SOU 1978:78

Långtidsutredningen 1978

Sammanfattning av kalkylerna for bytesbalans och utrikeshandel

Efter/läget!Neck/ingen i övrigt Privat konsumtion

Privata investeringar . 8.2.1 Investeringsstruktur och tidigare utveckling 8.2.2 Kalkylerna för 1977— 1983 Lagerinvesteringar

Offentlig konsumtion . . . .

8.4.1 Utvecklingen under tidigare år .

8.4.2 Uppläggning av kalkylerna för 1977—1983 8.4.3 Baskalkylen 8.4.4 Kommunernas planer

8.4.5 ”Överutrymmets” fördelning .

8. 4. 6 Offentlig konsumtion 1977-1983 Offentliga investeringar . 8.5.1 Utvecklingen under tidigare år . 8.5.2 Offentliga investeringar 1977— 1983

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternativet Överblick över näringsgrenarnas utveckling

9. 1.1 Produktion

9.1 2 Sysselsättning .

Jordbruk trädgårdsnäring och fiske

Skogsbruk

Industri . . .

9.4.1 Allmän översikt

108 108 112 115 116

119 120 122 127

143 143

143 146 148 150 152 152 159

163

165 165 169 169 171 173 175 175 177 178 180 182 183 185 185 187

189 189 189 192 199 207 212 212

9.5 9.6 9.7 9.8 9. 9 9.10 9.11

10 10.1 10.2 10.3

10.4 10.5

11 11.1 11.2 11.3 11.4

12

12.1 12.2

12.3

9.4.2 Branschbedömningar Energiförsörjningen Byggnadsverksamhet Varuhandel Sam färdsel Bostäder Privata tjänster

Offentligatjänster . . . , . 9.11.1 Avgränsning och begreppsdefinitioner 9.11.2 Resultaten 1 sammandrag

9.11.3 Försvar 9.114 Rättsväsen

9.11.5 Utbildning . . .

9116 Hälso- och sjukvård 9.11.7 Socialvård 9.118 Väg- och gatuväsen

9119. Övriga tjänster

Det finansiella perspektivet .

Utvecklingen i ett historiskt perspektiv . .

Prognosperiodens utveckling av priser löner och vinster Inkomst- och sparbildning 1 olika sektorer . 10.3.1 Inkomster sparande och skatter 1 hushållsektorn 10.3.2 Den finansiella utvecklingen i företagen 10.3.3 Kommunernas inkomster. sparande och skatter

10.3.4 Statens finanser . . . . . . .

10.3.5 Socialförsäkringssektorns inkomster utgifter och spa- rande . . . . . 10.3.6 Bostadssektorns finansiella utveckling Sparbalansens och skatteuttagets utveckling Utvecklingen på kreditmarknaden

10.5.1 Kreditmarknaden 1983

Övriga aspekter på utvecklingen [977—1983 Regional utveckling Inkomstfördelning Miljövård

Välfärd

Utvecklingen på längre sikt . .

Allmänna utgångspunkter och slutsatser Några internationella utvecklingstendenser

12. 2. 1 Inledning . . .

12. 2. 2 Den historiska utvecklingen . . 12.23 Ett framtidsscenario för världsekonomin

Den långsiktiga utvecklingen i Sverige

12.31 Inledning . .

12. 3 2 Befolkning och arbetskraft .

12. 3. 3 Produktionskapacitetens utveckling fram till år 1990

230 245 255 260 267 277 282 287 287 289 290 292 293 296 299 302 303

305 305 310 316 317 324 329 331

334 335 336 339 341

349 349 356 363 372

385 385 387 387 388 391 392 392 393 395

1234 Resursanvändningen fram till 1990 . . . . . . . 396 12.3.5 Utvecklingen inom enskilda sektorer . . . . . . 398 12.4 Ett räkneexempel med begränsningar i arbetskrafts- omflyttningen . . . . . . . . . . . . . . . 402 12.5 Befolkningsutvecklingens roll . . . . . . . . . . . 404 12.5. 1 Inledning . . . . . 404 12. 5. 2 En referenskalkyl för utvecklingen 1990—2025 . . . 405 12.5.3 Befolkningsutvecklingens effekter på den makroekono- miska utvecklingen . . . . . . . . . . . . 406

Appendix 1 Utvecklingen 1975—1983 enligt LU 75 och LU 78 m. m. 411

Appendix2 Viktigare källor/ör1978 årslångtidsutredning . . . . 415

Tabeller

2.1 2.2 2.3

2.4 2.5 2.6 2.7

3.1 3.2 3.3

3.4 3.5

3.6 3.7 3.8 3 9 3.10 3.11 3.12 3.13

4.1

4.2

4.3

4.4

4.5 4.6

Vissa nyckeltal för världsekonomins utveckling 1970—1977 Export och import 1965— 1983 . . . . . . Export, produktion, produkt|v1tet och investeringariindustrin och verkstadsindustrin 1965—1983 BNP-utvecklingen 1965—1983 Sparbalansens utveckling 1977—1983

Finansiellt sparande 1965—1983 . .

Vissa nyckeltal för alternativen I—III, 1977—1983

Försörjningsbalansens utveckling 1965—1983

Resursernas fördelning 1965—1983 . . . Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1965—1983 ......

Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1965—1983 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1965—1983 . . . . . . Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1965—1983 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1965—1983 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965—1983 Produktiviteten inom olika industribranscher 1965—1983 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965—1983 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1965—1983 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965—1983

Maskininvesteringar m.m. inom olika näringsgrenar 1965—1983

Arbetskraftsresurser och produktionsutveckling i de sju större OECD-länderna1960—1985 . . . . . . . . . Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1965—1983 . . .

Världsproduktionens faktiska utveckling 1960—1974 samt prognos för1977— 1983 . . . . . Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1965— 1976 . . . Världsimportens utveckling 1977—1983

Bytesbalans för olika ländergrupper 1970—1977

25 35

37 41 44 45 47

56 57

58 59

59 60 60 61 61 62 62 63

63

72 80 82 84 85 88

5.1

5.2 5.3 5.4

5.5 5.6 5.7 5.8

5.9

6.1

6.2 6.3 6.4

6.5 6.6 6.7

6.8 6.9

6.10 6.11 6.12

6.13 6.14 6.15 6.16

7.1 7.2 7.3 7.4

7.5 7.6

7.7 7.8

Arbetskraftsresursernas utveckling 1970—1983 uppdelat på förklarande komponenter . .

Medelbefolkningen per åldersklass 1965—1983 . . Arbetskraft, arbetslöshet och sysselsättning 1965—1983 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid per vecka . . . .

Investeringarnas sektorvisa fördelning 1977—1983 Kapitalstockens utveckling 1965—1983 . . . Maskinkapitalets åldersfördelning år 1962 och 1977

Kapital- och arbetskraftsinsats, teknikfaktor och BNP- tillväxt från produktionssidan 1960—1983 . . .

BNP- tillväxten 1977—1983 uppdelad på olika komponenter

Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1965—1983 . . .

Världsimportens utveckling 1977—1983

Försörjningsbalans 1977—1983, alt 1 .

Produktion produktivitet och sysselsättning 1977— 1983, alt. 1 . . . Priser, tillväxttakter 1977—1983, alt. 1

Försörjningsbalans 1977—1983, alt. II .

Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977—1983, alt II . .

Försörjningsbalans 1977—1983, alt. 111 . Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977—1983, alt. 111 . .

Nyckeltal för internationellt högtillväxtalternativ 1977— 1983 Försörjningsbalans 1977—1983, alt. IV Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977— 1983, alt. IV . .

Priser, tillväxttakter 1977— 1983 alt. IV . . Nyckeltal för internationellt lågtillväxtalternativ 1977—1983 Försörjningsbalans 1977—1983, alt. V Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977—1983, alt. V

Export- och importprisernas utveckling 1977—1983 Transfereringsnettot 1970—1983

Tjänstenettot 1970—1983 . . . . . Sveriges eXport exkl. fartyg jordbruks- och petroleumpro- dukter fördelade på ländergrupper 1977—1983 . Sveriges export av insatsvaror, konsumtionsvaror och investe- ringsvaror till OECD-området 1960—1983

Export per sektor 1965—1983

Import per sektor 1965—1983 . .

Bytesbalansens utveckling 1970—1983

98 103 107

111 113 114 115

115 117

123 123 128

128 128 130

131 132

132 134 135

135 136 137 139

139

147 150 151

155

155 157 162 163

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6

8.7

8.8

9.1 9.2

9.3 9.4

9.5

9.6 9.7

9.8

9.9 9.10 9.11 9.12 9.13 9.14 9.15 9.16 9.17 9.18

9.19 9.20 9.21

9.22

9.23 9.24

9.25 9.26

9.27 9.28 9.29

Privat konsumtion 1965—1983 . .

Utgifts- och priselasticitet för privat konsumtion Relativpris för privat konsumtion 1965—1983 Privat konsumtion per sektor 1965—1983

Privata bruttoinvesteringar 1965—1983 . . . . Kommunal konsumtion: utvecklingen 1965—1977 samt kom- munernas planer för 1977—1983 .

Offentlig konsumtion. utvecklingen 1965— 1977 samt kalky- lerna för 1977—1983 . . Offentliga investeringar 1965—1977

Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1965—1983 Antalet sysselsatta i olika näringsgrenar fördelade efter vanligen arbetad tid per vecka 1970—1983 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1970—1983 Åkerarealens användning med fördelning på grödor 1960—1983 . . .

Det egentligajordbrukets produktion 1965—1983 enligt sektor- studie . . . . . Sammanfattning av kalkylerna för jordbruk och fiske Skogsindustrins genomsnittliga rundvirkesförbrukning 1961— 1977 . .

Avgång och tillväxt 1961—1977 . . .

Utrikeshandel med rundvirke 1970—1977 . . Dagsverksåtgång inom hela skogsbruket 1970—1983 Sammanfattning av kalkylerna för skogsbruk Produktivitetsgapet 1977: arbetsproduktivitet Produktivitetsgapet 1977: kapitalproduktivitet Exportutvecklingen inom olika industribranscher Försörjningsbalans för industrivaror 1965—1983 Förädlingsvärde per arbetad timme 1963—1983 Bruttoinvesteringar inom olika industribranscher 1965—1983 Investeringar i byggnader och maskiner enligt företagens förväntningar rapporterade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 Förädlingsvärde inom olika industribranscher 1965—1983 Antal arbetstimmar inom olika industribranscher 1965—1983 Produktionens saluvärde och antalet anställda enligt företagens förväntningar redovisade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 Slutlig energianvändning inom industri-, samfärdsel- och övrigsektorn 1955—1983 . . .

Totalt tillförd energi 1975—1983 . . Byggvolymens årliga procentuella utveckling fördelad efter slag av byggande . . . . Produktionsvolym per arbetad timme .

Byggproduktionen 1977—1983 fördelad på olika slag av byggande . . . . . Sammanfattning av kalkylerna för byggnadsverksamhet Varuhandelns utveckling 1965— 1983

Persontransportarbetet 1960—1983

166 166 167 168 170

182

184 186

192

195 196

201

202 206

207 208 209 210 211 218 220 221 222 225 227

228 229 230

231

252 253

256 257

258 259 266 268

9.30 9.31 9.32 9.33 9.34 9.35 9.36 9.37 9.38 9.39

10.1 10.2 10.3 10.4

10.5

10.6

10.7

10.8

10.9

10.10 10.11 10.12 10.13 10.14 10.15

10.16 10.17 10.18 10.19 10.20 10.21 10.22

10.23 10.24 10.25 10.26 10.27 10.28 10.29

SOU 1978Z78 Inrikes godstransportarbete 1960—1983 269 Samfärdselsektorns utveckling 1965—1983 276 Bostadsinvesteringar 1965—1983 . 281 Sysselsättningen inom privata tjänster 1965—1983 286 Förädlingsvärdet inom privata tjänster 1965— 1983 . 287 Offentlig tjänsteproduktion och sysselsättning 1977—1983 290 Vårdplatser inom sjukhusansluten vård 1976—1982 297 Hälso- och sjukvårdens personalbehov 1976—1982 298 Utbyggnaden av daghem och fritidshem 1977—1981 301 Produktionsvärde för övriga offentliga tjänster 1965—1977 303 Sparande och investeringar 1955—1977 306 Finansiellt sparande | offentlig och privat sektor 1950—1977 307 Utvecklingen av löner, priser och vinster 1970—1977 308 Utvecklingen av export- och importpriser samt terms-of—trade 1970—1983 . . . . . . . 313 Utvecklingen av löne—, kapitalförslitnings- och vinstandelar 1 den konkurrensutsatta sektorn 1970—1983 . 313 Utvecklingen av arbetsproduktivitet, löner och priser i den konkurrensutsatta sektorn 1970—1983 . 314 Utvecklingen av löne-, kapitalförslitnings- och vinstandelar' | den skyddade sektorn 1970—1983 . . . . 315 Utvecklingen av arbetsproduktivitet, löner och priser i den skyddade sektorn 1970—1983 . . . 315 Prisutvecklingen för vissa centrala varu- och tjänstegrupper 1970—1983 . . . 316 Försörjningsbalans 1977—1983 317 Hushållssektorns finansiella konto . . 318 Hushållssektorns kapital- och företagarinkomster 319 Hushållssektorns transfereringar . 320 Offentliga sektorns transfereringar till hushållen 321 Sambandet mellan olika antaganden om sparkvotens storlek 1983 och korresponderande krav på direkt beskattning av hushållen . . . 323 Hushållens konsumtionsutveckling 1975—1983 323 Företagssektorns finansiella konto . 324 Industrins investeringar och finansiella sparande 1970—1983 327 Industrins kapitalstruktur 1970—1983 . . 327 Industrins räntabilitet på totalt och eget kapital 1970—1983 328 Kommunernas finansiella konto . . . . 330 Beräknad kommunalskattehöjning 1978—1983 vid olika anta ganden om de statliga driftsbidragens storlek 331 Statens finansiella konto . . . 331 Socialförsäkringssektorns finansiella konto 334 Bostadssektorns finansiella konto 335 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1977 336 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1983 337 Uttaget av direkta och indirekta skatter . . . 338 De institutionella sektorernas ställning på kreditmarknaden 1970—1977 340

10.30 10.31 10.32 10.33

11.1

11.2

11.3 11.4 11.5 11.6 11.7 11.8 12.1 12.2 12.3 12.4 12.5 12.6 12.7 12.8 12.9 12.10 12.11 12.12 12.13 12.14 12.15 12.16

12.17

A.1

Finansmatris 1977 Kreditmarknadens omslutning Finansmatris 1983, procent Finansmatris 1983, milj. kr.

Sysselsättningsutvecklingen i olika riksområden 1970—1977 samt 1977— 1983 enligt den regionala fördelningen av LU- kalkylerna . . Antal sysselsatta per riksområde 1977—1983 enligt den regio- nala fördelning av LU. s sektorberäkningar samt arbetskraftsre- surser enligt fristående kalkyler . . . Medelinkomst för män kvinnor och samtliga i olika ålders- klasser 1976 . . . . . . . . . . Inkomstojämnhet bland män, kvinnor och samtliga i olika åldersklasser 1976 . .

Inkomstspridning mellan hushåll 1935—1976. Disponibel in- komst . . . . . . . . . . . . Investeringar' 1 miljöskyddande åtgärder inom industrin under åren 1969—1983 . . . . . . Beräknade investeringar i miljöskyddande åtgärder mom indu— strin under åren 1977— 1983 . . . . . Årliga investeringar i miljöskyddande åtgärder i Sverige 1969—1983

Världens produktionstillväxt 1960—1974 Produktionstillväxt' 1 vissa nya industriländer 1963—1976 Världsekonomins utveckling 1970—2000 enl. Leontief- studien, scenario X . .

Medelbefolkningen 1965— 2025

Sysselsättningens utveckling 1965— 2025 Produktionskapacitetens utveckling 1960—1975 Produktionskapacitetens utveckling 1975—1990 Försörjningsbalansens utveckling 1977—1990 Bruttoproduktion och sysselsättning 1975—1990

Export och import 1975—1990 .

Sysselsättningen' | några utvalda branscher 1977—1990 Bruttoinvesteringarna | några utvalda branscher 1977—1990 Medelbefolkningen 1990—2025 . . . . . .' . . Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1975—2025 . . . Konsumtion av bostäder och offentliga tjänster 1977—2025, vid olika alternativ för befolkningsutvecklingen . Bostadsinvesteringarnas utveckling vid olika alternativ för befolkningens tillväxt . . . . . Den privata konsumtionens utveckling vid olika alternativ för befolkningsutvecklingen

Försörjningsbalansens utveckling 1970—1980. Prognos och utfall . . Förädlingsvärdets utveckling 1970—1980. Prognos och utfall

342 343 344 346

353

355

358

359

361

368

369

371

389 390

391 393 395 396 397 398 398 399 403 403 404

405

407

407

408

411 412

” |.. ..*'T*'."-':.||"11"'|'. '. "|.' **

|*|.:..|1 "'|'|? |t'." " |" " '.|l|. ' '|.|'I"1' ”III. .. . th' m I:. ||.||"|'|' ml fFl|'l-' '|| '|| |' -..I

,'.|- |.'”? *llE ? mL

"|.'-'||.ltil' ' ' ' _|-|| __'_'|.|||||| "' Ul 1 .-T.**|| .*11- H "lli.

$'%-|__| l'||'+ .|_||| .'.-'l|"'1. . |- | "'||' '+'++' ”"|'|1' _|'| |'|-__|111 'I [_all-

|'.* ++ . ' + |ll|. q||_|| || '|*r||||:|||| | "|.|||i||' || "JJ _| + ' | || || | _|||_|| | |||_, ||.,|||'|||.,| _, .'|,1;|||;'|+||]|,|. |.|_ '._5'. . "|| _|| ',L+—. .'|_'1 +|+.| r=1||_| | | || _; |-| ll'l

| " " !nl'1lq.l.'.|||"||._F|".'-' 'Lll'" .'_".'L". || ,'. _ '..+' "' . ' ||_'. 'i'-"'"'-' |' '|"'|. | - . .|| ' "711131" '|. " .|| ". :| .- .'

'||"!|"". l|'*'""'ll'|"_'| . 'N' '.1*,|'| N'

' ' || |'|'||||||| .nu | |||-||:

i.u-* |'|'JI' '||.-|'|..| '- ||.|'|||.' ||"l .. | |'|'_|||""_"-|'-1||'l|.l|_ "'|'. .||

_ . " |||" —||'| |r gnuf-5.51, '|'| '||”. -||.|.-. "'|t.||1J"|'|"1'1| I-H . | '* | ' ..||| __|.'_'.-|||||_'*'|"|||

|'.||||l||| ';"La" _! ll||f_|.:||-|r"|'|' ||,_||h|"||l'.'_£|1'i'_'+|.|+ ' |"*|' |'|'.|T 1|1'|_ ,_ |||. 'i']? | ”11 " *'-"*-"..'.. ""'— '*' " ' _ '|'-_. .| |! _| | .-.|._ |__|-131.511 in?.|';,_|' ;]JL.'_|_' ' || '.. '||.|_||.|||"||'_ nu

.|. '_' |”1' ' .. __ *., +| .||” r...-'|'. . - 'i' . *.*-"'+|..|,.._|1|'|'""1|-':+.+|+[1.l.* ' '+ -' '-" **

_l'lläl. ' ' '|'1'.' :- ., '|l' '. 'l IT; "'i'” ' :" ”tivt-.|' . " " ||".T.|'| 1]'.|| '|'| . 1".|,!|._|1' JHJWL'IJ . '|'.'|'| ' L'l ' '|'| |'|" .|._.._*|1-_|_| ||||. | _1L"l]. HH" |'|||..' _,|| ”|| | || || _ "".' ':'- |'_:';'||"|_|_ åi'l ++'| "||| '*'.11111'1||'.""+ ...-lil

_,||1:.'|:1'lat'..'_1 i.” ||.|q.'-| |'. ' .'|l *"'||*|*'|'.'.å|.

"'H I, '.,1'11111'4'” +|:'_.. ;..1i.|_+..|+ ..|+.-.1".*'+"|

_|||||. '-.'..."| .7" ' " ' ' ' |'|'. ' '|'|- :l|'l||-|||k-H_._ _ _.|. ||_'|'."] 'I.||-'*| |'_.-J||.'.|'- -.|'|. .tafr'fl ll": || '-'| |' '|' |'-| "11'" I _'|',_ .j'u'.'|,,J—'|,.|r* [_M'III' Tru-||. .

'_'.11_1_.|.|_|_|_|."_||||||+.| |__-11. .| .|'_|.| "|||,,_'||1_.|i'll,.1|.":'.|".r|'iI . Mi":

111111! +|' +'|"] 183311; |1|1*_|_'._1_13't|.|t' |l|||*"1'||]Jp|=._|',*1;.|*||'.. ' gi._._ " 71. |||-'|'| 'l".| -|_'*| T||1|'a"|".1'il'1' |.|||..__ "l.-__|_*| . 551.111" |||'_|||.|_ .|'|..:_ ' "

H . fm ':'"?- |||-||| ||'.1..-?.'|'_ + |1+ +._| |'++||+'| +'"++|+|l+ B 115.551! fån-TF.” " | '|'."'|"|*|_"__||| | "—||-_|'|'| |.|'.'"' |||" ||F||' . ||_'-_ "'*'! "||| mm.!" grum. *'rr '1 "'_'".uqv ' .||'.|||.| ||" 11 '+|h'l'5.l+1+_å++'+tll"1"l!l+

mm- i"| '||! |. '. __.|l'l| |J||"'|F ii'l'i" 'l"'-=||'|'| | HPV-|| '|'" .. L+: _.

|'|' ||'|'. .'.1-'|" .|.||,...|1| _ |'. | 'i

' . _!' ' ' | __|. .| _ .iu I'll |-"|'| - lilja.! _-.JM"4|"U'J..'1" |..'l""'_

_ ' '. . '.|' . ||_' ._E._.|||||

""-"'|'|”? *.];1":. |||l||"+'rl.**1*.1'11-l'-|"||3' fin1'.|+'++:1".'| '__. .'|||'_||-' *._"].I||_'. ']"11".'J|'.=."*u '_' '|||'||.|'l*'.1!"|' 'l|"|| .'.'".1 MME " . _ Hi.” ||d||f||hlll "I)..|1'1'!'.""'l|T .. |||'*1|.._||.l'='|.-*|*|i|_.111_'": "- _| . | "' |” |||'|'||'||'., .||—',"|'||'|||||"-'*11|Fl|'||'_i'.|..'| .'_|1..l|,_|.|1|1'|| Lan .._1|.|_|'|'.|. .|' h.|l||n._1| |t11u_gr,'|'.|.| .' . r"_' .*1. '|." 'a'] Muti

' '|_||||J"|.. ' &nu.4|J|||l1|u|||..".|.|||' Hu

" ':i .' *' |*||- & | 'F- Lr

. ?" NJ_-"' || '|'”? 1.331! "'i |'."U Lil'-'|"_|'_ '|'_"|-i""_1"' |I|1_||||.| " ""-"" 31:18 ""'14 -”' "i|']1'|"" ".- ' ' " -' "- " '. "*',_-'1.i"|l*'l"|':' '.||- -| .F'+_+'+l'.||=.++' .|| "QLN-"| ""-""' & u" .||!H".|||' ||-"l;'+_+|1""*' "_+_|,,|*,_ *'l'. "' |'+' '" "li "" " " ' .'

Diagram

2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 4.1 4.2

5.1 5.2

6.1 6.2 7.1

8.1 8.2

8.3

9.1

9.2

9.3

9.4 9.5

9.6

9.7 9.8

Relativpriset på svenska bearbetade exportvaror 1973—1977 Vinstandel i konkurrensutsatt sektor 1973—1977 . Relativ lönekostnad per producerad enhet inom industrin 1973—1977 . . . Export av bearbetade varor 1979—1983 Industrins investeringar 1970—1983 . Bruttonationalproduktens volymutveckling i OEC'D- området 1960—1977 Världsexportens och Världsproduktionens utveckling 1960—1977 . . .

Relativa arbetskraftstal 1963—1977 samt prognos för 1983 Sektorstrukturens inverkan på antalet arbetstimmar för män resp. kvinnor vid oförändrade könsproportioner per sektor Potentiell och realiserad produktivitet samt kapacitetsgap Tillväxt i utnyttjad och total kapitalstock . . . . . Sveriges export- och importpriser samt terms-of—trade 1965—1983 . .

Lagert'örändringar 1963—19'83 . . . Lagerstocken | procent av bruttoproduktionen' totalt och inom vissa sektorer 1963—1983 . . . .

Statliga och kommunala investeringar. utvecklingen 1965—1977' samt kalkylerna för 1977—1983 . . Antalet sysselsatta män resp. kvinnor procentuellt fördelade på sektorer 1970 och 1977 samt prognos för 1983 . Produktionsvolym och sysselsättning 1963—1977 hela indu- strin . . . . . . . Investeringar | 'byggnader och maskiner 19'63—19'77, hela in'du- strin . Kapitalinten'sitet1963—1977 hela i'ndust'rin . . Arbetsproduktivitet 1963— 1977 samt en tidstrend skattad på' perioden 1963— 1974 hela industrin . . Kapitalproduktivitet 1963—1977 samt en tidstrend skattad' på' perioden 1963—1974, hela industrin . . Industrins specifika energiförbrukning 1960—1'98'3 Byggproduktion och byggnadsinvesteringarnas utveckling 1960—1983

10.1 Hushållens sparkvot 1965—1983

28 28

29 51 52 66

66 104

105 124 126

146 173

174

185

197

214

214 215

216

217 249

256 322

SOU 1978178 10.2 Statens utgifter och inkomster 1960—1983 . . . . . . . 333 11.1 Koncentrationskoefficientens förändring 1951—1976 . . . . 359

A.] Bruttonationalproduktens utveckling 1970—1983 enl. utfall och prognoseriLU750chLU78 . . . . . . . . . . . . 413

1. Syfte och metod i långtidsutredningen

1.1. Inledning

Sedan 1950 har långtidsutredningar utförts för varje jämn femårsperiod. Den senaste utredningen publicerades i december 1975 och täckte perioden 1975—1980. År 1968 och 1973 gjordes avstämningar av den ekonomiska utvecklingen under loppet av de behandlade femårsperiodema. Vid det senare tillfället utsträcktes också tidsperspektivet med ytterligare två år. Nu framläggs en ny fullständig långtidsutredning (LU 78) som i första hand avser perioden 1977—1983. Avstämningen av LU 75. dvs. perioden 1975—1980, får mot bakgrund av de dramatiska förändringar som inträffat sedan 1975 endast en summarisk behandling. 1 1960 års långtidsutredning gjordes en utblick utöver den närmast framförliggande femårsperioden. Det mer långsiktiga perspektivet har sedan dess kommit att bli ett alltmer framträdande inslag i långtidsutredningarna. Kapitel 12 i LU 78 ägnas helt åt en långsiktig utblick som i första hand täcker perioden 1977—1990.

1.2. Långtidsutredningarnas ställning i den statliga planeringsprocessen

Regeringen redovisar två gånger årligen i fmansplanerna sin syn på den ekonomiska politiken för riksdagen. Detta sker i samband med överläm- nandet av budgetpropositionen ijanuari resp. kompletteringspropositionen i april. De åtgärder som då föreslås grundar sig på den prognosbild för det innevarande året som ges i nationalbudgeterna. Dessa åtgärder måste emellertid väljas också mot bakgrund av en uppfattning om en mera långsiktig utveckling för Sveriges ekonomi. Det är långtidsutredningens uppgift att teckna en sådan bakgrundsbild för den ekonomiska politiken. Långtidsutredningarna är inte en del av regeringens plan för den eko- nomiska politiken. Detta motiveras dels av svårigheten att binda den ekonomiska politiken för en lång tidsperiod, dels av önskemålen om att via långtidsutredningarna ge möjlighet till en bred debatt om de olika alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi som öppnas i ett medellångt perspek- tiv. Detta brukar ske genom en omfattande remissbehandling av långtidsut- redningen och en ingående och detaljerad offentlig diskussion av utrednings- resultaten. Först därefter gör regeringen sin värdering av de långsiktiga utvecklingsproblemen och i görligaste mån sitt ställningstagande till de

' Sveriges energianvänd- ning under 1980— och 1990-talen. SIND 1977z9.

väsentliga avvägningsfrågorna. Normalt sker detta i särskilda avsnitt i den reviderade ftnansplan som läggs fram efter publiceringen av en långtidsut- redning.

Långtidsutredningarna har sedan 1963 utförts inom fmansdepartementet. 1978 års långtidsutredning har gjorts inom ekonomidepartementet. Liksom sina föregångare skall LU 78 ses som en expertutredning som inte innehåller några för regeringen bindande uttalanden eller uppfattningar. Den är en kartläggning av de långsiktiga ekonomiska utvecklingsproblemen sådana de kan bedömas i slutet av 1978 och en bedömning av hur den ekonomiska politiken bör inriktas för att de givna ekonomisk-politiska målen skall kunna nås.

Långtidsutredningarna är inte den enda statliga verksamhet som syftar till att kartlägga utvecklingen på fem års sikt eller längre. Andra viktiga planeringsformer är t. ex. länsplaneringen. den./ysiska riksplaneringen och den regionala trafikplaneringen. Långtidsutredningarnas bild av den övergripande ekonomiska utvecklingen är viktiga utgångspunkter för dessa planeringsfor- mer. Deras resultat byggs å andra sidan in i långtidsutredningarnas kalkyler, exempelvis i form av restriktioner på den regionala omilyttningen av arbetskraft eller i form av investeringsprognoser för delar av kommunika- tionssektorn. I sammanhanget bör också nämnas de årliga översikter över den industriella långsiktsutvecklingen som görs av statens industriverk. verksamheten vid delegationen/ör informationssystemet mellan näringsliv och samhälle, vari bl. a. den förväntade utvecklingen inom industrin för en femårsperiod redovisas löpande, samt de studier som bedrivs inom sekretariatetfo'nframtidssludier. Även med de här nämnda institutionerna och verksamheterna finns etablerade kontakter till Iångtidsutredningsarbetet och en löpande avstämningsdiskussion förs.

En viktig del av statens planering på längre sikt bedrivs givetvis inom kommittéväsendet. I samband med LU 78 måste särskilt nämnas arbetet inom energikommissionen. Detta avslutades ijuni 1978. Kommissionens arbete grundades till en del på en s. k. "referensprognos" för energiefterfrågan och -produktion som utarbetades av statens industriverk.l Referensprognosen byggde i sin tur på en revidering av utblickskalkylen i 1975 års långtidsut- redning. Denna gjordes inom ekonomidepartementet och finns redovisad i kapitel 6 i industriverkets publikation. Revideringsarbetet har givetvis sedan dess bedrivits vidare. Resultaten av LU 78 kommer att utgöra en del av beslutsunderlaget för det regeringsförslag om energipolitiken som förväntas under 1979.

Sysselsättningsutredningen skall enligt sina direktiv lämna ett slutbetän- kande i anslutning till LU 78. LU:s huvudalternativ diskuteras där ur sysselsättningspolitisk synvinkel.

Av betydelse i sammanhanget är också den särskilda näringspolitiska delegation som tillkallats av regeringen. Arbetet inom delegationen har pågått parallellt med LU—arbetet och under ömsesidigt informationsutbyte.

Kapitalmarknadsutredningen har under 1978 lagt sitt slutbetänkande. Detta har remissbehandlats och propositionsarbetet pågår f. n. inom ekonomide- partementet. Utredningen byggde i vissa stycken på LU 75. Resultaten från LU 78, främst från den finansiella analysen i kapitel 10, kommer att vara en viktig utgångspunkt i propositionsarbetet.

Även om långtidsutredningen givetvis inte spelar någon överordnad roll i förhållande till de planeringsformer och utredningar som nämnts, utgör dock dess resultat centrala och viktiga utgångspunkter för annan utrednings- och planeringsverksamhet. Samtidigt är det LU:s uppgift att bygga in resultaten från annan planeringsverksamhet i sina kalkyler och att i görligaste mån bevaka att erforderliga avstämningar sker.

1.3. Arbetsmetoden i långtidsutredningarna

Arbetet med långtidsutredningen syftar till att ge ett underlag för den ekonomiska politiken. En viktig uppgift för utredningen är därför att konfrontera centrala ekonomisk-politiska mål med de faktorer som iövrigt är av betydelse för den ekonomiska utvecklingen i ett medellångt perspektiv. Exempel på viktiga sådana faktorer är den internationella ekonomiska utvecklingen och de centrala strukturella samband som gäller för ekonomin. Av mycket stor betydelse är också olika ekonomiska beslutsenheters planer och förväntningar.

Ett första steg i utredningsarbetet är därför en kartläggning och kvantifie- ring av de olika delarna i den ekonomiska omgivning i vilken den ekonomiska politiken kommer att verka under den närmaste femårsperio- den. En viktig utgångspunkt är härvidlag bedömningen av det internationella perspektivet. Denna sker huvudsakligen via material från olika internatio— nella organisationer samt genom det samarbete som löpande bedrivs i och vid sidan av dessa. Exportmarknadernas utveckling har speciellt studerats av konjunkturinstitutet. Produktivitets- och investeringsutveckling m. m. inom industrin har bedömts av statens industriverk. Även för övriga sektorer har vissa specialstudier gjorts av branschexperter etc. För den offentliga sektorn spelar statens långtidsbudget och kommunernas och landstingens ekonomiska långtidsplaner en viktig roll. Sektorstudier och annat grund- material beskrivs ide olika avsnitten i det följande. En fullständig förteckning över källmaterialet lämnas i appendix 2.

I nästa steg sker en systematisk avstämning av dessa olika faktorer mot varandra i långtidsutredningens modellsystem. Detta innehåller en real del, en prismodell och en finansiell modell. Kärnan i modellsystemet är EMMA- modellen och den databas som byggts upp kring denna modell. Den reala EMMA-modellen har dokumenterats i SOU 1976:42. Prismodellen och den finansiella modellen, vilka formellt sett är nya komponenter i långtidsutred- ningens modellsystem, kommer att redovisas i en separat publikation från ekonomidepartementet.

Den reala EMMA-modellen har i LU 78 kompletterats med en aggregerad modell AMMA,l vars speciella användningsområde är makroekonomiska avvägningsproblem på medellång sikt. Behovet av en sådan modell har uppstått dels därför att en disaggregerad struktur inte alltid är nödvändig vid dessa avvägningsdiskussioner, dels därför att vissa väsentliga samband i ekonomin som är av central betydelse i det aktuella perspektivet ej behandlas explicit i EMMA. Detta gäller exempelvis sambandet mellan prisutveckling och utrikeshandel och mellan efterfrågeutveckling å ena sidan och produk- l Aggregerad Modell för tivitetsutveckling och kapacitetsutnyttjande å den andra. Dessa samband får Medellång Analys.

en explicit behandling i AMMA som i övrigt i långa stycken har samma struktur som EMMA-modellen. Med hjälp av den aggregerade modellen, vilken också integrerats med ovan omtalade prismodell och finansiell modell, har ett antal alternativ för den ekonomiska utvecklingen t. o. m. 1983 tagits fram. Dessa alternativ presenteras och analyseras i kapitel 6.

Alternativen har konstruerats med utgångspunkt från LU:s huvudalterna- tiv. Det senare har framkommit mot bakgrund av dels utredningens bedömning av den ekonomiska omgivningen under prognosperioden, dels mot bakgrund av en förutsättning om att den ekonomiska politiken inriktas på att vissa centrala ekonomisk-politiska mål skall uppfyllas. En utförlig presentation av och motivering för huvudalternativet ges i kapitel 2. Detta alternativ har ingående analyserats med hjälp av EMMA-modellen. och redovisas främst i kapitlen 5, 7, 8 och 9.

1 huvudalternativet ingår som en integrerad del en pris- och kostnadsbild samt ett finansiellt perspektiv. Den senare delen har tagits fram med hjälp av prismodellen och den finansiella modellen. Analys och resultat på dessa områden presenteras i kapitel 10. Liknande analyser har också utförts i anslutning till vart och ett av de framtagna alternativen. Vissa resultat från denna analys presenteras i anslutning till alternativen i kapitel 6.

Även utvecklingen i det längre tidsperspektivet studeras med hjälp av en modell,den s. k. LEMMA-modellen. Denna har i huvudkalkylen i kapitel 12 utnyttjats för att belysa utvecklingen fram till år 1990. Denna modell bygger på samma sektorindelning som EMMA och har kompletterats med samband som gör det möjligt att inom modellen beräkna investeringsutvecklingen inom enskilda sektorer. LEMMA-modellen har modifierats något i LU 78 jämfört med tidigare versioner. I allt väsentligt är dock strukturen den som dokumenterats i SOU l976:51.

Även om de ekonomiska modellerna är ett viktigt hjälpmedel i långtids- utredningarnas analys är det dock viktigt att komma ihåg att de i första hand är ett instrument för konsistensprövning och sammanjämkning av utred- ningsmaterial som kommit fram på annat sätt, exempelvis genom sektorstu- dier eller expertbedömningar. Huvudvikten i utredningsarbetet ligger snarast i framtagandet av sådant material liksom i utformandet av prognoser för de storheter som inte ingår i modellen.

1.4. Osäkerhet i långtidsutredningarna

Långtidsutredningarnas värde som prognoser begränsas i viss mån av olika osäkerhetsfaktorer. Här skall ingen systematisk genomgång av prognossä- kerheten göras. Tre viktiga grupper av faktorer skall dock nämnas.

En betydande osäkerhet är förknippad med bedömningen av den interna- tionella utvecklingen. Denna är av fundamental betydelse för utvecklingen i Sverige. Osäkerheten beror dels på svårigheter att överblicka och genom- skåda den mångfald av delvis motstridiga tendenser som kan iakttas i det internationella skeendet och vilka dessutom snabbt kan förändras. Dels beror den på att den politiska utvecklingen i omvärlden till stor del inte kan förutsägas med den precision som skulle erfordras.

Osäkerhet gäller också fastställandet av de samband som råder mellan olika

storhereri det ekonomiska systemet. Hit hör t. exsamband mellan prisutveck- ling och efterfrågeutveckling mellan löne- och prisutveckling och de olika produktionssektorernas beroende av varandra. Till stor del måste sådana samband bestämmas med hjälp av historisk statistik där nationalräkenska- perna är en central del. Statistiken och de ekonometriska beräkningarna liksom den underliggande teorin har ofta stora svagheter. Det är dock en strävan i LU-arbetet att försöka granska de väsentligaste sambanden kritiskt och attjämföra resultat som kommit fram med analytiska metoder med mera erfarenhetsbetonat material t. ex. via sektorstudierna. Sådana granskningar och jämförelser har i mycket betydande mån påverkat fastställandet av sambanden och därmed kalkylresultaten.

En annan osäkerhet gäller de speciella prognosva'rden som åsatts vissa exogena ellerstyrande variabler i systemet. Valet av vården betingas här många gånger snarare av en önskan att markera en tendens, t. ex. ett trendbrott, än av övertygelse om exaktheten i de siffror som satts in i kalkylerna.

Att vi trots den stora osäkerhet man sålunda måste räkna med ändå lägger fram enstor mängd numeriskt preciserade prognoseri LU får ses som en vilja att försöka konkretisera och precisera konsekvenserna t. ex. på branschnivå av vissa övergripande ekonomisk-politiska mål och allmänna utvecklings- tendenser i ekonomin. Jämförelser mellan olika alternativ underlättas också härigenom. Ett mycket stort värde med LU:s detaljkalkyler är att de ger en tvärs igenom hela det ekonomiska systemet konsistent bild av olika ekonomiska utvecklingsalternativ eller antaganden.

u-u

Li- mm IWF-[lulllull -

Warm Mått-simili! walli mmm llt-Il. llnnlnih min-immun—

mMTuM-lnpprn [Marmi Mull-lm '

' MTE-mur.;

"1 —f

i.

I .,.ll .— |'| | [ ' ' | llll "Lu ”!.. . ' | | .i, ' | - . |

li,-Ht

ing-w mmmwmnmm |.l-|> mim nnan-MM .

|. |

|Em intrinsikalt-lill i m inn-mmm- tunnan-Ehmm _thdmmwlanhmn

Mw- u-ummn |||-uu M n-hwwnrmwdnm .uiidit uu mu nu munnm' Muuta—Tum minimum mm Hunn- utan tm- mmm

un" mutmuuuumlamm-uuwmkh mmtmmuunm

' =. 'lejll

hmmm-amma

2. Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78

Traditionellt har långtidsutredningarna varit inriktade på ett studium av produktionskapacitetens tillväxt och resursernas användning vid fullt kapaci- tetsutnyttjande. Så länge konjunkturmönstret i ekonomin har en viss regelbundenhet och när svängningarna är relativt måttliga ter sig en sådan avgränsning naturlig. Den femårsperiod långtidsutredningarna omfattar täcker normalt in en konjunkturcykel. Kapacitetsutnyttjandet och utveck- lingen av den totala efterfrågan blir därmed i femårsperspektivet av underordnad betydelse. I förgrunden kommer i stället frågor som rör produktionskapacitetens utveckling t. ex. om arbetskraftsutbud, kapitalbild- ning och produktivitet. På ett mera tekniskt plan har denna inriktning avspeglat sig i att utredningens kalkyler har avsett utvecklingen mellan år med normalt kapacitetsutnyttjande. 1 den mån kapacitetsutnyttjandet i utgångsåret ej är normalt får man med en sådan uppläggning genomföra en "normalårsjustering" av utgångsåret. Detta gjordes exempelvis i LU 75. Utgångsåret för föreliggande utredning är 1977, vilket år präglas av betydande balansbrister i ekonomin. Sålunda har vi detta år trots det mycket låga kapacitetsutnyttjandet ett betydande underskott i bytesbalansen samt en kraftig inflation. Listan på problem skulle kunna göras betydligt längre och vi skall senare i detta kapitel återkomma till det ekonomiska läget 1977. Frågan om kapacitetsutnyttjandets utveckling ter sig denna gång central även i ett medelfristigt perspektiv. Därför utgår kalkylerna i föreliggande långtidsut- redning från det faktiska läget 1977 medan frågan om graden av kapacitets- utnyttjande 1983 blir ett av de centrala problemen i utredningen. Eftersom en uppgång i kapacitetsutnyttjandet förutsätter en adekvat utveckling av den totala efterfrågan måste därmed också denna ges en utförlig diskussion. Den osäkerhet som ligger i varje bedömning av den ekonomiska utveck- lingen på fem års sikt gör det naturligt att utforma alternativa kalkyler i långtidsutredningen. Ett annat skäl till alternativa kalkyler kan vara att man vill belysa olika valmöjligheter när det gäller den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av båda dessa överväganden har flera olika alternativa kalkyler utförts också i LU 78. Främst av framställningsskäl arbetar utredningen emellertid med ett huvudalternativ. Övriga alternativ kan ses som analyser av avvikelser i vissa av huvudalternativets förutsättningar. Den fullständiga alternativanalysen presenteras i kapitel 6 av betänkandet.

K apitlets uppläggning

Föreliggande kapitel ger en presentation av huvudalternativet och de ekonomiska och politiska utgångspunkter som utgör bakgrund till alternati- vet. En viktig utgångspunkt utgör, som redan framhållits, det ekonomiska läget 1977. I följande avsnitt ges en tillbakablick på den ekonomiska utvecklingen under de senaste åren samt en kort analys av den ekonomiska situationen i utgångsåret för kalkylen. En annan central utgångspunkt för utredningen är de av statsmakterna gjorda målsättningarna för den ekon- omiska politiken. Vissa av de målsättningar som varit av central betydelse vid utformningen av kalkylerna diskuteras i avsnitt 2.2.

Därefter presenteras utredningens huvudalternativ i avsnitt 2.3. En sammanfattning av de alternativa kalkylerna ges i avsnitt 2.4.

Kalkylerna i utredningen avser vanligen den genomsnittliga utveckligen för perioden 1977 till 1983. Det förefaller knappast möjligt utarbeta en detaljerad prognos över utvecklingen för vart och ett av åren under prognosperioden. För att konkretisera innebörden i vissa av utvecklings- dragen i huvudalternativet kan det emellertid vara lämpligt att åtminstone diskussionsvis beröra tänkbara förlöpp för vissa centala storheter som export, import och produktion. En sådan diskussion ges i avsnitt 2.5. Därefter avslutas kapitlet med några sammanfattande synpunkter.

2.1. Tillbakablick

I utredningens olika kapitel ges oftast en kortfattat historik över utvecklingen inom respektive områden. Med tanke på den roll det speciella ekonomiska läget 1977 spelar för uppläggningen av långtidsutredningen kan det vara lämpligt att här koncentrera föreställningen till de allra senaste årens utveckling. Det fanns flera bidragande orsaker till den kris den svenska ekonomin gick in i 1975 och 1976 och som bestått även 1977. 1 det följande görs ett försök till kortfattad analys av vilka faktorer som legat bakorr. denna utveckling.

Utvecklingen utomlands/ram till 1977

Den internationella utvecklingen under den tidigare delen av 1970-talet kännetecknades av häftiga konjunktursvängningar och en mycket kraftig inflation. De stora budget- och betalningsbalansunderskotten i Förenta staterna under l960-talets sista år lade grunden för en mycket god interna- tionell likviditet under 1970-talets första år. Dessutom bedrevs i de flesta OECD-länder en mycket expansiv ekonomisk politik under 1971 om 1972. Bl. a. av dessa skäl kom den för de stora OECD-länderna samtidiga konjunkturuppgången 1972—1973 att bli mycket kraftig. Den åtföljdes av en snabbt stigande inflation, där prishöjningarna på livsmedel och råvaror var speciellt markant. Av särskild vikt för den följande utvecklingen var höjningar av oljepriserna. Under hösten 1973 och våren 1974 femduablades priset på råolja.

Den kraftiga uppgången i priserna medförde att den ekonomiska poitiken i

Tabell 2.1 Vissa nyckeltal för Världsekonomins utveckling 1970-1977

År BNP Världshandeln OECD-om rådet Årlig procentuell Årlig procentuell Årlig procen- volymförändring volymförändring tuell

prisförändring

1970—1971 3.7 7,0 5,2 1971—1972 5.4 9.2 8.3 1972—1973 5.9 12,4 23.8 19734974 0,2 5,4 40,4 1974—1975 -0.9 —4.1 8,0 1975—1976 5.2 11.0 1,6 1976—1977 3,6 5,0 7,5

Genomsnitt 1970—1977 3.3 6,4 12,9

de flesta industriländerna med samtidighet lades om i restriktiv riktning. Därtill kom att oljeprishöjningarna ledde till kraftiga exportöverskott i OPEC-länderna, vilket fick starkt kontraktiva effekter på industriländerna. Den följande konjunkturnedgången som kom samtidigt i de flesta OECD- länderna blev den djupaste under efterkrigstiden, med kraftigt fallande industriproduktion och hög arbetslöshet i de västliga industriländerna. De därpå följande åren har den ekonomiska utvecklingen varit svag, vilket bl. a. berott på att ländernas ekonomiska politik genomgående varit restriktiv i en strävan att åstadkomma en dämpad inflationsutveckling. Trots en viss uppgång under senare delen av 1975 och början av 1976 präglas industrilän- dernas ekonomi 1977 av hög arbetslöshet och lågt kapacitetsutnyttjande. Utvecklingen sammanfattas i tabell 2.1 som ger några nyckeltal för världs- ekonomins utveckling under perioden 1970—1977.

Utvecklingen i Sverige/ram till 197 7

Den svenska konjunkturutvecklingen under början av 1970-talet följde den internationella med en viss eftersläpning. Sålunda var uppgången i produk- tion och priser 1972 och 1973 mer dämpad i Sverige än i utlandet. En viktig orsak till detta var den restriktiva ekonomiska politik som fördes av omsorg om bytesbalansen. Vi hade sålunda under dessa år en dämpad inhemsk efterfrågan samt en relativt hög arbetslöshet, vilket medförde en återhållsam utveckling av löner och priser. Detta bäddade för en viss förbättring i de svenska företagens konkurrenskraft 1973 och 1974. Det tog sig uttryck dels i en uppgång i vinstnivån, men också i en viss nedgång i relativpriserna på bearbetade varor. 1973 uppnåddes ett överskott på ca 5 miljarder kr. i bytesbalansen. De kraftiga höjningarna av världsmarknadspriserna på råvaror och då främst olja under 1973 och 1974 gav oss emellertid en försämring i terms-of—ttade, dvs. bytesförhållandet mellan vår export och import, som var betydligt större än den angivna relativa prissänkningen på bearbetade varor. Trots en god exportutveckling, en dämpad utveckling av inhemsk efterfrågan och importvolym, fick Sverige vid slutet av konjunk-

turuppgången 1974 ett betydande underskott i bytesbalansen. Den underlig- gandejämvikt i bytesbalansen som torde ha uppnåtts 1973 gick därmed ånyo förlorad.

För Sveriges delgav de internationella prisstegringarna på råvaror 1973 och 1974 utslag i mycket kraftiga vinstökningar i de råvarubaserade industribran- scherna som skogsindustrin och järn- och stålindustrin. Medan den interna- tionella konjunkturnedgången redan påbörjats 1974 kom detta år i Sverige att bli ett utpräglat högt konjunkturår. Orsakerna till detta låg till en del i de faktorer som tagits upp här, men av stor betydelse var också att den ekonomiska politiken detta år lades om och fick en mycket expansiv inriktning.

Utvecklingen av den svenska ekonomin under de därpå följande åren kom, med en viss schematisering, att präglas av följande faktorer.

]. Den internationella konjunkturnedgången som påbörjades 1974 blev den kraftigaste under efterkrigstiden. Som redan påpekats avlöstes inte nedgången av en uppgång av motsvarande styrka. OECD-länderna befinner sig sålunda även 1978 långt under fullt kapacitetsutnyttjande. Därtill kom att den internationella nedgången i industrikonjunkturen blev speciellt kraftig i vissa svenska nyckelbranscher, såsom varvsindustrin, skogsindustrin och järn- och stålindustrin. Nedgången här klarlade samtidigt att industrilän- derna har att brottas med betydande långsiktiga strukturella problem i dessa branscher.

2. Den svenska pris- och kostnadsutvecklingen som tidigare varit relativt förmånlig avvek 1975 och 1976 kraftigt från den i våra viktigaste konkur- rentländer. Sålunda ökade de svenska exportpriserna på bearbetade varor 1975 och 1976 15 % snabbare än de genomsnittliga marknadspriserna i OECD-området. Samtidigt steg lönekostnaderna med 40 % från 1974 till 1976.

3. Den internationella Iånkonjunkturen möttes i Sverige av en mycket expansiv ekonomisk politik (”överbryggningspolitiken”). Denna gav en kraftig ökning i specielltden privata konsumtionen 1975 och 1976. Av speciell betydelse var också lagerstödspolitiken, som bidrog till en exceptionellt kraftig lageruppbyggnad 1975 och 1976. De här angivna faktorerna verkade för en svag exportutveckling och en kraftig importutveckling. Den långsamma exportutvecklingen betingades förutom av den svaga tillväxten av våra marknader också av att den svenska industrin bl.a. genom höjda relativpriser tappade marknadsandelar. För exporten av bearbetade varor till OECD-området belyses detta av nedanstå- ende tablå.

Procentuell förändring

1974—1975 1975—1976 1976—1977 Exportvolym —13,5 2 1,5 Marknad —6 12,5 4 Marknadsandel —8 —9,5 —2

Den oförmånliga prisutvecklingen på svenska produkter medförde samtidigt att den ökade inhemska efterfrågan som följdes av den expansiva eko- nomiska politiken i mycket hög grad kom att riktas mot importerade varor, dvs. svensk industri förlorade även andelar av hemmamarknaden. Tillsam- mans med den minskande exportutvecklingen medförde detta från 1974 till 1977 en minskning av den svenska industriproduktionen med ca 7 %. När det gäller branschfördelning är minskningen genomgående i alla viktiga branscher. Sänkningen var störst i järn- och stålindustrin, medan verkstads- industrin klarat sig bäst av de tyngre branscherna. Ett viktigt drag i industrins utveckling under denna period är att företagen på ett annat sätt än tidigare behåller anställda i större utsträckning än vad som är motiverat av direkta produktionshänsyn. Detta förklaras bl. a. av den nya inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.

Utvecklingen har i första hand inneburit att nedgången i industrisyssel- sättningen varit måttligi förhållande till den svaga produktionsutvecklingen. Som en konsekvens härav har industrins produktivitetsutveckling nära nog stagnerat sedan 1974. År 1977 är industriproduktiviteten per timme sålunda bara någon procent över 1974 års nivå. Därmed föreligger 1977 en betydande skillnad mellan den faktiska produktiviteten och den potentiella produktivi- teten, dvs. en produktivitetsreserv.

Tidigare framhölls den centrala roll som utvecklingen av de svenska priserna i relation till konkurrentländernas priser spelat för utvecklingen av vår export och import efter 1974. Det kan här vara lämpligt att beröra den roll produktivitetsutvecklingen spelat för utvecklingen av priser och konkurrens- kraft. 1 diagram 2.1 visas utvecklingen av de svenska relativa exportpriserna under 1970-talet. I diagram 2.2 anges utvecklingen av vinstandelen under samma period. Slutligen anges i diagram 2.3 utvecklingen av de svenska relativa lönekostnaderna per producerad enhet med en uppdelning på komponenterna relativ lönekostnad per timme och relativ produktivitet.

Av diagrammen framgår tydligt det mönster beträffande relativprisernas utveckling som angavs tidigare. Efter en viss nedgång av relativpriserna 1974 stiger de kraftigt 1975 och 1976. Dessa prisstegringar beror dels på höjningar i det relativa löneläget, men också av sänkningar i den relativa produktiviteten. Det framgår också av diagrammen att prishöjningarna inte varit tillräckliga för att upprätthålla en oförändrad vinstandel. Denna har i stället sjunkit mycket kraftigt t. o. m. 1977. När det gäller den relativa produktivitetens roll för avvikelserna i relativ kostnad per producerad enhet framgår att denna 1977 spelar lika stor roll som den relativa lönekostnaden. Nedgången i relativ produktivitet förklaras till stor del av att företagen behållit arbetskraft trots vikande produktion. Detta har som vi sett bidragit till en försämrad konkurrenskraft i industrin. Utvecklingen har därför kommit in i en ond cirkel. En nedgång i efterfrågan på industriprodukter har lett till minskad produktivitet. Detta har i sin tur lett till minskad konkurrenskraft, vilket har givit upphov till en nedgång i efterfrågan osv. Diagrammen indikerar att denna process spelat en betydelsefull roll i den stagnation den svenska industrin upplevt 1974—1977.

Bl. a. genom en aktiv stimulanspolitik upprätthölls investeringsnivån i industrin 1975 och i någon mån även 1976. Den låga aktivitetsnivån i förening med de vikande vinsterna ledde emellertid till ett kraftigt fall i investering-

Index 1970 = 100

118 116 114 112 110 108 106 104

102

1 00 Diagram 2.1 Re/at/vprisel nd svenska bearbetat/c —r_r—r—t—_—r————'> exportvaror 1973—1977. 1973 74 75 76 77 År

Procent

40

30

20

10

Diagram 2.2 Vitis/andel

konkurrensutsatt sektor _l— ] __|— &_» ”973-1977. 1973 74 75 7T6 77 År

lndex1973 = 100

120”T

90 m_— 7— —t———> 1973 74 75 76 77 År

Diagram 2.3 Relativ löne— kostnad per producerad enhet inom int/itstrin

.- .. |. U...... Relativ produktivitet 1973—[977- _— Relativ lönekostnad per producerad enhet — — — —— Relativ lönekostnad per timme

arna 1977. Sammantaget har emellertid industrins kapitalstock fortsatt att öka relativt kraftigt 1974—1977 samtidigt som industriproduktionen sjunkit. Detta har lett till att det i industrin finns en betydande effektiv ledig kapacitet på kapitalsidan 1977. De uppskattningar som gjorts i LU indikerar att detta gap skulle vara av storleksordningen 20 %.

Bytesbalansen uppvisade ett underskott 1974 som till stor del kunde hänföras till oljeprishöjningarna. Utvecklingen 1975 och 1976 med svag export- och hög importtillväxt ledde naturligt nog till en fortgående försämring i bytesbalansen. Utvecklingen härvidlag framgår av nedanstå- ende tablå.

Bytesbalansunderskott

1971 1974 1975 1976 1977

Miljarder kr., löpande priser 1 094 —4 213 —6 702 —11 666 —14 920 Procent av BNP 0,7 —1,9 —2,7 —4,1 —4,3

Mot bakgrund av den fortgående försvagningen av industrins konkurrens- kraft samt den angivna utvecklingen av bytesbalansen vidtogs under 1977 två devalveringar, vilka under loppet av 1977 gav en sammanlagd devalvering på 15 %. Den sista av devalveringarna skedde samtidigt med att Sverige lämnade det europeiska valutasamarbetet. Istället knöts den svenska valutan till ett vägt genomsnitt av våra konkurrentländers valuta, den s. k. korgen. Dessa åtgärder motverkade en betydande del av den uppgång i de svenska relativpriserna som inträffat sedan 1974. Effekterna av dessa åtgärder kommer till stor del att visa sig under början av den period som LU 78 omfattar.

2.2. De politiska utgångspunkterna för utredningens arbete

De centrala målen för den ekonomiska politiken är full sysselsättning, rimlig prisstabilitet, ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning och regional balans. En nödvändig förutsättning för att kunna nå dessa mål är jämvikt i bytesbalansen. Dessa utgångspunkter för den ekonomiska politiken har med varierande formuleringar i en rad finansplaner redovisats för riksdagen som genom stor majoritet anslutit sig till dem. Naturligt nog är dessa övergripande målsättningar relativt allmänt formulerade. Den mera precisa innebörden av målen och möjligheten att uppfylla dessa är vid varje tidpunkt beroende av de yttre ekonomiska omständigheterna. En av långtidsutredningens uppgift är just att konfrontera de centrala ekonomisk-politiska målsättningarna med varandra och den yttre ekonomiska utveckling man kan förvänta sig under perioden.

Som framgick av föregående avsnitt har den ekonomiska utvecklingen under perioden 1974—1977 präglats av en ökande obalans i den svenska ekonomin. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken i ett femårspers- pektiv är att lösa dessa balansproblem. Detta är nära nog en förutsättning för att arbetet med att förverkliga de övriga målen för den ekonomiska politiken skall kunna ge tillfredsställande resultat. Detta synsätt har varit en utgångs— punkt vid utarbetandet av långtidsutredningens huvudalternativ. Detta alternativ anger en väg till fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans för den svenska ekonomin vid mitten av 1980-talet. 1 det följande diskuteras de angivna centrala målsättningarna.

Sysselsättning, regional balans och inkomstfördelning

Ett mycket högt prioriterat mål är./ull sysselsättning. Traditionellt har detta varit liktydigt med låg öppen arbetslöshet. Under senare år har i detta mål också kommit att ligga en ambition att i alla grupper öka deltagandet i arbetslivet. Utvecklingen under de allra senaste åren har visat att det är möjligt att under en tid genom omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser hålla en hög sysselsättning och en låg öppen arbetslöshet, trots en låg aktivitetsnivå i ekonomin. Kostnaderna för denna typ av politik är emellertid stora. Detta gäller inte bara de statsfinansiella kostnaderna utan även de realekonomiska. Dessa kan bli bestående långt efter att den ursprungliga balansrubbningen återställts.

Av föregående avsnitt framgick att företagens kvarhållande av arbetskraft vid den ekonomiska nedgången kraftigt påverkat produktiviteten i negativ riktning, vilket bl. a. bidragit till att ytterligare försvaga företagens konkur- renskraft. På lång sikt ter sig därför inte detta som någon framkomlig väg att skapa full och hög sysselsättning. Endast genom en hög aktivitet i ekonomin skapas betingelser för en arbetsmarknad där arbetslösheten är låg och möjligheterna goda för nya grupper att komma ut på arbetsmarknaden.

Regionalpolitiken har under senare år kommit att alltmer uppfattas som ett led i sysselsättningspolitiken. Enligt nu gällande allmänna riktlinjer för regionalpolitiken skall denna syfta till att ge människor i olika landsdelar allsidig sysselsättning och service samt god miljö. Behovet av en förbättrad balans inom regionerna har betonats också. Under 1979 torde riksdagen komma att ta förnyad ställning till de regionalpolitiska målsättningarna. En regional nedbrytning av LU:s huvudalternativ och en diskussion om eventuella obalanser återfinns i avsnitt 11.1.

Ett annat centralt mål för den ekonomiska politiken är en rättvis inkoms[förde/ning. Det material beträffande inkomstfördelningens utveckling som redovisas i denna utredning visar att det under hela efterkrigstiden skett en fortgående utjämning av inkomsterna. Denna utjämning har varit speciellt markerad under senare delen av 1960-talet och under 1970-talet. Som visats i flera andra undersökningar av denna typ har den ökade sysselsättningsgraden spelat en viktig roll i denna utveckling. Av stor betydelse har också de successiva höjningar av pensionärernas standard varit. Om denna utveckling skall kunna konsolideras och fortsätta är i hög grad beroende av den underliggande utvecklingen i ekonomin. Tillväxten i ekonomin är av central betydelse i detta sammanhang. En högre tillväxt underlättar en lösning av fördelningsproblem utan sociala spänningar. Detta förhållande har fått en god belysning av den senaste tidens debatt kring pensionärernas standardutveck- ling.

In/iation och extern balans

Liksom de flesta andra länder har Sverige sedan l960-talets början upplevt en fortgående ökning i inflationstakten. Internationellt sett kulminerade denna 1974. I Sverige har denna utveckling brutits först innevarande år. Det är ett centralt mål för den ekonomiska politiken att prisökningstaktenfortsättningsvis blir låg. En låg ökningstakt av priser och kostnader är en nödvändig förutsättning för en återgång till en balanserad utveckling av den svenska ekonomin.

När det gäller den externa balansen bygger utredningens huvudalternativ på den i flera finansplaner uttalade målsättningen att Sverige skall uppnå balans vid mitten av 1980-talet. Detta har i LU 78 förutsatts motsvara ett underskott i bytesbalansen på 5 miljarder kr. 1983. Våra utländska skuld- sättningar kan därmed förväntas öka till ca 60 miljarder kr. fram till 1983, vilket motsvarar 10 (En av BNP 1983. Räntorna på den utländska skuldsätt- ningen uppgår därmed enligt utredningens kalkyler till 5,5 miljarder kr. 1983.

Ett speciellt problem i detta sammanhang är de statistiska svårigheterna att fastställa underskottets exakta storlek. Vid avstämningen mellan bytesba-

lansen å den ena sidan och kapitalbalansen och valutareserven å den andra sidan uppstår sålunda en restpost som har varierat kraftigt mellan åren. År 1977 uppgick den till ca 7 miljarder kr. Restposten kan deftnitionsmässigt bero på fel i såväl bytesbalansstatistiken som kapitalbalansstatistikcn.

En närmare kartläggning av restposten görs av betalningsbalansdelegatio— nen. Preliminära resultat av dess arbete indikerar att den officiella statistiken 1977 skulle överskatta bytesbalansunderskottet med ca 2 miljarder kr. ] långtidsutredningen har därför en schablonmässigjustering på 2 miljarder kr. vidtagits. Detta diskuteras mer utförligt i kapitel 7.

Det brukar ibland hävdas att bytesbalansunderskottet inte utgör något mål i sig för den ekonomiska politiken. Den externa balansen spelar emellertid en central roll för möjligheterna att på längre sikt uppfylla mera primära målsättningar som full sysselsättning och stabila priser. Med tanke på den relativt stora betydelse externbalanskravet har för långtidsutredningens överväganden kan det vara lämpligt att här diskutera skälen till att den ekonomiska politiken i ett medelfristigt perspektiv bör inriktas på en avveckling av bytesbalansunderskotten.

Ett underskott i bytesbalansen är liktydigt med en ökning av våra utlandsskulder. Om Sverige under en följd av år skulle ha lika stora underskott i bytesbalansen som 1977, skulle vi snabbt dra på oss en mycket betydande utlandsskuld som i sin tur kräver årliga stora räntebetalningar. Det finns på längre sikt ingen anledning att räkna med att den reala internationella räntenivån skulle ligga under den marginella kapitalavkastningen i Sverige. Därför innebär de ökade räntebetalningarna en ökad real belastning för den svenska ekonomin.

Det finns vidare skäl att tro att en fortgående ökning av utlandsskulden leder till en skärpning av kreditvillkoren för svensk upplåning i utlandet. En sådan skärpning tar sig uttryck i högre räntesatser vid nyupplåning och vid omsättning av gamla lån samt i ökande svårigheter att placera lånen utan att långivarna ställer krav på landets ekonomiska politik. Flera europeiska industriländer har under många år fått erfara detta. De löpande underskotten i bytesbalansen ställer omedelbara krav på finansiering. Om ett land planerar för stora årliga underskott i bytesbalansen blir det därför beroende av att den internationella kapitalmarknaden under överskådlig tid kommer att fungera relativt friktionsfritt. Om exempelvis den internationella lånemarknaden i ökad utsträckning kommer att domineras av regeringar och överstatliga organ (exempelvis lMF)ökar riskerna för att lånen till underskottsländer skall förknippas med villkor på låntagarländernas ekonomiska politik.

Sett från stabiliseringspolitisk synpunkt minskar ett stort bytesbalansun- derskott manöverutrymmet för den ekonomiska politiken. Med ett stort bestående underskott i bytesbalansen är det svårt att möta en konjunktur- nedgång med expansiv ekonomisk politik, eftersom underskotten då ökar ytterligare. Detta är en erfarenhet flera av underskottsländerna gjort under de senaste årens stagnation i den internationella ekonomin. Genom att det försvårar bedrivandet av en expansiv ekonomisk politik äventyrar ett strukturellt underskott möjligheterna att hålla full sysselsättning i eko- nomin.

Det bör också påpekas att stora bestående underskott för ett land nästan oundvikligen ger återverkningar på landets växelkurspolitik. Därigenom kan

möjligheterna att stabilisera prisnivån i landet försvåras.

Det finns alltså goda skäl för att söka avveckla bytesbalansunderskottet snabbare än vad som förutsätts i LU:s huvudalternativ. Att målet trots detta inte satts högre bottnar bl. a. i den internationella situationen. Bland industriländerna finns sålunda länder med betydande överskott i bytesba- lansen, [ dessa länder förs en restriktiv ekonomisk politik. Sverige kan därför få en snabb avveckling av sitt bytesbalansunderskott endast genom att bedriva en mycket stram politik. Detta skulle ge stora svårigheter att hålla den fulla sysselsättningen. Men dessutom skulle den underliggande, strukturella obalansen inte rättas till härigenom. Strukturell balans vid fullt kapacitets- utnyttjande uppnås endast genom en exportledd tillväxt efter de linjer som anges i långtidsutredningens huvudalternativ. En sådan process måste emellertid ta flera är, varför balans vid mitten av 1980-talet ter sig som en rimlig målsättning.

Mål på övriga områden

Långtidsutredningarnas arbetsområde gäller de ekonomiska förhållandena i samhället. En huvuduppgift är därför att analysera vilka krav som de övergripande ekonomiska målen ställer på den ekonomiska politiken. Andra förhållanden, av exempelvis social, kulturell eller politisk karaktär, disku— teras däremot i andra sammanhang än i LU. Ibland kan målsättningar på andra områden tolkas som delmål inom det ekonomiska området. Ofta får de emellertid snarast ses som uppställda restriktioner för den utveckling av ekonomin som kan tillåtas i syfte att uppnå de övergripande ekonomiska målen.

Det kan finnas skäl att påpeka att målsättningar inom andra samhällsom- råden än det ekonomiska ofta utövar ett mycket påtagligt och bindande inflytande på kalkylerna i långtidsutredningen även om det oftast inte går att precisera i siffror hur stort detta inflytande är. Målsättningar om t.ex. arbetstid, bostadsstandard, utbildningsnivå, trafiksäkerhet, miljöskydd, organisationsformer inom arbetslivet påverkar mycket konkret LU:s beräk- ningar av arbetskraftstillgång, bostadsinvesteringar, produktivitetsutveck- ling m. m. Denna påverkan sker i och genom de speciella sektorstudier som är en väsentlig del av LU-arbetet.

2.3. Centrala problem i långtidsutredningens huvudalternativ

Det är en central uppgift för långtidsutredningen att belysa betingelserna för att den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv skall nå extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande. Om den ekonomiska politiken på sikt skall få manöverutrymme att kunna verka för en uppfyllelse av de primära ekono— miska målen krävs att balansproblemet i ekonomin löses. Därför har också dessa två mål varit centrala utgångspunkter vid utarbetandet av långtidsut- redningens huvudalternativ. På flera punkter innebär detta alternativ en klar vändning i den ekonomiska utvecklingen sedan 1974. Naturligt nog liggeri huvudalternativet en kraftig ökning av BNP-tillväxten i jämförelse med perioden 1974—1977. För att detta skall vara förenligt med en förbättring i den

externa balansen krävs också en vridning av förhållandet mellan export- och importökningar. Detta belyses närmare av nedanstående tablå, som för vart och ett av åren 1974—1977 anger BNP-ökningen uppdelad på inhemsk efterfrågan och nettoefterfrågan från utlandet. ] tablån anges också motsva- rande tal 1977—1983 i långtidsutredningens huvudalternativ.

1974 1975 l976 1977 1977— 1983 Summa BNP-ökninga 4,1 0,8 1,4 —2,5 3,7 varav: inhemsk efterfrågan 5,9 4,1 2,4 —3,6 2,4 nettoefterfrågan från utlandet -l_8 —3,3 —l.0 1,1 1,3

Siffrorna anger den årliga procentuella förändringen i 1975 års priser.

Som framgår av tablån innebär huvudalternativet en kraftig brytning med den stagnation som präglade perioden 1974—1977. En i stort sett stillastående BNP-utveckling förbyts i en årlig tillväxt på 3,7 %. Nettoefterfrågan från utlandet ger ett betydelsefullt bidrag till BNP»tillväxten efter att ha varit negativ alla de angivna åren utom 1977.

Som framgick av avsnitt 2.1 har den internationella konjunkturnedgången 1975 och den därpå följande svaga internationella ekonomiska utvecklingen spelat en stor roll för de senaste årens stagnation i den svenska ekonomin. På samma sätt kommer de närmaste årens internationella ekonomiska utveck- ling att ha ett avgörande inflytande på den svenska ekonomins utveckling i det perspektiv som behandlas i långtidsutredningen. En långvarig interna- tionell stagnation skulle göra det till en mycket svår uppgift att lösa de svenska balansproblemen. En återgång till fullt kapacitetsutnyttjande i industriländerna skulle å andra sidan mycket underlätta lösningen av de svenska balansproblemen. Dessa samband belyses närmare i kapitel 6 av utredningen. Tillväxten i industriländerna de närmaste åren bestäms i högre grad av efterfrågeutvecklingen än av kapacitetsutvecklingen. Därmed kommer ländernas ekonomiska politik att vara av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen. ] den prognos över den internationella utvecklingen som ligger till grund för långtidsutredningens huvudalternativ antas att de större ländernajämfört med nuvarande förhållanden kommer att föra en mera expansiv ekonomisk politik. Anledningen härtill antas främst vara behovet att pressa ned den f. n. mycket höga arbetslösheten i flertalet länder. Detta behov förstärks av att man av demogranska skäl kan förvänta sig en relativt kraftig ökning av utbudet av arbetskraften i de flesta industriländerna.

Det finns emellertid i många länder en fruktan för att en expansiv politik skall ge upphov till kraftiga inflationsimpulser. Därför finns det anledning att anta att den expansiva ekonomiska politiken kommer att bedrivas med försiktighet.

Den förväntade expansionen i de större ekonomierna kommer dock att göra det möjligt för de mindre länderna att tillåta en större tillväxt i den inhemska efterfrågan än vad som skulle vara möjligt vid en mera ogynnsam internationell utveckling. Sammantaget innebär prognosen en snabbare BNP-utveckling(4 % per år)i industriländerna än under perioden 1973—1977,

men en långsammare utveckling än l960-talets. Den prognostiserade BNP- utvecklingen är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma fullt kapaci- tetsutnyttjande i OECD-området före 1985.

Mot bakgrund av den relativt snabba BNP-utvecklingen som ligger i prognosen har den åtföljande världshandelstillväxten beräknats uppgå till 6,4 % per år. En utförlig behandling av den internationella utveckligen ges i kapitel 5.

Export och import

Som kommer att framgå av bl. a. kalkylerna över alternativa utvecklings- vägar i kapitel 6 är en tillväxt av den svenska exporten i samma takt som den prognostiserade världshandelstillväxten inte tillräcklig för att ge en utveck- ling som samtidigt uppfyller såväl externbalanskravet som kravet på fullt kapacitetsutnyttjande. Exporttillväxten måste vara snabbare än världshan- delstillväxten, vilket alltså innebär att den svenska exporten måste öka sina marknadsandelar. Detta ter sig som ett naturligt krav mot bakgrund av att den svenska exportindustrin under perioden i betydande omfattning tappade marknadsandelar. En viktig förklaringsfaktor till denna nedgång var som påpekades i avsnitt 2.1 den kraftiga uppgången i de svenska relativpriserna efter 1974. Ett nödvändigt villkor för att Sverige nu i stället skall vinna marknadsandelar är att de svenska relativpriserna sjunker under de närmaste åren. Omfattningen av den behövliga sänkningen beror i hög grad på priskänsligheten på den svenska exporten. De antaganden som LU arbetat med bygger på undersökningar utförda av konjunkturinstitutet (KI). En närmare redovisning av KI:s material görs i kapitel 7. Sammantaget innebär antagandena en priselasticitet på hela varuexporten på 1,4 dvs. en sänkning av relativpriset med I % leder, när effekten mognat ut, till en höjning av exportvolymen med 1,4 %. Av lika stor betydelse för bytesbalansutveck- lingen är importens priskänslighet. Mot bakgrund av tillgängliga undersök- ningar har i LU antagits att varuimportens priselasticitet är lika med 1. Med dessa antaganden framkommer ur kalkylerna ett krav på en nedgång i relativpriserna med sammanlagt 11 % mellan 1977 och 1983 för att klara externbalanskravet och kravet på fullt kapacitetsutnyttjande samtidigt. Utvecklingen vad avser OECD-området innebär en ungefärlig återgång av relativpriser och marknadsandelar till nivåerna vid 1970-talets början. Den volymmässiga utvecklingen av export och import sammanfattas i tabell 2.2.

Tabell 2.2 Export och import 1965—1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1965—1970 1970—1974 1974—1977 1977—1983

Export 7,6 7,0 —2,5 7,9 varav: varor 7,7 7,1 —2,6 8,6

tjänster 6,6 6,1 —2,1 1,3 Import 7,6 4,7 0,8 4,0 varav: varor 7,0 5,0 —O,1 4,2

tjänster 12,4 2,5 7,7 2,4

Som framgår av tabellen ligger den totala exportens tillväxt högre 1977—1983 än 1965-1974 samtidigt som importens tillväxttakt ligger lägre under prognosperioden än under perioden 1965—1974. Talen för 1965—1974 representerar emellertid en utveckling vid normalt kapacitetsutnyttjande, medan 1977 är ett dåligt exportår med lågt kapacitetsutnyttjande i den konkurrensutsatta sektorn. Vidare uppvisar relativpriserna totalt sett mycket små förändringar under perioden 1965—1974, medan en kraftig förändring förutsätts äga rum 1977—1983. Om denna relativprisutveckling verkligen kommer till stånd är naturligtvis en kärnfråga som vi strax skall återkomma till.

De sänkta relativpriserna förbättrar konkurrensmöjligheterna för indu- strin. De innebär emellertid också en försämring av de svenska terms-of- trade, dvs. förhållandet mellan våra export- och importpriser. Detta får en kvantitativ belysning i kapitel 7. Genom den antagna relativprisfö rsämringen kommer terms-of-trade 1983 att ligga strax under 1974 års nivå, dvs. den nivå vi fick efter oljeprishöjningarna 1973. Denna nedgång i terms-of—trade skärper kraven på den volymmässiga anpassningen av exporten och importen och bidrar till att minska utrymmet för expansion av inhemsk efterfrågan.

I enlighet med utgångspunkterna för huvudalternativet så ger den angivna utvecklingen av export och import ett underskott i bytesbalansen med 5 miljarder kr. 1983. Som framgår av nedanstående tablå motsvarar detta en förbättring av bytesbalansen med 8 miljarder kr. från 1977 till 1983. Samtidigt försämras emellertid transfereringsnettot med 6,5 miljarder kr. och tjänste- nettot med ca 4 miljarder kr. Därmed krävs en förbättring i handelsbalansen på 19 miljarder kr. från 1977 till 1983.

Bytesbalansen 1977 och 1983

Milj. kr., löpande priser

1977 1983 Handelsbalans —4 987 13 500 Tjänstenetto —3 823 —7 900 Transfereringsnetto —4 110 —10 600 Bytesbalans —12 920 —5 000

Tablån belyser varför den relativt blygsamma förbättringen på ca 8 miljarder kr. i bytesbalansen utslaget över 6 år kräver den omfattande anpassning av relativpriser och marknadsandelar som redogjorts för tidigare. Huvudförkla- ringen härtill är emellertid att saldot 1977 uppnås trots ett extremt lågt kapacitetsutnyttjande. Det underliggande, strukturella underskottet 1977 är därmed betydligt större än det registrerade saldot. Eftersom LU förutsätter fullt kapacitetsutnyttjande 1983 krävs det sålunda en omfattande anpassning för att nedbringa det strukturella underskottet. Detta belyses i kapitel 6, där vi studerar ett alternativt förlopp där fullt kapacitetsutnyttjande nås utan återtagande av marknadsandelar.

Industriutveckling och kapacitetsresent

En kärnpunkt i LU:s huvudalternativ är industrins utveckling. Den utveck— ling av export och import som följer av kravet på extern balans nödvändiggör en snabb industritillväxt. Eftersom det låga kapacitetsutnyttjandet i utgångs- läget i stor utsträckning är lokaliserat till industrin följer den snabba industritillväxten också av kravet på fullt kapacitetsutnyttjande 1983. Den nyckelroll industrin sålunda har i anpassningsprocessen är naturlig, eftersom balansbristen 1977 i stor utsträckning varit ett industriproblem. De krav som i huvudalternativet ställs på industrin belyses av tabell 2.3 som anger export, produktion och produktivitet för industrin.

Som framgår av tabellen ligger utvecklingen såväl i verkstadsindustrin som i hela industrin i linje med l960-talets utveckling. Det är emellertid även här viktigt att hålla i minnet att siffrorna för perioden 1965—1974 avspeglar en utveckling vid fullt kapacitetsutnyttjande, medan utvecklingen 1977—1983 innefattar en kraftig uppgång i kapacitetsutnyttjandet. Som framgår av kapitel 9 har utredningen uppskattat den tillgängliga produktivitetsreserven 1977 i industrin till ca 12 %. Den kalkylerade produktivitetsutvecklingen förutsätter att denna reserv tas i anspråk. Det innebär att den underliggande normala produktivitetstillväxten uppgår till ca 4,8 % per år, vilket vid en historisk jämförelse får betraktas som en relativt låg siffra.

Utvecklingen av industrins investeringar ligger, som framgår av tabellen, väl ] linje med den historiska utvecklingen. Även investeringsutvecklingen måste bedömas mot bakgrund av det låga kapacitetsutnyttjandet 1977. Som framgår av kapitel 9 kan kapacitetsgapet på kapitalsidan beräknas vara större än kapacitetsgapet på arbetskraftssidan, dvs. produktivitetsreserven. Detta gäller även när man tar hänsyn till att överkapaciteten i vissa branscher består av kapital som aldrigkommer att kunna tas i anspråk. Detta stora kapaci- tetsgap reducerar behovet av investeringar under uppgångsfasen. Sett i detta perspektiv får den ökning av industriinvesteringarna på 4, 71%. per år som här beräknas betraktas som hög. En ytterligare belysning av detta ges i förloppsdiskussionen i avsnitt 2.5 nedan.

Industriutvecklingen i huvudalternativet innebär som framgår av tabell 2.3

Tabell 2.3 Export, produktion, produktivitet och investeringar i industrin och verk— stadsindustrin 1965—1983 Årlig procentuell förändring, l975 års priser

1965—1970 1970—1974 1974—1977 1977—1983

Industrin Export 7,9 7,2 —2,6 8,7 Produktion 5,1 3,7 —2,6 6,6 Produktivitet 7,0 5,8 0,0 7,2 Investeringar 3,9 6,3 —5,0 4,7 Ver/(starisintlustrin Export 11,7 8,4 —3,2 11,3 Produktion 6,6 4,7 —0,9 8,3 Produktivitet 6,9 5,5 0,7 7,8 Investeringar 5.7 5,4 —3,5 8,1

ett mycket markant brott mot utvecklingen 1974—1977. Den kontrasterar därför kraftigt den mycket dystra bild av läget i svensk industri som varit förhärskande under de senaste 2 a 3 åren. Den därför naturliga frågan om den här angivna utvecklingen är realiserbar kan delas upp i två frågor.

1. Finns de marknadsmässiga förutsättningarna för den snabba expansio- nen?

2. Finns det kapacitet i industrin för en utveckling i linje med huvudal- ternativet? När det gäller den första frågan står naturligtvis exportens utveckling i centrum. Det finns då anledning att understryka att huvudalternativet bygger på att en ökning av världshandelns tillväxttakt kommer att äga rum under prognosperioden samt att priserna på svenska exportvaror under prognospe- rioden kommer att sjunka i förhållande till konkurrentländernas priser. När båda dessa förutsättningar är givna innebär tillväxten i exportvolymen en relativt försiktig projicering av kända historiska mönster. Detta bygger i sin tur på den grundläggande bedömningen att den svenska industrin i huvudsak fortfarande är livskraftig. Innebörden av detta är ungefärligen att den svenska industrin i de flesta branscher vid ett normalt relativt kostnadsläge har samma internationella konkurrenskraft som före 1974. För att bygga under denna bedömning krävs en genomgång av industrin bransch för bransch, vilket görs i kapitel 9. När det gäller de kapacitetsmässiga betingelserna för tillväxten så är det en central förutsättning att det i utgångsläget finns betydande outnyttjad kapacitet på såväl kapital- som arbetskraftssidan. Dessutom förutsätts, som redan nämnts, att det sker en relativt måttlig ökning av den underliggande produktiviteten samt att det sker en kraftig tillväxt av industriinvestering- arna. Om den outnyttjade kapaciteten på arbetskraftssidan kan tas i anspråk bedöms den realiserade produktivitetstillväxten i industrin kunna uppgå till 7,2 %. De undersökningar som gjorts indikerar att det finns outnyttjad kapacitet i alla delar av industrin. Samtidigt står det klart att uppgången i efterfrågan på industrivaror kommer att bli kraftigast i de områden där graden av outnyttjad kapacitet är relativt låg. Därför kan produktivitetsreserven inte realiseras genom att alla företag behåller sina anställda och inväntar den ökande efterfrågan. I stället krävs ett dynamiskt förlopp där produktiviteten i de expansivare branscherna ökar genom ökad efterfrågan. Här räcker då inte produktivitetsökningen för att åstadkomma den behövliga produktionen, utan det krävs en i vissa branscher betydande nyanställning. Samtidigt måste produktivitetsreserven i svagare branscher lösas upp genom avgång av anställda. 1 det ekonomiska klimat som kan skapas av en utveckling enligt huvudalternativet kan denna arbetskraft finna anställning i de mera expan- siva branscherna. Den snabba produktivitetsökningen kräver således ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Detta kräver i sin tur att arbetsmarknadspolitiken inriktas på att befrämja en sådan rörlighet. Om så ej sker är risken stor för att en efterfrågegenererad uppgång bromsas av flaskhalsproblem på sysselsätt- ningssidan. Den dämpade kostnadsutveckling som är en förutsättning för huvudalternativet äventyras därigenom. Av liknande skäl är det väsentligt att betingelser skapas för den investeringsuppgång som förutsätts i alterna-

tivet. Även här kan flaskhalsproblemen snabbt bli påtagliga om inte efterfråge- och produktionsuppgången åtföljs av en ökning av kapitalutrust- ningen.

Såväl vad gäller arbetsproduktiviteten som investeringarna är det ömsesi- - diga beroendet mellan kapacitets- och efterfrågeutveckling väsentlig. Vad beträffar arbetsproduktivitetens ökningstakt så betingas denna, genom förekomsten av produktivitetsreserven, i mycket hög grad av en snabb efterfrågeutveckling. Å andra sidan leder en snabb produktivitetsökning till en relativ sänkning av arbetskostnaden per producerad enhet. Detta leder till förbättrad konkurrenskraft för industrin, vilket bidrar till ökad avsättning av industriprodukter osv.

När det gäller investeringsutvecklingen indikerar tillgänglig erfarenhet att ett högt kapacitetsutnyttjande är en nödvändig förutsättning för en snabb investeringsutveckling. I den nu aktuella situationen kan en ökning av kapacitetsutnyttjandet endast ske genom att efterfrågan ökar kraftigt. Om en sådan ökning kommer till stånd och drar med sig en uppgång i investering- arna får vi därigenom en utbyggnad och en förnyelse av industrins kapitalstock. Därigenom åstadkommes en långsiktig förbättring av konkur- renskraften i industrin. Om en utveckling liknande den i LU:s huvudalter- nativ skall åstadkommas är det alltså viktigt att den ekonomiska politiken får en inriktning som underlättar expansionen såväl från efterfrågesidan som från kapacitetssidan i industrin.

Privat och offentlig konsumtion

I hägnet av den goda produktivitetsutvecklingen och förbättringen i bytes- balansen sker i huvudalternativet en försiktig tillväxt i den privata och i den offentliga konsumtionen. Den privata konsumtionen ökar sålunda med 1, St. per år och den offentliga med 2,2 % per år.

Ökning av privat och offentlig konsumtion 1965—1983

Årlig procentuell volymförändring

1965—1970 1970—1974 1974—1977 1977—1983

Privat konsumtion 3,0 1,6 2,1 1,8 Offentlig konsumtion 5,9 2,3 4,1 2,2

Som framgår av tablån är dessa ökningstakter i ett historiskt perspektiv relativt blygsamma. 1 perspektivet 1977—1983 kan den återhållsamma utvecklingen sägas vara ett resultat av den externbalansrestriktion som är en utgångspunkt i huvudalternativet. Sett i ett längre perspektiv innebär den angivna konsumtionsutvecklingen en på sikt nödvändig anpassning till en långsammare ökning av produktionskapaciteten än den som rådde under 1960-talet. En diskussion av den långsiktiga utvecklingen av konsumtions- utrymmet ges i kapitel 12, som innehåller en utblick mot 1990-talet.

För att konkretisera innebörden av den angivna konsumtionsökningen för offentlig sektor har långtidsutredningen här genomfört baskalkyler för statlig respektive kommunal sektor av samma typ som gjordes i LU 75. För statlig

sektor anger denna kalkyl den konsumtionsutveckling som följer av redan fattade beslut. Kalkylen är baserad på långtidsbudgeten som avser att visa de långsiktiga budgetmässiga effekterna av redan fattade beslut. För kommunal konsumtion anger kalkylen den kommunala konsumtionens utveckling vid oförändrad kvalitet på den kommunala servicen. Vidare ingår effekter av gjorda åtaganden vad gäller barnomsorg och åldringsvård i kalkylen. Som framgår av nedanstående tablå är huvudalternativets offentliga konsum- tionstillväxt betydligt snabbare än den som ges av baskalkylen.

Konsumtionstillväxt i offentlig sektor 1977—1983 årliga tillväxttakter

Stat Kommun Totalt LU 0.9 2,8 2,2 Baskalkyl 0.5 1,8 1,4

När det gäller den privata konsumtionens tillväxt är det av stort intresse att undersöka hur stor del av konsumtionstillväxten som faller på den aktiva generationen. En mycket låg tillväxttakt för de aktiva indikerar att vi kan få en situation med stora spänningar vid löneförhandlingarna och på arbets- marknaden.

Att det uppkommer en betydande skillnad mellan utvecklingen av total privat konsumtion och utvecklingen av privat konsumtion för de aktiva hänger samman dels med befolkningens arbetsfördelning som varje år ger en kraftig ökning av antalet pensionärer, dels med ATP-systemets införande som ger en fortgående höjning av pensionärernas medelinkomst.

Tidigare kalkyler har visat att under perioden 1975—1980 var en årlig total ökning av den privata konsumtionen med 1 % per år intecknad av standardökningar för pensionärerna. De beräkningar som gjorts för LU 78 visar att den andel av ökningen i konsumtionsutrymmet som tas i anspråk av pensionärerna är lägre under perioden 1977—1983. Skillnaden hänger bl.a. samman med att ökningen av antalet pensionärer var speciellt kraftig 1975—1976 beroende på att pensionsåldern då sänktes med två år. En speciell utredning av dessa förhållanden görs i kapitel 10. Av denna framgår att vid en konsumtionsökning på 1,8 % per år 1977—1983 så kan pensionärernas konsumtion förväntas öka med 4,3 %, medan den årliga konsumtionsök- ningen för övriga uppgår till 1,3 %.

Även om de aktivas andel av konsumtionsutrymmet således utvecklas något förmånligare över hela perioden fram till 1983 än över den period som täcktes av LU 75 kan dock besvärliga fördelningspolitiska problem komma att uppstå. Inom den totala ökningen av 1,3 % per år skall nämligen rymmas eventuella förstärkningar av barnfamiljernas standard, omfördelningar inom löntagarkollektivet och eventuella omfördelningar mellan sysselsatta och icke sysselsatta. För stora löntagargrupper kommer den förutsatta utveck- lingen troligen att innebära en mycket långsam standardökning under en följd av år.

Sammanfattningsvis medger konsumtionsutvecklingen i huvudalterna- tivet en viss fortsatt reformverksamhet i offentlig sektor och en viss ökning av den privata standarden för alla grupper i samhället.

Tabell 2.4 BNP-utvecklingen 1965—1983 Å rliga tillväxttakter

1965— 1970— 1974— 1977— 1977— 1970 1974 1977 1983 1983" BNP från produktionssidan 3,8 3,0 0,3 3,7 2,9 Sysselsättning i tim. —0,5 —1,2 —0,3 —0,1 —0,1 Produktivitet 4,3 4,3 0,7 3,8 3,0

" Anger utvecklingen rensad för förändring av produktivitetsreserven.

Prodtiktionskapaciteten

Den utveckling av produktionskapaciteten som ligger i utredningens huvud- alternativ får en översiktlig presentation i kapitel 5. Därför kan det här vara tillräckligt att ange BNP-utvecklingen uppdelad på sysselsättningens under- liggande produktivitet och kapacitet. Detta görs i tabell 2.4.

Det framgår att den realiserade tillväxten i BNP 1977—1983 nära nog når upp till BNP-tillväxten 1965—1970 och att den ligger klart över tillväxttakten de båda mellanliggande perioderna. När det gäller produktivitetsutveck- lingen är bilden annorlunda. Produktivitetens ökningstakt ligger högre än huvudalternativets såväl 1965—1970 och 1970—1974. Denna svaga utveckling för prognosperioden blir än mera markerad, när vi ser till den underliggande produktivitetsutvecklingen. Ökningstakten här uppgår enligt tabellen till 3,0 ”.. per år i huvudalternativet. Detta motsvarar en kapacitetsrensad BNP- tillväxt på 2,9 %, vilket liggerjust under BNP-tillväxten 1970—1974.

Svsse/sättningsstrukturen

Sysselsättningens fördelning på näringsgrenar belyses i avsnitt 9.1.2. Där framgår att industrisysselsättningen beräknas öka med ca 30000 personer mellan 1977 och 1983. Detta är dock delvis en effekt av konjunkturläget 1977. Även med hänsyn härtill innebär dock utvecklingen 1977—1983 att den negativa utvecklingen av industrisysselsättningen som rätt sedan 1965 därmed skulle brytas. Det skall observeras att denna ökning sker samtidigt som en betydande produktivitetsreserv tas i anspråk, dvs. industriföretagen kan till en början öka sin produktion ganska mycket utan att behöva öka sysselsättningen. En starkare ökning, eller en lika stark ökning efter 1983 skulle därför, allt annat oförändrat, kräva ännu kraftigare sysselsättningsök- ningar i industrin. Exemplet illustrerar att den ibland framförda uppfatt- ningen om den långsiktigt sjunkande industrisysselsättningen grundas på föreställningar om den ekonomiska utvecklingen som inte utan vidare kan tas för givna.

Kalkylerna indikerar vidare en fortsatt kraftig nedgång i byggsysselsätt- ningen. Detta sker trots en uppgång i byggnadsinvesteringarna, särskilt bostadsbyggandet. Sysselsättningskalkylen är emellertid på denna punkt särskilt osäker. Det är dock klan att LU-kalkylen indikerar en vikande byggsysselsättning. Det kan erinras om att byggsektorn i tidigare uppgångs- faser ganska snart kommit att verka som en flaskhals för utvecklingen.

Såsom varit fallet under en lång följd av år ökar också 1977—1953 den offentliga sysselsättningen mycket kraftigt. I själva verket blir ökninget i den offentliga sysselsättningen större än hela nettoökningen i ekonomin. I delkapitlen om offentlig sektor och om sysselsättning diskuteras utörligt varför detta förväntas komma till stånd, trots en klar dämpningi den offentliga konsumtionens volymökningstakt. Även finansieringen av den offentliga sektorn diskuteras utförligt, särskilt i kapitel 10. Det finns dötk skäl att peka på de risker, särskilt för pris- och kostnadsutvecklingen, som lggeri att en allt större andel av sysselsättningen kommer att falla på sektorer med svag produktivitetsökning och delvis svaga incitament till kostnadsbegräns- ningar. Frågor om bl.a. produktivitetsutvecklingen i den offentligt sektorn torde därför i framtiden bli allt viktigare.

Den i LU beräknade utvecklingen av sektorstrukturen är i princip förenlig med den förutsedda utvecklingen av antalet sysselsatta män resp kxinnor utan några större förändringar av andelen män/kvinnor per sektcr. Netto- ökningen av arbetskraften består helt av kvinnor. Samtidigt svarar den offentliga sektorn för större delen av efterfrågeökningen. Risken föratt gamla strukturer konserveras är alltså uppenbar. Men det bör också påpekas at" LU:s huvudalternativ kräver en betydande rörlighet på arbetsmarknaden. Ett väsentligt inslag i denna rörlighet är att efterfrågan och utbud av irbete anpassas till varandra efter andra kriterier än könstillhörighet. Dette krav accentueras också av de regionala obalanser som kan framkomma.

