Propositionens huvudsakliga innehåll

[ propositionen läggs fram förslag till vissa följdändringar med anledning av den nya sekretesslag som riksdagen har antagit.

Ändringarna rör hälso- och sjukvården i fråga om vissa regler om skyldighet att lämna uppgifter till myndigheter. Det föreslås även regler som avser socialvärdens (socialtjänstens) uppgiftslämnande. när det behövs för en rättspsykiatrisk undersökning m. m.

Det föreslås också följdändringar i lagen (1980211) om tillsyn över hälso- oeh sjukvårdspersonalen m. fl. och i lagen (1980: 12) om förtroendcnämndcr inom hälso- och sjukvården. Dessa ändringar rör personalens tystnadsplikt m. m.

Vidare föreslås följdändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga om uppgiftslämnande från de allmänna försäkringskassorna m. fl.

Slutligen föreslås i fråga om personalens tystnadsplikt en ändring i lagen (1967z940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Bestämmelserna är avsedda att träda i kraft samtidigt som den nya sekretesslagen. den 1 januari 1981.

1 Riksdagen [ 980/8] . [ saml. Nr 28

• Sida 2
•  Original

Prop. l980/81:28

[ Förslag till

(J

Lag om ändring i smittskyddslagen (1968:23l)

Härigenom föreskrivs att 29 & smittskyddslagen ( 1968231) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29%

Om länsläkare eller läkare som avses i 19% i sin verksamhet enligt denna lag erhållit uppgift som ger anledning antaga att gärning som avses i 26 & eller i (1 kap. 7.5 brotts- balken förövats. äger Iam anmäla detta till åklagare.

Om en länsläkare eller läkare som avses i 19.5 i sin verksamhet enligt denna lag har erhållit uppgifter som ger anledning anta att en gärning som avses i 26,5. eller i 6 kap. 7.5 brottsbalken har förövats. är han skyldig att anmäla detta till äklagare. när det iir påkallat för att förhindra att brottslig/wie” jbrtw'iller.

Har någon vid förundersökning enligt " 23 kap. rättegångsbalken befunnits skäligen misstänkt för brott som avses i 26 &. har åklagaren rätt att på begäran

få uppgift om resultatet av låkarundersökning; som föranstaltats av länsläkare eller läkare som avses i I9 s". Har åtal väckts. har även domstolen

rätt att få sådan uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

• Sida 3
•  Original

Prop. l980/81z28

2. Förslag till

'_'-J

Lag om ändring i förordningen ( l96lz87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen)

Härigenom föreskrivs att 45 & förordningen (1961:87) om registrering och mönstring av sjömän (nu"."mstringsft'wrordningen)l skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

4

Finner läkare vid undersökning av sjöman. att sjömannen på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig att utöva sjömansyrket. bär läkaren göra anmälan därom till sjöfartsver- ket. Sådan anmälan må. om säfinnes lämpligen kunna ske. begränsas att gälla yrkesutövning i viss befattning eller i viss fart.

Föreslagen lydelse

&

Finner en läkare vid undersökning av en sjöman. att sjömannen på grund av sitt hälsotillstånd är olämp- lig att utöva sjömansyrket. .skall läkaren anmäla det till sjöfartsver- ket, En sådan anmälan/är, om det är lämpligt. begränsas att gälla yrkesut- övning i viss befattning eller i viss fart.

Läkaren får med hänsyn till omständigheter/1a i det särskilda fal- let underlåta att göra anmälan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1 Förordningen omtryckt 197937.

• Sida 4
•  Original

Prop. HSO/81:28 , 4

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1964-5421 om personundcrsökning i brottmål

Härigenom föreskrivs att i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål1 skall införas en ny paragraf. 8 s. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen l_l'(l('lS(*

& sf

Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 s eller—l s'färsta och tredje styckena .wkretesslagen (1980:l('l()) skall utan hinder av sek- retessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för ett läkarintyg enligt 7 55.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1 Lagen omtryckt 1973:1214. 3 Förutvarande Blå upphävd genom 1980:19R.

• Sida 5
•  Original

Prop. HSO/81:28

4. Förslag till

'Jl

Lag om ändring i lagen (l966:301) om rättspsykiatrisk undersökningi brottmål

Härigenom föreskrivs att 10.5 lagen (1966301) om rättspsykiatrisk' undersökning i brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nut-'arandc lydelse föreslagen lydelse

10.5

Polismyndighet skall på begäran av undersökningsläkaren lämna handräckning om misstänkt. sotn är på fri fot. icke ställer sig till förfogan- de för rättspsykiatrisk undersökning som han skall undergå.

Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7kap. I s eller 4 s*]ärsta och tredje styckena sekretesslagen (198t).'l()()) skall utan hinder av sek- retessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för en rättspsykiatrisk undersökning eller ett utlåtande från socialstyrelsen enligt denna lag.

Polismyndighet skall på begäran av undersökningslåkaren lämna bi- träde om en misstänkt. som är på fri fot. inte ställer sig till förf(_)gande för en rättspsykiatrisk undersökning som han skall genomgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

• Sida 6
•  Original

Prop. HSO/81:28 (,

5. Förslag till Lag om ändring ilagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

llärigenom föreskrivs i fråga om lagen (198t1:11)om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersomllen m. fl.

dels att 5. (1. 9. 36 och 43 ååå skall ha nedan angivna lydelse. dels att punkt 4 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. (ia &. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 ä' Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersormlen skall vinnlägga sig om att ge patienten sakkunnig och omsorgsfull vård. Han skall så långt det är möjligt utforma och genomföra vården i samråd med patienten. Han skall visa patienten omtanke och respekt.

Den som har ansvaret för vården skall. i den mån det inte kan t'tntas motverka ändamålet med vården. se till att patienten får upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behand- lingsmöjligheter som står till buds. Om upplysningarna inte kan lämnas till patienten skall de i stället lämnas till en nära anhörig till honom.

Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte röja något som i arbetet har meddelats honom iförtroende eller obehörigen uppenbara vad han i arbetet har fått veta om någons hälso- tillstånd eller personliga förhållan- den i övrigt. Vad som har sagts nu medför dock ej någon inskriinknin g i den skyldighet att lämna uppgifter som följer av någon (notan för/att-

ning.

Den som har ansvaret för vården skall se till att patienten får upplys- ningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmettulcr som står till buds. Om upplysningarna inte kan lämnas till patienten skall de i stället lämnas till en nära anhörig till honom. Upplysningar får dock inte lämnas till patienten eller någon anhörig i den mån det fimts hinder för detta i 7 kap. 3 5 eller 6 s*sekretessla- gen (198().'100) eller i () s andra styck- et eller 6 a # denna lag.

Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte obehörigen röja vad han i sin verksamhet ltar fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga fiiirhållanden. Som obe- hörigt röjande anses inte att någon fullgör ttppgtftssky[dighet som följer av lag eller förordning.

