vara överkompenserad. Installation av treglasfönster är klart överkompenserad såväl i småhus som i flerbostads- hus. Samma sak gäller installation av radiatortermostatventiler. Vidare överkompenseras installation av shuntautomatik resp. solfångare i små- hus. Mycket talar för att även bidrag för värmepumpar och energimätare i småhus ges i onödan. I flerbostadshus ges bidrag till installation av spjäll- regulator trots att det är samhällsekonomiskt omotiverat. Åtgärder som ger en högre lönsamhet för samhället än för fastighetsägarna är tilläggsiso- lering av ytterväggar med plastskum för småhus och flerbostadshus. Tilläggsisolering av golv- resp. vindsbjälklag är klart underkompenserade i flerbostadshus. Detta gäller också installation av variatorutrustning. vär- meväxlare resp. energimätare i denna fastighetskategori. En mer fullstän- dig jämförelse mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet för olika åtgärder under alternativa antaganden om oljeprishöjningar. infla- tionstakt och planeringshorisont redovisas i bilaga 4.

Det nuvarande energisparstödet medför således inkomstöverföringar till fastighetsägare i många fall. medan stödet i andra fall är otillräckligt för att göra energisparåtgärderna fastighetsekonomiskt lönsamma.

6.3 Information

Informationen kan som tidigare nämnts användas för att påverka energian- vändningen på olika sätt. Dels kan information fungera som ett direkt styrmedel som genom inverkan på kunskaper och attityder påverkar beteenden och därigenom energianvändningen. dels utgör information många gånger ett nödvändigt komplement till administrativa och ekono- miska styrmedel. I Sverige har betydande resurser satsats på information inom energiområdet sedan energikrisen 1974. Det är huvudsakligen energi- sparkommittén (ESK) som har svarat för den allmänna informationen medan myndigheter som planverket och bostadsstyrelsen bidrar med in- formation om normer och regler inom resp. ansvarsområde. Syftet med den allmänna informationen har till största delen varit att få hushållen att minska energianvändningen genom förbättrade kunskaper om vad som är energikrävande och hur man kan spara energi. Vidare har statsmakterna med olika informationskampanjer försökt uppnå bestämda sparmål för att motverka risken för oljeransonering. Under våren l979 genomfördes en kampanj med syfte att spara 7 % av den energi som normalt används under perioden mars—maj. I riktlinjerna för informationskampanjen angavs att den i första hand skulle inriktas mot åtgärder som minskar energiåtgången för uppvärmningsändamål. En annan kampanj genomfördes under somma- ren l979. Det primära syftet med denna kampanj var att minska personbi-

larnas energianvändning. men kampanjen omfattade också energianvänd- ningen inom andra områden. Kampanjen innehöll förutom ren information viss rådgivning och frivilliga överenskommelser om energisparåtgärder.

Energisparkommittén har försökt följa upp resultaten av informations- verksamheten och särskilda rapporter har bl.a. lämnats angående de två nämnda informationskampanjerna. I bägge rapporterna redovisas en på- taglig nedgång i energianvändningen under den aktuella perioden. Det går emellertid inte att dra några slutsatser om informationens inverkan på denna utveckling. eftersom effekterna av informationen i kampanjerna inte kan särskiljas från effekterna av energiprishöjningar eller inverkan av uppgifter i press, radio och TV om t.ex. oljeolyckor och reaktorhaverier. Energipriserna ökade mycket snabbt under l979. Priset på exempelvis villaolja ökade med närmare 80% från den I januari l979 till den I januari I980. Det är troligt att den minskade energianvändningen till betydande del förklaras av de höjda energipriserna. Generellt gäller för de uppföljningar av informationsverksamheten som ESK genomfört att det inte är möjligt att påvisa beteendeförändringar till följd av informationsinsatserna.utan endast kunskaps— och attitydförändringar. Det finns för närvarande inte heller några andra empiriska undersökningar i Sverige som kan visa hur mycket energianvändningen har påverkats av de satsningar som gjorts på information till allmänheten. Det går inte ens att med säkerhet påvisa att informationen medfört en minskning av energianvändningen. När det gäl- ler den allmänna kunskapsnivån uppvisar informationsverksamheten ett tillfredsställande resultat. Det framgår bl.a. av den ovan refererade under- sökningen av AB Marknadsforskning. Ungefär hälften av villaägarna har tämligen goda kunskaper om hushållens andel av den totala energianvänd- ningen i Sverige. Även då det gäller hur stor del av energin inom hushålls— sektorn som går till uppvärmning är kunskaperna bra. Absoluta flertalet villaägare eller nio av tio känner till att det finns ett statligt energisparstöd.

Undersökningen visar också att ungefär hälften av villaägarna känner till att varje grads sänkning av inomhustemperaturen medför en energibespa— ring på 5 %. vilket är ett av ESKzs centrala budskap. Marknadsforsknings undersökning visar vidare att cirka nio av tio villaägare under det senaste året har kommit i kontakt med någon form av information om energibe- sparing i småhus. De flesta villaägare uppger att de sett tidnings- och tidskriftsartiklar samt TV-program. Tre fjärdedelar har sett annonser. fyra av tio har hört radioprogram och lika många har sett affischer utomhus om energibesparing i småhus. En tredjedel har sett affischer på bussar. på tåg och i tunnelbanan. Den information som skickas ut som broschyrer förefal— ler ha relativt stor genomslagskraft. Åtta av tio villaägare har erhållit broschyrer om energisparande i brevlådan. När det gäller de broschyrer som ESK delade ut l979 hade mer än hälften av villaägarna läst ”Energi- sparguide för småhusägare". Hälften av villaägarna hade läst ”Spartips för bilisten” medan var tredje läst "Rätt sparat". Den energisparinformation som skickas ut blir enligt AB Marknadsforsknings undersökning läst i omkring 85% av fallen. I 40% av fallen sparas även materialet. medan endast 8% av informationsmaterialet kastas oläst.

7. Utvärdering av den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten

Genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering har kommunerna fått ansvar för att i sin planering främja hushållningen med energi samt att verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Lagen täcker såväl plane— ringen av kommunal verksamhet som kommunernas samhällsplanering.

Kommunernas ansvar för att energihushållningsaspekterna beaktas inom byggnadsområdet markeras av föreskriften i 9 & byggnadsstadgan om att bebyggelseplanering skall ske med tillbörlig hänsyn till bl.a. energihus— hållningens behov.

Bestämmelser om hushållning med energi i byggander finns i 44 a & byggnadsstadgan där det stadgas att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning. Denna bestämmelse gäller när helt nya

Tabell 7.1 Statsbidrag till kommunerna för information, rådgivning och besiktning m.m. beträffande energisparåtgärder i befmtlig bebyggelse

Verksamhet Bidrag (avrundat) milj. kr. l978/79 1979/80 1980/81 Planering och upprättande av 5 19 8

energisparprogram för befint— lig bebyggelse

PIanerings-. besiktnings- och 25 50 73 rådgivningsverksamhet i kommunen

Informations— och rådgivnings- 6 l0 8

insatser till fastighetsägare och allmänhet

Inköp av viss teknisk 4 4 4 utrustning Utbildning av besiktnings— 4 6 5

förrättare. viss annan personal i kommunen och förtroendevalda

Övrigt 6 7 4

Summa 5! 96” 102

" Varav ca 5 milj.kr. överfört från budgetåret 1978/79.

' Kommunernas energi- sparverksamhet. Bygg- info. Stockholm 1980.

2 Undersökning rörande energibesiktningsför— rättning. VVS-Tekniska Föreningen, Stockholm I980.

byggnader uppförs och vid om-, till- och påbyggnader. Enligt 50 & bygg- nadsstadgan skall byggnad eller del av byggnad som utförts enligt 44 a & underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträck- ning bibehålls. Ansvaret för att övervaka efterlevnaden av byggnadsstad- gan ligger på byggnadsnämnden i kommunen.

Kommunernas betydelse för energisparplaneringen och för energispar- arbetet har framhållits vid ett flertal tillfällen. bl.a. senast i propositionen med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79zl15, bil. 3). Något direkt planeringsansvar har emellertid inte pålagts kommunerna.

I propositionen med energisparplan för befmtlig bebyggelse (prop. l977/ 78:76) anförde föredragande statsråd bl.a. att som villkor för erhållande av energisparstöd borde gälla att byggnaden i fråga besiktigades. Föredragan- den konstaterade emellertid att detta och liknande krav inte kunde införas förrän en organisation för besiktning var utbyggd i varje kommun.

För upprättande av energisparprogram m.m. utgår statsbidrag sedan budgetåret 1978/79. Bidrag utgår också för besiktningsverksamhet. rådgiv- ning m.m. I tabell 7.l visas fördelningen av statsbidrag på olika verksam- heter under budgetåren l978/79. 1979/80 och 1980/Sl.

7.1. Organisatoriska lösningar

Statens planverk föreslog i rapporten "Energihushållning i befintlig bebyg- gelse” (rapport I977:4l) bl.a. en utbyggnad av en kommunal service be- träffande besiktning och analys av byggnadernas energitekniska tillstånd. Enligt planverket borde besiktningsverksamheten organiseras av kommu- nernas byggnadsnämnd.

Föredragande statsråd i regeringens proposition med förslag om energi- sparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76) tog emellertid inte ställning till frågan utan förordade att varje kommun skulle ges möjligheter att finna den lösning som passade bäst i resp. kommun.

I rapporten ”Kommunernas energisparverksamhet” som baseras på en rikstäckande enkätI ges en lägesbeskrivning av förhållandena vid årsskif- tet l979/80. Av den framgår att i ca en tredjedel av kommunerna utförs energisparplaneringen — och får man då också förmoda ledningen av energisparverksamheten — av fastighetskontoret. byggnadskontoret eller stadsarkitektkontoret i kommunen. Samtidigt framgår att ca 80 % av kommunerna har någon form av särskild energisparkommitté eller energi- spargrupp. På frågan om det finns någon koppling mellan organisation för energisparplanering och organisation för kommunal energiplanering har drygt två tredjedelar av kommunerna svarat ja. Kopplingen består vanli- gen i att samma organ utför de två planeringsuppgifterna eller i att samma person eller personer deltar i de olika organen. Värt att notera i detta sammanhang är att enligt den enkät som redovisas i undersökningen ”En— kät våren 1980 om bränsleförbrukningen i småhus i Sverige” känner en- dast II% av rikets småhusägare till att det finns en lag om kommunal energiplanering.

I en annan undersökning2 har man tagit kontakt med kommunerna och ställt vissa frågor till kommunernas "energisparrådgivare". Av undersök—

ningen framgår att med energisparrådgivare avses såväl energirådgivare som besiktningsförrättare. I många mindre kommuner sköter samma tjäns- teman dessa båda uppgifter medan i andra kommuner arbetet är uppdelat på flera tjänstemän. I det följande kommer benämningarna energirådgivare resp. besiktningsförrättare att användas.

I den senast nämnda undersökningen konstateras att det finns ca l.33 energirådgivare och besiktningsförrättare per kommun i 207 kommuner. 27 kommuner saknar tjänstemän med dessa uppgifter och 45 kommuner har inte besvarat enkäten. Av undersökningen framgår vidare att två tredjede- lar av dessa är långtidsförordnade medan en tredjedel är kontidsförord- nade. Organisatoriskt är det en fördel med långtidsförordnade tjänstemän eftersom dessa knyts närmare till kommunen och deras erfarenheter kan tillgodogöras bättre.

Bilden av hur verksamheten organiserats i de olika kommunerna ger ett splittrat intryck. Detta återspeglar i och för sig också statsmakternas inställning att varje kommun skulle ges möjligheter att finna den lösning som passade bäst i resp. kommun. Å andra sidan finns inga tecken som tyder på att en av statsmakternas anvisad lösning för organisationen mar- kant hade förändrat effektiviteten i energisparverksamheten. Visserligen framgår inte av de gjorda enkäterna hur de ca 20 % av kommunerna som inte har någon energisparkommitté eller energispargrupp har löst sin orga- nisation. men man kan förmoda att det i merparten av dessa inte finns någon riktigt fast form för verksamheten.

En styrning av verksamheten kan göras på flera sätt. Under förutsätt- ning att statsbidrag till denna verksamhet även kommer att utgå i fortsätt- ningen kan en styrning av verksamheten enkelt göras genom en koppling till bidraget. Dvs. för att bidrag skall utgå måste kommunen t.ex. ha den organisation som statsmakterna önskar. Ett annat sätt att styra organisa- tionen är att genom lagstiftning ålägga t.ex. byggnadsnämnden enligt plan- verkets tidigare förslag att ansvara för planering etc. även inom detta verksamhetsområde. Delegationen återkommer i det följande (kap l2) till ställningstaganden i denna fråga.

7.2. Planering och upprättande av energisparprogram

Planverket föreslog i rapporten "Energihushållning i befmtlig bebyggelse" att lagen om kommunal energiplanering skulle kompletteras så att kommu- nerna ålades att medverka till att energisparprogram för befmtlig bebyggel- se kom till stånd. Något beslut i denna riktning har emellertid inte fattats. Bl. a. menade bostadsministern i propositionen med förslag till energispar- plan att kommunernas möjligheter till förstärkta insatser inom området var beroende av utökade resurser för vilket också ett stöd infördes.

I januari 1979 distribuerade statens planverk efter samarbete med riks- antikvarieämbetet och Svenska kommunförbundet ett PM om kommunal energisparplanering till samtliga kommuner. Som bilagor till detta PM sändes bl.a. underlagsmaterial för beräkning av resursbehov samt redovis- ning av källor ur vilka underlag för energisparplaneringen går att hämta.

Trots att ca 142 milj.kr. förmedlats som bidrag till kommunerna sedan budgetåret 1978/79 hade i januari 1980 en av tio kommuner inte ens påbör- jat arbetet med att upprätta ett energisparprogram. Återstående 90 % har eller beräknas å andra sidan ha energisparprogram färdigt i januari 1981.

Av de gjorda undersökningarna framgår vidare att för upprättandet av energisparprogram har utnyttjats eller utnyttjas vid undersökningstillfället konsulttjänster i stor omfattning. I endast fyra av tio kommuner har kom- munens egen personal deltagit eller deltar i arbetet. I rapporten om kom- munernas energisparverksamhet pekas på den betydande risken för att programmet inte verklighetsförankras i kommunerna om inte den egna personalen aktivt deltar i upprättandet av programmet.

När det gäller ansvaret för energisparprogrammets genomförande ligger det i allmänhet på kommunens egen. fasta eller projektanställda. personal. Där en konsult ansvarar för genomförandet finns ofta även ett ansvar hos egen personal. Endast var tionde kommun har enbart konsult som ansvarig för programmets genomförande. men även detta är en hög siffra.

I drygt två tredjedelar av kommunerna har genomförandet av energi- sparprogram påbörjats medan en något mindre andel av kommunerna i maj 1980 hade energisparprogram antagna av politisk instans. Skillnaden beror ofta på att det är frågan om pilotprojekt där kommunerna testar sin organi- sation för besiktning. tidsåtgång för besiktning etc. som igångsatts före det att programmet antagits.

Att klart och entydigt definiera ett energisparprogram är en omöjlig uppgift. Självklart måste innehållet och detaljeringsnivån skilja kraftigt mellan en stor och en liten kommun. Det finns i landet 62 kommuner med mindre än 10000 invånare. Antalet kommuner med mellan 10000 och 15000 invånare är 66. I de förra är antalet invånare och därmed också antalet byggnader så litet, att en detaljplanering av t.ex. besiktningsverk- samheten förefaller helt onödig. Även i de senare kommunerna är antalet invånare och därmed byggnader så litet att planeringen inte får tillåtas bli alltför omfattande. I större kommuner kan inte energisparverksamheten drivas rationellt utan en genomgripande planering.

Delegationen kommer i det följande (kap 12) att ta upp frågor som rör behovet av planering och lämna de förslag som anses lämpliga.

7.3. Besiktningsverksamheten

Av gjorda undersökningar kan inte exakt utläsas hur många kommuner som utför energisparbesiktningar. I samband med bidragsgivning till verk- samheten i maj —juni 1980 har vissa uppgifter inhämtats från kommunerna. Av dessa framgår att 233 kommuner erbjuder s.k. energisparbesiktning. För besiktningsverksamheten har 267 av 279 kommuner fått statligt bidrag under 1980/81.

Energibesiktningar kommer i 223 kommuner till stånd genom att fastig- hetsägaren anmäler sitt intresse. I de flesta fall — 156 kommuner — har kommunen också erbjudit fastighetsägaren besiktning.

Statens planverk har upprättat riktlinjer för hur besiktningarna kan utföras. Även ett stort antal konsultföretag inom branschen har utvecklat

mallar för hur energisparbesiktningarna kan utföras. Av kommunernas besiktningsförrättare använder nästan hälften planverkets besiktningsmall medan nästan två av tio arbetar utan särskild mall. Resten arbetar med egen mall, konsultmall eller liknande vid besiktningarna.

Det finns ca 1,3 besiktningsförrättare per kommun i de drygt 200 kom- muner som har egna tjänster tillsatta. Övriga utnyttjar konsult eller annan personal för energisparbesiktningar.

Beträffande kompetensen hos besiktningsförrättare kan konstateras att enligt en av de gjorda undersökningarna kan mindre komplexa åtgärder — varav en större del är byggnadstekniska — besiktas av flertalet av förrät- tarna. Åtgärder som rör injusteringar, styr- och reglerutrustningar. luftbe- handlingssystem, elektriska utrustningar m.m. är av mer komplex natur och kan besiktas av ett mindre antal förrättare. Detta är naturligt eftersom hela två tredjedelar av energirådgivarna och besiktningsförrättarna har praktisk erfarenhet inom byggområdet medan ett mindre antal har erfaren- heter av installationsteknik etc.

Av de gjorda undersökningarna framgår att besiktningsverksamheten hittills haft begränsad omfattning. Kommunerna planerar nu emellertid en avsevärd ökning av verksamheten med en planerad besiktning av mer än dubbelt så många hus under 1980/81 som under 1979/80. se tabell 7.2. Detta är möjligt genom ökad effektivitet nu när viss vana vid arbetsuppgiften finns, men kommer givetvis också att ställa ökade krav på resurser.

Tabell 7 .2 Energisparbesiktning av bostäder

Utförda besiktningar Planerade besiktningar 1979/80 1980/81 Antal småhus 26504 69826 (+ 160%) Antal lägenheter 79 151 165 384 (+ 1 10%)

i flerbostadshus

Man kan vidare förvänta sig ett fortsatt stort intresse för kommunens energisparbesiktningstjänster. Drygt fyra av tio småhusägare känner till att kommunen har besiktningsförrättare som kan anlitas av dem. Energispar— besiktningsverksamheten har också hittills huvudsakligen inriktats mot småhusbebyggelsen. bl.a. eftersom besiktningen här är enklare att utföra.

För besiktningen har bl.a. planverket beräknat en tidsåtgång om 4 tim- mar per hus och i flerbostadshus dessutom 15 minuter per lägenhet. Enligt gjorda undersökningar bekräftas i stort sett detta antagande. För småhusen har fyra timmar och 10 minuter använts och för flerbostadshusen 5 timmar plus 35 minuter per lägenhet (då har emellertid inte alla lägenheter besik- tats).

Om man delar in landet i moduler om 10000 invånare (det finns 124 kommuner med mellan 5000 och 15000 invånare) kan man beräkna tidsåt- gången för besiktningar av bostäder inom varje sådan modul till fem årsarbeten. För övriga lokaler och industrins byggnader är moduler om 10000 invånare för små eftersom dessa besiktningsobjekt är mer spridda över landet och dessutom av en mer komplicerad natur. Totalt för landet kan för detta beräknas ett behov om 485 årsarbeten. dvs. något mindre än två årsarbeten per kommun.

Totalt innebär detta att ca 4500 arbetsår för energisparbesiktning be- hövs. Om 10 % av beståndet nu är besiktigat och återstående 90 % skall besiktigas på sju år samt om lönen till en årsarbetare kan beräknas till ca 140000 kr. per år fås en total årskostnad om ca 80 milj.kr.

Det är emellertid inte nödvändigt att besiktiga hela fastighetsbeståndet. Dels är det möjligt att utifrån data om huset (i första hand byggnadsår) avgöra om total besiktning är nödvändig. dels bör det vara möjligt att utgå från att besiktningsförfarandet kan förenklas genom användning av typhus så att total besiktning av alla hus (i huvudsak småhus) inte behövs.

7.4. Rådgivningsverksamhet

[ mer än nio av tio kommuner pågår energisparrådgivning. Vanligast är att rådgivningen sker genom kommunens förmedlingsorgan (196 kommuner). men även särskild energirådgivare (184 kommuner) utnyttjas i många fall. Även vad gäller denna verksamhet planeras en utökning för kommande år. enligt undersökningarna med 20 % fler rådgivningstimmar.

Hälften av småhusägarna känner till att det finns energirådgivare som lämnar råd kostnadsfritt.

Rådgivning till fastighetsägare och allmänhet är ett viktigt moment i energisparandet. Givetvis lämnas den viktigaste rådgivningen bäst i sam- band med besiktningsverksamheten. men i de fall där en besiktning inte är aktuell är det betydelsefullt att hjälp och råd ändå kan erhållas. Denna rådgivning kan i många fall ske i samarbete med bl. a. konsumentrådgiv— ningen i kommunen och innebära hjälp vid val av olika energisparande material. åtgärder och apparater. Det är också viktigt med samarbete med låneförmedlingsorganet i kommunen eftersom rätt ifyllda låneansöknings- handlingar etc. i hög grad förenklar handläggningen av ärendena.

P.g.a. det stora antalet byggnader som berörs måste rådgivningsverk- samhet och besiktningsverksamhet komplettera varandra. Flerbostadshus och andra större byggnader är svåra att översiktligt bedöma från energi- sparsynpunkt varför dessa ofta måste bli föremål för en besiktning. Gjorda bedömningar pekar på att 75% av sådana byggnader uppförda före 1975 bör bli föremål för besiktning. Beträffande småhusen kan behovet av besiktning bedömas vara mindre. Småhusägare kan i stor omfattning få råd och rekommendationer om lämpliga energisparåtgärder från rådgivnings- centraler med stående. alternativt ambulerande. utställningar.

7.5. Information

I 95 % av kommunerna bedrevs under 1979 informationsverksamhet i form av utställningar. distribution av broschyrmaterial och andra aktiviteter. I många fall är distribution av trycksaker samordnad med utställningar.

När det gäller utställningar. kurser. föredrag och studiecirklar m.m. svarar kommunerna för den dominerande delen. Av småhusägarna har flest uppmärksammat kommunens aktiviteter inom området. När det gäller annan information såsom broschyrer. affischer etc. svarar kommunerna

naturligt för en mycket liten del vilket återspeglas i småhusägarnas känne- dom om och uppmärksamhet på kommunernas verksamhet inom området.

Det är viktigt med allmän information om energisparfrågor. Visserligen kommer information som betydelsefull faktor för vidtagande av energi- sparande åtgärder först på ca tionde plats i en lista som toppas av risken för höjningar av oljepriset. Denna information är emellertid av mer övergri- pande natur och sköts naturligt av andra organ (energisparkommittén). Kommunernas insatser inom området begränsas till dem som svarar för de mer direkta formerna av informationsspridning.

7.6. Utbildning

Av de 276 energirådgivare och besiktningsförrättare som ingår i undersök— ningen om förrättning av energisparbesiktning i kommunerna har praktiskt taget alla ingenjörsutbildning eller motsvarande. Det är emellertid helt klart att det finns ett stort behov av vidareutbildning bland dessa. Även andra grupper har behov av ytterligare utbildning i energifrågor. Ett stort antal kursarrangörer finns som ordnar kurser inom energisparområdet. Bland dessa kan nämnas Svenska kommunförbundet och Statens Institut för Företagsutbildning (SIFU).

Speciellt kan här tre kurser som anordnas av Svenska kommunförbun- det nämnas. Dessa är följande kurser — Besiktningsförrättare för befintlig bebyggelse — bygg — Besiktningsförrättare för befintlig bebyggelse — VVS — Energirådgivare

Dessa kurser omfattar en till två veckor och är speciellt anpassade för de behov som ovan antytts i avsnitten 7.3 och 7.4.

I en av de undersökningar som delegationen låtit göra har kostnaderna för grund-. fort- och vidareutbildningen för besiktningspersonalen beräk- nats. Under förutsättning att alla byggnader skall besiktigas inom en fem- årsperiod har dessa beräknats till totalt ca 6.5 milj.kr. De insatser som görs inom utbildningsområdet måste naturligtvis i huvudsak utföras i ett tidigt skede. Huvuddelen av detta belopp bör således sättas in omgående. medan resterande del krävs för vidmakthållande av en hög kompetensnivå. Ut- bildningskostnaderna för de andra grupper som kan vara aktuella i sam- manhanget har inte beräknats.

Det är emellertid uppenbart att många andra grupper har ett utbildnings- behov. Beslutsfattare. förtroendevalda och liknande måste ges kännedom om energifrågorna och deras inverkan på andra områden i samhället. Ett rimligt antagande kan här vara att resursbehovet är i samma storleksord- ning som för besiktningsförrättarna. Behovet av utbildning av den personal som skall föreslå energisparåtgärder och i övrigt ge råd och anvisningar har berörts ovan.

De energisparande åtgärderna skall emellertid också utföras. De avsnitt som berör värmeisolering och quttäthet i Svensk Byggnorm fastställdes av regeringen i huvudsak under 1976. Vissa förändringar har därefter införts genom regeringens fastställande av SBN i september 1980. En betydande utveckling har sedan dess skett inom området. Inte minst har vikten av täta

| | 1 l 1

byggnader observerats. Önskan att åstadkomma så energisnåla byggnader som möjligt har emellertid i många fall lett till olämpliga byggnadskon- struktioner och problem med t.ex. för hög luftfuktighet. som tidigare kunnat döljas genom hög luftomsättning och därmed följande hög energi- förbrukning. kommer nu fram. De nya kraven på energisnålt byggande ställer nya krav på konstruktörer, projektörer. byggnadsarbetare osv. Be- tydande utbildningsinsatser är nödvändiga för att dessa grupper skall kun- na möta de krav de ställs inför.

1 en utredning av VVS-tekniska föreningen på uppdrag av statens indu- striverk har vissa av dessa kostnader beräknats. Kostnaden för fort- och vidareutbildning för fyra av de enligt utredningen väsentligaste grupperna beräknas uppgå till 120 milj.kr. under en treårsperiod för samhället. De grupper man därvid avser är fastighetsförvaltare. VVS-konsulter. ventila- tionsentreprenörer och rörentreprenörer. Den totala utbildningskostnaden för dessa grupper har beräknats till 340 milj.kr. av utredningen.

Utöver utbildningsbehovet för dessa grupper pekar utredningen på det utbildningsbehov som föreligger för en del andra kategorier. Bl.a. nämns oljeeldningsentreprenörer. kylentreprenörer. skorstensfejare. fabrikanter. grossister och återförsäljare. '

I den tidigare omnämnda undersökningen av energisparplaneringsläget i kommunerna redovisas också vissa synpunkter på utbildningsfrågor. Bl.a. framhålls följande:

— Utbildningsverksamheten är omfattande men dåligt samordnad. En långsiktig gemensam strategi saknas. — Det är angeläget att en samlad analys görs och att ett ramprogram för olika aktiviteter upprättas. — Inom ramen för detta program bör ett basmaterial utvecklas. bestående av den dagsaktuella kunskapen. dokumenterad på ett sådant sätt att den utan större resurser kan utnyttjas av olika utbildningsorgan. — Detta basmaterial bör kompletteras kontinuerligt genom det utveck- lingsarbete som bedrivs vid de tekniska högskolorna. med andra forsk- ningsresultat. och med kontinuerliga erfarenheter från fältet i samband med aktiv information och utbildning. — Utarbetande av pedagogiskt atbildningsmaterial inom området påskyn- das. Särskild tonvikt läggs på sådant material som enskilda och företag själva kan använda med eller utan assistens av handledare. — Kraftig utbyggnad av den byggplatsorienterade fortbildningen. syftande till större förståelse och utökat erfarenhetsutbyte mellan olika led. Verksamheten bör omfatta hela landet.

— Utbildningen av projektörer byggs ut genom stöd och biträde vid före- tagsintern utbildning, liksom vid extern utbildning på lokal nivå. Sam- verkan med den lokala byggnadsinspektionen utvecklas. — Materia/industrins behov av utbildning studeras och integreras med lämpliga aktiviteter, riktade mot branschen i övrigt. — Särskilda självinstruerande TV-kassetter introduceras för att demonst— rera och instruera om tätning av fönster och dörrar samt tilläggsisole- ring. Energikommissionens expertgrupp för energihushållning har i sin rap- port "Energibehov för bebyggelse, hushållningsmöjligheter”'. gjort en ge-

nomgripande genomgång av utbildningsbehovet. Man har vidare där läm- nat ett förslag till en s.k. ”värmeskola". Emellertid redovisas inte några kostnader.

För utbildningsåtgärder i energibesparande syfte anvisas medel på ett särskilt anslag över industridepartementets budget. Anslaget disponeras av statens industriverk. ] anslagsframställningen från industriverket för budgetåret 1980/81 redovisas ett förslag om en treårig utbildningsplan. vilken mer utförligt presenterats i rapporten (SIND PM l979z9).

Delegationen. som beretts tillfälle att yttra sig över industriverkets rap- port. har i princip tillstyrkt de förslag om den organisatoriska uppläggning- en som görs där. I sitt yttrande tog emellertid inte delegationen upp kostnadssidan.

Huvuddragen i den utbildningsplan som föreslås av industriverket utgår från följande principer: — en utbildning av den storleksordning och med den intensitet som den avsedda måste genomföras i samarbete med användargruppens egna organisationer — den måste uppdelas i små enheter både vad gäller gruppstorlek och kursinnehåll — huvuddelen av genomförandet bör av kostnadsskäl ske på lokal nivå — den lokalt genomförda kursen har pedagogiska fördelar. speciellt vad gäller vissa typer av grupparbeten. Resorna för deltagarna minskas — uppdelningen i små grupper och inom små regioner ger förutsättningar för en ökad aktivitet vid genomförandet. Med dessa principer har en verksamhetsplan formulerats. För utbild- ningsfrågor har därvid industriverket angivit följande medelsbehov:

___—_____——_—_—_——

_______________-_-——_——_—

Budget Medelsbehov

1979/80 5 Mkr (beviljat. inkluderar rådgivningsverksamheten. drygt 2 Mkr) 1980/81 15 Mkr 1981/82 20 Mkr 1982/83 30 Mkr

1983/84 — ___—______—_——_—_

Delegationen återkommer till utbildningsfrågor i det följande (kap. 12).

8. Övergripande samhällsekonomiska studier av energisparprogrammet

8.1. Inledning

Energisparplanens huvudsyfte är att åstadkomma en bättre energihus- hållning. och den ska därför givetvis i första hand bedömas utifrån detta. En verksamhet av den här aktuella omfattningen tar emellertid resurser i anspråk i en sådan omfattning att det finns anledning att undersöka huruvi- da genomförandet av energisparplanen även kan väntas påverka den sam- hällsekonomiska utvecklingen i stort. exempelvis beträffande sysselsätt- ningen, takten i den ekonomiska tillväxten och konsumtionsutrymmet. Vidare kan genomförandet av energisparplanen väntas få effekter på bytesbalansen. I detta kapitel diskuteras dessa effekter.

8.2. Sysselsättning

Energisparplanens genomförande innebär omfattande krav på arbetsinsat- ser av flera slag. De planerade investeringarna i energibesparande åtgärder ställer krav på arbetskraftsresurser inom både byggnadsindustrin och byggnadsmaterialindustrin. Ändringar i drift., skötsel. injustering och un- derhåll medför nya krav på såväl fastighetsskötare och driftspersonal som reparatörer. Vidare innebär handläggningen av energisparstödet ett ökat behov av administrativa arbetsinsatser, bl.a. på de kommunala förmed- lingsorganen och länsbostadsnämnderna. Slutligen ställer kommunernas vidgade uppgifter beträffande rådgivning, information och besiktnings- verksamhet ökade krav på arbetsinsatser inom kommunerna.

I detta avsnitt koncentreras intresset till den första kategorin syssel- sättningseffekter. dvs. den ökade sysselsättning inom byggnadsindustrin och byggnadsmaterialindustrin som genomförandet av energisparplanen ger upphov till. De övriga kraven på arbetskraft har i detta sammanhang bedömts vara av mindre intresse från en övergripande nationell utgångs- punkt. De ökade kraven på såväl driftpersonal och reparatörer som admi- nistrativ personal har dessutom bedömts vara svåra att kvantifiera. bl.a. genom att det är troligt att många kommunala organ m.fl. i viss mån har kunnat inrymma de nya verksamheterna inom ramen för de befintliga resurserna. De åtgärder som företas med stöd av statliga bidrag och län är:

' Palmer. E.: Syssel- sättningseffekter av ener- gisparinvesteringari be- fintlig bebyggelse.

a) tilläggsisolering av vinds- och golvbjälklag och ytterväggar.

b) byte till 3-glasfönster eller ombyggnad av befintliga Z-glasfönster till 3- glasfönster,

c) tätningsåtgärder (I) utbyte. injustering och nyinstallation av uppvärmningssystem. styr- och reglersystem samt ventilationssystem och -utrustning. De yrkeskategorier som direkt berörs av arbetena är framför allt hus- byggnads- och anläggningsföretag samt byggnadshantverksföretag (måleri- företag. VVS- och elinstallatörer m.fl.). Vidare berörs ett antal industri- grenar. bl.a. byggnads— och inredningssnickeriindustrin. glasvaruindustrin. mineralullsindustrin samt delar av maskinindustrin.

Sysselsättningseffekterna av energisparverksamheten i befintlig bebyg- gelse måste ses inom ramen för hela byggnadsverksamheten. Denna nådde en kulmen vid ingången av 1970-talet efter att ha vuxit snabbt under 1960- talet. Under i stort sett hela 1970-talet låg sedan den totala byggproduk- tionsvolymen något under 1970 års nivå. Nyproduktionen av lägenheter i flerfamiljshus minskade markant samtidigt som nyproduktionen av småhus ökade. Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten har sjunkit snabbare än byggandets volym som följd av en ökad produktivitet. Under perioden 1970—75 minskade antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten med i genomsnitt 2.4% per år. motsvarande 8000—9000 årsarbetare.

Under första hälften av 1980-talet kan byggnadsproduktionen och sys- selsättningen återigen komma att öka mot bakgrund av bl.a. de prognoser för det framtida bostadsbyggandet som utarbetats vid bostadsstyrelsen. Detta innebär att det finns en möjlig konflikt mellan det ordinarie byggan- det och den byggnadsverksamhet som uppstår på grund av energisparstö- det. Under 1979 uppstod brist på byggnadsarbetskraft i vissa regioner. bl.a. i stockholmsområdet. vilket i sin tur kan ha fördröjt energisparverk- samheten.

1 en undersökning| har sysselsättningseffekterna av energisparverksam- heten analyserats. Studien. som begränsas till sådana åtgärder som fått energisparstöd. pekar på att de direkta sysselsättningseffekterna av energi- sparstödet i byggnadsindustrin under budgetåret 1978/79 maximalt var av storleksordningen 2200 årsarbetare. Motsvarande investeringsvolym var ca 1.4 miljarder kronor i 1979 års penningvärde. Dessutom beräknas imli— rekta sysselsättningseffekter i form av ca 2 200 arbetstillfällen inom bygg- nadsmaterialindustrin och ca 3000 arbetstillfällen inom underleverantörs— leden ha orsakats av energisparstödet. När det gäller byggnadsarbetet utför emellertid fastighetsägaren i många fall själv åtgärderna. speciellt ifråga om småhus. Enligt den refererade undersökningen torde detta vara fallet för ca 30 % av energisparinvesteringarna.

Under förutsättning att sparplanen genomförs ijämn takt under perioden fram till 1988 beräknas på grundval av detta att den årliga syselsättningsök- ning som blir följden av energisparstödet kan komma att uppgå till ca 4500 årsarbetare inom byggnadsindustrin. drygt 6000 arbetstillfällen inom bygg- nadsmaterialindustrin samt ca 8500 arbetstillfällen i underleverantörsle- det. Inalles skulle den totala sysselsättningen. som direkt eller indirekt orsakas av energisparstödet, därmed uppgå till ca 20000 årsarbetare.

Det totala antalet byggnadsarbetare uppgick 1978 till drygt 125000.

varav knappt 40000 träarbetare och ca 14000 rörarbetare. De byggnadsar- betare som berörs av arbeten till följd av energisparstödet utgör således en inte oväsentlig andel av den totala byggnadsarbetarekåren. Enligt utred- ningen torde dock. med rådande tendenser. inte energisparstödet innebära något resursfördelningsproblem nationellt sett vad beträffar tillgången på byggarbetskraft. Däremot kan det finnas anledning att vänta sig regionala problem. Under 1970-talet har den geografiska rörligheten minskat bland byggnadsarbetarna. vilket medfört brist på byggarbetskraft i vissa län samtidigt som överskott på arbetskraft kunnat noteras i andra län. Som nämnts noterades under 1979 brist på byggnadsarbetare i vissa delar av landet.

Inom ramen för energihushållningsdelegationens arbete har försök gjorts att uppskatta de regionala sysselsättningseffekterna av energisparstödet. Inledningsvis kan konstateras att det finns ett nära samband mellan energi- sparstödets länsvisa fördelning och motsvarande fördelning för det totala bostadsbeståndet. dvs. stödet har fördelats geografiskt jämnt med hänsyn | till antalet lägenheter. Ett par undantag finns dock. En i förhållande till

bostadsbeståndet oproportionerligt stor andel av stödvolymen gick under ' budgetåret 1978/79 till Västernorrlands och Jämtlands län. medan det | motsatta gällde för Stockholms län. I det förra fallet torde en viktig förkla- l ring ligga i länens förhållandevis ålderstigna byggnadsbestånd.

Sammanlagt tyder de undersökningar som energihushållningsdelega- tionen initierat eller tagit del av på att den planerade omfattningen av energisparprogrammet knappast kommer att bidraga till resursfördelnings- problem under början av 1980-talet vad gäller byggarbetskraftens totala omfattning. Möjligen kan brist på byggarbetskraft komma att uppstå i vissa regioner men det är svårt att avgöra vilka regioner detta skulle omfatta. Tillgängliga undersökningar visar att energisparstödet i norrlandslänen i första hand ger upphov till direkta sysselsättningseffekter. dvs. effekter på antalet sysselsatta byggnadsarbetare. medan storstadsområdena främst får effekter via indirekta samband. dvs. genom material- och underleveranser. Med den situation som idag råder på byggarbetsmarknaden. brist på bygg- nadsarbetare i storstadsområdena och undersyssclsättning i glesbyggds- områdenna. skulle detta tyda på att energisparstödet i huvudsak har gynn- samma effekter när det gäller de direkta arbetstillfällen det ger upphov till.

De indirekta effekterna, dvs. energisparinvesteringarnas sysselsätt- ningseffekter för byggnadsmaterialindustrin och underleverantörer till denna. är som ovan nämnts i storleksordningen en och en halv gång så stora som de ovan redovisade direkta effekterna. När det gäller den regio- nala fördelningen av de arbetstillfällen som indirekt blir följden av energi- sparåtgärderna är det svårt att dra vittgående slutsatser. Ungefär 35 % av materialkostnaderna för de sparåtgärder som hittills erhållit statligt stöd (exkl. fjärrvärme) har hittills gått till köp av isoleringsmaterial. Produk- tionen av isolermaterial koncentreras till Rockwools och Gullfibers fabri- ker. som emellertid finns i relativt många län. bl.a. som en följd av transportsituationen. Drygt 20 % av de totala materialkostnaderna hänför sig till byte av fasadskikt. Verkstäder för sågade trävaror förekommer i de flesta regioner och sysselsättningseffekterna kan på goda grunder antas vara väl utspridda. Vad beträffar tillverkningen av fönsterglas är Emma-

2 Kartläggning av utbild- ningsbehovet för yrkes- verksamma beträffande energihushållning vid 10- kaluppvärmning. Bygg- info. PM 1979-05-30.