Den regionala analysen görs i avsnitt 11.1. Tillgängliga analysmetoder och statistik medger inte en lika fullständig konsistensprövning på (16111 område som i andra LU-sammanhang. Resultaten får därför tolkas mec stor försiktighet. En klar tendens förefaller emellertid vara att efterfrågan på arbetskraft blir större än tillgången i Östra mellansverige, Småland med öarna samt södra Sverige medan motsatsen blir fallet i Västsverige och Norra mellansverige. Obalanserna kan delvis fyllas ut med invandring cch regio- nalpolitiska insatser. Det krävs emellertid också att de arbetsmarktadspoli- tiska styrmedlen används så att återstående obalanser kan elimineras genom mellanregionala flyttningar.

Användning och produktion av energi

Den användning av energi, huvudsakligen i form av elektricitet, petroeum- produkter och andra bränslen som följer av den förutsedda utveddingen i LU:s huvudalternativ beskrivs i avsnitt 9.5. Här skall endast vissa utgångs- punkter för de genomförda kalkylerna återges.

Den totala slutliga användningen av energi har beräknats öka med ca 2 % per år mellan 1977 och 1983. Denna kalkyl stämmer mycket väl öve'ens med den som gjordes av statens industriverk som referensprognos fc'r energi- kommissionens arbete. Oljeanvändningen väntas öka endast (betydligt medan eI-användningen beräknas öka med ca 5 % årligen. Bakon denna ganska snabba ökningen av el-användningen ligger givetvis den f(rväntade snabba produktionsökningen inom industrin. Utvecklingen inom skogsin- dustrierna, den kemiska industrin och järn- och stålindustrin får därvid en särskild vikt. Det bör påpekas att industriverket vid prognosberäkningarna tagit hänsyn till den fortgående effektiviseringen av energianvändningen

samt räknat med full effekt av de besparingsprogram som avses bedrivas under perioden. Även ändringar i privata konsumenters beteende till följd av energiprisökningarna har vägts in i efterfrågekalkylen.

Den totala inhemska el-användningen skulle i LU:s huvudalternativ uppgå till något mindre än 120 TWh 1983. I energikalkylerna har vi räknat med att denna efterfrågan tillgodoses med bl. a. 10 kärnkraftverk. Det är emellertid tänkbart att endast 6 aggregat kommer att vara i drift, till följd av bestämmelserna i den s. k. villkorslagen. I avsnitt 9.5 visas att el-efterfrågan i så fall kan tillgodoses genom den reservkapacitet som finns i oljekondens- verken. Åtminstone gäller detta år med god vattentillrinning. Om oljekon- densverken måste användas mer än vad som inkalkylerats i LU:s huvudal- ternativ innebär detta emellertid ytterligare kostnader för oljeimport. Dessa torde kunna uppskattas till i storleksordningen 2 miljarder kr 1983 vilka i så fall skall adderas till det bytesbalansunderskott på 5 miljarder kr som nu ligger i huvudalternativet.

Finansiell utveckling

Även i de finansiella kalkylerna spelar industrins utveckling en central roll. För att åstadkomma den industriella expansion som ligger i huvudalterna- tivet krävs en kraftig förbättring av industrins internationella konkurrens- kraft. Det sker i huvudalternativet genom att arbetskraftskostnaden per producerad enhet i internationell valuta går ned under prognosperioden. Detta innebär ett kraftigt brott mot utvecklingen 1974—1977, då motsvarande mått steg med ca 18 % per år. Denna nedgång åstadkommes dels genom devalveringen 1977 som mellan 1977 och 1978 sänker kronans kurs med nästan 9 % gentemot det vägda genomsnitt av våra konkurrentländers valutor som ges av riksbankens "korg", dels genom de kraftiga produktivi- tetsstegringarna i industrin som möjliggör att arbetskraftskostnaden per producerad enhet mätt i svenska kronor i stort sett ligger stilla. Det utrymme som skapas av denna utveckling går dels till en sänkning av de svenska relativpriserna med sammanlagt 1] % under perioden 1977—1983, dels till den uppgång i vinstnivån som krävs för att åstadkomma den nödvändiga investeringsutvecklingen i industrin. Utredningens bedömning är att en uppgång av vinstandelen till den nivå som nåddes i början av 1970-talet är nödvändig. Denna bedömning har bl. a. gjorts mot bakgrund av utförda kalkyler över utvecklingen av industriföretagens räntabilitet på totalt och eget kapital samt soliditeten. En fortsatt kraftig nedgång i industriföretagens soliditet har sålunda inte bedömts vara förenlig med en kraftig investerings- uppgång. För att bryta nedgången i soliditet krävs en vinstnivå som möjliggör en rimlig självfinansieringsgrad. De överväganden utredningen gjort på denna punkt ansluter sig i huvudsak till den syn på dessa frågor som kom till uttryck i kapitalmarknadsutredningen.

En annan viktig utgångspunkt för de finansiella kalkylerna är den förbättring i bytesbalansen som förutsätts ske under perioden 1977-1983. I det finansiella perspektivet innebär detta ett krav på förbättring av vårt inhemska finansiella sparande under perioden. Fördelningen av denna sparuppgång på institutionella sektorer framgår av tabell 2.5.

Tabell 2.5 Sparbalansens utveckling 1977—1983 Milj. kr.. löpande priser

Företag 1977 —30 197 1983 —1 2 044

Bostäder Hushåll Socialför- Kommun Stat Internationell säkrings- sektor sektorn

—7 378 17938 15197 —1568 —6912 —12920 —15 660 21380 15739 0 —l4415 —5000

Som framgår av tabellen präglas sparförändringarna av vinstuppgången i företagssektorn. Den förbättrade självfinansieringsgrad som åstadkommes härigenom är liktydig med en förbättring i det finansiella sparandet. Förbättringen uppgår, som framgår av tabellen, till i runt tal 18 miljarder kr. Detta bidrar till att vrida förhållandet mellan finansiellt sparande i privat och offentlig sektor så att sparsaldot i den konsoliderade offentliga sektorn 1983 blir noll. Samtidigt får den konsoliderade privata sektorn ett underskott i sitt sparande som motsvarar bytesbalansens underskott.

Bakom nedgången i den offentliga sektorns sparande ligger en stagnation av sparandet i socialförsäkringssektorn samt en försämring av statens finansiella sparande. Vid oförändrad statlig utlåning indikerar kalkylerna därmed ett större statligt budgetunderskott 1983 än 1977. Däremot skulle underskottet undergå en förbättringjämfört med 1978. Underskottet 1983 beräknas uppgå till ca 25 miljarder kr.

En utgångspunkt för huvudalternativet var att ekonomin skulle befinna sig i balans 1983. Mot bakgrund av den senaste tidens diskussion kring de ökande budgetunderskotten kan frågan ställas om det är förenligt med samhälls- ekonomisk balans att ha ett statligt budgetunderskott på 25 miljarder kr. vid fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Det bör emellertid för det första observeras att en betydande del av budgetunderskottet motsvaras av statlig utlåning, varför statens finansiella sparandeunderskott som framgått av tabell 2.5 är betydligt mindre än det angivna budgetunderskottet. Vidare är budgetpolitikens första uppgift inte att skapa balans mellan statens inkomster och utgifter, utan att åstadkomma balans i samhällsekonomin. I detta perspektiv blir det på kort sikt lämpliga budgetunderskottet ett resultat av stabiliseringspolitiska överväganden. ] ett medelfristigt perspektiv bestäms budgetunderskottets storlek av sparandet i övriga sektorer i ekonomin. Svaret på frågan är därför att vid de förutsättningar som gjorts om övriga sektorers sparande och om den statliga utlåningen så är det kalkylerade budgetunder- skottet ett nödvändigt villkor för samhällsekonomisk balans. Frågan blir då i stället om de övriga sektorernas sparande är av önskvärd storlek eller inte. Utan att ta ställning till denna fråga skall några observationer beträffande samspelet mellan de olika sektorernas finansiella sparande göras.

Under perioden 1977—1983 motsvaras. som vi sett. nedgången i den offentliga sektorns finansiella sparande av en kraftig uppgång i företagssek- torns finansiella sparande. År 1977 var emellertid ett år av obalans med extremt lågt finansiellt sparande i företagssektorn och den uppgång som sker i LU:s huvudalternativ innebär endast en återgång till normala förhållanden i detta avseende. En politik som långsiktigt syftar till ett högt finansiellt sparande i offentlig sektor kan ej baseras på att 1977 års extrema finansiella

Tabell 2.6 Finansiellt sparande 1965-1983 Procent av BNP, löpande priser

1965—1969 1970—1973 1977 1983

Konsoliderad offentlig sektor 4.3 5.1 1.9 0,2 Hushåll 2.4 2,5 5,1 3,5 Bostäder —4,6 #37 —2,1 —2,6 Företag —2.4 —3.2 —8,6 —2,0

Summa (=bytesbalans—

saldo) —2,4 0,7 —3,7 —0.8

situation i företagssektorn permanentas. Det är därför mera intressant att jämföra 1983 med sparsituationen i tidigare perioder där ekonomin befunnit sig i balans. En sådan jämförelse kan göras i tabell 2.6. Där framgår att företagssektorns finansiella sparande 1983 som andel av BNPendast i mindre grad avviker från motsvarande andel 1965—1970 och 1970—1973. Däremot uppgår sparandet i offentlig sektor till 4, ”n och 5.1 % av BNP respektive period. Skillnaden mellan dessa perioder och 1983 motsvaras i stället ur sparbalanssynpunkt av högre hushållssparande och ett lägre finansierings- behov i bostadssektorn 1983. Det är alltså dessa faktorer och inte ett högt företagssparande som gör att sparsaldot i offentlig sektor vid fullt kapacitets- utnyttjande är lägre 1983 än tidigare.

När det gäller skatternas utveckling pekar kalkylerna på en uppgång i den totala skattekvoten (total skatt som andel av BNP) med ett par procenten- heter. För statens del täcks skattebehovet i stort sett av den automatiska intäktsökning som följer vid oförändrade regler. För kommunernas del krävs under hela perioden höjningar av skatteuttaget med 2,85 kr., varav 1,85 faller under perioden 1977—1978. 1 ett historiskt perspektiv ter sig denna uppgång modest. Ett viktigt skäl till detta är naturligtvis den dämpade tillväxten i offentlig sektor vad avser såväl transfereringar som konsumtion. En annan förklaring till den positiva skattebilden är den relativt kraftiga expansionen i huvudalternativet som åstadkommer en god tillväxt i skatteunderlaget. Ytterligare en förklaring är den utveckling av sparbalansen som berördes ovan, där finansiellt sparande i offentlig sektor sjunker under perioden. I utredningen diskuteras de skattemässiga konsekvenserna av ändringar i ett par av dessa förutsättningar. I kapitel 6 belyses sålunda de skattemässiga konsekvenserna av en fortsatt offentlig expansion på konsumtionssidan i enlighet med trenden under 1970-talet. Detta alternativ kräver med i övrigt oförändrade förutsättningar en höjning av den totala skatten med 3,5 % av BNP. Den kommunala utdebiteringen får höjas med 3,10 kr. mellan 1978 och 1983 och statsskatten får höjas med 8 miljarder kr.

De skattemässiga effekterna av förändringar i sparbalansen diskuteras i kapitel 10. En mycket osäker punkt när det gäller sparbalansen är det tidigare diskuterade hushållssparandet. Kalkylerna bygger på en mindre nedgång i hushållens sparkvot från 10, ”n till 8,5 ”n. Om nedgången blir kraftigare kommer, vid i övrigt oförändrade förutsättningar, skattekravet att skärpas.

Varje procentenhet i nedgång för hushållssparandet leder till en skärpning av skattekravet på ca 3 miljarder kr. En nedgång av hushållens sparkvot till exempelvis 1968—1969 års nivå (4 %) skulle med detta synsätt skärpa skattekravet med ca 14 miljarder kr., vilket också skulle minska budgetun- derskottet med motsvarande belopp.

Vad som ovan sagts om sambandet mellan offentligt finansiellt sparande och samhällsekonomisk balans, får inte undanskymma att en överfiyttning av finansiellt sparande från offentlig till privat sektor ställer krav på en anpassning av kreditmarknaden och kreditpolitiken. Sålunda har AP- fondens finansiella sparande givits en långfristig placering, medan hushålls- sektorn och företagssektorn i högre grad ger sitt finansiella sparande en kortfristig placering. Om dessa placeringsmönster bibehålls leder en minsk- ning av sparande i AP-fonden och en motsvarande uppgång i privat sparande till en minskning av utbudet av långfristiga krediter och en ökning av likviditeten i ekonomin. Det försämrade statliga sparandet påverkar kredit- marknaden genom att det ställer krav på ökad statlig upplåning. Om denna inte i stor utsträckning kan ske långfristigt utanför bankerna leder den ökade statliga upplåningen till en ökning av penningmängden och därmed likvidi- teten i banksystemet. Den likviditetsuppbyggnad från två håll som det minskade sparandet i offentlig sektor sålunda ger, innebär en latent inflationsrisk vid en konjunkturuppgång. 1 det medelfristiga perspektivet är det därför en väsentlig uppgift för kreditpolitiken att finna vägar att motverka den likviditetsuppbyggnad i ekonomin som förskjutningen i sparbalansen tenderar att ge. En nödvändig del av en sådan kreditpolitik är att skapa möjligheter för den privata sektorn att i ökad utsträckning ge sina finansiella tillgångar en långsiktig placering. Dessa problem får en mera utförlig belysning i kapitel 10 av långtidsutredningen. '

2.4 Alternativa utvecklingsvägar

Osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen gör det naturligt atti långtidsutredningen studera flera alternativa förlopp. Med denna metod kan man belysa effekterna av förändrade förutsättningar på vissa viktiga punkter. Man kan också, vilket gjordes i LU 75, belysa effekterna av olika politiska handlingsvägar vid i övrigt givna förutsättningar. Det går emellertid inte att med denna metod täcka in alla sannolika möjligheter när det gäller den ekonomiska utvecklingen. För att inte förlora i överskådlighet får presenta- tionen begränsas till några få alternativ, som också kan belysa intressanta ekonomisk-politiska problemställningar. De olika alternativ utredningen studerat presenteras i kapitel 6 tillsammans med en kvantitativt orienterad diskussion om de ekonomisk-politiska målen och om vissa centrala ekon- omiska förutsättningar.

Som angavs inledningsvis är alternativen upplagda som analyser av effekten av avvikelser i huvudalternativets förutsättningar. [ huvudalterna- tivet (alternativ [) löses, som framgått av ovanstående, våra interna och externa balansproblem genom en snabb exportledd tillväxt. Om denna exporttillväxt ej förverkligas är det inte möjligt att nå fullt kapacitetsutnytt- jande samtidigt som målsättningen för extern balans uppfylls. I kapitel 6

Tabell 2.7 Vissa nyckeltal för alternativen I—IlI, 1977—1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

I II 11]

Offentlig konsumtion 2,2 1,7 3,1 Privat konsumtion 1,8 1,3 2,6 lndustriinvesteringar 4,7 1,8 3,0 lndustriproduktivitet 7,2 6,0 7,1 Export 8,6 7,1 7,1 Import 4,2 3,7 4,7 Arbetslöshet 1983” 80 000 120 000 80 000

Bytesbalansens saldo 1983” —5 000 —5 000 —19 700

" Antal personer. Milj. kr.

belyses detta genom två olika alternativ, vilka båda utgår från att det inte sker något återtagande av marknadsandelar. Tillväxten i världshandeln är dock densamma som i huvudalternativet. Vissa nyckeltal för alternativen återges i tabell 2.7. I det ena av dessa, alternativ II, läggs huvudvikten vid att återställa den externa balansen, medan målet om fullt kapacitetsutnyttjande får släppas. Vid den svagare exporttillväxten får externbalansmålet klaras genom en begränsning av importens tillväxttakt. Med de förutsättningar alternativet bygger på måste denna begränsning ske genom en stram politik vad gäller inhemsk efterfrågan. Detta ger, som framgår av tabell 2.7, en svag utveckling av privat och offentlig konsumtion samt ett fortsatt lågt kapacitetsutnytt- jande. Detta i förening med en relativt svag produktionstillväxt leder också till en relativt blygsam ökning av industriinvesteringarna.

En utveckling i enlighet med detta alternativ kan med tanke på de senaste årens utveckling i den svenska ekonomin te sig rimlig och realistisk. Det finns emellertid ett stort mått av instabilitet inbyggd i en utveckling av detta slag. Det finns sålunda vid en fortgående utveckling med lågt kapacitetsutnytt- jande en latent risk för hög arbetslöshet. [ alternativet har visserligen antagits att den låga aktivitetsnivån i ekonomin i första hand slår ut i en långsam produktivitetsökning och endast i en mindre del i öppen arbetslöshet. Det bygger på ett antagande om en fortsatt arbetsmarknadSpolitik som uppmuntrar företagen att behålla arbetskraft i större utsträckning än vad som är nödvändigt för produktionen. Vi vet emellertid mycket litet om vilka möjligheter en sådan politik har att lyckas i ett mer långsiktigt perspektiv. Det står helt klart att om det i en utveckling enligt alternativ II skulle inträffa en störning som exempelvis en internationell konjunkturnedgång kan påfrest- ningarna på arbetsmarknadspolitiken bli så stora att en hög öppen arbets- löshet blir oundviklig.

En utveckling av denna typ skulle med stor sannolikhet generera en inflation från kostnadssidan. En sådan utveckling kan exempelvis startas av de starka spänningar som skulle uppstå på arbetsmarknaden vid en situation med sex på varandra följande år av mycket svag privat standardstegring för de breda löntagargrupperna. lnfiationsförloppet skulle kunna äventyra även den

exporttillväxt som ligger i alternativ 11.

1 alternativ 111 ligger tonvikten vid fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Eftersom detta i enlighet med alternativets förutsättningar ej kan ske genom en kraftig exporttillväxt, måste i stället fullt kapacitetsutnyttjande nås genom expansion i inhemsk efterfrågan. Förutsättningarna i övrigt är desamma som i huvudalternativet. Av tabell 2.7 framgår att alternativet ger en hög tillväxt i såväl offentlig som privat konsumtion. Samtidigt uppgår bytesbalansunder— skottet till 19,7 miljarder kr. i detta alternativ.

Det angivna alternativet belyser graden av strukturell obalans i ekonomin f. n. Om vi med bibehållna marknadsandelar söker nå fullt kapacitetsutnytt- jande får vi ett betydande underskott i bytesbalansen. Alternativet indikerar också att en ekonomisk-politisk strategi som siktar till att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande via expansion av den interna efterfrågan i sig rymmer betydande risker. De stora underskotten i bytesbalansen innebär en direkt risk för en press nedåt på kronan med åtföljande inflationsutveckling. Det är också möjligt att det höga inhemska relativa efterfrågetrycket gör det svårt att realisera ens den exporttillväxt som ligger i alternativet. Den fara som ligger i att överbrygga en svag internationell efterfrågetillväxt med en kraftig intern efterfrågan illustreras utmärkt av den svenska ekonomiska utvecklingen efter 1974, då bl. a. den höga interna efterfrågetillväxten drog med sig en utveckling av kostnader, priser och bytesbalans som till sist tvingade fram 1977 års politik med devalveringar och en kraftig åtstramning av den inhemska efterfrågetillväxten.

I kapitel 6 analyseras också effekten på den svenska ekonomin av ändrade antaganden beträffande den internationella utvecklingen. I alternativ IV belyses sålunda effekterna på den svenska ekonomin av ett internationellt scenario som skulle ge fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-länderna vid mitten av 1980-talet. Alternativet illustrerar att lösningen av våra balanspro- blem i hög grad underlättas av en sådan utveckling. Å andra sidan uppträderi detta alternativ risken för att den internationella prisutvecklingen slår igenom i en hög svensk inflationstakt. En möjlighet att förhindra en sådan utveckling är att utestänga den internationella prisstegringen genom höjningar av den svenska växelkursen.

Effekterna på den svenska ekonomin av en svagare internationell utveck- ling diskuteras också. Utgångspunkten för diskussionen ären världshandels- tillväxt på 5 % per år 1977—1983. Detta innebär i stort sett en förlängning av den nu förväntade utvecklingen 1978 och 1979. För att den svenska ekonomin i detta fall skall nå fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans vid mitten av 1980-talet krävs en exportökning som till mycket stor del baseras på ökade marknadsandelar. Med de priskänslighetsantaganden som utred- ningen arbetar med skulle den erforderliga anpassningen i relativpriser uppgå till ca 20 % sett över hela perioden 1977—1983. Detta skulle leda till terms-of- trade-utveckling som kraftigt begränsade utrymmet för inhemsk konsum- tionsökning. Samtidigt skulle genom den kraftiga exportuppgången kravet på ökningar i industriinvesteringarna och vinster kvarstå i stort sett oförändrade från huvudalternativet. De spänningar som finns i huvudalternativet skulle förstärkas kraftigt. Sammantaget förefaller den skisserade utvecklingen på flera punkter mycket problematisk. Den analys utredningen gjort indikerar också att det vid den angivna världshandelsutvecklingen knappast torde vara

möjligt att nå fullt kapacitetsutnyttjande och balans vid mitten av 1980-talet. Vid en svagare internationell utveckling finns också risker för att de grundläggande förutsättningarna om normala ekonomiska relationer och t. ex. fritt handelsutbyte mellan länderna inte längre skulle vara uppfyllda. Givetvis skulle en sådan utveckling även för Sveriges del innebära i grunden förändrade förutsättningar för ekonomisk utveckling och ekonomisk poli— tik.

Den speciella ekonomiska situation vi befinner oss i f. n. gör att stabilise- ringspolitiska frågeställningar kommer i förgrunden även i ett medellångt perspektiv. Detta har också återspeglats i det ovan redovisade valet av alternativ. Vi har emellertid även önskat belysa frågan om resursernas alternativa användning vid fullt kapacitetsutnyttjande. I huvudalternativet är utrymmet för tillväxt i den inhemska konsumtionen ytterst begränsat. Det har mot denna bakgrund tett sig naturligt att i huvudalternativet låta tillväxtens fördelning mellan privat och offentlig konsumtion vara relativt jämn. På båda områdena blir tillväxten historiskt sett mycket låg. Ytterligare nedskärningar på något håll ter sig därför svårgenomförbara. Mot bakgrund av bl. a. diskussionen om den kommunala tillväxten är det ändå av stort intresse att belysa effekterna av en kraftigare offentlig expansion. Detta har gjorts genom att studera en offentligt expansiv variant (alt. V) av huvudal- ternativet. Den statliga och kommunala tillväxten förutsätts här fortsätta i enlighet med den trend som gäller för perioden 1970—1977. Detta innebär en ökning av den årliga procentulla offentliga konsumtionsökningen med 1 procentenhet i jämförelse med huvudalternativet. Samtidigt reduceras den privata konsumtionens ökningstakt med 0,4 procentenheter.

Det tidigare diskuterade utrymmet för ökning av den aktiva generationens privata konsumtion kommer därmed att ligga under 1 % om året. Skatte- konsekvenserna av alternativ V belyses också i kapitel 6. Ser vi till skatteuttaget som procent av BNP ökar detta med 3,5 procentenheter att jämföra med 2 procentenheter i huvudalternativet. För kommunernas del innebär detta att kravet på utdebiteringshöjningar räknat från 1978 stiger från 1 kr. till 3,10. Samtidigt måste staten öka sina intäkter med 8,5 miljarder kr. mera än vad som ges av automatiken. I huvudalternativet är motsvarande krav 4 miljarder kr.

2.5 Förloppet i huvudalternativet

Långtidsutredningens kalkyler för utvecklingen 1977—1983 presenteras i form av genomsnittliga årliga tillväxttakter för perioden. Frågan om vilket förlopp utvecklingen kommer att ta år för år har inte studerats av utredningen. Detta innebär en nödvändig begränsning av arbetet och ligger också i linje med förfarandet i tidigare utredningar. Det finns emellertid i denna utredning skäl att ändå diskutera den förloppsmässiga utvecklingen av några centrala variabler. Skälen är dels den vikt de stabiliseringspolitiska frågeställningarna fått i utredningen, dels att valet av basår gör att en del av den period utredningen omfattar nu kan överblickas. Diskussionen i detta avsnitt kommer med tanke på det senare skälet att föras mot bakgrund av den bild av 1978 och 1979 som ges i konjunkturinstitutets höstrapport. Det är

Enligt NR—statistiken.

knappast meningsfullt att utföra någon systematisk avräkning av höstrap- portens tal mot LU:s bedömningar. Skälen härför är huvudsakligen tre.

För det första arbetar Kl med en annan bild av utgångsläget 1977 än vad LU gör. Kl har kunnat utnyttja de revisioner som SCB utfört under loppet av 1978, vilket LU inte kunnat göra. Även om bedömningarna på aggregerad nivå troligen inte skiljer sig från varandra på något avgörande sätt innebär dock förhållandet att jämförbarheten brister. Det andra skälet har att göra med innebörden av LU:s tal för 1983. För att kunna belysa de problem som har att göra med en återgång till normalt kapacitetsutnyttjande har LU antagit att 1983 är ett år med ett sådant läge. Detta innebär emellertid endast att våra beräkningar avser ett "normalårskorrigerat" 1983. Det finns ingen möjlighet att göra de femåriga konjunkturprognoser som skulle krävas för att en avräkning av de tvååriga prognoserna skulle bli rättvisande. Det tredje skälet är att talen för 1978 och 1979 också är prognostal.

Syftet med detta avsnitt är sålunda att på några centrala punkter konkretisera bilden av LU:s huvudalternativ. Några närmare preciseringar kan emellertid inte göras och LU:s genomsnittstal kan förenas med flera olika tänkta cykliska förlopp över perioden.

När det gäller världshandelns tillväxt bygger, som redan angivits, LU:s huvudalternativ på ett antagande om en försiktig uppgång i den internatio- nella ekonomin. Den genomsnittliga världshandelstillväxten ligger på 6,5 511 per år. Konjunkturinstitutet anger för 1978 och 1979 4 procents respektive 5,5 procents tillväxt. ] LU-perspektivet ligger därför en fortsatt uppgång i världskonjunkturen. Perspektivet skulle förmodligen realiseras om den internationella konjunkturuppgången följer ett traditionellt mönster med en ökning av världshandelstillväxten på 10—12 511 per år under ett eller ett par av de antagna högkonjunkturåren.

En central punkt i huvudalternativet är ökningen av svenska marknads- andelar i export av bearbetade varor. Denna ökning uppgår i huvudalterna- tivet till 3,2 % per år i genomsnitt. Enligt konjunkturinstitutets siffror uppgår marknadsandelsvinsternal 1978 till 6,4 % och för 1979 väntas de uppgå till 5,7 %. Därmed skulle marknadsandelsökningen under den återstående delen av perioden kunna ske i en lugnare takt.

Exporten av bearbetade varorökari LU:s huvudalternativ med 9.6 "n per år. Enligt konjunkturinstitutet uppgår ökningen 1978 till 10,9 ”n och 1979 till 11, %. Därmed kan ökningstakten under återstoden av perioden ligga något lägre än det angivna genomsnittet. Det står emellertid klart att om huvudalternativet skall uppfyllas så krävs att exportens ökningstakt under en följd av år ligger på en relativt hög nivå. Som framgår av vad som sagts tidigare bärs denna ökning under de båda första åren i huvudsak upp genom uppgång i marknadsandelar. För att ökningstakten därefter skall kunna upprätthållas krävs några år av snabb ökning i världshandeln. Resultatet vad gäller förloppet av exporten ären utdragen snabb tillväxt. En föreställning om detta ges i diagram 2.4, där LU:s trend samt prognosen för 1978 och 1979 finns inlagd.

När det gäller importen ökar denna i huvudalternativet med ”n om året. För 1978 förutses en minskning med 5 %, medan 1979 enligt konjunkturin- stitutet ger en ökning med 7, 91». Om den senare siffran realiseras måste ökningen för återstoden av perioden ligga något lägre i årstakt.

Index 1970 = 100

210

200 / 190 /

180 / 170 /

160 / 150 /

140 130 120 110 100 19710 | _|— | ;S 7I7—j 79 83 År

'— _ Långtidsutredningen Diagram 2.4 Export av

1)Ang. inriktningen av den ekonomiska politiken mm, framlagd den bearbetade varor 9 november 1978. 1970—1983.

Bytesbalansen förbättrades kraftigt 1978 som ett resultat av den snabba exportökningen och den kraftiga nedgången i importen. Med den definition LU arbetar med blir bytesbalansen sålunda —5 200 miljarder kr. 1978 mot —12 920 miljarder kr. 1977.1mportökningen 1979 ger emellertid en försämring detta år, så att balansen blir 5,5 miljarder kr. Det är intressant att notera att bytesbalansens saldo i detta förlopp blir ungefär lika stort 1978 och 1983. Skillnaden är att saldot 1983 uppnås vid fullt kapacitetsutnyttjande medan kapacitetsutnyttjandet är lågt 1978.

Den privata konsumtionen ökar i huvudalternativet med 1,8 % om året 1977—1983. Enligt konjunkturinstitutet kommer den privata konsumtionen 1978 att gå ned med ] ll), medan ekonomidepartementets prognos för 1979 är en ökning med 2, % per år, vilken ökningstakt i stort sett kan bibehållas under återstoden av perioden.

Trots den kraftiga ökningen av exporten 1978 stod industriproduktionen i stort sett stilla (+ 0,5 %) detta år, vilket förklaras av en kraftig lagerneddrag- ning och en svag eller vikande inhemsk efterfrågan vad avser konsumtion och investeringar. År 1979 bibehålls exportökningen samtidigt som lagerned- dragningen avslutas och privat konsumtion och investeringar stiger. Detta ger en ökning av industriproduktionen med 5, % 1979. Ökningen i LU:s

Diagram 2.5 Industrins investeringar [ 970—1983.

Miljarder kr.

..l I

1970 75 77 79 83 År

__ Prop. 1978/79:50”

_ _ _ Långtidsutredningen

1)Ang. inriktningen av den ekonomiska politiken mm, framlagd den 9 november 1978.

huvudalternativ ligger på 6,6 % om året.

Mot bakgrund av lågt kapacitetsutnyttjande och låga vinster minskade industriinvesteringarna under 1978 med 12 ”u. Vinstökningen 1978 och produktionsökningen 1979 bäddar fören uppgångi investeringarna 1979 med 3,5 %. Investeringsökningen i LU uppgår till 4, %. Mot bakgrund av den angivna utvecklingen 1978 och 1979 ger detta mycket kraftiga ökningar i industriinvesteringarna under återstoden av perioden. Detta illustreras av diagram 2.5 som återger konjunkturinstitutets prognoser för 1978 och 1979 samt LU:s genomsnittsutveckling.

De punkter som tagits upp här tyder på att i huvudalternativet ligger ett förlopp med en relativt utdragen uppgång i ekonomin. Denna bärs inled— ningsvis upp av en kraftig exporttillväxt, medan övriga efterfrågekompo- nenter kommer in senare. Privat konsumtion ökar under 1979, medan industri— och lagerinvesteringar får sina kraftigaste ökningar i en ännu senare fas av uppgången. Det finns flera hot mot denna balanserade utveckling. Ett är naturligtvis att den förutsatta uppgången i världsekonomin ej realiseras. Därmed skulle påtagliga risker finnas för att uppgången i den svenska exporten skulle komma av sig. Övriga delar av efterfrågetillväxten skulle i så

fall ej kunna realiseras utan fortsatta stora underskott i bytesbalansen.

Om emellertid den internationella bilden förverkligas är det av stor betydelse att den svenska ekonomin kan följa med i hela den internationella konjunkturuppgången. För att så skall ske är det väsentligt att utrymme för uppgången skapas på kapacitetssidan, dels genom en rörlig arbetsmarknad, dels genom en tidig och kraftig investeringsuppgång. Risken är annars stor för att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår på kapacitetssidan. Vid en kraftig och tidig uppgång i priser och kostnader kommer med säkerhet inte huvudalternativets exporttillväxt att förverkligas.

Av liknande skäl kan en tidig och kraftig uppgång i den privata konsumtionen äventyra det utdragna uppgångsförloppet. Risken med en sådan uppgång är att ekonomin alltför snabbt närmar sig kapacitetstaket och att utrymme därmed inte finns för de efterfrågekomponenter som kommer senare i uppgången, nämligen lagerinvesteringar och industriinvesteringar. Om detta utrymme inte finns kommer uppgången att avbytas av en efterfrågestyrd inflation.

2.6 Avslutning

Det kan finnas anledning att till sist understryka att huvudalternativet är utarbetat med målen extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande som utgångspunkt. Alternativet representerar därmed inte någon spontan utveck- ling utan kräver som visats i detta kapitel bl. a. en bestämd inriktning av den ekonomiska politiken för att uppnå målen.

Ett politiskt ställningstagande till de avvägningsproblem som diskuteras i utredningen liksom till valet mellan olika ekonomiska medel kommer att göras av regeringen i anslutning till den Reviderade finansplanen 1979. Dessa ställningstaganden måste med nödvändighet göras mot bakgrund av den osäkerhet som ligger i varje prognos av utvecklingen på fem års sikt. Ändrade förutsättningar beträffande exempelvis den internationella utvecklingen påverkar på ett avgörande sätt möjligheterna att uppnå vissa ekonomisk- politiska mål. Som framhölls ovan kan sålunda huvudalternativet ej realiseras vid en väsentligt sämre internationell utveckling är den förutsatta. Liknande osäkerhet finns exempelvis beträffande den möjliga produktivi- tetsutvecklingen.

Mot denna bakgrund måste beredskapen att ompröva den ekonomiska politiken vara hög när ny information erhållits om utvecklingen i Sverige och i omvärlden. I Sverige finns ett fungerande system för en rullande långsikts- planering som kan användas som bas för en flexibel och anpassningsbar ekonomisk politik. Kraven på anpassningsförmåga i den ekonomiska politiken är mycket stora i det tidsperspektiv som omfattas av LU 78.

*' I'fTrll a_i-"Tlf:: '.lq, [. ' T|"|,. '|.|'.

._"_'..'.*|'*|*_' nm.-. [til.- .*'.. ..|__.[[.'.. ...

. ' '."'["_'l'_:[ *'['|| * |'|'-" '.. ||1_'_[[|_..'"'.l"*|'[__[|.'..'."-.*I[*_»'__1u|| ' -" _._[__._5'.__.[ "F ||'||l||[l,|.|r 'F' "|*'[[ ”#M'hu' |**Ht_" '|*'.**h_m._"[ *[*'_-.*J. [ ..|. .|"|.'| [ _ =, '... . "_ 1.1" [.. q:[IH.[:__"__ ___L'*' '_|]...[. ['.|1..1.[__|[[. _['[_.UJ' .[[_. '$ . ""—L'HI' '.'. m. ' '['-| H .."-I 7." '.' .'

|.

"|” |-["" kl.-Hi! |l'l1||'”" *h|!*._ 'i[ '_| |.' '* ' ||1 ||'_*!|'* *'HÅW'Ä ,*****"**'**|*. * |. .. [ * [*.*[F' *'F' '*"—||" "_**I['['|' '*.'-". |_I' ' " '" ."_ _ ' 13?” .'.-WIH" här"? _ ['|'"*:'-'. 391 |'.-." "h'i' "[."....|'|1"' :| . . [ .['åä' _..3'1..'...|.||'r' . man. - r..—w...... ' """'[-[ '*'|_. [%#-Email '||*|. u'_"[_:|._ .:l'. '._" ._"[.'|. |'I'| || || . ..'. |. . "I .|' . (.'[ | .

' ' |.' 5:15” .. . - ' ! .-... _. .. 'I-ll . .|_ [ _ . -[[[[. | [[ &?! ..,*'*** *'*-*.'..-'-**'-*' ” . '- *.'*.* ' -**'* *""'.*. "". ' '. .I '|. [" | [ '=[|.["' _"'l LJ _ ' |'|'”— ' %*"? ' ;"'.['[[._-[[T |."'..*.'.['_ . - _J'F ' .."._— T£3_'..|.*.['f|*[i[ Hål-"lli?! .'[, "".'? _.rä' .'.'-|.| T|*' ' "||[. .|"*' ** .'."'-L. *'W' ..'..."'_-.'-' I.=_.--. :|... ".*.** .'.-.. .'. . ......' . |_' ' "_ -["..'-'.' "|; || "lr'l'_ '|'?in 'F'f'llllä'TEiiijh'j '.|”. .|'***".' ". ..":[_'T'*'| . ' ..;.. "'R'-'.".'. ".'.-.'.'. Wirth ..'—". "" ""-' . ..'. " J[.'l" * -*** * *T'**"* FE* '[-|. * -**['*. ** i * .'[". **"' '***' "'v"*' '|'

[_" HM EJÅ'*'*|--'1'w|[|u..”-'n .'*'*'[|[. .[|_.*'$j.'|I.. '*|"| "|'|' ."|.'.'||'...|" '|'.' * '_[[_. *["'[[ " '_['[*'.|'i __I[[||['[__M.[**'-!*[.."'L.'Il+f._l' |._1'|*'J|'..|.n.'|'_'.|* ".._ ' 11[I.'['[||1 "|| .'.' **' *.* _*"*L*"* "'I-[__ ".'* ”It!-f***" |**J*Å.*.| '[_ '._I.*'['_'["|H.' ']['*|.|4_'|'|'|[l|*|'. .|[[_||_,_'_ ':[..'_ ." .' '.' ' _ *' :[__." _[[' "[ "-'| h' [". "[-[.'*"'*l[*[ [_ | ["Få-[._. ('_| | |” . ”'.| ..Lgl." ' "' _.' .'l-[.. |.'[[.*'*'..'.-.-".'-|-q.g.11'-.Q|fr_[ rl.- i?|'|.__*'tt- ..'tr;. ..,[ct- --" .' .. .. . _ ut! |_=_.[__._ JIH-"im; kr*" "F.n' Arif"! '-l *". [M. '.]__[|'flrt_'_ '_'[1 _|. .| -.[__J[.-[[_ _ [I . * |.' 'l-EuJun ._. :-'.'[['*-. ..."l .'.'. |'|. -" ..'" ...... ' '....l- *[H'* .|...||*_**i.. rule..." .-_'.|.. ._--...|. .|| ..'.” '- ' '.'t- ' |||-'|.. ***—wind” MH; *HIH'I*|'. DE'I' __|..' '_u'I'j'. '*'[ ' .|i[ ". -' ' ' .|.'.'.' '.[.A [| [*'['|[ '_.|'[*'" |'T'|'|.l'| ||.- "|.' t..-u....i'. '”l' || |» _ . '*|. " " -.-_ l"' ' i” .*[" **'*—|.l'w.ä ::[['[* _ [ ' ' '.|".. .|'-'|-.' *'[* **:* |_*** ,.'I' .'_L_*| ||'||'_|| å-*'n1"l-—L.[kl1!l*"5*'1l_.'*'..4_ "'__ |'|.. [[['[1 |"'. .'||' |. '.. MIM .I'. '|-'=|'[-*|'|'||:|[-l|['||| ..'...;|,[|_". ' || |_I|J." [. _..'. "' ' .- . . 'L.'l.n.|r4'|"|'fnifmf*'*i"_ Ii. —.'"'*ir.|" ***-'ruL ...... '*.-*.*i'|*7*|.: mu- '-.1' . . "" .'..'* '|. [*" '|*|[||'|'.*"- |._ | *hrI. | .i.' 4 '|| Ill ..' . .'_- ' ”7.3—'# ' "*** """”? '*'*'" " "'. ...-** "[-'[.."'-. *:.» *|...._'[".'r.|if|'.. '-.-.-'.'lr.i_,**1|:y- .[| _*_'*"li..' . ".."'- .t'1.'**' _.__'_._[[._.-.. |. '|' " .4. .-_ . __ [:]:[å ä"! [**'I' _ '||" .'_|* "I"

3. Resultaten i tabellform

Den statistiska bakgrunden till LU 78 har i detta kapitel sammanförts i några centrala tabeller. Dessa anger utvecklingen för perioden 1965—1977 samt LU:s prognoser 1977—1983. Den sektoriella indelningen i tabellerna bygger på den ekonometriska modellens 24 sektorer. De exakta definitionerna av dessa sektorer framgår av nedanstående tablå.

Sektor SNIa SNR!) Jordbruk och fiske 11, 13 1100,l300 Skogsbruk 12 1200 Extraktiv industri 2 2000 Skyddad livsmedelsindustri 3111/2_3116/8 3111 Konkurrensutsatt livsmedels-

industri 3113/5.3119,3121/2 3112 Dryckesvaru- och tobaksindustri 313/4 3120 Textil- och beklädnadsindustri 32 3200 Trä-, massa- och pappersindustri 33,341 3410,3420 Grafisk industri 342 3430 Gummivaruindustri 355 3510 Kemisk industri 351/2 3520 Petroleum- och kolindustri 353/4 3530 Jord- och stenindustri 36 3600 Järn-, stål- och metallverk 37 3700 Verkstadsindustri exkl. varv 38./.384l 3800./.3843 Varv 3841 3843 Övrig tillverkningsindustri 39 3900 El-, gas-, värme- och vattenverk 4 4000 Byggnadsverksamhet 5 5000 Varuhandel 61/2 6100 Samfärdsel 7 7000 Bostadsförvaltning 83101 8300 Privata tjänster 63,81_82, 6300_8100,

83102_83103, 8200,8400,8500. 832/3,9 9000 Utländska turisttjänster

" Standard för svensk näringsgrensindelning. h Kod för svenska nationalräkenskapernas ADB-system.

De resultat som presenteras i detta kapitel för utvecklingen 1977—1983 har framkommit ur LU:s ekonometriska modell. Denna modell finns beskriven i bilaga 8 till LU 75, SOU 1976142. Exogena förutsättningar och avstämning

mot särskilda sektorstudier redovisas i resp. avsnitt i följande kapitel. Beräkningar av utvecklingstakten 1977—1983 bygger på ett faktiskt utfall 1977 och läget vid ett normalt kapacitetsutnyttjande 1983 (se kapitel 2). Som källmaterial för tabellerna har för åren fram t, o, m. 1975 använts statistiska centralbyråns nationalräkenskaper. Sedan LU 75 har nationalräkenskaperna omräknats till 1975 års priser. Serierna har inte dragits tillbaka längre än 1963. 1 de försörjningsbalanser för åren 1963—1975 som upprättats och som anpassats till LU:s ekonometriska modell föreligger vissa differenser gentemot centralbyråns nationalräkenskapsdata så som de publiceras i Statistiska meddelanden. Så har exempelvis ofördelade banktjänster delats upp på modellens olika sektorer. Vidare har skillnaden mellan BNP beräknat från produktions- resp. användningssidan (restposten) eliminerats genom att den utfördelats över de delar av insatsstrukturen som ej kunnat direktbe- stämmas i statistiken. De nationalräkenskapsdata, som nu är tillgängliga, är definitiva t. o. m. 1975. Värdena för 1977 bygger på den analys av konjunk- turläget våren 1978 som utarbetades inom ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet i reviderad nationalbudget 1978 (RNB 78). En viss

Tabell 3.1 Försörjningsbalansens utveckling 1965—1983

9.

10.

Milj. kr., Milj. kr., Årlig procentuell volymförändring löpande 1975 års ————_—————— priser priser 1965— 1970— 1974— 1977— 1977 1977 1970 1974 1977 1983 . Privat konsumtion 189 293 154 657 3,0 1,6 2,1 1,8 . Offentlig konsumtion 100 925 76 817 5,9 2,3 4,1 2,2 Statlig 31 688 24 592 1,6 1,2 1,6 0,9 Kommunal 69 237 52 225 8,9 3,0 5,3 2,8 . Total konsumtion (l+2) 290 218 231 474 3,9 1,8 2,8 2,0 . Bruttoinvestering totalt 71 403 57 422 3,6 1,6 —1.7 2,8 Bostäder 13 867 10 232 1,3 —2,6 —5.3 4.1 Offentliga 12 310 9 981 7.8 —5,0 1,5 1,1 Stat 3 286 2 701 —O_l 2,8 —3,0 —0,4 Kommun 9 024 7 280 11,0 —7,6 3,5 1,6 Privat" 45 226 37 209 3,3 5,2 —1,5 2,9 Industri 14 790 12 067 3,9 6,3 -5,0 4,7 Lagerförändringb —1 300 -1 353 (1 300) (—2 300) (—6 700) (5 000) . lnhemsk resursför- brukning (3+4+5) 360 321 287543 3,8 1,5 1,0 2,4 . Summa kapitalbild- ning (4+5+8——9) 61 293 52 768 3,5 3,3 —9,6 10,1 . Export av varor och tjärster 97 516 86 365 7,6 7,0 —2,5 7,9 Import av varor och tjänster 106 326 89 666 7.6 4,7 0,8 4,0 BNPf 351 511 284 242 3.8 2,2 —0,1 3,7

”Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. bFörändring i milj. kr. [' Till mottagarpris.

bearbetning av detta material har varit nödvändig, bl. a. en nedbrytning till LU:s sektorer från den grövre indelningen i RNB 78. Det förekommer även vissa definitionsskillnader. Revideringar som gjorts senare har det i princip inte varit möjligt att ta hänsyn till.

Beskrivning av fabel/erna. I det följande ges en beskrivning av tabellerna tillsammans med hänvisningar till i vilket kapitel eller avsnitt prognosresul- taten behandlas.

Tabell 3.1 är en relativt detaljerad försörjningsbalans, som visar hur det totala produktionsresultatet till mottagarpris (BNP) fördelas på olika använd- ningsområden. I kapitel 7 och 8 redogörs för utvecklingen av de olika efterfrågekomponentema.

Resursernas fördelning har åskådliggjorts genom att de olika posterna i försörjningsbalansen uttryckts som andelar av BNP i fasta och löpande priser (tabell 3.2). Med bytesbalans avses här endast skillnaden mellan export och import av varor och tjänster, i motsats till exempelvis diskussionen i kapitel 7 då även transfereringsnettot ingår.

Tabell 3.2 Resursernas fördelning 1965—1983 Procent av BNP

1965 1970 1974 1977 1983 A 1975 års priser 1. Privat konsumtion 54,0 52,2 51,0 54,3 48,6 2. Offentlig konsumtion 21,6 23,8 23,9 27,1 24,8 3. Total konsumtion (l+2) 75,6 76,0 74,9 81,4 73,4 4. Bruttoinvestering totalt 21,9 21,8 21,2 20,2 19,2 Bostäder 5,8 5,1 4,2 3,6 3,7 Offentliga 3,7 4,5 3,3 3,5 3,0 Privat” 12,4 12,2 13,7 13,1 12,5 5. Lagerförändring 3,0 2,9 1,9 —0,5 1,0 6. Bytesbalansens saldo” —0,5 -0,7 2,0 —1,1 6,4 7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 24,4 24,0 25,1 18,6 26,6 8. BNPf 100 100 100 100 100 B Löpande priser 1. Privat konsumtion 56,3 54,0 52,8 53,9 49,0 2. Offentlig konsumtion 17,6 21,4 24,0 28,7 29,1 3. Total konsumtion (l+2) 73,9 75,4 76,8 82,6 78,1 4. Bruttoinvestering totalt 24,1 22,3 21,9 20,3 19,9 Bostäder 6,8 5,6 4,4 3,9 4,0 Offentlig” 4,1 4,7 3,5 3,5 3,1 Privata 13,2 12,0 14,0 12,9 12,8 5. Lagerförändring 3,0 2,8 2,1 —0,4 1,1 6. Bytesbalansens saldob —0,8 —0,5 —0,8 —2,5 0,9 7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 26,1 24,6 23,2 17,4 21,9 8. BNPK 100 100 100 100 100

Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investe- ringar. '? Skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. f Till mottagarpris.

Tabell 3.3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1965—1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1965— 1970— 1974» 1977— 1970 1974 1977 1983 Privat sektor 3,1 2,3 1,4 2,0 Konsumtion 3,0 1,6 2,1 1,8 Bruttoinvesteringa 3,3 5,2 —1.5 2,8 Statlig sektor 1,4 1,3 1,1 0,8 Konsumtion 1,6 1,2 1,6 0,9 Bruttoinvestering” —0,1 2,8 —3,0 —0,4 Kommunal sektor 9,2 1,3 5,1 2,7 Konsumtion 8,9 3,0 5,3 2,8 Bruttoinvestering” ] 1,0 —7,6 3.5 16 Total offentlig sektor 6,2 1,3 3,8 2,1 Konsumtion 5,9 2,3 4,1 2,2 Bruttoinvestering" 7,8 —5,0 1,5 1,1 Bostadsbyggande 1,3 —2,6 —5,3 4,1 Offentlig sektor + bostadsbyggande 5,3 0,7 2,6 2,4

" Exkl. bostadsbyggande.

En uppdelning av konsumtionen och investeringarna på dels en privat, dels en offentlig sektor har gjorts i tabell 3.3. Offentlig sektor omfattar endast offentliga myndigheter, vilket innebär att såväl statliga som kommunala affärsverk behandlas i den privata sektorn. Utvecklingen av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar finns närmare kommenterade i avsnitten 8.4 och 8.5.

1 tabell 3.1 återfinns utvecklingen av BNP, mätt från användningssidan. BNP beräknad från produktionssidan återfinns i tabell 3.4. [ tabell 3.5 återges de olika näringsgrenarnas procentuella andel av BNP i fasta priser.

Tabellerna 3.4 och 3.5 är beräknade till faktorpris, vilket innebär att man från mottagarpriset dragit indirekta skatter och lagt till subventioner. Produktionsutvecklingen behandlas i kapitel "5.

Sysselsättningen, beräknad i antal timmar, återges för de olika näringsgre- narna i tabell 3.6. Kalkyler har också gjons för utvecklingen av antalet sysselsatta. Metoden beskrivs kortfattat i avsnitt 9.1.2. Resultatet framgår av tabell 3.7. 1 avsnitt 5.1 kommenteras utvecklingen på arbetskraftsområdet.

Av tabell 3.8 och 3.9 framgår den produktivitetsutveckling, som antagits för de olika näringsgrenarna. Produktiviteten är beräknad som förädlings— värdet per arbetstimme. Produktivitetsutvecklingen beskrivs i resp. närings- grensavsnitt i kapitel 9.

Tabell 3.10 visar bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1977 samt pro- gnoser för 1977—1983. Av den därpå följande tabellen (tabell 3. 1 1 ) framgår hur de olika näringsgrenarnas andel av de totala investeringarna har ändrats sedan mitten av 1960-talet och hur de bedöms komma att förändras under prognosperioden. Tabellerna 3.12 och 3.13 visar utvecklingen för byggnads- resp. maskininvesteringar sedan 1965. [ avsnitten 8.2 och 8.5 finns närmare redogjort för utvecklingen av privata resp. offentliga investeringar.

Tabeller och kommentarer rörande utvecklingen för övriga poster i försörjningsbalansen återfinns i avsnitten 7.2 "Utrikeshandel", 8.1 "Privat konsumtion” samt i avsnitt 8.3 ”Lager".

Tabell 3.4 Förädlingsvärde (till faktorpris) inom olika näringsgrenar 1965—1983 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell förändring 1977 1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 6411 —1.0 4,0 —0,2 0,6 Skogsbruk 5 742 —0,5 —0,6 —4,9 4,5 Industri 74 233 5,1 3,7 —2,6 6,6 lil-, gas-, värme- och vattenverk 6 289 3,7 7,5 4,5 6,0 Byggnadsverksamhet 17 431 2,9 —0,4 0,2 1,6 Summa varu- och kraftproduktion 110 106 3,9 3,0 —1,8 5,4 Varuhandel 24 942 3,4 2,9 2,0 2,1 Samfardsel 13 467 2,1 5,8 —3,8 1,4 Bostadsförvaltning 18 502 2,6 1,5 2,2 1,1 Privata tjänster 33 708 2,4 1,8 1,6 3,0 Offentliga tjänster 54 771 6,1 3,4 4,1 2,4 Summa tjänste- produktion 145 390 3,8 2,9 2,1 2,2 Totalt 255496 3,8 3,0 0,3 3,7

Tabell 3.5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1965—1983 Procent av BNP till faktorpris, 1975 års priser

1965 1970 1974 Jordbruk och fiske 3,1 2,5 2,5 Skogsbruk 3,8 3,0 2,6 Industri 29,0 30,8 31,7 El-, gas-, värme— och vattenverk 1,8 1,8 2,2 Byggnadsverksamhet 8,2 7,8 6,9 Summa varu- och kraft— produktion 45,9 45,9 45,9 Varuhandel 9,5 9,3 9,3 Samfärdsel 5,8 5,3 6,0 Bostadsförvaltning 7.7 7,3 6,9 Privata tjänster 14,2 13,3 12,7 Offentliga tjänster 16,9 18.9 19,2 Summa tjänsteproduktion 54,1 54,1 54,1 Totalt 100 100 100

1977

2,5 2,3 29,0

2,5 6,8

43,1

9,8 5,3 7,2 13,2 21.4

56.9 100

1983

2,1 2,4 34,4

2.8 6,0

47,7

8,9 4,6 6,2 12,7 19,9

52,3

Tabell 3.6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1965—1983

Milj. tim. Andel i Årlig procentuell förändring 1977 procent _— 1977 1965— 1970— 1974— 1977- 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 279,52 4,6 —7,9 —3,7 —4,1 —4,8 Skogsbruk 89,05 1,5 —7,8 —6,8 —2,1 —0,9 Industri 1 598,43 26,4 —l,8 —2,0 —2,6 —0,6 El-, gas-, värme- och vattenverk 48,93 0,8 —0,6 —1,2 —2,5 1,0 Byggnadsverksamhet 544,02 9,0 —0,5 —4,2 —1,7 —2,7 Summa varu- och kraftproduktion 2 559,95 42,3 —2,7 —2,8 —2,5 —1,4 Varuhandel 794,17 13,1 0,1 —l,5 —0,7 —1,1 Samfa'rdsel 438,08 7,2 0,3 —2,0 0,0 —2,0 Bostadsförvaltning 41,26 0,7 0,7 —0,0 —0,3 0,8 Privata tjänster 783,03 12,9 —0,1 -1,7 0,2 0,3 Offentliga tjänstera 1 442,63 23,8 6,1 3,5 4,0 2,8 Summa tjänste- produktion 3 499,17 57,7 1,9 0,2 1,4 0,8 Totalt 6059,12 100 —0,5 —1,2 —0,3 —0,1

Exkl. värnpliktiga.

Tabell 3.7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1965—1983

] OOO-tal Årlig procentuell förändring 1977 -——_—————— 1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983

Jordbruk och fiske 194 —6,5 —3,1 -3,5 —3,8 Skogsbruk 59 —5,0 —6,5 —2,1 0,1 lndustri ] 010 -0,6 —0,3 —1,1 0,4 El-, gas-, värme— och

vattenverk 26 —0,1 0,1 —1,7 1,9 Byggnadsverksamhet 327 0,6 —2,5 —0,7 —1,7 Summa varu— och

kraftproduktion 1 616 —1,6 —1,4 —l,4 —0,4

Varuhandel 501 1,1 —0,7 0,6 —0,5 Samfa'rdsel 272 0,7 0,4 0,7 —0,9 Bostadsförvaltning 33 2,6 0,0 —0,3 1.1 Privata tjänster 538 1,1 —O,3 1,1 1,0 Offentliga tjänster” 1 100 7,4 5,8 5,0 3,7

Summa tjänste- produktion 2 444 3,1 2,0 2,6 1,8 Totalt 4 060 0,8 0,5 1,0 0,9

” Exkl. värnpliktiga.

Tabell 3.8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965—1983 Förädlingsvärde per arbetstitnme. Årlig procentuell förändring

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983

Jordbruk och fiske 7,5 8,0 4,1 5,6 Skogsbruk 7,9 6,7 —2,9 5,5 industri 7,0 5,8 0,0 7,2 El—, gas—, värme- och vattenverk 4,3 8,8 7,2 5,0 Byggnadsverksamhet 3,4 4,0 1,9 4,4

Summa varu- och kraftproduktion 6,7 5,9 0,8 6,9 Varuhandel 3,3 4,6 2,7 3,2 Sam färdsel 1,8 8,0 —3 ,8 3,5 Bostadsförvaltning 2,0 1,4 2,5 0,3 Privata tjänster 2,5 3,6 1,4 2,7 Offentliga tjänster —0,0 —O,1 0,1 —0,3

Summa tjänsteproduktion 1,9 2,8 0,6 1,4

Totalt 4,3 4,3 0,7 3,8

Tabell 3.9 Produktiviteten inom olika industribranscher 1965—1983 Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell förändring

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Extraktiv industri 9,1 6,0 —6,6 7,8 Skyddad livsmedelsindustri 2.0 4,1 1,6 2,5 Konkurrensutsatt livsmedelsind. 13,2 6,4 0,1 4,6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 11.7 10,3 9,7 5,6 Textil- och beklädnadsindustri 8,2 7,7 4,4 4,8 Trä-, massa- och pappersindustri 7,4 6,8 —2.2 9,0 Grafisk industri 3,3 1,3 3,8 3,5 Gummivaruindustri 6,8 5,6 2,8 6,4 Kemisk industri 6.0 8.1 —1.2 8,9 Petroleum- och kolindustri 16,5 4,1 0,7 3.8 Jord— och stenindustri 7,2 6,8 ——2,8 8,0 Järn-, stål— och metallverk 7,3 4,9 —5,0 8,1 Verkstadsindustri exkl. varv 6,9 5,5 0,7 7,8 Varv 10,0 3,1 1,3 1,3 Övrig tillverkningsindustri 8.0 7,0 9,4 7,1 Hela industrin 7.0 5,8 0,0 7,2

Tabell 3.10 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 ___—__— 1965— 1970— 1974— 1977—

1970 1974 1977 1983

Jordbruk och fiske 2 393 —1,4 9,3 3,7 1,7 Skogsbruk 920 2,7 4,4 6.7 2.6 industri 12 067 3,9 6,3 —5,0 4,7 El—, gas—, värme- och

vattenverk 5 360 4,7 2,2 —l ,1 1,9 Byggnadsverksamhet 1 570 0,4 —2,0 4,7 —0.9 Summa varu- och

kraftproduktion 22 310 3,3 4.9 —2,3 3,3

Varuhandel 4 025 0,2 1,0 11,4 3,0 Samfärdsel 5 522 2.6 8.1 —6,8 0,3 Bostadsförvaltning 11 889 1,3 —1,5 —4,8 4,1 Privata tjänster 3 695 9,7 4,6 1,2 3,1 Offentliga tjänster 9 981 7,8 —4,9 1,5 1,1

Summa tjänste- produktion 35 112 3,8 —0,3 —1.4 2,5 Totalt 57 422 3,6 1,6 —1,7 2,8

Tabell 3.1] Bruttoinvesteringarnas fördelning 1965-1983 Procent av totala bruttoinvesteringar, 1975 års priser

1965 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 3,4 2,7 3,6 4,2 3,9 Skogsbruk 1,2 1,1 1,2 1,6 1,6 Industri 19,2 19,4 23,3 21,0 23,4 El-, gas—, värme- och vattenverk 8,5 8,9 9,1 9,3 89 Byggnadsverksamhet 3,0 2,6 2,3 2,7 2,2 Summa varu- och kraftproduktion 35,3 34,7 39,5 38.8 40,0 Varuhandel 5,8 4,9 4,8 7,0 7,1 Samfärdsel 9,3 8,8 11,3 9,6 8,3 Bostadsförvaltning 28,8 25,8 22,8 20,7 22,3 Privata tjänster 3,9 5,2 5,9 6,5 6,6 Offentliga tjänster 16,9 20,6 15,7 17,4 15,7 Summa tjänsteproduktion 64,7 65,3 60,5 61,2 60,0

Totalt 100 100 100 100 100

Tabell 3.12 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965—1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 245 4.4 —1.6 —1,1 0,6 Skogsbruk 120 —5 .3 —3 .6 10,9 0,0 Industri 2 863 4,8 4.9 —9,2 3,0 El-, gas-, värme- och vattenverk 3 979 4,1 2,0 —1,4 1,4 Byggnadsverksamhet 220 —7,9 0,6 8,6 —2,4 Summa varu- och kraftproduktion 7 427 3,8 3.0 —4,4 1,9 Varuhandel ] 033 —1.8 -6,6 4,1 —4,4 Samfärdsel ] 624 —3,6 —0.2 1,8 5,7 Bostadsförvaltning 11 859 1.3 —1.5 —4,9 4,1 Privata tjänster 1 746 11,7 0,5 —2,0 3,3 Offentliga tjänster 8 294 7,4 —5,5 1,0 1,1 Summa tjänste produktion 24 556 3,2 —2,8 —2,0 2,9 Totalt 31 983 3,3 —l.5 —2,6 2,7

Tabell 3.13 Maskininvesteringar m. m. inom olika näringsgrenar 1965—1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965— 1970- 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 2 148 —2,4 11,3 4,3 1,8 Skogsbruk 800 4,8 5,7 6,1 2,9 Industri 9 204 3,5 6.8 —3.5 5,2 El-, gas-, värme- och vattenverk ] 381 6,9 3,0 —0,1 3,3 Byggnadsverksamhet 1 350 1.8 —2,3 4,1 —0,6 Summa varu- och kraftproduktion 14 883 3.0 6,0 —1 ,1 4,0 Varuhandel 2 992 1,8 5,7 14,5 5,1 Samfärdsel 3 898 6,3 11,2 —9,6 -2.4 Bostadsförvaltning 30 32,0 7,0 12,6 0,6 Privata tjänster 1 949 7,1 10,4 4,3 3,0 Offentliga tjänster 1 687 10.6 —1.8 4,2 1,1 Summa tjänste- produktion 10 556 6,2 7,6 0,2 1,5 Totalt 25 439 4,1 6,7 —0,6 3,0

Anm.: I jordbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i såväl avelsdjur som dikning. I skogsbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i skogsvårdande

4. Den internationella bakgrunden

Den svenska ekonomins stora utrikeshandelsberoende medför att bedöm- ningar av den internationella ekonomiska utvecklingen spelar en väsentlig roll vid överväganden om den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Att idag söka skapa sig en bild av vad som kommer att hända på den internationella scenen fram till 1983 är emellertid mycket svårt. 1 de flesta länder, inte minst inom flera av våra viktigaste avnämarländer, brottas man sedan recessionen 1974—1975 med större ekonomiska problem än tidigare under efterkrigstiden. Arbetslösheten är högre, inflationen kraftigare och de externa balansrubbningarna större än någon gång under 1950- och 1960- talen. De aktuella problemen i den internationella ekonomin beror på både konjunkturella och strukturella faktorer. Utvecklingen under perioden 1977—1983 kommer därför att i betydande utsträckning präglas av vilka lösningar man kommer att finna på de problem som nu dominerar världsekonomin.

I detta kapitel behandlas den internationella ekonomiska utvecklingen. Huvudvikten läggs därvid på utvecklingen inom OECD-området. Den bild av den internationella utvecklingen som här tecknas ligger till grund för åtskilliga siffermässiga antaganden som behövs för LU:s kalkyler.

4.1. Tillbakablick på utvecklingen till och med 1977

I ett tillbakablickande perspektiv ter sig den internationella ekonomiska utvecklingen under l960-ta1eti många avseenden mycket gynnsam. Kapaci- tetsutnyttjandet i ekonomierna var genomsnittligt sett förhållandevis högt och arbetslösheten lågjämfört med de nivåer som blev aktuella vid mitten av 1970-talet. VärldSproduktionen av varor ökade med i genomsnitt 5,5 % per år 1960—1970. OECD-ländernas BNP ökade med 4,8 f?tt per år i volym under samma period (jämför diagram 4.1). BNst faktiska ökningstakt i ett medelfristigt perspektiv bestämdes av tillväxten i produktionskapaciteten. Den tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen var mycket snabb. Investeringarnas andel av BNP ökade starkt. De snabba omställningarna i ekonomierna accepterades i huvudsak. En förklaring härtill är att den arbetskraft som varit sysselsatt i verksamheter som slogs ut i denna omvandlingsprocess hela tiden kunde finna ny sysselsättning i andra, expanderande verksamheter. Den snabba produktionsökningen i förening med de överenskommelser som träffades på det internationella planet i syfte

Diagram 4.1 Bruttonatio- nalproduktens volymm- veckling i OE C D-amra'det [960—1977. Årlig procen- tuell förändring.

Källa: National Accounts of OECD countries, OECD, Paris 1975.

Diagram 4 .2 Vär/dsexpor- tens och Världsproduktio- nens utveckling [960—1977. Index ] 960=l00.

Källa: International Trade, olika årgångar, GATT, Monthly Bulletin of Statistics, U.N., no 8, 1978.

Procent

att liberalisera handeln mellan länderna skapade förutsättningar för en mycket snabb tillväxt i världshandeln. Genomsnittligt ökade denna med närmare 8 % per år under 1960-talet. Prisstegringarna var på det hela taget mycket måttliga. För OECD-området uppgick prisökningen, mätt med BNP- deflatorns ökningstakt, till ca 3 1/4 % per år l960—1970. Prisstegringen i världshandeln var ännu lägre eller knappt 1 1/2 % per år 1960—1970 (jämför diagram 4.2).

Även om prisstegringstakten i OECD-området genomsnittligt sett var måttlig under 1960-talet, så tilltog den dock markant under loppet av decenniet. En väsentlig förklaring härtill är den stegring av kapacitetsutnytt- jandet som ägde rum mot slutet av decenniet, främst då i USA. Även sambandet mellan prisstegringar och kapacitetsutnyttjande förändrades, på så sätt att en given nivå för kapacitetsutnyttjandet under decenniets senare

lndex11960= 1001

_ Världsexport, volym —--- Världsexport, pris (unit value) _'_"— Världsproduktion, volym

300

200

100

—77 Är

,. —75

1960

del tenderade att ge upphov till större prisstegringar än vad som tidigare varit fallet. En orsak till de med tiden allt starkare inflationstendenserna kan vara att löntagare och företag anpassade sina löne- och priskrav till stigande inflationsförväntningar. Strävan att uppnå kompensation för inträffad eller förväntad inflation förstärktes sannolikt med tiden. Också benägenheten atti samband med löneförhandlingar tänka i reala i stället föri nominella termer ökade sannolikt under perioden.

Under 1960-talets sista år uppkom i samband med Vietnamkriget stora budget- och betalningsbalansunderskott i USA. Dessa underskott i förening med dollarns faktiska ställning som reservvaluta i det internationella betalningssystemet skapade grundvalen för en mycket snabb ökning av likviditeten i världsekonomin. Härtill skall fogas att det under 1971 och 1972 bedrevs en mycket expansiv politik i flertalet större OECD-länder. Den goda tillgången på internationell likviditet samt sammanbrottet för det tidigare systemet med fasta växelkurser bidrog till att bytesbalansutvecklingen, åtminstone till en början, inte uppfattades som en lika påtaglig restriktion som tidigare på möjligheterna att bedriva en expansiv politik. Stimulansåt- gärderna gavs i första hand formen av monetär expansion. Den konjunktur- uppgång som följde 1972—1973 blev mycket kraftig och kom nära nog samtidigt i flertalet dominerande OECD-länder. Denna samtidighet kvarstod i huvudsak även i den påföljande nedgången.

Konjunkturuppsvinget åtföljdes av en kraftig acceleration av inflations- takten i världsekonomin. Delvis förklaras detta av den till synes mer permanenta tendens till ökad inflationstakt som diskuterades ovan. Till skillnad från tidigare orsakades nu prisökningarna primärt av utvecklingen på varumarknaderna och inte av löneutvecklingen. En bidragande faktor var att intensiteten och samtidigheten i konjunkturuppgången i de olika länderna ledde till att påtagliga flaskhalsar uppstod inom många branscher. Inom vissa basindustrier medförde vidare otillräckliga investeringar under tidigare år att dessa flaskhalsar uppträdde ovanligt tidigt. Kapacitetsproblemen var dock i många fall inte så mycket ett resultat av efterfrågans absoluta nivå som av den hastighet med vilken den växte. De förvärrades också till följd av en kraftig omsvängning i lagercykeln. Den snabba lageruppbyggnad som kom igång bottnade delvis i rädsla för ytterligare prisstegringar, men också i rena spekulationsmotiv. Till detta kom att dåliga skördar i Sovjet, Kina m.fl. länder tvingade dessa till stora köp av främst vete på den internationella spannmålsmarknaden. Livsmedelspriserna i världshandeln började öka mycket kraftigt från 1972. Prishöjningarna på livsmedel och med en viss eftersläpning — vissa andra råvaror, följdes av de kraftiga ökningarna av oljepriset under hösten 1973 — våren 1974, som i stort sett femdubblade priset på rå-oljt.

To-tal: ökade prisnivån i världshandeln med 24 Tfn 1972-1973 och 40 % 1973—1974. Världshandelsprisernas snabba ökningstakt medförde att infla- tionen ide enskilda länderna dessa år mer sågs som orsakade av inflytanden via utrileshandeln än av inhemska faktorer. Vilket genomslag världsmark— nadepriserna fick på prisutvecklingen i resp. land berodde dels på utrikes- handtelns betydelse i enskilda länder, dels på växelkursförändringarna. Den sammanlagda, direkta effekten av råvaruprisernas ökning under dessa år kan beräknas till ca 5 procentenheter av den totala prisökningen inom OECD-

länderna. Härav svarade oljeprishöjningarna för ca 2 procentenheter och prisökningarna på livsmedel och andra råvaror för återstoden. dvs. 3 procentenheter. Med en viss eftersläpning uppkom sedan krav på löneök- ningar som kompensation för redan inträffade eller förväntade prisökningar på varor.

Efter hand som tecknen på en pris-lönespiral uppenbarade sig lades den ekonomiska politiken om i restriktiv riktning i flera länder redan under 1973. Den dämpning av efterfrågan som denna politik medförde förvärrades kraftigt — med någon fördröjning —av det kontraktiva inflytandet från OPEC- ländernas exportöverskott. Prishöjningarna på olja 1973—1974 beräknas ha ökat de oljeproducerande ländernas exportinkomster med omkring 100 miljarder dollar. Av detta sparades under det första året ungefär tre fjärdedelar. Sparandet i världsekonomin ökade därför med ca 75 miljarder dollar. Den minskning i världsefterfrågan som denna sparandeökning medförde kan beräknas till l ä 2 %. Oljeprishöjningarna framkallade således en deflationistisk effekt genom att de gav upphov till detta bonfall i real efterfrågan. Samtidigt medförde de en inflationistisk effekt genom att kostnaderna höjdes och att den pris-lönespiral, som redan var igång i de oljeimporterande staterna, förstärktes. De bytesbalansunderskott ide oljeim- porterande länderna som prisökningarna på olja bidrog till för OECD- länderna uppgick detta underskott till totalt 33 miljarder dollar 1974 — drev länderna att föra en ännu mer deflationistisk politik.

Den sammantagna effekten av den mer eller mindre samtidiga omlägg- ningen till en restriktiv politik i flertalet länder tillsammans med oljeprishöj- ningarna underskattades vida av de enskilda regeringarna. Konjunkturned- gången blev därför både brantare och djupare än väntat. lndustriproduk- tionen föll med ca 10 % 1974—1975. Arbetslösheten, som under högkonjunk- turåren 1972—1973 uppgått till ca 8 miljoner personer i OECD-området som helhet, ökade till ungefär 15 miljoner första halvåret 1975, vilket motsvarade ca 5,5 % av arbetskraften. Dessa tal för arbetslösheten underskattar dock effekten på sysselsättningen av produktionsnedgången eftersom en bety- dande del av anpassningen på arbetsmarknaden skedde genom bl. a. minskade förvärvsfrekvenser. 1 de nordiska länderna samt Österrike valde regeringarna att via en expansiv politik försöka överbrygga vad man 1974 bedömde skulle bli en relativt normal konjunkturnedgång. Genom de stimulansåtgärder som vidtogs kunde sysselsättningen bibehållas på en hög nivå. Efterfrågeexpansionen medförde emellertid en betydande importök- ning samtidigt som exporten visade en vikande utveckling till följd av den allmänna efterfrågeutvecklingen i världsekonomin. Stora bytesbalansunder- skott uppstod därför. Dessa underskott förvärrades kraftigt av en delvis av det höga efterfrågetrycket framkallad — förhållandevis snabb kostnadsökning och därmed sammanhängande minskning i konkurrenskraften gentemot övriga länder.

Under första delen av 1975 lades den ekonomiska politiken i de största länderna om i mer expansiv riktning. Vissa finanspolitiska stimulansåtgärder vidtogs. Sett mot bakgrund av konjunktursvackans djup var dock åtgärderna mycket försiktiga. Ett viktigt skäl till att länderna inte gick längre i stimulanspolitiken var — förutom rädslan för att återigen få igång en pris- lönespiral — det faktum att budgetunderskotten hade ökat kraftigt under

recessionen och att dessa underskott uppfattades som påtagliga restriktioner för politiken. En återhämtningsfas kom igång kring mitten av 1975, ledd av USA och Japan, men med de större europeiska länderna endast något efter. Lageruppbyggnad och ökad efterfrågan för främst varaktiga konsumtions- varor drev på återhämtningen. Industriproduktionen ökade snabbt från mitten av 1975 till början av 1976. Prisstegringstakterna tenderade dock att återigen gå upp. Under loppet av 1976 stod det emellertid klart att den expansion som ägde rum inte var tillräcklig för att få igång näringslivsinves- teringarna och ge upphov till en självgeneretande tillväxt. Tillväxten planade ut under året. Ökningstakten för BNP 1975—1976 kom dock att uppgå till 5,2 ”i. för OECD som helhet och till 4,2 ”ti för de europeiska OECD- länderna.

Konjunkturutvecklingen i OECD-området under 1977 blev svag, speciellt under årets senare del. De begränsade stimulansåtgärder som sattes in i flertalet enskilda länder förmådde inte uppväga den svaga underliggande trenden. Den sammantagna tillväxten under året uppgick till 3,6 (,)/ti. Den långsamma tillväxttakten medförde en fortsatt ökning av arbetslösheten. Det totala antalet arbetslösa i OECD-länderna vid utgången av 1977 översteg 16 miljoner. OECD:s totala bytesbalansunderskott gentemot omvärlden ökade betydligt. Den redan tidigare mycket ojämna fördelningen av bytesbalans- underskotten mellan OECD-länderna förvärrades ytterligare. Bland de större ekonomierna uppvisade endast den amerikanska en god tillväxt. Bytesba- lansunderskottet i USA fortsatte emellertid att öka. 1 de västeuropeiska ekonomierna var tillväxten mycket långsam och uppgick till knappt 2 %. En allmänt mycket försiktig inriktning av den ekonomiska politiken i flertalet länder bidrog till denna utveckling. De åtgärder som vidtogs syftade i första hand till att åstadkomma balans i utrikesbetalningarna och till att dämpa prisstegringarna. För de mindre industriländerna kom de betydande under- skotten i bytesbalansen efterhand att bli en allt viktigare restriktion på den ekonomiska utvecklingen. Politiken i många mindre länder lades därför om i en mer restriktiv riktning. Särskilt markerad blev denna omläggning i de nordiska länderna.

Till de positiva inslagen iden ekonomiska utvecklingen under 1977 hör den dämpning av prisstegringarna som ägde rum under årets senare del. En bidragande faktor är här den nedgång i råvarupriserna som inträffade under årets andra hälft. En annan viktig faktor är den inkomstpolitik som — vanligtvis i form av överenskommelser mellan regeringarna och löntagaror- ganisationerna bedrevs med betydande framgång i flera länder. Även om den genomsnittliga inflationstakten har minskats, kvarstår dock stora skillnader i prisutvecklingen mellan olika länder. Tillsammans med den ökade ojämvikten i fördelningen av över- och underskott i bytesbalanserna återspeglas dessa tendenser i en stigande oro på valutamarknaderna. Överskottsländerna främst då Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz har upplevt en kraftig appreciering av sina valutor, samtidigt som dollarns värde sjunkit. Utformningen av penningpolitiken i flertalet indu- striländer betingades i stor utsträckning av valutasituationen. De mindre underskottsländerna förde i allmänhet en mycket stram penningpolitik under våren 1977, framtvingad av hänsynen till den externa balansen.

4.2. Utvecklingen 1977—1983

4.2.1. Allmänna utgångspunkten/ör bedömningarna

Som framgått av den tidigare framställningen karakteriseras den nuvarande ekonomiska situationen i OECD-området som helhet av en fortsatt hög inflation, en svag produktionstillväxt och därmed också hög arbetslöshet, ett betydande bytesbalansunderskott och en överlag svag investeringsutveck- ling. Läget och utvecklingstrenderna i de enskilda länderna skiljer sig dock vida. Vissa länder, särskilt då Förbu ndsrepubliken Tyskland och Schweiz, har varit mycket framgångsrika i sin prisstabiliseringspolitik. I likhet med Japan har också dessa två länder noterat betydande överskott i sina utrikestransak- tioner de senaste åren. Den ekonomiska tillväxten i dessa länder har emellertid samtidigt varit förhållandevis långsam. Av de större länderna har endast USA lyckats upprätthålla en hög tillväxttakt och kunnat nå fram- gångar vad gäller sysselsättningen, inte minst tack vare påtagliga stimulans— åtgärder. [ andra länder har problemen i fråga om bytesbalans-, produktions- och sysselsättningsutvecklingen snarast förvärrats sedan nedgången 1974—1975 samtidigt som inflationen ligger kvar på en hög om än sjunkande nivå. I flertalet länder har man sålunda en fortsatt hög och i många fall ökande arbetslöshet.

Produktionskapaciteten torde för den framförliggande perioden inte vara samma restriktion som under l960-talet. Osäkerheten i framtidsbedöm- ningen beror idag snarast på svårigheter att förutse efterfrågeutvecklingen vilken i sin tur i hög grad beror på vilken ekonomisk politik regeringarna i de olika länderna kommer att föra under de närmaste åren.

Vissa tendenser och problem — vilka dock delvis är motstridiga som kommer att karakterisera de närmaste årens ekonomiska politik kan urskiljas. Det nuvarande svåra sysselsättningsläget i flertalet länder moti- verar i och för sig en förhållandevis expansiv ekonomisk politik. Rädslan för att en sådan politik skulle utlösa nya inflationsimpulser och en försämring av bytesbalansen talar för att expansionspolitiken blir försiktig och att återhämt- ningen blir förhållandevis långsam. Ett gemensamt drag i den ekonomiska politiken i flertalet länder kommer att vara satsningar på att förbättra lönsamheten och öka investeringarna inom näringslivet. Ett motiv härför är behovet av att ersätta realkapital som blivit olönsamt till följd av de senaste årens förändrade relativpriser. Den låga investeringsaktiviteten i många länder under 1970—talet har inom flera områden medfört risker för att flaskhalsproblem kan uppträda när efterfrågan väl kommer igång. Också detta nödvändiggör ökade investeringar. Ett annat gemensamt drag i många länders politik och som ytterligare skärper kravet på investeringsutveck- lingen kommer att vara satsningar på ökad export i syfte att förbättra externbalanserna. lnvesterings- och exportkraven samt behovet av att förbättra näringslivets lönsamhet i förening med en jämfört med tidigare förhållanden långsam produktionstillväxt innebär att utrymmet för reallöne- ökningar och ökning av den privata konsumtionen blir begränsat. Löntagares och konsumenters förväntningar om löneutveckling och ökning i den privata standarden torde dock fortfarande i hög grad vara betingade av erfarenhe- terna fram till 1970-talets mitt. len uppåtgående konjunktur kan därför starka

krav på löneökningar som kompensation för de senaste årens långsamma utvecklling komma att resas. Starka krav på ökade offentliga insatser inom olika områden är emellertid också sannolika. Dessa krav förstärks självfallet av det nuvarande arbetsmarknadsläget. De nuvarande budgetunderskotten i många länder motiverar å andra sidan en långsam utgiftsutveckling.

Starka spänningar mellan olika krav och önskemål vad gäller resursan- vändningen kommer således sannolikt att resas i de olika länderna under de komme-inde åren. Vilka prioriteringar mellan olika mål som de enskilda länderna kommer att göra är dock idag utomordentligt svårt att bedöma.

För 'att belysa osäkerheten om den ekonomiska politik som kommer att föras atv OECD-länderna under de närmaste åren presenteras här tre alternativa scenarion för utvecklingen i OECD-området fram till 1980-talets mitt. I ett fullsysselsättningsscenario har vi förutsatt att OECD-länderna bedriver en jämfört med nuläget expansiv ekonomisk politik vilken återför länderna till full sysselsättning vid 1980-talets mitt. [ ett lågtillväxtscenario skisseras ett utvecklingsförlopp under förutsättning att nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken bibehålls. Förutsättningar och problem i samband med resp. scenario diskuteras. Dessa två scenarion kan ses som försök att ringa in gränser inom vilka den faktiska utvecklingen med en viss sannolikhet kommer att ligga.

För LU:s kalkyler är det nödvändigt hur osäkert detta än är att ange utvecklingen inom vissa delar av den internationella ekonomin i siffror. Vi har därför försökt att ange den utveckling för produktion, m. m. som svarar mot vad vi bedömt vara det mest sannolika utvecklingsförloppet för dels OECD-länderna, dels övriga ländergrupper i världsekonomin.

En viktig utgångspunkt för våra bedömningar av den internationella utvecklingen har utgjorts av material från pågående arbete med revidering av den tillväxtstrategi som OECD-länderna antog sommaren 1976. Vi har också utnyttjat resultat i det 5. k. Overall Economic Perspective som FN:s europakommission (UN/ECE) publicerade i början av 1978. Härutöver har vi haft tillgång till prognosmaterial från vissa andra internationella organ och samarbetsorganisationer samt från enskilda länder.

4.2.2. Ettjul/sysselsättningsscenarioför OECD-länderna

Det aktuella arbetsmarknadsläget men också den i flera länder förväntade snabba ökningen av befolkningen i de arbetsföra åldrarna motiverar en expansiv ekonomisk politik i OECD-länderna under de närmaste åren. Vi har därför försökt att närmare ange vilken produktionstillväxt och utveckling i övrigt som krävs för att ett fullt sysselsättningsläge skall ha nåtts i OECD till l985.

För att kunna bedöma vilken utveckling som krävs för att återföra OECD- länderna till full sysselsättning vid l980-talets mitt krävs en uppfattning om den potentiella produktionstillväxten samt kapacitetsgapet i utgångsläget. Den potentiella produktionstillväxten sammanhänger med förändringar i det tekniska och organisatoriska kunnandet, insatsen av realkapital och arbets- kraft i produktionsprocesserna samt efterfrågestrukturen. Stora svårigheter av metodologisk och statistisk art föreligger emellertid när det gäller att fastställa sambandet mellan dessa storheter. Dessa svårigheter är särskilt

påtagliga i nuvarande läge med stor outnyttjad kapacitet i OECD— länderna.

Några tecken på att den tekniska utvecklingen, utnyttjandet av stordrifts- fördelar, höjd utbildning hos arbetskraften och liknande faktorer inte också i framtiden skulle kunna ge betydande bidrag till produktivitetstillväxten i OECD-länderna föreligger ej. Ökade satsningar på miljöförbättrande åtgär- der. insatser i syfte att minska beroendet av olja som energikälla. förändrad efterfrågestruktur och vissa andra faktorer kommer emellertid sannolikt atti viss mån påverka produktivitetsutvecklingen negativt i framtiden. En sammanvägning av de olika faktorer som påverkar den potentiella produk- tivitetstillväxten talar för att en viss avsaktning är sannolik för området som helhet under åren fram till l980-talets mitt. Denna nedgång motvägs dock i hög grad av den snabba tillväxt i befolkningen i arbetsför ålder som förväntas i de flesta europeiska länder under de närmaste åren. Sammantaget talar dessa överväganden beträffande produktivitetsutvecklingen och arbetskraftsresur- serna för att den potentiella produktionsutvecklingen kommer att ligga kring 4 % per år 1976—1985, förutsatt att de investeringar som krävs för en ekonomisk återhämtning kommer till stånd. Denna bedömning skall jämföras med en uppskattad tillväxt iden potentiella produktionen i OECD- området på 5,7 (in l960—1973. Jämfört med utvecklingen 1960—1973 skulle kapacitetstillväxten i Japan i det närmaste halveras fram till 1985. I övriga större OECD-länder kan dämpningen av kapacitetstillväxten bedömas komma att begränsas till ungefär l/2—1 % per år (jämför tabell 4.1).

Tabell 4.1 Arbetskraftsresurser och produktionsutveckling i de sju större OECD- länderna 1960—1985 Årlig procentuell volymförändring

Land Arbetskrafts- Bruttonationalprodukten resurserna

l960— l976— Faktisk Potentiell ut- Full sys- 1973 1985 utveck- veckling selsätt- ling —— ningstill- l960— l960— l976— växt" 1973 1973 1985 1976—

1985

Canada 2.9 2.0 5.6 4.9 4.0 4,4 Förenta staterna 1.9 1.9 4.0 3,9 3.4 40 Japan 1.3 0,7 10,3 10.9 5,6 6,4 Frankrike 0,8 0,8 5,5 5,7 4,5 49 Förbundsrepubliken

Tyskland 0,2 0.5 4.5 4.7 4.2 4.7 ltalien —0,1 0,9 5,1 5,3 4,6 5] Storbritannien 0,3 0.7 3,0 3,0 2.5 3.4 De sju större länderna l.2 1.1 5,2 5,7 4,0 4,6

" Med "full sysselsättningstillväxt" avses den tillväxt i produktionen som erfordras för att de angivna länderna skall nå full sysselsättning 1985. Källa: OECD-material.

För att absorbera idag icke sysselsatt arbetskraft och dessutom bereda nytillkommande på arbetsmarknaden sysselsättning krävs enligt de över- slagsvisa kalkyler som utförts en produktionstillväxt för OECD-området som helhet påigenomsnittnågot över4 l/2 % 1976—1985. Investeringarnas andel av BNP skulle behöva öka med ca 2 1/2 % per år. I enlighet med uppfattningen inom flera större OECD-länder har det då förutsatts att arbetslöshetsnivån också i ett högkonjunkturläge kommer att ligga högre än under l960—talet. Detta skulle bero på demografiska och andra strukturella faktorer — grupper som av olika skäl har högre arbetslöshet skulle öka sin andel i arbetskraften. Under perioden 1973—1977 uppgick BNP-tillväxten i OECD till i genomsnitt knappt 2 % per år. Det krävs således en avsevärd acceleration i produktionstillväxten om full sysselsättning skall kunna återställas i OECD—området till 1985. De överslagsvisa kalkyler som utförts anger att den strategi för full sysselsättning som här skisseras gör det möjligt att samtidigt eliminera OECD-ländernas sammantagna bytesbalans- underskott gentemot OPEC-staterna till 1985. Under förutsättning att de relationer mellan produktionsutveckling och internationell handel som rådde 1960—1973 också gäller fortsättningsvis skulle i ett sådant scenario världs— handeln öka i volym med ungefär 7 1/2 ”n per år 1978—1985. Prisstegringarna för de varor som går i internationell handel skulle samtidigt uppgå till i genomsnitt 6 % per år.

Några realekonomiska hinder för att upprätthålla en tillväxttakt som ger full sysselsättning i OECD-området vid 1980—talets mitt föreligger knappast. De politiska svårigheterna för en sådan utveckling kan emellertid anses betydande. En samordning av den ekonomiska politiken i de enskilda länderna torde vara ett nödvändigt villkor. En särskilt viktig förutsättning för att samtliga länder skall kunna upprätthålla den erforderliga höga tillväxt- takten är, att de länder som idag har bytesbalansöverskott, för en klan mer expansiv politik än under senare år. Främst gäller detta Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Av vissa skäl anser emellertid regeringarna i dessa länder det nödvändigt att ha betydande bytesbalansöverskott i ekonomi- erna.

En restriktion för en mer expansiv ekonomisk politik i många länder är rädsla för att denna skulle medföra lönehöjningar som både höjer priserna och minskar lönsamheten i näringslivet. Den ekonomiska politikens uppläggning under de närmaste åren förefaller emellertid komma att präglas av att man i många OECD-länder anser att risken är betydande för att ett snabbt uppsving skall utlösa nya inflationsförväntningar. Risken för att världshandelspriserna åter igen skjuter fart om tillväxten i OECD-området ökar bedöms däremot som mindre. Detta gäller också oljepriserna. Idag tillgängliga studier över oljemarknaden talar för att realpriset på olja inte kommer att stiga så länge som tillväxttakten i OECD-området fram till 1980-talets mitt inte överstiger 4, ut). *

En faktor som försvårar möjligheterna att upprätthålla den efterfråge- utveckling som krävs för ekonomisk återhämtning i OECD-området är den stora ökning av det privata sparandet som skett i flera länder under senare år. Särskilt gäller detta i Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Hänsynen till bl. a. budgetsaldots utveckling och överväganden av politisk

natur begränsar i många länder möjligheterna att kompensera detta sparan- deöverskott med ett motsvarande underskott i de offentliga utgifterna. Detta lägger hinder i vägen för en expansiv ekonomisk politik. eftersom denna åtminstone i ett inledningsskede måste förutsätta ytterligare ökning av budgetunderskotten. Till denna bild av sparandeutvecklingen inom OECD- länderna skall fogas den sparandeökning som skett i världsekonomin under senare år till följd av OPEC-ländernas bristande förmåga att öka importen i takt med exportintäkterna. Båda de här nämnda faktorerna bakom sparan- deöverskottet i världsekonomin torde i viss mån komma att göra sig gällande även under de kommande åren.

Ytterligare en viktig förutsättning för att nå en hög tillväxt i OECD- Iånderna gäller investeringarna. En snabb ökning av investeringarna är nödvändig för att länderna skall uppnå den tillväxt i totalefterfrågan som krävs för att kunna upprätthålla en kontinuerlig, hög produktionstillväxt. De stora sektoriella skillnader i kapacitetsutnyttjande som idag föreligger i många länder nödvändiggör också betydande investeringar inom vissa sektorer för att inte flaskhalsproblem och därav betingade prisstegringsim- pulser skall utlösas i ett tidigt skede av en återhämtningsfas. Betydande investeringar krävs vidare dels för att ersätta realkapital som blivit olönsamt till följd av de senaste årens relativprisförändringar, dels för att minska energiförbrukningen och för att förbättra miljön. Stora svårigheter kommer att föreligga i många länder att under de närmaste åren få upp investeringarna på en tillräckligt hög nivå. En orsak härtill är det generellt sett låga kapacitetsutnyttjandet i nuläget. En annan orsak som tillmäts stor betydelse är den trendmäsiga lönsamhetsminskning som enligt tillgängliga studier har skett i flera stora OECD-länder, bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland, Stor- britannien, Italien och Japan. Inom många OECD-länder anses också ökad osäkerhet om framtiden och allmän "tillväxtpessimism" påverka näringsli- vets investeringsefterfrågan negativt.

[ ett flertal OECD-länder upplevs också bytesbalansunderskotten som ett hinder för en mer expansiv utveckling. ] särskilt hög grad gäller detta många mindre länder. Skälen härtill kan vara att man bedömer ytterligare upplåning i utlandet som riskfylld, rädsla för spekulation mot den egna valutan eller att en depreciering av denna skall utlösa inflationsimpulser.

4.2.3. Ett Iågtillväxtscenarioför OECD-länderna

Det kan inte uteslutas att ett flertal större OECD-länder även fortsättningsvis kommer att föra en restriktiv politik av hänsyn främst till prisstabilise- ringsmål eller vad man uppfattar som en alltför otillfredsställande utveckling av bytesbalansen. De nuvarande höga arbetslöshetstalen skulle således långsiktigt accepteras. De länder som idag har underskott i sina bytesbalanser skulle då bli tvingade att föra en ytterligt restriktiv efterfrågepolitik. Vilka konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen på sikt en ekonomisk politik efter de riktlinjer som idag präglar OECD-området skulle få är svårt att bedöma. En anledning härtill är att långsiktigt bestående kapacitetsöverskott är en för moderna ekonomier ny företeelse, varför man saknar erfarenhet av vilka effekter ett sådant utvecklingsförlopp medför.

De beräkningar som utförts anger att en fortsättning av den ekonomiska politik som präglat OECD-området under de senaste åren skulle medföra att produktionstillväxten 1978—1985 begränsas till 3 a 3, ”n per år. Tillväxten i flera av de länder som idag tar betydande delar av vår export Förbundsre- publiken Tyskland, Storbritannien, Danmark och Finland skulle bli särskilt långsam och ligga i genomsnitt klart under 3 % per år.

En sannolik effekt av en fortsättning av de senare årens långsamma tillväxt i OECD-området är en ytterligare sänkning av näringslivets lönsamhet och en allmänt ännu större "tillväxtpessimism". De privata investeringarnas andel av BNP skulle därför sannolikt minska ytterligare. De investeringar som företas skulle troligen till betydande del vara ersättningsinvesteringar och främst syfta till att sänka kostnaderna i existerande produktionsproces- ser. En långsammare investeringstillväxt skulle också innebära en reducering av den potentiella produktionstillväxten, så att faktisk och potentiell BNP- tillväxt sannolikt skulle sammanfalla vid 1980-talets mitt.

Effekterna på arbetsmarknaden av en fortsatt långsam tillväxt skiljer sig sannolikt från land till land. Till en början skulle sannolikt den öppna arbetslösheten fortsätta att öka. Förändringar i olika gruppers deltagande i arbetslivet och "worksharing" har emellertid anförts som exempel på anpassningsprocesser som skulle medföra att denna ökning blir av begränsad omfattning. Den avsaktning i produktivitetstillväxten som sannolikt uppkommer skulle också tendera att begränsa arbetslöshetsökningen.

På kort sikt skulle en situation med bestående långsam tillväxt sannolikt snarast förstärka rådande inllationstendenser. Ett långsamt växande realt utrymme för löneökningar skulle sannolikt orsaka starka konflikter mellan olika grupper om fördelningen av detta. Motståndet mot rationaliseringar och omställningar och därmed också de strukturella stelheterna i ekonomierna skulle sannolikt öka. lnflationsbenägenheten skulle därmed förstärkas.

En långsam tillväxt innebär reducering av oljeimporten. OECD-ländernas bytesbalans gentemot omvärlden kan, under förutsättning av en tillväxt på något över 3 % , enligt överslagsmässiga beräkningar av OECD-sekretariatet beräknas uppvisa ett överskott på 20—25 miljarder dollar 1985. Kalkylerna visar att den i utgångsläget ojämna fördelningen av de enskilda ländernas bytesbalans vid den här tänkta utvecklingen skulle förstärkas ytterligare. Som redan nämnts skulle detta tvinga underskottsländerna till en starkt restriktiv efterfrågepolitik.