• Sida 7
•  Original

Prop. l980/8l :28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

livstnadsplikt gäller i förhållande till den vård- eller beht'tndlingsln'ltö- vande själv i fråga om uppgift om hans ht'ilsotillstånd. om det med hän- syn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.

I det allmännas verksamhet til/änt- pas i stället hestämmelserna_li sekre- tesslagen (] 9801 00 ).

6 a #

Den som tillhör eller ltar tillhört hälso- och sjukt'tirtls/n'r.sottttlett får inte röja en uppgift från ettskild om någon annan persons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden:. om det kan antas att fara uppkommer för att den som ltar lämnat uppgiften eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. '

I det allmännas verksamhet tilläm- pas i stä/let bestämt;telserna i sekre- tesslagen (1980: 100).

992

Om rätten att ta del av en journal inorn (len allmänna hälso— och sjukvården finns det särskilda föreskrifter.

En journal inom den enskilda hälso- och sjukvården skall på begä- ran av patienten genast eller så snart som möjligt tillht-ttulahållas honom för läsning eller avskrivning på stäl- let eller i avskrift. ont det kan ske tttan att ändamålet med vården eller behandlingen motverkas eller någons personliga säkerhet sätts i fara.

En journal inom den enskilda hälso— och sjukvården skall på begä- ran av patienten genast eller så snart som möjligt tillhandahållas honom för läsning eller avskrivning på stäl- let eller i avskrift. om ej annat följer av 6 så andra stycket eller 6 a 55 första stycket.

• Sida 8
•  Original

Prop. 198018] :28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36%?

Bestämmelserna i 14 s förvalt- nings/agen ('l971:290) om begräns- ningar i rätten att ta del av det som har tillförts ett ärende gäller i till- lämpliga delar i fråga om underrät- telse enligt 29 % första stycket. 31 och 35 åå.

Bestämmelserna i 14 kap. 5 55 sek- retesslagen (1980:100) ' om begräns- ningar i rätten att ta del av det som har tillförts ett ärende gäller i till- lämpliga delar i fråga om underrät- telse enligt 29 & första stycket. 31. och 35 55.

43.5

I fråga om talan mot socialstyrel- sens beslut enligt 1flå gäller i till- lämpliga delar 40 of lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att uthekomtna allmänna hänt"/lingar.

I fråga om talan mot socialstyrel- sens beslut enligt ltlä gäller i till— lämpliga delar 15 kap. 7 # sekretess- lagen (198l):10()).

Har socialstyrelsen avslagit ansökan om förstöring av journal. förs talan hos regeringen genom besvär.

Mot socialstyrelsens beslut sotn innebär bifall till ansökan får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen ( l980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården

Härigenom föreskrivs att 3 & lagen ( 19811: 12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården skall upphijn'a att gälla vid utgången av år 1981).

• Sida 9
•  Original

Prop. l980/8l :28

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (.1962z381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att i lagen (19621381) om allmän försäkringl skall införas en ny paragraf. 20 kap. 9 a &. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lv dels e

21) kap.

() a s

litt allmän försäkringskassa. riks- försäk ringsverket och ettförsäkrings- domstol fär utan hinder av sekretess lämna ut uppgifter om sär/ana ersätt— ningar ät enskilda. som utbetalas enligt lagstiftningen om allmän jör- säkring eller arhetsskadt'_l't'irsäkring eller enligt lagsti/tning om annan jämförbar ekmunnisk förmän för enskilda. under förutsättning att en försäkringsinrill/ning. ett försäk- ringsbolag. en erkänd arbets/(Tishels- kassa eller en arbetsgivare behöver uppgiften för samordning med ersätt- ning däri/rån. Till ett utländskt seei- alförsäkringsorganfär utan ltinder av sekretess lämnas sådana uppgifter om enskilda. som behövs vid tillämp- ningen av en internationell Överens- kmnmelse som Sverige har tillträtt. Dessa bestäntnu'lser gäller även utlämnande av uppgift från varje annan myndighet. på vilken det ankommer att handlägga ärenden enlig! den lagstiftning som avses i första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 108].

1 Lagen omtryckt 1977:63l).

• Sida 10
•  Original

Prop. l980/81:28

8. Förslag till

10

Lag om ändring i lagen (.1980:623) om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19801623) om ändring i lagen (1962381) om allmän försäkring att 18 kap. 5 s och ikral'ttrz'it'landebestäm- melsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

'J

Föreslagen lydelse

18 kap.

Allmän försäkringskassa mä ej utan stöd av särskilt lagstat gande bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser. sotn utfärdats med stöd av densamma.

1 den män regeringen sit förordnar. är allmän försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet av annan verksamhet.

Allmän _f'örsäkringskassa skall till- handagä statlig eller kommunal myn- dighet. försäkringsinrättning santt arbetsgivare med _vttranden och upp- lysningar. i den män hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkonnnerför kassan. Myndighet. som handhar arbetslöshetsft')rsäk- ring. eller lokalt organ som i 1 kap. 2 s sägs mä 0 j av allmän försäkrings- kassa förvägras begärt biträde. Om rält för socialnämnd att av allmän försäkringskassa erhålla uppgifter om ekonomisk hjälp som har lämnats till enskild stadgas i 5 7 :$ socialtjänst- lagen ( ] 080.620 ).

Myndighet, som handhar arbets- löshetsl't'irsäkring. eller lokalt organ sotn i 1 kap. 2 & sägs mä ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.

1 den män regeringen sä föreskriver gäller bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet även arkiv hos allmänna försäkringskassor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Denna lagI träder i kraft. sävitt gäller 18 kap. 5 s*. den ljanuari 1981 oeh iövrigt den 1 januari 1982. Vad som enligt 18 kap. 5 s* andra stycket i dess nu gällande lydelse stadgas om skyldig/tetför allmän _li'irsäkringskas- sa att tillställa swift/registret behövli— ga uppgifter skall . dot'k bestå till utgången av är 1981.

• Sida 11
•  Original

Prop. l980/81:28 ”

9. Förslag till Lag om upphävande av lagen ( l980:203l om ändring i lagen ”967940! angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrivs att lagen (l9St'lzltl3) om ändring i lagen (l9ö7z94tl) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingssti'irda inte skall träda i kraft.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1967z940) angående omsorger om vissa psykiskt utVeeklingsstörda

Härigenom föreskrivs att 58 & lagen (19072940) angäende omsorger om vissa psykiskt utt-'eeklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ss sl

Den som är eller varit verksam Den sotn ärellerltarvaritverksam inom den verksamhet för omsorger inom de omsorger om psykiskt om psykiskt utt-'eeklingsstörda som utt-'ecklingssti'trda sotn avses i denna avses i denna lag fär ej obehörigen lag får inte obehörigen röja vad han yppa vad han därvid erfarit om därvid har fått veta om enskilds

enskilds personliga förhällz'mden. personliga förhällanden. Idet allmännas verksamhet til/änt- pas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen (1981): 100)".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1 Senaste lydelse 1975172-1.

