SOU 1983:11

Bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Bekämpning av Växtskadegörare

och ogräs

Beta kandea udreinnnge manvannind dvuemk ik eedl |-ordochskog sruebkt

S&M;

;t »)

Bekämpning av

Växtskadogöraro *

.. t och ogras

Betänkande av utredningen om användning av kemiska medel i jord och skogsbruket

SBM?

& Statens offentliga utredningar

&? & 1983:11 &? Iordbruksdepartementet

Bekämpning av Växtskadegörare och ogräs

Betänkande av 1_1_tredningen om användningen av kemiska medel i jord— och skogsbruket m. 111.

Stockholm 1983

Omslag Johan Ogden Jernströms Offsettryck AB mama-sewe 91» 38- 071126 — 9 (F) ISSN 0375-250x

S(DIJ 1983:11

UTREDNINGEN on ANVÄNDNINGEN AV

KEMISKA MEDEL I JORD— ocn sxocs- BRUKET M M

Till Statsrådet och chefen

för Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 9 augusti 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruks— departementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om användningen av kemiska medel ijord— och skogsbruket m m.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade dåvarande chefen för jordbruks— departementet,statsrådetEnlund, genom beslut den 13 september 1979 till leda— möter generaldirektören Arne Engström, tillika ordförande, samt riksdagsleda- möterna Karl Erik Eriksson, Einar A Larsson, Grethe Lundblad och Åke Wictorsson.

Genom beslut den 22 oktober 1979 förordnade dåvarande chefen för jordbruks- departementet, statsrådet Dahlgren, till ledamöter riksdagsledamöterna L Arne Andersson och John 0 Andersson samt till sakkunniga direktör Erik Brandt, av- delningschef Eric Falk, avdelningschef Henry Gustafsson, direktör Stig Hagner, överingenjör Lennart Holm, ombudsman Håkan Lundstedt, farm dr Rune Lönngren, andre förbundssekreterare Ingemar Nilsson, avdelningschef Bengt Olsson, lant— brukare Sven Tågmark och hortonom Christer Wahlström. Vidare förordnades genom beslut den 6 november 1979 till sakkunnig professor Erik Arrhenius samt till biträdande sekreterare departementssekreterare Anders Boheman, den 8 november 1979 förordnades byrådirektör Georg Ekström och statskonsulent Björn Sundell till biträdande sekreterare. Den 10 april 1980 förordnades hovrättsassessor Per Olding som expert åt utredningen. Den 27 oktober 1980 entledigades hortonom Christer Wohlström. Samma dag förordnades hortonom Per—Olof Olsson som sak- kunnig. Den 2 februari 1981 förordnades statskonsulent Kjell Andersson och agr lic Bo Pettersson som experter åt utredningen. Den 10 februari 1981 förordnades agronom Karl-Ivar Kumm till expert och agronom Arne Joelsson till biträdande sekreterare. Den 20 november 1981 entledigades lantbrukare Sven Tågmark och samma dag förordnades lantbrukare Ture W Karlsson som sakkunnig. Den 21 oktober 1982 förordnades Sven Ove Hansson som expert.

Utredningen har i två tidigare betänkanden redovisat frågor rörande dels bekämp— ningen av lövsly inom skogsbruket, dels handelsgödselanvändningen inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring m m. I föreliggande betänkande behandlas frågor rörande bekämpning av växtskadegörare och ogräs inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Till betänkandet har fogats dels reservationer av L Arne Andersson och Einar Larsson, dels särskildayttrandenav John O Andersson och Erik Brandt, av Eric Falk och Stig Hagner gemensamt samt av Thure W Karlsson och Per-Olof Olsson gemensamt.

Stockholm i mars 1983

Arne Engström L Arne Andersson John O Andersson Karl Erik Eriksson Einar Larsson Grethe Lundblad Ake Wictorsson

/Björn Sundell

INNEHÅLL Sida FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 5 SAMMANFATTNING 9 1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLÄGGNING _ 13 1.1 Utredningsuppdraget m m 15 1.2 Arbetets uppläggning 15 2 JORDBRUKET I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV SAMT JORDBRUKETS LÖNSAM— HETSUTVECKLING UNDER EFTERKRIGSTIDEN 17 2.1 Den historiska utvecklingen 17 2.2 Lönsamhetsutvecklingen 28 2.2.1 Inledning 28 2.2.2 Jordbrukets förräntning av arbetande kapital 28 2.2.3 Jordbrukarnas inkomstutveckling 29 2.2.h Faktorer som påverkar lönsamhetsutvecklingen 31 2.2.5 Produktivitetsutvecklingen ' 54 2.2.6 Sammanfattning 55 3 JORDBRUKS- OCH TRÄDGÅRDSNÄRINGSPOLITIKEN M M. INSTÄLLNINGEN TILL ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA MEDEL 37 3.1 Jordbrukspolitiken 57 3.2 Trädgårdenäringspolitiken 47 3.2.1 Mål för svensk trädgårdsnäring 47 3.2.2 Speciella förutsättningar för trådgårdsproduktionen 49 3.2.3 Utlandsberoendet 50 3.2.h Inställningen och tillgången till bekämpningsmedel 52 li GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRANDE ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGS— MEDEL INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING 55 h.1 Lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor 55 li . 1 . 1 Inledning 55 h.1.2 Kemiska bekämpningsmedel 56 h.1.3 Spridning av kemiska bekämpningsmedel 57 h.1.h Särskilda regler för fenoxisyror 59 h.2 Miljöskyddslagen h.3 Naturvårdslagstiftningen h.h Arbetsmiljölagstiftningen h.5 Hälsovårdsstadgan h.6 Livsmedelslagen

5.1 5.2

6.2

6.h

7.2

FÖRSÄLJNING OCH FÖRBRUKNING AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL. SVENSKA OCH INTERNATIONELLA FÖRHÅLLANDEN

Sverige

Internationell översikt

ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL INOM JORDBRUK, SKOGS— BRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING M M

Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel

6.1.1 Inledning 6.1.2 Ogräsbekämpning 6.1.3 Växtsjukdomsbekämpning 6.1.h Skadedjursbekämpning

6.1.5 Planmässig bekämpning . Trädgårdsnäringens användning av kemiska bekämpningsmedel 6.2.1 Ogräsbekämpning

6.2.2 Växtsjukdomsbekämpning 6.2.3 Skadedjursbekämpning

Skogsbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel 6.3.1 Bekämpning av ogräs och lövsly 6.3.2 Bekämpning av skogliga skadesvampar 6.3.3 Bekämpning av skogsinsekter 6.3.h Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark Användning av kemiska bekämpningsmedel i hushåll och hemträdgårdar

HÄLSO- OCH MILJÖRISKER FÖRENADE MED ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL

Arbetsmiljön

7.1.1 Inledning

7.1.2 Beredning av sprutvätska

7.1.3 Påfyllning av sprututrustning 7.1.h Spridning och rengöring av sprututrustning 7.1.5 Arbetsskador 7.1.6 Expositionsförhällanden vid spridning av bekämpningsmedel 7.1.7 Yrkeshygieniska synpunkter på vissa substanser eller substansgrupper

Naturmiljön

7.2.1 Effekter på markens organismer 7.2.2 Effekter på högre djurslag 7.2.3 Resistens mot bekämpningsmedel

111 112

115 115 115 115 118 118 122 122 125

133 164 183

7.3

8.2

9.1 9.2

X

Bekämpningsmedelsrester m m i vegetabiliska livsmedel

7.3.1 Organisation och omfattning av resthaltskontrollen

7.3.2 Högsta godtagna halter

7.3.3 Bekämpningsmedelsrester i importerade och inhemska grödor 7.3.h Bekämpningsmedelsrester i produkter odlade med respektive

utan insats av kemiska bekämpningsmedel

7.3.5 Hälsorisker förenade med förekomst av bekämpningsmedels— rester i livsmedel

7.3.6 Förekomst av vissa naturliga skadliga ämnen i skördepro— dukter i relation till kemisk bekämpning

Riskvärdering av några utvalda kemiska bekämpningsmedel

ICKE—KEMISK BEKÄMPNING AV VÄXTSKADEGÖRARE OCH OGRÄS

Icke—kemisk Ogräsbekämpning

8.1.1 Mekanisk bearbetning

8.1.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder

8.1.3 Minskad ogrässpridning

8 . 1 . li Skördet eknik

8.1.5 Växtföljdsåtgärder

8.1.6 Biologisk Ogräsbekämpning

8.1.7 Ekonomisk jämförelse mellan metoder 8.1.8 Långsiktiga effekter av upphörd herbicidbehandling Icke—kemisk bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur 8.2.1 Resistensförädling

8.2.2 Biologisk bekämpning Förebyggande åtgärder mot ogräs, växtsjukdomar och Skadedjur 8.3.1 Odlingstekniska åtgärder 8.3.2 Växtföljdsåtgärder

ANDRA MÖJLIGHETER ATT MINSKA DEN KEMISKA BEKÄMPNINGEN

Förbättrad preparathantering

Prognos— och varningstjänst

9.2.1 Inledning

9.2.2 Olika beroende av prognos 9.2.3 Varierande tröskelvärden 9.2.h Förebyggande bekämpningar 9.2.5 Prognos för potatisbladmögel 9.2.6 Prognos för rapsjordloppa 9.2.7 Prognos och ökad bekämpning 9.2.8 Skadedjurens mångfald

9.2.9 Utvecklingstendenser

9.2.10 Slutsatser

189 189 192 193

196 198

202 214

219 219 219 223 226 227 228 230 250 256 241 241 249 260 260 263

267 267 269 269 269 271 272 272 274 275

9.3

9.h

10

10.1

10.2

11

11.1 11.2 11.3

11.11

Rådgivning

9.3.1 Rådgivningens organisation 9.3.2 Andra rådgivningsinstanser 9.3.3 Behovet av bekämpningsstrategi 9.3.8 Behovet av rådgivning Alternativa odlingsformer 9.A.1 Inledning 9.8.2 Organisk—biologisk och naturenlig odling 9.h.3 Biodynamisk odling 9.h.h Avkastning och kvalitet hos skördeprodukter. En jämförelse mellan konventionell och biodynamisk odling 9.A.5 Lönsamhet vid alternativ odling

EKONOMISKA EFFEKTER AV EN MINSKAD ANVÄNDNING AV KEMISKA BEKÄMP— NINGSMEDEL

Jordbruket

10.1.1 Inledning

10.1.2 Produktionsekonomiska effekter 10.1.3 Samhällsekonomiska effekter Trädgårdsnäringen

10.2.1 Förutsättningar 10.2.2 Effekter vid upphörd användning av kemiska bekämpnings— medel

10.2.3 Marknadsreglering genom kostnadskompensation till in— hemska producenter 10.2.h Oreglerad marknad

TÄNKBARA STYRÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA HÄLSO— OCH MILJÖRISKER FÖRENADE MED DEN KEMISKA BEKÄMPNINGEN INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING

Inledning

Behov av styrätgärder Administrativa styrmetoder 11.3.1 Nuvarande inriktning av administrativa styrmetoder 11.3.2 Några tänkbara administrativa åtgärder Ekonomiska styrmetoder 11.A.1 Utformning av ett avgiftssystem 11.h.2 Användning av influtna.avgiftsmedel

278 279 280 282 285 285 286 287

289 290

293 293 295 295 500 504 504

505 508

513 515 513 514 514 515 520 522

12 UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 525

12.1 Allmänna överväganden ' 525 12.2 Förebyggande biologiska åtgärder 350 12.2.1 Växtbefrämjande åtgärder 530 12.2.2 Forskning och utveckling 531 12.3 Förslag till administrativa åtgärder m m 552 12.3.1 Åtgärder för att minska den yrkesmedicinska risken för människor som yrkesmässigt hanterar kemiska bekämpnings— medel 552 12.3.2 Åtgärder för att minska risker för påverkan och stör— ningar av de naturliga och agrara ekosystemen 538 12.3.3 Åtgärder för att informera livsmedelskonsumenterna om eventuella resthalter av bekämpningsmedel 540

12.3.h Åtgärder för att minska olägenheterna vid oavsiktlig spridning av bekämpningsmedel från angränsande flygbe— sprutade områden 541

12.3.5 Åtgärder för att minska risker till följd av användning av kemiska bekämpningsmedel i hushåll, villaträdgårdar och parker samt över banvallar och vägrenar 342

12.h Finansiering 543

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN 545 BILAGOR

Bilaga 1 Direktiven 585

Bilaga 2 Administrativa åtgärder mot registrerade bekämpningsmedel m m 589

Bilaga 3 Produktkontrollnämndens dokumentationskrav för registrering av bekämpningsmedel

Bilaga h Aktuella växtslag eller växtslagsgrupper inom resistensförädlingen 405

Bilaga 5 Jordbruksutskottets betänkande 1977/78110, naturvårds— och miljö— frågor m m 425

2 Bilaga 6 Litteraturförteckning 4 7

Bilaga 7 Rättelser, tillägg och förtydliganden till "Riskvärdering av några kemiska bekämpningsmedel" 459

S()lJ 1983211

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

La om_förbud mot s-ridnin- av bekäm-nin-smedel över

jordbruksmark

Härigenan föreskrivs följande.

1 & Spridning av bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark är förbjuden.

2 S Lantbruksstyrelsen får medge undantag från 1 5 om det föreligger särskilda skäl.

3 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 5 eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 5 döms till böter eller fängelse i högst ett år.

4 & Lantbruksstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär.

6 Författningsförslag SOU 1983:11 Förslag till

Förordnin om ändrin i kun örelsen (1973:334 om

hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor att 25 och 27 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

25 5 Bekämpningsmedel får ej Bekämpningsmedel får ej saluhållas, överlåtas saluhållas, överlåtas eller användas utan att eller användas utan att vara registrerat hos vara registrerat hos produktkontrollnämnden.» produktkontrollnämnden.

RegiStreringen får begrän— sas att gälla för Viss tid.

Produktkontrollnämnden får medge undantag från regist- reringsskyldigheten enligt första stycket, om det be— hövs för vetenskaplig prövning eller när det annars föreligger särskilda skäl.

275. Bekämpningsmedel får ej registreras om 1. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso— eller miljöskyddssynpunkt att det ej lämpligen

bör användas i bekämpningssyfte,

2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål,

SOU 1983:11 Författningsförslag 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämp— ningsmedel,

3. medlet innehåller äm— 4. medlet i fråga om ef—

net 2,4,5-triklorfenoxi— fektivitet är likvärdigt

ättiksyra (2,4,5-T), deri- med ett registrerat medel vat eller salter därav. vilket bedöms medföra mindre risk från hälso— och miljö— synpunkt,

5. medlet uppenbarligen kan ersättas av en icke— kemisk bekämpningsmetod som är ekonomiskt likvärdig och som bedöms medföra mindre risk från hälso- och miljö— synpunkt, eller

5. medlet innehåller ämnet 2,4,5—triklorfenoxiättik— syra (2,4,5-T), derivat eller salter därav.

SOU 1983:11

SAMMANFATTNING

Utredningen Om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m

redovisar i detta delbetänkande utredningens analys av situationen beträf— fande bekämpning av växtskadegörare och ogräs i jordbruk, trädgårdsnäring och hushåll. Utredningen har också presenterat delbetänkandena "Bekämpning av lövsly" och "Användning av växtnäring".

Föreliggande rapport behandlar det svenska jordbrukets och trädgårdsnäringens användning av kemiska bekämpningsmedel. Huvuddelen av betänkandet ägnas åt en utförlig genomgång av såväl nytta som risk vid bekämpning av växtskade— görare. Nedan följer en kort sammanfattning av betänkandet. I kapitel ett redogörs kort för utredningsuppdraget samt arbetets uppläggning.

Kapitel två ger en historisk bakgrundsbeskrivning till den situation som jord— bruket och trädgårdsnäringen befinner sig i. Vidare diskuteras hur dagens be— roende av bekämpningsmedel och handelsgödsel utvecklats över tiden.. Kapitlet innehåller också en ekonomisk analys av lönsamhetsutvecklingen i jordbruket

under efterkrigstiden.

I kapitel tre behandlas jordbruks— och trädgårdspolitiken i ett historiskt perspektiv. Tonvikten av beskrivningen avser den jordbrukspolitiska synen på användningen av jordbrukskemikalier under olika tidsperioder.

Kapitel fyra behandlar det nuvarande regelsystem som reglerar användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruk— och trädgårdsnäring. I kapitlet be— handlas dels den mer direkta lagstiftning som reglerar produktkontrollverksam— heten, dels den omfattande ramlagstiftning som mer allmänt anger vilka sär—

skilda hänsynstaganden som kan vara aktuella.

I kapitel fem och sex behandlas den svenska och, översiktligt, den interna— tionella användningen av kemiska bekämpningsmedel. Beträffande redovisningen av den inhemska förbrukningen har den så långt möjligt fördelats på olika skade—

görare och grödor.

Kapitel sju analyserar de olika risker som kan vara förenade med användningen

av bekämpningsmedel. Framställningen koncentreras kring arbetsmiljön, natur—

10 Sammanfattning SOU 1983:11

miljön och resthaltsproblematiken. Denna genomgång av riskpanoramat har varit omfattande. Resultaten av genomgången ger inga indikationer om några allvar— ligare hålso- och miljöstörningar av den nuvarande användningen av kemiska be— kämpningsmedel. Samtidigt identifieras en rad potentiella riskmoment, varför fort satt uppmärksamhet bör riktas mot denna typ av ofta biologiskt mycket aktiva

ämnen.

Kapitel åtta behandlar möjligheterna till kontroll av växtskadegörare och o— gräs med icke—kemiska metoder. Mekaniska, odlingstekniska, resistensbiologiska och olika former av biologisk bekämpning behandlas. Analysen indikerar att be— tydande möjligheter föreligger att reducera användningen av kemiska bekämpnings—

medel. Förändringar i denna riktning bedöms dock vara en tidskrävande process.

I kapitel nio studeras möjligheter att inom ramen för den kemiska bekämpningen göra denna effektivare och mer behovsanpassad. Av genomgången framgår att det även i ett kortare perspektiv föreligger betydande möjligheter till en mer an— passad bekämpning med en åtföljande reducering av ej motiverad spridning av

kemiska bekämpningsmedel.

I kapitel tio analyseras de ekonomiska konsekvenserna av omfattande nedskär— ningar i användningen avbekämpningsmedel.Studierna har utförts utifrån så— väl produktionsekonomisk som samhällsekonomisk utgångspunkt. De ekonomiska analyserna visar båda på betydande ekonomiska konsekvenser av en omfattande minskning av bekämpningsmedelsanvändningen. Studierna verifierar den svenska växtodlingens ekonomiska beroende av kemiska bekämpningsmedel.

Kapitel elva beskriver utifrån en mer teoretisk utgångspunkt olika tänkbara styrätgärder för att minska de hälso— och miljörisker som kan vara förenade med användningen av kemiska bekämpningsmedel. Inledningsvis diskuteras i vilka situationer olika typer av styråtgärder kan vara motiverade. Därefter beskrivs en rad olika administrativa och ekonomiska metoder, deras fördelar, nackdelar

och effektivitet m m.

Utredningens överväganden och förslag i syfte att minska de risker och olägen— heter som är förenade med användningen av kemiska bekämpningsmedel presenteras i kapitel tolv. Utredningen gör här bedömningen att de kemiska bekämpningsmedlen inom en överskådlig framtid kommer att vara nödvändiga hjälpmedel för att mot— verka skador vid angrepp av växtskadegörare, men att deras betydelse bör be-

gränsas i ett längre perspektiv.

SOU 1983:11 Sammanfattning 11

Utredningen vill genom stöd till forskning angående kemikaliesnål bekämpnings— teknik bidra till att utveckla denna bekämpningsforms konkurrensförmåga. Vidare bör ett aktivt program utarbetas för att främja den behovsanpassade bekämpningen gentemot den planmässiga.

Utredningen lämnar följande specifika förslag för att reducera risker och o— lägenheter vid kemisk bekämpning:

*

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften över jordbruksmark.

Förstärkt produktkontroll av bekämpningsmedel med möjlighet till tids— begränsad registrering.

Möjlighet till behovsprövningan”bekämpningsmedel införes i produktkontroll— lagstiftningen.

Utbildning och krav på behörighet för all personal som hanterar bekämpnings—

medel av faroklass 1 och 2.

Begränsning av bekämpningsmedelsanvändningen i hushåll, villaträdgårdar och parker samt över banvallar och vägrenar innebärande att endast preparat

av faroklass 3 är tillåtna.

Frivillig deklaration av de kemiska bekämpningsmedel som använts under odlingen av vissa grödor.

Kostnaderna för åtgärderna, ca 20 milj kr, föreslås finansieras via en kvan— titetsbaserad avgift på bekämpningsmedel.

S()lJ 1983:11

1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLÄGGNING

1.1 Utredningsuppdraget m m

Inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling används kemiska medel i form av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Genom beslut den 9 augusti 1979 uppdrog regeringen åt dåvarande jordbruksministern, statsrådet Enlund, att tillkalla

en kommitté med uppdrag att utreda användningen av kemiska medel i jord— och skogsbruket m m.

Jordbruksministern har i direktiven (dir 1979:119, se bilaga 1) till utred— ningen bl a betonat att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna

för människors hälsa och för miljön vid användning av många kemiska preparat i jord— och skogsbruket och den oro som såväl de som arbetar med sådana pre- parat som allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändigt att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso— och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. Kommitténs huvuduppgift bör vara att studera konsekvenserna av en minskad användning av kemiska medel och utifrån en avvägning mellan näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Kommittén bör vidare studera vilka förändringar som är rimliga och möjliga att genomföra på relativt kort sikt och vad som kan göras i ett något längre tidsperspektiv. Utredningen bör också pröva be— hovet av ytterligare forskning och utvecklingsarbete i syfte att få fram al- ternativa produktionsmetoder.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och andra organ samt naturresurs— och miljökommittén (Jo 1978:01). Ett antal ärenden har in—

kommit till kommittén. Dessa har sammanställts i tabell 1.1.

1.2 Arbetets uppläggning

Utredningen har 1980 avgett ett betänkande avseende bekämpning av lövsly (Ds Jo 1980:11). Utredningsuppdragets återstående delar redovisas i två delbetänkanden om användning av bekämpningsmedel respektive användning av

gödselmedel.

Under åren 1981 och 1982 har utredningen haft flera ordinarie sammanträden avseende användningen av bekämpningsmedel. Föredragningar har gjorts av in— bjuden expertis från statens livsmedelsverk, Sveriges lantbruksuniversitet,

Tabell 1.1

Inkom

1979—12—18 1980—02—08 1980—02—25 1980—03120 1980—05—30 1980405—30 1980—05—30 1980—0h—12 1980—11—05 1981—01—13 1981—06—03 1981—10—22 1982—06—17 1982—10—13 1982—11—25

Inkomna ärenden

Från

Jordbruksdep Prof O Axelsson Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep

E Arrhenius, Naturresurs— och Miljökommittén Sveriges Kemiska Industrikontor

Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep Jordbruksdep

Ärende

Riksdagsskrivelse 1979/80:19 med anledning av motioner

Skrivelse med kommentarer dels till refererad debatt i Läkartidningen, dels en text som utarbetats i anledning av en amerikanskt hearing i fenoxisyrafrågan

Överlämnande av SNV:S utredning

Skrivelse från hälsovårdsnämnden i Hjo angående flygbesprutning m m i anslutning till bostadsbebyggelse

Skrivelse från Svenska Förbundet för Organisk Biologisk Odling, Jokkmokks kommun och

Torsby Miljövärdsgrupp angående totalförbud mot kemiska bekämpningsmedel i villaträd— gårdar

Skrivelse från Jokkmokks kommun

Skrivelse från Torsby Miljovardsgrupp

Svenska Frisksportförbundet med uttalande om användning av fenoxisyror och andra kemikalier i skog och mark

Skrivelse från Kristen Demokratisk Ungdom angående giftspridningen inom jordbruket

Skrivelse angående beräkning av skadefall vid manuell röjning av lövsly

"Handelsgödselns betydelse för skördenivå och ekonomiskt utbyte belyst med resultat från de skånska bördighetsförsöken." SUPRAs undersökning

Riksdagsskrivelse 1980/81:336 med anledning av Prop 1980/81:129 om översyn av skogs— och jordbruksforskningen m m '

Riksdagsskrivelse 1981/82:303 med anledning av motion om förpackningar för bekämpnings- medel

Skrivelse från Svenska naturskyddsföreningen angående åtgärder för att bekämpnings-

medel 1 hushåll och villaträdgårdar m m successivt skall upphöra

Skrivelse från Ljusdals kommun angående försöksprojekt avseende ett giftfritt jord— och skogsbruk

14. Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning

S()IJ 1983111

SOU 1983:11 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning

onkologiska kliniken vid Regionsjukhuset i Umeå, KF:s provkök, livsmedels- industrin samt kemiska industrin. Utredningen har också haft hearings med företrädare för vissa miljöorganisationer och andra organisationer (Biodyna— miska föreningen, Föreningen för giftfria livsmedel, Föreningen för natur— enlig odling, Förbundet för organisk—biologisk odling, Husmodersförbundet

Hem och Samhälle, Miljöförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen).

Promemorior för utredningens räkning har iordningsställts dels av sakkunniga och experter inom utredningen, dels av forskare inom olika områden (se litte—

raturlistan, bilaga 6). Utredningen har genomfört studieresor i Skåne och Mellansverige.

Kommittén tillsatte 1981—03—13 en vetenskaplig referensgrupp med human— och ekotoxikologis inriktning för toxikologisk riskvärdering av några kemiska bekämpningsmedel. Gruppens uppgift var bl a att utröna huruvida registre— ringen och användningen av några utvalda och representativa bekämpningsmedel sedermera visats innebära hälso— och miljörisker, som icke kunnat förutses

på basis av det material som var tillgängligt vid registreringstillfället.

Följande verksamma substanser utvaldes för studien: diklorprop, diquat, fe— nitrotion, guazatin, mancozeb, maneb och MCPA.

Urvalet av substanser skedde i samråd mellan referensgruppen och kommittén och gjordes på basis av en prioriteringslista frän statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå och efter intervjuer på Sveriges lantbruksuniversitet

och statens livsmedelsverk. Det tillämpade urvalskriteriet var framför allt

omfattande och långvarig användning.

I referensgruppen har ingått laborator Ulf Ahlborg, professorerna Gunnar Eklund, Bo Holmberg, Bo Holmstedt och Alf Johnels, överläkare Birgitta

Kolmodin-Hedman samt som adjungerad avdelningedirektör Bo Wahlström.

Byrådirektör Jan Dich och toxikolog Gertie Meijer har som dokumentalister

och sakkunniga i allmän toxikologi gått igenom produktkontrollnämndens sam— lade material (registreringshandlingar m m), gjort kompletterande litteratur— sökningar på tillgängliga databaser samt sammanställt och presenterat mate—

rialet för referensgruppen.

16. Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning SOU 1983:11

Referensgruppen har haft ett flertal sammanträden för att ta del av och dis—

kutera framtaget material. Resultatet av referensgruppens arbete har presen—

1)

terats för kommittén i en rapport innehållande en redovisning av gruppens

arbete samt dess rekommendationer och förslag.

1)

Riskvärdering av några kemiska bekämpningsmedel. Bakgrundsrapport från en referensgrupp inom ramen för utredningen om användningen av kemiska medel i jord— och skogsbruket m m, jordbruksdepartementet, 1982

*

S(DIJ 1983:11

2 JORDBRUKET I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV SAMT JORDBRUKETS LÖNSAM— HETSUTVECKLING UNDER EFTERKRIGSTIDEN

2.1 Den historiska utvecklingen

Det finns olika uppfattningar om hur och när jordbruket ursprungligen uppkom. Vanligast är att man anser att människorna var jägare, fiskare och kringströ— vande nomader som så småningom lärde sig samla in och lagra ätbara frukter och frön. Man kunde genom lagringen överbrygga perioder när födan inte var naturligen tillgänglig på platsen. Man kunde lämna det nomadiserande livet med flyttning till fyndplatser för födan och bli bofast i den mån man inte behövde följa sina säsongsflyttande "boskapshjordar". Av betydelse i detta sammanhang var att man så småningom lärde sig öka och koncentrera tillgäng—

ligheten av vissa begärliga vegetabilier genom enkla former av odling.

Viktigt var också att de insamlade förnödenheterna eller de odlade produk- terna var lagringsdugliga och hade en sammansättning som motsvarade männi- skornas behov. Frukter från en del gräsarter (sädesslagen) och baljväxter (ärter, lins, vicker) fyllde och fyller än idag högt ställda krav i detta avseende. Med kombination av stråsädeskärnor och baljväxtfrön blev man t o m

i stor utsträckning oberoende av animaliska inslag i kosten.

Man gjorde också erfarenheten att gräsen växte bra på fläckar där den ur— sprungliga vegetationen röjts undan vid hyddor, gångstigar och eldplatser och efter mer eller mindre ofrivilliga bränder. Det är säkerligen rimligt att anta att detta gav anledning till bruket att bränna av lämpliga ytor, där man sedan sådde framför allt stråsäd och baljväxter men också rotfrukter

(svedjerova).

Fynd, som är mer eller mindre tydliga bevis på växtodling, anser man visar på växtodling, åtminstone från tiden för ca 12 000 år sedan. Fynden är gjorda i Främre Orienten och Egypten. Jordbruk antas ha funnits i Sverige sedan

5 000 år tillbaka.

Även om jordbruket och växtodlingen har förhållandevis gamla anor dröjde det lång tid, innan man genom ökade kunskaper och förbättrade åtgärder ökade av—

kastningen i odlingarna.

Elden—yxan—årdret var de främsta hjälpmedlen i jordbruket i Sverige fram till

1700—1800—talen. Ett jordbruk med tekniskt avancerade hjälpmedel och grundat

18 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11 '

på systematiskt insamlade kunskaper, kunSkaper grundade på vetenskapliga me— toder, påbörjades i stort sett för endast ett 100—tal år sedan. Det i vår mening moderna svenska jordbruket med stor insats av maskiner, redskap, han—

dengödseZ och kemiska bekämpningsmedel är inte mer än ca 30 år gammalt.

Av figur 2.1 framgår när olika nya hjälpmedel och metoder har börjat till—

lämpas inom svensk växtodling.

Figur 2.1 Tidsdiagram utvisande när nya hjälpmedel och metoder kan be— räknas ha medverkat till avkastningsstegringen inom svensk växtodling

Växelbruk med vall

| b- 5 X

guide kontfäilk— vaxtioradlm

_ _ _Konsucidsl. _ __ _ _ ytå'gdesbetnmg och växtskydd Kemgras-l bekampn . | A | . Ar 1800 1850 1900 1950 1970

Undrrvnl'lni_,.-.

_. _ __ __ _.____.__. _, ... ___—___,

lur-.hk'wnkauuurl _

Källa: Mattsson R, Aktuellt från lantbruksuniversitetet 258, 1978.

I anslutning till figur 2.1 kan det också vara skäl att belysa de svenska hektarskördarnas utveckling under de senaste hundra åren. Av tabell 2.1 framgår att de stora skördestegringarna inträffat under de senaste trettio

o aren .

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Tabell 2.1 Avkastningens utveckling inom den svenska växtodlingen under de senaste hundra åren

______________________________________________________________________

Dt/ha 1866/70 1896/00 1926/30 1956/60 1966/70 1976/80

————————————————————_——_—__——___——__—___—__—_________________

Stråsäd

Höstvete 13,3 18,3 . 22,1 25,3 39,5 44,3 Vårvete 11,6 14,3 16,6 21,1 31,4 37,4 Råg 12,9 14,8 16,4 21,1 28,2 34,0 Korn 12,2 14,4 18,2 23,3 28,8 33,7 Havre 12,0 12,8 16,8 18,0 29,1 39,2 Ärter 10,8 15,5 14,2 12,9 Oljeväxter Höstraps —' - 21,9 26,1 26,4 Höstrybs — - - 16,0 18,7 17,5 Vårraps - — 15,1 16,6 17,4 Vårrybs 8,0 12,7 15,9 Matpotatis 74,0 77,0 115,0 134,6 247,4 254,7 Slåttervall 27,0 30,0 38,0 35,7 40,8 59,8

Viktiga grundförutsättningar för vegetabilieproduktionen är klimat och mark förutom tillgången på lämpligt odlingsmaterial. När man i odlingssyfte vill utnyttja dessa förutsättningar tillkommer odlingstekniken, som här också får innefatta växtföljderna. Allt detta bildar grunden för olika odlings- former och odlingssystem. Dessa har under senare år kommit att diskuteras allt livligare inte minst i samband med de 5 k alternativa odlingsformerna biodynamisk odling, naturenlig odling och organisk—biologisk odling samt programmerad växtodling. De nämnda systemen är starkt förknippade med vår resursanvändning, våra försörjningsmöjligheter och vår miljö.

Under tidernas lopp har olika odlingssystem avlöst varandra - svedjebruket, slåtterbruket, växelbruket med vall och handelsgödseljordbruket. Det senare har "kompletterats" med starka inslag av kemiska bekämpningsmedel mot ogräs, skadeinsekter och olika växtsjukdomar. Av och till har detta odlingssystem med hänsyn till det starka beroendet av kemisk industri betecknats som det kemikaliserade jordbruket. Av benämningarna framgår att de olika systemen har ett starkt samband med växtnäringsfrågorna. Växternas försörjning med olika näringsämnen har varit, är och kommer säkerligen också att förbli en

viktig frågeställning i all växtodling.

Svedjebruket som omnämndes inledningsvis är det äldsta odlingssystemet. Det används fortfarande i åtskilliga utvecklingsländer. Genom att bränna träd

20 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

och buskar m m mobiliserar man växtnäringen och man kan ta relativt stora skördar under något eller några år på de för odling genom svedjningen fri- ställda markerna. Genom att man tar bort skördeprodukterna, och emellanåt också genom urlakning, minskar man tillgången på växtnäring och man måste röja ny mark undan för undan. Ett annat motiv för att röja marker var säker— ligen också att "ogräsen" blev besvärligare. Att ständigt uppsöka nya mar— ker för växtodlingen var och är naturligtvis möjligt endast så länge befolk—

ningstätheten är förhållandevis liten.

Ängen fick alltså ge näring till åkern — "äng är åkers moder". Detta ut-

tryck kan emellertid också ha sitt ursprung i att ängen så småningom kom att plöjas och brukas och därmed övergå till åkermark. Åkern utnyttjades huvud— sakligen för stråsädesodling. I detta odlingssystem hade vi ofta en lika en— sidig stråsädesodling som i våra dagars jordbruk. Men bristen på gödsel be— gränsade skördarnas storlek, vilket oftast inte är fallet i våra dagars en—

sidiga odling.

Samtidigt utarmades slåtter- och betesmarkerna på växtnäring. Försörjnings- problemen i samband med den växande befolkningen möttes med en uppodling av ängarna, inte minst då byarna splittrades vid laga skiftet, för att nyttja dem på samma sätt som den äldre åkermarken. Därigenom reducerades den yta, som levererade näring till åkern, samtidigt som åkerarealen växte.

I och med att man odlade upp ängarna där man tidigare i första hand skördat vinterfodret, blev det nödvändigt att producera även vinterfodret på åkern. Man odlade då ofta fleråriga (2—3 år) vallar i omväxling med stråsåd på åkern. Det blev växelbruket med vall och en varierad, biologiskt balanserad växtodling. Den mer varierade växtodlingen innebar i begränsad omfattning fördelar från avkastningssynpunkt bl a tack vare vallens (vallbaljväxternas) goda förfruktseffekter men löste självfallet inte växtnäringsproblemen i

våxtodlingen.

Den svenska åkerarealens användning har kraftigt förändrats under de senaste 100 åren. Åkerarealens omfattning och användning spelar nämligen stor roll för vår miljö i stort. Vid 1870—talets början uppgick den odlade arealen till ca 2,5 milj ha. Den ökade till ca 3,8 milj ha vid tiden efter första världskriget men minskade sedan till ca 3,0 milj ha i slutet av 1960-talet.

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Under de senaste tio åren har åkerarealens förändringar varit obetydliga. Förändringarna framgår av tabell 2.2 som dock i första hand redovisar strå- sädesodlingens omfattning och inriktning under ovan nämnda period. Som synes

har vete och korn under senare år dominerat stråsädesodlingen.

Tabell 2.2 Den svenska spannmålsodlingens omfattning och inriktning under de senaste hundra åren

___—___—

Total Stråsädes— Vetets Kornets andel åker— areal, andel av av arealen

Period arcul, % av åker- arealen korn+huvre+ 1000 ha arealen råg+vete blandsäd

________________________________________________________________

1866—70 2474,9 48,7 13,3 28,1 1876—80 2831,3 48,3 15,7 24,8 1886—90 3205,4 48,4 16,1 20,2 1896-00 3475,5 47,2 15,3 18,8

1906-10 3630,1 45,1 18,4 16,9 1916—20 3792,3 44,0 27,7 14,8 1926—30 3738,3 42,2 44,2 12,5 1936—40 3737,3 40,5 61,9 10,0 1946-50 3724,3 36,3 67,2 10,2 1956—60 3597,9 42,3 75,8 26,5 1966—70 3068,7 50,1 79,2 50,2 1975-79 2997,3 55,2 77,6 54,5

___—___—

Den svenska växtodlingens relativa förändringar under de senaste nära två— hundra åren kan följas i figur 2.2. I detta kan man också avläsa den åter— kommande ensidigheten i den svenska växtodlingen från tiden efter andra världskriget fram till våra dagar.

Skälen till våra dagars ensidighet i växtodlingen är till står del ekonomiska och politiska. En ökad mekanisering och billig handelsgödsel framför allt billiga kvävegödselmedel har gynnat stråsäden på de flesta övriga grödors bekostnad. Man har heller inte genom prissättningen på produkterna motverkat denna utveckling, snarare påskyndat densamma. Denna utveckling är en av or— sakerna till våra dagars debatt omkring alternativa odlingssystem. Debatten har också blivit intensiv av de skålen att den tilltagande ensidigheten har nödvändiggjort eller förutsatt intensiv användning av handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel mot ogräs, sjukdomar och skadeinsekter.

I sammanhanget bör påpekas att benämningen alternativa odlingssystem av många har kommit att uppfattas som liktydigt med biodynamisk odling,

22 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

Figur 2.2 Äkerarealens användning i procent 1800-1980

rocen?

00 Wu-uw"%olllm'wmlnlnw 0 U 9 V - X 1 9 f x,x __— I'Q ' ” Potatis ,, __ 71—7N A _ %$ 90 ———————————_—-———————————— »

Trcdo och obrukod jord .. _J' _— GrO' .C'r

Höstvete

1950 1980

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

organisk-biologisk och naturenlig odling. Bland andra existerande former av alternativ växtodling må den s k programmerade växtodlingen nämnas. Denna form av växtodling kännetecknas av en rutinmässig, icke behovsbestämd be— handling av grödorna med kemiska bekämpningsmedel mot ogräs, skadeinsekter och sjukdomar. Den har hittills ofta visat sig företagsekonomiskt konkurrens— kraftig. Men godtagbara ekonomiska resultat har även exempelvis biodynamiska odlare uppnått genom att de kunnat erhålla högre produktpriser än de konven—

tionellt odlande jordbrukarna.

De problem som aktualiseras i samband med ökande ensidighet i växt— odlingen är av mångahanda slag. Tidigare har antytts ogräsproblem

och problem med sjukdomar och skadedjur liksom markstruktur— och

växtnäringsproblem. Men även effekter av fysiologiskt aktiva substanser ofta betecknade som rotexsudat och effekter på markmikroorganismernas ak— tivitet påtalas som problem vid ensidig växtodling. Kortfattat kan konsta— teras att ingen av de nämnda faktorerna ensam kan göras ansvarig för de olika växtföljdsproblemen. Aktuella växtnäringsproblem har i huvudsak kunnat lösas med utnyttjande av den hittills billiga handelsgödseln, speciellt han— delsgödselkvävet. Ogräsproblemen har i stort sett kunnat lösas genom för— bättrade och nya mekaniska och kemiska bekämpningsmetoder. Men Växtföljde—

problem kvarstår, inte minst vid ensidig odling.

Den avtagande vallodlingen har av många ansetts ge risker för ökande mark— struktursproblem genom ökad packning vid upprepade bearbetningar och genom sjunkande mullhalt. De befarade strukturproblemen har dock i stort sett kunnat bemästras genom dubbelmonterade däck och/eller lågtrycksdäck och mull— halten har visat sig kunna behållas på rimlig nivå genom nedplöjning av skörderester. Positivt i detta sammanhang har varit att den ökade gödslingen har givit ökade mängder skörderester som alltså har motverkat tendenserna

till minskad mullhalt.

Avsikten med den förda diskussionen har varit att klargöra att växtföljds— effekterna inte generellt kan förklaras som växtnäringseffekter, mark— struktureffekter eller mullhaltseffekter, även om dessa effekter var och en

24. Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

för sig eller tillsammans i enskilda fall har stor betydelse. Stor betydelse för förklaring av våxtföljdseffekterna har också förekomsten av olika sjuk- domar och skadedjur. Växtföljdens utformning påverkar nämligen naturligt olika parasiters möjligheter att utvecklas. Ensidigheten i växtodlingen gynnar självfallet de parasiter som är förknippade med de dominerande grö— dorna. Problemen kan dock mötas med resistent odlingsmaterial och kemiska

bekämpningsmedel.

Även om de växtpatologiska frågorna har stor betydelse för växtföljds—

effekterna kan inte heller sjukdomar och skadedjur ensamma förklara alla växtföljdseffekter. Det kan här vara på sin plats att något mera ingående belysa parasitförekomstens beroende av växtföljdens utformning men också

av vanliga odlingstekniska åtgärder.

Det är väl känt att problemen med skadegörarna inom växtodlingen har ett klart samband med valet av gröda/grödor och med växtföljdens utformning. Vanligtvis är stråsäden mindre hotad av olika sjukdoms— och skade— djursangrepp än oljeväxterna. På samma sätt är angreppen i varje enskild gröda oftast allvarligare om grödan dominerar kraftigt i en växtföljd än om den ingår i en varierad växtföljd. Men även i den enskilda grödan tycks man kunna reducera skadeproblemen vid utnyttjande av sortblandningar. Det senare förutsätter emellertid att sorterna karakteriseras av skillnader i mottag— lighet för aktuella parasiter. Även genom odlingstekniska åtgärder såsom val av såtider, utsädesmängder och växtnäringstillstånd kan odlaren påverka

riskerna för parasitangrepp.

Tidigare påpekades att ogräsproblemen har ett nära samband med växtföljdens utformning. Växtodlingens förskjutning mot ökad stråsädesodling har som redan nämnts möjliggjorts och gynnats av riklig tillgång på billig kväve— gödsel, stråsädesodlingens mekaniseringsmöjligheter och av sädesslagens relativa okänslighet för de kemiska ogräsbekämpningsmedlen. Om man av olika skäl vill reducera användningen av kemiska bekämpningsmedel i den svenska växtodlingen kan man dock på samma sätt som då det gäller växtsjukdomar och skadeinsekter delvis göra detta genom ändrade växtföljder och ändrad odlings— teknik, exempelvis ändringar i radavstånd och utsädesmängder. Då det gäller växtparasiterna, har redan påpekats, att man genom förädling kan få parasit— resistent odlingsmaterial, vilket i många fall givit goda resultat. Föräd- larna kan framställa nya sorter med bättre konkurrensförmåga gentemot ogräsen än nuvarande sorters. Redan nu tycks klara sortskillnader i detta avseende föreligga även om ingen medveten förädling i den riktningen hit— tills förekommit.

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Hur bör då en lämplig växtföljd vara utformad? Beroende på olika förhållanden och värderingar kommer svaret att variera.

Grundläggande i alla växtodlingssammanhang är mark, klimat och odlings— material. Hur dessa hittills utnyttjats har berörts ovan. Av det anförda har framgått att försörjningsbehov och växtnäringsfrågor har verkat i hög grad styrande på jordbrukets och växtodlingens utformning och utveckling i äldre tider. Under relativt sen tid har tekniska och ekonomiska förhållanden spelat stor roll. Detta har lett till en specialiserad inriktning — ökande

ensidighet.

En varierad växtodling är nämligen ogynnsam med hänsyn till investerings- behovet. Det krävs många olika maskiner med kort årlig användning. Å andra sidan kräver en koncentration av odlingen till i huvudsak en typ av grödor en överkapacitet i fråga om maskiner och arbete för att klara olika operatio— ner vid rätt tidpunkt.

För den enskilde företagaren blir det ekonomiska resultatet av växtodlingen naturligen av stor betydelse för utformningen av Växtföljden och vad han be— dömer vara en optimal användning. Genom prissättningen på produkterna styr samhället i hög grad utformningen av den svenska växtodlingen.

Den svenska åkerarealens fördelning på olika grödor under perioden 1800—1980 har presenterats i figur 2.2. Grödornas fördelning under år 1981 framgår av uppgifterna i tabell 2.3. Den antyder att den diskuterade ensidigheten i den svenska växtodlingen inte skulle vara alltför besvärande. Men detta är mer skenbart än verkligt, eftersom uppgifterna är medeltalsuppgifter för hela landet. Den ensidiga stråsädesodlingen är mest accentuerad i de östra och mellersta delarna av landet (se tabell 2.h). Inom dessa områden är ensidig— heten mycket större än vad riksmedeltalen anger. Där är det inga svårigheter att hitta gårdar som har mer än 80 procent av åkerarealen utnyttjad för strå— sädesodling. Av tabell 2.h framgår också att vi i norra Sverige helt naturligt har en starkt valldominerad växtodling.

26 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

Tabell 2.3 Äkerarealens användning år'1981

1 000 ha % av brukad åker Höstvete . 152 Vårvete 75 Råg 5h Korn 726 Havre 506 Blandsäd 71 Summa 1 Sök Sh Vall slåtter .730 bete 185 ej utnyttjad 15 Summa 930 32 Höstraps ho Vårraps 59 Höstrybs 2 Vårrybs 72 Potatis hg Baljväxter 15 Sockerbetor ' 52 övriga grödor 59 Helträda 72 Summa h13 1h Summa brukad åker 1 927 100 Obrukad åker 16 Summa åker 2 9h1

Tabell 2.h Stråsädens och vallens andel av åkerarealen i Malmöhus, Uppsala och Norrbottens län 1979—1981

Län År Åkerareal, ha Stråsädesareal, % Vallareal, %

Malmöhus 1979 309 300 1980 308 600 1981 308 500

Uppsala 1979 161 500 1980 161 300 1981 160 100

Norrbottens 1979 h6 300 1980 h6 000 1981 h6 200

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

Förklaringen till den medeltalsmässigt rätt godtagbara grödofördelningen hänger delvis samman med den jordbrukspolitiska målsättningen att vi skall vara självförsörjande med avseende på livsmedel, och att det skall vara balans mellan animalieproduktionen och den inhemska konsumtionen av anima— liska produkter. Åkerarealen skall behållas vid ca 3 milj ha. Detta leder till ett produktionsöverskott, vilket skall tas ut i form av spannmål, eftersom det vanligen är svårare att exportera animalieprodukter än spannmål. Spannmålsexporten har för närvarande en omfattning som i stort sett motsvarar produktionen från ca 250 000 ha vilka, använda för en del andra grödor, skulle kunna ge en biologiskt bättre anpassad svensk växtodling. Avkastningen från de svenska vallarealerna kan och kommer också säkerligen att höjas. Detta kan i så fall komma att leda till ytterligare ökning av stråsädes— arealen och spannmålsöverskotten om inte alternativa användningsområden för växtodlingens produkter får större betydelse. Självfallet kan det också bli så att andra grödor — nygamla såväl som nya kan bli aktuella på nuvarande och tillkommande överskottsarealer.

Efterkrigstidens utveckling mot en allt ensidigare stråsädesodling kommer sannolikt att gå långsammare i fortsättningen och kan komma att motverkas av ökade inslag av andra grödor. Mycket av skördestegringarna under de gångna 20 å 30 åren kan tillskrivas den ökade användningen av handelsgödsel och olika bekämpningsmedel. Skördestegringen genom ökad handelsgödselanvändning betraktas emellertid av många som en engångsföreteelse och att ytterligare ökad handelsgödselförbrukning i sig själv inte kan förväntas resultera i merskördar av betydelse då det gäller stråsäd, oljeväxter och andra handels— växter. Det har antagits att odlingstekniska faktorer och växtförädling kommer att få större relativ betydelse i fortsättningen. Inom vallodlingen

skulle däremot en allmän ökning av gödselgivorna kunna resultera i en bety—

dande ökning av medelskörden.

28. Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

2.2. Lönsamhetsutvecklingen

2.2.1. Inledning

Som framgått av föregående avsnitt har jordbruket förändrats i betydande om— fattning under senare tid. En väsentlig aspekt på denna utveckling är hur jordbruksproduktionens ekonomi förändrats under en längre period. En mätning av lönsamhetsutvecklingen under en så lång tid som 25—30 år ställer spe— ciella krav på de metoder och den statistik som används. Jordbrukets pris- kalkyler, deklarationsundersökningar för jordbrukare och den jordbruksekono— miska undersökningen har, i skiftande utföranden, tillämpats för lönsamhets— beräkningar allt sedan 30—talet. Med hjälp av dessa kan man få en någorlunda kontinuerlig bild av utvecklingen. Användbara lönsamhetsmått är förräntnings— procent på totalt arbetande kapital, samt brukarfamiljens inkomster, dels totalt, dels som ersättnir; till arbete resp eget kapital.

2.2.2 Jordbrukets förräntning av arbetande kapital

Figur 2.3 visar förräntningsprocenten i jordbruket från 195h och 20 år fram—

åt, för medelstora jordbruk i Götalands mellanbygder.

Figur 2.3 Förräntningsprocent för medelstora jordbruk i Götalands mellan— bygder, 195h—7h

Pxoczu'r

30'50 HA

1155 eo (.5 70 75 '. AR

X).o -ao HA

Källa: Jordbruksekonomiska undersökningen

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 29 Sett över hela perioden visar utvecklingen en sjunkande trend. Här framgår även den klart positiva inverkan storleken har på lönsamhetsnivån. Observera

att siffror för storleksgrupp VI (50—100 ha) avser åren 1966 och senare.

Några klart urskiljbara delperioder ur lönsamhetssynpunkt är svåra att skönja. Möjligen kan man för perioden 1961—65 urskilja en något stabilare positiv trend, medan åren därefter och fram till och med 1972 är påtagligt

negativa.

1971/72 vände utvecklingen till en kortvarig uppgång, för att nå en topp 197h och därefter åter sjunka. Siffrorna från 1975 och framåt visar dock en negativ bild.

Tabell 2.5 nedan visar förräntningsprocenten enligt Driftbyråns resultat— analys (RA) för större gårdar. Här kompenseras fullt ut för inflationen, samtidigt som urvalet av företag dock kan förväntas vara något positivt.

Tabell 2.5 Lönsamhetsutveckling 1972—79 i olika storleksgrupper och pro— duktionsområden. Värdena avser mediangården. RA Förräntningsprocent för gårdar med åkerareal 50—100 ha.

Område 1972 1974 1976 1978 1979 Gss 2,6 6,1 3,3 1,8 1,0 Gmb —1,4 1,8 1,7 1,8 —0,3 Gns 1,0 6,3 1,4 2,3 —1,6 85 3,4 7,3 2,2 —0,7 -2,1 Gsk 1,6 4,7 4,0 1,6 -0,8 Nm 1 0 1,5 1,8 0,4 _3 3 Nö 0,1 —O,3 -1,7 0,1 '

Källa: Översiktlig resultatanalys, Driftsbyrån

2.2.3. Jordbrukarnas inkomstutveckling

Lantbrukarnas arbetsinkomst i familjeföretaget uppgick 1950 till ca

5 000 kr, medan industriarbetarlönen var ca 6 000 kr. De första åren in på 50—talet skedde en ökning av lantbrukarnas inkomster så att inkomstklyftan helt eliminerades. Förbättringen blev dock kortvarig, vilket fick till följd att klyftan åter växte och uppgick 1959 till 3 600 kr, i början av 60—talet till närmare 7 000 kr. 1962 beräknades industriarbetarlönen till 1h 000 kr medan lantbrukaren i storleksgrupp III hade en arbetsinkomst på 6 300 kr. Brukarfamiljens totalinkomst uppgick till 13 800 kr. I grupp IV uppgick arbetsinkomsten till 7 300 kr och totalinkomsten till 18 000 kr.

30 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

Inkomstklyftan fortsatte att växa. 196h beräknades skillnaden till 9 300 kr i grupp III, 6 000 kr i grupp IV, i medeltal 7 670 kr.

Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden har genom inkomstgruppen gjort jäm— förelse för perioden 1962—70 enligt material från jordbruksekonomiska undersökningen. Jämförelserna visar att familjeinkomsterna 1962/66 utveckla- des parallellt med industriarbetarfamiljens inkomst varvid lantbrukarin— komstens låg högre i grupp V men lägre i grupp IV. 1967 sjönk lantbrukar— inkomsten och var oförändrad 1968. 1970 beräknades familjeinkomsterna

till 36 766 kr för industriarbetarfamiljen, grupp V resp IV. Inkomstklyf— tan uppgår således till drygt M 000 kr (V) resp 11 600 (IV).