3 Undersökning rörande energibesiktningsför— rättning. VVS-Tekniska Föreningen, maj 1980.

4 Juås, B. och Mattsson, B.: Utvärdering av styr- medel för energisparande åtgärderi bostäder 1974—1979. (Mars 1980).

boda Glas AB och Pilkington AB de största producenterna. Även här är produktionen relativt geografiskt utspridd.

I fråga om underleveranstörsleden blir svårigheterna att bestämma sys— selsättningseffekternas geografiska fördelning ännu större. Det rör sig här exempelvis om transporttjänster som torde vara väl geografiskt utspridda. Det är också sannolikt att den extra produktion och de extra arbetstillfällen som skapats i underleverantörsleden till följd av själva energisparstödet oftast utgör en relativt liten andel av den totala verksamheten för de berörda företagen.

En sammanfattande slutsats är att de sysselsättningseffekter som upp- står i byggnadsmaterialindustrin och i underleverantörsleden som följd av energisparstödet inte bör ge upphov till några oönskade sysselsättningsef- fekter.

Brist på arbetskraft kan dock uppstå inte enbart geografiskt utan också när det gäller speciella typer av kompetenser.

Gjorda inventeringar!”3 pekar på att omfattande utbildningsinsatser är nödvändiga inom de byggnadstekniska och VVS-tekniska områdena. om energisparplanens mål ska kunna nås. ] vilken mån eventuella brister på arbetskraft kan komma att uppstå är i stor utsträckning avhängigt av utbildningen.

Vidare är det av stor betydelse att statsmakterna. bl.a. via arbetsmark- nadspolitiska åtgärder, skapar förutsättningar för en trygg och kontinuerlig arbetsmarknad för de berörda yrkeskategorierna. I detta avseende är dock energisparverksamhetens problem de samma som gäller för stora delar av byggarbetsmarknaden. Ett betydelsefullt problem rör i detta sammanhang arbetsinsatsernas säsongsmässiga fördelning. Fr. om. maj 1978 har energi- sparmedel anvisats i form av en s.k. planeringsreserv som budgetåret 1978/79 uppgick till 400 milj. kr. och budgetåret l979/80 till 640 milj. kr. Syftet med planeringsreserven är att utjämna konjunktur- och säsongsmäs— siga variationer i sysselsättningen. Planeringsreserven skall utnyttjas på det sätt som är lämpligt med hänsyn främst till sysselsättningsläget.

Av planeringsreserven frisläpptes 300 milj. kr. hösten 1978 och 84.5 milj.kr. i maj 1979. I det första regeringsbeslutet föreskrevs att medlen skulle användas för lån och bidrag för sådana energisparande åtgärder som, i första hand under vinterhalvåret. ger sysselsättning åt anställd arbetskraft. Genom det andra beslutet fick 74.5 milj. kr. tas i anspråk för beslut om bidrag och lån för sådana energibesparande åtgärder i bostads- hus som ger sysselsättning åt anställd arbetskraft i andra län än Stock- holms län. 10 milj. kr. skulle användas för energibesparande åtgärder i kommunerna. I november 1979 frisläpptes 50 milj. kr. för energibesparan- de åtgärder i statliga byggnader. I slutet av 1979 anvisades vidare 35 milj. kr. till åtgärder i kommunala byggnader. Slutligen medgavs i mars 1980 utnyttjandet av 300 milj. kr. för åtgärder i bostadshus.

I en utvärdering av styrmedel för energisparande åtgärder i bostäder 1974—19794 har de direkta sysselsättningseffekterna av de två första fri- släppen av planeringsreserven analyserats. Det första frisläppet. som av- såg vinterhalvåret 1978/79. inföll vad beträffar kapacitetsutnyttjandet un- der en gynnsam period. eftersom den säsongsberoende ökningen av antalet arbetslösa under detta halvår var markerad samtidigt som kapacitetsut-

nyttjandet i byggnadssektorn var lågt. Det andra frisläppet var. från dessa utgångspunkter. mindre välmotiverat; under perioden uppgav 67% av byggnadsföretagen enligt konjunkturbarometern att de erfor brist på bygg- arbetskraft.

När det gäller den regionala fördelningen av planeringsreserven har utgångspunkten för undersökningen varit att län med hög arbetslöshet prioriteras. eftersom sysselsättningseffekterna i dessa län kan förväntas bli störst. Från denna utgångspunkt har den regionala fördelningen av plane- ringsreserven vid båda tillfällena varit svårförklarig. De båda storstads- länen. Göteborgs- och Bohus län och Stockholms län. samt några av de från sysselsättningssynpunkt värst drabbade. Norrbottens. Jämtlands och Värmlands län. har fått mindre medel ur planeringsreserven än vad som svarar mot deras andel av antalet arbetslösa byggnadsarbetare. Medlen förefaller inte heller stå i proportion till arbetslöshetsprocenten i respekti- ve län. Så har t.ex. Kronobergs och Kalmars län fått en generös tilldelning trots ganska låg genomsnittlig arbetslöshetsprocent. ] undersökningen be- tonas dock osäkerheten i slutsatserna. eftersom effekten av en viss stimu- lans kan skilja sig mellan olika regioner.

Ett ytterligare problem i fråga om planeringsreserven gäller den tidsut- dräkt som finns mellan den tidpunkt då beslut fattas om frisläppande av planeringsreserven. och den tidpunkt då detta medför att arbetslös byggar- betskraft får anställning. Kunskaperna om dessa samband är idag mycket bristfälliga. men tillgängligt material tyder på att den nämnda tidsutdräkten är förhållandevis lång. Planeringsreserven skulle därmed vara ett ganska trubbigt instrument för att utjämna säsongs- och konjunkturmässiga samt regionala sysselsättningsvariationer när det gäller tiden mellan frisläpp av planeringsreserven och effekterna av detta. Det kan dock hävdas att bygg- nadsindustrin genom sin höga andel sysselsättning per krona saluvärde tillgodogörs fler arbetstillfällen än t.ex. tillverkningsindustrin vid en given stimulans i form av t.ex. frisläpp av planeringsreserven. År 1978 var exempelvis antalet sysselsatta per miljoner kronor saluvärde i byggnadsin- dustrin ca 5.1 årsarbetare. jämfört med 4.8 i verkstadsindustrin och 4.4 i varvsindustrin.

8.3. Materialindustrin

Som framgått av föregående avsnitt kan energisparstödets effekter på sysselsättningen inom den inhemska byggnadsmaterialindustrin tillsam- mans med dess inhemska underleverantörer vara väl så betydelsefull som de direkta effekterna på byggnadsindustrin. Den tidigare refererade stu- dien av sysselsättningseffekter av energisparinvesteringar tyder på att dessa effekter är i storleksordningen 1—2 gånger så stor som effekten på byggnadsindustrin. Av detta skäl är det väsentligt att analysera i vilken mån det finns risker för kapacitetsbrist i de levererande industrierna vid ett genomförande av energisparplanen i den omfattning som planerats. På uppdrag av energihushållningsdelegationen har en uppskattning5 gjorts av den beräknade materialförbrukning som energisparprogrammet innebär

5 Silberman, H.: Mate- rialåtgångi samband med energisparåtgärderi be- fintlig bebyggelse.

Tabell 8.1 Produktion. import. export samt produktionskapacitet av vissa byggnadsmaterial

Materialåtgång Enhet 1980 Kapaci- ———_——————————-_ tet 1981 Produk- Export Import Till- tion försel Sågade trävaror Milj m3 110 5.8 0.4 5.6 15.0 Skivmaterial Ton 1000-1211 — spånskivor Ton 803 345 34 492 975 ! OOO-tal — träfiberskivor Ton 482 245 10 247 600 lOOO—tal — gipsskivor Ton 350 5 100 445 400 1000-ta1 Mineralull Milj m) 10.12 0.51 0.40 10.01 11.5 Karbamidcellplast () dyl. Milj in3 0.094 — — 0.094 0.185 Isolerrutor Milj m2 1634 — 0.527 2.161 2.000 Fönstersnickerier Milj st 1.90 0.06 0.03 1.87 2.20 Värmepannor.radia- torer. oljebrännare. radiatortermostater Milj kr 1.272 265 60 1.067 1.489 Luftbehandlings- apparater Milj kr 832 200 40 672 1.100 Tätningslister Milj m 21.5 — 0.1 21.4 70.5

samt av möjligheterna att via inhemsk produktion tillfredsställa detta be— hov.

Beräknad produktion, export och import samt den totala tillförseln till den svenska marknaden och en bedömning av produktionskapaciteten 1981 i vissa branscher framgår av tabell 8.l.

Av tabellen framgår att endast ett fåtal branscher idag har ett högt kapacitetsutnyttjande. Till dessa branscher hör gipsskive- och mineralulls- tillverkarna. Inom dessa två branscher är kapacitetsutnyttjandet nära 90 %. För vissa materialgrupper. framför allt tätningslister och karbamid- cellplast. är däremot kapacitetsutnyttjandet extremt lågt. Även när det gäller sågade trävaror. isolerrutor och Iuftkonditioneringsapparater är kapacitetsutnyttjandet förhållandevis lågt eller omkring 70—75 %. I tabell 8.2 redovisas den beräknade förbrukningen av vissa byggnads- material i samband med energisparåtgärder:

Utgångspunkt för beräkningarna har varit den specifika materialåtgång som angavs i proposition 1977/78:76 med energisparplan för befintlig be- byggelse. kompletterad med vissa andra uppgifter. De intervall som anges i tabellen inrymmer ett antal studerade alternativ beträffande genomföran— detakten för energisparplanen. Intervallets undre gräns förutsätter dels att 3/10 av den totala stödvolymen enligt sparalternativ III i propositzon 1977/ 78:76 genomförts före ingången av 1981 samt att alla typer av energisparåt- gärder genomförs parallellt. dvsjämnt fördelade över perioden'l981—1988. Intervallets övre gräns förutsätter dels att endast 2/10 av sparplanens ambitionsnivå III kommit till stånd före 1981 . dels att genomförandet av de åtgärder som inte medför byggnadsarbeten forceras så att sparplmen vad avser dessa är uppnådd efter tre år.

Tabell 8.2 Materialförbrukning per år vid olika energisparalternativ

Materialslagenhetmängd Enhet Mängd Sågade trävaror Milj ml 0.1 Skivmaterial Ton 1000-ta1 — spånskivor Ton 1000-ta1 31—72 — träfiberskivor Ton 1000-tal 8—9 —— gipsskivor Ton 1000-ta1 29—38 Mineralull Milj m3 2.7—5.5 Cellplastskivor Milj m3 0.07—0.18 Karbamidcellplast o dyl. Milj m3 026—066 Plåt för väggar och tak Milj m", 2.4—5.2 Asfaltpapp Milj m2 6.8— 17.6 Bytulduk Milj m2 0.5—1.2 Planglas Milj mZ 3.3—3.7 lsolerrutor Milj rnl 1.6—1.21 Fönstersnickerier Milj st 0.58—066 Värmepannor. radiatorer. olje- Milj kr 34—92 brännare. radiatortermostater LuftbehandIingsapparater Milj kr 197—288 Tätningslister Milj m 20.6—50.5

I tabell 8.3 redovisas den beräknade förbrukningen av vissa byggnads- material vid nybyggande (inkl all annan förbrukning som inte avser energi- sparåtgärder)

Beräkningen baseras på ett årligt bostadsbyggande om ca 40000 lägen- heter i småhus och ca 16000 lägenheter i flerfamiljshus under perioden.

I tabell 8:4 har, med utgångspunkt från de tidigare kalkylerna, samman- ställts det beräknade totala behovet av olika byggnadsmaterial under pe- rioden. De intervall som anges överensstämmer med de förutsättningar som gavs ovan, tabell 8.2.

Tabell 8.3 Förbrukning av vissa byggnadsmaterial vid nybyggande under perioden 1981—87 Materialslag År

1981—82 1983—84 1985—87 Sågade trävaror Milj m3 5.1 5.4 5.4 Skivmaterial Ton 1000-ta1 — spånskivor Ton 1000-ta1 462 462 463 —träfiberplattor Ton 1000-ta1 287 288 289 — gipsskivor Ton ] OOO-tal 328 341 352 Mineralull Milj m3 7.9 8.2 8.4 Planglas Milj m2 3.9 4.0 4.2 lsolerrutor Milj m2 1.2 1.3 1.3 Fönstersnickerier Milj st 1.15 1.21 1.25 Värmepannor.radiatorer, oljebrännare. radiator- termostater Milj kr 1039 1088 1124 Luftbehandlings- apparater " 470 492 508 Tätningslister Milj m 5.4 5.6 5.7

6 Mäler, K-G., m.fl.: Na- tionalekonomisk utvär- dering av energisparpro-

grammet.

Tabell 8.4 Totalförbrukning av vissa byggnadsmaterial vid olika energisparalternativ

Materialslag År 1981—82 1983—84 1985—87

Sågade trävaror Milj m'1 52 5.5 5.5 Skivmaterial Ton 1000-ta1

— spånskivor Ton 1000-ta1 493—525 493—525 434—526 —träf|berskivor Ton 1000-ta1 295—296 296—297 297—298 — gipsskivor Ton 1000—tal 357 370 381 Mineralull Milj m] 10.6— 12.9 10.9—13.2 11.1—13.4 Karbamidcellplast

o dyl. Milj rnj 0.25—0.57 (1.25—0.57 0.25—0.57 Planglas Milj m2 7.2 7.3 7.5 lsolerrutor Milj m: 2.26 2.36 2.36 Fönstersnickerier Milj st 1.73 1.79 1.83 Värmepannor.radia—

torer.oljebrännare radiatortermostater Milj kr 1074—1119 1122—1168 1158—1204 Luftkonditionerings-

apparater 667 — 722 689 -— 744 705 —- 760 Tätningslister Milj m 260—49.5 26.2—49] 263—49.8

Vid enjämförelse med den beräknade produktionskapaciteten framkom- mer att tillgången på byggnadsmaterial vid de angivna förutsättningarna inte torde innebära något problem. Ett undantag utgörs enligt tabellerna av karbamidcellplast. Denna produktion är dock mycket enkel och torde ha erforderlig kapacitet. Statistiken över produktionskapaciteten är dock bristfällig. Den sektor där problem kan komma att uppstå är mineralullsin- dustrin. Enligt vad energihushållningsdelegationen inhämtat avser dock mineralullstillverkarna i Sverige att öka sin produktionskapacitet från 11,5 milj m3 är 1981 till 12,2 milj ut3 år 1982 vilket torde vara tillräckligt.

Det bör vidare noteras att de redovisade beräkningarna av befintlig produktionskapacitet bygger på de idag rådande förhållanden mellan in- hemsk produktion. export och import. Osäkerheten i uppskattningarna är speciellt stor vad gäller utrikeshandeln.

8.4. Effekter på samhällsekonomin i övrigt

8.4.1. Effekter på bruttonationalprodukt och konsumtionsutrymme

I en undersökning6 har de övergripande samhällsekonomiska konsekven- serna av energisparplanen belysts. De antaganden som används för beräk- ning av sparprogrammets effekter överensstämmer med den ekonomiska utveckling som antogs i konsekvensutredningen (SOU 1979:83). Denna grundas i sin tur på 1978 års långtidsutredning. som dock underkastas viss revision. Att konsekvensutredningen använts som utgångspunkt innebär i och för sig inte något ställningstagande från delegationen för eller emot utredningens antaganden. De beräkningar som redovisas i det följande är emellertid av såpass överslagsmässig karaktär att storleksordningen gäller även vid inte alltför drastiska förändringar i utgångstagandena. Huvuddra- gen i utredningens antaganden sammanfattas i tabell 8.5:

Tabell 8.5 F örsörjningsbalansens utveckling 1960 till 2000 (årlig procentuell ökning)

1960— 1975— 1977— l979— 1985— 1990— 1975 1977 1979 1985 1990 2000

Bruttonationalprodukt 3.7 —0.5 4.0 3.1 2.7 2.5 Import 5.3 2.0 0.9 4.4 4.2 4.1 Investeringar 3.9 —10.2 2.2 4.7 3.5 2.8 Konsumtion — privat 3.0 1.7 0.8 1.3 1.9 2.3 — offentlig 4.7 3.7 3.3 2.2 1.2 1.2 Export 6.1 2.4 8.2 6.4 5.3 4.5

Källa: Konsekvensutredningen (SOU 1979:831.

Vid en analys av de samhällsekonomiska effekterna finns det skäl att skilja mellan effekterna i det fall då ekonomin äri s.k. balans. dvs. då full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande råder samtidigt som utrikes- betalningarna är ijämvikt osv., och i det fall då — som varit fallet de senaste åren — ekonomin kännetecknas av obalanser såsom undersysscl- sättning, lågt kapacitetsutnyttjande och stora bytesbalansunderskott. I det förra fallet kommer genomförandet av sparprogrammet att göra anspråk på resurser som kunnat användas för andra ändamål. Effekterna av spar- planen beror i detta fall alltså på energisparinvesteringarnas avkastning i förhållande till andra tänkbara investeringar. Det andra fallet karaktäri- seras däremot av att det — i högre eller lägre grad — finns outnyttjade resurser i ekonomin, dvs. resurser som inte har någon alternativ använd- ning.

När det gäller sparplanens effekter på samhällsekonomin då denna be- finner sig i balans och fullt kapacitetsutnyttjande råder är det också av betydelse på vilket sätt de nödvändiga resurserna åstadkommes. Två alter- nativ har studerats: I det första fallet antas energisparplanens resurskrav tillgodoses genom en reduktion av investeringsvolymen i andra sektorer än bostadssektorn. dvs. energisparinvesteringarna tillåts tränga ut andra pla- nerade investeringar. I det andra fallet antas i stället resurskraven uppfyl- las genom en ökning av sparandet genom en begränsning av konsumtions- möjligheterna. Beräkningarna bygger på att sparplanen genomförs i jämn takt fram till år 1988 i enlighet med alternativ III i proposition 1977/78:76. Resultaten av beräkningarna redovisas i tabell 8.6. Av tabellen framgår att effekterna skiljer sig beroende på metoden för finansiering. När energisparinvesteringarna tillåts tränga undan andra in-

Tabell 8.6 Beräknade effekter på ekonomin 1990 vid olika antaganden om finansiering av energisparplanen (uttryckta i procentuell avvikelse från referensfallet)

Minskning av Ökat

övriga investeringar sparande Privat konsumtion —0.13 —0.16 Bruttoinvesteringar 0 2.27 Export ——0.40 0 Import —0.1 1 () Bruttonationalprodukt —0.05 0.34

7 Ettlin, F.. m.fl.: The STEP 1 Quarterly Eco- nometric Model of Swe- den. EFI, Stockholm 1979.

vesteringar reduceras ekonomins tillväxt något. När finansieringen av energisparinvesteringar i stället sker via ökat sparande uppstår inte denna effekt. men i gengäld blir inverkan på konsumtionsutrymmet större. Av— vägningen mellan de två sätten att vid fullt kapacitetsutnyttjande bereda realt utrymme för energisparplanen avgör således planens inverkan på konsumtionsmöjligheterna under den aktuella tidsperioden.

Resultaten tyder på att genomförandet av sparplanen kan ha vissa effek- ter på ekonomins utveckling vid fullt kapacitetsutnyttjande. Exempelvis innebär effekten på konsumtionsutrymmet i det alternativ där sparandet ökas en minskning med ca 350 milj. kr. vid 1979 års prisnivå, jämfört med referensalternativet. De beräknade effekterna är dock förhållandevis inte särskilt stora. Under de antaganden som gjorts för kalkylerna kan man utgå ifrån att energisparplanen kan genomföras utan nämnvärda effekter på ekonomins totala utveckling.

Då samhällsekonomins kapacitet inte är fullt utnyttjad är den väsentli- gaste skillnaden som nämnts att investeringar i syfte att hålla tillbaka energianvändningen inte behöver tränga tillbaka andra resurskrävande önskemål. I ett sådant läge kan ökade utgifter stimulera produktion och inkomstbildning och därigenom också öka sysselsättningen. Som diskute- rats i tidigare avsnitt är den lediga kapaciteten normalt ojämnt fördelad såväl regionalt som mellan ekonomins olika sektorer. Vid sidan av de positiva effekterna på produktion och sysselsättning kan därigenom brister uppstå på vissa typer av material och arbetskraft nationellt eller i vissa regioner. De tidigare redovisade antagandena pekar dock på att några betydande risker för sådana brister härvidlag inte tycks vara för handen.

De beräkningsresultat för de samhällsekonomiska effekterna av spar- planen vid lågt kapacitetsutnyttjande som här presenterats har utförts med hjälp av en ekonomisk prognosmodell7. Liksom tidigare bygger kalkylerna på att energisparplanen genomförs ijämn takt under perioden 1981— 1988 i enlighet med sparplanens alternativ III. Detta har representerats genom en ökning av de årliga byggnadsinvesteringarna med ca 4 miljarder kr. i 1979 års prisnivå. jämfört med utgångsläget. Det bör noteras att beräkningarna delvis bygger på historiska data och därför snarast illustrerar effekternas storleksordning än utgör mått på de förväntade verkliga effekterna. Resul- taten av beräkningarna sammanfattas i tabell 8.7.

Resultaten innebär att årliga energisparinvesteringar på 4 miljarder kr. i 1979 års prisnivå medför att bruttonationalprodukten två år senare är 4,3 miljarder kr. större än vad som annars varit fallet, förutsatt att det finns

Tabell 8.7 Beräknade effekter på samhällsekonomin av en ökning av de årliga bygg- nadsinvesteringarna med 4 miljarder kronor då fullt kapacitetsutnyttjande inte råder. (miljoner kr. i 1979 års priser)

År 2 År 3 År 4 År 5 Privat konsumtion 70 200 570 270 170 Bruttoinvesteringar 4500 5930 4260 4310 3200 Export —5 —90 —330 —610 —870 Import (exkl. energi 860 1120 880 860 660 Bruttonationalprodukt 3700 4280 3630 3100 1830

ledig produktionskapacitet i samtliga berörda branscher. Motsvarande ök- ningar för privat konsumtion är 200 milj kr och för importen 1.1 miljarder kr, medan exporten minskar med 90 milj. kr. En förklaring till den relativt stora effekten på importen är att den ökade byggnadsverksamheten skapar inkomster och därmed utgifter som riktas mot andra varor och tjänster än dem som produceras i byggnadsindustrin och som till större del produceras i utlandet. Effekterna av energisparstödet på utrikeshandel och betalnings- balans diskuteras utförligare i nästa avsnitt.

Som framgår av tabellen ovan får således energisparinvesteringarna stimulerande effekter på ekonomin om kapacitetsutnyttjandet är lågt. Det är dock viktigt att understryka att huvudsyftet med energisparstödet är att stimulera till energisparande. Energisparstödets effektivitet och berätti- gande bör därför i första hand bedömas med hänsyn till de energipolitiska målen. I den mån avsikten är att stimulera ekonomin i allmänhet bör energisparstödet därför jämföras med andra typer av stimulansåtgärder. I den refererade utredningen har en jämförelse gjorts dels med en sänkning av inkomstskatten, dels med en ökning av den offentliga sektorns upp- handling av samma storlek som det redovisade exemplet ovan. Studien ger vid handen att den ökning av investeringarna i byggsektorn som blir följden av sparandet har en större positiv inverkan på BNP (bruttonatio- nalprodukten) än de två andra studerade alternativen. Detta samman- hänger dels med byggnadsinvesteringarnas relativt stora arbetsinnehåll. dels med den förhållandevis låga importandelen i byggmaterialsektorn.

8.4.2. Effekter på bytesbalansen

Bytesbalanseffekterna av energisparåtgärderna kan vara både direkta och indirekta. De direkta effekterna består av en minskad import av eldningsol- jor samt en ökad import av byggnadsmaterial för att genomföra energispar- arbetena. En minskad bränsleimport för användning i inhemska elkraft- verk är ett exempel på en indirekt effekt. Ett annat exempel är att energi- sparstödet kan öka efterfrågan på vissa typer av byggnadsmaterial. varige- nom priserna drivs upp vilket minskar Sveriges internationella konkur- renskraft och därmed exporten. Liksom i de tidigare analyserna av effek— terna på samhällsekonomin beror dessa till stor del på i vilket utgångsläge ekonomin befinner sig ifråga om utnyttjad produktionskapacitet m.m. Yt- terligare osäkerhet tillkommer genom osäkerheterna om Sveriges framtida bytesförhållande med utlandet, liksom när det gäller Oljeprisets framtida utveckling. De här redovisade bytesbalanseffekterna måste av dessa skäl betraktas som överslagsmässiga.

De ovan refererade studierna pekar på att en följd av energisparplanens genomförande blir en minskning av exporten. Detta orsakas. i det fall då ekonomin arbetar vid fullt kapacitetsutnyttjande. av att energisparinve- steringarna tar i anspråk resurser som annars skulle utnyttjas av exportin- dustrin. Även i det fall då det finns lediga resurser i ekonomin medför energisparinvesteringarna att priserna på vissa typer av varor och arbets- kraft drivs upp. vilket påverkar Sveriges internationella konkurrenskraft och därigenom exporten negativt. Denna effekt blir dock av betydligt mindre omfattning än i det fall då fullt kapacitetsutnyttjande råder. När det

3 Det bör observeras att tab. 8.8 inte är heltjäm- förbar med tab. 8.7 ovan. Dels inkluderar tab. 8.8 den förväntade minsk- ning av oljeimporten som sparåtgärderna ger upp- hov till, dels är den be- räknadi löpande priser, dvs. hänsyn har tagits till förändringar i bytesför- hållandet med utlandet m.m. [ övrigt bygger ta- bellerna på samma förut- sättningar.

gäller effekterna på importen innebär. som nämnts. energisparinvestering- arna å ena sidan en viss import av byggnadsmaterial och en viss export- minskning. å andra sidan en minskning av oljeimporten. De studier som genomförts tyder på att importen inledningsvis kommer att öka. dvs bygg- materialimporten överstiger värdet av oljebeparingen. men att besparingen efter ca 2—3 år överstiger värdet av investeringarna. Detta illustreras i label/8.8.

Tabell 8.8 Beräknad effekt på bytesbalansens saldo av energisparplanens genomförande

År Effekt på bytes- Ackumulerad netto— balansen. Mkr effekt. Mkr

! —350 —350

2 — 90 —440

3 640 200 4 975 I 175 5 1630 2805

Under de antagna betingelserna, som nämnts ovan. får sparplanen enligt tabellen en positiv inverkan på bytesbalansens saldo under planens tredje årg.

Det bör slutligen understrykas att det inte är självklart att en minskning av importen är det effektivaste sättet att eliminera ett underskott i betal- ningsbalansen. I-Iuvudproblemet är att förbättra den internationella kon- kurrenskraften, vilket bäst åstadkommes genom att resurserna används på ett effektivt sätt. Detta kan resultera i minskad import men också i ökad export. Som tidigare framhållits skall sparplanen i första hand bedömas utifrån målet att spara energi och inte från dess effekter på betalningsba- lansen.

9. Beräkningsförutsättningar

9.1. Byggnadsbeståndet

9.1.1. Omfattning

Enligt byggforskningsinstitutet' fanns det på hösten 1977 sammanlagt 1,37 miljoner lägenheter i småhus och 1.98 miljoner lägenheter i flerfamiljshus. Dessa uppgifter omfattar endast de hus, byggda senast 1975, som fanns kvar på hösten 1979. Den totala nyproduktionen från 1976 t.o.m. hösten 1979 beräknas av SCB2 till ca 165000 lägenheter i småhus och 56000 lägenheter i flerfamiljshus. Rivningen under samma period kan enligt sam— ma källa beräknas till ca 3000 respektive 14000 lägenheter. Vid utgången av 1979 skulle det totala beståndet därmed omfatta ca 1,53 miljoner lägen- heter i småhus och ca 2,03 miljoner lägenheter i flerbostadshus.

En uppskattning av bostadsbeståndets åldersfördelning redovisas i ta- bell 9.1.

Tabell 9.1 Bostadsbeståndets åldersfördelning (procentuell andel i resp. åldersklass).

_________________———- Byggnadsår -— 1920 1920—40 1940—60 1960—75 1975—79 ___—___— Hustyp: småhus 24 18 19 29 10 Flerfamiljshus 9 13 33 42 3

Totalt 16 15 27 36 6

Källa: 1975 års folk— och bostadsräkning samt uppgifter från SCB.

Som framgår av tabellen består en stor del av bostadsbeståndet. eller ca 42 %. av lägenheter producerade under 1960- och 70-talen. Detta gäller framför allt flerfamiljshussidan. bl a som en följd av dets k miljonprogram- met för bostadsbyggande 1963—73.

Av bostadsbeståndet var. enligt folk- och bostadsräkningen 1975. 84,7 % av lägenheterna belägna i tätorter med mer än 2000 invånare. och resten i glesbygd.

Möjligheterna att med tillgänglig statistik kartlägga lokalbeståndets om- fattning och industrins byggnader är som tidigare nämnts begränsade.

Begreppet "övriga lokaler” (eller "lokaler'”) inrymmer alla byggnader utom bostäder och industrins byggnader. Således inbegrips såväl kontors- hus och offentliga byggnader som sjukhus. skolor. idrottsanläggningar m.m.

' SIB Meddelande M 78: 1. Undersökning av husbeståndet från energi- synpunkt.

2 SCB: Bostadsbyggan— det.

] Energiförsörjningen 1977—83.51ND PM 197911.

** Lindskoug, N.E.: Energi till byggnader 1975—2000.

5 Byggtekniska möjlighe- ter att spara energi i be- fintlig bebyggelse. Indu- strigruppen för lätt byg- geri. februari 1980.

Enligt SIND3 uppgick volymen av de s.k. övriga lokalerna — dvs. exklusive industrins byggnader — till 395 miljoner m3 1977. Denna siffra avser dock endast den uppvärmda delen av Iokalbeståndet. Omräknat i ytor motsvarar detta ca 100 miljoner m2 våningsyta.

När det gäller att fastställa omfattningen av industrins byggnader är materialet än mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler. En kompli- kation vid bestämmandet av industrins lokalvolym ur energiförbruknings- synpunkt är att en del lokaler värms upp med processvärme medan andra är ouppvärmda.

Volymen av industrins byggnadsbestånd har uppskattats dels av N-E Lindskoug4 samt av Industrigruppen för lätt byggeri (byggnadsvolym upp- förd 1950—1976)?

Enligt Lindskoug uppgår industrilokalernas totala volym till ca 250 mil- joner m3. Industrigruppen för lätt byggeri anger 380 miljoner må. varav ca 45 milj. rn3 bedöms vara kontorsbyggnader och 38 milj. m3 ouppvärmda Iagerbyggnader.

[ prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse förut— sattes en volym på 225 milj. m3 exkl. industrins kontorslokaler. Då inget nytt utredningsmaterial tillkommit. och med tanke på den stora osäkerhet som vidlåter de befintliga uppskattningarna. kommer denna uppskattning att användas i de bedömningar som görs i det följande.

Tabell 9.2 Klassificering av hustyper i SIB:s undersökning samt antalet utvalda fastigheter i varje grupp

Kod Hustyp Byggnadsår Antal utvalda fastigheter

| Friliggande enbostadshus —20 246 2 Friliggande enbostadshus 21—40 198 3 Friliggande enbostadshus 41—60 183 4 Friliggande enbostadshus 61—75 317 5 Rad— och kedjehus —40 24 6 Rad- och kedjehus 41—60 100 7 Rad- och kedjehus 61—75 131 8 Tvåbostadshus —20 67 9 Tvåbostadshus 21—40 85

10 Tvåbostadshus 41—75 59 11 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) —20 113 12 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) 21—40 149 13 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) 41—60 372 14 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) 61 —75 283 15 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) —20 162 16 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) 21—40 102 17 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) 41—60 110 18 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) 61—75 177 19 Hus med lokaler (för vård, undervisning och annan verksamhet) —75 54 20 Bortfall 169

Summa 3 101

9.2.1. Byggnadsbeståndets egenskaper

När det gäller att bedöma byggnadsbeståndets egenskaper från energisyn- punkt föreligger nu ett omfattande material genom den studie6 som genom- förts av statens institut för byggnadsforskning (SIB). Studien påbörjades på hösten 1976 och slutredovisades i maj 1980. Sammanlagt har projektet avrapporterats med 10 delrapporter.

Undersökningens huvudsyfte är att klarlägga husbeståndets egenskaper från energisynpunkt samt att uppskatta de möjligheter till energibesparing- ar som finns i det befintliga byggnadsbeståndet. Huvudundersökningen omfattar ett slumpmässigt urval om drygt 3 000 hus. Här redovisas några huvudresultat från undersökningen.

De hustyper som studerats samt antalet utvalda fastigheter i varje grupp framgår av tabell 9.2.

Vissa avgränsningar av byggnadsbeståndet har gjorts i undersökningen. Militära byggnader. fritidshus och industribyggnader uteslöts av olika skäl. Vidare omfattar undersökningen endast hus som är avsedda att uppvärmas till över 1800

Den uppskattade totala uppvärmda byggnadsvolymen i olika hustyper och i olika klimatzoner framgår av figur 9.1.

] UPPVÅRMD VOLYM (Mm ) I 55 % konfidensintervoll

300

200

15 16 17 18 19

1 2 3 L ' s 's 9 10 1112 13'14

D KLIMATZON I KLIMATZON III

KLIMATZON I!

Ej KLIMATZON 11

6 Se SIB Meddelande M 80:7. Undersökning av husbeståndet från energi- synpunkt — sammanfatt— ning.

Figur9.l Total upp- värmd byggnadsvolym efter hustyp och klimat- zon.

ANDEL HUS rico __ K-VÄRD'E LAGRE AN x

SMÅHUS (HUSTYP 1-10) —-——- FLERBOSTADSHUS (HUSTYP 11-11.)

,_.-"' ----------- LOKALER (HUSTYP 15 -19 ) so '

0,2 0.5 1.0 1.5 x (W/må'C) Figur9.2. Fördelningen Den totala uppvärmda byggnadsvolymen uppskattas till ca 1370 mil- ZTV/114301?" "äggumas joner m3. Sverige är indelat i olika klimatzoner med utgångspunkt från -var en. medeltemperatur under året. Klimatzon I omfattar nordligaste Sverige medan klimatzon IV omfattar sydligaste Sverige. Klimatzonerna II och 111 återfinns i mellersta Sverige. Av byggnadsvolymen är 6.9 % beläget i klimatzon I, dvs. i nordvästra Sverige. 19.3 % i klimatzon II, 50,7 % i klimatzon III och 23,1 % i klimatzon IV. I figuren är också inlagt de beräknade osäkerhetsintervallen. de 5 k konfidensintervallen.

SIB:s uppskattning av den totala fasadarean uppgår till 311 miljoner m2 (Mm3).Av detta bedöms 250 Mm3, eller ca 80 %. vara lämpligt för tilläggs- isolering. De 20 % som inte bedöms vara lämpligt för tilläggsisolering utmärks av att de exempelvis har indragna balkonger. burspråk eller olika typer av utsmyckningar (pelare, friser o.dyl.) som bedöms avsevärt för- svåra en utvändig tilläggsisolering. I den parallellundersökning7 som ut- förts av riksantikvarieämbetet beräknas likaledes ca 1/5 av byggnadsbe- ståndet ha ett sådant kulturhistoriskt värde att ytterväggsisoleringar och fönsterbyten som förändrar husens utseende inte bör göras.

När det gäller väggarnas värmegenomgångskoefficient, det s.k. k-vär- det. har denna beräknats med ledning av konstruktionstypen. [figur 9.2 visas fördelningen av husen efter väggarnas värde med hjälp av s.k. frek- vensdiagram. Diagrammet anger hur stor procentandel av husen som har ett k-värde som understiger ett givet värde.

7 SIB Meddelande M SIB har också uppskattat areor och kvalitet hos vindsbjälklag och han- 799' underSOkmng av bjälklag. Den totala arean beräknas till 220 miljoner ml, varav 171 milj. mZ

husbeståndet från energi- _ _ _ __ _ __ __ _ synpunkt _ kulturhisto- bedöms möjliga att tillaggSisolera. Bjälklagens beräknade k-varden redov1-

4 risk besiktning. sas ifigur 9.3:

ANDEL HUS MED K—VÄRDE LÄGRE ÄN x

0.2 0.5 10 x (W/mf'c )

De redovisade värdena skiljer sig för vissa grupper av hus från dem som låg till grund för energisparplanen. Energihushållningsdelegationen har därför låtit genomföra en granskning8 av de båda uppskattningarna.

De slutsatser som dras i undersökningen är för det första att SIB:s beräkningsmetoder ger samma k-värde i medeltal relativt den metod som anges i Svensk byggnorm. Emellertid finns tämligen stora avvikelser för enskilda konstruktioner. Värmemotståndet enligt SBN 1975 är sannolikt ca 10 % för lågt i medeltal anges det vidare. För det andra framhålls att man uppskattat att medelfelet i beräknat värmemotstånd samt vissa andra faktorer ger att det av SIB beräknade k-värdet i medeltal ligger mellan 10 och 15 % för högt. I undersökningen betonas slutligen den osäkerhet som föreligger vid de gjorda bedömningarna. Sammanfattningsvis konstateras att de avvikelser som finns sammantaget endast har en marginell betydel- se.

Den totala fönsterarean uppskattas till 57,8 miljoner må. Merparten. eller ca 93 %. av fönstren har dubbla glas. 5 k tvåglasfönster. Enkelglas är numera mycket ovanliga, och förekommer endast i någon procent av byggnadsbeståndet.

Vad beträffar uppvärmningssystem ges en uppskattning av fördelningen på olika uppvärmningsformer i bostadsbeståndet enligt tabell 9.3.

Tabell 9.3 Olika uppvärmningsformers andel" i småhus resp. flerfamiljshus

Typ av anläggning Andel i småhus Andel i fler- ' % familjshus %

Fjärrvärme 4 49 Oljepanna 69 46 Elvärme 20 4 Övrigt 7 ]

" Andel av totala uppvärmda volymen.

SMÄHUS (HUSTYP 1-101 _——— FLERBOSTADSHUS (HUSTYP 11-11.) ------------ LOKALER (HUSTYP 15-19)

Figur 9.3 Fördelningen av hus efter bjälklagens k-värden

” Andersson, A. och .10- hannesson. G. Under- sökning av beräknings- metoder för bestämning av ytterväggars isole- ringsförmåga.

Som framgår av tabell 9.3 är individuella oljepannor den dominerande värmekällan i småhusen. För flerfamiljshusens del står däremot fjärrvärme för nästan hälften av den uppvärmda volymen. Av undersökningen fram— går också att handreglerade shuntar dominerar i småhusbeståndet medan utomhustermostat och motorshunt är den vanligaste formen för Värmereg- lering i flerbostadshusen.

9.2. Lönsamhetsmått

För att kunna beräkna lönsamheten av en investering eller ett åtgärdspro- gram måste kostnader och intäkter som infaller vid olika tidpunkter räknas om till samma tidpunkt. Härvid aktualiseras vilket lönsamhetskriterium som bör användas. _

Det finns ingen metod för beräkning av lönsamhet som är helt invänd- 1 ningsfri i alla situationer. Den från teoretiska utgångspunkter mest oklan— * derliga metoden är den s k nuvärdesmetoden. Nuvärdet av en investering anger differensen mellan de diskonterade intäkter och de diskonterade kostnader som följer av investeringen. Om en positiv realränta används innebär metoden att kostnader och intäkter som infaller nära i tiden väger tyngre än betalningar som ligger längre fram i tiden. Genom att måttet beaktar en investerings hela livslängd möjliggörs också en jämförelse mel- lan åtgärder med olika livslängd.

Ett specialfall av nuvärdesmetoden är den s k besparingskostnadsmeto- den som låg till grund för beräkningarna i energisparplanen. Besparings- kostnaden för en energibesparande åtgärd definieras som det pris på energi som skulle göra att nuvärdet av energibesparingen blir lika med summan av investeringar och nuvärdet av underhållskostnaderna.

Det kan visas teoretiskt att värderingen av vissa typer av investeringar skiljer sig åt om nuvärdes- respektive besparingskostnadsmetoden an- vänds. I praktisk tillämpning torde dock metoderna i allmänhet vara likvär- diga.