• Sida 12
•  Original

Prop. HSO/81:28 12

Utdrag SOCIALDEPARTEMEN'IFT PRO'l'OKOLl.

vid regeringssammanträde 1980-08—38

Närvarande: statsministern Fälldin. (_)rdl'örande. och statsråden Bohman. Wikström. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johans- son. Wirten. Holm. Andersson. Boo. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet llolm

Lagrådsremiss om t'öljdlagstiftning till den nya sekretesslagen i fråga om hälso- och sjukvården samt den allmänna försäkringen

1. Inledning

De regler och den praxis som i dag gäller om handlingssekretess och tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården samt socialvärden innebär att man gör en jämförelsevis fri bedömning innan en uppgift som annars skyddas av sekretess eller tystnadsplikt lämnas ut till en myndighet. Men genom den nya sekretesslag (198t.l:100) som riksdagen tidigare i är har antagit för det allmännas verksamhet (prop. 1979t'8f):2. Kl) 37. rskr 179) införs regler som pa dessa områden innebär ett ökat skydd för den enskildes integritet. Inom hälso- och sjukvärden samt socialvarden blir det säledes inte längre möjligt att lämna ut en annars sekretesskyddad uppgift till en annan myndighet på grund av någon allmän intresseavvägning.

Den nya sekretesslagen hindrar emellertid inte att en uppgift lämnas från en myndighet till en annan. om uppgiftsskyldigheten följer av en lag eller förordning. Redan i promemorieförslaget till ny sekretesslagtDsJu 1977111) gjordes en genomgäng av de föreskrifter som fanns om skyldighet inom hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till myndighet. Förslaget innebar att en särskild lag med sådana uppgiftsskyldigheter skulle utfärdas. Enligt propositionen till ny sekretesslag skulle frågan om detta tas upp i samband med följdlagstiftningen till sekretesslagen.

Den nya sekretesslagen medför en omfattande följdlagstiftning, Riksda- gen har nyligen (prop. 1979/81):8(). KU 45. rskr 269. SFS 1981): 158-257.) antagit ett stort antal lagändringar som i huvudsak gär ut på att hittillsvaramle bestämmelser om tystnadsplikt för offentliga funktionärer skall upphöra att

• Sida 13
•  Original

Prop. 1980/81:28 13

gälla. eftersom enhetliga tystnadspliktsbestätnmelser har införts i den nya sekretesslagen.

Efter samråd med chefen för justitiedcpartementet och med statsrådet Petri. som svarar för sekretesslagstiftningen. förordar jag att de frågor som hänger samman med uppgiftsskyldigheten inom hälso- och sjukvården nu tas upp till behandling. I samband härmed aktualiseras en viss uppgiftsskyldig- het från socialvården och sjukvården som är nödvändig för rättspsykiatrisk undersökning m.m. Vidare behandlas vissa frågor inom den allmänna försäkringen om skyldighet för läkare att utfärda intyg och om utlämnande av uppgifter till och från allmän försäkringskassa. I frågor som berör socialvar- den och den allmänna försäkringen har jag samrått med chefen för socialdepartementet.

Riksdagen antog strax före årsskiftet 1979/80 en ny lag (l98tlzl 1) om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och en lag (198011!) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Dessa lagar trädde i kraft den 1 juli 1980. Lagarna behöver fr.o.m. den 1 januari 1981 anpassas till den nya sekretesslagens bestämmelser. Förslag om detta bör också läggas fram i detta sammanhang.

2.1. Den nya sekretesslagen

När det gäller sekretesslagens närmare utformning och de ("överväganden som har legat till grund för denna häm'isarjag till prop. 1979!8(l:2 och KU 37. Jag skall här endast något mer än jag har gjort i inledningen redogöra sammanfattningsvis för sekretesslagen. främst såvitt den rör hälso- och sjukvården.

Sekretesslagen avser det allmännas verksamhet. En uppgift inom hälso- och sjukvården om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden skall som regel inte få lämnas ut. om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Bestämmelserna avser förbud att röja en uppgift vare sig det sker muntligen eller genom att en allmän handling lämnas ut eller på annat sätt (sekretess). Sekretessen gäller såväl gentemot enskilda som mot andra myndigheter eller andra självständiga vcrksamhetsgrenar inom samma myndighet.

[vissa fall är dock sekretessen begränsad gentemot andra myndigheter och andra självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheten. Sekretessen hindrar således inte att en uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet (1 kap. 5 $). En uppgift får lämnas till en myndighet utan hinder av sekretess. om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förm'dning (14 kap. 1 s'- andra mening-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1980/81:28 14

en). En annars sekretessbelagd uppgift får också lämnas till en myndighet om uppgiften behövs där för förundersökning. rättegång eller rättsligt förfaran- de vid myndigheten mot någon om hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer (14 kap. zs första stycket första punkten). Vidare får en uppgift lämnas till en myndighet om uppgiften behövs där för en omprövning av ett beslut (samma lagrum andra punkten) eller för tillsyn (tredje punkten). Sekretessen hindrar inte att uppgifter lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av en sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål (14 kap. 2.5 andra stycket). Anmälan till åklagare eller polis om vissa brott mot den som inte har fyllt aderton år får göras utan hinder av sekretess ( 14 kap. ?. & tredje stycket). Sekretess till skydd för en enskild person gälleri princip inte i förhållande till den enskilde själv och kan oftast helt eller delvis efterges av honom ( 14 kap. 4 s).

1 14 kap. 3 s första stycket sekretesslagen finns en s.k. generalklausul som dock inte är tillämplig inom vare sig hälso- och sjukvården eller socialtjäns- ten. Enligt gcncralklausulen får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet. om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Konsekvensen av dessa sekretessregler blir för den allmänna hälso- och sjukvården att sekretessbelagda uppgifter om en enskild i princip inte kan lämnas till en myndighet. om inte uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Hittills har myndigheterna inom hälso- och sjukvården kunnat göra en jämförelsevis fri bedömning i frågan. om en annars sekretessskyddad uppgift skall lämnas till en annan myndighet.

Till grund för propositionen om ny sckretesslag (prop. 19701802) 'Iåg justitiedepartementets promemoria Ds .lu 197711 1. 1 promemorian föreslogs en långtgående reglering av sekretessen mellan myndigheter. särskilt på hälso- och sjukvi'irdens område. [för att en annars sekretesskyddad uppgift inom hälso- och sjukvården skulle få lämnas till en myndighet med stöd av en föreskrift om uppgiftsskyldighet skulle denna framgå av en särskild lag (8 kap. ] & tredje stycket fjärde punkten). l promemorian gjordes en genomgång av gällande författningsbcstämmelser om anmälningsskyldighet och liknande för medicinalpersonal (Ds .lu 1977le del 2. s. 374 ff). Där angavs i vilka fall uppgiftslämnandet borde ges stöd i den särskilda lagen.