Under 1970—talet har gjorts upprepade försök att göra jämförbara beräk— ningar av levnadsstandarden för lantbrukarna och andra grupper. I jord— bruksavtalet 1971 tillförsäkrades lantbrukarna en inkomstutveckling (nivå) likvärdig jämförbara grupper. 1980 publicerades det senaste i raden av försök att beräkna lantbrukarfamiljens inkomst. Här beräknas dock den

genomsnittliga disponibla inkomsten, dels s k företagarinkomsten.

Den disponibla inkomsten beräknas genom justeringar för skatten, bidrag

och andra ersättningar och uppgick 1978 till följande belopp:

Jordbrukare totalt 20—100 ha Arbetare Tjänstemän 110 18h 149 838 56 560 6h 630

Vid beräkning av företagarinkomst justeras enligt ett visst system för skattemässiga avdrag. Efter dessa justeringar uppgick beräknade inkomster

i storleksgrupp V till ca 50 000 kr.

S(JIJ 1983:11

Tabell 2.6 Lantbrukets inkomstutveckling 1950—78 i jämförelse med industriarbetarfamilj

1950 1962 1964 1970 1978

Industriarb.1ön 6.000 14.000 16.600 _- Industriarb.fam 36.700 56.560 Lantbr. grp III 5.000 6.300 7.300 - arb.ers IV 8.300 10.600 tot.ink III 13.000 IV 25.100 V 32.600 50.000

Källa: Jordbruksekonomiska meddelanden, Statens jordbruksnämnd

2.2.h Faktorer som påverkar lönsamhetsutvecklingen

Några faktorer skall här belysas, vilka med fog kan sägas ha påverkat lön— samhetsutvecklingen mer än andra, nämligen prisutvecklingen på jordbrukets produkter, jordbrukets produktionsmedel varav särskilt arbete och byggnader, räntan och slutligen inflationen.

Producentpriserna på animalie— resp vegetabilieprodukter kan följas från 1956/57 i figur 2.11.

Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets

32 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

Figur 2.h Prisutvecklingen på jordbrukets produkter och produktionsmedel 1956/57 (60/61) 1979/80 '

INDEX : I 230 Animaliepriser =——————x : 2" Vegetabiliepriser - Prod.medelspriser _--——--s & yo ;

200

km

reo hb lzo ISO nu 130 120 ”o

ACO ret;/”

90 % % % % w,. %

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok

Som synes följdes produktprisutvecklingen åt ända fram till 69/70, då växt— odlingen fick en betydande eftersläpning, vilken ej återtagits under hela 70—talet.

Även produktionsmedelspriserna, se figur 2.h, höll jämna steg med produkt— priserna under hela 60-talet, för att sedan följa utvecklingen på animalie— sidan och således vida överstiga intäktsutvecklingen för vegetabilieprodu— center. Motivet till denna eftersläpning sades vara växtodlarnas bättre möj—

ligheter till rationaliseringsvinster, vilka endast delvis kunna utnyttjas.

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 33

Arbetskostnadsutvecklingen har haft stor betydelse för mekaniseringen, i jordbruket liksom i övriga näringsgrenar. Med index 100 19kh/h5 kan vi kon—

statera att arbetskostnaderna 1966/67 uppnått index 700 (ca), medan produk— ter och övriga förnödenheter endast uppnått index 200 (ca). Omräknat till 1980 ökar arbetskostnadsindex till ca 3 500 enheter, medan produkter och förnödenheter endast uppgår till index h50—500.

Byggnadskostnadsutvecklingen framgår av tabell 2.7 nedan. Lägg märke till

att den övervägande andelen av kostnadsutvecklingen avser standardförbätt—

ringar.

Tabell 2.7 Kostnadsutvecklingen för ett ladugårdsbygge för 32 kor jämte rekrytering

Byggnadskostnadsutvecklingen i AC län

1950 1960 1970 1975 1980 Kostnad per koplals. löpande priser 2035 3715 12491 22 070 45000 Kostnad per koplnts. 1980 års penning-värde 11 315 13 225 29 853 35 522 45000 Kostnadsökning 'koplats genom inflationen, kr 9280 9510 17362 13462 0 Kostnadsökning genom sxandardförb'anring 33 685 31 775 15147 9468 0 Total kostnadsökning 42 965 41 285 32 509 22 930 0

_______________________________________________________ Källa: Lantbruksstyrelsen, Aktuellt 1980:2

Figur 2.5 nedan visar den långsiktiga utvecklingen av inflationen och den nominella räntan. Med undantag av perioderna i början av 50—talet (Korea-

krisen) och under mitten av 70—talet har den långa räntan legat i nivå med eller över inflationspriset.

34 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

Figur 2.5 Årlig förändring av konsumentpriserna 1950—77 samt utvecklingen av nominell räntenivå på hypotekslån mot inteckning i jordbruks- fastighet

7500!»T

Inflation

Nominell hypo- teksränta

Positiv real— ranta

Negativ real- ränta ,

Ae

H*n 55 ca 65' 70 75 se

Källor: Statistisk årsbok 1975, Mälarprovinsernas hypoteksförening

2.2.5. Produktivitetsutvecklingen

Utvecklingen i jordbruket kan bl a sammanfattas genom en studie av produk— tiviteten. Nedan, tabell 2.8, visas några vanliga produktivitetsmått. Ob— servera att 60—talet i flera avseenden tycks ha haft den snabbaste utveck—

lingen.

SOU 1983:11 Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets 35

Tabell 2.8 Produktivitetsutvecklingen m m i svenskt jordbruk åren 1950/51 1979/80

Procentuell förändring per år

1950/51— 1960/61— 1959/60 1971/72

1970/71— 1979/80

Produktionsvolym Inköpta förnödenh o tj Bruttoförädlingsvärde -rbetsvolym Kapitalvolym Bruttoarbetsproduktivitet ettoproduktivitet

| NbNL—IHNI—l 4 4 4 4 4 4 4 wmmexlkO

Siffrorna avseende 50— och 60—talen är hämtade från B L Andersson; Produk- tivitetsutvecklingen i svenskt lantbruk, medan övriga siffror beräknats vid statens jordbruksnämnd - Grunddata är hämtade från jordbrukets total—

kalkyl.

2.2.6. Sammanfattning

Även om lönsamhetsutvecklingen påverkas av en mängd ekonomiska faktorer, så måste ändock den jordbrukspolitiska inriktningen ges en bety—

dande vikt. Under hela den aktuella perioden har samhället genom olika mekanismer sökt styra jordbruksproduktionen. Den kanske viktigaste styr— mekanismen har varit produktprissättningen. Genom varierande produktpriser har såväl den strukturmässiga som den volymmässiga utvecklingen påverkats i olika riktningar. De mera kortsiktiga riktningsförändringarna kan avläsas som krusningar på den långsiktiga trenden. Här kan nämnas uppgången kring 1950, som var en följd av en positiv efterkrigspolitik. En mera påtaglig riktningsförändring kan även skönjas kring 1967/68 i samband med 1967 års jordbrukspolitiska beslut, liksom även 1971. I båda fallen medförde kraf—

tiga ingrepp i produktprisutvecklingen att lönsamheten ändrades.

Den långsiktiga trenden är som synes sjunkande. För att bibehålla en med andra grupper jämförbar levnadsstandard har med tiden krävts allt större företag. Familjeföretaget anses idag tillhöra storleksgruppen V (växt— odlingsföretag grupp VI), jämfört med 1950 då familjeföretaget omfattade ca 15 ha (grupp III). Utvecklingen mot allt större företag har varit möj— lig genom den tekniska utvecklingen, vilket inneburit en kraftig faktors—

substitution arbete - kapital.

36. Jordbruket i ett historiskt perspektiv samt jordbrukets SOU 1983:11

Mot slutet av perioden, från 1975, kompliceras jordbruksföretagandet av påtagliga yttre ekonomiska störningar. Den höga inflationen, i kombination med ett osäkert rånteläge, kraftiga prisstegringar på realkapital och mark, m m har gjort att de ekonomiska förutsättningarna för jordbruket gör det

svårare än tidigare att hantera en svag och sjunkande lönsamhet.

Sammantaget kan vidare hävdas att de mycket betydande produktivitetsvinster som erhållits under efterkrigstiden helt överförts till konsumenterna av

jordbruksprodukter. Detta förhållande har även iakttagits i flera andra län— der och anses allmänt bero på en kombination av jordbrukspolitiska effekter

och ett resultat av jordbruksprodukternas låga pris— och inkomstelasticitet.

%&

S()Lll983:11

3. JORDBRUKS— OCH TRÄDGÅRDSNÄRINGSPOLITIKEN M M. INSTÄLLNINGEN TILL ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA MEDEL

3.1 Jordbrukspolitiken

Efterkrigstidens jordbrukspolitiska beslut bär årtalen 19h7, 1967 och 1977. Det förstnämnda beslutet får betecknas som det grundläggande. Känneteck- nande för detta beslut var att man fastställde en bestämd målsättning för jordbrukspolitiken ("inkomstlikstållighet") och att man som medel för att uppnå detta mål angav såväl prisstöd som rationaliseringsstöd. I mellan-

krigstiden hade kopplingen mellan dessa båda medel saknats.

Det ligger i sakens natur att frågan om kemiska medel och deras användning i jordbruksdriften inte kunde betraktas som aktuell i tidigare jordbruks- politiska skeden, då man utnyttjade handelsgödsel och bekämpningsmedel i

ringa utsträckning jämfört med senare.

Denna förmodan bekräftas vid ett studium av 19h7 års riksdagsbeslut om rikt— linjer för den framtida jordbrukspolitiken och förarbetena till detta beslut1). I detta riksdagsbeslut angavs riktlinjerna för jordbrukspolitiken

sammanfattningsvis på följande sätt:

Det närmaste målet bör vara att bereda jordbruksbefolkningen en möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende med andra befolk— ningsgrupper. För att detta skall bli möjligt bör staten lämna jordbruks— produktionen ett gränsskydd gentemot utlandet. Vidare bör staten medverka till en omfattande rationalisering inom jordbruket i syfte att nedbringa jordbrukets produktionskostnader. En dylik rationalisering torde vara en av förutsättningarna för nyssnämnda inkomstförbättring. Särskild uppmärk— samhet bör i rationaliseringsarbetet ägnas behovet av en förvandling av sådana brukningsenheter, som med hänsyn till storlek och form icke kunna anses lämpliga under nuvarande förhållanden. På grund av vikten av att nyssnämnda gränsskydd skall bli fullt effektivt bör man vid utformningen av rationaliseringsåtgärderna utgå från att produktionen ej bör vara större än att den väl ligger inom ramen för de inhemska avsättningsmöj— ligheterna. Då stöd i princip icke bör lämnas för export av jordbruks- produkter, torde den övre gränsen i praktiken tämligen lätt giva sig själv.

Bekämpningsmedlen och deras betydelse synes överhuvudtaget inte ha nämnts, i varje fall inte i proposition och utskottsutlåtande. Emellertid kan det vara anledning att redogöra för hur man då såg på frågan om storleken av

den jordbruksproduktion som det allmänna borde söka uppehålla på lång sikt ("produktionsmålet"). Anledning härtill är främst atthandelsgödsel samproduk—

1)SOU 19h6:h6, ha och 61 (19h2 års jordbrukskommitté). Prop 19h7:75,

särsk utsk 2, rskr h2h

38 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

tionsmedel kommit att bli en alltmer uppmärksammad faktor i livsmedels— beredskapen och i samband med produktionsmålsåttningen. Redan här må sägas att frågan om minskning av handelsgödselgivorna (kanske främst av kväve) när den så småningom aktualiserades närmast togs upp i samband med be-

kymmer för produktionsbalansen och inte ur miljösynpunkt.

Jordbruket förutsattes i huvudsak vara inriktat på hemmamarknaden. Man var emellertid fullt på det klara med att överskottsproblem så småningom kunde uppstå. Denna situation uppstod redan efter några år, på grund av att pro— duktiviteten i näringen främjad bl a av en ökad användning av kemiska

medel — steg mycket snabbt och världsmarknadspriserna alltmer sjönk under

den inhemska prisnivån. Anmärkningsvärd är 19h7 års inställning att man genom olika rationaliseringsåtgärder - särskilt den yttre rationaliseringen med sammanläggning av brukningsenheter och bl a då med övergång till exten— siv drift i ökad utsträckning, samt genom nedläggning av driften på olämp— liga jordar skulle kunna åstadkomma en produktionsminskning. Samtidigt skulle i samma syfte en begränsning kunna ske av fodermedelsimporten, dock under sådana former att man inte äventyrade balanserade foderstater i ani— malieproduktionen. Om man inte via dessa vägar kom till rätta med överskotts— problemen tänkte man sig bl a statliga bidrag till plantering av skog på där— till lämpliga marker.

De jordbrukspolitiska riktlinjer som fastställdes av statsmakterna 19h7 kom att, åtminstone formellt, äga bestånd tills ett nytt principbeslut fattades 1967. Under tjugoårsperioden 19h7-67 företogs emellertid en rad ändringar i jordbrukspolitikens sakliga innehåll, vilket gäller såväl rationalise- ringspolitiken som prispolitiken (och småbrukarstödet). Viktigast eller i varje fall mest uppmärksammade är de ändringar i prispolitiken, som genom—

1)

fördes 1956 efter ett principbeslut året innan .

I 1955 års riksdagsbeslut om den framtida utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter erinras inledningsvis om synen i 19h7 års beslut om produktionsmålet och hur man skulle kunna bemästra uppkommande överskotts- problem. Fortfarande betraktades rationaliseringsåtgärder — strukturratio— nalisering som ett medel, liksom igenläggning av åkerjord. Möjligheterna att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark borde ägnas uppmärksamhet. Inskränkning av användningen av produktionsmedel omnämns ej vare sig i

propositionen eller i utskottsutlåtandet. Departementschefen uttalade, ned

1)SOU 195hz39 (jordbruksprisutredningen), prop 1955z98, JoU 39, rskr 387

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

instämmande av jordbruksutskottet, att en minskning av produktionsvolymen med priset som påtryckningsmedel stod i motsättning till "den socialpoli— tiska målsättningen" för jordbrukspolitiken och därför ej borde komma i

fråga.

Genom 1955 års beslut om ett nytt prissättningssystem inom vissa gränser fasta införselavgifter — som genomfördes påföljande år beträddes en ny väg att styra produktionen, nämligen med hjälp av de internationella priserna som tillåts att i viss mån påverka den inhemska produktionen för minimering av exportkostnaderna. Möjligheten att inskränka på användningen av produk— tionsmedel för att hålla tillbaka produktionen omnämns inte och inte heller möjligheten att göra inskränkningar av miljöskäl i utnyttjandet av kemiska

medel.

1967 års riktlinjer för jordbrukspolitiken återges i den i propositionen anförda sammanfattningen av målen ("allmänna riktlinjer") för jordbruks—

1)

politiken på följande sätt:

Jordbrukspolitiken bör under den framtid som kan överblickas inriktas på att, samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning av produktionens omfattning sker, en fortsatt snabb rationalisering främjas och att prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande av— vägs med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen. Detta innebär att jordbrukspolitiken mer än hittills får samma huvudsyfte som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen att främja fortsatt välståndsökning och att medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. För jordbrukets del blir målsättningen att under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruks- produktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardsteg— ringen. Ur konsumentsynpunkt medför riktlinjerna för jordbrukspolitiken, att kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till

försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som möjligt.

Produktionsmålet, minskningen av produktionen och medlen för att nå detta mål samt de faktorer som ansågs ha betydelse i samband med produktionsmål— sättningen är här av störst intresse. I propositionen erinras om att be— folkningspolitiska och sociala problem på landsbygden är föremål "för sär— skild uppmärksamhet från samhällets sida". (I sammanhanget erinras dock

om de särskilda jordbrukspolitiska insatserna i norra Sverige.)

1 o . . )SOU 1966:30 (1960 ars jordbruksutredning), prop 1967295, JoU 25, rskr 280

40 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

I en motion (I:8h7/II:1058) med anledning av propositionen erinrar motio- närerna om att de i och för sig betydelsefulla strävandena mot rationali— sering i syfte att göra livsmedelsproduktionen så billig som möjligt bl a innebär att man i allt större utsträckning litar till olika slag av ke- miska medel för bekämpande av ogräs och skadedjur. Enligt motionärernas mening kunde inte frågan om biocidernas skadliga inverkningar bedömas för sig utan måste kopplas samman med spörsmålet om jordbrukspolitikens ut—

formning.

Jordbruksutskottet gick inte in på sakdiskussion i fråga om användningen av kemiska medel utan uttalade att det enligt utskottets mening givetvis var av vikt att det berörda spörsmålet ägnades stor uppmärksamhet. Under hänvisning till pågående arbete inom 196h års naturresursutredning fann utskottet det ej påkallat att föreslå någon särskild åtgärd i anledning

av motionen. Riksdagen följde i sitt beslut vad utskottet sålunda anfört.

Vid fastställandet av produktionsmålet en minskning av totalproduktionen utgick riksdagen från de undersökningar rörande livsmedelsförsörjningen under normala förhållanden och under avspärrning som utförts inom jord— bruksutredningen. Beräkningarna visade att — om självförsörjningsgraden för jordbruksproduktionen under fred utgjorde minst 80 procent — möjlig— heter fanns att genom produktionsomställningar och besparingar tillgodose ett tillfredsställande kosthåll under en handelspolitisk avspärrning av tre års längd. Vid dessa beräkningar hade man tagit hänsyn till den under

)

ningarna av självförsörjningsgraden låg till grund både för jordbruksut- sådana förhållanden minskade tillgången på bl a handelsgödsel1 . Beräk—

redningens förslag till produktionsmålsättning och statsmakternas beslut.

Ett av medlen för att åstadkomma produktionsminskningen angavs - i motsats till i 1955 års riksdagsbeslut — nu vara prispolitiken: ”För den närmaste

framtiden talar starka skäl för att prissättningen på jordbrukets produkter

1)

Huruvida man beaktat verkningarna av en försämrad tillgång på bekämp— ningsmedel framgår inte av utredningens redogörelse för beräkningarna. I den rapport som i maj 1981 publicerades om statens jordbruksnämnds studie av produktionsomställningar inom jordbruket (OST) omtalas emel— lertid att effekten av bortfallet av bekämpningsmedel inte beaktats i den av 1972 års jordbruksutredning företagna omställningsstudien. Det förefaller därför sannolikt att så ej heller var fallet tio år tidi- gare inom 1960 års jordbruksutredning.

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

bör kännetecknas av viss återhållsamhet." I övrigt märktes som nya inslag

i jordbrukspolitiken omställningshjälp i olika former.

Under 10-årsperioden 1967—77, dvs under den tid som förflöt till dess nytt jordbrukspolitiskt principbeslut fattades, genomgick den faktiska jord— brukspolitiken - under intryck av det internationella skeendet och ändrade förhållanden inom landet - förändringar som pekade fram mot 1977 års be—

1):

slut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m m

Sammanfattningsvis bör vid utformningen av de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken utgångspunkten vara, att landets naturliga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen.

Ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår.

Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång på livsmedel av hög kvalitet till rim— liga priser.

Ett viktigt led i de statliga insatserna blir att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklandet av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna på jordbruket bör därvid sär- skilt beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning, att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regio— nalpolitik.

Förutom att inkomstmålet och produktionsmålsättningen gavs ett annat inne— håll än tio år tidigare finner man här för första gången i den centrala målsättningsformuleringen, att "de ekologiska och miljömässiga aspekterna bör därvid särskilt beaktas". I proposition finns det citerade utvecklat på

följande sätt:

"Den moderna tekniken har tillfört jordbruket produktionsmedel vilkas effekter på lång sikt är svåra att överblicka. Detta kräver skärpt uppmärk— samhet från både folkhälso-, miljö— och djurskyddssynpunkt. Det är viktigt att introduktionen av ny teknik föregås av noggranna överväganden och om— sorgsfull prövning och att inte kortsiktiga fördelar tillåts fälla utslag. Utvecklandet av ny teknik inom jordbruket måste ges en sådan inriktning

att en bättre ekologisk balans uppnås".

1)SOU 1977:17 (1972 års jordbruksutredning), prop 1977/78:19, JoU 10,

rskr 103

42 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

Beträffande utvecklingen inom jordbruket går departementschefen in på möj— ligheterna till effektivitetsförbättringar i framtiden, där han delvis åter— kommer till vad som förut citerats. Han framhåller att möjligheterna till framtida förbättringar i effektiviteten kan komma att begränsas bl a med hänsyn till den moderna teknikens inverkan på miljön. Frågan om begräns— ning av jordbrukets användning av handelsgödsel och kemiska bekämpnings— medel samt utvecklingen hade, erinrade departementschefen, tagits upp av

1)

att man på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög bl a naturvårdsverket . För egen del ville departementschefen framhålla, effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. Även krav i fråga om arbetsmiljö samt djurhälsovård och djurskydd

måste kunna tillgodoses.

I det avsnitt av propositionen som behandlar produktionsmålet och livs— medelsberedskapen redovisas bl a de undersökningar och beräkningar som ut— förts inom 1972 års jordbruksutredning. I detta sammanhang återger departe— mentschefen utredningens uppfattning, att det skulle vara uteslutet att jordbruket kunde bli helt oberoende av sådana produktionsmedel som importe— ras, bl a drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel, varför produktions— kapaciteten i jordbruket måste kompletteras med beredskapslager av produk— tionsmedel. Vidare refereras bl a utredningens konstaterande, att hänsyn bör tas bl a till regionalpolitiska förhållanden och miljön vid ställninge— tagande till åkerarealens storlek. Samtliga dessa skäl talade enligt ut— redningen — för en åkerareal som är större än vad som motiveras av enbart beredskapsskäl. slutligen nämner departementschefen i detta sammanhang att utredningen bland miljöskälen särskilt tagit upp användningen av kemiska produkter i form av gödsel- och bekämpningsmedel och därvid låtit översikt— ligt undersöka vilken inverkan på jordbruksproduktionen som en betydande inskränkning i användningen av kemiska medel skulle få.

Undersökningarna rörande handelsgödsel tydde på att, om all användning skulle upphöra skulle hektarskördarna på längre sikt sjunka till omkring hälften av dagens avkastning, dvs till 1800—talets nivå. Konsekvenserna av en så radikal nedskärning var i övrigt svårbedömbara. En långvarig minsk- ning av gödslingen med 25 procent beräknades leda till sänkningar av hektar— skördarna till minskade totalskördar av brödsäd, fodersäd och oljeväxtfrö.

1)

Naturvårdsverket hade 1977 anmält sin avsikt att ta initiativ till att i samverkan med andra berörda myndigheter och jordbrukets organisatio— ner utarbeta riktlinjer för hur jordbruket borde bedrivas med hänsyn till miljövårdssynpunkter.

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 43

För spannmål sammantaget motsvarar skördebortfallet närmare två tredjedelar av överskottet. Samtidigt ökar behovet av importerat proteinfoder något som en följd av den sänkta proteinhalten i foderspannmål. Den reducerade göds— lingen beräknades medföra ett inkomstbortfall för jordbruket (med hänsyn taget även till minskade gödselkostnader) om ca 200 mkr i 197h års pris— och kostnadsläge. En halvering av gödslingen skulle leda till ytterligare skörde- minskningar. För flertalet grödor skulle hektaravkastningen sänkas med 20—25 procent jämfört med dagens gödslingsintensitet. Inkomstbortfallet för jord— bruket geller samhället) skulle bli upp emot 500 mkr räknat i 197h års 1

priser .

Ett totalförbud mot kemiska bekämpningsmedel i jordbruket kunde väntas få konsekvenser för bl a oljeväxtodlingen vilken inte torde kunna fortsätta

att bedrivas. Detta innebär betydande nackdelar från växtföljdssynpunkt i och med att det sannolikt skulle leda till ökad stråsädesodling. Vidare skulle sockerbetsodlingen äventyras. Problemet skulle här främst bli ogräsen. Gallring och övrig skötsel samt maskinanvändningen skulle försvåras och be— hovet av manuell arbetskraft öka mycket starkt. I stråsädesodlingarna kunde man påräkna kraftiga sjukdomsangrepp, om utsädesbetningen upphörde. Potatis- odlingen skulle bli hasardbetonad p g a bladmögelangrepp, särskilt under nederbördsrika somrar. För att kontrollera ogräsen, inte minst kvickrot och tistlar, skulle en kostnadskrävande ökning av jordbearbetningen behövas.

Utredningen sökte också göra en bedömning av möjligheterna att genomföra biodynamisk odling. Slutsatserna var, att en odling efter strikt tillämpade biodynamiska principer skulle ge ett mindre utbyte än den odling som idag allmänt tillämpas i det svenska jordbruket. Det skulle dock enligt utred— ningen finnas moment i den biodynamiska odlingen som skulle förtjäna att prövas i större skala, särskilt om de konventionella brukningsmetoderna

skulle drabbas av restriktioner mot användning av kemiska medel.

Undersökningen visade således sammanfattningsvis att en inskränkning 1 an— vändningen av kemiska medel av den omfattning som studerats skulle leda till en minskning av jordbruksproduktionen och att odlingen av vissa grödor, främst sockerbetor och oljeväxter, skulle äventyras. Enligt utredningens

1)

I statens jordbruksnämnds omställningsstudie (OST) från våren 1981 räk— nar man med en nedskärning av kvävegödselmedel under en handelspolitisk avspärrning med omkring två tredjedelar.

44, Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

mening borde frågan uppmärksammas vid bedömningen av de framtida produk— tionsresursernas storlek. Departementschefen erinrade därefter om att flera remissinstanser förordat en restriktiv användning av kemiska medel i jord—

bruket och framhållit att alternativa metoder borde prövas.

Departementschefen tog inte direkt ställning till vad han sålunda refererat ur utredningens betänkande. Hans tillstyrkan i sak av utredningens förslag om produktionsmålsättningen torde kunna anses innebära att han i stort de— lade utredningens uppfattning om hur man borde betrakta de kemiska medlen i

jordbrukspolitiken.

I samband med behandlingen av frågan om prispolitik och prisreglering tas i propositionen bl a upp frågan om hur man skall kunna finansiera kost— naderna för export av spannmål, om förmalningsmedlen skulle visa sig vara otillräckliga. I utredningens betänkande hade bl a diskuterats för— och nackdelar med produktbundna avgifter och avgifter på produktionsmedel. Såväl allmän arealavgift som avgift på handelsgödsel hade övervägts. För egen del fann emellertid departementschefen, att det inte vid det till— fället fanns anledning att ta ställning till frågan om gödselmedelsavgift som metod att finansiera de kostnader som uppkommer vid export av areal— baserade jordbruksprodukter. Om det däremot i en framtid visade sig nöd— vändigt att anskaffa ytterligare medel för detta ändamål borde dock denna möjlighet stå öppen. Det skulle då finnas anledning att även pröva vilka olika slag av gödselmedel, som borde omfattas av avgiftsbeläggningen. Senare i propositionen uttalas att staten borde lämna sin medverkan, därest det blev aktuellt att uppta någon form av gödselmedelsavgift. I första hand borde emellertid lånefinansiering tillgripas, om det visade sig nödvändigt

att tillföra spannmålsregleringen ytterligare medel.

