Omsorger om vissa handikappade

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Märk/nåra

Wmwzmaøm

WWW*

ømmaüaønåákagøapäe,

W

møwø_

NmWWW

ê* a???

Statens offentliga utredningar

?âätââi 1981:27

§9 Socialdepartementet

om vissa

Omsorger handikappade

Sammanfattning

Betänkande av

Qmsorgskommittén

Stockholm 1981

Omslag Ingalill Tengvall Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06313-1 ISSN O375-25OX Minab, Surte 1981

lnnehâH

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Sammanfattning

vissa . . . . . . . . . . . . . 49

Lag om handikappomsorger

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

Specialmotivering

. . . . . . . . . . 83

Omsorgskommitténs sammansättning

Sammanfattning

Värt betänkande handlar om särskilda omsorger om männi-

skor med vissa handikapp-flerhandikappade, barndomspsy-

kotiska och psykiskt utvecklingsstörda Det handlar också

om samordning av habiliteringsinsatserna för handikappade

barn och ungdomar.

Regeringens uppdrag till oss i dessa frågor har lämnats i

direktiv (Dir 1977:89). Tilläggsdirektiv (Dir 1980:08) har

utfärdats om begävningshandikappade föräldrar och deras barn (bil. I).

Förslagen i stort

Vi anser att de samhällsorgan, som ger service och stöd till medborgarna i allmänhet när det gäller socialvärd, undervis-

ning, bostäder, sjukvård osv., också har skyldighet att göra

sina insatser tillgängliga för handikappade. Förutsättningar-

na för detta bör vara större under 1980-taIet än när nu

lagstiftning om insatser för handikappade kom till.

gällande

Större krav kan därför ställas på kommuner och statliga organ för att alla skall kunna deltaga i samhället på ett likvärdigt sätt. Trots detta kan de personer vår utredning handlar om, i särskilda fall behöva extra stödinsatser, dvs. plusinsatser. Vi kallar dessa plusinsatser särskilda omsorger.

i 1 l betänkandet an- Den som får särskilda omsorger är därmed inte undantagen

vänder vi oss i regel från någon sen/ice som samhället erbjuder medborgarna i 3

av begreppen utveckallmänhet. lingsstörning och ut-

skall vårt vara huvudman för vecklingsstörd när vi

Landstingen enligt förslag de y

avser psykisk utvecksärskilda omsorgerna. Inom landstingen skall en habi/ite- a

“ lingsstörning och

ringsnämnd fullgöra uppgifterna. Dessa uppgifter anges i en

psykiskt utvecklingssärskild lag, lagen om vissa handikappomsorger, LHO. Denna störd.

Å

6 Sammanfattning

lag ersätter omsorgslag, omsorgsstadga och elevhemslag.

De särskilda omsorgerna skall stå öppna för alla handikap-

barn och ungdomar. De skall även stå till förfogande för

pade vuxna som är utvecklingsstörda eller barndomspsykotiska,

följaktligen även de flerhandikappade som också är utveck-

lingsstörda eller barndomspsykotiska.

Enligt en bestämmelse i LHO skall handikappade som

behöver stöd och hjälp i sin livsföring ha rätt tillsärskilda omsorger, om hans behov inte tillgodoses på annat sätt. Den handikappade skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäkras rimliga levnadsvillkor.

Föräldrar till handikappade barn bör tidigt och kontinuerligt

få stöd, information och utbildning. De skall också enligt våra

förslag kunna få hjälp till avlösning i värd och tillsyn.

Inom de särskilda omsorgerna skall det finnas grupphem för de handikappade som behöver en kollektiv bostad. Grupphemmen kommer successivt att ersätta nuvarande specialsjukhus, elevhem i internatform och vårdhem.

Beträffande särskolan föreslår vi att denna med bibehållande av sina särskilda pedagogiska resurser skall inlemmas i det allmänna skolväsendet. Särskolan får härigenom en primärkommunal huvudman. Särförskolan skall ingå i de

primärkommunala barnomsorgerna. Barndomspsykotiska

och utvecklingsstörda skall inom ramen för Komvux ha rätt

till vuxenundervisning genom primärkommunens försorg.

Ansvaret för handikappades fritid ligger på primärkommu-

nerna. Men även landstingen skall medverka till att särskilt de som bor får del av fritids- och kulturutbudet.

på grupphem Då dagens insatser för handikappade barn och ungdomar

är splittrade föreslår vi en samordning genom en landstings-

kommunal habiliteringsorganisation. Uppgiften läggs på

som genom egna insatser och sam-

habiliteringsnämnden,

verkan med sjukvård, skola och socialtjänst skall samordna de habiliterande åtgärderna för handikappade barn.

En serie av insatser krävs för att barndomspsykotiska och

utvecklingsstörda vuxna skall fä anställning på den reguljära

arbetsmarknaden. Vi föreslår en väsentlig utökning av anta-

let inom Samhällsföretagsgruppen för dessa arbetsplatser handikappgrupper. Nuvarande dagcenter måste även

utvecklas. Det är då riktigt att handikappade ges möjlighet till sådan verksamhet på hemorten.

Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv. De som behöver hjälp för detta kan få det genom vårdnadshavare eller annan närstående eller genom förmyndare, god man eller

kontaktperson.

Den nya lagstiftningen föreslås inte innehålla några bestämmelser om vård utan samtycke, vid sidan av de som

gäller enligt allmän lagstiftning.

En stor del av vårdpersonalen inom dagens omsorgsverk-

samhet saknar erforderlig utbildning. Det måste föranleda satsningar för att öka antalet utbildningsplatser. Vi föreslår därför inrättande av en tvåårig vårdutbildning inom gymnasieskolan samt specialkurser för dem som har yrkeserfarenhet.

Princip/ella utgångspunkter (317

Utgångspunkt för vår utredning är att vårt samhälle utgör en gemenskap som omfattar alla. Var och en skall ha rätt till bostad, arbete, meningsfull fritid, privatliv och till kontakter med andra. En gemenskap som inte omfattar alla blir torftigare och fattigare. Därför är det ett gemensamt intresse att alla kan vara med.

Skador och sjukdomar som har bestående effekt kan

utestänga människor från delaktighet och gemenskap - ett

hand/kapp uppstår. Men handikappet kan minskas eller

undanröjas genom förändringar i miljö och verksamhet.

Huvudregeln blir att miljö och verksamhet måste anpassas sä att de blir allmänt Ansvaret för detta åvilar i

tillgängliga.

princip den som ansvarar för miljön eller bedriver verksamheten. Ibland kan hindren för deltagande vara definitiva. Då fordras särskilda åtgärder för att rätten till skall

delaktighet kunna 1

förverkligas. sammanfattningen

om är för insatser av betänkandet sker

Principen norma//sering grundläggande

inom i det följande kapitel-

handikappområdet. Den innebär att åtgärder skall

vis med kapitalhän-

vidtagas för att handikappade skall få en livssituation som

visning inom parenöverensstämmer med andra människors. tes.

Ett viktigt led i normaliseringen är principen om

integrering.

Den innebär att handikappade skall delta i samhället tillsammans med och på samma villkor som andra människor. För att förverkliga detta kan det ofta behövas både materiellt och

personellt stöd.

Handikappade möter hinder på en rad olika områden. Brister finns i skolan, i bostaden, i utemiljön, på fritiden och inom arbetslivet. av åtgärder för att

Planeringen avhjälpa

brister måste ske utifrån en helhetssyn, dvs. skall tas

hänsyn

till att det kan vara på flera områden som den handikappade eller dennes anhöriga möter svårigheter. Ett

exempel på

detta är att stödåtgärder för arbete och ofta

sysselsättning

har samband med behov av åtgärder för bostad och fritid. Handikappade är- precis som alla andra - unika individer. Detta måste ge anledning till av samhällets

/ncfvidua/isering

åtgärder då insatserna måste svara mot människornas

verkliga behov.

Det måste också finnas för kontinuitet garanti i omsorgerna. Den hjälp och service som finns i dag skall också finnas så

länge behov föreligger. Vetskapen om detta

utgör en trygghet både för den handikappade och hans närstående. l allt arbete med människor är det att den enskildes

viktigt

integritet upprätthålls och skyddas. Handikappades kunska-

per och erfarenheter har i likhet med andra människors ett värde för samhällets funktion och Dessa tas till

utveckling.

vara genom handikappades möjligheter till med/nf/ytande.

Särskilt väsentligt är att handikappade finns med i

planering

och genomförande av insatser för

handikappade. Stöd- och serviceinsatserna för handikappade skall vara

lätta att nå och fria från krångliga regler. Närhetskravet får dock inte drivas så långt att det överflyglar andra mål.

viktiga

Huvudregeln måste vara att insatserna skall finnas på den ort

där den handikappade bor.

Personkretsen (4)

De särskilda omsorgerna skall stå öppna för alla handikappade barn och ungdomar samt vuxna som är

barndomspsy-

kotiska eller utvecklingsstörda. l denna

personkrets ingår

Sammanfattning 9

och som är

även barndomspsykotiska utvecklingsstörda

flerhandikappade samt vissa andra handikappade.

att de särskilda skall ställas till För alla gäller omsorgerna för den enskilda människan i den mån hon

förfogande

behöver dem och inte på grund av att handikappet ingår

under någon viss diagnos.

När vi talar om avser vi de människor

utvecklingsstörda

1967 års är tillämplig pä. Enligt denna lag som omsorgslag

skall medicinska, sociala och - när det gäller

psykologiska,

- indikationer sam-

barn och ungdomar pedagogiska vägas

man för att utvecklingsstörning skall anses föreligga.

Med barn vi barn vars psykoser har

psykotiska avser

debuterat under de tidiga barnaåren dvs. före förpuberteten. kan få konsekvenser även upp i ungdoms-

Sådana psykoser

och vuxenåren. Vi anser därför, att människor, som har lidit av barn också som och vuxna skall

psykos som ungdomar

kunna få särskilda omsorger. Vi föreslår att barn som handikappgrupp

psykotiska

benämns barndomspsykotiska. Termen avser då barn, ungoch vars debuterat i barnaåren och domar vuxna, psykos som sedan har effekt upp genom åren. använder vi som beteckning för

Begreppet f/erhandikapp en kombination av skador och sjukdomar som tillsammans

blir svåra för en individ. För att flerhandikappade

speciellt

skall kunna få särskilda omsorger, skall ett av handikappen

vara eller barndomspsykos.

utvecklingsstörning

När det vilka andra som skall kunna få

gäller handikappade

del av särskilda har vi ställt upp fyra kriterier: omsorger, - funktionsnedsätt- 1 Vi använder intel-

och bestående intellektuell

betydande

lektuell funktions-

ning,1

nedsättning och - ålder, dvs. mellan 17 och 65 år,

yrkesverksam

begåvningshandikapp - behov av särskilda i första hand samordnade omsorger, besom synonyma

psykologiska och sociala stödinsatser,

pedagogiska, grepp när vi söker - för individen att ta emot eller att avstå från för det

frivillighet ge uttryck

särskilda specifika och gemenomsorger. samma för handikapsvarar redan idag för insatser åt de handikap- Landstingen pade inom personbarn och som kan bli aktuella för särskilda kretsen för vår utred-

pade ungdomar

Vi avser då det ansvar som ligger på landstingen ning. omsorger.

enligt omsorgslag, elevhemslag och sjukvärdslag (§ 3) samt

den service för

landstingen byggt upp fysiskt handikappade,

hörselskadade och synskadade. För vuxna innebär personkretsen för särskilda omsorger att ansvaret

vidgas något.

Detta är dock i stort enbart en formell eftersom det

vidgning,

rör sig om grupper som genom sin rent

landstingen sjukvård

faktiskt redan tagit på sig ansvar för.

För övriga handikappade och då också flerhandikappade, som inte är utvecklingsstörda eller barndomsspsykotiska,

anser vi att det erforderliga stödet är garanterat genom samhällets social-, sjukvärds- och Vi föreslår

skollagstiftning.

dock att kompletteras med en bestämmel-

socialtjänstlagen

se som ger ett tydligt uttryck för primärkommunernas ansvar

för bostad och omvårdnad åt människor med sam-

daglig

mansatta eller annars svärartade

handikapp.

Åren om vi således anser att den allmänna

lagstiftningen

ger erforderligt stöd för övriga handikappade, betyder det

inte att vi anser att de i realiteten får stöd. l

tillräckligt själva

verket återstår mycket att inom hela

göra handikappområ-

det.

Bostad och service (5.2 och 6.2)

lnte minst under 1970-talet har synsättet

på handikappades

bostadssituation förändrats. Det har skett i en riktning som vi vill förstärka med våra

förslag.

De syftar dels till en av små bostadsenheter

uppbyggnad

och social service, dels till en fortsatt av stora

avveckling

institutioner. Det har stor betydelse att föräldrar till handikappade barn i tidigt skede får tillgång till en god första information, stödi

krisbearbetning, fortlöpande information, föräldrautbi/dning

och kompletterande utbildning. Dessa insatser bör kombi-

neras med stödformer som medhjälp i vård och samt

tillsyn

korttidsvárd. Allt stöd bör anpassas efter individuella behov och ha sin utgångspunkt i samhällets allmänna stöd till föräldrar. Det skall göras Det kan i en del fall behöva

lättillgängligt.

kompletteras. Ett exempel på detta är den allmänna föräl-

som föräldrar till handikappade barn skall

drautbi/dningen

kunna delta i samma villkor som andra föräldrar. Den

pä behöver kompletteras genom inriktning på handikappet och

under former som medför att föräldrarna kan träffa andra i liknande situation. Vi föreslår att habiliteringsnämnden svarar för att en sådan kompletterande utbildning kommer till stånd. Vi föreslår också att en beredskap för god första informa-

tion upp och omfattar de många personalkategorier byggs

som är berörda. Ansvaret för denna skall ävila habiliteringsnämnden dess organisation för samordnad habilitegenom Genom den bör också anhöriga vid behov få tillgång till

ring.

kristerapi.

För den fortlöpande informationen är det väsentligt att varje har en särskild befattningshavare att vända sig till inom

familj

de distriktslag vi föreslår. På motsvarande sätt föreslår vi psykologiska stödformer

för vuxna handikappade och deras anhöriga.

Beträffande praktiska stödformer utgår vi från ett nära

samarbete mellan primärkommunens socialtjänst och lands-

tingens särskilda omsorger. Vi ser det naturligt att socialtjänsten genom sitt ansvarför

alla handikappade ger avlösningshjä/p (medhjälp i värd och

till familjer med handikappade barn, ungdomar och

tillsyn)

vuxna. Avlösningshjälpen måste få en individuell anpassning, kunna erbjudas med regelbundenhet och få kvalitet bl. a.

av personalen. Vi föreslår vid mycket genom fortbildning

krävande situationer en utökad form av hjälp i värd och tillsyn

genom personlig vårdare åt den handikappade.

skall även kunna erbjuda

Landstingens habiliteringsnämnd

korttidsvård för handikappade barn, ungdomar och vuxna. Det bör ske i korttidshem med samma kvalitetskrav som för grupphem, eller genom korttidsvård i avlösningsfamiljer (för barn och För vuxna kan korttidsvård erbjudas i

ungdom).

gästrum i något grupphem.

Med dessa stödformer kan flera handikappade barn och få att växa upp i sin familj eller i annat

ungdomar möjlighet

enskilt hem. Vi föreslår också att landstingen svarar för av annat enskilt hem, ger dessa behörigt stöd

anskaffning

W frå”

1 2 Sammanfattning

och utövar tillsyn över dem.

Det stora flertalet handikappade barn och ungdomar,

däribland även svårt handikappade, bor i sina föräldrahem. Det finns också de som bor i familjehem eller annat enskilt

hem. Det är viktigt att den primärkommunala socialtjänsten

ger sådan omvårdnad att handikappade barn och

ungdomar

kan växa upp i familj. Ett svårt handikapp får i inte vara

sig

enda skäl för till grupphem.

flyttning

De kollektiva bostadsformer som kan behövas för handi-

kappade barn, ungdomar och vuxna betecknar vi grupphem.

De kommer successivt att ersätta specialsjukhus,

vårdhem,

vissa och elevhem i internatform. Vi

inackorderingshem

knyter särskilda kvalitetskrav till beteckningen

grupphem

men förutsätter individuella variationer i stöd och sen/ice. Som kvalitetskrav kan nämnas att skall i

grupphem ligga

ordinär bostadsbebyggelse och kunna ett stadigva-

utgöra

rande hem. Helst bör inte fler än bo i sådana fyra personer hem. Stor vikt skall läggas vid gruppens l

sammansättning.

de flesta fall är det en fördel om de som bor i

grupphemmet

har skiftande behov av stöd och service. Man måste vid personalplanering ta hänsyn till att de boende skall kunna få välja fritids- och kulturutbud. Vi anser inte att det är att vissa fâr

lämpligt grupphem

karaktär av behandlingshem för tillfällig vård eller att de helt präglas av medicinsk värd. Behov av t. ex.

psykologiska

insatser eller medicinsk omsorg måste kunna

självfallet tillgodoses. Men detta bör ske genom konsultfunktioner och

genom att närpersonalen har en som mot-

grundutbildning

svarar situationens krav. Särskilda personella och materiella resurser skall kunna tillföras grupphemmet för att ge service ät handikappade vars stödbehov förändras t. ex. genom åldrande eller akuta sociala komplikationer. Vid mera uttalade medicinska vård-

behov stär naturligtvis landstingets sjukvårdsresurser till

förfogande.

Vi har i utredningen beskrivit aweck/ingen av de stora institutionerna och betonar

tillsynsmyndighetens betydelse

för att dokumentera och sprida erfarenheter om avvecklings-

processer. Vi föreslår bl. a. att huvudmannen skall

upprätta

Sammanfattning 1 3

detaljerade planer för avveckling av institutioner och upp-

byggnad av grupphem och service.

Specialsjukhusens avveckling bör vara slutförd inom en

efter ikraftträdandet av LHO - samma mål

femårsperiod

gäller vårdhem och elevhem i internatform för barn. Vârdhem för vuxna kan ta längre tid att avveckla. Under en första femårsperiod bör det emellertid vara möjligt att avveckla 20 % av nuvarande platsantal. Erfarenheter från denna avveckling bör kunna ge erfarenheter för nästkommande femårsperiod. Lokala förhållanden kommer att vägleda vid prioriteringar, men vi föreslår att stora institutioner i första hand avvecklas.

Det nära sambandet med kommunal service har tidigare betonats. Denna spelar en avgörande roll för att handikappade inom vår personkrets skall kunna få enskild bostad. l vissa fall bör primärkommunens insatser genom socialtjänsten kunna kompletteras med särskilda omsorger.

Undervisning (5.3 och 6.5)

Vår utredning avser undervisningen av barndomspsykotiska

och och i första hand den som meddelas

utvecklingsstörda

inom särskolan. Utredningen omfattar emellertid också

undervisningssituationen för vuxna.

Förskolan för handikappade barn har som för andra barn både sociala och motiv. Handikappade barn

pedagogiska

behöver social gemenskap för sin utveckling samtidigt som

de behöver en undervisning som är anpassad till deras behov och förutsättningar. Ett ytterligare skäl för förskolvistelsen är att föräldrarna kan behöva avlösning i sin vårduppgift. Vi vill emellertid lägga stor vikt vid det handikappade barnets

behov av specialpedagogik.

Individuell integrering i vanlig förskola bör bli den huvudsakliga organisationsformen i framtiden. l särskilda fall kan anledning finnas till grupper med enbart handikappade barn. Dessa bör då finnas i samma byggnad som andra

grupper

förskolgrupper.