Under rcmissbehandlingen restes invändningar mot den i promemorian föreslagna regleringen av sekretessen mellan myndigheter. l propositions— förslaget fördes heller inte in bestämmelser sotn uteslöt att regeringen föreskrev om informatitmsutbyte mellan myndigheter. Enligt den nya sekretesslagen bryts sålunda sekretessen redan av en i fi:")rcu'dning föreskriven skyldighet att lämna en myndighet uppgifter (14 kap. l 5).

Vad gällde tanken på en särskild lag inom hälso- och sjukvården om skyldighet att lämna en myndighet uppgifter anförde departementschefen i propositicmen (s. 173). att bestämmelsen i 14 kap. 1 s inte hindrade att

• Sida 15
•  Original

'Jl

Prop. HSO/81:28 1

Ilcrtalet regler om uppgiftslämnandet samlades i en särskild lag. llan förordade att en sådan särskild lag utfärdades. särskilt som det därigenom skulle bli lättare för allmänheten att bilda sig en uppfattning om sjukvårds- sekretessens innebörd. Frågan om utformningen av denna lag borde man återkomma till i samband med följdlagstiftningen till sekretesslagen.

2.2 Frågan om en särskild lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården

Uppgiftsskyldigheten inom hälso- och sjukvården finns nu föresk riven i ett tämligen stort antal lagar. förordningar och cirkulär från myndigheter. En genomgång av bestämmelserna — som ofta sinsemellan är högst olikartade både till fortn och innehåll — visar att tanken på att samla dem i en enda särskild lag möter en rad svårigheter.

Av den nya sekretesslagen följer att ett visst utbyte av uppgifter om patienters hälsotillstånd får äga rum mellan myndigheter oavsett om uppgiftsskyldighet är föreskriven i någon annan lag eller i en förordning. Uppgiftsutbyte mellan sjukvardsinstitutioner i rent vårdsyfte är ett exempel på att det redan av skat'leprt'ivningen enligt 7 kap. 1 & kan följa att en uppgift får lämnas ut (jfr KU 1979/802'37 s. 23). Andra begränsningar i sekretessen har redan angetts. exempelvis ett ttppgiftslänmandc som är nödvändigt för verksamheten. '

Som ett medel att ge allmänheten en uppfattning om sjukvårt'lssekrctes- sens innebi'ird har en särskild lag påtagliga brister genom att den långtifrån kan göras fullständig. Det kan tvärtom hävdas att reglerna blir mindre tillgängliga om vissa delar bryts loss från de ämnesområden där de nu hör hemma. Det är i varje fall svårt att dra gränser för vilka uppgiftsskyldigheter som bör återfinnas i en särskild lag. för att denna skall framstå som meningsfull. Med den utformning som sekretesslagen slutligen har fått är det inte. som i promeinoricförslaget. nt'idvändigt att ttppgiftsskyldigheterna samlas i en särskild lag. Som har framhållits redan bryts enligt 14 kap. 1 & sekretesslagen sekretess också av en ttppgiftsskyldighet som har föreskrivits i en författning. utfärdad av regeringen. Det krävs inte lagfortn eller någon särskild lag. '

I samråd med chefen för _justitietlepartementet och statsrådet Petri har jag därför funnit att en sådan särskild lag som förordades i propositionen med förslag till ny sekretesslag inte bör utfärdas. I stället bör de ändringar och tillägg som med hänsyn till sekretesslagen behövs i reglerna om uppgifts- skyldighet göras i första hand i gällande författningar.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1980/81:28 16

2.3. Författningsändringar

Till en början vill jag understryka att avsikten med de ändringar som kan komma i fråga inte är att nämnvärt förändra omfånget av uppgiftslämnandet inom hälso- och sjukvården. I stället gäller det att tekniskt se över föreskrifterna om uppgiftsskyldighet nred hänsyn till den nya sekretesslagens utformning. Det gäller att i första hand anpassa föreskrifterna till 14 kap. 1 5 andra meningen sekretesslagen i två avseenden. Om en uppgift som annars skyddas av sekretess skall få lämnas med stöd av nämnda lagrum. måste det finnas en skyldighet att lämna uppgiften. Det räcker inte med en regel om att man har rätt att lämna ut den. Vidare skall skyldigheten följa av lag eller förordning. Det är inte tillräckligt med endast en föreskrift utfärdad av myndighet.

1 den mån skyldigheten att lämna en uppgift redan följer av lag eller förordning finns det enligt min mening inte skäl att nu ändra föreskrifter- na.

En uppgiftsskyldighet som bryter sekretess kan följa av lag eller förordning även om den närmare avgränsas i en myndighets föreskrift. Det räcker med att det av lagen eller ft'örordningen framgår att uppgiftsskyldigheten föreligger. om den där har angivits tillräckligt konkret. Bestämmelsen i lagen eller förordningen kan ta sikte på utlämnande av uppgifter av speciellt slag. gälla viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller avse skyldighet för viss myndighet att lämna andra myndigheter information (se prop. 1979/8022 s. 322 .

Jag kommer i det följande huvudsakligen att inskränka mig till områden där författningsåtgårder nu bedöms vara påkallade.

2.3.1. Smittskyddslagstifmingen

Enligt smittskyddslagen ( 1968:231) och smittskyddskungörelsen (1968234) skall underrättelser till skilda myndigheter lämnas i fråga om smittsamma sjukdomar. 1 lagen och kungörelsen finns utförligt reglerat vilka sjukdomar som avses. Socialstyrelsen kan dessutom enligt 22 & smittskydds- kurrgörelsen för begränsad tid föreskriva anmälningsplikt för annan smittsam sjukdom. Något ytterligare stöd i lag eller fi.")rordning behövs inte med hänsyn till den nya sekretesslagen.

För att sekretessen skall få brytas förutsätts att det föreligger en skyldighet att göra anmälan. En föreskrift om möjlighet att göra anmälan begränsar inte sekretessen enligt sekretesslagen. Enligt nuvarande 295 smittskyddslagen får länsläkare eller viss läkare i dennes ställe anmäla till åklagare. om han i sin verksamhet enligt smittskyddslagen har fått en uppgift som ger anledning att anta att en gärning enligt 26 ;" lagen eller 6 kap. 7 & brottsbalken har blivit förövad. Det gäller gärningen att utsätta annan person för fara att bli smittad av venerisk sjukdom resp. koppleri och främjande av otukt.