Departementschefen delade utredningens uppfattning i fråga om rationali— seringspolitiken och att i denna investeringar föranledda av landskaps— vård bedriven i kombination med en rationell jordbruksproduktion — från stödsynpunkt borde behandlas som investeringar nödvändiga för jordbruks—

driften.

I likhet med vad som varit fallet i fråga om motsvarande propositioner 19h7 och 1967 föranledde propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken ett stort antal motioner. Flera av dessa tar upp natur— vårds— eller miljöfrågor av olika slag. Även frågan om införande av ett

folkhälsomål vid sidan av de målsättningar som redan finns med i jordbruks—

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

politiken aktualiserades. Följande motioner tar upp utpräglade miljöfrågor:

1976/77:523. Hemställan om att riksdagen beslutar att hos naturvårds—

verket begära en snabb utredning syftande till förbud mot halmbränning.

1976/77:839. Hemställan att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga odlings—

metoder.

1976/77zöh7. Hemställan att riksdagen hos regeringen begär en ändring av gällande lagar för uttag av yt- och grundvatten för bl a lantbruksbevattning

i syfte att fördela vattenresurserna på ett från samhällets synpunkt lämp— ligt sätt.

1976/77:1220. — Hemställan att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam prövning av förutsättningarna för statligt ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning, utbildning och kvalitetskontroll för den biodynamiska odlingen.

1976/77:1221. Hemställan att riksdagen hos regeringen begär att en utred— ning tillsätts med uppdrag att föreslå reglering av vattenföringen i våra

vattendrag, varvid konsekvenserna av den starkt ökade jordbruksbevattningen

särskilt beaktas.

1977/78z98. Hemställan hos regeringen om begäran av förslag till kontroll—

åtgärder av produktionsmedels— och livsmedelsindustri.

Flertalet av de nämnda motionerna behandlar inte frågan om kemiska medel i jordbruket. De kan ändå förtjäna att omnämnas som belägg för den uppfatt— ningen, att naturvårds— och miljöfrågorna numera i långt högre grad än tidi— gare präglat den jordbrukspolitiska debatten. Tas också i beaktande motio- nerna (ww/78:92 och 1977/78z97) om ett folkhälsomål (och den i skilda sammanhang berörda frågan om livsmedelssubventionering) finns visst fog för uppfattningen, att kraven på en breddning av jordbrukspolitiken till en

livsmedelspolitik med åren funnit en allt vidare förankring.

I jordbruksutskottets betänkande (1977/78z10, se bilaga 5) lämnas nyss anförda motioner mestadels utan åtgärd. I vissa fall föreslås motionerna vara besvara— de med vad utskottet anfört. Praktiskt taget genomgående följde riksdagen

vad jordbruksutskottet föreslagit.

Jordbruksutskottet delar departementschefens uppfattning såsom den fram—

46. Jordbruks— och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

förts i propositionen. Vid behandlingen av avsnittet om utvecklingen i jordbruket i propositionen behandlas naturvårdsresurs— och miljöproblemen på ett positivt sätt, varför utskottets uttalande, att motionerna inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida, inte innebär en negativ inställning till vad som anförts i motionerna. I viss utsträckning torde det kunna sägas att motionärernas krav och önskemål hänvisas till en framtida behandling från statsmakternas sida. I fråga om produktionsmålet och livsmedelsberedskapen följer utskottet helt propositionen. Detta gäller

även finansieringen av kostnaderna för överskott av spannmål.

I ett särskilt yttrande till jordbruksutskottets betänkande anförs, att de alternativ till den konventionella odlingen som redovisas i motionen 1976/77:1220 förtjänar ökat stöd från samhället och forskningen. Särskilt med hänsyn till ett växande intresse för alternativa produktionsmetoder hos såväl producenter som konsumenter anges det i yttrandet vara angeläget

att hithörande frågor ägnas ökad uppmärksamhet.

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 47

3.2. Trädgårdsnäringspolitiken

Svenskt jordbruk har varit mer eller mindre reglerat sedan 1930—talet för att skydda inhemsk produktion från internationella verkningar av låga priser m m. Sedan många år existerar en svensk jordbrukspolitik, vilken modifiera—

des senast genom 1977 års riksdagsbeslut.

Någon motsvarande trädgårdsnäringspolitik har inte funnits under tiden fram till 1970—talets slut. År 197h tillkallades emellertid en utredning för att göra en samlad översyn av näringens förhållanden. I sitt huvudbetänkande Svensk trädgårdsnäring (SOU 1978:51) har 197h års trädgårdsnäringsutredning ingående analyserat näringens situation och speciella förutsättningar. På

grundval härav har man även skisserat möjliga motiv, mål och medel för svensk

trädgårdsnäring.

3.2,1 Mål för svensk trädgårdsnäring

Riksdagen fattade under våren 1979 för första gången beslut om riktlinjerna för den svenska trädgårdsnäringspolitiken. Man slog då fast att vi i Sverige har goda möjligheter att bedriva en effektiv trädgårdsproduktion. Klimat och övriga naturliga förutsättningar samt en hög produktionsteknisk nivå gör det möjligt att framställa produkter av mycket god kvalitet till konkurrenskraf— tiga priser.

Riksdagen konstaterade vidare att en stor osäkerhet präglat näringen under senare år. Vissa delar av näringen såsom snittblomsterodlingen har fått vid—

kännas stora förluster. Även andra grenar har haft otillfredsställande lön—

samhet. Svårigheterna har föranletts dels av långsiktiga strukturella för—

ändringar utomlands, dels av snabbt uppkomna förändringar. Den svenska od— lingen måste uppnå en sådan effektivitet och produktionsförmåga att sådana förändrade konkurrensbetingelser kan mötas. För att stimulera den inhemska produktionen bör man enligt riksdagen, på olika vägar stärka den interna— tionella konkurrenskraften.

Som utgångspunkt för trädgårdsnäringspolitiken uttalas att

5 — trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är lik—

värdig den som erbjuds inom andra näringar

— näringen skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö

— konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga

priser, samt att

48 Jordbruks— och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

— en förutsättning för att uppnå detta är en rationell produktion.

I riksdagsbeslut och förarbetena till detta, diskuteras målen för trädgårds- näringspolitiken i anslutning till de övergripande mål som sedan länge gäller

för jordbrukspolitiken.

Effektivitetsmålet

Det är enligt utredningen angeläget att trädgårdsproduktionen bedrivs så ra— tionellt som möjligt. Effektiv produktion är en förutsättning för en till—

fredsställande inkomstutveckling för de yrkesverksamma inom näringen. Det är också en förutsättning för att konsumenterna skall få produkter till rimliga

priser.

En rationellt bedriven verksamhet förutsätter möjligheter för företagen att

fortlöpande använda modern teknik och nya odlingsmetoder.

De åtgärder som samhället riktat mot trädgårdsområdet har koncentrerats till uppfyllelse av detta effektivitetsmål. Här kan nämnas satsning på utbildning, rationaliseringspolitik och uppbyggnad av försäljningsorganisationer. Chefen för jordbruksdepartementet konstaterar i propositionen (Prop. 1978/79:136)

om trädgårdsnäringen att

För att stimulera den inhemska produktionen gäller det således att på olika vägar stärka dess internationella konkurrenskraft. Genom att i ökad omfattning satsa på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd kan samhället främja en effektiv och rationell produktion. Införan— de av ny teknik och nya kulturer samt omställning av befintlig produk— tion bör underlättas. Även mål rörande arbetsmiljö och sysselsättning kan nås denna väg .

Produktionsmålet

Produktionsmålet innebär att konsumenterna skall förses med trädgårdsproduk— ter, vilket är av betydelse från folkhälsosynpunkt. Detta samhälleliga motiv kan enligt utredningen uppnås genom såväl inhemsk produktion som import. Vidare kan i produktionsmålet även ingå krav på försörjning med produkter i

händelse av avspärrning.

Statens jordbruksnämnd, som har ansvaret för den övergripande planeringen inom livsmedelsområdet, menar dock att det ej är rimligt att av beredskaps— skäl upprätthålla en viss minimiproduktion av trädgårdsprodukter. Jordbruks—

nämnden slår dock fast att det av kostskäl är önskvärt att befolkningen har

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

tillgång till ett utvalt sortiment av trädgårdsprodukter. Nämnden har av denna anledning vidtagit vissa åtgärder som lagring av produktionsmedel och

köksväxtfrö.

Inkomstmålet

Detta mål syftar för jordbrukets del till att garantera de i jordbruket sysselsatta en skälig inkomst för sitt arbete. Någon motsvarande garanti i form av marknadsreglering eller liknande för trädgårdsnäringen finns ej fast-

lagd.

Jordbruksutskottet slår dock i sitt betänkande (JoU 1978/79:29) fast att man ser det som en självklar utgångspunkt att de som arbetar inom trädgårdsnä— ringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig den som

erbjuds inom andra näringar.

3.2.2. Speciella förutsättningar för trädgårdsproduktionen

Inom jordbruket arbetar man med ett relativt begränsat antal olika växtslag. Inom trädgårdsnäringen är antalet växtslag eller kulturer däremot mycket stort. År 1976 hade ca 50 kulturer var och en ett produktionsvärde som över—

steg 5 miljoner kronor.

Det totala antalet växtslag i odling är avsevärt mycket större. Bara inom prydnadsväxtsektorn räknar man med att ett par tusen växtslag förekommer i svensk odling. Företagen är i allmänhet starkt specialiserade på en eller

ett fåtal kulturer.

Kulturerna är dessutom sinsemellan mycket olika och kan t ex i produktions— tid variera från en vecka (smörgåskrasse) till ca 25 år, som är den ekono—

miska livslängden för fruktträd.

Flertalet trädgårdsprodukter konsumeras utan förädling. Produktion och, i vissa fall, lagring måste därför avpassas för att tillgodose färskvarumark- nadens behov. Hänsyn måste tas till förhållanden i kylskåpet, rummet, kon—

torslandskapet etc.

Kraven på rationell och effektiv produktion har för näringen inneburit ut— vecklande av intensiva produktionsmetoder och odlingsmiljöer. Vid odling

under glas eller i olika typer av odlingskammare kan produktionsfaktorer av

50. Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

typen temperatur, ljus, COq—halt, substrat växtnäring, luft— och markfuktig— C het kontrolleras. Detta sker i stor utsträckning med automatisk reglerteknik.

Datortekniken väntas under 80—talet få allt större betydelse.

Även för odling på friland har trädgårdsprodukternas höga produktionsvärde tidigare än på jordbrukssidan gjort det ekonomiskt intressant att påverka

produktionsfaktorer som vatten (bevattning) och marktemperatur.

Växthussektorn uppvisar ett starkt beroende av tillskottsenergi under de månader av året då solinstrålningen inte täcker värmebehovet. Trädgårdsnä— ringen förbrukar ca 200 000 m3 olja per år, vilket motsvarar knappt hälften

av jordbrukets "förbrukning i rörelse".

Den intensiva produktionen innebär också att näringens arbetskraftsbehov är stort. Ca 17 000 personer har stadigvarande sysselsättning som företagare

eller fast anställda. Därtill kommer ca 11 500 tillfälligt sysselsatta.

Priset på eldningsolja, liksom arbetskostnaderna,har stigit i mycket snabb takt under det senaste decenniet. Priserna på trädgårdsprodukter har inte utvecklats i motsvarande grad, och näringen saknar jordbrukets möjligheter

att genom prisregleringen få kompensation för kostnadsökningarna.

3.2.3 Utlandsberoendet

Jordbrukssidan är genom den sedan länge förda jordbrukspolitiken väl skyddad mot konkurrens från utlandet. De relativt öppna gränserna för flertalet träd— gårdsprodukter har däremot lett till problem för delar av näringen. Export— restitutioner, subventionerade energipriser och liberalare bekämpningsmedels— lagstiftning i exportländerna är faktorer som dessutom påverkar näringens konkurrenssituation. Kraftigare gränsskyddförekommer i jämförbara länder, t ex Norge och Finland. Samma sak gäller EG:s gemensamma tullmur. Någon export av

trädgårdsprodukter från Sverige förekommer därför inte i nämnvärd omfattning.

Då 197h års trädgårdsnäringsutredning lade sitt betänkande bestod det svenska gränsskyddet för trädgårdsprodukter med få undantag av viktstullar. Utredningen påpekade bristerna med detta system, nämligen den kraftiga ur— holkningen av tullvärdet och därmed ett försämrat skydd för inhemsk produk— tion som inflationen medförde. Utredningen förordade övergång till värde— tullar där viktstullar tänktes fungera som minimitullar. Viktstullar skulle

därmed komma att skydda den inhemska näringen mot lågprisimport, där annars

S()(J 1983:11

SOU 1983:11 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till 51

värdetullen ej är särskilt förtjänstfull.

Där det idag för i Sverige odlingsbara trädgårdsprodukter förekommer import— regleringar utgörs dessa främst av värdetullar. Undantaget är bl a äpplen, päron och snittblommor som har viktstullar. Minimitullar förekommer på lök, tomater, slanggurka och isbergssallat. Andra importrestriktioner som exempel—— vis kvantitativ reglering förekommer för äpplen och päron under en viss del av året. övriga karaktäristika för det svenska tullsystemet är att tullarna i allmänhet varierar beroende på säsong, där relativt höga tullar gör sig gällande under svensk avsättningsperiod för att under resterande del av året ofta helt försvinna. Värdetullsystemet utgör, som tidigare påpekats, ingen garanti mot lågpriskonkurrens om detta inte kompletteras med minimitullar.

I tabell 3.1 visas hur systemet med minimiviktstull utformats för tomater.

Tabell 3.1 Minimitullar för tomater

___—___—

Å Varuslag Tullperiod _ Värdetull Minimitull ___—m_— Tomater 16/h—15/5 10 % 50 kr/100 kg

16/5—30/6 17 % 50 kr/1OO kg 1/7—30/9 17 % 70 kr/1OO kg 1/10—31/10 17 % 50 kr/kg 1/11-15/h fri fri

________________________________________________________________________ Källa: Jönsson, 1982

Bindningar av tullar på trädgårdsområdet

Det svenska gränsskyddet får vid en jämförelse med EG och de nordiska grann— länderna betraktas som liberalt. Medan de flesta länder har kvantitativa im— portrestriktioner under den inhemska produktionens avsättningsperioder, före— kommer detta i Sverige inte för andra produkter än äpplen och päron. Nivån på flera av tullarna är bunden till olika avtal. Basnivån anges i det interna— tionella handels— och tullavtalet GATT, vilket innebär att höjningen över denna nivå ej är möjlig utan föregående förhandlingar med berörda medlems— länder. Vidare har Sverige gjort vissa handelspolitiska koncessioner på träd— gårdsområdet gentemot EFTA— och EG—länderna. Koncessionerna till EG är en-

sidiga, dvs Sverige har ej erhållit motsvarande liberalisering av handels— barriärer på trädgårdsområdet från EG.

52 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

Enligt uppskattning av Trädgårdsnäringsutredningen beräknas värdet av importen fritt gräns av sådana trädgårdsprodukter, som också produceras i landet, upp— gå till samma belopp som värdet av den svenska produktionen, dvs 1,1 miljarder kronor. Siffrorna avser 1976 då senaste tillgängliga produktionsstatistik

publicerades.

3.2.Ä Inställningen och tillgången till bekämpningsmedel

För trädgårdsproduktionen gäller att man ej inom rimlig tid har möjlighet att få priskompensation till följd av ökade produktionskostnader. Detta har varit särskilt påtagligt under de senaste årens kraftiga kostnadsstegringar. Sär- skilda åtgärder från myndigheternas sida har här också vidtagits till stöd för näringen. Situationen för jordbruksproduktionen är i detta avseende an— norlunda, då man genom jordbruksregleringen ofta har möjlighet till mer ome— delbar priskompensation. Beträffande bekämpningsmedelssituationen inom jord— bruket är antalet preparat, vilka används inom produktionen, väsentligt färre än för trädgårdsnäringen. Samtidigt är också den totala förbrukningen av res— pektive preparat väsentligt mycket större, vilket innebär att kostnader för provning, dokumentation och inregistrering inte får samma kostnadshöjande ef—

fekt som inom trädgårdsnäringen.

Energikostnadsökningen har framtvingat långtgående isoleringsåtgärder vid odling i växthus, vilket inneburit att växthusklimatet generellt sett nu genomgår en förändring, i en för vissa skadegörare gynnsam riktning.

Även om man inom trädgårdsnäringen nått förhållandevis långt i användning av alternativa bekämpningsmetoder såsom biologisk bekämpning i växthus, är det endast en begränsad del av det totala bekämpningsarbetet inom

trädgårdsnäringen som kan utföras med sådana metoder.

Resistensförädlingens möjligheter, som presenteras bl a i bilaga h till betänkandet, är också begränsade till vissa kulturgrupper inom trädgårds—

produktionen.

Den intensiva produktionsformen har väsentlig ökat känsligheten för skade— görare och sjukdomar. Möjligheterna att få tillgång till kemiska bekämpnings— medel är därför alltjämt en förutsättning för att kunna bedriva produktionen

på den av riksdagen begärda effektivitetsnivån.

Även näringens långtgående specialisering ställer stora krav på tillgången

SOU 1983:11 Jordbruks— och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till

till olika bekämpningsmedel. Bekämpningen av en för en kultur specifik skade- görare kan vara nödvändig om odlingen överhuvudtaget ska vara möjlig. För sådana specifika bekämpningsmedel kan den årliga förbrukningen i landet vara så låg som 100—200 liter handelspreparat. Redan idag förmärks att bekämp- ningsmedelsföretagen finner registreringskostnaderna så höga att det är omöj— ligt att marknadsföra preparat som är av stor betydelse för trädgårdsodling—

en, och som används i konkurrerande länder.

Även Trädgårdsnäringsutredningen har uppmärksammat dessa problem. I en till jordbruksministern överlämnad PM (1982—11—19) angående ökad kontroll av im—

porterade vegetabiliska livsmedel har utredningen framhållit bl a följande:

"Den prövning som krävs för att ett bekämpningsmedel skall godkännas för an— vändning i svensk odling är omfattande och dyr. Den begränsade marknad som Sverige utgör medför att bekämpningsmedelsfirmorna ibland avstår från regist— rering av ekonomiska skäl. Det har inträffat att man låtit bli att registrera preparat med mindre giftighet än sådana som redan godkänts och finns på mark— naden. Sådana situationer är naturligtvis olyckliga och bör inte förekomma. Utredningen ifrågasätter därför om inte ett nordiskt samarbete bör etableras på bekämpningsområdet så att en vidgad marknad kan erhållas omfattande helst samtliga de nordiska länderna. Det skulle exempelvis kunna innebära att ett bekämpningsmedel som godkänts i ett land också fick användas i de övriga län—

derna, eller att ett gemensamt kontrollorgan inrättas".

Riksrevisionsverket (RRV) genomförde 1978 en översyn av taxesystemet i samband med registrering av bekämpningsmedel. Förslaget har av produktkontrollnämnden (PKN) vidarebefordrats till regeringen.

Det av RRV framlagda avgiftsförslaget innebär en höjning av nuvarande taxor. För nyregistrering av medel föreslås en ökning av avgifterna från nuvarande 5 000 kronor till h3 500 kronor. Skulle medlet vara känt tidigare av PKN stannar avgiften vid 8 500 kronor. För ändring av ett medels användningsom— råde eller faroklassplacering sätts avgiften till 5 000 kronor. Denna avgift kan jämföras med nu utgående taxa i samtliga villkorsändringsfall 1 000 kronor. Årlig avgift för inregistrerade medel utgår för närvarande med 2 200

kronor. Denna höjs i förslaget till 3 300 kronor.

Förutom dessa höjda avgifter föreslås inrättande av taxor för ett stort antal

funktioner inom PKN:s verksamhet. Avgifter föreslås utgå med belopp mellan

54 Jordbruks- och trädgårdsnäringspolitiken m. m. Inställningen till SOU 1983:11

1 750 kronor och 6 900 kronor för s k underhandsbesked och responsa. Vidare

införs s k prövningsavgift och återfaktureringsavgift.

Produktkontrollnämnden anför beträffande REV:s förslag om nedsättning av av— gifterna följande: "För att möta icke önskvärda konsekvenser av höjda av— gifter förutsätts Produktkontrollnämnden få möjlighet att helt eller delvis efterge avgifter. När de nya avgifterna fastställts, avser nämnden överväga

efter vilka principer sådana eftergifter skall ske".

Beträffande de väsentligt höjda bekämpningsmedelsavgifterna anför man vidare: "Det är tydligt att denna (höjning) kan komma att innebära att vissa medel försvinner från marknaden. Skulle ett medel, som för en viss gröda är angelä— get, inte kunna bära en så hög avgift som här föreslås, förutsätter RRV, att

avgiften skall kunna sättas ned av nämnden".

Statens Pris— och Kartellnämnd (SPK) har som svar på en begäran från PKN om samråd svarat, att man ej funnit sig kunna teckna sådant, då de kostnads— mässiga konsekvenserna för näringslivet av de föreslagna avgiftsförändringar— na inte belysts. PKN anför, att man saknar förutsättningar att göra sådana

kostnadsberäkningar som SPK efterlyser.

Trädgårdsnäringens Riksförbund har i ett remissvar anfört att förslaget inger

allvarlig oro. Förbundet framhåller att:

"Användningen av kemiska medel måste därför idag och inom överskådlig framtid ses som en nödvändighet för att upprätthålla en effektiv och rationell produk— tion, även om det måste vara en strävan att så långt möjligt ersätta använd— ningen av kemiska medel med andra ur hälso— och miljösynpunkt mer tilltalande metoder. Ett genomförande av förslaget utan väldefinierade möjligheter till avgiftsreducering eller eftergift av avgift skulle för trädgårdsnäringens del innebära en drastisk sänkning av konkurrensdugligheten och en vändning av den positiva produktionsutveckling som samhället stimulerat och fortsatt stimule— rar genom en mängd insatser och åtgärder. Ett flertal av de bekämpningsmedel, som idag står till buds för näringen, skulle med största sannolikhet dras ur marknaden, då den totala förbrukningen av dessa är så liten att de inte kan bära de kostnader som den höjda avgiften innebär. Näringen skulle inte heller kunna få ersättningspreparat eller få tillgång till de nya, mer effektiva, selektiva och tillförlitliga medel som forskningen frambringar. Förbundet måste därför bestämt avvisa det förslag till nya avgifter som RRV framtagit och PKN föreslagit Jordbruksdepartementet".

S()IJ 1983:11

h. GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRANDE ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGS— MEDEL INOM JORDBRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING

h.1 Lagstiftningen om hälso— och miljöfarliga varor h.1.1 Inledning

Lagstiftningen om hälso— och miljöfarliga varor består främst av lagen (1973:329) om hälso— och miljöfarliga varor, och kungörelsen (1973133u) Om hälso— och miljöfarliga varor samt de föreskrifter som med stöd av dessa

författningar har meddelats av vederbörande myndigheter.

Lagen är med vissa undantag tillämplig på dels ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk—kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön, dels vara som innehål— ler sådant ämne eller beredning om varan därigenom och med hänsyn till sin

hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.

Huvudprincipen i lagen om hälso— och miljöfarliga varor är att skada på män— niskor eller miljön genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligt. Detta sker i huvudsak på två sätt. Dels åläggs var och en som till— verkar, försäljer eller på annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Dels kontrollerar myndigheter verksamheten och kan ingripa med tvångsmedel för att förebygga skadeverkningar. En grundprincip är att redan misstanke om att ett kemiskt medel kan vara skadligt för människan eller miljön medför att producenter

m fl måste vidta försiktighetsmått och att myndighet kan ingripa mot produkten.

Lagen har utformats som en ramlag. Den innehåller dels grundläggande bestäm— melser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso— och miljöfarliga varor, dels bemyndiganden för regeringen eller myndighet som re—

geringen bestämmer att i olika avseenden utfärda tillämpningsföreskrifter.

Regeringen har i kungörelsen om hälso— och miljöfarliga varor utnyttjat sin

befogenhet att meddela närmare föreskrifter. Kungörelsen innehåller sålunda föreskrifter om försiktighetsmått samt undersöknings— och märkningsskyldig— het. I övrigt har regeringen delegerat sin befogenhet i detta hänseende till i första hand produktkontrollnämnden. Regeringen har emellertid förbehållit sig rätten att bestämma om det skall krävas tillstånd för att få hantera viss

vara. I fråga om bekämpningsmedel har regeringen föreskrivit att sådana medel

56 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska SOU 1983:11

inte får saluhållas, överlåtas eller användas utan produktkontrollnämndens tillstånd (registrering).

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen om hälso— och miljöfarliga varor tillkommer huvudsakligen arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Regional och lokal tillsyn utövas av yrkesinspektionen och länsstyrelserna respektive hälsovårdsnämnd— erna. Den myndighet som utövar tillsynen får meddela de förelägganden eller förbud som uppenbart behövs för att lagen eller föreskriften som meddelats

med stöd av lagen efterlevs.

h.1.2 Kemiska bekämpningsmedel

Försäljning och användning av bekämpningsmedel är reglerad genom den ovan—

nämnda lagstiftningen.

Med bekämpningsmedel förstås enligt 22 5 kungörelsen om hälso— och miljö— farliga varor "ämne eller beredning som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, för—

orsakad av växter, djur, bakterier eller virus".

I 25 5 kungörelsen stadgas att bekämpningsmedel ej får saluhållas, överlåtas

eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnämnden. Produkt— kontrollnämnden får medge undantag från sådan registreringsskyldighet om det

behövs för vetenskaplig prövning eller när det annars föreligger särskilda

skäl.

Ansökan om registrering av ett bekämpningsmedel görs hos produktkontroll—

nämnden.

I produktkontrollnämndens allmänna anvisningar rörande registreringsansökan anges bl a att inom ramen för OECD:s Chemicals Testing Programme riktlinjer framtagits för hur undersökningar av nya kemiska ämnen skall bedrivas och att det är önskvärt att nya undersökningar utförs enligt dessa eller om särskilda skäl talar därför, andra liknande internationella riktlinjer. I samband med registreringsansökan skall en ansökningsavgift av f n 5 000 kr

inbetalas till nämnden.

SOU 1983:11 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska

Enligt 27 5 får bekämpningsmedel ej registreras om

1. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso— eller miljöskydds—

synpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte, 2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål,

3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets sammansätt— ning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling

med annat bekämpningsmedel, eller

h. medlet innehåller ämnet 2,h,5—triklorfenoxiättiksyra (2,h,5—T), derivat

eller salter därav.