Utvecklingen av den individuella integreringen leder natur- Iigt till att särskolans förskola gär upp i den primärkommu-

nala barnomsorgen. Denna omfattar redan i stor utsträck-

ning daghemsverksamheten för utvecklingsstörda barn. På

detta sätt blir både särskolans förskola och daghem enligt

omsorgslagen överflödiga som självständiga omsorgsfor-

mer. De kan därför formellt gå upp i den allmänna förskolverksamheten enligt socialtjänstlagen. Kommunerna blir då huvudman för förskolan för alla barn. Vi föreslår också att särskolan i övrigt inlemmas i det allmänna skolväsendet genom att huvudmannaskapet går över till kommunerna. Detta ser vi som ett naturligt steg då kommunerna har ansvar för praktiskt taget alla andra barns och ungdomars undervisning. Den lokalintegrering, som kunnat ske av särskolan i det allmänna skolväsendet, bekräftar också att

segregerade undervisningsformer är obehövliga. Men över-

förandet till kommunerna måste ske med bibehållande av de insatser, resurser och den särskilda pedagogik som finns inom dagens särskola. Särskolans resursnivå kan enligt vår mening garanteras av en rad faktorer - särskolans lärare och skolledare med in i den

följer

allmänna skolan och får där i princip samma arbetsuppgifter som de har i dag. - till länsskolnämnderna och svasärskolcheferna går över rar där för tillsyn av och stöd till unden/isningen av

barndomspsykotiska och utvecklingsstörda,

- normtalen för av klasser och bibehål-

inrättande grupper

les. Detta blir speciellt betydelsefullt för beräkningen av

statsbidrag till särskolan inom det allmänna skolväsen-

det,

- och

skolöverstyrelsen länsskolnämnderna utövar tillsyn,

- individuell

planering av undervisningen förelås ske genom

lärare, elev och föräldrar i samråd. För klassundervisning bör särsko/omráden organiseras, omfattande en eller flera kommuner. Samverkan mellan . kommunerna bör regleras genom avtal. En av de samverkande kommunerna bör ansvara för I

särskolundervisningen.

värdkommunens ansvar ligger att svara för initiering, plane-

1 5 Sammanfattn/ng

ring och drift av särskola. Tidpunkten för överförandet av särskolan till primärkommunalt huvudmannaskap bör kunna variera frän län till län i takt med lokala förutsättningar. Det bör därför ankomma på kommunerna inom resp. län och berörda landsting att bestämma när överförandet skall ske. Reformen bör dock vara genomförd i hela landet inom en tidsrymd av tre år från LHO:s ikraftträdande. Vi föreslår att statsbidrag bör till kommunerna efter

utgå

nuvarande normer för klasser och grupper inom särskolan,

men på nivå (procentuell) som gäller för grund- och gymna-

sieskolan. För resterande kostnader för särskolan förordar vi förhandlingar mellan kommuner, landsting och staten så att kommunerna fullt ut kompenseras för sina nya åtaganden. lnordnandet av särskolan i det allmänna skolväsendet får till konsekvens att allmän med av oss

skollagstiftning några

förslagna kompletteringar bör reglera skolgången för barn-

domspsykotiska och elever. utvecklingsstörda

Särskolplikten som f. n. kan gälla upp till 21 (23) års ålder, bör ersättas av vanlig skolplikt (7-16 år). Också inskrivningen i särskolan bör överensstämma med i det

inskrivning

allmänna skolväsendet. En följd av att vanlig skolplikt införes för särskolans elever

är att grundsärsko/an och trän/ngssko/an blir nioåriga mot

dagens tioåriga. Vi föreslår att den minskade tiden kompenseras av ett års förlängning inom yrkesskolan. Alla elever i särskolan skall ha rätt till i 13-14 år - dvs.

undervisning

samma tid som f. n. i särskolan. Det innebär att särskoleleverna ges rätt till gymnasieskola. Beträffande den särskilda undervisningen vill vi understryka att den bör begränsas. Så många elever som bör i

möjligt

stället komma med i klass- eller gruppundervisning. De elever som får särskild bör dock få sådan i den

unden/isning

omfattning de behöver. Den bör alltså ej schablonmässigt begränsas till exempelvis fem Iektionstimmar per vecka. särskolans yrkesskola bör i överensstämmelse med terminologin för yrkesutbildningen för andra elever benämnas

gymnasieskola. Gymnasieskolan får då linjerför yrkesutbild-

ning, yrkesträning och Speciellt yrkes-

verksamhetsträning.

kan integreras med branschinriktade linjer inom utbildningen

gymnasieskolan.

Särsko/ans i form av samordnad spespecia/undervisning och bör bibehållas i nuvarande cialundervisning specialklass Däremot bör en kvalitativ upprustning ske för att omfattning. tillgodose syn-, hörsel- och talskadade utvecklingsstörda elever som i allt mindre utsträckning kommer till de statliga Vi föreslår också en avveckling av specialspecialskolorna. särsko/orna till förmån för insatser på elevernas hemorter. Vuxna barndomspsykotiska och utvecklingsstörda har vår större behov än andra av vuxenstudier. De enligt mening har i sämre än andra vad gäller kunskaper

regel utgångsläge

och mera möjligheter att spontant vidmakthålla begränsade kunskaper och färdigheter. Vi vill därför betydelsen av vuxenstudier vid understryka och inom studieförbund. Vi förutsätter att sådan folkhögskolor verksamhet kan i minst nuvarande omfattning. De fortgå olika till undervisning och boendekostnader vid bidragen folkhögskolorna får därför inte minska.

och utvecklingsstörda, som har svä-

Barndomspsykotiska att undervisas i grupp med andra, bör få undervisrigheter ning i vuxensärskola inom kommunal vuxenundervisning. Denna skolform skall också undervisning åt vuxna som ge behöver motsvarande särskol-

grundläggande undervisning

formerna för barn och ÖDetta bör vara en lagfäst

ungdomar.

för denna som för andra i samhället. Vi möjlighet grupp att detta i för den föreslår regleras gällande författning kommunala vuxenundervisningen. Merparten av yrkesunför vuxna bör dock tillgodoses inom arbetsmarkden/isningen nadsutb//dningen. Det är också viktigt att dessa undervisningsformer planeras sä att de harmonierar med de särskilda omsorgerna. Studiecirklar får exempelvis inte ersätta dagcenterverksammen däremot sådan. Det utesluter dock inte het, komplettera studiecirklar under Samarbete måste finnas mellan

dagtid.

arbetsmarknadsutbildning, vuxensärskoomsorgsformerna, la, studieförbund och För att åstadkomma

folkhögskolor.

detta bör ta initiativ till planerings-

omsorgshuvudmannen

samråd.

Fritid och kultur (5.4 och 6.4) Fritids- och kulturverksamhet kan vara rikt varierad. Erfarenheterna har visat att fritidsaktiviteter kan erbjuda en gemen-

som av principer om normalisering och skap gör verklighet

integrering.

har mer än andra behov av särskilda

Handikappade

för att få till fritids- och kulturutbudet. Detta

åtgärder tillgång

har uppmärksammats både av samhället och frivilliga organisationer. barn, ungdomar och vuxna är dock fortfa-

Många

rande utestängda.

Kommunen har ett ansvar för meningsfull fritid åt alla.

Självfallet gäller detta också för handikappade. Landstingets

skall i sin tur svara för att de som bor på

habiliteringsnämnd

får del av ett för dem lämpat fritids- och kulturut-

grupphem

bud. Det bör i första hand ske genom utnyttjande av det kommunala fritidsutbudet på orten. Ibland räcker inte detta utan nämnden måste ordna kompletterande insatser vid sina

I särskilda fall bör även svårt handikappade som

grupphem.

bor hemma kunna delta i en sådan aktivitet.

Ett nära samarbete mellan landsting och kommun beträffande fritidsverksamhet för handikappade är betydelsefullt. Ett sådant samarbete underlättas av att särskilda befatt-

ansvar för dessa frågor inom resp. förvalt-

ningshavare ges

ning.

Vi har vidare betonat att habiliteringsnämnden bör ta ett

ansvarför kunskapsförmedling om handikappades situation.

Det kan ske genom insatser av den egna fritidspersonalen,

för samordnad habilitering och personalen organisationen

vid grupphem.

Vi anser att kommunala fritidshem kan spela en stor roll för handikappade barn och ungdomar och förutsätter en fortsatt

av denna verksamhet. Handikappades behov bör

utbyggnad

särskilt beaktas. Bl. a. bör man medge en höjd åldersgräns efter individuell prövning samt finna former för fritidsaktiviteter för äldre tonåringar. Här behövs ett utvecklingsarbete genom samverkan mellan kommun, handikapporganisatio-

ner och landstingets fritidspersonal.

Vi behandlar även behov av lov- och semesteraktiviteter

och betonar vikten av samarbete mellan olika instanser som kan stöd och verksamhet för handikappade och

erbjuda

deras anhöriga.

Vi bedömer att de insatser som studieförbund, andra

kulturförmedlare och handikapporganisationer (lokalt och

centralt) svarar för inom fritidsområdet har ett stort värde.

Utvecklingen har också påverkats positivt av de konsulent-

tjänster som finns inom vissa studieförbund och handikapp-

Det är önskvärt att liknande tjänster

organisationer. ordnas

inom andra centrala organisationer för att understödja

kulturaktiviteter för handikappade.

Ett viktigt stöd är också att fritids- och kulturfrågor belyses

inom utbildningen av all personal i samhällets handikappom-

sorg.

Andra stödinsatser, hjälpmedel för barn och

vuxna (5,5 och 6.7)

Lekoteken erbjuder stödinsatser för barn och gränsar i vissa

till Deras pedago-

stycken barnhjälpmedelsverksamheten. giska och Iekrådgivning/utläning till handikapparådgivning

de barn med speciella behov bör knytas till landstingens

habiliteringsorganisation. Den allmänna lekrådgivningen

anser vi däremot bör utvecklas vidare inom primärkommunerna.

Landstingen ansvarar för att handikappade kostnadsfritt

erhåller hjälpmedel som de behöver för den dagliga livsfö-

För denna verksamhet får landstingen ersättning från

ringen. staten. hjälpmedelsverksamhet är i sin nuva- Landstingens

rande form relativt och har hittills företrädesvis varit

ung inriktad vuxna och personer med fysiska

pä normalbegåvade

handikapp, t. ex. hörselskada, rörelsehinder, synskada.

Med hjälpmedel för handikappade avses vanligtvis hjälp-

medel för att fysiska handikapp och ge den

kompensera

enskilde en högre grad av självständighet. De flesta hjälpmedel av denna typ är utformade för vuxna normalbegåvade människor. De personer som ingår i vår utrednings personkrets behöver hjälpmedel som är särskilt anpassade efter ålder - -

begåvningsnivâ flerhandikapp.

Sammanfattning 1 9

Handikappinstitutet har ansvar för hjälpmedelsfrägorna. Vi

föreslår att särskild vikt läggs vid att - utveckla för barn och

hjälpmedel ungdomar

- utarbeta för av

hjälpmedel kompensation begåvningshan-

dikapp (särskilt kommunikationshinder)

utarbeta metoder för träning att använda hjälpmedel

anpassa hjälpmedel till den enskilde. Den kanske största svårigheten för flertalet utvecklingsstörda är att meddela sig med andra. l dag finns vissa metodersom Blissmetoden - och tekniska apparater för kommunikation. Åtskilliga lösningar bör kunna utvecklas och anpassas till utvecklingsstördas behov. Vi anser att utveckling av hjälpmedel för att underlätta kommunikation för begåvnings-

handikappade bör prioriteras och att Handikappinstitutet har

huvudansvaret för detta. Det kommer att innebära behov av

forsknings- och utvecklingsinsatser.

Landstingens habi/iteringsorganisation (5,6)

(barn och ungdomar)

insatserna för handikappade barn och ungdomar är fördelade på skola, socialtjänst, sjukvård m. fl. De behöver i vissa fall samordnas och ibland t. o. m. kompletteras. Det behövs

b/usresurser. Många handikappade barn och ungdomar och deras

anhöriga har svårt att komma fram till och få del av de resurser som finns hos olika huvudmän. Dessutom kan de ha behov av extra stöd, ett skyddsnät, utöver ordinarie service. Vi anser att den habiliteringsorganisation, som vi föreslår, bör kunna bli detta skyddsnät.

Vi förslår därför en samordnad /andstingskommuna/ habili-

teringsorganisat/on som skall omfatta de handikappade barn

och inom landstingsområdet som behöver särskilt

ungdomar

stöd och service och inte kan få det genom kommunernas eller landstingets ordinarie serviceutbud. Vi anser att habili-

skall ledas av en nämnd -

teringsverksamheten politisk

habi/iteringsnämnden. Det bör ligga inom nämndens ansvarsområde att samverka med andra verksamhetsfält såsom

sjukvården, skolan, socialtjänsten och statlig undervisning

för barn och ungdomar. Verksamheten bör organiseras dels i ett centralt lag, dels i två eller flera

distriktslag.

Ett första steg för att förverkliga modellen är en samman-

slagning av befintliga Iandstingsorganisationer främst för

utvecklingsstörda resp. rörelsehindrade eller eljest fysiskt

handikappade barn och ungdomar. Även andra resurser inom landstingets verksamhet som naturligt hör hemma i en

habiliteringsorganisation bör knytas dit, exempelvis resurser

för habilitering av synskadade barn.

En sammanslagning måste innebära - att redan resultat bibehålls och vidareutvecklas

uppnådda

för alla grupper som omfattas av sammanslagningen, - att ytterligare resurser styrs till i dag eftersatta omräden, - att

parallella habiIiteringsorganisationer inte skall leva vid

sidan av varandra annat än under en kort övergångstid. För den habiliteringsverksamhet som inom en samordryms

nad landstingskommunal habiliteringsorganisation har vi

uppställt som mål att den bl. a. skall - alla sätt och stimulera det

på stödja handikappade barnet

och främja dess utveckling under hela uppväxttiden

påverka samhällsplaneringen så att de brister i samhället som i dag finns minskas eller undanröjs genom förändringar i miljön och verksamheten - åstadkomma en individen

genom lagarbete allsidig syn på

och familjens situation - den

tillgodose handikappades behov och erbjuda samlad

service av hög kvalitet - för barnet och dess

skapa trygghet familj genom att

personliga kontakter skapas mellan dem och den personal som lämnar service

I vâr diskussionspromemoria (Ds S 1979:12), Förslag om

samordnad habilitering, har vi gjort en uppskattning av

anta/et handikappade barn och ungdomar i åldern 0-1 9 år. Vi har där i en särskild bilaga beskrivit olika

skador/sjukdomar,

deras frekvens, följder och behov av hjälpinsatser.

Kartläggningen visar att ett stort antal barn och ungdomar får den service de behöver genom i huvudsak medicinska insatser. Av dessa barn kommer förmodligen ett fåtal att ha behov av den samordning och de plusinsatser som vi föreslår. Det enskilda barnets eller familjens behov av stödinsatser måste dock vara - inte en medicinsk

avgörande diagnos.

Vi har i våra överväganden funnit 20 år vara en rimlig övre

gräns för habiliteringsorganisationens insatser för ungdo-

mar. Men vi vill understryka att det är en åldersgräns som bör anpassas till den enskildes behov och förutsättningar.

Vissa yttranden över vår diskussionspromemoria tar upp

frågan om vuxenhabil/tering som en nödvändig fortsättning

för ett relativt stort antal handikappade. Vi instämmer i detta och föreslår att regeringen tillsätter en särskild utredning om att på motsvarande sätt samordna olika rehabiliterings- och

habiliteringsinsatser för vuxna.

Målet- att omfatta alla handikappade barn och ungdomari

behov av habiliteringsorganisationens stöd - kan knappast

nås enbart genom en sammanslagning av dagens resurser eller en av insatserna. En av servicein-

samordning vidgning

satserna fâr ske efter hand som organisationen tillförs ytterligare resurser. Härigenom bör man kunna undvika att

parallella organisationer byggs upp under 80-talet och kunna

prioritera de barn och ungdomar som har störst behov av

landstingsorganisationens insatser.

De psykotiska barnen har, utöver barnpsykiatriska klinikers

insatser, behov av habiIiteringsorganisationens resurser för t. ex. familjestöd. Vi föreslår att dessa barn och ungdomar,

utan dröjsmål inlemmas i landstingets habiliteringsorganisa-

tion.

Habiliteringsnämnden - som vi förutsätter skall ha det

samlade politiska ansvaret för handikappfrägorna inom

- bör sina för att

landstingsområdet utnyttja kunskaper

påverka planeringen av samhällsresurserna i länet, så att de

blir bättre anpassade till handikappade barns och ungdomars

behov.

Habiliteringsorganisationen skall som förut nämnts

indelas i - ett centralt och två eller flera

arbetslag lag

distriktslag. l lagen bör ingå befattningshavare som repre-

senterar psykologiska, sociala, medicinska och pedagogiska

kompetensområden. Vi har räknat med att varje lag bör

omfatta 5-10 personer för att kunna stödja handikappade barn och deras familjer. Varken organisatoriskt eller lokal-

mässigt bör lagen knytas till sjukhus eller sjukhusområde.

Distrikts/agens uppgifter omfattar grundläggande diagnos-

tik eller kompletterande sådan, bedömning av behandlings-

behov, behandling och/eller förmedling av behandlingsin-

satser. TiII uppgifterna hör också information till och utbild-

ning av föräldrar och personal. Lagen skall också påverka

att anpassa sina insatser så att de svarar mot

myndigheter

barns och ungdomars behov.

Lagen mäste finna naturliga samarbetsformer med social-

tjänst, skola och primärvård liksom med statliga* konsu-

lentorganisationer för handikappade barn, försäkringskassa

och arbetsförmedling. De skall ge stöd och service till barn och personal vid de grupphem eller motsvarande som finns inom distriktet och också hålla kontakt med de barn som

finns på specialskolorna.

Ett av lagen, naturligast det som ligger på samma ort som

Iänssjukhuset, förutsätts ha funktion både som distriktslag och centra/t lag. Detta skall då planera, driva, utveckla och

utvärdera habiliteringsverksamheten inom landstingsomrä-

det. Det bör också ha ett speciellt ansvar för de små udda grupper av handikappade barn som riskerar att, hamna vid sidan för att de inte passar in i verksamheten. Det centrala laget skall inte ses som överordnat distriktslagen.

Arbete/sysselsättning (63)

Vi behandlar sysselsättningsfrågorna utifrån de allmänna

målen för sysselsättningspolitiken och belyser förhållandet

mellan dessa mål och de särskilda behov som föreligger hos

handikappade inom vår utrednings personkrets. De åtgärder

som vi med denna föreslår hänför sig till

utgångspunkt

följande områden

- arbete den arbetsmarknaden, stöd och

på reguljära

bidragsformer

,

Sammanfattning 2 3

- arbete inom

Samhällsföretagsgruppen, skyddat arbete

- verksamhet vid

dagcenter.

Regu/jära arbetsmarknaden Vår har som mål allas rätt till arbete.

sysselsättningspolitik

Denna målsättning är grundad på insikten om arbetets betydelse för människan. Arbetet är viktigt för en god materiell försörjning. Men arbetet är också en av grundför-

utsättningarna för social gemenskap och självkänsla. Många

handikappade har levt utanför samhället på segregerade

institutioner. Arbete betyder för dem en möjlighet att bli

accepterade som samhällsmedborgare både inför andra och

inför sig själva. Vi menar att arbete ät alla måste bli en realitet även för dessa människor.

Vår utredning omfattar den begâvningshandikappades

hela livssituation med daglig verksamhet, bostad och fritid.

En mycket viktig del av habiliteringen är dagverksamheten

som för vissa är arbete, för andra dagcenterverksamhet. Det är därför nödvändigt att även beakta åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens område. Vi föreslår inget radikalt nytt utan gör en genomgång av de åtgärder som finns i dag och föreslår en del förändringar.

Vi måste i våra överväganden beakta hela kedjan av verksamhet med arbete på den reguljära arbetsmarknaden, i skyddat arbete och verksamhet vid dagcenter. Effekterna av

att en utvecklingsstörd inte kommer ut på arbetsmarknaden

eller i skyddat arbete blir att han/hon får behov av dagcenterverksamhet.

En förutsättning för att kunna planera och sätta in stödåtgärder är att man känner till behoven. Många handikappade och särskilt de inom vår utrednings personkrets anmäler sig inte som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Vi föreslår en obligatorisk anmälan vid utgången av skolan. Vi föreslår också ett kontaktnät kring den handikappade för att bevaka

till arbetsplacering, ekonomiska bidrag och möjligheterna

stödformer. Vi vill här särskilt understryka arbetsförmed-

lingens ansvar.

Det kontaktnät vi föreslår utgörs av

Kontaktperson på arbetsförmedlingen. Vi föreslår att någon

av arbetsvärdspersonalen vid dist-

arbetsförmedlingens

riktskontor får i uppdrag att i samarbete med skola och

omsorgsverksamhet särskilt bevaka för

arbetsplacering

utvecklingsstörda och barndomspsykotiska.

Särskilda syokonsu/enter. l vårt förslag att in lem ma sä rskolan i det kommunala skolväsendet ser vi det med

naturligt

en omvandling av särskolans yrkesvalslärare till

syokon-

sulenter och därmed bli en del av Vi

syoorganisationen.

förutsätter att eleverna härigenom skall få samma stöd

som i dag och dessutom hjälp med feriearbete och en

fortsatt kontakt med

arbetsförmedlingen.

Arbetsanpassare. Vi föreslår särskilda arbetsanpassare

inom vuxenverksamhetens

distriktslag. Arbetsanpassa-

ren bör delvis avlönas av AMS och vara arbetsförmed-

lingens förlängda arm inom omsorgsverksamheten.