• Sida 17
•  Original

Prop. l980/81:28 17

Någon skyldighet finns alltså inte i bestämmelsens nuvarande utfornrrring. Föreskriften bör enligt min mening utformas som en skyldighet för läkaren att göra anmälan. Det bör dock inte komma i fråga att införa en förbehållslös skyldighet för läkare att anmäla brott av detta slag till åklagare. Med hittillsvarande sekretess- och tystnadspliktslagstiftning och med den praxis som har utbildats har det varit möjligt för läkaren att göra en intresseavväg- ning i frågan om han skall anmäla brottet eller inte. Jag anser att denna fråga även i fortsättningen bör kunna bli föremål för en bedömning av läkaren. Sckretesslagens regler omöjliggör dock en intresseavvägning som den hittillsvarande inom sjukvården. Jag förordar att 295 smittskyddslagen ändras så att läkaren blir skyldig att göra anmälan när det är påkallat för att förhindra att brottsligheten fortsätter.

2.3.2. Anmälan till körkorrsmyndighet m.fl.

Körkortsförordningen (19771722) förutsätter att vissa sjukdomstillstånd hos förare av motorfordon. luftfartyg m.m. anmäls till länsstyrelsen resp. luftfartsverket. Anmälningen skall av länsstyrelsen föras in i körkortsregist- ret (91 å).

Socialstyrelsen har i cirkulär (MF 1975z81) förcskrivit att en läkare som hos en körkartsinne/mvare eller förmodad körkortsinnehavare iakttar en sjukdom eller defekt, som kan an tas innebära en trafikrisk. bör anmäla detta till länsläkaren. Denne har att rapportera till länsstyrelsen.

lcirkttlär (MF 1975182) har läkare ålagts skyldighet att på motsvarande sätt anmäla när hälsotillståndet hos en innehavare av qulfartscertifikar kan antas utgöra en tlygsäkerhetsrisk. Länsläkarcn skall då rapportera till luftfartsver- ket.

Detta uppgiftslämnande har f.n. inte sådant stöd i lag eller förordning att det enligt 14 kap. 1 äandra meningen sekretesslagen får fullgöras utan hinder av sekretess. Den förstnämnda regeln är inte heller utformad som en skyldighet.

Regeringen kan med stöd av bemyndigandet i 39" lagen ( 1980:11 ) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. meddela föreskrifter i förordning som ålägger även personal i enskild tjänst att lämna sådana uppgifter som avses här. Jag kommer att ta kontakt med chefen för kommunikationsdepartementet i frågan om nämnda föreskrifter skall ges någon motsvarighet i förordning. En eventuell uppgiftsskyldighet i förord— ning bör kunna utformas så att det i första hand ankommer på läkaren att avgöra när en anmälan är motiverad. Avsikten bör inte vara att ålägga läkarna en ökad anmälningsskyldighet.

Enligt 45 & mönstringsförordningen (19olz87). bör en läkare anmäla till sjöfartsverket. om han vid en undersökning av en sjöman finner att denne på grund av hälsotillståndet är olämplig att utöva sjömansyrket. Jag föreslår med hänsyn till sekretessreglerna att paragrafen omarbetas så att anmälan

• Sida 18
•  Original

Prop. l980/81z28 18

skall göras. Förordningen är riksdagsbunden. Ändringen framgår av lagförslag i förevarande ärende. och jag återkommer i specialmotiveringen till innebörden av ändringen.

Enligt socialstyrelsens cirkulär SoS FS(M) 197631 skall anmälan göras till polisen, om en patient. som är intagen på sjukhus för vård av psykisk sjukdom och som innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen, kan antas inte böra betros härmed. Denna anmälningsskyldighet har f.n. inget direkt stöd i lag eller förordning.

I denna fråga vill jag säga följande. Redan av 15 & sjukvårdskungörelsen (1972676) framgår en skyldighet för ("överläkaren att göra anmälan till myndighet när en farlig patient lämnar eller skall lämna sjukhuset. Den skyldigheten liggeri linje med plikten att anmäla när en psykiskt sjuk inte bör ha skjutvapen. Anmälningsplikten om vapeninnhehav har behandlats i justitiedepartementets promemoria (Ds Ju l979:l7 s. 61-62) om ändringar i vapenlagstiftningen. Jag har för avsikt att ta kontakt med chefen för justitiedepartementet i frågan huruvida förevarande skyldighet att göra anmälan bör ges stöd i förordning så att den kan fullgöras utan hinder av sekretess.

2.3.3. Uppgifter från sjukvården och .s'acialvåra'en till ("I läkare som hur förord/mis att göra en rt'itrspsykialrisk undersökning m.m.

Enligt hittillsvarande sekretess- och tystnadspliktslagstiftning har det — som jag har nämnt redan —- varit möjligt att lämna en myndighet uppgifter från sjukvården och från socialvården efter en jämförelsevis fri bedömning från fall till fall. Man har på det sättet kunnat lämna uppgifter som har behövts för en rättspsykiatrisk undersökning eller för ett intyg enligt 7 & lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. I den nya sekretesslagen regleras sekretessen inom socialvården * eller socialtjänsten som socialvär— den kallas i den nya socialtjänstlagcn (1980:620) — på i princip samma sätt som inom hälso- och sjukvården. Eftersom den s.k. generalklausulen i l4 kap. 3 & inte skall gälla inom dessa områden. är det nödvändigt att med föreskrifter om uppgiftsskyldighet reglera i vad mån sekretesskyddade uppgifter därifrån kan tas i anspråk för dessa ändamål. om man vill behålla de nuvarande möjligheterna att inhämta uppgifter. För detta fordras ändringari lagen (1966:3()l ) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och i lagen om personundersökning i brottmål.

När det gäller sjukvårdens skyldighet att lämna uppgifter för de ändamål som har nämnts nu kunde det ifrågasättas om den inte borde begränsas så att uppgifter som har lämnats av den enskilde i förtroende vid frivillig vård inte fick lämnas ut vid undersökningar i anledning av inte alltför allvarlig brottslighet. Ett sätt vore att begränsa uppgiftslämnandet på samma sätt som vittnesplikten för läkare har begränsats i rättegångsbalken . Sådana tankar framfördes i promemorieförslaget till en ny sekretesslag.

• Sida 19
•  Original

Prop. HSO/81:28 19

En sådan begränsning kan emellertid inte anses vare sig behövlig eller lämplig. Ändamålet är här nämligen inte - som när det gäller bevisning enligt reglerna i rättegångsbalken att övertyga den enskilde om brott eller fria honom. Undersökningen syftar oftast till att skapa klarhet i påföljdsfrågan. någon gång till att underlätta en bedömning av uppsåtct vid brott. När väl en läkz'trundersökning har beslutats är det av stor vikt. inte minst för den enskilde själv. att läkaren får en så fullständig bild som möjligt av honom. Intresset av att läkaren får inhämta uppgifter utan en sådan begränsning bör därför ha företräde framför intresset av att i de här aktuella situationerna skydda den enskilde från något eventuellt men. Den som skall göra en undersökning bör således ges rätt att inhämta uppgifter som behövs från myndigheter utan hinder av den särskilda sekretessen inom sjukvården och socialtjänsten.