[ en situation med långsam tillväxt och svåra problem att klara omställ- ningar på arbetsmarknaden är risken stor att enskilda länder tillgriper olika former av protektionistiska åtgärder i syfte att rädda arbetstillfällen inom det egna landet. Den ökade osäkerhet om framtiden rent allmänt som skulle karakterisera ett sådant lågtillväxtförlopp, skulle sannolikt också begränsa en fortsatt tillväxt av den internationella handeln. Enligt de bedömningar som gjorts skulle under ovan angivna förutsättningar världshandelns volymtill- växt begränsas till ca 5 ”t. per år 1978—1985. Prisutvecklingen i den internationella handeln under samma period kan antas uppgå till ca %.

4.2.4. Prognos/ör 05 C D-la'ndernas utveckling

[ föreliggande avsnitt redovisas LU:s bedömningar av den sannolika utvecklingen i OECD-länderna 1977—1983. Den allmänna utgångspunkten för dessa bedömningar är att de större länderna under de närmaste åren kommer att föra en jämfört med nuvarande förhållanden mer expansiv politik. Anledningen härtill antas främst vara behovet av att pressa ned den för närvarande mycket höga arbetslösheten i flertalet av dessa länder. I Förenta staterna har en expansiv politik bedrivits sedan ett par år tillbaka. I Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, där den ekonomiska politiken länge präglats av en betydande restriktivitet, antas en mer tillväxtbefräm- jande strategi följas fram till 1980-talets mitt. Olika restriktioner i den ekonomiska politiken i dessa två länder gör det motiverat att anta att kursändringen blir förhållandevis försiktig. En sådan omläggning av poli- tiken i dessa länder förutsätts göra det möjligt att även fortsättningsvis upprätthålla en hög om än avsaktande tillväxttakt i USA utan destabilise- rande effekter på bl. a. det internationella betalningssystemet som följd av underskotten i utrikeshandeln.

] hägnet av den här förutsatta snabbare expansionen i de större ekonomi— erna antas de mindre länderna kunna tillåta en större tillväxt i den inhemska efterfrågan än vad som skulle vara möjligt vid en mer ogynnsam internatio- nell utveckling. I många mindre länder— i särskilt hög grad synes detta gälla de nordiska länderna som för närvarande har mycket stora bytesbalansun— derskott måste man ändå räkna med en relativt långsam efterfrågeutveckling, även om tillväxten i världsekonomin och den internationella handeln blir förhållandevis snabb.'

Den ekonomiska tillväxten i Förenta staterna har varit mycket snabb sedan återhämtningen inleddes vid mitten av l975. Den för närvarande snabba ökningen av arbetskraftsresurserna innebär en hög potentiell tillväxt trots en viss nedgång i totalproduktivitetens ökningstakt. För att det skall vara möjligt att dels bereda arbetstillfällen för de nytillträdande på arbets- marknaden, dels reducera den fortfarande höga arbetslösheten (6. ”a vid slutet av 1977) är det nödvändigt att upprätthålla en hög tillväxt under de närmaste åren. Efter 1980 väntas arbetskraftsresurserna öka långsammare. Tendensen till en återigen ökande inflation motiverar däremot en mer restriktiv politik. Det kan inte heller uteslutas att vissa restriktiva åtgärder vidtas i syfte att minska dollarutflödet och att upprätthålla dollarns värde mot andra valutor.

Den bedömning som här görs är att den ekonomiska politiken i USA under

' De antaganden om utvecklingen för de sju större OECD-länderna samt för de nordiska länderna som här redovisas baseras på försörjningsbalansprognoser. Någon modell har inte varit tillgänglig vid utförandet av dessa kalkyler. Det har därför inte varit möjligt att annat än överslagsmässigt beakta den samlade effekten på den ekonomiska utvecklingen i dessa länder av restriktioner i form av potentiell tillväxt, externbalans, prisutveckling osv. För övriga länder har produktionstillväxten under de kommande åren bedömts med ledning av studier av den historiska utvecklingen samt annan information; någon analys av försörjningsbalansens olika komponenter m. fl. faktorer har således inte utförts för dessa länder. Också de internationella beroendena via utrikeshandeln har endast skönsmässigt kunnat beaktas.

de närmaste åren kommer att få en klart mindre expansiv inriktning än under de senaste 2 a 3 åren. Som en konsekvens härav förutses en långsammare tillväxt, 3,9 % per år 1977—1983, än under perioden 1975—1977, då BNP ökade med i genomsnitt 5,5 % per år. Kapacitetsgapet 1983 skulle därmed vara mindre än hälften så stort som det vid mitten av 1976. Den privata konsumtionen och näringslivets investeringar och som en konsekvens härav också importen förutsätts öka snabbt. Investeringarnas andel av BNP 1983 antas ligga nära 2 procentenheter högre än 1977.

Det relativt höga innehållet av jordbruksvaror i den amerikanska exporten över 20 % — antas verka dämpande på tillväxten i denna. l relation till världsexporten 1977—1983 antas dock USA:s export utvecklas betydligt gynnsammare än vad som var fallet 1965—1973. Den nedgångi dollarns värde som inträffat 1977 och 1978 antas ha en viss tillbakahållande effekt på importen och en stimulerande effekt på exporten under prognosperioden.

Hänsynen till sysselsättningen nödvändiggör en klart expansiv inriktning av den ekonomiska politiken i Canada. Den officiella tillväxtstrategin i landet är att en snabb utveckling av näringslivsinvesteringarna skall eftersträvas. Utvecklingen i USA antas möjliggöra en relativt gynnsam exporttillväxt. (Ca 80 % av Canadas export gårtill USA.) En BNP-tillväxt på 4,4 % kan bedömas som sannolik.

Perioden 1965—1973 ökade totalproduktionen i Japan med i genomsnitt över 10 % per år. Minskningen av det teknologiska gapet gentemot andra utvecklade länder, en ökad medvetenhet om behov av miljöskyddande åtgärder m. fl. faktorer väntas emellertid medföra en väsentlig minskning av den framtida potentiella tillväxten i Japan.

Japan har för närvarande ett mycket stort överskott i sin handel med omvärlden. Varu- och tjänstehandeln gav 1977 ett överskott motsvarande 6,4 % av BNP. Storleken av detta överskott har föranlett förhandlingar på bilateral basis med vissa andra OECD-länder. Den japanska regeringens målsättning vad gäller bytesbalansutvecklingen har dock i våra kalkyler förutsatts vara i stort sett oförändrad. Någon mer betydande ökning av den japanska importbenägenheten som följd av sådana förhandlingar har således inte förutsatts. En viss uppjustering av den trendmässiga importelasticiteten med avseende på den totala hemmaefterfrågan har dock ansetts befogad. De senaste årens appreciering av yenen antas bidra till att efterfrågeutvecklingen för japansk export i relation till den totala världsexporten går ned något. Exporten förutses dock även fortsättningsvis vara den snabbast expande- rande efterfrågekomponenten i den japanska ekonomin. På grund av den nivåskillnad mellan export och import, som föreliggeri utgångsläget, medför dessa från Japans synpunkt något oförmånliga antaganden om utrikes- handeln emellertid inte någon minskning av överskottet i utrikeshandeln. Sammantaget ger här gjorda antaganden en BNP-tillväxt på 5,5 % per år 1977—1983.

Våra kalkyler för Förbundsrepubliken Tysk/and förutsätter att en mer expansiv ekonomisk politik kommer att föras under de närmaste åren. Tillväxttakten för såväl den privata konsumtionen som de privata investe- ringarna antas bli snabbare än under de senaste åren. Stimulanspolitiken antas emellertid bli försiktig mot bakgrund av den starka prioriteringen av prisstabiliseringsmålet. En snabb realinkomst- och konsumtionsutveckling

skulle enligt regeringens bedömning påverka kapitalandelen och därmed också investeringarna i näringslivet vilkas utveckling tillmäts mycket stor betydelse för sysselsättningen och prisstabiliteten på sikt i negativ riktning. En förhållandevis långsam expansion av de offentliga utgifterna är sannolik. En viss ökning av importbenägenheten torde också uppkomma. Exportens tillväxt antas ligga ungefär 0,5 % högre än världshandelstillväxten varje år 1977—1983. Ett överskott motsvarande 2 % av BNP anses av den västtyska regeringen som nödvändigt för att täcka gästarbetares överföring av pengar till hemlandet, m. fl. utlandstransaktioner. Sammantaget innebär här gjorda förutsättningar en tillväxt i BNP på 3,8 % per år 1977—1983.

Utgångspunkten för de framskrivningar för Frankrike som här gjorts är att man kommer att söka begränsa den privata konsumtionen av hänsyn till främst den yttre balansen. Någon mer betydande neddragning är dock knappast möjlig. Starka krav på ökade offentliga insatser antas göra sig gällande. Näringslivsinvesteringarna antas öka förhållandevis snabbt. En BNP-tillväxt på 4,1 % 1977—1983 kan bedömas som sannolik. Frankrikes tillväxtpotential utvecklas förhållandevis gynnsamt. Vid en rimlig utveckling av bytesbalans och inhemska priser kan det inte uteslutas att utvecklingen kan bli än gynnsammare än vad som här förutsatts. En jämfört med flertalet övriga större OECD-länder relativt långsam ekonomisk tillväxt förutses för Storbritannien. BNP bedöms öka med 3,1 % per år i volym 1977—1983. Den höga importbenägenheten m. fl. faktorer gör det nödvändigt att hålla nere tillväxten i den privata konsumtionen. Bl. a. sysselsättningsläget försvårar en utifrån andra synpunkter eftersträvad neddragning av den offentliga konsumtionens tillväxt. Saldot av varu- och tjänstehandeln i förhållande till BNP antas vara i stort sett oförändrat 1983jämfört med läget 1977 trots den snabba ökning av inkomsterna från oljeexporten som väntas under perioden. Också för Storbritannien gäller att en gynnsam inhemsk prisutveckling skulle möjliggöra en snabbare real tillväxt.

Den ekonomiska utvecklingen i Italien i det medellånga perspektivet är extremt svårbedömbar. Bl.a. hänsynen till bytesbalansen antas göra det nödvändigt att begränsa den privata konsumtionens ökningstakt. Näringsli- vets investeringar antas öka 1977—1983 efter en nedgång i volym med nära 1 % per år 1973—1977. De ogynnsamma tillväxtutsikterna för 1978 gör att man för hela perioden 1977—1983 knappast kan räkna med en högre tillväxt än 3,9 % per år.

Vid bedömning av utvecklingsbetingelserna för Danmarks ekonomi på medellång sikt är framför allt arbetsmarknadsläget och bytesbalanssitua- tionen av avgörande vikt. De överenskommelser som träffades i samband med den nya regeringens bildande i augusti 1978 innefattade, förutom en inkomstpolitisk uppgörelse, också riktlinjer för den ekonomiska politiken på längre sikt. Enligt dessa skall regeringen eftersträva en så hög sysselsättning som möjligt samtidigt med en gradvis förbättring av bytesbalansen. För att nå dessa mål skall verksamheter med lågt importinnehåll och hög arbetsinten- sitet prioriteras.

Närmare hälften av den danska exporten går till Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Sverige. Marknadstillväxten i dessa länder kan antas bli relativt ogynnsam ur dansk synvinkel. Kalkylerna här förutsätter dock att politiken ges en sådan uppläggning att marknadsandelarna kan ökas i

viss mån.

För att få till stånd en förbättring av bytesbalansen är det nödvändigt att det sker en överföring av resurser till exportnäringarna eller till produktion som konkurrerar med importvaror. Privat konsumtion har här förutsatts öka i en historiskt sett mycket långsam takt 1977—1983. Också bostadsbyggandet antas utvecklas förhållandevis långsamt. Möjligheterna att åstadkomma en önskvärd utbyggnad av produktionsapparaten inom den utlandskonkurre- rande sektorn begränsas av det f. n. låga kapacitetsutnyttjandet och dåliga vinstutsikter. Sammantaget ger här gjorda antaganden en BNP-tillväxt på 3,0 % per år 1977—1983.

Bytesbalansunderskottet i Finland minskade från 4 % av BNP 1976 till 1 % 1977. Uttryckt i 1976 års priser gav varu- och tjänstehandeln ett överskott motsvarande 1,5 % av BNP 1977. Samtidigt ökade 1977 arbetslösheten till ca 6 %. Regeringen har satt arbetslöshetens reducering till mer normal nivå som sitt främsta ekonomisk-politiska mål. En förhållandevis snabb tillväxt, ca 4 % per år 1979—1982, eftersträvas därför.

För att på sikt skapa balans i den finska ekonomin är det nödvändigt att föra över resurser till den utlandskonkurrerande delen av ekonomin på bekostnad av en långsammare expansion av främst de offentliga verksamheterna samt bostadsbyggandet. Möjligheterna att öka exporten försvåras emellertid av att marknadstillväxten i två för Finland viktiga exportländer, Storbritannien och Sverige vilka tillsammans tar ungefär en tredjedel av den finska exporten sannolikt blir förhållandevis långsam 1977—1983. Det finns vidare en viss risk för att exporten till Sovjetunionen, som under 1970-talet vuxit mycket snabbt, ökar långsammare under de kommande åren. Sammantaget pekar dessa bedömningar på en förhållandevis långsam tillväxt av Finlands exportmarknad totalt sett.

Bl. a. risken för en oönskad arbetskraftsutvandring till främst Sverige gör det nödvändigt att upprätthålla en så hög ökningstakt för den privata konsumtionen som hänsynen till betalningsbalansutvecklingen anses tillåta. Aktuella långsiktsbedömningar för den finska ekonomin anger en oförändrad andel för den privata konsumtionen i förhållande till den totala resurstill- växten. Här har förutsatts att den privata konsumtionen ökar något långsammare än BNP. Budgetrestriktioner gör det nödvändigt att begränsa den offentliga sektorns förbrukning.

Totalt ger här gjorda förutsättningar en BNP-tillväxt i Finland på 3,5 % per år 1977—1983.

Vissa svaghetstecken i Norges ekonomi som blev uppenbara under loppet av 1977 — t. ex. en mycket hög kostnadsnivå och betydande andelsförluster på många exportmarknader — gör det rimligt att under de närmaste åren räkna med en betydligt mindre gynnsam utveckling än tidigare. Med hänsyn till resursutrymmets tillväxt och bytesbalanssituationen förefaller en betydande dämpning av den inhemska efterfrågan nödvändig. Ett pris- och lönestopp för 1978 och 1979 har införts. En åtstramning måste rimligen innebära en påtaglig begränsning av ökningstakten för främst den privata konsumtionen och i viss mån också de offentliga investeringarna.

Bytesbalansunderskottet 1977 uppgick till drygt 26 miljarder Nkr. Import av investeringsvaror för oljeverksamheten och därtill anknutna aktiviteter och en allmänt efterfrågestimulerande politik i syfte att motverka negativa

effekter av det internationella ekonomiska läget förklarar större delen av detta underskott. Kraftigt minskade investeringar inom de oljeanknutna verksam- heterna och en snabb ökning av oljeexporten skulle emellertid enligt det norska långtidsprogrammet 1978—1981 göra det möjligt att nå ett överskott i utrikestransaktionerna på ca 2 % av BNP i början av 1980-talet.

Ett förhållande som begränsar de norska möjligheterna att snabbt minska underskotten i bytesbalansen är att exporten till Sverige, vilken svarar för närmare 20 % av den norska totalexporten, ökar förhållandevis långsamt under de närmaste åren. Till följd av utvecklingen inom oljesektorn väntas ändå totalexporten växa klart snabbare än världshandeln. Kapacitetsutveck- lingen antas möjliggöra en BNP-tillväxt på 4,1 % per år 1977—1983. Till följd av externbalanssituationen kan tillväxten i den inhemska efterfrågan antas bli klan lägre. Investeringarna i sjöfart och oljeverksamheterna antas minska mycket kraftigt i volym. Investeringarna inom näringslivet i övrigt förutsätts öka förhållandevis långsamt.

Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike mottar tillsammans ca 40 % av exporten från både Belgien och Nederländerna. Samtidigt svarar exporten för en förhållandevis mycket stor andel av totalefterfrågan i dessa båda

Tabell 4.2 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området l965—l983

Land/Ländergrupp Andel av Årlig procentuell volymför-

OECD-om- ändring rådets totala 1965— ]973— 1977— BNP (%)a 1973 1977 1983 Förenta staterna 39.4 3.7 4.0 39 Japan 13.0 10.5 3.1 5.5 Förbundsrepubliken Tyskland 10.5 4.3 1.6 3,8 Frankrike 8.1 5.4 2.8 4.l Storbritannien 5.1 2.9 l.5 3,1 Italien 4.0 5.2 2.0 3,9 Canada 4,4 5.5 3.0 4.4 De sin stora länderna 84,5 5,1 3.2 4.1 Danmark 0.9 4.1 0,7 3,0 Finland 0.7 5.2 1.0 3.5 Norge 0.7 4.6 4,8 4,1 Sverige 1.7 3.3 0.9 3.7 Norden 4.0 4.0 l .6 3.5 Belgien 1.6 5,0 1.7 3.5 Nederländerna 2.1 5.3 2.1 3.5 Schweiz 1.3 3,6 —l ,2 2.2 Osterrike 0,9 53 2.7 2.9 Övriga OECD-länder 5,6 5.9 2.2 4.4 OECD Europa 40,7 4,7 1,2 3,6 OECD totalt 1000 4.7 2.4 4,0

1976 års priser och växelkurser. Källa: National Accounts of OECD Countries. OECD. Paris 1975. Prognoser enligt ekonomidepartementet.

länder. Vissa strukturproblem antas dra ned tillväxtmöjligheterna i dessa länder. Sammantaget har för både Belgien och Nederländerna här förutsatts en BNP-tillväxt på 3,5 % per år 1977—1983. Svårigheter med exporten på grund av apprecieringen av valutan m. fl. faktorer har motiverat förutsätt- ningen om en mycket låg BNP-tillväxt för Schweiz. 2,2 % per år 1977—1983. Också Österrike antas genomgå en period av långsam tillväxt, 2,9 % per år, 1977—1983. För övriga OECD-länder antas en BNP-tillväxt på sammantaget 4,4 % per år 1977—1983.l

] tabell 4.2 redovisas kalkylerna över produktionsutvecklingen 1977—1983 för olika OECD-länder samt för området som helhet. Sammantaget resulterar här gjorda förutsättningar om de enskilda ländernas utveckling i en tillväxt för OECD-området som helhet på 4,0 % per år 1977—1983. Tillväxttalen för de mindre länderna ligger genomgående mycket lågt.

De tillväxttakter för OECD-länderna som förutses innebär att en bety- dande arbetslöshet kommer att kvarstå ännu 1983. Särskilt gäller detta de västeu ropeiska länderna. lnllationstakten, mått som BNP-dellatorns föränd- ringstakt, antas ligga kvar på en förhållandevis hög nivå. 6,3 % per år 1977—1983. Perioden 1973—1977 uppgick ökningstakten för BNP-deflatorn till 9,6 % per år.

4.2.5. Den globala bilden

Produktionstillväxten i statshande/sländerna väntas minska under de närmaste åren till följd av främst en långsammare ökning av arbetskraftsre- surserna. På längre sikt väntas arbetskraftsutbudet sjunka beroende på förkortad arbetstid och utvecklingen av kvinnornas deltagande i arbetslivet. Åtgärder som bidrar till att öka produktiviteten tillmäts därför mycket stor vikt i dessa länders planering. För att öka effektiviteten i utnyttjandet av de tillgängliga arbetskraftsresurserna planeras insatser som kan öka arbetskraf- tens rörlighet. En ökande andel av investeringarna inom jordbruk och industri kommer att gå till existerande företag i syfte att effektivisera produktionen inom dessa. Investeringarna i maskiner och annan utrustning kommer därför att öka klart snabbare än de totala investeringarna i dessa sektorer. En ökande andel av denna utrustning kommer att importeras. De planerade satsningarna på bostadsbyggande och investeringar i infrastruktur innebär emellertid att byggnads- och anläggningsinvesteringarnas andel av de totala investeringarna ökar.

Enligt nu gällande planer skall tillväxten i nettomaterialprodukten öka med 5,3 % per år 1976—1980.2 De långsiktiga s. k. perspektivanalyser som utarbetats i samband med dessa planer ger en tillväxt på 5,0 % per år 1976—1990. En mekanisk omräkning av dessa data ger en tillväxt på 5,2 % per år 1977—1983. Relationen mellan tidigare planer och utfall gör det dock realistiskt att räkna med en något lägre tillväxt, här överslagsmässigt satt till 5,0 % per år 1977—1983. Totalproduktionen i Sovjetunionen väntas öka något långsammare och produktionen i Bulgarien, Polen och Rumänien klart snabbare än detta genomsnitt.

De mycket betydande inkomstökningar som de oljeexporterande länderna (OPEC) erhöll till följd av oljeprishöjningarna 1973—1974 möjliggjorde en mycket snabb tillväxt i dessa länder under åren närmast därefter. Stora

1 Australien, Nya Zee- land, Grekland, Irland och Spanien.

2 Nettomaterialprodukten skiljer sig från BNP där- igenom att avskrivningar och s. k. icke-produktiva tjänster inte inräknas. Med icke-produktiva tjänster avses i dessa länder försvar, utbild- ning, privata tjänster osv., vilka inte direkt bidrar till varuproduk- tionen.

utvecklingsprogram i syfte att åstadkomma en snabb industrialisering och minska beroendet av oljeexportinkomsterna har startats. En klart långsam- mare tillväxt 1977—1983 kan väntas som följd av den utveckling för oljemarknaden som nu förutses. De befolkningsglesa, "lågabsorberande" OPEC-ländernas stora finansiella överskott innebär att sjunkande priser på olja inte kommer att utgöra någon restriktion på dessa länders möjligheter att fullfölja uppgjorda investeringsplaner. De övriga befolkningstäta, "högabsor- betande” OPEC-staterna är till följd av en mer betydande hemmamarknads- sektor relativt sett mindre beroende av oljeinkomsternas utveckling. Det stora importberoende som flertalet av dessa stater ådragit sig till följd av de massiva utvecklingsprogram som startats har dock kommit att innebära svårigheter att realisera dessa program.

Prognoser som utarbetats av Världsbanken anger en produktionstillväxt för OPEC-länderna på 7,6 % 1976—1980 och 8,0 % 1981—1985. Tillväxten i i-Iänderna har därvid förutsatts uppgå till 5 % per är samtidigt som oljepriset realt sett är oförändrat. Mot bakgrund av de förutsättningar om dels långsammare tillväxt i i-länderna, dels sjunkande realpris för olja som görs i denna långtidsutredning, så har produktionstillväxten i OPEC-länderna här bedömts bli något långsammare, 6,0 % per år 1977—1983.

Utvecklings/änderna (exkl. OPEC-staterna)som grupp har under 1970-talet kunnat upprätthålla en relativt hög tillväxttakt trots de ogynnsamma effekter som ökade oljepriser och en långsam tillväxt i OECD-länderna inneburit för dem. Totalt kan utvecklingsländernas produktion beräknas ha ökat med 5,4 % per åri volym 1970—1977. Eftersom befolkningen samtidigt ökade med ca 2,5 % per år, kan produktionen per capita således uppskattats ha ökat med ca 3 % per år 1970—1977. Prognoser utarbetade av olika internationella organ anger en klart snabbare BNP-tillväxt för u-länderna under åren fram till 1980- talets mitt.

Skillnaderna i utvecklingsnivå och -takt inom den stora gruppen av utvecklingsländer är emellertid betydande. Medelinkomsten per capita för

Tabell 4.3 Världsproduktionens (BNP) faktiska utveckling l960—l974 samt prognos för 1977—1983

Ländergrupp Andel av Årlig procentuell volymförändring världSpro- duktionen l960— l970— 1977— 1975 (% 1970 1974 1983 lndustriländera 61,8 5,0 3,3 4.0 Statshandelsländer 22,5 6,0 6,0 5.0 OPEC 3.9 5,2 17.6 6.0 Utvecklingsländer (exkl. OPEC-länder) 11,8 5,5 5.8 5.8 Världen som helhet 1000 5,2 4.5 4.5

” Samtliga OECD-länder(exkl. Turkiet) samt inkl. Israel, Malta och Sydafrika. Källa: Prospects for Developing Countries, 1978—85, Världsbanken, Washington 1977. Prognoser enligt ekonomidepartementet.

låginkomstgruppen bland utvecklingsländerna, vilka svarar för en fjärdedel av jordens befolkning. uppgick 1975 till endast ca 1 200 kr. Produktionstill- växten 1970—1977 för dessa länder uppgick i genomsnitt till endast 2,8 % per år, dvs. endast obetydligt mer än befolkningsökningen. Världsbankens prognoser, omräknade till perioden 1977—1983. pekar på en något gynnsam- mare produktionstillväxt, i genomsnitt 4,3 % per år.

Övriga utvecklingsländer hade en per capitainkomst på i genomsnitt 3 500 kr. 1975 och en befolkning som uppgick till drygt 15 % av världsbefolk- ningen. Dessa länder hade en förhållandevis snabb produktionstillväxt 1970—1977. i genomsnitt 6,2 % perår. Produktionen per capita kan uppskattas ha ökat med 3 1/2 % per år under denna period. Världsbankens prognoser för perioden 1977—1983 innebär en tillväxt på i genomsnitt 6,7 % per år. Variationerna inom denna grupp av länder är självfallet betydande.

Världsbankens prognoser svarar mot en produktionstillväxt på 6,3 % per år 1977—1983 för samtliga utvecklingsländer. Eftersom Världsbankens motsva- rande kalkyler för industriländerna ligger relativt högt (4,6 % per år 1977—1983) i förhållande till de bedömningar som görs i detta kapitel, har Världsbankens prognosjusterats ned. Produktionstillväxten för utvecklings- länderna (exkl. OPEC) har sålunda antagits uppgå till 5,8 % per år 1977—1983.

4.3. Världshandeln

Världshandelns utveckling under 1970-talet har i flera avseenden inneburit kraftiga avvikelser från de tendenser som tidigare gällde. Mest markant är detta i fråga om prisutvecklingen. Även om en tendens till över tiden ökad prisstegringstakt fanns under 1960-talet, så var dock prisökningen i den internationella handeln under detta decennium som helhet betraktat måttlig, ca 1,5 % per år. Under 1970-talets sex första år var den genomsnittliga prisstegringstakten i världshandeln ca 14 % per år, se tabell 4.4. Till betydande del förklaras detta av de kraftiga prisstegringarna på olja och andra råvaror 1972—1974. Men också priserna på fa'rdigvaror i den internationella handeln har ökat mycket snabbt eller med i genomsnitt ca 11 % per år 1970- 1976. Den internationella prisstegringstakten för den senare gruppen av varor har därmed hittills under 1970-talet varit fyra ä fem gånger så snabb som under 1960-talet.

Den volymmässiga ökningen av världshandeln var under l960-talet i genomsnitt ca 8 % per år. Under åren 1970—1973 ökade världshandeln ännu snabbare. Utrikeshandelns utveckling under 1970-talets första år präglas dock i hög grad av den uppdrivna konjunkturen 1973 och de därmed sammanhängande kapacitetsproblemen. I samband med konjunkturned- gången 1974—1975 minskade världshandeln med drygt 4 % i volym. Den internationella handelns återhämtning från chockerna i världsekono- min under 1970-talets första år har varit mycket trevande. Världshandeln ökade visserligen med ca 12 % i volym 1976, men 1977 uppgick ökningen inte till mer än 5 %. Nu tillgängliga uppgifter anger en långsam volymtillväxt också för 1978. Prisstegringstakten i världshandeln har gått ner påtagligt efter 1974, men är fortfarande hög, åtminstone vid jämförelse med 1960—talet.

Tabell 4.4 Utvecklingen av världsexporten och Världsproduktionen 1965-1976 Årlig procentuell förändring

1965— 1970— 1973— 1970 1973 1976 Världsexporten Värde (miljarder dollar fob) Totalt 10,8 22,7 19,9 Jordbruksprodukter 5,2 23,7 11,3 Mineraler” 10,5 23,5 35,7 Färdigvaror 13,1 22,2 17,4 Pris Totalt 2,1 12,2 15,5 Jordbruksprodukter 1,4 22,6 5,6 Mineralera 2,1 17,0 37,7 Färdigvaror 2,6 10,1 11,8 Volym Totalt 8.6 9,6 3,9 Jordbruksprodukter 3,9 0,7 5,6 Mineraler” 8.3 5,1 —1,3 Färdigvaror 10,4 11,0 5,1 Världsproduktionen av varor (volym)

Totalt 5,6 6,1 2,6 Jordbruksprodukter 2,4 2,8 2,1 Gruvindustri 5,6 4,4 1,4 Färdigvaror 6,8 7,0 3,4

" Inkl. bränslen och icke-järnmetaller.

Källa: GATT, International Trade, olika årgångar.

Den internationella handelns fortsatta utveckling beror i hög grad på den framtida produktionsutvecklingen i världsekonomin. Vissa tecken tyder på att tidigare samband mellan produktion och handel i världsekonomin har brutits under senare år. Införande av andra handelshinder än tullar, åtgärder i syfte att minska importberoendet, vissa former av stöd till industrier som hotas av utslagning genom konkurrens utifrån, m.fl. åtgärder i enskilda länder är förklaringar som förts fram i detta sammanhang. Priserna på såväl råvaror som tillverkade varor i världshandeln förefaller också ha blivit mer känsliga för förändringar i efterfrågetrycket i den internationella ekono- min.

Inom ramen för arbetet med ett reviderat tillväxtscenario har OECD- sekretariatet gjort vissa kalkyler över världshandelns utveckling. Därvid har preliminärt framkommit att en tillväxtstrategi som återför OECD-länderna till full sysselsättning vid 1980-talets mitt skulle kräva en produktionstillväxt på 4,6 % per år 1976—1985, vilket i sin tur skulle möjliggöra en tillväxt i världshandeln på ca 7,5 % per år. Skulle å andra sidan den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken i vissa större OECD-länder

bibehållas, kan man räkna med en förhållandevis långsam världshandelstill- växt,ca 5 % per år under samma tidsperiod. Risken för att enskilda länderien sådan situation vidtar protektionistiska åtgärder i syfte att rädda arbetstill- fällen måste bedömas som mycket stor.

De bedömningar av produktionsutvecklingen för olika ländergrupper i världsekonomin som görs i LU skiljer sig från OECD-sekretariatets anta- ganden i det nämnda tillväxtscenariot. Den utveckling för världshandeln, som kan förväntas mot bakgrund av LU:s antaganden om produktionsut- vecklingen, har bedömts. I ett första steg har importens ökningstakt med avseende på BNst volymutveckling beräknats för olika enskilda länder- grupper på basis av OECD-uppgifter. De härvid erhållna importökningstak- terna har därefter bedömts mot bakgrund av resultaten beträffande produk- tion, bytesbalansutveckling m. m. i de enskilda ländergrupperna, vilka framkommit i LU:s analyser. Med ledning av de bedömningar beträffande dels dessa elasticiteter, dels produktionsutvecklingen har de enskilda länder- gruppernas import samt, efter sammanvägning, världsimporten 1977—1983 beräknats. Här gjorda bedömningar för de enskilda ländergrupperna innebär en sänkning av Världsimportens ökningstakt med avseende på produktions- utvecklingen i världsekonomin med 8 % jämfört med perioden 1965—1973. En sådan sänkning bör ses mot bakgrund av att världshandeln under 1960- talet och 1970-talets första år i hög grad befrämjades av de under de aktuella åren genomförda handelsliberaliseringarna. F.n. pågår förhandlingar om ytterligare handelsliberaliserande åtgärder inom den s. k. Tokyorundan, vilka beräknas slutföras inom den närmaste framtiden. Förhandlingarna väntas bl.a. ge till resultat tullsänkningar, vilka skall genomföras successivt under ett antal år främst då under 1980-talets första del. Dessa tullsänkningar kan emellertid ej väntas ge upphov till lika stora effekter på världshandeln som tidigare reduceringar. Härtill kommer att mycket talar för att betydande inslag av protektionismen kommer att finnas i olika länders handelspolitik under de närmaste åren. Världsimporten kommer enligt här utförda kalkyler att öka med i genomsnitt 6,4 % per år 1977—1983, se tabell 4.5.

Tabell 4.5 Världsimportens utveckling 1977—1983

Ländergrupp Andel av Årlig föränd— Importens Beräknad världsim- ring i produk- elasticitet importut- porten (%) tionsvolym m. a. p. veckling 1975 (% per år) BNP-utveck- (% per år)

1977—1983 lingen 1977—1983

OECD 65,1 4,0 1,51 6,0 Statshandels-

länder 10,1 5,0 0,76 3,8 OPEC-stater 13,3 6,0 1,75 10,5 U-länder exkl.

OPEC-stater 11,4 5,8 1,30 7,5 Världen som helhet 100,0 4,5 1,42 6,4

Källa: OECD, GATT, International Trade 1976/1977, Geneve 1977.

Färdigvarorna svarade 1975 för ca 60 %, oljeprodukterna för ca 20 % och övriga produkter likaledes för 20 % av det totala värdet av de varor, som går i internationell handel. Under perioden 1965—1973 ökade världshandeln med jordbruksprodukter med 2,7 % per år, handeln med tnineraler (inkl. oljor) med 6,3 % per år samt handeln med färdigvaror med 10,7 % per år. Den totala världshandeln ökade samtidigt med 9,0 % per år i volym (jämför tabell 44).

Några siffermässiga kalkyler över den internationella handeln med enskilda grupper av varor har inte utarbetats med undantag för olja. Under förutsättning att de bedömningar beträffande den ekonomiska utvecklingen i de enskilda ländergrupperna, som görs i LU, infrias, kommer även fortsätt- ningsvis handeln med färdiga varor att öka snabbare och handeln med jordbruksvaror klart långsammare än den totala världshandeln.

Utvecklingen av den internationella handeln med oljeprodukter är i flera avseenden av särskilt stort intresse i LU. Prishöjningarna på olja 1973—1974 har med all sannolikhet medfört att tidigare samband mellan oljekonsumtion och produktionsutveckling brutits. En speciell kalkyl har därför utförts för att visa vilken utveckling för världshandeln med oljeprodukter som LU:s prognoser för produktionsutvecklingen för olika ländergrupper svarar mot. Tillväxten i OECD-ländernas efterfrågan på olja i förhållande till produk- tionsutvecklingen har, på basis av vissa OECD-uppgifter, beräknats uppgå till 0,75. Den i LU förutsatta produktionstillväxten på 4 % per år 1977—1983 för OECD-länderna kan således antas medföra en årlig ökning av dessas Oljeförbrukning på 3 % under samma period. Motsvarande kalkyler har utförts för övriga ländergrupper i världsekonomin. Tillsammans med uppgifter över resp. ländergrupps egen produktion av olja samt beräknad energitillförsel från kärnkraft etc. innebär dessa kalkyler en ökning i världsimporten av olja från OPEC-länderna från 29,5 milj. barrels per dag 1977 och till 33,5 milj. barrels per dag l983,dvs. med igenomsnitt 2.2 % per år 1977—1983, se tablån nedan. Denna efterfrågan kan anses ligga väl inom de ramar som ges av såväl OPEC-ländernas fysiska produktionsförmåga som deras politiska vilja att ställa olja till Världsekonomins förfogande. En omsvängning av läget på oljemarknaden kan förväntas under 1980—talet. Den senare delen av detta decennium kommer enligt mångas bedömningar att präglas av svårigheter att öka oljeproduktionen i takt med världsefterfrå- gan.

Världshandeln med olja Milj. barrels per dag

1977 1983 OE C D-Ia'nderna Oljeförbrukning 39,4 47,0 Egen oljeproduktion 12,9 16,2 Import 28,0 30,8 Övriga länder (exkl. OPEC) Import (netto) 1,5 2.7

Vdrldsimport av olja/rån OPEC -/a'nderna 29.5 33.5

Prisstegringstakten i världshandeln är, som ovan framhållits, fortfarande förhållandevis hög, även om den har sjunkit påtagligt sedan början av 1970- talet. Fortsatta starka krav på utjämning av existerande löneskillnader mellan de snabbt expanderande men lågproduktiva servicesektorerna och de förhål- landevis högproduktiva industrisektorerna, förväntningar om inflationsut- vecklingen i framtiden som skapats genom de senare årens utveckling m. fl. faktorer, talar för att den allmänna prisstegringstakten i världsekonomin dämpas endast långsamt i framtiden.

Den framtida prisstegringstakten i den internationella handeln avgörs i hög grad av den allmänna inflationsutvecklingen i industriländerna. Prisutveck- lingen fördessa länders export av industrivaror kan antas bli riktningsgivande för världshandelns prisutveckling. Skillnader i produktivitetsutveckling mellan sektorerna, den betydande outnyttjade kapaciteten inom främst industrin i industriländerna, ökad konkurrens på världsmarknaden från vissa utvecklingsländer m. fl. faktorer talar för att industriländernas exportpriser under de närmaste åren kommer att öka långsammare än den allmänna prisnivån i dessa länder.

Utgångspunkten för de bedömningar av den internationella prisutveck- lingen som görs i LU har varit prognoser som utarbetats av OECD- sekretariatet samt Världsbanken. Den allmänna inflationstakten (mätt med prisökningen för BNP) i OECD-länderna har bedömts uppgå till 6,3 % per år 1977—1983. Exporten av industrivaror från dessa länder har antagits öka i pris med 5.9 % per år under samma period.

Den internationella oljemarknaden kommer under de närmaste åren, och speciellt fram till 1980, sannolikt att präglas av utbudsöverskott och sjun- kande realpris. Skälen härtill är dels den nu snabbt Ökade utvinningen från oljefa'lt i främst Alaska och Nordsjön, dels den svaga efterfrågan som följer av det låga och endast långsamt ökande kapacitetsutnyttjandet i industrilän- derna. Prisutvecklingen under enskilda år blir sannolikt ryckig. I genomsnitt har oljepriset antagits öka med 4,5 % per år under perioden 1977—1983, vilket är 1,4 % mindre än den antagna prisökningen för industrivaror.

Produktion och lagringsmöjligheter i fråga om jordbruksprodukter kan antas utvecklas förhållandevis gynnsamt under de närmaste åren i förhål- lande till befolknings- och inkomstutvecklingen i världen. Mot denna bakgrund har därför också jordbrukspriserna antagits öka långsammare än priserna för industrivaror. Den årliga prisstegringstakten för jordbrukspro- dukter har bedömts uppgå till 4,3 % perår 1977—1983. Priserna i internationell handel för olika mineraler, t. ex. koppar, mangan,järn m. fl. antas öka med i genomsnitt 6.7 % år 1977—l983,dvs. något snabbare än priset för industripro- dukter. För världshandeln totalt innebär dessa bedömningar en prisstegrings- takt på 5,5 % per år 1977—1983.

4.4. Obalanser och anpassningsproblem i världsekonomin fram till början av 1980-talet

4.4.1. Utvecklingen fram till 197 7

Fram till 1973 visade OECD-ländernas bytesbalans gentemot omvärlden i regel ett visst överskott. Även de oljeexporterande länderna hade överskott. Utvecklingsländerna och statshandelsländerna hade däremot underskott i sina bytesbalanser, vilka finansierades med kapitalimport från övriga värl- den. Som följd av oljeprishöjningarna kom OECD-ländernas kostnader för oljeimporten att öka med 67 miljarder dollar 1974. Genom att OECD- länderna samtidigt ökade exporten till u-länderna samt statshandelsländerna kraftigt detta år, kom emellertid OECD:s totala bytesbalansunderskott att begränsas till ca 33 miljarder dollar 1974 (se tabell 4.6). U-ländernas betydande importökning 1974 möjliggjordes i hög grad av de två föregående årens exportintäkter till följd av råvaruprisökningarna. OPEC-staternas import 1974 ökade dessutom betydligt snabbare än vad man allmänt förväntade sig i övriga länder vid tidpunkten för oljeprishöjningarna.

Den kraftiga nedgången i den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna 1975 medförde att dessa länders totala bytesbalansunderskott i stort sett eliminerades. U-ländernas och statshandelsländernas importöverskott fort- satte samtidigt att öka. OPECis överskott kom därigenom att uppgå till ca 30 miljarder dollar 1975, vilket skall jämföras med ett i stort sett dubbelt så stort överskott 1974. Underskottet i OECD-området ökade emellertid åter kraftigt 1976 som en följd av den ökade ekonomiska aktiviteten i förening med imponbegränsande åtgärder i statshandelsländerna och u-länderna. Det totala bytesbalansunderskottet i OECD-länderna uppgick 1977 till i stort sett samma belopp som 1974, dvs. ca 32 miljarder dollar.

De enskilda OECD-ländernas bytesbalanser efter 1974 har utvecklats mycket oenhetligt. Förenta staterna, vars utrikestransaktioner i stort sett balanserade 1973, hade 1977 ett underskott på 18 miljarder dollar. Bakom denna kraftiga försämring ligger dels en i förhållande till övriga OECD-länder expansiv ekonomisk politik, dels att importen av olja ökat på grund av en

Tabell 4.6 Bytesbalans för olika ländergrupper 1970—1977 Miljarder dollar, löpande priser

Ländergrupp 1970 1973 1974 1975 1976 1977

OECD 4,0 3,0 —32,8 —6,3 —24,5 —32,0 Statshandelsländer —l ,5 —5,5 —9,8 -—18,0 -13,3 —11.3 OPEC-stater 2,0 9,0 61,3 28,8 39,3 34,0 U-länder

exkl. OPEC-stater —6,8 —8,0 —24,0 —39,5 —26,5 —26,5 Världen som helhet —2,3 —1,5 —5.3 —35,0 —25.0 —35,8

Anm.: Med bytesbalans avses här nettot av varu— och tjänstetransaktioner samt privata och offentliga transfereringar. Förhållandet att bytesbalansen för världen som helhet ej blir 0 beror på systematiska fel i den statistik över export, import och övriga bruttoströmmar som ligger till grund för beräkningen av tabelluppgifterna. Källa: OECD, Economic Outlook, 23, July 1978.

betydande nedgång av den inhemska oljeproduktionen. Sett i relation till landets BNP är dock det amerikanska underskottet inte särskilt stort, ca 1 %. Japan,som 1974 hade ett underskott i bytesbalansen på 5 miljarder dollar, har däremot genom en långsam ökning av den inhemska efterfrågan i förening med kraftiga andelsvinster på exportmarknaderna lyckats vända sitt under- skott till ett överskott på 11 miljarder dollar 1977. Förbundsrepubliken Tyskland har under de senaste åren regelmässigt haft ett överskott på bytesbalansen på drygt 3 miljarder dollar. Flera mindre OECD-länder, vilka fört en s.k. överbryggningspolitik, har fått kraftigt ökande underskott i sina utrikestransaktioner sedan 1974.

De väsentligt ändrade relativpriserna och de omfördelningar av inkom- sterna i världsekonomin som skett till följd av oljeprishöjningarna har medfört behov av kraftiga förändringar i flertalet länders ekonomiska struktur. Också andra faktorer än höjningen av oljepriserna har bidragit till uppkomsten av strukturella problem i olika länder. Ett förhållande som särskilt uppmärksammats under de senaste åren är vissa s. k. nya industri- länders stora framgångar på olika exportmarknader. Vissa länder i Fjärran Östern Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan — har under perioden 1963—1976 fyrdubblat sin andel av OECD-ländernas totala import av industrivaror. Brasilien och Mexico har under samma period tredubblat sina motsvarande andelar. Även om dessa inbrytningar medfört kraftiga återverk- ningar inom vissa branscher och regioner är dock de angivna ländernas andel av OECD:s totala import fortfarande förhållandevis begränsad, ca 6 % i fråga om industrivaror 1976.

De kraftiga skillnader i bytesbalansutfall mellan över- och underskotts- länder som efterhand uppkommit har under den senaste tiden gett upphov till spekulativa kapitalrörelser i världsekonomin. De spekulationer mot dollarn som förekommit — delvis som följd av Förenta staternas kraftigt ökande bytesbalansunderskott — har inneburit en kraftig prcss nedåt på denna valuta. Mot vissa överskottsländers valutor, främst då japanska yen, tyska mark samt schweizerfranc, har i stället ett tryck i apprecierande riktning uppkom- mit. Dessa kursrörelser har givetvis i en viss mening verkat i utjämnande riktning. Särskilt pressen på dollarn har dock snarast verkat destabilise- rande.

4.4.2. Anpassningsproblem i det medelfristiga perspektivet

För OECD-ländernas del kan man, för ett antal år framåt. urskilja två olika aspekter av anpassningsproblematiken vilka får varierande vikt beroende på vilken övergripande ekonomisk utveckling som kommer att realiseras.

Ett första problemområde gäller OECD-ländernas totala underskott gentemot de oljeexporterande länderna. Dess storlek bestäms huvudsakligen av oljeimporten till området. Denna i sin tur bestäms av den ekonomiska utvecklingen men också av energipolitikens uppläggning och genomförande. Oljeberoendet kan minskas genom olika besparingsåtgärder eller genom att andra energikällor tas i bruk. Anpassningsproblemen kommer i detta fall att gälla dels hur oljeländernas överskott skall kunna omsättas i effektiv efterfrågan på OECD-ländernas varor och tjänster, dels hur en eventuell försvagning av utländsk efterfrågan skall kunna kompenseras via inhemsk

stimulans.

Ett andra problemområde avser Obalanserna inom OECD-området. Redan i utgångsläget har några länder överskott medan andra har besvärande underskott. Det är då framför allt Förbundsrepubliken Tyskland och Japan som har kraftiga överskott. Detta förhållande leder till en mera restriktiv ekonomisk politik inom OECD—området än den som kan antas föras vid en mera balanserad utveckling. Anpassningsproblemen gäller i detta fall framför allt hur den ekonomiska politiken inom OECD-området skall kunna samordnas och avvägas.

Ovan har ett lågtillväxtscenario skisserats. Vid en sådan utveckling är det främst de interna anpassningsproblemen som blir akuta. Underskottslän- derna, som oftast är små och starkt beroende av sin utrikeshandel, får i detta fall ingen draghjälp i form av efterfrågestimulans från de stora överskotts- länderna. Till en början är det kanske inga större svårigheter att finansiera de underskott som uppkommer. Snart nog kommer emellertid reaktioner från långivare och investerare att framtvinga en anpassning som kan bli ganska hårdhänt. Underskottsländerna tvingas att föra en mera restriktiv inhemsk politik än vad som egentligen vore nödvändigt. Genom dämpningar i intern efterfrågan kan importen skäras ner och bytesbalansproblemet delvis lösas. Vid en sådan utveckling är det emellertid lätt att också andra åtgärder som syftar till att begränsa importen vidtas. Internationella avtal förhindrari hög grad en direkt användning av tullar. Det finns emellertid redan i utgångsläget en stor uppsättning andra handelshinder som är svåra att överblicka eller kontrollera och som kan användas i imponbegränsande syfte. Det är också möjligt att man i en del länder kommer att försöka inrikta efterfrågan mot inhemsk produktion t. ex. genom att subventionera industri som har ett alltför ogynnsamt kostnadsläge gentemot utländska konkurrenter. Ytterli- gare risker för de små underskottsländerna kan uppkomma om stora länder sinsemellan skulle komma överens om en lämplig fördelning av överskot- ten.

I lågtillväxtscenariot är det däremot troligt att anpassningen gentemot de oljeexporterande länderna inte blir särskilt problematisk. eftersom oljeefter- frågan i detta fall kommer att utvecklas mycket långsamt. Det behöver inte här närmare utvecklas varför riskerna i lågtillväxtalternativet delvis förstärker varandra och kan medföra en mycket ogynnsam utveckling även på längre sikt av produktion, sysselsättning och allmän välfärd.

I det alternativ med högre tillväxt inom OECD-området som redovisats i avsnitt 4.2 och som är basen för LU:s huvudalternativ ter sig anpassnings- problemen annorlunda. Gentemot de oljeexporterande länderna kan under- skotten bli stora för OECD-området som helhet. Men till stor del kommer de att motvägas av överskott gentemot statshandelsländerna och den grupp av utvecklingsländer som inte producerar olja. Kraven på anpassning inom området står dock kvar med stor styrka även i detta alternativ. Men vid den snabbare tillväxten får underskottsländerna en viss draghjälp av överskotts- länderna, varigenom utjämningen underlättas. Den kommer dock inte automatiskt utan ställer stora krav på en välavvägd och samordnad ekonomisk politik inom området. Några särskilda aspekter på detta disku- teras i följande avsnitt.

Anpassningsproblem inom OE C D-området

En utjämning mellan OECD-länder med över- resp. underskott i bytesba- lanserna förutsätter främst att skillnaderna i förändringstakterna för efter- frågan inom de enskilda länderna minskas. De åtaganden om stimulansåt- gärder som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland gjorde i samband med det 5. k. toppmötet i Bonn sommaren 1978 samtidigt som främst penning- politiken i Förenta staterna började ges en mer restriktiv inriktning innebar ett betydelsefullt steg mot en sådan utjämning. Dessutom torde positiv nettoeffekt på den ekonomiska tillväxten i OECD om ca 0,5 % uppkomma. Nya stimulansåtgärder i de två förstnämnda länderna måste dock sannolikt till i takt med att effekterna av de åtgärder som redan beslutats ebbar ut.

De politiska restriktionerna torde vara sådana att enbart förändringar i efterfrågeutvecklingen inte räcker till för att få till stånd den nödvändiga utjämningen av bytesbalansskillnaderna mellan OECD-länderna. Också vissa "reala" växelkursjusteringar, dvs. förändringar i växelkurserna som inte enbart återspeglar skillnader mellan ländernas inflationstakt krävs. Utvecklingen under 1977 och den del av 1978 som nu kan överblickas har inneburit en betydande real appreciering av den japanska yenen samtidigt som dollarns reala värde fallit. Om de kursrelationer som nu föreligger bibehålls, så kommer sannolikt Japans bytesbalansunderskott att på någon sikt reduceras, medan Förenta staternas underskott torde minska. Den tyska markens reala värde gentemot andra valutor har hittills inte förändrats märkbart. Den appreciering av yenen m. fl. valutor som ägt rum torde dessutom ha inneburit en påtagligt minskad risk för att den under senare tid snabbt ökande internationella likviditeten skall medföra ökad inflation via de enskilda ländernas utrikeshandel. Till följd av främst Förenta staternas bytes- balansunderskott ökade under 1977, liksom vad var fallet 1971—1973, den internationella likviditeten mycket snabbt.

De aktuella planerna på ett utvidgat monetärt samarbete inom den Gemensamma Marknaden (EG) innefattar som en huvudpunkt nära samverkan på det valutapolitiska området. Olika system för att begränsa kursrörelserna hos de deltagande ländernas valutor har föreslagits. Avsikten är att beslut om formerna för detta samarbete skall fattas i december 1978.

En förutsättning för att det planerade valutasamarbetet skall fungera i praktiken är att de deltagande ländernas ekonomiska politik samordnas. Om ett samarbete kommer till stånd med deltagande av främst de större västeuropeiska länderna, är det mycket som talar för att den politik som länderna kommer att föra, i betydande utsträckning kommer att inriktas mot att uppnå prisstabilitet. Ett valutapolitiskt samarbete som möjliggör mer stabila växelkurser skulle sannolikt få vissa positiva effekter på handeln mellan de deltagande länderna. Hur handeln med de länder som står utanför systemet skulle utvecklas är mycket svårbedömbart.

Problem i anpassningen mel/an OECD och andra ländergrupper

En minskning av OECD:s samlade bytesbalansunderskott gentemot resten av världen samtidigt som kapacitetsutnyttjandet gradvis ökar, förutsätter att

OECD-länderna som grupp avsätter en ökad andel av de totala resurserna för export samtidigt som beroendet av importerad olja som energikälla successivt reduceras. En del av exportökningen kan ske genom att idag outnyttjad kapacitet tas i anspråk. Bl. a. den ovan nämnda ökade konkurrensen från s.k. nya industriländer har emellertid medfört ett behov av omstrukturering av industrin inom OECD-länderna. Detta innebär i sin tur krav på betydande investeringar i branscher med långsiktiga utvecklingsmöjligheter, inte minst sådana som kan möjliggöra ökad export till omvärlden. Härtill kommer stora krav på investeringar i energibesparande syfte samt för miljöförbättrande åtgärder. Grova kalkyler som utförts på basis av LU:s antaganden om produktions- och prisutveckling i världsekonomin samt OECD-material anger ett betydande överskott i OECD:s bytesbalans gentemot omvärlden 1983 beräknat i löpande priser.

De oljeexporterande länderna. Den minskning i det reala priset på olja som förutsätts i LU:s kalkyler innebär en betydande minskning av OECD:s underskott gentemot OPEC. Det finns emellertid stor risk för att oljepriserna realt sett åter kommer att öka under senare delen av l980-talet. Det är därför mycket angeläget att den omställning mot långsiktigt minskat oljeberoende som kommit igång inom OECD under senare år inte saktar av.

En faktor av stor betydelse för möjligheterna att i framtiden få till stånd en utjämning av olika ländergruppers bytesbalanser är OPEC-ländernas import- utveckling. OPEC:s import från omvärlden har ökat utomordentligt snabbt sedan 1974. Den dominerande delen av denna importökning går till vissa befolkningsrika OPEC-medlemmar — Iran, Irak, Indonesien, Nigeria m. fl. länder. Även de övriga, utpräglat glesbefolkade OPEC-medlemmarna såsom Saudi-Arabien, Libyen och Kuwait, har ökat sin import mycket snabbt. Importökningen har i flera OPEC-länder begränsats av rent fysiska hinder såsom brist på hamnkapacitet, vägar, transportmedel m. m. De befolknings- rika OPEC-länderna kommer som grupp sannolikt att tvingas dämpa importökningen i framtiden till följd av minskad ökningstakt för oljeinkom- sterna. Övriga OPEC-länder kan bedömas komma att fortsätta att öka sin import i mycket hög takt. Den ringa befolkningen i de senare länderna innebär dock att de — trots massiva satsningar på investeringar i infrastruktur m. m. —även fortsättningsvis kommer att ha stora bytesbalansöverskott. Det är därför viktigt att dessa länders överskott via den internationella kapital- marknaden på ett smidigt sätt kan ges produktiv användning i andra länder. Sammantaget pekar de i LU gjorda förutsättningarna på att OPECS samlade bytesbalansöverskott gentemot övriga världen kommer att minska betydligt fram till 1983.

Utvecklingsländerna i övrigt. De förutsättningar beträffande prisutveck- lingen i den internationella handeln som görs i avsnitt 4.3 ovan innebär en viss relativprisförsämring för utvecklingsländerna (exkl. OPEC) som grupp gentemot världen i övrigt. En fortsatt snabb kapitalbildning i utvecklings- länderna innebär att dessa även i framtiden kommer att ha ett stort bytesbalansunderskott gentemot övriga ländergrupper, främst då OECD- länderna. Detta underskott skall finansieras vilket i och för sig sker genom kapitalrörelser av olika slag, t. ex. traditionellt utvecklingsbistånd. För att inte underskotten skall öka alltför kraftigt är det dock nödvändigt att utvecklings- länderna kan öka sin export till industriländerna. En fortsatt långsam tillväxt i

de senare länderna skulle emellertid sannolikt innebära stora risker för protektionistiska åtgärder av mer eller mindre öppet slag i syfte att begränsa u-landsimporten, vilket skulle försvåra anpassningsprocessen.

Här utförda överslagskalkyler anger en förhållandevis kraftig ökning av utvecklingsländernas samlade underskott under de närmaste åren. Sett i relation till dessa länders BNP 1983 kan dock underskottet antas vara istort sett oförändrat jämfört med läget 1977.

Statshande/s/änderna. Utvecklingen av statshandelsländernas bytesbalans gentemot övriga länder är mycket svårbedömbar. Flera östeuropeiska länder, som ökade sin import kraftigt vid mitten av 1970-talet, kan väntas vilja dra ner importen påtagligt under de närmaste åren. Behovet av avancerad teknologi från västländerna samt krav på höjning av konsumtionsstandarden innebär å andra sidan en press mot ökad import. Några mer påtagliga relativprisförändringar för statshandelsländerna som grupp gentemot omvärlden ärinte att vänta. Den faktiska importutvecklingen blir i hög grad beroende av övriga länders villighet att ge exportkrediter. Sammantaget hari LU 78 antagits att statshandelsländernas bytesbalansunderskott kommer att minska något fram till 1983.

' "'.||.""' .,ulijl ,.'.l '| ".|.-': '_|'-1 . -. |?le ._l,-|'_.|I|v.lu'l'l. .-_ .'-.' "'|' _' .": '| ' .'|.'r" l'ä. |. ' :L|.'|'h|'!| . Lid-.'.' ,'. ..|'."'_'|:-|,|, ||'|_.'-. |. '. .||L'l|...l' : | - _. . . |l.l.",f|" -.|...,|| , — .» , . ',,| , |" ' .|"'|' ||-i_,"|,| |..'.-'.. |,1|- |.. .| , . ..,.. ' ._.=,. i|i|lir.'.|'f 'll.|||"'i||-'l'.. .. . ,. '|".| lt. 7""...||” |". r '.- ." 1.- ..,' . . ||,. '|'||.- '||:| |l' ' ',,.|..". |,P'| .' '|.. i ..|. "Lflf'l'mt' |' .' '.. "' " ' -L-ll|å'lll.|.'" ||||_.||_'l||-'L-|"'..—' ' ,_ _Il|.1|J ämm |..'. .d_ - ".—|l_ m.. |.'|'|'|II filip-"' '_. ." * 'i' l.'.' |.|" '...ll ".' ' '

" DHT'i"'.|l1l||'.l" ..l'd |.'"i'

..' sååå-Warn

--'|1|'|,i.||r A

*I.-

5. Produktionskapacitetens utveckling

5.1. Arbetskraften

Utvecklingen av de totala arbetskraftsresurserna är av central betydelse i LU genom att den, tillsammans med produktivitetsutvecklingen, bildar ramen för produktionskapacitetens utveckling. Den prognos för arbetskraftens utveckling som har använts i LU 78 har utarbetats av prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån (SCB). Eftersom denna prognos har gjorts fristående från övriga delar av LU har vi därefter gjort särskilda analyser i syfte att undersöka huruvida den utveckling av de olika produktionssektorerna som beräknats i LU-modellen är förenlig med det arbetskraftsutbud som SCB räknat med, när hänsyn tas till fördelningen på olika kön och åldersklasser resp. olika regioner. Dessa analyser utgör avstämningar mellan SCB:s arbetskraftskalkyl och den i princip efterfrågestyrda fördelning av sysselsätt- ningen på sektorer och regioner som kunnat härledas ur LU:s modellresultat. De sektorvisa analyserna presenteras i kapitel 9 (avsnitt 9. 1), och de regionala i kapitel 11 (avsnitt 11.1). Genom dessa analyser har det blivit möjligt att något mera preciserat ange vissa av de förutsättningar som ligger bakom den tillämpade arbetskraftskalkylen.

I det följande redogörs först för arbetskraftskalkylens förutsättningar vad gäller de politiska åtgärder som inverkar på arbetskraftsutbudet (avsnitt 5.1.1). Därefter presenteras och diskuteras resultaten av arbetskraftskalkylen i sammandrag (avsnitt 5.1.2). De bakomliggande prognoserna för befolkning, förvärvsfrekvenser osv. diskuteras i de därpå följande delavsnitten (5.1.3—6). Redogörelsen är dock i dessa delar koncentrerad till de principiellt viktigaste momenten. En mer fullständig redogörelse ges i statistiska centralbyråns publikationer i serien Information i prognosfrågor.l

5.1.1. Politiska åtgärder som påverkar arbetskraftsutbudet

De politiska åtgärder som inverkar på arbetskraftsutbudet har i arbetskrafts- kalkylen i princip förutsatts förbli oförändrade till 1983 i förhållande till senast kända förändring. Denna förutsättning gäller dock inte utan modifikationer. Beträffande regional- och arbetsmarknadspolitiken har det sålunda visats att ett uppfyllande av arbetskraftskalkylen kan innebära krav på ökade insatser. Enligt den regionala analys som redovisas i kapitel ll,avsnitt 11.1, kan den i LU:s huvudalternativ beskrivna utvecklingen komma att leda till betydande obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft i vissa regioner.

' Information i prognos- frågor IPF 197825. Be- folkningsprognos för riket 1978—2000 med utblick mot 2025. Ar- betskraftskalkylen publi- ceras i samma serie, under titeln Arbets- kraftsresurserna 1977—2025.

' För definition, se av- snitt 5.1.4.

Omfattningen och arten av de åtgärder som kan bli aktuella för att lösa dessa problem beror dels på rent politiska överväganden, dels på i vilken utsträckning Obalanserna motverkas av befolkningens ”spontana" flytt- ningar mellan regionerna. Någon precisering av kraven på regional- och arbetsmarknadspolitiken har därför inte kunnat göras inom ramen för LU- arbetet. Dessa avvägningsproblem tas också upp i kapitel 2.

Inom områdena utbildning och barnomsorg gäller vidare att arbetskrafts- kalkylen förutsätter oförändrad inriktning av de politiska insatserna snarare än oförändrad volym. Vad gäller utbildningen som påverkar arbetskrafts- utbudet både via de relativa AK-talenl och via frånvaro och medelarbetstid — har man sålunda tagit speciell hänsyn till de planerade utbyggnaderna av såväl den s. k. bristyrkesutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen som den yrkestekniska högskolan. Antalet studerande i övriga former av vuxenutbildning har också antagits öka betydligt. Bakgrunden härtill är dels den lag om rätt till tjänstledighet för studier som trädde i kraft 1975, dels de förmånliga typer av studiebidrag vid vuxenstudier (särskilt vuxenstudiestöd, tim- och dagstudiestöd) som infördes 1976. Den sistnämnda reformen har en konstruktion som gör att man måste räkna med en fortsatt ökning av denna typ av studiestöd under prognosperioden. Även antalet studerande vid universitet och högskolor har antagits öka något de närmaste åren, huvud- sakligen beroende på de vidgade behörighetsregler för högskolestudier som trädde i kraft fr. o. m. höstterminen 1977.

Vad gäller barnomsorgen har man i arbetskraftskalkylen samma förutsätt- ning som i den s. k. baskalkylen för den offentliga sektorn. Det utbyggnads- program om 100 000 nya daghemsplatser som riksdagen beslöt hösten 1975 antas sålunda komma att uppfyllas planenligt till 1981 , och därefter följas av en ytterligare utbyggnad 1981—1983 i halva den takt som gällde enligt programmet för perioden 1976—1980.

I en särskild kalkyl har vi inom LU 78 sökt beräkna huruvida den totala tillgången på barntillsyn i kommunal och privat regi tillsammantaget kommer att vara tillräcklig 1983 med hänsyn till den ökning av kvinnornas deltagande i förvärvslivet som förutsätts i arbetskraftskalkylen. Enligt dessa beräkningar som dock innehåller en del osäkra antaganden skulle tillgången på barntillsyn 1983 vara tillräcklig i den meningen att arbetskrafts- kalkylen skulle kunna uppfyllas.

Tillgången på kommunal barntillsyn har i den nämnda beräkningen antagits öka kraftigt, både genom den ovan relaterade ökningen av antalet daghemsplatser och genom den av kommunerna planerade ökningen av antalet platser i familjedaghem. Tillgången på privat tillsyn som är en mycket osäker faktor i beräkningen — har däremot antagits minska mycket kraftigt. Trots detta innebär kalkylen att den del av de privata dagbarnvår- darna som inte finns registrerade i sysselsättningsstatistiken kommer att utgöra en allt större andel av det kvarvarande antalet kvinnor utanför arbetskraften. Denna andelsökning kommer dock enligt beräkningen att bli betydligt långsammare under prognosperioden än tidigare under 1970— talet.

I beräkningen av behovet av ordnad barntillsyn har antagits att alla barn under sju år till kvinnor som vanligen arbetar heltid eller lång deltid (dvs. 20 timmar per vecka eller mer) kommer att ha behov av ordnad tillsyn 1983, med

undantag för barn till havandeskapslediga mödrar. Vidare har antagits att 20 % av antalet barn till mödrar som vanligen arbetar kort deltid (mindre än 20 timmar per vecka) även kommer att ha behov av ordnad tillsyn. Hänsyn har även tagits till tillsynsbehovet för barn till studerande mödrar och barn med särskilda behov av extra stöd i barnomsorgslagens mening.

De politiska åtgärder som - utöver arbetsmarknads- och regionalpolitik, utbildning och barnomsorg kan antas ha en väsentlig inverkan på arbetskraftsutbudet diskuteras i det följande. Alla dessa åtgärder har formen av lagar och författningar och har i arbetskraftskalkylen självfallet förutsatts förbli oförändrade fram till 1983. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att åtgärdernas effekter på arbetskraftsutbudet skulle vara uttömda; i många fall förekommer det att effekterna av en ändrad politik gör sig gällande successivt under en lång följd av år.

Det sistnämnda förhållandet torde i utpräglad grad gälla beträffande effekterna av särbeskattningsreforrnen, dvs. den obligatoriska särbeskattning av arbetsinkomster som infördes fr. o. m. 1971. Denna reform torde ha varit en viktig förutsättning för den snabba ökning av kvinnornas relativa AK-tal (förvärvsfrekvenser) som ägt rum under 1970-talet. Någon omedelbar, kraftig effekt på de relativa AK-talen noterades dock inte. Effekten synes ha varit successiv till sin karaktär, något som är naturligt med tanke på att förändringarna i förvärvsbenägenheten även beror på utvecklingen av andra faktorer som t. ex. tillgången på arbetstillfällen, ordnad barntillsyn m. m. På grund av detta successiva genomslag kan särbeskattningens effekter på kvinnornas relativa AK-tal väntas fortgå under mycket lång tid.

Sänkningen av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år, som trädde i kraft den I juli 1976, har medfört en kraftig nedgång av de relativa AK-talen i åldrarna 65—67 år, vilket i princip var en engångseffekt. Införandet av rörlig pensionsålder i form av rätt till förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspension kan också ha effekter på de relativa AK-talen, men riktningen är oviss.

Den 1976 införda delpensionsförsäkringen för arbetstagare i åldern 60—64 år kan ha en indirekt, höjande effekt på de relativa AK-talen, men den mest påtagliga effekten är en ökning av andelen deltidsarbetande. Eftersom antalet delpensionärer fortfarande ökar starkt kommer denna effekt att göra sig gällande även under prognosperioden. Den uppmjukning av reglerna om rätten till förtidspension och den liberalisering av praxis vid tillämpningen av dessa regler som ägde rum i början av 1970-talet har ett klart samband med nedgången av de relativa AK-talen för äldre män, i den meningen att förtidspensioneringarna dämpade de sociala skador som annars skulle ha blivit följden. Förtidspensioneringarna torde dock inte annat än i mycket ringa grad kunna ses som en direkt orsak till nedgången av de relativa AK- talen.

Lagen om anställningsskydd, som trädde i kraft den 1 juli 1974, har av vissa bedömare ansetts vara en bidragande orsak till att nedgången av männens relativa AK-tal har dämpats sedan 1974.

De senaste årens reformer inom föräldraförsäkringen torde i princip ha påverkat såväl frånvaron som den genomsnittliga veckoarbetstiden. Effek- terna av den senaste reformen, som trädde i kraft 1978, kan väntas komma att göra sig gällande successivt under de närmaste åren och huvudsakligen påverka medelarbetstiden. Den nya lagstiftning om vidgad rätt till ledighet

' Antalet personer i ar- betskraften utgör sum- man av antalet syssel- satta och antalet arbets- lösa.

för vård av barn — utan anknytning till föräldraförsäkringen — som träder i kraft den 1 januari 1979 kommer i princip också att verka sänkande på medelarbetstiden och höjande på frånvaron.

Den nya semesterlagen som gäller fr.o.m. 1978 innebär rätt till fem veckors semester. Semesterförlängningen har en direkt påverkan på arbets- kraftskalkylen för perioden 1977—1983 via förutsättningen om antalet arbetade veckor.

5.1.2. Arbetskraftskalkylens resultat i sammandrag

Den av SCB utförda arbetskraftskalkylen baseras på en befolkningsprognos, vilken tillsammans med antaganden för förvärvsfrekvenserna de s.k. relativa arbetskraftstalen i olika kön och åldersgrupper ger en prognos för det totala antalet personer i arbetskraften. Kombinerat med ett antagande om den relativa arbetslösheten ger detta en prognos för det totala antalet sysselsatta personer.l Vidare görs antaganden om utvecklingen av frånvaron (exkl. semester) och medelarbetstiden per vecka för män resp. kvinnor samt om semesterfrånvaron. Detta resulterar i en prognos för den genomsnittliga arbetstiden per år och sysselsatt, vilken tillsammans med prognosen för antalet sysselsatta personer ger utvecklingen av de totala arbetskraftsresur- serna uttryckt i arbetstimmar.

En överblick över resultaten av arbetskraftskalkylen för perioden 1977—1983 och dess olika komponenter ges i tabell 5.1. Som jämförelse redovisas där även motsvarande tal för perioderna 1970—1974 och 1974—1977.

Tabell 5.1 Arbetskraftsresursernas utveckling 1970—1983 uppdelat på förklarande komponenter Genomsnittlig förändring i procent per år

1970—1974 1974—1977 1977—1983

prognos Totalt antal arbetstimmar -I ,2 —O,3 —O.1 därav på grund av: Befolkning 0,1 0.2 0.3 Relativa AK-tal 0,55 0,7 0,5 därav: män —0,2 —0,2 —0.15 kvinnor 0,75 0,9 0,65 Arbetslöshet —O.l 0,1 0,0 Medelarbetstid per vecka —l.2 -0.6 —0.3 Frånvaro (exkl. semester) —O.25 -0,5 —0,3 Semesterfrånvaro 0.0 0.0 —0.3 Diskrepans mellan statistikkällor —0.3 -0,2 0.0

Anm: Diskrepansen mellan statistikkällorna beror bl. a. på rent mätiekniska skillnader mellan arbetskraftsundersökningarna (AKU) och vissa statistikserier som utgör underlag för nationalräkenskaperna (NR). Skiljaktiga mätresultat orsakas också av att variationer mellan åren i fråga om antalet arbetsdagar beaktas i NR men inte i AKU och att olika åldersavgränsningar tillämpas i de båda serierna. Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

De totala arbetskraftsresurserna uttryckta i antal arbetstimmar kommer enligt prognosen att minska med 0,1 % per år under perioden 1977—1983. Detta är en betydligt svagare nedgångstakt än tidigare, speciellt jämfört med perioden 1970—1974 men även i förhållande till utvecklingen 1974—1977. Huvudförklaringen till denna förändring i utvecklingstakten ligger, som framgår av tabellen, uppenbarligen i mede/arbetstiden. Under 1970-talets första år inträffade den senaste generella arbetstidsförkonningen, som innebar en minskning av arbetstiden för heltidsarbetande från 42,5 till 40 timmar per vecka. Under åren 1975—1977 följde en viss ytterligare arbetstids- förkortning för underjordsarbetare och vissa skiftarbetare. Deltidsarbetets omfattning ökade också under hela perioden 1970—1977, speciellt de senaste åren. I prognosen för perioden 1977—1983 räknar man däremot inte med någon generell arbetstidsförkortning; minskningen av medelarbetstiden förklaras uteslutande av ökat deltidsarbete och minskat övertidsarbete. Även befolkningsutvecklingen kommer enligt prognosen att bidra något till att dämpa nedgången i arbetsvolymen under perioden 1977—1983 jämfört med 1970—1977. Detta förklaras av en kombination av påverkan från nettoinvandringen och förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur. Nettoinvandringen har under åren 1978—1983 antagits uppgå till 10 000 perår, vilket visserligen är klart lägre än den nettoinvandring som ägde rum under perioden 1974—1977, men betydligt högre än nettoinvandringen 1970—1974. Härtill kommer effekterna av förskjutningama i befolkningens åldersstruk- tur, som har betydelse för arbetskraftsutbudet på grund av att förvärvsfre- kvensen är olika för olika åldersklasser. Denna inverkan, som synes ha varit klart positiv 1970—1974 och relativt neutral 1974—1977, väntas bli utpräglat positiv 1977—1983.

Utvecklingen av de relativa AK-ta/en kommer även fortsättningsvis att verka starkt uppdragande på den totala arbetskraftsvolymen. Som framgår av tabell 5.1 väntas denna inverkan dock bli något svagare än tidigare under 1970-talet, beroende på en något långsammare ökning av kvinnornas relativa AK-tal. Avsaktningen — som i och för sig är måttlig beror på att de relativa AK-talen för kvinnor i Stockholms län för vissa åldersgrupper nu har nått en så hög nivå att en rent trendmässig ökning förefallit osannolik. Den ”avböjning” av trenden för kvinnornas relativa AK-tal som gjorts i arbetskraftskalkylen är dock mycket försiktig.

Utvecklingen av männens relativa AK-tal kommer enligt prognosen att innebära en något mindre negativ inverkan på det totala arbetskraftsutbudet under perioden 1977—1983 än tidigare under 1970-talet. Detta förklaras främst av att sänkningen av den allmänna pensionsåldern nu är fullt genomförd. De relativa AK-talen för åldersgruppen 65—69 år väntas av denna anledning minska betydligt långsammare i framtiden än tidigare under 1970-talet.

Arbets/öshetens förändringar hade ytterst liten inverkan på den totala arbetskraftsvolymens utveckling 1970—1977, och saknar helt betydelse för utvecklingen 1977—1983. Den relativa arbetslösheten d. v. s. antalet arbetslösa uttryckt som procent av antalet personer i arbetskraften — har nämligen kalkylmässigt antagits vara densamma 1983 som 1977.

Sammantaget betyder prognoserna för befolkning, relativa AK-tal och arbetslöshet att antalet sysselsatta personer kommer att öka något starkare under prognosperioden än 1970—1977. Antalet sysselsatta har sålunda

1 Med frånvaro avses här endast frånvaro om minst en hel arbets- vecka. Kortare frånvaro påverkar i dessa beräk- ningar i stället medelar- betstiden.

2 Fruktsamheten under ett år uttrycker det genomsnittliga antalet födda barn per kvinna i åldern 15—49 år.

beräknats öka med sammanlagt ca 232 000 personer från ca 4 060 000 1977 till ca 4 292 0001983 —vilket motsvarar en ökning med 0,9 % per år. Under 7- årsperioden 1970—1977 ökade antalet sysselsatta med totalt ca 196 000 personer, vilket i genomsnitt motsvarar 0,8 % per år. Det bör framhållas att denna snabbare sysselsättningsökning under prognosperioden enbart beror på befolkningsutvecklingen, medan däremot de relativa AK-talen antas komma att öka något långsammare än tidigare.

Den föregående ökningen av frånvaron' (exkl. semester) verkar naturligtvis neddragande på den totala arbetskraftsvolymen. Denna inverkan var enligt tabell 5.1 speciellt utpräglad under perioden 1974—1977, något som till viss del förklaras av införandet av vissa reformer (föräldraföisäkringen, studieledig- hetslagen m. m.). Under prognosperioden 1977—1983 väntas frånvaron exkl. semester fortsätta att öka, men i klan långsammare takt än 1974—1977. En anledning härtill är att de senaste årens reformer förväntas ge upphov till en mindre ökning av frånvaron 1977—1983 än 1974—1977. Vidare har frånvaron för kvinnor med barn under sju år, vilken till stor del består av tjänstledighet vid havandeskap, antagits öka långsammare än tidigare under 1970-talet. Detta sammanhänger med att andelen kvinnor med spädbarn av det totala antalet sysselsatta kvinnor med barn under sju år inte kan förväntas öka tillnärmelsevis lika kraftigt under prognosperioden som under tidigare år.

Den förändring av semesterfrånvaron som orsakas av införandet av den femte semesterveckan 1978 ger enligt tabell 5.1 en ganska kraftigt neddra- gande effekt på förändringen av den totala arbetsvolymen under perioden 1977—1983. Någon motsvarande effekt finns givetvis inte för de tidigare delperioderna. Semesterfrånvaron, och i någon mån de relativa AK-talen, är i själva verket de enda faktorer som enligt prognosen verkar för en svagare arbetskraftsutveckling under perioden 1977—1983 än tidigare under 1970- talet. Detta uppvägs mer än väl av medelarbetstidens utveckling, som innebär en mycket mindre nedgång än tidigare, samt av befolkningsutveck- lingen. Sammantaget ger prognosen sålunda endast en svag nedgång av den totala arbetskraftsvolymen under prognosperioden.

5. I .3 Befolkningsutvecklingen

Den totala folkmängden i Sverige har under efterkrigstiden ökat med sammanlagt 24 %, från 6,7 milj. 1945 till 8,3 milj. 1977. Större delen av ökningen har berott på naturlig folkökning — dvs. att antalet födda överstigit antalet döda men även invandringen har gett stora befolkningstillskott.

Befolkningens åldersstruktur har också under mycket lång tid förskjutits mot en större andel äldre och en mindre andel barn och ungdomar. Dessa förskjutningar förklaras av den långsiktiga minskning av dödligheten som ägt rum under hela 1900-talet. samt av den snabba nedgång i fruktsamheten2 som ägt rum sedan mitten av 1960-talet. En motsvarande minskning av fruktsamheten har f.ö. ägt rum i så gott som samtliga industrialiserade länder.

Den befolkningsprognos som används i LU 78 har utarbetats av prognos- institutet vid statistiska centralbyrån (SCB). I detta kapitel diskuteras och redovisas endast den del av prognosen som avser perioden 1977—1983. Variationer i t. ex. fruktsamhetstalen får emellertid huvudsakligen effekter

på längre sikt. Den långsiktiga befolkningsutvecklingen behandlas relativt utförligt i kapitel 12.

Befolkningsprognosens största direkta betydelse för långtidsutredningen ligger däri att den bildar grundvalen för arbetskraftskalkylen. Prognosen för befolkningen i yrkesaktiva åldrar har således speciell betydelse. Ett viktigt — och osäkert — antagande som påverkar denna del av prognosen avser nettoinvandringen, dvs. skillnaden mellan den årliga in- och utvand- ringen.

Sverige har under hela efterkrigstiden, med undantag för åren 1972 och 1973, haft ett positivt invandringsnetto i det att invandringen varje år har överstigit utvandringen. Variationerna mellan enskilda år har visserligen varit stora, men i genomsnitt under perioden 1945—1977 har nettoinvand- ringen uppgått till drygt 15 000 personer per år. Den genomsnittliga nettoinvandringen per år under vissa delperioder redovisas i nedanstående tablå. 1945— 1951— 1961— 1971— 1974— 1950 1960 1970 1973 1977 lnvandringsöverskott 18 400 10 600 23 600 —6 500 17 200 därav gentemot Finland .. 6 500 14 200 —5 500 5 600 Övriga Norden .. 2 100 — 600 —5 800 1 900 Utomnordiska länder .. 2 000 9 900 4 800 9 800

I befolkningsprognosen har förutsatts att nettoinvandringen under perioden 1978—1983 kommer att uppgå till i genomsnitt 10 000 personer per år, genom invandring av i genomsnitt 35 000 och utvandring av i genomsnitt 25 000 personer per år. Detta antagande kan inte betraktas som en regelrätt prognos över nettoinvandringen, utan är baserat på mer skönsmässiga överväganden i kombination med trendframskrivning av den inomnordiska och utomnordiska invandringen.

Från utvandrarländernas sida har man numera i princip en relativt restriktiv inställning till fortsatt utvandring. Det nuvarande svåra arbets- marknadsläget i flera av dessa länder gör det emellertid svårt att se hur en fortsatt utvandring skulle kunna förhindras, åtminstone under de allra närmaste åren. Den bild av den internationella ekonomiska utvecklingen som tecknats i kapitel 4 tyder också på att arbetsmarknadsläget i vår omvärld endast kommer att förbättras i långsam takt. Ett fortsatt invandringsöver- skott gentemot de traditionella utvandrarländerna fram till 1983 ter sig därför ganska troligt.

En ytterligare omständighet som gör det befogat att räkna med ett fortsatt positivt invandringsnetto är flyktinginvandringen, som synes ha ökat under de senaste åren. Enligt uppgifter från invandrarverket uppgår flyktinginvand- ringen (exkl. anhöriga) f. n. till ca 5 000 personer per år. Vidare kan nämnas att invandringen av adoptivbarn nu uppgår till ca 2 000 per år. Invandringen av såväl flyktingar som adoptivbarn inverkar starkt på nettoinvandringen eftersom återutvandringen för dessa grupper är helt obetydlig.

Antagandet om en nettoinvandring på 10 000 personer per år under åren 1978—1983 betyder att antalet sysselsatta personer 1983 blir ca 32 000 större än det skulle ha blivit utan någon nettoinvandring. Inverkan på förändringen i den totala arbetsvolymen har beräknats uppgå till 0,1 procentenheter per år. Utan nettoinvandring skulle således det totala antalet arbetstimmar minska med 0,2 % per år i stället för med 0,1 % per år som arbetskraftskalkylen nu utvisar.

Befolkningsprognosen påverkas förutom av nettoinvandringen även av de antaganden som gjorts beträffande fruktsamhet och dödlighet. Antagandena om dödlighet i olika åldersgrupper är dock relativt säkra och skall inte diskuteras här. Antagandena om fruktsamheten får däremot betecknas som genuint osäkra. Fruktsamheten i Sverige har undersenare år minskat kraftigt, från 2,48 1964 till 1,65 1977. Befolkningsdata för l:a halvåret 1978 tyder på en fortsatt nedgång. Den fruktsamhetsnivå som på lång sikt är nödvändig för att befolkningens totala storlek skall vara oförändrad uppgår till 2,1.

En undersökning av orsakerna till den sjunkande fruktsamheten har under 1978 påbörjats inom prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån. Resul- taten från denna relativt omfattande undersökning som innefattar flera delstudier — väntas bli klara under de närmaste 2—3 åren.

I befolkningsprognosen har antagits att fruktsamheten successivt kommer att öka från den extremt låga nivån på 1,65 1977 till 1,76 1983 och 1,8 1985. Detta antagande är naturligtvis helt avgörande för prognosen för antalet barn 0—6 år 1983. Befolkningen i arbetsföra åldrar påverkas däremot inte förrän på mycket lång sikt. Effekterna av variationer i fruktsamhetsantagandet har studerats i de långsiktiga kalkyler som beskrivs i kapitel 12.

Resultaten av befolkningsprognosen till 1983 redovisas i tabell 5.2. Den totala befolkningen kommer enligt prognosen att öka med sammanlagt 85 000 personer under perioden 1977—1983. Den helt övervägande delen av denna ökning kan återföras på invandringsantagandet, men en viss naturlig folkökning förekommer även.

I tabell 5.2 redovisas även befolkningen i alla de åldersklasser som har använts i SCB:s prognos av de totala arbetskraftsresurserna 1983. Skälet till att man använder en så pass detaljerad åldersindelning är att förvärvsfre- kvenserna skiljer sig kraftigt mellan olika åldrar. Förvärvsfrekvenserna är sålunda låga för ungdomar och äldre och högre för de medelålders. Den högsta förvärvsfrekvensen, både för män och kvinnor. gäller för ålders- gruppen 35—44 år.

I den sammanfattande redovisning av arbetskraftskalkylen som gavs i föregående avsnitt framhölls att förskjutningarna i befolkningens ålders- struktur kommer att innebära ett positivt tillskott till arbetskraftsresurserna under prognosperioden. Detta sammanhänger bl. a. med att befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna väntas öka kraftigt genom att de stora födelsekullarna från 1960-talets början nu kommer upp i yrkesverksam ålder. Samtidigt kommer de stora födelsekullarna från 1940-talet upp i åldrarna 35—44 år, med de höga förvärvsfrekvenser som kännetecknar denna ålders- klass.

Ökningen av ungdomsgruppen 16—19 år kommer som nämnts att bli mycket stark, nära 68 000 personer sammanlagt under perioden 1977—1983. Detta är speciellt viktigt att notera eftersom ungdomar i denna ålder ofta har

Tabell 5.2 Medelbefolkningen per åldersklass 1965-1983 1 OOO-tal personer

Ålder 1965 1970 1974 1977 1983 Förändring under perioderna

prognos —————————

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 0— 6 762 823 779 755 684 61 —44 —24 —71 7—15 974 960 1 017 1 044 999 —14 58 26 —45 16—19 510 447 432 425 493 —63 -15 — 7 68 20—24 594 662 577 561 553 68 —85 —16 9 25—34 916 1 096 1 245 1 294 1 175 179 149 50 —1 19 35—44 1 017 922 910 949 1 207 —96 —12 39 257 45—54 1 046 1 050 1 015 946 882 3 —35 —69 64 55—59 501 510 488 516 464 9 —22 28 52 60—64 433 476 487 475 493 43 12 —13 18 65—74 630 702 764 800 819 72 61 36 19 75— 350 397 447 487 569 47 50 40 82 Totalt 7 734 8 043 8 161 8 252 8 337 309 118 91 85

därav."

0—15 1 736 1 783 1 796 1 798 1682 47 13 2 —116 16-64 5 018 5160 5154 5166 5266 143 — 7 12 100 65— 980 1099 1211 1287 1388 119 111 77 101

Källa: SOS Befolkningsförändringar del 3 samt statistiska centralbyrån, prognosinsti- tutet.

relativt svårt att finna arbete, samtidigt som antalet utbildningsplatser i gymnasieskolan inte är obegränsad flexibelt. Problem av denna art diskuteras vidare i kapitel 9, avsnitt 9.11 Offentliga tjänster.

Befolkningsutvecklingen för barn, ungdomar och äldre har stor betydelse för LU:s s. k. baskalkyl för offentlig konsumtion, vilken redovisas i kapitel 8, avsnitt 8.4. Prognosen för antalet barn 0—6 år har härtill en viss betydelse för arbetskraftskalkylen, detta eftersom möjligheterna att ordna barntillsynen kan påverka kvinnornas benägenhet att förvärvsarbeta. Resultaten av de beräkningar av tillgång och behov av barnomsorg som gjorts i anslutning till arbetskraftskalkylen har redovisats i avsnitt 5.1.1.

5.1.4 Relativa arbetskraftstal

De relativa AK-talenl har under lång tid varit svagt sjunkande för männen och snabbt stigande för kvinnorna. Utvecklingen åskådliggörs i diagram 5.1. Det bör påpekas att diagrammet inte redovisar samtliga åldersgrupper samt att de grupper som redovisas i sin tur utgör sammanslagningar av mindre åldersgrupper. Arbetskraftskalkylen har utförts för betydligt fler ålders- , De, m,,dtiva AK_,a,e| grupper än vad som framgår av diagrammet. Detta ger sålunda endast en fö,- en viss grupp der,. översiktlig bild av utvecklingen. nieras som den procen- En del av nedgången av männens relativa AK-tal kan förklaras av att den Nena allde' av befolk-

allmänna pensionsåldern successivt har sänkts genom avtal och lagstiftning. 223326: åfufgergeigiäaf- Detta har naturligtvis framför allt påverkat åldrarna 65—66 år, men iviss mån lem dv5_ arg,,mgen är

även de något yngre, eftersom vissa grupper genom avtal fått rätt till sysselsatt eller arbetslös,

Diagram 5 .] Relativa arbetskraftsta/ 1963—1977 samt prognos/ör 1983.

Procent 25—44 år 100

w...-cecuoonoo

90 ." SO—l ,, _e' '

70—1 I +' - "

# .! I+ I 60

40 .'

30 20 10

1963 65 67 69 71 73 75 77 83

Män -..-__ Kvinnor utan barn47 år —x-x-x Kvinnor med och utan barn

-—-—'- Kvinnor med barn(7 år

Procent

l 100—|

80—1 701 60—1

507 -s1

40

1963 65 67 69 71

45—64 år

73 75 77 Män

---— Kvinnor

83

Procent

_? 16—74 år 100

ao-l X—

- c . | | ' . . | . | .

60— o' ..

30 20 10

1963 65 67 69 71 73 75 77 83

Mån

--- Kvinnor

ålderspension före 65 år. Det senare kan sannolikt förklara en viss del av den minskning av de relativa AK-talen som ägt rum för män i åldern 45—64 år (se diagram 5.1).

Det finns givetvis också ett samband mellan nedgången av männens relativa AK-tal och de vidgade regler för rätt till förtidspension och den liberalisering av praxis vid tillämpningen av dessa regler som ägde rum i början av 1970-talet. Förtidspensioneringarna torde dock endast i vissa fall ha utgjort orsak till minskningen av de relativa AK-talen; normalt torde orsakssambandet ha varit det omvända. En undersökning av de regionala variationerna i förtidspensionärernas andel av befolkningen har visat att dessa variationer i stor utsträckning kan förklaras av variationerna i det lokala arbetsmarknadsläget.l Kommuner med relativt hög arbetslöshet har sålunda en hög andel förtidspensionärer och vice versa.

En väsentlig förklaring till utvecklingen av såväl männens som kvinnornas relativa AK-tal kan emellertid ligga i förändringen av de olika produktions- sektorernas efterfrågan på arbetskraft. Andelen män resp. kvinnor skiljer sig nämligen kraftigt mellan olika sektorer, och förändras endast långsamt över tiden. För att illustrera hur förändringen i sektorstrukturen kan ha påverkat mäns resp. kvinnors sysselsättningsmöjligheter har två sammanvägda tidsserier beräknats, baserade på nationalräkenskapernas uppgifter om antalet arbetstimmar per sektor 1963—1977 samt männens resp. kvinnornas andel av antalet arbetstimmar i varje sektor år 1970. Könsproportionen har hållits oförändrad under hela perioden, detta i syfte att isolera inverkan av förändringar i sektorstrukturen. Resultatet av beräkningen redovisas i diagram 5.2. '

Milj. timmar

2 400 Kvinnor 2 200

2000 __N—

' Källa: Förtidspensio- nei'ing SOU l977z88.

Diagram 5 .2 Sektorstruk- turens inverkan på antalet arbetstimmarför män resp. kvinnor vid oföränd- rade könsproportioner per sektor

Förändringarna i sektorstrukturen synes enligt diagrammet ha inneburit en mycket stark minskning av sysselsättningsmöjligheterna för männen, och en relativt måttlig uppgång av sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna. På grund av att arbetstiderna successivt har förkortats under perioden gäller dock att nedgången av männens sysselsättningsmöjligheter blir betydligt mer begränsad uttryckt i antal personer än i antal arbetstimmar. För kvinnorna gäller av samma anledning att sysselsättningsmöjligheterna uttryckt i antal personer ökat betydligt kraftigare än vad som framgår av diagrammet för antalet arbetstimmar.

I diagram 5.2 redovisas även den utveckling till 1983 som följer av de i LU 78 beräknade förändringarna av antalet arbetstimmar per sektor. Därav framgår att sysselsättningsmöjligheterna — i den mening som här angivits — även i fortsättningen tenderar att minska för männen och öka för kvinnorna. Denna tendens kan naturligtvis motverkas av förändringar i andelen män/ kvinnor i olika sektorer. Sådana förändringar kan emellertid endast ske långsamt eftersom de till stor del beror av de yrkesval som görs av de nytillträdande på arbetsmarknaden, vilka endast utgör en liten del av det totala antalet sysselsatta. I LU 78 har vi endast förutsatt vissa trendmässiga förskjutningar i könsproportionen per sektor (se kapitel 9, avsnitt 9.1.2).

Den snabba ökningen av kvinnornas relativa AK-tal torde väsentligt ha underlättats av att antalet arbetstillfällen har ökat inom de områden som traditionellt sysselsätter kvinnor, men utvecklingen måste naturligtvis också ses som en följd av att olika typer av förvärvshinder samtidigt har minskat i betydelse. Vad gäller förvärvshindren kan här nämnas flera mycket långsik- tigt verkande faktorer som t. ex. förändringar i kvinnornas utbildningsnivå och attityder till förvärvsarbete, hemarbetets förenkling samt urbaniserings- processen, som medfört att en större andel av kvinnorna har kunnat finna arbete på hemorten. Härtill kommer effekten av vissa politiska åtgärder som underlättat kvinnornas deltagande i förvärvslivet. Viktigast bland dessa torde vara särbeskattningsreformen 1971 och den under senare är kraftigt utbyggda barnomsorgen. Som framgått av diskussionen i avsnitt 5.1.1 kan effekterna av båda dessa faktorer väntas fortgå under prognosperioden.

I arbetskraftskalkylen har prognosen för de relativa AK-talen i princip baserats på trendframskrivningar av utvecklingen under perioden 1970—1977. Separata antaganden har därvid gjorts för män och kvinnor uppdelade på 8 åldersgrupper, samt uppdelade på kvinnor med resp. utan barn under sju år (jfr. diagram 5.1). En detaljerad beskrivning av tillvägagångssättet vid dessa trendberäkningar ges i SCB:s redovisning av arbetskraftskalkylen. Vissa viktigare avsteg från den generella trendmetoden kommenteras dock här.

För ungdomar i åldrarna 16—19 och 20—24 år har speciell hänsyn tagits till de variationer i andelen studerande som ägt rum tidigare under 1970-talet. En trendframskrivning till 1983 har sålunda gjorts för den andel av befolkningen i dessa åldrar som antingen studerar eller är i arbetskraften. Det relativa AK- talet 1983 har därefter beräknats genom att man subtraherat den beräknade andelen studerande 1983. Andelen studerande har därvid beräknats med hänsyn till de förändringar i utbildningssystemet och studerandebenägen- heten som förväntas under de närmaste åren (se avsnitt 5.1.1). Beräkningen visar mycket små förändringar av andelen studerande utanför arbetskraften, vilket beror på att det främst är antalet vuxenstuderande som väntas öka

under de närmaste åren. Denna förändring kommer i arbetskraftskalkylen främst till synes i antagandena om frånvaron (se avsnitt 5.1.6).

För kvinnor i vissa åldersgrupper har de relativa AK-talen 1983 inte fullt antagits kunna nå upp till de trendvärden som beräknats för detta år. Bakgrunden är att de relativa AK-talen i Stockholms län redan nu ligger så högt för dessa grupper att en ökning i samma takt som tidigare kan vara svår att uppnå. Då de relativa AK-talen når mycket höga nivåer måste man nämligen räkna med att förvärvshindren för den återstående delen av befolkningen utanför arbetskraften i genomsnitt blir svårare. Exakt på vilken punkt på de relativa AK-talens utvecklingsbana denna effekt gör sig gällande är givetvis mycket svårt att fastställa. De antaganden som har gjorts i den här redovisade arbetskraftskalkylen innebär en relativt obetydlig avvikelse från trenden; neddragningen uppgår endast till 0,5 resp. 0,6 procentenheter för kvinnor i åldrarna 25—44 resp. 45—54 år.