Produktkontrollnämnden utger årligen en tryckt förteckning över bekämpnings— medel som får saluhållas, överlåtas eller användas. Nyregistrering, åter— kallade registreringar, ändrade registreringsvillkor m m som sker mellan ut— gåvorna av förteckningen offentliggörs i "Aktuellt om produktkontroll", en

informationsserie utgiven av statens naturvårdsverk.

Enligt lagen (1982z2h2) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark är spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av löv- sly, förbjuden. Förbudet omfattar inte metoder där enskilda trädstammar be—

handlas med bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet om skogsmarken har liten be— tydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel och skogsvårdslagens (1979zh29) krav i fråga om återväxt av skog inte på ett

ekonomiskt godtagbart sätt kan tillgodoses genom röjning med mekaniska me—

toder.

I ärende om undantag från förbudet skall yttrande inhämtas från kommunen och

skogsvårdsstyrelsen. Kommunen har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.

Naturvårdsverket har bemyndigats att efter samråd med Skogsstyrelsen med—

dela de anvisningar som behövs för länsstyrelsens tillämpning av lagen.

h.1.3 Spridning av kemiska bekämpningsmedel

I 36 5 kungörelsen om hälso— och miljöfarliga varor stadgas följande:

"Innan bekämpningsmedel får spridas över område där allmänheten får fritt

58 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska SOU 1983:11

färdas, skall den för vars räkning spridningen skall ske 1. underrätta polismyndigheten och hälsovårdsnämnden, 2. låta införa meddelande om spridningen i ortspressen,

3. låta utmärka området på väl synligt sätt enligt bestämmelser som med—

delas av produktkontrollnämnden.

Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämnden medge undantag från

första stycket.

Produktkontrollnämnden meddelar ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Sådan föreskrift kan innefatta förbud att sprida bekämp—

ningsmedel inom visst område utan tillstånd av nämnden."

Med stöd av denna bestämmelse har produktkontrollnämnden utfärdat dels all— männa föreskrifter (PKFS 1975z9) rörande spridning av bekämpningsmedel m fl varor från luften, dels föreskrifter (PKFS 1976:1) om spridning av bekämp—

ningsmedel m m över områden där allmänheten fritt får färdas.

PKFS 1976:1 innehåller närmare föreskrifter om informationsskyldigheten vid såväl mark— som flygspridning. Där finns bestämmelser om hur och när under- rättelse till hälsovårdsnämnd och polismyndighet skall ske samt vilka upp— gifter sådan underrättelse skall innehålla, vilka uppgifter meddelande i ortspressen skall innehålla och när sådant meddelande skall införas samt

hur spridningsområdet skall utmärkas. Vid spridning från luften gäller dess— utom att boende i närheten av spridningsområdet skall förvarnas. I kungörel— sen ges vidare vissa särskilda föreskrifter om flygspridning över skogsmark. Besprutning över renbetesland där åretruntbete äger rum får inte ske utan tillstånd från produktkontrollnämnden, såvida inte skriftlig överenskommelse mellan vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske träffas. Beträffande övrigt renbetesland måste samråd mellan parterna ha föregått anmälan till nämnden.

Beträffande bekämpningsmedel som skall flygspridas gäller enligt PKFS 1975:9 att produktkontrollnämnden vid registreringen uttryckligen skall ha godtagit denna spridningsmetod som ett registreringsvillkor. Bestämmelser om informa— tionsskyldighet till polis och hälsovårdsnämnd vid flygspridning över åker— mark finns i de särskilda registreringsvillkoren för varje bekämpningsmedel

som är tillåtet att flygspridas.

SOU 1983:11 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska

Kunskapskrav för flygförare som sprider bekämpningsmedel från luften, reg— leras, vad gäller flygplan, i luftfartsverkets certifikatsbestämmelser för civil luftfart (BCL—C5.5) "Behörighetsbevis för flygbesättningsmedlem, Jord— bruksflygning—Flygplan." Där föreskrivs bl a att förare som får bedriva jordbruksflyg förutom grundutbildning och viss flygtid skall ha ingående kännedom om de säkerhetsbestämmelser som gäller vid företag med tillstånd till jordbruksflyg, samt om bestämmelserna rörande de använda preparatens handhavande.

Dessutom föreskrivs i 36 b % kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor att spridning av bekämpningsmedel från luften får utföras endast av flyg— förare som har godkänts av lantbruksstyrelsen. En flygförare får godkännas endast om han har genomgått en särskild anordnad utbildning i sådan sprid— ning. Närmare föreskrifter om utbildningen kan meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med produktkontrollnämnden och luftfartsverket.

h.1.h Särskilda regler för fenoxisyror

För närvarande finns fyra verksamma substanser av typen fenoxisyra i regist— rerade medel. Dessa är

Mecoprop för ogräsbekämpning i stråsäd, gräsvallar o dyl. Diklorprop

MCPA som ovan samt för lövslybekämpning.

2,h—D som ovan samt för ogräsbekämpning i gräsmattor och fick—

ning av enstaka lövträd.

Bland herbiciderna intar fenoxisyramedlen en särställning. I samband med re— gistrering av dessa medel har villkor föreskrivits som innebär att medlens användningsområde har inskränkta. Som ett ovillkorligt registreringsvillkor har sålunda föreskrivits att över område där allmänheten får färdas fritt, får medlet spridas endast för bekämpning av lövträd, buskar och sly på hyg— gesytor för eller med barrträdsföryngring samt på åkerrenar. Oavsett områ— dets karaktär får medlet användas för punktbekämpning av enstaka träd och buskar genom fickning eller pensling av stubbar och rothalsar eller, be— träffande berberisbuskar, även genom sprutning.

h.2 Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen innehåller bestämmelser till skydd mot olika slag av miljö—

60. Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska SOU 1983:11

störningar i form av bl a vatten— och luftföroreningar. Lagen är tillämplig på användning av mark, byggnad eller anläggning (fast egendom) på sätt som kan medföra att exempelvis vattendrag, sjö eller annat vattenområde förore—

nas. I praxis har miljöskyddslagen tillämpats även för skydd av grundvatten.

_ Åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Beteckningen ger bl a uttryck för grundtanken att även risken för olägenhet skall beaktas. I lagens förarbeten anges som exempel på miljöfarlig verk— samhet anordnande av upplag som kan medföra vattenförorening och vidare ut— spridning av gödselmedel och andra ämnen som genom avrinning kan spridas

till sjöar och andra vattenområden.

För att miljöfarlig verksamhet skall få utövas krävs som huvudregel att den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktig— hetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. För många olika verksamheter krävs därutöver tillstånd enligt

miljöskyddslagen för att de skall få bedrivas.

Tillsynen enligt miljöskyddslagen utövas av statens naturvårdsverk och länssty— relserna. Naturvårdsverket har det centrala tillsynsansvaret i vilket bl a ingår att utarbeta allmänna råd till ledning för länsstyrelsernas verksamhet. Verket har bl a meddelat anvisningar för hanteringen av stallgödsel m m (SNV 1976:16, 1977:3) och avloppsslam (1979z3). Den fortlöpande tillsynen utövas

av länsstyrelsen. Efter åtagande av kommunen får länsstyrelsen överlåta åt

hälsovårdsnämnden att utöva den fortlöpande tillsynen.

Tillsynsmyndigheten kan för särskilda fall meddela råd om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheter. Under vissa förutsättningar kan tillsynsmyn— digheten även meddela föreläggande om försiktighetsmått eller förbud som

uppenbart behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas.

h.3 Naturvårdslagstiftningen

Enligt naturvårdslagen (196hzö22) finns vissa möjligheter att reglera an—

vändningen av kemiska bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen kan således enligt 7 5 naturvårdslagen förklara ett område som naturreservat som bör skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för

kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet

SOU 1983:11 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska

eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv. I beslutet om bildandet av naturreservat skall enligt 8 5 bl a anges de in— skränkningar i rätten att förfoga över ett sådant område som behövs för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på sådana inskränkningar nämns

bl a förbud mot användningen av bekämpningsmedel.

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller_vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgär- derna eller andra omständigheter inte bör avsättas till naturreservat kan av länsstyrelsen med stöd av 19 5 förklaras som naturvårdsområde. Även i beslut om bildande av naturvårdsområde skall anges de inskränkningar i nyttjandet av fastigheten som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Är dessa inskränkningar så ingripande att pågående markanvändning avsevärt

försvåras skall dock området i stället avsättas till naturreservat.

Vid sidan av möjligheterna att inrätta naturreservat och naturvårdsområden finns i 20 å en bestämmelse om skyldighet att i förväg samråda med länssty— relsen i fråga om arbetsföretag som kan komma att väsentlig ändra naturmil— jön. Som exempel på sådana företag nämns markberedning genom hyggesplöjning, större schaktningar m m. I naturvårdsverkets anvisningar nämns som exempel även kemisk behandling av vegetation och insekter. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att vissa arbetsföretag inom landet eller del därav alltid skall anmälas för samråd. Enligt förarbetena till

lagen bör det i första hand ankomma på länsstyrelsen att meddela föreskrifter

om samrådsskyldighet.

h.h Arbetsmiljölagstiftningen m m

Arbetsmiljölagen (1977z1160) som den 1 juli 1978 ersatte arbetarskyddslagen ger grundläggande regler om arbetsmiljöns utformning. En huvudregel i lagen säger att arbetet skall anpassas till människans förutsättning i fysiskt och psykiskt avseende. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren. Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att de

anställda utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet.

Arbetsmiljölagen har en starkare inriktning på de kemiska hälsoriskerna än vad som tidigare gällande arbetarskyddslag hade. Den som tillverkar, impor— terar eller överlåter ett farligt ämne skall vidta de åtgärder som behövs

för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk

från arbetarskyddssynpunkt.

62 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska SOU 1983:11

Arbetarskyddsstyrelsen är den centrala myndigheten för arbetarskydd. Arbe— tarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen utgör gemensamt arbetarskydds—

verket.

På viktiga områden kan arbetarskyddsstyrelsen enligt arbetsmiljölagen med— dela direkt straffsanktionerade föreskrifter. Arbetsmiljölagen innebär också att yrkesinspektionens möjligheter att ingripa med föreläggande eller förbud har stärkts. Avsikten är att arbetsmiljölagens allmänt hållna regler skall fyllas ut genom föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. Bemyndiganden för arbetarskyddsstyrelsen finns i arbetsmiljöförordningen (1977z1166). De anvis— ningar och föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat med stöd av den tidigare arbetarskyddslagen, skall tillämpas tills de efter hand har er—

satts med föreskrifter som styrelsen meddelar enligt den nya lagen.

Arbetarskyddsstyrelsen har det centrala tillsynsansvaret inom arbetarskydds—

området. På regional nivå utövas tillsynen av yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat olika anvisningar om personlig skydds— utrustning samt anvisningar (Anv. 126) till skydd mot yrkesskada vid hante— ring av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruk, jordbruk, trädgårdsarbete

mm.

I de sistnämnda anvisningarna regleras hanteringen av bekämpningsmedel, dels allmänt, dels vid vissa specifika moment såsom besprutningsarbete från mar— ken och från luften och betning av utsäde samt hantering av betat utsäde. Vidare behandlas förvaring, intern transport och förpackning av bekämpnings— medel, behovet av personlig skyddsutrustning och personlig hygien samt åt—

gärder vid misstänkt förgiftning.

h.5 Hälsovårdsstadgan

Hälsovårdsstadgan upptar bestämmelser som ger hälsovårdsnämnden instrument för att förhindra uppkomsten av och undanröja sanitär olägenhet. Med sanitär olägenhet avses alla yttre faktorer av någon betydenhhet, som inte är av blott tillfällig natur och som kan inverka menligt i såväl psykiskt som fy—

siskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd.

I hälsovårdsstadgan finns särskilda bestämmelser om åtgärder mot vatten— och luftförorening m m (38 5). Hålsovårdsnämnden skall tillse att erforderliga

och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening, luftförore—

SOU 1983:11 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska

ning, buller och andra sådana störningar. Som framgår av redogörelsen för miljöskyddslagen utövas tillsyn mot skydd för sådana störningar även av naturvårdsverket och länsstyrelsen med stöd av miljöskyddslagen. Det råder emellertid viss oklarhet i vilken utsträckning hälsovårdsnämnden kan ingripa med stöd av 38 5.

Hälsovårdsstadgans bestämmelser kan kompletteras med föreskrifter utfärdade i lokal hälsovårdsordning. Hälsovårdsnämnden kan vidare för särskilda fall meddela de föreskrifter som utöver stadgan och lokal hälsovårdsordning är erforderliga till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid

viss verksamhet m m.

Tillsynen över efterlevnaden av hälsovårdsstadgan ankommer inom kommunen på hälsovårdsnämnden. Huvudregeln i fråga om nämndens befogenheter är att nämnden äger att antingen omedelbart eller efter råd och uppmaningar meddela erforderliga förelägganden och förbud. Den regionala tillsynen utövas av länsstyrelsen. Det centrala tillsynsansvaret är fördelat mellan socialsty— relsen och statens livsmedelsverk med fördelning dem emellan som framgår av myndigheternas instruktioner.

I en proposition (1981/82:219) föreslås att hälsovårdsstadgan ersätts med en ny lag, hälsoskyddslagen. Liksom hittills skall lagens syfte vara att för—» hindra uppkomsten av och undanröja sanitär olägenhet. Hälsovårdsstadgans ut— förliga och detaljerade bestämmelser har i huvudsak övergivits. I en över— gripande bestämmelse stadgas i stället att ägaren eller nyttjanderättshava— ren till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olä— genhet. Bestämmelsen ger möjlighet att ingripa mot värjö störning som inne— bär eller kan leda till sanitär olägenhet. Bestämmelsen kan således åberopas för att ingripa mot vattenföroreningar och andra störningar som omnämns i 38 5 i den nu gällande hälsovårdsstadgan.

I propositionen föreslås vidare att regeringen eller efter regeringens be— myndigande kommunen får meddela ytterligare föreskrifter till skydd mot sa— nitära olägenheter. Dessutom föreslås att miljö- och hälsoskyddsnämnden, i likhet med vad som gäller för hälsovårdsnämnden enligt nuvarande hälsovårds— stadga, skall få möjlighet att i särskilda fall meddela de villkor som be— hövs för att förhindra eller undanröja sanitär olägenhet.

Den nya hälsoskyddslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

64 Gällande bestämmelser rörande användningen av kemiska SOU 1983:11

h.6 Livsmedelslagen

I livsmedelslagen (1971z511) avses med främmande ämne annat ämne än livs— medelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt. Lagen uppställer vidare som ett allmänt krav att livsmedel som saluhålles inte får ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antagas vara skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt till

människoföda.

Om det är påkallat från hälsosynpunkt får livsmedelsverket förbjuda eller föreskriva villkor för hantering av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari_sådant ämne överstiger viss halt. Livsmedelsverket får även förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livsmedel. Genom kungörelsen (SLV FS 1983:1) har livs— medelsverket fastställt högsta halter av vissa bekämpningsmedel eller omvandlingsprodukter därav i frukt och grönsaker, potatis, spannmål och kli, gryn, flingor och mjöl av spannmål samt i kött, mjölk, smör, ost,

ägg och fisk.

S()lJ 1983:11

5 FÖRSÄLJNING OCH FÖRBRUKNING AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL. SVENSKA OCH INTERNATIONELLA FÖRHÅLLANDEN ,

I detta kapitel återges en del i litteraturen tillgänglig statistik över bl a försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel. De interna— tionella förhållandena redovisas endast översiktligt då materialet i före— fintliga sammanställningar som regel inte är jämförbart mellan olika länder till följd av att produktionen/förbrukningen av bekämpningsmedel i vissa fall redovisas som mängd verksam substans i andra fall som mängd preparat

(formulering).

5.1. Sverige

Den totala försäljningen av bekämpningsmedel till jord— och trädgårds- bruket åren 1976—1980 framgår av tabell 5.1. Användningen av kemiska be— kämpningsmedel i jordbruket 1980 fördelad på län, produktionsområden och företagsstorlek framgår av tabell 5.2. Användningen av olika typer av be— kämpningsmedel 1981 fördelad på användarkategorier framgår av tabell 5.3 medan tabell 5.h återger användningen av bekämpningsmedel 1976—1981 för— delad på typ av medel. Av tabellerna kan utläsas bl a att jordbruket var den största förbrukaren (h6,5 %) av bekämpningsmedel under 1981, medan den största bekämpningsmedelsgruppen utgjordes av träskydds— och impregnerings— medel vilka huvudsakligen används inom industrin (hl % av den totala för—

brukningen av bekämpningsmedel).

Den i särklass största bekämpningsmedelsgruppen inom jordbrukssektorn ut— gjordes under 1981 av ogräsbekämpningsmedel (83 % av jordbrukets bekämp— ningsmedelsförbrukning eller 39 % av den totala förbrukningen av bekämp—

ningsmedel).

År 1981 användes totalt 10 2h6 ton bekämpningsmedel räknat på verksam be— ståndsdel, vilket är en minskning med 8,5 % jämfört med 1980. Jämfört med 1976 har en ökning med 23 % skett. Ökningen hänför sig praktiskt taget helt till träskyddsmedel.

66. Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel SOU 1983:11

Förbrukningen av fenoxisyror ( MCPA, 2,h—D, mecoprop, diklorprop och 2,8,5—T)under åren 1976-1981 återges i tabell 5.5. De fyra först nämnda fe— noxisyrorna svarar för nära hälften av den totala mängden bekämpningsmedel inom jordbruket. MCPA är också det största enskilda bekämpningsmedlet, vilket framgår av sammanställningen över mest använda bekämpningsmedel (1981) i tabell 5.6. Av de angivna medlen används ca hälften som träskydds— och im— pregneringsmedel inom industrin och i hushållen. Tillverkning (syntes) av bekämpningsmedel sker numera endast i begränsad omfattning i Sverige och vid endast ett företag. Huvuddelen av företagets produktion exporteras. Produk— tion och konsumtion av kemiska bekämpningsmedel samt Sveriges utrikeshandel år 1980 framgår av tabell 5.7.

Tabell 5.1 Total försäljning av bekämpningsmedel till jord— och trädgårds— bruket 1976—1980

M

Produktionsgren; Övriga pre-

kvantitet . Medel mot parat för

resp värde; Insekts— växtsjuk— Ogräs— växtodling år medel domar1 medel och lagring Summa Jordbruk

Kvantitet, ton

1980 528 98u 6 907 —5 8 h15 1979 1158 1 057 6 696 —2 8 211 1978 h16 1 809 5 736 —2 7 961 1977 h37 1 560 5 559 — 7 556 1976 526 1 589 5 222 297 7 59h Värde, 1 OOO—tal kronor 1980 23 813 51 120 195 297 —2 270 230 1979 1h 025 37 226 158 131 —2 290 382 1978 1h 155 27 17h 121 958 —2 163 287 1977 10 677 18 010 95 268 123 955 1976 1h 809 11 967 90 322 5 223 122 321 Trädgårdsbruk

Kvantitet, ton 1976 115 128 112 51 uo7 1975 197 165 198 129 689 Värde, 1 OOO—tal kronor

1976 3 022 h 035 1 277 1 688 10 022 1975 3 768 3 283 2 103 758 9 912

___—_—_————————-——————_——-——————

1Inkl betningsmedel, förbrukade av företag inom utsädesbranschen

2Redovisas under ogräsmedel

Källa: Lantbrukets utredningsinstitut och statens jordbruksnämnd

SOU 1983:11 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 67

Tabell 5.2 Användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket år 1980 Avser företag med mer än 2,0 hektar åker

Område; Bekämpningsmedel, ton preparat Andel Andel storleksgrupp företag åker— Mot in— Mot Mot Övriga2 Summa somta2;_ :öåabe— sekter växt— ogräs van . - sjuk— kampnlngs— kampats d rl medel, procent oma procent Län Stockholms 17 8 151 8 180 67 52 Uppsala 32 8 285 16 381 85 66 Södermanlands 20 5 282 7 278 75 62 Östergötlands 53 27 895 38 613 76 68 Jönköpings 2 5 63 1 71 51 30 Kronobergs 2 8 53 3 62 62 35 Kalmar 12 16 208 11 283 68 85 Gotlands 12 11 113 7 183 81 88 Blekinge 8 22 59 3 88 63 52 Kristianstads 30 107 838 35 606 78 65 Malmöhus 97 125 772 62 1 056 92 78 Hallands 22 23 216 29 290 78 58 Göteborgs och Bohus 8 2 65 3 78 51 35 Älvsborgs 12 3 191 6 212 88 38 Skaraborgs 58 37 528 593 678 77 68 Värmlands 9 8 78 6 97 27 32 Örebro 16 11 190 8 225 67 62 Västmanlands 29 8 228 13 278 85 70 Kopparbergs 3 h 83 283 78 88 37 Gävleborgs 1 2 86 1 50 83 30 Västernorrlands 1 0 16 0 17 21 15 Jämtlands 1 o 6 o 7 10 _ 7 Västerbottens o 1 25 323 58 23 18 Norrbottens 1 1 11 1 18 19 18 Produktions— områden Götalands södra slättbygder 116 138 1 037 85 1 376 93 82 Götalands mellanbygder 86 181 560 88 798 88 56 Götalands norra mellanbygder 102 58 1 028 86 1 270 79 69 Svealands slättbygder 117 38 1 109 55 1 316 77 63

1Exklusive betningsmedel 2Bl a medel för blastdödning och stråförkortning 3Osäker uppgift

68. Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel

Tabell 5.2

Område; storleksgrupp

Produktions— områden

Götalands skogsbygder

Mellersta

Sveriges skogs— bygder

Nedre Norrland

Övre Norrland

Storleksgrupp,

hektar åker

2,1— 5,0 5,1— 10,0 10,1- 20,0 20,1— 30,0 30,1— 50,0 50,1—100,o Över 100,0

Hela riket

Källa: SCB, miljöstatistik

1

(forts)

Bekämpningsmedel, ton preparat

Mot in— sekter

38

15 3 1

30 33 88 123 158

838

Mot Mot växt— ogräs sjuk— domar1 88 535 8 153 56 2 36 9 22 7 99 89 801 38 879 83 910 110 1 288 138 1 359 826 8 518

Övriga

2 17 15 88 55 99 181

373

2

Summa

688

190

39 127 895 590 1 136 1 576 1 788

5 751

Andel företag som an— vänt be— kämpnings— medel, procent

55

80 22 20

S()(J 1983:11

Andel åker— areal som be— kämpats, procent

38

31 17 13

12 21 35

52 68

52

Tabell 5.3 Användning av bekämpningsmedel i olika användarkategorier 1981 I tabellen redovisas förbrukad mängd verksam beståndsdel

S()IJ 1983:11

Förbrukad mängd verksam beståndsdel, ton

Typ av medel Antal Totalt Jordbruk Skogsbruk Frukt— och Industri Hushåll verksamma 1) trädgård beståndsdelar samt parker

Betningsmedel 15 186 168 Svampbekämpningsmedel 32 598 880 Ogräsbekämpningsmedel 62 8 288 3 987 82 61 186 Insektsbekämpningsmedelz) 63 229 139 30 19 80 Myggmedel 11 18 — — — — 18 Slembekämpningsmedel 16 102 — — — 102 — Saneringsmedel * 10 57 — — — 11 86 Avskräckningsmedel 8 8 x 3 O 8 — 1

17 099 _ 96 8 5

NONb—N

Medel mot gnagare 8 0,3 x — x 0,2 x

Träskydds— och impreg— neringsmedel 85 8 786 10 3 — 8 288 529

Tllväxtregulatorer 7 26 23 - 2 x — Totalt 269 10 286 8 767 28 188 8 882 825 % 100 86,5 0,2 1,8 83,8 8,1

1) 2)

Några verksamma beståndsdelar ingår i flera bekämpningsmedelstyper Avser ej myggmedel X Anger att årsförbrukningen är mindre än 2001kg

Källa: Statens naturvårdsverk, snv pm 1569, 1982

Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 69 :

Tabell 5.8 Användning av bekämpningsmedel under åren 1976—1981

Förbrukad mängd verksam beståndsdel, ton

Typ av medel 1976 1977 1978 19 9 1980 1 81

1

Betningsmedel 117 70 78 118 151 1 186 Svampbekämpningsmedel 513 531 853 582 862 598 Ogräsbekämpningsmedel 3 988 8 167 3 768 8 307 8 088 8 288 Tillväxtregulatorer 81 26 Insektsbekämpningsmedel 336 311 271 210 262 229 Myggmedel 15 22 37 18 Slembekämpningsmedel 102 128 107 110 95 102 Saneringsmedel 309 180 182 87 60 57 Avskräckningsmedel 9 5 8 8 Medel mot gnagare 8 1 1 1 0,5 0,3

Träskydds— och impreg— neringsmedel 3 037 3 309 3 881 3 986 6 081 8 786

70. Försäljning och förbrukning av- kemiska bekämpningsmedel

Totalt 8 362 8 693 8 321 9 388 11 197 10 286

Index (basår 1976) 100 108 99 112 138 123 *

Källa: Statens naturvårdsverk, snv pm 1569, 1982

S()(J 1983:11

SOU 1983:11 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 71

Tabell 5.5 Förbrukning av fenoxisyror under åren 1976—1981

Förbrukad mängd verksam beståndsdel, ton

Typ av medel 1976 1977 1978 1979 MCPA 1 518 1 718 1 292 1 590 2,8—0 83 88 88 72 Mecoprop 258 281 228 182 Diklorprop 587 699 687 758 2,8,5—T 35 7 — — Totalt 2 881 2 789 2 255 2 598 Index (basår 1976) 100 112 91 105

1980

1 383 33 210 683

2 269

91

1981

1 528 38 201 588

2 351

95

Källa: Statens naturvårdsverk, snv pm 1569, 1982

Tabell 5.6 Mest använda bekämpningsmedel (verksamma substanser) 1981

___________________.____——-—_——_————————

Förbrukad mängd Jordbruk Skogsbruk Frukt— och Industri Hushåll Typ av be— verksam bestånds— trädgård kämpnings— del (ton) samt parker medel

MCPA 1 525 X X X X Og Stenskolstjärolja 1 259 X X X X In, Av, Tr Kreosotolja 1 172 X X Og

Triklorättiksyra (TCA) 812 x x )( Og

Diklorprop 588 X X X Og

Arsenikpentoxid 589 Kromtrioxid 863 Zinknaftenat 336

S-n E—4

N NNNN

Kopparoxid 288 Mecoprop 201 X X Og Kopparnaftenat 179 X ' X X Tr Maneb 178 X X X Sv

____________—______—___—_______———————————

72. Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel

Og = ogräsbekämpningsmedel

Tr = träskydds— och impregneringsmedel

Sv = svampbekämpningsmedel

In = insektsbekämpningsmedel

Av avskräckningsmedel

X anger användningsområde(n) för resp medel

Källa: Statens naturvårdsverk, snv pm 1569, 1982

S()LJ1983:11

Tabell 5.7 Utrikeshandel med kemiska bekämpningsmedel samt produktion och konsumtion inom landet, 1980. Miljoner kronor.