.Jag föreslår därför att en särskild bestämmelse tas in i personundersök- ningslagen som ålägger de myndigheter inom sjuk 'ården och socialtjänsten som inte enligt generalklausulen i 14 kap. $& sekretesslagen kan lämna ut annars sekretesskyddacle uppgifter en skyldighet att lämna uppgifter om en misstänkt som behövs för ett läkarutlåtamle enligt 7 5 i lagen. En motsvarande regel om uppgiftsskyldighet bör föras in i lagen om rättspsy- kiatrisk undersökning i brottmål. Den kommunala familjcrådgivningen med dess särskilda förtroendesekretess bör dock undantas.

Uppgifter behövs även från andra myndigheter. t.ex. kriminalvården. Det får förutsättas att uppgifter därifrån kan lämnas som hittills med tillämpning av generalklausulen.

2.3.4. Uppgt'fter till allmän försäkringskassa m.fl.

Enligt bestämmelser i 20 kap. 9 & lagen (19622381) om allmän försäkring och 8 kap. 7 s" lagen (1976:38()) om arbetsskadeförsäkring åligger det statliga och kommunala myndigheter att till försäkringsdomstolar. riksförsäkrings- verket. allmänna försäkringskassor m.fl. lämna uppgifter om namngivna personer rörande förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av nämnda lagar. Dessa bestämmelser har också gjorts tillämpliga vid prövning av ersättning enligt närslutande författningar. t.ex. lagen (l977z265) om statligt personskadeskydd.

Som har nämnts redan införs genom sekretesslagen uttryckliga regler om sekretess mellan myndigheter. Från sjukvården får i princip lämnas ut en uppgift endast när det står klart att det inte förorsakar den enskilde något men. En uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning bryter dock sekretessen så att uppgift skall lämnas till myndighet utan hinder av sekretess. Genom den sistnämnda regeln kan förevarande bestämmelser om uppgiftslämnande möjligen anses få en annan betydelse än tidigare. Jag tar därför upp frågan om sekretessen vid uppgiftslämnandet från hälso- och sjukvården till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

• Sida 20
•  Original

Prop. l980/8l :28 31)

Denna fråga har varit aktuell i riksdagen (rskr 1978/79157) med anledning av motioner om skyldighet att utfärda läkarintyg.

Socialutskottet konstaterade i sitt betänkande (SoU HHS/79:19). efter att ha hört bl.a. riksförsäkringsverket. socialstyrelsen. landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. att en generell regel om rätt för kassorna att själva skaffa läkarintyg rörande patienter— någon sådan regel finns inte f.n. — kunde komma i konflikt med principer om skydd för patientens personliga integritet och om sekretess för de uppgifter han har lämnat till den behandlande läkaren. En sådan regel skulle innebära en mycket stark begränsning av sekretesskyddet för de uppgifter som patienten har lämnat till läkaren. Det kunde inte uteslutas att den i vissa fall skulle kunna avhålla en patient från att lämna alla relevanta uppgifter till den behandlande läkaren. Det var enligt utskottet viktigt att slå vakt om den förtroliga relationen mellan läkare och patient och inte urholka skyddet för denna annat än då tungt vägande skäl talar för att andra hänsyn skall få väga över. Riksdagen följde utskottet.

Jag delar den uppfattning som kom till uttryck vid riksdagens behandling av nämnda frågor att en generell skyldighet för läkare att tillhandahålla försäkringskassor m.fl. uppgifter rörande patienter strider mot de grundläg- gande principerna om patientens rätt till ett starkt skydd för sin personliga integritet i kontakterna med-hälso- och sjukvården.

Samtidigt är det — som utskottet även k(_,—nstt'tterade — viktigt att försäkringskassorna och övriga organ inom den allmänna försäkringen får tillgång till de uppgifter som är nödvändiga för handläggningen av enskilda ärenden. Att en försäkringskassa med hänvisning till exempelvis integritets- skäl förvägras ta del av vissa uppgifter får enligt min mening inte leda till att den enskilde erhåller en ersättning som han inte har rätt till eller förvägras en ersättning han har rätt till.

Det problem som ligger i avvägningen mellan dessa motstridiga intressen bör i allmänhet kunna undvikas. Ibland kan uppgifterna vara så okontro- versiella att de därför kan lämnas ut utan att fifirorsaka patienten något men. Om den bedömningen inte kan göras är det oftast möjligt att inhämta den enskildes samtycke.

Det kan emellertid också förekomma fall då den enskilde motsätter sig att läkaren länmar ut närmare uppgifter om hans tillstånd och om orsakerna till sjukdom m.m. En anledning till att den enskilde motsätter sig ett uppgiftslämnande kan givetvis vara att uppgifterna är av den arten att de skulle kunna medföra att han går miste om ersättning. Skillet till att den enskilde motsätter sig kan emellertid också helt enkelt vara att han med hänsyn till uppgifternas ömtåliga karaktär och sin egen integritet är angelägen om att de inte lämnas ut.

Jag vill då erinra om att de inhämtade uppgifterna åtnjuter sekretesskydd även hos försäkringskassorna och andra myndigheter. Den myndighetsutöv- ning för vilken uppgifterna skall ligga till grund har till syfte att tillförsäkra de

• Sida 21
•  Original

Prop. l980/81:28 21

enskilda ett ekonomiskt skydd. Om försäkringskassorna vore helt beroende av den enskildes samtycke till uppgiftsinhäm tande. skulle deras verksamhet i praktiken bli mycket svår.

Jag föreslår därför att de regler om uppgiftslämnande som nu finns skall bestå även i fortsättningen. Jag vill emellertid med hänvisning till principerna i den nya sekretesslagen anföra följande. Av hänsyn till den enskildes integritet bör hans samtycke inhämtas när uppgifter om honom rekvireras. åtminstone om det är fråga om att inhämta sjukjournaler eller uppgifter av känslig natur. Om den enskilde motsätter sig att vissa uppgifter hämtas in är det särskilt viktigt att överväga om uppgifterna kan antas vara nödvändiga. Ett mer slentrianmässigt uppgiftsinhämtande måste undvikas. En framstäl- lan till sjukvården om att få uppgifter bör i förekommande fall innehålla preciseringar. exempelvis om vilken tidsperiod som är av intresse eller frågor avseende vissa sjukdomstillstånd el. dyl.

Av socialutskottets betänkande framgår att det f.n. inte finns någon allmän skyldighet för läkare att på den enskildes begäran utfärda läkarintyg. Däremot finns det bestämmelser om en begränsad skyldighet för vissa grupper av läkare i allmän tjänst i olika författningar och i avtal. Jag delar utskottets bedömning att en allmän översyn av dessa regler bör ske och avser att inom kort ta initiativ till att en sådan översyn kommer till stånd. [ det sammanhanget bör särskilt belysas de praktiska konsekvenserna för sjuk— vården av en lagstadgad allmän skyldighet för läkare i såväl allmän som enskild tjänst att utfärda läkarintyg på den enskildes begäran.