Samordning av befintliga resurser. Vi vill att de

understryka

arbetsmarknadspolitiska resurser som finns och som vi föreslår- både materiella och personella - måste komma även flerhandikappade till del. Dessa möter särskilt stora svårigheter på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspo/itiska åtgärder

Vi föreslår vissa av arbetsmarknads-

förstärkningar befintliga

politiska åtgärder för vuxna handikappade inom personkret-

sen för särskilda omsorger, bl. a.

utveckling av arbetstekniska hjälpmedel för att underlätta anpassningen av arbete för och

begävningshandikappade

andra som har

kommunikationssvârigheter,

en förlängning av tiden för kontant

arbetsmarknadsstöd,

KAS, till 300 dagar,

slopande av åldersgräns hos den handikappade för

bidrag

till arbetsbiträde,

förhö/t /önebidrag oavsett ålder (90 % av totala lönekostnaden vid av bör

anställning). Nedsättning lönebidraget

sedan ske successivt och individuellt.

Arbetsmarknadsverket har de senaste åren drivit tre försöks-

projekt som riktat sig speciellt till handikappade

- intensifierad för

platsförmedling handikappade

- verksamhet riktad

uppsökande till unga förtidspensionä-

rer - fadderverksamhet.

Försöksverksamheten innehåller viktiga moment för handikappades arbetsplacering. Vi föreslår att den intensifierade

platsförmedlingen fortsätter och att arbetsförmedlingarna

ges förutsättningar för detta.

Fadderverksamheten föreslår vi permanentas och den

uppsökande verksamheten bland unga förtidspensionärer

bör utökas i första hand till ytterligare ett par län.

Arbetsmarknads/nst/tutet och särskilda arbetsmarknadsinstitut, Ami och Ami-S, är viktiga resurser för begåvningshandikappade. Vi är angelägna om att fler Ami-S fär kvalificerade resurser att ta emot flerhandikappade. Dessutom anser vi att de vanliga Ami i större utsträckning än i dag bör

nyttjas för utvecklingsstörda och barndomspsykotiska och

att bl. a. planeringsöverläggningar mellan Ami och habiliteringsnämnderna bör kunna åstadkomma detta.

Trots de ytterligare åtgärder vi föreslagit är vi tveksamma

om detta är tillräckligt för att avsevärt förbättra situationen på arbetsmarknaden för de handikappgrupper som vi lägger

förslag om. Frågan om kvot/agst/ftning eller andra styrmedel

har i olika sammanhang aktualiserats. Vi föreslår att

rege-

ringen i särskild ordning prövar om ytterligare åtgärder bör

sättas in för att bereda handikappade arbete.

Skyddat arbete (63)

Skyddat arbete är en arbetsmarknadspolitisk i syfte

åtgärd

att värna om handikappades rätt till arbete. Fr. o. m. den 1 januari 1980 skyddat arbete inom en samordnad

drivs

-

organisation Samhällsföretag.

l förarbeten till den nya organisationen har det sagts att tyngdpunkten skall ligga på de sociala målen. Det innebär att

den nya organisationen skall kunna erbjuda handikappade

arbete på ett mera effektivt och generöst sätt än tidigare.

Skyddat arbete skall ses som en ersättning för ett arbete som den handikappade inte kunnat få på den

reguljära

arbetsmarknaden men också som ett led i en

yrkesmässig

rehabilitering. Det skall därför bedrivas så att den handikappade kan ta tillvara och så förbättra sin

långt möjligt

arbetsförmåga. Verksamheten skall stärka den anställdes möjligheter att ta steget över till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Endast omkring 1 % av de anställda inom Samhällsföretagsgruppen har under de senaste åren till den

återgått

reguljära arbetsmarknaden. Detta är tecken på ett kärvt

arbetsmarknadsklimat för handikappade. Ökad

utplacering

är en fråga om metoder och resurser. Ansvaret i första

ligger hand på arbetsmarknadsverket, men Samhällsföretag måste

också ta sin del av ansvaret. Vi föreslår att arbetsmarknadsverket att för

ges möjlighet

de första sex månaderna efter det att en person lämnat en verkstad för skyddat arbete för annat arbete betala hela lönekostnaden på den nya arbetsplatsen. Först därefter bör bidrag utgå enligt våra förslag till ändrade bestämmelser om anställning med (90 %, 75 %, 50 %, 50 %). Denna

Iönebidrag

möjlighet bör gälla pä försök i två år och avse gravt

handikappáde.

Vi har försökt bedöma behovet av arbete för

skyddat

och barndomspsykotiska. För att i första

utvecklingsstörda

hand nå en nivå över landet föreslår vi en omedelbar

likvärdig

utbyggnad sä att ytterligare 2 800 av dem kan beredas plats i skyddat arbete. För att sedan möta de kommande behoven hos de som fått förbättrad föreslärvi

unga yrkesutbildning på

sikt att 2 000

ytterligare utvecklingsstörda/barndomspsy-

kotiska bereds arbete inom

Samhällsföretagsgruppen.

Vi föreslår också ett utökat samarbete mellan dagcenter och verkstäder

Samhällsföretagsgruppens genom bl. a. pro-

duktionssamordning, introduktion, provanställning och del-

tidsanställning för att öka möjligheterna för personer från dagcenter att få arbete vid verkstäderna. Vi ser som en naturlig av

utveckling Samhällsföretags-

gruppens bildande att man förbättrar möjligheterna att ta emot gravt handikappade. I sådana åtgärder bör

ingå möjlig-

Sammanfattning 2 7

heter till assistans, en till vissa delar förändrad

personell

och delvis andra arbetstekproduktion, nya verksamhetsfält

niska hjälpmedel.

Resultaten av en sådan är svåra att mäta. Vi ser

satsning

därför med intresse på det försök som Samhällsföretag

för att ett socialt redovisningssystem att påbörjat skapa

jämföras med ett rent företagsekonomiskt.

Dagcenter (6,3)

är i den verksamhetsformen för Dagcenter dag huvudsakliga

måttligt och svårt utvecklingsstörda.

som år 1980 deltog i

Av de ca 12 000 utvecklingsstörda

fanns ca 7 000 vid fristående dagcen-

dagcenterverksamhet

ter fördelade 200 enheter. De övriga deltog i dagcenter-

på

verksamhet vid vårdhem. Ca 4 000 i

utvecklingsstörda

åldern 21-65 är saknar fortfarande varje form av verksamhet. varierar i storlek från 10 till 70 platser.

Dagcenter

Den som vi föreslår är en breddning och

dagcentermodell

av den som håller på att

fördjupning dagcenterverksamhet

håll i landet. Vi vill genom våra förslag

utvecklas på många

denna och närma handikappade till

förstärka utveckling

samhället. Riskerna för mäste undvikas. Kravet pä rätt till

segregation

arbete för handikappade måste kraftigt understrykas. Dag-

kan vara en för och en sluss ut

centerplacering utgångspunkt

till marknaden eller till skyddat arbete. Dagcentret

öppna arbeta aktivt för en kontakt med måste därför fördjupad arbetslivet orten och därmed också med det omgivande

på

samhället. Vi därför fast vissa grundläggande mål för dagcen-

lägger

terverksamheten:

- länen till Vi anser att dagverksamhe-

samhä//sde/tagande.

skall utformas så att den förutsättningar för ten ger att delta i arbetslivet och i andra aktiviteter

handikappade

och sociala situationer i samhället. Verksamheten skall till att förbättra de förmåga att klara

syfta handikappades

ställs i samhället och att förändra det av de krav som samhället så att det blir mera tillgängligt.

omgivande

Dagcentret blir en plats där vissa har sin grupper huvudsakliga verksamhet. Men det är också den

naturliga samlingspunkten för personalen och externa arbetsgrup-

per till dagcentret. Där planeras det gemensamma utveck-

lingsarbetet.

- fiätt ti/l omsorg på hemorten. Vi anser att dagcenterverksamheten i likhet med andra omsorger skall så att

planeras

den handikappade får del av verksamhet

på hemorten,

dvs. inom den egna kommunen eller

på lämpligt dagligt

pendelavständ.

- Rätt ti/l dagverksamhet för alla. Vi anser ocksâ att dagcenterverksamheten på en ort skall omfatta och för

planeras

alla inom vår som behöver den.

utrednings personkrets

Denna rätt är inte i

förverkligad dag.

Allt mäste för att underlätta för enskilda och göras grupper

att förlägga delar av dagcenten/erksamheten till befintliga arbetsplatser. Fackliga organisationer och anpassningsgrup-

per bör medverka till en sådan utveckling. Vi föreslår också en försöksverksamhet i tre âr med bidrag för arbets-

speciella

tekniska hjälpmedel och/eller särskilda

anordningar på arbetsplatsen vid långvarig praktik och utflyttade arbetsgrup-

per. Vi utgår frän att i stort har ett

dagverksamheten gruppin-

riktat arbetssätt som för att

ger förutsättning gruppmedlem-

marna stöder varandra så att de tillsammans når en

själv-

ständighet som de inte skulle kunna få uppleva som enskilda personer. Metodik och innehåll måste anpassas också till dem som i

dag inte deltar i dagcenterverksamhet, nämligen många

gravt utvecklingsstörda, barndomspsykotiska och vissa flerhandikappade. Vi anser att en personlig assistent är för vissa

en grundförutsättning för

meningsfull dagcenterverksam-

het.

Dagcentren måste samarbeta med övrig omsorgsverk-

samhet, anhöriga/konta ktpersoner, skola, arbetsförmedling, Samhällsföretag, socialtjänst, fritids- och kulturförvaltning

och sjukvård m. m. För att dagcenterverksamheten skall bli anser

meningsfull

Sammanfattning 2 9

vi det särskilt viktigt att understryka de handikappades

möjligheter till inflytande över innehåll och utformning.

Handikappades inflytande (7)

Den som direkt berörs av insatserfrân samhällets serviceorgan måste kunna påverka bedömningar och beslut som rör

hans/hennes situation.

För dem som får särskilda omsorger anser vi det viktigt att garantera inflytande genom reglering i LHO (§ 14). Alla insatser skall genomföras och utformas i samförstånd med den handikappade. Det innebär att inga åtgärder kan vidtagas mot hans vilja, insatserna får inte heller bestämmas över huvudet på honom. Är den enskilde genom sitt handikapp

oförmögen att uttrycka en egen vilja, kan det vara lämpligt att

samråda med någon som står honom nära. Insatser av större

betydelse för den handikappades livsföring skall i sådana fall

godkännas av förmyndare eller god man.

Vi föreslår att habiliteringsnämnden bl. a. skall ägna infor-

mationsfrägor ökad uppmärksamhet och att tillsynsmyndig-

heten bör stödja huvudmannen genom att utveckla metoder och framställa lämpligt material. Stor vikt bör läggas vid att informera den handikappade och hans anhöriga om besvärs-

vägar och möjligheter att överklaga beslut. Handikappad

som får särskilda omsorger enligt LHO bör i förekommande

fall genom habiliteringsnämndens förmedling få tillgång till

juridiskt biträde för att kunna utnyttja sin besvärsrätt.

Vi föreslår vidare ett personligt stöd kontaktperson

genom för enskilda som får särskilda omsorger enligt LHO. Bland

flera uppgifter har kontaktpersonen att underlätta möjlighe-

ter till inflytande. l första hand är det de som saknar

anhörigkontakt som behöver en kontaktperson, en medmän-

niska, som på olika sätt kan ersätta kontakter med anhöriga. Vi har funnit det lämpligt att kontaktpersonen förordnas formellt av habiliteringsnämnden och att han genom nämn-

den får handledning och ersättning.

Att utse kontaktperson, god man och förmyndare har till

viss del olika syften. Man kan därför inte säga att det ena alltid utesluter det andra.

Även primärkommunen kan enligt socialtjänstlagen utse

kontaktperson/kontaktfamilj. Det kan i vissa fall vara lämp-

ligt att huvudmännen samverkar vid utbildningsinsatser för

kontaktpersoner.

Föräldraskap - stöd till begävningshandikappade föräldrar och

deras barn (6. 6)

l frågan om begävningshandikappade föräldrar och deras

barn har vi betraktat föräldraskap som en situation som kräver vissa särskilda insatser utöver det stöd vi tidigare beskrivit. Främst gäller det beträffande samordning mellan olika instanser.

Våra överväganden och förslag avser huvudsakligen

utvecklingsstörda som behöver särskilda omsorger enligt LHO. Det hindrar inte att våra förslag om innehåll i och

utformning av stöd- och hjälpinsatser kan vara tillämpbara

även då föräldrarna inte har ett aktuellt behov av särskilda omsorger. Det kan gälla personer som varit förteck-

tidigare

nade i landstingens omsorgsverksamhet eller personer som trots begåvningshandikapp inte varit i behov av sådant stöd.

Vi anser att barn till utvecklingsstörda föräldrar inte skall särbehandlas som grupp, men att de i det enskilda fallet skall få allt det samhällsstöd som situationen kräver.

Vi har som utgångspunkt behovet av stöd-

förebyggande,

jande insatser. Samtidigt vill vi verka för att vuxna utvecklingsstörda skall erhålla individualiserade och

normaliserade

livsvillkor.

Utifrån den etablerade indelningen i svår, måttlig och

lindrig utvecklingsstörning kan konstateras att frågan om

föräldraskap i första hand kan vara aktuell för lindrigt utvecklingsstörda. Det rör sig alltså om en relativt sett liten grupp människor av vilka få blir föräldrar.

inventeringar från skilda håll i landet har inte visat att antalet begävningshandikappade föräldrar ökat, inte heller

att begävningshandikappade föder fler barn än den övriga

befolkningen.

Vi har också kunnat konstatera att det övervägande

antalet begävningshandikappade föräldrar bor i enskild bostad och har arbete på öppna marknaden, i skyddad verksamhet eller är arbetslösa. En stor andel begävningshandikappade mödrar sammanbor med barnets far. I flera under-

framkommer också att bara ena parten har

sökningar kontakt med omsorgsverksamheten. När det gäller psykiska

och sociala komplikationer hos föräldrarna förekommer de mest uttalade svårigheterna i de fall där ena parten inte är eller varit förtecknad hos omsorgsstyrelsen men har problem till följd av missbruk, kriminalitet och/eller arbetslöshet.

Vi har funnit att stora ansträngningar görs för att följa

barnens psykiska och fysiska hälsa. Omhändertaganden har

skett i vissa fall dels på grund av att föräldrarnas eget stödbehov ansetts avsevärt, dels på grund av att förebygga nde åtgärder bedömts vara gagnlösa.

Vi anser att ett första led i ett förebyggande arbete mäste vara att utvecklingsstörda ungdomar får stöd i sin personlighetsutveckling. De måste få kunskaper och insikt om vuxenlivets möjligheter och krav och om innebörden av sitt

individuella handikapp.

Som en viktig komplettering till undervisningen enligt›SÖ:s

läroplan föreslår vi en obligatorisk personlig rådgivning i

samlevnadsfrägor för varje elev innan han/hon slutar sin

skolgång. Ett fortsatt stöd i sam/evnadsfrâgor mäste sedan

kunna ges utvecklingsstörda vuxna av boendepersonal, i

vid eller annan

dagcenterverksamhet, folkhögskolekurser

vuxenutbildning. Ett sådant stöd måste vara en fortlöpande

och naturlig uppgift för omsorgsverksamhetens distrikts-

lag. När en graviditet skall fullföljas, gäller det förebyggande

arbetet att i första hand ge ett kontinuerligt och väl planerat stöd, som bör sättas in så tidigt som möjligt. Omsorgsverksamheten skall med moderns tillstånd snarast ta kontakt med socialbyrån för att tillsammans med dess personal och modern/familjen förbereda stöd under graviditet, förloss-

ning och spädbarnstid. Ett planerat samarbete mellan

amsorgsverksamheten, socialbyrán och senare BVC anser vi

skall vara samhällets säkerhetsnät för såväl utvecklingsstörda föräldrar som deras barn.

32 i

Sammanfattning

Naturligtvis ingår i detta också andra stödjande funktioner

som mödravârdscentral och kontaktperson/kontaktfamilj.

En speciellt ömtålig samarbetssituation gäller då ett omhändertagande av barnet aktualiseras. Vi förutsätter att

socialbyrån tillsammans med omsorgsverksamhetens per-

sonal vid varje sådant tillfälle allsidigt bedömer möjligheterna till andra långsiktiga lösningar som alternativ till ett omhän-

dertagande. När ett omhändertagande skall ske, måste

föräldrarna få hjälp att förstå bakgrunden till denna åtgärd samt veta vad som skall hända med barnet.

När det gäller ansvar för olika åtgärder i samband med

begåvningshandikappades föräldraskap vill vi slå fast att

landstingets habiliteringsnämnd och dess distriktslag har

samordningsansvaret för insatser som behövs i den mån den

begåvningshandikappade får fortlöpande stöd genom sär-

skilda omsorger enligt LHO.

För andra begåvningshandikappade gäller att primärkom-

munen genom socialtjänsten har ansvar dels för att ge stöd på olika sätt, dels för att till annan myndighet förmedla information om behov av stödjande insatser.

Vi vill understryka att barn till utvecklingsstörda föräldrar

liksom andra barn genom den primärkommunala socialtjäns-

tens ansvar skall garanteras uppväxtvillkor som innebär god omvårdnad och stimulans. Någon särskild författningsreglering finner vi således inte behov av.

Särskilda omsorger för vuxna/organisation (68)

Omsorgsverksamheten efter är 1967 har präglats av princi-

perna om normalisering, integrering och närhet. Det har

inneburit en spridning av resurserna i ett landstingsområde

av främst skola, elevhem, inackorderingshem, dagcenter

men också lokala vårdhem. Samplanering mellan primärk-

ommun och omsorgsverksamhet liksom mellan sjukvård och

omsorger för utvecklingsstörda har blivit nödvändig. Det har

också medfört arbetsformer med utvecklat samarbete mellan central och lokal nivå - i med olika

exempelvis distriktslag

specialister.

Många barndomspsykotiska ingår i organisationen för

Sammanfattning 33

utvecklingsstörda, men för en del i denna grupp har de Iäkepedagogiska instituten varit det väsentliga samhällsstödet.

Våra förslag innebär en utveckling av dagens organisa-

tionsmodell med en hab//iter/ngsnämnd som ersätter nuva-

rande omsorgsstyrelse, ett centralt lag och lokala lag (dis-

triktslag).

D/strikts/agen för vuxna bör bestå av representanter för

sociala, psykologiska och medicinska kompetensområden,

dvs. kurator, psykolog, sjuksköterska men också arbetsan-

passare. Sjukgymnast och logoped eller talpedagog bör

också knytas till lagen. l dessa bör också ingå den eller de

som är samordningsansvariga för grupphem och den perso-

nal som förmedlar service och stöd (utöver social hemtjänst) i enskild bostad liksom fritidsledare eller motsvarande befatt-

ningshavare.

Med en sådan sammansättning skall lagen kunna - och råd till alla vuxna som omfattas av

ge stöd organisa-

tionen - förmedla

och samordna övriga insatser inom organisatio-

nen, t. ex. avlösning, bostad i grupphem, dagcenterverk-

samhet

- förmedla och samordna insatser i

socialtjänst, sjukvård

och arbetsvärd m. m. - informera om verksamheten och ställa krav det

på omgi-

vande samhället för handikappades räkning.

Lagmedlemmarna skall också

- delta i den tillsam-

långsiktiga habiliteringsplaneringen

mans med övrig omsorgspersonal

- och handleda vid och

stödja personal dagcenter grupp-

hem - och handleda inom

stödja personal primärkommunens

socialtjänst.

Alla särskilda omsorger enligt LHO skall ges efter samråd

den handikappade och/eller hans företrädare. För att

med

bedöma vilka vuxna som skall omfattas av särskilda omsor-

ger, för policyfrågor och utveckling av bör

verksamheten

finnas ett centralt lag bestående av vårdchef som

förslagsvis

samordnande tjänsteman samt kurator, läkare och

psykolog.

De bör liksom nu också ha ansvar och för

handledning resp.

yrkesområde inom verksamheten. Våra förslag om bostad och sen/ice förutsätter ett för barn, ungdomar och vuxna sammanhá//et ansvar för

grupphem (inkl. korttidshem). Samordning och av grupphem

planering

och av vårdhem bör kunna i

avveckling ingå arbetsuppgifter-

na för den samordnande tjänstemannen i det centrala

laget för vuxna, dvs. i princip dagens várdchefstjänster.

Vi förutsätter ett nära samarbete mellan distriktsarbetslagen för barn och ungdomar resp. vuxna och ser en samlokalisering av lagen med gemensamma administrativa resurser

som en naturlig

lösning.

Den organisation vi här beskrivit för vuxnas särskilda

omsorger är en utveckling av dagens

normalorganisation

och skiljer sig i huvudsak två

på punkter, nämligen:

-

habiliteringsnämndens bostäder för barn, ungdomar och

vuxna sammanhålles i en funktion och bedömning av vilka som skall erhålla särskilda omsorger läggs på ett centralt lag.