De teoretiska invändningar som kan riktas mot besparingskostnadsme- toden är av förhållandevis ringa vikt, och uppvägs väl av metodens peda- gogiska förtjänster. Av bl.a. detta skäl kommer i de följande beräkningar- na besparingskostnadsmetoden att användas som lönsamhetsmått.

9.3. Ränteantagande

Ett viktigt ställningstagande vid bedömningen av lönsamheten för investe- ringar i energibesparande åtgärder gäller räntefotens storlek. Räntefoten utnyttjas dels vid lönsamhetsbedömningar (vid beräkning av t ex nuvärde eller besparingskostnad). dels vid fördelning av en investerings kapital- kostnad under dennas livslängd. En hög räntefot innebär att investerings- projekt som är lönsamma på kort sikt favoriseras framför mer långsiktigt lönsamma projekt.

I princip bestäms räntan (”marknadsräntan") genom ett samspel mellan långivare och låntagare. Långivarna antas vara villiga att mobilisera en

större mängd medel.ju högre räntan är. På låntagarsidan tänker man sig att det vid varje tidpunkt finns ett antal investeringsprojekt med olika (upp- skattad) lönsamhet. Dessa projekt ”betas av" successivt. och på den perfekt fungerande kreditmarknaden bestäms marknadsräntan så. att den precis motsvarar den förväntade avkastningen på den sist ianspråktagna investeringen.

Verklighetens kreditmarknad fungerar emellertid inte lika smidigt. Kre- ditregleringar av olika slag, AP-fondens stora inflytande samt förekomsten av s k prioriterade krediter (exempelvis för bostadsbyggande) gör att den observerade räntesatsen knappast återspeglar teorins jämviktsränta. Till detta kommer. att de skilda skattereglerna för hushåll och företag gör att den avkastning spararna/långivarna får på sitt kaptial inte motsvarar den avkastning som låntagaren erhåller, räknat efter skatt. I likhet med vad som kännetecknar t ex arbetsmarknaden möter således ”säljare” och "köpare”(av krediter) inte samma priser.

Inte heller bjuder verklighetens kreditmarknad på endast en räntesats. Tvärtom finns det en uppsjö av olika räntesatser. som återspeglar länens olika löptider. risker osv. Ett studium av beteendet på dagens kreditmark- nad ger alltså inte någon omedelbar indikation på vilken räntesats som är den rätta vid samhällsekonomiska bedömningar.

Det har i olika sammanhang argumenterats för att den räntesats som används vid bedömning av offentliga investeringsprojekt av olika skäl bör avvika från den rådande marknadsräntan. Utan att ta ställning till detta kan här konstateras att det i Sverige. till skillnad från många andra länder. inte existerar en enhetlig ränta vid offentliga investeringsbedömningar. De observerade reala räntesatserna i olika verksamhetsområden ligger vanli- gen någonstans mellan fyra och tio procent.

I två viktiga energipolitiska utredningar, energikommissionen och kon- sekvensutredningen. har i likhet med vad som gjordes i energisparplanen använts en realräntesats om fyra procent.Detta ställningstagande grundar sig i huvudsak på en undersökning som energikommissionen lät utföra”. Utgångspunkten för denna undersökning var den faktiska reala avkast- ningen på olika reala investeringar och finansiella placeringar. exempelvis aktiemarknaden och avkastningen på statsobligationer. under efterkrigsti- den. En real räntesats om 3—4 procent befanns vara lämplig.

Energihushållningsdelegationen har låtit genomföra två oberoende stu- dier som underlag för valet av realräntesats. Den ena av undersökning- arna”) visar att kalkylräntan innehåller tre komponenter: Dels den s k rena tidspreferensen. som innebär att konsumtion i nuet värderas högre än konsumtion i framtiden, vidare den förväntade konsumtionstillväxten kor- rigerad för ”nyttan” av denna tillväxt. samt slutligen befolkningstillväx- ten. Utifrån dessa utgångspunkter konstateras att även vid relativt försik- tiga antaganden om de tre nämnda faktorerna bör kalkylräntan vara högre än fyra procent. I undersökningen rekommenderas att en real kalkylränta om mellan sex och åtta procent används. Det understryks dock att kalkyl- räntan inte kan räknas ut innan beslut om investeringsvolymen fattats. Därigenom är kalkylränta. investeringsbeslut och konsumtionsutveckling sammanflätade med varandra.

I den andra undersökningen|| tas till utgångspunkt att kapitalavkast-

9 Ståhl. l.: Energikost- nader och ränteanta— gande. Underbilaga 7: 12 till Ds I 1978:10.

'" Hjalmarsson. L.: Val av kalkylränta för offent- liga investeringar inom energiområdet.

" Mäler, K-G.. m.fl.: Nationalekonomisk ut- värdering av energispar— programmet.

ningen skiljer sig mellan hushåll och företag. bl a beroende på skatteregler— na. Medan hushållens reala nettoavkastning under 60- och 70—talen i ge- nomsnitt legat kring två procent, har företagens kapitalavkastniing legat kring 10 procent. I rapporten visas att den offentliga räntesatsen brör utgöra en kombination av konsumtionsräntan (hushållens avkastning) och pro- duktionsräntan (företagens kapitalavkastning). Om sparandets räntekäns- lighet är låg och om energisparprogrammet huvudsakligen finansieras ge— nom skatter skall vikten för konsumtionsräntan vara hög. I det fall då programmet i stället finansieras via upplåning bör vikten för konsumtions— räntan vara låg och kapitalets gränsproduktivitet i stället vara av större betydelse. Författarna till studien rekommenderar utifrån denna analys att räntan bestäms som ett ovägt genomsnitt av de båda storheterna. dvs. sex procent.

I detta betänkande kommer en real räntesats om sex procent att använ- das.

9.4. Energipriset

De två helt dominerande uppvärmningsformerna i bostadsbeståndet är olja och el. [ tabell 9.4 redovisas bostadsbeståndets fördelning på uppvärmnings- former år 1977 (1000-tal lägenheter):

Tabell 9.4 Bostadsbeståndets fördelning på uppvärmningsformer

Småhus Flerbostadshus Summa Elvärmda 401 52 453 Fjärrvärmda 42 767 809 Ovrigt uppvärmda 1 074 I 258 2 332 Summa 1 517 2 077 3 594

Källa: SIND.

I fjärrvärmeanläggningarna är det helt dominerande bränslet tjock eld- ningsolja. Rubriken "övrigt uppvärmda" innebär för småhusens del hu- vudsakligen villapannor som eldas med tunn eldningsolja (Eol). medan i pannorna i flerbostadshusen till helt övervägande del används tjock eld- ningsolja som bränsle. Industriverket förutser ingen markant förändring av bilden ovan under perioden fram till 1983.

Dagens pris på uppvärmningsenergi kan beräknas som ett vägt genom- snitt av priserna på elvärme. tunn eldningsolja och fjärrvärme. Den rörliga kostnaden för el till elvärmeabbonenter är idag (september 1980) 15.2 öre/ kWh exkl. skatt enligt Vattenfalls normaltariff. Priset på eldningsolja 1 kan beräknas till ca 1240 kr/m3 exklusive skatt men inklusive ortstillägg. Motsvarande pris för eldningsolja 4 (NS) är 855 kr/m3.

Med ledning av byggnadsbeståndets fördelning på olika uppvärmnings- former kan, med samma metodik som användes i bilaga 2 till prop. 1977/ 78:76. ett medelpris på uppvärmningsenergi beräknas. Detta blir ca 16 öre/ kWh. Med tanke på de variationer som finns regionalt. speciellt beträffan-

de elpriset. har i fortsättningen antagits att dagens pris för uppvärmnings- energi är ca 15 öre/kWh.

De energipriser som är mest relevanta vid bedömningen av energispar- planen är priserna på olja (oljeprodukter) och el. I de följande avsnitten diskuteras något kring den framtida utvecklingen av dessa priser.

9.4.1. Oljepriset

Råoljeprisets utveckling mellan 1960 och 1980 framgår av figur 9.4.

I figuren har också 'inlagts den allmänna prisstegringen (konsumentpris- index) under perioden. Det framgår att det reala oljepriset minskade under perioden 1960—73. ”'Oljekrisen" 1973—74 innebar emellertid att råoljepri- set nästan fyrdubblades inom loppet av några månader. Därefter följde en period med relativt lugn prisutveckling.

År 1979 inträffade åter snabba prisstegringar på råolja och oljepro- dukter. bl a mot bakgrund av den politiska situationen i Iran och splittring- en inom OPEC. Mellan första kvartalet 1979 och februari 1980 ökade priset på "typråoljan" Arabian Light från 13,3 dollar per fat till ca 26 dollar per fat. dvs. priset nästan fördubblades.

Det framtida råoljepriset bestäms dels av utbudet på råolja. dels på efterfrågans utveckling. När det gäller utbudssidan pekar internationella

Oljepris

(ll/fot)

Råot'e ris 25 J P

20

15

10

Konsument- prisrndex

1960 1965 1970 1975 1980

Figur 9..4 Råoljeprisets

. och kansumentsprisin-

dex' utveckling [960—80.

bedömningar samstämmigt på att det inte finns anledning att befara någon fysisk brist, föranledd av otillräcklig produktionskapacitet. under den när- maste 10—årsperioden. Utbudssituationen blir i stället beroende av den politik som förs av producentländerna. Erfarenheterna från 1979 pekar på svårigheterna inom OPEC när det gäller att samordna pris- och utbudspoli- tik. Detta har tagit sig uttryck dels i att råoljepriserna varierar starkt mellan olika producentländer. dels i att vissa länder genomfört produktionsbe- gränsningar medan andra har försökt öka sin produktion. Allmint sett är man dock i OPEC-länderna nu starkt medveten om vikten av att hushålla med sina återstående oljetillgångar. vilket kan väntas leda till en stramare utvinningspolitik under 1980-talet. Därtill kommer att kriser och konflikter kan komma att medföra stora och plötsliga produktionsbortfall.

När det gäller utbudet av oljeprodukter (främst eldningsoljor osh bensin) bestäms detta. förutom av råoljeutbudet. också i viss mån av den befintliga raffinaderikapaciteten. ] Västeuropa finns ett betydande kapacitetsöver- skott. Den relativa ökningen av förbrukningen av lätta produktcri förening med begränsningar av utbudet av lätta råoljor från bl a Saudiarabien har emellertid lett till bristande balans mellan raffinaderiutbyte och markna— dens efterfrågan. ] syfte att återställa balansen pågår nu utbyggnad av ett antal anläggningar för s k krackning. med vars hjälp tyngre oljefraktioner kan omvandlas till lättare. Det väntas dock dröja till omkring mitten av 1980-talet innan balansen har återställts.

När det gäller utbudet av oljeprodukter (främst eldningsoljor och bensin) bestäms detta. förutom av råoljeutbudet. också i viss mån av der befintliga raffinaderikapaciteten. I Västeuropa finns ett betydande kapacitetsöver- skott. Den relativa ökningen av förbrukningen av lätta produkteii förening med begränsningar av utbudet av lätta råoljor från bl a Saudiarabien har emellertid lett till bristande balans mellan raffinaderiutbyte oci markna- dens efterfrågan. I syfte att återställa balansen pågår nu utbyggnad av ett antal anläggningar för s k krackning. med vars hjälp tyngre oljcfraktioner kan omvandlas till lättare. Det väntas dock dröja till omkring mitten av 1980-talet innan balansen har återställts. tas för tunga eldningsoljor.

Mot bakgrund av detta har i detta betänkande antagits att realpriset på lätta eldningsoljor kommer att öka med sex procent per år under de närmaste fem åren (dvs. fram till 1985) för att därefter öka reat med två procent per år. Tunga eldningsoljor antas däremot bli föremål för en real prisökning om två procent per år fram till 1988.

9.4.2. Elpriset

Produktionskostnaden för el bestäms principiellt av två kostnacselement: En energikostnad. som är direkt proportionell mot elproduktioren och en effektkostnad som bestäms av det totala effektbehovet. dvs. detlinklusive reservkapacitetskrav) högsta effektbehovet under året.

Under förutsättning att de nuvarande intentionerna beträffande kärn- kraftutbyggnad (dvs. 12 aggregat) fullföljs. kan kostnadsbilden ;ägas vara relativt väl känd. bortsett från kostnaden för avfallsdeponering. Produk- tionskostnaden i kärnkraftverk bestäms nämligen till stor del av kapital-

kostnaden. vilken i huvudsak är känd eftersom kärnkraftverken till största delen redan är uppförda.

Det för en samhällsekonomisk kalkyl relevanta kostnadsbegreppet är. om kapacitetsutbyggnaden sker i takt med efterfrågeutvecklingen. den långsiktiga marginalkostnaden. Denna definieras som den tillkommande produktionskostnaden. Detta kostnadsbegrepp inkluderar således såväl drifts- som investeringskostnader för tillkommande elproduktion.

Konsekvensutredningen angeri sitt betänkande elproduktionskostnaden i nytillkommande kärnkraftverk till 10 öre/kWh l979. Kostnaden beräknas stiga till ll öre/kWh. mätt i l979 års priser. är 1990. Till detta kommer kostnader för överföring av elkraften (transmission och distribution).

9.5. Avvägning mellan tillförselåtgärder och energisparåtgärder

9.5.1. Inledning

En grundläggande ekonomisk princip innebär att energibesparande åtgär- der ska vidtas så länge kostnaden för den sist inbesparande energin under- stiger kostnaden för att tillföra motsvarande energimängd. En strikt tillämpning av denna princip innebär givetvis svårigheter på grund av den osäkerhet som råder om framtida priser m.m. I den mån energipriserna är någorlunda välkända innebär principen i praktisk tillämpning att energi- sparåtgärder ska vidtas så långt de är lönsamma.

Den praktiska tillämpningen av denna princip innebär att speciellt intres- se bör ägnas åt val och dimensionering av tillkommande värmeproduk- tionssystem. Speciellt när det gäller utbyggnaden av fjärrvärme har farhå- gor uttryckts för att ett alltför långt genomförande av energisparåtgärder i det berörda byggnadsbeståndet skulle minska värmeunderlaget i en sådan utsträckning att fjärrvärmeutbyggnaden blir olönsam. [ vissa fall skulle därigenom totalkostnaden för energiförsörjningssystemet (tillförsel och användning) kunna bli högre än vid en ekonomiskt optimal avvägning mellan åtgärder på tillförsel— resp. användningssidan. Motsvarande pro- blem är tänkbart även är det gäller utnyttjandet av spillvärme.

9.5.2. Fjärrvärme och spillvärme

Fjärrvärmen har under 1960-och 70-talen upplevt en snabb expansion. Mellan 1960 och 1977 ökade ökade den totala anslutna effekten från ca 1 GW till 1 1,5 GW. Den levererade mängden fjärrvärme ökade under samma period från 1.8 TWh till 21,8 TWh.

Det dominerande bränslet i de befintliga värme- och kraftvärmeverken är tung eldningsolja. År 1978 utgjordes bränsleförbrukningen i kraftvärme- verk och värmeverk till ca 85 % av tunga eldningsoljor (eo 2—5). De viktigaste övriga insatsbränslena var träbränsle och sopor. lätt eldningsolja samt masugnsgas. Kostnaderna för fjärrvärmeproduktion, liksom för el- produktion, bestäms av en effektkostnad och en energikostnad. den senare

'2 Mattsson, C. m.fl. Analys av energibespa- ringari den kommunala samhällsplaneringen ge- nom modellstudier.

till dominerande del bestående av bränslekostnaden. Fjärrvärme produ- ceras huvudsakligen i hetvattencentraler och kraftvärmeverk. ] kraftvär— meverk produceras el och hetvatten samtidigt. Detta innebär att det inte är självklart hur värmeproduktionen ska värderas. En möjlighet är att värde- ra värmen till vad det hade kostat att producera den i en hetvattencentral. och låta återstående produktionskostnad belasta elproduktionen. som där- igenom betraktas som en "restprodukt". Omvändningen är också möjlig. dvs. att elproduktionen värderas till kostnaden för ett alternativt produk- tionssätt. och värmen betraktas som "restprodukt". lngendera metoden kan sägas vara att generellt föredra.

Fjärrvärme kan också tillgodogöras genom utnyttjande av spillvärme från industriella processer m.m. Vidare pågår diskussioner om utnyttjande av hetvatten (kylvatten) från kärnkraftverk via överföringsledningar till storstadsområdena. En rad osäkerhetsfaktorer vidlåder således bedöm— ningen av den framtida kostnaden för fjärrvärme.

När det gäller avvägningen mellan fjärrvärmetillförsel och energisparåt- gärder kan två principiellt olika fall urskiljas: Å ena sidan det fall då ett bebyggelseområde försörjs av fjärrvärme. å andra sidan det fall då utbygg- nad av fjärrvärme planeras. men ännu inte är genomförd. [ det förra fallet innebär vidtagandet av energisparåtgärder att värmeunderlaget minskar. Detta får till följd dels att den fasta kostnaden per producerad enhet energi ökar, dels att bränslekostnaden minskar totalt sett. Tillgängligt material tyder på att den senare effekten i allmänhet är större än den förra. dvs. att besparingsåtgärder är lönsamma i det fall då området redan försörjs med fjärrvärme. Dock kan de ökade fasta kostnaderna per producerad enhet medföra att enskilda fastighetsägare får högre totalkostnader för sin ener- giförsörjning.

Även i det fall då fjärrvärme planeras, innebär vidtagandet av sparåt- gärder att värmeunderlaget minskar. Fjärrvärmesystemet kan då anpassas genom val av mindre produktionsanläggning eller klenare rördimensioner i kulvertnätet. Eftersom energisparåtgärder vanligen inriktas på de tempera- turberoende delarna av en byggnads energianvändning (transmission och ventilation) kan sparåtgärderna — genom att minska toppeffektbehovet — reducera behovet av produktionsanläggningar och därmed minska investe- ringskostnaderna. Produktionsanläggningarna svarar dock för en mindre del av hela anläggningskostnaden. Den dominerande delen faller på distri- butionssystemet, där samtidigt sannolikheten är mindre för att energibe- sparingar innebär att kritiska effektgränser passeras. För att belysa de nämnda avvägningsproblemen har en pilotstudie ge— nomförts i Huddinge kommun”. Syftet med studien är dels att belysa samspelet mellan besparingsåtgärder och energitillförsel. dels att belysa vilken betydelse olika antaganden om t.ex. oljepris. ränta. verkningsgrad m.m., har för avvägningar mellan energitillförsel och sparåtgärder. Ut- gångspunkten är att finna den kombination av sådana åtgärder som mini- merar totalkostnaden för energiförsörjningssystemet fram till år l990. Resultaten pekar på att totalkostnaden i de flesta studerade fallen blir högre om vissa mycket investeringskrävande besparingsåtgärder genom- förs än om motsvarande resurser i stället satsas på åtgärder på tillförselsi-

dan. När det gäller enklare åtgärder är dessa däremot lönsamma i samtliga de studerade fallen.

De känslighetsberäkningar som genomförts visar att framför allt verk- ningsgraden i individuella oljepannor har stor betydelse för utbyggnaden av fjärrvärme. Om man. exempelvis genom panntrimning. kan nå en verk- ningsgrad av 80 % i småhusområden blir. med nuvarande prisrelation mellan bränslen, utbyggnad av fjärrvärme olönsam i dessa områden. Där- emot blir fortsatt utnyttjande av de befintliga fjärrvärmesystemen lönsamt i samtliga fall. Detta understryker att en samordning mellan sparåtgärder o t— planering av tillförselssystemet är av stor betydelse.

1 den refererade studien understryks att resultaten avser en specifik kommun och följaktligen inte utan vidare kan generaliseras. Ett antal andra studier pekar dock i samma riktning. dvs. mot att det finns samhälls- ekonomiska vinster att hämta genom en samordning av energitillförsel och energisparande. Det bör dock understrykas att flera av dessa studier baseras på strikt ekonomiska kriterier, dvs. valet av försörjningssystem görs utifrån en kostnadsminimeringsansats. l praktisk planering måste givetvis många andra hänsyn vägas in, exempelvis miljöhänsyn.

Spillvärmens andel av hetvattenförsörjningen är f.n. ganska liten, men väntas öka. Spillvärme, liksom kraftvärme. svarar normalt för bottenbe- lastningen. dvs. de långvariga effektbehoven, medan toppbelastningen täcks via hetvattencentraler. Eftersom merparten av energisparåtgärderna inriktas på toppbelastningen, uppstår i allmänhet ingen konflikt mellan energisparåtgärder och spillvärme- eller kraftvärmeutnyttjande. Energi- sparåtgärder som inriktas mot basbelastningen, t.ex. uppvärmning av tappvarmvatten, kan däremot innebära försämrade möjligheter till spill- värme- och kraftvärmeutnyttjande.

Av speciellt intresse är energitillförselsystemets flexibilitet och anpass- barhet till nya energislag. Det hävdas ofta att ett fjärrvärmesystem skapar stor valfrihet genom att de flesta energislag kan användas som insats- bränsle. Detta kan, ifråga om utnyttjande av solvärme. värmepumpar och spillvärme, förutsätta att såväl kulvertsystem som byggnadernas värme- system är utformade som s.k. lågtemperatursystem. Fjärrvärmesystem utformade som konventionella högtemperatursystem kan därför i vissa fall verka bromsande för införandet av nya energiteknologier. Det återstår dock ett avsevärt forsknings- och utvecklingsarbete innan lågtemperatur- system kan utnyttjas i större omfattning. Sammanfattningsvis finns det starka beroendeförhållanden mellan ener- gitillförsel och energisparande. Den lämpliga avvägningen mellan åtgärder på respektive område kan dock inte bedömas generellt. utan måste avgöras i varje enskilt fall.

Som framhållits på annan plats i detta betänkande blir ett av de centrala energipolitiska problemen under 1980-talet att åstadkomma en energipla- nering på lokal nivå, som möjliggör ett så effektivt utnyttjande som möjligt av såväl energi som investeringsresurser av olika slag. Detta förutsätter att kommunerna lyckas åstadkomma en ändamålsenlig samordning av energi- försörjningens olika delar, samt samordning av energiförsörjningen med andra samhällsmål, exempelvis bebyggelseplanering och utformning av transportsystem. Detta ställer i sin tur krav på utveckling av effektiva

planen'ngsinstrument samt organisatoriska former som möjliggör en sådan samordning.

9.6. Teknisk utveckling och alternativa energikällor

9.6.1. Inledning

Energiområdet upplever f.n. en snabb teknisk utveckling. Såväl på tillför- sel- och distributionssidan som på användningssidan sker en fortlöpande utveckling av existerande system samtidigt som hittills relativt oprövade tekniker nu är på väg mot ett mer allmänt utnyttjande. Detta gäller exem- pelvis solvärmesystem. värmepumpar, reglersystem m.m.

Som tidigare framhållits är det av stor betydelse att energisparprogram- l met kontinuerligt omprövas, beträffande såväl mål som medel. En viktig del i detta innebär att samhället genom utvärdering, ekonomiska stöd och informationsinsatser verkar för att nya tekniska åtgärder. som nått ett kommersiellt stadium, snabbt får spridning. [ detta sammanhang är det emellertid viktigt att insatserna på olika områden samordnas, så att olämp- liga tekniska lösningar och onödiga fördyringar undviks.

Av avgörande betydelse för att en samordning ska kunna ske är att det finns en övergripande samlad kunskap om vilka tekniker som kan tänkas bli introducerade under den aktuella planeringsperioden. samt vilka krav i övrigt dessa tekniker ställer på såväl energitillförsel som energianvänd- ning.

Nedan görs en kortfattad sammanfattning av de tekniska åtgärder som väntas få störst betydelse inom byggnadsbeståndet fram till år 2000.

9.6.2. Byggnads- och installationstekniska åtgärder

Utvecklingen inom de byggnads- och installationstekniska områdena är f.n. snabb. I det följande ges en mycket översiktlig presentation av några utvecklingslinjer.

Ett omfattande arbete pågår ifråga om utveckling av material och kom- ponenter för förbättrad värmeisolering. Speciellt intresse knyts här till s.k. dynamisk isolering, som innebär att tilluft leds genom väggarna och återför en del av den utgående värmen. Tekniken väntas framför allt få betydelse vid nybyggande. Vidare pågår utvecklingsarbete med nya metoder för fönsterisolering samt nya metoder för att åstadkomma täta hus.

De skärpta kraven på täthet och isolering har inneburit att utvecklingen av ventilationssystem fått allt större betydelse.Genom utnyttjande av vär- meväxlare kan energiinnehållet i ventilationsluften utnyttjas effektivare. Värmeväxlartekniken är idag ganska väletablerad. På småhussidan finns dock fortfarande vissa problem när det gäller tillförlitligheten. Vidare finns problem med långtids- och regleregenskaper.

Lågtemperatursystem för uppvärmning innebär att framledningstempe- raturen i radiatorsystemet är lägre än i konventionella system. Lågtempe- ratursystem skulle bl.a. göra det enklare att införa nya energikällor såsom solvärme, värmepumpar m.m. Förutsättningarna för ett införande av låg-

temperatursystem är f.n. föremål för utredning. Det finns även ston intres- se för individuell mätning och debitering av värme och tappvarmvatten. Ett problem har här varit mätarnas tillförlitlighet; här har dock tekniska framsteg gjorts under de senaste åren. Ett antal andra problem återstår dock, bl.a. de organisatoriska och sociala konsekvenserna av ett ökat utnyttjande av individuell mätning. Förutsättningarna härför är f.n. före- mål för en speciell utredning.

Ökat intresse knyts även till luftburna värmesystem. Tekniken är knuten till utnyttjandet av mekaniska ventilationssystem och innebär en ökad flexibilitet och större möjligheter till fmstyrd och behovsstyrd Värmereg- lering.

Ett teknikområde av stor betydelse för uppvärmning av befmtlig bebyg- gelse är styr- och reglersystem. l medeltal är två tredjedelar av de rum som finns i landet outnyttjade. Trots detta hålls så gott som samtliga rum varma hela tiden. Besparingar kan således uppnås med s.k. behovsstyrning. Ett problem med ökat utnyttjande av styr- och reglersystem är dock att de innebär komplicerad teknik som är beroende av kvalificerad skötsel och underhåll för att fungera på avsett vis.

9.6.3. Alternativa lokala energikällor Solvärme

Solvärmeutnyttjande är idag föremål för en mycket omfattande forsk- nings-, experiment- och demonstrationsverksamhet. Varmvattenberedning under vår. sommar och höst är ett av de första områden där utnyttjandet av solvärme väntas få en kommersiell betydelse. Ett flertal svenska företag tillverkar och importerar redan idag solfångare. Vissa företag marknadsför ofta även kompletta system för tappvatten- värmning. Bland installerade system i Sverige dominerar dessa. följt av system för uppvärmning av simbassänger.År l979 beräknades antalet in- stallerade solvärmesystem för tappvarmvattenberedning uppgå till ca 1300. När det gäller användningen av solvärme i små och stora simbas- sänger uppgick antalet installationer vid denna tidpunkt till ca 350 st. När det gäller solenergi för uppvärmning knyts idag det största intresset till solvärmeutnyttjande i gruppcentraler. samt i returledningarna i fjärr- värmesystem. De största tekniska problem som finns idag gäller dels möjligheterna att finna tillfredsställande metoder för värmelagring. dels solfångarnas bestän- dighet. Rent allmänt kan konstateras att kunskaperna om förutsättningarna att införa solvärme i befintlig bebyggelse är förhållandevis dåliga. Delegationen för energiforskning” gör bedömningen att ca 3 TWh år 1990 skulle kunna produceras med solenergi, företrädesvis i fjärrvärmesy- stem. Är 2000 skulle produktionen enligt samma källa kunna vara ca 10 .3 .. . .. __ _ , Fomybara energikäl- TWh — motsvarande ca 5 % av det totala uppvarmnmgsbehovet — och till lor. DFE rappon nn 21 stor del avse solvärmesystem med årslagring. och 22. Liber. 1979.

Värmepumpar

Vid årsskiftet 1978/79 fanns uppskattningsvis 6000 värmepumpsaggregat i Sverige. Luft/luftvärmepump för småhus dominerar. Större värmepumpar förekommer relativt ofta i sjukhus. industrier etc. Antalet ytjordvärme- pumpar i Sverige torde vara ca 2 000. varav övervägande delen för småhus. I allmänhet är de utförda för såväl tappvarmvattenvärmning som rumsupp- värmning. Beträffande värmepumpar i stor skala och för högre temperatur finns f.n. få färdiga tekniska lösningar.

Uteluft—värmepumpar kräver i praktiken tillsatsvärme vid låga utomhus- temperaturer. Används el som tillsatsvärme. kan ett stort utnyttjande av sådana system ge besvärande belastningstoppar på elnätet. En potential för dessa värmepumpar finns därför i anläggningar där en redan befintliga oljepanna el. dyl. kan användas för tillsatsvärme och som reserv.

BFR anger i sitt underlag till energiforskningsprogram att en snabb introduktion av värmepumpar till år 1990 skulle kunna minska oljeanvänd— ningen i befintlig bebyggelse med ca 10 TWh (1 Mtoe) mot uppoffrande av 2—3 TWh elenergi. För nyproducerad bebyggelse finns enligt samma källa en potential av samma storleksordning fram till år 2000.

Skogsenergi

Skogsenergi, som innefattar såväl ved och bark som flis och skogsavfall. är ingen i egentlig mening ”ny" energiteknik. Under de senaste åren har dock intresset för utnyttjande av skogsenergi ökat kraftigt. bl.a. mot bakgrund av de snabba oljeprisstegringarna.

Förbränningstekniken för ved. flis m.m. är förhållandevis välkänd. Ut- vecklingsarbete pågår dock såväl beträffande förbränningsteknik som be- träffande lagrings- och torkningsteknik. De största hindren för ett utnytt- jande av skogsenergi i stor skala ligger dels på råvarusidan (bl.a. genom konkurrensen om skogsråvaran mellan olika verksamhetsområden). dels på organisations— och distributionssidan. Vidare kan ett ökat utnyttjande av skogsenergi innebära ekologiska problem och miljöproblem.

Möjligheterna till en snabbt ökad användning av skogsenergi måste bedömas som mycket goda. Bl.a. pågår utvecklingsarbete med metoder för att tillvarata skogsavfall, stubbar m.m.. Vidare har den verksamhet ,som bedrivs med s.k. energiskogar tilldragit sig stort intresse. Oljeersättnings- delegationen beräknar att skogsenergi kring sekelskiftet maximalt skulle kunna ersätta mellan 3 och 5 miljoner ton olja (motsvarande 10— 15 % av dagens oljeimport). Hur stor del av denna volym som kan utnyttjas redan under 1980-talet beror bl.a. på prisutvecklingen för andra bränslen. främst kol och olja.

Övriga alternativa energikällor

När det gäller ett eventuellt utnyttjande av Vindenergi har Sverige relativt goda förutsättningar genom sina goda vindförhållanden. Vindenergi kan utnyttjas för olika syften. Ett tillämpningsområde som kan bli aktuellt är småskalig elproduktion. Om vindenergin ska få en större nationell betydel-

se måste ansträngningarna dock i första hand inriktas på större vindkraft- aggregat kopplade till allmänna kraftnätet.

Enligt oljeersättningsdelegationen är underlaget för en bedömning av vindkraftens lönsamhet och införande idag mycket osäkert. Man räknar dock inte med mer än marginella kvantiteter vindproducerad elkraft före år l990.

Forskningsarbete pågår vidare med bl.a. geotermisk energi (iordvärme) och s.k. ukvotisk energi (vågenergi). Ingen av dessa tekniker beräknas dock kunna lämna nämnvärda bidrag till landets energiförsörjning före 1990.

9.7. Klimatförutsättningar

För att kunna ta hänsyn till de olika klimatförutsättningar — huvudsakligen temperaturskillnader — som gälleri skilda delar av landet beräknas energi- förbrukningen för uppvärmning med hjälp av ett s.k. värmeförbruknings— tal. För en ort bestäms detta som det normala antalet gradtimmar under uppvärmningssäsongen. dvs. differensen mellan inne- och utetempera- turen multiplicerad med antalet timmar som uppvärmningssäsongen varar. De värmeförbrukningstal som brukar anges i litteraturen grundar sig på en teoretisk inomhustemperatur på 17 grader C varvid förutsätts att värme- tillskottet från människor och hushållsel höjer inomhustemperaturen med ytterligare ca 3 grader C till normal rumstemperatur. Enligt dessa förutsätt- ningar uppgår värmeförbrukningstalet i Malmö till 75000. i Stockholm till 90000 och i Kiruna till 160000 gradtimmar.

Under det senaste årtiondet har nya byggnaders värmebehov minskat samtidigt som värmetillskottet i form av belysning och dagsljusinstrålning m.m. fått ökad betydelse. Då energisparande åtgärder vidtas fås också denna effekt. Det traditionella värdets relevans vid energisparberäkningar har därför ifrågasatts i flera utredningar.

Principiellt viktigt vid bestämningen av det värmeförbrukningstal som skall användas vid energisparberäkningar är att den energibesparing som görs minskar de totala värmeförlusterna vid produktion samt genom venti- lation och transmission. Minskningen påverkar inte värmetillskottets abso- luta storlek men väl dess andel. Således skall den besparing som man beräknas göra helt tillgodoräknas den tillförda energin.

Vidare medför ökad isolering och täthet att den tid under vilken värme behöver tillföras byggnaden minskar. Även denna effekt bör tillgodoräk- nas de energisparande åtgärderna. ! BFR:s minisystemanalysM som refe- rerats ovan har dessa aspekter beaktats genom att ett st-spar använts. Samma betraktelsesätt kommer att användas i de följande beräkningarna.

” Möjligheter till energi- sparande i befintlig be- byggelse - minisystem- analys. BFR. 1980.

111. Delegationens överväganden och förslag

10. Besparingsmöjligheter i byggnadsbeståndet och förslag till målformulering

10.1. Inledning

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse innebar att riksdagen slog fast en hög ambitionsnivå för ett program för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga bedömningar utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommu- nala och privata sektorerna. Målet formulerades så. att riktpunkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det nu befintliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet.

Sedan riksdagens beslut om sparplanen har kunskapsunderlaget utökats på ett antal punkter:

— När det gäller husbeståndets egenskaperfrån energisynpunkt finns idag

ett stabilare underlag för bedömningar än vad som var fallet vid energi- sparplanens tillkomst. Ett betydelsefullt bidrag till denna kunskap ut- görs av den omfattande statistiska undersökning av husbeståndets egen- skaper som utförts vid statens institut för byggnadsforskning . Ett antal huvudslutsatser från undersökningen har redovisats ovan i kapitel 9. De faktiska effekterna av vidtagna energisparåtgärder har blivit före- mål för ett flertal studier. Av speciell betydelse är här den undersökning som genomförts vid de tekniska högskolorna i Lund. Göteborg. Stock- holm. Umeå och Luleå på uppdrag av energihushållningsdelegationen. Resultaten ger ett avsevärt förbättrat underlag för bedömning av den faktiska spareffekten av olika åtgärder och åtgärdskombinationer, men påvisar samtidigt de svårigheter som finns att empiriskt belägga faktiska spareffekter. (Se ovan. kapitel 5.) Betydelsen av att energisparåtgärder utförs i riktiga kombinationer och i rätt byggnader har ytterligare understrukits. bl.a. genom studier inom byggforskningsrådet. Genom att varje byggnads särdrag beaktas vid valet av energisparåtgärder kan energisparandet bedrivas i mer ratio- nella former. En samlad planering av energisparåtgärdernas omfattning och genomförande medför att tekniska. administrativa och ekonomiska vinster kan göras. Samtidigt som kunskapen har ökat när det gäller hur och i vilken omfattning energisparande åtgärder ska vidtas. har också medvetenhe- ten blivit större i fråga om energisparverksamhetens sammanhang med

övriga verksamheter inom bebyggelsen. Tillgängligt material pekar på att det finns betydande vinster att hämta. om energisparverksamheten på ett omsorgsfullt sätt samordnas och integreras med renoverings- och ombyggnadsverksamheten.

— Vid vidtagandet av energisparåtgärder är det viktigt att eventuell före- komst av hälsofarliga material uppmärksammas. [ första hand gäller det att. då tätningsåtgärder utförs. tillse att ventilationen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Bl.a. i hus med onormalt hög avgivning av radon- gas från byggnadsmaterialet måste tätningsåtgärder kombineras med erforderligjustering och kontroll av ventilationen så att hälsorisker och sanitära olägenheter undvikes. De fall då onormalt hög ventilation er- fordras — exempelvis på grund av höga radondotterhalter inomhus — torde dock vara av så ringa omfattning att de inte påverkar det totala energisparmålet. — Vidare har betydelsen av att energisparprogrammets genomförande inte sätter estetiska och kulturella värden på spel uppmärksammats. Speci- ellt aktualiseras detta ifråga om energisparåtgärder som berör fasader. fönster. tak samt i vissa fall interiörer. Enligt den kulturhistoriska be- siktning som genomförts av riksantikvarieämbetet parallellt med bygg- forskningsinstitutets undersökning av husbestsåndet från energisyn- punkt. är drygt 20 % av bebyggelsen av sådant kulturhistoriskt värde att dess yttre inte i nämnvärd grad bör förändras. — Slutligen är det av stor vikt för ett effektivt genomförande av energispar- åtgärderna att dessa noga avvägs mot de tillförselalternativ som står till buds. Detta gäller såväl vid befintliga energikällor. främst fjärrvärme och spillvärmeutnyttjande. som vid introduktion av nya energikällor. exempelvis solvärme och jordvärme. Ambitionen bör vara att man eftersträvar lokala lösningar med energiförsörjningssystem som förenar god ekonomi med stor handlingsberedskap och liten miljöpåverkan.

Omfattningen av och avvägningen mellan olika åtgärder måste självfallet bestämmas i ljuset av övergripande samhällsekonomiska hänsyn.

Mot bakgrund av de redovisade erfarenheterna och det förbättrade kunskapsunderlaget i övrigt visar energihushållningsdelegationen i det föl- jande vilka energisparmöjligheter som idag finns i det befintliga byggnads- beståndet. De allmänna beräkningsförutsättningar som använts beträffan- de byggnadsbeståndet. energipris. ränta mm. har redovisats ovan. kapitel 9.

10.2. Energisparmöjligheteri bostäder

Utgångspunkten vid bedömningen av möjligheterna att spara energi i det befintliga bostadsbeståndet är, att de energisparåtgärder som befunnits lämpliga för det enskilda huset i de flesta fall måste utföras i kombination med varandra för att den fulla energibesparingen av åtgärderna ”ska kunna tillgodogöras. Exempelvis måste en tilläggsisolering åtföljas av en tempe— raturreglering för att den förväntade energibesparingen ska uppnås. Vidare har i bedömningen hänsyn tagits till den s.k. sammanlagringseffekten. som

innebär att olika åtgärders teoretiskt beräknade energibesparing inte direkt kan adderas på grund av att åtgärderna samverkar med varandra. En utredning utförd av byggforskningsrådet' på energihushållningsdelegatio- nens initiativ har presenterat en formaliserad metod för hur man i enskilda hus kan beräkna energibesparingen under dessa förutsättningar.

Med utgångspunkt från denna beräkningsmetod har energihushållnings- delegationen låtit utföra två oberoende uppskattningarZ av den totala ener- gisparpotentialen i bostadsbeståndet. Utgångsmaterialet har i båda fallen varit den statistiska undersökning av husbeståndet som nämndes i inled- ningen till detta kapitel. och som inalles omfattar drygt 3000 hus. varav ca 2200 bostadshus. De gjorda uppskattningarna av energisparpotentialen utgår från att drift och skötsel av byggnaderna tillgodoser vissa minimikrav från energianvändningssynpunkt. den s.k. plattformen. Med detta avses bl.a. regelbunden och väl genomförd sotning. regelbundna byten av brän- narmunstycken. korrekt tätade dörrar och fönster. regelbundna byten av ventilationsfilter osv. De redovisade beräkningarna avser således endast tekniska sparåtgärder i byggnaden och dess installationssystem under för- utsättning av att de nämnda minimikraven är tillgodosedda.