6.2. Förslaget till lag om ändring i förordningen ("1961 :87.) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen)

Som framgår av den allmänna motiveringen är ändringen närmast av teknisk natur. Med hänsyn till utformningen av den nya sekretesslagen, främst 1.4 kap. 1 ä' andra meningen. måste ett sådant uppgiftslämnande som det här är fråga om grundas på en skyldighet att lämna uppgift. Avsikten har emellertid inte varit att tillägga läkaren en ökad anmälningsskyldighet. Skyldigheten att göra anmälan har därför inte gjorts absolut. [ andra stycket har särskilt angetts att läkaren med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet får underlåta att göra anmälan. Det ankommer alltså på läkaren att bedöma om en anmälan skall göras. Vid den bedömningen har naturligtvis den fara eller det men som själva hälsotillståndet kan medföra i sjömannens yrkesutövning stor betydelse. Men redan den omständigheten att en anmälan kan motverka vården eller behandlingen av patienten genom att den inverkar på relationen mellan läkaren och patienten kan vara skäl att underlåta anmälan. Här kan vidare hänvisas till prop. 1978/79119 om hälsoundersökning av sjöfolk. enligt vilken anmälan bör göras framför allt när sjöman lider av allvarlig psykisk sjukdom eller visar tydliga tecken på alkohol- eller narkotikamissbruk.

6.3. Förslagen till lagar om ändring i lagen (1964:542) om personundersök- ning i brottmål och lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Det primära motivet för att införa dessa regler har inte varit att skapa förändring i bestående förhållanden inom berörda områden av hälso- och

• Sida 27
•  Original

Prop. HSO/81:28 ' 27

sjukvården samt socialtjänsten. Reglerna. som saknar motsvarighet i gällande rätt såvitt gäller upplysningar till läkare. har i stället blivit nödvändiga som en följd av de nya sekretessreglerna på dessa områden. vilket framgår av de allmänna övervägandena.

Det förutsätts i lagtexten att uppgifterna för att lämnas ut behövs för de angivna ändamålen. I allmänhet måste den utlämnande myndigheten utgå från att begärda uppgifter behövs. Det liggeri sakens natur att uppgifter med stöd av de nu föreslagna reglerna skall lämnas till den som utför undersökningen eller biträder med denna.

Den kommunala familjerådgivningen med dess särskilda förtroendesekre- tess omfattas inte av uppgiftsskyldigheten.

De här ft.")reslagna reglerna utesluter naturligtvis inte att uppgifter inhämtas även från annat håll. om det kan ske med hänsyn bl.a. till sekretessregler eller regler om tystnadsplikt.

I allmän verksamhet som inte omfattas av denna särskilda uppgiftsskyl- dighet skall uppgiftcr lämnas ut om det kan ske med hänsyn till en intresseavvägning enligt- 14 kap. 3.5 sekretesslagen. Det har förutsatts att behövliga uppgifter från t.ex. kriminalvården. arbetsförmedlingen och skolväsendet därigenom blir tillgängliga.

I detta sammanhang har inte upptagits frågor om uppgiftsskyldighet för sjukvården i enskild verksamhet. exempelvis en privatpraktiserande läka- re.

6.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (l980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

515

Enligt denna paragraf har patienten rätt till information om sitt hälsotill- stånd och den vård som kan ges. llittills har denna rätt begränsats med hänsyn till att informationen inte bör motverka ändamålet med vården.

Genom den nya sekretesslagen införs (7 kap. 3 5) en regel enligt vilken sjukvårdssekretessen i det allmännas verksamhet gäller också i förhållande till patienten själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd. om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom. Vidare föreskrivs genom 7 kap. (åå sekretesslagen sekretess till skydd för en uppgiftslämnare.

Skyldigheten att informera en patient blir genom förevarande ändring begränsad så att den överensstämmer med dessa regler i sekretesslagen och dess motsvarigheter i 6 5 och 6 a så i förevarande lag. Genom denna huvudsakligen redaktionella ändring understryks att det måste föreligga tungt vägande skäl för att en patient skall undanhållas uppgifter om sitt eget hälsotillstånd.

• Sida 28
•  Original

Prop. l980/81228 28

(rä

Denna paragraf har genom tillägget i tredje stycket — att i det allmännas verksamhet tillämpas i stället sekretesslagen begränsats till att i fortsättning- en gälla endast hälso- och sjukvårdspersonalen i enskild verksamhet. exempelvis privatpraktiserande läkare.

Liksom i sekretesslagen görs i princip inte någon skillnad mellan uppgift lämnad i förtroende och annan uppgift. Huvudregeln i första stycket innehåller endast den allmänna begränsningen. att uppgift inte får lämnas obehörigen. Som har anförts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 3 ) torde en viss ledning vid bestämmelsens tillämpning kunna sökas i de mera utförliga reglerna i sekretesslagen. Uppgiftsskyldighet i lag eller förordning bryter tystnadsplikten i motsats till en skyldighet i lägre författning. En f("frreskrift från myndighet om uppgiftsskyldighet. som inte har stöd i lag eller förordning. bryter således inte tystnadsplikten. Uppgiftslämnande på grund av en fi.")reskrift från en myndighet kan dock vara behörigt på annan grund än en i lag eller förordning föreskriven konkret uppgiftsskyldighet. Som exempel kan nämnas uppgifter till tillsynsmyndighet när uppgiften behövs för tillsynen.

Amira stycket. som har utformats efter mönster av 7 kap. 39' sekretess- lagen. innebär att tystnadsplikt gentemot den enskilde själv får åberopas endast om det föreligger tungt vägande skål.

();-tå

Denna regel motsvarar bestämmelsen i 7 kap. os sekretesslagen och får här betydelse för den enskilda vården. Beträffande de närmare motiven för bestämmelsen kan hänvisas till prop. 1979/802 s. 186 ff.

Även om en regel som den förevarande har störst betydelse inom den allmänna värden. kan det även inom den enskilda hälso- och sjukvården i vissa situationer uppkomma behov av att skydda en uppgiftslämnare. Exempelvis kan en anhörig till en patient ha lämnat uppgifter till en läkare. som har funnit skäl att utfärda ett vårdintyg för patienten enligt lagen (1966293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Sådana uppgifter kan åtminstone delvis vara av det slag att uppgiftslämnaren behöver skyddas enligt denna paragraf.

(ls

Ändringarna i denna paragraf är en följd av den anpassning till sekretesslagen som har gjorts i 5. 6 och 6 a åå. Att en journal innehåller uppgifter som inte får lämnas ut enligt nämnda paragrafer. innebär inte att andra uppgifter i journalen får undanhållas patienten. Att rutinmässigt undanhålla patienten journaluppgifter med stöd av 6 a & är inte tilllåtet. Det måste finnas ett verkligt behov av skydd för uppgiftslämnaren i det enskilda fallet.