_______________________________________________________________________________________________________ Produktion Export Import Inhemsk konsumtion

S()1J 1983:11

Desinfektionsmedel ( 38 . 11 . 100) 19 8 12 27 Insektsbekämpningsmedel (38.11.200) 18 11 27 38 Svampbekämpningsmedel (38 . 1 1 . 300 ) 1 7 58 52 Ogräsbekämpningsmedel (38.111800) 7 8 ' 118 121 Betningsmedel för utsäde (38.11.501) 18 9 5 18

Andra slag (38.11.509) 25 8 5 26

88 39 225 278

m..—___—

Källa: Kemikontoret

Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 73

74. Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel SOU 1983:11

5.2 Internationell översikt

I tabellerna 5.8 och 5.9 redovisas det totala försäljningsvärdet (i miljarder US dollar) avseende bekämpningsmedel världen över. I tabell 5.7 är försälj- ningssifforna fördelade på bekämpningsmedelsgrupper och i tabell 5.8 förde— lade pä vissa geografiska regioner. Tabellerna innehåller faktiska försälj— ningssiffror för åren 1972 och 1980 samt en uppskattning av försäljningen

år 1990. Tabellmaterialet anger att gruppen herbicider är och bedöms förbli

den dominerande gruppen av bekämpningsmedel tätt följd av gruppen insekti— cider. Användningen av kemiska bekämpningsmedel i vissa länder återges i

tabell 5.10. Sammanställningen grundar sig på en enkätundersökning utförd av Chemical Industry Committee inom ramen för Economic Commission for Europe (ECE)1). I tabell 5.11, slutligen, redovisas världsmarknadens 10 största producenter av kemiska bekämpningsmedel åren 1972 och 1980.

Tabell 5.8 Försäljning på världsmarknaden av olika bekämpningsmedels- grupper 1972 och 1980 samt uppskattad försäljning 1990. Miljarder US $.

1972 1980 1990 Herbicider 1,1 36 % 8,7 80 % 18 36 % Insekticider 1,1 36 % 8,0 38 % 16 2 32 % Fungicider 0,7 22 % 2,6 21 % 12 28 % Övriga 0,2 6 % 0,7 5 % 8 8 % Totalt 3,1 100 % 12 100 % 50 100 %

Källa: Kemikontoret och GIFAP, 1982

Tabell 5.9 Försäljning av bekämpningsmedel fördelad på vissa regioner 1972 och 1980 samt uppskattad försäljning 1990. Miljarder US $.

___—M

1972 1980 1990

Nordamerika 1,1 36 % 3,8 32 % 16 2 32 % Västeuropa 0,7 23 % 3,0 25 % 13 25 % Japan 0,3 10 % 1,3 11 % 8 11 % Östeuropa och Sovjetunionen 0,3 9 % 1,3 11 % 6 11 % Övriga världen 0,7 22 % 2,5 21 % 11 21 % Totalt 3,1 100 % 11,9 100 % 50 100 %

Källa: Kemikontoret och GIFAP, 1982

SOU 1983:11 Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel 75

Tabell 5.10 Användningen av bekämpningsmedel i vissa länder 1965—1985

Redovis— Index nings- 1965 = 100 Land been 1965 1970 1975 1978 1980 1985 1980 1985 Belgien H 2,0 8,6 15,3 31,8 30,0 .. 1500 .. Bulgarien H 80,2 35,2 58,2 55,2 60,6 82,0 151 208 Finland H 5,9 7,7 12,2 11,8 13,8 .. 238 .. Frankrike A .. 31,6** 82,8 88,5 67,5* 73,5 .. .. Italien H .. .. 137,3 187,3 200,0* 280,0 .. .. Jugoslavien A 17,0 19,2 38,0 58,1 61,0* 80,0 359 871 Norge A 2,8 2,5 1,6 1,5 1,8 .. 58 .. Polen A .. 8,9 10,9 9,7 .. .. .. .. Sverige H 10,3 11,6 9,6 13,8 18,8* 13,1 188 127 Sovjet A 113,5 166,7 278,7 321,8 312,2 .. 275 .. Storbritannien V 15,8 23,9 98,3 133,8 231,0 .. 1862 .. Ungern A 8,3 18,3 31,1 .. 32,8 80,0 390 882 USA A 276,7 335,7 889,1 503,5 533,0 639,6 193 231

* Uppskattning ** 1971

1) A = Aktiv substans, 1000—tal ton

H = Handelspreparat, 1000—tal ton

V = Landets valuta

Källa: ECE:s studie "The Influence of Environmental Protection Measures on the Development of Pesticide Production and Consumption" och Kemi- kontoret.

Tabell 5.11

76. Försäljning och förbrukning av kemiska bekämpningsmedel

SOU 1983:11

Världsmarknadens tio största tillverkare av bekämpningsmedel 1972 och 1980

Företag

BAYER CIBA—GEIGY SHELL MONSANTO

DOW DU PONT ICI BASF

RHONE—POULENC ELI LILLY

1972

Försäljning

Miljoner US $

835 380 280 165

180 132

115 109

107 105

Källa: Kemikontoret och GIFAP, 1982

Företag

BAYER CIBA—GEIGY MONSANTO SHELL

ICI RHONE—POULENC BASF

ELI LILLY

DU PONT HOECHST

1980

Försäljning Miljoner US $ 1,705 1,290

875 855

650 680

SOU 1983:11 77

6. ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL INOM JORDBRUK, SKOGS- BRUK OCH TRÄDGÅRDSNÄRING M M

6.1 Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel 6.1 . 1 Inledning

Utvecklingen av användningen av de olika bekämpningsmedelsgrupperna

bekämpningsmedel (insekticider) under efterkrigstiden redovisas i figur

6.1 och tabell 6.1.

Figur 6.1 Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel. Vikt-

! ogräsmedel (herbicider), svampbekämpningsmedel (fungicider) och insekts— ? 1 1 i uppgifterna gäller handelspreparat

- ' / X 0 ä - / X'x/ X / på;-pirat

10 10 Preparat )0 mot växt- 5 j ukdomar 10 " ' N*'"'—........N,"-—____ Insekts- preparat 0

1950 1955 1960 1965

Källor: Jordbrukstatistisk årsbok 1976 Lantbrukets utredningsinstitut

78. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Tabell 6.1 Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel i ton. Viktuppgifterna gäller handelspreparat

________________________—____——

Preparattyp 1955 1960 1965 1970 1975 1976 1977 1978 _____________________________________________________________________________ Insekts— preparat 1 556 1 687 1 217 881 395 526 837 816 Medel mot växt— sjukdomar 2 878 1 622 1 957 2 227 2 185 2 189 1 560 1 809 Ogräspreparat 3 880 2 757 8 123 5 777 5 353 5 222 5 559 5 736

Källa: Lantbrukets utredningsinstitut

Jämförelser över tiden angående omfattningen av jordbrukets kemiska bekämp—. ning, enligt figur 6.1 försvåras av flera skäl. Dels avser uppgifterna i figuren handelspreparat, och ej aktiv substans. Då preparaten under perio— den blivit mer och mer koncentrerade har en faktisk ökning av bekämpningen inträffat som ej kan utläsas av statistiken. Vidare sker en substitution

mot biologiskt mer aktiva preparat där mindre kvantiteter krävs för att erhålla en god bekämpningseffekt. Ett tredje problem är den ändring i sta— tistikinsamlingen som skedde mellan 1975 och 1976 års värden. Detta medför

att värdena t o m 1975 och fr o m 1976 ej är direkt jämförbara.

Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel i relation till övriga

användarkategorier redovisas i tabell 6.2.

Tabell 6.2 Relativ förbrukning av kemiska bekämpningsmedel i Sverige (%)

______________—____—_—-——————

1977 ' 1978 1979 1980 1981 Jordbruk 51 88 89 80 87 Skogsbruk 1 1 1 (1 (1 Frukt— och trädgård 3 2 2 1 2 Industri 28 38 80 51 83 Hushållskonsumtion 17 11 8 7 8

Källa: Produktkontrollbyrån, Statens naturvårdsverk

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 79

6.1.2 Ogräsbekämpning Historik

Kemisk bekämpning av ogräs har gamla anor. Naturens egen förmåga att på ke— misk väg påverka vegetationen, exempelvis genom havsvattnets sälta, gav im— pulser till att använda salter som jordherbicider. Döda Havets stränder, saltöknarna osv, lämnade och lämnar tydliga förebilder för hur människan kan utnyttja kemiska medel för att hålla växterna tillbaka. Redan på 1880—talet förekommer notiser i svenska tidningar om möjligheten att praktiskt använda

koksalt som herbicid.

I slutet av 1800—talet användes järnvitriol mot mossor och åkersenap. Tid- skrift för Landtmän angav år 1899 (sid 393) att mängder om 85—80 kg järn- vitriol per hektar är en lämplig mängd mot åkersenap, tillförd i vattenlös— ning innehållande 10—15 procent järnvitriol.

År 1911 rapporterar Rhodin om försöken i början av 1900-talet med att utrota åkerogräs med järnvitriol och "karbidkväve" (Centralanst. för försöksväsen— det på jordbruksomr., Medd. nr 80). Rhodin säger följande: "Då experiment- fältet för tretton år sedan här i vårt land först upptog till pröfning be— sprutning af ogräs med lösning af järnvitriol, möttes metoden såsom allt nytt blod med liknöjdhet och fördom. —— Genom —— bearbetande af den allmänna opinionen i den rätta riktningen, har metpden ändtligen vunnit en ringa an-

vändning och något förtroende".

På 1920—talet började natriumklorat studeras som herbicid på olika håll. I Sverige publicerade Äslander ett antal artiklar härom. Följande lista är 1929 från New Jersey Agr. Exp. Station, New Brunswick, USA (Circular 219, September 1929) med J G Fiske som författare ger en relativt god bild av

de internationellt mest betydelsefulla herbiciderna vid denna tidpunkt:

Järnsulfat Hett vatten Koksalt Kopparsulfat Formaldehyd Natriumklorat Svavelsyra Natriumnitrat Calciumklorat Saltsyra Kopparnitrat

Salpetersyra Kolsvavla

Fenol Ammoniak

Natriumarsenit Natriumhydroxid Spillolja Råoljor

80. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Bolin redovisade år 1923 svenska försök med järnvitriol, svavelsyra och "Höfers åkerkålspulver", det sistnämnda en blandning av pulveriserad järn- vitriol och gips (Centralanst. för försöksväsendet på jordbruksomr., Medd. nr 2h1). Bolin rekommenderar järnvitriol och svavelsyra för användning.

Med utgångspunkt från senare publicerade resultat från samma anstalt (Medd. nr 275, 192h) rekommenderas även karbidkväve eller kalkkväve, som denna her— bicid och samtidigt gödselmedel i fortsättningen kallas. Bolin tog även upp Chilesalpeter och natriumklorat i ett stort antal försök, som gav riktlinjer för dessa medels praktiska användning (Medd. nr 303, 1926 och 336, 1928). I nr 2 av serien Växtodling redovisar Åberg, Schwanbom och Wiklander ett om— fattande material rörande natriumkloratets verkan och användning enligt för— sök under 1930—talet. Osvald, von Hofsten och Persson publicerar här också ett stort material rörande kalkkvävets verkan och utnyttjande, och von Hofsten presenterar resultat med försök, där dinitrokresol studerats. Di— nitroföreningarna har spelat en mycket viktig roll under en tjugofemårspe— riod, varvid dinitrobutylfenol fått den största användningen.

Från mitten/slutet av hO—talet och fram till mitten av 50—talet känneteck— andes utvecklingen av en stark expansion för fenoxisyrorna till en nivå på ca 1 000 ton aktiv substans. Därefter inträdde en viss stiltje preparat— utvecklingen var främst inriktad på att ta fram mer koncentrerade produkter fram till början/mitten av 60—talet. Under 60—talet kom en rad nya prepa- rat och nya inmutningar gjordes, bl a sockerbetsherbiciderna och medlen mot flyghavre. Volymerna ökade därför kraftigt fram till början av TO—talet varefter en ny utplaning ägt rum. Inte heller väntas några större för— ändringar för resten av 80—talet, under förutsättning att nuvarande för—

delning av arealer mellan stora grödor bibehålls.

Registrering av herbicider började i Sverige år 1953. I slutet av 1950—talet fanns något över 100 preparat registrerade representerande ca ho olika sub— stanser. År 1973 var nära 200 preparat registrerade representerande ca 60

1)

substanser . Efter 1973 har registreringar utförts av benzoylpropetyl, flampropisopropyl och difenzoquat mot flyghavre, difenoxuron i lök, dimeta— klor och diklorpikolinsyra i oljeväxter, etofumesat mot snärjmåra, isopro— turon och glysofat mot skadegräs, metamitron ibetor, metribuzini_potatis samt

1)Steckö, V. & Granström, B. Herbicidanvändning 1959—1973. Ogräs— och i

ogräsbekämpning. 15:e svenska ogräskonferensen, sid F3 F8, 197h.

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

propyzamid i fruktodlingar. Av arbetarskyddsskäl har bortfallit nitrofen, amitrol och dinoseb och av andra orsaker BIPC, buturon, cycluron, fenoprop,

fluranil, monolinuron, monuron, profam, 2,h,5—T och tricuron.

Förbrukningen av herbicider under 1900—ta1ets första hälft är svår att upp— skatta, eftersom de använda medlen, exempelvis järnvitriol, svavelsyra, kalkkväve osv, också användes för andra ändamål än ogräsbekämpning. Enligt statens naturvårdsverk (Meddelanden snv pm 13h2, 1980) användes år 1981 en mängd av 3 9h7 ton ogräsmedel inom det svenska jordbruket. Huvuddelen härav

utgjordes av fenoxisyror.

Använda kvantiteter

I Sverige används drygt k 000 ton aktiv substans av ogräsbekämpningsmedel per år. Omkring 80 procent av denna kvantitet används inom jordbruket. De resterande 20 procenten används inom skogsbruk, frukt— och trädgård samt hushåll. Användningen inom olika områden redovisas i tabell 6.3. Det bör observeras att de redovisade kvantiteterna inte återspeglar användningen eller förbrukningen av kemikalierna utan uppgifterna bygger på försäljnings— statistik. Detta innebär att lagerhållningen är okänd. Försäljningen kan exempelvis vara större än förbrukningen inför en väntad prishöjning av be— kämpningsmedel respektive mindre än förbrukningen efter en sådan prishöj—

ning.

Tabell 6.3 Användning (försäljning) av ogräsbekämpningsmedel år 1981 inom jordbruk, skogsbruk, frukt— och trädgård, industri och hushåll

Mängd verksam substans

323 procent Jordbruk 3 9h7 93,0 Skogsbruk 7 0,2 Frukt— och trädgård* he 1,0 Industri 61 1,h Hushåll** 186 __315 Totalt h ehh 1oo,o * = I första hand kommersiella odlingar

** = Medel mot ogräs i hemträdgårdar

Källa: Användning av bekämpningsmedel 1981. Naturvårdsverket, Medd. snv pm 1569, 1982

82. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Användning (försäljning) av ogräsbekämpningsmedel under åren 1976—1981 fram— går av tabell 5.k. Ogräsmedlens andel av totala mängden använda kemiska be— kämpningsmedel uppgår till drygt ho procent.

Av ogräsmedlen intar gruppen fenoxisyror en mycket dominerande ställning. Som framgår av tabell 5.5 förbrukades 2 351 ton fenoxisyror 1981. Det inne— bär att över hälften av kvantiteten ogräsmedel är fenoxisyror. Inom gruppen är MCPA den mest använda.

Behandlade arealer

Landets åkerareal uppgår till närmare 3 milj hektar. Man kan räkna med att omkring hälften av denna areal besprutas med ogräsmedel varje år. Dessvärre finns ingen fullständig statistik på de kemiska medlens användning i olika grödor. Endast beträffande stråsäd finns statistiska uppgifter redovisade under senare år. I tabell 6.h och 6.5 återges resultaten från 1979 års under— sökning. I höst— och vårvete sprutas över 90 procent av arealen med kemiska ogräsbekämpningsmedel. I insådd i vårstråsäd sprutas drygt 50 procent.

Bekämpningsintensiteten är mycket olika i skilda regioner av landet. I tabell 6.5 ges uppgifter på andelen besprutade arealer i de olika produk- tionsområdena samt i några län. I södra Sverige är bekämpningsintensiteten mycket hög. Den avtar betydligt mot norr. Minst sprutas det i Jämtlands län.

I tabell 6.5 redovisas bekämpningsintensiteten med avseende på jordbrukens storlek. Det framgår att de större jordbruken sprutar stråsäden i större om— fattning än de mindre. Det kan finnas flera skäl till mindre användning av ogräsbekämpningsmedel(somredovisas i tabell 6.5)förmindre brukningsenheter. Ettkan'vara att de i allmänhet är alltför små för att motivera en inves— tering i egén ogrässpruta.Ett annat kan vara svårigheter att köpa den här typen av tjänster från andra lantbrukare eller maskinstationer, framför allt i de mer utpräglade glesbygderna.Ett tredje kan vara att inkomsten från lant— bruket endast utgör en mindre del av familjens totala inkomst, varigenom kravet på effektivitet i lantbruksdelen blir mindre.

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 83

Tabell 6.h Kemiskt ogräsbekämpade spannmålsarealer 1979 (%)

Total areal Kemisk ogräsbekämpning Gröda Ha Ha Procent Höstvete 181 000 168 uoo 93 Vårvete 70 000 65 800 gu Höstråg 59 ÄOO 39 200 66 Korn Ysh 100 618 uoo 82 Havre h89 500 391 600 80 Blandsäd 59 100 3h 900 59 Stråsäd, totalt: 1 613 100 1 318 300 82

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok, 1982.

Tabell 6.5 Kemiskt ogräsbekämpade spannmålsarealer 1979 i olika områden och vid olika gårdsstorlekar (%)

Höstvete Höstråg Korn Havre All spannmål

Produktionsområden

Götalands södra slättbygder 99 7h 98 97 96 " mellanbygder 89 62 90 90 86 " norra slättbygder 97 71 90 83 87 Svealands slättbygder 89 67 86 81 Bh Götalands skogsbygder 75 87 82 75 77 Mellersta Sv. skogsbygder 78 55 72 68 70 Nedre Norrland 28 - h8 h1 h6

Övre Norrland

Län, några exempel

Malmöhus 99 Kronobergs — Göteborg och Bohus 51 Uppsala 90 Kopparbergs 67 Jämtlands Norrbottens —

Storleksgrupp, hektar åker

2,1 — 20,0 81 20,1 — 50,0 91 över 50,0 96

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok, 1982

84. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

I andra grödor än stråsäd kan man endast uppskatta omfattningen av den ke— miska ogräsbekämpningen. I tabell 6.6 ges några sådana skattade siffror. Utom i sockerbetor är den kemiska bekämpningen av mindre omfattning än i stråsäd. Detta beror inte genomgående på att det föreligger mindre bekämp— ningsbehov. I en del fall saknas det effektiva kemiska medel. Detta är för— hållandet för vårraps och vårrybs. Medlen i höstraps och höstrybs är

dyra, vilket starkt håller tillbaka användningen. I slåttervall är använd—

ningen av ogräsmedel obetydlig, en följd av att bekämpningsbehovet är litet.

Mot bakgrund av tillgängliga undersökningar och de bedömningar som kan göras kommer man fram till att omkring hälften av Sveriges åkerareal sprutas år—

ligen med kemiska ogräsbekämpningsmedel. I stråsäd, som upptar mer än halva åkerarealen, sprutas över 80 procent av arealen årligen, i Skåne nästan hela arealen. I det närmaste hela sockerbetsarealen sprutas. Motpolen till detta

är slåttervall, där obetydlig sprutning förekommer.

Vid sidan av de i tabell 6.6 angivna grödspecifika bekämpningarna behand— las årligen ca 70 000 ha kemiskt mot kvickrot och storven. Flyghavre be—

kämpas på ca MO 000 ha per år.

SOU 1983:11

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Tabell 6.6 Kemisk ogräsbekämpning i olika grödor. Areal med bekämpning i procent av totala odlingsarealen

Kemisk ogräsbekämpning,

Total areal,

Gröda procent'R ha spannmål 82 1 613 100 Foderärter och vicker __ 8 437 Kokärter ]-da.50 4 299 Åkerbönor 4 025 Höstraps :? ca 50 38 587 Höstrybs .. 16 762 Varreps ) Cå 8 44 581 Vårrybs 58 055 Grönfoder och ensilageväxter - 26 614 slåttervall 1 701 604 Frövall - 15 260 Betesvall — 191 789 Matpotatis lea 35 29 857 Fabrikspotatis 11 340 Sockerbetor 99 51 948 övriga 28 105 Träda 82 427 Obrukad åker . 31 670 Summa åkerareal: 2 959 458

x = Kemisk bekämpning i spannmål enligt Jordbruksstatistisk årsbok, 1980, i övriga grödor skattade värden

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok, 1980.

86. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

6.1.3 Växtsjukdomsbekämpning

Historik

Kemisk bekämpning av växtsjukdomar är ingen ny företeelse. Kopparsulfat kan sägas vara 1800—talets fungicid. Redan i mitten av seklet rekommenderas jordbehandling med Bordeaux—vätska (kopparsulfat och kalk) mot potatisblad— mögel. Dess betydelse som besprutningsmedel uppmärksammades dock först på 1880—talet. Koppar kom sedan att användas under många decennier som besprut- ningsmedel och förekommer fortfarande, låt vara i mindre utsträckning. I början av seklet började man efter undersökningar av tysken Hiltner använda sublimat (HgClZ) som betningsmedel t ex mot snömögel på råg. Sublimatet kom— binerades också med kopparsulfat eller med formalin (sublimatformalin) som länge var det enda medel med god effekt mot t ex havreflygsot. Jacob Eriksson nämner formalin och koppar som lämpliga betningsmedel 1910. Sublimatet var riskabelt att handskas med. Därför sökte man efter andra Hg—föreningar, som man trodde var mindre giftiga. Organiska kvicksilverföreningar blev nästa steg i utvecklingen. De var till en början högprocentiga, t ex Uspulun, som

höll 20 % Hg och används som våtbetningsmedel. I början av 30-talet hade

effektiva lågprocentiga organiska kvicksilverföreningar för torrbetning bör— jat användas. De ersattes på hO—talet av betningsmedel som liknar dagens och som kan användas i en industriell betningsprocess. Utöver de nämnda medlen bör svavel nämnas. Dess fungicida verkan har varit känd i snart 3 000 år. Men först på 30—talet kom de första rapporterna om de organiska svavelföre— ningarna fram. Ditiokarbamaterna ersatte under efterkrigstiden koppar som besprutningsmedel, t ex mot potatisbladmögel,och är fortfarande helt domine—

rande i potatisodlingen.

Systemiska insekticider utvecklades relativt tidigt men först på 60—talet började systemiska svampbekämpningsmedel komma på marknaden. 70—talet har präglats av en snabb utveckling på detta område. De har fått stor praktisk betydelse eftersom de visat effekt mot skadesvampar som tidigare inte kunnat bekämpas. Vidare har de gjort det möjligt att starkt inskränka användning av kvicksilverpreparat för betningsändamål. Kvicksilverfria betningsmedel base— rade på systemiska substanser har sålunda under hela TO—talet dominerat då det gäller höstsädens betning. En fortsatt utveckling mot systemiska prepa— rattyper kan väntas. Dessa är i regel betydligt effektivare än kontaktver—

kande medel och kan därför användas i lägre doser.

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Omfattning av kemisk växtsjukdomsbekämpning i olika grödor

Höststråsäden utsädesbetas, med kvicksilverfria preparat, till ca 90 procent.

Denna betning innebär ett effektivt skydd mot ett flertal skadesvampar, av vilka fusarios, stinksot och brunfläcksjuka torde vara de viktigaste.

Broddbehandling med benomyl och tiofanatmetylpreparat utförs också på ca 60 000 ha. Dessutom förekommer en viss begränsad kemisk bekämpning av mjöl-

dagg i höstvete.

Fungicidbehandling i växande gröda har ökat under senare år och förväntas

öka i omfattning under 1980—talet.

Vårstråsäden utsädesbetas också beroende på infektionsgrad. Tabell 6.7 il— lustrerar betningens omfattning under de senaste åren. Genom utsädesbetning

erhålls ett gott skydd mot ett flertal svampsjukdomar.

Tabell 6.7 Utsädesbetningens omfattning i vårstråsäd 1965—75

______________________.__————————————

Betad kvantitet, Procent i totala utsädesmängden

År dt per säsong vårstråsäd

1965/66-

—1969/70 318 000 12 1970/71 h15 000 15 1971/72 9u6 000 36 1972/73 9h1 ooo 3h 1973/7h 710 000 26

19Th/75 550 000 20

1975/76 686 000 26

Källa: Statens centrala frökontrollanstalt, 1977

Andelen som betas av de olika stråsädesslagen varierar mycket-kraftigt mellan

åren beroende på vilka skadesvampar som är aktiva.

För betning med kvicksilverhaltigt preparat gäller särskilda bestämmelser. Frökontrollanstalterna ger tillstånd till betning av vårsäd om utförd analys av utsädet visar på mycket stark svampsmitta. Höstutsädet får inte betas med

kvicksilverpreparat. 1979 förbrukades ca 1 600 kg rent kvicksilver för bet—

88. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

ning av 98 600 ton statsplomberad vårstråsäd. 1980 sjönk förbrukningen till

ca 280 kg rent kvicksilver.

Den totala mängden statsplomberad vårstråsäd uppgick 1980 till 183 900 ton varav kvicksilverbetat 17 hOO ton (9 %) och betat med kvicksilverfria medel

77 000 ton (he %).

Korn, vete och råg behandlas också kemiskt mot mjöldagg. Omfattningen av denna bekämpning uppskattasunder 1980ha,uppgåtttill ca 65 000 ha för korn, 35 000 ha för vårvete, 20 000 ha för höstvete och 10 000 ha för råg. Totalt sker således mjöldaggsbekämpning över 130 000 ha. Framför allt vete men också

korn behandlas även mot andra svampsjukdomar, bl a Septoria och Fusarium.

Oljeväxterna utsädesbetas för närvarande till ca ho procent med kombinerade insekticid— och fungicidpreparat. Preparatens effekt mot svampsjukdomarna är dock mycket osäker, varför bekämpningen huvudsakligen får betraktas som en insektsbekämpning. Oljeväxter behandlas ofta mot bomullsbladmögel.