Ekonom/ska stödformer (8)

l Rapport om om Ds S

omsorger psykiskt utvecklingsstörda,

1978:9, har vi berört vissa problem ekonomiska

kring

stödformer, bl. a. pensionering av utvecklingsstörda ungdo-

mar i åldern 16-21 år. En del remissinstanser har krävt att vi skall som kan motverka att

framlägga förslag utvecklings-

störda ungdomar i denna åldersgrupp erhåller i

pension

nuvarande Det har också varit vår önskan att

utsträckning.

finna andra former för ekonomisk för dessa

trygghet ungdo-

mar liksom att föreslå av ekonomiska

förbättringar övriga

stödformer. De ekonomiska stödformer som kan vara aktuella för vår personkrets omfattar emellertid också andra i sam-

många

hället. Vi anser oss sakna möjlighet att överblicka framför allt

de konsekvenserna av som

försäkringsmässiga förändringar

vi diskuterat. Flera eller

utredningar arbetsgrupper sysslar

1981:27 Sammanfattning 3 5 SOU

f. n. med om ekonomiskt stöd till handikappade

frågor

och/ eller deras familjer. Vi föreslår därför dels att vissa frågor överlämnas till befintliga utredningar, dels att särskild utredning tillkallas. Den som först kräver sin lösning är pensionering av

fråga

i åldern 16-21 år och möjligheter att

unga utvecklingsstörda

finna andra ekonomiska stödformer under gymnasietiden för dem. Vi har kunnat konstatera att ca 95 % av de utvecklings-

störda i åldern 16-20 år uppbär förtidspension/sjukbidrag.

Vi anser att denna nästan rutinmässiga pensionering måste

och andra handikappade ungdo-

upphöra. utvecklingsstörda

mar skall inte pensioneras under sin utbildningstid. Studiestöd och ekonomisk trygghet för handikappade elever är en sammansatt fråga som berör många ämbets-

SÖ, UHÄ, AMS, riksförsäkringsverket samt

verk, exempelvis

centrala studiestödsnämnden. l finns en olika

dag mängd

som bör samordnas, förutom att ge ekonomisk

regelsystem

trygghet utan att använda pensionering.

Vi föreslår att behovet av ekonomiskt stöd under gymnaför handikappade elever utreds och att därvid

sieutbildningen

särskilt beaktas de mycket svårt handikappades merkostnader och framför allt när de bor hemma.

omvårdnadsbehov,

Man bör detta sätt ersätta förtidspension och skapa

på normala situationer för samtidigt som möjligheter

ungdomar

till där så behövs. Vi ser som den

kompensation måste ges en förlängning av vårdbidraget för naturligaste lösningen svårt handikappade ungdomar med

hemmaboende mycket

oförändrat och kanske t. o. m. ökat vårdbehov. Vårdbidraget skulle i fall eleverna är i 20-21 års ålder eller så

dessa utgå till

länge de går i gymnasieskola.

bör således inte förekomma så länge

Förtidspensionering pågår eller olika arbetsmöjligheter prö-

gymnasieutbildning

vas för en Först när det har visat sig att han/hon

ungdom.

inte kan få arbete bör prövning av pensionsfrågan ske,

något

vilket ett halvt till ett år efter avslutad skol-

kan innebära

gång.

Vi också att pension skall kunna vara vilande under

föreslår tre år, t. ex. vid anställning inom Samhällsföretagshögst

gruppen.

36 Sammanfattning

Under vårt har vi funnit att

utredningsarbete regler för

hanaikappersättning tolkas olika, särskilt

gäller det för personer med flera Vi föreslår därför handikapp. att riksförsäkringsverket får i uppdrag att särskilt se över

reglerna för

handikappersättning för denna grupp.

Beträffande det vill vi att det

statliga várdbidraget påpeka

behövs nya regler om för barn Vårdbidrag som bor i annat enskilt hem eller för barn som inte bor hemma, men där föräldern gör en vårdinsats. Vi har haft

påtaglig kontakt med

anhörigvårdskommittén (S 1979:1 1) i dessa frågor och vi förutsätter att våra synpunkter beaktas i dess

fortsatta

arbete. Vi föreslår också att får i

anhörigvårdskommittén uppdrag

att utreda för en

möjligheterna höjd åldersgräns för föräldrars

rätt tiilledighetför värd av barn-f. tillfällig sjukt n. 12 är. Vissa handikappade ungdomar över 12 år kan inte klara

sig själva hemma när de är sjuka.

Vi vill också att

anhörigvårdskommittén får i upprag att

utreda anhörigas rätt t/// och

ledighet kompensation för

lönebortfall vid vård av vuxna i

handikappade hemmet,

exempelvis vid sjukdom, då den

handikappade inte kan delta i

sin ordinarie

dagverksamhet.

Stöd till invandrare med

handikapp (9)

Särskilda krav måste ställas på utformning av stöd och service till invandrare och

handikappade deras familjer.

Hänsyn måste också tas till att invandrare inte

utgör någon

enhetlig grupp utan har sin i skiftande

bakgrund mycket

kulturer. Människors kulturella har stor

bakgrund betydelse för

deras av sitt behov av service

bedömning stöd, och vård.

Bakgrunden bestämmer också när och var sökes.

hjälp

Förväntningar på olika samhällsinsatser påverkas också av den vårdkultur som man blivit van vid.

Habiliteringsåtgär-

der kan t. ex. komma i konflikt med olika kulturellt

betingade

uppfattningar. Det kan gälla kost,

medicin, psykologisk och

pedagogisk stimulans och kan ha för

betydelse förmedlingen

av stöd och service till

handikappade invandrare och deras

3 7

Sammanfattning

familjer.

Vi har föreslagit att kunskaper om kulturella olikheter i synsätt på handikapp och handikappades situation skall belysas inom ramen för viss grund- och Särskilt

fortbildning.

bör det gälla de personalkategorier som förmedlar första

information, föräldrautbildning, kristerapi och annat stöd.

Fortbildningsinsatserna avser personal både inom

landsting

och primärkommuner, varför det kan vara lämpligt att utveckla samverkan mellan huvudmännen. lnvandrarverket och socialstyrelsen bör tillsammans med invandrar- och

handikapporganisationer framställa fortbildningsmaterial.

Behovet av särskild introduktion för att belysa kulturell bakgrund bör uppmärksammas i samband med insatser för enskilda handikappade invandrare t. ex; i korttidshem eller på

dagcenter.

Ytterligare ansträngningar bör även göras för att undanröja

språkliga hinder. Den samhällsinformation som ägnas handikappade och deras anhöriga bör översättas till de vanligaste invandrarspråken i enlighet med det informationsansvar

som ligger på varje myndighet. Socialstyrelsen bör framställa

information om vilket stöd handikappade och deras anhöriga kan få från olika samhällsorgan i Det är också

Sverige.

önskvärt att landsting resp. kommun kompletterar med

informationsmaterial som belyser lokala förhållanden.

Det är väsentligt att tolkhjälp är tillgänglig för handikappa-

de invandrare. De krav som kommerskollegium uppställerför

auktorisation av s. k. sjukvärdstolkar bör också uppta aktuella kunskaper om olika handikapp och samhällets

stödåtgärder.

Vi föreslår vidare att socialstyrelsen utvecklar modeller för försök med s. k. kontaktassistenter eller kulturöversättare inom handikappomsorg på liknande sätt som inom hälsooch sjukvård på vissa orter.

Vi har också behandlat frågor om hemspråksundervis-

ningens utformning och kvalitet. Vi föreslår att hemspråks-

undervisningen blir föremål för fortsatt utvecklingsarbete

med skolöverstyrelsen som ansvarig och nämner bl. a. särskilt frågan om hur hemspråksundervisning skall kunna erbjudas på orter med få invandrare.

Beträffande många åtgärder saknas kunskaper om under-

38 Sammanfattning

lag. Vi anser att det kan vara lämpligt att t. ex. den ärliga

redovisningen till tillsynsmyndigheterna också upptar upp-

gifter om insatser med särskild inriktning på invandrare med

handikapp.

Forskning (7 0)

För att nå ökad kunskap om de här aktuella

handikappgrup-

perna och om hur insatserna för dem bör utformas krävs

omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser (FoU).

Dessa insatser kan enligt vår mening karaktäriseras som

ett sektoriellt avgränsat forskningsområde. En precisering av

kan vara - som faller inom

forskningsomrädet forskning

habiliteringsnämndens ansvarsområde. Vi utgår därvid från

personkretsen för särskilda omsorger. Denna forskning

då till olika -

anknyter vetenskapliga discipliner medicin,

pedagogik, psykologi, sociologi, teknik men också till ekono-

mi, juridik, filosofi och språkvetenskap.

Eftersom ansvaret för samhällets insatser för dessa handikappgrupper liksom hittills kommer att vara delat mellan kommuner, landsting och staten, förordar vi att en fristående

programgrupp skapas för in/t/ering av forskning. Program-

gruppen kan bestå av representanter för - forskarna - huvudmännen - arbetsvärden -

personal

-

intresseorganisationer

-

statliga myndigheter

-

Handikappinstitutet.

Den väsentliga delen av gruppens arbete bör utföras av ett särskilt sekretariat som i sitt arbete mäste bygga på omfattande och nära kontakter med alla berörda.

Ansvaret för habilitering av handikappade barn samt

insatser för barndomspsykotiska och utvecklingsstörda lig-

ger till stor del på landstingen. Men stat och kommuner delar

detta ansvar särskilt vad gäller socialtjänst, undervisning och

arbetsvård. Vi räknar med att olika organ som hittills kommer

Sammanfattning 39

att finansiera som kan bli en följd av den föreslagna

projekt

programgruppens aktiviteter.

om hur skall finansieras har

l överväganden forskningen

det också framstått som att ett delansvar läggs på

rimligt

huvudmännen. kring den egna verksamheten,

Forskning

i form av och äterföring, bör i avsevärd

främst utvärdering

kunna finansieras av huvudmännen varför sig för

omfattning

verksamhetsområde. För områden där flera huvudmän resp. samarbetar bör finansiering åstadkommas.

gemensam

att den här aktuella forskningen, när det Vi konstaterar av berör en rad discipliner i första

gäller utförandet forskning,

medicinska, tekniska och

hand inom beteendevetenskapliga,

områden. Flera program torde kräva

socialvetenskapliga

insatser. lnte minst detta

genuint tvärvetenskapliga gäller

den samordnade habiliteringen, varför vi förordar frågor kring

av en särskild i habilitering med tvärveinrättande professur

tenskaplig inriktning.

En inom det här aktuella området måste

utbyggd forskning emellertid från och utvecklas kring de personer som på utgå

kort sikt kan Det mest aktuella problemet är att engageras. förhindra att nu verksamma forskare lämnar fältet på grund

av bristande ekonomiska och organisatoriska förutsättningar

för Det innebär att forskningen, åtminstone på

forskningen.

kort fär den profil som bestäms av tillgången på sikt, forskare.

Persona/utbildning (7 7 )

Alla måste utbildning och information få

medborgare genom

insikt i vad ett kan innebära. Vi vill därför

handikapp

behovet av ett ökat samhällsansvar för en

understryka

allmän om handikappades livssitua-

kunskapsförmedling

tion. att ingår i basut-

Det är också viktigt handikappkunskap

för som i sitt arbete berörs av

bildningen yrkeskategorier

Det är en förutsättning för att

handikappades situation.

samhällsservice skall vara tillgänglig för alla. är det dock att de som arbetar närmast

Mest betydelsefullt har utbildning för sina väsentliga uppgifter. handikappade

40 Sammanfattning

Det är också en för att garantera kvalitet i olika

förutsättning

insatser som vi tidigare föreslagit. Så många av vårdpersonalen inom omsorgsverksamheten är utan att vi utbildning betecknar situationen som alarmerande. Genom olika undersökningar har vi erfarit att ca 55 % av aII vårdpersonal vid landets vårdhem och specialsjukhus saknar utbildning för sitt arbete, 20 % har en ettårig utbildning som består av en grundkurs + en påbyggnadskurs. Den leder inte till vidareutbildning inom området. Därför övergår många t. ex. till arbete och utbildning inom psykiatrisk vård. Vi vill förbättra denna situation genom att föreslå - en inom tvåårig utbildning gymnasieskolan, - en två- eller som treterminersutbildning gymnasial specialkurs (beroende av yrkesverkpå omfattning tidigare samhet inom området), - en vi ettårig gymnasial specialkurs (denna ser som en etapp för att nå fram dels till den tvååriga utbildningen, dels till de längre kurserna för dem som i gymnaej gått sieskolan). Vi pekar också på att insatser måste göras för att förbättra introduktion och fortbildning, i synnerhet inom de områden som berörs av våra förslag i tidigare kapitel. Enligt våra överväganden bör SÖ få i uppdrag att i samarbete med de båda kommunförbunden och socialstyrelsen snara åtgärder som kan leda till beslut om en

vidtaga

ettårig utbildning som lägsta godtagbara utbildningsnivå för personal inom handikappomsorg och samtidigt verka för att en tvåårig utbildning skall inrättas. Vi föreslår också att skolöverstyrelsen får i att uppdrag göra en läroplansöversyn, en inventering av utbildningsbehoven och en plan över ökning av antalet utbildningsplatser under en femårsperiod. Utbildningsplaner bör också upprättas inom varje landsting och delges de lokala tillsynsorgan som vi föreslår inrättade (13). Vi har också konstaterat att lärare både inom gymnas/a/a och eftergymnas/a/a várdutbi/dn/ngar har brister i sin utbildning och sina yrkeslivserfarenheter inom området handi-

kappomsorg. Ofta har de en sjukvårdsinriktning. Vi har

föreslagit att UHÄ skall göra en särskild översyn av denna situation.

Utbildningsituationen för lärare inom särsko/an är bättre än för vårdpersonalen, men inte utan brister. Vi föreslår därför att UHÄ skall göra en total översyn av grundutbildningen.

E/evass/stenter gör betydelsefulla insatser för handikappa-

de elever inom skolan. Fortbildning för dem anordnad av

lokala skolstyrelser är en viktig angelägenhet.

Personal vid dagcenter har behov av kompletterande utbild-

ning i bl. a. handikappkunskap. Mot bakgrund av våra förslag

om dagcenterföreslår vi en gymnasial specialkurs omfattan-

de en termin samtidigt som vi pekar på möjligheten att ordna

utbildning som enstaka kurser inom högskolan.

Vi har särskilt framhållit vikten av att utbildning kommer till

stånd för den personal som i tvärfackliga arbetslag skall vara

verksamma för barndomspsykotiska. Vi föreslår bl. a. att UHÄ skall utreda utbildning för lärare m. fl. kategorier inom detta område. På eftergymnasial nivä föreslår vi tillvalsku rser

i handikappkunskap (minst 5 poäng) för en rad yrkeskatego-

rier, bland dem socialarbetare, logopeder och psykologer.

Huvudmannaskap och ekonom/ska konsekvenser (7 2) I detta kapitel redovisas överväganden om vilka huvudmän som bör ansvara för boendeformer, undervisning, arbete/sysselsättning och fritid. Vi föreslår att huvudmannaskapet för särskilda omsorger skall ligga på landstingen, men beträffande undervisning, fritidsverksamhet och enskilt boende bör kommunerna helt eller delvis ha ansvaret. När det gällerförmedling av arbetstillfällen och erbjudande av arbete

inom Samhällsföretagsgruppen har staten ansvar.

För finansieringen av dagens omsorger svarar landstingen

till stor del. Något speciellt statsbidrag för boendeomsorger,

sysselsättning och dagcenter eller stöd till familjer finns inte.

Vi finner inte heller anledning att föreslå något nytt statsbidrag t. ex. till följd av att personkretsen för dessa omsorgsformer numerärt kommer att omfatta fler. Många av dem som tillkommer finns redan i dag inom andra vårdgrenar

under Iandstingskommunalt huvudmannaskap. En annan

konsekvens av våra förslag är att lämnar ifrån

landstingen sig

huvudmannaskapet för särskolan och därmed också ansvaret för särskolans finansiering.

Denna huvudmannaskapsförändring böri likhet med andra

regleras med beaktande av att berörda huvudmän efter reformen skall ha oförändrade ekonomiska nettokostnader

(kostnadsneutralitet). Vi föreslår därför att statsbidragen till

kommunerna får utbetalas efter nuvarande normer för klasser och grupper inom särskolan, men på nivå som

(procent)

gäller för grund- och gymnasieskolan. För resterande kost-

nader för särskolan förordar vi mellan kommu-

förhandlingar ner, landsting och staten så att kostnadsneutralitet i princip

åstadkommes. Andra huvudmän som är verksamma inom

personkretsen

för vår utredning, t. ex. studieförbund och folkhögskolor, bör

få statsbidrag och kommunala bidrag enligt de

beräknings-

grunder som gäller i dag. Den verksamhet som vi här

huvudsakligen tänker på är vuxenundervisningen.

77//syn (73)

l likhet med vad som gäller för sjukvård, socialtjänst och

undervisning finner vi det nödvändigt med regler om statlig

och lokal tillsyn över verksamhet LHO.

landstingens enligt

De statliga organens tillsyn övergår alltmer från att ha ett

kontrollsyfte till att innefatta övergripande av mera uppgifter rådgivande karaktär. Detta bör även gälla habiliteringsnä mn-

dernas verksamhet, där vi föreslår att socialstyrelsen skall

vara tillsynsmyndighet.

Våra förslag innebär att ansvaret för av

undervisningen

utvecklingsstörda förs över till det allmänna skolväsendet,

som regleras av skollagen. Skolöverstyrelsen och länsskol-

nämnderna bibehåller därvid nuvarande tillsyn. Dock övergår tillsynen över inackorderingshem och elevhem för särskol-

elever på socialstyrelsen.

Vid socialstyrelsens tillsyn bör uppmärksammas både

frågor om den enskildes rättssäkerhet och

medinflytande

samt personalens arbetssituation och kompetens. Vi föreslår också att i samråd med

landstingskommunerna

skall upprätta plan för verksamheten primärkommunerna

LHO. Planerna skall redovisas för socialstyrelsen.

enligt skall i sin tur landstingen underlag för Socialstyrelsen ge

och verka för att det blir en enhetlig praxis i

plane ringen

skall vaka över att den

landet. Samtidigt socialstyrelsen

av olika mellan huvudmän-

enskilde på grund uppfattningar

inte miste om insatser som denne

nen om ansvarsfrågor går

är i behov av. att bör utfärda allmänna råd

Vi anserockså socialstyrelsen

av de särskilda omsorgerna samt om

bl. a. om utformningen

de som bör ställas på olika personalkatego-

kompetenskrav

rier. På framhåller vi som särskilt viktigt

undervisningsområdet

att vakar över att undervisningsformerna tillsynsorganen

elevernas behov både i pedagogiskt och socialt

tillgodoser

avseende.

Den lokala tillsynen kan bäst tillgodoses genom landsting-

Vi föreslår därför att habiliteringsnämnderna

ens egna organ. utser en enskild ledamot eller en grupp av personer

antingen

l de sistnämnda grupperna bör

för att lokalt utöva tillsyn.

Det kan också vara att

alltid ingå en förtroendeman. lämpligt

en av de utses efter förslag från de handikappades

övriga

Vi tror att en i regel kan göra en

organisationer. tillsynsgrupp

än en ensam tillsynsman. I tillsynsmera allsidig bedömning

skall att bedöma materiell standard, verk-

uppgifterna ingå

samhetens innehåll och kvalitet samt personalens utbildning

och arbetsmetoder. föreslår vi att landstingens förtroendenämnder

Slutligen

utökade till att även omfatta

skall få sina arbetsuppgifter

verksamhet.

habiliteringsnämndernas

Vård oberoende av samtycke (14)

innehåller om vård i vårdhem och

Omsorgslagen regler

oberoende av Vidare finns det i

specialsjukhus samtycke.

särskilda om för sinnesslöa

brottsbalken regler påföljder

innebärande dels att dessa inte skall dömas

lagöverträdare,

kan överlämna den dömde till till fängelse, dels att domstolen

vård på specialsjukhus.

Barn och unga. Vi finner inte att det behövs om

nägra regler omhändertagande av utvecklingsstörda eller andra handi-

kappade barn och ungdomar utöver i

generell reglering

LVU. Vuxna. Omsorgslagens regler om vård oberoende av

samtycke gär tillbaka pä en uppfattning om utvecklingsstör-

da, som inte stämmer överens med våra Vi dagars synsätt. har kommit till den slutsatsen att det- liksom i Danmark och - bör vara att undvara

Norge möjligt särskilda tvängsregler

för utvecklingsstörda. Men vi framhåller också att den nya

lagstiftningen bör ses som en försökslagstiftning, som efter

en tid skall utvärderas.

Våra ställningstaganden framför allt

bygger på följande.