Den första av dessa uppskattningar. den husvisa metoden. innebär att man genom en beräkning i dator avgör vilka av energisparåtgärderna som är möjliga att vidta i varje enskilt hus i materialet.Beräkningarna baseras på en formaliserad beslutsmodell. Därvid beaktas faktorer som fasadens och fönstrens skick. installationernas utformning m.m. Därefter görs en beräkning av energisparpotentialen för varje hus. grundad på besparings- kostnadskriteriet (se avsnitt 9.2). Slutligen görs en uppräkning av de totala energisparmöjligheterna i hela bostadsbeståndet. Detta är möjligt genom att urvalet av byggnader har skett på ett statistiskt korrekt och representa- tivt sätt.

Sammanlagt har ett 20-tal energisparåtgärder definierats. med avseende på kostnader (investering och underhåll) brukstid samt energibesparing3. De antaganden som använts i övrigt beträffande energipris. ränta m.m.. har redovisats i kapitel 9 ovan. Energihushål[ningsdelegationen har låtit ett antal oberoende experter4 bedöma de förutsättningar som angivits. En av de punkter där skiljaktiga åsikter noterats gäller i vilken mån någon energi- besparing kan tillgodoräknas på grund av ökad täthet då tilläggsisolering eller fönsterkonverteringar utföres. För att tillgodose de olika åsikter som framkommit har delegationen låtit genomföra två olika beräkningar. [ det ena fallet antas tilläggsisoleringar och fönsterkonverteringar innebära en ökad täthet. medan i det andra fallet ingen förbättrad täthet antas bli följden.

Den andra uppskalningen av den totala energisparpotentialen. den hus- typsvisa metoden, innebär att bostadshusen i byggforskningsinstitutets material sorteras i grupper med från energiteknisk synpunkt likartade hus. För varje grupp beräknas medelvärden för vissa parametrar (area. volym. isoleringsstandard m.m.) så att ett "medelhus" för gruppen erhålls. På detta medelhus appliceras sedan en lämplig åtgärdskombination. och ef- fekten av denna beräknas. Genom multiplikation med det antal hus som medelhuset enligt SIB-materialet representerar erhålls gruppens energi- sparpotential. Därefter summeras alla gruppers sparpotential till en upp-

' Möjligheter till energi- sparande i befintlig be- byggelse — minisystem- analys. BFR. 1980.

2 Dessa uppskattningar kommer att dokumente- ras i en rapport från Bengt Dahlgren AB. Gö- teborg.

3 Beräkningsförutsätt— ningar och detaljerade beräkningsresultat kom- mer att presenteras i den tidigare nämnda rappor- ten från Bengt Dahlgren AB. Göteborg.

4 Yttranden har inhäm— tats från doc. Arne Elm- roth, KTH. civ.ing. Ste- fan Sandesten. Bygg- nadsstyrelsen samt doc. Per-Olof Nylund, Tyréns AB.

skattad energisparpotential för hela landets bostadsbestånd.

Det finns en mycket nära överensstämmelse mellan resultaten från den husvisa och den hustypsvisa metoden. Av detta skäl presenteras i det följande endast resultaten från den förra metoden. Den hustypsvisa meto- den kommer dock att redovisas i separat expertrapport. ] figur 10.1 illu- streras den bedömda besparingspotentialen uttryckt i bruttoenergi, dvs. tillförd energi, i hela bostadsbeståndet vid olika besparingskostnader be- räknat enligt den husvisa metoden.

De beräknade besparingsmöjligheterna kan inte utan vidare jämföras 1 med vad som antogs i prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse. För det första bygger de ovan redovisade beräkningarna på att byggnaderna tillgodoser vissa minimikrav vad gäller energihushållning. medan energisparplanens beräkningar inräknade vissa av dessa ”minimi- krav" i energisparpotentialen. Detta innebär att den ovan redovisade sparpotentialen inte innefattar vissa av de åtgärder som angivits i spar- planen. För det andra bygger de ovan redovisade beräkningarna på andra antaganden beträffande ränta, energipris. kostnader m.m. än vad energi- sparplanen gör.

När det gäller de minimikrav på byggnadens energiegenskaper — den s.k. plattformen — som förutsätts i de ovan redovisade beräkningarna kan en grov jämförelse med energisparplanen göras genom att man till de ovan redovisade besparingarna lägger de besparingar genom fönstertätning och panntrimning som antogs i energisparplanen. Enligt bilaga 2 till prop. l977/ 78:76 svarar dessa åtgärder för en besparing om ca 7 TWh/år brutto i alternativ II och ca 7,3 TWh/år brutto i alternativ III och [V. Om 7 TWh/år läggs till de besparingsmöjligheter som redovisades ovan i figur 10: ]. fås följande besparingsmöjligheter vid olika besparingskostnad:

Energibesparing TWh/år. brutto

inkl. tätningsvinster exkl. tätningsvinster

25 20 1 5 1 0 Figur 10.1 Energispar- möjligheter i bostadsbe- 5 ståndet vid olika bespa- ringskostnad enligt den 0 Besparingskostna husvisa metoden. 0 5 10 15 20 25 30 35 1.0 1.5 50 öre/kWh

Tabell 10.1 Bedömda energisparmöjligheter i bostäder (TWh/år, brutto) vid olika besparingskostnad

Besparingskostnad, öre/kWh Besparing. TWh/år brutto 10 ca 22 15 28—30" 20 32-34"

" Beroende på antagande om tätningsvinster.

Priset för uppvärmningsenergi kan beräknas till ca 15 öre/kWh exkl. skatt (se ovan. kapitel 9). Enligt tabell 10.1 innebär detta att besparingar motsvarande ca 28—30 TWh/år brutto är lönsamma. Detta kan jämföras med energisparplanens alternativ III. som innebar en beräknad bruttoener- gibesparing om ca 27 TWh/år.

De totala investerings- och underhållskostnaderna vid olika besparings- nivåer anges i tabell 10.2. Till skillnad från prop. 1977/78:76 med energi- sparplan för befintlig bebyggelse, där vissa kostnader för renoveringsåt- gärder inkluderades. har här endast kostnaderna för energisparåtgärderna medtagits. Renoveringskostnader föranledda av energisparåtgärderna (ex- empelvis utbyte av fasadskikt) är inte inräknade.

Tabell 10.2 Beräknade kostnader och energibesparingar vid olika besparingsalternativ för bostäder, miljoner kr. inkl. moms"

Besparingskostnad Besparing lnvesterings- Underhålls- öre/kWh TWh/år. brutto kostnad kostnad ___—___” 10 22 18 500 210

15 28—30 33 000 240 20 32—34 41 000 365

" Avser kostnadsläget andra kvartalet 1980.

Som framgår av tabell 1012 uppgår de totala investeringskostnaderna för energibesparande åtgärder till ca 33 miljarder kronor vid en besparings- kostnad om 15 öre/kWh. Motsvarande årlig underhållskostnad beräknas till ca 240 miljoner kronor.

10.3. Energisparmöjligheteri övriga lokaler

Som tidigare nämnts är statistiken bristfällig när det gäller omfattningen av de övriga lokalerna. Uppskattningsvis omfattar den uppvärmda delen av Iokalbeståndet ca 400 miljoner kubikmeter byggnadsvolym.

Byggforskningsrådet och energihushål[ningsdelegationen har låtit ge- nomföra en undersökning av Iokalbeståndet-*, som syftar dels till att kart- lägga energiförbrukningen i Iokalbeståndet. dels till att undersöka vilka besparingsmöjligheter som finns. När det gäller bedömningen av de totala besparingsmöjligheterna. har i utredningen gjorts en indelning av åtgärder i två kategorier med hänsyn till besparingskostnaden.

5 Energiförbrukningi lo- kaler. Tyréns AB. Stock- holm 1980.

Figur 10.2 Beräknad energisparpotential i öv- riga lokaler vid olika be- sparingskostnad ( TWh/ år, brutto).

Energibesparing TWh/år, brutto 15 10 5 Besparings- ) 0 kostnad ' 0 5 10 15 20 Öre/kWh

Den första kategorin av åtgärder innefattar i huvudsak installationstek- niska åtgärder och enklare byggnadstekniska åtgärder. framför allt tät- ningsåtgärder, tilläggsisolering av vindsbjälklag samt fönsterbyten i vissa fall. Enligt utredningen skulle, med denna typ av åtgärder, ca 12,6 TWh netto kunna inbesparas till en investeringskostnad av ca 4 miljarder kr.. motsvarande en besparingskostnad av ca 2 öre/kWh.

Den andra kategorin åtgärder omfattar i huvudsak tilläggsisolering av väggar, fönsterbyten samt värmeåtervinning.

Enligt utredningen skulle sådana åtgärder kunna inbespara ca 1.6 TWh netto, till en investeringskostnad om ca 7 miljarder kr. Motsvarande ge- nomsnittlig besparingskostnad beräknas till ca 22 öre/kWh. Den bedömda sparpotentialen i lokalerna sammanfattas i figur 10.2. Vid omräkningen från netto- till bruttoenergi har antagits verkningsgraden 80 %.

Av figuren framgår att vid en besparingskostnad om 10 öre/kWh är besparingar motsvarande ca 15 TWh brutto lönsamma. Vid besparings— kostnaden 20 öre/kWh är motsvarande besparing ca 16 TWh/år brutto.

Investeringskostnaderna för olika besparingsnivåer redovisas i tabell 10.3.

Tabell 10.3 Investeringskostnader för olika besparingsnivåer i lokaler, milj.kr. exkl. moms"

Besparings- Besparing Investering. kostnad.öre/kWh TWh/år. brutto miljoner kr 10 15 6 200

15 15.5 7 100 20 16 7 600

" Avser kostnadsläget andra kvartalet 1980.

Vid dagens energipris (ca 15 öre/kWh) är besparingar motsvarande ca 15 TWh brutto lönsamma. till en total investeringskostnad av 7.1 miljarder kronor exkl. moms. Detta kan jämföras med energisparplanens alternativ lll som innebar besparingar om 16 TWh brutto till en investeringskostnad om ca 8 miljarder kronor (exkl moms. 1977 års priser).

10.4. Energisparmöjligheteri näringslivets byggnader

De energisparåtgärder som är tillämpliga i bostads— och Iokalbeståndet är till stor del även tillämpliga i näringslivets byggnader. i industrin finns dock stora möjligheter att spara energi även genom att påverka den indu- striella processen. Detta redovisas bl. a. i utredningar från SIND som bedrivit rådgivning och gett stöd till energibesparande åtgärder till närings- livet. Ätgärder genom direkt påverkan av den industriella processen be- handlas ej här. Delegationen vill dock understryka vikten av att en samord- ning sker när det gäller åtgärder för att spara energi i industrin. Detta bör speciellt beaktas vid ombyggnadsarbeten etc.. då det är av väsentlig bety- delse att en samordning sker av åtgärder i industriprocessen och i byggna- den.

lndustribyggnader bedöms ofta ha en kortare livslängd än andra byggna- der. Härmed förstås då delvis att verksamheten i byggnaden ändras vilket kan kräva vissa ombyggnadsarbeten. Sådana arbeten bör speciellt upp- märksammas från energisparsynpunkt då de ofta ger möjligheter till en upprustning av byggnadens totala energistatus. Det är väsentligt att det i dessa sammanhang sker en integrering mellan åtgärder som rör energibe- sparing i den industriella processen samt bygg- och installationstekniska åtgärder.

I prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse redovi- sades bedömningar av energisparpotentialen i industrins byggnader. Den totala energisparpotentialen beräknades till mellan 4 och 5 TWh/år brutto (alternativt 11 resp. 111) till en investering om 2—3 miljarder kronor. exklu- sive moms. i 1977 års penningvärde (motsvarande 3—5 miljarder kronor i 1980 år penningvärde). Mot bakgrund av dessa uppskattningar och den allmänna osäkerhet som råder när det gäller energisparmöjligheterna i industrins byggnader. gör energihushållningsdelegationen bedömningen att den sparpotential som angavs i energisparplanen beträffande industrins byggnader fortfarande bör tjäna som riktmärke för energisparverksamhe- ten inom detta område.

10.5. Avvägning mellan energisparåtgärder och energitillförsel

Som framgått ovan (kap. 9) är det av stor betydelse att insatserna på energisparsidan och energitillförselsidan samordnas, så att onödiga fördyr- ningar undviks. När det gäller att fastställa energisparmålets storlek kan en sådan samordning som nämnts innebära att sparambitionen bör ta sig delvis andra uttryck, speciellt i de fall då spillvärme- eller kraftvärmeut—

nyttjande aktualiseras. De åtgärder som i första hand berörs är omfattande byggnadstekniska åtgärder såsom fasadisolering och fönsterbyten.

Varje bedömning av vilken besparing som kan uppnås genom samord- ning av insatserna är med nödvändighet ytterligt osäker.Som tidigare un— derstrukits måste avvägningen mellan lämpliga insatser ske på lokal nivå. Den i kap. 9 refererade studien i Huddinge kommun pekar på. att i det fall en ekonomiskt optimal avvägning sker mellan åtgärder på tillförsel- och besparingssidan, skulle kostnadsbesparingar om 20—25 % kunna uppnås beroende på vilka förutsättningar som väljs. Resultaten kan dock inte utan vidare generaliseras. bl.a. eftersom studien avser en specifik kommun. Enligt delegationens uppfattning torde resursbesparingar kunna åstadkom- mas genom att vissa energisparåtgärder ersätts av åtgärder på tillförselsi- dan (främst spillvärmeutnyttjande). Det finns emellertid också möjlighet att ett ambitiöst genomförande av energisparplanen minskar behovet av exempelvis fjärrvärmeutnyttjande så att vissa investeringar i värmeverk och hetvattencentraler. onöddiggörs. Med tanke på de svårigheter som finns när det gäller att avgöra effekterna av en samordning mellan tillförsel och sparinsatser har energihushållningsdelegationen funnit det för gott att inte göra någon förändring av de ovan redovisade uppskattningarna som följd av förväntade samordningsvinster.

10.6. Bedömning av de totala energisparmöjligheterna

Mot bakgrund av de ovan redovisade bedömningarna sammanfattas här delegationens uppskattning av de totala besparingsmöjligheterna i den befintliga bebyggelsen. Som tidigare framhållits är det enligt delegationens mening rimligt att energisparverksamheten i befintlig bebyggelse genom- förs på så sätt att de åtgärder vidtas som är lönsamma vid dagens energi- pris, dvs. ca 15 öre/kWh.

I tabell 10.4 sammanfattas de totala besparingsmöjligheterna enligt vad som redovisats i de tidigare avsnitten.

Tabell 10.4 Bedömning av de totala besparingsmöjligheterna (TWh/år brutto) vid besparingskostnaden 15 öreÅtWh ___—___

Besparing Investering. Årlig underhålls— TWh/år miljarder kr kostnad. miljoner brutto exkl. moms kr. & Bostäder 28 33 240 Ovriga lokaler 15 7 (—) Industrins byggnader 5 5 26 Summa 48 45 (—)

&

Som framgår av tabellen bedöms 48 TWh brutto kunna sparas in till en total investering om 45 miljarder kronor. Den årliga underhållskostnaden uppskattas till 240 miljoner kronor för bostäderna och till ca 26 miljoner kr för näringslivets byggnader. Motsvarande siffra för lokalerna har inte kunnat uppskattas.

De angivna besparingsmöjligheterna ansluter sig väl till energisparpla- nens alternativ 111 som innebar en bruttoenergibesparing om 48 TWh till en investeringskostnad om 33 miljarder kronor i 1977 års penningvärde (mot- svarande ca 50 miljarder kr. i 1980 års penningvärdelb. Med hänsyn till de reala prisstegringar på olja som skett sedan energisparplanens tillkomst finner energihushålIningsdelegationen, mot bakgrund av vad som ovan redovisats. det rimligt att ambitionsnivån för energisparande i befintlig bebyggelse höjs något.

Förslag ]:

Energihushållningsdelegationen föreslår att energi sparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas mot en nivå som motsvarar alternativ 111 i energisparplanen. Denna nivå bör tjäna som riktmärke för verk- samheten. En förnyad omprövning bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som avi- seras i regeringens proposition 1979/80: 170.

** Observera dock att siff- roma inte är heltjämför— bara. eftersom de beräk- ningar som låg till grund för energisparplanen in— nefattade vissa renove- ringsåtgärder.

11. Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten

11.1. Allmänna utgångspunkter

Energisystemets egenskaper och utformning har stor betydelse för sam- hällsutvecklingen. En trygg och säker energiförsörjning är en förutsättning för att vi skall nå angelägna samhällsmål som ekonomisk tillväxt, full sysselsättning. regional balans. social och ekonomisk utjämning och en god miljö.

Vår energipolitik måste utformas i fullt medvetande om de stora problem som vi står inför inom energiområdet. Sverige har under de senaste årtion- dena kunnat bygga en stor del av sin välfärdsutveckling på den viktiga tillgång på billig energi som oljan medfört. Vi befinner oss nu i en helt annan situation. Oljeutvinningen kommer inte att kunna ske i en takt som dels svarar mot en ökad förbrukning i industriländerna. dels tillgodoser de berättigade krav som ställs från utvecklingsländerna på ökad tillgång till olja.

Trots de omfattande åtgärder som hittills vidtagits för att minska oljean- vändningen under 1970-talet kommer oljeberoendet att kvarstå under lång tid. En bristande försörjningstrygghet inom energiområdet kommer därför att bestå. Den torde framför allt komma att göra sig gällande för lätta fraktioner som eldningsolja [ och bensin. Den stora oljeimporten medför också betydande samhällsekonomiska problem.

Åtgärder för att minska oljeberoendet är i denna situation en huvudupp- gift för energipolitiken. En effektiv energihushållning med ett målmedvetet sparande av energi är och kommer därför att vara ett prioriterat område.

Riksdagens beslut med anledning av frågan om det framtida utnyttjandet av kärnkraft innebär att ytterligare krav ställs på energisystemets utform- ning. Den kommande avvecklingen av kärnkraften innebär att energihus- hållningen och introduktionen av nya energikällor måste intensifieras. Samtidigt kan de befintliga kärnkraftverken under en övergångsperiod i viss mån bidra till att minska vårt oljeberoende genom att oljeanvändning ersätts av elanvändning. Detta får dock inte ske på ett sådant sätt så att vi blir låsta till ökat elutnyttjande i framtiden eller försvårar introduktionen av andra energikällor.

Sedan oljekrisen 1973—74 har ett stort antal åtgärder vidtagits för att minska användningen av energi och för att stimulera till en övergång till mer energieffektiv teknik inom de olika samhällssektorerna. Det finns all anledning att sträva efter en effektivare energianvändning inom alla sam-

hällssektorer. Av särskild betydelse för att minska energianvändningen är de mycket stora energibesparingar som bedöms kunna ske i landets bygg- nadsbestånd. Stora resurser måste även fortsättningsvis satsas på energi- hushållning i byggnader för att vi skall uppnå angelägna samhällsmål.

Först på längre sikt kan en avgörande förändring ske av den svenska försörjningssituationen genom förstärkt energihushållning och ökat utnytt- jande av mer uthålliga, förnybara och inhemska energislag med liten miljö— påverkan. Det är emellertid av stor betydelse att arbetet påbörjas omedel- bart. Det gäller framför allt att dels anpassa planeringsverksamheten. dels att anpassa de enskilda tillförsel- och användarsystemen till dessa nya förutsättningar.

En förbättrad energihushållning kan nås dels genom sparåtgärder i tradi- tionell mening. dels genom en förändrad samhällsplanering och ett föränd- rat samhällsbyggande. Energianvändning, bostadspolitik och samhällspla— nering är på ett svåröverblickbart och komplicerat sätt starkt beroende av varandra. En utspridd bebyggelse och en utspridd ortsstruktur är i allmän- | het mer energikrävande än tätortsbebyggelse, bl.a. på grund av de stora transportbehov som följer därav. Samtidigt kan glesare bebyggelseformeri många fall erbjuda gynnsammare förutsättningar än tätorter vad gäller införandet av nya energikällor. exempelvis skogsavfall och torv. Många tätorter kan idag göras mer energieffektiva genom förtätning av byggnads- beståndet. En effektiv hushållning med energi kräver en långtgående sam- ordning mellan energipolitik, bostadspolitik, trafikpolitik m.m.

Den befintliga bebyggelsemiljön är en viktig resurs som det är nödvän- digt att värna om. Det finns stora ekonomiska värden i den befintliga bebyggelsen. Vidare utgör bebyggelsemiljön en angelägen resurs för vårt kulturella och sociala liv. Det är därför av stor vikt att vi underhåller och förbättrar den befintliga bebyggelsen och noga planerar för den tillkom- mande bebyggelsen. Detta förutsätter en långsiktighet i åtgärderna efter- som samhällsbyggandet tar tid och förändringarna går långsamt. Större vikt måste läggas vid att de begränsade resurser som står till förfogande används på ett rationellt sätt. Det innebär att avvägningar måste göras mellan olika sektorers behov. Detta ställer i sin tur krav på samordning och planering.

Sveriges energiförsörjning fram till 1990 bör ses i ett långsiktigt perspek- ; tiv. De energiproduktionsanläggningar som uppförs och installeras under 1980-talet kommer i många fall att användas något decennium in på nästa århundrade och i praktiken begränsa våra möjligheter att snabbt ändra mönstret för vår energiförsörjning.

Det gäller att ta fram nya energikällor som ger oss möjlighet att bygga det samhälle vi vill ha och som minskar vårt beroende av utlandet. För att dessa inhemska, förnybara energikällor skall kunna påverka vår energiför- sörjning i någon betydande utsträckning vid sekelskiftet krävs insatser idag. Det rör sig om omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, stora investeringar och storskalig försöksverksamhet som behöver utvärderas etc. Det är först när distributions- och användarsidan är utformad på ett sådant sätt att den på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt kan anpassas till olika produktionsalternativ som handlingsfrihet uppnås i valet av energi- källa.

En begränsning i arbetet med att utarbeta ett samordnat energihushåll- ningsprogram för bebyggelsesektorn är den ofullständiga kunskap som föreligger om samhällets framtida utveckling och energiförsörjningssyste- mets roll i denna. Osäkerheten berör såväl tillförsel- och användarsidan som de effekter i olika tidsperspektiv som olika styrmedel har. Osäkerhe- ten är vidare stor vad beträffar effekter av åtgärder utanför det energipoli- tiska området. Effekterna på energitillförsel och energianvändning av t.ex. framtida bostads-, transport- och miljöpolitiska åtgärder är svåra att bedö- ma idag.

Kravet på en viss handlingsfrihet, och den snabba tekniska utvecklingen tillsammans med den osäkerhet som är förknippad med ett samordnat energihushållningsprogram gör att energihushållningsdelegationen föror- dar att kvantitativa mål för energitillförsel och energianvändning i bebyg- gelsen ses som riktmärken för verksamheten. Det är emellertid viktigt för planeringen inom denna sektor och andra berörda sektorer att ett ambitiöst program finns för verksamheten.

Med ovan angivna utgångspunkter uppstår emellertid osäkerheten att till år 1988 uppnå den höga ambitionsnivå som "riksdagen har angett som riktpunkt för planeringen. Varje åtagande av den storleksordning av fram- tida resursinsatser som det här är fråga om måste förenas med en flexibili- tet om i vilken takt som det är önskvärt att infria åtagandet.

Avvägningar bör fortlöpande ske mellan insatser för tillförsel och spa— rande av energi. I enlighet härmed är en grundsats för beräkningarna av sparmöjligheterna i bebyggelsen att kostnaderna för att spara energi inte skall vara större än kostnaderna för att producera och distribuera energi. Detta innebär bl.a. att vid planeringen av energisparandet i byggnadsbe- ståndet hänsyn måste tas till befintliga och planerade värmeförsörjnings- system. Detta gäller speciellt när för vissa regioner dessa system bygger på möjligheterna att utnyttja kraftvärme och spillvärme.

Vägledande för energihushållningsdelegationen har varit de intentioner som ligger till grund för riksdagens uttalande vad beträffar energisparverk- samheten i befintlig bebyggelse snarare än ett önskemål att söka uppnå ett kvantitativt mål vid en viss tidpunkt. En löpande utvärdering och anpass- ning av styrmedel till tillförsel- och besparingsprogram efter vunna erfa- renheter och nya förutsättningar bör eftersträvas.

Detta innebär naturligtvis inte ett kortsiktigt betraktelsesätt. En sådan planerad flexibilitet gör det möjligt att långsiktigt minska oljeberoendet och är en förutsättning för att den samordning av beslut inom olika samhälls- sektorer som både är nödvändig och önskvärd skall komma till stånd.

I det följande kommer de hänsyn som behöver tas vid genomförandet av energisparverksamheten att redovisas.

Dessa hänsyn kan medföra att vissa av de energisparande åtgärderna i befintlig bebyggelse kommer att utföras snabbare än tidigare planerat. Detta torde framför allt beröra de enklare åtgärderna såsom förbättring av oljeeldade pannors verkningsgrad, injusteringsarbeten och förbättrat un— derhåll och drift. Andra åtgärder, som kräver omfattande byggnadsarbeten och samordning med bebyggelseplaneringen, kan i stället behöva förskju- tas något i tiden. Dessa förändringar i tiden innebär inte att ambitionsnivån för energisparverksamheten sänks. Tvärtom är avsikten att genom förbätt-

rad planering kunna utnyttja de energisparande åtgärderna på ett mer effektivt sätt så att största möjliga besparing uppnås.

Delegationen skisserar i det följande hur genomförandet av energispar- planen skulle kunna uppdelas på tre olika program med samordning mellan de olika programmen. Dessa är energisparprogram. ombyggnadsprogram samt program för användning av alternativa lokala energikällor i byggna- der. Delegationen vill med detta framhålla vikten av att energisparplanen övergår i ett genomförandestadium där övergripande samhällsplanerings- frågor ges ett vidgat utrymme.

11.2. Energisparprogram och ombyggnadsprogram

Våra byggnader är värda omsorg. underhåll.förbättring och bevarande. De måste också få utvecklas och förändras för att tillgodose de boendes sociala behov och krav på en god boendemiljö.

Genom förbättring och komplettering av befintliga bebyggelsemiljöer kan man göra dessa mer fullvärdiga för invånarna. Vi måste t.ex. kunna komplettera stadsdelar med nya bostadshus för att åstadkomma ett vari- erat Iägenhetsutbud och erbjuda olika boende- och förvaltningsformer.

Dagens stadsplanering karaktäriseras bl.a. av att tillgången på obebyggd mark är begränsad. Detta ställer speciella krav på samhällsplaneringen. Framför allt måste en samordning av olika sektorers behov ske så att energisystemets utformning står i samklang med exempelvis de krav som ställs på barnomsorg. skolans utformning och andra angelägna krav. Detta kan ske genom att energisparplaneringen integreras med den övriga kom- munala planeringen. En förtätad bebyggelse förändrar självklart också energistrukturen. Fjärrvärmesystem blir mer lönsamma medan individuell eldning med bl.a. fasta bränslen kan medföra stora problem ur miljösyn- _punkt.

Vi har också i den befintliga bebyggelsen ett stort behov av renovering och förnyelse. I t.ex. hus byggda under 1940-talet är lägenhetssammansätt- ningen sådan att den inte överensstämmer med de önskemål och krav som vi har idag. I hus så sent byggda som under 1960-talet börjar nu brister i utförande att märkas. Dessa brister återspeglar sig ofta i hög energian- vändning. Så är emellertid inte alltid fallet. Hög energianvändning är alltså bara en av bedömningsgrunderna för när ombyggnads-, renoverings- och förnyelseåtgärder skall sättas in. Samtidigt är det självklart att energispa- rande åtgärder inte kan vidtas oberoende av andra åtgärder i våra byggna- der.

Både energisparprogrammet och det ombyggnadsprogram som disku- teras består av olika slag av åtgärder, av mer eller mindre omfattande natur. Det är uppenbart att en ombyggnad av t.ex. ett flerbostadshus som är så pass genomgripande att evakuering av de boende måste ske bör ske på ett sådant sätt att man når både bättre bostadsstandard och effektivare energihushållning. Det är lika uppenbart att de flesta mindre investe- ringskrävande åtgärderna kan genomföras oberoende av varandra.

I det följande diskuteras något förutsättningarna för att utforma den framtida programverksamheten på energisparsidan.

En möjlighet är att utgå från ett energisparprogram som endast består av enkla åtgärder såsom förbättrad drift och underhåll samt enkla förbätt- ringsåtgärder som ej kräver byggnadsarbeten. I ett sådant program utesluts t.ex. samtliga isoleringsåtgärder utom vissa enkla vindsisoleringar. Sparef- fekten av ett sådant program blir givetvis lägre än av den f.n. gällande energisparplanen. Totalt sett behöver det emellertid inte innebära en minskning av energisparambitionen eftersom de andra åtgärderna kan genomföras inom ett annat program. En nackdel med att dela upp genom- förandet av de energisparande åtgärderna i enskilda byggnader är att totalkostnaden för energisparåtgärderna i många fall ökar. Enligt delega- tionens uppfattning uppvägs detta emellertid mer än väl av de vinster som kan nås genom samordning med andra verksamheter.

Rätt kombination av åtgärder vidtagna vid ett och samma tillfälle i en byggnad medför ett antal fördelar. För det första uppnås tekniska fördelar. Vissa åtgärder (t.ex. tilläggsisolering och injustering av värmesystem) måste kombineras för att en optimal besparing ska uppnås.

Vidare uppnås ekonomiska fördelar. Kostnaderna för de samlade åtgär- derna blir lägre genom att alla åtgärder vidtas i ett sammanhang. När man går in i en byggnad skall samtliga aktuella energisparåtgärder vidtagas. Speciellt när det gäller större grupper av liknande lägenheter/hus finns det stora vinster, bl.a. beroende på dels att ställkostnader och kostnader för arbetsledning är gemensamma, dels att material och arbetskraft utnyttjas rationellare.

Rätt kombination av energisparåtgärder medför för det tredje även admi- nistrativa fördelar. Endast en besiktning behövs, vilket skulle innebära en snabbare myndighetsbehandling samt lättnader både ifråga om de ”stör- ningar” som de boende utsätts för och myndigheternas kontroll av arbets- utförande m.m.

Den största fördelen med att ta bort vissa av de investeringskrävande energisparåtgärderna från energisparprogrammet är att dessa i stället på ett riktigt sätt kan samordnas med andra insatser för förbättring av boendemil- jön och andra sociala krav. Ett behov av tilläggsisolering av en yttervägg behöver emellertid inte alltid innebära ett samtidigt behov av ombyggnad och förnyelse. I många fall kan och bör isoleringsåtgärder endast kopplas till ett fasadrenoveringsbehov.

En annan möjlighet är att helt frikoppla de energisparande åtgärderna från stadsförnyelse- och ombyggnadsfrågorna. De förluster som då skulle uppstå från såväl ekonomisk synpunkt som från samhällsplaneringssyn- punkt är enligt delegationen uppenbara.

Det är därför nödvändigt att finna den fördelning mellan olika program som ger den bästa effekten med hänsyn till olika önskemål. Det är natur- ligtvis förenat med betydande svårigheter att avgöra för vilka åtgärdstyper en samordning av de två programmen bör ske. En sådan fördelning bör dock enligt delegationens bedömning innebära att till energisparprogram- met hänförs såväl enkla åtgärder som sådana byggnadstekniska energi- sparåtgärder som utförs i byggnader där inga vinster av samordning med annan ombyggnadsverksamhet väntas föreligga under den närmaste 20- årsperioden. Beträffande byggnader som avses bli föremål för sådan om- byggnad där samordningsvinster bedöms föreligga skall givetvis de energi-

sparande åtgärderna utföras i samband med denna.

Den ordning som diskuterats innebär att energisparplanen för befintlig bebyggelse i denna del genomförs i två program. Det ena — energisparpro- grammet — omfattar åtgärder som utförs endast för att spara energi. 1 möjligaste mån skall detta ske i samband med att den aktuella installations— utrustningen eller byggnadsdelen är aktuell för utbyte eller renovering. Det andra — ombyggnadsprogrammet — omfattar åtgärder som utförs som en följd av eller i samband med att en ombyggnad och förnyelse av ett enstaka hus eller en hel stadsdel genomförs.

Den energisparpotential som är aktuell för ombyggnadsprogramet beror naturligtvis på vilken ambitionsnivå som ombyggnadsverksamheten får. Den totala sparpotentialen i alla bostäder (småhus och flerbostadshus) som kommer att bli föremål för en standardhöjande modernisering från i huvud- sak hygienisk synpunkt utgör endast omkring 3 TWh netto av den totala sparpotentialen för bostäder (22 TWh netto enligt kap.10). Härav svarar flerbostadshusen för ca ] TWh medan småhusen svarar för ca 2 TWh. Detta skall jämföras med att de omfattande energisparåtgärderna i samtliga bostäder beräknas ge en besparing på ungefär 6 TWh netto. Besparings- möjligheterna för de industribyggnader och lokaler som dels berörs av mer omfattande energisparåtgärder, dels beräknas ingå i ett kommande sane- ringsprogram torde vara av storleksordningen 0,5 TWh netto._ . .

Om för de aktuella byggnaderna de enkla åtgärderna genomförs enligt sparplanen före 1988 samtidigt som vissa av de mer omfattande åtgärderna samordnas med ett 20-årigt saneringsprogram, är det endast en begränsad del av det totala sparandet som man går miste om till år 1988. Eftersom det är förenat med kostnadsfördelar att samordna moderniserande ombygg- nadsåtgärder med mer omfattande energisparåtgärder, finns det skäl att identifiera de byggnader som skall saneras och utesluta dem ur energispar- programmet.

Utredningar pekar på att det finns betydande vinster av en samordning mellan omfattande energisparåtgärder, renovering av fasader och fönster även i de hus som ej skall saneras. Det rör sig i dessa fall inte om ombyggnad utan är snarast fråga om löpande underhåll av fastigheter som inte behöver samordnas med ett ombyggnadsprogram. I många fall kan det sålunda vara motiverat att tidigarelägga fasadrenoveringar för att samord- ningsvinster med energisparandet skall kunna tillvaratas. Detta betyder alltså att man generellt inte bör avstå från mer omfattande energisparåt- gärder i energisparprogrammet.

För att utnyttja sparpotentialen fullt ut i olika hus bör både enklare och mer omfattande åtgärder kombineras. Det är givetvis angeläget att denna samverkan mellan olika åtgärder beaktas och att genomförandet av spar- planen görs på sådant sätt att man i de enskilda obejkten väljer den lämpligaste åtgärdskombinationen. Detta behöver dock ej innebära att man ej tillgodogör sig de betydande vinster som en samordning av stan- dardhöjande moderniseringar och mer omfattande energisparåtgärder kan medföra.

11.3. Energihushållning och alternativa energikällor

Frågan om energihushållning inrymmer inte bara den lämpliga omfattning- en av sparåtgärder utan också avvägningen mellan olika sparåtgärder och mellan sparåtgärder och åtgärder för att tillföra energi. Beträffande energi- tillförsel finns det en uttalad strävan att i ökad utsträckning utnyttja förny- bara energikällor i landets energiförsörjning. Det finns emellertid skäl för att varna för en överdriven optimism att under den närmaste tioårsperio- den erhålla väsentliga energitillskott från de nya energikällorna. Redan idag bör emellertid planeringen av energisystemet inriktas på att de nya energikällorna ska kunna lämna väsentliga bidrag. För bebyggelsens del innebär detta att byggnader, distributionsnät och bebyggelseområden ut- formas på ett sätt som möjliggör en smidig introduktion av nya energikäl- lor. De iiya bränslen som kan bli aktuella som ersättning för olja vid uppvärmning av lokaler är kol. torv, gas. lövved och avfall. Förutom bränslen kan solvärmesystem och värmepumpsystem utnyttjas för att er- sätta olja vid uppvärmning. Under en övergångsperiod kan också vatten- buren el komma att ersätta olja. dock under förutsättning att detta inte innebär låsningar till ökat elutnyttjande i framtiden.

Utredningen om omställbara eldningsanläggningar har i sitt betänkande "Övergång till fasta bränslen” (SOU 198029) uppskattat möjligheterna till ökad fastbränsleeldning. Utredningen uppskattar att det totala antalet me- delstora eller stora pannor för lokaluppvärmning som tillkommer under 1980-talet på grund av expansion eller ersättning av uttjänt utrustning motsvarar ett bränslebehov av 25—30 TWh per år. Det gäller pannor med en effekt över 10 MW. Dessa pannor svarar för den helt dominerande delen av bränsleanvändningen i hetvattencentraler och kraftvärmeverk och eldas för närvarande med tjock eldningsolja. Det är också för sådana pannor som fastbränsleeldning har de bästa ekonomiska förutsättningarna. För mindre anläggningar försämrar de höga investerings- och personal- kostnaderna i regel ekonomin väsentligt. En del av produktionen i kraft- värmeverk avser elenergi varför den övre gränsen för användning av fasta bränslen för uppvärmning 1990 ligger lägre — i intervallet 20—25 TWh per år. I den uppskattningen inkluderas även en ökad användning av ved i mindre pannor inom främst jordbruket.

När det gäller frågan om vilka fasta bränslen. kol. ved eller torv. som kan utnyttjas kan man generellt säga att kol har de bästa ekonomiska förutsättningarna i stora anläggningar och ved i mindre. Torv intar en mellanställning. Om man utgår från att ved och torv när det gäller lokal- uppvärmning i huvudsak kommer att användas i hetvattencentraler blir den övre gränsen 1990 för användningen av dessa bränslen uppskattnings- vis 15—20 TWh per år.

Den fysiska tillgången och de tekniska möjligheterna att utvinna torv och ved är större. Om skogsindustrins vedanvändning kommer att ligga på nuvarande nivå åsterstår för energianvändning dels skogsrester, dvs. över- skottsvirke som nu lämnas kvar vid röjning och avverkning. dels löv- trädsved. Delegationen för energiforskning (DFE) har i sin rapport "För- nybara energikällor” (DFB-rapport 21 och 22) uppskattat utvinningen av skogsrester till 10-30 TWh per år 1990. Den outnyttjade lövveden motsva-

rar ytterligare ca 10 TWh per år. Den senare är genomsnittligt avsevärt billigare att ta till vara än skogsrester.

Den fysiska tillgången på torv är stor. Utvinningen till 1990 begränsas av att det dels tar tid att iordningställa torvmossar för brytning. dels att få i gång brytning. För närvarande finns ingen reguljär utvinning av bränntorv i Sverige. De ekonomiska förutsättningarna för torvutvinning är därför ännu förhållandevis osäkra. DFE har i sin rapport uppskattat torvutvinningen till 5—10 TWh år1990.

Den tillgängliga mängden inhemska bränslen skulle alltså kunna vara 25—50 TWh per år 1990. Detta är en mycket grov uppskattning. Utveck- lingen av produktionen och användningen beror i helt avgörande grad på hur kostnaderna för dessa bränslen utvecklas i förhållande till kostnaderna för användning av kol och tjock eldningsolja.

När det gäller solvärme är både de tekniska och ekonomiska osäkerhe- terna större än för ved och torv. För svensk del är utvecklingsinsatserna inriktade på soluppvärmning av tappvarmvatten och soluppvärmning dels med säsongslagring i större sammanhängande bebyggelse. dels som kom- plement till bränsleeldade hetvattencentraler. Av dessa system har enligt nuvarande bedömningar soluppvärmning av tappvarmvatten de bästa eko- nomiska förutsättningarna. För de andra två typerna är ekonomin ännu mycket osäker. De är vidare att betrakta som olika former av hetvatten- centraler och är alltså när det gäller oljeersättning alternativ till fastbräns— leeldade hetvattencentraler eller komplement i en sådan anläggning. Det innebär att potentialen för installation av solvärmesystem av dessa typer och utnyttjande av ved och torv i stor utsträcking inkräktar på varandra. Solvärmesystem för lokaluppvärmning (dvs. exklusive tappvarmvatten- värmning) befinner sig i ett så tidigt utvecklingsskede att de knappast kommer att kunna installeras i större grad förrän tidigast under 1990-talet. För 1980-talet finns förutsättningar för utnyttjande av solenergi i första hand för tappvarmvattenvärmning. DFE har uppskattat ett bidrag från solvärme på högst 3 TWh per år till 1990.