En mycket omfattande kemisk bekämpning sker i potatis mot ett flertal svamp— sjukdomar. Potatisutsäde behandlas till ca 25 procent för skydd mot lagrings— röta och groddbränna. Bladmögel bekämpas tre till fem gånger per säsong i enlighet med figur 6.2. Den intensiva fungicidanvändningen i potatis är en förutsättning för en fortsatt odling av känsliga sorter såsom Bintje, Magnum Bonum och King Edward, vilka för närvarande helt dominerar odlingen. Inom Stockholms län odlas stora kvantiteter Vit Drottning på Mälaröarna. Denna sort är inte lika mottaglig för svampangrepp som de övriga nämnda sorterna och behöver följaktligen inte behandlas med svampmedel i samma utsträckning. Detta förhållande återspeglas i figuren där Stockholms län har den, näst norrlandslänen, största andelen icke—besprutad areal i landet. I Norrland begränsas svampangreppen på grund av klimatiska betingelser.

Sockerbetorna betas till i princip 100 procent, huvudsakligen mot phoma—

svampen.

Fungicidanvändningen i trindsäd och vall är idag obetydlig.

90. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

6.1.h Skadedjursbekämpning

Historik

I Sverige introducerades användningen av kemiska bekämpningsmedel i större omfattning först efter andra världskriget. Således förbrukades i början av 50—talet ca 3 000 ton insekticider per år. Dessa användes då huvudsakligen för bekämpning av oljeväxternas skadedjur. Dessutom förekom kemisk bekämp— ning mer eller mindre regelbundet i sockerbetor, baljväxter, diverse träd— gårdskulturer och i stråsäd mot vetemyggor inom vissa begränsade områden i Skåne. Huvudsakligen användes lågkoncentrerade puderpreparat innehållande t ex 2 % paration eller 5 % DDT. Dessutom förekom pyretrum, hexaklor (lindan),

malation, diazinon m fl samt olika blandningar.

Allteftersom spruttekniken förbättrades, förlorade pudermedlen sin betydelse till förmån för de betydligt mera koncentrerade preparaten avsedda för dim— spridning eller besprutning. De senare innehöll ej sällan 10—20 gånger mer

aktiv substans än pudermedlen. Det är därför ganska troligt att en omräkning av den årliga insekticidförbrukningen till aktiv substans inte skulle visa

samma tendens till minskning som de absoluta preparatsifforna. Å andra sidan minskades oljeväxtarealen påtagligt under 50—talet. När oljeväxtarealen sedan åter har utökats, har dock insekticidförbrukningen inte följt med, vil— ket delvis kan hänga samman med en bättre behovsanpassning förutom en över— gång till mera koncentrerade preparat. En viss minskning i användningen av insektsmedeltordedärförtrotsallt ha förekommit. Under senare år har för—

brukningen legat ganska konstant vid 200 ton aktiv substans per år.

1979 fanns drygt 200 preparat för insektsbekämpning registrerade vid pro— duktkontrollnämnden, dock ingår här även ett 80—tal preparat avsedda för be— kämpning av flugor och mygg, råttor och möss, bostadsohyra och liknande. Antalet olika verksamma substanser är ett 60—tal. Efter ett skede

under 50—talet och 60—talets början med ett stort antal nyregistrerade preparat varje år och en period under senare delen av 60—talet och början av 70— talet, då många substanser förbjöds (t ex aldrin, dieldrin, DDT och para- tion) och användningsområdena för vissa andra (t ex lindan) kraftigt inskränk—

tes, har man nu kommit in i en stabilare period.

Till en del har de förbjudna medlen ersatts med preparat som är mindre risk—

abla,att'hanlskas med och som i vissa fall.är förhållandevis selektiva. Kostnads—

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

utvecklingen har emellertid varit sådan att framtagandet av selektiva medel avsedda för ett begränsat användningsområde försvårats. Att utveckla ett nytt preparat kostade under slutet av 1970—talet bortåtSO milj kr. Motsva— rande kostnad för 15—20 år sedan var endast en eller ett par milj kr. Kon— sekvensen har blivit, att endast preparat med så breda användningsområden som möjligt utvecklas. Specialpreparat avsedda för udda grödor och speciella skadegörare inom begränsade områden utvecklas endast i mycket begränsad omfattning. Bland nyare substanser förtjänar de 5 k pyretroiderna särskild uppmärksamhet. De karakteriseras av hög effektivitet mot många skadeinsekter trots låga koncentrationer och av en utpräglad persistens. De torde komma att underlätta bekämpningen av många hittills svåråtkomliga skadegörare t ex

fritflugor.

Nuvarande omfattning

Så som har framhållits ovan, används f n ca 200 ton insektsmedel per år. Huvuddelen förbrukas inom oljeväxtodlingen, på sockerbetor och på trädgårds—

kulturer.

1979 användes totalt 132 ton aktiv substans av dessa medel inom jordbruket, utgörande 2,9 procent av jordbrukets totala användning av kemiska bekämp— ningsmedel. Följande översikt anger skadedjur som ofta bekämpas med ke—

miska medel i några viktiga grödor.

Oljeväxter: Isofenfos mot jordloppor (betning, uppskattningsvis används be— tat frö till 60 % av oljeväxtarealen), fenitrotion, metoxyklor och pyretroi— der mot rapsbagge (även här behandlas en mycket stor del av arealen), etiofen— carboch pirimicarb mot kålbladlus samt malation mot kälbladsstekel enstaka år. Sockerbetor: Mercaptodimetur och bendiocarb (betning) mot diverse skade— görare på groddplantstadiet, vissa år triklorfon mot betflugasamtdemeton- —S—metyl, tiometon, etiofencarb och pirimicarb mot bladlöss.

Ärter och åkerböna: Främst bladlusbekämpning under vissa år med etiofencarb och pirimicarb, pyretroider mot ärtvecklare, i konservärtersamtnmvinfos mot

trips och ärtgallmygga.

92. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Stråsäd: Vissa är ganska omfattande bekämpning av bladlöss med fenitrotion, etiofencarb och pirimicarb (ca 80 000 ha 1978, ca 150 000 — 200 000 ha 1980). Övriga sporadiska bekämpningar omfattar pyretroider och dimetoat mot fritflugor, fenitrotion mot tripsarsamtpyretroidermottripsarochvetemyggor.

Potatis: I början av 1970—talet behandlades potatis på relativt stora aeraler mot Coloradoskalbaggen i samband med en invasion söderifrån. Numera används

i vissa enstaka fall phoxim mot knäpparlarver.

6.1.5 Planmässig bekämpning

Under mitten av 70—talet introducerades i södra Sverige en ny variant av ke— misk bekämpning av främst skadedjur och växtsjukdomar. Metoden,som tidigare använts bl a i Danmark och Västtyskland,innebär i korthet att kemisk bekämp— ning av skadegörare sker rutinmässigt vid vissa utvecklingsstadier hos grödan oavsett om angrepp av någon skadegörare föreligger eller ej. Denna bekämp— ningsform kombineras ofta med andra odlingstekniska åtgärder avseende utsä— desmängd, växtnäringstillförsel, fasta körspår etc, och går då under benäm—

ningen programmerad odling.

Teorin bakom metoden är att flera skadegörare uppträder så pass regelbundet och/eller är så pass svåra att diagnostisera att en rutinmässig bekämpning är att föredra. På grund av att flera preparat kan spridas samtidigt sjunker dessutom spridningskostnaden och då även det ekonomiska tröskelvärdet. På så sätt kan åtgärder motiveras ekonomiskt även om de inte skulle varit motiverade som separata behandlingar.

Den planmässiga bekämpningen av skadedjur och växtsjukdomar har under de se— naste åren studerats intensivt under svenska förhållanden speciellt i höst— vete. De jämförande försöksserier som utförts mellan planmässig bekämpning och behovsanpassad bekämpning har under olika är givit varierande resultat.

Sammanfattningsvis har de försöksserier som utförts i södra Sverige genom— gående visat en högre lönsamhet för den planmässiga bekämpningen än för den behovsanpassade. I de mellansvenska försöken däremot har den behovsanpassa— de bekämpningen givit ett något bättre ekonomiskt resultat än vid plansprut— ning. Skillnaderna är dock små.

Intresset för planmässig bekämpning kan bl a förklaras av följande faktorer:

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Diagnos och prognosmetoder för bestämning av bekämpningsbehovet är ej

tillräckligt sofistikerade för att förluster skall kunna undvikas om be—

kämpning sätts in när angrepp konstateras. — Odlarens kunskap och/eller intresse för bevakning av grödorna är lågt. — Kostnaden för bevakningen av grödorna är för hög i relation till bekämp—

ningskostnaden.

Förutsättningarna för denna bekämpningsform torde effektivast kunna påver— kas via dessa faktorer. 6.2 Trädgårdsnäringens användning av kemiska bekämpningsmedel

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i trädgårdsnäringen 1975—1979 åskådliggöres i figur 6.3. Av diagrammet framgår total försåld mängd

handelsvara och angivet som aktiv substans.

Figur 6.3 Total försåld mängd bekämpningsmedel till trädgårdsnäringen

1975—1979 Ton 500 400

X Handelsvara & 300 *. & x , ',(N xx] / xxx xx

200 *— — _ ' —x Aktiv substans

—75 —76 —77 —78 —79 —80 År

Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

94. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Det statistiska materialet är behäftat med viss osäkerhet. Uppgifterna är hämtade hos Produktkontrollbyrån, till vilken bekämpningsmedelsföretagen in— rapporterar sina årliga försäljningskvantiteter. Diagrammet indikerar att så— väl mängden handelsvara som mängden aktiv substans minskat över perioden.

Med en trendlinje kan detta konstateras. Mängden aktiv substans i diagrammet följer mängden handelsvara relativt väl. Några tendenser till att preparaten

blir allt mer koncentrerade kan därför inte skönjas.

Figur 6.h redovisar hur de kemiska bekämpningsmedlen är fördelade på de olika odlingsslagen inom trädgårdsnäringen. I diagrammet illustreras den inbördes

storleksordningen mellan de olika preparatkategorierna.

Fördelningen av kemiska bekämpningsmedel på de olika odlingsslagen har skett genom att åtgång av bekämpningsmedel beräknats för varje enskild kultur. Dessa beräkningar har därefter sammanställts till total åtgång för varje od— lingsslag med uppdelning på respektive preparatkategori.

Som framgår av diagrammet förbrukas inom fruktodlingen betydande mäng—

der kemiska bekämpningsmedel. I dagsläget används mer än 30 % av total för— såld mängd av insekticider och fungicider, vilket motsvarar ca 30 ton av den förstnämnda och ca 70 ton av den sistnämnda preparatkategorin. Likaledes förekommer inom bärodlingen en omfattande användning av kemiska bekämpnings—

medel i allmänhet och av fungicider i synnerhet.

Av övriga ätliga produkter på friland är även köksväxtodlingen en relativt stor användarkategori . Spridningen av bekämpningsmedel per hektar är dock be— - tydligt lägre än för bär— och fruktodlingen. Även fördelningen på preparat— kategorier är en annan för köksväxtodlingen än för de två tidigare nämnda odlingsslagen. I köksväxtodlingen åtgår främst herbicider och insekticider

medan svampproblemen ej är lika betydande.

Plantskolorna är speciella genom att man i stor utsträckning odlar mångåriga kulturer. Lantbruksverket har här utarbetat sundhetskrav på det försålda plantmaterialet. En kontrollverksamhet har etablerats för att övervaka att dessa krav tillgodoses. Plantskolenäringen har därför en hög förbrukning av

kemiska bekämpningsmedel per arealenhet.

I prydnadsväxtodlingen används överhuvudtaget inte herbicidpreparat. Od— lingen under glas liksom plantskolorna kräver relativt stora insatser av in—

sekticider och fungicider, Det måste dock påpekas att drygt 50 % av dessa

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 95

Figur 6.h Genomsnittlig åtgång av bekämpningsmedel fördelade på odlings— slag. Ton handelsvara.

Kvantitet

(ton) Fun-icider

övrigt1)

! . 150 Plantskola Snitt— blommor iiiiiiiiiiil

Insekticider under glas

Köksväxter Plantskola. på friland 100

Kru växter

Snitt—- blommor Köksv ugla

Köksväxter

HerbiCider På friland

50 Övrigt1)

Köksväxter på friland

1)Justering av statistiska uppgifter. En del av de inrapporterade försålda

kvantiteterna är perifera för själva odlingen och har ej beaktats vid skattningar av genomsnittlig åtgång av preparat i respektive enskild kultur

96. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

preparatutgörs av rengörings— och jorddesinfektionsmedel dvs preparat som används då husen står tomma respektive då jorden ej odlas.

Det kan konstateras att odling av ätliga produkter kräver den största totalmängden av kemiska bekämpningsmedel. Av insekticider åtgår ca 72 ton eller ca 65 %, av fungicider utnyttjas ca 123 ton eller ca 66 % (82 %1)) och av herbicider används ca 28 ton eller ca 53 % (76 %1)) för produktion

av ätbara trädgårdsprodukter.

6.2.1 Ogräsbekämpning Användningen av herbicider i trädgårdsnäringen 1975—1979 återges i figur 6.5.

Figur 6.5 Försåld mängd herbicider till trädgårdsnäringen 1975—1979

Ton 200

180

160 140 120

100 80

60 Handelsvara 40 20 N'” Aktiv substans

År

—75 —76 —77 —78 —79 —80

Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

Herbicidanvändningen har, som framgår av diagrammet, minskat kraftigt under

femårsperioden.

1)

Procentsatsen anger förbrukning av totalmängd då justering skett för vad som i diagrammet benämnes "övrigt"

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 97

Behandlade arealer

Omfattningen av den kemiska ogräsbekämpningen inOm trädgårdsnäringen framgår

av tabell 6.8.

Tabell 6.8 Kemiskt ogräsbekämpade arealer

Kultur/Odlings— Kem ogräsbekämpning Total areal slag Ha % Ha Köksväxter

Kålrötter 300 27 1 120 Morötter 1 000 100 1 000 Rödbetor 543 100 543 Lök 665 100 665 Sallat 68 20 350 Gurka 360 90 400 övrigt 700 70 840 Fruktodling 1 020 30 3 400 Bärodling

Jordgubbar 3 000 100 3 000 Svarta vinbär 250 50 500 Kontraktsodling

Konservärt 9 100 100 9 100 Bruna bönor 225 100 225 Plantskolealster 970 100 970 Växthus O 0 400 Totalt 18 201 81 22 513

Källa: Jönsson, 1982

Av tabellen framgår att av Sveriges totala trädgårdsareal inklusive konserv— ärt omfattande ca 22 000—23 000 hektar bekämpas ca 81 % med herbicider. Det föreligger ingen officiell statistik på detta område. De siffror som är redo— visade i tabellen är framtagna i huvudsak genom ett intervjuförfarande i den

undersökning som på utredningens uppdrag utfördes under 1981.

I kulturer som står mycket tätt, t ex morötter, rödbetor och lök, är behovet av herbicider stort. Manuella insatser är mera förekommande i kulturer där plantavstånden är större, då bekämpning automatiskt sker i samband med gall—

ringsprocessen. Detta förklarar varför kemisk ogräsbekämpning förekommer

98. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

mera sparsamt vid odling av kålväxter, sallat etc.

I fruktodlingen är den vanligaste markbehandlingsmetoden anlagda gräsvallar mellan trädrader och en gata av öppen jord mellan tråden i raden. Ogräset i den öppna delen, vilken kan uppskattas till ca 30 % av den odlade ytan, be— kämpas i allmänhet med hjälp av olika herbicider.

6.2.2 Växtsjukdomsbekämpning

Användningen av fungicider i trädgårdsnäringen 1975—1979 framgår av figur 6.6.

Figur 6.6 Försåld mängd fungicider till trädgårdsnäringen 1975—1979

Ton

260

240 220 200

Handelsvara

180

160

140

' xx Aktiv substans 120 * / x ,,Ä

100

80

60

—75 —76 —77 —78 —79 —80

Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

Användningen av fungicider har ökat i omfattning under perioden. Av diagram— met framgår också att preparatmängden varierar kraftigt från år till år. Be- kämpningsbehovet varierar med väderleken och möjligen indikerar den kraftiga variationen att bekämpningen är behovsanpassad.

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 99

Omfattning av kemisk uäxtsjukdomsbekämpning

I detta avsnitt redovisas omfattningen av kemisk sjukdomsbekämpning med ton— vikt pä antal gånger per säsong som bekämpning sker samt hur stor andel av arealen som bekämpas. De uppgifter som presenteras är insamlade i huvudsak genom särskilda arbetsgrupper och intervjuer och är behäftade med.vissosäkerhet.

Ambitionen har varit att indikera storleksordningar och ej absoluta tal.

Inom svensk trädgårdsnäring förekommer odling av många olika kulturer och sjukdomsbilden för respektive kultur är specifik. I det följande kan inte, av utrymmesskäl, varje enskild kulturs sjukdomsbild diskuteras. I anslutning till de tabeller som i det följande presenteras, ges kommentarer av mer gene—

rell karaktär.

Tabell 6.9 redovisar omfattningen av kemiskt sjukdombekämpade frilandsarealer.

Tabell 6.9 Kemiskt sjukdomsbekämpade arealer. Friland

Kultur/odlingsslag Kemiskhsjukdomeekämpning (uppskattat) Antal gånger Andel av

arealen, %

Köksväxter

Lökväxter Morot Gurka Sallat Övrigt

! w

A—Åwa l NN

Fruktodling 10—15

Bärodling 4—5

Jordgubbar 4—5 Svarta vinbär 2 3

Kontraktsodling*)

Plantskolealster 4—5

*) Avser konservärt och brun böna

Källa: Jönsson, 1982

100. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Köksväxter

Kulturer som vitkål, blomkål, purjolök, ärter, spenat, rödbetor m m odlas i princip utan fungicidbekämpning idag. De största bekämpningsinsatserna krävs inom gurk— och lökodlingarna där brunfläcksjuka och bladmögel orsakar skador.

Lagringsrötor gör sig sällan gällande i t ex morotsodlingen.

Fruktodling

Svampsjukdomar i fruktodlingar utgör mycket stora problem. Antal bekämp— ningar varierar bl a beroende på om det är sommar- eller vinterfrukt som be— handlas, men 10—15 bekämpningar per säsong kan nämnas som brukligt. De van— ligast förekommande sjukdomarna år skorv, Gloesporiumröta, Monilia och mjöl— dagg.

Bärodling

I jordgubbsodlingar sker årligen ca h-S bekämpningar mot främst gråmögel och mjöldagg. Bekämpningsinsatsen i svarta vinbärsodlingar är ej lika frek— vent då det finns vinbärssorter med resistens mot främst mjöldagg.

Kontraktsodling

Den kontrakterande ärtodlingen bedrivs i princip utan fungicidinsatser. Den tidigare mycket vanliga vissnesjukan har bemästrats genom resistent sort— material samt odlingstekniska åtgärder.

Tabell 6.10 redovisar omfattningen av kemiskt sjukdomsbekämpade växthus—

arealer.

Köksväxter

Som exempel på besvärliga och ekonomiskt betydelsefulla sjukdomar kan nämnas gråmögel i både tomat och gurka samt svartpricksröta i gurka. Gurkodlingarna är mycket känsliga för svampangrepp varför upp till 13—16 bekämpningar kan

ske under en säsong.

Snittblommor

De flesta snittblomsterodlarna är mycket beroende av att använda fungicider. gom exempel kan nämnas bekämpning av mjöldagg i rosor, vitrost i krysantenum, alternaria i nejlikor och gråmögel i tulpan.

S(DIJ 1983:11

Krukväxter

sjukdomsbilden är ej lika konsekvent problematisk inom krukväxtodlingen som inom snittblomsterodlingen. Dock utgör även inom detta odlingsslag de ke— miska bekämpningsmedlen det enda tillräckligt effektiva hjälpmedlet mot

svampsjukdomar.

» Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Tabell 6.10 Kemiskt sjukdomsbekämpade arealer. Växthus

Kultur/odlingsslag

Kem sjukdomsbekämpning (uppskattat)

Antal ggr Andel av

arealen,%

___—___—

Köksväxter

Tomat Gurka och melon Sallat

Snittblommor

Krysantemum

Rosor Nejlika Tulpan

Krukväxter

Begonia Palargon Poinsettia Cyclamen övriga

60—70 70—80 50-60

90—100 100 80 80—90

60—70 50-60 90-100 50—60 15—25

_—-——-——_———___________

Källa: Jönsson, 1982

102 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, .

6.2.3 Skadedjursbekämpning

Användningen av insekticider i trädgårdsnäringen 1975—1979 framgår av

figur 6.7.

Figur 6.7 Försåld mängd insekticider till trädgårdsnäringen 1975—1980 Ton

200 180 160 140

120

100 & Handelsvara

60

40 **.___* Aktiv substans

20

_ År —75 —76 —77 '78 —79 -80 Källa: Produktkontrollbyrån och Jordbruksstatistisk årsbok 1980

Kurvorna i diagrammet ovan uppvisar efter 1976 en förhållandevis stabil åt— gång av insekticider. Den variation som föreligger torde förklaras av att

olika väderbetingelser råder från år till år.

Omfattning av kemisk skadedjursbekämpning

I detta avsnitt redovisas omfattningen av kemisk skadedjursbekåmpning. Som tidigare nämnts föreligger ej officiell statistik inom detta område varför

de uppgifter som presenteras är insamlade genom intervjuer.

Tabell 6.11 redovisar omfattningen av kemiskt skadedjursbekämpade frilands—

arealer.

S(DIJ 1983:11

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Tabell 6.11 Kemiskt skadedjursbekämpade arealer. Friland

Kultur/Odlingsslag Kem skadedjursbekämpning (uppskattat) Antal ggr Andel av arealen, % _______________________________________________________ Köksväxter 4-5 100 Morot 2—4 60-70 Lökväxter 1—2 50-60 Ärter 1—2 100 Övrigt 1—2 10-20 Fruktodling 3—5 100 Bärodling 1-3 100 Kontraktsodling Konservärt 1—2 30-70 Brun böna 0 0 Plantskolealster 2—3 100

Källa: Jönsson, 1982

Köksväxter

Användningen av insekticider varierar högst avsevärt beroende på vilka kultu- rer som diskuteras. Drygt 60 % av de insekticider som används, åtgår till be— kämpning av skadedjur i kålodlingar. I första hand är det kålflugans larver, fjärilslarver och kålbladlus som är betydelsefulla. Däremot odlas t ex spenat

och gurka i princip utan insekticidinsatser.

FruktodZing

I fruktodlingarna förekommer många olika skadedjur som alla kan orsaka mer eller mindre svåra skador. De som i första hand bekämpas är rött spinn, äpple— vecklare och rönnbärsmal. Bekämpningsfrekvensen har emellertid minskat kraf— tigt under det senaste decenniet. För tio år sedan var 10—12 bekämpningar inte ovanligt. För närvarande är snarare 3—5 gånger per säsong normalt.

Bärodling

Generellt sett är det viktigt med ett friskt plantmaterial. Genom dylik kont- roll kan, vad gäller jordgubbsodling, angrepp av bladnematoder och jordgubbs—

kvalster undvikas. Däremot kräver i allmänhet angrepp av spinnkvalster, jord—

104. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

gubbsvivel m m insatser av kemiska bekämpningsmedel.

Kontraktsodling

Det är i princip endast ärtbladlus som föranleder kemisk bekämpning. Genom olika odlingstekniska åtgärder i kombination med kunskap om specifika skade— djurs biologi har problem med ärtgallmygga och ärtvecklare i princip elimi—

nerats inom den kontrakterade ärtodlingen.

Tabell 6.12 redovisar omfattningen av kemiskt skadedjursbekämpade växthus—

arealer.

Köksväxter

Att förhållandevis begränsade bekämpningsmedelsinsatser sker inom köksväxt— odlingen under glas, beror på att det finns praktiska biologiska bekämp— ningsmetoder att tillgå. Angrepp av vita flygare i tomatodlingar kan bekämpas med en parasitstekel och växthusspinnkvalstret i gurkodlingar kan bekämpas med ett rovkvalster. Den biologiska bekämpningen uppskattas idag till att omfatta ca 20—25 % av tomatarealen, ca 60—65 % av gurkarealen och ca 50 % av melonarealen. Det förekommer dock andra skadedjur som trips och minerarfluga vilka kräver insekticidinsatser.

Snittblommor

Snittblomsterodlingen är mycket beroende av insekticider då den biologiska bekämpningen ej erbjuder samma möjligheter. Särskilt besvärliga är spinn— kvalster, trips och minerarflugan. I tulpandrivningar däremot, är det ovan— ligt med angrepp av skadedjur. Krukväxter Bland krukväxtkulturer som angrips av skadedjur märks bl a poinsettia och

begonia. Vita flygare, trips, bladlöss och spinnkvalster är exempel på all— varliga skadegörarei.krukväxtodlingar.

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inomjordbruk,

Tabell 6.12 Kemiskt skadedjursbekämpade arealer. Växthus

Kultur/Odlingsslag Kem skadedjursbekämpning (upp— .skattat) Antal ggr Andel av arealen, % ________________________________________________________ Köksväxter Tomat 7—8 25-30 Gurka och melon 10—15 50—60 Sallat 1—2 5 Snittblommor Krysantemum 2—4 80 Rosor 10—15 80 Nejlika 2—3 100 Tulpan 0 0 Krukväxter Begonia 3-4 60—70 Pelargon 2—3 3—4 Poinsettia 3—5 90—100 Cyclamen 3—4 25—30 Övriga 4—5 20—25

Källa: Jönsson, 1982

106. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11 6.3 Skogsbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel

6.3.1 Bekämpning av ogräs och lövsly

Ogräsbekämpning med herbicider förekommer inom skogsbruket vid skogsplante— ring på nedlagd åker och i skogsplantskolor. I tabell 6.13 anges medel samt rekommenderade doser vid ogräsbekämpning i samband med skogsplantering på åkermark. I tabell 6.14 anges rekommenderade medel och doser vid ogräsbe—

kämpning i frilandsplantskolor1).