Det förekommer numera i allt mindre att man

utsträckning

med tillämpning av beslutar om vård obero-

omsorgslagen

ende av samtycke.

l de fall som förekommer rör det ofta om som sig personer

är psykiskt sjuka eller som har mycket svåra psykiska

störningar. Vi anser att dessa personer i sitt akuta

sjukdoms-

tillstånd skall behandlas inom den värden för att

psykiatriska

sedan kunna slussas över till Detta

omsorgsverksamheten.

kräver ett organiserat samarbete dem emellan. l andra fall, när det gäller dem som inte kan ta värd om

sig

själva råder nu andra förhållanden än

tidigare. Utvecklings-

störda kommer tidigt i kontakt med och omsorgerna upplever sig ofta ha nytta av de insatser som En äldre tids

erbjuds.

institution kunde på ett helt annat sätt väcka hos

motvilja

både utvecklingsstörda och deras

anhöriga.

För att tvångsingripande skall kunna undvikas krävs dock att man tar hänsyn till den önskemål då

utvecklingsstördes

insatserna erbjuds. En situation som kräver särskild uppmärksamhet är när vuxna, gravt skall

utvecklingsstörda flytta

från sina föräldrar eller annars står inför en i sin

förändring

boendesituation. Här bör de utvecklingsstörda och deras anhöriga konkret men varsamt förberedas pâ den förändrade situationen och få tillfälle att korttidsvård t. ex. genom vänja sig vid den.

Lagäverträdare. Det är inte vanligt att utvecklingsstörda

begår brott. Förebyggande åtgärder kan större effekter

ge

4 5

Sammanfattning

hos utvecklingsstörda med sociala anpassningsproblem än

hos andra. När utvecklingsstörda undantagsvis begår brott är

det i regel fråga om lindrigt utvecklingsstörda.

Vi föreslår att möjligheten att överlämna till särskild vård

på specialsjukhus skall tas bort.

Vi ansluter oss till ett uttalande av den s. k. Bexeliuskommittén, där det sägs att påföljder inom kriminalvården bör kunna komma ifråga om vid en samlad bedömning, habiliteringsbehovet bäst anses kunna tillgodoses där. Stor försiktighet bör dock iakttas, och kriminalvården bör kunna differentiera sina åtgärder utifrån utvecklingsstördas särskilda behov.

När utvecklingsstörda som är psykiskt sjuka begår brott

bör de under samma förutsättningar som gäller för andra kunna dömas till sluten psykiatrisk värd. Det är då angeläget att det inom psykiatrin finns en beredskap att ta hand om dessa människor. Detta sker lämpligen genom att ett av de_

psykiatriska sjukhusen inom resp. sjukvårdsregion får såda-

na resurser.

Lags tiftning l 75)

Som förut nämnts föreslår vi att landstingens uppgifter

anges i en särskild lag, lagen om vissa handikappomsorger

(LHO).

LHO är en pluslag, dvs. den fritar inte något samhällsorgan

från de skyldigheter som det har mot medborgarna enligt

någon annan lagstiftning. Lagen ersätter omsorgslag, elev-

hemslag och omsorgsstadga.

De särskilda reglerna om undervisning av utvecklingsstör-

da och barndomspsykotiska som vi anser behövs införs i skollagen. Därför saknas bestämmelser om undervisning i LHO.

Vi föreslår även ett tillägg till 21 § socialtjänstlagen, som betonar socialnämndens ansvar för människor med svårar-

tade handikapp.

Slutligen föreslår vi ändringar i brottsbalken m. fl. författ-

ningar.

Genomförande (7 6) I kapitlet redovisas vår uppfattning om förberedelserna för förslagens genomförande, konsekvenser av ändrat huvud-

mannaskap för Särskolan, ledning och tillsyn av grupphem,

omsorgsplanens giltighet samt godkännande av verksam-

het. Vissa frågor beträffande diarium etc. samt innebörden av avgiftsfria särskilda omsorger kommenteras även.

Kostnader för genomförande av kommitténs förs/ag (7 7) l detta kapitel med tillhörande (lll) har vi försökt

bilaga

beräkna de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag om de genomförs fullt ut. Det har dock inte varit möjligt att

göra

en exakt och detaljerad beräkning utan här visas en

ungefär-

lig kostnadsnivå. Vi har inte heller ansett oss ha anledning att beräkna andra kostnader än de som direkt följer av våra förslag i detta betänkande Utvecklingsplaner som finns enligt nu gällande lagstiftning har sålunda inte kostnadsmässigt beräknats.

De sammanlagda driftkostnaderna för stat, landsting och

kommuner beräknas öka med ca 280 kr. - räknat i

milj.

gällande pris- och penningläge 1980-1 1-01. Detta kan

jämföras med nuvarande driftkostnader för de omsorger om utvecklingsstörda som landstingen är huvudman för och som staten bidrar till genom Dessa uppgick till ca

statsbidrag.

3 800 milj. kr. âr 1979. Dessutom bör beaktas att flera av förslagen endast kan och bör genomföras successivt under

en längre tidsperiod med början 1983/84 då vi föreslår att

vårt lagförslag skall träda i kraft.

Om samtliga våra förslag skulle genomföras under en

10-ärsperiod skulle de inte leda till några driftkostnadsökningar för landstingens del, indragen eller awecklad verk-

samhet skulle i princip kunna kompensera nytillkommande.

Vi är dock medvetna om att det här är fråga om ett komplicerat reformarbete, där avveckling av olika omsorgsformer inte alltid kan i takt med av

ligga nyetablering

särskilda omsorger.

För primärkommunerna kan driftkostnaderna successivt beräknas öka med ca 73 milj. kr. (exkl. förslaget om ändrat

SOU 1 981227 Sammanfattning 47

huvudmannaskap för särskolan) som en följd av kommitténs

förslag.

Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag för statens del kan sägas att ungefär hälften av merkostna-

derna är hänförliga till den ökade sysselsättningen vid

Samhällsföretag. Denna ökade sysselsättning av arbetshan-

dikappade har riksdagen egentligen redan ställt sig

bakom.

Reservationer och särskilda yttranden Reservationer har bl. a. framförts mot förslagen om ändrat

huvudmannaskap för särskolan (Samuelsson/Wiklund),

avveckling av vårdhem samt ekonomiska konsekvenser av

utredningsförslagen (Swartling).

Särskilda yttranden har avgivits om godkännande av

inrättning, för regeringen att meddela före-

bemyndigande

skrifter, elevhemsverksamheten, skolverksamheten för psykotiska barn, personliga vårdare, personkretsen för särskilda omsorger om barn och ungdomar m. fl. frågor.

om vissa

Lag handikappomsorger

Härigenom föreskrivs följande.

Inledning 7 § l denna lag ges bestämmelser om Iandstingskommunens ansvar för särskilda omsorger om

1. handikappade barn och ungdomar under 20 år;

2. vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller barndomspsykos eller med annan bestående och betydande intellektuell funktionsnedsättning; som inte beror av åldrande eller psykisk sjukdom.

I lagen ges även bestämmelser om landstingskommuns skyldig-

het att samordna samhällets insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar och att i övrigt samverka med andra samhällsorgan när det gäller behovet av insatser för människor med handikapp. 2 § Bestämmelserna i denna lag inskränker inte det ansvar som varje korr. nun enligt lagstiftningen om socialtjänst harför stöd och hjälp ät alla- människor som vistas i kommunen.

Lagen inskränker inte heller det ansvar som gäller enligt lagstiftningarna omhälso- och sjukvård eller skola eller enligt annan

lagstiftning.

3§ Landstingskommunens ansvar gäller människor som är bosatta inom landstingskommunen eller annars varaktigt vistas där.

Människor som vistas i landstingskommunen under en kortare tid skall ges det stöd som de omedelbart behöver.

Landstingskommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av en habiliteringsnämnd; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Verksamhetens má/ 4§ De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge handikappade människor möjlighet att leva som andra och att ge dem goda

i 50 Lag om vissa

handikappomsorger

levnadsbetingelser i gemenskap med andra.

Omsorgerna skall vara inriktade på att utveckla den enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad på respekt för människornas självbestämmanderâtt och integritet.

Särskilda omsorger

5§ Till särskilda omsorger hör att tillhandahålla

1. rådgivning, omvårdnad och annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson;

2. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig;

3. hem för korttidsboende i syfte av avlösa i vård och

anhöriga

tillsyn;

4. bostad i annat enskilt hem eller i grupphem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet;

5. bostad i grupphem för vuxna.

Rätten till särskilda omsorger 6 § Handikappad som behöver stöd och hjälp i sin livsföring har av habiliteringsnämnden rätt till särskilda omsorger enligt denna lag; om hans behov inte tillgodoses på något annat sätt.

Den handikappade skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäkras rimliga levnadsvillkor. Omsorgerna skall utformas så att de stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

Habi/iteringsnämndens övriga uppgifter

7 § Habiliteringsnämnden skall göra sig förtrogen med behovet av särskilda omsorger och andra insatser hos människor med handikapp som sägs i 1 § första stycket.

Nämnden skall när det behövs se till att annan huvudman får vetskap om handikappads behov av andra insatser. 8 § Habiliteringsnämnden skall se till att

landstingskommunens

egna och andra huvudmäns insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar samordnas och att barnen och ungdomarna och deras familjer får sina behov av stöd och hjälp allsidigt

tillgodosedda.

9 § Habiliteringsnämnden skall informera om verksamhetens mål och medel och om de handikappgrupper som den betjänar.

Nämnden skall verka för att människor med handikapp som sägs i 1 § första stycket kan utnyttja de tjänster och delta i den

Lag om vissa handikappomsorger 51

verksamhet som genom andra samhällsorgans försorg eller på något annat sätt står medborgarna till buds.

Riktlinjer för habi/iteringsnämndens verksamhet

I0§ De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov.

Omsorgerna skall utformas så att de är lätt tillgängliga för de människor som behöver dem.

77 § Habiliteringsnämnden skall när det är lämpligt samverka med

handikapporganisationer.

72 § Bostäder som habiliteringsnämnden tillhandahåller skall vara utformade på ett sätt som så nära som möjligt överensstämmer med hur andra människor bor samt tillgodose de särskilda krav som föranleds av handikappet.

Barn och ungdomar som inte kan bo i sitt föräldrahem skall i första hand erbjudas bostad i ett annat enskilt hem.

13§ För daglig verksamhet skall habiliteringsnämnden ordna

dagcenter med uppgift att bereda handikappade möjlighet att delta i samhällslivet och där så är möjligt förbereda en till

övergång

förvärvsarbete.

74§ Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv.

När det är lämpligt skall samråd ske med vårdnadshavare eller annan närstående; med kontaktperson; särskilt förordnad god man eller förmyndare.

Om det är fråga om insatser av större betydelse för den handikappades livsföring; skall godkännande även inhämtas av vårdnadshavaren; om den handikappade är under 15 år. Är handikappad; som har fyllt 15 år; inte i stånd att uttrycka en egen vilja; skall sådana insatser godkännas av förmyndare eller av särskilt förordnad god man.

75.5 Nämnden skall anmäla till Överförmyndaren när handikappad kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyndigförklaring bör kunna hävas eller en god man

entledigas.

76 § Om insatser i vissa fall utan samtycke föreskrivs i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Planering

17 § Landstingskommunen skall upprätta en plan för verksamheten enligt denna lag.

52 Lag om vissa

handikappomsorger

Planen skall upprättas efter samråd med kommunerna inom Iandstingskommunen. Den skall redovisas för

socialstyrelsen.

Kostnader

78§ Avgift utgår inte för särskilda denna

omsorger enligt lag.

Handikappade som uppbär folkpension i form av förtidspension eller ålderspension eller som har inkomst av förvärvsarbete skall dock när de har stadigvarande bostad på

Iandstingskommunens

bekostnad erlägga skäliga avgifter för kost och de logi enligt grunder som landstingskommunen bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende förbehålls medel för sina

tillräckliga

personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

Ledningen

79§ Landstingskommunen får tillsätta en särskild

habiliterings-

nämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara

habiliterings-

nämnd. Landstingskommunen får tillsätta ett eller flera särskilda organ för att under habiliteringsnämnden leda verksamheten; vart och ett för sin del; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 kap.

14 § kommunallagen (1977:179).

20§ Följande bestämmelser i 3 kap.

kommunallagen (1977:179) gäller i tillämpliga delar habiliteringsnämnd

eller organ som sägs i 19 §. 2 § om antalet ledamöter m. m., 3 § första stycket om valbarhet m. m., 4§ om rätt till ledighet från

anställning,

5 § första stycket om mandattid; 5 § tredje stycket om verkan av Iedamots

avgång;

6 § om ordförande och vice ordförande, 7 § om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid sammanträde; 8 § om suppleants tjänstgöring m. m., 9 § om beslutsförhet och jäv; 10 § om beslutsförfarande och protokoll m. m., 1 1 § om delgivning m. m., 12 § om och

reglemente delegation.

Til/syn m. m.

27§ Socialstyrelsen har tillsyn över

landstingskommunernas

verksamhet enligt denna lag.

Lag om vissa handikappomsorger 53

Om den lokala tillsynens utformning beslutar habiliteringsnämnden. 22§ Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för att trygga enskilda människors säkerhet i de särskilda omsorger som tillhandahålls med stöd av denna lag. 23§ Vill en enskild person eller en sammanslutning i särskilda fall driva sådan verksamhet som anges i 5 § 2-5 för människor med handikapp som avses i denna lag; skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen. Är det fråga om sommargårdsverksamhet eller annan liknande verksamhet för kort tid; skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen.

Tillstånd enligt första stycket får inte lämnas utan att habilite-

ringsnämnden i den landstingskommun där verksamheten skall

bedrivas har tillstyrkt denna.

Verksamhet som avses i första stycket skall stå under löpande

tillsyn av habiliteringsnämnden. Nämnden skall regelbundet

inspektera verksamheten. 24 § Crn det föreligger något missförhållande inom en verksamhet som avses i denna lag, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhällandet.

Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte efterkoms; får socialstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

Är det fråga om verksamhet som enligt 23 § första stycket skall

av länsstyrelsen; skall beslut om föreläggande eller

godkännas

förbud i stället fattas av länsstyrelsen.

Övriga bestämmelser 25§ Bestämmelserna om barns talerätt m. m. i 56 § socialtjänst-

(1980:620) har motsvarande tillämpning i mål och ärenden

lagen

enligt denna lag.

26§ Habiliteringsnämndens beslut i ärende enligt 6 § överklagas

hos länsrätten genom besvär.

Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut i ärenden om tillstånd

23§ eller om föreläggande eller förbud enligt 24§ får

enligt

överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut om föreläggande eller förbud enligt 24 § och kammarrättens motsvarande beslut gäller omedelbart. 27§ Den som är eller har varit verksam inom enskild verksamhet som avses i 23 § första stycket får inte obehörigen röja vad han

därvid har erfarit om någons förhållanden. personliga l det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

sekretesslagen (1 98021 00).

28§ Till böter döms den som 1. utan tillstånd driver enskild verksamhet som avses i 23§ första stycket; 2. i strid mot förbud som har meddelats 24§ fortsätter

enligt

verksamheten. Allmänt åtal får väckas endast om gärningen har anmälts till åtal

av habiliteringsnämnden; länsstyrelsen eller socialstyrelsen.

29§ Vad som sägs i denna lag om skall

landstingskommun

tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon

landstings-

kommun.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träderi kraft den Genom lagen upphävs 1. lagen (1967:940) angående omsorger om vissa utveck-

lingsstörda;

2. lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m. fl., 3. stadgan (1968:146) angående om vissa omsorger

utvecklingsstörda.

2. Inom varje landstingskommun får kommunerna och landstingskommunen gemensamt besluta att landstingskommunens huvudmannaskap för särskolan skall bestå längst till tre år efter det att denna lag trätt i kraft. Bestämmelserna i och

omsorgslagen

omsorgsstadgan beträffande särskolan skall under denna tid äga fortsatt giltighet, dock skall i stället för var som sägs i 27 §, 29 § och 32 § omsorgslagen om prövning av vissa frågor av beslutsnämnd gälla att frågorna i stället skall prövas av länsskolnämnd. 3. Bestämmelserna i 5 § punkterna 4 och 5 om tillhandahållande av bostad i grupphem får tills vidare även avse bostäder i vårdhem och specialsjukhus som finns inrättade vid denna lags ikraftträdande. 4. Om det i lag eller annan hänvisas till en föreskrift

författning

som har ersatts genom en bestämmelse i denna i lag, tillämpas stället den nya bestämmelsen.

Specialmotivering

Vårt förslag innebär att den nuvarande lagen (1 967194) angående

om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ersättas av en omsorger helt lag; kallad Lag om vissa handikappomsorger (LHO). Till

ny skillnad från den nuvarande omsorgslagen innehåller LHO inga bestämmelser om undervisning. De särskilda undervisningsbestämmelser som har ansetts nödvändiga för de grupper som omfattas av LHO har i stället tagits in i skollagen (1962:319). Personkretsen i LHO är något utvidgad jämfört med omsorgslagen. LHO ersätter även lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m. fl.

LHO har liksom socialtjänstlagen (1980:620, SoL) delvis karaktär av ramlag. Även i övrigt har LHO lånat flera drag av SoL.

är särskilt framträdande om man jämför LHO

Ramlagskaraktären med nuvarande författningsbestämmelser i omsorgslagen och

stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda.

Vi lägger inte fram något författningsförslag som skall ersätta

omsorgsstadgan. Behovet av regeringsföreskrifter torde fä prövas

sedan betänkandet har remissbehandlats. Inte heller har vi utformat något förslag till ändringar i förordningen (1977:537) om grundutbildning för vuxna som föranleds av vårt förslag att slopa det nuvarande undantaget beträffande utvecklingsstörda i 2 § p 1 denna Även i övrigt kan våra förslag påkalla ändringar i

förordning.

skilda regeringsförfattningar.

Förslaget till lag om vissa handikappomsorger

/n/edn/ng

1 §

l denna lag ges bestämmelser om landstingskommunens

ansvar för särskilda omsorger om

1. handikappade barn och ungdomar under 20 år;

2. vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller

barndomspsykos eller med annan bestående och betydande

56 Specialmøtiver/ng

intellektuell funktionsnedsättning; som inte beror av åldrande eller psykisk sjukdom. l lagen ges även bestämmelser om

Iandstingskommunens

skyldighet att samordna samhällets insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar och att i övrigt samverka med andra samhällsorgan av insatser när det gäller behovet för människor med handikapp.

Bestämmelser om stöd; hjälp och andra insatser för handikappade människor finns på flera håll i lagstiftningen, framför allt den som reglerar den kommunala socialtjänsten. Enligt SoL har primärkommunen ett ansvar för sociala insatser åt alla människor som vistas i kommunen. Dessutom innehåller SoL i 21 § särskilda bestämmelser om omsorger om människor med handikapp. LHO är en pluslag som reglerar det särskilda ansvar för vissa handikappomsorger som bör vila på Iandstingskommunen också i fortsätt-

ningen.

Första stycket anger den personkrets som

Iandstingskommu-

nens ansvar för särskilda omsorger gäller för. särskilda

Begreppet

omsorger understryker att det är fråga om plusinsatser som Iandstingskommunen skall svara för vid sidan om dem som är en uppgift för framför allt den kommunala socialtjänsten. Enligt den första punkten gäller ansvaret för särskilda omsorger alla handikappade barn och under 20 år. Det innebär att

ungdomar

vi har ansett det riktigt att för dessa föreslå samma

åldersgrupper

ansvar; oberoende av om handikappet består i

utvecklingsstörning

eller barndomspsykos eller i t. ex. ett rörelsehinder eller något annat fysiskt handikapp. Det är behovet av särskilda som skall omsorger vara avgörande; inte orsaken till detta behov. med l jämförelse nuvarande omsorgslag innebär detta en av personkret-

vidgning

sen. Men i förhållande till landstingens nuvarande åtaganden enligt

omsorgslagen; elevhemslagen och sjukvårdslagen och den service

landstingen byggt upp kring rörelsehindrade och annars fysiskt handikappade liksom kring hörselskadade och synskadade barn och ungdomar ligger utvidgningen av personkretsen inom ramen för landstingens nuvarande insatser för handikappade barn och ungdomar. Genom att vi föreslår ett samlat ansvar för förskola och undervisning hos primärkommunen - även för utvecklingsstörda barn - och då vi utgår från att den nya

socialtjänstlagen lagt ett

starkare grundansvar hos primärkommunerna även för handikappade ungdomar; innebär landstingsansvar enl. första punkten snarare ett mindre åtagande än vad nuvarande föran-

lagstiftning

leder. Vi har också funnit det naturligt att reglera dessa handikappgruppers behov av stöd i denna lag. Samtidigt har vi funnit det

nödvändigt att handikappade barn med samma behov av hjälp måste få sådan oavsett hur deras behov är rubricerade. Rent praktiskt skulle det bli orimligt att, som sker idag; inom samma organisation lita till olika Iagstiftningar för barn med samma behov.