När det gäller utnyttjandet av värmepumpar för lokaluppvärmning är denna metod närmast att betrakta som en form av elvärme som till priset av högre investeringskostnader ger möjligheter till en större energieffekti- vitet jämfört med konventionell elvärme. På grundval av hittillsvarande erfarenheter kan man räkna med att installation av värmepumpar kommer att öka under 1980-talet. Det kan bli fråga om en omfattning motsvarande ett uppvärmningsbehov av några TWh till 1990.

Den utveckling som kan förutses under 1980-talet är mot denna bak- grund i grova drag följande.

Om koleldning kan utformas så att rimliga miljökrav tillgodoses utan stora extra kostnader som försämrar ekonomin kommer kraftvärmeverk och större hetvattencentraler att övergå till kol i den utsträckning som åtminstone motsvarar nybyggnads- och ombyggnadstakten. Ved. i första hand lövträdsved, kommer att i ökad omfattning utnyttjas i mindre hetvat- tencentraler och i mindre pannor ijordbruksfastigheter och villor i gles- bygd. Under andra hälften av 1980-talet kan lämpligt belägna hetvatten- centraler för torveldning tillkomma. Dessutom kan tillkomma system för soluppvärmning av tappvarmvatten och värmepumpsystem motsvarande

någon procent av det totala uppvärmningsbehovet.

Om kolanvändningen avsevärt fördyras genom stränga miljökrav mins- kar möjligheterna att härigenom kraftigt minska oljeberoendet. För huvud- delen av kraftvärmeverken och de större hetvattencentralerna kommer tjock eldningsolja sannolikt att vara det näst efter kol ekonomiskt fördelak— tigaste bränslet under 1980-talet eftersom det i de flesta sådana anläggning- ar inte är troligt att ved och torv kan konkurrera med tjock eldningsolja. Det innebär att ersättningen av olja i uppvärmningssektorn skulle brom- sas. Detta gäller för det korta tidsperspektivet fram till 1990. På längre sikt kan större förändringar ske. Samtidigt ökar emellertid osäkerheterna. Ge- nom en fortsatt utbyggnad av fjärrvärme och genom ombyggnad av uttjän- ta anläggningar skapas förutsättningar för en fortsatt ersättning av olja med fasta bränslen.

Även i det längre tidsperspektivet erbjuder kol volymmässigt de största möjligheterna.

När den billigaste överskottsveden — dvs. i första hand lövträdsveden och vissa skogsrester — är utnyttjad blir de återstående skogsresterna allt dyrare att tillvarata. Med en ny organisation och nya metoder i skogshan- teringen där avverkningen och hanteringen av såväl sågtimmer, massaved och energived kan integreras finns dock på sikt möjlighet att minska kostnaderna för uttag av det som för närvarande är skogsrester. Här är emellertid osäkerheterna ännu stora.

För torv finns inga sådana begränsningar på sikt. Här är det kostnaderna för utvinning och miljöhänsyn som sätter gränserna. Som nämnts är det ännu osäkert vilka tekniska system för soluppvärmning som är lämpligast vilket gör det mycket svårt att uttala sig om utvecklingen på lång sikt. Den hittillsvarande försöksverksamheten tyder på att soluppvärmning av lo- kaler blir förhållandevis dyrt. Det innebär bl.a. att det ger mera utbyte i form av energibesparing att isolera. täta och genomföra andra byggnads- tekniska åtgärder framför att installera solvärmesystem. Sannolikt kom- mer det att dröja ett eller ett par decennier innan de energisparande möjligheterna är så uttömda att kostnaderna kommer i samma klass som för solvärme. Då har man också kommit ned i en sådan nivå på energibeho- vet i bostäder att förutsättningarna för olika uppvärmningssystem är andra än dem som gäller idag. Mot den bakgrunden är det knappast meningsfullt att nu bedöma utvecklingen när det gäller solvärme.

En inriktning bör emellertid vara att vi redan nu planerar för värmepum— par. solvärme och eventuella andra nya energikällor så att den övergång som kommer att bli aktuell när kärnkraften avvecklas kan ske smidigt. För att detta skall kunna ske smidigt måste resurser satsas på planering för det framtida energisystemet.

Det krävs också att resurser satsas för planering av genomförandet av energisparåtgärderna så att dessa inte hindrar eller försvårar införandet av nya energikällor. Det är enligt delegationen rimligt att användningen av alternativa energikällor i bebyggelsen — som ju innebär möjligheter att spara importerade bränslen — innefattas i energisparplanen. Detta bör genomföras i ett tredje program — användning av alternativa energikällori byggnader. .

11.4. Delprogrammens omfattning

Mot bakgrund av den ovan förda diskussionen vill delegationen nu söka visa hur energisparplanens genomförande uppdelat på de tre programmen kan gestaltas.

En av utgångspunkterna för den fortsatta redovisningen är att man enligt delegationen inte bör stanna vid att betrakta en kortare tidsperiod som t.ex. fram till 1985 eller 1988. Sådana tidpserioder kan vara till stor nytta vid målformuleringar. men i det större perspektiv som delegationen vill se energisparverksamheten krävs en utblick fram mot är 2000. Givetvis blir antagandena mer osäkraju längre in i framtiden man sträcker sig. men den stora fördelen är att en överblick över verksamhetens inriktning lättare kan ges.

En annan viktig utgångspunkt för den fortsatta redovisningen är att delegationen anser att energisparandet bör som en riktpunkt inriktas mot en nivå som motsvaras av alternativ III i energisparplanen. Samtidigt bör observeras att efter t.ex. den ursprungliga tioårsperioden i energispar- planen kommer sannolikt inte energisparverksamheten att helt avstanna. I det ena av de framtidsantaganden som kommer att visas i det följande har därför ett energisparande motsvarande alternativ IV omkring år 2000 vi- sats. Delegationen anser emellertid som ovan redovisats att det inte nu finns anledning att inrikta sparandet mot en högre ambitionsnivå än mot- svarande alternativ Ill.

Delegationen utgår vidare från att den uppdelning av energisparplanen på tre olika delprogram som görs för att effektivisera energisparandet innebär en intensifierad verksamhet inom delprogrammen 1 och 3. dvs.

TWh/år, netto

Figur 11.1 Samband mel- lan tid oeh förväntad be- sparing enligt spar- planen. alternativ III. A = linjärt samband. B = av energihushåll- ningsdelegationens anta- get samband (referens-

1978 1988 kurva).

energisparprogrammet och programmet för alternativa lokala energikällor. Å andra sidan genomförs enerisparåtgärderna i delprogram 2. dvs ombygg- nadsprogrammet. i en långsammare takt så att en fördjupad planering och samordning med andra samhällsmål kan komma till stånd.

De följande framtidsantagandena har som grundalternativ ett genomfö- rande av energisparplanen på tio år med uppnående av sparambition alter- nativ III. Sambandet mellan tid och förväntad besparing skulle för detta alternativ kunna redovisas som en rak linje. se linje A ifig II.I. De tre första åren av energisparplanen har emellertid inneburit en uppbyggnads- period med stegvis ökade insatser. Följaktligen blir besparingarna lägre under de första åren än vad den raka linjen visar. På samma sätt anser delegationen att meningen inte kan vara att insatserna skall bibehållas på en hög nivå för att efter det tionde året helt abrupt avslutas. Det är därför rim.._,t att anta en avtrappning av insatserna under periodens sista år. Det sålunda förda resonemanget leder fram till att den referenskurva som delegationen använder för att beskriva energisparplanen i det fortsatta får formen av ett S. I figur 11.1 åskådliggörs denna kurva med linje B.

Framtidsantagande I

Uppdelningen på olika program berör i första hand bostäder. Inom dessa förväntas också den största besparingspotentialen finnas. nämligen ca 60%. I det följande visas därför tänkbara utvecklingar för energisparandet endast inom bostadssektorn.

Beträffande tidsplaneringen för de olika programmen antas i de följande räkneexemplen att program 1. genomförs under en femårsperiod. Program 2. genomförs under en 20-årsperiod medan det för program 3. inte går att

TWh/år, netto

Figur I I .2 Samband mel- lan tid och förväntad be- sparing enligt framtids- antagande I. a—d mot— svarar olika antaganden om omfattningen av ett ombyggnadsprogram.

1978 1988

Figur [1.3 Samband mel- lan tid och förväntad be- sparing enligt framtids- antagande 2. a—d mot- svarar olika antaganden om omfattningen av ett ombyggnadsprogram.

TWh/år, netto

låsa en tidsperiod för genomförande. Beträffande detta senare program vill delegationen också framhålla den betydande osäkerhet som råder beträf- fande besparingsmöjligheterna.

Vad gäller program 2. har delegationen i de uppgjorda framtidsantagan- dena räknat med fyra olika omfattningar. Dessa motsvaras av fyra olika förväntade besparingspotentialer. nämligen ca 2. 3. 5 och 10 TWh nettoen- ergi. I detta sammanhang kan konstateras att om en uppdelning av de besparingsåtärder som ingåri sparplanens alternativ lll görs med utgångs- punkt från att alla åtgärder som medför byggnadsarbeten förs till program 2. fås 9.5 TWh netto på ombyggnadssidan. Idet följande refereras till dessa alternativa omfattningar av ombyggnadsprogrammet som nivå a. b. c och (1.

De framtidsantaganden som blir aktuella med dessa förutsättningar framgår av figur 11.2.

Framtidsantagande 2

Som nämnts ovan har också delegationen också gjort ett framtidsanta- gande där sparambitionen sätts till en nivå motsvarande alternativ IV. Som referensutveckling har i detta fall valts följande. Energisparplanen antas först under en tioårsperiod genomföras upp till en sparambition motsva- rande alternativ III och därefter antas ett genomförande som höjer sparam- bitionen till en nivå motsvarande alternativ lV. Detta framgår av figur 11.3.

1988 1998

För de olika delprogrammen gäller samma antaganden som i det föregå- ende framtidsantagandet.

Kostnader

I tabell II.) anges de beräknade kostnaderna för energisparplanens alter- nativ III.

Tabell 11.1 Beräknade kostnader för energisparplanens alternativ Ill

Miljarder kr (1977 års priser)

Energisparande (inkl. räntekostnad) 22.6 Ovriga kostnader 6.3 Summa 28.9

"Övriga kostnader" består här av renovering i samband med tilläggsiso- lering av fasader (5,6 mdr kr.) och utbyte av tvåglasfönster till treglasfön- ster i de fall utbyte annars inte skulle ha skett (0.7 mdr kr.).

Genom uppdelningen på olika program blir kostnadsbilden något annor- lunda. Beroende på ombyggnadsprogrammets omfattning varierar de övri- ga kostnaderna inom vida ramar.

Beträffande program 1 och 2 kan investeringskostnaderna delas in i tre delar:

1) kostnader för energisparande 2) övriga kostnader som föranleds av energisparandet (främst vissa renoveringsåtgärder) 3) övriga kostnader. som föranleds av stadsförnyelse (icke energianknutna renoveringsåtgärder).

I tabell 11.2 sammanfattas de totala investeringskostnaderna för de fyra ovan beskrivna ambitionsnivåerna a) till (1). I tabellen anges dels hur kostnaderna beräknas fördela sig på olika typer av kostnader enligt ovan, dels hur kostnaderna fördelas mellan program 1 (energisparprogrammet)

Tabell 11.2 Totala investeringskostnader för alternativa omfattningar av ombyggnads- programmet

Kostnader (miljarder kr.. 1977 års priser)

(1) (2) (3) Kostn. f. Övriga kostn. Övriga kostn. Summa energispar- f. energi- f. stadsför- åtgärder sparande nyelse

Pgm l Pgm 2 Pgm l Pgm 2 Pgm 1 Pgm 2 Pgm l Pgm 2

Nivå 3) 22.6 — 6.3 — — — 28.9 — Nivå b) 21.1 1.5 4.4 1.9 — l.8 22.5 5.2 Nivå 0) 14.6 8.0 —- 9.6 — 5.4 14.6 23.0

Nivåd) 6.6 16,0 — 15.0 — 25.0 6.6 56,0

och program 2 (ombyggnadsprogrammet). Förutsättningarna för beräk- ningarna redovisas i bilaga 4. Alternativ a) innebär ingen skillnad gentemot energisparplanens anta- ganden. eftersom ca 2 TWh där antas sparas genom samordnade energi- spar- och ombyggnadsåtgärder. En viss förskjutning i tiden kan dock komma att ske, då vissa energisparåtgärder samordnas med det 20-åriga ombyggnadsprogrammet.

I alternativ b) antas att ytterligare ! TWh sparas genom tidigareläggning av fasadrenoveringsåtgärder i ca 300000 lägenheter i flerbostadshus. Detta innebär samtidigt att kostnader motsvarande ca 5 miljarder kronor förs över från energisparprogrammet till ombyggnadsprogrammet.

I alternativ c) sparas ytterligare 2 TWh i samband med ombyggnads- verksamhet. Detta förutsätter en mer omfattande tidigareläggning av om- byggnadsverksamheten. Här antas en tidigareläggning av upprustning och ombyggnad i ytterligare ca 300000 lägenheter i flerbostadshus. Samtidigt ökar resursanspråken för ombyggnadsprogrammet till ca 23 miljarder kro- nor.

Alternativ d) slutligen. innebär att hela kostnaden för tyngre byggnads- tekniska åtgärder läggs över på stadsförnyelseprogrammet (15.9 mdr). Tidigareläggning av upprustning och modernisering av ca 500000 lägen— heter i flerbostadshus antas kosta ca 25 miljarder kr.

Om investeringarna i exempel a-d räknas om till 1980 års kostnadsnivå. fås de investeringsutgifter som anges i tabell 11.3.

Tabell 11.3 Investeringsutgifter i 1980 års kostnadsnivå för energisparprogrammet och ombyggnadsprogrammet

Miljarder kr (1980 års priser) Program 1 Program 2 Nivå a) 46.3 — Nivå b) 40.8 8.2 Nivå c) 23.4 36.8 Nivå (1) 10.5 89.6

Slutsatser

Det är obestridligt att vinster finns av att samordna energisparverksam- heten med stadsförnyelseverksamheten. Det är också enligt delegationens mening av stor vikt att en hög ambitionsnivå beträffande energisparpro- grammet upprätthålls. Detta innebär att i första hand de åtgärder som har ett naturligt samband med stadsförnyelseverksamheten bör överföras till ombyggnadsprogrammet. De åtgärder som i första hand kommer ifråga är fasadisolering och byte av fönster. Enligt delegationens beräkningar mot- svarar de aktuella åtgärderna "uteblivna" energibesparingar om 2—3 TWh netto per år vid energisparprogrammets slut år 1988.

Som ovan framhållits har ombyggnadsproblematiken endast bedömts ha avgörande inverkan på beräkningarna för bostäder. Beträffande industrilo- kaler kan dessa anses ha så pass kort brukstid att dessa inte blir aktuella för förnyelseåtgärder. På grund av teknisk utveckling och ändrade produk-

tionsförhållanden torde denna typ av byggnader rivas och nyuppföras lokaliserade till s.k. industriområden. De industribyggnader som förväntas bli föremål för ombyggnadsåtgärder beräknas få minimal inverkan på för- delningen mellan de olika programmen.

Beträffande övriga lokaler torde viss överensstämmelse med flerbo- stadshusbeståndet kunna konstateras. Som visats ovan är sparpotentialen för lokaler beräknad till 15 TWh brutto per år vilket är avsevärt lägre än för bostäder. Utan att göra vidare beräkningar utgår delegationen i det föl- jande från att även för denna byggnadskategori får eventuella fördelningar mellan de olika programmen endast marginell inverkan.

I fråga om ombyggnadsprogrammets totala omfattning finner delegatio- nen att detta inte faller inom dess område att avgöra. Som framgått ovan ser delegationen det emellertid som en nödvändighet att de samordnings- vinster som påpekats tas tillvara. Delegationen föreslår därför att sådana energisparåtgärder där klara vinster kan påvisas vid samordning med and- ra typer av ombyggnad inom ramen för den pågående stadsförnyelse- processen — exempelvis standardhöjande modernisering. lägenhetssam- manslagning. ökad tillgänglighet m.m. — överförs till ombyggnadspro- grammet. De åtgärder som under planperioden kan komma att bli aktuella för en sådan samordning är i första hand vissa fasadisoleringar och fönster- byten. Energisparandet inom detta program beräknas uppgå till ca 2—3 TWh netto motsvarande nivå a) i framtidsantagandena ovan.

När det gäller det tredje programmet delar energihushållningsdelega- tionen den åsikt som framförs av oljeersättningsdelegationens solvärme- grupp att ett program för solvärmeintroduktion inte bör läggas fast för en längre period än tre år. med tanke på de betydande osäkerheter som kvarstår beträffande solvärmens möjliga bidrag till energiförsörjningen.

Under den närmaste treårsperioden bör dock ett program läggas fast. där en kraftfull satsning görs för att åstadkomma en snabb introduktion av solvärme. Även om de åtgärder som rekommenderas av oljeersättningsde- legationens solvärmegrupp berör såväl ny som befintlig bebyggelse och således endast berör energihushålIningsdelegationen delvis. tillstyrker de- legationen i tillämpliga delar de aktuella förslagen.

11.5. Sammanfattning

Mot bakgrund av vad som ovan skisserats vill energihushållningsdelega- tionen föreslå följande:

Förslag 2l

Delegationen föreslår att genomförandet av energisparplanen sker i tre samordnade program. nämligen 1) energisparprogram. 2) om- byggnadsprogram samt 3) program för användning av alternativa energikällor i byggnader enligt vad som skisserats i det föregående. Delprogrammen bör kontinuerligt följas upp och styras i önskad riktning. En omprövning av hela energisparplanen bör ske omkring

' Förslag I har redovi- sats ovan i kapitel 10.

år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushåll- ningsprogram som regeringen föreslagit i prop. 1979/80: 170.

Förslag 3

Delegationen föreslår att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikällor i bebyggelsen. och understöder i detta sammanhang det av oljeersättningsdelegationens solvärme- grupp föreslagna treårsprogrammet för solvärmeintroduktion.

12. Förslag till framtida handlingsprogram

12.1. Allmänna utgångspunkter

Energihushållningsdelegationen har bedömt det som önskvärt att valet av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karaktäriseras av flexibilitet. Vägledande för styrmedelsdiskussionerna har varit de intentioner som ligger till grund för riksdagens ställningstagande vad beträffar det uppsatta sparmålet snarare än ett önskemål att uppnå det kvantitativa målet vid en speciell tidpunkt. En annan utgångspunkt har varit att styrmedelsvalet skall anpassas till de speciella krav som genomförandet av de i kapitel 11 redovisade programverksamheterna ställer.

En löpande utvärdering av och löpande anpassning mellan styrmedel och tillförsel- och besparingsprogram efter vunna erfarenheter och nya förutsättningar bör eftersträvas. En begränsad omprövning av energispar- programmet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår. Ett mera definitivt val av programuppläggning bör göras i sam- band med den totala omprövning av det samlade energihushållningspro- grammet som föreslås ske omkring år 1985. Strävan bör också vara att undvika abrupta förändringar i de regler och ekonomiska villkor som energianvändare och företag på tillförselsidan har att utgå ifrån.

Som allmän bakgrund till styrmedelsdiskussionen vill delegationen in— ledningsvis framhålla följande:

— Vad beträffar lönsamheten av olika åtgärder visar de erfarenheter som hitintills vunnits att de antaganden och beräkningar som gjordes i ener- gisparplanen 1978 i allt väsentligt står sig. Detta gäller även de större byggnadstekniska åtgärderna som i och för sig ger en låg årlig energibe- sparing per insatt krona men som har en mycket lång livslängd. Den långa livslängden tillsammans med de hittillsvarande kraftiga prishöj- ningarna på energi och förväntade prishöjningar gör att dessa åtgärder idag är lönsamma att vidta. Detta bekräftas av forskningsprojekt som bedrivits inom BFR:s ram och beräkningar som utförts av delegationen. — Vad beträffar åtgärdernas inriktning och omfattning för bostadshus har fram till årsskiftet 78/79 en för stor del av stödet gått till dels småhus, dels investeringskrävande byggnadstekniska åtärder. Bostadsstyrelsen har nyligen redovisat resultat av utvärderingen av stödet för år 1979. Denna utvärdering tyder på att energisparverksamheten, bl.a. som en följd av de förändringar som vidtogs i stödsystemet den 1 juli 1979, har

fått en ändrad inriktning och omfattning. som står i bättre överenstäm- melse med statsmakternas beslut. För övriga byggnadstyper är åtgär- dernas inriktning och omfattning tillfredsställande. — De undersökningar som gjorts av de faktiskt erhållna besparingarna visar på en relativt stor spridning i spareffekterna för vidtagna åtgärder för bostadshus. De preliminära resultaten från undersökningarna visar en betydande skillnad mellan bästa och sämsta besparingsresultat för respektive åtgärd. Det framgår att de installationstekniska åtgärderna med undantag av motorshunt och termostatventiler i småhus har givit en större genomsnittlig besparing än vad som teoretiskt beräknats. Vidare har sparåtgärderna givit en större spareffekt än teoretiskt beräknats i flerbostadshusen, medan spareffekten blivit mindre än beräknat i små- husen.

— Bilden av hur verksamheten med energisparplaneringen organiserats i kommunerna ger ett splittrat intryck. Detta återspeglar i och för sig statsmakternas hittillsvarande inställning att varje kommun skall ges möjlighet att finna den organisatoriska lösning som passar förutsättning- arna bäst i varje kommun. Det är dock uppenbart att om verksamheten ska genomföras på annan grund än frivillighet i deltagandet eller om genomförandet av energisparplanen skall forceras måste en uppstadg- ning av kommunernas verksamhet ske. — En av tio kommuner har inte påbörjat arbete med att upprätta energi- sparprogram. I över hälften av kommunerna har genomförandet av energisparprogrammet påbörjats. Av gjorda undersökningar framgår att besiktningsverksamheten hittills haft begränsad omfattning. Kommu- nerna planerar emellertid en avsevärd ökning av verksamheten med en planerad besiktning av mer än dubbelt så många hus under 1980 som hittills totalt. — Energiprisökningarna och informationsinsatserna från bl.a. energispar- kommittén har gjort att medvetandet om nödvändigheten att hushålla med energi är väl utvecklat hos fastighetsägare och allmänhet i Sverige. De besparingsmöjligheter som ligger i en ändring av beteendet, t.ex. genom temperatursänkning och minskad fönstervädring. har tagits till vara väl. Vissa ytterligare besparingsmöjligheter finns naturligtvis. framför allt i ett krisläge. — Det ekonomiska stödet i form av lån och bidrag till energihushållningsåt- gärder har hittills i fråga om stödvolymens utveckling utnyttjats enligt planerna. Stöd ska bara beviljas till lönsamma åtgärder. En starkare styrning till sådana som ger stor årlig besparing per insatt stödkrona kan behövas.

Energisparandet bygger idag på ett frivilligt deltagande från kommuner och enskilda. Enligt delegationens mening ligger det ett värde i detta. Det är emellertid enligt delegationen väsentligt att de styrmedel som används för att stimulera detta frivilliga deltagande utformas på ett sådant sätt att de åtgärder som är mest önskvärda från samhällets synpunkt kommer till stånd.

De insatser som nu görs för en bättre energihushållning i befintliga byggnader är sannolikt inte tillräckliga för att den i kapitel 10 föreslagna

energipolitiska målsättningen skall uppnås. ] varje fall torde en ökad inrikt- ning på åtgärder för att snabbt minska oljeförbrukningen behövas för att balansera en tilltagande knapphet på olja. En starkare styrning från sam- hällets sida torde behövas, och de styrmedel som används måste vara sådana att de med tämligen stor säkerhet kan förutses leda till snabba resultat.

Med denna utgångspunkt vill delegationen i de följande avsnitten beskri- va dels den institutionella ram inom vilken energisparandet skall bedrivas. dels de styrmedel som bör stå till förfogande för att få till stånd det önskvärda energisparandet. Härvid knyts intresset främst till den kommu- nala verksamheten och till genomförandet av energisparprogrammet. Vad beträffar ombyggnadsprogrammet vill delegationen inte föregripa den sam- lade bedömning av stadsförnyelseverksamheten som stadsförnyelsekom- mitte'n har i uppdrag att göra. I kapitel l I har delegationen angett storleks- ordningen och inriktningen på energisparåtgärder som kan komma i fråga för ett sådant samordnat program.

12.2. Organisation av energisparverksamheten

Delegationen har ansett det värdefullt att mycket kortfattat beskriva den institutionella ram inom vilken den fortsatta energisparverksamheten bör bedrivas. I detta sammanhang vill delegationen särskilt framhålla det stora ansvar som läggs på kommunerna för genomförandet av energisparverk- samheten. Delegationen återkommer med förslag inom området senare i kapitlet.

12.2.1. S tarsmaklernas roll

De allmänna riktlinjer som statsmakterna anger för energipolitiken utgör utgångspunkten för energisparverksamheten. Energipolitiken kommer successivt att behöva modifieras och utvecklas med hänsyn till kortsiktiga och långsiktiga utvecklingstendenser i fråga om energitillförsel och ener- gianvändning.

Riksdagens beslut i anledning av energisparverksamheten för befintlig bebyggelse har inneburit att riksdagen slagit fast en hög ambitionsnivå för ett program för energibesparande åtgärder inom befmtlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga bedömningar utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommunala och privata sektorerna.

Staten använder lagstiftningen som ett av sina viktigaste styrmedel på energiområdet liksom inom de flesta andra områden. Kommunernas an- svar inom energiområdet regleras sedan år 1977 i lagen om kommunal energiplanering. Enligt denna skall kommunerna i sin planering främja hushållning med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillför- sel. Lagstiftningen om komunal energiplanering ger endast allmänna rikt- linjer för hur planeringen skall bedrivas. Några formella krav på planut- formning uppställs inte.

Bland byggnadsstadgans bestämmelser återfinns kravet att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning. Enligt 9 & bygg-

nadsstadgan gäller att kommunerna ansvarar för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Statens planverk är central myndighet för plan- och byggnadsfrågor. Några formella krav på planutformning ställs inte heller i detta fall.

Ekonomiskt stöd för att stimulera enskilda att vidta energisparande åtgärder har nu utgått under drygt sex år. Stödet förekommer som lån. bidrag räntesubventioner och kreditgarantier. Vidare ges statligt ekono- miskt stöd till den kommunala insatsen vad gäller besiktning. rådgivning. information m.m.

Beskattning har hitintills använts som styrmedel i begränsad utsträck— ning. Energiskatteutredningen har till uppgift att lägga fram förslag till en skatteomläggning i syfte att ge energiskatten en utformning som ger den bästa möjliga energipolitiska styrfunktionen samtidigt som dess statsfinan- siella betydelse beaktas. I prop. l979/801l70 om vissa energifrågor aviseras att principerna för taxe- och prissättning på energiområdet skall ses över.

En väsentlig statlig insats utgör vidare insatserna för information. råd— givning och utbildning.

12.2.2. Kommunernas roll

Under senare år har eftersträvats att lägga ansvaret för olika samhällsupp- gifter så nära medborgarna som möjligt. Enligt delegationens mening ligger det ett värde i detta.

Enligt delegationens uppfattning måste även fortsättningsvis ett stort ansvar för genomförandet av energiverksamheten läggas på kommunerna.

Lagen om kommunal energiplanering ger kommunerna ett lokalt plane- ringsansvar för bl.a. energiförsörjningen. Det åligger vidare kommunerna att undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med annan kom- mun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållning med energi eller för energitillförseln. t.ex. utnyttjande av spillvärme. Planeringsansvaret är begränsat till sådana delar av energiområdet som faktiskt omfattas av kommunens planering.

Lagstiftningen om kommunal energiplanering ger endast allmänna rikt— linjer för hur planeringen skall bedrivas. Lagen ställer inte upp formella krav på planutformning. Någon skyldighet att dokumentera kommunens energipolitiska överväganden i form av en energiplan eller värmeplan föreskrivs alltså inte.

Den framtida inriktningen av den kommunala energiplaneringen bör nu övervägas. Planer som enligt delegationen kan bedömas vara aktuella i detta sammanhang är kommunala värmeplaner och planer för att minska oljeberoendet. Det står i och för sig kommunen fritt att f.n. själv bedöma om energiplaneringen skall presenteras i en särskild handling. Regeringen har den l9juni 1980 uppdragit åt statens industriverk att utreda och lämna förslag till hur kommunerna genom en utveckling av den kommunala energiplaneringen skall kunna minska sitt oljeberoende.

Kommunerna har enligt energisparplanen för befintlig bebyggelse vikti- ga uppgifter vad avser planering av energibesparande åtgärder och förut- sätts vidare bl.a. bygga upp en besiktnings- och rådgivningsverksamhet. ] den kommunala energiplaneringen kan ingen exakt skiljelinje dras mellan

energihushållning och energitillförsel. Genom samordning särskilt med värmeförsörjningsplaneringen blir det möjligt att överväga behovet av energisparåtgärder i förhållande till värmeförsörjningen från kraftvärme- verk eller med spillvärme. Att samordna energisparande insatser med utbyggnad av fjärrvärmenät är också angeläget.

lnom ramen för arbetet med den kommunala energiplaneringen är det därför nödvändigt att. med utgångpunkt i de tre genomförandeprogram som delegationen föreslagit. planeringen av energisparverksamheten ut- förs i nära samband med kommunernas uppvärmningsplanering. Tillförsel och hushållning med energi bör enligt delegationen ses som integrerade delar av den kommunala energiplaneringen. Likaså är enligt delegationen en helhetssyn på den kommunala energiplaneringen av största vikt. Det är därför enligt delegationen nödvändigt att energisparinsatser görs med hän- syn till annan kommunal verksamhet t.ex.:

Planering för bostadsförsörjning

Enligt beslut av riksdagen i maj 1978 har nuvarande bostadsbyggnadsprogram och saneringsprogram ersatts av kommunala bostadsförsörjningsprogram. [ dessa ryms nybyggnad och ombyggnad av bostadshus samt förbättring av bostadsmiljöer och bostadskomplement. Förordningen om kommunala bostadsförsörjningsprogram (SFS l978z397) trädde i kraft den I januari 1979 och tillämpas första gången för perioden l980— l984.

Planering för kulturminnesvård

Riksantikvarieämbetet och statens planverk har hösten l978 i samråd med berörda statliga verk och Svenska kommunförbundet utarbetat rekommendationer för kom— munala och regionala kulturminnesvårdsprogram. Syftet med dessa är att _genom kartläggning och analys av den befintliga miljöns kulturhistoriska värde ge underlag för planering och åtgärder.

Fysisk planering

Kommunens utbyggnadsplanering och planer för komplettering och förtätning av bebyggelsen kan förändra förutsättningarna för delar av den befintliga bebyggelsen. Detta måste beaktas i energisparplaneringen.

Den fysiska planeringen bör också kartlägga områden som har särskilda miljövär- den och där verksamhet med vissa energisparåtgärder är önskvärd. Bullerstörda områden kan likaså kartläggas. Genom lämpligt insatta energisparåtgärder kan bullernivån inne i lägenheterna minskas.

Fysiska områdesplaner kan vara en lämplig form för att väga samman energi—. bostadsförsörjnings-. miljö- och bevarandeaspekter till ett samlat insatsprogram / restriktionsprogram för förändringar inom området. De instrument som står till kommunernas förfogande för att ge de kommunala energisparplanerna tekniskt underhåll är dels dataunderlag i det administrativa register t.ex. fastighetstaxerings- registret. elabbonentregister. dels i specialinsamlat material. Vidare kan den kom- munala besiktningsverksamheten leda till ett klarläggande av energistatus och för— ändringsbehov i bebyggelsen.

Med utgångspunkt i denna kunskap om behovet av olika åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet är det nödvändigt att kommunerna genom den kommunala be- siktnings— och rådgivningsverksamheten och information om stödsystemets utform- ning söker påverka fastighetsägarna att vidta de åtgärdskombinationer som är lämp- liga i olika sammanhang.

' Förslag l—3 har re- dovisats ovan i kapitlen IO och ll.

[ det följande kommer delegationen att föreslå vissa åtgärder som inom den redovisade institutionella ramen anses nödvändiga för att effektivisera energisparandet och därigenom uppnå den energipolitiska målsättning som angivits i kapitel 10. Åtgärder kommer att föreslås inom följande områden: — ekonomiskt stödsystem — besiktnings- och rådgivningsverksamhet — information — utbildning

12.3. Ekonomiskt stödsystem

En del av det energisparstöd som samhället tillhandahåller har hittills avdelats till en särskild planeringsreserv. Regeringen har fått utnyttja reserven under löpande budgetår på det sätt som ansetts lämpligt med hänsyn främst till sysselsättningsläget. Avsikten har varit att på detta sätt utjämna variationer i sysselsättningen.

Förslag 4'

Motivet för att inom energisparstödets ram ha en särskild plane- ringsreserv är ringa. Delegationen föreslår därför att anslagstekni- ken med en särskild delram för en planeringsreserv avskaffas inom en i det här sammanhanget oförändrad totalram för stöd till energi- sparande åtgärder.

Det är angeläget att arbeten med energisparande åtgärder utförs i sådana former att de sociala åtagandena för arbetskraften tryggas och så att sociala avgifter och skatter kommer att inbetalas till skattemyndigheterna. För att uppnå de åsyftade energibesparingarna är det vidare angeläget att de åtgärder som utförs får ett riktigt utförande. De energisparande åtgär- derna är i många fall av sådan karaktär och omfattning. liksom flertalet mindre omfattande reparations- och underhållsåtgärder på fastigheter. att de i betydande omfattning resulterar i att en s.k. grå arbetsmarknad upp- står. En sådan marknad gör det dessutom omöjligt att vidareförmedla ny kunskap till dem som utför åtgärderna.

Förslag 5

Staten bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s.k. grå arbetsmarknaden. Delegationen föreslår därför att regeringen sna- rast beslutar att energisparstödet endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder i eget hus bör stöd lämnas endast till kostnad för material.

Det är från allmänna utgångspunkter önskvärt att stödsystemet för energi- sparande åtgärder utformas så att det blir sparbefrämjande och effektivt samtidigt som det inte leder till några från fördelningspolitisk synpunkt oacceptabla effekter. Taxor. priser och tariffer på energi bör sättas så att

de speglar knappheten på energi och är sparbefrämjande. l prop. l979/ 80: l70 aviseras en översyn av dessa frågor. Utformningen av den beräk- ningsprincip som skall användas som grund för att pröva om en föreslagen åtgärd skall vara stödbeättigad eller inte är givetvis av största betydelse för såväl den ekonomiska besparingspotentialens storlek som sparandets fak- tiska inriktning. Det är därför viktigt att ett kriterium väljs som tar hänsyn till hur effekterna av olika åtgärder skiljer sig över tiden. Frågan om vilka beräkningsprinciper och bedömningsgrunder som ska tillämpas vid stöd- givning bör studeras närmare.

Förslag 6

Delegationen förordar att följande riktlinjer tillämpas för det ekono- miska stödsystemet för sparinsatseri befintliga byggnader:

— energisparstöd utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta resurser. -— lånemöjligheter för projekt bör förekomma, om samhällsekono- misk lönsamhet kan konstateras. Amorteringstid och räntesub- vention bör fastställas så att energibesparingen skapar överskott för återbetalning — en omprövning av stödsystemet skall ske fortlöpande. En strävan bör vara att undvika hastiga förändringar i gällande regelsystem. Förutsättningarna för att genomföra en mer genomgripande sam- ordning av regelsystemet för energifrågor och samhällsplane- ringsfrågor i övrigt bör föreligga i samband med den totala om- prövning av den samlade energihushållningen i samhället som föreslås ske omkring år 1985.

Flertalet studier pekar på att de höjningar av energipriserna som skett de senaste åren har medfört och kommer att medföra en icke obetydlig minskning av efterfrågan på energi. Energiskatteutredningen behandlar f.n. frågan om en omläggning av energibeskattningen i syfte att ge den en mer utpräglad styrmedelsfunktion vid sidan av dess statsfinansiella bety— delse.

Av delegationen initierade undersökningar pekar på att de kraftiga ener- giprisökningar som skett de senaste åren har varit den viktigaste orsaken till att småhusägare genomfört eller planerar genomföra åtgärder för att minska energianvändningen. Den reala prisökningen för t.ex. villaolja var under perioden december l978 till mars 1980 hela 78 procent. Undersök- ningarna pekar vidare på att en stor andel av småhusägare uppger sig skulle ha genomfört energisparåtgärderna även om de ej fått stöd. Motsva- rande andel för flerbostadshusägare är lägre. Vidare är det fler fastighets- ägare som uppger att de skulle ha genomfört åtgärderna med endast lån än om de endast fått bidrag. Detta tyder på att den fastighetsekonomiska lönsamheten för åtgärderna numera är relativt god även utan bidrag.

[ en av de utredningar som energihushållningsdelegationen låtit utföra redovisas att en rad sparåtgärder är såväl fastighetsekonomiskt som sam-

2 Se dock nedan (förslag 8) angående allmänna samlingslokaler.

hällsekonomiskt lönsamma. [ utredningen föreslås att bidraget till energi- besparande åtgärder avskaffas för de flesta energisparåtgärderna.

Förslag 7

Delegationen föreslår att energisparbidrag inte skall utgå för någon byggnadskategori?

] propositionen med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79zl l5. bil. 3. CU 1978/79:37. rskr 1978/79394). har framhållits att ett av de väsentligaste inslagen i det nuvarande energisparstödet är att fastighetsägarna tillförsäk- ras en fullgod finansiering av de energisparåtgärder som är önskvärda från samhällelig synpunkt. Det är inte heller förenligt med delegationens syn på energisparlånets betydelse att reducera det. Den utökade stödandel som i det följande föreslås för vissa byggnadskategorier innebär dock inte att delegationen även tagit ställning till en motsvarande utökning av ramen för stöd till denna kategori.

För att uppfylla önskemålen om fullgod finansiering borde energispar- lånet anpassas individuellt i varje enskilt fall. Bostadsstyrelsen har med sin organisation via länsbostadsnämnderna god kontakt med kommunernas förmedlingsorgan. Det skulle bl. a. därför inte vara omöjligt att genomföra en sådan ordning. Den skulle dock medföra dels en omfattande administra- tiv hantering, dels stor risk för godtycke i det enskilda fallet. Reglerna om lån bör därför även fortsättningsvis utgå från en normering av de kostnader som får läggas till grund för beräkning av lånet samt en specificering av de krav på utförande m.m. som skall vara uppfyllda för att lån skall utgå. Dessa uppgifter bör som hittills ligga på bostadsstyrelsen. Det innebär att bostadsstyrelsen får en betydelsefull inverkan på strävandena att fortlö- pande effektivisera energisparstödet.

Gränsen för lägsta godkänd kostnad för att energisparstödet skall utgå bör kunna höjas. Utöver att vissa mindre åtgärder därvid kommer att självfinansieras vinns administrativa och tekniska fördelar. De förra består i minskad lånehantering för staten. de senare i att kombinationer av åtgär- der kommer till stånd i de enskilda husen med därmed följande större och säkrare energibesparing.

Flera utredningar har just avslutat eller genomför f.n. undersökningar beträffande vissa energisparåtgärder och deras effekter. Värmemätnings- utredningen (Bo l979203) studerar frågan om individuell mätning och debi- tering, oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp (l I979101) har lämnat förslag beträffande bl.a. stöd till solvärmeinstallation. elanvändningskom- mittén (I 1980105) skall under hösten l980 lämna förslag beträffande den framtida elanvändningen, etc. [ avvaktan på resultat från dessa undersök- ningar finns det enligt delegationen ingen anledning att göra förändringar beträffande vilka åtgärder som skall vara stödberättigade.

Förslag 8

Delegationen föreslår att energisparlån tills vidare skall utgå för samma åtgärder och enligt samma regler som gäller f.n. nämligen

]. förbättring av värme- och ventilationssystem - för flerbostadshus även för inreglering av sådana system —. dock inte utbyte av värme- pannor eller oljebrännare.

2. anordningar för individuell mätning av varmvatten. el och gas eller för nattackumulering av varmvatten.

3. anslutning av en fastighet till en fjärrvärmeanläggning.

4. förbättring av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag.

5. åtgärder som är direkt föranledda av några av dessa åtgärder.