• Sida 29
•  Original

Prop. HSO/81:28 29

36 &

Ändringen är av redaktionell natur och en följd av att 14 & förvaltnings- lagen (19711290) har ändrats i samband med den nya sekretesslagstiftning-

en.

43%

Ändringen är av redaktionell natur. 40 b & lagen (1937:249) motsvaras utan ändring i sak av 15 kap. 7 5 den nya sekretesslagen.

6.5. Förslaget till lag om ändring i lagen 11980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården

Här hänvisas till de allmänna övervägandena. avsnitt 3.

6.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och förslaget till lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i lagen (1962:3811 om allmän försäkring

Som har nämnts i slutet av avsnitt 4 har ändringarna i lagen om allmän försäkring delats upp på två lagförslag. Anledningen är lagtekniska komplikatitmer som har sin grund i uppskovet med soeialtjänstlagens ikraftträdande till den [januari 1983. Det första (lagförslag 7 i bilagan) innehåller en ny paragraf. 9 a s. i 20 kap. Av det andra förslaget ("lt'tgförslag 8 i bilagan) med ändring i den lagändring som har gjorts genom socialtjz'inst- reformen framgår den nya lydelsen av 18 kap. 5 & fr.o.m. är 1981.

18 kap. 5 5

Som framgår av den allmänna motiveringen har första meningen i tredje stycket fått utgå eftersom den har ersatts av de nya bestämmelserna i 15 kap. 4 och 5 ååå sekretesslagen. Som hittills skall gälla att kassan i möjlig män skall visa tillmötesgående exempelvis om en arbetsgivare påkallar biträde i en angelägenhet som rör hans sociala skyldigheter mot anställda.

1-1änvisningen till 57 å i socialtjänstlagen . som har införts att gälla fr.o.m. den 1 januari 1982. har fått utgå med hänsyn till att regeringen nu förutsätts utfärda en förordning om utlämnande av uppgifter från de allmänna försz'ikringskassorna till andra myndigheter.

Enligt övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen ( 19802620) upphävs lagen om socialregisternär socialtjänstlagenträderi kraft den 1 januari 1982. Genom lagen (1980:623) om ändring i lagen om allmän försäkring har därför riksdagen fr.o.m. är 1982 upphävt den tidigare föreskriften i 18 kap. 55 andra stycket om skyldighet att tillställa soeialregister uppgifter. När nu tredje stycket ändras fr.o.m. år 1981 måste samtidigt föreskriften i andra

• Sida 30
•  Original

Prop. 19811/81 :28 31)

stycket återinföras att gälla under år 1981. Därefter får alltså skyldigheten att tillställa socialregistret uppgifter enligt sista meningen i andra stycket rensas ut ur 18 kap. 5 & genom en ny lagändring.

?.(1 kap. 9 aä

Första stycket reglerar uppgiftslämnande till enskilda. 1 de angivna fallen inskränks den sekretess som kommer att gälla enligt 7 kap. 7 & första stycket sekretesslagen. Detta gäller inte bara beträffande ärenden enligt lagen om allmän försäkring utan även i fråga om annan lagstiftning som nämns i 7 kap. 7 ä första stycket sekretesslagen. Bestämmelserna har i första hand betydelse för de allmänna försi'tkringskassorna. Men även de andra myndigheter som avses i 7 kap. 7.5 sekretesslagen kan ha att tillämpa dent. Det har ansetts lämpligt att samla bestämmelserna i lagen om allmän försäkring.

Det förutsätts i lagtexten att uppgifterna behövs hos resp. mottagare. I princip innebär detta att den utlämnande myndigheten har att göra en prövning av behovet hos mottagaren. Bedömer den i något fall att behovet inte finns. kan sekretessen hindra att uppgiften lämnas ut. I allmänhet måste myndigheten utgå från att begärda uppgifter behövs för angivet ändamål.

1 första stycket första meningen har angetts att utlämnandet gäller uppgift om ersättning åt enskild. Detta syftar i första hand på uppgift om utgivet belopp och den period det avser. dvs. sådana uppgifter som behövs för att t.ex. en arbetsgivare skall kunna samordna utbetalning av lön med sjukersättning. Bestämmelserna tillåter däremot inte att detaljerade uppgif- ter lämnas utom det hälsotillstånd eller de sakft'irhällanden i övrigt sorti den enskilde exempelvis kan ha åberopat för att få ut ersättning hos myndighe- ten.

Det har ansetts att det inte finns tillräckliga skäl att särskilt reglera utlämnande av uppgifter till privatpraktiserande läkare och tandläkare. som behöver uppgifter om en enskild för vården av denne. Att uppgifter oftast kan lämnas ut när de behövs i vårdsyfte följer av den skadeprövning som förutsätts enligt huvudregeln i 7 kap. 7.5 sekretesslagen. Om det inte kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. får den lämnas ut. Uppgifter katt f. ö. lämnas ut med den enskildes samtycke.

Inte heller utlämnande av uppgift till forskare har reglerats särskilt. 1 princip bör forskare inte få uppgifter. om det katt förorsaka den enskilde men. Eftersom förbehåll kan ställas upp enligt 14 kap. 9ä sekretesslagen torde dock uppgifter om enskilda oftast kunna lämnas ut för forskningsän- damål även till enskilda forskare. Ett sådant förbehåll kan innehålla en föreskrift om att uppgifterna inte får sammanställas eller publiceras på ett sådant sätt att de kan hänföras till vissa personer. Det kan även inskränka (len krets av personer som har rätt att ta del av uppgifterna.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1980/81:28 31

När det gäller utlämnande av uppgifter till en annan myndig/tel eller en annan självständig verksamhetsgren inom samma myndighet finns det. som framgår av de allmänna övervägandena en regel i 14 kap. 3 s sekretesslagen. Annars sekretesskyddade uppgifter kan få lämnas till myndighet efter en intresseavvägning. Som har nämnts i den allmänna tntniveringen skall antalet fall där en allmän f("irsi'tkringskassa behöver göra en sådan skönsmässig bedömning begränsas. Det bör ske genom att regeringen i förordning anger flertalet fall då en uppgift om enskild får lämnas till myndighet. Andra stycket syftar på möjligheterna för kassorna att lämna ut uppgifter efter en intresscavvägning eller med stöd av den planerade förordningen.

De. andra myndigheter som omtalas i 7kap. 755 sekretesslagen måste genom en intresseavvägning bedöma om en sekretesskyddad uppgift fär lämnas till en annan myndighet. Det bör erinras om att också försäkrings- kassan fär lämna ut en uppgift till en myndighet om den finner det förenligt med en sådan intresseavvägning. alltså även om uppgiftslämnandct inte skulle vara reglerat i förordning.