Det är inte heller så att alla handikappade barn och ungdomar kommer att behöva de särskilda insatser som habiliteringsorganisationen skall svara för. Flertalet av dem som kommer att ingå i organisationen behöver råd och stöd, som är en särskild omsorg enligt 5 § 1. De i 5 § ytterligare exemplifierade särskilda omsorgerna kommer att efterfrågas av ett mycket litet antal; utöver dem som redan i dag kan komma ifråga för dessa insatser.

Hem för korttidsboende kommer troligen att efterfrågas av samma familjer som i dag; och bostad i annat enskilt hem eller i grupphem av de barn och ungdomar som måste gå i skola utanför hemorten eller är mycket svårt handikappade. Det är vid sidan om vissa psykotiska barn och ungdomar samma barn som landstinget i dag ansvarar för. Med vårt förslag till personkrets för särskilda omsorger kan elevhemslagen för rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade upphöra. Den utvidgning av personkretsen som detta innebär i jämförelse med den nuvarande omsorgslagen har närmare motiverats i övervägandena under 4.2 och 5.6.

Eftersom vi har funnit att det ligger utanför vårt uppdrag att föreslå en lika heltäckande personkrets av vuxna människor med handikapp, har det varit nödvändigt att lägga fast en åldersgräns. 20-ärsgränsen torde i de allra flesta fall vara tillräcklig för att täcka de behov av särskilda omsorger som en handikappad människa har innan hon är vuxen. (Vi kan här också påminna om att vi föreslår att särskolplikten för vissa utvecklingsstörda i åldrarna 21-23 år skall slopas; se avsnitt 5.3.) Det hindrar inte att personer efter 20 års åldern kan behöva särskilt stöd t. ex. i sitt boende. Detta får dä ges med stöd av SoL. Äldersgränsen 20 är är högre än myndighetsâldern 18 år men överensstämmer med den gräns som man har valt i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Vi har förutsatt att Iandstingskommunerna i de få fall då 20årsgränsen ter sig för är beredda att ge fortsatta särskilda

låg

omsorger också utan förpliktelse i lag. Vi vill vidare peka på vårt förslag om en utredning av frågorna om vuxenlrelhabilitering.

Handikapp är ett begrepp som är relaterat till den omgivande miljön. Vi hänvisar till vad vi har sagt i denna fråga i kapitel 3.

l den andra punkten bestäms personkretsen för särskilda omsorger för vuxna människor med handikapp. Med psykisk utvecklingsstörning avses liksom i nuvarande omsorgslag en nedsättning i de intellektuella funktionerna som är hänförlig till en människas utvecklingsperiod, dvs. i allmänhet fram till 16-ârsâldern. I likhet

med andra grupper av handikappade som berörs av lagen;

gäller

givetvis ansvaret för särskilda omsorger bara dem som har behov av sådana. Det innebär att personer med lättare

utvecklingsstör-

ning; som-eventuellt med stöd av den kommunala -

socialtjänsten inte har ett sådant behov; faller utanför landstingskommunens ansvar

Gruppen vuxna människor med barndomspsykos har närmare beskrivits i kapitel 4 och bilaga IV. Den avseri korthet personer som i vuxen ålder har bestående effekter av psykoser som har debuterat i tidiga barnaår. Barndomspsykoser kan innebära en intellektuell funktionsnedsättning men behöver inte göra det.

Den tredje gruppen vuxna som omfattas av lagens bestämmelser om särskilda omsorger karaktäriseras däremot alltid av en intellektuell funktionsnedsättning; som är både bestående och betydande. Till gruppen hör människor som efter utvecklingsåren har fått en hjärnskada föranledd av olyckshändelse eller sjukdom. Dessa människor skall inte på något avgörande sätt skilja sig från utvecklingsstörda; de skall fungera som de och vara i behov av särskilda omsorger. Det har när det gäller denna grupp människor ingen betydelse när skadan uppkommit. l många fall är det skador som den enskilde har fått i förhållandevis unga år.

Människor med skador och behov som beror av åldrandet; t. ex. senil demens; ingår inte som framgår av lagtexten. Gruppen är vidare avgränsad såtillvida att den inte omfattar personer vars funktionsnedsättning beror av psykisk sjukdom. Därmed undantas givetvis först och främst dem som lider av en pågående psykisk sjukdom i mera inskränkt bemärkelse. Vidare undantas sådana missbrukare av alkohol eller narkotika som i dag tillhör den psykiatriska värden. Bland dessa finns personer som fått så omfattande skador att de lider av en bestående och betydande intellektuell funktionsnedsättning. Skälet till att denna grupp

missbrukare har undantagits är bl. a. att habiliteringsorganisatio-

nen inte har resurser för att ge adekvat stöd till dem.

l förhållande till omsorgslagen innebär LHO att

landstingskom-

munernas ansvar för vuxna vidgas något; genom att lagen stadgar om insatser för andra grupper än utvecklingsstörda. Detta är dock till stor del en formell vidgning; eftersom det rör om grupper som

sig

landstingskommunerna redan har eller tagit på sig ansvar för. Dessa människor; vars antal inte beräknas överstiga 2 000;

återfinns i dag som regel på landstingens behandlingsavdelningar

på längvårdskliniker eller psykiatriska sjukhus.

Andra stycket. Den nya lagen gäller inte bara omsorgsverksamheten. Vårt förslag om att landstingskommunen skall ha ett ansvar för att samordna habiliteringen inom ett län har reglerats i 8 §. l 7 och 9 §§ finns vidare bestämmelser som reglerar landstingskom-

Specia/mot/vering 59

munens samverkan med andra sa mhällsorgan. Förevarande stycke hänvisar till dessa övriga uppgifter för habiliteringsnämnden.

2 § Bestämmelserna i denna lag inskränker inte det ansvar enligt lagstiftningen om socialtjänst har som varje kommun för stöd och hjälp åt alla människor som vistas i kommunen. Lagen inskränker inte heller det ansvar som gäller enligt om hälso- och sjukvård eller skola eller enligt

lagstiftningarna annan lagstiftning.

Som vi har nämnt är LHO en pluslag. Erfarenheterna har tidigare varit att samhällsinsatser som skall komma alla medborgare till del inte alltid har lämnats dem som har omfattats av omsorgslag och härtill har varit att det har funnits en elevhemslag. Anledingen tveksamhet eller osäkerhet om dessa lagars innebörd och räckvidd För att undanröja varje sådan tveksamhet har vi i tillämpningen. ansett det lämpligt att i denna paragraf i inledningen markera lagens karaktär av pluslag. Första stycket. Den kommunala socialtjänsten har ett ansvar för att och stödja alla människor i kommunen. Detta ansvar

hjälpa

människor med handikapp likaväl som människor utan

gäller

särskilt handikapp. Dessutom innehåller lagstiftningen om socialsärskilda bestämmelser om omsorger om människor med tjänsten handikapp (21 § SoL). Här har man slagit fast att socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska; psykiska eller andra skäl möter svårigheter i sin livsföring får möjlighet att

betydande

delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Nämnden skall med andra ord verka för att de överordnade målen för all handikappomsorg om integration och normalisering fön/erkligas. Vidare 21 § SoL socialnämnden särskilt att medverka till älägger att den enskilde får en sysselsättning och att han får bo

meningsfull

som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd. pâ ett sätt Dessutom föreslår vi att 21 § SoL skall kompletteras när det gäller om människor med flerhandikapp eller särskilt svåra omsorgerna handikapp. Bestämmelsen i första stycket behandlar LHO:s förhållande till SoL. Den personkrets som omfattas av de särskilda omsorgerna LHO är primärt en del av samma personkrets som den som

enligt

SoL riktar sig till. Det betyder exempelvis att socialnämndens ansvar att bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet gäller barn likaväl som barn utan handikapp eller barn

utvecklingsstörda

med andra slag av handikapp. Habiliteringsnämnden kan genom den samordnade habiliteringen och dess distriktslag tillföra verksamheten kompletterande stöd för att tillgodose de handikappade

60 Spec/a/møtiver/“ng

barnens särskilda behov av t. ex. sjukgymnastik, kurativt, psykologiskt och medicinskt stöd utöver vad förskolan kan erbjuda andra barn. Habiliteringsnämnden skall däremot inte bistå med allmänt personligt stöd eller Ett annat undervisning. exempel på att personkretsarna sammanfaller kan vara socialnämndens uppgift enligt 21 § SoL att medverka till att en får en

handikappad person

bostad som är anpassad efter hans behov av särskilt stöd. Denna uppgift gäller också personer som tillhör LHO:s personkrets. Bara om handikappet är sådant att den enskilde behöver bostad av det slag som nämns i 5 § LHO får ansvar för

landstingskommunen

bostad åt den enskilda människan. Med lagstiftningen om socialtjänst avser vi inte bara själva socialtjänstlagen utan också lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU); som är en del av

lagstift-

ningen om socialtjänsten. Vi återkommer i kommentarerna till 14 och 16 §§ till förhållandet mellan LHO och LVU. Självklart kan det uppkomma gränsdragningsproblem i fråga om vem som skall svara för en insats. Vi förutsätter att

landstingskom-

munen och primärkommunerna skall lösa sådana gemensamt problem. De måste lösas så att den enskilda människan inte får sitta emellan. l arbetet med den plan för verksamheten som landstingskommunen skall upprätta efter samråd med kommunerna inom landstingskommunen (se 17 §) bör av dessa

många

problem kunna lösas. Vi utgår också från att kommunförbundet och landstingsförbundet vid behov skall finna gemensamma

utgångs-

punkter i hithörande frågor till ledning för

tillämpningen.

Andra stycket. Här markeras att LHO inte heller inskränker det ansvar som gäller enligt annan Framför lagstiftning. allt gäller det

hälso- och sjukvårdslagstiftningen. De särskilda

omsorgerna består; åtminstone historiskt; av insatser mellan någonstans socialtjänsten och sjukvården. Gränsproblemen i förhållande till hälso- och sjukvården har dock inte samma betydelse; eftersom såväl psykiatrisk vård som annan sjukvård har samma huvudman som de särskilda

omsorgerna. Landstingens sjukvårdsstyrelser

svarar dock för psykiatrisk och annan medicinsk vård åt LHO:s personkrets likaväl som åt andra länsinnevånare. LHO förutsätter nämligen inte att sådana resurser skall finnas hos

habiliterings-

nämnden. För skolan svarar i första hand primärkommunerna, ett förhållande som markeras av vårt att kommunerna

ytterligare förslag

skall ta över undervisningen också av

utvecklingsstörda. Grupp-

hem för barn och ungdomar skall dock

(elevhemsverksamheten) drivas av habiliteringsnämnden.

En särskild fråga som kommer av de olika upp på grund huvudmännens ansvar är vem som skall svara till för transporter

exempelvis dagcenterverksamhet. Sedan den nuvarande omsorgslagen kom till har kommunernas färdtjänst byggts ut. Vi utgår från att handikappade som tillhör personkretsen för de särskilda omsorgerna och på grund av sin begränsade förflyttningsförmåga borde vara berättigade till färdtjänst; oavsett om vederbörande fâr sina omsorger i övrigt från landstinget eller inte; också får de transporter som de behöver enligt samma regler som gäller för alla andra färdtjänstberättigade. För dem som inte är färdtjänstberättigade bör landstingskommunen ombesörja de transporter som kan behövas. Det kan vara lämpligt att denna fråga får en ytterligare belysning av de bägge kommunförbunden till ledning för

tillämpningen.

Som exempel från andra områden; där ett lagstadgat ansvar inte får anses inskränkt genom LHO; kan nämnas arbetsvården.

3 §

Landstingskommunens ansvar gäller människor som är

bosatta inom landstingskommunen eller annars varaktigt vistas där.

Människor som vistas i landstingskommunen under en

kortare tid skall ges det stöd som de omedelbart behöver.

Landstingskommunens uppgift enligt denna lag fullgörs av

en habiliteringsnämnd; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 14 § kommunallagen (1977:179).

kap

Första stycket. Landstingskommunens ansvar för särskilda omsorger gäller i första hand personer som är bosatta inom länet. Vi har emellertid ansett det önskvärt att inte strikt begränsa ansvaret till dem som kan anses bosatta inom landstingskommunen och därför föreslagit att ansvaret i samma mån skall gälla dem som varaktigt vistas där utan att bo. Vi tänker bl. a. på elever som går på en

folkhögskola utanför sitt hemlandsting. Det är naturligt att sådana

elevers behov av särskilda omsorger tillgodoses av vistelselandstinget under den tid de går i skolan och är hemifrån. Frågor om fördelningen av ansvaret mellan landstingen bör vid behov kunna lösas med hjälp av avtal av samma typ som utomlänsavtal inom sjukvården.

Andra stycket. Bestämmelsen har sin förebild i 3 § andra stycket förslaget till hälso- och sjukvârdslag (SOU 1979:78). En vistelse under en kortare tid kan gälla såväl en tillfällig genomresa som några månaders boende i en sommarbostad. Vistelselandstingskommunens ansvar är naturligtvis beroende av hur länge den enskilde vistas där. Men det är viktigt att handikappade liksom andra människor kan resa och vistas utanför sitt hemlandsting. Det landsting som de besöker bör då kunna ställa upp med de tillfälliga stödinsatser som de behöver omedelbart. Man kan även här peka

på de utomlänsavtal som gäller inom sjukvården.

Tredje stycket. Landstingskommunens uppgifter skall fullgöras av en nämnd; benämnd habiliteringsnämnd. l nämndens huvudsakliga uppgifter ingår att svara för habiliteringen av handikappade barn och ungdomar och särskilda omsorger för dessa samt för de vuxna handikappade som omfattas av lagen. Denna verksamhet har i betydande omfattning sin inriktning mot samlade pedagogiska; psykologiska och sociala insatser. Det naturliga är därför att landstingen har en särskild nämnd för detta. l 19 § har landstinget dock getts möjlighet att knyta verksamheten till någon annan landstingskommunal nämnd som har driftansvar.

Förslaget innebär med hänsyn till situationen i flertalet landsting att nuvarande omsorgsstyrelser går upp i

habiliteringsnämnderna.

Till dessa nämnder skall vidare gå över den verksamhet för habilitering av handikappade barn som inom vissa landsting ligger under sjukvårdsstyrelsen.

Landstingen är inte bundna att använda sig avjust benämningen habiliteringsnämnd. Det skulle i och för sig kunna finnas skäl att behålla beteckningen social nämnd; som är benämningen på omsorgsstyrelsen i många landsting. Vi anser emellertid att detta kan leda till förväxlingar med den primärkommunala socialnämnden och vill därför avråda från just denna benämning.

Vi har ansett att det inte behövs några särskilda regler för hur

habiliteringsnämnden skall ordna sin verksamhet. En viktig fråga

för nämnden blir att utforma regler för bedömningar av vilka som skall erhålla särskilda omsorger och för hur in- och utskrivning i olika omsorgsformer skall gå till. Här krävs noggrann prövning och kunnighet av den som skall besluta (avsnitt 5.6 och 6.8).

l 1 kap. 14 § kommunallagen föreskrivs att landstinget; i den mån annat inte är föreskrivet i lag eller annan författning; får besluta att förvaltningsutskottet eller annan nämnd skall ha hand om förvaltningen av viss egendom som annars förvaltas av en annan nämnd samt handlägga personalfrågor som gäller personal som är underställd en annan nämnd.

Verksamhetens mål

4 §

De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge handikappa-

de människor möjlighet att leva som andra och att ge dem

goda levnadsbetingelser i gemenskap med andra.

Omsorgerna skall vara inriktade på att utveckla den

enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad pä respekt för männi-

skornas självbestämmanderätt och integritet. Första stycket. De mål som anges här för de särskilda omsorgerna

överensstämmer i sina formuleringar nära med de mål om integration av människor med handikapp och normalisering av deras levnadsvillkor som finns i 21 § SoL. Av normaliseringsmålet följer att den som är handikappad skall ha samma rättigheter som alla övriga i samhället. Mot dessa rättigheter svarar också skyldigheter att liksom andra medborgare i mån av förmåga t. ex. svara för sitt uppehälle eller att följa lagar och förordningar av olika slag och ta konsekvenserna av ett eventuellt handlande i strid mot dessa. Rent konkret kan det sistnämnda innebära att den som är utvecklingsstörd - alltefter måttet av sin förmåga - skall vara straffansvarig; vara att mönstra för militärtjänstgöring; ha rätt och

skyldig

skyldighet att genomgå prov för att få körkort etc.

Målet att ge den som är handikappad goda levnadsbetingelser i gemenskap med andra markerar den integration i samhället som är en grundsats för arbetet på handikappområdet.

Andra stycket. Liksom inom socialtjänsten (jfr. 1 § andra stycket SoL) skall det vara en huvudinriktning för de särskilda omsorgerna att utveckla den enskildes egna resurser. Ett meningsfullt liv kan inte vinnas om inte individen själv får tillfälle att utveckla sin förmåga. Insatser som inte tillåter den enskilde att själv ta aktiv del och aktivt ansvar för sin livsföring passiverar och ger ett liv med sämre kvalitet. Alla människor har egna resurser av olika slag; också den med svåra handikapp. Ju svårare handikappet är; desto nödvändigare att ta tillvara och utveckla dessa resurser.

Tredje stycket. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 § tredje stycket SoL Liksom socialtjänsten skall de särskilda omsorgerna ha sin utgångspunkt i rätten för den enskilde att själv bestämma över sin situation, LHO innehåller till skillnad från nuvarande

omsorgslag inga tvångsbestämmelser. Av 14§ framgår att alla

insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv. Vi återkommeri kommentarerna till den paragrafen och till 1 6 § till de frågor som hänger samman med denna grundläggande inställning för den nya lagens tillämpning.

Särskilda omsorger

5 §

Till särskilda omsorger hör att tillhandahålla

1. rådgivning, omvårdnad och annat personligt stöd samt

stöd av en kontaktperson,

2. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller

utbildar sig;

3. hem för korttidsboende i syfte att avlösa anhöriga i vård

och tillsyn;

4. bostad i annat enskilt hem eller i grupphem för barn och

ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet;

5. bostad i grupphem för vuxna.

64 Spec/almotiver/ng sou 1981:27

l paragrafen har angetts de viktigaste särskilda omsorgerna. Uppräkningen är således inte fullständig. Som vi återkommer till i det följande kan vissa insatser tänkas som inte är nämnda här. En utgångspunkt för paragrafens beskrivning är att till särskilda omsorger kan aldrig hänföras insatser som det åligger en annan huvudman att svara för enligt annan lagstiftning.

Vissa av de särskilda omsorgerna gäller inte bara den handikappade människan själv. Således får det anses tillhöra dessa omsorger att ge råd och annat personligt stöd åt föräldrar eller andra nära anhöriga som behöver det som en följd av den handikappades situation. Motsvarande gäller när det handikappade barnet vistas i familjehem eller annat enskilt hem.

De uppräknade särskilda omsorgerna har utförligt behandlats i de allmänna övervägandena. Flertalet omsorger för barn finns beskrivna i kapitel 5; medan motsvarande omsorger för vuxna finns i kapitel 6.

Punkt 1. Med rådgivning; omvårdnad och annat personligt stöd åsyftas bl. a. stödjande samtal och behandlingsinsatser av kurator, psykolog; sjukgymnast; logoped och annan personal; som ingår i

habiliteringsnämndens arbetslag; samt förmedling av hjälpmedel.

Det är däremot inte meningen att habiliteringsnämnden skall ta över socialnämndens uppgifter SoL att ge social hemhjälp

enligt

m. m.

l omvårdnaden ingår även hjälp till fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Ansvaret för sådan verksamhet ligger på primärkommunerna. Det är emellertid uppenbart att kommunerna många gånger kan ha svårt att nå fram med sitt utbud till just sådana handikappade som omfattas av LHO. Landstingen måste därför medverka i fritids- och kulturutbudet. Denna fråga har närmare berörts i våra allmänna överväganden i avsnitten 5.4 och 6.4.

De situationer då det kan vara lämpligt att som en särskild omsorg utse kontaktperson har angetts i kapitel 7.

Punkt2. Den dagliga verksamhet som nämns här har behandlats i avsnitt 6.3. Den är - i likhet med övriga särskilda omsorger - en rättighet för den enskilde som behöver det; inte en skyldighet. l 13 § har getts vissa riktlinjer om dagcenterverksamhet.