För bostadshus bör följande gälla: Lån bör utgå med 100 % av den godkända kostnaden för åtgärder— na. Vidare föreslår delegationen att den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts till 5000 kr. per ärende.

För kommunala och landsringskommunalu byggnader bör föl- jande gälla:

Lån bör utgå med 100 % av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad sätts till 20000 kr. per ärende. lngen högsta gräns.

För näringslivets byggnader bör följande gälla: Inga lån bör utgå. För allmänna samlingslokaler bör följande gälla: [ avvaktan på förslag från samlingslokalkommittén (Bo 1979105) bibehålls nuvarande ordning.

Frågan om energihushållning rymmer inte bara den lämpliga omfattningen av sparåtgärder utan också avvägningen gentemot nya energikällor. På längre sikt kan en avgörande förändring av den svenska försörjningssitua- tionen uppnås genom ökat utnyttjande av mer uthålliga. förnybara och inhemska energislag med liten miljöpåverkan. Vidare är det viktigt att stimulera till en övergång till mer energieffektiv teknik inom olika sam- hällssektorer.

Ovan har nämnts bl.a. elvanvändningskommitténs och oljeersättnings- delegationens (OED) arbeten. Den senare har lämnat ett förslag som i korthet innebär att 300 Mkr avsätts till stöd för investeringar i energiteknik för oljeersättning under ett första budgetår. Stödet skall gälla investeringar som är kommersiellt riskfyllda, dvs. åtgärder som har lämnat experiment- byggnadsstadiet. OED anser emellertid inte att det finns någon anledning att i en första fas inkludera investeringar inom byggnadsområdet i detta stödprogram.

Det föreslagna stödet — lån och i förekommande fall bidrag —- bör enligt OED generellt kunna täcka upp till l00 % av den merkostnad investeringen har jämfört med motsvarande anläggning för olja. Amorteringstiden bör begränsas till projektets förväntade livslängd. Amorteringsfrihet bör kunna lämnas upp till fem år.

Förslag 9

Delegationen tar inte ställning till huruvida enskilda produkter bör införas i stödsystemet. Principen för att en energisparåtgärd skall vara stödberättigad är att den är önskvärd att genomföra från sam-

hällets synpunkt men att den inte är privatekonomiskt lönsam. En- ligt delegationen bör det ankomma på berörda myndigheter att göra prövningen av individuella produkter.

Delegationen föreslår att följande fyra åtgärdsområden införs som stödberättigade i energisparstödsystemet:

]. övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar

2. övergång från enskild värmeanläggning till gemensam värmecen- tral

3. övergång till uppvärmning och varmvattenberedning med el dock ej s.k. direktverkande el med elradiatorer eller motsvarande. samt 4. övergång till nya och förnybara lokala energikällor.

De åtgärder som sålunda föreslås bli stödberättigade skall utgå från känd eller ny teknik som lämnat forsknings- och utvecklingssta- diet. Övergången till nytt energislag skall vara varaktig och endast i undantagsfall kan det accepteras att befintliga energislag används i form av tillskottsenergi. Innan beslut om stöd för olika enskilda produkter beslutas måste lokala och regionala miljöaspekter samt råvarutillförselaspekter beaktas. Stöd till åtgärderna ] och 2 bör utgå enligt samma bestämmelser som för andra energisparstödberättigade åtgärder. För åtgärden 3 bör inga regler ännu fastställas i avvaktan på elanvändningskommit- téns förslag.

Vad beträffar åtgärd 4 vill delegationen tillstyrka de förslag till åtgärder och förslag till styrmedel som oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp förordar för introduktion av solvärme i byggnads- beståndet.

Vidare förordar delegationen vad gäller finansiering av ny teknik att erforderliga medel tillförs detta område.

Det finns all anledning att kräva att den som tillverkar produkter som kan installeras med statligt stöd också skall vara beredd att underkasta produk- terna den funktionskontroll som typgodkännandeprövningen innebär. En- hetliga metoder för provning och kontroll av åtgärder för energihushållning leder till större möjligheter att prova och kontrollera myndighetskrav och krav som är knutna till län och bidrag för energibesparande åtgärder.

Förslag IO

Energihushållningsdelegationen förordar att krav i ökad utsträck- ning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Vidare finner energihushållningsdelegationen det angeläget att staten stöder en snabbare utveckling av metoder för provning och kontroll inom energihushållningsområdet.

12.4. Den kommunala besiktnings- och rådgivnings- verksamheten

Som huvudman för samhällsplaneringen ansvarar kommunen för åtgärder som förändrar bebyggelsens utformning och omfattning och därmed också den framtida energianvändningen. Den kommunala energiplaneringen måste därför samordnas med kommunernas bebyggelseplanering inklusive fysisk planering och markanvändningsplanering. Genom byggnadslovsför- farande och byggnadskontrollverksamhet har kommunen möjlighet att se till att nya byggnader och anläggningar utformas i enlighet med gällande energihushållningskrav. Energihushållningsdelegationen vill i detta sam- manhang betona byggnadsnämndernas betydelsefulla roll när det gäller att bevaka att byggnaders yttre utformas på ett sätt som beträffande såväl utformning som färg harmoniserar med stads- eller landskapsbilden samt bedöms lämpligt för själva byggnaden. Härutöver har kommunen genom förmedling av statligt ekonomiskt stöd till energisparåtgärder i befintlig bebyggelse möjligheter att påverka energihushållningen inom den egna kommunen. Iden kommunala energiplaneringen kan ingen exakt skiljelinje dras mellan energihushållning och energitillförsel. Betydelsefulla insatser görs idag inom byggforskningsrådet för att utveckla kommunala plane- ringsinstrument som samordnar energisparverksamheten med övrig kom- munal samhällsplanering.

Inom delegationen har fråga väckts om en särskild energihushållnings- lag. Genom en sådan lag skulle möjligheter skapas för en helhetssyn på energihushållningen och en samordning av åtgärder inom stadsplanering, bostadsplanering och trafikplanering. Kravet på en sådan helhetssyn tillgo- dodses emellertid till stora delar redan idag genom lagen om kommunal energiplanering. Enligt denna lag åligger det kommunerna att i sin plane- ring främja hushållningen med energi. Det är i hög grad kommunerna med sitt vidsträckta ekonomiska och adminstrativa inflytande som genom sitt handlande påverkar förbrukningen av energi. Det planeringsansvar som enligt lagen om kommunal energiplanering lagts på kommunerna är inte detaljreglerat. Det krävs inte av kommunerna att de upprättar särskilda planer för energihushållningen. Inte heller ges planeringen några rättsverk- ningar. För att åstadkomma en effektivare planering kan övervägas om lagen borde ändras så att kommunernas skyldigheter och befogenheter inom energiområdet ökas och preciseras. Enligt deleagtionens mening bör denna fråga närmare utredas.

Förslag 11

Energihushållningsdelegationen vill understryka vikten av att den kommunala energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn. Delegatio- nen anser att frågan om vilka krav som måste ställas inom den fysiska planeringen för att tillgodose energihushållningens krav bör ges en mer framskjuten plats i lagstiftningen än vad som framgår av förslaget till ny plan- och byggnadslagstiftning.

Formerna för planering och genomförande av den byggda miljöns

förnyelse övervägs av stadsförnyelsekommittén. Delegationen för- utsätter att kommittén härvid beaktar vad som har sagts ovan.

Delegationen förutsätter att statens planverk i samråd med Svens- ka kommunförbundet och berörda myndigheter löpande reviderar och uppdaterar den tidigare framtagna promemorian kommunal energisparplanering.

Enligt delegationens mening bör vidare frågan om en energihus- hållningslag utredas.

Enligt l & energisparförordningen gäller att om kommunens organ för låneförmedling har avstyrkt stöd och om avstyrkandet grundas på över- siktliga ställningstaganden av kommunfullmäktige beträffande energi—. be- byggelse- och bostadsförsörjningsplaneringen inom kommunen. får stöd till energibesparande åtgärder lämnas endast om det finns särskilda skäl för det. Genom denna bestämmelse har kommunerna fått möjlighet att bevaka att de investeringar som görs med hjälp av det statliga energisparstödet inte motverkar kommunernas strävanden inom dessa områden.

Förslag 12

Delegationen är av uppfattningen att berörda myndigheter i samråd med Svenska kommunförbundet bör utreda i vilken utsträckning komunerna utnyttjat möjligheten att avstyrka ansökningar om ener— gisparstöd och vilken effekt detta fått på energisparandet. Vidare bör det utredas om nuvarande regler behöver kompletteras för att det intresse som skall tillgodoses genom bestämmelsen blir tillvara- taget enhetligt och effektivt.

Den tekniska besiktnings- och rådgivningsverksamheten är av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå de uppställda energisparmålen. En väl fungerande besiktnings- och rådgivningsverksamhet ger fastighetsäga- re och andra berörda information om vad som är möjligt och allmänt sett lämpligt. En utbyggd besiktnings— och rådgivningsverksamhet utgör vidare grunden för kommunernas och statsmakternas möjlighet att styra energi- sparverksamheten mot en effektiv användning av energisparstödet. Bo- stadsdepartementet har låtit utföra en undersökning av energisparläget i kommunerna vid årsskiftet 79/80. Av denna kan bl.a. utläsas att en av tio kommuner ännu inte upprättat ett energisparprogram. En förutsättning för att energisparverksamheten skall kunna genomföras planmässigt är att samtliga kommuner har någon form av energisparprogram. Vidare visar undersökningen att besiktningsverksamheten hittills haft begränsad om- fattning.

Delegationen har ovan föreslagit att energisparstöd fortsättningsvis inte skall utgå till energisparande åtgärder i näringslivets byggnader. För att det uppsatta energisparmålet skall nås finner delegationen att kraftfulla insat- ser inom områdena besiktning. rådgivning och utbildning måste göras. Vad avser besiktning och rådgivning vill delegationen framhålla vikten av de regionala utvecklingsfondernas insatser.

Förslag 13

Energihushållningsdelegationen anser det vara en väsentlig uppgift att stimulera kommunerna till att snabbt bygga upp en besiktnings- och rådgivningsverksamhet. När det gäller rådgivningsverksamhe- ten i näringslivets byggnader vill delegationen framhålla vikten av att den av de regionala utvecklingsfonderna bedrivna verksamheten samordnas med den av kommunerna bedrivna besiktnings- och råd- givningsverksamheten. Statligt stöd för rådgivningsverksamheten bör lämnas även i forstättningen.

En riktig bedömning av vilka energihushållningsåtgärder som bör genom- föras i en befintlig byggnad är komplicerad att göra. Hittills har alldeles för liten uppmärksamhet ägnats åt sambandet mellan byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder. och åt den ekonomiska avvägningen mellan investeringar för en billigare energitillförsel respektive minskad energian- vändning i det enskilda huset.

De undersökningar som gjorts av de faktiskt erhållna besparingarna av vidtagna åtgärder visar på en stor spridning i spareffekterna mellan olika hus. De utförda åtgärderna har dessutom inte utförts i lämpliga kombina- tioner varför beräknade spareffekter ej uppnåtts.

Fastighetsägaren kan normalt inte utan hjälp göra en samlad bedömning av åtgärdsbehovet. Kommunerna planerar idag för en kraftig utökning av besiktningsverksamheten. Vissa konsulter och förvaltningsbolag t.ex. Riksbyggen och HSB har egen välutbildad personal som kan svara för besiktningsarbetet.

Förslag 14

Delegationen föreslår att så snart som möjligt besiktning och rådgiv- ning skall gälla som villkor för att erhålla statligt energisparstöd till bostadshus. Målet skall enligt delegationen vara att ett sådant krav införs fr.o.m. I juli 1982. Delegationen anser att ansvaret för besikt- ningsverksamheten liksom f.n. bör ligga på kommunerna. Det bör ankomma på kommunen att besluta om vem eller vilka som utifrån kommunens förutsättningar m.m. skall utföra besiktningen.

Enligt delegationens uppfattning bör en kartläggning av förekoms- ten av hälsofarliga material (t.ex. radon) samt erforderlig kontroll av ventilationssystemet utgöra en obligatorisk del av besiktningsverk- samheten.

Besiktningen bör leda fram till att en lämplig kombination av energisparåtgärder rekommenderas. Därvid bör beaktas att vissa åtgärdskombinationer är särskilt viktiga.

Delegationen föreslår att för erhållande av statligt stöd krav ställs på att ombyggnadsåtgärder följs av åtgärder för reglering av värme- tillförseln till byggnaden. I förslaget till fastighetsägaren om lämpliga åtgärder bör där så erfordras också ingå förslag på åtgärder som säkerställer erforderlig luftomsättning inomhus.

På sikt kan kommunerna genom utbyggnad av en besiktningsverksamhet hjälpa fastighetsägaren med en samlad bedömning av åtgärdsbehovet. Vissa enklare åtgärder med i allmänhet gott utbyte kan dock vanligen utföras fristående utan att påverka behovet av mer omfattande insatser. Hit hör framför allt åtgärder för en effektivare energiomvandling i den befintliga värmeanläggningen. Sotningsväsendet har en uppbyggd och väl fungerande organisation och skulle kunna göra en betydelsefull insats inom detta område.

Förslag 15

För att effektivisera den del av verksamheten som är inriktad på enklare åtgärder bör enligt energihushållningsdelegationen ett pro- gram för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomföras. Delegationen ställer sig positiv till att utnyttja bl.a. sotningsväsendet för inspektionen. Denna regelbundna besikt- ningsverksamhet föreslås i ett senare skede utvidgas till att även omfatta ventilations- och värmesystem.

Det är väsentligt att huvuddelen av hus uppförda före 1975 besiktigas. Gjorda bedömningar pekar på att ca 3/4 av dessa byggnader bör bli föremål för besiktning. För småhusen har behovet bedömts vara något mindre än för flerbostadshusen.

Rådgivning till fastighetsägare och allmänhet är ett viktigt moment i energisparandet. Rådgivningen lämnas bäst i samband med besiktnings- verksamheten, men i de fall där en besiktning inte är aktuell eller av skilda skäl ej kan utföras är det betydelsefullt att hjälp och råd ändå kan fås. På grund av det stora antalet byggnader som berörs måste rådgivningsverk- samhet och besiktningsverksamhet komplettera varandra. Den erforder- liga rådgivningsverksamheten bör kunna kunna finansieras inom nuvaran- de ramar.

Förslag 16

Delegationen vill understryka vikten av att förutsättningar skapas så att samtliga fastighetsägare kan få råd och rekommendationer om lämpliga energisparåtgärder och lämpligt materialval. Delegationen föreslår därför att rådgivningscentraler och stående alternativt am- bulerande utställningar upprättas i en sådan omfattning att alla fas- tighetsägare har tillgång till kvalificerad rådgivning.

Med hjälp av statliga medel är en omfattande kommunal verksamhet under uppbyggnad bestående av energisparbesiktning, rådgivning. information och utbildning. Från kommunförbundets sida har utbildning erbjudits kom— munerna för besiktningsförrättare och energirådgivare. Utbildning av per- sonal är emellertid bara en förutsättning för att det av riksdagen uppsatta energisparmålet skall kunna uppnås. Därutöver måste de i kommunen uppbyggda besiktningsresurserna också utnyttjas av fastighetsägare till prioriterad bebyggelse och åtgärder genomföras. Ett hinder är härvid att

fastighetsägarnas intresse för att erhålla den erbjudna energibesiktningen inte alltid är så stort. Vidare måste målet i varje enskilt fall vara att fastighetsägaren också vidtar åtgärder i energibesparande syfte.

Förslag 17

Delegationen är av uppfattningen att Svenska kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera infor- mationspaket som syftar till att stimulera fastighetsägare dels till att i större utsträckning efterfråga den kvalificerade hjälp och rådgiv- ning som besiktningsverksamheten innebär. dels att vidta de före- slagna åtgärder som besiktnings- och rådgivningsverksamheten le- der till.

De krav som fortsättningsvis kommer att ställas på statlig informations- verksamhet av allmän karaktär beror bl.a. på de energipolitiska styrmedel som statsmakterna kan komma att besluta om. Som framgått ovan torde behovet av allmänt attitydförändrande information minska i framtiden. Däremot torde behovet av riktad information öka. En effektiv information i detta avseende förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan centrala och regionala statliga myndigheter och kommunerna.

Förslag I 8

Energihushållningsdelegationen förordar att den riktade informatio- nen får större betydelse. Enligt delegationens uppfattning bör infor- mationen samordnas samtidigt som det bör åligga varje myndighet att inom sitt kompetensområde svara för sådan inforrnationsverk- samhet.

Energisparkommittén har i en rapport föreslagit att åtgärder vidtas så att lokaler ej uppvärms till högre temperatur än 200C under arbetstid. För industrins lokaler vill energisparkommittén inte förorda restriktioner i form av lagstiftning för att uppnå den angivna temperaturnivån. ] stället vill kommittén i första hand föreslå en rekommendation som anger att industrins lokaler under arbetstid ej uppvärms till högre temperatur. För övriga lokaltyper anser energisparkommittén att förbud mot uppvärmning till mer än ZOOC bör gälla de lokaler där människor vistas under några längre tidsperioder med undantag för sjukhus och motsvarande.

Förslag [9

Energihushållningsdelegationen anser att man bör avstå från nor- merande restriktioner genom förbud beträffande högsta acceptabel inomhustemperatur. Delegationen föreslår att centrala rekommen- dationer utfärdas om en maximitemperatur på ZOOC för övriga 10- kaler med vissa undantag enligt ovan.

Undersökningar som gjorts av delegationen angående tidsåtgången vid handläggning av energisparansökningar visar att den genomsnittliga hand- läggningstiden i landet som helhet är ca l40 dagar för flerbostadshus och ca

100 dagar för småhus. Stora variationer finns mellan olika länsbostads- nämnder och även mellan olika ansökningar i samma län. Ca 25 procent av flerbostadsansökningar och 10 procent av alla småhusansökningar tar mer än sex månader att handlägga. Inom bostadsstyrelsen pågår f.n. arbete med att förenkla rutinerna. bl.a. i fråga om energisparstöd.

Förslag 20

Energihushållningsdelegationen vill understryka vikten av att åtgär- der vidtas av berörda myndigheter så att dels handläggningen för- enklas. dels att handläggningstiden förkortas för beslut om energi- sparstöd.

När det gäller att ge fastighetsägarna rekommendationer om de ågärder som är mest angeläga för att en bättre energihushållning skall uppnås har kommunerna ett stort ansvar. Det är en samhällelig angelägenhet att den besiktningsverksamhet som delegationen förordar verkligen kommer till stånd. Det är därför angeläget att den kommunala besiktnings- och rådgiv- ningsverksamheten snabbt byggs upp till tillräcklig kapacitet.

För att genomföra ett stort och långsiktigt energisparprogram krävs en fast organisatorisk ram. Det är enligt delegationens uppfattning angeläget att kommunerna ges möjlighet till en planmässig uppbyggnad av sin besikt- nings- och rådgivningsorganisation. Mot bakgrund av detta förordar dele- gationen att besiktnings- och rådgivningsverksamheten under en över- gångsperiod finansieras med statsmedel. På sikt bör dock frågan om av- giftsfinansiering övervägas.

Förslag 2 ]

Energihushållningsdelegationen föreslår att kommunerna nu garan- teras ett stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under programtiden fram till den översyn av ett samlat energihushållnings- program som föreslås ske omkring år 1985. Senast vid denna tid- punkt bör även frågan om finansieringen av besiktningsverksamhe- ten tas upp till förnyad prövning.

12.5. Utbildning

Ökade utbildningsinsatser erfordras för att möjliggöra uppbyggnad av re- surser för en omfattande planerings-, besiktnings- och rådgivningsverk- samhet samt för genomförande av de energisparåtgärder som rekommen- deras. Detta gäller driftteknisk utbildning i gymnasieskolan. högskoleut- bildning för driftpersonal, vidareutbildning för redan anställd personal som t.ex. fastighetsskötare och kommunanställda samt utbildningen av bygg- nadsarbetare för genomförandet av programverksamheterna. Utbildning för energitekniker och energiplanerare för medverkan i kommunernas starkt vidgade uppgifter är av stor betydelse.

Förslag 22

Energihushållningsdelegationen föreslår att de myndigheter som är ansvariga för det allmänna utbildningsväsendet åläggs att fortlö- pande verka för att aktuell kunskap förs in i aktuella läroplaner. Dessutom fordras särskilda utbildningsinsatser för att genomföra energisparprogrammet. Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att utarbeta ett program för att tillgodose behovet av energiinriktad utbildning inom bebyggelsesektorn. Av speciellt intresse är att be- hovet av fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper tillgo- doses i ett sådant program.

12.6. Energistatistik

Energisparandet i befintlig bebyggelse svarar för en betydande del av det sparande som måste komma till stånd för att det skall vara möjligt att klara den energipolitiska målsättningen i Sverige. För att energisparandet i be- byggelsen skall kunna ges en inriktning som är så effektiv som möjligt och för att det skall vara möjligt att välja och utforma styrmedel på bästa sätt, fordras att det finns en tillförlitlig statistik som visar vilka effekterna blir av besparingsansträngningarna inom olika områden.

Statistiska centralbyrån samlar löpande in uppgifter om tillförsel och användning av energi i Sverige. Bl.a. kartläggs energileveranserna till olika sektorer i samhället samt hushållens energianvändning. Vidare samlar riksskatteverket in vissa uppgifter om byggnadsbeståndet för energiplane- ring i samband med den pågående fastighetstaxeringen. Den statistik som idag finns tillgänglig uppvisar emellertid stora brister. vilket bl.a. medför påtagliga svårigheter då det gäller att med en större precision kunna beräkna inriktning och omfattning av det energisparande som sedan spar- planens början skett utan statligt stöd. En kontinuerlig uppföljning av sparandet i skilda sektorer och i olika delar av byggnadsbeståndet förutsät- ter att energistatistiken förbättras.

Förslag 23

För att förbättra förutsättningarna att utföra en löpande uppföljning av energisparandet föreslår energihushållningsdelegationen att sta- tistiska centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra ener- gistatistiken. Det är därvid angeläget att statistiken ges en sådan utformning att det är möjligt att följa hur energianvändningen ut— vecklas för olika byggnadskategorier. Statistiken bör vidare visa hur energisparandet åstadkommits och i vilken utsträckning åtgärderna vidtagits med statligt stöd.

12.7. Det fortsatta arbetet

Som tidigare framhållits är det, bl.a. mot bakgrund av den rådande situa- tionen på energiområdet, av utomordentligt stor vikt att den pågående

energisparverksamheten intensifieras och styrs i en önskvärd riktning en- ligt de förslag som delegationen presenterat i det föregående. Energispar- verksamheten måste kontinuerligt följas upp och en fortlöpande anpass- ning av styrmedlen måste göras mot bakgrund av de nya erfarenheter som vinns. Av speciell vikt i detta sammanhang är att diskussioner fortlöpande förs med Kommunförbundet och andra representanter för landets kom- muner när det gäller de föreslagna delprogrammens genomförande.

Det bör ankomma på energihushållningsdelegationen eller det organ som kan komma att överta dess uppgifter att fortlöpande ta del av eller initiera sådana undersökningar som kan ge ett förbättrat underlag för statsmakter- nas ställningstaganden vid den föreslagna översynen år 1985. Det är enligt energihushållningsdelegationens mening viktigt att detta arbete kommer i gång så snart som möjligt.

Reservationer

]. Av RolfDahlberg (m) och Kerstin Andersson (c)

Avsnitt 12.4

lnom delegationen har fråga väckts om en särskild energihushållningslag. Genom en sådan lag skulle möjligheter skapas för en helhetssyn på energi- hushållningen och en samordning av åtgärder inom samhällsplanering. bostadsplanering och trafikpolitik. Kravet på en sådan helhetssyn tillgo— doses emellertid till stora delar redan idag genom lagen om kommunal energiplanering. '

Enligt vår uppfattning skulle en energihushållningslag endast medföra ökad byråkrati och med all sannolikhet försena och försvåra den övriga planeringen i kommunen. Mot denna bakgrund finns det ingen anledning att utreda frågan om en energihushållningslag.

Vi anser därför att sista meningen i stycket före förslag ll samt att sista meningen i förslag 11 skall utgå.

2. Av Kerstin Andersson

Allmänt

Det förslag som energihushållningsdelegationen lägger fram försvårar ge- nomförandet av energisparplanen på frivillig grund. Genom oklarhet om statens ansvar och genom omotiverad minskning av stödet till energispar- åtgärder bäddar majoriteten för att vi mycket snart tvingas välja mellan att sänka energisparmålet eller införa tvångsåtgärder. Detta är orsaken till varför jag tvingas reservera mig mot vissa delar av majoritetens förslag.

Den förra trepartiregeringen lade fram ett omfattande program för ener- gisparande i befmtlig bebyggelse (proposition l977/78z76 med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse). Under en tioårsperiod skall enligt denna plan 25—30% av energibehovet för befmtlig bebyggelse sparas till en totalinvestering av mellan ca 30 och 50 miljarder kronor.

Ett av statsmakterna antaget långsiktigt mål är en förutsättning för ett framgångsrikt energisparande. Kraftfulla insatser för energisparande i be- fintlig bebyggelse är angelägna för att åstadkomma ett samhälle med god hushållning med energi och naturtillgångar och en rättvisare fördelning av den materiella välfärden. Erforderliga insatser kommer annars inte till stånd. Inriktningen måste vara stabil och någon tveksamhet om den poli- tiska färdriktningen får inte råda.

Energisparplanen medför bl.a. följande — ett ökat arbetskraftbehov på mellan 20000 och 30 000 personer — en klart positiv effekt på bytesbalansen eftersom oljeimponen kommer

att minska —— resurser frigörs för en nyttigare användning i och med att det endast

dröjer mellan 3 och 6 år efter avslutat tioårsprogram innan de resurser som satsas på energisparande åtgärder betalas tillbaka i form av mins- kad energiförbrukning. Regeringen redovisade en utförlig strategi för den omedelbara och fram- tida styrningen av planens genomförande. Följande åtgärder förtjänar sär- skilt att nämnas: — kommunal planläggning av energisparåtgärder — teknisk rådgivning till fastighetsägare från kommunerna — stöd till kommunerna för dessa insatser

— differentiering av stödet med hänsyn till bl.a. skillnaden mellan sam— hällsekonomisk och privatekonomisk kalkyl — besiktningen skall bli ett villkor för lån efter en övergångstid — att de åtgärder som rekommenderas vid en besiktning också genomförs kan bli ett villkor för att stöd skall utgå — förändring av hyres— och bränsleklausuler och införande av individuell mätning och debitering — effektivisering och förenkling av långivningen.

Energihushållningsdelegationens betänkande visar att energisparpla— nens bedömningar var realistiska. Delegationen gör enhälligt den bedöm- ningen att sparmöjligheterna till år 1988 t.o.m. har större omfattning än vad som svarar mot det mål riksdagen ställt upp med anledning av den ovan nämnda propositionen.

Energisparmålet

Det är inte tillräckligt att som delegationens majoritet gör redovisa progno— ser och passiva bedömningar. De politiska partierna måste uttrycka en klar vilja och statsmakterna ta ett klart ansvar för att denna stora och för vårt samhälle livsviktiga uppgift verkligen skall bli genomförd.

Jag anser att de allmänna resonemangen i texten i kapitel lO—l2 och delegationens formulering av Förslag nr 1 visar, att majoriteten i delegatio- nen inte är villig att föreslå ett klart ansvar för statsmakterna för finansi- ering och genomförande av ett ambitiöst och klart definierat energispar- program.

Förslag nr 1 bör därför i stället få följande lydelse:

Förslag [ :

Energihushållningsdelegationen föreslår att energisparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas mot ett mål som motsvarar alternativ III i energisparplanen och som skall vara genomfört år 1988. En förnyad omprövning av sparmålet bör ske omkring år 1985 i sam— band med den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som aviseras i regeringens proposition l979/80: l70.

En sådan formulering hade svarat mot de åtagande statsmakterna gjorde i anslutning till beslut om energisparplanen med den ändringen att målet höjs i enlighet med energihushållningsdelegationens enhälliga bedömning av sparmöjligheterna.

Genomförande

I energisparplanen framhölls vikten av att tyngre energisparåtgärder vidtas i anslutning till att andra åtgärder ändå måste genomföras i ett visst hus. Sambandet med kommunernas planering för stadsförnyelse och sanering framhölls också. Till grund för programmet låg därför en bedömning av vilka samordningsmöjligheter som faktiskt förelåg.

I kapitel 11 i betänkandet för majoriteten nu ett omfattande men oklart resonemang om ett ombyggnadsprogram till vilket viss del av energispar- programmet skulle föras över. I texten redovisas alternativa synsätt, skilda framtidsantaganden analyseras osv. Det avslutande förslaget nr 2 lämnar läsaren i okunnighet om vilket alternativ i den föregående texten som delegationen ställt sig bakom.

Jag anser att majoritetens formulering av förslag nr 2 är oklart och inte ger en tillfredsställande grund för val av styrmedel och genomförande av energisparprogrammet.

Förslag nr 2 bör därför ha följande lydelse:

Förslag 2:

Delegationen föreslår att de åtgärder som har ett naturligt samband med stadsförnyelseverksamheten i den omfattning den kan komma att få — dvs. i första hand vissa fasadisoleringar och fönsterbyten i byggnadsobjekt som blir berörda av stadsförnyelse under dess plan- period — betraktas som en del av ett ombyggnadsprogram. Energi- sparmålet skall inte påverkas härav. Det står kvar oförändrat för energisparverksamheten som helhet.

Energisparverksamheten bör genomföras i en i huvudsak jämn takt under programperioden. Det bör liksom hittills ankomma på statsmakterna att garantera finansieringen av dess genomförande.

Med den av mig föreslagna lydelsen av förslag 1 och förslag 2 klargöres att energisparmålet i omfattning och tid står fast även om en uppdelning av . genomförandet på olika program sker.

Jag motsätter mig vidare vad delegationen anför i kapitel 11 om att utspridd bebyggelse är mer energikrävande än annan bebyggelse. Delega- tionen har inte haft något underlag tillgängligt som allsidigt belyser den totala energiåtgången för olika bebyggelsemönster.

Styrmedel

Diskussionen om styrmedel måste utgå från ett klart mål för energispar— verksamheten. Majoriteten anför i inledningen till styrmedelskapitlet (kap. 12):

Vägledande för styrmedelsdiskussionerna har varit de intentioner som ligger till grund för riksdagens ställningstagande vad beträffar det uppsatta sparmålet snarare än ett önskemål att uppnå det kvantitativt: målet vid en speciell tidpunkt.

Majoritetens brist i klarhet när det gäller vad som verkligen bör uppnås präglar kapitlet om styrmedel.

Till exempel anför majoriteten att en stor del av småhusägarna uppger sig skulle ha genomfört energisparåtgärderna även om de ej fått stöd.

Detta resonemang grundas på vad de fastighetsägare anser. som faktiskt utfört energisparåtgärder. Det är emellertid rimligt att anta. att de som inte redan utfört åtgärder — och det är den överväldigande majoriteten av alla fastighetsägare — har en annan och mindre positiv syn på energisparåtgär- derna. Delegationen har inte undersökt attityderna hos dessa fastighets- ägare och har således en mycket bräcklig grund för sina förslag om hur dessa skall förmås vidta erforderliga åtgärder.

Ett annat exempel är, att delegationen anför att starkare styrning till åtgärder som ger stor årlig besparing per insatt stödkrona behövs. Detta resonemang undanskymmer det faktum, att alla typer av åtgärder behövs öka i omfattning om ett ambitiöst sparmål skall kunna uppnås på en tioårsperiod.

Statsmakterna bör medverka till finansiering av energisparprogrammet med likvärdigt stöd till åtgärder i alla byggnadstyper. Räntebidrag för energisparlån bör därför återinföras för småhus och bibehållas för flerfa- miljshus om det skall vara möjligt att sikta på ett högt mål för energispar- verksamheter. Vidare kan majoritetens förslag (nr 5) om att stödet till den som utför arbetet själv skall inskränkas till att endast avse kostnader för material inte accepteras. Vid bostadslån för nybyggnad eller ombyggnad av småhus får egnahemsbyggaren räkna in värdet av eget arbete i låneun- derlaget. Inget sakligt skäl har anförts för att inte motsvarande möjlighet skall finnas för den som själv utför energisparåtgärder. Däremot är en skärpt kontroll av denna typ av åtgärder viktig.

Jag delar delegationens uppfattning att kommunernas engagemang är av avgörande betydelse för energisparandets genomförande. Jag vill emeller- tid stryka under att det yttersta ansvaret för att energisparprogrammet blir genomfört odelat vilar på statsmakten. Reglerna för den kommunala verk- samheten bör utformas med beaktande härav.

Mot angiven bakgrund har jag föreslagit följande ändringar i majorite- tens förslag som jag inte kan godta i motsvarande delar.

I stycket omedelbart före förslag 5 bör näst sista meningen strykas och ersättas med följande:

Många reparations- och underhållsåtgärder, liksom flera av de energisparande åtgär- derna, är i många fall av sådan karaktär och omfattning att de i betydande omfatt- ning kan resultera i att en s.k. grå arbetsmarknad uppstår.

I det följande förslaget (förslag 5) bör sista meningen utgå. Förslaget bör därvid lyda enligt följande:

Förslag 5

Staten bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s.k. grå arbetsmarknaden. Delegationen föreslår därför beträffande energi- sparstödet att regeringen snarast beslutar att detta endast utbetalas till sökande som anlitat momsregistrerade företag eller enskild upp- dragstagare som inte är självständig företagare. För fastighetsägare som själv utför åtgärderna i eget hus bör stöd lämnas enligt samma princip som vid lån för ny- och ombyggnad.

I förslag nr 6 borde inledningsvis ha angivits att stödsystemet bör utfor- mas så att möjligheterna att genomföra ett omfattande energisparprogram på angiven tid med ett minimum av tvång och administrativa regleringar tillvaratas.

Omedelbart före förslag 8 borde följande ha framhållits av delegationen:

Beträffande individuell mätning och debitering anser delegationen att det är en ur psykologisk och rättvisesynpunkt viktig energisparåtgärd och den bör därför snarast komma till stånd i största möjliga utsträckning.

I förslag nr 8 borde delegationen föreslagit att räntebidrag skall utgå på energisparlån till såväl flerbostadshus som småhus. Beträffande näringsli- vets byggnader borde delegationen i förslaget sagt att

Lån skall kunna utgå.

Vidare anser jag att den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd i bostadshus skall sättas lägre än 5000 kr. för det fall en fastighetsägare själv utför de energibesparande åtgärderna och endast får ersättning för materialkostnaderna. Vid övergång till eluppvärmning bör den sammanlagda samhällskostnaden för utbyggnad av elnätet till maximal belastning under några få dygn per år beaktas. Detta bör vägas mot stöd till andra alternativ.

1 förslag nr 9 bör principuttalandet till förmån för stöd till övergång till elvärme utgå. Alla partier säger sig numera ha anslutit sig till tanken på att kärnkraften skall avvecklas. Majoritetens förslag att användning av el nu skall stimuleras med samhälleliga medel är ett uppenbart och allvarligt bevis för att anslutningen till kärnkraftens avveckling som befarats är endast formell. Nu gäller det tydligen istället att få användning för en överskottsproduktion av elkraft. Allmänna resonemang i texten om att stödet till elvärme inte får leda till framtida bindningar. förändrar inte denna slutsats.

I förslag nr 12 berörs den kommunala ”avstyrkningsrätten" och föreslås att den blir föremål för särskild utredning. Här borde ha framhållits att dessa bestämmelser bör kompletteras så att kommunerna får möjlighet att bevilja energisparstöd även där centrala normer skulle leda till avslag. Den senare möjligheten skulle kunna utnyttjas då lokala förhållanden medför att energisparandet är särskilt värdefullt.

Utan att peka på detaljer och enskilda skrivningar i betänkandets övriga kapitel. innebär min reservation att jag inte ställer mig bakom de delar i betänkandet som ligger till grund för de förslag jag reserverat mig mot.

Sammanfattning

De förslag som jag nu lämnat innebär att statsmakterna fastställer ett preciserat långsiktigt mål för energisparandet i befintlig bebyggelse. För ett framgångsrikt genomförande är detta enligt min mening en förutsättning.

Mina förslag innebär vidare att erforderliga insatser för energisparandet kommer till stånd och att de energisparmöjligheter som bedömts rimliga uppnås på ett säkrare sätt på angiven tid och med ett minimum av tvång och administrativa regleringar.

Särskilt yttrande

Av Lennart Holm

I inledningen till kapitel 10 påpekas att energisparåtgärder inte får förvärra effekterna av hälsofarliga material i byggnaden genom t.ex. minskning av luftomsättningen. I anslutning till detta påpekande vill jag redovisa föl- jande.

Kunskaperna om sambandet mellan människors hälsa och den miljö de vistas i ökar f.n. snabbt. Uppmärksamheten på och oron för sådana hälso- faror både driver på och blir pådrivna av denna kunskap. Fysiska skador genom olycksfall liksom överansträngning av syn — och hörselfunktioner kan ges "enkla" orsaksbeskrivningar som kan återföras till regler för den fysiska miljöns utformning. Sådana regler finns numera i såväl arbetar— skyddsverkets som planverkets normsamlingar. Mer svåråtkomliga är de hälsoeffekter som olika byggnadsmaterial kan ge genom avgivning av gaser och partiklar till luften, vid direkt beröring eller genom strålning. Ansvaret för prövning och tillståndsgivning före användning av sådana material är oreglerat och oklart. En viss allmän säkerhet mot sådana effekter på andningsvägar och hud skapas genom de bestämmelser om ventilation som utfärdas i enlighet med byggnads- och arbetarskyddslagstiftningen.

Planverket har sökt skapa en viss överblick av problemen med hälsofar- liga material. Bl.a. samlade verket 1976-11-12 de berörda myndigheterna till en överläggning om allvaret i läget —betingat av den ökande introduk- tionen av nya och okända material i byggnadsverksamheten — och om utrednings— och åtgärdsansvarets fördelning myndigheterna emellan. I överläggningen deltog arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket, natur- vårdsverket, socialstyrelsen, strålskyddsinstitutet, produktkontrollnämn- den, byggforskningsrådet, Svensk byggtjänst och planverket, Som under— lag för överläggningen hade planverket upprättat en PM 1976—09-15 om hälsofarliga byggprodukter.

Behovet av utredningsresurser för dessa ändamål har planverket anmält till bostadsdepartementet omedelbart efter konferensen och erinrat om i överläggningar 1977, 1978 och 1979. Utkast till utredningsdirektiv har också diskuterats med departementet.

Frågan om radonförekomst och radonbekämpning bröts ut ur problema- tiken "hälsofarliga material” genom den särskilda uppmärksamhet som väcktes av mätresultaten i Tidaholm 1978. En utredning startades om

radonfrågorna. I dess direktiv sägs följande om hälsofarliga material i övrigt:

De uppgifter för utredaren som jag hittills berört gäller hälsorisker i samband med radioaktiva byggnadsmaterial. Också i vissa andra fall kan emellertid byggnadsma- terial medföra hälsorisker som en följd av att materialet innehåller hälsofarliga ämnen. Utredaren bör därför också klarlägga ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter vad gäller frågan om andra hälsofarliga byggnadsmaterial än radioak- tiva material.

Ännu har utredningsmannen inte redovisat några synpunkter på dessa frågor om ansvarsfördelning. Några andra initiativ i syfte att ta itu med hälsofarliga material har inte heller tagits.

Det är alldeles riktigt, som anföres i detta betänkande kap. 10. att de krav på ökad täthet hos byggnader som är grundläggande för energihus- hållningen samtidigt kan öka riskerna för dålig luftkvalitet inomhus. I stillastående luft ansamlas gaser, ånga, rök och andra partiklar så att besvärande eller hälsofarliga nivåer kan nås — tydliga tecken på detta är allt tätare rapporter om fuktutslag, mögelbildning, elak lukt, nedsvärtning i rum och allergi- och astmabesvär hos dem som vistas där. I de byggnads- bestämmelser som skall ge energihushållningseffekter vid ny- och ombygg- nad har därför kravet på luftomsättning för bostadsrum satts till lägst ett luftbyte på två timmar. Genom krav på fläktar och reglerbara tilluftsdon kan vissa garantier skapas för att denna omsättning också förverkligas i alla rum och under alla årstider och väderleksförhållanden.