Även för åldersgruppen 65—69 år har man i arbetskraftskalkylen gjort ett avsteg från trendberäkningen. Den mycket kraftiga sänkning av de relativa AK-talen som tidigare ägt rum för denna åldersgrupp förklaras nämligen av de avtalsmässiga och lagstadgade pensionsålderssänkningar som successivt trätt i kraft under 1970-talet. Eftersom sänkningen av pensionsåldern till 65 år nu är fullt genomförd finns det skäl att räkna med en betydligt långsammare nedgång av de relativa AK-talen i fortsättningen. Nedgången har under

Tabell 5.3 Arbetskraft, arbetslöshet och sysselsättning 1965—1983 ] OOO-tal personer och procent

1965 1970 1974 1977 1983

prognos Antal personer i arbetskraften 3 742 3 911 4 040 4 171 4 409 därav: män 2 364 2 365 2 353 2 347 2 354 kvinnor 1 378 1 546 1 686 1 824 2 055 Arbetslöshet i procent 1,2 1,5 2,0 1,8 1,8 därav: män 0,8 1,3 1,7 1,5 1,5 kvinnor 1,8 1,8 2,4 2,2 2,2 Antal sysselsatta enligt AKU 3 698 3 853 3 959 4 096 4 329 därav: män 2 344 2 335 2313 2 312 2 319 kvinnor 1354 1518 1646 1784 2 010 Antal sysselsatta (exkl. vpl) enligt NR 3 715 3 864 3 943 4 060 4 292

Anm. ]: Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) skiljer sig något från antalet sysselsatta enligt nationalräkenskaperna (NR). Det är det senare sysselsättningsbegreppet som, omräknat till arbetstimmar. tillämpas i LU:s modellbe- räkningar. Anm. 2: Tabellens siffror för 1965 är hämtade direkt från AKU. För övriga år har antalet personer i arbetskraften baserats på faktiska befblkningssiffror och ej som i de publicerade AKU på skattade befolkningstal. Vissa smärre skillnader föreligger därför mellan de här presenterade siffrorna och AKU:s råtabeller. Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

prognosperioden antagits bli av samma relativa omfattning som för gruppen 70—74 år, en grupp som även tidigare under 1970-talet uteslutande utgjordes av pensionärer. De relativa AK-talen har för denna sistnämnda grupp antagits förändras trendmässigt, vilket betyder en fortsatt nedgång i långsam takt under perioden 1977—1983.

5.1.5 Arbetslöshet och sysselsättning

Antalet sysselsatta personer utgörs definitionsmässigt av skillnaden mellan antalet personer i arbetskraften och antalet arbetslösa. Resultaten av arbetskraftskalkylen för dessa variabler redovisas i tabell 5.3. Därav framgår bl.a. att den relativa arbetslösheten dvs. antalet arbetslösa uttryckt som procent av antalet personer i arbetskraften har antagits vara oförändrad 1983 jämfört med 1977. Detta antagande är i princip en följd av att vi i LU 78 utgår från att full sysselsättning är ett centralt mål för den ekonomiska politiken. För en diskussion om sysselsättningsmålet hänvisas till kapitel 2.

Av tabell 5.3 framgår även att arbetslösheten för kvinnorna generellt har varit klart högre än för männen. Detta förhållande torde sammanhänga med att andelen nytillträdande på arbetsmarknaden är betydligt större bland kvinnorna än bland männen. Så länge de relativa AK-talen för kvinnorna fortsätter att öka kraftigt är det sålunda troligt att kvinnornas arbetslöshet kommer att överstiga männens.

5.1.6 Frånvaro, arbetstider, semester

Med frånvaro avses i arbetskraftskalkylen all frånvaro om minst en hel arbetsvecka, exkl. semester. Därvid inkluderas dels frånvaro på grund av sjukdom. värnplikt m. m., dels även tjänstledighet för t. ex. havandeskap, vård av barn eller studier. oavsett tjänstledighetens längd och oavsett om den är betald eller inte. Samtliga frånvarande räknas som sysselsatta. Korttids- frånvaro om mindre än en vecka behandlas i arbetskraftskalkylen inte som frånvaro utan påverkar i stället den faktiska arbetstiden per vecka.

De antaganden som i arbetskraftskalkylen har gjorts beträffande såväl frånvaro som arbetstider är i hög grad beroende av de i avsnitt 5.1.1 diskuterade förutsättningarna rörande den politik som påverkar dessa variabler. Av speciell betydelse är därvid förutsättningen att någon generell arbetstidsförkortning för heltidsarbetande inte kommer att genomföras under perioden 1977—1983. De förändringar av arbetstiderna som man räknar med i arbetskraftskalkylen utgörs till allra största delen av en ”spontan”, fortsatt förskjutning mot ökat deltidsarbete och minskat övertidsarbete. De antaganden som gjorts beträffande dessa förskjutningar är emellertid något osäkra, beroende på svårigheterna att exakt avgöra i vilken mån den tidigare utvecklingen av arbetstiderna varit påverkad av arbetstidsförkortningarna.

De senaste årens ökning av frånvaron och minskning av arbetstiderna kan också delvis förklaras av vissa politiska reformer som t. ex. föräldraförsäk- ringen, studieledighetslagen och de nya typerna av vuxenstudiestöd. Utveck- lingen av frånvaron för studier under perioden 1977—1983 har därför beräknats särskilt, med utgångspunkt i de förutsättningar som angetts i avsnitt 5.1.1. Speciella antaganden har också gjorts för föräldraförsäkringens

framtida påverkan på såväl frånvaro som arbetstider. Hänsyn har även tagits till delpensionsförsäkringens fortsatta inverkan på andelen deltidsarbetande. Den nya rätt till ledighet för vård av barn, utan anknytning till föräldraför- säkringen, som gäller fr.o.m. 1979 har däremot inte beaktats särskilt. Effekterna av denna reform, som främst torde påverka arbetstiderna, blir sannolikt så pass små att det inte är motiverat att söka skilja dem från övriga förändringar av arbetstiderna.

Frånvaran (exkl. semester), uttryckt i procent av antalet sysselsatta personer. redovisas i nedanstående tablå.

1970 1974 1977 1983 prognos Män 6,3 6,2 6,9 7,7 Kvinnor 7,5 8,7 10,1 11,4 därav: Kvinnor utan barn under sju år .. .. 7,6 8,3 Kvinnor med barn under sju år .. .. 19,7 22,7

Den ökning av frånvaron som antagits ske under prognosperioden avser enbart frånvaro av andra orsaker än sjukdom och värnplikt. För såväl män som kvinnor utan barn under sju år förklaras dessa ökningar helt av de ovan diskuterade reformeffekterna. För kvinnor med barn under sju år har frånvaron av andra orsaker än sjukdom ökat mycket kraftigt undertidigare år, från uppskattningsvis 9,5 % 19701 till 15,6 % 1977. Orsakerna till denna ökning är mycket ofullständigt kända. De ovan diskuterade reformeffekterna kan endast förklara en mindre del av denna ökning. En betydligt väsentligare förklaring torde ligga i ökningen av andelen havandeskapslediga, vilken direkt sammanhänger med ökningen av kvinnornas relativa AK-tal. Denna utveckling har nämligen inneburit att en allt större del av kvinnorna haft anställning vid den tidpunkt då de fått barn. Enligt vissa överslagsberäk- ningar skulle detta kunna förklara drygt hälften av den ökning av frånvaron exkl. sjukdom som ägde rum under perioden 1970—1977 för kvinnor med barn under sju år. Under prognosperioden kan man emellertid endast förvänta sig en mindre ökning av andelen havandeskapslediga. Detta beror på att barn till sysselsatta kvinnor redan 1977 synes ha ungefär samma åldersfördelning som samtliga barn. Kvinnornas frånvaro antas inte heller komma att påverkas av den reform av föräldraförsäkringen som trädde i kraft 1978; effekterna härav har nämligen i arbetskraftskalkylen endast antagits påverka frånvaron för männen. Mot denna bakgrund har frånvaron för kvinnor med barn under sju år antagits öka i betydligt långsammare takt 1977—1983 än tidigare under 1970-talet. Arbetstiderna har minskat successivt under lång tid. En översikt av utvecklingen ges i nedanstående tablå, som anger den genomsnittliga, ! A roximation med faktiska arbetstiden per vecka för män resp. kvinnor 1965—1977 samt SCB:s ledffipng av uppgifter för prognos för 1983. — Med faktisk arbetstid avses här arbetad tid per vecka efter gina kvinnor med barn avdrag för korttidsfrånvaro. under sju år.

1965 1970 1974 1977 1983

prognos Män 45.4 43,5 41,2 40,5 39.9 Kvinnor 35,2 32,8 31,6 30,9 30,1

Fördelningen av män resp. kvinnor på olika arbetstidsintervall kan studeras i tabell 5.4. Det bör påpekas att dessa fördelningar avser denfaktiska arbetstiden, vilken som nämnts påverkas av korttidsfrånvaron. Andelen personer som arbetar mindre än 35 timmar per vecka är därför enligt dessa fördelningar klart högre än den andel av de sysselsatta som vanligen arbetar deltid.

För såväl män som kvinnor antas i arbetskraftskalkylen en fortsatt minskning av den andel som arbetar 45 timmar per vecka eller mer och en ökning av den andel som arbetar 20—34 timmar per vecka. För kvinnorna antas dessutom en kraftig minskning av den andel som arbetar 40—44 timmar per vecka. Dessa förskjutningar synes bortsett från effekterna av arbets- tidsförkortningar vara långsiktiga till sin karaktär. Minskningen av övertidsarbetet torde sammanhänga med det ökade välståndet och därmed sammanhängande attitydförändringar, samt marginalskatteeffekter. Ök- ningen av deltidsarbetet torde för männens del främst förklaras av en ökning av deltidsarbete kombinerat med studier eller vård av barn, samt av delpensionsförsäkringen.

För kvinnorna är ökningen av deltidsarbetets omfattning mycket starkare än för männen. Studier utförda inom prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån har visat att det finns ett direkt samband mellan deltidsarbetets ökning och ökningen av kvinnornas relativa AK-tal. Nytillträdande kvinnor på arbetsmarknaden deltidsarbetar i betydligt större utsträckning än de kvinnor som är stadigvarande i arbetskraften. Man vet dock inte om ökningen av deltidsarbetet i sin helhet kan ”förklaras" av ökningen i de relativa AK-talen, eller om det även förekommer en förskjutning mot deltid bland dem som är stadigvarande i arbetskraften.

De antaganden som gjorts i arbetskraftskalkylen beträffande förskjutning- arna mellan olika arbetstidsintervall framgår av tabell 5.4. För männens del kan särskilt påpekas att andelen övertidsarbetande (45 timmar per vecka eller mer) har antagits minska i långsammare takt 1977—1983 än tidigare. Detta bör ses i samband med att den genomsnittliga arbetstiden inom detta arbetstids- intervall, som under tidigare år har ökat, i prognosen antagits oförändrad 1977—1983. För kvinnorna kan nämnas att andelen i arbete kort deltid (1—19 timmar per vecka) antagits minska trendmässigt, trots att ett visst trendbrott ägde rum 1977. Den genomsnittliga arbetstiden för kvinnor i detta arbets- tidsintervall har dessutom antagits öka trendmässigt 1977—1983. Inom van och ett av de övriga arbetstidsintervallen har arbetstiden antagits vara oförändrad 1977—1983, vilket likaledes överensstämmer med utvecklingen under tidigare år.

Förutsättningarna om förskjutningarna mellan de olika arbetstidsinter- vallen och arbetstiderna inom dessa har sammantaget resulterat i de genomsnittliga, faktiska arbetstider per vecka för män resp. kvinnor som

Tabell 5.4 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid per vecka Procent 1970 1974 1977 1983 prognos Män 1—19 tim. 3,4 3,3 3,7 3,7 20—34 tim. 5,3 6,0 7,7 9,8 35—w tim. 91,3 90,7 88,5 86,5 därav: 35—39 tim. 4,8 5,1 6,2 6,5 40—44 tim. 55.8 64,4 63,9 63,9 45—w tim. 30,7 21,1 18,4 16,1 Summa 100 100 100 100 Kvinnor 1—19 tim. 17.7 16,7 16.6 15,3 20—34 tim. 25,1 28,4 33,2 40,1 35—w tim. 57,1 55,0 50,2 44,6 därav: 35—39 tim. 9,7 10,7 10,0 10,0 40—44 tim. 36.3 37.2 34,0 29,6 45—w tim. 11,1 7,0 6,2 5,0 Summa 100 100 100 100

Anm.: Antalet personer i arbete = antalet sysselsatta minus antalet frånvarande. Källa: Prognosinstitutet, statistiska centralbyrån.

redovisats i tablån på föregående sida.

Semesterfrånvaron, som under en längre tid varit oförändrad, kommer under prognosperioden att öka i och med införandet av den femte semester- veckan 1978. Den genomsnittliga semesterfrånvaron har beräknats öka från 4,2 till 5,0 veckor 1977—1983. Ökningen uppgår således inte till en full vecka, vilket beror på att huvuddelen av de anställda i den offentliga sektorn redan tidigare haft mer än 4 veckors semester.

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983

prognos

Arbetstid per sysselsatt, årlig

procentuell förändring —l,2 —1,7 —1.3 —l,0 därav på grund av Semesterförlängning 0 0 0 —0,3 Avtalad arbetstidsförkortning —0,8 —0,9 —0,1 0 Ovrigt. såsom förändringar i

frånvaro, deltid, övertid —0.4 —0,8 —l .2 —0,7

Sammantaget betyder de beräknade förändringarna av frånvaro, arbetstider och semesterfrånvaro att det genomsnittliga antalet arbetstimmar per år och sysselsatt kommer att minska med 1,0 % per år under perioden 1977—1983. 1 ovanstående tablå redovisas motsvarande förändring under några tidigare perioder, tillsammans med en uppdelning av förändringen på effekterna av

lDe principiella problem som sammanhänger med samhällets val av inves- teringsutveckling har utförligt diskuterats i anslutning till LU 75. Se SOU l976:51, kap. 3.

semesterförlängning, avtalad arbetstidsförkortning resp. övriga faktorer, dvs. förändringar i frånvaro, deltid och övertid. Härav framgår bl. a. att de senare faktorerna antagits få klart mindre inverkan på arbetstiderna 1977—1983 än tidigare under 1970-talet. Detta förklaras huvudsakligen av de tidigare nämnda politiska reformerna avseende föräldraförsäkring, vuxenstudier och delpension, som infördes under åren 1975—1976. Effekterna av dessa reformer har antagits plana ut successivt. Härtill kommer att frånvaron för kvinnor med barn under sju år har antagits öka långsammare under prognosperioden än tidigare under 1970-talet.

Under prognosperioden kommer vi således enligt arbetskraftskalkylen att få en minskning av det årliga antalet arbetstimmar per sysselsatt med 1,0 % per är samtidigt som antalet sysselsatta personer ökar med 0,9 % per år. Nedgången av den totala arbetskraftsvolymen i timmar begränsas därmed till 0,1 % per år. En redovisning av arbetskraftskalkylens resultat i sammandrag har givits i avsnitt 5.1.2.

5.2 Investeringar och kapitaltillväxt

Investeringarna har på längre sikt en kapacitetsskapande roll i samhällseko- nomin. Genom investeringarna förses arbetskraften med maskiner och utrustning som möjliggör ökad framtida produktion per sysselsatt. Möjlig- heterna att införa ny teknik i produktionen torde dessutom i stor utsträckning vara knuten till kapitalbildningen, något som givetvis förstärker den roll som investeringarna har när det gäller att öka arbetskraftsproduktiviteten i framtiden.] Investeringarna är samtidigt att betrakta som en efterfrågekomponent. Resurser till investeringarna tas antingen från det samlade produktionsvärdet inom landet, vilket i motsvarande grad minskar utrymmet för annan användning, som t. ex. konsumtion, eller också finansieras investeringarna genom utländsk upplåning. Skillnaden mellan samhällets totala sparande och totala investeringar utgörs definitionsmässigt av bytesbalansens saldo.

År 1974 användes 24 % av bruttonationalprodukten till investeringar i byggnader, maskiner och lager. Samtidigt sparades 23,2 % av BNP. Skillna- den,0,8 % av BNP, representerade ett underskott i varu- och tjänstebalansen gentemot utlandet. Fram till år 1977 har sparandets andel av BNP minskat till 17,4 % och investeringarnas andel till 19,9 %. Varu- och tjänstebalansen uppvisade sålunda år 1977 ett underskott som uppgick till 2,5 % av BNP i löpande priser.

I perspektivet fram till 1983 beräknas de totala investeringarnas andel av BNP öka till 21 %. Den svaga ökningen jämfört med 1977 beror på något ökade lagerinvesteringar. Investeringarna i byggnader och maskiner beräk- nas däremot kunna minska sin andel av BNP som en konsekvens av det låga kapacitetsutnyttjandet inom industrin i utgångsläget. För att nå målet för bytesbalansen skall kunna uppnås krävs ändå att det totala sparandets andel av BNP ökar till ca 22 % år 1983 jämfört med 17,4 % för närvarande.

Under hela perioden 1977—1983 beräknas sammanlagt ca 370 miljarder kr. i 1975 års penningvärde komma att investeras i byggnader och maskiner inom den svenska ekonomin. Inom industrin beräknas investeringarna för hela

sexårsperioden till ca 80 miljarder varav ca 25 miljarder kr. i verkstadsindu- strin. lnvesteringsnivån för hela ekonomin beräknas år 1983 ligga ca 18 % över 1977 års nivå.

lnvesteringsutvecklingen inom enskilda sektorer kommer att behandlas utförligt i avsnitt 8.2 och i kapitel 9. Vi inskränker oss därför här till att peka på vissa förskjutningar mellan åren 1977 och 1983 i investeringarnas sektorvisa fördelning. Denna redovisas i tabell 5.5.

Av ekonomins huvudsektorer ökar industrisektorn, bostadssektorn och övriga privata tjänster sina andelar av ekonomins totala investeringar i byggnader och maskiner. Minskande andelar registreras för byggnadsverk- samhet, samfärdsel och offentliga tjänster. Bland enskilda industrisektorer får verkstadsindustrin en kraftig andelsökning medan gruvor och skogsin- dustri minskar sina andelar.

Kapitalstockens utveckling inom olika delar av ekonomin påverkas inte bara av investeringsutvecklingen utan också av vilka antaganden som görs beträffande avgången av äldre kapitalföremål. I de beräkningar som här utförts för kapitalstocksutvecklingen under perioden 1977—1983 har för varje LU-sektor avskrivningarna förutsatts utgöra samma andel av kapitalstocken inom sektorn som registrerades i nationalräkenskaperna år 1975.

I tabell 5.6 redovisas kapitalstockens utveckling under perioden 1965—1983. När det gäller industrisektorerna har hänsyn tagits till kapacitetsgapet i utgångsläget. För hela industrin beräknas kapacitetsreserven på kapitalsidan till 18 % år 1977. Det faktiska underutnyttjandet detta år uppgick till 23 %. Av den lediga kapaciteten beräknas således ca en femtedel vara ekonomiskt obsolet.'

För industrin som helhet beräknas den utnyttjade kapitalstocken växa med 4,9 % per år under perioden 1977—1983. Detta är ungefär samma tillväxttakt som under perioden 1965—1977. Denna ökning beräknas till något mer än 1/3

Tabell 5.5 Investeringarnas sektorvisa fördelning 1977—1983 Procent av ekonomins totala investeringar i byggnader och maskiner

1977 1983 Jordbruk 4,2 3,9 Skogsbruk 1,6 1,6 Industri 21 .0 23,4 — Gruvor 1,1 0,6 Skogsindustri 5.6 4,4 Järn- och stålindustri 1,8 2,8 Verkstadsindustri 6,0 8,1 — Varv ' 0,3 0,5 El, gas och vatten 9,3 8,9 Byggnadsverksamhet 2,7 2,2 Varuhandel 7,0 7,1 Samfärdsel 9,6 8,3 Bostäder 20,7 22,3 Privata tjänster 6,5 6,6 Offentliga tjänster 17,4 15,7

1 Dessa bedömningar Hela ekonomin 100 100 diskuteras utförligt i avsnitt 9.4 nedan.

Tabell 5.6 Kapitalstockens utveckling 1965—1983 Årlig procentuell förändring

1965— 1970— 1974— 1977- 1970 1974 1977 1983” Jordbruk 0,7 0,9 2,3 2,2 Skogsbruk 5,5 3,5 3,1 2,7 Industri 4,8 4,5 4,7 4,9 Gruvor 6,6 6,4 5,3 3,6 Skogsindustri 5,3 5,1 6,0 5,9 — Järn- och stål 4,5 3,9 3,8 4.9 — Verkstäder 5,2 5,6 5,7 6,3 El, gas och vatten 5,2 5,6 4,3 2,7 Byggnadsverksamhet 4,3 2,8 2,5 1,4 Varuhandel 7,0 5,8 6,1 3,6 Samfärdsel 2,7 2,3 2,3 1,2 Bostäder 3.1 3.2 2,1 1,9 Privata tjänster 7.0 7,8 7,1 3,7 Offentliga tjänster 7,2 6,0 4,2 3,6 Hela ekonomin 4,2 4,0 3.4 2,9

Inom industrin har hänsyn tagits till kapacitetsgapet i utgångsläget. Siffrorna utgör här ökningen iden utnyttjade kapitalstocken.

bestå av kapacitetsutbyggnad och till ca 2/3 av ianspråktagande av ledig kapacitet. Bland enskilda industrisektorer beräknas den utnyttjade kapital- stocken inom verkstadsindustrin växa med 6,3 % per år under perioden 1977—1983. Detta är något snabbare än under tidigare perioder, något som bör ses mot bakgrund av att endast ungefär hälften av ökningen består av ny kapacitet.

Inom ekonomins övriga huvudsektorer beräknas en viss uppbromsning ske i kapitalstockstillväxten. När det gäller privata tjänster t. ex. går kapitalstockens ökningstakt ner från ca 7 % per år under perioden 1965—1977 till 3,7 % per år fram till år 1983. Detta är till en del en följd av att maskiner förhyrda genom leasingverksamhet i prognosen inte har inkluderats i investeringarna i privata tjänster utan i stället inom de olika sektorer där investeringen sker. För hela ekonomin beräknas den utnyttjade kapital- stocken kunna växa med 2,9 % per år under perioden 1977—1983 medan tillväxten i ny kapacitet uppgår till 2,3 % per år.

Mot bakgrund av att tekniska innovationer till stor del införs i produk- tionssystemet genom förnyelse av kapitalstocken kan denna uppbromsning i kapitalstockens tillväxt på längre sikt komma att verka dämpande på produktivitetstillväxten om inte en snabbare investeringstillväxt kommer till stånd efter 1983. Dessa problem diskuteras närmare i kapitel 12. ] medellångt perspektiv är dessa problem mindre mot bakgrund av den höga modernitet som svenskt industrikapital genom en tidigare acceleration av kapitalbild- ningen har vid periodens början. I tabell 5.7 redovisas åldersfördelningen för industrins maskinkapital åren 1962 och 1977.

Inom industrin som helhet var år 1977 34 % av maskinkapitalet 5 år eller yngre och nästan 60 % var 10 år eller yngre. För verkstadsindustrin var motsvarande siffror 28 % resp. 47 %.

Tabell 5.7 Maskinkapitalets åldersfördelning år 1962 och 1977 Andel av den totala stocken i sektorn

Sår eller yngre 10 år eller yngre

1962 1977 1962 1977 Verkstadsindustri 25 28 42 47 Hela industrin 33 34 57 59

5.3 Teknikfaktorns utveckling

Produktionskapacitetens utveckling bestäms tillsammans med arbetskrafts- och realkapitalresursernas utveckling av förändringar i den s. k. teknikfak- torn. I själva verket har teknikfaktorns betydelse för produktionskapacitetens tillväxt ökat under senare år. Under perioden 1960—1965 förklarades ca 70 % av tillväxten i bruttonationalprodukten av en ökning i teknikfaktorn. Under perioden 1970—1974 hade denna andel ökat till ca 85 %.

Teknikfaktorns ökningstakt utgörs definitionsmässigt av skillnaden mellan produktionens tillväxttakt och de sammanvägda volymmässiga förändringarna i kapital- och arbetskraftsinsatserna. Teknikfaktorn fångar alltså upp kvalitativa förändringar i produktionsfaktorerna. Det rör sig alltså om flera faktorer än de som vi i dagligt tal syftar på när vi talar om teknisk utveckling. Således kommer t. ex. effekterna av en ökad utbildningsstandard att inkluderas i teknikfaktorn. Man kan också tolka teknikfaktorn i kostnads- termer. Multipliceras åtgångstalen för arbetskraft och kapital med priserna erhålls kostnader per producerad enhet. Genom teknisk utveckling sjunker åtgångstalen. Teknikfaktorns utveckling beskriver sålunda minskningen i produktionskostnaden per producerad enhet vid oförändrade faktorpriser.

I tabell 5.8 har teknikfaktorns utveckling för hela ekonomin beräknats för perioden 1960—1983. Beroende på det extrema underutnyttjandet av resur- serna år 1977 har en korrigering gjorts på såväl kapital- som arbetskraftssidan för perioden 1977—1983. Korrigeringen på kapitalsidan har diskuterats ovan. När det gäller arbetskraften beräknas produktivitetsreserven inom industrin till 14 % av den normala produktivitetsnivån. Detta antagande diskuteras närmare i avsnitt 9.4. Mot bakgrund av den arbetskraftskalkyl som presen-

Tabe115.8 Kapital- och arbetskraftsinsats, teknikfaktor och BNP-tillväxt från produktionssidan 1960-1983 Årlig procentuell förändring

BNP Kapital- Arbetskrafts- Teknik- volym volym faktor 1960—1965 5,3 4.1 0,2 3,7 1965—1970 3.8 4,2 —0,5 2,7 1970—1974 3.0 4.0 —1,3 2,6 1977—1983 3.7 2,9” 0,50 2,3

Korrigerat för underutnyttjande år 1977.

lUndersökningen har utförts av John Kendrick och den föredrogs vid årsmöte med American Econometric Association 30 dec. 1977.

terats tidigare i detta kapitel betyder detta att man kan räkna med en ökning av den effektiva sysselsättningen inom hela ekonomin med ca 1/2 procent per år i perioden 1977—1983 huvudsakligen genom ett bättre utnyttjande av de arbetskraftsreserver som tillkommit under lågkonjunkturen.

De antaganden som LU gjort om produktionstillväxt, ledig kapacitet, arbetskraftsreserv, sysselsättnings- och investeringsutveckling implicerar tillsammantagna att teknikfaktorns tillväxt under perioden 1977—1983 skulle bli något långsammare än under första delen av 1970-talet.

Eftersom teknikfaktorn utgör en mycket sammansatt storhet är dess framtida utveckling svår att bedöma. Nu är det inte heller så att LU:s bedömning av produktionskapacitetens utveckling fram till 1983 vilar på något antagande om teknikfaktorn. Kalkylen i tabell 5.9 syftar endast till att belysa vilket implicit antagande om teknikfaktorns utveckling som blir följden av de mycket detaljerade bedömningar som gjorts inom LU:s olika delar.

1 Sverige har inga omfattande systematiska försök gjorts när det gäller att dela upp teknikfaktorn på olika komponenter. En sådan uppdelning, omfattande en historisk analys av samtliga LU-sektorer, skulle i hög grad underlätta en diskussion av teknikfaktorns och produktivitetens utveckling i framtiden. Avslutningsvis kan det därför finnas skäl att peka på en amerikansk ekonometrisk undersökning av detta slag. Denna undersökning omfattar perioden 1948—1966.I

I denna undersökning fann man att nästan 60 % av teknikfaktorns årliga tillväxt var att hänföra till införandet av ny teknik i kombination med ett ökat utnyttjande av storskalighet. Ungefär 2 ”n av teknikfaktortillväxten kunde hänföras till förbättrad utbildningsstandard medan organisatoriska förbätt- ringar inom företagen och förändringar i näringsgrenssammansättningen vardera svarade för ca 10 %. Enligt denna undersökning skulle således en mycket stor del av teknikfaktortillväxten vara knuten antingen till investe- ringar i realkapital eller till investeringar i mänskligt kapital.

5.4 Sammanfattning

Trots att sambanden mellan produktionstillväxten och de olika faktorer som förklarar denna är mycket osäkra görs i detta avsnitt ett försök att sammanfatta beräkningarna i dessa termer. De resultat som redovisas i tabell 5.9 får inte hårdras utan syftar endast till att ge en uppfattning om de olika komponenternas relativa betydelse.

I avsnitt 5.1 beräknades arbetskraftsvolymen i timmar komma att minska med 0,1 % per år under perioden 1977—1983. Detta kan antas leda till en ungefär lika stor minskning i den trendmässiga BNP-tillväxten. Tillväxten av ny kapacitet beräknades i avsnitt 5.2 till 2,3 % per år. Detta ger ett tillskott till den trendmässiga BNP-tillväxten som uppgår till ca ”i, per år. Den implicita förutsättning om teknikfaktorns tillväxt som följer ur LU:s olika bedöm- ningar, slutligen, angavs i avsnitt 5.3 till 2,3 % per år. Tillsammantagna leder dessa faktorer till en trendmässig BNP-tillväxt på ca 3 "n per år. Detta är något lägre än den trendmässiga årliga BNP-ökning på ca 3, % som uppnåddes under perioden 1965—1974.

Tabell 5.9 BNP-tillväxten 1977—1983 uppdelad på olika komponenter Årlig procentuell fördelning

Kapitalvolym 0,8 Arbetskraftsvolym —0,l Tekniklaktor 2,3 Trendmässig BNP-tillväxt 3,0 Ökat kapacitetsutnyttjande 0,2 Effektivare arbetskraftsutnyttjande 0,5 Prognos för BNP-tillväxten 3,7

År 1977 befann sig svensk ekonomi i ett läge där såväl kapital- som arbetskraftsresurserna inte utnyttjades fullt ut på grund av en otillräcklig efterfrågan. Man kan uttrycka saken så att ekonomin befann sig i ett läge under den långsiktiga trenden för den möjliga produktionstillväxten. Enligt de bedömningar som gjorts inom LU kommer efterfrågan från speciellt exportmarknaderna att under perioden 1977—1983 medge ett successivt ianspråktagande av de lediga resurserna. Bruttonationalproduktens tillväxt skulle därför under denna period kunna komma att ligga över den långsiktiga trenden. Uppskattningsvis skulle ett ökat utnyttjande av industrins kapital- utrustning kunna bidra med 0,2 % till den årliga BNP-ökningen samtidigt som ett bättre utnyttjande av de arbetskraftsreserver som tillkommit under lågkonjunkturen skulle kunna bidra med 0,5 %. En BNP-tillväxt på 3,7 % per år skulle således kunna uppnås under perioden 1977—1983 enligt långtidsutredningens bedömning.

Resonemangen idetta kapitel har gällt hela ekonomin och syftar endast till att knyta samman bedömningarna. Det bör därför avslutningsvis under— strykas att det resultat beträffande produktionsutvecklingen under perioden 1977—1983 som här redovisats bygger på detaljerade bedömningar av utvecklingstendenserna inom ekonomins olika delar. Dessa bedömningar redovisas i detalj i följande kapitel.

6. Alternativa utvecklingsvägar

] kapitel 2 angavs hur långtidsutredningens huvudalternativ utarbetats mot bakgrund av vissa grundläggande förutsättningar, dels när det gäller de yttre ramar inom vilka den ekonomiska politiken verkar, dels när det gäller vissa allmänt omfattade ekonomisk-politiska mål. I detta kapitel skall vi ytterligare belysa sambandet mellan alternativet och de angivna förutsättningarna. 1 kapitlet presenteras också andra tänkbara utvecklingsvägar. Ett skäl till att studera alternativa förlopp är den stora osäkerhet som ligger i varje bedömning av den ekonomiska utvecklingen på 5 års sikt. Vidare kan man på detta sätt belysa olika valmöjligheter för den ekonomiska politiken. Det är naturligtvis inte möjligt att med hjälp av denna metod ringa in alla tänkbara förlopp för ekonomin fram till 1983 utan framställningen får begränsas till några få intressanta alternativ.

1 det följande avsnittet görs en genomgång av ekonomiska och ekonomisk- politiska utgångspunkter för huvudalternativet. Därefter diskuteras vilka möjligheter som finns att inom de angivna yttre ramarna uppfylla de ekonomisk-politiska målsättningarna. l huvudalternativet löses våra externa och interna balansproblem genom en kraftig exporttillväxt som uppnås genom en fortgående nedgång i våra exportprodukters relativpriser. Om denna exporttillväxt ej förverkligas, är det inte möjligt att nå fullt kapacitets- utnyttjande samtidigt som målsättningarna för extern balans uppfylles. Detta belyses av två olika alternativ, som båda utgår från att det inte sker något återtagande av marknadsandelar efter 1977. I det ena alternativet läggs huvudvikten vid att återställa den externa balansen vilket åstadkommes genom en stram politik vad gäller inhemsk efterfrågan. Vi får i detta fall en mycket svag utveckling av privat och offentlig konsumtion samt ett fortsatt lågt kapacitetsutnyttjande. I det andra alternativet läggs huvudvikten vid fullt kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin. Eftersom den behövliga relativprissänkningen ej antas äga rum i detta alternativ kan inte kapacitets- utnyttjandet återställas genom en kraftig exporttillväxt. Detta får i stället ske genom en uppgång i den inhemska efterfrågan.

Alternativ I—III representerar olika ekonomisk-politiska strategier inom ramen för givna yttre betingelser. Analysen visar att det under dessa förutsättningar endast är huvudalternativets strategi som samtidigt ger extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande. Ändrade yttre förutsättningar innebär också att betingelserna och möjligheterna för den ekonomiska politiken ändras. Detta belyses av en analys av effekterna av ändrade antaganden när det gäller den internationella utvecklingen. Den tillväxt av

världsproduktion och världshandel som förutsatts i huvudalternativet innebär en uppgång i förhållande till utvecklingen under 1977 och 1978. Den innebär emellertid inte en återgång till fullt kapacitetsutnyttjande i OECD- området vid mitten av 80-talet. I kapitel 4 framhölls vanskligheten i varje bedömning av den internationella utvecklingen på medellång sikt. Därför presenterades i kapitlet förutotn huvudalternativet två alternativ vad gäller den internationella utvecklingen. Det har tett sig naturligt att i detta kapitel närmare analysera effekten på den svenska ekonomin av dessa båda alternativ när det gäller den internationella utvecklingen. Vi har sålunda utarbetat ett alternativ för den svenska ekonomin som utgår från en internationell tillväxt som ger fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-området. Effekterna av det pessimistiska antagandet att OECD-ländernas tillväxt för hela perioden ligger kvar kring 1977—1978 års takt analyseras också.

Diskussionen belyser det avgörande inflytande den internationella ekono- miska utvecklingen har för vår egen ekonomiska utveckling och för kraven på den ekonomiska politiken.

Den speciella ekonomiska situation vi befinner oss i f. n. gör att stabilise- ringspolitiska frågeställningar komtner i förgrunden även i ett medellångt perspektiv. Detta har också återspeglats i det ovan redovisade valet av alternativ. Vi har emellertid även önskat belysa en klassisk LU-fråga, nämligen resursernas alternativa användning vid fullt kapacitetsutnyttjande. I huvudalternativet är utrymmet för tillväxt i den inhemska konsumtionen ytterst begränsat. Det har mot denna bakgrund tett sig naturligt att i huvudalternativet låta tillväxtens fördelning mellan privat och offentlig konsumtion vara relativt jämn. På båda områdena blir tillväxten historiskt sett mycket låg. Ytterligare nedskärningar på något håll ter sig därför svårgenomförbara. Vi har ändå mot bakgrund av bl. a. diskussionen om den kommunala tillväxten velat belysa effekterna av en kraftigare offentlig tillväxt. Vi gör detta genom att studera en offentlig-expansiv variant av huvudalternativet. Eftersom skattekonsekvenserna i detta alternativ är av speciellt intresse så är den finansiella analysen här mer utförlig än i de övriga sidoalternativen.

6.1. Ekonomisk-politiska utgångspunkter

I kapitel 2 diskuteras de ekonomisk-politiska utgångspunkterna för långtids- utredningen, liksom de avvägningsproblem den ekonomiska politiken står inför i ett medelfristigt perspektiv. Diskussionen då belyste svårigheterna att på område efter område ställa upp preciserade mål som skall uppfyllas under alla omständigheter. Ambitioner på olika områden får väga mot varandra. Likaså får ambitionerna anpassas efter de gränser som ges av de yttre ekonomiska betingelserna. Detta innebär att det är mest realistiskt att se på de ekonomisk-politiska utgångspunkterna som inriktningar. Detta får å andra sidan inte betyda att alla kvantitativa preciseringar skall undvikas. Även om målen kan vara allmänna måste de ekonomisk-politiska besluten till sist formuleras och preciseras i termer av kronor och procentsatser. Ett viktigt syfte med långtidsutredningen är också att kvantitativt belysa de avväg- ningsproblem som antyddes ovan och inom vilka gränser dessa avvägningar

får ske. För att kunna föra en vidare diskussion är det nödvändigt att vissa av de centrala ekonomisk-politiska utgångspunkterna konkretiseras siffermäs- sigt. En sådan diskussion utgör exempelvis en nödvändig bakgrund till de olika alternativ som skall presenteras i detta kapitel. Därför skall vi i detta avsnitt göra en siffermässigt inriktad uppsummering av vissa av de centrala utgångspunkterna för den ekonomiska politiken under perioden 1977—- 1983.

1. Full sysselsättning. Detta är ett mycket högt prioriterat mål för den ekonomiska politiken. Innebörden av målet är att den öppna arbetslösheten ej får överstiga den friktionsarbetslöshet som är nödvändig vid en relativt rörlig arbetsmarknad. Det är givetvis svårt att precisera ett exakt tal för friktions- arbetslöshet. Som framgår av diskussionen i kapitel 5 torde det emellertid ligga i storleksordningen 1,5—2 procent av antalet personer i arbetskraften. Vi har något schablonmässigt preciserat siffran till 1,8 procent, vilket motsvarar arbetslösheten 1977.

2. Frigöre/se av produktivitetsreserven. Under de allra senaste åren har sysselsättningsmålet upprätthållits bl. a. genom att företagen, främst i industrin, hållit kvar arbetskraft i högre utsträckning än vad som varit nödvändigt ur ren produktionssynpunkt. Genom att arbetskraft är underut- nyttjad har sålunda en produktivitetsreserv uppstått. Man kan säga att detta innebär att vi har en dold arbetslöshet av betydande storlek. Särskilt på längre sikt är detta en mycket kostsam väg att nå låg öppen arbetslöshet och ett naturligt mål för den ekonomiska politiken i ett medellångt perspektiv är att produktivitetsreserven frigöres. Den kvantitativa innebörden av detta mål diskuteras i nästa avsnitt.

3. Förbättring av den externa balansen. Vår kalkyl bygger på en målsättning om en fortgående förbättring av den externa balansen med sikte på uppnådd balans i mitten av 1980-talet. I våra kalkyler har mot denna bakgrund det målsatta underskottet 1983 bestämts till 5000 milj. kr. vilket blir liktydigt med 0,8 % av BNP 1983. Det skalljämföras med underskottet 1977, som med motsvarande definitioner uppgick till 12 900 milj. kr. eller 3,7 procent av BNP 1977.

4. Låg inflationstakt. Den centrala roll prisstabiliseringsmålet har i den ekonomiska politiken gör också att det är självklart att mot denna bakgrund i ett medellångt perspektiv sikta till en ekonomisk utveckling som möjliggör låg prisökningstakt. Den kvantitativa innebörd detta mål givits i kalkylerna är en årlig prisökningstakt på 5 år 6 %. Med hänsyn till den förväntade internationella prisutvecklingen torde det i varje fall sett som ett sexårs- genomsnitt vara mycket svårt att underskrida denna ökningstakt.

5. Viss real standardförbättring i såväl privat som offentlig konsumtion. En fortsatt standardförbättring i såväl privat som offentlig konsumtion är ett centralt mål för den ekonomiska politiken. Om inte detta mål uppfylles måste man räkna med att svåra sociala spänningar uppstår. När det gäller offentlig sektor innebär redan gjorda åtaganden och beslut en årlig tillväxttakt på ca

1,3 % i den offentliga konsumtionen. Betraktar vi privat konsumtion är en icke obetydlig konsumtionsökning redan intecknad av de åtaganden som gjorts gentemot pensionärerna. För att breda löntagargrupper i vanliga inkomstlägen över huvud taget skall kunna få någon ökning i sin privata standard krävs därför en ökning av den totala privata konsumtionsvolymen i storleksordningen 1 % per år,

6. Stabil växelkurs. Växelkursrnålet har av regeringen klart fastställts så att några sänkningar av kronans värde gentemot "korgen" ej kommer att ske. Vi har därför förutsatt att kronans yttre värde kommer att vara oförändrat under perioden.

Det ovanstående är naturligtvis inte en uttömmande genomgång av målen för den ekonomiska politiken. I makroekonomiska överväganden som vi skall göra i detta kapitel spelar de emellertid en mera central roll än andra viktiga mål för den ekonomiska politiken. De uppräknade utgångspunkterna är inte inbördes oberoende. Om exempelvis externbalansmålet är givet visar våra kalkyler att en rimlig ökningstakt i konsumtionen uppnås endast om produktivitetsreserven tas i anspråk. För att ta ett annat exempel, så är växelkursmålet nära knutet till målet låg inflationstakt osv.

6.2. Yttre förutsättningar

Möjligheterna att uppfylla de ovan angivna målen i ett medelfristigt perspektiv är i hög grad beroende av en rad yttre omständigheter och av utseendet på vissa centrala ekonomiska samband. I det följande skall vi peka på några faktorer som är av avgörande betydelse för frågan om vi kan få den positiva utveckling i den svenska ekonomin som krävs för att de ovan angivna målen skall uppfyllas samtidigt.

Internationell utveckling

Den internationella utveckling som förutsatts i långtidsutredningens huvud- alternativ har utformats mot bakgrund av det arbete på ett nytt medelfristigt perspektiv för de västliga industriländerna som för närvarande pågår inom OECD. Det låga kapacitetsutnyttjandet i OECD-området gör att den ekonomiska utvecklingen i dessa länder är mycket svårbedömd.

Å ena sidan änns ur resurssynpunkt utrymme för en relativt kraftig ekonomisk expansion. Å andra sidan är den ekonomiska politiken i de stora länderna f. n. knappast inriktad på att föra ekonomierna upp till fullt kapacitetsutnyttjande. Detta torde gälla även vid beaktande av de stimulans- åtgärder som nyligen annonserats i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan.

De antaganden om den internationella utvecklingen som lagts till grund för vår bedömning innebär en viss uppgång i kapacitetsutnyttjandet inom OECD fram till 1983. Uppgången är dock inte tillräckligt kraftig för att åstadkomma fullt kapacitetsutnyttjande vid mitten av 1980-talet. Siffermässigt innebär det perspektiv vi valt en världshandelstillväxt på 6,4 % per år och en tillväxt i de

Tabell 6.1 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1965—1983

Land Andel av Årlig procentuell volymförändring OECD-områ- dets totala 1965— 1973- l977- BNP (%) 1973 1977 l983 Förenta staterna 39,4 3,7 4,0 39 Japan 13.0 10,5 3,1 5,5 Förbundsrepubliken Tyskland 10.5 4.3 1.6 3.8 Norden 4,0 4,0 1,6 3,5 OECD Totalt 1000 4,7 234 4,0

Tabell 6.2 Världsimportens utveckling 1977—1983

Ländergrupp Andel av Förändring lmportens Beräknad världsimp. i prod.voly- elastici- import- i % men (BNP) tet m.a.p. utveckl. 1975 BNP-ut- veckL OECD 65.2 4.0 1.51 6.0 Statshandelsländerna 10,1 5.0 0.76 3.8 OPEC-staterna 13,3 6,0 1,75 10,5 U-länderna exkl. OPEC-stater 11.4 5,8 1,30 7,5 Världen som helhet 1000 4.5 1,42 6,4

internationella priserna på 5,6% per år. Förutsättningarna beträffande internationell utveckling sammanfattas i tabellerna 6.1 och 6.2.

Exportens och importens priskänslighet

Den jämförelsevis svaga tillväxt för Sveriges exportmarknader som fram- kommer ur det internationella perspektivet medför att det externa balanskrav vi ställt upp endast kan klaras genom att Sveriges export växer snabbare än världshandeln, dvs. vi måste vinna marknadsandelar.

Även på hemmamarknaden måste vi återta marknadsandelar för att på så sätt nedbringa ökningstakten i importen. Vi har antagit att en sådan utveckling kan åstadkommas genom en nedgång i de svenska relativpriserna. Priserna på svenska varor måste således gå ned relativt till priserna på utländska varor. För att kunna bedöma hur stor denna nedgång måste vara krävs kunskap om priskänsligheten när det gäller vår export och import.

Det är svårt att få underlag för bestämda slutsatser angående de samband som råder genom att se på utvecklingen av exportpriser och marknadsandelar på aggregerad nivå. Under perioden före 1974 hade vi på aggregerad nivå mycket små variationeri båda variablerna. Därefter fick vi en kraftig uppgång i relativpriserna och ett likaledes kraftigt fall i marknadsandelarna. De slutsatser man kan dra beträffande sambandet mellan priser och andelar blir därför i hög grad avhängiga av om man anser att utvecklingen efter 1974 gav

Diagram 6.1 Potentiell och realiserad produkti— vitet samt kapacitetsgap.

uttryck för ett stabilt samband mellan pris- och volymutveckling eller om man menar att fallet i marknadsandelar helt eller delvis hade andra förklaringar än prisutvecklingen.

För att få ett underlag för en bedömning av exportens priskänslighet har konjunkturinstitutet genomfört en mera detaljerad studie av exportens bestämningsfaktorer. Som framgår av kapitel 7 indikerar konjunkturinstitu- tets beräkningar att priselasticiteten för den totala svenska varuexporten skulle uppgå till 1,4. Även vad gäller importens priselasticitet är svårigheterna stora att dra några bestämda slutsatser utifrån ett aggregat material. De undersökningar som kunnat göras, varav en på ett mycket disaggregerat material. har givit underlag för ett antagande om att varuimportens priselasticitet ligger kring värdet 1.

Produktivitetsöktting och prat/ttktivitetsre.se/'v

Utvecklingen av produktiviteten vid normalt kapacitetsutnyttjande är en central komponent fören bedömning av ekonomins utveckling på medellång sikt. I den nu aktuella situationen är emellertid produktivitetsreservens storlek i utgångsläget av avgörande betydelse när det gäller att bedöma den möjliga produktivitetsutvecklingen fram till 1983. Som angavs inledningsvis uppfattar vi utnyttjandet av produktivitetsreserven som ett viktigt mål för den ekonomiska politiken på medellång sikt.

Diagram 6.1 illustrerar på ett principiellt plan det samband som råder mellan de begrepp som nämnts ovan. Den heldragna linjen motsvarar den potentiella produktivitetsutvecklingen vid fullt kapacitetsutnyttjande. Avståndet a indikerar skillnaden mellan potentiell och realiserad produkti- vitet i utgångsläget. Den streckade linjen indikerar den maximala produkti- vitetsutveckling som kan realiseras. Om denna utveckling realiseras eller ej beror på om vi får en total efterfrågeutveckling som möjliggör att produkti- vitetsreserven frigörs. Ett möjligt utfall vid en svagare efterfrågeutveckling

Produktivitet

__>

I 1977 1983 Tid

illustreras i diagrammet av den prickade linjen.

Produktivitetsreserven är av betydande omfattning huvudsakligen inom industrin. Långtidsutredningens uppskattning av den underliggande poten- tiella produktivitetsutvecklingen i hela industrin är 4.5 % per år. Den realiserbara produktivitetsreserven har för hela industrins del uppskattats uppgå till 14 % 1977. Detta innebär att den realiserade produktivitetsök- ningen 1977—1983 kan uppgå till högst 7,1 % per år. Detta tal är av samma storlek som den underliggande produktivitetsutvecklingen under hela 1960- talet.

Arbetslöshet och produktivitet vid lågt kapacitetsutnyttjande

Nära relaterad till de ovan diskuterade sambanden är frågan om produktivi- teten och arbetslöshetens utveckling vid ett lägre kapacitetsutnyttjande. Det grundantagande som gjorts är att vid en låg aktivitetsnivå i privat sektor kommer den typ av arbetsmarknadSpolitik som siktar till att behålla de anställda i företagen att fortsätta. Därmed slår en låg aktivitetsnivå i första hand ut i en långsam produktivitetsutveckling och endast till en mindre del i en ökad arbetslöshet.

lnireste/'ingsutveckling. Samband produktion-investeringar

En central och samtidigt svårbedömd komponent i det medellånga perspek- tivet är industriinvesteringarnas utveckling. De stora krav som ställs på vår industri under den närmaste perioden kan med säkerhet inte uppfyllas utan en förnyelse av kapitalbeståndet. vilket innebär stora nyinvesteringar. Det finns emellertid också faktorer som dämpar kravet på de totala industriinves- teringarnas utveckling. Vi har sålunda i basåret 1977 en mycket stor outnyttjad kapacitet på kapitalsidan. Visserligen är en betydande del av denna lediga kapacitet inte ekonomiskt användbar. Det gäller exempelvis den outnyttjade kapacitet som finns i krisbranscherna. Enligt de uppskattningar vi har gjort är emellertid den användbara och outnyttjade kapaciteten på kapitalsidan för industrins del procentuellt sett större än den tidigare diskuterade produktivitetsreserven vad gällerarbetskraften. Detta betyder att det finns ett betydande utrymme för expansion av produktionen utan att kapitalstocken behöver öka. En principiell beskrivning av situationen ges i diagram 6.2. I diagrammet representeras tillväxten i den effektiva kapital- stocken av den heldragna linjen. medan den streckade linjen representerar den tillväxt i utnyttjad kapitalstock som framkommer vid en adekvat efterfrågetillväxt.

Diagrammet illustrerar att en kraftig tillväxt i utnyttjat kapital vid ett lågt kapacitetsutnyttjande motsvaras av en relativt måttlig tillväxt i den uppmätta effektiva kapitalstocken. För att kunna göra en riktig bedömning av kravet på tillväxt i kapitalstocken och därmed investeringskravet måste man således uppskattade kvantiteter som svarar mot punkterna a, b och c i diagrammet. Hur stor del av kapitalet som ej kan användas vid 1983 års relativpriser låter sig inte bestämmas mekaniskt, utan får avgöras bl. a. mot bakgrund av en kvalitativ bedömning av den erforderliga förnyelsen i produktion och produkter inom industrin. I kapitel 9 diskuteras dessa frågor mer utförligt.

Diagram 6.2 Tillväxt i utnyttjad och total kapi- talstack.

Kapitalvolym Index

A

1977 1983 Utnyttjad kapitalstock

Effektivt men ej utnyttjat kapital

Kapital som ej kan ge avkastning vid 1983 års relativpriser

Vissa finansiella förutsättningar

I kapitel 2 framhölls den avgörande roll som löne-. pris- och vinstutveck- lingen spelar för frågan om huvudalternativet kan förverkligas eller inte. En utförlig diskussion av den finansiella utvecklingen i huvudalternativet presenteras i kapitel 10. Det kan därför räcka med att här peka på de mest centrala antagandena som gjorts på detta område samt ange den inbördes relationen mellan de här aktuella storheterna. En utgångspunkt för de finansiella kalkylerna är prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Denna framkommer som ett resultat av den internationella prisutvecklingen samt utvecklingen av de svenska relativpriserna i K- sektorn. Antagandena beträffande den internationella prisutvecklingen har berörts i avsnittet: Internationell utveckling. Den svenska relativprisutveck- lingen framkommer i varje alternativ som ett krav, vilket måste uppfyllas för att vi skall få en utveckling av svensk export och import som erfordras för att bytesbalansmålsättningen skall uppfyllas. En annan viktig utgångspunkt för de finansiella kalkylerna är vinstutvecklingen. De kalkyler som görs i kapitel 10 indikerar att den investeringsutveckling som behövs för att upprätthålla den erforderliga långsiktiga produktionskapaciteten inte kan förverkligas utan att vinstandelen från 1977 års låga nivå återgår till en historiskt sett mera normal nivå. Det har något schablonmässigt preciserats till att innebära en återgång till de nivåer på räntabilitet och vinstandelar som rådde i början på 1970-talet.

En annan viktig förutsättning är produktivitetsutvecklingen i den konkur- rensutsatta sektorn. Denna framkommer som ett resultat av bl. a. efterfrå- gans utveckling. Med given utveckling av världsmarknadspriser, vinstan- delar och produktivitet framkommer löner i konkurrensutsatt sektor. På samma sätt som i EFG-modellen anpassas sedan hela ekonomins löner till utvecklingen i industrin. Prisutvecklingen i övriga sektorer ses därefter som bestämd från kostnadssidan.

6.3. Alternativa utvecklingsvägar

De kalkyler över alternativa utvecklingsvägar som presenteras i det följande har gjorts med hjälp av en aggregerad ekonometrisk modell, AMMA. Samtidigt har den disaggregerade analysen av huvudalternativet utförts med hjälp av EMMA-modellen. De båda modellerna har gemensam databas och till stora delar kan AMMA-modellen ses som en aggregerad version av EMMA-modellen. En avstämning har också gjorts mellan modellerna så att långtidsutredningens huvudalternativ kan beräknas i båda modellerna.

[ AMMA-modellen har vidare vissa samband inkluderats vilka inte återfinns i EMMA-modellen. Det gäller i huvudsak de samband som diskuterades i ovanstående stycke. Sålunda bestäms export och import med utgångspunkt från marknads- och relativprisutveckling. Produktivitetsre- serven återfinns explicit i modellen varigenom den realiserade produktivi- teten bestäms inom modellen. Vidare bestäms investeringar och lager endogent i AMMA-modellen.

Utredningens huvudalternativ (alt. ])

Huvudalternativet ger ett scenario för den ekonomiska utvecklingen där de inledningsvis uppsatta målen uppfylls inom ramen för de ekonomiska betingelser som kan väntas råda under perioden 1977—1983. Huvudalterna- tivets reala utveckling vad gäller efterfrågan och produktion presenteras i tabellerna 6.3. och 6.4. Vidare ges prisutvecklingen i tabell 6.5. I alternativet nås det bytesbalansmål som sattes upp inledningsvis genom en kraftig exporttillväxt och en mycket dämpad tillväxt i importen. Mot bakgrund av den måttliga världshandelstillväxten och den höjning av aktivitetsnivån som sker i den svenska ekonomin kan denna utveckling ej komma till stånd utan en förskjutning i de svenska relativpriserna. Kravet anges i tabell 6.5 som en genomsnittlig årlig sänkning i relativpriserna på 1,8 % fr.o.m. 1977. Det betyder en sammanlagd förändring med 11 % räknat från genomsnittet 1977. Detta skall ställas mot den relativprisförändring för bearbetade varor på ca 5 % som beräknas inträffa mellan genomsnitten av 1977 och 1978.

Det måste alltså ske enjustering av relativpriserna som går utöver vad som ges av växelkursjusteringarna under 1977. Den ytterligare relativprisförbätt- ring som krävs genomförs i alternativet genom en långsam kostnadsutveck- ling och genom att Sverige utnyttjar den förbättring i kostnaden per producerad enhet som är möjlig genom att ta produktivitetsreserven i anspråk.

Vi skall återkomma till betingelserna för att denna prisförskjutning skall

SOU 1978:78 Tabell 6.3 Försörjningsbalans 1977—1983, alt. ] Milj. kr.. Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977—1983 Til/gång BNP 351 511 3,7 Import 91 524 4,2 Summa tillgång 443 035 3,8 Efterfrågan Privat konsumtion 189 293 1,8 Offentlig konsumtion 100 925 2,2 Bruttoinvestering 71 403 2,8 Näringsliv 59 093 3,1 därav: industri 14 790 4,7 Offentliga myndigheter 12 310 1.1 Lagerinvestering —1 300 . Tjänstenetto —2 407 8,5 Export 85 121 8,6 Summa efterfrågan 443 035 3.8

Tabell 6.4 Produktion. produktivitet och sysselsättning 1977-1983. alt. I

Årlig procentuell ökningstakt

K-sektor S-sektor Offentlig sektor Produktion 6,6 2.1 2.4 Produktivitet 7,1 3,6 —0,3 Sysselsättning, antal personer 0.5 —0,6 3,7

Totalt

Tabell 6.5 Priser, tillväxttakter 1977—1983, alt. [ Procent per år

K-sektor 5.2 S-sektor 6,4 Privat konsumtion 6,0 Export 5,2 Import 7.1 BNP 5.6 Terms-of—trade —l .8

komma till stånd och konstatera att den över perioden skulle medföra en terms-of—tradesänkning som begränsar utrymmet för inhemsk konsumtions- ökning. Medan tillväxten i BNP ligger på 3, % så ökar den privata konsumtionen endast med 1,8 % och den offentliga konsumtionen med 2,2 ”(i. Denna relation mellan produktions- och konsumtionsutveckling kan endast förverkligas genom en restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken så att konsumtionsutrymmet begränsas.

Den kraftiga exporttillväxten och den dämpade importtillväxten för bl.a. med sig en ökning i industriproduktionen som är tillräckligt kraftig för att produktivitetsreserven skall tas i anspråk. Vi får också någon ökning av sysselsättningen i industrin. Om produktivitetsreserven tas i anspråk är det möjligt att åstadkomma den relativprisutveckling som ligger i alternativet vid en historiskt sett normal löneutveckling. Detta framgår av tabell 6.4 som ger en priskalkyl som är konsistent med det angivna alternativet. I denna kalkyl ryms den förutsättning vi angav tidigare om en återgång av vinstandelarna till en historiskt sett normal nivå. Den nödvändiga uppgången i vinstnivån kan å andra sidan på olika vägar tänkas äventyra den lugna kostnads- och prisutveckling som liggeri alternativet. Dels kan den motsättning som finns mellan en ökad vinstnivå å ena sidan och en svag tillväxt av den reala konsumtionen å den andra sidan, leda till kraftiga kompensationskrav vid löneförhandlingarna och en åtföljande inflationistisk löneutveckling. Dels sker genom vinstuppgången en kraftig likviditetsökning i privat sektor. vilket i sin tur kan äventyra den försiktiga utveckling i inhemsk efterfrågan som krävs för att realisera alternativet. Man kan alltså vid ett förverkligande av alternativ 1 förutse mycket hårda krav på den ekonomiska politiken som får gå balansgång mellan restriktivitet för att hindra inflation och riktigt insatta stimulansåtgärder för att säkerställa fullt kapacitetsutnyttjande.

Ett näraliggande problem är frågan om under vilka förutsättningar produktivitetsreserven tas i anspråk. Det är lätt att inse att produktivitetsre- serven ej kommer att tas i anspråk om vi får en väsentligt snabbare pris- och kostnadsökning än den som angavs i tabell 6.4. Å andra sidan är det inte tillräckligt med en låg pris- och kostnadsutveckling för att produktivitetsre- serven skall frigöras. Det dubbelriktade samband mellan efterfrågan och produktivitet som uppkommer genom produktivitetsreserven är i detta sammanhang av stort intresse. Det kan sammanfattas i följande punkter.

sänkta priser ger ökad försäljningsvolym — ökad försäljningsvolym ger ökad produktion och därmed ökad produkti- vitet

— ökad produktivitet ger sänkta priser

Den angivna kedjan visar att när väl produktivitetsökningen kommit igång finns det faktorer som leder till att den fortsätter. Det krävs emellertid en impuls utifrån för att processen skall komma igång. Det står också klart att den kan avbrytas om den drar med sig kraftiga kostnadsstegringar eller alltför kraftiga vinststegringar. Mycket tyder på att devalveringarna av kronan under 1977 var en tillräcklig impuls för att få igång den ovan angivna händelsekedjan.

Sammanfattningsvis uppfyller alternativ I målet fullt kapacitetsutnytt- jande och extern balans genom en exportledd expansion. Denna i sin tur

bygger bl. a. på en förutsättning om att Sverige genom relativprissänkning kan öka sina andelar på exportmarknaden.

Mot bakgrund av de problem som kan finnas att åstadkomma en sådan utveckling är det av intresse att studera andra scenarier för perioden 1977—1983. Vi skall därför presentera två alternativ vilka båda grovt taget förutsätter oförändrade marknadsandelar för vår export efter 1977. Detta innebär bl.a. att den relativprisförändring som kom till stånd i alternativ Iej realiseras i de båda alternativ vi nu skall studera. Under denna förutsättning är det inte möjligt att samtidigt realisera målsättningarna beträffande fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans. Alternativen är därför uppbyggda så att ettdera av dessa mål realiseras.

Balans genom läg inhemsk efterfrågan (alt. II)

I alternativ II förutsätts den ekonomiska politiken få en sådan inriktning att målet beträffande extern balans uppnås. Vår förutsättning om oförändrade marknadsandelar gör att den väg som då återstår för att nå extern balans är en stram efterfrågepolitik i syfte att begränsa importen. Utfallet av en sådan strategi i ett medelfristigt perspektiv anges i tabellerna 6.6 och 6.7. Det framgår att denna strategi kräver en kraftig begränsning av konsumtionstill- växten. Tillväxten i offentlig konsumtion uppfyller precis LUzs baskalkyl för offentlig sektor som presenteras i kapitel 8. Det innebär att den utveckling som ligger i alternativ II ej medger några nya åtaganden när det gäller offentlig konsumtion med mindre än att tidigare gjorda åtaganden omprövas. Den privata konsumtionstillväxten är sådan att den aktiva generationen i detta

Tabell6.6 Försörjningsbalans 1977—1983, alt. II

Milj. kr., Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977—1983 Tillgång BNP 351 511 2,8 Import 91 524 3,6 Summa tillgång 443 035 3.0 Efterfrågan Privat konsumtion 189 293 1,3 Offentlig konsumtion 100 925 1,7 Bruttoinvestering 71 403 2.1 Näringsliv 59 093 2,4 därav: industri 14 790 1.7 Offentliga myndigheter 12 310 0.5 Lagerinvestering —1 300 ' Tjänstenetto —2 407 14.9 Export 85 121 7.1

Summa efterfrågan 443 035 3.0

Tabell 6.7 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977—1983, alt II Årlig procentuell ökningstakt

K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor Produktion 5.3 1,1 1.9 2.7 Produktivitet 6.0 2,5 —O,4 2.9 Sysselsättning, antal personer 0.3 —0.6 3.2 0.7

alternativ kan räkna med en mycket låg tillväxt i sin privata konsumtion. Kapacitetsutnyttjandet blir i stort sett oförändrat ijämförelse med 1977 års låga nivå. Det innebär en produktivitetsökning ungefär i takt med ökningen i den underliggande produktiviteten och en ökad arbetslöshet. Den senare uppgår i alternativ II till 120 000 personer 1983, dvs. 2,7 % av arbetskraften. Alternativet ger också en relativt låg tillväxt i industriinvesteringar. Den volymmässiga BNP-tillväxten uppgår endast till 2,8 % per år.

Sammantaget är det flera av de inledningsvis angivna målen som inte uppfylls i alternativ II. Prissidan och kostnadssidan har inte behandlats explicit i denna framställning. Det finns emellertid stora risker för en inflation från kostnadssidan. En sådan utveckling kan genereras av de starka spänningar på arbetsmarknaden som skulle uppstå i en situation där den privata standardutvecklingen för den aktiva generationen står i stort sett stilla under sex år. Det bör också framhållas att bytesbalansproblemet i strukturell mening kvarstår. Det saldo som ges i alternativet uppnås endast vid lågt kapacitetsutnyttjande. En uppgång i kapacitetsutnyttjandet leder naturligtvis automatiskt till att bytesbalansunderskottet åter ökar.

Alternativ II kan också ges en annan tolkning än den somjust presenterats. Om vi nämligen antar att produktivitetsreserven inte existerar eller att en rörlighetshämmande arbetsmarknads- och industripolitik lägger hinder i vägen för dess frigörelse, så skulle den produktivitetsutveckling som framkommer i alternativ II vara den maximala. Vid given målsättning beträffande bytesbalansen skulle i så fall den konsumtionsutveckling som framkommer i alternativ II vara den som maximalt kan uppnås. Av detta följer två viktiga slutsatser. Den första år att om produktivitetsreserven ej existerar eller under inga omständigheter kan frigöras får vi ställa in oss på en mycket långsam tillväxt i privat och offentlig konsumtion under den närmaste femårsperioden. Den andra är att vi under dessa omständigheter egentligen ej är betjänta av att återvinna marknadsandelar för exporten. I detta fall är nämligen oförändrade marknadsandelar förenligt med en balanserad utveckling på medellång sikt. Ett återvinnande av marknadsan- delar genom relativprissänkning skulle under de nu angivna förutsättning- arna förbättra bytesbalansen 1983 samtidigt som konsumtionsutvecklingen ytterligare försämrades.

Fullt kapacitetsutnyttjande genom expansiv inhemsk efterfrågan (alt. III)

I alternativ 111 har vi undersökt effekterna av en strategi som tar sikte på att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande vid oförändrade marknadsandelar. Eftersom den senare begränsningen vid given internationell utveckling ger en långsam exporttillväxt i jämförelse med alternativ 1, får nu i stället kapaciteten tas i anspråk genom en kraftig expansion i inhemsk efterfrågan. Grundförutsåttningarna i alternativ III är därmed

&) samma yttre betingelser som i alternativ I b) oförändrade marknadsandelar för exporten

c) inhemsk konsumtion anpassas så att vi får fullt kapacitetsutnyttjande 1983

Alternativet presenteras i tabellerna 6.8 och 6.9. Av tabellerna framgår att alternativet ger en kraftig tillväxt av såväl offentlig som privat konsumtion. Denna tillväxt drar med sig en produktionstillväxt som är tillräcklig för att ge

Tabell 6.8 Försörjningsbalans 1977—1983, alt. Ill

Milj. kr. Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977—1983 Tillgång BNP 351 511 3.6 Import 91 524 4,7 Summa tillgång 443 035 3,9 Eflerfrägan Privat konsumtion 189 293 2,6 Offentlig konsumtion 100 925 3,1 Bruttoinvestering 71 403 2.6 Näringsliv 59 093 2,7 därav: industri 14 790 3,0 Offentliga myndigheter 12 310 2,0 Lagerinvestering —I 300 ' Tjänstenetto —2 407 14,9 Export 85 121 7,1 Summa efterfrågan 443 035 3.9

Tabell 6.9 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977—1983. alt. Ill Årlig procentuell ökningstakt

K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor Produktion 5.8 2.0 3,3 3,5 Produktivitet 7,1 3.6 —0.3 3,6 Sysselsättning, antal personer —0,3 —0.8 4,5 0,9

fullt kapacitetsutnyttjande. Produktivitetsökningen i industrin uppgår sålunda till maximala 7,1 %. Som man kan vänta sig blir bytesbalansunder- skottet mycket kraftigt i detta alternativ. Sålunda uppgår det 1983 till 19 100 milj. kr.

Det angivna alternativet belyser graden av strukturell obalans i ekonomin f. n. Om vi med bibehållna marknadsandelar söker nå fullt kapacitetsutnytt- jande får vi ett betydande underskott i bytesbalansen. Alternativet indikerar också att en ekonomisk-politisk strategi som siktar till att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande via expansion av den interna efterfrågan i sig rymmer betydande risker. De stora underskotten i bytesbalansen innebär en direkt risk för en press nedåt på kronan med åtföljande inflationsutveckling. Det är också möjligt att det höga inhemska relativa efterfrågetrycket gör det svårt att realisera ens den exporttillväxt som ligger i alternativet. Den fara som ligger i att överbrygga en svag internationell efterfrågetillväxt med en kraftig intern efterfrågan illustreras utmärkt av den svenska ekonomiska utvecklingen efter 1974, då bl.a. den höga interna efterfrågetillväxten drog med sig en utveckling av kostnader, priser och bytesbalans som till sist tvingade fram 1977 års politik med devalveringar och en kraftig åtstramning av den inhemska efterfrågetillväxten.

Avvikelser [ den internationella utvecklingen (alt. I V)

Vi har flera gånger tidigare berört den stora osäkerhet som ligger i bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen. De olika osäkerhetsfaktorerna har utförligt belysts i kapitel 4. Däri presenterades också två alternativ till den bedömning av den internationella utvecklingen som ligger i LU:s huvudalternativ. Dessa alternativ får siffermässigt ses som extremfall av två tänkbara utvecklingstendenser. Möjligheten av en mera positiv internationell utveckling än den som ligger i LU:s huvudalternativ representeras av ett alternativ som ger fullt kapacitetsutnyttjande i OECD- området 1985. Risken för en stagnerande internationell utveckling represen- teras av ett alternativ som i stort sett följer tendenserna i världsekonomin under 1977 och 1978.

I detta avsnitt skall vi studera vilka konsekvenser de angivna alternativen skulle ge för Sveriges del. Kalkylerna görs under förutsättning att den ekonomiska politiken utformas med sikte på att uppnå de mål som angavs inledningsvis. Vi antar också att utvecklingen av kostnader och priser anpassar sig till de krav som följer av att de angivna målen skall uppfyllas. Detta innebär att vi till vart och ett av alternativen för den internationella utvecklingen endast studerar en (bästa) möjlig svensk utveckling. Vi har ansett det vara alltför utrymmeskrävande att också här inom ramen för en given internationell utveckling studera flera olika möjligheter vad gäller den interna svenska utvecklingen. I valet mellan att presentera vad som skulle kunna liknas vid en spontan utveckling och en utveckling där den ekonomiska politiken medvetet inriktas på att uppfylla vissa mål, har vi valt den senare vägen. De alternativ som anges indikerar vilken ekonomisk utveckling som krävs i Sverige för att vissa centrala målsättningar när det gäller den ekonomiska politiken skall kunna realiseras. Det är mycket viktigt att hålla detta i minnet vid tolkningen av alternativen. Vi kommer också i

Tabell 6.10 Nyckeltal för internationellt högtillväxtalternativ 1977—1983 Procent per år

BNP-tillväxt i Världshandels- Internationella OECD-området tillväxt priser 4,6 7,5 6,0

anslutning till alternativen att diskutera huruvida utvecklingen ter sig genomförbar samt indikerar andra tänkbara förlopp vid de givna yttre omständigheterna.

Utgångspunkten i alternativ IV är det optimistiska internationella perspektiv som ger fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-området 1985. Detta utvecklingsförlopp för den internationella ekonomin har utförligt diskuterats i kapitel 4, varför vi här endast återger vissa nyckeldata beträffande förutsättningarna för den internationella ekonomins utveckling. Siffrorna anges i tabell 6.10. Förutsättningarna i övrigt när det gäller de ekonomiska sambanden och inriktningen av den ekonomiska politiken är desamma som i huvudalternativet. För att klargöra effekterna av den ändrade förutsätt- ningen beträffande internationell utveckling på den svenska ekonomin kan det vara lämpligt att börja diskussionen med internationell handel och bytesbalans.

Vi kan då först konstatera att en snabbare tillväxt i världshandeln minskar kravet på svensk exportindustri att vinna marknadsandelar. Därmed krävs inte heller en så kraftig nedgång i relativpriserna, som i huvudalternativet. Därför kan vi ta mera betalt för våra exportvaror samtidigt som vi behöver betala mindre för våra importvaror. Utvecklingen av terms-of—trade blir med andra ord mera förmånlig. Vi kan därför tillåta oss att ha en högre inhemsk konsumtion och en högre inhemsk import än i huvudalternativet. I tabell 6. 11 framträder detta mönster tydligt. Den privata konsumtionen ökar sålunda med 2,3 % per år, medan offentlig konsumtion ökar med 2,7 % per år. Motsvarande siffror för huvudalternativet är 1,8 och 2,2 %. Importökningen uppgår till 4,6 % per år attjämföra med huvudalternativets 4,0 %. Samtidigt är den volymmässiga ökningen av exporten något lägre än i huvudalterna- tivet. Mot denna utveckling av import och export svarar en sänkning av de svenska relativpriserna med 0,8 % om året.

När det gäller produktionssidan som belyses i tabell 6.12 uppnås fullt kapacitetsutnyttjande i alternativet, vilket bl. a. innebär att industrins produktivitetsökning uppgår till 7,1 % per år. Detta innebär att industrins produktivitetsreserv tas i anspråk även i detta scenario. Produktionsökningen i industrin är emellertid något lägre än i huvudalternativet. Detta förklaras dels av den något lägre exportökningen i alternativet men också av att den större importökningen gör att kraven på industriproduktion för hemmamark- naden minskar ijämförelse med huvudalternativet. Den minskade industri- produktionen leder i sin tur till att kravet på industriinvesteringar minskar. Den resulterande ökningstakten i dessa investeringar blir i detta alternativ 3.7 %.

Detta alternativ belyser bl. a. att det krav på relativt kraftiga relativpris- sänkningar, som ligger i huvudalternativet, till en del beror på att där

Tabell 6.11 Försörjningsbalans 1977-1983, alt. IV

Milj. kr., Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977—1983 Til/gäng BNP 351 511 3,7 Import 91 524 4,9 Summa tillgång 443 035 4.0 Efterfrågan Privat konsumtion 189 293 2.3 Offentlig konsumtion 100 925 2,7 Bruttoinvestering 71 403 2,7 Näringsliv 59 093 2,9 därav: industri 14 790 3,7 Offentliga myndigheter 12 310 1,6 Lagerinvestering —1 300 ' Tjänstenetto -—2 407 11,0 Export 85 121 8,2 Summa efterfrågan 443 035 4,0

förutsätts den svenska ekonomin nå fullt kapacitetsutnyttjande samtidigt som man inte uppnår detta i OECD-länderna. I alternativ IV når också OECD-länderna fullt kapacitetsutnyttjande. Därmed har vi såväl balans som fullt kapacitetsutnyttjande vid en mycket måttlig förskjutning i relativpri- serna. Den skillnad i relativprisförskjutning som uppkommer mellan alter- nativen betingas alltså direkt av den skillnad i världshandelstillväxt som finns mellan alternativen.

Ser vi till utvecklingen av priser och löner i alternativ IV erinrar vi oss att världshandelspriserna enligt våra förutsättningar stiger med 6 % om året, vilket är 0,5 % mera än i huvudalternativet. Därtill får vi, som redan påpekats, en relativprissänkning som är 0,5 % per år lägre än i huvudalter- nativet. Mätt i utländsk valuta ökar därför våra imponpriser 1 % snabbare äni huvudalternativet och våra exportpriser 1,5 % snabbare än i huvudalterna- tivet. Sammantaget blir alltså de utifrån kommande inflationsimpulserna till den svenska ekonomin betydligt kraftigare vid en gynnsam internationell utveckling än i huvudalternativet. Detta innebär att det mål om rimlig

Tabell 6.12 Produktion. produktivitet och sysselsättning 1977—1983, alt. IV Årlig procentuell ökningstakt

K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor Produktion 6,1 2,0 2,9 3,6 Produktivitet 7,1 3,6 —0,3 3,7 Sysselsättning, antal personer 0,1 —0,7 4,1 0,9

Tabell 6.13 Priser, tillväxttakter 1977—1983, alt. IV Procent per år

K—sektor 5,1 S-sektor 6,5 Privat konsumtion 5,8 Export 5.2 Import 6.0 BNP 6,0 Terms-of—trade —0.8

prisökningstakt som angavs inledningsvis ej kan realiseras om de utifrån kommande inflationsimpulserna får slå igenom på den svenska ekonomin. Den internationella prisökningen kan i princip endast hindras från att slå igenom i den svenska ekonomin genom en successiv appreciering av den svenska kronan. Genom att höja kursen på den svenska kronan ökar våra importpriser och exportpriser, mätt i svenska kronor, långsammare än motsvarande priser i utländsk valuta. Därigenom avskärmas i princip den snabba internationella prisökningstakten för den svenska ekonomin. Detta illustreras i tabell 6.13. som anger prisökningstakter i alternativ IV. Däri framgår att, genom en appreciering som totalt uppgår till 9 %, kan ökningen av de svenska importpriserna och exportpriserna begränsas till 6 respektive 5,2 % om året. Därmed begränsas också ökningen av de svenska konsu- mentpriserna till 5,8 %. Om vi i stället antagit att ingen appreciering äger rum hade motsvarande ökningstakt, vid oförändrade förutsättningar, i övrigt blivit 73 % om året. Alternativet skulle alltså i detta fall givit en relativt kraftig inhemsk inflation.

Vi kan konstatera att i detta scenario med kraftiga prisstegringar i utländsk valuta på svenska export- och importvaror. så är en apprecieringspolitik ett nödvändigt villkor för att dessa prisstegringar ej skall slå igenom i den svenska ekonomin. Samtidigt är denna politik ingalunda så enkel som den ter sig i de kalkyler vi arbetar med här. Apprecieringsstrategin innebär med nödvändighet en svår balansgång mellan önskemålet om en god utländsk konkurrenskraft å den ena sidan och önskemålet att undvika att importera den utländska inflationen å den andra sidan. Denna balansgång bjuder på stora problem bl. a. när det gäller den tidsmässiga förläggningen av åtgär- derna och den exakta avvägningen av åtgärdernas storlek.

Den bild av utveckling som ges av alternativ IV förefaller ändå vara relativt gynnsamt för denna typ av politik. Vi har nämligen här en situation där problemen att nå balans och fullt kapacitetsutnyttjande inte förefaller vara så stora. Samtidigt är ökningen av samtliga export- och importpriser relativt likformig. Om vi i stället tänker oss en utveckling liknande huvudalternati- vets med påtagliga externa och interna balansproblem vid en relativt svag internationell utveckling, kombinerat med kraftiga prisstegringar på vissa betydelsefulla råvaror eller livsmedel, är möjligheterna att utestänga de internationella inflationsimpulserna med hjälp av apprecieringar små. Visser- ligen skulle en appreciering i detta fall motverka importerade prisstegringar i svenska kronor. Samtidigt skulle emellertid apprecieringen allvarligt även-

tyra vår industris konkurrenskraft. Därmed skulle de redan tidigare svåra balansproblemen ytterligare försvåras.

I det här skisserade fallet finns det därför knappast något alternativ till att låta de internationella prisökningarna slå igenom i den svenska ekonomin. Politiken får i stället inriktas på att begränsa kompenserade pris- och kostnadshöjningar i den svenska ekonomin.

Det lågtillväxtalternativ för världsekonomin som presenterades i kapitel 4 är uppbyggt med utgångspunkt i ett antagande om att de nuvarande stagnationstendenserna i världsekonomin förblir bestående under hela den period vi betraktar. Vissa nyckeltal för denna internationella utveckling ges i tabell 6.14. [jämförelse med huvudalternativet innebär denna låga interna- tionella utveckling en dämpning av världshandelstillväxten med 1,4 % och en dämpning av den internationella prisutvecklingen med 0,5 %.

Det står klart att i detta fall skulle det vara utomordentligt svårt att i den svenska ekonomin nå såväl extern som intern balans i ett medelfristigt perspektiv. Extern balans vid fullt kapacitetsutnyttjande kan endast nås genom en kraftig exporttillväxt. Vid en svag världshandelstillväxt måste denna i betydande grad nås genom en ökning av våra marknadsandelar för exportvaror. Vid en världshandelsutveckling på 5 % om året skulle 3,2 procentenheter av vår årliga exporttillväxt behöva baseras på en ökning av marknadsandelar. Detta skulle kräva en årlig sänkning av våra relativpriser med 3 % om året eller en sammanlagd sänkning med 20 % mellan 1977 och 1983. Med tanke på den låga internationella prisstegringen i detta alternativ skulle detta kräva en utomordentligt återhållsam utveckling av priser och kostnader i Sverige under hela perioden. Det är mycket som talar för att en sådan utveckling knappast kan realiseras. För det första kommer svårighe- terna att genomföra den utveckling av löner, priser och vinster som krävs för den erforderliga förbättringen av vår konkurrenskraft vara mycket stora. Även om detta skulle lyckas kommer den svaga världshandelstillväxten att leda till att det blir mycket svårt att få igång en exportutveckling som medverkar till att produktivitetsreserven frigörs. Man måste också beakta de risker för ökad protektionism som uppstår vid en mycket svag internationell utveckling. Risk för protektionistiska motåtgärder från våra konkurrent- länder är i detta perspektiv uppenbar.

Sammanfattningsvis får man räkna med att vid en mycket svag interna- tionell utveckling är det inte möjligt för Sverige att ensamt nå fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans samtidigt. Eftersom vi bedömer sannolikheten som relativt liten att det internationella lågtillväxtscenariet skall realiseras. har vi inte gjort någon systematisk analys av frågan om vilket kapacitetsutnyttjande och vilken externbalansutveckling som kan vara

Tabell 6.14 Nyckeltal för internationellt lågtillväxtalternativ 1977—1983 Procent per år

BN P-tillviixt i Världshandels- Internationella OECD-området tillväxt priser

3.3 5.0 5.0

möjlig under dessa förhållanden. Det bör emellertid redan av ovanstående diskussion stå klart att om ett scenario liknande lågtillväxtalternativet realiseras, så kommer de närmaste årens ekonomiska utveckling att bli mycket problematisk.

Den ovanstående diskussionen belyser det avgörande inflytande den internationella ekonomiska utvecklingen har för betingelserna för vår egen ekonomiska utveckling och för kraven på den ekonomiska politiken. Vad som är en riktig ekonomisk politik bestäms i hög grad av den internationella utvecklingen och det är viktigt att man gör klart för sig den ekonomiska politikens möjligheter att balansera effekterna av en viss internationell utveckling. Samtidigt måste man vara medveten om den ekonomiska politikens begränsningar. Det är inte möjligt att iett medelfristigt perspektiv helt avskärma sig från den internationella utvecklingen. Även om det exempelvis kan vara möjligt att balansera en svag internationell utveckling med en förskjutning av relativpriserna, så påverkar denna förskjutning våra terms-of—trade, vilket i sin tur påverkar vårt konsumtionsutrymme.

Vi har också sett hur en mycket svag internationell utveckling kan tvinga oss att ge upp vissa centrala målsättningar för den ekonomiska politiken.

Snabb offentlig expansion (alt. V)

Avslutningsvis skall frågan om konsumtionsutrymmets fördelning mellan privat och offentlig konsumtion beröras. Den fördelning som här finns i huvudalternativet har tillkommit på relativt schablonmässiga grunder och man kan i princip tänka sig att målsättningarna beträffande extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande uppfylls även vid andra fördelningar mellan offentlig och privat konsumtion än den som finns i huvudalternativet. För att belysa innebörden i den avvägning det här är fråga om skall vi diskutera ett alternativ med en snabbare offentlig konsumtionsökning än i huvudalterna- tivets. Den ökningstakt av den offentliga konsumtionen som vi då ansatt är en fortsättning av den trendmässiga ökningen i såväl statlig som kommunal konsumtion under 1970-talet. Detta innebär för kommunernas del en årlig ökningstakt i konsumtion med 4,0 % och för statens del med 1,4 %. Vid en sådan utveckling har de erforderliga investeringarna för kommunernas del beräknats öka med 3,0 % och för statens del minska med 0,4 %. Förutsätt- ningarna i övrigt är desamma som i huvudalternativet. Beräkningen är att betrakta som en känslighetskalkyl, varför vi inte har tagit ställning till frågan på vilka områden inom stat och kommun som den ökade expansionen kommer att ske i detta alternativ.

De totalekonomiska effekterna av en vridning i efterfrågans inriktning mellan privat och offentlig konsumtion fick en utförlig belysning i LU 75, varför det här kan vara tillräckligt att peka på de viktigaste effekterna av en ökad offentlig expansion.

Eftersom vi i huvudalternativet förutsatt fullt kapacitetsutnyttjande så kan den offentliga konsumtionen endast öka genom att den privata konsum- tionen samtidigt dras ner. Denna neddragning får tänkas ske genom ett ökat skatteuttag. Importinnehållet iden offentliga konsumtionen är lägre än i den privata konsumtionen. Därför leder en vidgning mot ökad offentlig konsum- tion till minskad import. Detta leder i sin tur vid ett givet bytesbalansmål till

Tabell 6.15 Försörjningsbalans 1977—1983, alt. V

Milj. kr., Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977—1983 Tillgång BNP 351 511 3,6 Import 91 524 4,0 Summa tillgång 443 035 3,7 Etter/lagun Privat konsumtion 189 293 1,4 Offentlig konsumtion 100 925 3,2 Bruttoinvestering 71 403 2,7 Näringsliv 59 093 2,8 därav: industri 14 790 3,7 Offentliga myndigheter 12 310 2.1 Lagerinvestering —I 300 ' Tjänstenetto —2 407 1 1,0 Export 85 IZI 8,1 Summa efterfrågan 443 035 3,7

ett minskat exportkrav. I den modell vi arbetar med här ger detta effekter på relativprisutvecklingen såtillvida att kravet på relativprissänkning minskar. Detta ger i sin tur effekter på den reala utvecklingen i ekonomin. Produk- tions- och investeringssidan i ekonomin berörs direkt genom att tillväxt- takten i offentlig produktion ökar men minskar för privat produktion. Detsamma gäller privata och offentliga investeringar. Inom den privata sektorn sker en vidgning för industrin till övriga sektorer. Detta förklaras dels av att det låga industrivaruinnehållet i offentlig konsumtion, men också av den nedgång i exporten som vi tidigare berört. Den relativa sänkningen av industriproduktionen drar också med sig en nedgång i ökningstakten för industriinvesteringarna. Vi får alltså i detta alternativ en mindre kapitalut- rustning i industrin 1983 än i huvudalternativet.

De siffermässiga resultaten av alternativet framgår av tabellerna 6.15 och 6.16 som visar försörjningsbalans och produktionsutveckling för alternativet. När det gäller den centrala avvägningen mellan offentlig och privat konsum-

Tabell 6.16 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977—1983, alt. V Årlig procentuell ökningstakt

K—sektor S-sektor Offentlig Totalt

sektor Produktion 6,1 1,7 3,4 3,6 Produktivitet 7,1 3,5 —O,3 3,7 Sysselsättning, antal personer 0,0 —l ,0 4.6 0,9

tion ser vi att den uppdragning av offentlig konsumtion med 10 procenten- heter som här skerjämfört med huvudalternativet ger en neddragning av den privata konsutntionens ökningstakt med 0,4 procentenheter till en tillväxt- takt på 1,4 % per år. Som påpekats tidigare får vid oförändrad sparkvot neddragningen i den privata konsumtionen ske genom en ökning av skatteuttaget. Ser vi till skatteuttaget som procent av BNP är detta 1,5 procentenheter större i detta alternativ än i huvudalternativet.

Innebörden av det högre skatteuttaget skall illustreras närmare genom en jämförelse mellan de förändringar i skatteuttaget som krävs i detta alternativ respektive i huvudalternativet. Beräkningarna utgår från de jämförelser mellan skattekrav och skatteautomatik som genomförs för huvudalternativet i kapitel 10. Ur den finansiella analysen framkommer den skatteutveckling som krävs för samhällsekonomisk balans. Denna kan jämföras med den skatteutveckling som framkommer om man förutsätter att inga förändringar av skatteskalor och skatteregler (utom indexregleringar) genomförs. Det gap som uppkommer mellan dessa båda skatteberäkningar antyder kravet på skattehöjningar eller utrymmet för skattesänkningar vid samhällsekonomisk balans. I beräkningarna har schablonmässigt förutsatts att den kommunala budgeten 1983 skall vara balanserad samt att erforderliga skatteförändringar sker i inkomstskatten. Resultaten för alternativ I och alternativ V anges i nedanstående tablå.

Erforderliga skatteförändringar i alternativ I och alternativ V

Kommunalskatt Statsskatt utöver indexregle- rad skatteskala

Miljarder kr. Uttag Miljarder kr.

Alt. I 3,4 1,0 4 Alt. V 10,7 3,10 8,4

Av tablån framgår att kravet på kommunalskattehöjningar skärps från 1 kr. till 3,10. Samtidigt uppstår ett krav på höjning av statsskatten med 8,4 miljarder kr. utöver automatiken. I huvudalternativet krävs inga extra skattehöjningar utöver automatiken. En viktig fråga är vilka effekter dessa skattehöjningar har på ekonomin utöver att den offentliga sektorns intäkter ökar. Även om detär svårt att bestämma effekternas storlek torde det stå klart att man måste räkna med att sådana effekter uppstår. Vi skall här endast peka på tre områden där en ökning av det totala skatteuttaget ger effekter på ekonomin i övrigt.

1. Det första området är den underliggande produktivitetsutvecklingen. Vi har på flera ställen i utredningen pekat på vikten av flexibilitet och rörlighet i ekonomin för att den produktivitetsutveckling som ligger i LU:s huvudalter- nativ skall kunna åstadkommas. Det står klart att ett högre skatteuttag gör det svårare att stimulera exempelvis en yrkesmässig och geografisk rörlighet genom ekonomiska incitament. Att uppskatta den kvantitativa betydelsen av ökade skatter härvidlag är emellertid mycket svårt. Man måste också hålla i

minnet att näringspolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken har ett betydande inflytande på ekonomins utveckling i de nämnda avseen- dena.

2. Det är en vanlig hypotes att förändringar i skatteuttaget påverkar löneut- vecklingen. Med utgångspunkt från denna hypotes har regeringarna i flera länder använt sig av inkomstskattesänkningar som ett medel att få löntagarna att dämpa sina lönekrav. I Sverige kan man peka på de 5. k. Hagauppgörel- serna där sänkningar av inkomstskatten spelat en liknande roll. Det finns flera internationella undersökningar som påvisat den omvända effekten, nämligen att höjningar av skatter leder till snabbare löneutveckling. Bl. a. har i en nyligen publicerad OECD-studie visats att denna effekt i flera olika länder varit betydande. Förekomster av ett sådant samband betyder bl. a. att en snabb skatteftnan- sierad tillväxt av offentlig sektor är inflationsdrivande från kostnadssidan. Alternativet V bör mot denna bakgrund ha en något snabbare löne- och prisutveckling än i huvudalternativet.

3. En fråga som diskuterades utförligt i LU 75 är sambandet mellan skatteuttaget och hushållens sparkvot. Speciellt i ett utgångsläge med mycket högt hushållssparande är det sannolikt att hushållen är obenägna att låta en skattehöjning fullt ut slå igenom i sänkt konsumtionsstandard. I stället kompenserar man sig för skattehöjningar genom att dra ned sparkvoten. Om ett sådant samband gäller kommer skattehöjningskravet att bli större i alternativ V än vad som angavs ovan. Utgångspunkten för skattekravet varju att en viss utveckling av den privata konsumtionen skulle uppnås. Om hushållen drar ner sparkvoten vid en skattehöjning måste det naturligtvis till en skattehöjning som är större än den konsumtionsneddragning man avser att åstadkomma. Även denna effekt är emellertid svår att kvantifiera, varför vi inte har tagit explicit hänsyn till den i kalkylerna för alternativ V. En mer utförlig diskussion av de samband som diskuterats här ges i kapitel 10. Vad som sagts här indikerar emellertid att de finansiella konsekvenserna av snabbare offentlig expansion är svårkvantifterade. Mycket talar för att det kommer att leda till en ökad press på priser och kostnader. Det är också lätt att underskatta de skattehöjningskrav som följer med den ökade expansionen. Det senare beroende bl. a. på att man inte tar med i beräkningen de sekundära effekter på ekonomin som en skattehöjning ger upphov till.

' ' . If.. I-"' "'|'- 'I'J'ill'l'

|. :| .."-Jul- 4”. 'I ' IRI; _? I'll-F- II"-* - ' * .ru !"-"."'

ll' . | ._|] 'i ..

' L;- -. .I *;"J- ' _:fl . _ I&IIIE'FE

ll. _- . |. 'I-

7. Bytesbalans och utrikeshandel

De senaste årens stora och snabbt växande underskott i Sveriges löpande transaktioner med omvärlden har medfört att bytesbalansens utveckling fått en central roll i LU:s avvägningsdiskussioner. I utredningsarbetet har vi betraktat det som ett viktigt mål att bytesbalansen undergår en påtaglig förbättring under prognosperioden. Den förutsättning om byteshandels- utvecklingen vi lagt ini kalkylerna ger grund för återställande av den externa balansen vid mitten av 1980-talet.

Huruvida denna målsättning skall kunna förverkligas beror på en rad olika faktorer som utvecklingen av världshandelns volym och sammansättning, den internationella och svenska prisutvecklingen, den svenska industrins konkurrenskraft osv. Flera av dessa faktorer diskuteras på andra ställen i utredningen. I detta kapitel skall vi därför koncentrera framställningen till pris- och volymutvecklingen av den svenska exporten och importen samt precisera de förutsättningar som i övrigt ligger bakom utvecklingen av de olika posterna i bytesbalansen.

Ett av LU:s huvudresultat är att det ej är möjligt att åstadkomma såväl fullt kapacitetsutnyttjande som en förbättring i bytesbalansen utan en fortgående sänkning av de svenska relativpriserna gentemot utlandet. De ekonomiska och finansiella förutsättningarna för en sådan utveckling behandlas bl. a. i kapitlen 6 och 10. I detta kapitel redogör vi för de analyser av varuexportens och -importens priskänslighet som används i LU-arbetet. Vi anger också hur efterfrågeutvecklingen för export och import framkommer som ett resultat av våra antaganden om den internationella utvecklingen och om relativpri- sernas utveckling.

7.1. Bytesbalansen

7.1.1. Den historiska utvecklingen och den aktuella problemställningen

Under 1960-talets senare hälft försämrades Sveriges bytesbalans kraftigt. En snabb försämring av tjänstebalansen på grund av turistnettots utveckling samt en kraftig ökning av transfereringarna till utlandet genom en ökning av u-landsbiståndet förklarar större delen av denna försämring. 1970 uppgick underskottet i varu- och tjänsteutbytet samt transfereringarna med utlandet till ca 1,5 miljarder kr. Genom att den ekonomiska politiken inriktades på ett snabbt återställande av balansen förbättrades bytesbalansen kraftigt under 1971 och 1972. Under loppet av 1973 kan Sverige anses åter ha nått ett läge

med strukturell balans i utrikestransaktionerna. Med strukturell balans avses då en situation vid vilken in- och utflöden på bytesbalansen går jämnt upp, mätt vid fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. 1973 års internationella högkonjunktur innebar en kraftig förstärkning av vår nettoställning gentemot utlandet. Bytesbalansen detta år visade ett överskott på ca 5,3 miljarder kr. Prishöjningarna 1973 och 1974 på olja oljepriserna i stort sett femdubblades dessa år men också andra råvaror i vår import medförde emellertid en drastisk omsvängning av vår externbalans. Ett underskott på ca 4,2 miljarder kr. registrerades 1974. Härigenom uppkom på nytt en strukturell obalans i våra utrikestransaktioner.