Punkt3. Det finns flera formerför avlösning av anhöriga i vård och tillsyn. En är vistelse i grupphem; en annan vistelse i annat enskilt hem. Avlösning kan givetvis också ske genom insatser i den handikappades eget hem. Men det är då fråga om ett primärkommunalt ansvar. Detta hindrar inte att landstinget under en övergångsperiod bistår med personlig vårdare exempelvis i samband med att en handikappad lämnar det grupphem där han har vistats tidigare för att bo i sitt eget hem eller i ett annat enskilt hem.

Punkt 4 och 5. Bostad i annat enskilt hem skall tillhandahållas

barn och ungdomar när det framstår som ett alternativ till bostad i grupphem (se avsnitt 5.2). l andra fall är det socialnämnden som enligt SoL skall sörja för att den som behöver det tas emot i ett familjehem. Det är angeläget att habiliteringsnämnden och socialnämnden samarbetar nära och förtroendefullt i dessa Som

frågor. framgår av 12 § skall barn och ungdomar i första hand erbjudas bostad i ett annat enskilt hem. Bostad i annat enskilt hem är däremot enligt vår mening i allmänhet inte någon boende-

lämplig

form för vuxna handikappade.

Det stora flertalet handikappade barn och ungdomar; däribland även många svårt handikappade, bor i sina föräldrahem eller i familjehem. Det är viktigt att socialnämnden i dessa fall bistår med behövlig omvårdnad så att en annan boendeform endast kommer i fråga när det är absolut nödvändigt. Ett svårt handikapp får således inte vara enda skäl för att erbjuda en handikappad en bostad i ett grupphem. Särskilda omsorger enligt punkt 3 är också väsentliga.

Grupphem är en samlingsbeteckning för mindre bostadsenheter som är insprängda i vanlig samhällsmiljö och som inte är att betrakta som enskild bostad. Grupphemmen skall ersätta såväl nuvarande elevhem och inackorderingshem som vårdhem och specialsjukhus. Enligt punkt 3 i förslaget till

Övergångsbestäm-

melser till den nya lagen skall de senare hemmen dock kunna finnas kvar under en awecklingsperiod. När vi därför här och i andra sammanhang talar om grupphem och aktiviteter på dessa (exempelvis fritidsverksamhet; se kommentaren till p. 1) avses givetvis också de vårdhem och specialsjukhus som kommer att finnas kvar under awecklingsperioden.

Det bör betonas att bostäder i olika former som

habiliterings-

nämnden tillhandahåller inte bara skall täcka de omedelbara behoven av bostad. l ansvaret för ett särskilt boende ligger också en skyldighet att se till att de boende får det stöd av olika slag som de behöver

Som framgår av 7-9 §§ skall

habiliteringsnämnden på olika sätt

följa andra samhällsorgans verksamhet för de människor som omfattas av lagen.Ett område som vi har angett under p. 1 ovan är att nämnden bör medverka i fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter. Det gäller såväl den verksamhet som av

är organiserad samhällsorgan; föreningar och enskilda som andra fritidssysselsättningar. Detta bör i första hand ske genom att de boende får del av det kommunala fritidsutbudet på orten. Ibland räcker detta inte utan nämnden måste då ordna kompletterande insatser vid sina grupphem.

Rätten till särskilda omsorger

6 §

Handikappad som behöver stöd och hjälp i sin livsföring

har av habiliteringsnämnden rätt till särskilda omsorger enligt

denna lag; om hans behov inte tillgodoses på något annat sätt.

Den handikappade skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäkras rimliga levnadsvillkor. Omsorgerna skall utformas så att de stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

Paragrafen har utformats med biständsparagrafen (6 §) i SoL för ögonen. Liksom när det gäller biståndet inom socialtjänsten skall handikappad; som begär särskilda omsorger men inte får det eller får annat stöd än han har begärt; kunna överklaga nämndens beslut till länsrätten. Om besvär föreskrivs i 25 §. Det är givetvis endast handikappad som nämns i 1 § första stycket som har rätt till särskilda omsorger.

Rätten till särskilda omsorger med den därtill hörande överklagningsmöjligheten är ingen fullständig nyhet inom omsorgsverksamheten. Enligt 44 § andra stycket gällande omsorgslag får talan föras genom besvär hos huvudtillsynsmyndigheten mot beslut varigenom omsorg enligt lagen vägrats eller någon uttagits till specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma särskola.

Första stycket. Formuleringarna följer mycket nära motsvarande bestämmelser i 6 § SoL. Till skillnad från SoL är det dock härfråga om enbart andra stödinsatser än ekonomiska. Handikappad; som behöver ekonomisk hjälp till sin försörjning därför att han inte har tillräckliga inkomster av arbete eller sociala förmåner; är hänvisad att söka socialbidrag med stöd av 6 § SoL. Vidare gäller rätten till särskilda omsorger endast plusinsatser. Kan den handikappade få behövligt stöd och hjälp av socialtjänsten; arbetsvården etc.; så föreligger det ingen rätt till särskilda omsorger enligt denna paragraf. Genom att länsrätten blir överklagningsmyndighet både när det gäller SoL och LHO bör det finnas goda möjligheter att i tveksamma fall avgöra om det är socialnämnden eller habiliteringsnämnden som är skyldig att bistå den handikappade.

Vilka insatser som habiliteringsnämnden skall ställa upp med är givetvis beroende på hur den handikappades behov av hjälp för sin livsföring ser ut. l första hand är det fråga om någon av de särskilda omsorger som räknas upp i 5 §. Även sådana som inte är nämnda där kan dock tänkas någon gång. Omfattningen och kvaliteten på de omsorger de handikappade har rätt till får bedömas med hänsyn till de förutsättningar som anges i andra stycket.

SOU 1 981 :27 Spec/a/møt/vering 67

Det kan inte undgås att den handikappades rätt till omsorger måste awägas mot de resurser som Iandstingskommunen faktiskt förfogar över. Det innebär att handikappad inte genom rätten till särskilda omsorger är tillförsäkrad någon speciell omsorg. Förfogar

inte över en resurs - Iandstingskommunen i tillräcklig omfattning exempelvis plats på ett grupphem av en viss beskaffenhet - så får behovet tillgodoses på något annat sätt. l detta avseende skiljer sig inte den föreslagna bestämmelsen från 6 § SoL Däremot kan habiliteringsnämnden givetvis inte - lika litet som socialnämnden i motsvarande situation - helt avstå från att ge stöd och hjälp under hänvisning till bristande resurser. Det grundläggande krav på rimliga levnadsvillkor som uppställs i andra stycket måste uppfyllas i av nämnden på något sätt.

g

E Andra stycket. Även dessa bestämmelser har utformats i nära överensstämmelse med motsvarande i 6 § SoL Eftersom det här inte är fråga om ekonomiska ting utan om behov av stöd och hjälp av annat slag; talas det i förslaget om rimliga levnadsvillkor i stället för som i SoL om skälig Ievnadsnivå. Det är då viktigt att komma ihåg att levnadsvillkoren skall vara rimliga inte bara i förhållande till hur andra; icke handikappade människor har det; utan också med hänsyn till det behov av kompensation som handikappet medför.

Den sista meningen i paragrafen överensstämmer fullständigt med 6 § SoL Det måste betraktas som särskilt motiverat att i LHO föreskriva att omsorgerna skall utformas så att de stärker den handikappades resurser att leva ett självständigt liv. Som vi har framhållit i många sammanhang i detta betänkande är det grundläggande för de särskilda omsorgerna att de - inte sällan i kontrast mot gångna tiders syn på hjälpen åt handikappade - är inriktade på att hjälpa den handikappade till ett sådant självständigt; och därmed normaliserat; liv.

Habi/iteringsnämndens övr/ga uppgifter

7 §

Habiliteringsnämnden skall göra sig förtrogen med beho-

vet av särskilda omsorger och andra insatser hos människor

med handikapp som sägs i 1 § första stycket.

Nämnden skall när det behövs se till att annan huvudman

får vetskap om handikappads behov av andra insatser. Första stycket. Bestämmelsen har en motsvarighet i 5 § SoL; där det anges som en uppgift för socialnämnden att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen. Uppgiften att göra sig förtrogen med behovet av särskilda omsorger och andra insatser hos människor med handikapp får lösas genom uppsökande verksamhet; kontakt med andra samhällsorgan etc. De handi-

68 Spec/a/motivering

kappråd som finns inom kommuner här och på Iänsplanet erbjuder särskilda möjligheter. Bestämmelsen tar sikte enbart

på människor

med sådana som i 1 § första Som handikapp anges stycket. framgår av lagtexten är det inte ba ra behovet av särskilda omsorger

enligt denna lag som habiliteringsnämnden

skall göra sig förtrogen med. Också behovet av insatser från andra organ, exempelvis

socialtjänsten; arbetsförmedlingen, Samhällsföretag och skolan, berörs av skyldigheten.

Andra stycket. Här har som en av sina

habiliteringsnämnden

uppgifter ålagts att när det behövs underrätta annan huvudman om handikappads behov. Bestämmelsen understryker nämndens roll som ett centralt organ inom samhällets

handikappomsorg.

Nämndens verksamhet skall som särskilt har angetts i målparagrafen; 4 §; vara grundad på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Av det följer att av det

åtgärder slag

som avses här inte får vidtas över huvudet på den enskilde. Också

sekretesslagen begränsar nämndens möjligheter att utan föregå-

ende samtycke av den handikappade sprida information om hans förhållanden till annat Detta kan endast ske i de fall

samhällsorgan.

det står klart att en uppgift kan lämnas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

8 §

Habiliteringsnämnden skall se till att landstingskommu-

nens egna och andra huvudmäns insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar samordnas och att barnen och ungdomarna och deras familjer får sina behov av stöd

och hjälp allsidigt tillgodosedda.

Paragrafen är ett uttryck för den skyldighet att samordna habiliteringsinsatserna för alla handikappade barn och ungdomar inom

landstingskommunen som vi föreslår skall åläggas habiliterings-

nämnden. Förslaget; som är ett av våra vid sidan av

huvudförslag

förslaget beträffande de framtida har

omsorgernas utformning;

beskrivits utförligt i avsnitt 5.6. Med habiliterande insatser avses alla insatser som syftar till att barnet den och

ge förmåga

skicklighet som barnet kan utveckla med hänsyn till sitt handikapp. Samordningen gäller såväl åtgärder som vidtas av olika verksamhetsgrenar inom den egna landstingskommunen som insatser som görs av andra huvudmän t. ex. kommunens socialtjänst eller skola. Sa mordningen att resurser tas har i sig ett värde för att garantera till vara på bästa sätt. Men den har i samma mån till syfte att ge

handikappade unga en så effektiv och fullständig som

habilitering

möjligt. Det har också särskilt betonats att nämnden i paragrafen skall se till att de ungas och deras familjers behov av stöd och hjälp

SOU 1 981 127 Specia/motiver/ng 69

blir allsidigt tillgodosedda, t. ex. att också nödvändiga pedagogiska insatser kommer till stånd. Det bör till sist betonas att avsikten med den samordnade habiliteringen på intet sätt är att nämnden skall ta över ansvaret från någon annan huvudman. Det är i stället fråga om att nämnden skall verka för att insatser kommer till stånd genom annan huvudmans försorg.

9 § skall informera om verksamhetens

Habiliteringsnämnden

mål och medel och om de handikappgrupper som den betjänar. Nämnden skall verka för att människor med handikapp kan utnyttja de tjänster och delta som sägs i 1 § första stycket i den verksamhet som genom andra samhällsorgans försorg eller pä något annat sätt står medborgarna till buds.

Första stycket. Bestämmelsen har en motsvarighet i 5 § SoL, vilken som för socialnämnden anger att socialnämnden skall en uppgift informera inom kommunen. Det är självfallet en om socialtjänsten viktig för habiliteringsnämnden att se till att information om

uppgift

dess verksamhet när ut till allmänheten så mycket som möjligt. Detta är ett av de säkraste sätten att göra verksamheten heltäckande bland dem som har behov av nämndens tjänster. Andra stycket. En viktig uppgift för habiliteringsnämnden vid sidan av dess uppgifter att svara för särskilda omsorger enligt lagen som är till sådana omsorger att är att hjälpa människor berättigade utnyttja tjänster och delta i verksamheter som står alla medborgare till buds. Dessa människor har ofta sådana handikapp att det krävs särskilda resurser eller särskilda insikter för att göra dem delaktiga av det utbud som finns i samhället. Det behöver inte bara vara tjänster som samhället står för, t. ex. kulturella insatser som teater och bibliotek, utan det kan också gälla aktiviteter av annat slag; t. ex. idrottsevenemang eller biografföreställningar. kommer att vara det politiska organ inom

Habiliteringsnämnden

som har den mest samlade kunskapen om en landstingskommun barns och ungdomars situation och behov. Det blir handikappade därmed naturligt att nämnden som remissinstans och på andra sätt får delta i samhällsplaneringen. Genom sina kunskaper och erfarenheter om handikappades villkor kan nämnden påverka planeså att de brister i samhället som finns i dag minskas eller ringen undanröjs.

Riktlinjer för habiliteringsnämndens verksamhet 10 § De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens

individuella behov. Omsorgerna skall utformas så att de är lätt för

tillgängliga

de människor som behöver dem.

Paragrafen är liksom övriga paragrafer i detta avsnitt som riktlinjer; i princip inte är bindande för Motsvarande

habiliteringsnämnden.

teknik har använts i SoL (se 7-10 §§ SoL). Bestämmelserna i denna paragraf kan låta som självklarheter och då inte bara för utan för alla som berörs av

handikappade

samhälleliga insatser. För människor med så svåra handikapp att de har behov av särskilda kravet omsorger enligt lagen är dock på anpassning till individuella behov och mer

på lättillgänglighet

avgörande än för de flesta andra. De förtjänar därför att markeras särskilt i lagen. Man får komma att eftersom de

samtidigt ihåg

särskilda omsorgerna berör relativt få människor; så är anpassningen och lättillgängligheten inte alltid självklarheter när det kommer till den praktiska

tillämpningen.

Bestämmelsen innebär att i de särskilda skall omsorgerna ingå personlig omvårdnad på sådan nivå att den enskildes såväl fysiska som psykiska behov i den som hans

tillgodoses omfattning

handikapp föranleder.

11§

Habiliteringsnämnden skall när det är lämpligt samverka med handikapporganisationer.

Bestämmelserna markerar den samverkan med

handikapporgani-

sationerna som är såväl viktig i generella sammahang; t. ex. i planeringsfrågor, som ibland i individuella fall. när

Formuleringen

det är lämpligt, som har lånats från en liknande i 7 § bestämmelse SoL, understryker att samverkan skall ske när det är med

förenligt

verksamheten. Formerna för samverkan är en för nämnden

fråga

och samverkande organisationer att komma fram till.

12 § Bostäder som habiliteringsnämnden tillhandahåller skall vara utformade på ett sätt som så nära som överens-

möjligt

stämmer med hur andra människor bor samt de

tillgodose

särskilda krav som föranleds av handikappet. Barn och ungdomar som inte kan bo i sitt föräldrahem skall i första hand erbjudas bostad i ett annat enskilt hem.

Första stycket. För att för bostadstillgodose paragrafens riktlinjer utformningen är det viktigt att utgå från att bostäderna skall ha samma grundläggande utformning som andra människors bostäder; vilken sedan får anpassas efter den särskilda

handikappades

behov och förutsättningar. Allt inte bör göras för att bostäderna skall få en anstaltsliknande

utformning.

Specia/motivering 71

Andra stycket. Precis som inom socialtjänsten utgår Iagtexten från att barn och ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar i första hand skall hjälpas till en bostad i ett annat enskilt hem. Därigenom behåller man lättast den hemliknande miljön så mycket som möjligt; vilket är viktigt med tanke på normaliseringsmålet. Man måste samtidigt vara klar över att handikappet kan vara sådant att det är svårt att finna ett annat enskilt hem som har möjligheter att kompensera handikappet och att man kan vara hänvisad till ett grupphem för att få de resurser som handikappet ställer anspråk på. När det gäller ungdomar i övre tonåren får man komma ihåg att den frigörelseprocess som inleds i dessa åldrar för i handikappade ungdomar liksom för alla andra ungdomar kan innebära att en egen bostad är det som bäst motsvarar den unges behov.

13 §

För daglig verksamhet skall habiliteringsnämnden ordna dagcenter med uppgift att bereda handikappade möjlighet

att delta i samhällslivet och där så är möjligt förbereda en

övergång till förvärvsarbete.

Dagcenter skall som omsorgsform ge handikappade förutsättningar att delta i samhället. Verksamheten syftar till att förbättra den enskildes förmåga att möta samhällets krav. Den skall också bidra till att förändra de sociala miljöer och verksamheter som finns i det omgivande samhället och som kan utgöra hinder för den handikappades samhällsdeltagande. I övrigt kan hänvisas till avsnitt 6.3.

14 §

Alla insatser för en handikappad skall utformas och

genomföras i samförstånd med honom själv.

När det är lämpligt skall samråd ske med vårdnadshavare

eller annan närstående; med kontaktperson; särskilt förord-

nad god man eller förmyndare.

Om det är fråga om insatser av större betydelse för den

handikappades livsföring; skall godkännande även inhämtas

av vårdnadshavaren; om den handikappade är under 1 5 år. Är

handikappad; som har fyllt 15 år; inte i stånd att uttrycka en

egen vilja; skall sådana insatser godkännas av förmyndare eller av särskilt förordnad god man.

Paragrafen är central för att uppfylla målparagrafens föreskrift om att verksamheten inom de särskilda omsorgerna skall vara grundad på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

stycket uttrycker grundsatsen om frivillighet inom de

Första

särskilda omsorgerna. Bestämmelsen överensstämmer nära med den som finns i 9 § SoL. Att insatserna skall utformas och genomföras i samförstånd med den handikappade själv innebär dels att inga åtgärder kan vidtas mot hans vilja, dels att insatserna inte får bestämmas över huvudet på honom. Är den enskilde genom sitt handikapp oförmögen att uttrycka en egen vilja, kan det vara lämpligt att samråda med någon som står honom nära. Insatser av större betydelse för den handikappades skall

Iivsföring

som framgår av tredje stycket i så fall godkännas av förmyndare eller särskilt förordnad god man. Andra stycket. Det är givet att det ofta är att samråda

lämpligt

med föräldrarna eller någon släkting som står den handikappade nära, om denne är ung. Är det fråga om en vuxen som är begåvningshandikappad kan det inte sällan vara att samråda

lämpligt

med den handikappades kontaktperson, om en sådan finns utsedd, eller med förmyndare eller god man. Det är samtidigt uppenbart att samrådet måste ske med urskilling och med respekt för den handikappades integritet, vilja och rättighet att ta ansvar för sig själv och sina egna handlingar. Tredje stycket. Kravet på medgivande ökar givetvis när det gäller insatser av större betydelse för den handikappades För

livsföring.

den som är under 15 år är det naturligt även att godkännande inhämtas av vårdnadshavaren. 15-årsgränsen överensstämmer med den som gäller inom socialtjänsten. Enligt 56 § SoL har barn som har fyllt 15 år rätt att föra sin talan i mål och ärenden

enligt

SoL. Motsvarande skall enligt 24§ LHO tillämpas på mål och ärenden enligt denna lag. När det gäller handikappade som inte förmår uttrycka en egen vilja krävs det godkännande av förmyndare eller särskilt förordnad god man. Enligt 13 kap. 1 § föräldrabalken har förmyndare att sörja för myndlingens person samt att förvalta

myndlingens

förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra denna. l samband med att stadgandet fick denna utformning genom en lagändring är 1974 uttalades det i förarbetena att det råder ingen tvekan om att de omyndiga i allmänhet har ett stort behov av personligt stöd och intressebevakning. Det får också anses minst lika viktigt att förmyndaren sörjer för den

omyndiges

person som att han sköter den ekonomiska av den

fön/altningen

omyndighes egendom. Det behöver väl knappast påpekas att om förmyndaren anser att myndlingen behöver en viss form av vård men myndlingen motsätter sig denna, bara så kan förmyndaren genom personlig påverkan försöka få myndligen att ändra sig. Något medel att tvinga på myndlingen sin uppfattning har förmyndaren inte. Enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken skall rätten förordna god man

Spec/almotivering 73

för den som pä grund av sjukdom, hämmad förständsutveckling o. d. behöver bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Vad som har sagts om förmyndarens uppgifter att sörja för myndlingens person gäller också den som har förordnats att som god man sörja för t. ex. en utvecklingsstörd person. Frågor kring förmyndare och gode män för utvecklingsstörda har behandlats i en skrift av socialstyrelsen (Socialstyrelsen anser 1978:1).