Undantag har hittills (i SBN 1975 med senare tillägg) givits för småhus. Då det emellertid är uppenbart att s.k. självdragsventilation är otillräcklig för lufthygienen även i småhus har planverket hemställt hos regeringen enligt 76% byggnadsstadgan och enligt begränsningskungörelsen att få meddela föreskrift om mekanisk ventilation även i småhus. Denna hem- ställan stöds av socialstyrelsen.

Verket anser inte att ett sådant krav står i strid med strävan efter god energihushållning. En mekanisk ventilation utgör tvärtom en spärr för den alltför stora luftomsättning som med självdrag ofta blir resultat av stora temperaturskillnader mellan inne och ute. Mekanisk ventilation skapar dessutom genom den samlade kanaldragningen enkla och billiga förutsätt- ningar för att införa värmeåtervinningsapparater i frånluftsystemet.

Jag vill med detta särskilda yttrande understryka vikten av att frågorna om hälsofarliga material i byggnader kommer under utredning hos de ansvariga myndigheterna eller i annan ordning. Om frågan om ansvarsför- delning först måste belysas bör detta ske raskt — fiera myndigheter känner sig nu ha ett ansvar med ytterst oklara gränser och därmed vara dåligt rustade att motsvara allmänhetens krav.

Vidare vill jag med yttrandet klart redovisa att planverket inte anser att det hygieniska minimikravet på luftomsättning kan uppfyllas genom själv- dragsventilation i hus som samtidigt skall uppfylla energihushållningskra- ven på täthet.

Bilaga 1 Direktiv

Delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse

Dir l978z37 Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-13 Departementschefen. statsrådet Olsson. anför.

Energiförbrukningen i bostäder och andra byggnader svarar för ca 40% av energiförbrukningen i Sverige. Enligt tillgängliga bedömningar är det den del av energiförbrukningen där de totalt sett största besparingarna kan göras. Riksdagen beslöt år 1977 (prop. 1976/771107. CU 1976/77:32. rskr 1976/77:244) om förstärkta insatser för energihushållning i bebyggelse. Besluten innefattade bl.a. förbättringar av det statliga energisparstödet avseende bostäder. allmänna samlingslokaler m.m. samt kommunala. landstingskommunala och civila statliga byggnader. Vidare beslöts om stöd til experimentbyggande och om bidrag till vissa informations- och utbildningsverksamheter avseende energihushållning i bebyggelsen m.m. I propositionen redogjordes också för en ny finansieringsordning för fjärr- värmeutbyggnad.

I enlighet med vad som aviserades i prop. 1976/77:107 har regeringen lagt fram en proposition med Energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76). Propositionen har ännu inte behandlats av riksdagen.

Energisparplanen innefattar förslag om riktlinjer för energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978—1988. Målet är att nettoenergiför- brukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än f.n. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år eller mellan 25 och 30% av den totala energiförbruk- ningen i dagens byggnadsbestånd. I propositionen anges vidare riktlinjer för genomförande av detta sparprogram som omfattar investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. I propositionen läggs också fram förslag till ändring av underhållsbestämmelserna 1 bygg- nadsstadgan (1959. 612). Ändringen innebär att det införs krav på att bygg- nader 1 vissa fall skall underhållas så att möjligheterna till god energihus- hållning behålls i skälig utsträckning. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978. I anslutning till energisparplanen föreslås i budgetpropositionen

172

ramar för budgetåret 1978/79 för beslut om statligt stöd till energisparande åtgärder m.m. — inkl. stöd till kommunerna för att möjliggöra en besikt— ningsservice och en aktiv planering — samt medel för en utökad informa- tions- och fortbildningsverksamhet med sammanlagt 1 010 milj. kr.. som bör disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn främst till syssel- sättningsläget.

I propositionen framhålls att det åtgärdsprogram som krävs för energi- sparplanens genomförande bör byggas upp stegvis och att det bör ske en successiv anpassning till ändrade förutsättningar i form av förbättrad tek- nik, nya forskningsresultat inom energiområdet m.fl. faktorer.

En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Underlag för denna omprövning av programmet bör enligt propositionen erhållas bl.a. genom en fortlöpande uppföljning av energisparprogrammets genomförande. Bo- stadsstyrelsen har fått i uppdrag att i samarbete med statens planverk följa upp de hittillsvarande effekterna av energisparstödet.

I propositionen förutsätts att genomförandet av energisparplanen skall ske med hänsyn till konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i efterfrågan på resurser. Detta innebär att genomförandeprogrammet for- muleras i en fast del och en del som är rörlig inom tioårsperioden. Självfal- let finns begränsningar för hur stora variationer som kan göras i insatserna mellan olika år. Enligt propositionen beräknas bristande tillgång på arbets- kraft, på produktionskapacitet i byggmaterialindustri eller på andra reala resurser inte komma att utgöra något hinder för att genomföra energispar- planen. Inte heller beräknas genomförandet komma att stå i konflikt med önskemålet om en ökad nyproduktion av bostäder. Risken för vissa flask- halsproblem bör dock uppmärksammas.

En viktig förutsättning för att genomföra ett sparprogram till kostnader som är rimliga för samhället är tillgången på tekniker och byggnadsarbeta- re av olika slag. I propositionen berörs frågor om arbetsmarknadsutbild- ning och om fortbildningskurser för att ge dem som är yrkesverksamma inom byggnadsbranschen vidareutbildning i energisparfrågor. I anslutning hänill kan nämnas att i årets budgetproposition har föreslagits förstärkta insatser för drifts- och underhållsteknisk utbildning på gymnasienivå. En fortlöpande bevakning av arbetsmarknads- och utbildningsfrågorna erford- ras i anslutning till energisparplanens genomförande.

Utgångspunkten för propositionens förslag är att det nu finns ett stort intresse för energisparande. Det saknas därför anledning att f.n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. De frivilliga insatserna bör emellertid på olika sätt inriktas mot de mest lönsamma åtgärderna och projekten. I propositionen framhålls att

fastighetsägarnas och hyresgästernas vilja att genomföra energisparande åtgärder är beroende bl.a. av åtgärdernas lönsamhet. Deras bedömning av fördelarna med olika åtgärder torde av flera skäl skilja sig från samhällets bedömning, bl.a. därför att de inte har möjlighet eller anledning att bedöma värdet t.ex. av en ökad sysselsättning eller av minskade miljörisker. Mot denna bakgrund förordas i propositionen en sådan differentiering av stödet till olika energisparåtgärder som kan få den enskildes bedömning av olika energisparåtgärders lönsamhet att stämma överens med samhällets be- dömning. En översyn aviseras av vilka åtgärder som kan bli föremål för

energisparstöd och vidare förutskickas att vissa villkor kan komma att införas för att stöd skall utgå. Även sedan en grundlig översyn av dessa frågor har skett krävs en fortlöpande anpassning av reglerna för stödet för att man skall kunna styra inriktningen av de energisparåtgärder som vidtas i byggnadsbeståndet. En översyn aviseras av kompetensfördelningen mel- lan regeringen och bostadsstyrelsen liksom av finansieringssystemet.

Det är uppenbart att fastighetsägaren i allmänhet inte kan ha full över- blick över vilka energisparande åtgärder som det är mest angeläget att han vidtar i den egna byggnaden. I propositionen föreslås därför stöd till kommunerna för att möjliggöra en kommunal service i form av teknisk rådgivning och frivillig besiktning av fastigheter. Fastighetsägaren skall därigenom kunna få kvalificerad hjälp och teknisk rådgivning med bl.a. besikting av fastigheterna. Den enskilde ges därmed också bästa möjliga förutsättningar att förbättra fastighetens kvalitet och ekonomi. En upp- byggnad av en sådan verksamhet tar viss tid i anspråk. När så har skett bör det enligt propositionen utgöra ett villkor för energisparstöd att besiktning har utförts. Det kan också bli aktuellt som villkor för stöd att den vid besiktningen förordade kombinationen av åtgärder vidtas.

Genomförandet av energisparprogrammet bör baseras på en medveten planering grundad bl.a. på kunskap om de enskilda byggnadernas kvalitet från energihushållningssynpunkt. Enligt propositionen bör kommunerna svara för en planering som bl.a. syftar till att klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma ifråga för energisparande åtgärder av olika slag. Former för denna planering behöver utvecklas. Det är angeläget att det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen i övrigt uppmärksammas i detta sam- manhang.

Det är viktigt att man på olika sätt inriktar de frivilliga insatserna mot ett effektivt och rationellt handlande. De förslag som läggs fram i propositio- nen syftar i allt väsentligt till att uppnå detta utan obligatorier och med ett minimum av administrativa regleringar. Senast i samband med utvärde- ringen av programmet efter en treårsperiod bör enligt propositionen frågan om behov av obligatorier prövas på nytt. Även som bakgrund för en sådan prövning fordras en noggrann uppföljning av energisparverksamheten.

Som tidigare har redovisats, föreslås i propositionen en ändring av underhållsbestämmelserna i byggnadsstadgan. Vidare förutskickas att två förslag till ändringar i byggnadsstadgan kommer att remissbehandlas. För- slagen avser bl.a. viss vidgning av byggnadslovsplikten och krav på utse- ende av ansvarig arbetsledare för vissa icke byggnadslovspliktiga arbeten av betydelse från energihushållningssynpunkt. I propositionen framhålls också att det från energisparsynpunkt är av vikt att hyreslagen utformas så att hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att vidta åtgärder för att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvattenförsörjning.

Både den fortlöpande anpassningen av energisparplanen till nya kunska- per och ändrade förutsättningar i övrigt och genomförandet av det till planen hörande åtgärdsprogrammet kräver medverkan av ett stort antal instanser.

Som har framgått av den tidigare redovisningen utgör kommunernas

insatser ett betydelsefullt led i energisparplanens genomförande. Kom- munförbundet har självfallet en viktig roll vid utformningen av riktlinjerna för denna verksamhet.

Takten i den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustri och byggma- terialindustri har stor betydelse för energisparplanens genomförande. Åt- gärder för att stimulera dessa industribranschers utvecklingsinsatser har berörts i årets budgetproposition.

Många statliga myndigheter och organ berörs. Statens planverk har att utarbeta föreskrifter och allmänna råd till byggnadsstadgan i fråga om både planering och byggande. I detta arbete redovisas bl.a. de krav som ställs på energisparåtgärder och ges allmänna råd om deras tekniska utförande. Planverket utfärdar intyg om typgodkännande för konstruktioner och pro- dukter för värmeisolering och tätning av byggnader och värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilations- system. Beslut om typgodkännande grundas ofta på provning som utförts av statens provningsanstalt eller enligt metod fastställd av anstalten. Bo— stadsstyrelsen och statens industriverk ansvarar för energisparstödet till byggnader. Bostadsstyrelsen handlägger frågor om de kommunala bo- stadsbyggnads- och saneringsprogrammen. Industriverket ansvarar även för energisparstödet till industrins processer m.m. och utför prognoser och utredningar inom energiområdet. Industriverket har vidare det centrala myndighetsansvaret i frågor som berörs i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Statens råd för byggnadsforskning handhar forskning om energihushållning i bebyggelse och lämnar stöd till forskning och experi- mentbyggande. Byggforskningsrådet har också att löpande tillhandahålla lättförståeliga sammanfattningar av forskningsresultat rörande teknik och ekonomi för energisparande åtgärder i bebyggelse. Styrelsen för teknisk utveckling lämnar stöd till industriell utveckling av nya produkter. Statens provningsanstalt organiserar och samordnar den officiella provning som föreskrivs av andra myndigheter.

Arbetsmarknadsstyrelsen har det övergripande ansvaret för arbetsmark- nadspolitikens genomförande. Universitets- och högskoleämbetet har det övergripande ansvaret för utbildning av tekniker på högskolenivå. Skol- överstyrelsen har det övergripande ansvaret för den yrkesutbildning som krävs för energisparprogrammets genomförande. Arbetsmarknadsstyrel- sen och skolöverstyrelsen ansvarar för arbetsmarknadsutbildningen. I årets budgetproposition föreslås att särskilda medel skall disponeras av statens planverk för bidrag till framställning av studiematerial m.m. avse- ende fortbildning i energisparfrågor av yrkesverksamma i olika led i bygg- processen.

Energisparkommittén (1 1974105) har till uppgift att bedriva en samord- nad informationsverksamhet inriktad på att underbygga strävanden efter effektivitet och sparsamhet i all slags energianvändning—l detta ingår att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser på energispar- området. Planverket har en utbyggd informationsverksamhet till bygg- nadsnämnderna och till ansvariga arbetsledare och andra yrkesverksamma inom byggnadsbranschen om kraven på energisparåtgärder och kontrollen av dessa samt utfärdar allmänna råd för deras tekniska utförande. Den prototyp- och demonstrationsverksamhet som bedrivs av byggforsknings-

rådet innefattar en omfattade informationsinsats riktad till fastighetsägare m.fl. Bostadsstyrelsen ansvarar för information om energisparstödet. En ansvarsfull och korrekt information och marknadsföring från materialtill- verkare och byggnadsföretag kan verksamt bidra till att stimulera energi- sparintresset. Utvecklingen på informationsområdet måste följas och ett lämpligt samspel mellan allmänna och enskilda åtgärder åstadkommas.

lnom regeringskansliet berörs ett antal specialorgan. bl.a. bostadsfinan- sieringsdelegationen (ln 1967130) inom bostadsdepartementet. bygg- branschrådet. energisparkommitte'n (] l974:05) och energiforskningsdele- gationen (I l975z02) inom industridepartementet och byggsysselsättnings- delegationen inom arbetsmarknadsdepartementet. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att räkna ut bränsle- kostnaderna behandlas f.n. av hyresrättsutredningen (Ju l975:06). Ytterli- gare ett antal frågor av betydelse för energihushållning i bebyggelse berörs av pågående utredningar.

När det gäller ett så omfattande program som det energisparplanens genomförande utgör. får den administrativa apparatens förmåga att hante- ra programmet på ett effektivt sätt stor betydelse. Ett betydande antal berördaorgan måste ges möjlighet att överblicka den totala verksamhet som avser energihushållning i befintlig bebyggelse för att kunna inordna sina egna insatser på lämpligt sätt. Den utveckling som sker inom ett område måste anpassas till den utveckling som sker på andra håll. Om en viss del av verksamheten utvecklas på ett sätt som inte främjar helheten måste detta upptäckas snabbt och samordningsåtgärder sättas in. Det finns emellertid goda skäl att inte söka skapa en ny organisation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse. Den enskilda myndighetens del- uppgifter har ofta starkt samband med andra verksamheter som myndighe- ten bedriver. Så till exempel förekommer — och eftersträvas — att energi- sparåtgärder vidtas tillsammans med andra åtgärder som berör t.ex. bygg- naders fasadskikt eller, vad beträffar industrin. dess processer. Arbete med föreskrifter för energihushållningsåtgärder och utfärdande av all- männa råd för åtgärdernas tekniska utformning har samband med övriga föreskrifter och råd för byggnadskonstruktioner och installationer. Bygg- branschrådet bevakar byggmarknaden i dess helhet och byggsysselsätt- ningsdelegationen byggarbetsmarknaden i dess helhet osv. Bl.a. mot den- na bakgrund och med hänsyn till att organisationen på energiområdet utreds i särskild ordning bör, med de undantag som redan har angetts i propositionen 1977/78:76. kompetensgränserna mellan skilda myndigheter och organ inte nu ändras.

I propositionen förutskickas att en särskild delegation bör tillkallas med viktiga uppgifter avseende ledning och samordning av arbetet med energi- sparplanens utveckling. genomförande och utvärdering. Delegationen bör ha rollen av ett beredande och rådgivande organ till regeringen. Delegatio- nen bör också utgöra ett forum för ömsesidiga överläggningar om sparpro- grammets grundförutsättningar. utveckling och relation till berörda sam— hällssektorer.

Energisparverksamheten har redan nu en betydande omfattning. Dele- gationen bör därför tillkallas nu.

Delegationen bör fortlöpande ta del av den uppföljning av de hittillsva- rande effekterna av energisparstödet som bostadsstyrelsen i samarbete med planverket har fått i uppdrag att utföra. Delegationen bör vidare förbereda vissa åtgärder som kan bli aktuella sedan riksdagen fattat beslut i anledning av regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse.

Sedan riksdagen tagit ställning till regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse bör —- inom ramen för riksda- gens beslut med anledning av regeringens proposition — delegationens uppgift vara

att följa utvecklingen inom de områden som är av betydelse för energi- hushållning i befintlig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling,

att följa genomförandet av energisparplanen — i nära kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insatser inom energi- sparplanens ram — och att ta de initiativ till samordning mellan berörda myndigheter som den anser påkallade,

att följa och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten.

att lägga fram förslag till regeringen i de frågor som anges i det följande eller som regeringen senare kan komma att uppdra åt delegationen att utreda.

I propositionen anges att vissa uppgifter från kommunerna behövs till grund för statens insatser i fråga om energisparplanen och dess genomfö- rande. Efter samråd med delegationen för företagens uppgiftslämnande bör formerna för kommunernas medverkan snarast preciseras. med beak- tande av att kommunerna inte bör tyngas med ett omfattande uppgiftsläm- nande. Insamlandet av uppgifter bör självfallet. där så låter sig göra. samordnas med kommunernas uppgiftslämnande i övrigt.

Delegationen bör efter samråd med byggsysselsättningsdelegationen och byggbranschrådet lämna regeringen förslag om hur energisparplanens ge- nomförande kan anpassas till säsong- och konjunkturvariationer på bygg- nadsarbetsmarknaden. Delegationen bör i detta sammanhang också upp- märksamma de problem som kan uppstå om icke-seriösa företag och s.k. grå arbetskraft anlitas i samband med att energisparåtgärder utförs.

Delegationen bör efter samråd med bostadsfinansieringsdelegationen redovisa förslag om utformningen av finansieringssystemet för energispar— lånen och formerna för kreditprioritering mot bakgrund av att i propositio- nen föreslås att statsbudgeten fr.o.m. budgetåret l979/80 direkt skall belas- tas endast av bidrag och subventioner. Förslag om systemets tekniska utformning måste utarbetas med utgångspunkt i kravet att systemet inte får medföra en försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigt sätt få det stöd som han är berättigad till.

Delegationen bör löpande ta del av och såväl löpande som periodiskt sammanställa resultaten av de berörda myndigheternas uppföljning av genomförda energisparåtgärder.

Delegationen bör lämna de förslag i fråga om stödets inriktning och i fråga om styrsystemet i stort som myndigheternas uppföljning och andra

ningar ger grund för.

Delegationen bör vidare fortlöpande följa och i förekommande fall lämna förslag beträffande de utbildningsfrågor som har samband med energihus- hållning i byggnader.

Delegationen bör. i god tid före den omprövning av energisparplanen som skall ske inför budgetåret 1981/82. sammanställa sådant underlag — beträffande bl.a. ny kunskap och i övrigt ändrade förutsättningar — som kan vara av betydelse för statsmakternas ställningstaganden samt lämna härpå grundade förslag om energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgärder samt beträffande genomförandeprogram och styrmedel.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag efter samråd med statsrådet Johansson att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en delegation med högst ll ledamöter för att bereda frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställerjag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

Bilaga 2 Energihushållning — en internationell översikt1

Syftet med detta avsnitt är att mycket kortfattat redogöra för det interna- tionella samarbetet på energiområdet. hur Sverige deltar i detta samt vilka energisparprogram som upprättats i olika länder. De energisparåtgärder som huvudsakligen redovisas här är inom bebyggelsesektorn. både i be- fintlig och ny bebyggelse. I övrigt tas upp vad ,man gjort inom industrisek- torn för att spara energi och främst då inom industribyggnader. Vidare beskrivs de styrmedel och organisationsformer man använder i respektive land samt redogörs för vissa erfarenheter av sparprogramen. Slutligen behandlas vilka spareffekter som uppnåtts och effektiviteten hos utvalda styrmedel.

Sverige och det internationella energisamarbetet

Det är en tämligen entydig uppfattning i internationella sammanhang att det krävs en förbättrad global energihushållning och att världen står inför en omställningsperiod från ett energiförsörjningssystem där olja och gas spelar en dominerande roll till ett system som huvudsakligen måste base- ras på andra energikällor. Vi står därmed inför ökade krav inte bara på informationsutbyte utan också på gemensamma mål och gemensamt hand- lande när det gäller utnyttjandet av jordens energiresurser. Alla länder har ett ansvar för att dessa resurser tillvaratas och utnyttjas på bästa sätt.

De internationella organisationer som är verksamma på energiområdet spelar en viktig roll när det gäller att samla in och ställa samman dylik information.

Sveriges deltagande i internationellt energipolitiskt samarbete koncen- treras i hög grad till det internationella energiorganet IEA.

Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, International Energy Programme (IEP),. (prop. 1975z42, NU 1975z29, rskr l975:180). Det internationella energiorganet IEA har upprättats inom OECDs ram för att genomföra detta program.

Det var främst en vilja att trygga Sveriges oljeförsörjning i en tillförsel- kris som motiverade svenskt medlemskap i IEA. Ett annat viktigt motiv för svensk anslutning var behovet att få förbättrad information om utveck- lingen på oljemarknaden och om de internationella oljebolagens aktivi- teter.

' Denna bilaga bygger på en rapport av civ.ek. Su- sanne Hedman.

180

I diskussionerna inför Sveriges anslutning till [EP-avtalet betonades också intresset för det mer långsiktiga samarbetet rörande bl.a. energihus- hållning och forskning och utveckling.

IEA-länderna har vid ett ministermöte i oktober 1977 beslutat att som grupp försöka begränsa oljeimporten år 1985 till 26 miljoner fat per dag, att jämföras med en import av ca 23 miljoner fat per dag under år 1977. Detta svarar mot 1.300 respektive 1.150 miljoner ton per år. Vid samma tillfälle överenskoms också om ett antal allmänna principer för energipolitiken som medlemsländerna förklarade sig beredda att följa i sin nationella politik. Dessa principer berör olika åtgärder som syftar till ett reducerat oljeberoende. Vidare beslöts om årliga examinationer av medlemsländer- nas energipolitik i syfte att få en uppfattning om vilka framsteg medlems- länderna gör inom de områden som anges i de energipolitiska principerna. För att stödja medlemsländernas aktiviteter när det gäller energisparande har ett omfattande informationsutbyte satts igång. Arbetet inom IEA har. när det gäller energisparande. allmänt sett intensifierats under den senaste tiden. En rapport om medlemsländernas energisparande har publicerats under år 1979.

Ett annat område inom IEA där en snabb utveckling ägt rum gäller samarbetet rörande forskning. utveckling och demonstration. Ca 35 avtal har ingåtts av intresserade medlemsländer för samarbete avseende enskil- da projekt. Sverige deltar i huvuddelen av dessa projekt genom bl.a. nämnden för energiproduktionsforskning. styrelsen för teknisk utveckling och statens råd för byggnadsforskning.

På grund av de osäkra utsikterna när det gäller den internationella oljemarknaden under år 1980 och därefter sammankallades ett minister- möte inom IEA i december 1979. Enighet rådde om behovet av fortsatta kraftiga åtgärder för att minska beroendet av importerad olja och därmed motverka risken för tillförselstörningar och prisökningar. Mötets viktigas- te resultat var att samtliga medlemsländer satte upp individuella mål för begränsning av oljeimporten år 1980 och 1985. För Sverige har angivits att nettoimporten av olja år 1980 inte skall överskrida 29.9 miljoner ton. Mål för år 1985 har av IEA-sekretariatet tentativt satts till 29 miljoner ton. Medlemsländerna har uttryckt sin fasta politiska vilja att inte överskrida de angivna importnivåerna.

Energisamarbete inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) bedrivs främst inom kommittéer för kol, gas och elkraft. Inom organisatio- nen har även ett samarbete inletts rörande energihushållning. I en resolu- tion antagen vid kommissionens session våren 1978 uttalades stöd för fortsatt arbete även när det gäller allmänna energiproblem i EC E—regionen.

Energisparprogram för byggnader i Norden

Samarbetet mellan de nordiska länderna inom energiområdet är av gam- malt datum och förutsättningarna för ett ytterligare utvidgat nordiskt ener- gisamarbete är goda särskilt inom byggområdet. Vid utarbetande av de program och åtgärder som vidtagits för att förbättra energihushållningen i befintlig bebyggelse har kontakterna mellan de berörda myndigheterna varit täta. Nordiska ministerrådets sekretariat och ämbetsmannakommit-

ten för samarbete inom byggsektorn har härtill försökt aktivt medverka genom att till diskussion ta upp aktuella problem. Därutöver har man bedrivit informationsverksamhet för att förmedla erfarenheter och idéer i samband med genomförandet av energibesparande åtgärder. På detta sätt har man kunnat informera om aktuella åtgärder redan då dessa befunnit sig i det s.k. förberedande stadiet.

F.n. pågår utvärderingar av energisparverksamheten i de nordiska län- derna. Längst har man i detta avseende hunnit i Norge och Sverige där fältundersökningar om den verkliga effekten av energibesparande åtgärder är på gång. De första resultaten från dessa presenterades vid årsskiftet l979—80.

Danmark: Grundvalen för de energipolitiska målsättningarna i Danmark utgörs av energiplanen från 1976 enligt vilken man skall försöka minska ökningen av energianvändningen och reducera oljeberoendet genom att övergå till andra energikällor.

För att säkerställa det landsomfattande ansvaret för värmeförsörjnings- planläggningen har handelsministern fått rätt att genom värmeplandirektiv fastslå vilka förutsättningar som skall läggas till grund vid utarbetandet av regionala och lokala värmeförsörjningsplaner. Mot bakgrunden av den aktuella försörjningssituationen och för att främja sparviljan har folketing- et dessutom i juni 1980 godkänt ett regeringsförslag om avgifter på eld- ningsolja. elektricitet och gas. Detta antas påverka förbrukaravgifterna på energi så att priset höjs betydligt.

I en inventering utförd av energistyrelsen konstateras att energiförbruk- ningen 1978 var 7% lägre än .1973 inom hela uppvärmningssektorn. Bolig- ministeriet har i en redogörelse från mars 1979 framfört. att det trots denna minskning är osäkert — måhända omöjligt — att nå de mål som uppställts för 1985 i energiplanen från 1976. Orsaken till detta anses bero på att det i flera avseenden varit svårt att genomföra de åtgärder som ansetts nödvän- diga. Det anses dock fortfarande möjligt att nå målsättningarna för 1995.

En lag om statligt stöd till förnyelsebara energikällor som använder solenergi. vindkraft, jordvärme, biogas, halm eller motsvarande har anta- gits. Bidraget kan högst uppgå till 100.000 Dkr, och för ändamålet har reserverats 25 miljoner 1979 och 25 miljoner 1980. Isoleringskostnaden för villor och lägenheter är avdragsgill för statlig inkomstskatt med 50% av kostnaderna, dock högst 3.000 Dkr (ca 2.455 Skr).

Ett bidrag med 25% av kostnaderna utgår för särskilt energi-effektiva sparåtgärder i hyresfastigheter och näringslivets byggnader. Som villkor för att sådant bidrag skall utgå, gäller att en särskilt utbildad besiktnings- man skall ha gjort en studie av hela byggnaden ur energisynpunkt. Ägaren eller brukaren kan därefter ansöka om bidrag på basis av energirapporten.

Sedan den 30 november 1979 finns en särskild lag om obligatorisk pannbesiktning. Enligt denna skall mindre oljepannor (med en effekt på upp till 60 kW), kontrollbesiktigas en gång om året i samband med sotning. Undantag kan göras i de fall fastighetsägaren har godkänt serviceavtal. Vid kontrollbesiktningen mäts rökgastemperatur. koldioxidhalt och sottal. Om dessa uppvisar för höga värden, skall ägaren/brukaren låta företa justering av pannan. För besiktningen uttas en viss avgift.

— Danmark har gjort en noggrann utvärdering av den totala besparings-

potentialen i befintliga byggnader. Bostadsdepartementet visar att för byggnadssektorn är den totala besparingspotentialen, genom isoleringsåt- gärder i gamla lägenheter till samma standard som i nya hus, ca 14.2 TWh för en total investering uppskattad till 7 miljarder Dkr. Isolering i andra byggnader kan spara ca 2,09 TWh genom att investera 1,6 miljarder Dkr. För alla byggnader i Danmark har en uppskattning gjorts att 5.8 TWh kan sparas genom förbättringar i värmesystem för en total investering på 2 miljarder Dkr.

Även beträffande utvärdering av sparåtgärder i nya byggnader har fiera analyser gjorts. I Danmark har regeringen övervägt att det skulle vara möjligt att till år 1990 spara ca 0,93 Mtoe genom ytterligare investeringar på ca 4.750 miljoner Dkr för kontroll av behoven i nya byggnader i samband med ökad isolering, automatiska kontrollsystem. värme från ventilationssystem och bättre värmesystem.

Finland: I mars 1979 beslutades i Finland om ett nytt energipolitiskt program. Man strävar till att minska den totala energianvändningen med 10% fram till år 1990 jämfört med vad den hade varit utan energibesparan- de åtgärder. Trots inbesparingar av den storlek som regeringen tänkt sig. antas ändå energianvändningen växa från ca 22.8 Mtoe (1977) till ca 30 Mtoe (1990). Detta under förutsättningen att den årliga ekonomiska tillväx- ten i medeltal är omkring 3 %.

Inom byggområdet anses byggbestämmelserna och därtill hörande typ- godkännandeverksamhet. särskilt på VVS-området. spela en stor roll. Regeringen har därför för avsikt att också ge ut bestämmelser som rör befintlig bebyggelse utöver det ekonomiska stöd som ges inom denna sektor. Utsikterna att i statsbelånade fastigheter väsentligt förbättra ener- gihushållningen bedömes som särskilt goda. Man avser också att via plan- lagstiftningen försöka påverka Valet av uppvärmningsform för olika bo- stadsområden. En prioritering av fjärr- och områdesuppvärmning anses nödvändig.

Investeringarna i bostäder. affärs- och offentliga byggnader för att för- bättra energiekonomin planeras under åren 1979—1990 uppgå till 6 mil- jarder ka. Realavkastningen uppskattas då uppgå till minst 5% årligen. Staten borde bidraga med i medeltal 20% som bidrag. Därutöver skulle under vissa förutsättningarna statliga grundförbättringslån på i medeltal 30—60% av totalkostnaderna beviljas.

Norge: Den norska regeringen har för stortinget avgett en redogörelse (stortingsmelding nr 42/1978-1979). i vilken framläggs synpunkter på det arbete med att förbättra energiekonomin som pågått allt sedan energikri- sen. Den norska regeringen understryker bl.a. sin principiella ståndpunkt att priset på energi bör återspegla de faktiska samhällsekonomiska kostna- derna som krävs för att ta fram nya energiresurser. Energipriset bör därför ha som grund de s.k. långsiktiga marginalkostnaderna.

Vad beträffar befintlig bebyggelse framhåller regeringen. att ca hälften av Norges bostäder är byggda före 1945. Många av dessa är dåligt isolera- de. och därför beviljades fram till årsskiftet 1978—l979 speciella lån för energisparande åtgärder. För närvarande utreder man spareffekten av dessa stödberättigade åtgärder. 1 mars 1980 presenterade det norska byggforskningsinstitutet resultatet av en tvåårig fältundersökning. som

syftade till att få fram relationen mellan teoretisk och verklig energibespa- ring för vissa energisparåtgärder. 74 småhus undersöktes. där olika former av utvändig tilläggsisolering samt fönsterbyte genomförts. Även om sprid- ningen i resultaten var stor. visade undersökningen att den verkligt upp- nådda energibesparingen i genomsnitt bara var 23% av den teoretiskt beräknade. Förklaringen till detta låga utfall är att de med hjälp av åtgär- derna förbättrade energiegenskaperna hos husen till stor del "använts” för att hålla en ökad värmekomfort i stället för att minska energianvändning- en. Utfallet bör därför ej tolkas som att tilläggsisoleringen ej är effektiv.

De teoretiska undersökningar som gjorts ger vid handen. att det vore möjligt att till en kostnad på ca 10 miljarder Nkr inbespara omkring 4.4 TWh per åri bostäder och ca 2.8 TWh till en kostnad av ca 5 miljarder Nkr i andra byggnader. De totala inbesparingarna i byggnader på 7.2 TWh om året motsvarar ca 20 % av den nuvarande energianvändningen i fastighe- ter.

Regeringen har för avsikt att kontinuerligt arbeta vidare med energibe- sparingsåtgärderna och en ny redogörelse om Norges energiförsörjning fram till år 2000 är under utarbetande. För att förbättra energihushållning- en i statens fastigheter utarbetas ett särskilt sparprogram.

Energisparprogram för befintliga byggnader i IEAs medlemsländer

De fiesta av lEAs 20 medlemsländer. Australien. Belgien. Danmark, Eng- land, Grekland. Holland. Irland. Italien. Japan, Kanada. Luxemburg, Norge, Nya Zeeland. Schweiz, Spanien. Sverige. Turkiet. USA. Västtysk- land. Österrike. har upprättat sparprogram för att förbättra befintliga bygg- nader med hjälp av bidrag. lån och skatter.

Dessa sparprogram finns nu i 14 länder. jämfört med 12 länder är 1977. De återstående 6 länderna. Australien. Grekland. Italien. Spanien. thweiz och Turkiet har fortfarande inga eller mycket begränsade spar- program. Under 1979 har sparprogram i befintliga byggnader utvidgats betydligt i 7 länder. nämligen i Kanada, Irland. Japan. Nya Zeeland och USA. För Österrike och Tyskland omfattar detta statliga byggnader.

Nedan redovisas några exempel på olika sparprogram: — Kanada har avskaffat skatten (12%) på isoleringsmaterial. värmepum- par. olika värmesystem och ett antal energisparåtgärder i byggnader. Vidare ges skattelättnader med upp till 500 kanadensiska dollar (ca 1.850 Skr) för isolering av alla bostäder byggda före 1961. Kanada har uppnått en genomsnittsbesparing beträffande el på ca 37% inom byggnadssektorn genom olika isoleringsåtgärder i befintliga bygg- nader. I oljeuppvärmningssystem visar uppskattningar att genom olika åtgärder kan en genomsnittlig besparing på mellan 15 och 20% göras.

— I Västtyskland har man infört en lag om isolering av nya byggnader. Bidrag ges med upp till 25% av kostnaden för isolering av fastigheter eller så kan man göra skatteavdrag med 10% per år i 10 år. Bidragen gäller också värmepumpar och solfångare. — I England får privatpersoner bidrag med 66% av kostnaderna. dock max 50£ (ca 485 Skr) för att isolera sina hus. Bidrag kan även erhållas för industri- och affärsbyggnader.

— Holland har haft bidrag för isolering av bostäder sedan 1974. T.o.m. 1978 har 550.000 gamla och nya bostäder fått bidrag och 1990 skall samtliga bostäder vara isolerade. Staten använder ekonomiska medel för att öka byggandet av fjärrvärmeverk med kombinerad produktion av värme och elkraft.

— Bidrag ges i Irland för tilläggsisolering av bostäder med max 600£ (ca 5.400 Skr) eller 2/3 av kostnaden. Man har även infört isoleringsbe- stämmelser för hus byggda med statliga lån från juli 1979. — I USA ges skattelättnader upp till 300$ (ca 1.300 Skr) för isolering. tätning av fönster m.m. 1980 kommer en ny norm för nybyggnation. Man försöker också minska energikonsumtionen genom skattelätt- nader. Vidare får låginkomsttagare bidrag för investeringar i energispar— åtgärder. De fiesta delstater har nu antagit den s.k. ASHRAE-standar- den. en norm för energihushållning vid nybyggnad. Standarden anger energihushållningsmål eller budgetar för byggnaders utformning. men specificerar inte materialen. metoderna eller processerna för att uppfyl- la dessa mål. Detta medger en avsevärd flexibilitet att introducera energieffektivare byggnader. inklusive användandet av förnybara ener- gikällor.

Val av styrmedel samt organisationsformer

Det mest använda styrmedlet inom byggnadssektorn är som tidigare fram- gått olika typer av bidrag och subventioner för isolering och förbättringar av befintliga byggnader samt olika isoleringsbestämmelser för nybyggen. Andra viktiga styrmedel är lån och skatter. Det mesta utförs på frivillig basis och med hjälp av information och rådgivning samt upprättande av olika sparprogram.

Erfarenheter av sparprogrammen

Enligt resultaten från en ekonomisk analys baserad på information från 5 länder drar IEAs sekretariat följande preliminära slutsatser:

— De fiesta beräkningar som redovisats visar att återbetalningstiden för de investeringar som gjorts i nya byggnader. för att spara energi. är kortare än för åtgärder i befintlig bebyggelse. Detta beror till stor del på att de pålagda besparingsåtgärderna kan beaktas vid utformandet av byggna- der och därför förorsakar endast marginella investeringskostnader. Be- sparingsåtgärderna blir lönsamma. ibland mycket lönsamma. under rim- liga antaganden. — Därför är det speciellt viktigt att projekt för upprustning av befintliga byggnader utformas med stor noggrannhet och att man tar hänsyn till individuella omständigheter. Här finns ett mycket stort behov av statligt stöd och subventioner om energibesparingar skall uppnås i någon större utsträckning. I de fiesta länder arbetar man fortfarande med att få fram metoder för att kunna mäta verkligt uppnått energisparande. Än så länge är det därför svårt. ja näst intill omöjligt. att redovisa några exakta resultat. De flesta uppgifterna är än så länge bara uppskattningar och långt ifrån tillförlitliga. Förhoppningen och målsättningen är dock att man snart skall kunna redo- visa bättre resultat.

1 Bostäder

I fråga om bostadshus lämnas stöd bl.a. till förbättring av värme- och ventilationssystem och i fråga om fierbostadshus även för inreglering av sådana system. Stöd lämnas vidare till anordning för individuell mätning av varmvatten. el och gas samt för nattackumulering av varmvatten. Stöd lämnas också till kostnader för anslutning till fjärrvärmeanläggning och till förbättring av värmeisolering av väggar, fönster och bjälklag.

Stöd lämnas i form av bidrag och lån. Bidrag lämnas enligt förordningen (1980: 334) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. och lån enligt bostadsfinansieringsförordningen ( 1974: 346. omtryckt 1980: 329).

Energisparbidrag och energisparlån utgår för åtgärder beträffande bo- stadslägenheter, vissa gemensamma värme- och varmvattenanläggningar samt sådana lokaler som kan ingå i låneunderlag för statliga bostadslån och är avsedda för annat ändamål än förvärvsverksamhet. Räntebidrag utgår för lån till fierfamiljshus och till småhus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt.

Energisparbidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden, dock högst med 3000 kr. per bostadslägenhet som berörs och 30 kr per m2 våningsyta i lokal som berörs. Godkänd kostnad måste uppgå till minst 1 500 kr för att stöd ska kunna beviljas. Energisparlån lämnas med 30% av låneunderlaget.

I fråga om småhus kan lån till sådana energibesparande åtgärder som avses i energisparförordningen också lämnas enligt förbättringslåneförord— ningen (1980:261). Förbättringslån kan sökas av personer över 60 år. handikappade och vissa andra grupper. Lånet lämnas högst med ett belopp som motsvarar 95 % av godkänd kostnad.

Fråga om bidrag och/eller lån enligt någon av nu nämnda författningar prövas av Iänsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganet i kommunen.

1979 års energipolitiska beslut' innebar bland annat att en del föränd- ringar genomfördes i stödvillkoren. Ändringarna innebar bland annat att bidrag inte längre beviljas till åtgärder som är direkt föranledda av förbätt- ringar av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag.

' Prop 1978/79: 115. CU 1978/79: 37. rskr 1978/ 79: 394

2 Allmänna samlingslokaler m.m.

Stöd till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av bidrag för i princip samma åtgärder som kan få stöd enligt energi- sparförordningen. Enligt 38 aå kungörelsen (l973z400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976: 794. ändrad senast 1980: 336) lämnas bidrag med 50% av godkänd kostnad för åtgärderna dock högst med.300000 kronor per projekt.