Den statistiska bilden över bytesbalansutvecklingen efter 1974 har visat på stora och snabbt ökande underskott. I den reviderade nationalbudgeten 1978 (RNB 78) bedömdes bytesbalansen ha gett ett underskott på 14 920 milj. kr. 1977, vilket motsvarar 4,2 % av BNP samma år. Bakom denna försämring av vår externbalans efter 1974 ligger flera faktorer, såsom den försämrade konkurrenskraften genom kostnadsutvecklingen 1975—1976 och en jämfört med omvärlden snabb tillväxt av inhemsk efterfrågan. Underskotten i såväl varu- och tjänsteutbytet som transfereringarna med utlandet har ökat snabbt. Försämringen av tjänstebalansen förklaras i betydande utsträckning av minskningen i sjöfartsnettot och fortsatt ökande underskott i turistutbytet med utlandet. Ökningen av underskotten på transfereringsbalansen beror främst på ökat u-landsbistånd och ökande ränteutgifter som följd av de senaste årens upplåning i utlandet.

Samtidigt som de senare åren uppvisat stora underskott i utrikestransak- tionerna har betalningsbalansstatistiken visat på en oförklarad restpost av betydande storlek. Från 1974 till 1975 ökade restposten med 5 miljarder kr. och har sedan dess legat på en hög nivå. Restpostens värde 1977 motsvarade ett nettoinflöde av valutor om ca 7,4 miljarder kr., dvs. i det närmaste hälften av det underskott som statistiken för bytesbalansen anger för samma år. Betalningsbalansdelegationen utreder f.n. orsakerna till det valutainflöde som samlas upp under restposten. I syfte att kunna ge en uppskattning av vad vi bedömt vara det faktiska underskottet i utrikestransaktionerna och den belastning detta utgör för folkhushållet har vi gjort vissa mycket schablon- mässiga korrigeringar av den officiella statistiken. En del av restposten har betraktats som icke-registrerade transfereringar och antagits ge ett inflöde om 2 000 milj. kr. per år. En annan del av restposten har förutsatts förklaras av kortfristiga, räntefria krediter i samband med utrikeshandeln. Dessa krediter har antagits uppgå till I 500 milj. kr. per år från och med 1978. Det korrigerade bytesbalansunderskottet 1977 enligt våra förutsättningar uppgår således till 12 920 milj. kr. Även efter hänsynstagande till vissa intäktsströmmar som fångas upp under restposten är underskottet i Sveriges utrikestransaktioner med omvärlden av betydande storlek.

Som framgått av framställningen ovan hari betalningsbalansstatistiken under senare år förelegat en s.k. restpost av betydande storlek. De nettoflöden av valutor som redovisas under restposten beror på olika brister i den statistiska täckningen av varu-. tjänste- och kapitaltransaktionerna med omvärlden brister vars närmare orsaker är mycket ofullständigt kända. Under ledning av betalningsbalansdelegationen, som är ett samrådsorgan mellan ekonomidepartementet, statistiska centralbyrån (SCB) och riksbanken, klarläggs f. n. olika felkällor i det statistiska underlaget för betalnings-

balansredovisningen. En kartläggning av uppgiftskällorna har visat att betydande fel föreligger i både den reala och den finansiella statistiken. I huvudsak består felen i att inte alla transaktioner registreras. Detta gäller i särskilt hög grad handelskrediterna och tjänsteposten. Enligt en preliminär sammanställning av enkätuppgifter som SCB insamlat i samband med en undersökning för betaIningsbalansdelegationens räkning var tjänsteexporten 1977 för I 500 undersökta företag ca 2,2 miljarder kr. högre än det värde för dessa företag som angavs i den officiella statistiken (4,8 miljarder kr.).

Resultatet av betalningsbalansdelegationens fortsatta arbete kommer sannolikt att föranleda betydande revideringar av bl. a. nationalräkenskaperna. Det är naturligtvis inte möjligt att föregripa dessa revideringar i LU. För att ändå i någon mån ta hänsyn till de resultat som redan framkommit har vi gjort vissa mycket schablonmässiga korrigeringar av den officiella statistiken. Dessa kan emellertid inte läggas in direkt som justeringar av exporten eller importen eftersom hela NR-systemet då skulle påverkas. Vi har i stället lagt in en korrigeringspost bland transfereringarna. Dessa har höjts med 2 000 milj. kr. per år. Bytesbalansunderskottet blir därigenom 2 000 milj. kr. mindre varje år än eljest. I övrigt påverkas inte LU-kalkylerna av den gjorda korrigeringen. Vår bedömning har varit att vi genom denna korrigering fått en bättre bild av det faktiska bytesbalansunderskottet. Av resp. års underskott fr. o. m. 1978 har vidare 1 500 milj. kr. antagits finansieras genom räntefria krediter.

Det bör betonas att de korrigeringar av den officiella betalningsbalansstatistiken vi gjort inte innebär något ställningstagande från vår sida beträffande de verkliga orsakerna till de valutaflöden som samlas upp i restposten.

Utvecklingen under 1978 har, så långt vi kunnat följa den, inneburit en betydande förbättring av bytesbalansen. Förbättringen av exporten torde i allt väsentligt bero av utvecklingen på volymsidan. Såvitt nu kan bedömas torde utvecklingen under 1978 ha inneburit att vi återvunnit marknadsandelar. Uppbromsningen av importens värdemässiga tillväxt torde framför allt bero av en kraftig lageruttömning. Minskningen i den privata konsumtionen och industriinvesteringarna har också bidragit till en återhållsam importtillväxt. En viss rekyl på importsidan kan påräknas under 1979. när den privata konsumtionen och investeringarna åter börjar öka och ett omslag äger rum på lagersidan. Även om vår externbalans utvecklats i gynnsam riktning under 1978 kvarstår således betydande problem att lösa innan Sverige åter nått balans i utrikesbetalningarna.

En politik som innebär att ett underskott i våra utrikesbetalningar av nuvarande storleksordning permanentas för lång tid framöver är som framhålls i kapitel 6 förenad med stora risker. Handlingsfriheten i den ekonomiska politiken minskar om utländska kreditgivare börjar ställa krav på denna. Den skuldökning i utlandet som upplåningen medför drar betydande räntekostnader även i reala termer. Sårbarheten för chocker i den internatio- nella ekonomin blir särskilt stor för ett land som Sverige med dess stora utlandsberoende. En helt nödvändig uppgift för den ekonomiska politiken under de närmaste åren måste således vara att vända de senaste årens ogynnsamma utveckling av externbalansen och återföra ekonomin till ett förlopp som på sikt ger balans i utrikestransaktionerna. I våra kalkyler har vi förutsatt en minskning av bytesbalansunderskottet till 5 000 milj. kr. 1983 i löpande priser (efter korrigering för icke-registrerade intäkter om 2 000 milj. kr.). Goda möjligheter att vid mitten av 1980-talet åter nå balans i utrikestransaktionerna skulle därmed föreligga. En snabbare förbättring av våra utrikesbetalningar vore i och för sig mycket önskvärd, men skulle enligt

Diagram 7.) Sveriges export- och importpriser samt terms-of-trade ] 965-1 983 . Årlig procen- tuell/örändring.

våra kalkyler innebära så betydande inskränkningar i det inhemska resurs- utrymmet att den inte bedöms som möjlig att åstadkomma.

7.1.2. Export- och importprisernas utveckling

Fram till början av 1970-talet utvecklades export- och importpriser förhål- landevis likartat, dvs. Sveriges relativpriser gentemot utlandet eller terms-of- trade förändrades inte nämnvärt. Därefter har för Sveriges del ökningstak- terna för export- och importpriserna skilt sig påtagligt under enskilda år. Prishöjningarna 1973—1974 på råvaror i internationell handel, främst olja, medförde en betydligt snabbare ökning av våra importpriser än av export- priserna. 1974—1975 gällde däremot det omvända förhållandet: prishöjning- arna på svenska exportprodukter översteg betydligt prisstegringstakten för importen, vilket innebar en påtaglig höjning av Sveriges relativpris gentemot utlandet. Valutajusteringarna 1976 och 1977 medförde därefter att import- prisernas ökningstakt under 1977 kom att klart överstiga prisstegringen för vår export (jämför diagram 7.1).

En fundamental förutsättning i LU:s övervägande beträffande den eko- nomiska utvecklingen 1977—1983 är, som framgår av diskussionen i kapitel 6, att Sverige genom en i förhållande till omvärlden långsam kostnadsutveck- ling skall kunna återta tidigare förlorade marknadsandelar och få en gynnsam exportutveckling samt en dämpad importutveckling. För att få till stånd en efterfrågeutveckling för svensk export som är förenlig med den förutsatta minskningen i bytesbalansunderskotten krävs enligt våra kalkyler att priset

%

35

30

25

20_

15

lmportpris 10

Exportpris

* & Sveriges relativpris (terms of trade)

/_---__-

År 1965 70 3 75 77 83

för svensk export 1977—1983 i genomsnitt ökar 1,8 % långsammare varje år än den genomsnittliga prisnivån i världshandeln, allt uttryckt i internatio- nella priser.

Utgångspunkt för våra bedömningar av de svenska importprisernas utveckling har varit förutsättningarna beträffande världshandelns prisut- veckling (se kapitel 4). Priserna i internationell valuta för svensk import av olika kategorier av varor har antagits öka i samma takt som priserna för motsvarande varor i den internationella handeln. Vid översättning från varugrupper till LU:s sektorsystem har importpriserna för jord- och skogs- bruksprodukter samt skyddad och konkurrensutsatt livsmedelsindustri antagits följa den internationella prisutvecklingen för jordbruksvaror. Till import (och export) i extraktiv industri räknas handel med råoljor,järnmalm samt övriga mineraler. Prisutvecklingen för råolja och övriga mineraler har bestämts med utgångspunkt i antagandena om den internationella prisut- vecklingen för dessa varukategorier. Prisutvecklingen lör extraktiv industri totalt har därefter beräknats genom att sammanväga prisantagandena för råolja och övriga mineraler med resp. varukategoris andel av importen i sektorn som vikt. (Från ev. import av malm kan bortses i detta sammanhang.) Importpriset för sektorn petroleum- och kolindustri har kopplats till oljepri- sets utvecklingstakt. Priset för importen till övriga varuproducerande sektorer har antagits utvecklas i takt med den internationella prisnivån för färdigvaror. Vad gäller tjänsterna har dessas priser antagits utveckla sig i takt med färdigvarornas priser.

De antaganden som här gjorts beträffande den internationella prisutveck- lingen för enskilda varugrupper inkl. tjänster ger sammantaget en prissteg- ring för den svenska importen på 5,6 % per år 1977—1983 uttryckt i internationella priser, se tabell 7.1.

Exportprisernas utveckling 1977—1983 har bestämts med utgångspunkt i antagandena om utvecklingen av världsmarknadspriserna, utvecklingen för

Tabell 7.1 Export- och importprisernas utveckling 1977—1983 Årlig procentuell förändring

Sektor Export- Import- priser priser

Jordbruk, skogsbruk och

livsmedelsindustri 3,2 4,3 Extraktiv industri 1,8 4,9 därav: olja — 4,5

mineraler exkl. järnmalm 4,9 6,7 järnmalm 0,5 — Petroleum- och kolindustri 3,4 4,5 Övriga varuproducerande sektorer 3,8 5,9 Varor totalt 3,8 5,5 Tjänster totalt 3,8 5,9 Totalt 3,8 5,6

Anm.: Utvecklingen av Sveriges export- och importpriser uttrycks i tabellen i internationella priser.

motsvarande sektor och kravet på sänkning av relativpriset för svensk export. Viss hänsyn har därvid också tagits till de utvecklingslinjer inom de enskilda sektorerna som nu kan skönjas. Exportpriset för sektorerna jordbruk, skogsbruk och livsmedelsindustri samt petroleum- och kolindustri har antagits öka 1,1 % långsammare varje år än motsvarande importpris, dvs. med 3,2 resp. 3,4 % per år 1977—1983. En separat prisprognos har gjorts för järnmalm. Järnmalmspriset bedöms öka med 0,5 % per år 1977—1983. Eftersom priset på järnmalm föll kraftigt 1977—1978 förutsätter denna prognos en relativt snabb prisökning förjärnmalm 1978—1983. En samman- vägning av prisantagandena för järnmalm och övriga mineraler ger en exportprisökning på 1,8 % per år 1977—1983 för extraktiv industri totalt. Exportpriset för övriga varuproducerande sektorer — i denna grupp ryms flertalet av våra mest betydande exportnäringar— och tjänster antas öka 3,8 % per år 1977—1983. Sammantaget ger här gjorda förutsättningar om utveck- lingen för de enskilda sektorerna en prisökningstakt för svensk export totalt på 3,8 % 1977—1983. Relativpriset för svensk export skulle därmed sjunka med i genomsnitt 1,8 % varje år eller 11,3 % under hela perioden 1977—1983. Alla dessa bedömningar avser utvecklingen i internationell valuta.

Vid omräkning av dessa prisantaganden till svensk valuta måste hänsyn tas till växelkursjusteringarna under 1977. Enligt nu tillgängliga uppgifter uppgick den genomsnittliga valutakursförändringen 1977—1978, mätt med de vikter som ingår i den s. k. valutakorgen, till drygt 8 %. En stor del av den relativprissänkning för svensk export under perioden 1977—1983 som vi förutsatt har således redan åstadkommits till följd av vidtagna valutakursjus- teringar. Den återstående delen av anpassningen av våra relativpriser har vi förutsatt ske genom en återhållsam inhemsk kostnadsutveckling.

7.1.3. Transfereringarna

Underskottet i transfereringarna till och från utlandet har som framhålls ovan ökat kraftigt under de senaste 10—15 åren. 1974—1977 försämrades transfere- ringsnettot med i genomsnitt ca 650 milj. kr. per år. Enligt RNB 78 svarade transfereringarna för drygt 40 % av det totala bytesbalansunderskottet 1977.

Våra kalkyler för transfereringsnettots utveckling 1977—1983 redovisas i tabell 7.2. Under posten löner m. m. registreras betalningar till i utlandet placerad i svenska företag anställd personal resp. utländska företags anställda i Sverige. En trendframskrivning av bruttoströmmarna ger ett överskott för löner m. m. på ca 250 milj. kr. 1983.

Räntebetalningar och utdelningar till och från utlandet gav 1977 ett under- skott på 2 074 milj. kr. Vid beräkning av räntenettots utveckling fram till 1983 har den effektiva räntan, dvs. räntesatsen på lånen med hänsyn tagen till emissionsvillkor etc. på utlandsupplåningen 1977—1983 antagits vara 8,5 %. Den genomsnittliga inflationstakten för OECD-området har som framgår av kapitel 4 förutsatts uppgå till 6,3 % per år 1977—1983. Antagandet om räntesatsen på upplåningen svarar således mot ett realt avkastningskrav på 2,2 % från långivarnas sida under perioden i fråga. Det räntenetto som härrör ur tillgångar och skulder i utgångsläget antas inte ändras under kalkylperio- den. En annan förutsättning av betydelse för utfallet i ränteberäkningarna är

tidsprofilen för bytesbalansunderskottets minskning under prognosperioden. Vid beräkningarna av utlandsskuldens förändring 1977—1983 har vi utgått från den prognos för bytesbalansens utveckling fram till 1980 som anges i RNB 78 tillsammans med förutsättningen att underskottet efter 1980 minskar linjärt till 5 000 milj. kr. 1983. En tredje förutsättning är de ovan nämnda korrigeringar av den officiella betalningsbalansstatistiken vi gjort i syfte att kunna beakta effekten på nettoupplåning, räntebelastning av utlandslånen m. m. av det valutainflöde som registreras under restposten. Enligt de kalkyler som utförts med utgångspunkt ide angivna förutsättning- arna kommer räntor och utdelningar att ge ett underskott på 5 500 milj. kr. 1983.!

Underskottet i betalningarna för licenser, royalties och patent har ökat snabbt under 1970-talet. Denna utveckling återspeglar den växande bety- delsen av internationellt utbyte av tekniskt kunnande. Transaktionerna på detta område är emellertid mycket ofullständigt belysta i statistiken. Under- skottet på denna post 1983, 400 milj. kr., har beräknats genom framskrivning av utgifts- och inkomstströmmarna.

Vid beräkningen av u-landsbiståndet har det nuvarande enprocentmålet antagits ligga kvar 1983, dvs. anslagen till u-landsbistånd förutsätts uppgå till 1 % av BNP i löpande marknadspriser. Den tillgängliga biståndsramen antas utnyttjas fullt. Tidigare under 1970-talet understeg de faktiska utbetalning- arna för biståndsverksamhet regelmässigt de belopp som sattes av för detta ändamål. Inom enprocentsramen skall i princip också rymmas biståndskre- diter till enskilda länder och internationella biståndsorgan. [ betalningsba- lansstatistiken redovisas emellertid sådana krediter under kapitalbalansen och de påverkar således inte bytesbalansen. Enligt våra prognoser för BNst pris- och volymutveckling 1977—1983 kommer biståndsramen att uppgå till ca 6 100 milj. kr. 1983. Under förutsättning att biståndskrediterna utgör 500 milj. kr. detta år skulle den del av u-landsbiståndet som redovisas i bytesbalansen således uppgå till 5 600 milj. kr. 1983.

Under posten övriga transfereringar redovisas bl. a. försäkringspremier, privat u-landsbistånd och gästarbetaröverföringar. På basis av analyser av utvecklingen för enskilda delposter har övriga transfereringar bedömts ge ett underskott på 1 700 milj. kr. 1983.

Inklusive den tidigare omnämnda korrigeringsposten på 2 000 milj. kr. samt

1 Skuldökningen 1977—1983 har beräknats genom kumulering av bytesbalansunder- skotten varje enskilt år. Denna metod underskattar Skuldökningen om direktinveste- ringarna i utlandet är större än de utländska företagens investeringar i Sverige. Denna underskattning torde vara av försumbar betydelse i beräkningarna av räntenettots utveckling. Enligt riksbankens beräkningar hade Sverige vid slutet av 1977 en nettoskuld i utlandet på 9,8 miljarder kr,, vilket motsvarade ca 2,8 % av BNP samma år. Värdet av tillgångarna uppskattas till 74,2 miljarder kr. och skulderna till 84,0 miljarder kr. Sveriges nettotillgodohavanden i utlandet vid utgången av 1974 uppskattas till 13,8 miljarder kr. Underskotten i vår externbalans åren 1975 t. o. rn. 1977 har således inneburit att nettotillgångarna i utlandet minskat med ca 23,6 miljarder kr. Under de härangivna förutsättningarna kan den ackumulerade nettoskulden i utlandet vid slutet av 1983 beräknas uppgå till ca 60 miljarder kr. i löpande priser, vilket med våra förutsättningar om pris- och produktionsutvecklingen svarar mot drygt 10 % av BNP 1983.

den i bytesbalansstatistiken sedvanliga korrigeringsposten på 400 milj. kr. skulle enligt våra beräkningar underskottet på transfereringsbalansen öka från 4110 milj. kr. 1977 till ca 10 600 milj. kr. 1983 (se tabell 7.2).

7.1.4. Tjänstenettot

Underskotten på tjänstebalansen har ökat snabbt under de senaste åren. De växande underskotten förklaras av förändringar på både pris- och volymsi- dan. Under prognosperioden kan man emellertid räkna med att importen av tjänster volymmässigt kommer att öka klart långsammare än tidigare. Både den långsamma ökningen iden privata konsumtionen och relativprisutveck- lingen gentemot utlandet talar härför. Dessutom kan exporten av tjänster, räknat i volymtermer, väntas öka betydligt snabbare än tidigare på grund av den prisutveckling som förutsätts i kalkylerna. Vårt antagande om relativ- prisernas förändring medför emellertid att tjänsteexporten och -importen värdemässigt utvecklas så att underskotten i tjänsteutbytet även fortsätt- ningsvis ökar snabbt i löpande priser. Kalkylerna för sjöfartsnettots utveckling baseras på resultat som fram- kommit i samband med den särskilda sektorstudien för sjöfartsnäringen och som redovisas i avsnitt 9.8.2. Vid omräkning av sektorstudiens volympro- gnoser till vården i löpande priser har de olika delposterna i sjöfartsnettot (skeppsfournering, charterhyror, godsfrakter, reparation av fartyg etc.) infla- terats med prisindexar som beräknas på basis av prisantagandena för motsvarande kategori av varor eller tjänster (se tabell 7.1). Någon särskild bedömning av fraktsatsernas utveckling 1977—1983 har således inte gjorts. Enligt kalkylerna kommer sjöfartsnettot 1983 att uppgå till 2400 milj. kr. uttryckt i löpande priser. Värdet 1977 uppgick enligt RNB 78 till 3 006 milj. kr.

Till posten övriga transporter förs bl. a. llygfrakter samt utbyte av post- och teletjänster, Volymprognosema för dessa tjänster baseras på resultat från

Tabell 7.2 Tranfereringsnettot 1970—1983 Milj. kr.. löpande priser

1970 1974 1977 1983 Genomsnittlig årlig föränd- ring

1970— 1974— 1977— 1974 1977 1983

Löner m. m. — 36 23 81 250 15 19 30 Räntor och utdelningar 85 — 79 —2 074 — 5500 — 41 —665 — 600 Licenser, royalties, patent —149 — 345 — 257 — 400 — 49 29 — 20 U-landsbistånd (exkl. biståndskrediter) —615 —1 296 —2 857 — 5600 —l70 —520 — 450 Övriga transfereringar —340 — 878 —1 403 1 700 —l35 —l75 50 Korrigeringspost” 400 400 2 400 2 400 0 667 0

Summa transfereringar —655 —2 175 —4 110 —lO 600 —380 —645 —1 100

Inkl. den schablonmässigt gjorda förutsättningen om ett icke registrerat nettoinflöde av transfereringar på 2 000 milj. kr. 1977 och 1983.

Tabell 7.3 Tjänstenettot 1970—1983 Milj. kr., löpande priser

1970 1974 1977 1983 Genomsnittlig årlig förändring

1970— 1974— 1977— 1974 1977 1983

Sjöfartsnetto 2 114 3 868 3 006 2 400 438 287 —100 Övrigatransporter 185 111 185 — 400 — 19 — 99 — 50 Resenetto —1 748 —2 232 —3 601 —5 800 —121 456 —350 Övriga tjänster — 888 —1 799 —3 443 41500 —227 — 548 -200 Korrigeringspost 400 400 400 400 0 0 0

Summa tjänstenetto 63 348 —3 823 -7 900 71 —1 390 —700

sektorstudien för samfärdseln. Tillsammans med våra prisantaganden ger dessa prognoser ett underskott på 400 milj. kr. i löpande priser 1983.

Underskotten på turistbalansen har ökat starkt under 1970-talet. Nettout- flödet av resevaluta 1977 uppgick till ca 3 600 milj. kr. Mot bakgrund av det begränsade utrymmet för ökning av den privata konsumtionen och den i våra kalkyler förutsatta relativprisutvecklingen har vi förutsatt en förhållandevis långsam volymtillväxt av importen av turisttjänster under prognosperioden. På basis av förutsättningar om relativprisutvecklingen har vi vidare förutsatt en förhållandevis snabb volymtillväxt i exporten av turisttjänster.l Den relativt snabba ökning av importpriset i förhållande till exportpriset för tjänster som förutsätts i våra kalkyler innebär dock att underskottet på turistbalansen i löpande priser ökar snabbt i värde under prognosperioden. Resenettot 1983 har i våra kalkyler beräknats ge ett underskott på 5 800 milj. kr. Kunskapen om både turistimportens och turistexportens känslighet för prisförändringar är emellertid mycket bristfällig. Av detta skäl måste den prognos för resenettot som här redovisas betraktas som förhållandevis osäker.

Posten övriga tjänster, som 1977 gav ett underskott på ca 3 400 milj. kr., innefattar bl. a. administrationskostnader, entreprenadarbeten och provisio- ner. Såväl exporten som importen av dessa tjänster har ökat snabbt under 1970-talet. Byggsektorns internationalisering under senare år är en faktor bakom det ökade utbytet av entreprenadarbeten. Utifrån vår förutsättning om relativprisutvecklingen har vi antagit en klar dämpning av de senaste årens snabba importtillväxt och en betydande ökning av exporttillväxten under prognosperioden. En omräkning av de i fasta priser utförda beräkning- arna till löpande priser med hjälp av antaganden om tjänsteprisernas utveckling resulterar i ett underskott i nettot av övriga tjänster med 4 500

] Kalkylerna över resenettots volymutveckling baseras på resultaten för LU:s sektor 24, turism. l riksbankens och nationalbudgetens resenetto ingår enbart uppehållskostna- der. Till turisttjänsteri nationalräkenskaperna och i LU räknas förutom resekostnader och andra utgifteri samband med turism också utgifter för diplomatisk representation, sjöfolkslöner i utländsk valuta och matkostnader för ombordanställda. Hänsyn till denna definitionsskillnad har tagits vid utförandet av de beräkningar som redovisas i texten ovan.

* Övriga tjänster enligt riksbankens och natio- nalbudgetens definition svarar grovt sett mot export och import i LU:s sektorer 20, varuhandel och 23, privata tjänster. Modellresultaten för dessa sektorer har tagits till grund för beräkning- arna av volymutveck- lingen för övriga tjänster i den kalkyl som redo— visas ovan.

2Framställningen i detta avsnitt bygger på en inom konjunkturinsti- tutet utförd studie av efterfrågeutvecklingen för svensk export. En mer utförlig redogörelse för denna studie kommer att ges i en särskild rap- port från konjunkturin- stitutet.

milj. kr. 1983.1 En summering av de ovan angivna beräkningarna för de olika delposterna ger ett underskott på tjänstebalansen om ca 7 900 milj. kr. i löpande priser 1983 (se tabell 73). Detta innebär en påtaglig uppbromsning av underskottens ökningstaktjäm fört med tidigare år. Den fortsatta försämringcn av tjänsteba- lansens utfall innebär naturligtvis ändå krav på en kompenserande förbätt— ring av varuhandelns utfall om den i våra beräkningar förutsatta förbättringen av bytesbalansen skall kunna möjliggöras under prognosperioden.

7.2. Utrikeshandel

7.2.1. Export? Återblick på utvecklingen 1965—1977

Sveriges totala varuexport ökade med i genomsnitt 7,4 % per år i volym 1965—1974, dvs. i något långsammare takt än världshandeln. Tjänsteexporten ökade ungefär en procentenhet långsammare än varuexporten varje år. Exporten av bearbetade varor såsom verkstadsprodukter och produkter från den kemiska industrin ökade snabbt. Råvarornas andel av exporten har sjunkit trendmässigt och utgjorde 1975 ungefär en femtedel av det totala värdet av varuexporten. Exporten av konsumtionsvaror ökade med ca 13 % per år i volym 1965—1974 medan exporten av investerings- och insatsvaror ökade med 9 resp. 8 % per år. Ökningen av den svenska exporten av konsumtionsvaror översteg klart den totala importökningen för denna varugrupp till de från Sveriges synpunkt viktigaste avnämarländerna. Den andelsökning som sålunda uppkom skall ses mot bakgrund av att det svenska relativa exportpriset sjönk något under perioden i fråga och att priskänslig- heten för dessa varor är förhållandevis stor. Sveriges andel av dessa länders import av insatsvaror var i stort sett oförändrad medan den sjönk för investeringsvaror. Den trendmässiga nedgången i Sveriges andel av världs- exporten av investeringsvaror torde till en del kunna förklaras av att ett tidigare existerande kvalitetsförsprång för svenska produkter gentemot varor från andra länder successivt har minskat. Härtill kommer att det svenska relativa exportpriset för investeringsvaror steg trendmässigt från 1965.

Under perioden 1974—1977 sjönk den svenska exporten med i genomsnitt ca 2,5 % per år samtidigt som världshandeln ökade med 4 % per år i volym. En viktig orsak till nedgången i den svenska exportvolymen dessa år förutom den svaga marknadstillväxten är utvecklingen av de svenska exportpriserna jämfört med utlandets priser. Det relativa exportpriset för gruppen bearbetade varor. som under perioden 1965—1974 varit ungefär oförändrat, steg sålunda med drygt 14 % under 2-årsperioden 1974—1976. Från 1976 till 1977 sjönk relativpriset tillbaka något. Den kraftiga andelsför— lust som inträffade 1975—1976 torde dessutom förklaras av det i förhållande till andra länder höga efterfrågetrycket i Sverige. Härutöver inverkade sannolikt även faktorer av strukturell natur. Hit hör då bl.a. en ökad konkurrens på världsmarknaden från flera "nya" producentländer, främst u- länder, i försäljningen av för svensk export betydelsefulla varor såsom järn och stål,järnmalm samt i viss mån skogsindustriprodukter.

Den framtida exportutvecklingen analysmetoder och förutsättningar

Utgångspunkten för LU:s bedömning av exportutvecklingen är en av konjunkturinstitutet utförd särskild studie av efterfrågan för svensk varuex- port. I denna studie ingår bl. a. analyser av priskänsligheten i efterfrågan för svenska exportvaror. Tjänsteexportens priskänslighet har bedömts på mer överslagsmässiga grunder. De antaganden om relativpriserna för svensk export (och import), som görs i LU 78, ger — givet de skattade efterfrågefunk- tionerna för svensk export och antagandena om den internationella utveck- lingen en utveckling för den svenska utrikeshandeln som är förenlig med samtidigt gjorda förutsättningar om dels bytesbalansutvecklingen, dels kapacitetsutnyttjandet 1977—1983.

Konjunkturinstitutets exportstudie består dels av en aggregerad analys av varuexporten uppdelad i tre grupper i enlighet med varornas användnings- områden: insatsvaror, konsumtionsvaror och investeringsvaror, dels, som komplement härtill, analyser av utvecklingen för vissa varuundergrupper. Den aggregerade studien omfattar den totala varuexporten med undantag av fartyg,jordbruksvaror och petroleumprodukter. Analysen av efterfrågan för den svenska exporten har skett i två steg. 1 det första steget har de olika ländernas och ländergruppernas totala importefterfrågan bestämts. 1 det andra steget har Sveriges andel av denna import fastställts.

Vid beräkningen av de olika ländernas import av resp. varugrupp har, förutom efterfrågeutvecklingen för varugruppen i fråga. det relativa import— priset, importtullarna, kapacitetsutnyttjandet och en trendvariabel använts som förklarande faktorer. Som mått på efterfrågeutvecklingen för insatsvaror har använts industriproduktionen i resp. land. För konsumtionsvaror har den privata konsumtionen samt för investeringsvaror investeringarna i maskiner och apparater använts som mått på efterfrågan. Utgångspunkten för beräk- ningarna har därvid varit de prognoser som utförts i samband med den analys av den internationella utvecklingen som redovisas i kapitel 4. Vid skattning- arna av Sveriges andel av importen av resp. varugrupp till de olika länderna har Sveriges relativa exportpriser, relativa tullar samt i några fall även här en trendvariabel medtagits som förklaringsfaktorer. De förutsättningar om Sveriges relativa exportpriser som redovisas i tabell 7.1 ovan har använts i kalkylerna. Tullar kan väntas få en mycket begränsad betydelse för utveck- lingen av Sveriges export under prognosperioden i och med att tullarna på industrivaruområdet i Västeuropa i stort sett är avvecklade från och med mitten av 1977.

Resultatet av skattningarna innebär en sammanlagd priselasticitet för den svenska exportens andel av importen av insatsvaror till de för svensk export 13 viktigaste OECD-länderna uppgående till drygt —1,3. För konsumtions- varuexporten har elasticiteten erhållit värdet —2,2. Resultaten för investe- ringsvarornas del tyder på en svag priskänslighet för dessa varor. De metodmässiga och statistiska svårigheterna vid skattningarna för denna varugrupp har varit särskilt stora. Det är dock knappast troligt att exporten av dessa varor skulle vara helt prisokänslig. Elasticiteten för investeringsvaru- exportens marknadsandel har därför i kalkylerna för perioden 1977—1983 på mer schablonmässiga grunder antagits vara minus ett. Den sammanvägda

' Det disaggregerade material som ligger till grund för beräkningarna av efterfrågesambanden på exportsidan innehåller betydande variationer i såväl priser som mark- nadsandelar. ] motsats till på mer aggregerade uppgifter utförda analy- ser har det därför här varit möjligt att statis- tiskt påvisa samband mellan relativa priser och marknadsandelar.

exportpriselasticiteten för de tre varugrupperna skulle då bli ca —l,4.

Vad beträffar prisinflytandets fördelning i tiden tyder de erhållna resultaten på att den största delen av effekten av en relativprisförändring inträffar samma år som relativprisförändringen sker varefter effekten successivt blir mindre och mindre. Skattningarna ger vid handen att inflytandet det tredje året och senare år efter en relativprisförskjutning är tämligen begränsat.' Relativprisförändringarna före 1976 får i enlighet med dessa resultat liten betydelse för exportutvecklingen under perioden 1977—1983. Däremot borde den relativprissänkning för svensk export som inträffat 1976—1978 till följd av främst devalveringarna av den svenska kronan komma att få icke oväsentlig betydelse för exportutvecklingen under prognosperioden. För hela perioden 1977—1983 har vi som ovan nämnts förutsatt att relativpriset för den totala svenska exporten sjunker med 1,8 % per år.

De prognoser för Sveriges export av konsumtions-, insats- resp. investe- ringsvaror 1977—1983, som framkommit med denna ansats, har härefter översatts till exportprognoser för LU:s sektorer. Detta har skett genom att man först delat upp resp. sektor efter dess innehåll av konsumtions-, insats- resp. investeringsvaror och därefter vägt samman prognoserna för de relevanta huvudgrupperna med deras andelar i resp. sektor. Härutöver har sektorspecifik information använts vid exportbedömningen.

För skogsindustrin samt järn- och stålindustrin har exportstudierna gjorts med andra metoder. Dessa studier har främst gällt tillväxten och marknads- andelen på den för Sverige avgörande västeuropeiska marknaden. På basis av en analys av det historiska sambandet mellan konsumtionstillväxten och tillväxten i bruttonationalprodukten i Västeuropa har först prognoser gjorts för konsumtionen av de aktuella varugrupperna. Andelen import i Väst- europas konsumtion har i de flesta fall visat en trendmässig ökning. De bakomliggande faktorerna, som t. ex. ökad internationell integration inom Europa och mellan Europa och omvärlden, kan till stor del antas fortsätta att verka. Därför har importen till Västeuropa i allmänhet bedömts växa snabbare än konsumtionen. Försök har gjorts att förklara variationerna iden svenska exportens andel av Västeuropas import. Utifrån denna analys har sedan den framtida andelsutvecklingen uppskattats. l försöken att förklara och prognostisera andelsutvecklingen har främst relativpriser och produk- tionskapacitet använts som förklaringsvariabler.

Exporten I 97 7—1 983

Med de förutsättningar om den internationella utvecklingen och utveck- lingen för Sveriges relativa exportpriser som här görs utmynnar den aggregerade exportstudien i en tillväxt för den svenska varuexporten (exkl. fartyg,jordbruks- och petroleumprodukter) från 1977 till 1983 uppgående till 10 % per år i volym. Inkluderas prognoserna för fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter beräknas tillväxttakten bli 8,6 % per år. Det skulle innebära att den svenska varuexportvolymen 1977—1983 kommer att tillväxa i en högre takt än under perioden 1965—1974. Vid denna jämförelse måste man emellertid hålla i minnet att den senare perioden ger en trendmässig utveckling mellan två högkonjunkturår, medan 1977 som är startpunkt i

Tabell 7.4 Sveriges export exkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter fördelad på ländergrupper 1977—1983 Årlig procentuell volymförändring

Marknada Andela Svensk export

143 OECD-länder” 6,3 3,3 9,9 Ovriga OECD—länder 6,5 3,0 9,7 Statshandelsländer 4,0 4,5 8,7 OPEC—stater 7,5 3,5 11,3 U—länder (exkl. OPEC-stater) 6,5 4,5 11,3 Totalt 6,3 3,5 10,0f

"Med ”marknad" avses här importförändringarna i de olika länderna sammanvägda med ländernas andelar i svensk export. Med "andel" avses den svenska exportens andel av ländernas import.

[”Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Österrike, Förenta staterna, Japan, Canada. ("Inkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter: 8,6. Källa: Konjunkturinstitutet.

LU:s prognosperiod måste karakteriseras som ett extremt dåligt exportår. Prognosen för den svenska varuexporten (exkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter) 1977—1983 överstiger markant den beräknade mark- nadstillväxten. Prognosen förutsätter en genomsnittlig andelsökning för Sveriges export i avnämarländernas import i storleksordningen 3 1/2 % perår 1977—1983, se tabell 7.4. Detta innebär något mer än ett återtagande av

Tabell 7.5 Sveriges export av insatsvaror, konsumtionsvaror och investeringsvaror till OECD-områdeta 1960-1983 Årlig procentuell volymförändring

1960— 1965— 1970— 1977— 1965 1970 1974 1983 K onsumtionsvaror Marknad 10,4 10,2 7,9 5,7 Andel 7,4 4,1 5,0 4,6 Svensk export 18,6 14,7 13,3 10,6 Insatsvaror Marknad 8,4 10,7 6,1 6,6 Andel —1,2 0,2 0,2 3,1 Svensk export 7,1 10,9 6,3 9,9 1 n ves ieringsvaror Marknad 7,4 9,7 9,8 6,4 Andel 3,2 —1,5 —0,2 2,4 Svensk export 10,8 8,0 9,6 9,0

aUtom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. Källa: OECD och konjunkturinstitutet.

tidigare marknadsförluster. En nödvändig förutsättning för denna utveckling är att den i LU antagna förskjutningen av Sveriges relativa exportpriser kommer till stånd. Den svenska konsumtionsvaruexporten till OECD- området har beräknats växa med 10,6 % per år 1977—1983 varav inemot hälften utgörs av andelsökningar. Andelsvinsternas bidrag till den beräknade exporttillväxten är något mindre för insatsvaror och investeringsvaror, för vilka exportvolymen har beräknats stiga med 9,9 resp. 9,0 % per år från 1977 till 1983, se tabell 7.5.'

Prognoserna för den svenska exporten fördelad på de sektorer som används i LU framgår av tabell 7.6. Den svenska exporten av icke-konkurrensutsatta livsmedels- och jordbruksprodukrer bestäms främst av tillfälliga produktions- överskott inom landet. Ett i stort sett oförändrat förhållande mellan utbud och inhemsk efterfrågan är att vänta framöver. Från 1977 till 1983 kan man räkna med en exportökning med i genomsnitt 2 % per år. Exporten från den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin däremot beräknas öka i ungefär samma takt som den totala varuexporten, 8.6 % per år, 1977—1983.

Den kraftiga minskningen i exporten av järnmalm sedan 1974 förklaras främst av nedgången i stålproduktionen i Västeuropa samt en hård konkur- rens från nya konkurrenter, främst Australien och Brasilien. Dessa två länder står för ca en fjärdedel av Västeuropas järnmalmsförsörjning. Om dessa länders export till Europa fortsätter att växa snabbt, och under förutsättning att den västeuropeiska stålproduktionen ökar med 4 % per år, skulle den marknad som återstår för övriga malmleverantörer vara ungefär oförändrad under prognosperioden. Sveriges konkurrenssituation gentemot de europe- iska malmproducenterna bör däremot förbättras under perioden varför man ändå kan räkna med en tillväxt ijärnmalmsexporten om ca 3,6 % per år 1977—1983.

Det förefaller inte sannolikt att den svenska exporten av textilvaror skulle kunna växa i samma takt som världshandeln med dessa varor under prognosperioden. I synnerhet för den del av exporten som består av färdiga kläder är konkurrensen från vissa u-länder med väsentligt lägre arbetskrafts- kostnader mycket stark. Någon nämnvärd ökning av klädexporten har därför inte bedömts som trolig. När det gäller insatsvaror i textilindustrin — garn, vävnader etc. — vilka f. n. utgör mer än hälften av textilvaruexporten, är sannolikt låglöneländernas kostnadsfördelar något mindre utslagsgivande eftersom produktionen av sådana varor inte är fullt lika arbetsintensiv. Här föreligger alltså större möjligheter att begränsa de svenska marknadsandels- förlusterna. Ökningen av exportvolymen för textilvaror totalt har beräknats komma att stanna vid 3,5 % per år.

Konsumtionen av papper och papp i de för Sverige viktigare avnämarlän- derna har under de senaste åren legat på en låg nivå i relation till deras BNP. Ett viktigt skäl härtill är sannolikt de i förhållande till den allmänna prisnivån i Västeuropa höga papperspriserna 1974—1976. Ett annat skäl är sannolikt användandet av ny förpackningsteknik där plast används i stället för papper. I

lDe beräknade andelsökningarna för perioden 1977—1983 överstiger för alla tre varugrupperna de som erhålls genom att multiplicera de skattade elasticiteterna med den antagna relativprissänkningen på 1.8% per år. Förklaringen härtill är att tidsförskjutna effekter från relativprisförändringarna före 1977—1978 — framför allt relativprissänkningarna 1976—1977 — påverkar andelsutvecklingen under prognospe- rioden. Netto har de tidsförskjutna effekterna beräknats bidra med 0.6 är 0,7 procentenheter till andelsutvecklingen 1977—1983 för alla tre varugrupperna.

Tabell 7.6 Export per sektor 1965—1983 1975 års priser

Sektor Andel Årlig procentuell förändring av total export 1965— 1970— 1974— 1977— 1977 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 1.1 —5,8 12,0 0,0 3.1 Skogsbruk 0,2 13,0 —15.l —22,5 7.6 Extraktiv industri 3,0 2,9 7,1 —7,8 3.6 Skyddad livsmedelsindustri 0,8 3,0 —l,8 —l.9 2.0 Konkurrensutsatt livs- medelsindustri 0.7 4,4 8,9 5.2 8.6 Dryckesvaru- och tobaks- industri O.l 7,5 14.1 1.7 2.8 Textil- och beklädnads- industri 2.7 14.6 6.6 0,3 3,5 Trä-. massa— och pappers- industri 20.8 5.8 6.3 —5,5 7.9 Grafisk industri 0.4 10.9 13,4 3,6 12,0 Gummivaruindustri 0.7 9.4 102 —3.9 10.3 Kemisk industri 5.0 13,9 9,2 —2,3 15,2 Petroleum- och kolindustri 1,5 25.9 —8,1 9,1 2,6 Jord- och stenindustri 1,0 6,8 10,1 5,0 7.5 Järn-, stål- och metallverk 8.0 8,6 8,0 —2,3 6,8 Verkstadsindustri exkl. varv 34,1 11,7 8,4 —3,2 11,3 Varv 6.7 —5,1 5,0 8,9 -5.3 Övrig tillverkningsindustri 0.6 11.5 13.4 08 13.7 lil-. gas—. värme— och vattenverk 0,3 —3.8 10.6 28,0 8.9 Byggnadsverksamhet 0 ., .. _. .. Varuhandel 0.3 —6,6 6,5 —3,5 7,6 Samfardsel 7,7 7,3 7.0 —5,4 —4,6 Bostadsförvaltning 0 .. .. .. Privata tjänster 2,2 9,8 2,1 5,8 9,1 Utländska turisttjänster 2,1 3,7 6,3 5,5 8,0 Summa varor och tjänster 1000 7,6 7,0 —2,5 7,9 Industri 86,1 7,9 7,2 —2,6 8.7 Varor 87,7 7,7 7,1 —2,6 8,6 Tjänster 12.3 6.6 6,1 —2.1 1.3

prognosarbetet har förutsatts att prisrelationerna under perioden blir mera "normala" historiskt sett samt att den ovan nämnda tekniskt betingade substitutionen går långsammare i framtiden. Därmed skulle tillväxten i papperskonsumtionen i Västeuropa bli något snabbare än BNP-tillväxten. Med trendmässigt stigande importandelar i konsumtionen skulle då import- tillväxten för papper och papp bli ca 7 % per år 1977—1983.

Förbrukningen av pappersmassa har länge ökat långsammare i volym än pappersproduktionen. Det främsta skälet härtill är att andelen returpapper i pappersproduktionen ökat snabbt under de senaste åren, bl. a. som följd av höga massapriser. Under prognosperioden har returpappersandelen förut- satts växa i avsevärt långsammare takt, bl.a. därför att papperskvaliteten försämras om returpappersinsatsen blir alltför stor. På grund av bl. a. de konkurrensfördelar som ligger i integrerad pappers- och massatillverkning

har pappersproduktionen vuxit långsammare i länder vilkas massatillförsel till stor del består av import. Detta har lett till att nettoimportandelen i Västeuropas papperskonsumtion stigit samtidigt som importandelen i massa- förbrukningen fallit. Dessa trender antas fortsätta. Massaimporten kan därmed förväntas tillväxa något långsammare än papperskonsumtionen eller med ca 4 % per år.

Konsumtionen av trävaror har historiskt vuxit avsevärt långsammare än BNP i Västeuropa. För trävaror finns ingen trend mot ökad internationell specialisering i form av ökande importandelar i konsumtionen.

De här refererade prognoserna ger tillsammans en tillväxt på ca 5 % per år i importen av skogsindustriprodukter till de för Sverige mest betydelsefulla avnämarländerna. En viktig faktor för prognosen vad beträffar skogsindu- strins exportandelar är konkurrenssituationen gentemot nordamerika. I mitten av 1970-talet uppkom en ännu kvarvarande obalans i kostnadsnivån gentemot de nordamerikanska producenterna. Även under förutsättning att den svenska skogsindustrins priser ökar ca 2 % långsammare varje år än de nordamerikanska producenternas, så torde det dröja till slutet av prognospe- rioden innan den tidigare gällande kostnadsrelationen gentemot nordamerika är fullständigt återställd. Den nordamerikanska exporten kan dock komma att begränsas på grund av brist på produktionskapacitet. Gentemot övriga konkurrenter än de nordamerikanska innebär den antagna relativprisutveck- lingen en stärkt konkurrenskraft. De svenska exportandelarna i Västeuropa har därför antagits öka betydligt under prognosperioden. Totalt skulle därmed skogsindustrins export kunna komma att öka med 7,9 % per år 1977—1983.

Exporten av kemiska produkter ökade mycket kraftigt under 1960-talet. 1974—1977 sjönk exporten i ungefär samma takt som den totala varuexporten. Med utgångspunkt i de i LU gjorda förutsättningarna beträffande bl. a. relativprisutvecklingen kan exporten 1977—1983 väntas åter komma att öka i linje med den höga tillväxttakten under 1960-talet.

Exporten av petroleumprodukter bestäms till stor del från utbudssidan och uppstår främst genom att dotterbolag till vissa större oljekoncerner för över överskottsproduktion som uppkommer på den svenska marknaden till dotterbolag i andra länder. På basis av bl. a. branschbedömningar har här exporten beräknats öka med 2,6 % per år 1977—1983.

Större delen av den svenska exporten avjärn och stål går till Västeuropa. I relation till BNP har stålkonsumtionen i Västeuropa legat på en mycket låg nivå de senaste åren. Detta har både strukturella och konjunkturmässiga orsaker. Viktiga faktorer är t. ex. varvsindustrins problem och investerings- konjunkturen. Den förutsatta återgången till mera normala förhållanden i det senare avseendet torde dock leda till att stålkonsumtionen ide västeuropeiska länderna under prognosperioden växer något snabbare än deras BNP. En fortsatt trendmässig ökning av importandelen i konsumtionen skulle då leda till en årlig importtillväxt i Västeuropa på ca 7 % 1977—1983.

Vissa u-länder har en snabbt expanderande stålindustri och deras mark- nadsandelar har ökat snabbt i Västeuropa. Dessa länders andel av ståltillför- seln är dock ännu mycket begränsad, ca 4,4 % (i värde) av importen till europeiska OECD 1976. Även med en snabb tillväxt i u-landsexporten torde det bli en viss marknadstillväxt över för övriga exportörer. I relation till

stålexportörerna i industriländerna bör den beräknade sänkningen av det svenska relativa exportpriset under prognosperioden leda till en ökad konkurrenskraft för svenska producenter. Med dessa förutsättningar har den svenska exporten av järn och stål beräknats växa med 6,8 % per år 1977—1983.

Exporten av verkstadsprodukter utgör ca 40 % av den totala varuexporten. Närmare 60 % av verkstadsexporten består av investeringsvaror. Bedöm- ningarna för investeringsvaruexporten är därför i hög grad avgörande för exporten från hela verkstadssektorn. Exporten av verkstadsprodukter har under 1960- och 1970-talen ökat i en klart snabbare takt än den genomsnitt- liga varuexporten. Detta kan förväntas bli fallet även under de närmaste åren. Volymökningen har beräknats uppgå till 11,3 % per år 1977—1983. Speciellt exporten till EG-länderna och Förenta staterna har beräknats öka starkt. Exporten till de nordiska länderna speciellt vad gäller investeringsvaror — kan förväntas öka relativt svagt.

Utsikterna för den svenska varvsindustrin och fartygsexporten är mycket ogynnsamma till följd av dels låg efterfrågetillväxt för fartyg i världen, dels kraftig konkurrens från andra varvsnationer. Den svenska fartygsexporten nådde en höjdpunkt 1976 då exportvolymen steg med över 40 % från 1975. Därefter har exportvolymen fallit tillbaka kraftigt. Fortsatta minskningar är att vänta åtminstone under hela resten av 1970-talet. Från 1977 till 1983 har exportvolymen beräknats sjunka med i genomsnitt drygt 5 % per år'.

Sam/ärdse/sektorns export har beräknats minska med 4,6 % per år 1977—1983, främst som följd av de bedömningar av den svenska handelsflot- tans utveckling, som gjorts i sektorstudien för sjöfarten. Övriga tjänstesek- torer bör dock under här gjorda förutsättningar om relativprisutvecklingen kunna öka sin export förhållandevis snabbt. Exporten av privata tjänster har förutsatts öka med 9,1 % per åri volym 1977—1983, dvs. något långsammare än under perioden 1965—1970, men klart snabbare än åren 1974—1977. Exporten av turisttjänster har förutsatts öka med 8,0 % per år 1977—1983, vilket skall jämföras med en årlig volymtillväxt på 5 a 6 % 1970—1977.

Trots de mycket snabba exportökningar som förutsatts för flertalet enskilda tjänstesektorer blir på grund av sjöfartens utveckling volymökningen för den totala tjänsteexporten mycket långsam eller endast 1,3% per år 1977—1983.

7.2.2. Import Återb/ick på utvecklingen 1965—1977

Den årliga volymtillväxten för varu- och tjänsteimporten uppgick till 7,6 % 1 1965—1970 och 4,7 % 1970—1974. BNP ökade med 3.8 % resp. 2,2 % i volym [exporten från U?

. .. . sektorn varv ingår aven per år under motsvarande perioder. Importen okade således ungefar dubbelt export av begagnade så snabbt som BNP i volym, dvs. importelasticiteten med avseende på BNst båtar och alternativ pro. ökning var ungefär 2. Den förhållandevis höga importtillväxten är till duktion. Exporten av betydande del en återspegling av den under efterkrigstiden snabbt ökande "ya fajlyg Vämas "_?inSka internationella arbetsfördelningen som bl. a. tagit sig uttryck i att en allt större 522/gå; 222222? ggn andel av vår totala förbrukning importerats samtidigt som exporten ökat i ovan redovisade kalky- snabb takt. lmportens andel av den totala tillförseln, dvs. av import och kan.

' Beräkningar som utförts inom statens industri- verk (SIND) i samband med en pågående utred- ning om den imponkon- kurrerande hemmamark— nadsindustrin har gett resultat som uppvisar stor likhet med ovan redovisade priselasticite- ter. SIND:s beräkningar skiljer sig från de ovan angivna kalkylerna bl. a. i fråga om varugruppe- ringen av importen.

bruttonationalprodukt tillsammans, har stigit från 15 % 1950 till ca 23 % 1970 räknat i fasta mottagarpriser.

Under perioden 1974—1977 ökade den totala imponen med endast 0,8 % per år i volym. Samtidigt minskade BNP i volym med i genomsnitt 0,1 % per år. Importutvecklingen under denna period var således avsevärt starkare än vad som kunde förväntas mot bakgrund av den inhemska efterfrågeutveck- lingen. Detta beror säkerligen till stor del på att importpriserna för den tunga delgruppen bearbetade varor under 1975 och 1976 steg betydligt långsammare än priserna för motsvarande svenska produkter. Detta fick en starkt uppdragande effekt på importen av dessa varor under 1975 och i synnerhet 1976. Den svenska prisutvecklingen gentemot utlandet dessa år fick således till följd att delar av den inhemska varuproduktionen ersattes med import. Devalveringarna under 1977 medförde däremot att importpriserna mellan helåren 1976 och 1977 ökade klart snabbare än de svenska företagens priser på hemmamarknaden. Denna förändring av relativpriset kan dock endast i liten utsträckning ha påverkat importvolymen under 1977, men torde innebära en avsevärd omfördelning från import till hemmaproducerade varor under 1978. Tjänsteimporten ökade med i genomsnitt 7,7 % i volym 1974—1977.

Den framtida importutvecklingen analysmetoder och förutsättningar

Importutvecklingen har beräknats med metoder som delvis liknar dem som används i exportkalkylerna. Konjunkturinstitutet har således beräknat importsamband för Sverige av i princip samma slag som de som har beräknats för andra länderi samband med exportstudien. Varuimporten har delats upp i insats-, konsumtions- och investeringsvaror. Ca hälften av importen utgörs av insatsvaror, 30 % av konsumtionsvaror och omkring 20 % av investe- ringsvaror. Analysen täcker ca 80 % av Sveriges varuimport. Beräkningarna anger en hög priskänslighet för konsumtionsvaruimporten och en relativt låg priskänslighet för importen av insatsvaror. Något samband mellan prisförändringar och efterfrågeutveckling kunde däremot inte påvisas för investeringsvarorna. Det faktum att många investeringsvaror saknar nära substitut och att kvalitet snarare än pris utgör konkurrensmedel vid försäljningen av sådana varor skulle i och för sig tala för ett sådant resultat. Å andra sidan är det rimligt att räkna med att även investeringsvaruefterfrågan har en viss priskänslighet. I beräkningarna har därför investeringsvarornas priselasticitet förutsatts vara lika med minus ett. Priselasticiteten för de tre varugrupperna totalt skulle därmed bli —1,3.l Med de antaganden beträffande den inhemska efterfrågeutvecklingen och prisutvecklingen gentemot utlandet som görs i LU 78 anger de beräknade importsambanden en ökning av importvolymen för dessa varor med något mer än 4 % per år 1977—1983. Beräkningarna anger således en förhållandevis kraftig förskjutning av den svenska efterfrågan från import till inhemsk produktion under prognosperioden. Importens elasticitet med avseende på BNP skulle enligt de erhållna resultaten sjunka från det värde på ca 2 som gällt under större delen av efterkrigstiden till ett värde på drygt 1 åren 1977—1983.

I LU:s modellsystem beräknas importen med hjälp av importfunktioner, vilka anger sambandet mellan importen till en sektor och olika efterfråge-

komponenter. Priset ingår dock ej som förklarande variabel i dessa funktio- ner. Resultaten i beräkningarna av importutvecklingen för olika sektorer med hjälp av dessa funktioner har därför anpassats så att de ryms inom den ram som erhålls genom summering av resultaten i konjunkturinstitutets ovan beskrivna beräkningar för motsvarande tre varugrupper. För övriga sektorer har prisfaktorns inverkan på importefterfrågan bedömts mer överslagsmäs- Sigt.

Importen 1977—1983

Den totala importen av varor och tjänster har på basis av de ovan angivna förutsättningarna beräknats öka med 4,0 % per år i volym 1977—1983, dvs. klart snabbare än åren 1974—1977, men långsammare än under tidigare perioder med en någorlunda jämförbar ökningstakt för BNP. Förklaringen till den i våra kalkyler erhållna relationen mellan importens och BNst volymtillväxttakter ligger i den förskjutning av relativpriserna som förutsätts i LU:s huvudalternativ. Varuimporten, som 1977 svarade för drygt 86 % av den totala importen räknat i fasta priser, beräknas öka med 4,2 % per år och tjänsteimporten, som således svarar för knappt 14 % av totalimporten, med 2,4 % per år 1977—1983, se tabell 7.7.

Importen till verkstadsindustrin exkl. varv, vilken utgjorde drygt 30 % av den totala importen 1977, beräknas öka med 5,5 % per år i volym 1977—1983. Denna import består av bilar, maskiner, motorer, hushållsapparater, verktyg m.m. En stor del av importen går till investeringar. Importandelen för verkstadsprodukter har under en följd av år ökat successivt,särskilt då under 1970-talets första hälft. Bilimporten utgör dock ett undantag från denna allmänna tendens om man ser över en längre tidsperiod. Den förhållandevis snabba ökningstakt för verkstadsproduktionen som vi räknat med under prognosperioden inte minst som följd av de cxportkrav som riktas mot sektorn tenderar att dra upp importen till sektorn. Denna tendens motvägs dock av den nedgång i importandelen för sektorn som vi förutsatt som följd av den antagna relativprisutvecklingen.

Importen av kemiska produkter såsom kemikalier, industrigaser, läkeme- del, plastvaror m. ni. har sedan 1960-talets början ökat mycket snabbt. Till följd av främst den stagnerande produktionen i sektorn bröts dock detta mönster 1974—1977. Den förutsatta relativprisutvecklingen innebär att en viss minskning av importens andel av tillförseln till sektorn är sannolik. Den förhållandevis kraftiga produktionsökning som kan påräknas under perioden innebär dock att importen av kemiska produkter ändå ökar klart snabbare än den totala varuimporten eller med 6,7 % per år 1977—1983.

Importen av petroleumprodukter beräknas öka endast obetydligt eller med 0,6 % per år 1977—1983. Det nuvarande stora kapacitetsöverskottet i sektorn gör det möjligt att tillgodose större delen av efterfrågeökningen under prognosperioden genom inhemsk produktion. Importen i sektorn extraktiv industri, vilken består av råolja, uran m. m. beräknas öka med 2,3 % per år i volym. Importen av råolja, petroleumprodukter och liknande varor svarade för drygt 16 % av den totala importen 1977.

Trots den allmänt svaga efterfrågeutvecklingen fortsatte importen av textilier, kläder, skor m. m. att öka i snabb takt 1974—1977. Importens andel av

Tabell 7.7 Import per sektor 1965-1983 1975 års priser

Sektor Andel Årlig procentuell förändring

av total ——————————-———- import 1965— 1970— 1974— 1977-

1977 1970 1974 1977 1983

Jordbruk och fiske 2,8 4,0 0,9 —4,8 3,5 Skogsbruk 0,7 3,7 23,7 32,6 0,0 Extraktiv industri 7,5 13,9 —1,4 8,8 2,3 Skyddad livsmedelsindustri 1,9 5,1 —l,0 4,8 4,6 Konkurrensutsatt livs-

medelsindustri 3,0 6,4 2,8 03 3.8 Dryckesvaru- och tobaks-

industri 0,6 6,9 1,8 —l,7 1,5 Textil- och beklädnads-

industri 7,8 8,7 3,6 5,7 1,9 Trä-, massa- och pappers- 2,2 10,9 8,5 1,4 10,7

industri Grafisk industri 0,4 11,7 0,9 5,0 1,3 Gummivaruindustri 1,1 8,6 11,6 0,1 6,4 Kemisk industri 9,5 12,2 6,6 0,2 6,7 Petroleum— och kolindustri 9,0 4,3 0,5 —5,8 0,6 Jord- och stenindustri 1,9 5,4 5,3 11,1 7,1 Järn-, stål- och metallverk 5,3 4,1 5,4 —9,5 3,4 Verkstadsindustri exkl. varv 30,2 6,9 7,2 1,3 5,5 Varv 1,5 —4,5 30,5 —22,0 —1 1,2 Övrig tillverkningsindustri 1,0 6,1 8,5 3,7 2,4 El-, gas—, värme- och 0,1 23,9 0,4 —19,2 0,0

vattenverk Byggnadsverksamhet 0 .. .. .. .. Varuhandel 1,6 7,5 8,2 9,5 2,3 Samfardsel 3,2 17,0 2,0 6,1 —0,5 Bostadsförvaltning 0 .. .. .. .. Privata tjänster 3,1 13,4 8,6 16,2 2,5 Utländska turisttjänster 5,6 11,2 —0,5 4,3 3,8

Summa varor och tjänster 1000 7,6 4,7 0,8 4,0 Industri 82,9 7,1 5,2 —0,1 43 Varor 86,5 7,0 5,0 —0,1 4,2

Tjänster 13,5 12,4 2,5 7,7 2,4

den totala inhemska efterfrågan för dessa varor utgjorde 1977 nära 60 %. Importandelen för beklädnadsvaror är ännu högre. Importandelen av den totala tillförseln i sektorn beräknas sjunka något under prognosperioden. Främst som följd härav kan en relativt långsam importtillväxt, knappt 2 % per år, påräknas under perioden. Importen avjärn-, stdl- och metallvaror ökade under 1970-talets första del betydligt snabbare än den inhemska produktionen av dessa varor. Större delen av importen bestäms av behoven av insatsvaror i järn-, stål- och metallverken samt i verkstadsindustrin. Produktionen i dessa två sektorer beräknas öka förhållandevis snabbt 1977—1983 jämfört med tidigare år under 1970-talet. De förutsättningar om relativprisutvecklingen och importandelen i sektorn vi gjort i kalkylerna medför dock att importökningen begränsas till

3,4 % per år 1977—1983.

Importen i varvssektorn beräknas fortsätta att minska kraftigt under prognosperioden, främst till följd av den minskade produktionen i sektorn. En annan faktor bakom nedgången i importen är den minskning i handels- flottans investeringar som förutses under prognosperioden. Den förutsatta utvecklingen för den svenska sjöfartsnäringen förklarar också den nedgång i samfärdselsektorns import som vi förutsatt. Importen till de övriga tjänste- sektorerna beräknas som följd av den förutsatta relativprisökningen öka förhållandevis långsamt jämfört med den historiska utvecklingen.

7.3. Sammanfattning av kalkylerna för bytesbalans och utrikeshandel

För att bryta de senaste årens tendens till starkt ökande underskott i transaktionerna med omvärlden och uppnå den i våra kalkyler förutsatta förbättringen av bytesbalansen krävs att de svenska exportpriserna gentemot utlandet sänks med igenomsnitt 1,8 % per år 1977—1983. En stor del av denna sänkning har redan åstadkommits genom de effekter på relativpriserna som devalveringarna 1976 och 1977 bedöms få under den period som våra prognoser avser.

Underskotten på transfereringsbalansen kan förutses fortsätta att öka snabbt under prognosperioden, främst som följd av ökande räntor på utlandsupplåningen och ökning av u-landsbiståndet. För att motväga den fortsatta försämringen av transfereringsnettot och åstadkomma den minsk- ning av bytesbalansunderskottet till 5 000 milj. kr. 1983 som vi förutsatt i beräkningarna krävs att varu- och tjänsteutbytet med utlandet ger ett överskott på ca 5 600 milj. kr. i löpande priser 1983, se tabell 7.8. I absoluta tal krävs således att nettot av varu- och tjänstehandeln förbättras med drygt 14 000 milj. kr. under hela prognosperioden, vilket i genomsnitt motsvarar ca

Tabell 7.8 Bytesbalansens utveckling 1970—1983 Milj. kr., löpande priser

1970 1974 1977 1983 Genomsnittlig årlig förändring

1970— 1974— 1977— 1974 1977 1983

Handelsbalans — 965 —2 386 — 4987 13500 —355 — 867 3 100 Tjänstenetto 63 348 — 3823 — 7900 71 —1390 700 Summa varor och

tjänster, netto 902 —2 038 8 810 5 600 —284 —2 257 2 400 Transfereringar,

netto — 655 —2 175 4110 —10600 —380 — 645 —1 100 Korrigerad

bytesbalans —I 557 —4 213 —12 920 — 5000 —664 —2 900 1 300 Bytesbalans enligt

riksbanken —1 557 —4 213 —14 920 .. —664 —3 569

Källa: Riksbanken. Prognos enligt ekonomidepartementet.

2 400 milj. kr. per år.

Relativprisutvecklingen gentemot utlandet antas möjliggöra en förhållan- devis gynnsam volymutveckling för tjänstesektorernas export samtidigt som importen av tjänster volymmässigt hålls tillbaka. Till följd av handelsflottans förutsedda nedgång väntas exporten samt i viss mån också importen i samfärdselsektorn minska i värde. Uttryckt i löpande priser kan en fortsatt ökning av underskottet i tjänstebalansen väntas under prognosperioden. Enligt våra kalkyler kommer dock underskottet att öka endast hälften så snabbt åren 1977—1983 som under perioden 1974—1977.

Den snabba ökningen av varuexporten, 8,6 % per år, som förutses för perioden 1977—1983, samtidigt som varuimporten väntas öka relativt lång- samt eller med 4,2 % per år under samma period, beräknas möjliggöra ett överskott på handelsbalansen om 13 500 milj. kr. i löpande priser 1983. Enligt de nationalräkenskapsdata som ligger till grund för våra kalkyler gav handelsbalansen ett underskott på nära 5 000 milj. kr. 1977. Handelsbalansen måste således förbättras med i genomsnitt ca 3 100 milj. kr. per år 1977—1983 för att den förutsatta förbättringen av bytesbalansen skall kunna uppnås.

8. Efterfrågeutvecklingen i övrigt

8.1. Privat konsumtion

Den privata konsumtionen uppgick 1977 till 189 miljarder kr mätt i löpande priser, vilket motsvarar 54 % av BNP. Även mätt i 1975 års priser var andelen ca 54 % av BNP år 1977.

Konsumtionsutvecklingen sedan 1965 framgår översiktligt i tabellerna 8.1 samt 3.1. Utvecklingen i löpande priser samt konsumentprisernas utveckling diskuteras utförligt i kapitel 10 nedan, liksom inkomstbildning och sparande inom hushållssektorn. Den följande redovisningen begränsas därför helt till den reala utvecklingen av konsumtionen.

I fasta priser var den privata konsumtionens årliga ökningstakt ca 3 % under 1960-talets senare hälft. Mellan 1970 och 1974 halverades denna ökningstakt medan ökningen mellan 1974 och 1977 återigen accelererade något och blev drygt 2 %. Den beskrivna utvecklingen innebar att den privata konsumtionens andel av BNP sjönk från 54 % 1965 till 51 % 1974. 1977 hade andelen åter ökat till 54 % , vilket berodde på att BNP sjönk mellan 1974 och 1977 samtidigt som konsumtionsökningstakten var förhållandevis hög.

Under perioden 1977—1983 beräknas den privata konsumtionen komma att öka med 1.8 % per år. Denna beräkning utgår från en kalkyl för utrymmet för total konsumtionsökning. Detta har beräknats genom att resursanspråken för investeringar, lagerökning och förbättring av bytesbalansens saldo räknats av från den möjliga produktionsökningen på det sätt som beskrivits i kapitlen 2 och 6. Från konsumtionsutrymmet har därefter resursanspråk från den offentliga s. k. baskalkylen avräknats (se avsnitt 8.4). Återstoden av utrymmet har fördelats jämnt på privat och offentlig konsumtion. Som framgår av tabell 3.2 innebär kalkylerna att konsumtionens andel av BNP åter kommer att falla kraftigt och uppgå till 49 % 1983. Andelsminskningen motsvaras av andelsökningar för exportöverskottet samt i någon mån lagerinvesteringar och offentlig konsumtion.

Av tabell 8.1 framgår att konsumtionen per capita skulle öka med 1,6 % i volym 1977—1983, vilket är ungefär lika snabbt som mellan 1974 och 1977 och klart snabbare än 1970—1974. I kapitel 10 redovisas en fördelning av konsumtionsutvecklingen mellan pensionärer och befolkning i aktiv ålder. Det framgår där att en stor del av utrymmet för konsumtionsökningar redan intecknats för pensionärernas konsumtionsökning. För perioden 1977—1983 är dock detta förhållande klart mindre markerat än 1975—1977. Konsumtions- ökningen för andra än pensionärer skulle enligt kalkylen i kapitel 10 uppgå till

Tabell 8.1 Privat konsumtion 1965—1983 Årlig procentuell förändring

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Privat konsumtion, löpande pris 7,5 9,2 13,0 7,9 Konsumentprisei" 4,4 7,5 10,6 6,0 Privat konsumtion. volym 3,0 1,6 2,1 1,8 Konsumtionsvolym per capita 2,2 1,3 1,7 1,6

" Implicitprisindex för privat konsumtion

ca 1, "i. per år. Det är inom denna ram som eventuella förstärkningar av barnfamiljernas konsumtionsstandard liksom utjämningar mellan olika löntagargrupper får ske.

Konsumtionsutvecklingen på sektorer

Den privata konsumtionens fördelning på olika LU-sektorer har beräknats med en uppsättning konsumtionsfunktioner. Fördelningen sker med hjälp av

Tabell 8.2 Utgifts- och priselasticitet för privat konsumtion

Utgifts- Pris- elasti- elasti- citeta citetb Jordbruk och fiske 0.8 —O,4 Skogsbruk — - Extraktiv industri 1.2 —1.6 Skyddad livsmedelsindustri 0,1 —0.6 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 1,0 —0,2 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,7 —0.3 Textil- och beklädnadsindustri 0,6 —0,2 Trä-, massa- och pappersindustri 0,6 —l .0 Grafisk industri 1.1 —0,3 Gummivaruindustri 1,1 —0.6 Kemisk industri 1,6 —l .] Petroleum- och kolindustri 1.7 —0.6 Jord- och stenindustri 0,3 —1,0 Järn-, stål- och metallverk — - Verkstadsindustri exkl. varv 2,0 —0,5 Varv 3,8 —0,7 Övrig tillverkningsindustri 1.0 —0,2 El-, gas-, värme- och vattenverk 2,3 —0,5 Byggnadsverksamhet — — Varuhandel — — Samfärdsel 1.4 —0,4 Bostadsförvaltning — Privata tjänster 1,3 —0,2 Utländska turisttjänster 2,9 —1,2

Utgiftselasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn förändras när den totala privata konsumtionen ökar l %. ”Priseiasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn förändras när relativpriset ökar 1 %.

beräknade inkomst- och priskänsligheter. Konsumtionsfunktionernas utveckling beskrevs utförligt i bilaga till LU 75' och redovisas inte närmare här. För LU 78 har konsumtionerna skattats om på nytt statistiskt material för perioden 1963—1975. De resulterande utgifts- och priselasticiteterna2 redo- visas i tabell 8.2. Särskilt höga utgiftselasticiteter finner vi för t. ex. verkstadsindustri, varv (fritidsbåtar), elektricitet samt utländska turisttjäns- ter. De senare är, liksom produkter från den kemiska industrin. också särskilt priskänsliga.

I tabell 8.3 redovisas relativprisernas utveckling 1965—1983 för de olika sektorerna. Relativpriset beskriver hur priset i en viss sektor utvecklas i förhållande till prisutvecklingen för hela konsumtionen. Några intressanta drag i den historiska utvecklingen kan anföras. Relativpriserna på textilin- dustrins produkter har sjunkit kraftigt under perioden. Inom verkstadsindu- strin har relativpriset hela perioden legat nära 1. För oljeprodukter samt för utländska turisttjänster har relativpriset stigit sedan 1965. För el, gas och vatten syns relativpriset däremot ha sjunkit ganska kraftigt. Relativpriset för privata tjänster har ökat snabbt. För 1983 har relativprisnivån beräknats med utgångspunkt bl. a. från de antaganden som gjorts om den utländska

Tabell 8.3 Relativpris” för privat konsumtion 1965—1983

1965 1970 1974 1975 1983 Jordbruk och fiske 1,03 0,98 0,99 1,00 0,95 Skogsbruk 0,74 0,74 0,99 1,00 0,98 Extraktiv industri 1,09 1,04 1,00 1,00 0,96 Skyddad livsmedelsindustri 1,03 1,04 1,03 1,00 0,98 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 1,02 0,94 0,99 1.00 0.96 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,99 1,01 0,98 1,00 1,00 Textil- och beklädnadsindustri 1,17 1,05 1,00 1,00 0,92 Trä-, massa- och pappersindustri 0,98 0,89 0,97 1,00 1,00 Grafisk industri 0,80 0,89 0,94 1,00 1,04 Gummivaruindustri 0,98 0,99 0,97 1,00 1,02 Kemisk industri 1,00 0,93 0,97 1,00 1,00 Petroleum- och kolindustri 0,80 0,75 1,09 1,00 1,00 Jord- och stenindustri 0,88 0,84 0,93 1,00 0,98 Järn—, stål- och metallverk 0,78 0,92 0,97 1,00 0,99 Verkstadsindustri exkl. varv 1,04 1,00 0,99 1,00 1,00 Varv 0,91 0,89 0,93 1,00 1,08 Övrig tillverkningsindustri 0,93 0,86 0,98 1,00 0,98 El-, gas-, värme- och vattenverk 1,16 0,94 0,97 1, 1,00 Byggnadsverksamhet — — — Varuhandel — — — — Samfärdsel 1,05 1.07 1,04 1,00 1,05 Bostadsförvaltning 1,05 1,13 1,00 1,00 1,00 Privata tjänster 0,88 0,99 1,00 1,00 1,07 Utländska turisttjänster 0,87 0,90 1,01 1,00 1,04 Totalt 1,00 1,00 1,00 1,00 1.00

" Relativpris är beräknat som privat konsumtion i sektorn i löpande priser dividerat med privat konsumtion i sektorn i 1975 års priser, detta i sin tur dividerat med motsvarande implicitprisindex för hela den privata konsumtionen.

' SOU 1976142, avsnitt 2.5.

ZHärmed menas hur mycket konsumtionen i en viss bransch föränd- ras när totala konsum- tionen förändras med

".. resp. när priset i sektorn stiger med "” mer än övriga priser.

1 Prismodellen kommer senare under 1979 att redovisas i Ds-serien.

prisutvecklingen i kapitel 4, samt om produktivitet och lönekostnadsutveck- ling i de olika näringsgrenarna. Med hjälp av en särskild prismodellI har relativpriserna för 1983 bestämts. De ovannämnda tendenserna väntas istort sett fortsätta med vissa undantag framförallt i energisektorerna. Till 1983 skulle enligt priskalkylerna relativpriserna sjunka kraftigast inom textilindu- stri och jordbruk, och öka mest inom varv (fritidsbåtar), samfärdsel och privata tjänster.

Tabell 8.4 visar den konsumtionsutveckling per bransch som resulterar av de ovan beskrivna kalkylerna. Snabbare ökningar än genomsnittet beräknas inom framför allt kemisk industri, verkstadsindustri, varv, el och gas samt samfärdsel. Som framgått ovan väntas visserligen prisutvecklingen i ett par av dessa branscher bli förhållandevis ogynnsam. Den höga utgiftselastici- teten gör emellertid att konsumtionen trots detta ökar kraftigt. Särskilt låga ökningstal beräknas för konsumtionen bl. a. av drycker OCh tobak, textil, privata tjänster och utländska turisttjänster. För utlandsturismen är detta ett direkt resultat av de antaganden som gjorts om en betydligt långsammare prisutveckling i Sverige än i utlandet (se kapitel 4 ovan).

Tabell 8.4 Privat konsumtion per sektor 1965—1983 1975 års priser

Andel av Årlig procentuell förändring total privat ___—— konsumtion 1965— 1970— 1974— 1977— 1977 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske 4,2 2,4 2,3 0,8 1,9 Skogsbruk 0,1 —2,2 —1,0 —11,4 —1,8 Extraktiv industri 0,0 3,0 7,8 0,7 3,5 Skyddad livsmedelsindustri 10,1 0,6 0,3 0,6 0,6 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 5,7 3,6 0,4 2,6 2,0 Dryckesvaru- och tobaksindustri 8,1 4,1 1,6 1,7 1,4 Textil- och beklädnadsindustri 8,6 2,0 2,0 1,2 1,4 Trä-, massa- och pappersindustri 1,7 3,1 —2,4 3,9 1,2 Grafisk industri 2,4 4,2 0,4 0,9 1,9 Gummivaruindustri 0,6 2,8 0,9 1,6 1,9 Kemisk industri 3,4 6,5 1,7 1,8 2,9 Petroleum- och kolindustri 4,4 6,6 —2,0 3,5 1,7 Jord- och stenindustri 0,2 1,7 —2,4 0,8 1,1 Järn-, stål- och metallverk 0,0 2,7 0,0 —4,4 3.1 Verkstadsindustri exkl. varv 10,1 2,3 4,7 4,4 3,4 Varv 0,7 8,0 2,1 10,6 5,1 Övrig tillverkningsindustri 1,3 2,6 0,3 1,4 2,1 El-, gas—, värme- och vattenverk 2,2 3,0 5,4 7,0 3,7 Byggnadsverksamhet 0 Varuhandel 0 .. .. ., .. Samfärdsel 4,3 4,3 3,1 1,7 2,2 Bostadsförvaltning 16,1 3,0 2,3 1,5 1,8 Privata tjänster 13,7 1,1 2,1 2,2 1,2 Utländska turisttjänster 2,1 14,9 —3,2 3,7 1,1 Totalt 100 3,0 1,6 2,1 1,8

8.2. Privata investeringar

Med privata investeringar avses i denna LU näringslivets fasta bruttoinveste- ringar inkl. bostäder. Till näringslivet hänförs också de offentliga affärs- verken samt offentligt ägda bolag och stiftelser. Den följande genomgången omfattar således landets totala bruttoinvesteringar med undantag endast för de offentliga myndigheternas investeringar, för vilka redogörs i avsnitt 8.5.

lnvesteringsutvecklingen kommer in i LU-kalkylerna på flera olika sätt. Realkapitalbildningen har till syfte att möjliggöra framtida produktion. Investeringarna är därmed av stor betydelse när man skall bedöma produk- tionens förutsedda utveckling. Detta görs i de olika delavsnitten i kapitel 9, varvid man för varje LU-sektor presenterar en kalkyl om investeringsutveck- lingen. För en mera detaljerad genomgång av investeringsutvecklingen inom olika delområden och de överväganden som bedömningarna bygger på hänvisas därför till kapitel 9. Investeringarnas roll för produktionskapacite- tens uppbyggnad och framtida produktivitetsutveckling behandlas också i avsnitten 5.2 och 5.3. Realkapitalbildningen innebär vidare att en del av det samlade produktionsresultatet inte kan användas för omedelbar konsumtion. 1 de finansiella kalkylerna ingår investeringarna därför i samhällets brutto- sparande.

I det föreliggande avsnittet summeras de olika investeringsbedömningarna i kapitel 9 till en totalbild av de resurskrav som realkapitalbildningen i näringslivet medför. En samlad redovisning av bruttoinvesteringarnas omfattning och utveckling ges också i olika tabeller i kapitel 3. I dessa tabeller ingår också de offentliga investeringarna, vilka inte behandlas här.

8.2.1. Investeringssrrukiur och tidigare utveckling

De privata investeringarna uppgick 1977 till 47 400 milj. kr (i 1975 års priser), vilket var 16,7 % av BNP. Av landets totala bruttoinvesteringar utgjorde de privata investeringarna 82,6 %. Som framgår av tabell 3.10 uppgick investe- ringarna både inom industrin och inom bostadssektorn till ca 12 000 milj. kr. Dessa två sektorer svarade således tillsammans för ungefär hälften av de totala privata bruttoinvesteringarna. lnom industrin varierar investeringar- nas omfattning kraftigt mellan olika delbranscher. De största bruttoinveste- ringarna gjordes 1977 i verkstadsindustrin exkl. varv (3 400 milj. kr) och i trä-, massa- och pappersindustrin (3 200 milj. kr). Av de totala industriinveste- ringarna föll således något mer än hälften på dessa två branscher. Lägger man härtill järn-, stål- och metallverken samt den kemiska industrin (i båda dessa branscher uppgick investeringarna till drygt 1 000 milj. kr) täcker man 7 ”n av de totala industriinvesteringarna. Av andra delsektorer är framför allt samfärdseln samt e1-, gas-, värme- och vattenverken av betydelse i investe- ringssammanhang. [ dessa näringsgrenar investerades 1977 ca 5 500 resp. 5 400 milj. kr, motsvarande 11 a 12 % av de totala privata investeringarna. Varuhandelns investeringar uppgick till 4 000, de privata tjänsternas till 3 700 och jordbrukets till 2 400 milj. kr.

De privata investeringarnas utveckling sedan 1965 anges i tabell 8.5, där också kalkylerna för 1977—1983 medtagits. Som framgår ökade de privata

investeringarna både 1965—1970 och 1970—1974 med i runt tal 3 % per år i volym. I vissa hänseenden visade dock de båda delperioderna betydelsefulla skillnader. Sålunda steg investeringarnas ökningstakt i den samlade varu- och kraftproduktionen 1970—1974 jämfört med föregående delperiod. medan motsatsen var fallet inom tjänsteproduktionen. På varu- och kraftsidan var detta huvudsakligen ett resultat av att industriinvesteringarnas årliga ökningstakt gick upp från 3,9 % 1965—1970 till 6,3 % 1970—1974. Som framgår av tabell 8.5 var dock utvecklingsbilden i olika delbranscher ganska splittrad med mycket starka ökningari några mindre områden (i petroleum- och kolindustrin genom en kraftig utbyggnad av raffinaderikapaciteten samt i varven) och med vikande investeringar i många andra delbranscher. Av de större investeringsområdena visade endast trä-, massa- och pappersindustrin en snabbare investeringsökning 1970—1974 än föregående delperiod. Inom de tjänsteproducerande sektorerna orsakades den avsaktande ökningstakten av en mindre nedgång i bostadsinvesteringarna 1970—1974, vilket inte uppvägdes helt av de starkt stigande investeringarna i samfärdseln.

Tabell 8.5 Privata bruttoinvesteringar I96S—1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Jordbruk och fiske —l,4 9,3 3.7 1,7 Skogsbruk 2,7 4,4 6.7 2,6 Industri 3,9 6.3 —5.0 4,7 Extraktiv industri 0,2 6,1 5,2 —6,3 Skyddad livsmedelsindustri 3,4 -1,0 16,5 —3.2 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 2,5 —4,6 —5.6 8.6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 10,6 —2,8 —24.6 12,1 Textil— och beklädnadsindustri —7.1 3,2 —10,9 0,0 Trä-, massa- och pappersindustri 6,9 11,0 —3.9 —l ,1 Grafisk industri 4,5 —6,8 0,1 11,8 Gummivaruindustri 4,8 —7,9 —l4,8 11,9 Kemisk industri 7.0 —0,6 5,6 5,5 Petroleum- och kolindustri -7,3 79,5 —50,6 7,8 Jord- och stenindustri —7.2 3,2 —4,3 3,9 Järn-, stål- och metallverk 2,7 —2,6 —4,8 10,1 Verkstadsindustri exkl. varv 5,7 5,4 —3.5 8,1 Varv 11,9 78,6 —39.3 10,8 Övrig tillverkningsindustri —2,7 11,1 —14,3 14,9 El-, gas-, värme- och vattenverk 4,7 2,2 —1 .1 1.9 Byggnadsverksamhet 0.4 —2,0 4,7 —O,9 Summa varu— och kraftproduktion 3,3 4,9 —2,3 3,3 Varuhandel 0.2 1,0 11,4 3,0 Samfärdsel 2,6 8,1 —6,8 0,3 Bostadsförvaltning 1,3 —1,5 —4,8 4,1 Privata tjänster 9,7 4,6 1,2 3,1 Summa tjänsteproduktion 2,2 1,6 —2,5 3,0 Totalt 2,7 3,1 —2.4 3,1

Utvecklingen med totalt sett ökande privata investeringar bröts av en stagnation 1974—1975 och sjunkande investeringsvolym 1976 och 1977. Nedgången 1974—1977 blev i genomsnitt 2,4 % per år och var av ungefär samma storlek både i varu— och kraftproduktionen och i tjänsteområdet. Av den totala minskningen i de privata investeringarna 1974—1977 på 3 500 milj. kr svarade industrin för 2000 milj. kr och bostäderna för 1 900 milj. kr. Nedgången i samfärdselns investeringar på 1 300 milj. kr motvägdes av en i det närmaste lika stor ökning i varuhandeln, som var det enda område som visade en mera betydelsefull investeringsökning dessa år. Det kan också noteras att investeringarna nu minskade i praktiskt taget samtliga industri- branscher med den skyddade livsmedelsindustrin som det enda betydande undantaget. Totalt sjönk industriinvesteringarna 1974—1977 med 5,0 % per år. Också bostadsinvesteringarna minskade med i stort sett samma takt.

I e1-, gas-, värme- och vattenverk steg investeringarna kraftigt fram till 1972 dels till följd av kärnkraftsutbyggnaden, dels genom mycket snabba ökningar i vattenverk. Efter 1972 har elverkens investeringar legat på en i stort sett oförändrad nivå, medan investeringarna i vattenverk har minskat.

Trots ökade investeringar 1965—1974 sjönk de privata investeringarnas andel av BNP från 18,2 % 1965 till 17,9 ”ti 1974. De vikande investeringarna 1974—1977 ledde till en ytterligare nedgång i investeringskvoten; som tidigare nämnts uppgick den 1977 till 16,7 %.

Av intresse är också investeringarnas fördelning på byggnads- resp. maskininvesteringar. Utvecklingen för dessa kategorier anges i tabellerna 3.12 och 3.13. Av dessa tabeller framgår att de privata byggnadsinvestering- arna under hela perioden sedan 1965 utvecklats avsevärt långsammare än maskininvesteringarna. Inom industrin gällde dock motsatsen 1965—1970, dvs. byggnadsinvesteringarna ökade då något snabbare än maskininveste- ringarna.

8.2.2. Kalkylerna/ör 1977—1983

Den utvecklingsbild som tecknats i LU:s huvudalternativ vad gäller efter- fråga och produktion innefattar en ny uppgång i näringslivets bruttoinveste- ringar 1977—1983. Som framgår av tabell 8.5 anges de totala privata investeringarnas ökning under denna period till 3,1 ”vi per år, dvs. samma genomsnittliga ökningstakt som under åren 1970—1974.

I LU:s överväganden intar utvecklingen inom industrin en central plats. Vilken investeringsutveckling som här krävs för att åstadkomma den från olika utgångspunkter erforderliga produktionsutvecklingen är emellertid svårbedömbart. Hänsyn måste bl. a. tas till den under basåret 1977 outnytt- jade kapaciteten på kapitalsidan, behovet av fortlöpande modernisering av produktionsapparaten, kapitalbehovet i samband med omstruktureringar av branscherna osv. Enligt de bedömningar som presenteras i avsnitt 9.4 beräknas de totala industriinvesteringarnas ökning 1977—1983 till i genom- snitt 4,7 % per år. Härigenom skulle nedgången i industriinvesteringarna 1975—1977 återhämtas och den för 1983 beräknade investeringsvolymen ligga ca 11 % över den tidigare högsta nivån under 1975. Den förutsedda tillväxttakten är dock lägre än 1970—1974. I den tungt vägande verkstadsin-

dustrin samt ijärn-, stål- och metallverken förväntas investeringarna öka i snabb takt, medan skogsindustrin får en mindre nedgång. Denna nedgång sammanhänger med den rådande överkapaciteten och den dåliga lönsamhe- ten. Det bör dock observeras att även den något lägre investeringsnivån innebär en viss kapacitetsökning inom skogsindustrin.

För den samlade varu— och kraftproduktionen beräknas investeringsök- ningen 1977—1983 till i genomsnitt 3,3 % per år. På detta område är förutom industrin endast investeringarna i el-, gas-, värme- och vattenverk av större omfattning. Som framgår av avsnitt 9.5 förutses dessa investeringar öka med 1,9 % per år 1977—1983. De förhållandevis begränsade investeringsökningar som beräknats för jordbruket och skogsbruket innebär en avsaktning både i förhållandetill tillväxttakterna 1970—1974 och 1974—1977. För byggnadsverk- samhetens investeringar fönitses en mindre nedgång räknat från den för sektorn osedvanligt höga nivån under 1977.

Inom de tjänsteproducerande sektorerna domineras investeringarna av bostadsbyggandet. Bostadsinvesteringarna stagnerade i början av 1970-talet för att sedan sjunka relativt kraftigt 1974—1977. Som framgår av avsnitt 9.9 bedöms nybyggandet av permanenta bostäder öka med 3,1 % per år 1977—1983, medan ombyggnadsinvesteringarna beräknas öka med 8,5 % per år. Totalt skulle därmed bostadsinvesteringarna öka med genomsnittligt 4,1 % årligen. Investeringarnas medelnivå under åren 1978—1983 skulle dock ligga något lägre än medelnivån 1971—1974. Kalkylen för bostadsinvestering- arna bygger på förutsättningen av en nyproduktion om i genomsnitt 63 000 lägenheter per år. Det betonas dock att antalet lägenheter kan variera inom ett och samma investeringsutrymme beroende på fördelningen mellan flerfa- miljshus och småhus.

Investeringarna inom samfärdselsektorn förutses ligga på en i stort sett oförändrad nivå 1977—1983. Ökade investeringar väntas framför allt inom SJ och televerket, medan sjöfartens investeringar väntas minska betydligt. Detta sammanhänger med överskotten på den internationella fraktmark- naden för främst tanktonnage. En närmare redogörelse för sjöfartsnäringen ges i avsnitt 9.8.

Ivaruhandeln har de totala investeringarna beräknats öka med 3,0 % per år 1977—1983. Denna ökning är klart långsammare än under den närmast föregående perioden 1974—1977, men betydligt snabbare än under den senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet. För de privata tjänsterna, slutligen, har investeringsökningen 1977—1983 beräknats till 3,1 % perår. För den totala privata tjänsteproduktionen blir den årliga tillväxttakten 3,0 %, dvs. något lägre än för de totala investeringarna i varu- och kraftproduktio- nen.

Beträffande investeringarnas uppdelning på byggnadsinvesteringar resp. maskiner väntas tendensen från tidigare år, innebärande förskjutningar mot en sjunkande andel för byggnadsinvesteringarna, göra sig gällande även 1977—1983. Som framgår av enjämförelse mellan tabellerna 3.12 och 3.13 ökar maskininvesteringarna snabbare framför allt inom varu- och kraftproduktio- nen. För detta område totalt ger kalkylerna för 1977—1983 en ökning av byggnadsinvesteringarna på 1,9 % per år och» av maskininvesteringarna på 4,0 % per år. Denna tendens återfinns i praktiskt taget samtliga varu- och kraftproducerande näringsgrenar och industribranscher.

På tjänstesidan är bilden mera splittrad. Inom varuhandeln väntas byggnadsinvesteringarna minska med 4,4 % per år, medan maskininveste- ringarna förutses öka med 5,1 % per år. Inom samfärdseln är dock tendensen den motsatta: mot en årlig ökning av byggnadsinvesteringarna på 5,7 % står en nedgång av maskininvesteringarna på 2,4 %. Denna nedgång samman— hänger huvudsakligen med att investeringarna i fartyg i NR räknas som maskininvesteringar. Dessa investeringar väntas minska kraftigt.

De tjänsteproducerande näringsgrenarnas investeringar domineras av bostadsbyggandet, där maskininvesteringarnas andel är mycket låg. De ökande bostadsinvesteringarna leder till att för hela privata tjänstesektorn förutses byggnadsinvesteringarna öka snabbare (3,7 % per år) än maskinin- vesteringarna (1,6 % per år). Dessa varandra motverkande förskjutningar inom varu- och kraftproduktionen resp. tjänsteproduktionen resulterar i praktiskt taget samma årliga ökningstakter (3,3 % å 3,2 %) för de totala privata byggnads- och maskininvesteringarna 1977—1983.

Som framgått av det föregående indikerar LU-kalkylen stigande investe- ringsvolym 1977—1983 inom praktiskt taget samtliga näringslivets delområ- den. Trots detta beräknas de privata investeringarnas andel av BNP minska något ytterligare, från 16,7 % 1977 till 16,2 % 1983.

8.3. Lagerinvesteringar

Kortsiktiga förändringar i företagens lager av råvaror, bränslen, färdiga varor osv. är ofta så stora att de kan vara av avgörande betydelse för utvecklingen av BNP och delkomponenter därav, t. ex. importen. Detta belyses av diagram 8.1. Lagersvängningarna spelar en mycket stor roll i konjunkturförloppet och i analysen av detta. Konjunktursvängningarna bör dock inte påverka en analys som täcker en längre tidsperiod.

I tidigare långtidsutredningar har man arbetat med en schablon för lagerberäkningarna som i stort sett har gått ut på att lika stor andel av de totala

Diagram 8.1 Lager/ör- ändringar ] 963—1 983 . 1975 års priser

Diagram 8.2 Lagerstocken i procent av bruttoproduk- tionen. totalt och inom

vissa sektorer 1963—1983. 1975 års priser

1 Att skogsbruket inte medtagits beror på att tillgängliga lagerstocks- beräkningar för denna bransch inte är jämför— bara med dem för övriga näringsgrenar.

% Lager i varuhandeln

65 64 63 62 61 60 59 58 57 56 55

F 1 _f T_ T I F T_7— 1 I T I I 1970 1965 1975

% Lager i industrin 26 25 24 23

22 21

20 19

18 17

16 15

T—l 1965

1— 1——T i 1970

T T 1 [ f_T_ T'T—_

1980

% Totala lagren (exkl. skogsbruket)1

_l T—l l 1— I "|— 1975 1980

1965

1970

resurserna skall gå till lagerbildning i slutåret som startåret för kalkylen.' I LU 78 är denna ansats inte användbar eftersom basåret 1977 karakteriseras av en konjunkturmässigt betingad lageravveckling samtidigt som lagerstock- arna fortfarande låg på en onormalt hög nivå efter den upplagring av både råvaror och färdigvaror som skedde i konjunkturdoppningen 1975 och 1976. Slutåret för kalkylerna 1983 betraktas som ett år med ett normalt kapacitets- utnyttjande. Man kan då inte införa antaganden om samma lagersituation som under lågkonjunkturåret 1977.

Det är emellertid inte möjligt att göra några femåriga lagerprognoser med någon nämnvärd grad av säkerhet. Vissa schablonmässiga kalkyler har därför tillgripits.