Vad som menas med insatser av större betydelse måste naturligtvis ses inte minst mot bakgrund av hur den handikappade själv uppfattar det. Uppfattar han t. ex. en förändring som genomgripande; bör bestämmelserna vinna tillämpning. En flyttning från ett hem till ett annat måste regelmässigt uppfattas som en insats av större betydelse för den handikappades Iivsföring. Habiliteringsnämnden mäste alltid i det längsta söka komma överens med den det eller hans närmaste om en förändring av denna typ. Man

gäller

kan fråga sig vad som skall hända om det inte går att komma överens. Nämnden kan då endast erbjuda sina tjänster. Om ett erbjudande inte accepteras av den handikappade eller hans närmaste i den utformning som nämnden kan ge, får man avstå från att utnyttja erbjudandet.

Skulle det i ett enskilt fall uppstå delade meningar mellan

förmyndaren eller den gode mannen för en utvecklingsstörd och

ansvariga tjänstemän inom de särskilda omsorgerna om vad som är bäst för den utvecklingsstörde, kan det vara lämpligt att förmyndaren eller den gode mannen söker råd och stöd hos överförmyndaren.

15 §

Nämnden skall anmäla till Överförmyndaren när handikap-

pad kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en

omyndigförklaring bör kunna hävas eller en god man entle-,

digas. Föräldrabalkens bestämmelser om förmyndare och god man har särskild när det gäller begåvningshandikappade. Vi har

betydelse

ansett det riktigt att med en särskild paragraf erinra habiliteringsnämnden om att man bör vara observant på handikappads behov i dessa avseenden.

16 §

Om insatser i vissa fall utan samtycke föreskrivs i lagen

(1980:621) med särskilda bestämmelser om värd av

unga. När det barn och ungdom kan bestämmelserna om frivillighet

gäller

inom inte tillämpas fullt ut. Däremot saknas det

omsorgerna

anledning att konstruera egna regler för omsorgerna. De bestämmelser som gäller för sociala insatser ät alla barn och ungdomar enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör vara tillräckliga också i dessa Sin sammanhang. främsta betydelse torde LVU kunna ha i situationer då föräldrarna inte inser sitt handikappade barns bästa och därför underlåter att vidta de åtgärder som handikappet till. För att kunna

ger anledning

använda LVU:s tvángsbestämmelser måste dock förhållandena vara sådana att kravet i 1 § andra 1 LVU kan anses stycket punkt uppfyllt. Det innebär att föräldrarna genom sin underlåtenhet eller på annat sätt handlar så att det kan brister i sägas föreligga omsorgen om den unge eller att något annat förhållande i hemmet medför fara för hans hälsa eller l dessa situationer har

utveckling.

habiliteringsnämnden liksom andra myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar en 71 § andra

skyldighet enligt stycket

SoL att göra anmälan till socialnämnden. Vi har inte heller ansett att det finns tillräckligt behov av särskilda regler för förfarandet när det gäller de i praktiken få fall

säkerligen

då LVU kan komma att behöva användas för att

nödvändiga

särskilda omsorger skall kunna komma till stånd. Det är därför socialnämnden som också i dessa fall får länsrättens beslut

begära

om vård med stöd av LVU. Vi förutsätter givetvis att

habiliterings-

nämnden anmäler behov av med stöd av LVU till den

åtgärder

kommunala socialnämnden och sedan biträder denna nämnd

under målets handläggning.

Sedan länsrätten har beslutat om vård med stöd av LVU; är det socialnämnden som bestämmer hur vården av den skall unge ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. När det barn

gäller

som behöver särskilda denna får omsorger enligt lag givetvis habiliteringsnämnden ställa upp med insatser; t. ex.

nödvändiga

placering i ett grupphem. Till slut kan det i detta att om sammanhang påpekas lagen beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa liksom en fall (LSPV) eventuell blivande för missbrukare i förekommande fall

tvängslag

också gäller och andra som behöver

utvecklingsstörda omsorger

enligt LHO. Någon särskild om detta har vi dock inte

hänvisning ansett nödvändig i lagen.

Planering

17 § Landstingskommunen skall upprätta en plan för verksamheten enligt denna

lag.

Planen skall upprättas efter samråd med kommunerna inom landstingskommunen. Den skall redovisas för

socialsty-

relsen.

Första stycket. Paragrafen föreskriver att det skall upprättas en plan för verksamheten. Det har inte ansetts nödvändigt att som i den nuvarande omsorgsstadgan föreskriva hur lång tid planen skall avse. Vi räknar med att Iandstingsförbundet skall verka för en viss enhetlighet. i planen bör bl. a. anges hur awecklingen av nuvarande vårdhem och specialsjukhus skall gå till. Hur planen skall se ut mera i detalj överlämnas åt landstingskommunen själv att bestämma. Vi förutsätter att socialstyrelsen behandlar planfrågan i allmänna råd. och att socialstyrelsen också i konkreta fall biträder enskilda landsting med synpunkter på planeringen.

Andra stycket. Det är naturligt att landstingskommunen samråder med berörda kommuner innan planen fastställs av landstinget. Planen skall därefter redovisas för socialstyrelsen; som skall ha överblick över all landstingskommunal verksamhet enligt LHO (se 21 §). Lika litet som inom socialtjänsten har vi ansett att det finns behov av att tillsynsmyndigheten skall fastställa planen.

Kostnader

18 §

Avgift utgår inte för särskilda omsorger enligt denna lag.

Handikappade som uppbär folkpension i form av förtids-

pension eller ålderspension eller som har inkomst av för-

värvsarbete skall dock när de har stadigvarande bostad på

Iandstingskommunens bekostnad erlägga skäliga avgifterför kost och logi enligt de grunder som landstingskommunen bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende

förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Rege-

ringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

Paragrafen överensstämmer i stort med 56 § i nuvarande lag. Vi har ansett det lämpligt att knyta an till de föreskrifter om förbehåll för behov som gäller enligt 35 § tredje stycket SoL vid

personliga

helinackordering i servicehus för äldre människor. Ytterligare föreskrifter om avgifter som sägs i 35 § tredje stycket SoL kommer att meddelas i en socialtjänstförordning. Detta innebär att liksom hittills de handikappade som bor på grupphem skall förbehållas

garantibeloppet.

Som framgår av kapitel 16 skall liksom hittills landstingen utan kostnad för de handikappade tillhandahålla bl. a. hälso- och sjukvård inkl. tandvård samt beklädnad för dem som bor på grupphem.

Ledning

19 §

Landstingskommunen får tillsätta en särskild habiliterings-

nämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara habiliterings-

nämnd.

7 6 SO U 1 98 1 :2 7

Spec/a/møt/vering

Landstingskommunen fâr tillsätta ett eller flera särskilda organ för att under habiliteringsnämnden leda verksamheten; vart och ett för sin del; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § (1977:179).

kommunallagen

Lagtexten motsvarar i stort 7 § andra stycket till och 8 § i förslaget

hälso- och sjukvårdslag.

Ledamöterna i ett särskilt organ väljs av De behöver

landstinget.

inte vara ledamöter i beslutar

habiliteringsnämnden. Landstinget

om omfattningen av organets kompetens. Ett särskilt organ skiljer sig i bl. a. dessa avseenden från en delegation. Vid av

delegation

beslutanderätt fattar habiliteringsnämnden; efter

bemyndigande

av landstinget; beslut om vem eller vilka som skall besluta om omfattningen av dennes eller dessas kompetens. Beslutanderätten kan inte delegeras till annan än ledamot i eller hos tjänsteman nämnden. Vi hänvisar i övrigt till hälso- och betän-

sjukvârdsutredningens

kande (SOU 1979:78; sid. 433 ff).

20 § Följande bestämmelser i 3 kap. kommunallagen

(1977:179) gälleri tillämpliga delar habiliteringsnämnd eller

organ som sägs i 19 §. 2 § om antalet ledamöter m. m., 3 § första stycket om valbarhet m. m., 4 § om rätt till ledighet från

anställning,

5 § första stycket om mandattid, 5 § tredje stycket om verkan av ledamots avgång, 6 § om ordförande och vice ordförande; 7 § om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid sammanträde; 8 § om suppleants tjänstgöring m. m., 9 § om beslutsförhet och jäv; 10 § om beslutsförfarande och protokoll m. m.; 1 1 § om delgivning m. m.; 12 § om reglemente och delegation

Förslaget svarar- med en mindre awikelse som gäller föreskriften om jäv i 3 kap. 9 § kommunallagen - mot 38 § SoL. Vi hänvisar till specialmotiveringen till denna paragraf i propositionen om socialtjänsten (prop. 1979/80:1 s 550 ff).

Til/syn m. m. 21 § Socialstyrelsen har tillsyn över landstingskommunernas verksamhet enligt denna lag.

SO U 1 9 8 l :2 7 Specialmotivering 7 7

Om den lokala tillsynens utformning beslutar habiliterings-

nämnden.

Socialstyrelsen har redan i dag enligt 13 § gällande omsorgslag högsta tillsynen över allra största delen av den verksamhet som föreslås bli reglerad genom LHO. Tillsynen skall ha sin tyngdpunkt i rådgivande verksamhet. För att få ledning för sin planering och sin verkställighet av insatser skall landstingen kunna vända sig till socialstyrelsen för att få del av den samlade kunskap som finns dä r. Inte minst viktigt blir detta när det gäller att planera för awecklingen av de nuvarande specialsjukhusen och vårdhemmen.

Vi förutsätter att socialstyrelsen efter samråd med kommunförbunden utfärdar allmänna råd om behörighet för olika personalkategorier. Socialstyrelsen bör också i samarbete med skolöverstyrelsen ta initiativ till adekvata utbildningsinsatser för personalen.

Andra stycket. Vi har bl. a. föreslagit att 1980 års lag om förtroendenämnder skall göras tillämplig på verksamhet enligt LHO. Det har inte ansetts behövligt att föreskriva om någon regional statlig tillsyn. l stället är det habiliteringsnämnden som får bestämma om hur tillsynen inom landstingskommunen skall utformas. Vi hänvisar i denna och övriga tillsynsfrågor till våra allmänna överväganden i kap. 13.

22 §

Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för att

trygga enskilda människors säkerhet i de särskilda omsorger

som tillhandahålles med stöd av denna lag.

l denna paragraf har regeringen getts rätt att ge ut de föreskrifter som behövs för att trygga enskilda människors säkerhet inom de särskilda omsorgerna. En motsvarande bestämmelse finns i 15 § andra stycket p. 1 förslaget till hälso- och sjukvårdslag (SOU 1979/80:78). Framförallt när det gäller omvårdnaden i grupphem kan det finnas behov av sådana särskilda regler beträffande de handikappades säkerhet. Som också framgår av våra allmänna överväganden har vi emellertid ansett att det inte behövs särskilda regler av tvångskaraktärför att genomföra vården eller upprätthålla ordningen på hemmen.

23 §

Vill en enskild person eller en sammanslutning i särskilda

fall driva sådan verksamhet som anges i 5§ 2. - 5. för

människor med handikapp som avses i denna lag, skall

tillstånd sökas hos socialstyrelsen. Är det fråga om sommar-

gårdsverksamhet eller annan liknande verksamhet för kort

tid, skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen.

Tillstånd enligt första stycket får inte lämnas utan att

habiliteringsnämnden i den Iandstingskommun där verksam-

heten skall bedrivas har tillstyrkt denna. Verksamhet som avses i första stycket skall stå under löpande tillsyn av habiliteringsnämnden. Nämnden skall regelbundet inspektera verksamheten.

Paragrafen överensstämmer nära med de bestämmelser som har meddelats i 69 § SoL för privata hem för vård eller boende.

Habiliteringsnämnden i det landsting inom vilket verksamheten

skall bedrivas har dock fått vetorätt när det gäller privat verksamhet av det slag som nämnden har till uppgift att bedriva. Med verksamhet menas i första hand dygnet-runt-verksamhet i en institution. Men även en verksamhet som bedrivs under en kortare del av dygnet; t. ex. dagcenterverksamhet; omfattas av tillståndstvång och särskild tillsyn. Det finns enligt vår mening att visa en särskild

anledning

restriktivitet när det gäller att ge tillstånd till nya privata grupphem. Det kan emellertid någon vara motiverat sådan gång att medge verksamhet för att pröva nya behandlingsprinciper. Däremot saknas det skäl att ge tillstånd till en verksamhet som endast drivs av vinstintresse. Det är angeläget att också inom den privata sektorn underlätta en övergång från vårdhem av det till grupphem slag som vi förordar för habiliteringsnämndens verksamhet. En förutsättning är då att de privata hemmen är välbelägna och går väl

in i planläggningen av hela verksamhet. habiliteringsnämndens

Landstingen har överhuvud ett särskilt ansvar för att se till att befintliga privata hem passar in i planeringen av de särskilda omsorgerna. 24 § Om det föreligger något missförhållande inom en verksamhet som avses i denna lag; skall socialstyrelsen den

förelägga

som har ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhållandet Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte efterkoms; får socialstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet. Är det fråga om verksamhet som 23 § första enligt stycket skall godkännas av länsstyrelsen; skall beslut om föreläggande eller förbud i stället fattas av länsstyrelsen.

Bestämmelsen har utformats efter 70 § SoL. Med

allvarliga

missförhållanden som kan föranleda föreläggande eller förbud avses givetvis inte från vårdsynpunkt harmlösa brister i miljön på t. ex. ett grupphem eller ojämnhet i standard. Paragrafen syftar i stället till att öppna en möjlighet för de att

statliga myndigheterna

om det i något fall skulle visa sig föreligga sådana

ingripa

förhållanden att man kan tala om vanvård av dem som vistas där.

Övriga bestämmelser 25 §

Bestämmelserna om barns talerätt m. m. i 56§ social-

tjänstlagen (1980:620) har motsvarande tillämpning i mål

och ärende enligt denna lag. Enligt 56 § SoL har barn som har fyllt 15 är rätt att själv föra sin talan enligt SoL Yngre barn bör enligt bestämmelserna höras; om det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det.

Även om behovet av särskilda bestämmelser inte kan antas vara lika stort enligt LHO; har det ändå ansetts riktigast att göra dem tillämpliga också inom de särskilda omsorgerna.

26 §

Habiliteringsnämndens beslut i ärende enligt 6 § överklagas hos länsrätten genom besvär.

Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut i ärenden om

tillstånd enligt 23 § eller om föreläggande eller förbud enligt 24 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut om föreläggande eller förbud enligt 24 § och kammarrättens motsvarande beslut gäller omedelbart.

Första stycket. Liksom enligt SoL bör länsrätten - om den ändrar

beslut - kunna sätta ett beslut i habiliteringsnämndens nytt nämndens ställe eller återförvisa målet till nämnden för en ny prövning.

Vi vill påpeka att om det är tveksamt i vad mån ansvaret för att

en människas behov ligger på socialnämnden enligt SoL

tillgodose

eller på habiliteringsnämnden enligt LHO; så kan det vara lämpligt att föra talan samtidigt med stöd av 6 § SoL och 6 § LHO. Det kan förutsättas att mål där besvär har anförts mot beslut av habiliteringsnämnden enligt 6 § LHO kommer att bli sällsynta. Inte minst därför är det angeläget att domstolen i sådana mål inskaffar yttrande från socialstyrelsen eller anlitar sakkunnig. Andra och tredje styckena motsvarar 74 § SoL

27 §

Den som är eller har varit verksam inom enskild verksam-

het som avses i 23 § första stycket får inte obehörigen röja

vad han därvid har erfarit om någons personliga förhållan-

den.

80 Spec/almotivering SOU 1981327

l det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Paragrafen överensstämmer i stort med 58 § i dess

omsorgslagen

lydelse enligt SFS 1980:994. l prop. 1980/81:28 med förslag till till sekre-

följdlagstiftning

tesslagen anfördes att man genom av

ändringen omsorgslagen

bör i sak nå en nära överensstämmelse mellan för tystnadsplikten offentliga funktionärer och enskilda.

28 § Till böter döms den som 1 . utan tillstånd driver enskild verksamhet som avses i 23 § första stycket. 2. i strid mot förbud som har meddelats 24 § enligt fortsätter verksamheten. Allmänt åtal får väckas endast om har anmälts

gärningen till åtal av habiliteringsnämnden,

länsstyrelsen eller socialstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 75 § första stycket punkterna 3 och 4 samt andra stycket SoL.

29 § Vad som sägs i denna lag om skall

landstingskommun

tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon

landstingskommun.

De kommuner som inte tillhör är Göte-

någon landstingskommun

borg, Malmö och Gotland.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs 1. lagen (1967:940) angående om vissa omsorger

utvecklingsstörda,

2. lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m. fl., 3. stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa

utvecklingsstörda.

2. Inom varje får kommunerna och

landstingskommun landstingskommunen gemensamt besluta att landstings-

kommunens huvudmannaskap för särskolan skall bestå längst till tre år efter det att denna trätt i kraft. Bestäm-

lag

melserna i omsorgslagen och beträffande

omsorgsstadgan

särskolan skall under denna tid äga fortsatt giltighet, dock skall i stället för vad som i 27 §, 29§ och 32§ sägs

spade/motivering 81

om prövning av vissa frågor av beslutsnämnd

omsorgslagen

att frågorna i stället skall prövas av länsskolnämnd.

gälla

3. Bestämmelserna i 5 § punkterna 4 och 5 om tillhandaav bostad i får tills vidare även avse

hållande grupphem

i vårdhem och som finns inrättade

bostäder specialsjukhus

vid denna lags ikraftträdande. 4. Om det författning hänvisas till en i lag eller annan föreskrift som har ersatts en bestämmelse i denna lag, genom tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

7. Genom omsorgsstadgan och

Punkt LHO upphävs omsorgslagen,

elevhemslagen. Punkt 2. och kommunerna bör ges

Landstingskommunerna

att under en av tre âr överföra ansvaret för

möjlighet övergängstid

av psykiskt utvecklingsstörda till kommunerna. undervisningen och om särskolan bör då

Omsorgslagens omsorgstadgans regler

under för de landstingskommunala särskolor-

övergängstiden gälla

na. Beslutsnämnderna bör dock upphöra vid LHO:s ikraftträdande, och deras funktioner ifråga om särskolan, till den del den inte gäller

sârförskolan, övertas av länsskolnämnderna. 3. Denna har behandlats i specialmotiveringen till Punkt punkt 5 §. De särskilda som kan behövas i samband med aweck-

regler

av får övervägas under det fortsatta

lingen specialsjukhusen

beredningsarbetet.

Punkt4. hänvisas till en Om det i en lag eller i en annan författning som har ersatts LHO bör i stället LHO tillämföreskrift genom pas.

Omsorgskommitténs sammansättning

Karl-Olof Andersson var ordförande i kom-

Landstingsledamoten

mittén 1977-08-11 t. o. m. 1978-10-19. Som ny ordförande förordnades 1978-12-01 dåvarande statssekreteraren och numera verkställande direktören i Samhällsföretag Gerhard Larsson.

Ledamöter i utredningen har varit kommunalrådet K. G. Anderson t. o. m. 1980-06-05, riksdagsledamoten Anita l. Gradin t. o. m. 1977-10-21, landstingsrådet Nils Hallerby, kommunalrådet lngvar Samuelsson från 1980-06-06, riksdagsmannen Sven-Gösta

från 1977-10-24, landstingsrådet Fredrik Swartling och

Signell

dåvarande Svea Wiklund från 1978-1 1-13.

riksdagsledamoten

Sakkunniga har varit medicinalrâdet i socialstyrelsen Karl Grunewald, dåvarande i socialdepartementet Lars

departementsrâdet

Grönwall och särskolinspektören i skolöverstyrelsen Lennart Wessman.

Experter har varit psykologen Gunilla Dahlin (Riksföreningen för psykotiska barn), förbundsjuristen Allan Everitt (Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna), dåvarande sekreteraren i Kommunförbundet Karl-Axel Johansson t. o. m. 1978- 10-19, kanslirådet i socialdepartementet Bengt-Olof Mattsson och förste sekreterareni Landstingsförbundet Bengt Linder. Från 1978-10-20 förordnades sekreteraren i Kommunförbundet Tore

x Karlsson.

lnom utredningens sekretariat har tjänstgjort socialchefen Lars Bolander (huvudsekreterare), anpassningsläraren Lennart Nolte 1977-08-12--1980-10-1 5, kanslichefen i riksförbundet FUB Victor Wahlström 1 977-08-12--1 978-08-31, socionomen Maj-Britt Wendel 1 977-1 0-01 -1 980-1 2-3 1 ,förste byråsekreterarenilnga- Lill Tengvall 1978-02-06-1978-06-06, kammarrättsrådet Olle Fellenius från 1978-03-01, avdelningschefen Anna-Lisa Kildén 1978-09-18--1979-12-31, avdelningsdirektören Jakob Lindberg 1979-1 1-12--1980-05-14, psykologen Ann Charlotte Carlberg från 1980-01-01 och vårdchefen Birgit Högberg från 1980-

06-01 (expert).

MN

LlberForlag ISBN 91-38-06313-1

Allmänna Förlaget ISSN 0375-25OX

\