3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Stödet enligt förordningen (19791816) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. (om— tryckt 19802335) utgår till alla åtgärder som bedöms spara energi eller minskar behovet av olja. Stöd utgår i form av bidrag med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp, med 35 % av detta belopp, samt i form av lån i vissa fall.

Stödet omfattar förutom kommunala och landstingskommunala byggna- der bl.a. även vissa byggnader som tillhör kyrkan, försäkringskassor och ideella organisationer.

Fråga om bidrag prövas av bostadsstyrelsen, medan fråga om lån prövas av regeringen.

4 Statliga byggnader

För energibesparande åtgärder i befintliga byggnader disponerar bygg- nadsstyrelsen (KBS) sedan energikrisen 73/74 ett särskilt anslag från bostadsdepartementet (en delpost inom anslaget "Bl7 Vissa energibespa- rande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. . .”). Total ram t o m budget- året l980/8l uppgår till 210 Mkr. Fram till 1978 har dessa medel nyttjats enbart för energibesparande åtgärder i KBS fastighetsbestånd. Under l978 tillkom ett antal andra statliga verk. Från och med budgetåret 1978/79 finansieras med dessa medel även energibesparande åtgärder i bl.a. fortifi- kationsförvaltningens byggnader. De affärsdrivande statliga verken får medel för energibesparande åtgärder från SIND. d v 5 de affärsdrivande verken likställes med näringslivet i övrigt vad gäller villkor för stöd till energibesparande åtgärder.

5 Näringslivets byggnader

Stöd till näringslivets byggnader lämnas enligt förordningen (l980:556) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. Bidrag beviljas med högst 35 % av den godkända kostnaden: den godkända kost- naden måste dock uppgå till minst 5000 kronor för att stöd ska kunna beviljas. Fråga om bidrag prövas av regional utvecklingsfond när det gäller företag med högst 200 anställda och bidraget är högst 50000 kronor. I

annat fall prövas fråga om bidrag av statens industriverk. Om bidraget kan antagas komma att överstiga 4 miljoner kronor görs prövningen av rege- ringen efter yttrande från statens industriverk.

6 Trädgårdsnäringens byggnader

Stöd till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader utgår enligt förordningen (1979:428) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag. Bidrag utgår i princip endast till trädgårds- företag som uppfyller de allmänna förutsättningarna för statligt stöd enligt förordningen (1979: 427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalise- ring. Bidrag beviljas med högst 35% av godkända kostnader, vilka måste uppgå till minst 3000 kr. Bidraget får dock ej överstiga 100000 kr. Stödet administeras av lantbruksstyrelsen och Iantbruksnämnderna. Sedan stödet infördes år 1974 har t o m den 1 juli 1979 bidrag beviljats med sammanlagt ca 11 miljoner kronor.

' Denna bilaga bygger på material av Birgitta Juås och Bengt Mattsson, Högskolani Karlstad.

I nedanstående tabeller redovisas skillnaden mellan fastighetsägarens vinst (exklusive bidrag) och samhällets vinst av olika energisparåtgärder. räknat per lägenhet. Skillnaden mellan den privatekonomiska och den samhälls- ekonomiska lönsamheten förklaras av effekter som sammanhänger med inflation och beskattning, samt av det faktum att det privatekonomiska planeringsperspektivet är mer kortsiktigt än det samhällsekonomiska. Om hänsyn tas till bidragen ökar den privatekonomiska lönsamheten. Effekten av bidrag framgår av raden "Bx” i tabellen.

Beräkningarna har gjorts med följande förutsättningar:

]. Fastighetsägarens vinst redovisas exklusive bidragDen har beräknats som nuvärdet av energibesparingen minus nuvärdet av underhållskostna- derna minus nuvärdet av amorteringar och ränteutgifter. Därvid har en diskonteringsränta om 5 % använts.

2. Den samhällsekonomiska vinsten har beräknats som nuvärdet av energibesparingen minus nuvärdet av underhållskostnaderna minus inve- steringskostnaden.Diskonteringsräntan har antagits vara 5%. Vid beräk- ningarna har inga positiva effekter utöver energibesparingen beaktats. och inte heller några negativa bieffekter eller störningar i samband med genom- förandet av åtgärderna. I de fall åtgärderna beräknas medföra en samhälls- ekonomisk förlust ("negativ vinst”) markeras detta med minustecken i tabellen.

3. Hela vinsten av energisparåtgärderna har antagits tillfalla fastighets- ägaren.

4. Planeringshorisonten har satts till 10 år med ett restvärde av investe- ringen vid periodens slut motsvarande 0 års. 5 års respektive 10 års avkastning.

5. Den del av investeringen som motsvarar godkänd kostnad antas bli finansierad med annuitetslån. Därvid antas följande löptider och ränte- satser för olika åtgärder i skilda fastighetskategorier:

Åtgärdskategori Löptid (år)

Åtgärder i värme- och ventilationssystem, småhus 13 flerbostadshus 17 Värmeisolering, småhus 16 flerbostadshus 18

Fastighetskategori Låneränta (%) Småhus 10 Öllmännyttiga flerbostadshus 6 Ovriga flerbostadshus 8

6. Den del av investeringen som överstiger godkänd kostnad antas bli finansierad med ett tioårigt lån med rak amortering till en ränta om 15 %.

7. Förväntad inflationstakt har satts till 5, 10 respektive 15 % per år. Vid 15 % inflation har dock räntan antagits vara 5 procentenheter högre.

8. Marginalskattesatsen har antagits vara 60% för småhus och privatäg- da flerbostadshus, vid beräkning av avdragsgillt underskott. Allmännyttiga bostadshus har antagits sakna avdragsmöjlighet.

9. Jämförelsen avser oljeuppvärmda hus. Pannverkningsgraden har an- tagits vara 70% för småhus och 80% för flerbostadshus.

10. Den reala prisökningen på energi har satts till 2% per år alternativt 4%.

11. Spareffektema är de teoretiskt beräknade (redovisade i bostadssty- relsens utvärderingar). En avstämning mot SIB:s beräkningar av k-värden i bostadsbeståndet och mot Anderlind m.fl. har gjorts.

Kolumnema ".F äg. vinst-Sh. vinst” anger skillnaden mellan fastighets- ägarens vinst (beräknad enligt 1. ovan) och den samhällsekonomiska vins- ten (2. ovan). Det bör observeras att en positiv skillnad i och för sig inte säger något om huruvida en åtgärd är lönsam eller inte. Detta framgår i stället av kolumnen markerad "Sh.vinst".

Tabell 1 Skillnad mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Småhus

(Sh = samhället, F. äg. = Fastighetsägare)

___—%

Åtgärd Investe— Bidrag Rest- Real energiprisökn. 2 % Real energiprisökn. 4 % ring värde

Sh vinst F.äg.vinst — Sh.vinst Sh vinst F.äg.vinst — Sh.vinst

1nfl.takt % lnfl.takt %

5 10 15 5 10 15

___—M_—

0 —416 +536 +820 +197 —248 +536 +820 +917

Radiatortermostater 1 740 305 5 +536 +820 +917 +536 +820 +917 10 +536 +820 +917 +536 +820 +917 Bx +0,66 +0,5 +0,44 +0,66 +0,5 +0,44

2 775 525 0 —970 + 176 +6l4 +765 —625 +0 +437 +589

Shuntautomatik 5 +704 +1 142 +] 293 +704 +1 142 +] 293 10 +704 +1 142 +] 293 +704 +1 142 +] 293

Bx +0,66 +0,5 +0,44 +0,66 +0.5 +0,44

3 456 832 0 6 782 —4 256 —3 668 —3 456 9 998 —6 983 —6 395 —618

Golvbjålklag 5 —2 476 —1 889 —1 677 ——4 698 —4 110 —3 898 0 —937 —349 —137 —2 516 —1928 —1 716

Bx +0,63 +0,47 +0,41 +0,63 +0,47 +0,41

3 866 492 0 5 377 —4 033 —3 415 —3 195 8 280 —6 495 —5 877 —5 657

Vindsbjälklag 5 —2 426 —1 809 —1 588 —4 432 —3 814 —3 594 0 —1037 —419 —199 —2 462 —1844 —1624

Bx +0,63 +0,47 +0.4l +0,63 +0,47 +0,4l

7 020 228 0 —2 714 —684 +406 +792 —1 362 —1 826 —741 —355

Treglasfönster 5 +65 +] 154 +1 540 —869 +220 +606 10 712 +1802 +2188 48 +| 137 +1524

Bx +0,63 +0,47 +0.41 +0,63 +0,47 +0,41

21260 2014 0 —4 951 —1655 +] 816 +3 058 +170 —5 981 —2 510 —1268 Ytterväggar: småhus: plåt 5 +1 179 +4 650 +5 892 —2 359 +1 111 +2 354 10 +3 632 +7 103 +8 345 +] 117 +4 588 +5 830

Bx +0,63 +0.47 0.41 +0,63 +0,47 +0,4l

20140 2 014 0 —3 831 —1403 +1935 +3132 1291 —5 729 —2 391 —1 193 +1432 +4 770 +5 967 —2 107 +1231 +2 429

VX

Ytterväggar: småhus: trä

Ytterväggar: tegel

Värmeväxlare för ventila-

tionsluft

Solvärme

Värmepump

Energimätare

Isolering med plastskum

32 330

7000 8000

17000

1600 2340

2 014

1 470

1 680

2 940

336 398

10 Bx

ln

10 Ex

—16 021

+1676

—3 187

—69

—328

+4 059

+3 884 +0,63 +] 449 +4 284 +6 736

+0_63

—1 390 +613 +2 359 +0,66 +1 268 +2 696 +2 696

+0,66

+389 +5 206 +5 206 +0,66

—36 +268 +544

+0,66

——2 766 —1 653 —691 0,63

+7 222 +0.47 +6 663 +9 498 +” 950 +0.47

-—226 +] 777 +3 522

+0.5

+2 598 +4 026 +4 026

+0.5

+3 161 +7 979 +7 979

+0.5

+225 +529 +805 +0.5

—2 382 — 1 269 —307 0,47

+8 420 +0.4l +8 525 +11360 +13 812

+0.41

+169 +2 172 +3 918 +0.44

+3 049 +4 478 +4 478

+0_44

+4 109 +8 927 +8 927 +0.44

+3l6 +620 +896 +0.44

-2 254 ——1 141 —179 0.41

—-10 899

+3 665

—2 151

+3 037

+98

6 069

+] 369 +0,63 —2 677 +745 +4 221 +0,63

—166 +2 359 +0.66 +737 +2 696 +2 696 +0,66

—1 202 +5 206 +5 206

+0,66

—336 + 101 +544 +0,66

—4 470 —3 042 —1 678

0.63

+4 707 +0.47 +2 337 +5 959 +9 435

+0.47

—1 626 +997 +3 522 +0.5 +2 067 +4 026 +4 026

+0.5

+1 570 +7 979 +7 979 +0.5

—75 +362 +805 +0,5

—-4 086 —2 658 —-1 294

0,47

+5 905 +0.4l +4 199 +7 821 +11 297

+0.41

—1 230 +1 392 +3 918 +0.44 +2 519 +4 478 +4 478 +0.44 +2 518 +8 927 +8 927 +0.44

+ 16 +452 +896 +0.44

—3 958 —2 530 —1 161

0,41

Tabell 2 Skillnad mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Flerfamiljshus (allmännyttiga eller med bostadsrätt)

(Sh = samhället. F.äg. = Fastighetsägare) ———-———————-_—_—________—_ Åtgärd Investe- Bidrag Restvärd Real energiprisökn. 2 % Real energiprisökn. 4 % ring

Sh vinst F.äg.vinst — Sh.vinst Sh vinst F.äg.vinst — Sh.vinst

1nfl.takt % 1nfl.takt %

5 10 15 5 10 15 ___—__M—

825 206 0 41 + 144 + 303 + 269 + 147 + 144 + 303 + 269

Radiatortermostater 5 + 144 + 303 + 269 + 147 + 144 + 303 + 269 10 +I44 +303 +269 +147 +144 +303 +269

Bx +0.75 0,56 +0,61 0,75 0.56 0.61

408 100 —525 —201 +122 —137 +688 —284 '+206 —220 +68 +147 +123 +68 +147 +123

10 +68 +147 +123 +68 +147 +123 Bx +0.75 0,56 0,61 +0,75 0,56 0.61

OV)

Variatorutrustning

! 265 276 479 —817 —570 —645 1 027 —128 —1 034 —1 109 —514 —267 —341 —892 —645 —720 —252 —5 —79 —520 —273 —348

Bx 0.74 0,55 +0,6 0.74 0.55 +0,6

Vindsbjälklag

Otho

767 320 0 +691 —501 —354 —412 +| 149 —889 —742 —800

Bottenbjålklag 5 —247 —— 100 — 158 —564 —417 —475 10 —29 +119 +61 —253 —106 — 164

Bx 0,74 0.55 0.6 0.74 0.55 0,6 4 270 547 0 —2 770 —829 +9 —76 —2 299 —1 229 —390 —476

Treglasfönster 5 —569 +270 + 184 —894 —56 — 141 10 —343 +495 +409 —575 +264 + 178

Bx 0,74 0,55 0.6 0,74 0,55 0,6 7 540 1244 0 —4 093 —199 +1266 +885 —3 010 —1 117 +348 —33

Ytterväggar: plåt 5 +400 +1 865 +] 484 —348 +1 117 +736 10 +918 +2 384 +2 003 +387 +1852 +| 471

Bx 0.74 0,55 0,6 0.74 0,55 0,6

7 163 1244 0 —3 715 +198 +1586 +1 159 —2 632 —720 +667 +241

Ytterväggar: trä

Ytterväggar: tegel

Värmeväxlare för ventila-

tionsluft

Ventilationsreglering

Tätning med plastskum

Spjällregulator

Individuell mätning

___—___—

11 498

855 342 660 257 400

1244

256

102

198

77

120

10 Ex

"1

10 Ex

—8 050

+2 414

+379

+ 679

+120

+797 +1 316 0.74

+68 +667 +1 186 0,74

—1 194 —442 +210 0,75

+84 + 184 +84 0,75

—591 —358 — 157

0,74 +63 +63 +63 0,75

— 160 —28 +98 0,75

+2 185 +2 704 0.55

+2 308 +2 907 —3 427

0,55

— 1 030 —278 +374

0.56

+149 +149 +149

0,56

—463 —230 —29 0,55 +112 +112 +112

0,56

—83 +48 + 175 0,56

+1 758 +2 277 0.6

+1816 +2 415 +2 934

0,6

—1073 —321 +331

0.61

+132 +132 +132

0,61

—498 —265

0,6

+100 +100 +100

0.61

—103 —28 +155 0,61

—6 968

+3126

+ 462

+1100

+26

+728

+49 +784 0.74

—850 —80 +654 0,74

—1 696 —722 +210

0,75 +84 +84 +84 0.75

—948 —648 —363

0.74 +63 +63 +63 0,75

— 347 — 133 +98 0,75

+1 437 +2 172 0,55

+1391 +2 160 +2 895

0,55

—— 1 533 —559 +374

0,56

+149 +149 +149

0.56

-820 —520 —235

0.55

+112 +112 +112

0.56

—271 —57 + 175 0,56

+1010 +1745 0,6

+898 + 1 667 +2 402 0.6

—1 575 —601 +331 0,61

+132 +132 +132

0,61

—855 —555 —270

0.6

+100 +100 +100

0.61

—291 —77 +153 0.61

Tabell 3 Skillnad mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Övriga fierfamiljshus

(Sh. = samhället, F.äg. = Fastighetsägare)

Åtgärd Investe-

ring

825 Radiatortermostater 408 Variatorutrustning

1 265 Vindsbjälklag

767 Bottenbjälklag

4 270 Treglasfönster

7 540 Ytterväggar: plåt

7 163

Bidrag

206

100 276 320 547

1 244

1244

Restvärd

Sh vinst

41

+525 -—400 +691

—2 770

—4 093

—3 715

1nfl.takt % +219 +219 +219 +0,58 -303 — 195 — 195

0,58

+986 —865 —760 +0,56 —789 —687 —549 +0,56

—49 +55 + 146 +0,56

+325 +565 +772 +0.56

+ 469

Real energiprisökn. 2 %

F.äg.vinst -— Sh.vinst

+350 +350 +350

0,42

—329 —131 —131

0,42

—787 —666 —560 +0.40 —664 —562 —470 +0.40 +608 +712 +802

0.40

+] 532 +] 772 +] 979 +0.40 +] 629

+390 +390 +390

0.57

—219 —111 -—111

0,37

—727 —606 —561 +0.36 —632 —530 —472 +0.36 +817 +921 +1 071 0,36

+1873 +2 113 +2 320 +0.36 +1944

Sh vinst

147

+ 688

+1027 +1149

—2 299

—3 010

—2 632

1nfl.takt % 5

+ 156 + 156 + 156 +0,58

—434 —293 —z93

0.58

—1 500 -—1 345 —1 196 +0,56 —1 219 —1 089

—964 +0,56 —491 —357 —229 +0.56 ”692 —384 —89 +0.56 -—548

Real energiprisökn. 4 %

F.äg.vinst —- Sh.vinst

+287 +287 +287

0.42

—369 —228 -— 228

0,42

—1 301 —1 145 —997 +0.40

— 1 094 — 964

— 840 0.40 + 165 +299 +427 +0.4

+515 +823 +1 117 +0.4 +612

326 326 326 0.37

—350 —208 —208

0.37

—1 242 —1 046 —938 +0,36

— 1 062 —932 —807

0,36

+374 +508 +636 +0,36 +855 +1 164 +] 458 +0.36 +928

Ytterväggar: trä

Ytterväggar: tegel

Värmeväxlare för ventila-

tionsluft

Ventilationsreglering

Tätning med plastskum

Spjällregulator

Individuell mätning

11 498

855 342 257 400

1244

256

102

198

77

120

10 Bx

VÄ

10 Bx

emo

Bx

m

10 Ex

—8 050

+2 414

+379

679

—6

+120

+709 +916 0,56

+1 584 +] 824 +2 031

0,56

—1 706 —-1405 —1144

0,58

—114 —114 —114

0,58

—820 —727

—-39 + 12 +64 0,58

+1 869 +2 076 0.40 —3 406 +3 646 +3 853 0.4

—1582 —1281 —1021

0,42 ——59 —59 —59 0,42

—714 —621 —540

0,4

+132 +132 +132

0,42

+25 +77 + 128 0,42

+2 184 +2 392 0,36 +3 937 +4 177 +4 384

0,36

—1 542 —1 241 —980 0,37

—43 —43 —43 0,37

—591 —510 0,36 +144 +144 +132

0,37 +44

147 0.37

—6 968

+3 126

+ 462

1100

+26

+728

—239 +54 0.56 +567 +875 +] 169 0,56

—2 334 —1 945 —1 572

0,58

—161 —161 —161

0,58

—1 215 —1 095 —981 0,56

+71 +71 +71 0.58

—275 —— 189 —96 0,58

+920 +1 214 0,4

+2 389 +2 697 +2 991 0.4 —2 211 ——1 821 —1449

0,42

—— 107 — 107 — 107 0,42

—1 109 —989 -875

0,4

+112 +112 +112

0,42

—211 ——125 —32 0,46

—1 079 —959 —845

0,36

+125 +125 +125

0.37

—192 —106 -—13 0,37

I många fall kan betydande fördelar av ekonomisk, administrativ och social art uppnås genom en samordning av tyngre energisparåtgärder med ombyggnadsåtgärder. Speciellt gäller detta i de fall en evakuering behöver ske samt i samband med fasadrenovering och fönsterbyte. Däremot före- ligger inte lika påtagliga samordningsvinster mellan andra typer av om- byggnadsåtgärder (t.ex. förbättrad sophantering) och energisparande åt- gärder. ] det följande förutsätts att energisparande åtgärder alltid genom- förs i hus, som byggs om av andra skäl. Däremot gäller inte det omvända. Energisparåtgärder kan i många fall genomföras utan samband med om- byggnadsåtgärder. Det kan också vara aktuellt att tidigarelägga vissa reno- veringsåtgärder, t.ex. fasadrenoveringar och fönsterbyten i syfte att uppnå en samordning med planerade energisparåtgärder. Beräkningarna nedan avser dock enbart de fall energisparåtgärder senareläggs för att möjliggöra en samordning med annan ombyggnad.

Stadsförnyelse— och energisparverksamheten skiljer sig på en mängd punkter. Framför allt är det antalet bostäder som berörs, som skiljer de båda programmen åt.

Bostäder med brister i ett eller flera avseenden fördelar sig enligt föl- jande:

Halv- och omoderna lägenheter 323000 varav lägenheter i flerbostadshus 178000 " småhus 148000 AVSaknad av hiss i hus med tre eller 1,01 milj lgh" fler våningar varav trevåningshus 825 100 hus med fyra våningar eller mer 190200 Otillfredsställande sophanterings- 50000 förhållanden hyresfastig- heter

Hög halt av radongas Småhus 3000—15000” Flerbostadshus

Otillfredsställande Iägenhetssamman- 541435 lgh sättning Behov av yttre underhållsåtgärder 72000 hus

" Framskrivning av FoB 1975. ” Enligt radonutredningen.

' Denna bilaga är förfat- tad av Civ.ek. Ingela Sjöström-Hedge.

Enligt underhållsfondsutredningen har 62% av flerbostadshusen, byggda före 1945 (dvs. ca 460000 lgh), kvalitetsbrister beträffande fasad, yttervägg, tak eller fönster. Enligt BFR:s fönstergrupp förekommer röt- skador i 4% av småhusen och i 10% av flerbostadshusen, byggda 1950—1974.

Eftersom en lägenhet kan uppvisa flera av ovanstående brister är det svårt att uppskatta hur stort det totala ombyggnadsbehovet är. Beräkning- arna i det följande utgår från ett ombyggnadsbehov i intervallet 323000— 1 milj lgh.

Tabell ] Jämförelse ombyggnadsprogram — energisparprogram, bostadshus

Antal lgh/år Ombyggnad Energi lgh i flerbostadshus 11 200" 195 710 småhus 12 300 67 780 23 500 263 490 Investeringskostnad/lgh flerbostadshus 50—350000 2 260" (m = 150000 småhus 80—250000 11010 (m = 180000) Beviljade belopp 330 milj Lån 305 milj 444 småhus 439 milj Bidrag 139 milj milj Lån 650 milj >684 totalt 769 milj Bidrag 34 milj milj

Totalt 1.2 miljarder

Investeringar 4—5 mdr 2—4 mdr' totalt/år

Återstående "behov” lgh i FH (kval 3-7) 175000 1.3 milj—1.8 milj" småhus 148000 800000—1.1 milj

övrigt (500000—1 milj) 323 000— 2.1 milj—2.9 milj

1 milj

Återstående investerings 50 mdr— 20—25 mdr behov 100 mdr Tid med nuvarande takt 16 år 8 år' Avslutat år 1996—2000 1988

" BoS. budgetåret 78—79. ” Ombyggnadsinvesteringar 1977 var 2,49 mdr. Faktorprisindex Bygg har ökat med ca 20% per år. M.h.t. viss produktivitetsökning kan uppskattas en årlig kostnadsökning med ca 17 %. (' BoS, genomsnittlig godkänd kostnad 1979. d Inkl. en uppskattning av de åtgärder som genomförs utan stöd. ” Sparplanen. t.ex. fönstertätning. ' Nuvarande ökningstakt förutsätter 1.67 TWh/år 1988.

Energisparprogrammet är av betydligt större omfattning. Drygt 2 milj bostäder, dvs närmare 60% av bostadsbeståndet. berörs i någon form av energisparprogrammet. De båda programmen skiljer sig också åt beträffan- de investeringskostnader per lägenhet, beviljade lån och bidrag, åter- stående investeringsbehov, tidssikt m.m. I tabell I ges en sammanfattande jämförelse mellan de båda programmen. För att närmare studera i vilka fall en samordning mellan förnyelseåt- gärder och energisparåtgärder bör ske har i tabell 2 sparplanens alternativ Ill delats upp i lättare och tyngre åtgärder. Av tabellen framgår också hur många småhus respektive lägenheter i flerbostadshus som enligt planen berörs av olika åtgärder. Vidare visas beräknad besparing (i TWh netto/år) till följd av de olika åtgärderna och investering i miljarder kr. Här förut- sätts att samtliga enklare energisparåtgärder genomförs oberoende av evevtuell ombyggnad och modernisering. [ tabellen markeras energisparåt- gärder som genomförs inom energisparprogrammet utan någon samord-

Tabe112 Sparplanen alt 111

Lätta åtgärder — genomförs i samtliga fall. som sparplanen anger. Endast om hus inom kort skall byggas om eller rivas uppskjuts dessa åtgärder.

Åtgärd Antal Antal lgh Netto Årl. Inves- SH i FH TWh/år besp. tering miljar- Tilläggsisolering E 660000 720000 2.26 2.30

lättåtkomliga vindsbjälklag Fönsterombyggnad E 160000 240000 0.33 1120 Åtgärdstyp 3 o 4

Tätning mellan E 1000000 1650000 3,80 1,20 karm och båge

Utbyte av E 220000 310000 0,51 0,23 oljebrännare

Trimning och E 590000 1000000 2.35 0

ekonomisotning av pannanläggningar

Inreglering av E — 270000 0,20 0,06 ventilation

Inreglering av E 300000 930 000 0.45 0.27 uppvärmnings- system samt temperatursänkning

Installation E — 100000 0,1 0,02 av motorshunt

Drifttidsstyrnirlg 300000 700 000 0,6 0,21 av uppvärmnings- system

Individuell E 200 000 200 000 0,1 0,15

elmätning

Tabell 2 Sparplanen alt Ill

Tyngre åtgärder — samordnas med stadsförnyelseprogrammet i de fall evakuering

krävs. Åtgärd Kate- Antal SH Återstår Antal lgh Återstår Ärl. Inves- gori 1988 i FH 1988 besp. tering netto mil- TWh/årjarder Tilläggsisolering S 365000 74000 150000 87500 1.06 1.55

av golvbjälklag

Tilläggsisolering E/S 765000 37000 640000 200000 4.23 7.6 av yttervägg

Fönsterbyte S 225000 74000 140000 120000 0.34 2.14 Övrig tätning E/S 675000 37000 500000 200000 1.80 1,75

Installation av E — 200000 — 0.06 0.03 rökgasspjäll

VärmeåtervinningE/S —— — 680000 200000 1.32 1.21 ur ventilations- luft

Individuell E/S 30000 7000 200000 25000 0,19 0,18 värmemätning (temperatur)

Tilläggsisolering E 600000 — 1 100000 — 0.85 1.31 av apparater och rör

Individuell E/S —— 400000 50000 0,30 0,16 varmvatten- mätning

10,15 15,93

Kostnadsuppgiftema avser kostnadsläget 1977, exklusive mervärdesskatt.

ning med stadsförnyelseverksamheten med E.energisparåtgärder som en- dast genomförs i samband med ombyggnad inom stadsförnyelseverksam- heten med S samt energisparåtgärder som till viss del samordnas med stadsförnyelseverksamheten med E/S.

1 tabell 3 redovisas närmare de antagaden som legat till grund för fördelningen på de olika programmen samt det antal småhus- och lägen- heter. där tyngre enerisparåtgärder återstår efter 1988.

Tabell 3 Antaganden om samordning med stadsförnyelse

Åtgärd

Små/ms

Tilläggsisolering av golvbjälklag

Tilläggsisolering av yttervägg Fönsterbyte Övrig tätning

Individuell värmemätning

Åtgärd

F lerbostadslms

Tilläggsisolering av golvbjälklag

Tilläggsisolering av yttervägg

Fönsterbyte

Övrig tätning

Värmeåtervinning ur ventilationsluft

Individuell värmemätning (temp.)

Individuell varmvattenmätning

Beteckning

E/S

E/S

E/S

Beteckning

E/S

E/S

E/S

E/S

Hus. som återstår är 1988

Antas samordnas med ombyggnad. 74 ()()0 hus återstår

Antas delvis samordnas med ombyggnad. 37000 hus återstår

Antas samordnas med ombyggnad. 74000 hus återstår

Antas delvis samordnas med ombyggnad. 37000 hus återstår

Antas delvis samordnas med ombyggnad. 7000 hus.

Antagande om samordning med renovering och stadsförnyelse — lgh som återstår 1988

Antas samordnas med standard- höjande modernisering. 87 500 lgh återstår

Antas delvis samordnas med upprustning och ombyggnad ca 200000 lgh återstår. Tidi- gareläggning kan dock tänkas).

Antas samordnas med fönster- byte t.ex. p.g.a. rötskador. Uppskattningsvis t'lnns ca 200000 lgh i flerbostadshus med rötskadade fönster. Om dessa åtgärdas under en 20- årsperiod innebär det 10000 lgh per år. 1988 återstår då 120000 lgh. (Här kan man dock tänka sig en tidigarelägg- ning).

Antas delvis samordnas med upprustning och ombyggnad. Ca 200000 lgh återstår.

Antas delvis samordnas med upprustning/ombyggnad ca 200000 lgh

Antas delvis samordnas med ombyggnad och upprustning —— 25 000 lgh återstår

Antas delvis samordnas med

ombyggnad och upprustning 50000 lgh återstår

Bilaga6 Litteraturförteckning

Andersson. R: Samhällsekonomisk utvärdering av energisparande och fjärrvärme. Andersson. A och Johannesson G: Undersökning av beräkningsmetoder för bestämning av ytterväggars isoleringsförmåga.AB Hygrotherm. Lund 1980. BFR: Möjligheter till energisparande i befintlig bebyggelse — minisystem- analys. Stockholm 1980. Bjerking AB: Fastighetsekonomisk värdering i kommunala energisparpro- gram. BFR R58: 1978. Blaatid och Log: Husholdingens eftersporsel efter elektrisitet 1966-1975. Artikler 105, Statistisk Sentralbyrå. Oslo 1977. Bohm. P: Om administrativa styrmedel i energipolitiken — egenskaper och informationsbehov. Stockholm 1980. Bohm. P: Samhällsekonomiska verkningar av årliga obligatoriska pannbe- siktningar — ett räkneexempel. Stockholm 1980. Bostadsstyrelsen: Uppföljning av effekterna av det statliga energisparstö- det till bostäder. Stockholm 1980. Bygginfo: Kartläggning av utbildningsbehovet för yrkesverksamma beträf- fande energihushållning vid lokaluppvärmning. PM l979-05-30. Bygginfo: Kommunernas energisparverksamhet. En lägesbeskrivning års- skiftet 1979/80. Stockholm 1980. Dargay. J: Effekter av priser och information på hushållens energian- vändning. (Kommande forskningsrapport). DFE: Förnybara energikällor. DFE-rapport nr. 21 och 22. Liber, Stock- holm 1979. Dahlgren Bengt AB: Beräkning av den totala energisparpotentialen i bo- stadsbeståndet. (Kommande rapport). Elmroth, A m.fl.: Utvärdering av effekter av energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Preliminär arbetsrapport våren 1980. KTH, Stock- holm. Energiberedskap för kristid. SOU 1975160-61. Ettlin, F m.fl.: The STEP 1 Quarterly Econometric Model of Sweden. EFI. Stockholml979. Hedman, 5: Energihushållning — en internationell översikt. Hesselbom. P—O: Energisparstöd till bostäder — en principdiskussion. Stockholm, 1980. Hirn, 0 och Klingberg,T: Byggnadsnämndens roll och kontroll. Material- redovisning från en empirisk studie. SIB, Gävle 1980.

Hjalmarsson. L: Några aspekter på den framtida oljeprisutvecklingen.

Hjalmarsson, L: Val av kalkylränta för offentliga investeringar inom ener- giområdet.

204

Industrigruppen för lätt byggeri: Byggtekniska möjligheter att spara energi i befintlig bebyggelse.Stockholm. februari 1980. Juås, B och Mattsson.B: Utvärdering av styrmedel för energisparande åtgärder i bostäder 1974—1979. Juås, B och Mattsson.B: Behovet av generella bidrag till energisparande åtgärder i bostäder. 1980. Karlsson, B: Prioriteringsgrunder för energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Linköping, 1980. Karlsson, B: Jämförande energisparkostnadvid spillvärmeutnyttjande från kärnkraftverk. Linköping, 1980. Klingberg. T: Val och användning av styrmedel. En studie av byggnads- nämndens tillsyn. SIB. Gävle 1980. K-konsult: Energihushållning i samband med standardhöjande modernise- ring och övrig stadsförnyelse. Stockholm, 1980. K-konsult: Tidsåtgång vid handläggning av energisparansökningar. Stock- holm, 1980. Lebanon. A: The household demand for energy and fuels in OECD coun- tries. European Economic Review, vol 9(l), 1977. Lindskoug, N-E: Energi till byggnader 1975—2000. Lundin, A och DargayJ: Empirisk undersökning av hushållens energief- terfrågan i Sverige. FFE, Stockholm 1977. Malmquist, B och Svensk,R: Energisparstödets effekter på beslut. Exa- mensarbete, KTH 1980. Marknadsforskning AB: Enkät våren 1980 om bränsleförbrukningen i små- hus i Sverige. Mattsson, C m.fl.: Analys av energibesparingar i den kommunala sam- hällsplaneringen genom modellstudier. KTH, Stockholm 1980. Murray, R och Harkman,A: Kommunal information om energisparande. Stockholm 1980. Mäler, K-G m.fl.: Nationalekonomisk utvärdering av energisparprogram- met. Stockholm, 1980.

Orrje och Co — Scandiakonsult: Metodstudie beträffande husvis beräkning av de tekniskt möjliga energibesparingarna i befintlig bebyggelse. Stock- holm, I980. Rödseth, A och Ström,S: The Demand for Electricity in Norwegian Hou— seholds with Special Emphasis on the Demand for Electricity. Memo- randum from Institute of Economics. University of Oslo 1976.

SCB: Utvärdering av energisparåtgärder. Arbetspromemoria, Stockholm 1980. SCB: Bostadsbyggandet. Sellstedt, B: Om privatbilismens priskänslighet. Trafikpolitiska utredning- en, grupp 3, Stockholm. SIB Meddelande M 78:]: Undersökning av husbeståndet från energisyn- punkt. SIB Meddelande M 7929: Undersökning av husbeståndet från energisyn- punkt — kulturhistorisk besiktning. SIB Meddelande M 802: Undersökning av hur statligt stödda energispar- åtgärder utförts. SIB Meddelande M 80:7: Undersökning av husbeståndet från energisyn- punkt — sammanfattning. Silberman, H: Materialåtgång i samband med energisparåtgärder i befintlig bebyggelse. Byggbranschrådet, Stockholm 1980. SIND 1977:9: Sveriges energianvändning under l980- och 1990-talen.

SIND PM 1979:1: Energiförsörjning 1977—83. SIND PM 1980:5: Kommunernas energiplanering. Redovisning av plane- ringssituationen. SIND: Uppdrag att genomföra viss rådgivningsverksamhet, slutlig rapport om verksamheten. PM 1980-02-18. Sjöström-Hedge, I: Administrativa styrmedel. Arbetspromemorior våren 1980. Sköldefors, W: Priset på olja. Stockholm 1980. Statens elransoneringsnämnd (SERN): Rapport om verksamheten, dec 1973—nov 1974. Statens planverk: Energihushållning i befintlig bebyggelse. Rappport 41, 1977. Ståhl, I: Energikostnader och ränteantagande. Underbilaga 7:12 till Ds I 1978110. Tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg. Lund och Luleå samt Norr- lands Byggtjänst i Umeå: Energibesparande åtgärder i befmtlig bostads- bebyggelse. Arbetsrapport våren 1980. TyrénsAB: Energiförbrukning i lokaler. Stockholm 1980. VVS-Tekniska Föreningen: Undersökning rörande energibesiktningsför- rättning. Stockholm 1980. Ågren, L m.fl.: Energibesparing genom kollektiv vattenmätning i flerbo- stadshus. Göteborg 1980. ÖEF: Fortsatt arbete med värmetaxeringsfrågan. PM, februari 1980.

Statens offentliga utredningar 1980

Kronologisk förteckning

Fjorton dagars fängelse. Ju. Skolforskning och skolutveckling. U. Lärare i högskolan. U. Preskriptionshinder vid skattebrott. 8. Förenklad skoladministration. U. Offentlig verksamhet och regional välfärd. [. Kompensation för förvandlingsstraffet. Ju. Privatlivets fred. Ju. Övergång till fasta bränslen. I. Ökad kommunal självstyrelse. Kn. . Vildsvin i Sverige. Jo.

. Mineralpolitik.1.

Lönar det sig att tillsätta fluori dricksvattnet? S. Kärnkraftens avfall. |. . Läromedlen i skolan. U.

Vissa frågor rörande flerhandikappade. S. . Datateknik och industripolitik. I.

. Att vara skolledare. U. . Fler kvinnor som skolledare. U. Jämställdhet i statsförvaltningen. B. . Hem och skola. U. . Utbyggnad av yrkesmedicinen. A. . Statligt kunnande till salu. 8. . Bättre miljöinformation. Jo. . Studiestöd. U. Mot bättre vetande. U. . Barn och vuxna. S. Massmediakoncentration. Ju . Vilt och trafik. Jo. . Den sociala selektionen till gymnasiestadiet. U. . Offentlighetsprincipen och ADB. Ju. . Stödet till dagspressen. U. . Svensk Iäkemedelsindustri. 1. Handikappad-integrerad-normaliserad-utvärderad. U. . Energi i utveckling. EFUD 81.1. Arbetskooperation. !. . Nyjärnvägslagstiftning II. Ju.

Utbildning för uppdrag i u-Iand. UD. Vattenplanering. Jo. Vattenplanering. Exempel och bilagor. Jo. . Olja för kristid. H. . Arbetstagares uppfinningar. Ju.

Program för energihushållning i befintlig bebyggelse. Bo.

_. .OSDPUNPS—"PWNT'

anat—) w w umwunmnnmmwwm —-—- Snappgwgmgum—ompwgymbwm—Båmuöäiögj

Statens offentliga utredningar 1980

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Fjorton dagars fängelse. [1] Kompensation för förvandlingsstraffet. [7] Privatlivets fred. [8] Massmetliekoncentration. [28] Offentlighetsprincipen och ADB. [31] Ny järnvägslagstiftning ||. [37] Arbetstagares uppfinningar. [42]

Utrikesdepartementet Utbildning för uppdrag i u-Iand. [38]

Socialdepartementet

Lonar det sig att tillsätta fluor i dricksvattnet? [13] Vissa frågor rörande flerhandikappade. [16] Barn och vuxna. [27]

Budgetdepartementet Preskriptionshinder vid skattebrott. [4] Jämställdhet i statsförvaltningen. [20] Statligt kunnande till salu. [23]

Utbildningsdepartementet

Skolforskning och skolutveckling. [2] Lärare i högskolan. [3] Förenklad skoladministration. [5] Läromedlen i skolan. [15] Utredningen om kvinnliga skolledare. 1. Att vara skolledare. [18] 2. Fler kvinnor som skolledare. [19] Hem och skola. [21] Studiestöd. [25] Mot bättre vetande. [26] Den sociala selektionen till gymnasiestadiet. [30] Stödet till dagspressen. [32] Handikappad—intagrerad-normaliserad-utvärderad. [34]

Jordbruksdepartementet

Jakt— och viltvårdsberedningen. 1. Vildsvin i Sverige. [11] 2. Vilt och trafik. [29] Bättre miljöinformation. [24] Vattenplaneringsutredningen. 1. Vattenplanering. [39]

2. Vattenplanering. Exempel och bilagor. [40]

Handelsdepartemetet Olja för kristid. [41]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggnad av yrkesmedicinen. [22]

Bostadsdepartementet Program för energihushållning i befintlig bebyggelse. [43]

lndustridepartementet

Offentlig verksamhet och regional välfärd. [6] Övergång till fasta bränslen. [9] Mineralpolitik. [12] Kärnkraftens avfall. [14] Datateknik och industripolitik. [17] Svensk läkemedelsindustri. [33] Energi i utveckling. EFUD 81. [35] Arbetskooperation. [36]

Kommundepartementet Ökad kommunal självstyrelse. [10]

_________________________—_-—-——— Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

NV] m n _ .. LiberFörlag ..e ? F” gänga—35953 Allmänna Förlaget '? i V"