[ diagram 8.2 visas utvecklingen av lagerstockarna i industri och varu- handel samt ekonomin totalt uttryckt som andel av bruttoproduktionen, allt räknat i fasta priser. ] diagrammen har också inlagts en tidstrend som extrapolerats till 1983. Det skall observeras att lagerstockarna för 1976 och 1977 inte inkluderats i trendberäkningen eftersom de bedömts vara starkt påverkade av särskilda ekonomisk—politiska åtgärder. Det har sedan antagits att lagerkvoten 1983 skulle ligga ungefär på den extrapolerade trenden. Med utgångspunkt från erfarenheten från lagerförändringarnas cykliska varia- tioner (se diagram 8.1) har det dock bedömts rimligt att lägga lagerkvotens värde för 1983 något över trendlinjen. Även material från nationalbudgetar- betet avseende lagerförändringarna 1978, 1979 och 1980 har utnyttjats vid denna bedömning.

Slutresultatet av kalkylen som med nödvändighet är behäftad med stor osäkerhet bliratt lagerförändringen som 1977 i fasta priser motsvarade —0,4 % av BNP bedömts uppgå till 1,1 % av BNP 1983.

I LU-modellen måste lagerinvesteringarna också fördelas på levererande bransch. Den senaste tillgängliga fördelningsnyckeln avser 1975. Av skäl som berörts ovan kan inte lagerförhållandena heller detta år betraktas som normala. Fördelningen har skett med hjälp av 1975 års nyckel men med vissa justeringar för snedvridningar i leveransmönstret.

8.4. Offentlig konsumtion

8.4.1. Utvecklingen under tidigare år

Statens och kommunernas verksamhet inom områden som utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård, rättsväsen osv. har ställt ständigt ökade krav på de samlade resurserna. Den offentliga konsumtionens andel av BNP steg, räknat i löpande priser, från 17,6 % 1965 till 28,7 % 1977. Andelsökningen under denna period var således närmare 1 procentenhet per år. Drygt hälften av denna ökning beror på att den offentliga konsumtionen steg volymmässigt snabbare än BNP. Den andra hälften av andelsökningen betingas av att de offentliga tjänsterna har en ogynnsammare prisutveckling än övriga varor och tjänster. I detta sammanhang är nationalräkenskapernas värderingsprin- ciper för konsumtion och produktion av offentliga tjänster av betydelse. För dessa frågor, liksom för innebörden av begreppet offentlig konsumtion, redogörs närmare i avsnitt 9111

1Se t.ex. SOU 1976:42, avsnitt 2.7.3.

I nedanstående sammanställning anges den offentliga konsumtionens procentuella andel av BNP dels i löpande, dels i 1975 års priser.

1965 1970 1974 1977 Löpande priser 17,6 21,4 24,0 28,7 1975 års priser 21,6 23,8 23,9 27,1

Genomgången av den offentliga verksamheten i detta avsnitt, liksom i avsnitt 9.11, avser endast den volymmässiga utvecklingen.

Sett över hela perioden 1965—1977 ökade den offentliga konsumtionen med i genomsnitt 4,2 % per år. Under samma tid var BNst tillväxt 2,3 % per år. Satsningen på offentlig verksamhet kan också uttryckas så att den offentliga konsumtionen —som 1965 svarade för drygt 20 % av BNP, uttryckt i 1975 års priser — kom att ta i anspråk 45 % av den totala produktionstillväxten 1965—1977.

Särskilt snabb var den offentliga konsumtionens ökning under andra hälften av 1960-talet, då den uppgick till 5,9 % per år. Under samma tid steg också produktionen snabbt, i genomsnitt 3,8 % årligen. Under denna period gick ca 35 % av ökningen i landets samlade produktion till offentliga konsumtionsändamål. Under den gångna delen av 1970-talet kan två delperioder med ganska olikartade utvecklingsmönster särskiljas. Under 1970—1974 avtog den offentliga konsumtionens ökningstakt högst väsentligt. Under dessa år ökade också BNP långsammare än tidigare och resultatet blev att den offentliga konsumtionens andel (i fasta priser) var praktiskt taget densamma 1974 som 1970. Perioden 1974—1977 kännetecknas av en åter snabbare offentlig konsumtionstillväxt samtidigt som den totala produk- tionen stagnerade helt. Sett över hela perioden 1970—1977 uppgick den offentliga konsumtionens andel av resurstillväxten till hela 65 %.

Som framgår av nedanstående sammanställning kan den offentliga expansionen nästan uteslutande tillskrivas den kommunala verksamheten. Av den totala ökningen av offentlig konsumtion 1965—1977 svarade kommu- nerna för ca 87 %. Jämförelsen mellan statlig och kommunal verksamhet störs dock i viss mån av de huvudmannaskapsförändringar som företogs 1966 och 1967. Milj. kr Årlig procentuell förändring i 1975 års ———————————— priser 1965— 1970— 1974— 1977 1970 1974 1977 Statlig konsumtion 24 600 1,6 1,2 1,6 Kommunal konsumtion 52 300 8,9 3,0 5,3

Summa offentlig konsumtion 76 900 5,9 2,3 4,1

Den avsevärt snabbare tillväxten i kommunal verksamhet betingas huvudsakligen av utvecklingen inom socialvården, hälso— och sjukvården och skolväsendet. Alla dessa i kommunal konsumtion tungt vägande områden kännetecknades under andra hälften av 1960-talet av en mycket omfattande reform- och utbyggnadsverksamhet. Ökningstaktema på dessa områden har visserligen blivit kraftigt reducerade sedan 1970, men de kommunala vårdsektorerna har hela tiden fortsatt att höra till de mest expansiva ändamålen i offentlig konsumtion. Dessutom har den kommunala förvaltningen expanderat snabbt.

Den statliga sektorns betydligt långsammare ökning sammanhänger i stor utsträckning med försvarsutgifternas utveckling. Inte heller rättsväsendet och den högre utbildningen har visat någon större expansion. Däremot kan också för statens del noteras en fortgående snabb ökning av den allmänna förvaltningen.

Den offentliga konsumtionens ändamålsvisa utveckling under delperio- derna 1965—1970, 1970—1974 och 1974—1977 anges i tabell 8.7 (avsnitt 8.4.6). En mera detaljerad genomgång av den historiska utvecklingen inom olika offentliga konsumtionsområden görs i avsnitt 9.11.

8.4.2. Uppläggning av kalkylerna för 1977—1983

Totalnivån för den offentliga konsumtionens utveckling har i LU bestämts dels mot bakgrund av den utveckling av övriga delar av samhällsekonomin som förutses i utredningens huvudalternativ, dels mot bakgrund av en bedömning av nu kända utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Fram- ställningen i detta avsnitt är inriktad på att analysera den offentliga konsumtionens utveckling från den senare utgångspunkten. Vi skall försöka belysa i vilken mån utvecklingen av den offentliga konsumtionen i huvud- alternativet medger fortsatta standardförbättringar, hur den förhåller sig till kända planer och vilka krav ett genomförande av huvudalternativets utveckling kan komma att ställa på den ekonomiska politiken.

I analytiskt syfte tänkes den offentliga konsumtionens framtida ökning bestå av två delar. Den första anger den konsumtionsnivå som följer av de politiska beslutsfattarnas strävan att inte i någon delsektor sänka den existerande eller redan beslutade standardnivån när hänsyn tas till konsu- mentunderlagets framtida storlek och sammansättning. För att uppskatta denna del har en baskalkyl för den offentliga konsumtionen utarbetats. För baskalkylens innehåll och konstruktion redogörs i avsnitt 8.4.3.

Den andra delen består av det utrymme som uppkommer utöver baskalkylen. Hur detta ””överutrymme” kommer att fördelas på olika offentliga konsumtionsändamål är svårare att förutse då de framtida politiska preferenserna inte är kända. Fördelningen har därför måst göras utifrån delvis rent schablonmässiga antaganden. För kommunernas del har vi härvid utgått från den kommunala sektorns egen långtidsplanering. De kommunala planerna utgör också, vid sidan av baskalkylen, en viktig jämförelsenorm när man skall bedöma den kommunala konsumtionens utveckling enligt utrymmeskalkylen. För det kommunala planmaterialet redogörs i avsnitt 8.4.4, och i avsnitt 8.4.5 anges antaganden om "överutrymmets" fördel- ning.

Kalkylen för den offentliga konsumtionens utveckling 1977—1983 enligt modellberäkningarna presenteras i avsnitt 8.4.6. Här ställs också det beräk- nade konsumtionsutrymmet i relation till baskalkylen och till de kommunala planerna.

8.4.3. Baskalkylen

I baskalkylen kvantifieras sådana förändringar som följer dels av redan fattade politiska beslut och åtaganden, dels av förskjutningar i befolkningens åldersstruktur i kombination med kravet på oförändrad standard för de offentliga tjänsterna. Baskalkylen skall således uttrycka den utveckling av den offentliga konsumtionen som inte kan underskridas utan att vissa politiska åtaganden omprövas och/eller den nuvarande standarden i tjäns- teutbudet sänks.

Vid baskalkylens användning som jämförelsenorm är det viktigt att den ovan givna preciseringen av dess innebörd klart beaktas. Man bör således inte betrakta baskalkylen som en ”miniminivå” för den offentliga konsumtionen. Var en sådan miniminivå kan ligga beror bl.a. på utvecklingen i övriga delar av ekonomin. Man kan å ena sidan tänka sig fall då den allmänna ekonomiska utvecklingen ställer sådana krav på den ekonomiska politiken att gjorda åtaganden får omprövas. Å andra sidan kan den ekonomiska utvecklingen vara sådan att efterfrågetrycket för offentliga tjänster blir så starkt att realiserandet av enbart baskalkylen kan uppfattas som politiskt omöjligt.

Baskalkyl för statlig konsumtion

Som underlag för baskalkylen avseende den statliga konsumtionen har använts den statliga långtidsbudgeten för perioden 1978/79—1982/83 (prop. 1977/782150, bilaga 2). I långtidsbudgeten kartläggs de statsfinansiella konsekvenserna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgetens syfte överensstämmer således väl med baskalkylens intentioner.

I LU har en särskild databearbetning av långtidsbudgeten utförts för att särskilja konsumtionsutgifternas utveckling inom de olika ändamålen. Dessutom har konsumtionen skrivits fram ytterligare ett år till 1983/84 under antagande av samma procentuella utveckling inom varje ändamål som under det sista långtidsbudgetåret. Det på så vis bearbetade materialet avser således konsumtionsutgifternas volymmässiga utveckling inom olika ändamål 1978/79—1983/84. Kalkylen ger för denna period en genomsnittlig ökning på 0,5 % per år för total statlig konsumtion.

I den reviderade nationalbudgeten 1978 beräknades den statliga konsum- tionen minska med 0,8 % 1977—1978. Då denna utveckling bestämts av fastställda budgetbeslut borde den också byggas in i baskalkylen. Nämnda nedgång beror dock helt på ett mindre antal arbetsdagar 1978 än 1977 och en tillfällig nedgång i de i statlig konsumtion tungt vägande materielinköpen för försvaret. I en långsiktig analys bör man bortse från sådana tillfälliga variationer. Efter justering för dessa två faktorer beräknas den statliga konsumtionen öka med ca 0,5 % 1978.

Ytterligare ett problem ligger i övergången från budgetår till kalenderår. Eftersom en någorlunda ambitiös uppdelning av budgetmaterialet på kalen- derår är mycket svår att genomföra har långtidsbudgetens procentuella förändringar antagits också motsvara utvecklingen kalenderåren 1978—1983. I praktiken har långtidsbudgetens ökningstakter applicerats direkt på 1977 års konsumtion. Detta kan göras eftersom den justerade ökningstakten för total statlig konsumtion 1978 överensstämmer med den årliga ökningstakten under långtidsbudgetperioden.

Som nämnts ger detta material en genomsnittlig ökning av den statliga konsumtionen med 0,5 % per år 1977—1983. Ungefär samma ökningstakt (0,4 å 0,6 % per år) noteras för de i statlig konsumtion tyngst vägande ändamålen försvar, rättsväsen, utbildning och övriga tjänster. För hälso- och sjukvård, socialvård samt väg- och gatuväsen blir ökningarna enligt denna baskalkyl lägre (0 a 0,2 % per år).

Baskalkyljör kommunal konsumtion

Några sammanställningar liknande den statliga långtidsbudgeten finns inte för den kommunala sektorn. Beräkningarna av konsumtionsutvecklingen i enlighet med baskalkylens definition har därför utförts helt inom LU.

Vad först politiska bindningar beträffar kan sådana sägas föreligga huvudsakligen på två områden: barnomsorg och långtidssjukvård. Under hösten 1975 träffades en överenskommelse mellan regeringen och Svenska kommunförbundet i barnstugefrågan. Överenskommelsen innebar att 100000 nya daghemsplatser och 50000 nya platser på fritidshem skulle byggas under 1976—1980, för att kunna tas i bruk under perioden 1977—1981. Uppgörelsen innebar också kraftiga höjningar av statsbidragen till barnstu- gorna. Familjedaghemmen förutsattes utgöra ett komplement till daghem- men och byggas ut enligt lokala bedömningar i varje kommun.

I baskalkylen förutsätts att en utbyggnad i enlighet med överenskom- melsen kommer till stånd och fortsätter även 1982 och 1983. Det årliga platstillskottet under dessa år har dock antagits bli halverat till 10000 daghemsplatser och 5 000 platser i fritidshem. Antagandet om viss fortsatt utbyggnad betingas bl. a. av arbetskraftskalkylen där barnomsorgens ordnande utgör en av förutsättningarna. För familjedaghem utgår baskal- kylen från kommunernas egen planering framtill 1981. För 1982 och 1983 har antagits samma årliga ökning som i planerna angetts för 1980—1981. Platsantalet i deltidsgrupper har skrivits fram med hjälp av befolkningspro- gnosen för antalet 6-åringar. En närmare redogörelse för barnomsorgens utbyggnad lämnas i avsnitt 9.11.7.

Det andra området där de politiska bindningarna har beaktats ibaskalkylen är långtidssjukvården. Beträffande denna vårdgren föreligger visserligen inget formellt beslut, men stor politisk enighet synes råda om att långtids- sjukvården vid sidan av barnomsorgen hör till de mest angelägna reform- områdena inom offentlig konsumtion. I landstingens egna planer enligt LKELP 77 beräknas antalet vårdplatser i den somatiska långtidssjukvården öka från 41 800 till 54 100 under perioden 1977—1982. Baskalkylen utgår från denna planerade utbyggnadstakt. För övriga kommunala områden har konsumtionen skrivits fram med

hjälp av befolkningsförändringarna i de relevanta åldersgrupperna eller med totalbefolkningens ökning. Metoden innebär oförändrat tjänsteutbud per invånare i en viss grupp. Bland de områden där befolkningsändringarna mera påtagligt påverkar konsumtionen märks skolväsendet, annan sjukvård än långtidssjukvård samt äldreservice.

Beträffande sjukvården kan nämnas att framskrivningen av sluten vård (exkl. Iångtidssjukvård)gjorts med ledning av uppgifter om antalet vårddagar per invånare i olika åldersklasser. Även den öppna vården är beroende av befolkningens åldersstruktur äldre personer har ett betydligt större vårdbehov än yngre men inte i lika hög grad som den slutna vården. Ökningstakten för öppen vård har därför beräknats som medelvärdet mellan ökningen av sluten vård och totalbefolkningens ökning.

Enligt dessa beräkningar blir ökningen i den kommunala konsumtionen enligt baskalkylen 1,8 % per år 1977—1983. Av denna ökningstakt beror 1,3 procentenheter på utbyggnadsprogrammen för barnomsorg och långtidssjuk- vård, medan befolkningsförändringarna svarar för 0,5 procentenheter. Dessa förhållanden påverkar starkt baskalkylens ändamålsfördelning. För social- vården redovisas en ökning med 6,0 % per år och för hälso- och sjukvården med 1,5 % per år. För utbildning blir den årliga ökningstakten 0,4 % och för övriga ändamål 0,2 %.

Något mer än hälften av den totala kommunala konsumtionsökningen betingas av den förutsatta kraftiga utbyggnaden av barnomsorgen. Eftersom denna är en primärkommunal angelägenhet beräknas också ökningstakten bli något högre för primärkommuner(l,9 % per år)än för landsting(1,4 % per år).

Sammanfattning av baskalkylen

Baskalkylen innebär för den samlade offentliga konsumtionen en årlig ökningstakt på 1,4 % i volym under perioden 1977—1983. Den ändamålsvisa fördelningen av den totala offentliga konsumtionen enligt baskalkylen presenteras i tabell 8.7 (avsnitt 8.4.6).

Som tidigare framgått svarar de resurskrav som följer av barnomsorgens utbyggnadsprogram för en betydande del av baskalkylens ökning. Av den totala konsumtionsökningen enligt denna kalkyl svarar ändamålet socialvård (huvudsakligen barnomsorg + äldreservice) för hela 56 %. Socialvårdens årliga ökningstakt har beräknats till 4,9 %. Jämfört med detta är långtidssjuk- vårdens resurskrav av avsevärt mindre omfattning; konsumtionsökningen inom hälso- och sjukvård uppgår till 1,5 % per år. För de flesta övriga ändamål håller sig den årliga ökningen kring 1/2 %.

8.4.4 Kommunernas planer

Uppgifterna i föreliggande avsnitt bygger på kommunernas flerårsplaner enligt redovisningen under våren 1977 i enkätundersökningarna KELP 77—81 resp. LKELP 77. Tolkningen av dessa planer är dock förenad med vissa svårigheter, bl.a. på grund av att kommunerna i sin planering arbetar med delvis andra begrepp och annan terminologi än nationalräkenskaperna. Också realismen i planerna är svår att bedöma. Erfarenhetsmässigt har

kommunerna tenderat att underskatta den faktiska utbyggnaden. Några korrigeringar i planmaterialet för en eventuell underskattning har emellertid inte gjorts under bearbetningarna.

Primärkommuner

För primärkommunerna avser redovisningen åren 1977—1981. Bearbetning och analys av planmaterialet utfördes av Svenska kommunförbundet på uppdrag av LU. I uppdraget ingick speciellt att beräkna utvecklingen av kommunal konsumtion, transfereringar, löner och arvoden samt sysselsätt- ning.

Kommunernas redovisning av driftkostnadernas förutsedda utveckling varierade beroende på vilka planeringsmetoder som hade använts. Något över hälften av kommunerna hade redovisat nettokostnader och 1/4 bruttokostnader i 1977 års priser. För resten av kommunerna fanns endast nettokostnader i löpande priser och utan särredovisning efter verksamhets- gren. Vid bearbetningen översattes samtliga uppgifter till bruttokostnader i 1977 års priser med fördelning på LU:s konsumtionsändamål. För att erhålla den kommunala konsumtionen exkluderades i ett ytterligare beräkningssteg transfereringar och kapitaltjänst från bruttokostnaderna. Under denna omfattande bearbetning måste en rad schablonmässiga antaganden införas. De uppgifter som lämnas här nedan är således inte direkt hämtade från kommunernas planer, utan avser Svenska kommunförbundets tolkning vad den redovisade kostnadsutvecklingen beräknas innebära för kommunal konsumtion.

Enligt denna tolkning uppgår den primärkommunala konsumtionens planerade ökning 1977—1981 till 3,3 % per år i volym. Den kraftigaste ökningen, 5,2 % per år, uppvisar socialvård, huvudsakligen beroende på barnomsorgens kraftiga utbyggnad. För primärkommunal hälso- och sjukvård anges den årliga ökningen till 3,5 %, för utbildning 2,1 %, för väg- och gatuväsen 2,7 % och för övriga tjänster (förvaltning, kultur och rekreation m. m.) 2,6 %.

Landsting

För landstingen omfattar planperioden åren 1977—1982. Planmaterialet för landstingen var också avsevärt mycket lättare att tolka än för primärkom- munerna eftersom några antaganden inte behövde göras om förhållandet mellan netto- och bruttokostnader, om transfereringar samt om prisutveck- lingen.

Efter att delposten kapitaltjänster hade exkluderats — denna interna debiteringspost hade i LKELP redovisats i löpande priser - erhölls en genomsnittlig konsumtionsökning 1977—1982 på 3,6 % per år. Ovanstående ökningstal bör emellertid korrigeras med hänsyn till att en troligen alltför kraftig volymökning i planmaterialet hade lagts på 1977, till stor del beroende på en förutsatt uppfyllnad av vakanserna. Ett mera realistiskt antagande är att denna uppfyllnad sker successivt under planperioden. Efter korrigering för denna effekt blir den genomsnittliga ökningen av den landstingskommunala konsumtionen 4,2 % per år 1977—1982. För hälso- och sjukvård, som är den

Tabell 8.6 Kommunal konsumtion: utvecklingen l965—l977 samt kommunernas planer för l977—1983 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell förändring 1977

1965— 1970— 1974— 1977—1983 1970 1974 1977 enl. planer Rättsväsen 800 2.7 0.1 9.5 2,1 Utbildning 13 700 8,6 1,2 3,6 2,1 Hälso— och sjukvård 18 600 10.6 3.0 5,3 4,2 Socialvård 8 600 15.4 4.2 5.2 5,2 ' Väg- och gatuväsen 1 500 1.8 5,8 8,6 2,7 Övriga tjänster 9 100 2,9 4,9 8,0 2,7

Kommunal konsum-

tion. totalt 52 300 8.9 3.0 5,3 3,5

dominerande landstingskommunala verksamheten, blir konsumtionsök- ningen 4,3 % per år. Inom detta område redovisas den snabbaste ökningen, 6,3 % per år, för öppen hälso- och sjukvård utanför sjukhus.

Den kommuna/a sektorn totalt

Som framgått sträcker sig kommunernas planering inte helt fram till 1983. Vid summeringen av primärkommunernas och landstingens planer har det dock förutsatts att de tidigare angivna förändringstalen också är representa- tiva för kommunernas planer avseende 1977—1983. Resultatet av summe- ringen framgår av tabell 8.6.

Totalt skulle således kommunerna planera en konsumtionsökning på 3,5 % per år 1977—1983. Denna ökningstakt är klart lägre än vad som beräknats för 1974—1977, men något högre än under perioden 1970—1974. Socialvård samt hälso- och sjukvård är de områden där konsumtionen enligt planerna väntas öka snabbast eller med 5,2 resp. 4,2 % per år. För övriga ändamål planeras ökningar på 2 a 2 1/2 % per år, vilket i regel innebär klara dämpningar av ökningstakten jämfört med tidigare delperioder.

8.4. 5 ”Överutiymmets ' ' fördelning

Det konsumtionsutrymme som kvarstår efter att baskalkylens tillväxttakter uppnåtts kallas här för "överutrymme". En fördelning av detta på ändamål har gjorts dels av modelltekniska skäl, dels eftersom man härigenom får en mera nyanserad bild av den offentliga sektorns tänkbara utveckling.

Hur det för offentlig konsumtion tillgängliga utrymmet kommer att fördelas är en politisk avvägningsfråga. Den fördelningsnyckel som här använts utgör inget försök att prognostisera sådana ställningstaganden, utan är av rent beräkningsteknisk natur. Någon efterfrågeanalys har inte kunnat utföras och resultaten har självfallet inte heller någon politisk förankring.

Frågan om fördelning på ändamål får större betydelse först när det totala

utrymmet för offentlig konsumtion är så pass stort att man kan tänka sig fördelningar som mera väsentligt skiljer sig från varandra. Med det relativt knappa utrymme som denna LU indikerar för 1977—1983 är spelrummet för alternativa prioriteringar mera begränsat. En utgångspunkt är givetvis att man inte gör sådana omprioriteringar att baskalkylens konsumtionsnivå underskrids på något område. Variationerna i ändamålsfördelningen torde således med stor sannolikhet inte rubba LU:s huvudresultat.

Vid fördelningen har relativt sett större andel av "överutrymmet" förts till den kommunala sektorn. Fördelningen på ändamål utgår från kommunernas planer enligt redovisningen i föregående avsnitt.

Beträffande socialvård understiger dock planerna baskalkylens nivå. Detta beror på att i baskalkylen förutsätts en något snabbare utbyggnad av barnomsorgen än vad kommunerna hade planerat. Några större ökningar utöver baskalkylens ambitiösa nivå kan knappast väntas. Socialvården har därför fått endast ett mindre tillskott från "överutrymmet”. För alla andra kommunala ändamål är fördelningsnyckeln konstruerad så att konsumtions- mönstret (baskalkyl + ”'överutrymme”) motsvarar kommunernas priorite- ring enligt planerna.

För beräkningen av det statliga ”'överutrymmets” fördelning har det inte funnits något underlagsmaterial av den typ som beskrivits ovan. Här har överutrymmet fördelats likformigt, dvs. enligt samma konsumtionsmönster som uttrycks i baskalkylen. Ett undantag är försvaret som hela tiden ligger kvar på baskalkylens måttliga ökningstakt. Försvarsutgifternas utveckling regleras med långsiktiga försvarsbeslut och i avvaktan på nästa försvarsbeslut sker all planering utifrån en oförändrad kostnadsram.

8.4.6 Offentlig konsumtion 1977—1983

I LU:s huvudalternativ har den offentiga konsumtionens ökning beräknats till 2,2 % per år 1977—1983. Fördelningen på statlig och kommunal sektor samt på olika konsumtionsändamål anges i tabell 8.7. I tabellen redovisas också jämförelsetal för tidigare perioder och den konsumtionsökning som beräknats enligt baskalkylen för 1977—1983.

Den ökning av den offentliga konsumtionen som framkommer i huvud- alternativet innebär en nödvändig anpassning av den offentliga sektorns expansion till de förutsättningar som ges av samhällsekonomin i övrigt. I ett historiskt perspektiv får den förutsatta ökningen betraktas som relativt låg. Ser man tillbaka till 1965, finner man att den offentliga konsumtionen endast två år, 1972 och 1974, visat en lägre ökningstakt än vad som nu krävs i medeltal för en sexårsperiod. För kommunernas del innebär den tillväxttakt vi kalkylerar med (2,8 % ) en neddragning i jämförelse med planerna i denna sektor (3,5 % per år). Denna neddragning kan förefalla liten. Emellertid är planerna i regel ofullständiga avseende periodens sista del och har därmed tenderat att underskatta den faktiska utvecklingen. Mot bakgrund av detta och senaste årens erfarenheter av kommunal expansion, måste man konstatera att den anpassning av den kommunala utvecklingen som förutsätts i huvudalternativet ej kan komma till stånd utan att statsmakterna för en medveten politik för att begränsa den kommunala expansionen.

Tabell 8.7 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965—1977 samt kalkylerna för 1977—1983 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell förändring

1977 1965— 1970- 1974— 1977—1983 1970 1974 1977 Bas- LU- kalkyl kalkyl Försvar 9 200 —0,1 0 —0,6 0,6 0,6 Rättsväsen 4 200 3,3 2,3 2,4 0,5 1,3 Utbildning 16 500 7,4 1,2 3,4 0,4 1,1 Hälso- och sjukvård 19 000 8,5 3.0 4,9 1,5 2,8 Socialvård 10 900 14,4 4,1 5,9 4,9 5,4 Väg- och gatuväsen 2 300 2,2 3,4 5,6 0,1 1,5 Övriga tjänster 14 800 3,6 3,3 6,3 0,3 1,5 Offentlig konsumtion, totalt 76 900 5,9 2,3 4,1 1,4 2,2 därav: staten 24 600 1,6 1,2 1,6 0,5 0,9 kommunerna 52 300 8,9 3,0 5,3 1,8 2,8

Även den förutsatta statliga konsumtionsutvecklingen (1 % per år) kommer att ställa stora krav på återhållsamhet med nya utgiftsåtaganden från statsmakternas sida.

Det vore dock fel att enbart fästa sig vid de låga ökningstal som våra beräkningar visar för stat och kommun. Den offentliga konsumtionen har sedan lång tid kunnat öka i en snabb takt efter att mer och mer resurser förts över till denna sektor. Denna utbyggnad kommer att fortsätta, även om detta måste ske i en långsammare takt för att de samhällsekonomiska balanspro- blemen skall kunna lösas. Man kan här också erinra om att en viss procentuell ökningstakt från en hög nivå innebär större ökning i absoluta termer än från en låg nivå. En ökning av den offentliga konsumtionen med 2,2 % per år 1977—] 983betyderi absoluta tal en total uppgång på närmare 11 miljarder kr. En lika stor procentuell ökning räknat från 1965 års offentliga konsumtionsnivå hade inneburit en uppgång på 6,5 miljarder kr. Detta förhållande är av stor betydelse för sysselsättningen. Ju högre den offentliga konsumtionen ligger, desto större ökning i antalet i offentlig tjänsteproduktion sysselsatta personer följer av en given procentuell konsumtionsökning. Som ytterligare framgår av avsnitt 9.11 beräknas huvudalternativets ökningstakt medfö'a att de offentligt sysselsatta ökar med närmare 270 000 personer 1977—1983. Den totala sysselsättningsökningen i landet har beräknats till drygt 230000 personer. Som jämförelse kan nämnas att antalet offentligt sysselsata ökade 1965—1970 med ca 230 000 och 1970—1977 med ca 340 000 personer. Huvudalternativets konsumtionstillväxt möjliggör satsningar på flera betydelsefulla områden. Redan i baskalkylen förutsätts att barnomsorgen byggs ut enligt den gällande överenskommelsen och att en viss ubyggnad fortsätter under de därpå följande åren. Också för långtidssjukvårjen har i

baskalkylen räknats med en väsentlig utbyggnad. Som framgår av tabell 8.7 finns det både inom socialvården och framför allt inom hälso- och sjukvården dessutom utrymme även för andra förbättringar än vad som ingår i baskalkylen. Detsamma gäller samtliga ändamål med undantag för försva- ret.

Det är emellertid svårt att ange vilka förbättringar som blir möjliga inom dessa "överutrymmen". Till en del kan det här bli fråga om nödvändiga anpassningar. Sålunda har baskalkylen för kommunerna utförts på totalnivå utan hänsyn till befolkningsomflyttningarna. Det är t. ex. knappast sannolikt att skolkostnaderna även vid oförändrad standard exakt följer elevantalets utveckling när till följd av omflyttningarna en rad nya skolenheter måste uppstå, medan andra arbetar med minskande beläggning. Vidare har man i baskalkylen inte kunnat ta hänsyn till de lokala politiska bindningarna. En rad utbyggnader är redan igång och kommer att kräva höjda driftkostnader, om man inte vill låta bli att ta dem i bruk.

8.5 Offentliga investeringar

8.5.1 Utvecklingen under tidigare år

De offentliga investeringarna uppgick 1977 till ca 10 miljarder kr., vilket motsvarar 3,5 % av BNP (all redovisning i detta avsnitt skeri 1975 års priser). Med offentliga investeringar avses i denna LU genomgående de statliga och kommunala myndigheternas investeringar. Affärsverk och offentligt ägda aktiebolag och stiftelser räknas däremot till näringslivet.

Vad de offentliga investeringarnas utveckling beträffar märks stora skillnader mellan olika tidsperioder och mellan statlig och kommunal

Miljarder kr.

10

Kommunala

Statliga

Diagram 8.3 Statliga och kommunala investeringar: utvecklingen I 965 —1 97 7

0 1— r_——r——1—> Å' samt kalkylerna för 1965 1970 1975 1980 1983 1977—1983.

verksamhet (diagram 8.3). De statliga investeringarna uppgick 1977 till ca 2 700 milj. kr, vilket var samma belopp som registrerades 1965. Under hela perioden sedan 1965 har variationerna i dessa investeringar varit mycket små, med en tillfällig topp 1973 och 1974 på något över 2 900 milj. kr. Den relativa konstansen gäller även de olika ändamålen. Under 1970-talet har dock väg- och gatuinvesteringarna, vilket är det största statliga investeringsområdet, visat en sjunkande tendens samtidigt som investeringarna inom ändamålet övriga tjänster (huvudsakligen förvaltningsinvesteringar) ökat i inte oväsentlig omfattning.

De kommunala investeringarna (7 300 milj. kr 1977)är större än de statliga och har uppvisat avsevärt större variationer. Den volymmässiga ökningen av dessa investeringar var utomordentligt stark 1965—1970, uppgående till genomsnittligt 11.0 % per år. Efter 1970 vändes investeringskurvan brant nedåt; minskningen 1970—1974 var 7,6 % per år. Därefter har investerings- utvecklingen stabiliserats och för 1977 noterades en mindre uppgång.

Samma utvecklingsbild, dvs. mycket snabba ökningar 1965—1970 och en starkt vikande investeringsaktivitet under 1970-talets första hälft, återfinns på så gott som samtliga kommunala delområden. Styrkan i investeringsom- slaget varierar givetvis. Sålunda har minskningen i de kommunala skolin- vesteringarna sedan 1970 varit av betydligt större omfattning än uppgången 1965—1970, medan motsatsen gäller för hälso- och sjukvård, socialvård och övriga tjänster.

Den ändamålsvisa utvecklingen i de offentliga investeringarna (stat och kommun sammantagna) under perioden 1965—1977 redovisas i tabell 8.8. Det bör här påpekas att för slutåret 1977 ännu inte föreligger någon redovisning efter ändamål. Tabellens uppgifter avser en på något osäkra grunder gjord uppdelning utförd inom LU. Som framgår svarar väg- och gatuväsendet och de övriga tjänsterna tillsammans för ungefär hälften av de offentliga investeringarna och hälso- och sjukvården samt socialvården sammanlagt för

Tabell 8.8 Offentliga investeringar 1965—1977 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell förändring 1977 ___— 1965— 1970— 1974— 1970 1974 1977 Försvar 200 5,6 —7.8 0.7 Rättsväsen 200 3.6 4.1 —l .4 Utbildning ] 600 4.4 —7,6 -0,3 Hälso- och sjukvård 1 800 14,3 —9.8 4.6 Socialvård 1 200 12,6 —5,6 21.1 Väg- och gatuväsen 2 300 1,6 -3,1 —4,6 Övriga tjänster 2 700 14,4 —1,4 0,8 Offentliga investeringar, totalt 10 000 7.8 —5,0 1.5 därav: statliga 2 700 —0 1 2,8 —3,0

kommunala 7 300 1110 —7_6 3.5

ca 1/3. Den mycket låga investeringsnivån inom försvaret förklaras av att kapitalvaror för rent militärt bruk i nationalräkenskaperna behandlas som offentlig konsumtion; som investeringar räknas endast vissa byggnadsinve- steringar som har en alternativ användning för civila ändamål. Det kan också påpekas att endast inom socialvården låg investeringarna högre 1977 än 1970. Inom väg- och gatuväsen samt utbildning var investeringsnivån väsentligt lägre 1977 än 1965.

8.5.2 Offentliga investeringar 1977—1983

Den investeringskalkyl som utarbetats för 1977—1983 bygger i huvudsak på fristående beräkningar och expertbedömningar. På några delområden som barnstugornas utbyggnad har beräkningarna kunnat förankras direkt i konsumtionskalkylens förutsättningar om platsantalets ökning. På andra områden har resonemang utförts utifrån den tidigare utvecklingen. kända behov och utbyggnadsplaner. Våra beräkningar tyder på att man för statens del kan räkna med en praktiskt taget oförändrad investeringsnivå 1977—1983. Den beräknade låga konsumtionsökningen, knappt 1 % per år, medger inga mer väsentliga utbyggnader av verksamheten.

För kommunernas del måste hänsyn också tas till nedgångsperioden i början av 1970-talet. På flera områden synes dock neddragningen av investeringarna från 1970 års höga nivå kunna betraktas som en anpassning till mera ”normala” förhållanden efter det exceptionellt snabba utbyggnads- skedet 1965—1970. Även om någon mera omfattande utbyggnad av den kommunala verksamheten inte är att förutse, med undantag för vårdområ- dena, tyder dock kommunernas investeringsplaner på att nedgångsperioden nu bör vara slut. Mot denna bakgrund förutser vi en svag investeringsökning under 1977-1983.

Totalt förutses de offentliga investeringarna öka med 1,1 % per år 1977—1983. För kommunerna ger kalkylen en något snabbare ökningstakt, 1,6 % per år, medan man för de statliga investeringarna räknar med en årlig neddragning på 0,4 %.

_,.,_.,, ,,,Eu 'l' |.|'.'p",|"a.|'- .nu. _m '||.. ,'.."1, .,|.,'.', .in. ,..|r'..||r'n |r" ""... ! '- .'." T.J.I'lät'dtå ',',Qlln'b' |,'.,f|,.'|'il'f||tr'1wl

PiP-'."- '-. '.'.11' n.....l'n... .a,||'.r.' ', ' "" wa'wm'upjhuujl'l ||" ll.."'.. ' .. |"' "—,,:J"h11|5'._.|;,1|'|.|'-.- .|,|_:f-..'|'|.._.||1E; l.. .,i'u,1|,,,.,”-'... EL-1"l|1"'ll.. "" ""'-'"'.||' ," r”'.'|' ""' ' F

11%1 ' '," ',..".'.|'.l"lrii'|.. .'|| fr.a.-" "". 1.3.8

", '.,', _le

,.-r..|..r't..pq'|t||'tr nr”..- |..'|.|å.'.;|l.'|ma,. | . '."..+:l'!'l'||.a|,a.-'1'1'1'1"'1|1|1'|.nr1'-'"J|' HlHPA'HHiF _'åi'lq'pl'ä! It.. titunmqgj'il r|"|'l'|' |'||. $ng '?t't'l ' HL'lläJthl' .|.'. 'l..'."1r |..|..,|,L1.'A' II.-'_. H ångmaskin.. '.|-th. :u'ånui, |,..£"_,,;'u'u:|l'1|,]._|_. .,'_.'.'||| a'lu fi":h;.'.|1',| ', "q,llili"|m"".tJ-ti11w1'll5' .'*',',l-|.|..' JM..-ia1r|||_|l.r_.r' |.' :"uur .l.l,.;|. '

t' t' .t ...t'l ||"... ? "'. "quid-ai! ""-" """ 'HW' ] . ' -.,__.'|f'l'133_.'f|1111-,E.1 .S'rlvjiim _ u....Ä'l-äiltd Quintan-”q. -,|:r.. .hlttrf'ui-Jl -v.|.r=|=.|'|"|- ,.',',""""'""|l2' 1, , '|'-|'|' .'åari'äw Ma" .inf- ..!!-' .fr-'" 11" ' """ '- ' Hr"

|r| |.1_.l.||"| u, '.int'u' "..'tal'.n1.'."'i',' '||*1$a."|tl|T . ..uri."

,', . -' " Jaag" k:a-' näj'q'iäål ' ' '&'-?"" '|' .|.! ' ,1|1.1"1',|" "..11111'11'Ihfl "...".Hll' ", , fri.—1,1, MW.. N'! ":'l..'q|l,|,'a,'l' ' . Mija.

jak-' .".-- .,...luä. '*'"— 'a'd »""'-'""""""""""»'iä'l""' dar..-..., .. mål"—361113” |'. - .'".'E'. ara-""'. " .? " "'

, "Hann-L? .'*-. än:-,.'uii' "'i. '? 1'".'."1.1'|U».".BW|') "".-. 'l-rh Wifi. ...?-|'.? ,|..'.._.. .||..l- ".a'ulul' .1"' nu 241,19" . ', ,'.F'F'ill'mrl'u, ,.—'"". ,.'l. ' ;, ' ', ' 'L".'"" " %åkll'qtlifj Wl- ' ., . = ',1'; '*.—.gr'l- -'-|'r|' '%';-#3 ". i'Jlu '.-'l|' ' -' 1' ., ,..;.,1 N' "vi!.- ,1 ' ' " ' " ' ' ' ' L.'..t,l_|."4,'t|.t,-|"||t=t,.t,r||r||'n=|,ifll".11:1'4'1'1'9' l'HlJFU'I'UI'W |'J.'1r'|||rt'|nt";|'|..'.'_ 13 HJ .1

'.r-'.'l- -"| ' " "' " ""f'lr'

' ..'"f .ltl'Nl

- '|'. .'.'...- '

"ii-H" ..--

.|.'.. #

||| '*'*'-'

9. Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

9.1. Överblick över näringsgrenarnas utveckling

9.1.1. Produktion

[ detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av produktionsutvecklingen fram till 1983. En utförlig redovisning i tabellform av produktionsutveck- lingen inom olika näringsgrenar ges i kapitel 3. Detaljerade redogörelser av produktionsutvecklingen inom enskilda delar av ekonomin ges i de olika sektoravsnitten i detta kapitel. Produktionskapacitetens utveckling behand- las i kapitel 5.

Med produktion avses i LU i regel förädlingsvärdet,dvs. bidraget till BNP.] LU görs också beräkningar över bruttoproduktionens utveckling, dvs. förädlingsvärdet med tillägg för kostnader för insatsvaror och tjänster från andra sektorer samt nettot av indirekta skatter och subventioner. Förädlings- värdets andel av bruttoproduktionen har i många fall förändrats under den historiska perioden. Förändringar i förädlingsvärdeandelarna beror bl. a. på förskjutningar mellan å ena sidan insatsen av arbete och kapital och å andra sidan insatsen av varor och tjänster i produktionen. Också andra typer av förskjutningar inom sektorerna kan emellertid påverka förädlingsvärdeande- larna.

Prognoserna för förädlingsvärdeandelens utveckling inom de olika sekto- rerna 1977—1983 bygger på analyser av den historiska utvecklingen samt — för vissa sektorer — på särskild information som varit tillgänglig' Särskilt viktig har därvid information ur de sektorstudier, som beskrivs nedan, varit. På basis av dessa analyser har i vissa fall förädlingsvärdeandelen 1983 erhållits genom trendframskrivning av utvecklingen 1963—1975. I en del fall har det varit uppenbart att den historiska trenden inte kommer att fortsätta. Andra antaganden har då gjorts. För vissa sektorer har förädlingsvärdeandelen 1983 satts lika med det genomsnittliga värdet för en kortare period, vanligtvis 1968—1975. För några sektorer har förädlingsvärdeandelen antagits ha samma värde 1983 som 1975.

För hela ekonomin innebär kalkylerna en viss nedgång i förädlingsvärdets andel av bruttoproduktionen. Nedgången förklaras av utvecklingen inom tjänstesektorerna; för de varu- och kraftproducerande sektorerna totalt innebär våra bedömningar endast en obetydlig förändring i förädlingsvärde- andelen.

LU:s modellsystem bygger i hög grad på att man beaktar inbördes

' Utöver de faktorer som omnämns i texten har också den differens som finns i nationalräkenska- perna mellan beräkningar av BNP från produk- tions- resp. användnings- sidan spelat en roll för antagandena om föräd- lingsvärdeandelens ut- veckling. Jämför SOU 1976142, Långtidsutred- ningens modellsystem. avsnitt 2.3.

' En närmare redogörelse för metoder och principer finns i SOU l976:42. Långtidsutredningens modellsystem.

beroenden mellan ekonomins olika delar. Den framtida produktionsutveck- ling som framkommer i våra beräkningar beror därför inte bara på utveck- lingen av den slutliga efterfrågan utan i hög grad också av hur produktions- strukturen utvecklas under prognosperioden. Inom sektorerna skogsbruk, gruvindustri samt jord- och stenindustri går 75—90 % av produktionen som insats till andra sektorer. Av samfärdselsektorns produktion går drygt 4 % som insats till andra sektorer. Motsvarande andel för verkstadsindustrin är ca 33 % 1977.

Sambanden mellan de olika näringsgrenarna specificeras i LU:s ekonome- triska modell. Denna egenskap hos modellen gör det möjligt att utarbeta prognoser för utvecklingen inom olika delar av samhällsekonomin vilka är inbördes konsistenta. Samtidigt innebär det att de prognoser för näringsgre- narnas utveckling som görs i LU i hög grad påverkas av de antaganden som görs om hur dessa samband kommer att utvecklas under perioden 1977-1983. Detta kommer till uttryck i projektionerna av insatskoefficienterna, dvs. insatsleveransernas andel av bruttoproduktionen inom varje sektor.l

Värdet för insatskoefficienterna 1983 har i flertalet fall erhållits genom trendframskrivning av den historiska utvecklingen 1963—1975. Utvecklingen för vissa koefficienter, vars värde är särskilt viktiga för beräkningsresultaten. har dock bedömts särskilt. I många fall har då avsteg från en ren trendberäkning gjorts. Anledningen till de avsteg som gjorts från den generella trendmetoden har antingen varit att klara trendbrott föreligger. att en trendutdragning av andra skäl bedömts ge missvisande resultat eller att särskilda sektorstudier eller annan specifik information givit anledning till avvikande bedömningar. I ytterligare ett stort antal fall har värdena för insatskoefficienterna 1983 framkommit som ett direkt resultat av särskilda sektorstudier. Detta gäller sektorerna jordbruk, varv, vissa koefficienter för de energiproducerande sektorerna (petroleum- och kolindustri, el-, gas-, värme- och vattenverk), byggnadsindustri samt varuhandel. I fråga om t. ex. de energiproducerande sektorerna motiveras avvikelserna från en ren trendframskrivning bl. a. av att en sådan inte kan fånga upp de kraftiga nedgångari vissa s. k. åtgångstal som beror på energibesparande åtgärder och inträffade relativprishöjningar för energi.

Produktionsutvecklingen totalt samt inom olika näringsgrenar redovisas i tabellerna 3.4 och 3.5. Som framgår av dessa tabeller anger våra beräkningar en ökning i totalproduktionen med 3,7 % per år 1977—1983, dvs. grovt sett en återgång till den tillväxttakt som genomsnittligt sett rådde 1965—1974 efter den stagnation som inträffade 1974—1977. En viktig skillnad mellan den tillväxt som gällde före 1974 och den som förutses för prognosperioden föreligger dock. Fram till 1974 begränsades produktionsutvecklingen i hög grad av faktorer på kapacitetssidan. Den förhållandevis snabba tillväxt som förutses 1977—1983 förklaras däremot till betydande del av det ianspråkta- gande av vid utgångsåret icke utnyttjad kapacitet som våra kalkyler förutsätter tillsammans med en fortsatt tillväxt i den potentiella produktions-

kapaciteten. Utöver den kraftiga acceleration i totalproduktionens tillväxt som förutses

för prognosperioden väntas också påtagliga brott i tidigare utvecklingsten- denser i fråga om sektorernas andelar av totalproduktionen. De varu- och kraftproducerande sektorernas andel av totalproduktionen (mätt i fasta

priser) minskade från 45,9 % 1965 till 43,1 % 1977. Under prognosperioden 1977—1983 beräknas emellertid dessa sektorers andel av totalproduktionen öka kraftigt, från 43,1 % 1977 till 47,7 'i', 1983. Förklaringen till denna omsvängning i förut gällande tendenser är'den snabba tillväxt i industripro- duktionen som förutsätts i LU-kalkylernat6.6 % per år 1977—1983)vilket i sin tur förklaras av det starka krav på ökad export som våra beräkningar förutsätter. Av de enskilda industribranscherna väntas bl. a. kemisk industri, verkstadsindustri samt övrig tillverkningsindustri få en särskilt snabb produktionstillväxt. Industrins andel av totalproduktionen kommer enligt våra beräkningar att uppgå till 34,4 % 1983, vilket skalljämföras med 29,0 % 1965 och 1977. Det ökade energibehov, som uppkommer p. g. a. den snabba tillväxten i industriproduktionen, förklarar större delen av den acceleration i tillväxten för produktionen inom sektorn el-, gas-, värme- och vattenverk som framkommer i våra kalkyler.

För de areella näringarna —dvs. jord- och skogsbruket väntas den tidigare trenden mot en långsiktigt minskad andel av totalproduktionen fortsätta. Den snabba tillväxt för trä-, massa- och pappersindustri, som förutsätts i våra kalkyler, drar dock med sig en i ett historiskt perspektiv förhållandevis snabb produktionstillväxt också inom skogsbruket, 4,5 % per år 1977—1983. Detta kan jämföras med en i det närmaste lika snabb nedgång under perioden 1974—1977. Byggnadsverksamheten, vars produktion i det närmaste stag- nerat under 1970-talet. väntas öka sin produktion med i genomsnitt 1,6 % per år 1977—1983. Bakom denna ökning ligger dels ett ökat bostadsbyggande, dels återigen ökande byggnadsinvesteringar inom såväl de varuproducerande som de tjänsteproducerande sektorerna efter den nedgång som inträffade under perioden 1974—1977.

Spegelbilden av de varu- och kraftproducerande sektorernas ökande andel av totalproduktionen är en sjunkande andel för tjänstesektorerna inkl. offentliga sektorn. Den offentliga sektorn, vilken svarar för ca 38 % av den totala tjänsteproduktionen, väntas få en i förhållande till utvecklingen 1974—1977 påtagligt långsammare tillväxt. Den offentliga sektorns andel av den totala produktionen mätt i fasta priser skulle därmed gå ned något, från 21,4 % 1977 till 19,9 % 1983. Det kan observeras, vilket framgår av nästföljande avsnitt, att denna utveckling inte har någon motsvarighet i sysselsättningsstrukturen.

Varuhandelns produktion väntas fortsätta att öka långsamt till följd av främst den förhållandevis begränsade tillväxt i den privata konsumtionen som förutses för prognosperioden. Den ökade ekonomiska aktiviteten inom näringslivet medför däremot en uppgång i samfärdselns produktion under prognosperioden efter den nedgång som skedde 1974—1977. Såväl varuhan- deln som samfärdselns andel av totalproduktionen väntas dock fortsätta att minska. Den ökade industriproduktionen är också den främsta faktorn bakom den högre tillväxttakt för den privata tjänstesektorn som fram- kommer i våra kalkyler. En viss fortsatt nedgång i sektorns andel av totalproduktionen förutses dock.

Sammantaget innebär våra kalkyler att tjänstesektorernas andel av den totala produktionen mätt i fasta priser sjunker från 56,9 % 1977 till 52,3 % 1983. Det bör dock noteras att andelen 1977 är osedvanligt hög till följd av bl.a. den stagnation i industriproduktionen som inträffade 1975—1977

Tabell 9.1 Antal sysselsatta

samtidigt som främst den offentliga sektorn fortsatte att öka snabbt. Tar man dessutom i beaktande skillnaderna i prisutveckling nyanseras bilden ytterli- gare. Förmågan att kompensera kostnadsstegringar genom ökning i produk- tiviteten är mycket olika i skilda sektorer. Generellt sett är denna förmåga lägst i tjänstesektorerna. Priserna på tjänster har därför under lång tid ökat i förhållande till den totala prisnivån. Den utveckling av sektorernas andel av totalproduktionen, som framkommer då denna mäts i löpande priser, blir därför delvis annorlunda än den som erhålls i fastprisberäkningar. Uttryckt i löpande priser innebär LU:s kalkyler en ungefär oförändrad andel av totalproduktionen för den offentliga sektorn. De privata tjänstenäringarnas andel förutses däremot sjunka något uttryckt i löpande priser. Ökningen av industrins andel av totalproduktionen blir något mindre i löpande priser än då kalkylerna utförs i fasta priser.

9.1.2. Sysselsättning

Sysselsättningens utveckling i olika näringsgrenar under det senaste decen- niet återspeglar en kraftig omvandling av den svenska ekonomin. Som framgår av tabell 9.1 har det totala antalet sysselsatta personer ökat från 3,7

i olika näringsgrenar 1965—1983

1965 1970 1974 1977 1983 prognos Jordbruk och fiske 344 200 245 400 216 200 194 100 154 100 Skogsbruk 106 100 82 200 62 900 59 100 59 500 lndustri 1 088 700 1 054 900 1 043 200 ] 009 500 1 036 800 El-, gas-, värme- och vattenverk 27 800 27 900 27 800 26 400 29 500 Byggnadsverksamhet 359 500 369 600 333 900 327 000 294 500 Summa varu- och kraftpro- duktion 1 926 300 1 780000 1684000 1616100 1 574 400 Varuhandel 478 900 506 100 491 800 501 400 487 700 Samfärdsel 253 500 262 100 266 400 272 100 257 200 Privata tjänster (inkl. bostads- förvaltning) 526 800 559 400 553 100 570 700 606 600 Offentlig sektor 529 300 756 100 948 100 1 099 400 1 366 200 Summa tjänsteproduktion ] 788 500 2 083 700 2 259 400 2 443 600 2 717 700 Totalt 3 714 800 3 863 700 3 943 400 4 059 700 4 292 100 därav: Näringslivet 3 185 500 3 107 600 2 995 300 2 960 300 2925 900 Offentliga sektorn 529 300 756 100 948 100 1 099 400 1 366 200 därav: Staten 193 700 195 900 231 100 257 300 286 100 Kommunerna 335 600 560 200 717 000 842 100 1 080 100

Anm.: Offentliga sektorn omfattar endast offentliga myndigheter. Offentligt ägda affärsverk och aktiebolag ingår i näringslivet.

Källa: Nationalräkenskaperna och prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån.

milj. 1965 till över 4 milj. 1977; ökningen under denna 12-årsperiod uppgick till drygt 345 000 personer. Sysselsättningen inom de varu- och kraftprodu- cerande sektorerna har samtidigt minskat med drygt 310 000 personer. Nära hälften av denna nedgång har ägt rum inom jordbrukssektorn. Inom de tjänsteproducerande sektorerna har antalet sysselsatta ökat med över 655 000 personer under samma period, varav 570 000 inom den offentliga sektorn.

] tabell 9.1 redovisas även den sysselsättning inom olika näringsgrenar 1983 som beräknats på grundval av LU 78. Resultaten visar bl. a. att sysselsätt- ningen inom industrin beräknats öka med sammanlagt ca 27 000 personer 1977—1983. Denna ökning måste dock ses mot bakgrund av att industrisys- selsättningens nivå 1977 var ovanligt låg på grund av konjunkturläget. Den ökning som förväntas ske till 1983 är i själva verket något mindre än den minskning som ägde rum 1976—1977. Utvecklingen av industrisysselsätt- ningen under prognosperioden innebär emellertid ändå en uppbromsning av den tidigare nedgångstakten.

Sysselsättningen inom jordbruket beräknas under prognosperioden minska med sammanlagt ca 40 000 personer. Nedgångstakten är därmed ungefär densamma som tidigare under 1970-talet, men betydligt långsam- mare än under 1960-talet. Utvecklingen för byggnadssektorn, som enligt tabell 9.1 skulle minska sin sysselsättning med drygt 32 000 personer under prognosperioden, är förknippad med speciell osäkerhet (jfr. avsnitt 9.6). Sammantaget har sysselsättningen inom de varu- och kraftproducerande sektorerna beräknats minska med närmare 42000 personer totalt under perioden 1977—1983, dvs. med ca 7 000 per år. Även med hänsyn till den nämnda konjunktureffekten för 1977 innebär detta en klar dämpning av den tidigare nedgångstakten. Räknat från 1974 innebär prognosen för 1983 en genomsnittlig nedgång av antalet sysselsatta personer i de varu- och kraftproducerande sektorerna med drygt 12 000 per år. Den genomsnittliga nedgången under perioden 1965—1970 uppgick till ca 29 000 personer per år och under perioden 1970—1974 till ca 24 000 personer per år.

Av tabell 9.1 framgår vidare att antalet sysselsatta i den offentliga sektorn beräknats öka med sammanlagt 267 000 personer 1977—1983. I genomsnitt motsvarar detta en ökning på drygt 44 000 personer per år, vilket är något mindre än tidigare under 1970-talet och endast obetydligt mindre än under den senare hälften av 1960-talet. Eftersom nivån för den offentliga syssel- sättningen har ökat så kraftigt är denna relativt likartade antalsökning förenlig med en betydande neddragning av den offentliga sektorns procen- tuella ökningstakt. Som framgår av nedanstående tablå är den procentuella ökningen av den offentliga sysselsättningen under prognosperioden endast hälften så stor som under senare delen av 1960—talet.

1965—1970 1970—1977 1977—1983 prognos

Genomsnittlig årlig ökning av offentlig sysselsättning i antal personer 45 400 49 000 44 500 i procent 7.4 5,5 3,7

Sammantaget har de tjänsteproducerande sektorerna beräknats öka sin sysselsättning med ca 274 000 personer totalt under perioden 1977—1983. Den helt övervägande delen av denna ökning går till den offentliga sektorn. Inom sektorerna samfärdsel och varuhandel väntas sysselsättningen minska med sammanlagt nära 29 000 personer. För båda dessa sektorer är den beräknade utvecklingen under prognosperioden påtagligt svagare än under tidigare perioder. Inom sektorn privata tjänster (inkl. bostadsförvaltning) har antalet sysselsatta beräknats öka med totalt ca 36 000 personer 1977—1983.

Metod för beräkning av antalet sysselsatta per näringsgren

Den ovan beskrivna sysselsättningsutvecklingen i de olika näringsgrenarna under prognosperioden bygger på huvudalternativet i LU 78; antalet arbetstimmari resp. sektor 1983 ges direkt av modellkalkylerna. Dessa tal har därefter i ett särskilt beräkningssteg omräknats till antal sysselsatta personer. Denna beräkning, som har utförts av prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån (SCB), har gjorts på ett sådant sätt att man samtidigt får en avstämning av de sektorvisa LU-resultaten mot den av SCB utförda, fristående arbetskraftskalkylen, som ligger till grund för LU-beräkningarna. En beskrivning av arbetskraftskalkylen återfinns i kapitel 5.

Omräkningen av de sektorvisa LU-resultaten från timmar till personer baseras bl. a. på nationalräkenskapernas uppgifter om antalet sysselsatta och antalet arbetstimmar per sektor. Dessa variabler har i beräkningarna uppdelats på män resp. kvinnor med hjälp av data från arbetskraftsunder- sökningarna (AKU). Därefter beräknas för män resp. kvinnor i varje sektor den genomsnittliga årsarbetstiden per sysselsatt 1983, på grundval av motsvarande uppgifter ur den av SCB utförda arbetskraftskalkylen. Via antaganden om sysselsättningens procentuella fördelning på män och kvinnor i varje sektor 1983 har man därefter beräknat den genomsnittliga årsarbetstiden per sysselsatt i varje sektor. Tillsammans med LU-resultaten för antalet arbetstimmar per sektor ger detta uppgifter för antalet sysselsatta personer per sektor 1983.

På grundval av de antaganden som gjorts i denna beräkning har även beräknats sysselsättningens fördelning på heltid resp. deltid i de olika sektorerna. Resultatet redovisas i tabell 9.2. Därav framgår bl. a. att hela den sysselsättningsökning som beräknas ske under perioden 1977—1983 kommer att avse dem som är sysselsatta lång deltid, dvs. 20—34 timmar per vecka. Antalet heltidssysselsatta ökar något medan det antal som arbetar kort deltid (1—19 timmar per vecka) minskar ungefär lika mycket.

Av tabell 9.2 framgår även att andelen heltidsarbetande varierar starkt mellan olika sektorer; den är mycket hög i byggnadssektorn och relativt låg i den offentliga sektorn (95 resp. 64 % 1977). Detta sammanhänger i sin tur med att andelen kvinnor bland de sysselsatta varierar mellan sektorerna. Vidare kan nämnas att förskjutningen mot ökat deltidsarbete under prognos- perioden väntas bli mest påtaglig inom den offentliga sektorn, jord- och skogsbruk samt samfärdsel, medan förskjutningen är mindre inom sekto- rerna varuhandel och privata tjänster. Även dessa variationer förklaras till en del av de antaganden som gjorts beträffande andelen kvinnor.

Andelen kvinnor av antalet sysselsatta i olika näringsgrenar redovisas i

Tabell 9.2 Antalet sysselsatta i olika näringsgrenar fördelade efter vanligen arbetad tid per vecka 1970-1983 1 000-ta1 personer

Jord- och skogsbruk Antal sysselsatta därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Industri m.m.

Antal sysselsatta därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Byggnadsverksamhet Antal sysselsatta

därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Varuhandel Antal sysselsatta därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Samfärdsel Antal sysselsatta därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Privata tjänster Antal sysselsatta

därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Offentlig sektor Antal sysselsatta därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Hela ekonomin Antal sysselsatta därav: 1—19 timmar 20—34 timmar 35—w timmar

Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

1970

328 18 39 270

1 083 32 61 990

370 7 6 357

506 50 73 383

262 15 14 234

559 74 66 420

756

90 142 524

3 864 287 399 3 178

1977

253 17 29 207

1036 26 91 919

327

10 309

501

43 101 357

272 15 22 235

571 65 92 413

1 100 103 291 706

4 060 277 636 3 146

1983 prognos

214 13 31 169

1 066 24 1 19 924

294 8 13 273

488

33 1 12 343

257 13 28 216

607

57 116 433

1 366 109 446 811

4 292 256 867 3 169

Tabell 9.3 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1970—1983 Procent av antalet sysselsatta

1970 1977 1983 prognos

Jordbruk 28,3 30,1 32,7 Skogsbruk 6,7 12,8 17,8 Industri 254 26,0 27,6 151-. gas-, värme- och vattenverk 17,6 14,9 14,8 Byggnadsverksamhet 4,7 7,2 9,2 Summa varu- och kraftproduktion 20,5 220 24.1 Varuhandel 53,0 49,5 46,3 Samfärdsel 22.8 26,9 30.2 Privata tjänster 56,0 52,4 49,3 Offentliga tjänster 69,6 73,0 749 Summa tjänsteproduktion 56,0 58,2 59,8 Totalt 39,7 43,8 46,7

Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

tabell 9.3. Därav framgår att andelen kvinnor beräknas öka i de flesta av de redovisade sektorerna utom varuhandel och privata tjänster, där man i stället har en trendmässig nedgång av andelen kvinnor. Speciellt starka ökningar av kvinnornas andel förväntas inom sektorerna skogsbruk och samfärdsel. Vad gäller såväl industrin som den offentliga sektorn, vilka båda består av ett stort antal delsektorer, bör påpekas att de i tabell 9.3 angivna talen starkt påverkas av olikheter i delsektorernas utvecklingstakt inom resp. sektor. Ökningen av kvinnornas andel i den offentliga sektorn förklaras sålunda i mycket hög grad av att man i LU räknar med en stark ökning av ändamålen socialvård samt hälso- och sjukvård, som båda har en mycket hög andel kvinnor (91 % resp. 86 % 1977).

De ovan redovisade förändringarna beror givetvis även på de antaganden som har gjorts beträffande andelen kvinnor i de olika delsektorerna. I de sektorer som under perioden 1970—1977 haft en signifikant trendmässig förändring av andelen kvinnor har denna andel antagits utvecklas trendmäs- sigt. I övriga sektorer, för vilka de tidigare förändringarna inte följt ett lika stabilt mönster, har andelen kvinnor antagits vara oförändrad 1977—1983.

Avstämning av sysselsättningen för män resp. kvinnor

Som framgått av redogörelsen i kapitel 5 för den av SCB utförda arbetskrafts- kalkylen finns det skäl att tro att den olikartade utvecklingen av efterfrågan på arbetskraft inom olika sektorer varit en väsentlig faktor bakom sysselsätt- ningsutvecklingen för män resp. kvinnor (se avsnitt 5.1.4). Bakom detta samband ligger naturligtvis det faktum att andelen kvinnor varierar kraftigt mellan sektorerna, samtidigt som förändringar i denna andel inom varje sektor sker i relativt långsam takt. Arbetskraftskalkylen för perioden

1977—1983, som ligger till grund för LU-beräkningarna, är bl. a. beroende av trender för de relativa AK-talenl för män och kvinnor i olika åldrar. Eftersom dessa trender delvis kan vara påverkade av de förskjutningar i sektorstruk- turen som ägt rum under tidigare år är det nödvändigt attjämföra det ur LU:s sektorvisa resultat härledda antalet sysselsatta män resp. kvinnor med motsvarande tal ur den fristående arbetskraftskalkylen. Om en sådan avstämning visar på betydande diskrepanser skulle detta innebära krav på förändringar av något slag, antingen i arbetskraftskalkylen som sådan, eller i den sektorstruktur som förutsatts av LU, eller i form av förändrade andelar män/kvinnor i vissa sektorer.

Den i det föregående beskrivna beräkningen av antalet sysselsatta personer i För definition, se av_ per sektor har även givit underlag för en avstämning av detta slag. Denna har snitt 5,1_4_

Procent

1—2 3—18 19 21 22—23 Off. Stat

Procent

404

Kvinnor

304

201

1—2 3—18 19 21 22-23 Off. Stat Kom-

mun

Nor: Förklaring till sektorbeteckningarna: 1—2 Jord- och skogsbruk

25518 13an; äåäåigiåa'måä Värme' OCh vattenverk procentuellt fördelade på

20 Varuhandel sektorer [970 och 1977

21 Samfärdsel _ _ samt prognos./är 1983. 22—23 Privata tjänster inkl. bostadsförvaltning

Offentli a myndigheter __ _ _

Statliga €myndigheter Kalla: Statistiska central— Kommunala myndigheter byrån, prognosinstitutet.

Diagram 9.1 Antalet sys- selsatta män resp. kvinnor

för LU:s huvudalternativ utfallit positivt, dvs. det visade sig att de differenser som uppstod var av helt obetydlig storlek. Man kan således konstatera att den mycket starka sysselsättningsökning bland kvinnorna som SCB räknat med i arbetskraftskalkylen synes vara möjlig att uppfylla mot bakgrund av den utveckling av de olika produktionssektorerna som beräknats inom LU 78.

Skillnaden mellan mäns och kvinnors sektorvisa sysselsättningsstruktur framgår även av diagram 9.1. Stapeldiagrammen visar sålunda hur det totala antalet sysselsatta män resp. kvinnor procentuellt har fördelats på sektorer 1970, 1977 och 1983. Därav framgår bl. a. att de olika sektorerna relativt sett har mycket olika betydelse för männens resp. kvinnornas sysselsättning. Industrin gav under 1977 sysselsättning åt 34 % av männen, men endast 15 % av kvinnorna, medan den offentliga sektorn samma år sysselsatte 13 % av männen och 45 % av kvinnorna. Diagrammet visar också att det sektorvisa mönstret för männen har förändrats rätt obetydligt under perioden 1970—1977. De varu- och kraftpro- ducerande sektorerna har sammanlagt minskat sin andel av männens totala sysselsättning från drygt 60 % 1970 till drygt 55 % 1977, medan tjänstesek- torerna har ökat sin andel i motsvarande mån. För kvinnorna har de varu- och kraftproducerande sektorernas andel av antalet sysselsatta minskat i ungefär samma omfattning, från ca 24 % 1970 till ca 20 % 1977. Även sektorerna varuhandel och privata tjänster har minskat sin procentuella andel av kvinnornas sysselsättning medan däremot den offentliga sektorns andel har ökat kraftigt, från ca 34 % 1970 till ca 45 % 1977. Denna förändring måste naturligtvis ses i samband med det faktum att den offentliga sektorn totalt sett har expanderat mycket kraftigt under perioden, samtidigt som stora grupper kvinnor har trätt ut på arbetsmarknaden. Det sistnämnda förhål- landet präglar även utvecklingen under prognosperioden 1977—1983. Den sysselsättningsstruktur för män resp. kvinnor 1983 som illustreras i diagram 9.1 har framkommit som ett resultat av den sektorvisa sysselsättning som beräknats i LU och de antaganden om andelen män/kvinnor i varje sektor som redovisats i tabell 9.3.

Avstämning av sysselsättningen för män och kvinnor i olika åldersgrupper

Förutom den ovan beskrivna avstämningen av sysselsättningen för män resp. kvinnor har inom LU 78 även gjorts en avstämning av sysselsättningen för män och kvinnor i olika åldrar. Man sökte sålunda beräkna den fördelning av sysselsättningen på kön och åldrar som kunde tänkas uppstå enbart på grund av de förändringar i sektorstrukturen som beräknats i LU. Resultatet jämfördes sedan med den fristående arbetskraftskalkylen för motsvarande befolkningsgrupper.

För den äldsta åldersgruppen, 55—74 år, visar dennajämförelse mycket god överensstämmelse, både för män och kvinnor. För de yngre, 16—34 år, av båda könen visar den på LU-resultaten grundade beräkningen däremot väsentligt högre sysselsättningstal än arbetskraftskalkylen, medan det omvända gäller för åldrarna 35—54 år. Detta torde dock i första hand förklaras av förskjut- ningen i befolkningens åldersstruktur. Under perioden 1977—1983 kommer

de stora födelsekullarna från 1940-talets mitt att passera 35-årsstrecket, vilket iarbetskraftskalkylen verkar kraftigt uppdragande på utbudet av arbetskraft i gruppen 35—54 år. En förändring av detta slag torde knappast i och för sig medföra några problem på arbetsmarknaden.

Om avstämningen i stället hade visat på tendenser till utbudsöverskott för äldre och yngre arbetskraft skulle slutsatserna ha blivit annorlunda. Eftersom beräkningen inte tyder på några spänningar av det slaget torde man emellertid kunna dra slutsatsen att den arbetskraftskalkyl för de olika åldersgrupperna som utarbetats av SCB är förenlig med de sektorvisa LU-resultaten.

Den sektorstruktur som beräknats i LU 78 har även utgjort utgångs- punkten för en regional avstämning av arbetskraftskalkylen. Den regionala analysen presenteras i kapitel 11, avsnitt 11.1.

9.2. Jordbruk, trädgårdsnäring och fiske

Målsättningar angående produktionen, jordbrukarnas inkomster och jord- brukets effektivitet har varit dominerande i de beslut om jordbrukspolitikens inriktning som riksdagen tagit vid tre tillfällen under efterkrigstiden, 1947, 1967 och 1977. I de nya riktlinjer som fastställdes 1977 har bl. a. produk- tionsmålet omformulerats. I 1967 års beslut uttrycktes detta mål i s.k. självförsörjningsgrad som i fredstid borde ligga på 80 %. 1972 årsjordbruks- utredningl visade att sambandet mellan totalproduktion och livsmedelsbe- redskap inte är entydigt till följd av jordbrukets ändrade produktionsinrikt- ning och ökade beroende av importerade produktionsmedel. Därför borde ett produktionsmål i vilket livsmedelsberedskapen spelar stor i roll i stället uttryckas i delmål för åkerareal, antal mjölkkor samt för produktionsinrikt- ning.

Beträffande åkerarealen har riksdagen beslutat2 att den brukningsvärda jorden skall utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebär ett bibehål- lande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen bör upprätthållas vid en nivå som ungefär motsvarar konsumtionsbehovet av mjölk- och mjölkprodukter. Även för övriga animalieprodukter bör en produktionsnivå eftersträvas som i stort sett motsvarar den inhemska konsumtionen. Det överskott som uppkommer till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand utgöras av spannmål.

1 1977 års beslut görs vidare en klar markering av inkomstmålet. Ett huvudsyfterned jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som 'är ”Översyn av jordbruks- sysselsatta l jordbruket I alla delar av landet en ekonomisk och SOClal politiken" (SOU standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. 1977:l7).

Det totala produktionsvärdet i egentligt jordbruk uppgick vid mitten av 1970-talet till drygt 10 miljarder kr. i 1975 års prisnivå. Därav svarade animalieproduktionen för drygt 3/4.

Material för bedömning av jordbrukets, fiskets och trädgårdsnäringens utveckling fram till 1983 har för LU:s räkning sammanställts av jordbruks- 3Jordbruk, trädgårdsod- departementet3. Sektorstudier har utarbetats för egentligt jordbruk inom ”"$ och ”Ske- Sekwfbe- ramen för Iantbruksekonomiska samarbetsnämndens sektorsgrupps verk- åggålgåarafinlfÄÄ'ds' samhet, för trädgårdsodling inom lantbruksstyrelsen och för fiske inom g

års långtidsutredning. statens jordbruksnämnds fisksektion. (Ds Jo 19785.)

? Proposition _1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. m. m.

Prognosen förjordbrukets produktion baseras på antaganden om åkerarea- lens och mjölkproduktionens storlek samt antaganden om viss avkastnings- ökning inom vegetabilie- och animalieproduktion.

Åkerarealen antas 1983 komma att uppgå till 2 930 000 ha. Det innebär en relativt liten nedgång från 1976, 50 000 ha, eller en årlig nedgång med 7 000 ha. Det kan jämföras med en årlig minskning med i genomsnitt 30 000 ha under 1960-talet och 10 000 ha under första hälften av 1970-talet. Nedlägg- ningen berörde främst skogslänen. Av den förväntade årliga nedläggningen till 1983 beräknas 2 000 ha vara en följd av tätorternas expansion och 5 000 ha nedläggning av marginell åker. I av statsmakterna beslutade riktlinjer för fysisk riksplanering, prop. 1972:111, anges att stor restriktivitet skall iakttas vad gäller användande av åker till annat än jordbruksändamål.

Den pågående förskjutningen av åkerarealer till större brukningsenheter väntas fortgå. 1983 antas medelarealen vid företagen uppgå till ca 27 ha (företag med mer än 2 ha åker). 1961 var medelarealen ca 14 ha och 1976 ca 23 ha.

Den totala åkerarealen ger en ram för produktion av såväl vegetabilier som animalier. Fördelningen av åkermarken på olika användningsområden bestäms i hög grad av animalieproduktionens omfattning. Drygt 2/3 av åkerarealen används nämligen för animalieproduktion genom foderväxtod- ling och vallodling.

Stora vallarealer friställdes främst under 1960-talet till följd av minskat antal kor och hästar. Ofta skedde det i samband med att åker togs ur bruk men utrymme skapades också för en ökad odling av spannmål, som i delar av Mellansverige blivit helt dominerande. Från början av 1960-talet har spannmålsarealen ökat med ca 10 % medan den totala arealen minskat med ca 10 %. Med utgångspunkt i prognoser om foderbehov hos de grovfoder- förbrukande djuren kan vallarealer beräknas. Erforderlig vallareal torde komma att uppgå till 900 000 ha 1983, varav knappt 700 000 ha slåttervall.

Brödsädesarealen har under 1970-talet ökat men antas stabiliseras vid 450 000 ha. Andelen 1983 av hela åkerarealen skulle därvid uppgå till ca 15 %. Avkastningen för brödsäd har antagits stiga med 20 kg per ha och år, vilket är en något långsammare ökning än de senaste åren. Bakgrunden till detta antagande är främst att avkastningsökningen till följd av ökade handelsgöd- selgivor beräknas bli lägre än tidigare.

Även fodersädsavkastningen beräknas öka med ca 20 kg per ha och år. En i stort sett oförändrad areal, knappt 1 200 000 ha, väntas.

Kraftigt höjda producentpriser på mjölk och förbättrad lönsamhet ledde till att mjölkproduktionen steg under första hälften av 1970-talet, efter att ha minskat under 1960-talet. 1977 uppgick mjölkproduktionen till drygt 3 200 milj. kg. Under förutsättning bl. a. av att mjölkproduktionens relativa lönsamhet kommer att bestå, har mjölkproduktionen 1983 antagits bli 3 300 milj. kg.

Den genomsnittliga mjölkproduktionen per ko har ökat från 3 100 kg 1961 till 4 900 kg 1977. Avkastningsökningen beror på förbättrat avelsmaterial och bättre utfodring, men också på att utslaktning av lågmjölkande kor har skett. Den snabba avkastningsökningen per ko antas fortsätta under prognosperio- den, vilket innebär 5 160 kg i genomsnittlig produktion 1983. Med en totalproduktion av 3 300 milj. kg 1983 blir mjölkkoantalet 640 000, en

Tabell 9.4 Åkerarealens användning med fördelning på grödor 1960—1983 1 000 ha

Genomsnitt per år 1960—1964 1965—1969 1970—1976 1983 Spannmål 1 473 1 508 1 629 1 610 därav: brödsäd 351 314 402 450 fodersäd 1 122 1 194 1 222 1 160 Vall 1 391 1 197 981 900 därav: slåttervall 1 106 933 757 690 Balj— och oljeväxter 58 90 158 210 Övrigt 211 145 120 125 Träda eller obrukad mark 176 159 109 85 Total areal 3 309 3 099 2 997 2 930

Källa: Ds Jo 197815.

nedgång med drygt 20 000 från 1976.

Subventionering av fläsk- och nötkött har stimulerat konsumtionen. Den överskottsproduktion som tidigare fanns av nötkött har förbytts i nettoim- portbehov. I sektorstudien antas en produktion på 154 milj. kg 1983. Det är en viss uppgång från 1977 men lägre än nivån på 1960-talet. En successiv förskjutning mot fläskproduktion har skett sedan början av 1960-talet. Under de senaste åren har den varit ungefär dubbelt så stor som nötköttsproduk- tionen. F. n. föreligger en överskottsproduktion av fläsk i storleksordningen 10 %. Sektorstudien räknar med en fortsatt uppgång av fläskproduktionen med ca 10 % till 1983.

Uppgången i fläskproduktionen förklaras såväl av ökad djurhållning som av framsteg inom aveln och utfodringstekniken. Snabbare slaktsvinstillväxt har uppnåtts samtidigt som besättningarna blivit allt större.

Den angivna produktionsutvecklingen baseras i de flesta fallen på antaganden om den framtida konsumtionen. Utgångspunkt har varit en prognos för konsumtionen per capita av olikajordbruksprodukter samt LU:s befolkningsprognos. Vid beräkningarna av konsumtionen har också förut- satts att producentprishöjningar skall få återverka på konsumentpriset.

Konsumtionen per capita beräknas fram till 1983 öka av bl. a. mjölk, ost, kött och fläsk men minska av socker och smör. Ur konsumtions- och produktionsprognosema erhålles sedan försörjningsbalanser för olika varu- slag.

En produktionsnivå överstigande den inhemska efterfrågan kan förväntas för fläsk, smör och mjölkpulver. För nötkött, ost och socker torde däremot en nettoimport vara nödvändig även i fortsättningen.

Målsättningen för åkerarealen kommer att leda till fortsatta överskott av spannmål som vid normalskördar uppgår till minst 1 milj. ton. Det motsvarar produktionen på halva brödsädesarealen. Överskott förutsätts kunna expor— teras men i regel till lägre priser än de som jordbrukarna i Sverige erhåller. Därigenom uppstår förluster vid exportförsäljningen. Enligt riksdagsbeslutet 1977 skall även fortsättningsvis huvudansvaret för finansieringen av even- tuella exportförluster vila på jordbruket självt. I propositionen sägs emellertid

Tabell 9.5 Det egentliga jordbrukets produktion 1965—1983 enligt sektorstudie Milj. kr., 1975 års priser

Faktisk produktion Årlig pro- centuell 1965 1970 1975 1977 förändring prel. 1977—1983” Brödsäd 641,0 621,7 1 085,5 1 1455 0,3 Fodersäd och kokärter 204,1 466,4 273,5 1656 —7,2 Potatis och sockerbetor 614,8 651,6 653,7 801 ,4 —0,5 Oljeväxter 262,0 215,1 375,4 281 ,7 5,0 Övriga vegetabilier 124,5 171,4 171,7 2009 3.6

Summa vegetabilier(1) 1 846.4 1 996,1 2 559,8 2 595,1 0,5

Mjölk 4181.6 3 407,3 3 6945 3 793,8 0,3 Ägg och slaktfjäderfä 4560 5015 597,6 586.7 0,9 Kött och fläsk 3 3123 3 470,3 3 570,3 3 7178 0.9 Förändringar i

kreaturskapitalet —177.1 —166.3 —29.0 7,2 8,3

Summa animalier(2) 7 773,4 7 212,8 7 833,4 8 1055 06

Summa produktionsvärde för egentligt jordbruk (l+2) 9 619,8 9 2089 10 393,2 10 700,6 0,6 Avgår: Handelsgödsel och kalk 677,6 865,4 961,2 1 030,0 0,9 Köpfodermedel 1 300,0 1 637,9 1 596,8 1 629,0 . Diverse förnödenheter 2 017,8 2 112,2 2 398,0 2 368,7 1,3 Summa avdrag (3) 3 995,4 4 615,5 4 956,0 5 027,7 0,6 Återstår: Förädlingsvärde för egentligt jordbruk (bidrag till BNP) (1+2+3) 5 624,4 4 593,4 5 437,2 5 672,9 0,6

" Förändring mellan faktisk produktion 1977 och normal produktion 1983. Produk- tionen 1977 var ungefär normal. Källa: Ds Jo 197815.

att även staten med hänsyn till att riksdagen fastställt mål för den framtida åkerarealen — kan anses ha ett visst ansvar för överskotten. Staten kan exempelvis genom handelspolitiska åtgärder verka för att avsättningen av överskotten tryggas. Spannmål skall också enligt de senaste riktlinjerna kunna ingå som en del i biståndsverksamheten.

Sysselsättning, produktivitet och investeringar. Jordbrukets speciella förhål- landen gör det svårt att registrera den faktiska arbetstiden. Det beror bl. a. på att jordbruk ofta bedrivs i kombination med skogsbruk, att det förekommer omfattande säsongarbete och att familjemedlemmar hjälper till ijordbruket. Jordbruket bedrivs också många gånger på deltid. Följaktligen är beräkningar över antal arbetade timmar osäkra.

Uppgifter om antalet sysselsatta personer ijordbruket varierar mellan olika

undersökningar. Undersökningar som kan mäta sysselsättningen är årliga uppgifter ur lantbruksregistret, arbetskraftsundersökningarna, dejordbruks- ekonomiska undersökningarna och folk- och bostadsräkningarna. 1975 fanns enligt lantbruksregistret ca 141 000 företagare ijordbruket. Enligt folk- och bostadsräkningarna fanns samma år 144000 förvärvsarbetande personer inom jordbruket. Under senare hälften av 1960-talet ett skede med hög rationaliseringstakt — minskade antalet med nära 9 % per år. En stor del av arbetskraften övergick till andra näringar. Nedgången avsaktade under 1970- talet till ca 5 % per år. Storleksrationaliseringar och nedläggningar av mindre jordbruksföretag beräknas fortgå under prognosperioden, men nedläggning- arna torde ske i något lägre takt än i början av 1970-talet. För detta talar vidtagna åtgärder i syfte att stödja familjejordbruket som företagsform.

Beräkningar av produktiviteten inom jordbruket får bedömas mot bakgrund av vad som sagts om osäkerheten i mätningen av arbetsvolymen. Produktivitetstillväxten verkar emellertid ha saktat av på 1970-talet jämfört med 1960-talet. Undersökningar av Iantbruksekonomiska samarbetsgrup- pens sektorsgrupp visar på en årlig produktivitetsstegring om 8 % på 1960- talet. Under 1970-talet har den legat kring 6 % per år. I sektorstudien antas produktiviteten öka med i genomsnitt 5,5 % per år 1977—1983. Det innebär således en bedömning om en nästan lika snabb produktivitetstillväxt som hittills under 1970-talet.

Jordbrukets investeringsverksamhet har under 1970-talet varit relativt omfattande. I början av 1970-talet ökade enligt sektorstudien investeringarna i ekonomibyggnader kraftigt, vilket sammanhängde med utvecklingen på animaliesidan. Prognoserna för 1983 visar på en uppgång i djurhållningen, vilket tillsammans med fortsatt strukturförändring inom animalieproduk- tionen väntas kräva en fortsatt hög investeringsvolym.

Jordbrukets maskininvesteringar steg mycket kraftigt 1975 och 1976 bl. a. till följd av det speciella taxeringsavdrag, som då medgavs för anskaffning av maskiner. De totala investeringarna för perioden till 1980 har beräknats enligt trenden för perioden 1970—1974. För perioden 1981—1983 har en något långsammare ökningstakt antagits.

Till investeringar räknas enligt nationalräkenskaperna också förändringar i kreaturskapitalet. Kreaturskapitalet kan totalt sett öka något fram till 1983. En ökning av antalet suggor och galtar liksom av kvigor bedöms erforderlig. Antalet mjölkkor väntas minska något.

De totala investeringarna ijordbruket, som 1977 uppgick till ca 2 300 milj. kr. i 1975 års priser enligt nationalräkenskaperna, har bedömts öka med i genomsnitt 1,8 % per år under prognosperioden.

Till jordbrukssektorn räknas även trädgårdsnäringen. Det statistiska under- laget för denna näring är relativt osäkert. Produktionsförhållanden m. ni. har belysts i ett delbetänkande av 1974 års trädgårdsnäringsutredning].

Enligt utredningen fanns 1976 i trädgårdsnäringen 5 900 företag. På friland odlades ca 12 000 ha och i växthus 430 ha. Överslagsmässigt beräknades produktionsvärdet till 1 100 milj. kr. i löpande priser. Av totala försäljningen svarade prydnadsväxter för ca 600 milj. kr., köksväxter för ca 330 milj. kr. och ' Svensk trädgårdsnäring. frukt och bär för ca 170 milj. kr. Antalet stadigvarande sysselsatta var 1975 ca ågäåäiåaååsåälgi 17 000 personer, varav hälften i företag med växthusodling och hälften i hållande". (SOU företag med frilandsodling. Därtill kom ca 11 000 tillfälligt sysselsatta, l978:51.)

huvuddelen i frilandsodlande företag. Den arbetsinsats som krävs vid odling av trädgårdsprodukter beräknas vara ca 10 gånger större per ha än vid spannmålsodling.

Importen har successivt ökat. Den uppgick 1977 till 1 400 milj. kr. i löpande priser. Importen av sådana produkter som kan odlas i Sverige var ungefär lika stor som den inhemska yrkesmässiga produktionen av samma produkter.

Trädgårdsprodukter bedöms ha en växande marknad. Trots antagande om en fortsatt ökad import beräknas trädgårdsnäringen kunna öka sin produk- tion med 2 % per år 1977—1983. Bedömningen grundar sig också på antaganden om fortsatta avkastningsökningar genom att en bättre teknik införs i odlingen och på att odlingsarealen blir oförändrad. De förslag som trädgårdsnäringsutredningen lagt fram syftar till en effektivisering av näringen och till stabilare inkomstförhållanden för de i näringen verk- samma.

Fiske

1 sektor I ingår förutom det egentligajordbruket och trädgårdsnäringen också

fisket. Ca 4 200 personer hade fiske som huvudsaklig sysselsättning år 1976 enligt den s. k. fiskeriinventeringen. Därtill kom drygt 2 000 binäringsfiskare. Fångstvärdet uppskattades till ca 260 milj. kr. Insjöfisket och kustfisket svarade för ca 15 % av fångstvärdet.

En god prisutveckling på sill och möjligheten att landa fångsterna direkt vid danska auktioner ledde till en kraftig expansion i sillfisket på västkusten under 1950-talet och början av 1960-talet. Fångsterna av sill för konsum- tionsändamål uppgick totalt till 185000 ton 1965. Detta år fångades den hittills största kvantiteten sill. Under 1970-talet har fångsterna av konsum- tionssill sjunkit till ca 80000 ton per år, varav västkustfisket svarar för omkring hälften. Andra viktiga fiskslag är foderfisk och torskfisk. Den totala fångsten av fisk uppgick 1977 till ca 200 000 ton.

Under hela efterkrigstiden har sysselsättningen minskat starkt i fisket. Fångstvolymerna har halverats från mitten av 1960-talet till början av 1970- talet. Fångstbegränsningar har införts för att förhindra överftskning av viktiga fiskbestånd. En fortsatt snabb tillbakagång av näringen har verkat sannolikt.

Under 1977 och 1978 har dock tillbakagången kunnat hejdas. Sillfiskestopp i Nordsjön har medfört goda priser på den svenskfångade sillen. En inte oväsentlig nyrekrytering av fiskare har också skett.

Sverige utvidgade den 1 januari 1978 sin fiskegräns i Östersjön och Skagerack till den s. k. mittlinjen eller till annan gränslinje som överenskom- mits med angränsande stat. Gränsutvidgningen innebar för Sveriges del främst att fångstmöjlighetema i Östersjön av sill, strömming och torsk väsentligt ökade. Fiskeavtalet med EG innebär att balans skall råda mellan svenskt fiske i EG-zon och EG:s fiske i svensk zon. Sverige har i och med gränsutvidgningen fått ökade möjligheter att erhålla fiskekvoter i EG:s zon i Nordsjön. Enligt avtal med EG och Norge har svenska fiskare rätt att fiska i Nordsjön. Förhandlingar om högsta tillåtna fångster skall ske årligen. I Skagerack och Kattegatt har svenska fiskare i huvudsak samma rätt till fiske som norska resp. danska fiskare.

Enligt den år 1975 tillsatta fiskerikommitténl kan de förändrade betingel- serna sammantagna beräknas ge tillräckliga fångstmöjligheter för att syssel- sätta den svenska fiskeflottan de närmaste åren. Utvidgningen i Östersjön ger möjlighet att sysselsätta den överkapacitet i fiskeflottan som kan beräknas finnas på västkusten. För närvarande gäller att det svenska fiskets omfattning snarast begränsas av avsättningsmöjligheterna.

Riksdagen har under våren 1978 fastlagt nya riktlinjer för den framtida fiskeripolitiken? Mål för fiskeripolitiken bör enligt riksdagens beslut vara att skapa förutsättningar för de sysselsatta i fiskerinäringen att få en ekonomisk och social standard jämförbar med den i andra näringar. Konsumenterna skall erbjudas fisk till rimliga priser. Fisket bör bedrivas effektivt samtidigt som hänsyn tas till regionala sysselsättningsbehov.

I syfte att rationalisera och modernisera fiskeflottan skall statligt stöd kunna utgå. En licensiering av yrkesfiskare införs. Endast licensierade fiskare kan komma ifråga för statligt stöd. Prisregleringen av fisk ändras främst i syfte att ge fiskarna stabilare inkomster.

LU:s prognoser vilar i hög grad på den av fiskerikommittén målsatta utvecklingen. Det gäller exempelvis de riktmärken för fångsterna som bör uppnås inom 3—5 år. Enligt dessa skall fångsterna av sill minska till ca 70 000 ton per år och av torskfisk öka till ca 37 000 ton per år. Förslaget innebär att totalt ca 214000 ton saltvattensfisk skall fångas i början av 1980-talet. Riktmärkena är satta med utgångspunkt i den sannolika tillgången på fisk och avsättningsmöjligheterna. Fångstvärdet av saltvattensfisken i 1975 års priser skulle därmed öka med ca 1 % per år 1977—1983.

Den svenska konsumtionen av färsk fisk har minskat samtidigt som konsumtionen av beredda fiskprodukter ökat. Mellan åren 1960 och 1976 har konsumtionen av färsk saltvattensfisk halverats. Eftersom konsumtionen av färsk fisk till övervägande del består av svenskfångad fisk får den nedåtgå- ende trenden stor betydelse för fiskets avsättningsmöjligheter. Importen av frysta fiskfile'er motsvarade 1976 ca 40000 ton hel färsk fisk, vilket var av samma storleksordning som avsättningen av svensk fångad fisk till färsk- konsumtion inom landet. 85 % av konsumtionen av fryst torskfilé importe- rades. Mot denna bakgrund kommer fiskeripolitiken att inriktas mot en ökning av torskfisket för avsättning på den svenska marknaden. Ett ökat torskfiske, som är möjligt inom den utökade fiskezonen, skulle också kunna medföra ökad sysselsättning vid förädlingsleden i land.

Det svenska fisket som till stor del är inriktat på export skulle genom ett minskat sillfiske och ökat torskfiske bli mindre beroende av exportmarkna- derna. Exportpriserna varierar starkt. En ökad avsättning på hemmamark- naden skulle genom prisregleringen av fisk medverka till stabilare inkomster för fiskarna. Om målsättningen om fångsterna realiseras innebär den en minskad export såväl som import.

Ungefär hälften av fiskeflottans båtar var 1977 byggda före 1940. Många äldre fartyg har emellertid moderniserats. Avsikten med det statliga stödet är bl. a. att få till stånd en modernisering av fiskeflottan. För att stimulera fiskare att övergå till exempelvis torskfiske kan ett särskilt stöd utgå för de ["Fislferinäringe" i _ - . .. . . . framtiden" (SOU investeringar som föranleds av den andrade fångstinriktningen. 197774)

De årliga bruttoinvesteringarna i fiskeflottan 1977—1983 kan uppskattas till 35—40 milj. kr. i 1975 års priser. Någon större total kapacitetsutvidgning av 2Prop. 1977/78:112.

Tabell 9.6 Sammanfattning av kalkylerna för jordbruk och fiske 1975 års priser Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965— 1970— 1974— 1977—1983 1970 1974 1977 Sektor- LU studie Produktionsvärde 13 036 0,5 3,7 —1,0 0,6 1,8 Förädlingsvärde 6 411 —1.0 4,0 —0,2 0,7 0,6 Produktivitet (kr/tim) 22.9 7,5 8,0 4,1 5,6 5.6 Sysselsättning (milj. tim.) 279,5 —7,9 —3.7 —4,1 —4,2 —4,8 Investeringar 2 393 —1,4 9,3 3,7 1,7 1,7 — byggnader 245 4,4 —1.6 —l ,1 0.6 0,6 — maskiner 2 148 —2,4 11,3 4,3 1.8 1,8

Anm.: 1 maskininvesteringarna ingår förändring i kreaturskapitalet. Källa: Nationalräkenskäperna (för 1977 även Ds Jo 1978z5).

flottan torde det inte resultera i, i huvudsak är det fråga om ombyggna- der.

Det största antalet fiskare finns vid västkusten, där fisket också har störst regional betydelse. I några kommuner svarar fisket och anknutna verksam- heter för 20 % av sysselsättningen. Den nya inriktningen av fiskeripolitiken kan innebära en uppbromsning av den snabba sysselsättningsminskningen under efterkrigstiden. För perioden 1977—1983 har antagits att sysselsätt- ningen minskar med ca 1 % per år. Det innebär en prognos på 4 000 yrkesfiskare år 1983 mot 4 200 år 1976.

Sammanfattning. 1 tabell 9.6 redovisas en sammanställning av utveck- lingen 1965—1983 för hela sektorn enligt de definitioner som används av nationalräkenskaperna och LU.

Den snabba ökningen av förädlingsvärdet och produktiviteten 1970-1974 förklaras främst av variationer i skördeutfall. 1974 var ett år med "rekord- skörd". Produktiviteten för hela perioden 1970—1977 ökade med i genomsnitt 6,3 % per år.

För byggnadsinvesteringarna redovisar Iantbruksekonomiska samarbets- gruppens sektorsgrupp en volym som ligger mer än dubbelt så högt som det i tabellen angivna värdet.

Modellresultatet för 1977—1983 överensstämmer ganska väl med sektor- studiens bedömningar. Modellen ger dock en högre årlig tillväxt av produktionsvärdet,1,8 % per år mot 0,6 % isektorstudien, vilket bl. a. beror på den efterfrågan påjordbruksprodukter som livsmedelsindustrin svarar för. Av denna industri krävs i LU:s huvudalternativ nämligen en stark export- ökning.

9.3. Skogsbruk

För bedömningarna av skogsbrukets utveckling har en sektorstudie utarbe- tats inom Skogsstyrelsens prognosavdelning. Sektorstudiens bedömningar vilar i många avseenden på 1973 års skogsutredning, vars slutbetänkande kom i början av 19781.

Skogstillständ. area/, ägare. Den svenska skogsmarksarealen har varit i stort sett oförändrad sedan 1920-talet. Det totala virkesförrådet har däremot ökat från cal 800 milj. m3sk på 1920-talet till ca 2 400 milj. m3sk vid mitten av 1970-talet.2 Därav utgörs knappt 100 milj. mJSk av torrskog och vindfällen. Av det råa virkesförrådet var 38 % tallskog, 48 % granskog och 14 % lövskog.

Hälften av skogsmarken är privatägd. medan bolag och det allmänna (stat, kyrka, kommuner)äger vardera en fjärdedel. Statens skogar är koncentrerade till norra Sverige medan bolagens skogar främst finns i södra Norrland och i Svealand. I Götaland dominerar de privatägda skogarna.

Någon större förändring av virkesförrådets storlek har inte skett från mitten av 1960-talet. Den årliga tillväxten var högst under 1960-talet, då den uppgick till ca 80 milj. m3sk. Enligt senaste beräkningar är tillväxten vid mitten av 1970-talet ca 75 milj. m3sk. per år. Tillväxtminskningen förklaras bl. a. av stora slutavverkningar3 i bestånd med hög löpande tillväxt. Speciellt inom storskogsbruket har slutavverkningstakten varit hög. Vidare visar de senast tillämpade beräkningsmetoderna att de äldre beräkningarna i vissa fall överskattade tillväxten.

Skogens åldersfördelning i landet är relativt ojämn. Enligt skogsutred- ningen finns f. n. ett underskott på skog i åldern 21—40 år. I Norrland och i delar av Svealand föreligger det underskott också på skog i åldern 41—60 år. Skog äldre än 60 år har en motsvarande högre andel av beståndet.

Virkesbehov och avverkning. Skogsindustrins förbrukning av virke har successivt ökat fram till mitten av 1970-talet. 1974 förbrukades den hittills största kvantiteten,61 milj. m3fub(fast mått under bark). Under lågkonjunk- turåren 1975—1977 minskade förbrukningen till omkring 50 milj. m3fub.

Vid mitten av 1950-talet gick ca 75 % av virket till industrin. De senaste åren har andelen överstigit 90 %. Den främsta orsaken är att förbrukningen av brännved och övrigt husbehovsvirke sjunkit. Brännvedsavverkningen beräknas nu motsvara ca 1 milj. m3fub mot ca 6 milj. m3fub 20 år tidigare. Samtidigt har råvaruutnyttjandet inom industrin blivit allt bättre. Sågverks-

l "Skog för framtid" (SOU 197816, 7.)

Tabell 9.7 Skogsindustrins genomsnittliga rundvirkesförbrukning 1961—1977 2 m3sk : skogskubik- meter (volym av hel

Milj. m3fub. Milj. m3sk. trädstam ovan stubb- skäret inkl. bark). 1961—1965 41.2 49.4 1966—1970 47,1 56,5 3 Avverkning som inne- 1971—1974 56.4 67.7 bär att produktionspro- 1975—1977 50,4 60.5

cessen för befintlig träd-

3 . generation avbryts (med Anm.: l m fub (kubikmeter fast mått under bark) = 1,2 m3 sk (skogskubikmeter). undantag för eventuella

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1975 och Skogsstyrelsen. fröträd).

Tabell 9.8 Avgång och tillväxt 1961—1977 Genomsnitt per år. milj. m3sk.

Bruttoav- Total Tillväxt verkning avgång 1961—1965 60,4 65,8 83,0 1966—1970 68,4 75,0 80,0 1971—1974 76,3 82,5 76,0 1975—1977 65,7 70.7 76,0

Anm.: Bruttoavverkning inkluderar på avverkningsplatsen kvarlämnade hela fällda träd vid röjning och hyggesrensning. Total avgång inkluderar naturlig avgång som ej tillvaratagits, exempelvis vid vindfällen och självgallring. Källa: Skogs & virkesbalansen (Nordisk skogsunion 1978).

avfallet kan t. ex. utnyttjas i såväl massa- som skivindustri. Processföränd- ringar och ändrad produktionsinriktning har också förbättrat råvaruutbytet. Även i fortsättningen bedöms goda möjligheter till bättre råvaruutnyttjande finnas.

Den totala bruttoavverkningen har ökat från ca 60 milj. m3sk vid början av 1960-talet till ca 76 milj. m3sk i början av 1970-talet. Endast under den första delen av 1970-talet var avverkningarna så stora att den totala avgången översteg tillväxten. Under de senaste åren har lövvirkesavverkningen avsevärt understigit tillväxten.

Skogsindustrin hade vid årsskiftet 1977/1978 en kapacitet som skulle kräva en årlig virkestillförsel på ca 67 milj. m3fub om samtliga olika anläggningar utnyttjades till fullo samtidigt. Det skulle motsvara en bruttoavverkning på 84—85 milj. m3sk. Vid en genomsnittlig kapacitetsutnyttjandegrad för skogsindustrin över en konjunkturcykel beräknas en tillförsel om ca 60 milj. m3fub fordras, vilket svarar mot en bruttoavverkning på ca 75 milj. m3sk, dvs. lika mycket som den beräknade tillväxten vid nuvarande intensitet i skogsbruket. Den totala avgången blir då ca 80 milj. m3sk.

Detta förhållande brukar anföras som motiv för stark restriktivitet i utbyggnaden av skogsindustrikapacitet. Utbyggnader kräver tillstånd av regeringen. En långsiktig total kapacitetsökning fordrar ökad tillväxt i skogen om inte skogens produktionsförmåga skall sjunka.

1973 års skogsutredning tillkallades för att utreda möjligheterna till ökad avverkning i ett långsiktigt producerande skogsbruk. Utredningen har redovisat tre alternativa utvecklingslinjer för skogsproduktionen som var och en ger olika nivåer för den årliga tillväxten beroende på olika intensitet i skogsvård och underhåll. För samtliga alternativ gäller att beräkningsperio- dens längd är 100 år.

Alternativ 1 beskriver ett skogsbruk liknande dagens. Lövröjningen förutsätts dock ske i större omfattning än under de senaste åren. Gallrings- huggningama syftar till att främja en hög produktion av barrsågtimmer. Gödslingen fortsätter i oförändrad omfattning under hela 100-årsperioden.

Alternativ 2 är det intensivaste skogsproduktionsprogrammet med ökade krav på anläggning av ny skog. Möjligheter till utdikning av sumpmark och myrmark samt odling av contortatall, som producerar 30—60 % mer virke, i norra Sverige kommer till stånd. En ökad gödsling i främst norra Sverige ger

en relativt hög ökning av skogstillväxten. Detta program skulle möjliggöra en ökning av de årliga bruttoavverkningarna till närmare 80 milj. m3 sk. på 1980- talet och ca 90 milj. m3sk om 100 år. Utredningen har förordat detta alternativ.

Alternativ 3 förutsätter restriktioner för användning av kemiska bekämp- ningsmedel, gödsling m. rn. Skogsgödslingen tänks exempelvis upphöra 1980 med minskad tillväxt som följd.

Skogsindustrins nuvarande kapacitet skulle i alternativ 1 kunna utnyttjas till 85 %, i alternativ 2 till 90 % vid mitten av 1980-talet och i alternativ 3 till 75 %.

I ovanstående beräkningar har inte hänsyn tagits till förbättrat tillvarata- gande av virket vid avverkningsplatsen. Särskilda undersökningar har visat att det finns praktiska möjligheter att vid en årsavverkning på 75 milj. m3sk tillvarata maximalt 10 milj. m3sk mer virkesråvara för industriell användning än vad som sker idag.

Under 1970-talet har en radikal omsvängning skett i Sveriges utrikeshandel med skogsråvaror. Exporten har successivt sjunkit, framför allt av massaved. Från 1974 har också importen stigit kraftigt av massaved.

Tillförsel av råvara till industrin sker alltså också genom import. Under 1970-talet har importen ökat, men den motsvarade trots det endast ca 5 % av den svenska avverkningen 1975. I en situation med råvarubrist får import- möjligheter ökad betydelse. Import av rundvirke sker främst från Östeuropa och Västtyskland och av massaflis främst från Finland, Västtyskland och USA. Importen från USA är kontrakterad t. o. m. 1982.

Det torde inte vara realistiskt att planera för en ökad import. De framtida importmöjligheterna bedöms som osäkra. LU har i enlighet med detta för 1983 antagit en import på ungefär samma nivå som för år 1977.

Riksdagen väntas under 1979 ta ställning till inriktningen av den framtida skogspolitiken. I avvaktan härpå har LU i kalkylerna använt förutsättningar som ligger närmast skogsutredningens alternativ 1, vilket inte innebär några stora förändringar i nuvarande skogstillväxtprogram annat än intensivare skogsvårdsåtgärder av konventionellt slag.

Produktivitet och sysselsättning. Den snabba rationaliseringen inom skogs-

Tabell 9.9 Utrikeshandel med rundvirke 1970—1977 1 000 m3fub. 1970 1975 1977 Export 4 276 1 978 928 därav: sågtimmer 650 216 237 massaved 3 516 1 696 649 Import 578 3 022 2 867 därav: sågtimmer 87 95 911 massaved 489 2 924 1 933

Källa: Konjunkturinstitutet.

] Utvecklingen av detta fysiska mått skiljer sig ofta från det produktivi- tetsmått som används i nationalräkenskaperna och LU. Det senare för- ändras exempelvis vid sortimentsförskjutningar mellan sågtimmer och massaved.

bruket har givit stora produktivitetsvinster. Rationaliseringen har påskyndats av stigande arbetskraftskostnader och dålig prisutveckling under senare delen av 1950-talet till början av 1970-talet och åstadkommits framför allt genom mekanisering av huggning och terrängtransport samt genom koncen- tration av avverkningarna, ökad andel slutavverkningar, förkortade terräng- transporter och flyttning av barkningen till industrin. Att en ökad andel av arbetskraften fått helårsanställning torde också ha verkat produktivitets- höjande.

Produktiviteten i skogsbruket mäts traditionellt med dagsverken per 100 m3sk avverkad skog.l I tabell 9.10 nedan anges hela skogsbrukets bedömda dagsverksåtgång år 1970, 1975, 1977 och 1983 för olika arbeten. Värdena grundar sig på Forskningsstiftelsen Skogsarbetens produktivitetsundersök- ningar samt på bedömningar gjorda inom Skogsstyrelsen. Rationaliseringen har varit störst inom huggning och terrängtransport. Ökningen i dagsverks- åtgången mellan 1975 och 1977 förklaras till en del av den ändrade löneformen i skogsbruket men också av ett lägre kapacitetsutnyttjande till följd av minskad efterfrågan. Enligt nationalräkenskapsdata ökade också den totalt arbetade tiden något från år 1975 till 1977.

Åtgångstalen skiljer sig vidare mellan olika ägargrupper och även mellan olika landsdelar inom samma ägargrupp. Bolagen, domänverket, skogsägar- föreningarna och entreprenörer har i stort sett samma åtgångstal och ligger lägre än häradsallmänningar, stiftsskogar etc. De högsta åtgångstalen har det enskilda mindre skogsbruket där ägarna själva utför skogsarbetet.

En snabb årlig produktivitetsökning förväntas av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten 1977—1983, 6.0 % per år. Detta är delvis en följd av den negativa utvecklingen 1975—1977. Produktivitetsökningen 1977—1983 innehåller ett inhämtande av den reserv som finns i utgångsläget. Den årliga produktivi- tetsökningen 1975—1983 blir i genomsnitt 3,3 %. I samråd med Skogssty- relsen har LU bedömt den årliga produktivitetsökningen 1977—1983 till 5,5 %.

Flera faktorer talar för att man får räkna med en uppbromsning av den potentiella produktivitetsökningen perioden 1977—1983. Någon ytterligare snabb mekanisering av enskilda arbetsmoment torde inte kunna genomföras fram till mitten av 1980-talet. Terrängtransporterna är i det närmaste helt

Tabell 9.10 Dagsverksåtgång inom hela skogsbruket 1970—1983

Dagsverken/ 100 m3sk 1970 1975 1977 1983

Avverkningsarbete

(huggning) 9.9 7.7 8.2 5.7 Terrängtransport 3.7 2.2 2.2 1.6 Skogsvård 1.8 1.9 2.0 1.8 Ovrigt 2,5 1.9 2.6 1.5 Summa 179 13,7 15,0 10.6

Årlig procentuell förändring 5,5 —4,4 6.0

mekaniserade. Motormanuell röjning torde inte ersättas i ett medellångt perspektiv. Mekaniserad skogsodling kan introduceras tidigast omkring 1980. men inte få någon dominerande betydelse förrän 10—20 år därefter. Månadslönesystemet, hänsyn till naturvårdsintressen är andra faktorer, som kan verka återhållande på produktivitetsutvecklingen. En återgång till ökad gallringshuggning torde också bli nödvändig om skogsmarkens produktions- förmåga skall utnyttjas bättre.

Skogsvårdsåtgärdernas andel av det totala åtgångstalet har legat på ca 10 %. Andelen väntas stiga. Produktiviteten inom skogsvårdsarbetet bedöms inte öka i samma takt som för avverkning och terrängtransport.

Investeringar. Skogsbrukets investeringar brukar indelas i byggnader (byggnader och skogsbilvägar), maskininvesteringar och skogsvårdsåtgärder (skogsodling, gödsling, dikning, markberedning och hyggesrensning). Kost- nader för röjning och lövbekämpning räknas till underhåll och ingår därmed inte i investeringarna. Intensiteten i skogsproduktionen påverkar således investeringsvolymen. De av skogsutredningen beskrivna alternativen skiljer sig åt i kravet på Skogsvårdsåtgärdernas omfattning. LU har, som nämnts, i avvaktan på beslut om den framtida skogspolitikens inriktning räknat med en viss ökning av konventionella skogsvårdsåtgärder.

Beträffande byggande av skogsbilvägar räknar Skogsstyrelsen med en oförändrad årlig investeringsnivå. Maskininvesteringarna väntas öka något fram till 1983.

Sammanfattning. Sektorstudiens beräkningar har grundats på antagandet att den totala bruttoavverkningen år 1983 är lika med den beräknade tillväxten, 75 milj. m3sk. Då erhålles en förädlingsvärdetillväxt 1977—1983 med 2,5 % per år. Modellberäkningarna ger snabbare tillväxt av förädlings- värdet, 4,5 (är per år. Det kan beräknas motsvara en-bruttoavverkning på knappt 90 milj. m3sk 1983 eller i genomsnitt 77—78 milj. m3sk 1978—1983.l

Bruttoavverkningarna i modellresultaten ligger således för prognospe-

Tabell 9.11 Sammanfattning av kalkylerna för skogsbruk 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring

1977 1 Vid beräkningarna av 1965— 1970— 1974— 1977—1983 vilken avverkning som 1970 1974 1977 _ krävs för ett visst pro- Sektor- LU duktionsvärde spelar studie framför allt andelen såg- timmer resp. massaved Bruttoproduktion 7 582 0,3 —0,3 —7,9 3.4 6.0 FO”. Här har antagits att Förädlingsvärde 5 742 —0,5 —0,6 —4,9 2,5 4,5 halva avverkningsvo- Produktivitet lymen utgörs av massa-

(kr./tim.) 64,5 7,9 6,7 —2,9 6,0 5,5 ved och återstoden av Sysselsättning sågtimmer (46 %),

(milj. tim.) 89,1 —7,8 —6,8 —2.1 —3,6 —0,9 brännved och övrigt. Investeringar 920 2,7 4,4 6,7 2,6 2,6 Om sågtimmerandelen — byggnader 120 —5,3 —3,6 10,9 0,0 0,0 sänks till 40 % ökar den — maskiner, genomsnittliga bruttoav-

skogsvård 800 4,8 5,7 6,1 2,9 2,9 verkningen med drygt

en milj. m3sk.

1 Avsnittet om industrin (exkl. varvsindustrin) har utarbetats inom pla- nerings- och utrednings- byrån vid statens indu- striverk.

rioden på en genomsnittlig nivå som är något över den beräknade årliga tillväxten med nuvarande intensitet i skogsvården. Avverkningarna under 1975—1977 har emellertid legat under den årliga tillväxten, varför det i ett medellångt perspektiv bör kunna avverkas en något större årlig volym. Starka samhällsekonomiska skäl talar för att under de närmaste åren tillåta åtminstone den angivna avverkningen. Stora krav ställs på den svenska varuexporten. Skogsindustrin bedöms ha en växande marknad. Dess export motsvarar ca 1/5 av totala exportvärdet. Skogsnäringen ger sysselsättning främst i de delar av landet som har den svagaste befolkningsutvecklingen.

Farhågor för en brist på avverkningsmogen skog om 30—40 år har medfört en restriktiv avverkningspolitik. Härigenom kan emellertid svårigheter att få fram tillräckliga virkesmängder till industrin uppkomma med risk för att neddragning i produktion och sysselsättning inom skogsnäringen måste genomföras de närmaste åren. Det är i stället av vikt att skogspolitiken utformas så att förutsättningar skapas för att realisera det angivna utbudet av skogsråvara till konkurrenskraftiga priser. Av betydelse för möjligheterna att skapa ett tillräckligt utbud blir inte minst regler i skogsbeskattningen och i skogsvårdslagen. Det är inte uteslutet att en skärpning av avverkningsregle- rande åtgärder i syfte bl. a. att stimulera återväxtåtgärder kan få utbudshäm- mande effekter.

Antalet sysselsatta i skogsbruket (företagare och anställda) var enligt nationalräkenskaperna 106000 år 1965 och 59000 år 1977. Skogsbrukets andel av totala sysselsättningen var 1977 1,5 %. I de fyra nordligaste länen var andelen 4,1 %.

Utgående från den produktionsökning och produktivitetstillväxt som angivits kommer timvolymen att minska svagt fram till 1983, med knappt 1 % per år i genomsnitt. Det är väsentligt långsammare än tidigare och innebär ungefär oförändrat antal sysselsatta personer. Denna utveckling är främst en följd av det krav på ökade avverkningar som framkommer som resultat av modellen men också av förutsättningen om en viss ökning i skogsvården. Eftersom skogsvårdsåtgärder är relativt arbetsintensiva beror skogsbrukets sysselsättning också på intensiteten i skogsproduktionen.

9.4 Industri'

9.4.1 Allmän översikt

Inledning

I LU 78 har analysen av industrins branscher i första hand baserats på ingående studier bransch för bransch av utvecklingsbetingelserna utförda av statens industriverk. Därvid har flera olika källor utnyttjats. För cet första har branschernas utveckling sedan början av 1960-talet studerats ocl analyserats med hjälp av den officiella statistiken. För det andra har den branschkunskap som verket förfogar över utnyttjats i kombination med den kompetens som skilda branschorganisationer och fackliga organisationer ställt till förfogande vid intervjuer under vintern och våren 1978. Slutligen har uppgifter om

företagens framtidsförväntningar sammanställts och studerats vid sidan av övrigt material. Sådant material har huvudsakligen hämtats från DIS- enkäten.'

På detta underlag, och med LU:s förutsättningar i övrigt beträffande den internationella ekonomiska utvecklingen, den inhemska pris- och kostnads- utvecklingen samt beträffande de fastlagda politiska kraven på intern och extern balans har industriverket gjort sina bedömningar av utvecklingen 1977—1983 för arbetsproduktiviteten och investeringarna i de femton indu- strisektorer som långtidsutredningen arbetat med.

Förutsättningarna innebär för industrin en upphämtning från 1977 års bottenläge. Det bör understrykas att de påtagliga förändringar för flera industribranscher som denna återhämtning medför givetvis kräver att den internationella utvecklingen och den interna kostnadsutvecklingen följer de linjersom beskrivits i tidigare avsnitt i LU. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken diskuteras i kapitlen 2 och 6. Vilka branschspecifika åtgärder som skulle kunna följa av detta diskuteras inte närmare.

Vid en analys på så pass disaggregerad nivå som den som här görs, blir osäkerheten i det statistiska materialet större än vid bedömningarna på en mera aggregerad nivå. Som framgår av kapitel 3 arbetar LU 78 genomgående med nationalräkenskaperna från mars 1978. Bilden var då mycket ofull- ständig och har delvis fått uppskattas inom LU. Under loppet av 1978 har vissa revideringar av statistiken för 1977 blivit tillgängliga. Det har dock inte varit möjligt att fullt ut använda denna tillkommande information. Av de reviderade talen framgår dock att 1977 års uppgifter för gruvor, tekoindustri, dryckesvaru- och tobaksindustri. gummivaruindustri samt jord- och stenva- ruindustri är särskilt osäkra.

En annan osäkerhet härrör från de tal som beskriver sambanden mellan de olika sektorerna. Den snedvridning i leveransstrukturen som kan antas föreligga 1977 har inte tillåtits påverka framtidsbedömningen av dessa samband. Denna har tagit sin utgångspunkt i långsiktigt normala värden för relationerna mellan sektorerna. (Se också avsnitt 9.1 ovan).

Utvecklingen sedan början av 1960-talet

I det följande beskrivs den historiska utvecklingen så långt bakåt i tiden som tillgängliga nationalräkenskaper i fasta (1975 års) priser tillåter, dvs från 1963. _ Industriproduktionen har volymmässigt under perioden 1963—1977 ökat med i genomsnitt 3,8 % per år. De senaste åren av 1970-talet har emellertid tillväxten stagnerat. Betraktar man därför i stället perioden 1963—1974 så var tillväxttakten för industriproduktionsvolymen 4,8 % i genomsnitt. Export- volymen ökade samtidigt med 7,3 % per år. Antal arbetade timmar minskade under denna period med 1,8 % per år i genomsnitt. Den resulterande produktivitetsutvecklingen var 6,6 % per år. De allra senaste årens utveckling kontrasterar skarpt mot dessa siffror. Mellan 1974 och 1977 minskade produktionsvolymen och antalet arbetade - timmari industrin med 2,6 % per år. Exportvolymen minskade i samma takt. ! DIS ___ Delegationen Produktiviteten ökade således inte alls mellan dessa år. Detta är en för för informationssystemet efterkrigstiden unik utveckling. I diagram 9.2—9.6 redovisas utvecklingen företag—samhälle.

Index 180 170

160 Produktionsvolym 150 140 130 120

110

Diagram 9.2 Produktions- 100 volym (lö/ädlingsvärde)

och sysselsättning (antal 90 * s _ _ _ ___ arbetade timmar) 80 _—_ ]963—1977, hela indu- Arbetade timmar strin. 1975 års priser. 70 Index [963 =]00. 1963 1965 1970 1975 1977

År

Milj. kr 15 ooo-i 14 ooo-| 13 0004

12 ooo—i

1 1 000-

10 000—

9 000 8 000- 7 000—

6 000—

5 OOO—1

4 000 3 000

2 000 Diagram 9.3 Investeringar i byggnader och maskiner 1 000 ]963—1977, hela indu- strin. Milj. kr. 1975 års priser. 1963 1965 1970 1975 197 7 År

Krltim. A

160-' 150— 140—! 130-1 120-1

110—1

704. Diagram 9.4 Kapital/n- ' tensitet (kapitalstock till 60 återanskaffningsvärde per

arbetad timme) 1963—1977, hela indu-

1963 1965 1970 1975 1977 År strin.1975årswiser.

1963—1977 för totala industrin av några centrala storheter. Där framträder tydligt det brott i utvecklingen som inträffade 1974. där bl. a. en långvarig och kraftig uppgång i industriproduktionen avlöses av en nedgång. Denna bild för industrin som helhet rymmer förvisso stora variationer mellan enskilda branscher. Sålunda har de traditionella krisbranscherna även tidigare noterat minskningar i produktionsvolym. Av diagrammen framgår också att det kraftiga trendbrottet när det gäller produktionsvolymen inte har sin motsva- righet i antal arbetade timmar. Den arbetsmarknadspolitik som bedrivs i syfte att så långt möjligt behålla arbetskraften i företagen under de senaste åren har således haft en märkbar effekt som naturligtvis också avspeglas i de låga talen för produktivitetstillväxt de senaste åren. Det är emellertid även här så att stora variationer branschvis förekommer. Ser man till kapitalsidan kan det konstateras att den uppbyggnad av produktionskapaciteten i industrin som ägde rum mellan 1973 och 1975 var förhållandevis kraftig och torde ha resulterat i en betydande överkapacitet i många branscher. Detta belyses av diagram 9.6 där vi ser att kvoten mellan produktion och befintligt kapital sjunker kraftigt efter 1974.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att utgångspunkten 1977 för långtidsutredningens bedömningar är ett läge med mycket lågt kapaci- tetsutnyttjande vad avser såväl arbetskraft som kapital.

Produktivitetsreserven ] 97 7

I utgångsläget 1977 föreligger en stor skillnad mellan den faktiska produkti- viteten och den som skulle ha kunnat uppnås vid normalt kapacitetsutnytt- jande. Genom en ökning av kapacitetsutnyttjandet skulle man således under

Diagram 9.5 Arbetspro- duktivitet (förädlingsvärde per arbetad timme) [9153—1977 samt en tid— strend skattad pa" perio- den 1963—1974, hela in- dustrin. 1975 års priser.

SOU 1978:78 Kritim. 624i Trend 61 _a I, 60 I 59 —1 !

I

58 I 57 3 I! 56 I, 54 _ , 55 " I 53 " 52 _, Arbets— 51 ! produktivitet

1963 1965 1970 1975 1977 Är

de närmsta åren öka produktiviteten utöver den underliggande trendmässiga produktivitetsutvecklingen. Långtidsutredningens huvudalternativ förut- sätter en sådan ökning av kapacitetsutnyttjandet.

I de delar av industrin där anläggningarna är moderna och fullt konkur- renskraftiga ijämförelse med dem som finns i andra länder, bör möjligheterna vara goda att öka produktiviteten genom ökat kapacitetsutnyttjande. I andra delar av industrin har utvecklingen medfört att anläggningarna i stor utsträckning är ekonomiskt obsoleta och där torde produktivitetsvinsterna vara svårfångade. Det föreligger stora svårigheter att kvantifiera produktivi- tetsreserven bransch för bransch. Vi har ändå försökt uppskatta denna genom att jämföra den faktiska produktivitetsnivån 1977 med en normal nivå. Denna har bestämts genom att en tidstrend för produktiviteten beräknats

kr./kr.

? 0.40

0391 oas—7

0,37—

__..-- Trend _- ___-

0,36— 0,35— 0,34— 0,33—

0,32

Ka pitalproduktivitet

0,31

0,30 1963 1965 1970 1975 1977

från 1963 till senaste konjunkturtopp. Värdet 1977 på denna tidstrend har använts som normalnivå. På så sätt har vi fått ett mått på hur stor produktivitetsförlusten var 1977 på grund av otillräcklig efterfrågan.

Principiellt sett kan denna produktivitetsreserv i respektive bransch frigöras såväl genom ökad efterfrågan som genom ökad avgång av arbets- kraft. Hur stor del av det befintliga gapet som kan realiseras beror därför bl. a. på utvecklingen av relativpriser. efterfrågans inriktning och styrka samt den framtida arbetsmarknads— och regionalpolitiken. Med denna utgångspunkt har en relativt schablonmässig bedömning gjorts av hur stor del av produktivitetsreserven som faktiskt kan realiseras i respektive bransch. ] de branscher som beräknas kunna återfå normal konkurrenskraft genom den relativprisförskjutning som sker i huvudalternativet, beräknas också produk- tivitetsreserven kunna tas i anspråk. För de branscher som befinner sig i strukturell obalans har bedömningen varit att produktivitetsreserven i sin helhet ej kan frigöras genom avgång av anställda.

För flertalet industribranscher torde man med dessa utgångspunkter kunna räkna med att produktivitetsreserven kan frigöras under förutsättning att efterfrågan kommer inom den närmaste tiden: konkurrensutsatt livsme- delsindustri, dryckesvaru- och tobaksindustri, trä-, massa- och pappersindu- stri, grafisk industri, kemisk industri, petroleum- och kolindustri samt verkstadsindustri (exkl. varv) och annan tillverkningsindustri. För dessa branscher bör man kunna resonera utifrån jämförelser med perioden före 1975. Det förefaller emellertid rimligt att anta att också i dessa fall en viss produ ktivitetsförlust redan ägt rum på grund av att aktivitetsnivån varit så låg under en följd av år. Detta skulle motivera en viss nedjustering av gapet beräknat på trenden för perioden 1963—1974/75. En nedjustering med 15 % (och avrundning) ger de i tabell 9.12 angivna talen för nyssnämnda branscher.

För järn- och stålindustrin har den bedömningen gjorts att merparten av

Diagram 9.6 Kapitalpro— duk/ivi/et (Iörädlingsvärde per krona kapitalstock lill äleranskaffningsvärde) 1963—1977 samt en tid- strend skattad pa' perio- den 1963—1974. hela in- dustrin. ]975 års priser.

' Industrikonjunkturen våren 1978, Sveriges industriförbund; Stock- holm 1978: tabell 7.

Tabell 9.12 Produktivitetsgapet 1977: arbetsproduktivitet Skillnad mellan faktisk och potentiell produktivitet 1977 i procent av potentiell produktivitet

Produktivitetsgap 1977

Potentiellt LU:s bedömning

produktivi- tetsgapa Extraktiv industri —41 —10 Skyddad livsmedelsindustri 0 0 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri —31 —26 Dryckesvaru— och tobaksindustri —16'1 —13 Textil- och beklädnadsindustri —25'* —10 Trä-, massa och pappersindustri —25 —22 Grafisk industri 9 — 8 Gummivaruindustri —27b —13 Kemisk industri —19 —16 Petroleum- och kolindustri —47 —40 Jord- och stenindustri —28 —15 Järn-, stål- och metallverk —33 -25 Verkstadsindustri exkl. varv —15 —12 Varv —23 0 Övrig tillverkningsindustri —10 — 8 Hela industrin —18 —14

” Produktivitetsgapet är beräknat i förhållande till värdet 1977 av en tidstrend beräknad på tiden från 1963 till senaste konjunkturtopp (vanligtvis 1974 eller 1975). ” Beräknad på särskild uppskattning av 1977 års nivå.

produktivitetsgapet, dock inte hela, skulle kunna realiseras vid en snar efterfrågeökning. För övriga branscher bör man kunna räkra med att efterfrågeökning endast i begränsad utsträckning skulle komna svensk industri till del vad gäller varven inget alls. Bedömningarna i siffror för dessa branscher redovisas likaledes i tabell 9.12, tillsammans med en sammanväg- ning av resultatet för hela industrin. Det realiserbara gapet i produktivitets- termer för hela industrin blir då 14 %. Om man som ett räkneexempel slår ut detta gap på 6 år dvs. under perioden 1977—1983 så rör det sig om drygt två procentenheter per år i tillväxttakt för arbetsproduktiviteten.

Att detta är en rimlig uppskattning av produktivitetsreserven stöds av en jämförelse med industriförbundets (SI) våren 1978 genomförd planenkät till större företag i tillverkningsindustrin.l I enkäten ombads företagen bland annat ange hur stor ökning av produktionsvolymen som varit nöjlig 1977 med befintliga arbetskraftresurser, om efterfrågeunderlag funnits. Svaret på denna fråga relaterad till den faktiska produktionen 1977 skullege en gr0v indikation på produktivitetsreservens storlek. Man skulle vänta sig en viss underskattning jämfört med det ovannämnda sättet att mätt eftersom förmodligen även arbetsstyrkan skulle behöva ökas för att möta en mer normal efterfrågan 1977. Därvid skulle sannolikt produktionsökningar realiseras merän proportionellt mot den erforderliga sysselsättningsökningen på grund av stordriftsfördelar. Som framgår av nedanstående tablå ger industriförbundets resultat ett gap på 12 % för hela tillverknirgsindustrin

(gruvindustrin ingår alltså ej). En jämförelse så långt möjligt med de i tabell 9.12 presenterade talen pekar på en relativt god överensstämmelse.

Bedömningarna avseende det realiserbara produktivitetsgapet översatta till Sl:s branschaggregat och jämförda med Sl:s uppgifter

LU Sl Råvaruindustri —22 —17 Insatsvaruindustri —15 —17 lnvesteringsvaruindustri — 9 — 9 Byggnadsvaruindustri —14 —10 Konsumtionsvaruindustri —10 7 Hela tillverkningsindustrin —14 -12

En annan användbar jämförelse är att översätta konjunkturinstitutets barometerdata om kapacitetsutnyttjandet (= andelen företag med fullt kapacitetsutnyttjande) från kvalitativa till kvantitativa uppgifter.' Konjunk- turinstitutet samlar kvartalsvis in uppgifter från företagen bland annat om hur de bedömer kapacitetsutnyttjandet. Den uppgift som här används är andelen företag som anger att de har fullt kapacitetsutnyttjande. Denna metod ger ett arbetsproduktivitetsgap för hela industrin på 15 %, vilket överensstämmer väl med ovanstående beräkningar.

Kapacitetsgap på kapitalsidan

De i föregående avsnitt behandlade skillnaderna mellan faktisk och potentiell arbetsproduktivitet har givetvis sin motsvarighet på kapitalsidan. Något bra mått på utnyttjandegraden för installerat kapital finns inte. Det är emellertid av stor betydelse för bedömningarna av investeringsbehovet att känna till hur stor del av befintligt kapital som kan utnyttjas vid en efterfrågeökning. En utgångspunkt för sådana resonemang kan tas i beskrivningar av kapitalpro- duktivitetsgapet. Kapitalproduktivitetsgapet används således som approx- imation till utnyttjandegraden för kapital. 1 tabell 9.13 redovisas kapitalpro- duktivitetsgapet 1977 för de femton LU-sektorerna och för hela industrin. Kapitalproduktivitetsgapet beräknat på detta sätt ligger på 23 % och är alltså fem procentenheter större än motsvarande mått på arbetsproduktivitetsga- pet.

Ser man till de enskilda sektorerna så finns emellertid ett flertal som har ett större arbetsproduktivitetsgap än kapitalproduktivitetsgap. På några punkter är skillnaderna stora, t. ex. för gruvindustrin, konkurrensutsatt livsmedelsin- dustri, dryckesvaru- och tobaksindustri samt tekoindustri, men i mindre grad gäller det även för grafisk industri. gummivaruindustri samt förjärn-. stål- och metallverk. Detta är ett resultat av att man i dessa branscher har hållit kvar de anställda i företagen i högre grad än annorstädes i kombination med en mycket låg nettokapitalbildning. Flertalet branscher — samma branscher som angavs kunna sluta arbetsproduktivitetsgapet torde vara tillräckligt konkurrenskraftiga för att vid en relativt snar ökning av efterfrågan även kunna utnyttja merparten av installerat kapital. Det gäller däremot sannolikt

' Följande regression skattas: Ian=A+BInKAPt+C.I+U( där Q = förädlingsvärde i 1975 års priser KAP = andel företag med fullt kapacitetsut- nyttjande, årsmedeltal beräknat på fyra kvar- ialsuppgifter och

t = tiden.

Gapet för produktion skattas som B(anAP77 —InKAP) där medelvär— det är beräknat för pe- rioden 1964—1974. Detta justeras med arbetskraf- tens avvikelse från trendvärdet för att erhål- la ett arbetsproduktivi- tetsgap.

Tabell 9.13 Produktivitetsgapet 1977: kapitalproduktivitet Skillnad mellan faktisk och potentiell produktivitet 1977 i procent av Jotentiell produktivitet

Produktivitetsgap 1977

Potentiellt LU:s bedömning produktivi— tetsgap" Extraktiv industri —30 —10 Skyddad livsmedelsindustri 5 0 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri —23 —20 Dryckesvaru- och tobaksindustri - 9” — 8 Textil- och beklädnadsindustri — 6b — 5 Trä—. massa— och pappersindustri —29 —25 Grafisk industri — 3 — 3 Gummivaruindustri —23b —20 Kemisk industri —22 —19 Petroleum— och kolindustri —48 —41 Jord- och stenindustri —27 —15 Järn-, stål- och metallverk —29 —22 Verkstadsindustri exkl. varv —22 -19 Varv —37 0 Övrig tillverkningsindustri —10 — 9 Hela industrin —23 —18

" Produktivitetsgapet är beräknat i förhållande till värdet 1977 av en tidstrend beräknad på tiden från 1963 till senaste konjunkturtopp (vanligtvis 1974 eller 1975). " Dessa gap är troligen något underskattade på grund av en sannolik överskattning av produktionsvolymen 1977.

inte för gruvindustri, jord- och stenindustri,järn-, stål- och metallverk samt varv, ej heller teko- och gummivaruindustri, där kapitalutrustningen bedöms vara i olika grad ekonomiskt obsolet.

I tabell 9.13 redovisas bedömningar av hur stor del av gapet i kapitalpro- duktivitetstermer som kan slutas vid en efterfrågeökning. Sammanvägt för hela industrin ger bedömningen ett gap om 18 %.

Betydelsen av detta gap för investeringsbehovet kan illustreras med råkneexempel. Långtidsutredningens bedömning av produktionsutveck- lingen 1977—1983 slutar på en tillväxt med 6,6 % per år i genomsnitt. Om man med enbart ersättningsinvesteringar håller kapitalstocken på 1977 års nivå skulle det ta två och ett halvt år innan kapitalstocken 1977 i sin helhet tagits i anspråk (6,6 % årlig ökning i 2 1/2 är är lika med 18 %). Härav följer att investeringsbehovet de närmaste åren inskränker sig till ersättningsinveste- ringar tillsammans med den investeringsaktivitet som krävs för att möta kraven på kapacitetstillskott i maskiner och anläggningar någon gång under 1980. Det finns givetvis skillnader mellan olika sektorer. Verkstadsindustrin, som beräknas öka produktionsvolymen med drygt 8 % per år i genomsnitt slåri kapacitetstaket eftertvå år, medan kemisk industri gör det redan efter ett och ett halvt år och medan petroleum- och kolindustri inte kommer att nå kapacitetstaket före 1983.

Exemplet illustrerar vissa samband mellan produktionsutveckling och investeringar. Det är emellertid mycket viktigt att komma ihåg kalkylens

karaktär av räkneexempel eftersom dessa samband tillhör de allra mest svårbedömda i ekonomisk analys.

Internationell efterfrågan på svensk produktion

En nödvändig förutsättning för att den ökning av det inhemska kapacitets- utnyttjandet som ligger i LU:s huvudalternativ skall komma till stånd är att det finns köpare för svenska produkter inom landet och utomlands.

För att förverkliga målsättningen om balans mellan import och export 1985 krävs enligt modellberäkningarna en årlig genomsnittlig ökning av exportvo- lymen för industrivaror med 8,7 % (se tabell 9.14). Det innebär en snabbare tillväxttakt för exporten av industrivaror än under t. ex. perioden 1963—1974 då den låg på 7,2 % per år i genomsnitt. Vid denna jämförelse måste emellertid tas i beaktande att 1977 var ett dåligt år för exporten. För att en återhämtning skall kunna ske måste Sverige ta tillbaka delar av de marknadsförluster som drabbat industrin under åren 1975—1977. Som framgått av kapitel 6 och 7 är en förbättring av förhållandet mellan exportpriser och importpriser för industrivaror med nära 2 % per år en nödvändig förutsättning härför. Detta kräver i sin tur en återhållsam kostnadsutveckling i landet och en snabb produktivitetstillväxt. Tillsam— mans med de bedömningarna och med antagandet om en återhämtning av den ekonomiska aktiviteten i omvärlden bl. a. en ökning av BNP i OECD-

Tabell 9.14 Exportutvecklingen inom olika industribranscher

Procen- Årlig procentuell förändring tuell andel LU:s Företagens exportför- av in- huvud- väntningar i DIS-en—

dustrins alternativ käterna export 1977— 1977 1983 Våren Våren 1977 1978 1976—1981 1977—1982

Extraktiv industri 3,5 3.6 7.5 4,1 Skyddad livsmedelsindustri 0,9 2.0 7,0 7,8 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 0,9 8,6 4,3 9.1 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,1 2,8 7,9 1,3 Textil- och beklädnadsindustri 3.1 3.5 7,2 12,7 Trä-, massa- och pappersindustri 24,1 7,9 2,5 5,1 Grafisk industri 0,5 12,0 15,7 10,0 Gummivaruindustri 0,8 10,3 2,4 5,3 Kemisk industri 5,8 15,2 7.5 9.0 Petroleum- och kolindustri 1.7 2,6 19,0 16,7 Jord- och stenindustri 1.2 7.5 4,3 8,0 Järn-, stål- och metallverk 9.3 6,8 6,0 7,0 Verkstadsindustri exkl. varv 39,6 11,3 5.1 7,7 Varv 7,7 —5_3 7.8 —1,5 Övrig tillverkningsindustri 0,7 13.7 5.8 6,0 Hela industrin 100 8,7 4,6 6,6

området med 4 % per år— erhålls en exporttillväxt på 8,7 % per år. Det kan i sammanhanget noteras att exportförväntningarna i industrin, såsom de rapporterades i DIS-enkäten våren 1978, ger väsentligt lägre tillväxt endast 6,6 % per år i genomsnitt (till 1982)jfr. tabell 9.14. Dessa förväntningar hos företagen är något mer optimistiska än de var våren 1977. Det finns skäl att förmoda att företagen därvid gjort mer pessimistiska antaganden än LU beträffande utländsk efterfrågan och om kostnadsutvecklingen.

Det är främst verkstadsindustrin (exkl. varv) med 40 %. trä-, massa- och pappersindustri med 25 %,järn-_ stål- och metallverk med knappt 10 % samt kemisk industri med drygt 5 % respektive av den svenska industrivaruex- porten som är de i sammanhanget mest intressanta branscherna. Med de ovan angivna förutsättningarna bedöms verkstadsindustrin kunna öka exporten med 11 % per år; 1963—1974 var ökningstakten 9.5 % per år. För skogsindustrin bedöms exporten kunna öka med 7,9 % per år vilket kan jämföras 5,6 % för perioden 1963—1974. Även kemisk industri samt järn-, stål- och metallverk bedöms öka sin exportvolym i något snabbare takt än under perioden 1963—1974. Det bör återigen understrykas att 1977 för dessa branscher var ett dåligt exportår.

En mer detaljerad redogörelse för exportbedömningarna lämnas i avsnitt 7.2.1.

Tabell 9.15 Försörjningsbalans för industrivaror 1965—1983 1975 års priser

Andel Årlig procentuell förändring i %

1977 1965— 1970— 1974— 1977—

1970 1974 1977 1983 Tillförsel Inhemsk produktion" 72 4,6 3,3 —2,1 6,1 Importb 28 6,6 4,8 0,2 3,8 Summa tillförsel 100 5,1 3,7 —l.S 5,5 Förbrukning Insatsvaror 40 5,2 3,9 —1,9 5,9 därav: inom industrin 27 5,7 6,1 —2,6 7,3 Inhemsk slutlig förbrukning 38 3,7 1,5 —0,2 2,7 därav: privat konsumtion 27 3,0 1,3 2,2 1,9 offentlig konsumtion 4 5,4 —0,9 3,9 1,8 privata investeringar 7 3,7 7,2 —l ,0 3,1 offentliga investeringar 1 10,6 —1,8 4,2 1,1 lagerförändringf —1 2597 —l849 —7338 4694 Total inhemskförbrukning 78 4,5 2,8 —1 ,1 4,4 Export 22 7.9 7.2 —2_6 8,7 Summa förbrukning 100 5,1 3.7 —1,5 5,5

Bruttoproduktionsvärde till mottagarpris. b Inkl. tullar, marginaler och indirekta skatter. (' Förändring 1 milj. kr.

Den inhemska e/ter/rågeutvecklingen

I tabell 9.15 redovisas försörjningsbalanser för Sverige gällande industrivaror. Normalt utgörs 1/4 av tillförseln och användningen av import resp. export. 1977 var ett något extremt år med en importandel av tillförseln på 28 % och en exportandel av den totala användningen på 2 %.

När det gäller den inhemska användningen av tillgången på industrivaror kan vissa allmänna tendenser skönjas i det historiska materialet. För det första har insatsförbrukningens andel av den totala användningen ökat vad gäller leveranser inom industrin, medan den totalt för ekonomin har legat på en i stort sett oförändrad nivå. Det kan tolkas så att förädlingsgraden successivt ökat med åren. För det andra kan man spåra en ökning av exportandelen på bekostnad av främst den privata konsumtionen. Utveck- lingen till 1983 väntas innebära en fortsättning av detta allmänna utveck- lingsmönster. Som följd av den ovanliga situationen i utgångsläget 1977 kommer emellertid utrikeshandelsandelarna att uppvisa relativt stora föränd— ringar mellan 1977 och 1983. Det framgår klart att detta förutsätter en relativt återhållsam utveckling av den privata konsumtionen. Den förutsatta ökningen av exportens andel av industrianvändningen med 5 procentenheter balanseras av en lika stor minskning av den privata konsumtionens andel

Arbetsproduktivitetens utveckling

1 den modell som långtidsutredningen arbetat med är arbetsproduktivitetens utveckling den ena av de grundläggande bestämningsfaktorerna för produk- tions- och sysselsättningsutvecklingen i industrin. Den andra är investerings- utvecklingen. De betraktas modelltekniskt som två av varandra oberoende, och utifrån givna, betingelser för produktions— och sysselsättningsutveck- lingen i industrisektorerna. I själva verket är det givetvis så att arbetspro- duktivitetens tillväxt i första hand bestäms av hur mycket verktyg, maskiner och byggnader som de anställda utrustas med i sitt produktiva arbete. Därför måste de investeringsbedömningar som senare skall redovisas kopplas till arbetsproduktivitetens utveckling. Om man skall beskriva den historiska arbetsproduktivitetsutvecklingen för att få en jämförelsenorm till bedöm- ningarna av den framtida utvecklingen finner man emellertid att statistiken även registrerar andra produktivitetspåverkande faktorers effekt, utöver den ökade kapitalintensiteten i produktionen. I detta avsnitt presenteras vissa resonemang kring dessa övriga faktorer som tyvärr inte så lätt låter sig fångas i kvantitativa termer. Icke desto mindre måste en bedömning av deras inverkan avspeglas i produktivitets- och investeringsbedömningen.

Betrakta först siffrorna för arbetsproduktivitetsutvecklingen i tabell 9.16. Det framgår att produktivitetsutvecklingen för hela industrin under perioden 1963—1970, uppgick till 7,0 %. jämfört med 3,3 % för perioden 1970—1977. Den senare perioden är dock starkt påverkad av de tre senaste årens ovanliga utveckling. så att om man betraktar endast perioden 1970—1974 så får man en tillväxttakt på nära 6 % (5,9). Detta mönster går igenom i flertalet av de 15 redovisade sektorerna. Endast två verkliga undantag kan noteras nämligen skyddad livsmedelsindustri och dryckesvaru- och tobaksindustri.

1 den ekonomiska debatten förekommer en mängd förklaringar utöver realkapitaltillväxten till skillnaderna i tillväxttakt mellan olika perioder för produktiviteten. Man skulle kunna sortera dem under två rubriker nämligen å ena sidan sådana som antas påverka strukturomvandlingstakten i vid bemärkelse och därmed också arbetsproduktivitetsutvecklingen, och å andra sidan företags- eller arbetsställeinterna faktorer.

En hög strukturomvandlingstakt inom industrin var utmärkande för 1960- talet. En snabb produktionstillväxt medförde en möjlighet till snabb struk- turomvandling. Arbetskraften kunde flytta snabbt till branscher och arbets- ställen med hög produktivitet och i slutändan slogs en mängd lågproduktiva arbetsställen ut i kampen om de knappa arbetskraftsresurserna.

En uppbromsning av strukturomvandlingstakten torde ha ägt rum sedan slutet av 1960-talet. Under 1960—talet fanns en utpräglad strävan hos företagen i exportindustrierna att suga upp arbetskraft. Nya möjligheter öppnades för exporten genom att strävandena mot handelsliberalisering började få effekt i början av 1960-talet.

Omställningen underlättades genom en rörlighetsbefrämjande arbets- marknadspolitik (flyttningsstöd och andra åtgärder kanaliserade genom AMS). Mot slutet av 1960-talet och framför allt under lågkonjunkturåren i början av 1970-talet— framträdde ett ökat motstånd mot flyttning. En kraftig utbyggnad av regionalpolitiken genomfördes.

Utöver de mera konjunkturbetingade faktorerna finns det också andra drag i utvecklingen, som minskar rörligheten i samhället och som är av mer bestående karaktär. Man kan peka på att ökad kvinnlig förvärvsfrekvens, ökat egnahemsbyggande, barnomsorgsproblem, och tillgång till skolutbild- ning på orten är faktorer som sannolikt bidragit till en större bundenhet vid bostadsorten och därmed medverkat till ett större tryck på politiker på den lokala och regionala nivån att arbeta för sysselsättning på orten. Mot dessa tendenser till uppbromsning av strukturomvandlingstakten skall ställas de krav på rörlighet som ställs inom näringslivet för att målen för bytesbalans, prisutveckling, sysselsättning och standardutveckling skall kunna uppnås. En icke obetydlig rörlighet såväl geografiskt som mellan yrken, branscher och enskilda företag torde vara ett ofrånkomligt inslag i den framtida utvecklingen. Det är dock realistiskt att räkna med ett betydande politiskt motstånd häremot, särskilt i början av anpassningsprocessen. Slutsatsen skulle snarast bli att en fortsatt uppbromsning av strukturom- vandlingstakten av dessa skäl är att vänta de närmaste fem åren.

Med interna faktorer avses sådana som påverkar produktivitetsutveck- lingen inom företag och arbetsställen. Hit bör utöver realkapitaliwesteringar räknas den nya lagstiftningen på arbetslivets område, den tekn ska utveck- lingen, vissa konsekvenser av den förda konjunkturpolitiken (ZS-kronan, lagerstödet) m. m.

När det gäller flera av dessa faktorer kan man peka på motstridande effekter. Till en början kan nya arbetsformer medföra en viss Effektivitets- förlust, men denna kan eventuellt återvinnas senare som ett reSLItat av ökad motivation, bättre organisation, minskad frånvaro etc.

När det gäller lagen om anställningsskydd, kan man redat observera effekter i form av att företagen i mindre utsträckning än tidigaie gör sig av med arbetskraft i lågkonjunktur. Detta, som ger negativa effekter på

Tabell 9.16 Förädlingsvärde per arbetad timme 1963—1983 Årlig procentuell förändring

1963— 1963— 1963— 1970— 1970— 1977— 1970 1974 1977 1974 1977 1983

Extraktiv industri 9,8 8,2 5,3 6,4 —0,5 7,8 Skyddad livsmedelsindustri 2,3 2,6” 2,6 3,6” 3,0 2.5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 11,4 10,2 8,3 6,8 3,8 4.6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 9,3 9,5” 9,6 8,6” 9,0 5,6 Textil— och beklädnadsindustri 7,7 7,74" 6,9 8,51" 5,7 4,8 Trä-, massa- och pappersindustri 7,3 7,2 5,7 7,0 2,6 9,0 Grafisk industri 3,2 3,7!" 3,0 4,7f 2,0 3,5 Gummivaruindustri 8,2 6,8 5,6 5,6 3,6 6,4 Kemisk industri 6.7 6,8 5,7 8,6 4,2 8,9 Petroleum- och kolindustri 16,7 13,5f 9,9 5,5f 3,5 3,8 Jord— och stenindustri 7,5 7,1 5,7 6,9 2,9 8,0 Järn-, stål- och metallverk 7,7 6,7 4,9 5,5 1,2 8,1 Verkstadsindustri exkl. varv 7,0 6,2” 5,5 4,8" 3,5 7,8 Varv 9,2 7,70 6,5 3,7 2,2 1,3 Övrig tillverkningsindustri 13,3 10.8a 10.1 7,1(1 7,1 7,1 Hela industrin 7.0 6,6 5,5 5,9 3,3 7,2

" 1963—1975 resp. 1970—1975. 1963—1976 resp. 1970—1976. (' 1963—1973 resp. 1970—1973. Anm.: 1963—1977 har förädlingsvärde till producentpris använts och 1977—1983 förädlingsvärde till faktorpris.

Källa: Nationalräkenskaperna.

! produktivitetsutvecklingen under lågkonjunktur (och kanske också vissa

incitament att inte nyanställa i en konjunkturtopp) bör ge avkastning i påföljande högkonjunktur av olika skäl. För det första undviker företagen vissa kostnader i samband med anställning och avskedande. För det andra kommer en del av de berörda att kunna undvika den utslagning ur arbetslivet som annars är en vanlig konsekvens av arbetslöshet och därmed vinner företagen en del resurser som annars hade krävts för utbildning på arbetsplatsen av ny personal. För det tredje kommer resultaten av viss utbildning i företaget och utbildning på särskilda statliga medel att kunna tillgodogöras i produktionen när konjunkturuppgången kommer. Det finns mycket som talar för att dessa positiva effekter kan materialiseras även på mycket kort sikt och inom den tidshorisont som vi arbetar med här. Därtill kommer att företagen även vinner indirekt på att man undviker den sociala utslagningen som ofta är en följd av arbetslöshet, eftersom företagen delar kostnadsbördan för samhällsvården av de utslagna.

I vissa branscher torde övergången från prestationslön till tidlön ha fått märkbara direkta negativa effekter på produktiviteten. Det finns emellertid också tydliga effekteri motsatt riktning i form av minskad sjukfrånvaro, färre skador i arbetet mindre arbete med mätning och kontroll osv.

Arbetstidsförkortningen torde också ha lämnat ett visst bidrag till den observerade produktivitetsutvecklingen. Eftersom ingen ytterligare arbets- tidsförkortning förutses för perioden 1977—1983 bortfaller detta bidrag.

Den tekniska utvecklingen betyder givetvis mycket för framgången i

industrin. Ofta påstås att Sverige skulle ha förlorat sitt tekniska försprång på en rad områden. Det är emellertid svårt att finna belägg för denna hypotes.

Efter denna diskussion bör man kunna dra en slutsats om de interna faktorernas betydelse för produktivitetsutvecklingen de närmaste åren. Försöksvis blir den att flera av de positiva effekterna av dessa faktorer endast kan uppnås på litet längre sikt (om alls)och att de därför inte under den period som det här är fråga om kan uppväga de negativa effekterna på produktivi- teten.

Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna hävda att det finns anledning att även för resten av 1970-talet och en bit in på 1980-talet vänta sig en fortsättning av den dämpning av produktivitetsutvecklingen som kan observeras sedan slutet av 1960-talet. Hur mycket detta innebär kvantitativt i uppbromsning kan grovt bedömas med ledning av tabell 9.16. Avgörande för bedömningen blir synen på de senaste tre årens utveckling. Som framgått av diskussionen kring produktivitetsgapet, har senaste årens långsamma arbets- produktivitetsutveckling bedömts som i hög grad konjunkturbetingad. För en bedömning av den underliggande produktivitetsutvecklingen bör man därför ta sin utgångspunkt i utvecklingen 1963—1974. Det tidigare resone- manget indikerar att man kan vänta sig en mera dämpad utveckling av den underliggande produktivitetstrenden under den närmaste femårsperioden. Detta leder till en uppskattning av prognosperiodens produktivitetsutveck- ling till intervallet 4,5—5,5 % per år. Detta är förstås endast en mycket grov överslagsmässig beräkning, men den avspeglar relativt väl resultatet av den företagna branschvisa genomgången av produktivitetstillväxtmöjligheterna. I tabell 9.16 redovisas också långtidsutredningens bedömningar, vilka närmare motiveras bransch för bransch senare.

Den tidigare diskussionen om arbetsproduktivitetsgapet gav en nivå 1977 för arbetsproduktiviteten som var 86 % av den potentiella. Det motsvarar en genomsnittlig tillväxt på 2,5 % per år. LU:s bedömning av produktivitetsut- vecklingen 1977—1983 som byggts upp av branschvisa bedömningar ger för hela industrin en tillväxt med 7,2 % per år från det faktiska läget 1977. Detta motsvarar en trendmässig ökningstakt på 4,7 % per år, således nära den nedre gränsen i det intervall som angavs.

Investeringar och kapitalbildning

Industriinvesteringarna har svarat för mellan 20 och 25 % av de totala investeringarna de senaste åren. 1975 var andelen 24 % medan andelen 1977 kan beräknas till 21 %. Största andelen av industriinvesteringarna svarar verkstadsindustrin (exkl. varv) för, nämligen 29 % medan skogsindustrin, som kommer därnäst har 27 %. Kemisk industri och järn-, stål- och metallverk har vardera 9 %. Siffrorna är uppskattningar för 1977 och återfinns i tabell 9.17.

Som utgångspunkt för bedömningarna av den framtida investeringsut- vecklingen måste läggas två grundläggande observationer. Den ena är att svensk industri under början av 1970-talet med kulmen 1975 och 1976 genomgick en betydande förnyelseprocess på realkapitalsidan. När Sverige drabbades av den senaste djupa lågkonjunkturen stod företagen därför med

Tabell 9.17 Bruttoinvesteringar inom olika industribranscher 1965—1983 1975 års priser

Milj. Andet Årlig procentuell förändring kr. i %

1977 1977 1965— 1970— 1974— 1977—

1970 1974 1977 1983

Extraktiv industri 286 5,2 0,2 6,1 5,2 —6.3 Skyddad livsmedelsindustri 880 7,3 3.4 —1.0 16,5 —3,2 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 244 2,0 2,5 —4,6 — 5,6 8,6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 98 0,8 10,6 —2,8 —24,6 12,1 Textil- och beklädnadsindustri 255 2,1 —7,1 3,2 —10,9 0,0 Trä-, massa- och pappersindustri 3 200 26,5 6,9 11,0 — 3,9 —1,1 Grafisk industri 388 3,2 4,5 —6,8 0,1 11,8 Gummivaruindustri 102 0,9 4,8 -7,9 —14,8 11,9 Kemisk industri 1 042 8,7 7,0 —0,6 5,6 5,5 Petroleum- och kolindustri 70 0,6 —7,3 79,5 —50,6 7,8 Jord- och stenindustri 426 3,5 —7,2 3,2 — 4,3 3,9 Järn-, stål- och metallverk ] 050 8,7 2,7 —2,6 4,8 10,1 Verkstadsindustri exkl. varv 3 442 28,5 5,7 5,4 3,5 8,1 Varv 196 1,6 11,9 78,6 —39,3 10,8 Övrig tillverkningsindustri 46 0,4 —2,7 11,1 -l4,3 14,9 Hela industrin 12067 100 3,9 6,3 5,0 4,7

en jämförelsevis modern kapitalutrustning i flertalet branscher. Den andra observationen hämtas från den föregående diskussionen om det dåliga kapacitetsutnyttjandet 1977. Dessa båda förhållanden talar för att en betydande produktionsökning skulle vara möjlig även utan stora investe- ringar. Emellertid torde i vissa branscher ett betydande investeringsbehov föreligga trots den senaste investeringsboomen. Det sammanhänger med förestående omstruktureringar av branscherna. Som exempel kan nämnas stålindustrin. Men även det förhållandet att företagen måste hålla investe- ringarna uppe för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen med företag som under de allra senaste åren har förnyat sin kapitalutrustning, gör att det föreligger ett investeringsbehov som är icke obetydligt. Det bör noteras att även Sveriges viktigaste konkurrentländer har haft låga investeringar de senaste åren.

Här bör man alltså vänta sig ett av de största problemen för svensk ekonomi de närmaste åren eftersom företagens förväntningar ännu inte synes vara inställd på ett tillräckligt starkt efterfrågeuppsving för att investeringsviljan skall bli tillräcklig. SCB:s investeringsenkät från maj 1978 visar för industrin som helhet på en investeringsvolym 1978 och 1979 på cirka 85 % av nivån 1977, som i sin tur låg ungefär 15 % under nivån 1976. Även om branschvisa variationer förekommer så finner man mycket låga investeringsförvänt- ningar hos de tunga branscherna Skogsindustri, stålindustri och verkstads- industri.

Av företagens svar i DIS-enkäten där investeringsförväntningar på fem års sikt redovisas (se tabell 9.18) kan man utläsa relativt låga siffror för perioden 1978—1979, i genomsnitt 25 % under 1976 års nivå. Detta innebär i själva verket än mer pessimistiska förväntningar än de som redovisades i DIS-

Tabell 9.18 Investeringar i byggnader och maskiner enligt företagens förväntningar rapporterade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 Genomsnittliga investeringar 1977—81 resp. 1978—82 i förhållande till investeringarna 1976 (1976=100)

Vårenkäten 1977 Vårenkäten 1978

Extraktiv industri 101 77 Skyddad livsmedelsindustri 103 103 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 165 94 Dryckes- och tobaksindustri 82 79 Textil— och beklädnadsindustri 85 79 Trä-, massa— och pappersindustri 81 62 Grafisk industri 90 70 Gummivaruindustri 161 146 Kemisk industri 112 97 Petroleum— och kolindustri 117 69 Jord- och stenindustri 173 118 Järn-, stål- och metallverk 69 53 Verkstadsindustri exkl. varv 99 82 Varv 47 23 Övrig tillverkningsindustri 93 75 Hela industrin 91 74

enkäten våren 1977, då investeringarna i genomsnitt för perioden 1977-1981 angavs till cirka 90 % av nivån 1976. Denna nedrevidering av förväntning- arna domineras av de investeringstunga branscherna verkstadsindustri, järn-, stål- och metallverk samt Skogsindustri. Siffrorna får givetvis inte tolkas som prognoser, men de torde ge stöd för tanken att det råder ett ogynnsamt investeringsklimat.

De bedömningar som LU gjort av den nödvändiga investeringsvolymen till år 1983, har resulterat i en investeringstillväxt från 1977 års nivå på 4,7 % per år i genomsnitt. Det innebär en långsammare tillväxttakt än för perioden 1970—1974. I absoluta tal ligger investeringsvolymen per år under perioden 1977—1983 endast 2 % under nivån 1975.

Av tabell 9.17 framgår att de tungt vägande branscherna verkstadsindustri samt järn-, stål- och metallverk förväntas öka investeringarna i snabb takt från nivån 1977 medan skogsindustrin får en mindre nedgång i investering- arna. Denna nedgång innebär dock en fortsatt utbyggnad av produktions- kapaciteten. Sålunda blir investeringstillväxten i hela industrin 4,7 % per år i genomsnitt. Närmare motiveringar för dessa beräkningar redovisas i de följande branschtexterna.

Produktion

Industriproduktionen mätt med förädlingsvärde har efter de senaste årens negativa utveckling en andel av den totala produktionen i landet på 29 %. Med den utveckling av arbetsproduktiviteten och investeringarna som redovisats tidigare har industriproduktionen beräknats växa med i genom- snitt 6,6 % per år 1977—1983. Som framgår av tabell 9.19 väntas en snabb tillväxt i Skogsindustri, i kemisk industri och i verkstadsindustri för att

Tabell 9.19 Förädlingsvärde (till faktorpris) inom olika industribranscher 1965—1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965— 1970— 1974— 1977—

1970 1974 1977 1983 Extraktiv industri 2 234 4,7 4,8 —8,2 5,6 Skyddad livsmedelsindustri 4 263 —0,5 0,0 0,6 0,9 Konkurrensutsatt livsme- delsindustri 2 067 11,9 3,3 0,4 2,7 Dryckesvaru— och tobaksin-

dustri 940 6,8 2,7 6,0 2,6 Textil- och beklädnadsin- dustri 3 080 0,7 —0,7 —3,4 2,2

Trä—_ massa- och pappers- industri 12 936 5.2 4,9 —5,6 7,7 Grafisk industri 5 377 2,1 —1,1 1,4 3,0 Gummivaruindustri 844 6,7 2,6 —4,9 9,6 Kemisk industri 5 003 9,1 8,4 —3,1 10,8 Petroleum- och kolindustri 379 7,0 —0,7 7,5 2,3 Jord- och stenindustri 2 194 3,9 0,4 —7,7 4,6 Järn—, stål och metallverk 3 812 5,4 3,4 —7,7 6,6 Verkstadsindustri exkl. varv 28 292 6,6 4,7 —0,9 8,3 Varv 2 369 5.8 6,3 —l ,3 —6,1 Övrig tillverkningsindustri 441 8,0 4,7 3,4 9,7 Hela industrin 74233 5,1 3,7 —2,6 6,6

nämna de tyngst vägande branscherna.

Företagens förväntningar såsom de redovisats i DIS-enkäten är inställda på en betydligt långsammare tillväxt. Det framgår emellertid av tabell 9.20 att vad gäller produktionsutvecklingen så har en revidering mot mera optimis- tiska förväntningar skettjämfört med enkäten våren 1977. Detta gäller för de tyngst vägande branscherna med ett undantag nämligen skogsindustrin, där en mindre nedrevidering av förväntningarna har skett.

Sysselsättning

En årlig ökningstakt för arbetsproduktiviteten på 7,2 % och en produktions- volymökning på 6,6 % ger en minskning av antalet arbetade timmar i industrin som helhet med 0,6 % perår. På grund av viss arbetstidsförkortning och förändringar i arbetskraftens sammansättning blir resultatet räknat i antal anställda en sysselsättningsökning på knappt 30000 personer mellan 1977 och 1983.

1 tabell 9.20 redovisas en bedömning av timvolymens utveckling bransch för bransch. Det framgår att betydande sysselsättningsminskningar kan förutses för teko-industrin, jord- och stenindustri samt varv. Å andra sidan förutses verkstadsindustrin (exkl. varv) och den kemiska industrin öka sysselsättningen kraftigt.

Tabell 9.20 Antal arbetstimmar inom olika industribranscher 1965—1983

Milj. tim. Andel Årlig procentuell förändring

1977 i% __

1977 1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983

Extraktiv industri 28,93 1,8 —4,1 —1,2 —1.7 -2,0 Skyddad livsmedelsin-

dustri 88,25 5,5 —2,5 —4,0 —1,0 -l,5 Konkurrensutsatt livs-

medelsindustri 34,94 2,2 —l,2 —2,9 0,4 —l,8 Dryckesvaru— och to-

baksindustri 12,27 0,8 —4,4 —6,9 —3,4 —3,0 Textil- och beklädnads-

industri 90,26 5,7 —6,9 —7,8 —7,5 —2,5 Trä-, massa- och pap-

persindustri 235,44 14,7 —2,1 —1,8 —3,5 —1,1 Grafisk industri 99,04 6,2 —l,1 —2,3 —2,4 —0,4 Gummivaruindustri 19,91 1,3 —0,1 —2,8 —7,5 3,0 Kemisk industri 89,75 5,6 2,9 0,3 —l,9 1.7 Petroleum- och kolin-

dustri 4,58 0,3 —8,2 —4,6 6,9 —l ,4 Jord- och stenindustri 55,85 3,5 —3,1 —5,9 —5,1 —3,2 Järn-, stål- och metall—

verk 112,43 7,0 —l ,8 —I .5 —2,8 —l ,4 Verkstadsindustri exkl.

varv 656,94 41,1 —0,2 —0,7 -l,6 0,6 Varv 58,24 3,6 —3,8 3,1 —2,6 —7.3 Övrig tillverkningsin-

dustri 1 1,62 0,7 —5,0 —2,2 —5,5 2,4

Hela industrin 1 598,43 100 —1,8 —2,0 —2,6 —0,6

I DIS-enkäten (se tabell 9.21) rapporterar företagen en förväntad minsk- ning av antalet anställda med 0,3 % per år, vilket skall jämföras med en ökning enligt LU:s beräkningar på 0,4 % per år. Om man jämför med föregående års enkät finner man att förväntningarna om en nedgång i sysselsättningen blivit starkare.

9.4.2 Branschbedömningar

Extraktiv industri

Exporten av järnmalm från Sverige är avhängig förbrukningen i västeuro- peisk stålindustri samt vilken konkurrenskraft svenskjärnmalm kommer att ha på denna marknad. De förutsättningar om marknadstillväxt och terms-of- trade-utveckling som LU gjort medger en årlig exporttillväxt på 3,6 %. I denna bedömning ligger också en fortsatt trendmässig exporttillväxt av övriga malmer.

Den inhemska förbrukningen av malm och ferrolegeringsmetaller beror på produktionsutvecklingen inom järn—, stål- och metallverk. Modellresultaten ger en årlig produktionstillväxt för denna sektor på 6,6 %.

Tabell 9.21 Produktionens saluvärde och antalet anställda enligt företagens förvänt- ningar redovisade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 Årlig procentuell förändring

Saluvärde Antal anställda

1976—1981 1977—1982 1976—1981 1977—1982

Extraktiv industri 6,5 3,9 —l,4 —2,7 Skyddad livsmedelsin—

dustri 3,5 3,6 0,1 0,2 Konkurrensutsatt livs-

medelsindustri 2,2 2,4 —0,2 —0,5 Dryckesvaru— och to-

baksindustri 1.3 1,5 —l,8 —l,5 Textil- och beklädnads-

industri 3,4 2,3 —l,7 —l,l Trä-, massa— och pap-

persindustri 6,0 5,4 0,2 —0,2 Grafisk industri 4,3 3,2 —0,4 —0,2 Gummivaruindustri 1.0 5,1 0,3 0,5 Kemisk industri 5,9 6,1 1,1 0,3 Petroleum— och kolindu-

stri 5.1 2,8 —0,5 —l,6 Jord- och stenindustri 2,9 4,5 —0.3 —l,0 Järn-, stål- och metall-

verk 3,8 5,4 —1,1 —0,7 Verkstadsindustri exkl.

varv 3,9 4,5 0,4 —0,1 Varv 2,6 0,7 —2,6 —2,0 Övrig tillverkningsindu-

stri 4,9 3,6 1,0 0 Hela industrin 4,2 4,3 -0,2 —0,3

Sammantaget erhålls en årlig produktionstillväxt inom extraktiv industri på 5,6 % vilket innebär en produktion år 1983 i paritet med nivån högkonjunkturåret 1974. Även med hänsyn tagen till en fortsatt ökning av förädlingsgraden torde denna utveckling bland annat innebära en produktion vid LKAB på drygt 30 miljoner årston 1983.

Strukturomvandlingen förutses äga rum i första hand inom den mellan- svenska gruvindustrin. Bestämmande för omfattningen av denna är vilken kapacitet den malmbaserade metallurgin i Mellansverige kommer att ha. Ett genomförande av Svensk Stål AB:s strukturplan, som innebär att den malmbaserade metallurgin vid Domnarvet läggs ned, medför med stor sannolikhet att en del gruvor läggs ned. Om dessutom specialstålverken med malmbaserad metallurgi i allt högre grad övergår till skrotbaserad metallurgi försämras den inhemska marknaden för de mellansvenska gruvorna ytterli- gare.

Sammanfattningsvis kan sålunda strukturförändringarna inom den mellansvenska extraktiva industrin antas medföra att i stort sett samtliga mindre anläggningar tas ur drift under perioden.

Totalt för sektorn blir de sysselsättningsmässiga konsekvenserna en årlig minskning av antalet arbetade timmar på 2 % och därmed en årlig

produktivitetstillväxt på 7,6 %. Det totala investeringsbeloppet för perioden 1977—1983 beräknas bli 2,6 miljarder kr. i 1975 års priser. I detta belopp ingår icke den tidigare planerade investeringen i ett kulsinterverk i Kiruna.

Skyddad livsmedelsindustri

Den skyddade livsmedelsindustrin är föremål för regleringar av bl. a. jordbrukspolitisk karaktär, och påverkas till vissa delar av politiska beslut av typen prisstopp och livsmedelssubventioner. Utrikeshandeln med skyddade produkter fungerar vanligtvis som regulator åt den inhemska marknaden genom att överskott eller underskott av vissa varor exporteras reSpektive importeras.

Branschens framtida utveckling är därför främst beroende av hur den inhemska privata konsumtionen utvecklas och den beräknas öka med 0,6 % per år för sektorns produkter. Den långsiktiga utvecklingen av konsumtions- innehållet mot mer förädlade varor har i stort sett brutits de senaste åren till följd av bl. a. livsmedelssubventionerna och inkomstutvecklingen. Utveck- lingen mot mer förädlade livsmedel förväntas dock fortsätta i framtiden varför produktionsvolymen kommer att öka snabbare än konsumtionen. För perioden 1977—1983 kan förväntas en produktionsvolymökning i storleksord- ningen l % per år. Med hänsyn tagen till produktivitetsökningar skulle därmed antalet sysselsatta minska med drygt 1 % per år. En stor del av sysselsättningsminskningen förväntas ske främst bland branschens många små företag.

Konkurrensutsatt livsmedelsindustri

Den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin är inte lika utpräglat hemma- marknadsorienterad som den skyddade. Under 1960-talet och början på 1970— talet ökade branschens exportvolym relativt kraftigt, liksom även produk- tionsvolymen. Bl. a. djupfrysningsteknikens frammarsch och tillverkningen av högre förädlade varor avsedda både för enskilda och för storhushåll bidrog till en kraftig expansion. som emellertid avtog några år in på 1970-talet.

Den totala privata konsumtionen beräknas fram till 1983 öka med ett par procent per år. Produktionsvolymen i konkurrensutsatt livsmedelsindustri ökar sannolikt något snabbare, dels pga. en fortsatt förväntad expansion av storhushållsprodukter och djupfrysta varor, dels pga. en ökad export, framför allt inom choklad- och konfektyrindustrin. Sysselsättningen räknat i antal anställda blir oförändrad beroende på en långsam produktivitetsutveckling. Som ett led i den förväntade strukturutvecklingen kan ett antal mindre arbetsställen komma att läggas ner, främst inom fisk- och fiskkonservindu- strin.

Dtyckesvaru- och tobaksindustri

Malt- och läskedrycksindustrin har sedan en längre tid genomgått en kraftig strukturomvandling. Antalet anställda har minskat med över 2 500 personer sedan 1960, till nuvarande drygt 5 000. Förutom utvecklingen mot färre och

större enheter har även ägarkoncentrationen ökat. inom hela dryckesvaru- och tobaksindustrin sysselsätts närmare 7 400 personer.

Konsumtionen av maltdrycker ökade kraftigt efter mellanölets införande under andra hälften av 1960-talet för att efter mitten av 1970-talet övergå i en minskning vilken sedan kraftigt förstärktes efter mellanölsförbudet 1977. Konsumtionen förväntas öka endast i relativt långsam takt fram till 1983. Eftersom utrikeshandeln är begränsad bör bruttoproduktionen till mottagar- priser komma att utvecklas på motsvarande sätt. Med tanke på den överkapacitet och i flera fall dålig lönsamhet som i dag råder i malt- och läskedrycksindustrin förväntas därför vissa nedläggningar av arbetsställen och sysselsättningsminskningar äga rum under den närmaste femårsperio- den. Sysselsättningen inom hela dryckesvaru- och tobaksindustrin beräknas minska med 2 % per år.

Textil- och beklädnadsindustrin

Textil- och beklädnadsindustrin har under de senaste decennierna starkt minskat sin andel av industrins produktion och sysselsättning. Produktions- volymen har under en femtonårsperiod fram till 1977 även absolut sett sjunkit något. Sysselsättningen har i konsekvens med detta minskat.

Sektorns arbetskraftsproduktivitet har anmärkningsvärt nog ökat snabbare än i industrin genomsnittligt. Detta beror dock knappast på att de enskilda företagen haft en särskilt stark produktivitetstillväxt, utan på att de minst effektiva företagen med den lägsta intensiteten i användning av realkapital successivt har lämnat branschen.

Den långsiktigt sett svaga produktionsutvecklingen har självfallet sin grund i långsiktiga avsättningssvårigheter. Förbrukningen av teko-varor har för det första vuxit klart långsammare än förbrukningen av industrivaror i allmänhet. För det andra har importens andel av den svenska förbrukningen stigit snabbare än på de flesta andra varuområden. Å andra sidan har exporten samtidigt vuxit kraftigt, vilket motverkat ett än större fall i produktion och sysselsättning, Från att vid 1960-talets början ha. varit en nästan ren hemmamarknadsindustri har sektorn nu i runt tal l/4 av sin försäljning på utlandsmarknaden.

Teko-sektorn kan delas upp i två sinsemellan rätt olikartade delar, beklädnadsindustrin och textilindustrin (dvs. framställning av garn och vävnader). Dessa två är ungefär lika stora, mätt i antal sysselsatta. (Härutöver ingår skoindustrin, lädervaruindustrin, m. m., med tillsammans ca 10 % av sektorns sysselsättning). Produktionen av kläder, som sjunkit snabbare än teko-produktionen totalt, är en utpräglat arbetskraftsintensiv verksamhet. Eftersom produktionstekniken dessutom är enkel och kraven på yrkeskun- skap begränsade, har u—länder — eller för den delen alla länder med lägre lönenivå än Sverige — en utpräglad kostnadsfördel gentemot den svenska beklädnadsindustrin. Möjligheterna för denna att kompensera löneskill- naden genom att använda mer kvalificerad produktionsteknik eller tillverka mer avancerade produkter synes vara små,jämfört med andra industrigrenar. Även om exportframgångar på våra närmarknader tyder på att vissa sådana möjligheter ändå kunnat tillvaratas. har huvudresultatet varit att importens andel av den svenska beklädnadsvarumarknaden stigit från ca l0 % år 1960

till mer än hälften idag. En ytterligare faktor bakom den starka importtill- växten, och även exporttillväxten, har varit tullarnas avveckling i Västeu- ropa. Tullarna på kläder var vid 1960-talets början högre än för flertalet andra varugrupper, och effekterna av deras avveckling följaktligen större. Det bör i sammanhanget påpekas att merparten av klädimporten fortfarande kommer från Västeuropa. U-ländernas andel har dock ökat starkt och uppgår för närvarande till omkring 25 %.

Den egentliga textilindustrin, där garn och vävnader tillverkas för senare insats i beklädnadsindustrin, är vida mer kapitalintensiv än den senare och därför mindre känslig för konkurrens från länder med mycket låga löner. Importens andel av tillförseln till den svenska marknaden har också stigit betydligt långsammare, även om importandelens nivå sedan gammalt är hög. Importen kommer här i mycket liten utsträckning från u-länder. utan mest från de traditionella textilproducenterna i Västeuropa. Textilindustrins största strukturella problemkälla är alltså inte den direkta utländska konkur- rensen utan den sjunkande produktionen i avnämarbranschen, dvs. bekläd- nadsindustrin. [ någon mån har garn- och vävnadsproducenterna kunnat kompensera detta efterfrågebortfall genom starkt ökade exportförsäljningar. Dessa har till viss del kommit till stånd genom att svensk väv sänts utomlands för lönsömnad och sedan återkommit som import av färdiga kläder.

Under 1970-talet har successivt växande belopp tillförts tekoindustrin i form av statliga stöd i olika former. Enbart det selektiva näringspolitiska stödet kan budgetåret 1976/77 uppskattas till 3 a 5 % av branschens hela förädlingsvärde. Merparten har tillfallit beklädnadsindustrin, varför subven- tioneringsgraden för denna blir väsentligt högre än så. Under budgetåret 1977/78 torde stödinsatserna ha varit åtminstone tre gånger så stora som 1976/77, främst beroende på det 5. k. äldrestödet. Även om denna stödnivå får anses exceptionell, betingad av det svaga konjunkturläget och det 1975—1977 förhöjda kostnadsläget för hela den svenska industrin relativt omvärlden, har stödåtgärderna långsiktigt sett i mätbar utsträckning hindrat en större nedgång i teko-industrins produktion och sysselsättning.

Den svenska marknadens efterfrågan på teko-industrins produkter väntas under perioden 1977—1983 liksom tidigare växa i en något långsammare takt än den totala privata konsumtionen. [ föreliggande prognos har detta beräknats betyda knappt 1,5 % per år. Kronans devalvering 1977 och den åtföljande anpassningen av det svenska kostnadsläget till de övriga industri- ländernas har bedömts leda till att vissa av de extrema andelsförluster som branschen fått vidkännas på hemmamarknaden 1975—1977 kan återtas under 1970-talets sista år. För perioden 1977—1983 som helhet har därför import- tillväxten beräknats blisålåg som 2 % per år. Ettvisst utrymme förexpansion av svensk teko-produktion för hemmamarknaden skulle därmed föreligga. En förutsättning för en sådan relativt gynnsam utvecklingsbild torde dock vara att de näringspolitiska insatserna ökas i ungefär samma takt som tidigare.

Möjligheterna till en stark tillväxt av exportvolymerna, vilket i så hög grad karakteriserade 1960-talet, får nu till stor del anses uttömda. Den tidigare expansionen var i hög grad betingad av EFTAzs tillkomst och den följande avvecklingen av de höga textilvarutullarna. Härigenom kunde de svenska

företagen exploatera marknadsnischer i framförallt de nordiska grannlän- derna och Storbritannien. Exportens ökningstakt har beräknats stanna vid 3,5 % per år 1977—1983.

Med ovanstående förutsättningar beräknas produktionsvolymen för teko- sektorn stiga med drygt 2 % per år 1977—1983. Vid en produktivitetstillväxt på inte fullt 5 % per år skulle sysselsättningen mätt i timmar sjunka med 2,5 % per år, en avsevärt långsammare nedgång än under de senaste två decennierna.

Trä—, massa- och pappersindustri Bakgrund

Kapacitetsutnyttjandet inom trä-, massa- och pappersindustrin har de senaste åren varit mycket lågt (ca 75 % år 1977), speciellt inom de råvaruförbrukande delbranscherna (mindre än 70 % inom sågverks- och massaindustrierna år 1977). Det betyder att produktionen lätt kan ökas om lönsamhetsförutsättningar härför kan skapas. Inom vissa delbranscher, främst träliberskiveindustrin' och sulfitmassaindustrin, är en kapacitets- minskning nödvändig som följd av strukturella förändringar på marknaden. Skogsindustrins totala resultat minskade från en rekordvinst på drygt 5 miljarder 1974 till en förlust på mellan 1 och 2 miljarder kr. 1977. Även för 1978 väntas förluster av ungefär samma storleksordning. Förlusterna är dock ojämnt fördelade. De företag, som har stora egna skogsinnehav, är mindre beroende av massaproduktion eller har betydande kraftproduktion, har i allmänhet klarat sig bäst. Den minskade lönsamheten beror på kraftigt ökade kostnader för skogsråvara, vilka saknar motsvarighet i våra konkurrentlän— der, vikande priser på massa och papper samt fallande kurser på de nordamerikanska valutorna.

För sågade trävaror2 väntas en relativt långsam konsumtionsökning både i Sverige och i övriga Västeuropa som följd av ökat byggande. Europas timmertillgångar väntas mot slutet av perioden komma att begränsa den möjliga inhemska produktionsökningen, varför ökad import väntas, främst från Kanada. På kort sikt kan konkurrensen från Kanada, där timmerkost- naderna är betydligt lägre än i Sverige, bli besvärande, särskilt om den nuvarande högkonjunkturen i Nordamerika följs av en djup lågkonjunktur 1979—1980. På längre sikt bedöms emellertid Sveriges exportförutsättningar som goda.

För träbaserade skivor2 råder sedan ett par år tillbaka en besvärande överkapacitet i hela Västeuropa. En relativt kraftig efterfrågeökning kan väntas, både i Sverige och i övriga Västeuropa, främst för spånskivor och i någon mån även för plywood. Däremot väntas efterfrågan på träfiberskivor komma att minska. För plywood och träfiberskivor kan ökad konkurrens från utomeuropeiska tillverkare väntas.

För bearbetade trävaror—3, såsom monteringsfärdiga trähus, snickerier, möbler etc, väntas efterfrågeökningen på den inhemska marknaden bli relativt svag. Möjligheterna att expandera genom ökad export bedöms som mindre goda.

För papper- och papp bedöms förbrukningen inom EG-området, som är

| Se närmare ”'Träfiber- skiveindustrin förslag till framtida struktur" Ds 1 197816.

2 Se närmare "Sågverks- industri och skivindus- tri", SlND 197717.

3Se närmare "Den träbe- arbetande industrin l976—80", SlND l977:l.

] m3sk = skogskubikme- ter, m3fub = kubikmeter fast mått under bark.

Sveriges dominerande marknad, komma att öka med ca 3 % per år. EG:s inhemska produktion bedöms komma att växa något långsammare. En successiv avveckling av EG:s tullar på svensk export av pappeioch papp fram till 1984 gynnar den svenska industrins konkurrensmöjligleter gentemot. EG:s hemmamarknads industri och även gentemot nordamer kanska produ— center. Den nordamerikanska industrins konkurrenskraft är emellertid stor som följd av låga råvarukostnader och svag valuta.

För pappersmassa för avsalu bedöms förbrukningen inom EG-området komma att växa med drygt 1 % per år mellan 1976 och 1983. Konkurrensen från nya producenter i Latinamerika och Afrika väntas öka och den nordamerikanska konkurrenskraften är stor av samma skäl som för papper och papp.

För_föräd/ade pappers- och pappvaror, väntas efterfrågan på hemmamark- naden som svarar för huvuddelen av efterfrågan öka något, medan möjlig- heterna att öka exporten bedöms som mindre goda.

Begränsningar i råvaruutbudet samt industrins snabba utbyggnad fram till mitten av 1970-talet har medfört att virkesmarknaden de senaste åren kännetecknats av ett betydande efterfrågeöverskott, vilket resulterat i att råvarupriserna har stigit kraftigt. Råvarukostnadernas utveckling i framtiden kan väntas sammanhänga nära med skogspolitikens utformnirg och med denna sammanhänger också utbyggnadsmöjligheterna för n) kapacitet. För närvarande prövas alla utbyggnader av råvaruförbrukande skogsindustrier restriktivt enligt byggnadslagens & 136 a.

Enligt 1973 års skogsutrednings nyligen framlagda betänkande "Skog för framtid" (SOU l978:6), skall målet för skogspolitiken liksom hittills vara att förhindra större avverkning än tillväxten. Utredningen förordar ett ambitiöst investeringsprogram i syfte att höja tillväxten och menar att ett vi'kesuttag på 75 milj m3sk', motsvarande en industriell förbrukning på 57 milj m3fub1 är möjligt, om detta investeringsprogram realiseras. För att förh ndra större virkesuttag än så, föreslår utredningen skärpta restriktioner för awerkningen i ett förslag till ny skogsvårdslag.

Industrins råvaruförbrukning har de senaste åren legat på omlring 50 milj m3fub, dvs. på ca 85 % av det enligt skogsutredningen möjliga uttaget. De viktigaste orsakerna till den låga produktionsnivån i de råvaruförbrukande delbranscherna har varit vikande efterfrågan, ökad konkurrens från Nord- amerika samt de höga svenska råvarukostnaderna.

Långtidsutredningens bedömningar

Det viktigaste hindret för en produktionsökning inom skogsindistrin utgör möjligheterna att anskaffa råvara till priser som gör industrin (onkurrens— kraftig på världsmarknaden. Med hänsyn till skogsindustrins Stora export- potential, bedöms en kraftig ökning av exporten av skogsindust'ins produk- ter som nödvändig för att LU:s målsättning vad gäller den externa balansen skall kunna realiseras. Utredningen bedömer att det finns ett utrymme för en exportökning med 7,9 % per år under perioden från 1977 års nivå Givet LU:s antaganden om den inhemska förbrukningens utveckling förutsäter detta en produktionstillväxt med likaledes 7,9 % per år.

Den av LU förutsatta exportökningen innebär att Sveriges marknadsandel i Västeuropa för de viktigaste varugrupperna, sågade trävaror, massa samt papper och papp måste öka i väsentlig grad'. För att detta skall vara möjligt måste sannolikt en utjämning ske i kostnadsnivå mellan skogsindustrin i Sverige och i våra viktigaste konkurrentländer. Detta har också förutsatts i beräkningarna.

En utveckling enligt dessa förutsättningar ställer naturligtvis bestämda krav på skogspolitiken.

Skogsindustrins råvaruförbrukning måste för att det förutsatta produk- tionsprogrammet skall kunna realiseras öka till knappt 70 milj m3fub vid slutet av perioden, motsvarande en bruttoavverkning på nära 90 milj. m3sk, vilket är ca 20 % mer än det av skogsutredningen förordade uttaget på 75 milj m3sk. Härvid har viss hänsyn tagits till faktorer som ökning av förädlings- graden och minskning av råvaruåtgången per producerad enhet. Under senare år har råvaruåtgången per producerad enhet minskat trendmässigt. För perioden 1977—1983 har denna minskning antagits gå något långsammare än tidigare. Kvar står emellertid det faktum, att råvaruuttaget mot slutet av perioden väsentligt måste överstiga det av skogsutredningen förordade uttaget. Ett sådant uttag kan emellertid mycket väl vara förenligt med skogsutredningens målsättning som avser den långsiktiga målsättningen för avverkningsnivån, eftersom råvaruuttaget sedan 1975 kraftigt understigit 75 milj m3sk. Detta under förutsättning att en nedtrappning av skogsindustrins kapacitet sker efter 1983. Den avgörande frågan i det här aktuella tidsper- spektivet blir då inte, huruvida avverkningen överstiger 75 milj. m3sk, utan om utbudet av skogsråvara kan väntas öka tillräckligt för att möjliggöra den förordade produktionsökningen. Utbudet av skog begränsas idag av såväl institutionella som skattemässiga och ekonomiska faktorer. Att på olika sätt underlätta en ökning av råvaruutbudet måste därför bli ett centralt mål för skogspolitiken under de närmaste åren. Den rådande överkapaciteten och den dåliga lönsamheten talar för att investeringarna under den aktuella perioden kommer att ligga på en låg nivå. Utredningen bedömer en årlig minskning av investeringsvolymen med 1,1 % som sannolik. Den produktionsökning som förutsätts kräver dock en mindre ökning av främst massa- och pappersindustrins kapacitet mot slutet av perioden. Denna bedöms emellertid rymmas inom ramen för den förutsatta investeringsvolymen. Nya anläggningar torde emellertid komma att etableras i betydligt långsammare takt än hittills.

Det låga kapacitetsutnyttjandet inom skogsindustrin vid periodens början medför, att en betydande produktivitetsreserv finns inom företagen i utgångsläget. Detta har bedömts möjliggöra en produktivitetsökning med 9,0 % per år under perioden. Som följd av den förväntade snabba produkti- vitetsökningen, bedöms sysselsättningen mätt med arbetade timmar komma att minska med 1,1 % per år trots den kraftiga produktionsökning som förutsatts.

Grafisk industri

Dagstidningstryckerierna intar en särställning i branschen. De är till skillnad från branschen i övrigt relativt stora arbetsställen som tillverkar en homogen

' Som ett räkneexempel har en fördelning av exportökningen antagits, enligt vilken Sveriges marknadsandel inom EG mellan 1976 och l983 ökar, från 10 till 14 % för sågade trävaror, från 20 till 25 % för av- salumassa och från 9 till 13 % för papper och papp.

produkt med två köparkategorier, prenumeranter respektive annonsörer. Utvecklingsbetingelsema för dem är därför radikalt annorlunda. De stora subventionerna har bland annat medfört att dagstidningarna har inhämtat det försprång som de övriga grafiska företagen hade i början av sjuttiotalet i införandet av den nya tekniken. Kostnadsandelen för den grafiska produk- tionen är inte helt avgörande för produktpriset eftersom bl. a. distributions- kostnaderna väger mycket tungt. Det finns mycket stora produktivitetsvins- ter att hämta om en produktionsanläggning får betjäna ett flertal tidningar i stället för som nu en enda, men dessa potentiella produktivitetsvinster bedöms komma att utnyttjas bara i begränsad utsträckning under prognos- perioden. Dagstidningsföretagen bestämmer emellertid i hög grad utveck- lingen i branschen genom att de har varit löneledande. Eftersom de grafiska företagens marknad är skyddad har företagen övervältrat dessa kostnader på konsumenterna, vilket lett till en snabb höjning av relativpriset på grafiska produkter. Detta har i sin tur medfört att efterfrågan växt mycket långsamt. Dessa tendenser till ökning av dagstidningssubventionerna och höjning av distributionskostnaderna förväntas fortsätta, liksom den hittillsvarande löneutvecklingen. Efterfrågeutvecklingen blir därför även i fortsättningen begränsad, bortsett från exporten, men investeringsbehovet blir trots detta relativt stort eftersom den grafiska industrin har ett jämförelsevis högt kapacitetsutnyttjande utgångsåret. Det redovisade kapacitetsgapet är dessutom troligen en överskattning.

Gummivaruindustri

En betydande del av produktionen inom gummivaruindustrin är insatsvarori bl. a. verkstadsindustrin och är därför beroende av efterfrågan på verkstads- produkter. Även aktiviteten inom sektorerna byggnadsverksamhet och samfärdsel påverkar efterfrågan på gummivaror.

Efter en stagnerande eller t. o. m. negativ produktionsutveckling de senaste åren bör man kunna förvänta sig en kraftig volymökning, främst inom industrigummisektorn.

På grund av den gradvisa anpassningen av det svenska kostnadsläget och de förväntade ökningarna av industriinvesteringarna kan man anta att exporten kommer att öka snabbare än importen. På vissa varuområden kommer dock troligen importkonkurrensen att vara betydande även i framtiden.

Produktiviteten, som under senare år, bland annat till följd av vikande investeringsvolym, utvecklats långsammare än totalt inom tillverkningsin— dustrin, väntas öka betydligt. För de närmaste åren planerar företagen fler satsningar på modernare anläggningar som minskar behovet av manuell arbetskraft.

Den inhemska däckstil/verkningen har en anläggningsstruktur som är mindre effektiv jämfört med förhållandena i viktiga konkurrentländer och konkurrensen från låglöneländer kan väntas tilltaga i framtiden.

Vad gäller industrigummi väntas en betydande ökning av konkurrensen från andra länder. Möjligheterna att hävda sig för svensk gummivaruindustri bör emellertid finnas inom detta område, förutsatt att företagen investerar i tillräcklig grad.

Vissa standardprodukter som t. ex. gummistövlar och cykeldäck kan inte produceras med lönsamhet i Sverige, men en viss minimiproduktion kommer att upprätthållas av beredskapsskäl.

Kem isk industri

Bedömningen av utvecklingen för kemisk industri karakteriseras allmänt sett av en uppbromsning av utvecklingstakten jämfört med 1960-talet. Den del som vuxit snabbast under den starka expansionsfasen på 1960-talet och början av 1970-talet är den petroleumbaserade delen. Man kan säga att hela den kemiska basindustrin i världen idag har ett extremt lågt kapacitetsut- nyttjande och att därför en eventuell ökning av den internationella ekono- miska aktiviteten inte medför några krav på stora kapacitetstillskott förrän tidigast i början av 1980-talet.

lnom annan kemisk industri utgör läkemedelsindustrin en även i fortsätt- ningen snabbt växande del. Framgångarna i produktförnyelse för de större svenska läkemedelsföretagen kan förväntas fortsätta.

Plastvaruindustrin har genomgått en mycket snabb utveckling sedan mitten av 1960-talet. Materialsubstitution har varit en mycket starkt bidragande orsak härtill. På flera områden inom vilka plast har ersatt andra material, har en uppbromsning ägt rum. Det mest framträdande exemplet på detta är byggsektorn, där utvecklingen under senare år av byggandet har lett till en uppbromsning för den byggmaterialtillverkande delen av plastvaruin- dustrin.

Under förutsättning av en gradvis återgång till mer normalt kapacitetsut- nyttjande inom de speciellt kapitalintensiva delarna av detta branschaggre- gat, bedöms en ökning av arbetsproduktiviteten med cirka 8,9 % per år i genomsnitt som möjlig under perioden 1977—1983. Med hänsyn till att avvikelsen startåret från normalt kapacitetsutnyttjande låg på cirka 15 % innebär det en relativt måttlig långsiktig trendmässig produktivitetstillväxt av storleksordningen 6 % per år i genomsnitt. Detta är en något långsammare tillväxttakt för arbetsproduktiviteten än den som registrerats under 1960—talet och början av 1970-talet.

Förutsättningen om ett gradvis ökande kapacitetsutnyttjande innebär också en förutsättning om en viss återhämtning av exportvolymtillväxten för branschen. Drygt en tredjedel av branschens produktion går till export, och denna andel får förmodas öka något vid en sådan återhämtning. Det kommer då att bli fråga om en återgång till 1960-talets trendmässiga exportvolymtill- växt på cirka 12 % per år i genomsnitt, vilket betyder ungefär 15 % årlig exportvolymtillväxt räknat från den faktiska nivån 1977 till 1983. En ökning av den inhemska förbrukningen på 5 % skulle ge en produktionsvolymtill- växt totalt för denna sektor på 11 % per år allt räknat från den faktiska nivån 1977.

Bedömningarna av hur stora investeringar som erfordras för att åstad- komma denna produktionsvolym och som i övrigt kan väntas bli genomförda under perioden fram till 1983, grundas på det faktum att det för närvarande finns en stor överkapacitet i stora delar av den kemiska industrin. lnveste- ringarna totalt under perioden 1978—1983 har uppskattats till 8,6 miljarder kr. i 1975 års priser. Därvid har bl.a. inräknats vissa kompletterande investe— ringar i anläggningarna i Stenungsund.

Petro/eum- och kolindustri

Produktionsvolymen i petroleum- och kolindustri har, huvudsakligen som en följd av en kraftig utbyggnad av raffinaderikapaciteten, ökat i mycket snabb takt under åren 1963—1977. Under denna period togs två stora raffinaderier i drift, nämligen BPs raffinaderi i Göteborg är 1967 och OK- Texacos raffinaderi i Brofjorden år 1975. Därigenom närapå tredubblades den inhemska kapaciteten att raffinera råolja. Även utomlands har emellertid raffinaderikapaciteten byggts ut. Detta i kombination med de senaste årens djupa internationella lågkonjunktur innebär att det för närvarande finns en stor överskottskapacitet internationellt. Även vid en uppgång i världskon- junkturen finns därför inte behov av någon nämnvärd kapacitetsutbyggnad. Något betydande tillskott till rafiinaderikapaciteten väntas därför inte ske i Sverige fram till och med 1983. Planerna på Statsraffförverkligas således med all sannolikhet inte. För att förbättra lönsamheten i branschen kan det snarare bli fråga om utrangering av äldre anläggningar. Inte heller inom kolprodukt- industrin väntas det ske någon större utbyggnad av produktionskapaciteten. Den andra etappen av SSAB:s koksverk i Luleå bedöms således inte byggas ut under den närmaste femårsperioden.

Produktionsprognosen för petroleum- och kolindustrin bygger således på antagandet att det inte kommer att ske någon nämnvärd kapacitetsutbyggnad i branschen. Den ökning av produktionsvolymen från den faktiska nivån 1977 till 1983 på 2,3 % per år, som bedöms komma till stånd, skall således ses som ett resultat av en långsam höjning av kapacitetsutnyttjandegraden i branschen. Eftersom man inte kan förvänta några stora nyinvesteringar bedöms produktiviteten endast komma att öka med i genomsnitt 3,8 % per år under prognosperioden. Detta innebär vid en produktionstillväxt med i genomsnitt 2,3 % perären nedgång i antal arbetade timmar med i genomsnitt 1.4 % per år. Bruttoinvesteringsbehovet i petroleum- och kolindustrin bedöms uppgå till 100—200 milj. kr per år i 1977 års priser, vilket ungefar bör motsvara kapitalförslitningen.

Jord- och stenindustri

Utvecklingen i denna sektor bestäms i hög grad av utvecklingen inom byggnadssektorn. Man kan räkna med att omkring tre fjärdedelar av sektorns produktion slutligen används i byggnadssektorn.

Jord- och stenindustri har genomgått en kraftig strukturomvandling under 1960- och 1970-talen, som inneburit nedläggning av arbetsställen i stor omfattning. Särskilt inom stenindustrin, tegelindustrin, betongvaruindustrin samt delar av glasindustrin har minskningen av antalet arbetsställen varit stor. Delvis som en följd av nedläggningar av lågproduktiva anläggningar ökade produktiviteten mått som förädlingsvärde per arbetad timme relativt snabbt under 1960-talet. Produktiviteten ökade då med i genomsnitt nära 8 % per år. Under 1970-talet däremot har produktivitetsökningstakten endast uppgått till 2,6 % per år. Denna svaga produktivitetsutveckling är främst en följd av att produktiviteten, på grund av det låga kapacitetsutnyttjandet, sjönk 1974—1977 med 2,8 % per år.

Eftersom byggandet väntas komma att återhämta sig under prognospe- rioden med bättre utnyttjande av produktionskapaciteten i jord- och

stenindustrin som följd, samtidigt som det bör finnas utrymme för ytterligare strukturrationalisering, bedöms produktiviteten komma att öka med i genomsnitt 8 % per år från den faktiska nivån 1977 till 1983.

Efterfrågan bör ge underlag för en ökning av produktionsvolymen med 4,6 % per år, vilket innebär en viss ökning av exportandelen och även en ökad andel av tillförseln från utlandet. Som konsekvens härav kan en fortsatt kraftig sysselsättningsavgång väntas.

Prognosen för investeringarna i jord- och stenindustrin under perioden 1977—1983 har baserats på en uppskattning av ersättningsbehov för kapital- förslitning samt en uppskattning av kostnaderna för de större investerings- projekt som är kända vid prognostillfället, bl. a. Cementas anläggning i Slite, Rockwools anläggning i Hällekis och Gullfibers anläggning i Söråker. Vidare finns planer att bygga ytterligare några isolermaterialfabriker. Enligt denna beräkning skulle de totala bruttoinvesteringarna under perioden uppgå till omkring 3 400 miljoner kr. i 1975 års priser. Detta innebär en investerings- tillväxt på i genomsnitt 3,9 % per år. Det är tänkbart att bedömningen av investeringsutvecklingen är alltför försiktig. Den återhämtning som förväntas ske på byggnadsverksamhetens område i början av 1980-talet kan komma att kräva ett större investeringsbehov. Att göra en kvantitativ uppskattning av detta i nuläget blir emellertid förenat med mycket stor osäkerhet.

Järn-, stål- och metallverk

Tillväxten inom stålindustrin var snabb under 1950- och 1960-talet men betydligt lägre under 1970-talet. Under perioden 1974—1977 minskade stålproduktionen i hela världen med knappt 2 % per år, i Västeuropa med nära 14 % per år. Råstålproduktionen i Sverige har minskat med en tredjedel, från 6 miljoner ton år 1974 till 4 miljoner ton år l977. Sovjetunionen och Östeuropa har ökat sin stålproduktion även efter 1974 och i några u-länder har tillväxten varit mycket snabb, t. ex. har Brasilien ökat sin stålproduktion med 13 % per år under perioden 1974—1977. Däremot har stålproduktionen minskat sedan 1974 i Japan, som tidigare haft en mycket snabb tillväxt inom stålindustrin.

På grund av det svåra läget för den svenska stålindustrin tillsattes två utredningar, handelsstålutredningen och specialstålutredningen som under- sökte stålindustrins nuläge och framtida utveckling. Utredningarna som blev färdiga våren 1977 lämnade förslag till strukturomvandling för stålindu— strin.

De tre största handelsstålverken NJA, Domnarvet och Oxelösunds Jernverk har gått samman i Svensk Stål AB (SSAB) där även de gruvor ingår som tidigare ägts av Stora Kopparberg och Gränges AB. Antalet anställda inom SSAB är ca 17 000 varav ca 14 000 arbetar inom stålindustin.

Även på specialstålsidan finns planer på att samordna produktionen. Förhandlingarna har förts med flera av företagen bl. a. Fagersta, Uddeholm och SKF. Hittills har dock ingen överenskommelse nåtts.

Bedömningarna av stålindustrins utveckling fram till år 1983 är nödvän- digtvis mycket osäker. Stålindustrin tillverkar huvudsakligen investerings- varor och är därför mycket konjunkturkänslig. Utrikeshandeln är betydande,

drygt 40 % av stålet exporteras. Branschens utveckling är därför beroende av utvecklingen i andra länder, internationellt bestämda priser och andra länders importbegränsningar. Dessutom kommer utvecklingen att vara beroende av de beslut som fattas dels om SSAB:s struktur och produktionsinriktning och dels om hur specialstålföretagen kan samordna sin produktion och vilket statligt stöd som företagen får.

År 1977 var kapacitetsutnyttjandet inom de svenska stålindustrin mycket lågt. Produktionen hade minskat varje år sedan 1974. Nu tycks dock konjunkturen ha vänt uppåt igen. Exporten har under första halvåret 1978 ökat med drygt 20 % jämfört med samma period året innan. För specialstål- verken har orderingången ökat kraftigt men inte för handelsstålverken.

Enligt konjunkturinstitutets bedömning ökar exporten av produkter från järn-, stål- och metallverk med i genomsnitt 6,8 % per år under perioden 1977—1983. Prognosen bygger på antagande om en BNP-ökning i OECD- länderna på 4,0 % per år, vilket beräknas ge en ökning av stålimporten på 7,0 % per år. U-ländernas export till Västeuropa antas öka betydligt snabbare än övriga länders (25 resp. 5,7 %), medan Sveriges export antas öka i samma takt som övriga länders.

Även den inhemska användningen av järn och stål bör kunna öka under förutsättning att situationen förbättras för verkstadsindustrin och byggnads— industrin.

Den produktionstillväxt som prognosmodellen givit, 6,6 % per år, verkar kanske vara hög. Det bör dock observeras att tillväxten utgår från den faktiska produktionen år 1977 som var mycket låg. Om man istället utgår från högkonjunkturåret 1974 blir produktionstillväxten för perioden 1974—1983 endast 1,5 % per år i genomsnitt.

Den omfattande strukturomvandling som planeras inom stålindustrin kommer att kräva stora investeringar. Inom SSAB planeras bl. a. en omfattande ombyggnad av Domnarvets varmbandvalsverk, valsverk och stränggjutningsanläggning i Luleå och en ombyggnad av Oxelösunds grovplåtverk för att kunna tillverka industriplåt i stället för varvsplåt.

Antalet anställda inom stålindustrin minskade med ca 3000 personer under år 1977 och sysselsättningen väntas minska även under perioden 1978—1983. Inom SSAB:s stålsektor beräknas för perioden 1978—1987 ca 2 700 arbetstillfällen försvinna. Utbyggnaden av manufaktureringen beräknas ge 1 850 nya arbetstillfällen. Nettominskningen beräknas alltså till 850 personer. En utredning som gjorts av Arne Geijer rörande de mindre handelsstålver- kens framtid har lagt ett förslag som innebär bildandet av två nya bolag vid sidan av SSAB. I det ena bolaget — Stångstålbolaget — ingår Smedjebacken. Boxholm och delar av Hallstahammar. Det andra bolaget — Armeringsstål- bolaget — består av Halmstad Järnverk. Sysselsättningen inom de mindre handelsstålföretagen beräknas också minska.

För specialstålindustrin finns ännu ingen plan för strukturomvandlingen. Sysselsättningen kan dock beräknas minska även inom specialstålverken. Sammanlagt kan sysselsättningen inom hela branschen järn-, stål- och metallverk under perioden 1978—1983 beräknas minska med endast 2 100 personer om denna mycket kraftiga produktionsutveckling realiseras.

Verkstadsindustri exkl. valv

Som tidigare nämnts förutsätter LU en relativt snar återhämtning i den internationella ekonomiska aktiviteten. En sådan återhämtning torde komma att inrikta efterfrågan mot i första hand maskin— och elektroindustri och möjligen även mot svensk bilindustri. Det förefaller rimligt att tänka sig en något lägre trendmässig tillväxttakt för exportvolymen än den på 10,4 % per år som uppnåddes 1964—1974, säg 8,5 % per år i genomsnitt för verkstadsindustri exkl. varv. Räknat från 1977 års faktiska nivå skulle det innebära en årlig exportvolymtillväxt på 11,3 % per år 1977—1983.

På så vis skulle en gradvis återgång till mer normalt kapacitetsutnyttjande ske vilket medför en positiv effekt på arbetsproduktiviteten. När det gäller den underliggande produktivitetstrenden så kommer den givetvis att påverkas av strukturomvandlingen såväl inom företag och branscher som mellan branscher och även geografiskt. De faktorer som diskuterats ovan kommer sannolikt att ge viss produktivitetshämmande effekt. Inom verk- stadsindustri torde emellertid en förväntad ökning av de relativt högproduk- tiva maskin- och elektroindustriernas andel på bekostnad av den relativt lågproduktiva transportmedelsindustrin (exkl. varv) ge en viss motverkande effekt. En jämförelsevis liten nedjustering av den trendmässiga produktivi- tetstillväxten i förhållande till trenden för perioden 1963—1970 till 6 % per åri genomsnitt för perioden 1977—1983 förefaller därför välmotiverad. Därtill skall läggas ytterligare 1 3/4 procentenheter för avvikelsen 1977 på 12 % från produktivitetsnivån vid normalt kapacitetsutnyttjande.

En trendmässig ökning av produktionsvolymen med ca 6 % per år i genomsnitt torde tillfredsställa den ovan angivna exportökningen och den del av inhemsk efterfrågan som inte täcks av import. Räknat från 1977 års faktiska nivå blir det 8,3 % per år.

En relativt kraftig ökning av produktionsvolymen bör kunna åstad- kommas vid befintliga anläggningar inom verkstadsindustrin. De senaste årens investeringar har medfört en icke oväsentlig föryngring av branschens kapitalutrustning. Nära 30 % av maskinkapitalet var år 1977 högst fem år gammalt, medan 60 % var högst 10 år gammalt. Medelåldern för maskinka- pitalet har sjunkit något sedan 1972. När det gäller byggnader har det skett en påtaglig sänkning av medelåldern från drygt 21 år till knappt 18 år mellan 1972 och 1977. Slutsatsen av detta är att företagen i verkstadsindustrin förfogar över en relativt modern kapitalutrustning som från teknisk synpunkt borde vara väl konkurrenskraftig med andra länders. Genomsnittliga investeringar per anställd under perioden 1972—1974 ger vid jämförelse mellan länder ett ytterligare stöd för denna slutsats. De övriga nordiska länderna och USA låg under denna period på cirka 80 % av de svenska genomsnittsinvesteringarna per anställd, Förbundsrepubliken Tyskland på 40 %, Kanada på 60 % och Japan på 90 % av den svenska nivån.

Detta talar alltså för att investeringsbehovet skulle vara jämförelsevis litet under de närmaste åren.

En beräkning av investeringsbehovet med utgångspunkt från en skattning av sambandet mellan produktionsvolymtillväxt och faktorinsatser på data från perioden 1964—1977 pekar på ett investeringsbehov 1977—1983 på 35 miljarder kr. i 1975 års priser, vid en årlig trendmässig ökning av arbetspro-

duktiviteten på 6 % per år och en produktionsvolymökning på6 % per år i genomsnitt. Med hänsyn till det nyss sagda om kapitalets ålderssruktur torde denna siffra vara något för hög. En nedjustering till 33 milja'der för hela perioden eller 5,5 miljarder per är bör bättre motsvara investerngsbehovet. Som jämförelse kan nämnas att investeringarna under periodei 1973—1977 uppgick till 3,8 miljarder per år i genomsnitt.

Varvsindustrin

Även varvsindustrin påverkas positivt av den expansion av världshandeln som förväntas. Den internationella varvsindustrin karakterise'as liksom sjöfartsnäringen — för närvarande av strukturell överkapacitet och anpass- ningsproblem av en storleksordning som icke uppvägs av effelterna av en generell konjunkturförbättring. Den fartygsefterfrågan som kan väntas uppkomma på världsmarknaden avser sålunda främst styclegods- och specialfartyg av skilda slag, vilka utgjort en förhållandevis liten del av de svenska varvens produktionsvolym. Fraktmarknaderna för råvaru- och oljetransporter, som under 1970-talet genererat 2/3 av efterfrigan på nya fartygsbyggen, torde emellertid ännu åtskilliga år komma at präglas av betydande tonnageöverskott. Stora tank- och bulkfartyg har utgjort huvud- delen av de svenska varvens produktion, beställningsbehovet fö dessa torde vara praktiskt taget obefintligt under flera år framöver. Enligt beräkningar utförda av den europeiska varvsorganisationen kommer prcduktionen i världens varvsindustri att successivt reduceras till en nivå som iid början av 1980-talet är mindre än hälften av produktionen under toppåren 1975—1977 — innan en återkommen marknadsefterfrågan åter kan medföra :n uppgång.

På grund av den svenska varvsindustrins storlek och starka världsmark- nadsberoende finns inga möjligheter att bevara den i dess nuvarande omfattning utan orimligt höga samhällsekonomiska kostnader. Under de närmaste åren kommer svensk varvsindustri därför att uppleVi en genom- gripande strukturomvandling innebärande omläggning av produktionsin- riktningen och stora kapacitetsnedskärningar. I regeringens prtposition om varven i mars 1977 angavs såsom riktpunkt en nedskärning unjer perioden 1976—1979 med 30 % av antalet anställda i de berörda större varven. Varvspropositionen i oktober 1978 innebär ytterligare nedskärningar under 1979—1981.

Den svenska varvsindustrins produktion och sysselsättning under perioden 1977—1983 kommer sålunda väsentligen att bestämmas inte av marknadsefterfrågan utan av omfattningen och effekten av de Virvspolitiska åtgärderna i Sverige och i andra länder. Med antagandet att de i varvspro- positionerna uppsatta målsättningarna fullföljs kommer syssesättningen i den egentiga varvsindustrin (mätt i antal arbetade timmar) att m nska med ca 10 % per år fram till 1982. Den utdragna kontraktionsprocessen.som man av sociala skäl måste räkna med, och den nya produktstruktur (ind. alternativ produktion) som erfordras torde ge ringa utrymme för förbättringar i produktiviteten, varför den egentliga varvsindustrins produktionsvolym förväntas utvecklas parallellt med sysselsättningen.

För branschen i dess helhet, räknas här med en minskning av sysselsätt- ningen och produktionsvolymen med 7,3 resp. 6,1 % per år. Dessa uppskatt-

ningar är emellertid osäkrare än för andra branscher, eftersom utvecklingen blir beroende av dels de varvspolitiska åtgärder som kommer att vidtas, dels tidpunkten för en återvunnen balans på bulkfraktmarknaderna. En halvering av 1977 års export får mot denna bakgrund betraktas såsom en optimistisk och betingad av en förhållandevis tidigt återkommande världsmarknads- efterfrågan och påtagliga framgångar med försäljningen av de alternativa produkter som nu utvecklas.

9.5 Energiförsörjningen

Tillbakablick

Under så gott som hela efterkrigstiden har användningen av energi vuxit snabbare än BNP i den svenska ekonomin. Från början av 1950-talet fram till oljekrisen 1973 ökade den totala energiförbrukningen i medeltal med 4,5 ä 5 % per år, medan BNP ökade med ca 4 % per år. Av den slutliga användningen av energi går ungefär 40 % till industrin, 20 % till samfärdsel och 40 % till handel, hushåll och övriga användare. Den snabba ökningen av energiförbrukningen under efterkrigstiden har ägt rum utan några drama- tiska förskjutningar i energins användningsområde med avseende på dessa grova efterfrågekategorier. Däremot har tillförselsidan omstrukturerats snabbt vilket framgår av nedanstående tablå.

Procentuell andel av total energitillförsel

1955 1965 1970 1975 1977

Importerade fasta bränslen 25 8 5 5 4 Petroleumprodukter 46 65 76 68 72 Inhemska bränslen 15 10 8 10 8 Vattenkraft 14 17 10 14 12 Kärnkraft — 0 3 4 Nettoimport av el 0 0 l 0 0

Summa tillförsel 100 100 100 100 100

En övergång från fasta till flytande bränslen har sålunda skett i snabb takt under de senaste decennierna. Vid mitten av 1950-talet svarade oljeprodukter för ca 45 % och fasta bränslen — kol, koks, ved m. m. — för 40 % av den totala energitillförseln. För närvarande utgör oljans andel ungefär 70 %, medan andelen för fasta bränslen sjunkit till ca 10 %. Som framgår av tablån har importberoendet i energiförsörjningen varit mycket stort sedan mitten av 1950-talet. År 1977 importerades ungefär 80 % av den totala energitillförseln (mätt i kWh).

Sveriges försörjning med elektrisk energi har fram till mitten av 1960-talet praktiskt taget helt varit baserad på vattenkraft. Genom att utbyggnaden av elkraftsystemet under de senaste tio åren framför allt skett i oljekraft och kärnkraft har vattenkraftens andel av den totala kraftproduktionen nu sjunkit. Under ett år med normal tillrinning till vattenmagasinen uppgår andelen vattenkraft till knappt 70 %. Kärnkraftverken svarar f. n. för drygt 20 % av elproduktionen.

' Energiförsöjningen 1977—1983. SIND PM I979:1.

2SIND PM l977z9. Sve- riges energianvändning under 1980- och 1990- talen.

I och med oljekrisen 1973 inträdde för Sverige liksom för de flesta industriländer helt nya förhållanden för planering och verksamhet inom energisektorn. Oljepriserna flerdubblades vilket medförde starkt stegrade importkostnader. År 1973 uppgick Sveriges importkostnad för råolja och petroleumprodukter till ca 5 miljarder kr., medan den år 1977 uppgick till knappt 15 miljarder kr. för ungefär samma kvantitet.

De starka prisstegringarna i samband med oljekrisen 1973 innebar också nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energianvändarna både på kort och lång sikt. För att ytterligare stimulera och underlätta en omställning till ökad effektivitet i energianvändningen har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder, t. ex. bidrag till energibesparande åtgärder, nya byggnormer med skärpta bestämmelser om bl. a. värmeisolering och ventilation och ökad satsning på energiforskning. Den tidigare i huvudsak försörjningsorienterade energipolitiken har— bl. a. genom 1975 års energipolitiska beslut vidgats till att omfatta också energianvändningen.

Energiförbrukningen har utvecklats långsamt hittills under 1970-talet, speciellt efter oljekrisen 1973. Den totala energianvändningen har t.o.m. minskat något från 1973 till 1977, utvecklingen torde till större delen förklaras av den låga produktionsaktiviteten i ekonomin 1975—1977. Det är fortfarande osäkert i vilken utsträckning de starka oljeprisstegringarna och insatta sparåtgärder ligger bakom denna utveckling. Energisparbidragen har t. ex. inte varit i funktion tillräckligt länge för att medge en systematisk utvärde- ring.

Den djupa lågkonjunkturen under de senaste åren har tillsammans med strukturella problem främst drabbat flera energitunga industribranscher. Sammantaget har energianvändningen inom industrin minskat med ca 2 % per år under perioden 1973—1977, medan energiförbrukningen inom samfärd- sel- och övrigsektorn ökat med 2,5 resp. 0,3 % per år. Nedgången i den totala slutliga energiförbrukningen i Sverige från 1973 till 1977 faller helt på bränslen, medan elförbrukningen fortsatt att öka.

lndustriverkets energistudie

Statens industriverk har för långtidsutredningens räkning utfört en särskild studie1 över energiförsörjningen under perioden 1977—1983. I huvudsak har energistudien genomförts enligt samma principer som redovisas i bilaga 3 till LU 75 (SOU 1975:96 Energiförsörjningen 1975—1980). Som ett underlag för energikommissionens arbete utarbetade industriverket under hösten 1977 prognoser över bl. a. energianvändningen under 1980- och 1990-talen.2 Dessa energiprognoser byggde i sin tur på en uppdatering av de långfristiga ekonomiska kalkylerna i LU 75. I den nu aktuella energistudien har det underlagsmaterial som framkom i samband med detta arbete för energikom- missionen i allt väsentligt fått bilda utgångspunkt.

Bedömningar av den framtida utvecklingen av energianvändningen i Sverige är beroende dels av vilka förutsättningar som gäller för den allmänekonomiska utvecklingen, dels av de antaganden som görs beträf- fande energisystemet och den förda energipolitiken.

Energistudien baseras på den allmänekonomiska bild för perioden 1977—1983 som framkommit i modellkalkylerna för huvudalternativet i LU

78. Några beräkningar av energikonsekvenserna för olika bialternativ i LU 78 har inte utförts. Framför allt är det produktionstillväxten inom olika näringsgrenar, speciellt industriproduktionen, som är av betydelse för energianvändningen. lndustriverkets energistudie är givetvis också grundade på samma yttre förutsättningar som modellkalkylerna i LU 78. Av särskild betydelse för energikalkylerna är, vid sidan av utvecklingen för industriproduktionen, förutsättningarna beträffande utbyggnaden av energiomvandlingsanlägg- ningar, omfattningen och fördelningen av byggandet av bostäder och övriga lokaler samt den förutsatta utvecklingen av antalet personbilar, lastbilar och andra transportmedel. Beträffande prisutvecklingen har antagits att priserna på energi i konsumentledet utvecklas i samma takt som den allmänna konsumentprisnivån under prognosperioden. Övriga förutsättningar som är nödvändiga för energikalkylerna har tagits fram inom industriverket i samarbete med vissa myndigheter och organisa- tioner. Det gäller t. ex. fördelningen av bostadsbyggandet på uppvärmnings- former, konverteringarna mellan olika uppvärmningsformer liksom vissa antaganden av betydelse för utvecklingen av drivmedelsförbrukningen. Bedömningarna av bl. a. teknisk utveckling inom olika delsektorer uttrycks i form av s. k. specifika åtgångstal; dessa har i huvudsak grundats på de studier som utfördes i anslutning till arbetet med den s.k. referensprognosen1 till energikommissionen. Energiförsörjningen och övriga samhällsfunktioner är inbördes beroende av varandra. Utvecklingen av den allmänna ekonomiska aktiviteten, den tekniska utvecklingen etc. inom olika samhällssektorer styr energianvänd- ningen inom sektorn i fråga. Å andra sidan är ekonomisk aktivitet beroende av tillförsel av energi. Hänsyn till detta ömsesidiga beroende har tagits genom att LU å sin sida utnyttjat industriverkets antaganden och beräkningsresultat för energisystemet som indata till LU—modellen. Det gäller i första hand utvecklingen av de specifika åtgångstalen för energi i olika sektorer, privat och offentlig konsumtion av energi, energiimporten samt en rad andra variabler rörande energiproduktionssystemet.

Enetgi/örbrukningen ] 97 7—1 983

Energianvändningen brukar traditionellt redovisas uppdelad i tre förbrukar- grupper', industri, samfärdsel och övrigt, dvs. energiförbrukning inom hushåll, handel, servicenäringar, offentlig sektor m.m. Inom dessa tre huvudsektorer sker en uppdelning som i görligaste mån ansluter till LU:s sektorindelning. Totalt sett byggs industriverkets prognos upp genom analyser och bedömningar av drygt 30 olika delsektorer. I tabell 9.22 redovisas utvecklingen av energiförbrukningen för de tre huvudgrupperna under den senaste 20-årsperioden samt prognoser för perioden 1977—1983.

Prognoserna över energiförbrukningen inom industrin 1977—1983 baseras dels på modellkalkylerna över produktionstillväxten för de olika industri- branscherna, dels på industriverkets bedömningar av den specifika energiåt- gången.

Som framgått närmare i avsnitt 9.4 innebär modellkalkylerna en ökning av industriproduktionen med mer än 6 % per år under perioden 1977—1983.

lSlND PM 1977z9. Sve- riges energianvändning under 1980- och 1990- talen.

Bakom detta resultat ligger bl. a. kravet på balans i utrikesbetalningarna vid mitten av 1980-talet. Mycket stora krav på produktion i våra stora export— branscher kommer därför att ställas under prognosperioden. Genom att flera av de viktigaste exportbranscherna samtidigt är mycket energikrävande, kommer detta antagande att ha stor betydelse för industrins energiförbruk- ning fram till 1983.

Det bör i detta sammanhang observeras att förändringstalen för produk- tionsvolymen i de olika industribranscherna avser utvecklingen från lågkon- junkturåret 1977 till ett i konjunkturhänseende normalt 1983. Detta gör att ökningstakterna inte utan vidare kanjämföras med prognoserna i LU 75 som avsåg en konjunkturrensad utveckling 1975—1980. Produktionsutvecklingen inom industrin fram till 1983 kan sägas ligga i linje med den prognos för perioden 1974—1984 som låg till grund för industriverkets referensprognos. På totalnivå synes industriproduktionens utveckling i LU 78 innebära en trendmässig tillväxttakt som ligger några tiondels procent under referens- prognosens. Vissa energitunga industribranscher förutsätts emellertid nu utvecklas i klart snabbare takt _ t. ex. järn-, stål- och metallverk och kemisk industri medan produktionen inom andra branscher t. ex. skogsindustrin och gruvindustrin väntas utvecklas något långsammare.

Den specifika energiåtgången, dvs. energiförbrukningen per producerad enhet, har successivt minskat under efterkrigstiden och detta trots sjunkande relativa energipriser(se diagram 9.7). Under 1960-talet och fram till oljekrisen 1973 minskade sålunda den totala specifika energiåtgången inom industrin med i genomsnitt ca 1 % per år. Nedgången faller helt på minskad specifik bränsleförbrukning, ca 1,5 % per år, medan åtgångstalen för elenergi ökat något, 0,5 % per år.

De specifika energiåtgångstalen utgör ett sammanfattande mått på effek- terna av en rad tekniska, strukturella och beteendemässiga faktorer. Minsk- ningstakten för åtgångstalen inom industrin torde till betydande del vara beroende av den takt i vilken maskiner och byggnader förnyas. I den mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till ny teknik, leder en snabbare ekonomisk tillväxt till en snabbare introduktion av nyare och energisnålare teknologier. Därvid har också energiprisutvecklingen i relation till priserna på andra produktionsfaktorer stor betydelse.

Som framgår av diagram 9.7 minskade den specifika energiförbrukningen relativt kraftigt under 1974 för att sedan stiga under 1975. Denna utveckling får naturligtvis ses mot bakgrund av händelserna i samband med oljekrisen vintern 1973/74. Emellertid har åtgångstalen enligt tillgänglig statistik fortsatt att stiga inom vissa branscher under 1976 och 1977. Den osedvanligt djupa och utsträckta lågkonjunkturen i kombination med strukturkriser inom flera viktiga industribranscher, har medfört att industriproduktionen minskat i volym tre år i rad samtidigt som investeringarna fallit kraftigt.

I betydande utsträckning torde utvecklingen av åtgångstalen de senaste åren vara ett konjunkturfenomen. ] takt med att kapacitetsutnyttjandet och investeringarna enligt förutsättningarna i LU återhämtas kommer sannolikt åtgångstalen att åter minska. Dessutom torde det sedan 1974 successivt ökade stödet till energibesparande investeringar få genomslag på sikt. Enligt industriverkets nu aktuella prognos har därför antagits att nivån på energi- åtgångstalen 1983 i stort sett ansluter sig till den långsiktiga trenden. Detta

GWh/produktions- volymindex

1 600

1 400

1 200

0 Totalt 1 000

800

600 w 400 N' o Olja

0 Övriga bränslen wo" o El 200

1970 1975 1980 1983

innebär en minskning i den totala specifika energiförbrukningen på ca 2 % per år från en relativt hög nivå 1977. Nedgången är mest markerad för bränsle medan åtgångstalen för el minskar endast obetydligt.

Med den produktionstillväxt för olika industribranscher som förutses i LU 78 skulle sålunda den totala energiförbrukningen inom industrin öka med ca 4 % per år 1977—1983. Liksom tidigare väntas industrins elanvändning växa snabbare än bränsleförbrukningen. Bland bränslena väntas kol- och koksan- vändningen öka främst till följd av att kapacitetsutnyttjandet förutses bli normalt inom järn- och stålindustrin under prognosperioden.

Sam/ärdselsektorn omfattar i energisammanhang praktiskt taget allt trans- portarbete i samhället,l dvs. energiförbrukning för biltransporter. flygtrafik, järn- och spårvägar, busstrafik, inrikes sjöfart inkl. fritidsbåtar samt bunkring i Sverige till utrikes sjöfart (oavsett nationalitet). Även privatbilismen ingår således. Energiförbrukningen inom hela samfärdselsektorn har ökat snabbare än den totala förbrukningen av energi under efterkrigstiden. Detta får framför allt sättas i samband med den starka ökningen av personbilismen. Antalet personbilar har ökat från ca 640000 1955 till ca 2 900 000 1977.

Utvecklingen av antalet personbilar är sålunda av central betydelse för den framtida utvecklingen av samfärdselsektorns energianvändning. Av samfärdselns energiförbrukning åtgår drygt hälften till olika slag av person- transporter. Personbilar svarar därvid för drygt 80 00 av persontranSportar-

Diagram 9. 7 Industrins specifika energi/örbruk- ning 1960—1983.

Anm.: Tillförlitliga data för 1977 föreligger ej. Värdena för 1976 är pre- liminära.

' Transportarbete som utförs av traktorer inom jord- och skogsbruket samt av motorredskap ingår ej i samfärdselsek- torn.

betet. Under l960- och 1970-talen har de totala persontransporterna, mätt i personkm, ökat med i genomsnitt ca 4 % per år. Under de senaste åren har förbrukningen av motorbensin ökat oväntat snabbt mot bakgrund av ökningen av antalet personbilar.

Prognosen över energianvändningen för personbilsbruk fram till 1983 utgår från en bedömning av personbilsbeståndet som gjorts i anslutning till arbetet med LU 78. Denna bedömning redovisas närmare i avsnitt 9.8. Prognosen innebär att antalet personbilar skulle öka från 2,9 miljoner 1977 till ca 3,4 miljoner år 1983. Detta är en något snabbare ökning än enligt personbilsprognosen i industriverkets referensprognos. Drivmedelsförbruk- ningen är vidare beroende av körsträckan per bil och år samt av den specifika drivmedelsförbrukningen per mil. Körsträckan är bl.a. ett uttryck för hushållens val mellan olika transportmedel och den specifika förbrukningen sammanhänger med den tekniska utvecklingen av bilmotorn och eventuella förskjutningar av bilinköpen i viktklasshänseende. Den genomsnittliga årliga körsträckan per bil har antagits sjunka något fram till 1983, bl. a. som en följd av att ett ökat antal hushåll skaffar en andra bil. Med antagande om en något mindre gynnsam utveckling av den specifika bensinförbrukningen än enligt tidigare prognoser skulle energiförbrukningen för persontransporter öka med 1,6 % per år 1977—1983.

Under 1960-talet ökade godstransportarbetet i snabb takt främst beroende på den kraftiga produktionstillväxten inom industrin och det omfattande bostadsbyggandet. Lastbilstrafiken kom att få en allt större andel av de totala godstransporterna, medan järnvägstrafikens andel minskade. Sammantaget väntas mot bakgrund av produktionsutvecklingen inom näringslivet energi- förbrukningen för godstransporter enligt industriverkets prognos öka med 3,5 % per år.

lndustriverkets beräkningar har för samfärdselsektorn (exkl. utrikes sjöfart) resulterat i en ökning i energiförbrukningen med 2,3 % per år 1977—1983. Bland de olika drivmedlen väntas användningen av dieselolja samt flygfotogen öka snabbare än genomsnittet, medan motorbensin utvecklas något långsammare, ca 1 % per år. Elförbrukningen i järn- och spårvägar, som endast utgör ca 3 % av hela samfärdselsektorns energiför- brukning, väntas öka med drygt 3 % per år fram till 1983.

Inom övrigsektorn utgör hushållens energianvändning ungefär 2/3 av sektorns samlade förbrukning av energi. Merparten av energiförbrukningen hänförs till permanenta bostäder. Den centrala utgångspunkten för progno- serna för övrigsektorns energianvändning är den bostadsprognos som görs i LU 78. Totalt förutses bostadsbyggandet i genomsnitt uppgå till ca 63 000 lägenheter per år under perioden 1978—1983. I bostadsprognosen antas vidare att en ökning av ombyggnadsverksamheten kommer till stånd bl. a. genom hopslagning av smålägenheter. Genom denna verksamhet minskar antalet lägenheter medan totala våningsytan däremot blir oförändrad (se avsnitt 9.9).

Avgörande för hushållens energiförbrukning är, förutom utvecklingen av totala bostadsbeståndet, också fördelningen på hustyper och valet av uppvärmningsform. Den övergång från enskild oljeuppvärmning till fjärr- värme och elvärme som f. n. pågår, förutses enligt industriverket fortsätta under perioden 1977—1983. Av nyproduktionen av bostäder förutsätts ca

85 % anslutas till elvärme eller fjärrvärme. Fördelningen på uppvärmnings- former framgår av nedanstående sammanställning.

Antal lägenheter fördelade efter uppvärmningsformer, ] OOO-tal

1970 1972 1975 1977 1983

Småhus 1 337 1 370 1 460 1 517 1 690 därav: elvärme 150 2 07 308 401 620 fjärrvärme 5 10 29 42 85 övrig uppvärmning 1 182 1 153 1 123 1074 985 Flerfamiljshus 1 844 1 900 2 057 2 077 2 150 därav: elvärme 20 31 40 52 85 fjärrvärme 540 600 683 767 1 055 övrig uppvärmning ] 284 1 269 1 334 1 258 1 010 Totalt 3181 3 270 3517 3594 3 840 Andel elvärme, % 5 7 10 13 18 Andel fjärrvärme, % 17 19 20 23 30

Amn. Antalet bostäder för 1970 och 1972 avser antalet vid årets slut. För övriga är avses antalet vid mitten av resp. år.

Under prognosperioden förutses enligt industriverket andelen elvärmda lägenheter öka från 13 % 1977 till 18 % 1983. Andelen fjärrvärmda lägenhe- ter, som tidigare inte ökat lika kraftigt som för dem med elvärme. väntas under prognosperioden öka påtagligt och förutses uppgå till 30 % 1983. Övergången till elvärme och fjärrvärme kommer att verka återhållande på oljeförbrukningen i bostadsbeståndet.

Den specifika energiförbrukningen per lägenhet påverkas bl.a. av vilka besparingsåtgärder som kan antas bli genomförda under perioden fram till 1983. Bidrag till energibesparande åtgärder i det befintliga bostads- och lokalbeståndet infördes under 1974 och har successivt ökat i omfattning. Under 1978 har riksdagen tagit ett principbeslut om en tioårig energisparplan för bostads- och lokalbeståndet. 1 den nu aktuella prognosen har industri- verket antagit att energibesparande investeringar till en kostnad av omkring 15 miljarder kr. i 1977 års prisläge kommer att bli genomförda i det befintliga bostadsbeståndet under en tioårsperiod. Detta ansluter till programnivå II i energisparplanen. Under förutsättning att åtgärderna får angiven effekt innebär detta en klart större minskning av de genomsnittliga specifika åtgångstalen än i referensprognosen 1977.

Antagandena beträffande både besparingseffekter och kostnader för ener- gisparåtgärderna måste emellertid betraktas som mycket osäkra. Mot den bakgrunden har också en stegvis uppbyggnad av programmet föreslagits i energisparplanen. Efter en treårsperiod skall energisparprogrammet omprö- vas. En särskild regeringsdelegation har tillkallats för att bl.a. utvärdera effekter av det statliga energisparstöd som infördes från och med 1974.

Sammantaget skulle då energiförbrukningen i bostäderna minska ca 10 TWh eller med ca 1,5 % per år 1977—1983. Energiförbrukningen för enskild oljeuppvärmning beräknas 1983 uppgå till ca 75 % av 1977 års värde, medan el- och fjärrvärmeförbrukningen fortsätter att öka.

Tabell 9.22 Slutlig energianvändning inom industri-, samfärdsel och övrigsektorn 1955—1983 Andel Årlig procentuell förändring 1977 1955— 1965— 1970— 1975— 1977— 1965 1970 1975 1977 1983 Industri 40 4 ,8 3 ,8 0,7 —2 .6 4,1 därav: el 10 6,5 4,3 2,9 —0,5 5,8 S ain/c't'i'dse/a ] 6 5,2 5 ,0 2 ,0 3.0 2 ,3 därav: el 1 1,7 2,0 —0,2 0,3 3,2 Övrigt 44 5,3 4,7 0,0 3.5 —0,6 därav: el 10 8,3 10,6 8,4 9,5 3,8 Total slut/ig energianvändning 100 5,1 4,4 0,7 0,9 l ,8 därav: el 21 6,7 6,4 5,1 4.1 4.8

" Exkl. bunkers för utrikes sjöfart.

Till övrigsektorn räknas även övriga lokaler i handel, servicenäringar och offentlig sektor samt vissa andra förbrukningsslag som t. ex. gatubelysning, fritidshus och energiförbrukning inomjordbruket. Inklusive dessa användar- kategorier skulle enligt industriverkets kalkyler den totala energiförbruk- ningen inom övrigsektorn minska med 0,6 % per år 1977—1983. Elanvänd- ningen väntas öka med ca 4 % per år, vilket är klart långsammare än under de senaste åren. Nedgången i oljeförbrukningen blir med angivna förutsätt- ningar relativt kraftig, drygt 2 % per år 1977—1983.

Den totala slutliga energiförbrukningen skulle därmed öka med inemot 2 % per år under prognosperioden. lndustriverkets kalkyler över energiefter- frågan fram till 1983 ligger därmed praktiskt taget helt i linje med referens- prognosen, både totalt sett och för de tre förbrukarsektorerna. Oljeanvänd- ningen skulle totalt sett öka endast obetydligt, medan förbrukningen av elenergi och annat bränsle än olja ökar med ca 5 resp. ca 4 % per år 1977—1983.

Produktion och tillförsel av energi

Som nämnts tidigare är Sverige för sin energiförsörjning i mycket hög grad beroende av importerad energi. Importenergins andel av den totalt tillförda energin har ökat från ca 70 % i mitten av 1950-talet till f. n. ca 80%. Avsaknaden av egna kol- och oljetillgångar, klimatförhållandena, näringsli- vets struktur och transportberoendet är några faktorer som bidraget härtill. Under senare år har petroleumprodukternas andel av den totalt tillförda energin minskat något. Som framgått av bl. a. energikommissionens kalkyler kommer dock oljans dominerande ställning i den svenska energiförsörj- ningen att bestå för lång tid framåt.

Det energiförsörjningssystem som följer av efterfrågeutvecklingen under perioden 1977—1983 och av gjorda antaganden beträffande utbudsförhållan- dena för energi redovisas närmare i industriverkets energistudie. I tabell 9.23 sammanfattas hur den totalt tillförda energin fördelas på olika slag av primära

energiformer fram till 1983.

Enligt industriverkets prognos skulle tillförseln av petroleumprodukter öka i endast måttlig takt från 1977 till 1983. Den långsamma ökningen förklaras främst av den förutsatta övergången från enskild oljeuppvärmning till elvärme och fjärrvärme samt av antagandena om insatta energisparåtgärder inom det befintliga bostads- och lokalbeståndet. Dessutom förutsätter kalky- lerna att de vid ingången av år 1983 färdigbyggda kärnkraftaggregaten är tagna i drift 1983. Detta innebär att oljeförbrukningen för elproduktion minskar starkt från 1977 till 1983.

Den starka ökningen av kol- och koksanvändningen hänger som nämnts främst samman med det låga kapacitetsutnyttjandet inom järn- och stålindu- strin under utgångsåret 1977. År 1983 förutsätts kapaciteten åter vara fullt utnyttjad inom koksverk och stålverk. Vidare förutsätts en viss övergång från olja till kol ske vid el- och värmeproduktionen samt inom vissa delar av industrin, bl.a. cementindustrin. Avfallslutar vid den kemiska massatill- verkningen är det viktigaste av de inhemska bränslena. Totalt sett väntas de inhemska fasta bränslena öka något fram till 1983.

Enligt utbyggnadsplanerna för elförsöa'ningssvstemet skulle totalt 10 kärn- kraftaggregat vara färdigbyggda 1983, medan endast smärre tillskott av vattenkraftkapacitet tillkommer under prognosperioden. Under förutsätt- ning att samtliga kärnkraftaggregat tas i drift uppnås en produktionsförmåga på sammanlagt ca 110 TWhl inom vatten- och kärnkraftverken under normalårsförhållanden 1983. Elproduktionen i kommunala kraftvärmeverk och industriella mottrycksaggregat kan väntas uppgå till drygt 10 TWh.

Genom den stora andelen vattenkraft i det svenska kraftsystemet är den totala produktionsförmågan i hög grad beroende av nederbördsförhållan- dena. Under exempelvis ett extremt torrår kan vattenkraftproduktionen gå ned till endast 75 ”(i av den normala. Vidare kan produktionsförmågan hos olje- och kärnkraftverken variera både uppåt och nedåt kring de tillgänglig- hetsvärden som används i planeringen. För att uppnå tillfredsställande leveranssäkerhet måste dessutom elkraftsystemet dimensioneras med hänsyn till avvikelser från den prognostiserade elefterfrågan.

Tabell 9.23 Totalt tillförd energi 1975—1983

Tillförd energi. PJ Årlig procentuell ___—_— förändring 1975 1977 1983 1977—1983

Petroleumproduktera 1084 I 156 I 175 0,3 Kol och koksb 82 66 105 8,0 Inhemska bränslenf 128 131 151 2,2 Vatten- och kärnkraft 251 264 398 7,1

Nettoimport av el 3 —7 —18 . .

Totalt tillförd energi 1 548 1 611 I 811 2,0

" Inkl. oljeprodukter för elproduktion. bunkers av olja för utrikes sjöfart och oljepro- dukter för icke-energiändamål. 5 Inkl. kol- och koksanvändning för icke-energiändamål. ( Inkl. spillvärmeleveranser.

llTWh =l miljard KWh.

Mot bakgrund av främst variationerna i vattenkraftproduktionen kommer också utnyttjandet av oljekondenskraft att variera under enskilda år i framtiden. Den elefterfrågan som framkommer enligt industriverkets kalkyler kan sålunda tillgodoses på följande sätt:

Elförsörjningen 1975—1983. TWh

1975 1977 1983

Vattenkraft 57,7 53,5 55—65 Kärnkraft 12,0 19,9 46 Kraftvärme 3,7 5,1 5,5 Industriell mottryckskraft 3,4 3,5 5 Oljekondenskraft m. m. 3,8 8,0 5,5—0,5

Total kraftproduktion 80,6 90,0 117—122 Nettoimport av el 0,9 —2,0 0 till —5

Total inhemsk användning” 81,5 88,0 117

" Inkl. överföringsförluster.

Med en variation i vattenkraftproduktionen kring normalvärdet ungefär som under de senaste åren, skulle oljekondensproduktionen 1983 uppgå till mellan 0,5 och 5,5 TWh vid normal drift av övrig elkraftkapacitet. Kraftut- bytet med utlandet, dvs. främst de nordiska länderna, varierar kraftigt år från år beroende på de aktuella produktionskostnaderna i resp. land. Vid den elefterfrågan som industriverket räknar med skulle nettoexporten av el under ovan angivna betingelser variera mellan 0 och 5 TWh.

Om kärnkraftsaggregaten 7—10 ej kan tas i drift till följd av prövningen enligt villkorslagen måste bortfallet (23 TWh) ersättas med i första hand oljebaserad kondenskraft. Därvid kommer oljeimporten att öka kraftigt. Jämfört med kalkylerna i LU:s huvudalternativ skulle oljeimporten behöva öka med 4 21 4,5 milj. m3 till följd av ökningen av oljekondensproduktionen och bytesbalansen försämras med ca 2 miljarder kr. Om vattenkraftproduk- tionen 1983 blir avsevärt mindre än normalt räcker emellertid inte oljekon- denskapaciteten vid maximalt utnyttjande att tillgodose den förväntade elefterfrågan 1983. Från omkring år 1981 kommer leveranssäkerheten i det svenska kraftsystemet inte att kunna bibehållas på en acceptabel nivå. Risken för elbrist i början av 1980-talet är därför i detta fall uppenbar. Några kapacitetstillskott av betydelse torde inte kunna åstadkommas före 1983.

Investeringarna inom el- och värmeverk

Planeringen av elkraftsystemet måste ske med lång framförhållning, eftersom det i allmänhet tar omkring 10 år från beslut om utbyggnad till idrifttagning av stora kraftverk. Detta gäller såväl kärnkraftverk som fossilel- dade kondenskraftverk. Tidsåtgången från projekteringsstart till idrifttagning av fossileldade kraftvärmeverk är betydligt kortare, 4—6 år, eftersom många kraftvärmeverk är av sådan storlek att lokaliseringstillstånd ej fordras. Investeringarna i elproduktionssystemet under perioden 1977—1983 är därför

till stor del en konsekvens av beslut fattade under första hälften av 1970- talet.

Som redan framgått förutsätter investeringsberäkningarna i LU 78 att 10 kärnkraftaggregat är färdigbyggda fram till 1983. Därtill har investeringskost- nader som är lika stora som ytterligare ett kärnkraftverk lagts in i kalkylerna. LU har dock inte tagit ställning till hur dessa investeringsresurser skall användas i kraftsystemet. ] övrigt har antagits att 1975 års energipolitiska beslut i stora drag fullföljs, men med de förseningar i utbyggnadsprogrammet som redan inträffat. Beträffande fjärrvärmeförsörjningen har förutsatts att inget ytterligare kraftvärmeverk kommer att tas i bruk fram till 1983. Den beräknade starka ökningen av fjärrvärmeefterfrågan beräknas täckas via en utbyggnad av hetvattencentraler. Med dessa antaganden beräknas investe- ringarna i elproduktions- och distributionsanläggningar öka med 0,5 % per år 1977—1983, vilket är en kraftig nedrevidering av prognosen i LU 75. Investe- ringarna i värmeverk förutses öka med ca 5 % 1977—1983.

I LU:s sektorindelning ingår el- och värmeverken tillsammans med gasverk och vattenverk. Investeringarna i gasverk är f. n. av obetydlig omfattning. Investeringarna i vatten- och avloppsledningar uppgår däremot till avsevärda belopp och utgör omkring l/3 av investeringarna i hela LU- sektorn. Vattenverkens investeringari prognosen antagits utvecklas i ungefär samma takt som bostadsbyggandet. Sammantaget innebär detta att investe- ringarna i el-, gas-, värme- och vattenverken skulle öka med ca 2 % per år under perioden 1977—1983.

9.6 Byggnadsverksamhet

Produktion och byggnadsinvesteringar

Efter 1960-talets kraftiga tillväxt har byggnadsverksamhetens utveckling stagnerat under 1970-talet. Byggnadsinvesteringarnas andel av BNP kulmi- nerade år 1967 med 14,9 % och har sedan dess successivt sjunkit till 12,2 % 1974. 1977 uppskattas andelen till 11,3 %.

Uppbromsningen hänger främst samman med bostadsinvesteringarnas nedgång. Totalt sjönk bostadsinvesteringarna med nästan 19 % mellan 1970 och 1977. En närmare redogörelse härför återfinns i avsnitt 9.9 nedan. Bostadsbyggandets nedgång har också haft konsekvenser för de kommunala följdinvesteringarna. Även i övrigt har de kommunala byggnadsinvestering- arna haft en svag utveckling. Också inom övriga tjänstesektorer har byggnadsinvesteringarna fallit. Inom industrin ökade byggandet mellan 1970 och 1975 men därefter har en minskning skett. Motsvarande tendens gäller investeringarna i energiproduktionsanläggningar.

Den investeringsutveckling som skisserats ovan har fört med sig att produktionen inom byggnadssektorn sjunkit sedan 1970-talets början (se diagram 9.8).

Byggvolymens utveckling efter olika typer av byggande redovisas i tabell 9.24. Av tabellen framgår att reparationsverksamheten alltsedan 1965 ökat snabbare än ny- och ombyggnadsverksamheten. Särskilt påtaglig har denna tendens varit efter 1970. Andelen reparationer och ombyggnader utgjorde 1975 29 % av allt byggande mot ca 25 % 1970. Nybyggnadsandelen har falliti motsvarande mån.

Diagram 9.8 Byggproduk- tion och byggnadsinveste- ringar/ras utveckling 1960—1983.

Index 1960=100

180

160

140

120

100

80

År

iäeo'ai 62636465 666768697071 7273 74 75 7677 1983

_ Byggproduktion _ __ _ _ Byggnadsinvesteringar”

a Inkluderar även ombyggnad av bostäder

Tabell 9.24 Byggvolymens årliga procentuella utveckling fördelad efter slag av byggande

Bruttoproduk- Årlig procentuell förändring tionsvärde i

miljarder kr 1960— 1965— 1970— 1975 1965 1970 1975 Bostäder 13,0 8,7 1,7 — 1,2 Förvaltningsbyggnader m. m. 7,4 8,4 7,0 —4.0 Industribyggnader 4,3 — 1,0 4,0 6,4 Anläggningar 9,0 5,3 2,9 — 0,6

Summa ny- och

ombyggnad 33,7 6,9 3,4 — 1,0 Reparationer 11,5 3,8 4,3 1,9 Totalt 45,2 6,2 3,6 — 0,4

Källa: SlND l978z5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri — en uppfölj- ning.

Som underlag för LU:s bedömning av byggsektorns utveckling 1977—1983 har Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) utarbetat en sektoröver- sikt. SBEF:s sektoröversikt refereras kortfattat i det följande.

SBEF räknar i sin översikt med en ökning i byggproduktionen efter 1978. Man harantagit att antalet nybyggda lägenheter skulle öka från ca 55 0001977 till ca 65 000 1983. Omräknat till volym svarar detta mot en ökning av drygt 1 % årligen. För ombyggnad och reparation väntas en betydligt snabbare ökning, bl. a. beroende på en successivt ökad ombyggnadsvolym i energibe- sparande syfte. Reparations- och ombyggnadsvolymen skulle öka med närmare 7 % per år. Det totala byggandet inom bostadssektorn skulle därmed öka med drygt 3 % årligen i volym. *

Även för näringslivets och kommunernas byggnadsinvesteringar har SBEF förutsatt en snabbare ökning 1977—1983 än under närmast föregående period. För de totala väg- och anläggningsinvesteringarna förutses en tämligen svag utveckling, särskilt på grund av utvecklingen inom energipro- duktionssektorn. SBEFzs antagande framgår närmare av tabell 9.26.

Arbetsproduktivitetens utveckling

SBEFzs beräkningar över arbetsproduktivitetens utveckling i byggsektorn är uppbyggda från bedömningar för olika slag av byggande. Produktivitetsut- vecklingen redovisas i tabell 9.25.

Under perioden 1967—1971 ökade produktiviteten med ca 5 % per år. För åren 1973 och 1974 låg produktiviteten i stort sett stilla för att år 1975 åter öka tämligen kraftigt. Sedan 1975 har produktiviteten fallit.

Den variation i produktivitetsutvecklingen som observerats har delvis sin grund i variationer i kapacitetsutnyttjandet inom byggnadsverksamhetens fasta organisation. Emellertid varierar produktiviteten ganska kraftigt både

Tabell 0.25 Produktionsvolym per arbetad timme Årlig procentuell förändring

1967—1971 1971—1975 1975—1983

Total p'oduktionsvolym— utveckling per arbetad timme exkl. tjänstemän 5,6 3,8 3,3 Total f(rändring inkl. tjänstemän 4,9 3,1 3,0 Därav: Nybyggnad Flerftmiljshus 8,0 5,4 4,7 Smålus 8,5 5,4 4,2 Ombyggnad 3,5 3,0 3,2 Sumna bostäder 7,5 5,0 3,5 Förvaltiingsbyggnader 7,8 6,2 5,0 Industr 6,5 6,7 5,0 Anläggiingar 4,3 4,3 4,0 Total nyinvesteri ng 6,9 5,4 4,0 Reparation och underhåll 3,5 3,0 3,5

Tabell 9.26 Byggproduktionen 1977—1983 fördelad på olika slag av byggande Årlig procentuell förändring av bruttoproduktionen, 1975 års priser

Enligt Enligt SBEF LU 78 Bostäder 3.2 4,4 Flerfamiljshus 5,9 12,4 Småhus 0,0 0,5 Ombyggnad och reparation 7,0 7,0 Övrigt byggande 1,0 1,8 Förvaltningsbyggnader 0,8 . . Industri 1,4 3,0 Vägar och anläggningar 0.0 . . Reparation och underhåll 2,0 20 Summa byggproduktion ' 1,8 2,7

till nivå och utveckling mellan olika delmarknader. Detta kan belysas med hjälp av resultat från de produktivitetsberäkningar för åren 1967, 1971 och 1975 som utförts av SBEF och som redovisas i tabell 9.25.

Den mest påfallande tendens som belyses i tabellen är att produktiviteten ökat så mycket långsammare 1971—1975 än 1967—1971. Differensen beror till någon del på ändrad produktionssammansättning m.m. De huvudsakliga förklaringarna är emellertid andra. För flerfamiljshusens del ökade produk- tiviteten med 8 % 1967—1971 men med endast 5,4 % 1971—1975. Differensen kan till stor del hänföras till att förskjutningen mot större objektsstorlekar bromsades upp och att andelen mycket små objekt t.o.m. ökade. Ökad objektsstorlek medför stordriftsfördelar i planering och utförande. Liknande tendenser har gjort sig gällande också för småhusbyggandet. Mellan de redovisade perioderna förefaller en återflyttning av arbetsmoment från fast industri till byggarbetsplats ha skett. Vissa stordriftsfördelar vid elementbyg- gande som funnits tidigare har således bortfallit.

Även för byggandet av förvaltningshus har produktivitetsökningen brom- sats upp på grund av sänkt objektsstorlek och långsammare mekaniserings- takt. För övriga delar av byggandet är det svårt att urskilja några klara tendenser. För industribyggandets del är dock utvecklingen annorlunda än för övrigt byggande. Här har produktivitetsökningen accelererat främst genom att tekniken för industribyggande med monteringssystem, särskilt för mindre objekt, har utvecklats starkt under den senare perioden.

I tabell 9.25 redovisas också en prognos över produktivitetsutvecklingen fram till 1983. För att kunna utföra denna beräkning för olika byggnadsslag har det, på grund av brist på senare statistik, varit nödvändigt att utgå från år 1975. Utvecklingen 1975—1977 är nämligen ofullständigt känd. Som framgår av tabellen förutser SBEF för så gott som allt slags byggande en fortsatt uppbromsning av produktivitetsökningstakten. Undantagen avser ombygg- nad och reparationsverksamhet där den ökade volymen anses kunna medföra en viss acceleration i produktivitetsutvecklingen. Anledningen till Uppbromsningen är en fortsättning av de tendenser mot sjunkande objekts- storlek och mindre mekaniseringsvinster som berörts ovan.

1975—1977 sjönk, som redan nämnts. produktiviteten i byggnadssektorn. Av denna anledning kommer förändringen mellan 1977 och 1983 att framstå som mycket snabb trots att det egentligen är fråga om en klar uppbromsning av den långsiktiga ökningstakten. Produktivitetsökningen för hela sektorn kommer att bli 4,4 % vilket är ett högre tal än under närmast föregående perioder.

] n vesteringar

Byggsektorns egna investeringar har ökat förhållandevis snabbt sedan 1970. Mekaniseringsgraden har ökat. Investeringsverksamheten domineras helt av maskininvesteringar.

Den förändrade produktionsinriktningen och den investeringsökning som skett under senare år har resulterat i överkapacitet för vissa maskintyper. Detta verkar starkt neddragande på investeringsbehovet fram till 1983. Å andra sidan kommer troligen den tekniska och organisatoriska utvecklingen att medföra krav på anskaffning av nya typer av maskiner, framför allt lättare maskiner lämpliga för mindre byggnadsarbeten. Minskningen i investerings- volym 1977—1983 kan därför beräknas bli obetydlig.

Sammanfattning av kalkylerna

Resultaten av LU:s modellberäkningar redovisas i tabell 9.27 nedan. De uppskattningar av produktivitetsutvecklingen och av investeringsutvecklingen inom själva byggsektorn som gjorts av SBEF och som redovisats ovan har använts direkt som utgångsvärden i LU—modellen. Även de uppgifter om reparationer och underhåll som redovisats av SBEF i sektorstudien har använts i modellkalkylen vid beräkningen av olika insatskoefficienters utveckling. Uppskattningen om produktionsutvecklingen inom sektorn skiljer sig dock något mellan SBEF och LU—kalkylen. Dessa skillnader framgår av tabell 9.26. De härrör i allt väsentligt från att LU räknar med en klart snabbare ökning av bostadsbyggandet, främst ilerfamiljshusen. LU:s överväganden redovisas närmare i avsnitt 9.9 nedan. LU räknar också med en snabbare ökning av industrins byggnadsinvesteringar än i SBEFzs studie.

Tabell 9.27 Sammanfattning av kalkylerna för byggnadsverksamhet 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring

1977 ___—_—

1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983 Bruttoproduktion 45 417 3,6 — 0,7 — 1,1 2,7 Förädlingsvärde 17 431 2,9 — 0,4 0,2 1,6 Produktivitet (kr./tim.) 32,04 3,4 4,0 1,9 4,4 Sysselsättning (milj. tim.) 544,02 —0,5 -4,2 1,7 —2,7 Investeringar 1 570 0,4 — 2,0 4,7 — 0,9 — byggnader 220 — 7,9 0,6 8,6 2,4 maskiner 1 350 1,8 —2,3 4,1 —0,6

Anledningen härtill är ökade investeringsbehov för att uppnå bytesbalans- målet (se närmare avsnitt 9.4). Totalt räknar LU med en ökning av byggsektorns bidrag till BNP med ca 1,6 % per år 1977—1983.

Antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten har minskat mycket kraftigt sedan 1969. Mellan 1969 och 1977 kan minskningen beräknas ha uppgått till nära 50 000 personer.

Den kraftiga sysselsättningsnedgången i byggandet har emellertid inte lett till någon större arbetslöshet i branschen. Den tidigare höga medelåldern hos byggnadsarbetarna har gett en relativt hög naturlig avgång samtidigt som nyrekryteringen varit liten. Dessutom har en stor del av den övertaliga arbetskraften sugits upp av den fram t. o. m. 1975 expanderande industrin. Under flera år har det t.o.m. rått brist på byggnadsarbetare inom vissa fack.

Under 1977 har emellertid sysselsättningen i byggandet ånyo ökat med ca 3 500 personer bl. a. till följd av en tillbakaströmning av arbetskraft från tillverkningsindustrin som sedan 1975 haft en minskande produktion. Även i övrigt har nyrekryteringen i branschen ökat.

Den förutsatta produktions- och produktivitetsökningen 1977-1983 enligt LU:s kalkyler resulterar i en minskning av timvolymen i byggnadsverksam- heten med merän 2,5 % årligen. Omräknat i antal sysselsatta innebär detta en fortsatt kraftig minskning.

9.7 Varuhandel

Varuhandeln svarade under 1977 för ca 10 % av den totala produktionen av varor och tjänster i landet. Över 501 000 personer var detta år sysselsatta inom varuhandeln, vilket motsvarar drygt 12 % av det totala antalet sysselsatta i ekonomin. Sektorns andel av den totala arbetsvolymen mätt i arbetstimmar var ungefär lika stor, ca 13 %.

Varudistributionen brukar, då det gäller konsumtionsvaror, normalt försiggå i två led: från fabrikant till grossist och från grossist till detaljist, varefter konsumenterna svarar för distributionen från butikerna. Vissa typer av varor mejeri- och bryggerivaror, möbler, radio och TV etc. — levereras emellertid vanligen direkt från fabrikant till detaljist, utan grossistens förmedling. Vissa andra slag av leveranser, som t. ex. till storhushåll, sker däremot normalt enbart via grossist. Vad gäller producentvaror — dvs. insatsvaror i produktionen förekommer heller ingen detaljhandel. Även partihandelsledet kan i många fall överhoppas, i det att producentvaror levereras direkt från fabrikant till förbrukare.

För atti någon mån belysa de olika delbranschernas relativa betydelse inom varuhandeln redovisas i nedanstående tablå den procentuella fördelningen av antalet sysselsatta inom varuhandeln 1977 enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar.

Parti- Detalj- därav: Totalt handel "handel ”

Daglig- Varu— Fack- Ovrigt" varu- hus- handel handel handel 35,6 64,4 17,0 10,8 18,7 17,8 100

" Bil— och bensinhandel, apotek, systembolag m.m.

Försäljningen inom den s. k. egentliga detaljhandeln—dvs. detaljhandel exkl. bränsle- och drivmedel-, system- och apoteksvaruhandel består till ca 60 % av dagligvaror och till ca 40 % av specialvaror. De rena dagligvarubutikerna svarade under 1977 för 37 % av försäljningen inom den egentliga detaljhan- deln, medan fackhandeln svarade för 32 %, stormarknaderna för 4 % och kedjevaruhusen för 15 %. Återstoden. 12 %, utgörs av försäljning från kiosker, trafrkbutiker, postorderhandel, speciallivsbutiker, torghandel, hemförsäljning m. m.

I det följande ges först en beskrivning av de allmänna utvecklingstenden- serna inom de olika delarna av varuhandelssektorn. Därefter följer en redogörelse förde prognoser rörande varuhandelns omsättning, produktivitet och investeringar som utarbetats inom Handelns utredningsinstitut(HU1) på uppdrag av LU. Framställningen baseras huvudsakligen på den av HUl utförda sektorstudien.

Allmänna utvecklingstendenser

Dagligvaruhandel inkl. varuhus. Strukturomvandlingen har varit utomordent- ligt snabb inom varuhandeln, främst genom övergången till självbetjäning och butikskoncentrationen. Självbetjäningsbutikerna svarar nu för ca 95 % av den totala omsättningen av dagligvaror. Övergången till självbetjäning är således i det närmaste avslutad.

Den 5. k. yttre rationaliseringen, dvs. förändringarna i butiksbeståndet, har inneburit en stark koncentration till större butiker i vissa fall 5. k. stormarknader— samt en mycket betydande nedläggning av mindre butiker. Antalet dagligvarubutiker minskade under perioden 1960—1977 från ca 25 000 till 9 800, dvs. med över 60 %. Antalet nedläggningar uppgick under 1960- talet till i genomsnitt 1 330 butiker per år. men har under perioden 1970—1977 dämpats till i genomsnitt 760 per år. Relativt sett är minskningen dock fortfarande stor: ca 6 % av det totala butiksbeståndet försvinner varje år genom nedläggningar. Samtidigt sker en viss nyetablering av butiker i nybyggda bostadsområden och köpcentra. Antalet nyetablerade dagligvaru- butiker har i genomsnitt uppgått till inemot 200 per år under 1960-talet och ca 170 per år under 1970-talet. De nya butikerna har på grund av stordriftsför- delarna planerats för en omsättning som i genomsnitt är ca 10 gånger så stor som omsättningen i de nedlagda enheterna. Fortfarande finns det dock ett stort antal småföretag inom dagligvaruhandeln: företag med färre än fem anställda utgör ungefär 80 % av det totala antalet företag.

Under prognosperioden 1977—1983 kan man enligt HUlzs bedömning

* Samhället och distribu- tionen. SOU 1975169, 70.

vänta en fortsatt minskning av antalet butiker. Antalet nedläggningar har bedömts uppgå till i genomsnitt 360 butiker per år och antalet nyetableringar till ca 150 butiker per år. Minskningen av butiksbeståndet skulle därmed bli betydligt långsammare än tidigare. Bedömningen har gjorts under förutsätt- ningen att den lagstiftning som berör handeln — t. ex. affärstidsbestämmel- serna förblir oförändrad under perioden.

Parallellt med butikskoncentrationen inom dagligvaruhandeln har varu- husen starkt ökat sin andel av omsättningen inom den egentliga detaljhan- deln, från ca 10 % 1960 till ca 20 % 1970. En bidragande orsak härtill har varit etableringen av stormarknader. Idag finns ett 40-tal stormarknader med ca 4 % av den egentliga detaljhandelns totala omsättning. Någon ytterligare etablering av stormarknader väntas dock inte. Varuhusens expansion har under senare år avstannat och marknadsandelen varit ungefär oförändrad, eller t. o. m. sjunkande under den allra senaste tiden. Vissa äldre varuhus har lagts ned medan andra är under modernisering och upprustning. Det totala antalet varuhus, som 1977 uppgick till ca 360, tenderar f.n. att minska något.

Butikskoncentrationen inom handeln har utan tvivel varit till fördel för många konsumenter, men har för vissa grupper speciellt i glesbygden — medfört att avståndet till inköpsstället ökat. Det statliga stödet till den kommersiella servicen i glesbygd har därför nyligen utvidgats, så att det nu (budgetåret 1978/ 79) beräknas uppgå till 8,5 milj. kr. i löpande priser. Vidare kan nämnas att den planering av varuförsörjningen som föresltgits av distributionsutredningen i dess betänkande' enligt riksdagens beslut hösten 1977 kommer att förbli en frivillig kommunal angelägenhet.

De senaste årens utveckling har inneburit en betydande avsaktning av tidigare koncentrationstendenser. Etableringen av stormarknader. vilken enligt mångas uppfattning starkt har bidragit till nedläggningen av närhets- butiker, har sålunda avstannat, och antalet varuhus tenderar att rrinska. ] stället byggs allt fler s.k. "servicebutiker". Ca 1/10 av det totala antalet dagligvarubutiker utgörs idag av ”servicebutiker" och andelen fortsätter att öka. Dessa butiker karakteriseras av ett brett sortiment av dagligvaror, men med ett betydligt färre antal artikelvarianter än de stora snab>köpen. Därigenom kan de också klara sig på en relativt mindre omsättning och ett mer begränsat kundunderlag. Även om "servicebutikernas" betydelse inte skall överskattas, så innebär tillkomsten av sådana distributionsfornier dock en klar motvikt till den starka inriktningen mot stordrift i detaljhandeln.

Inom dagligvaruhandeln förekommer stora variationer i kundtilström- ningen, vilket medför ett mycket ojämnt kapacitetsutnyttjande. Proluktivi- tetsförbättringarna i dagligvaruhandeln sammanhänger delvis medi vilken mån man kunnat finna vägar att utjämna kapacitetsutnyttjandet. Självbetjä- ningssystemet har gjort det möjligt att flytta över en del arbetsuppgi'ter som annars brukat utföras i samband med kundbetjäningen till lugna'e tider. Detta gäller t. ex. framplockning av varor, prismärkning och paketering. Än viktigare torde vara möjligheterna att anpassa personalinsatserna efter den förväntade kundtillströmningen genom att anställa personal på del id.

Deltidsarbete har av denna anledning blivit en allt vanligare anställnings- form inom handeln. Av den totala personalstyrkan i varuhuset utgörs sålunda så mycket som 70 % av deltidsanställda. [ vanliga livsmedelrbutiker

pågår en liknande anpassning av personalstrukturen. Möjligheterna att anpassa personalinsatserna till förändringarna i belastningen är dock av naturliga skäl betydligt större i stora butiker än i små.

Möjligheterna att anställa personal på deltid kan emellertid komma att bli mindre i framtiden. Detta torde i så fall medföra en viss dämpning av produktivitetsstegringen, framför allt i de mindre och medelstora buti- kerna.

Produktivitetsförbättringar genom en utökad användning av ADB, framför allt vad gäller lagerkontroll och inköpsplanering, kan däremot förväntas öka i betydelse under de närmaste åren. Ersättning av nuvarande manuella prismärknings- och kassarutiner med datateknik kan också förväntas på längre sikt. De betydande rationaliseringsvinster som detta kan ge torde dock inte kunna uppnås i större omfattning förrän ett stycke in på 1980-talet.

Produktivitetsutvecklingen påverkas även av den tidigare diskuterade yttre rationaliseringen. Produktiviteten är nämligen betydligt högre i större företag än i mindre. Den långsammare förändring av butiksbeståndet mätt i antal butiker som förväntas under prognosperioden behöver trots detta inte nödvändigtvis medföra en avsaktning av produktivitetsökningen jämfört med tidigare perioder. Avgörande är i stället hur stor del av den totala omsättningen som genom strukturomvandlingen överflyttas från lågproduk- tiva till högproduktiva butiker.

Fack/rundel. Flera av de utvecklingstendenser som utmärker dagligvaru- handeln gäller också de branscher som gemensamt brukar benämnas fackhandel, t. ex. färghandel, urbutiker, konfektionsaffärer etc. Jämfört med utvecklingen inom dagligvaruhandeln har strukturförändringarna inom fackhandeln dock varit små. Det finns flera skäl till detta. Stordriftsfördelarna har med undantag för vissa delbranscher inte varit särskilt påtagliga inom fackhandeln. Fackhandeln måste också allmänt sett sägas vara mindre känslig för konkurrens än dagligvaruhandeln, och samhällets prisövervak- ning har heller inte varit lika intensiv. Vidare är fackhandeln mera tätortskoncentrerad än dagligvaruhandeln, vilket medfört att den varit mindre utsatt för inverkan av befolkningsomtlyttningarna. Inom vissa delar av fackhandeln, speciellt då beklädnadshandeln, har emellertid omfattande butiksnedläggningar skett som en följd av konkurrensen från varuhusen i förening med en långsam efterfrågeutveckling. lnom andra sektorer, t. ex. fritidsbranschen, har efterfrågeökningen varit så stark att det skapats utrymme för ett ökat antal försäljningsställen.

Behovet av strukturrationaliseringar måste dock sägas ha ökat inom fackhandeln, bl. a. beroende på de snabba kostnadsstegringarna under senare år. Den typ av samverkan mellan fristående företag som sker i form av frivilliga kedjor kan således väntas få ökad betydelse på grund av de stordriftsfördelar som detta möjliggör. Vidare kommer man sannolikt att söka införa mindre personalintensiva försäljningsformer. Man har redan slagit in på denna väg i och med införandet av s. k. självval inom delar av fackhandeln. Även renodlad självbetjäning kan i vissa fall komma att införas i framtiden.

Fackhandeln har de allra senaste åren tenderat att vinna marknadsandelar på varuhusens bekostnad. Ett nytt utvecklingsdrag inom fackhandeln

motsatt den traditionella tendensen till specialisering består i att bransch- gränserna alltmer suddas ut. Som exempel kan nämnas att man i många bensinstationer numera även säljer livsmedel, sport- och fritidsvaror. Antalet sådana trafrkbutiker har ökat starkt under senare år. Sortimentet i nya butiker kommer troligen i allt högre grad att bestämmas av att kunden väntar sig att finna alla varor för ett visst ändamål i samma butik, t. ex. varor för fritid, för heminredning etc. De 5. k. byggvaruhus som de senaste åren har etablerats på vissa orter utgör exempel på denna tendens.

Partihandel/z har genomgått stora strukturella förändringar under senare år. KF och ICA, som tillsammans svarar för en tredjedel av den totala partihandelsomsättningen med dagligvaror, har genomfört betydande struk- turrationaliseringar. Härtill kommer bildandet av företaget DAGAB, som inom sig har samlat i stort sett hela den övriga partihandeln med dagligvaror, exkl. de delar som ombesörjs av specialgrossister (importörer m.fl.) och färskvaruleverantörer (mejerier, slakterier etc.). Partihandeln med daglig- varor har härigenom kommit att domineras av tre stora block, som också är starkt integrerade i detaljhandelsledet. En omfattande rationalisering av DAGAst distributionssystem kommer att genomföras. Denna kommer bl. a. att innebära en koncentration av verksamheten till ett mindre antal lagercentraler.

Partihandelsfunktionen tenderar att i allt högre grad integreras med dels detaljhandeln, dels fabrikantledet. Detta utgöri och för sig en begränsning av marknadsförutsättningarna för de traditionella partihandelsföretager. Ändå har partihandelns roll i det totala distributionsarbetet inte minskat, vilket beror på att partihandelns funktioner samtidigt har utvidgats i nya riktningar. Sålunda har lagercentralerna inom livsmedelspartihandeln övertagit en stor del av det arbete med styckning och paketering som tidigare utfördes i butikerna. Ett annat exempel är distributionen av stålplåt till induszri- och byggföretag, där grossisten numera erbjuder kunden s. k. förbehandling i form av klippning, skärning etc., i stället för att som tidigare endast leverera i standardiserade dimensioner.

Vad gäller partihandelns rationaliseringsarbete i övrigt kan nämras det pågående arbetet med att förbättra informationsöverföringen mellan detaljist, grossist och fabrikantled. Datorer utnyttjas därvid som hjälpmedel. men den viktigaste komponenten i systemet utgörs av själva standardiserirgen av meddelanden. Vissa produktivitetsvinster från detta nya system kan tomma att visa sig redan i början av 1980-talet.

Omsättning, produktivitet, sysselsättning

De prognoser för varuhandelns utveckling som Handelns utredningsnstitut (HUI) utfört för LU:s räkning baseras på analyser av sambanden mellan å ena sidan den totala privata konsumtionens utvecklingstakt och omsättringsut- vecklingen i detalj- resp. partihandel, och å andra sidan sambanden mellan omsättningsförändring och produktivitetsförändring. Prognoserna f(r varu- handeln har på detta sätt direkt kunnat anknytas till den utvecklingav den totala privata konsumtionen som LU räknar med i sitt huvudalterrativ. För detaljhandeln föreligger av naturliga skäl ett mycket klart samband mellan omsättningsutveckling och total privat konsumtionsutveckling.

HUl:s analys, som baserats på data för perioden 1970—1977, visar att om den totala privata konsumtionen är helt oförändrad kan detaljhandelsförsälj- ningen väntas minska med ca 0,9 % per år, medan en uppgång av den totala privata konsumtionen leder till en relativt sett ännu större ökning av detaljhandelsomsättningen. Detta sammanhänger bl. a. med att konsum- tionen utanför detaljhandelssektorn framför allt bostadskonsumtionen utvecklas i jämnare takt än den totala privata konsumtionen.

Partihandelns omsättning utgörs endast till knappt hälften av konsum- tionsvaror; återstoden består av s. k. producentvaror(insatsvaror). Trots detta visar statistiska data för perioden 1970—1977 relativt god korrelation mellan förändringar i privat konsumtion och partihandelsomsättning. Detta samband får närmast tolkas som en'effekt av att det finns gemensamma förklaringar till såväl förändringarna i den privata konsumtionen som i efterfrågan på producentvaror.

Produktivitetens utveckling har av HUI beräknats separat för detalj- resp. partihandeln. Produktiviteten som enligt nationalräkenskapernas defini- tioner utgörs av förhållandet mellan sektorns förädlingsvärde och antalet utförda arbetstimmar — har därvid inom resp. delsektor antagits utvecklas parallellt med förhållandet mellan omsättning och antal arbetstimmar. Denna s. k. "omsättningsproduktivitet" har för vardera delsektorn visat sig vara starkt beroende av omsättningsutvecklingen. Speciellt starkt är detta samband för detaljhandeln, inom vilken en omsättningsökning på 1 % kan förväntas leda till en i det närmaste lika stor procentuell produktivitetsök- ning.

Denna typ av positiva samband mellan produktivitets- och omsättnings- utveckling beror huvudsakligen på att man inom varuhandeln arbetar med ett generellt sett lågt kapacitetsutnyttjande. Inom en och samma enhet kan försäljningen ofta öka betydligt utan att arbetsinsatserna behöver öka i motsvarande mån. Även utan någon förändring av omsättningen kan man dessutom förvänta en viss, inte så obetydlig, produktivitetsförbättring, enbart på grund av effekterna av den pågående yttre rationaliseringen.

Produktivitetsutvecklingen i varuhandeln som helhet har av HUI beräk- nats genom en sammanvägning av produktivitetstalen för detalj- resp. partihandeln. Därvid förutsattes att förädlingsvärdets andel av omsättningen utgör 18,6 % idetaljhandeln och 9,4 % ipartihandeln, samt att dessa andelar inte förändras under prognosperioden. Beräkningsresultatet är vidare bero- ende av den ökningstakt för den totala privata konsumtionen som HUI räknat med. Produktivitetsökningen i varuhandeln har på detta sätt beräk- nats uppgå till 3,3 resp. 2,8 % per år vid en total privat konsumtionsökning på 2,0 resp. 1,5 % per år.

I LU:s huvudalternativ, som utgår från en total privat konsumtionsökning på 1,8 % per år, har produktiviteten inom varuhandeln som helhet antagits öka med 3,2 % per år 1977—1983. Detta är ungefär samma ökningstakt som under senare delen av 1960-talet, men något långsammare än den genom- snittliga produktivitetsstegringen under perioden 1970—1977.

Sysselsättningen inom varuhandeln kommer enligt LU:s modellresultat att minska med något över 1 % per år räknat i antal arbetstimmar, vilket är ungefär samma takt som 1970—1977. Antalet sysselsatta personer kommer däremot enligt prognosen att minska kraftigare 1977—1983 än 1970—1977. Den

Tabell 9.28 Varuhandelns utveckling 1965—1983 Årlig procentuell volymförändring

1965— 1970— 1974— 1977— 1970 1974 1977 1983 Förädlingsvärde 3,4 2,9 2,0 2,1 Produktivitet 3,3 4,6 2,7 3,2 Sysselsättning i timmar 0,1 —l,5 —0,7 —l,1 i personer 1,1 —0,7 0,6 —0,5 Investeringar 0,2 1,0 11,4 3,0 därav: byggnader m. m. —I ,8 —6,6 4,1 —4,4 maskiner och inventarier 1,8 5,7 14,5 5,1

genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt väntas nämligen minska i långsam- mare takt än tidigare. I prognoserna för 1983 har ingen generell arbetstids- förkortning för heltidsarbetande inräknats, och deltidsarbetets omfattning har inte antagits öka mera inom varuhandeln än inom övriga sektorer. Antalet sysselsatta personer skulle med dessa antaganden komma att minska från ca 501 000 år 1977 till ca 488 000 år 1983, dvs. med ca 13 000 personer.

Investeringar

De bedömningar av varuhandelns investeringar under perioden 1977—1983 som utförts av HUI har baserats på beräkningar av relationen mellan investeringar och omsättning. Denna metod motiveras delvis av det faktum att investeringarna inom större delen av varuhandeln framför allt inom de mindre och medelstora företagen mera torde påverkas av det ekonomiska resultatet samma år, dvs. av investeringsförmågan, än av kalkyler avseende det långsiktiga behovet av utbyggnad och förbättringar.

Kvoten mellan varuhandelns investeringar i byggnader och anläggningar och omsättningen har under perioden 1970—1977 minskat ijämn takt, medan kvoten mellan investeringar i maskiner och anläggningar och omsättningen har ökat starkt. Tidstrenderna har extrapolerats till 1983. Härur har man sedan kunnat beräkna den investeringsvolym som är förenlig med den tidigare beräknade omsättningsutvecklingen. Resultaten, uttryckta i årlig procentuell volymförändring, redovisas i nedanstående tablå.

Ökning av total privat konsumtion

2,0 % per år 1,5 % per år Investeringar i byggnader och anläggningar —4,0 —4,7 maskiner och inventarier 5,5 4,7

Totalt 3,4 2,7

1 LU:s huvudalternativ,där den totala privata konsumtionen förutsätts öka med i genomsnitt 1,8 % per år, har varuhandelns totala investeringar antagits öka med 3,0 % per år 1977—1983. Som framgår av tabell 9.28 är denna ökning klart långsammare än under den närmast föregående 3-årsperioden 1974—1977, men ändå betydligt snabbare än under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet. Byggnadsinvesteringarna inom varuhandeln har i LU-kalkylerna antagits minska med 4,4 % per år 1977—1983, medan investeringarna i maskiner och inventarier antagits öka med 5,1 % per år. Denna utveckling, som innebär en ökad satsning på investeringar av en typ som har samband med modernise- ring och rationalisering snarare än med ökad omsättningsvolym, är helt i linje med utvecklingen under tidigare år. Andelen maskiner och inventarier i varuhandelns totala investeringar har ökat från 57 % 1970 till drygt 74 % 1977. Prognosen för 1983 innebär en ytterligare ökning av denna andel till närmare 84 %.

9.8 Samfärdsel

Till samfärdselsektorn räknas transporter samt post och tele. Transporterna svarade för drygt 70 % av produktionen resp. sysselsättningen inom sektorn och post och tele således för återstoden. Sektorn svarade 1977 för 7 % av den totala sysselsättningen mätt i timmar.

Den redogörelse för utvecklingen inom samfärdselsektorn som här ges bygger i stor utsträckning på planer och material som insamlats och bearbetats i samarbete med kommunikationsdepartementet. Först i detta avsnitt redogörs för utvecklingen av transportarbetet i Sverige, fördelat på olika trafrkmedel. Ur en prognos för transportarbetet härleds bl. a. investe- ringskraven i sektorn, vilka redovisas senare i avsnittet.

9.8.1 Utvecklingen av person- och godstransporter

Persontransporterna har under lång tid kännetecknats av en snabb tillväxt. Resandet har fördubblats från ca 43 miljarder personkilometer 1960 till ca 86 miljarder 1976. Räknat per invånare innebär det att reslängden per år ökat från 570 mil till 1 000 mil. Resekonsumtionen har varit en av de delar inom den privata konsumtionen som ökat snabbast.

Samtidigt med denna utveckling har en rad strukturella förändringar skett av resmönstret. Arbetsresorna har ökat kraftigt och svarar numera för ca hälften av det totala persontrafikarbetet. I stor utsträckning företas arbetsre- sorna under ett fåtal timmar per dygn och är ofta direkt dimensionerande för investeringarna i trafikleder och transportmedel.

Service- och fritidsresorna torde vardera svara för ca 25 % av det totala persontransponarbetet.

Under perioden 1960—1976 ökade som framgår av tabell 9.29 det totala persontransportarbetet, mätt i personkilometer, med i genomsnitt 4,4 % per år.

Huvuddelen av trafikökningen har fallit på personbilismen. som f. n. svarar för drygt 80 % av den totala persontransportvolymen. Det totala antalet

Tabell 9.29 Persontransportarbetet 1960-1983

Miljarder personkilometer Årlig procentuell förändring

l960— 1970- 1976— 1960 1970 1976 1983 1970 1976 1983

Personbil 33,2 56,3 70,3 77,0 5,4 3,8 1,4 Buss 3,3 6,1 7,3 8.5 6.3 3,0 2,3 Spårväg och tunnelbana 0,9 1,1 1,2 1,3 2,0 1,5 1,6 Järnväg 5.2 4,7 5,6 6,5 —l ,0 3,0 2,1 Sjöfart 0,1 0,1 0.1 0,1 0,0 0,0 0,0 Luftfart 0,2 0,6 1,0 1,7 11,6 8,9 7,9 Summa 42.9 68.9 85.5 95.1 4.8 3,7 1,6

därav kollektiv- trafik 9,7 12,6 15,2 18,1 2,7 3,2 2,5

Källa: Kommunikationsdepartementet.

personbilar i trafik har ökat från 1,2 milj. 1960 till 2,9 milj. 1976, dvs. med i genomsnitt ca 100000 per år. Mellan 1976 och 1977 ökade däremot inte antalet bilar i trafik, främst till följd av ett ökat antal avställda fordon. Nybilsförsäljningen minskade också.

Kommunikationsdepartementets prognos anger en minskad ökningstakt för transporter med person bilar. Körsträckan fören personbil, som beror av de transportuppgifter bilen används för, har under 1960-talet och början av 1970- talet varit drygt 1400 mil per år. Under senare år har dock körsträckan minskat något. En viss fortsatt nedgång till år 1983 kan verka trolig, bl. a. som en följd av att fler hushåll skaffar en andra bil. Även vad gäller medelantalet passagerare per bil kan en sänkning till omkring 1,7 antas ske till 1983. Personbilarnas beräknade transportarbete, 77 miljarder personkilometer, skulle då innebära att 3,3—3,4 milj. personbilar kommer att finnas i trafik 1983.

Busstrafiken ökade mycket snabbt under perioden 1960—1976. Den mest expansiva delen av denna trafik har under senare år varit den långväga linje- och beställningstrafiken. Busstrafikens snabba tillväxt väntas fortsätta även under perioden 1976—1983, bl. a. beroende på olika insatser i syfte att stödja den kollektiva trafiken.

Persontrafiken på,/ärnväg har efter en lång period med vikande resandeut- veckling ökat efter 1968. Till stor del beror ökningen på kortväga pendelresor i stockholmsområdet. Efter 1973 har dock antalet resor ökat även på längre avstånd. Järnvägen svarade 1976 för nära 40 % av det kollektiva persontra- tikarbetet. Andelen av det totala persontransportarbetet (inkl. personbilar) var 7 %.

För den långväga persontrafiken med järnväg bedöms de senaste årens ökning fortsätta. Utvecklingen på avstånd under 100 km är mer svårbedöm- bar. 1 första hand beror det på att kapacitetsproblemen i stockholmsområdet inte är lösta. Trafiken på dessa avstånd bedöms här bli oförändrad eller svagt

vikande.

För perioden 1976—1983 väntasjärnvägens persontransportarbete öka med drygt 2 % per år. Järnvägens andel av det totala persontransportarbetet kommer därmed att öka något. Förutsättningar för att järnvägen skall kunna öka andelen är dock att järnvägen får möjlighet att konkurrera med andra transportmedel vad gäller t. ex. komfort, turfrekvens, priser m. m.

Åren 1960—1976 ökade persontransporterna med,/Iyg med i genomsnitt ca 10 % per år. Den snabba ökningen sammanhänger bl.a. med en kraftig utbyggnad av flygplatssystemet. Under perioden 1967—1977 har nyanlägg- ning eller upprustning skett av ett 60-tal flygplatser. Det förhållande att flertalet större orter nu har reguljära flygförbindelser, innebär att utveck- lingen främst blir beroende av trafikökning på befintliga linjer. En fortsatt snabb ökning av resandet med 7—8 % per år ter sig dock sannolik.

Godstransporter. Transporter av gods på lastbil ökade mycket snabbt under 1960- talet, främst beroende av en hög tillväxttakt i bostadsbyggandet och inom den lättare industrin. Jord, sten, grus och sand har utgjort nära hälften av de transporterade godsmängderna. Även rundvirke, livsmedel och oljor har transporterats i betydande mängder. Under l960- talet ökade lastbilstrans- porterna med omkring 10 % per år. I början av 1970-talet var ökningen mindre och efter 1974 har transportarbetet minskat till följd av försvagningen i industrikonjunkturen. Efterfrågetillväxten för lastbilstransporter väntas bli ca 5 % per år under prognosperioden. Detta beroende på en ökad aktivitet i bostadsbyggandet och industrin, inte minst i skogsindustrin (se avsnitt 9.4 och 9.9). Ökningen gäller såväl de kortväga som de långväga transpor- terna.

Godstransporterna på./ärnväg ökade 1960—1974 med ca 4 % per år, en lägre takt än lastbilstransporterna. Mellan 1974 och 1977 minskade godstranspor- terna påjärnväg med 1/4. Främst berodde det på att produktionen minskade i branscher som i stor utsträckning befordrar varor på järnväg, exempelvis gruvor, järn- och stålverk och skogsindustri.

1977—1983 kan godstransporterna med järnväg beräknas öka med nära 6 % per år, dvs. i något snabbare takt än under perioden 1960—1974 och ungefär lika snabbt som med lastbilar.

Tabell 9.30 Inrikes godstransportarbete 1960—1983

Miljarder Årlig procentuell förändring godston-

kilometer 1960— 1970— 1974- 1977— 1977 1970 1974 1977 1983 Lastbila 21.9 11.917 2.9 —2,3 4,8 Järnväg 14,9 4,7 3,2 —8,7 5,9 Fartyg 9,0 12,1 0.4 8,7 1,8 Flotlning 1,6 -4.5 —4.9 —3.9 —1,1

Totalt 47,4 7,3 2,3 —3,0 4,4

Inkl. utländska lastbilars transportarbete i Sverige. 17 Uppgiften för 1960 är osäker. Källa: Kommmunikationsdepartementet.

Även för inrikes godstransporter med,/artyg förväntas en viss ökning under prognosperioden främst till följd av ökad industriproduktion. Det huvudsak- liga,/lottningsarbetet utförs numera till havs. Älvflottningen väntas fortsätta att minska.

9.8.2 Investeringar i transportmedel m. m.

Förändringen av antalet personbilar räknas i och för sig inte som investering i nationalräkenskaperna eller i LU:s kalkylsystem. Eftersom utvecklingen av antalet bilar är av avgörande betydelse för hur behovet av transporter skall tillgodoses behandlas den ändå i detta avsnitt.

Personbilsbeståndets utveckling beror av antalet nyregistrerade och skro- tade bilar fram till 1983. Beträffande prognosen för nyregistreringarna har en utgångspunkt varit den privata konsumtionsutvecklingen i LU. Hänsyn har också tagits till att bilar som registreras påjuridiska personer helt eller delvis kan användas för privat konsumtion. Skrotningens omfattning beror av antalet bilar och bilbeståndets åldersfördelning.

Kalkylerna visar på en fortsatt, om än något avtagande, expansionstakt för bilbeståndet. 1983 kan 3,3 —3,5 milj. personbilar beräknas vara i trafik. Då har också antagits att de avställda personbilarna skall vara ca 100 000 färre 1983 än 1977. 1977 var andelen avställda bilar drygt 10 % av beståndet. 1983 antas andelen återgå till en för 1970-talet normal nivå, 6 %. Biltätheten i Sverige 3 kommer enligt beräkningarna att vara mellan 396 och 420 personbilar per 1 000 invånare. 1976 och 1977 var biltätheten 351 resp. 349 per] 000 invånare. Antalet personbilar i trafik sjönk som nämnts något mellan 1976 och 1977.

Antalet lastbilar har under lång tid ökat i de allra tyngsta fordonsklasserna och i viss mån även i de lättaste viktklasserna. 1977 fanns 170 000 lastbilari trafik. Drygt hälften hade en totalvikt under