Tabell 6.13 Doser i g aktiv substans per m2 vid ogräsbekämpning i samband med skogsplantering på åkermark. Vätskemängd vid sprutning: 1 dl/m2 _________________________________________________________________________ Herbicid södra Sverige norra Sverige* anmärkning

tall gran tall gran ___________________________________________________________________________ atrazin 0,5 0,5—0,75 0,25 0,25 terbutylazin 0,5—0,75 O,25—O,5 dalapon — 1,0—1,2 1,0 Plantorna dalapon + — 0,5+0,T — O,25+0,35 skyddas vid diuron manuell be—

handling glyfosat** o,15—o,2o 0,5—0,20 0,15 0,15

________________________________.__———

* Norr om Dalarna och Gästrikland

** Glyfosat är f n (december 1982) inte tillåtet för användning på skogsmark

Källa: Kemiska bekämpningsmedel för jordbruk, skogsbruk och trädgård, LT:s förlag, 1982

1)De angivna rekommendationerna behöver i vissa fall anpassas till de lokala förhållandena p g a skiftande jordförhållanden m m

SOU 1983:11

Tabell 6.1h

Tall

årssådder

1/0, 2/0

1/1, 2/1

Gran

årssädder

1/0, 2/0

2/1, 2/2

Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Lämpliga herbicider och riktvärden på doser för ogräsbekämp— ning i frilandsplantskolor. Vätskemängd: 800—1 000 l/ha

Herbicid

dalapon

glyfosat

fenmedifam*

terbutylazin

atrazin

atrazin linuron

terbutylazin

desmetryn fenmedifam* kloridazon

atrazin

atrazin lenacil linuron

terbutylazin

* högst 300 l vatten/ha

Aktiv substans,

s/ha

12 000

1 500—2 000

1 000 200-MOD h00—600

600—1 000 500-1 000 600—1 000

750 1 000

2 000 hOO—GOO

600—1 200 800—1 600 500—1 000 600-1 000

Användning

i förening med jord— bearbetning

mellan sådd och uppkomst

före skottsträckning fram till och med ogräsens hjärtbladsstadium

"_ "_

"

mellan sådd och uppkomst

före skottsträckning fram till och med ogräsens hjärtbladsstadium

Källa: Kemiska bekämpningsmedel för jordbruk, skogsbruk och trädgård, LT:s förlag, 1982

108. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Även s k vedogräs (dvs'vedartad4växtlighet som på den plats den befinner sig bedöms vara till mer skada än nytta) kan bekämpas med kemiska medel. Asp, björk m fl lövträd uppträder ibland som vedogrås (lövsly) i barrskogs— planteringar medan tall och gran i vissa fall bekämpas längs landsvägar och

järnvägar.

År 1981 användes ca 7 ton herbicider (verksam substans) inom skogsbruket, vilket är mindre än 0,2 procent av den totala förbrukningen av herbicider i landet. Existerande metoder och kemiska medel för bekämpning av lövsly

har tidigare redovisats av utredningen i kommitténs betänkande Bekämpning

av lövsly (Ds Jo 1980:11).

6.3.2 Bekämpning av skogliga skadesvampar

Bekämpning av skadesvampar med hjälp av fungicider förekommer inom skogsbru— ket i växthus och plantskolor samt i skogsföryngringar och stående skog. De medel som förekommer för betning av utsäde eller för annan behandling är

bl a tiram, oxinkoppar, captan, benomyl och maneb.

År 1981 användes.ca 9 ton fungicider (verksam substans) inom skogsbruket

motsvarande 1,5 procent av den totala förbrukningen av fungicider i landet.

6.3.3 Bekämpning av skogsinsekter

Varje användning av kemikalier i bekämpningssyfte kan betraktas som kemisk bekämpning och lyder i princip under registreringsbestämmelserna för ke- miska bekämpningsmedel. De kemiska substanserna kan ha olika egenskaper och

användningsområden: * Attraherande och repellerande ämnen (feromoner) * Gnagavskräckande ämnen

* Insekticider

Till attraherande ämnen hör de granbarkborre-feromoner, som utprovas i stor skala i Sverige och andra länder. I övrigt har de båda första grupperna ännu ingen större betydelse i praktiskt skogsskydd, eftersom effektiva medel alltjämt saknas. Det pågår dock en intensiv forskning rörande feromoner. Även gnagavskräckande ämnen studeras. Insekticider är däremot i en del fall viktiga medel i insektsbekämpningen men har i svenskt skogsbruk mycket be—

gränsad användning.

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

Feromoner

Med feromon avses varje av ett djur producerat och avgivet ämne med effekt på beteendet hos en annan individ av samma art. I bekämpningssammanhang brukar med feromon avses sådana doftämnen som vissa insektsarter producerar och använder för att locka till sig andra individer av samma art och som därför kan användas i bekämpningssyfte. Feromonerna utgörs av väl definie— rade kemiska föreningar och kan i bekämpningssammanhang klassificeras som biokemiska eller biotekniska bekämpningsmedel. Under senare är har i stor skala i olika delar av landet möjligheten prövats att locka granbarkborrar till fällor med hjälp av feromoner. Granbarkborrens feromoner innehåller bl & följande föreningar: ipsenol, ipsdienol, cis-verbenol, trans—verbenol och metylbutenol. I bekämpningssyfte används 3 k feromonenheter bestående av plastark innehållande en viss mängd av ipsdienol eller metylbutenol. En

feromonenhet kan fånga upp till 10 000 insekter.

Insekticider

Det viktigaste användsningsområdet för insekticider inom svenskt skogsbruk är skyddet av barrträdsplantor. Tidigare användes DDT för detta ändamål och det har i praktisk användning kunnat konstateras att DDT—behandling reduce— rade risken för plantdöd till följd av insektsangrepp, med i genomsnitt

80 procent. Plantornas största fiende är snytbaggen, men även svarta bast—

borrar, ögonvivlar och andra arter skadar plantorna.

Efter förbudet mot DDT (fr o m 1975) introducerades 1979 två syntetiska py— retroider (permetrin och fenvalerat)för behandling av barrträdsplantor.

Fenvaleratpreparatet gav utmärkt skyddseffekt, men hade i vissa fall irri- terande verkan främst hos plantörerna och drogs därför tillbaka redan samma år. För närvarande är två permetrinpreparat registrerade för behandling av

plantor.

Försök vid Sveriges lantbruksuniversitet har dokumenterat en god effekt av permetrin mot snytbagge under en period av minst 2 år. Användningsområdet

är central behandling i plantskolor o dyl genom doppning eller i special— konstruerade aggregat i form av s k spruttunnlar, i vilka plantorna utsätts

för sprutvätska genom en sluten process. Koventionell besprutning av plan— tor i plantsängar eller på hyggen år inte tillåten.

Ett annat användningsområde för insekticider i skogsbruket är behandling av

obarkat virke mot angrepp och förökning av barkborrar och andra virkesinsek—

110. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

ter. Detta förekommer i mycket begränsad omfattning och är ingen rutinåtgärd, utan ett hjälpmedel i nödsituationer. Ett antal registrerade preparat har som enda eller viktigaste aktiva substans lindan. Enligt talrika försök både i Sverige och andra länder är lindanets effekt klart överlägsen andra pro—

vade substansers skyddsverkan.

Sedan lång tid tillbaka har man sökt skydda obarkat, vältlagt virke mot in— sektsangrepp genom besprutning med insekticider. Syftet är dels att minska insekternas möjligheter till förökning, dels att minska lagringsskadorna i form av blånad. För närvarande är endast lindan godkänt för denna behandling. Användningsvillkoren är: "För sprutning på obarkat timmer. Behandlat timmer får inte flottas eller förvaras i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vid vattenbegjutning av behandlat virke bör lakvattnet recirkulera och får

inte släppas ut i vattenområde. Preparaten får endast spädas med vatten".

De registrerade medlen har faroklass 2 och förekommer som sprutpulver eller emulgerbara lösningar. Före användning späds medlet med vatten till en sus— pension eller emulsion som innehåller 0,6 procent lindan. Sprutvätskan app— liceras på timret i en dosering av ca 1 liter per 1113 i stora klosslagda väl— tor. Mindre vältor kräver högre dosering. Som ett genomsnitt torde man icke kunna räkna med högre effekt än en 70—80 procentig minskning av angreppen i jämförelse med en icke behandlad välta. I praktiken har ofta inte ens denna

effekt uppnåtts.

Enligt föreskrifterna till skogsvårdslagen får vid virkeslagring insekti— cidbeHandling i skogsskyddande syfte endast ske om övriga skogsskyddsåt—

gärder ej kunnat vidtas, t ex på grund av transporthinder.

Ännu mindre och endast sporadiskt förekommande är användningen av kemiska medel mot andra skogsinsekter såsom för skydd av barrträd mot barrätande insektslarver. Under 1970—talet har i enstaka fall och på begränsade area— ler kemisk bekämpning förekommit för att förhindra att barrträdsbeständ dödas av t ex barrskogsnunnan eller lilla tallstekeln. För dylika nödsi— tuationer torde även i framtiden behov av kemisk bekämpning finnas. Andra

områden med bekämpningsbehov kan vara plantskolor och fröplantager.

Användningen av insekticider i skogsbruket inskränker sig således i princip till följande:

- lindan mot insektsangrepp på obarkat virke

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, 111

— permetrin för skyddsbehandling av barrträdsplantor, samt

— i obetydlig omfattning andra medel mot eventuell massförekomst av barr—

ätande insekter eller i plantskolor.

Det förefaller osannolikt att förbrukningen av insekticider inom skogsbruket skulle öka. Allt efter insekternas uppträdande torde dock förbrukningen variera något år från år, men knappast förändas nämnvärt i det fleråriga genomsnittet. Skyddsbehandling av barrträdsplantor med pyretroider är f n

den enda förekommande rutinmetoden.

Flygspridning av insekticider har förekommit mycket sällan. Totalt har i Sverige under alla är ca 15 000 ha besprutats med insekticider från luften, varav ca 1h 800 ha besprutades på 19h0- och 50—talen. Under senare år har flygspridning förekommit endast på relativt små arealer i samband med mass— förekomst av barrätande insekter (främst barrskogsnunnan), vilka hotat sko—

gens existens.

De kemiska bekämpningsmedel som kan förekomma för bekämpning av insekter inom skogsbruket innehåller som verksam substans dicofol, dimetoat, fenitro— tion, lindan, permetrin, malation, etiofencarb, tiokinox, triklorfon, deme—

ton—S—metyl eller carbaryl.

År 1981 användes inom skogsbruket 2 ton insekticider (verksam substans) mot—

svarande 1,5 procent av den totala förbrukningen av insekticider i landet.

6.3.h Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Sedan 1 januari 1985 gäller lagen (1982:242) om spridning av bekämpnings- medel över skogsmark enligt vilken spridning över skogsmark av bekämpnings— medel avsedda för bekämpning av lövsly är förbjuden. Förbudet omfattar inte

metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet om skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel, och om kravet enligt 7 $ skogsvårdslagen (1979zh29) i fråga om återväxt av skog inte på ett ekonomiskt godtagbart sätt kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning och tillgången på arbetskraft.

112. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk, SOU 1983:11

Produktkontrollnämnden får medge undantag från förbudet om det behövs för

vetenskaplig prövning.

6.k Användning av kemiska bekämpningsmedel i hushåll och hemträd—

gårdar

Hushållens andel av den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel upp- gick år 1981 till ca 8 % eller 825 ton verksam substans. I produktkontroll— 1) nämndens redovisade statistik inkluderas i gruppen "hushållskonsumtion" sådana produkter som används för privatkonsumtion, t ex saneringsvätska, träskyddsfärger, medel mot ohyra, skadedjur, myggrepellenter samt medel för

hemträdgårdar.

Träskyddsmedel ingående i färger dominerar hushållsanvändningen (jfr tabell 5.3 ). De vanligaste medlen var koppar—, järn- och zinknaftenat (hSO ton) och diklofluanid (35 ton). Ogräsbekämpningsmedlen, som utgör den näst största gruppen, domineras av oorganiska medel såsom natriumklorat, ammo— niumsulfat och järnsulfat.

Av den totala förbrukningen av 825 ton verksam substans ingick 6h2 ton i preparat av faroklass 3 (den lägsta). Återstoden (183 ton) ingick i pre— parat av faroklass 2. Inga medel för hushållsbruk var registrerade i faro— klass 1 (den högsta).

2)

Nedan följer några exempel på användningsområden för medel mot ogräs, skadedjur och svamp i hushåll och hemträdgärdar.

Ogräs. Efter sådd, när gräset är mycket smått, bekämpas groddplantor av ett— åriga örter genom besprutning med bromfenoxim eller ioxynil. I väl etablerad

1)Användning av bekämpningsmedel 1981, SNV pm 1569, 1982

2)Källa: Kemiska bekämpningsmedel för jordbruk, skogsbruk och trädgård, LT:s förlag, 1982

SOU 1983:11 Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk,

gräsmatta kan ogräset hållas nere med gräsmattegödsel innehållande 2,h—D+ dicamba, MCPA+dicamba eller benazolin,eller genom sprutning med preparat innehållande diklorprop+2,h—D eller mecoprop+2,h—D.

Mossa. Bekämpning kan ske med järnsulfat+ammoniumsulfat och kloroxuron.

Svamp. Snömögel och andra svampar som stör övervintringen kan i viss mån förebyggas genom rätt gödsling och klippning. Användbara preparat för kemisk bekämpning innehåller quintozen. Mot håxringar kan granulat med carboxin an—

vändas.

För totalbekämpning av ogräs på grusytor o dyl används under små förhållan- den där långvarig effekt eftersträvas atrazin, atrazin+diklobenil eller klortiamid. Preparaten sprids tidigt på våren innan växtligheten kommit igång. Natriumklorat ger mycket god ogräseffekt men medför stor risk för skada på kringstående träd, buskar, gräsmattor och prydnadsväxter. Glyfosat,

som saknar långtidsverkan i jorden, är också användbart för totalbekämpning.

Insekter på växter. För sprutning eller pudring utomhus används malation enbart eller malation+pyretrin I och II+piperonylbutoxid och bromofos+tetra— difon. Pyretrin I och II+piperonylbutoxid används för sprutning både inne och ute (som aerosol) samt utomhus i blandning med dinocap, tetrametrin

och tetraklorvinfos. Propoxur+mercaptodimetur används som spray.

Myror och tvestjärtar bekämpas med bromofos, phoxim och malation eller ma— lation i blandning med pyretrum+piperonylbutoxid. Sniglar bekämpas med mercaptodimetur och metaldehyd. Råttor och möss bekämpas med bete innehållande warfarin eller coumatetralyl.

Älg, rådjur och hare kan hållas borta från träd, buskar och grödor med hjälp av avskräckningspreparat innehållande tiram, tjäroljor eller ziram.

Mot svampar (t ex bladmögel, gråmögel, bladfall, skorv, blom— och grentorka) på fruktträd, bär och diverse trädgårdskulturer används tolylfluanid. Dino— cap och triadimefon är specialmedel mot mjöldagg. Mjöldagg på krusbär kan

också bekämpas med formalin. Mjöldagg på rosor bekämpas med dodin+dodemorf.

Sår som uppkommer efter trädbeskärning bestryks med triadimefon.

S(DIJ 1983:11

7. HÄLSO— OCH MILJÖRISKER FÖRENADE MED ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL

7.1. Arbetsmiljön

7.1.1. Inledning

Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruk och trådgårdsnäring karakterise— ras av en betydligt större omfattning och mer varierad hanteringsteknik än inom skogsbruket. Inte minst är antalet använda preparat betydligt större. Däremot har en betydande avgiftning av denna hantering ägt rum med början i slutet av 50—talet då arsenikpreparaten för blastdödning försvann. Under 60—talet förbjöds så småningom en rad giftigare substanser, bl a alkylkvick— silver och aldrin, medan användningen av andra, (t ex DNOC och paration) starkt reducerades och slutligen avvecklades. Under TO-talets första hälft förbereddes så nertrappningen av dinoseb som numera också det är borta. Dinoseb är ett av de ytterst få medel som förorsakat en akut yrkesskada med dödlig utgång. Kvar av de starkt akuttoxiska medlen finns bara ett mycket

litet fåtal med för övrigt jämförelsevis låg användningsvolym.

Den mer omfattande användningen och den mer differentierade hanteringstek- niken, som beroende på behandlingens art dessutom kan variera inte bara mellan olika preparat utan också för ett enskilt preparat, gör att en bedöm— ning av risker från arbetsmiljösynpunkt blir betydligt mer komplicerad än

inom skogsbruket.

Vid hantering av bekämpningsmedel är följande moment särskilt intressanta från arbetsmiljösynpunkt:

Beredning av sprutvätska — Påfyllning av sprututrustning Spridning,samt

Rengöring av sprututrustning

7.1.2. Beredning av sprutvätska

Beredning av sprutvätska sker ofta så att preparatet tappas från fat, dunk e d, ibland via ett mellankärl (hink e d) till en tank, där den bruksfärdiga lösningen sedan bereds. De arbetsmiljöproblem som kan uppkomma är hud- och ögonkontakt via bl a stänk i samband med beredning av lösningen, varvid preparatformuleringen är av avgörande betydelse. De vanligaste bekämpnings-

116. Hälso- och miljörisker förenade med användningen _av kemiska SOU 1983:11 '

medelsformuleringarna redovisas i tabell 7.1.

Tabell 7.1 Fysikaliskt tillstånd och spädningsmedel för de vanligaste formu—

leringstyperna Formuleringstyp Fysikaliskt tillstånd . Spädningsmedel Emulsionskoncentrat Flytande Vatten Vattenblandbart koncentrat " " Vattenlösning " " Suspensionskoncentrat

"Ultra Low Volume" " koncentrat Spädes ej Dimkoncentrat " Organiskt lösnings— medel

Puder Fast Spädes ej

Granulat " "

"Wettable Powder" " Vatten

Som framgår av tabellen finns således ett relativt stort antal typer av for— muleringar. De mest använda är emulsionskoncentrat och s k wettable powders. Pulverformuleringarna år med undantag av WP—formuleringarna på tillbakagång i Sverige. Produktkontrollnämnden har t ex återkallat registreringen för pulverpreparat innehållande fenoxisyror. Dessa får ej saluföras, överlåtas

eller användas fr o m 1981—01—01.

De expositionsvägar som är aktuella vid hantering av bekämpningsmedel är inhalation, hudkontakt och nedsväljning. Den relativa betydelsen av dessa varierar med typ av formulering. Viktiga faktorer vid bedömning i detta av—

seende är formuleringens egenskaper och komposition.

I tabell 7.2 redovisas de olika pulverformuleringarnas fysikaliska egenskaper.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Tabell 7.2 Partikelstorlek och styrka hos några pulverformuleringar

Mängd aktiv substans

Formulering Partikelstorlek* (um) i koncentrat (g/kg) Wettable Powder 5 250—800 Puder 25 10—50 Mikrogranulat 200 10-200 Granulat 30 10—200

*Volume Median Diameter (VMD)

Spridningen i partikelstorlek runt medianvärdet kan vara avsevärd. Som exem— pel kan nämnas att puderformuleringarna kan innehålla en avsevärd andel par— tiklar med en storlek av (10 um. Från arbetsmiljösynpunkt kan konstateras att wettable powders är olämpligare än granulat på grund av högre bekämp— ningsmedelskoncentration, mindre partikelstorlek, större andel respirabla

partiklar ((S um), och större svävförmåga i luft.

Vid beredning av sprutvätskan har en eventuell hudkontakt med en flytande formulering stor betydelse för expositionsrisken. Viskositeten hos formu- leringen spelar härvid in. Lågviskösa vätskeformuleringar sprider sig bättre över huden än högviskösa, vilket innebär att möjligheterna för absorption genom huden blir större. Förutom en eller flera aktiva substanser ingår i preparaten vanligtvis även bärare (t ex i form av lösningsmedel eller amorf

kiselsyra), stabilisatorer, färg och ytaktiva ämnen.

Om bäraren utgörs av lösningsmedel är det normalt fråga om aromatiska lös— ningsmedel, ofta xylener. I pulverformuleringar kan olika typer av amorf kiselsyra ingå som bärare. Detta innebär från arbetsmiljösynpunkt att ytter— ligare faktorer av betydelse för riskbilden tillkommer utöver den aktiva sub— stansen. De ytaktiva substanserna för vattenlösliga formuleringar ingår van— ligen i en mängd av 30—100 g/l. Övriga komponenter kan finnas i formule- ringen i mycket varierande halter, alltifrån mycket låga (t ex färg) till mycket höga, upp till 500 g/l för flyktighetskontrollerande substanser hos

Ultra Low Volume—formuleringar.

De olika formuleringarnas arbetsmiljörisker i samband med beredning av sprut— vätska kan äskådliggöras på följande sätt.

118. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Pulverformuleringar Flytande formuleringar

Organiska lösningar Vattenlösningar

Wettable Powders Emulsionskoncentrat Vattensuspensioner

Diskontinuerliga emulsioner

ökande hälsorisk

Granulat

Formuleringstypen har sålunda ett väsentligt inflytande när det gäller be— dömningen av risken med bekämpningsmedelshanteringen. Det är därför angeläget att en produktutveckling på detta område kommer till stånd. Exempel på möj— liga utvecklingsarbeten för de 5 k pulverformuleringarna är enkapsulerings— teknik, övergång från Wettable Powders (WP) till suspensionskoncentrat samt på längre sikt en utveckling av WP—granulat, som omvandlas till WP—formule— ring av traditionell typ vid tillsats av vatten. För de flytande formule— ringarna är det från arbetsmiljösynpunkt angeläget att en produktutveckling sker i avsikt att reducera hudexpositionen i samband med hantering av fly—

tande koncentrat vid beredning av sprutvätska.

7.1.3 Påfyllning av sprututrustning

Även vid påfyllning av bekämpningsmedel i tank på traktor eller flygplan eller i personburna sprutor är hudkontakt i form av stänk och spill på huden eller kontakt med nedsmutsad utrustning den huvudsakliga expositionsvägen. I samband med flygspridning används dock oftast motorpump,.vilket minskar ex— positionen. Motsvarande teknik utnyttjas i viss mån inom den markbaserade besprutningen, men fortfarande dominerar det traditionella arbetssättet med påfyllning av vatten i sprutan, tillsättning av koncentrat och därefter ytterligare spädning med vatten. Vid spridning med personburen spruta med— för de många preparatpåfyllningarna en större risk för kontakt med de kon— centrerade medlen än vid traktorspridning. Hela utrustningen bärs dessutom på ryggen, vilket medför att risk föreligger för att huden kommer i direkt—

kontakt med utläckande sprutvätska.

7.1.h Spridning och rengöring av sprututrustning

I samband med spridning finns risk för exposition i form av sprutdimma

eller stänk. Detta gäller främst markbaserad spridning från traktor eller

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

ryggsprutor. Den personburna sprutan används framför allt inom trädgårds— näringen (växthus m m) samt i frukt— och grönsaksodlingar, under det att användningen av naturliga skäl är liten inom jordbruket. I samband med ma— nuell spridning sprutas medlet ut i operatörens omedelbara närhet, samtidigt som denne går omkring i det område som besprutas. Vid flygspridning däremot

är risken för exposition via andningsvägarna ringa.

En viktig faktor vid diskussion om arbetsmiljörisker i samband med besprut- ning är droppstorleken och partikelstorleken hos de flytande formuleringarna

respektive pulverformuleringarna. I tabell 7.3 anges partikelstorlek för

olika sprayklasser.

Tabell 7.3 Partikelstorlek hos några olika formuleringar

Formulering "Volume Median Diameter" (um) Elriesée

Aerosol (100

Fin spray 100-too

Grov spray >h00

EEÄYEE

Fint damm (16

Grovt damm h5—100

Mikrogranulat 100—300

Grovt granulat >3OO

I mitten och slutet av 1950—talet förändrades preparatformuleringarna i riktning mot alltmer koncentrerade produkter. Vanliga koncentrationer var 250—650 g aktiv substans per liter preparat. Denna utveckling har sedan fort— satt under 1960— och 1970—talet för såväl flytande formuleringar som pulver— formuleringar och en vanlig koncentration är numera 750 g aktiv substans per liter preparat. I samband med att de högkoncentrerade, flytande formulering- arna introducerades i mitten av 1970-talet försvann pulverformuleringarna i stort sett från marknaden. Mängden brukslösning som sprutas är numera ca

300 l/ha.

Sprututrustningen på 1950—talet var relativt enkelt utformad med en omfattan—

120. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

de manuell hantering av preparat i samband med spridning. Relativt täta pä— fyllningar av aktiv substans var nödvändiga och rengöring av igensatta mun— stycken på spridarna skedde då vanligen genom renblåsning med munnen, vilket alltjämt förekommer. På 1950—talet sprutade man oberoende av vindriktning oftare än man gör numera. Detta medförde således sprutning i såväl mot—, med— som sidvind, under det att man idag strävar efter att huvudsakligen

spruta i sidvind.

Situationen på 1960—talet kan sägas vara likartad med den på 1950—talet. Sprutorna förbättrades något men endast marginellt. Under 1970—talet utveck— lades traktorsprutorna (bogserade eller traktorburna) ytterligare. På mark— naden finns idag ca 50 olika fabrikat av sprutor, varav ca hälften är trak— torburna och hälften bogserade. Rampbredden varierar mellan 6 m och 30 m,

med den vanligaste bredden 12 m.

Under 1950- och 1960—talet användes främst virvelkammarspridaren under det att spaltspridaren numera är den dominerande spridartypen. Virvelkammarspri— daren ger ett bredare droppstorleksintervall och därmed en större andel små droppar med längre sedimentationstid och större avdrift än spaltspridaren. Därigenom var bildningen av aerosol större förr, vilket innebar en större

expositionsrisk.

Inom jordbruket utgör vätskeberedningar numera den helt dominerande bered—

ningsformen. I de fall pulverberedningar förekommit måste risken för inhala- tion av damm i samband med beredning av brukslösningen beaktas. Produktkont— rollnämnden har fr o m 1981—01—01 återkallat samtliga pulverformuleringar av

fenoxisyrapreparat.

Ju mindre partikelstorleken är och ju mer finfördelad aerosolen är, desto större är risken för exposition via andningsvägarna. Det bör dock observeras att grova partiklar, som stannar i de övre luftvägarna, indirekt kan absor—

beras via upphostning och därefter nedsväljning.

Granulatformuleringar har som tidigare nämnts förhållandevis liten använd— ning i Sverige. I den mån de förekommer sprids de på samma sätt som konst— gödsel. För pudring gäller att spridningen bygger på att pulvret fördelas över den avsedda arealen med hjälp av fläktsystem. Pulvret fördelas sedan ut till antingen riktbara munstycken varvid arbetsbredden bestäms av hur långt

luftströmmen förmår bära tillräcklig mängd puder, eller genom fördelning

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

från fläkten till flera munstycken placerade längs en ramp. Kunskapen om riskerna vid spridning av granulat och puder är bristfällig för närvarande. Pulverspridning inomhus (i växthus), vilket förekommer inom trädgårdsnäring— en, torde medföra högre halter av bekämpningsmedel i luften än vid spridning utomhus, vilket ökar risken för inhalation.

Vid spridning av vätskepreparat är droppstorleken hos den utgående sprut— vätskan beroende av främst spridartrycket och munstycksstorleken. En ökning av spridartrycket och en minskning av munstycksstorleken minskar droppstor— leken. De två mest använda spridartyperna (virvelkammarspridare och spalt— spridare) ger i stort sett likvärdiga resultat med avseende på droppstorlek. Undersökningar har dock visat att virvelkammarspridaren ger en något ojäm— nare droppstorleksfördelning än spaltspridaren, även om skillnader mellan olika fabrikat existerar. Dessa typer av spridare ingår vanligen i de tradi- tionella traktorburna spridarna och används för närvarande i jordbruket. En annan typ av spruta som funnit användning vid spridning av insektsbekämp— ningsmedel och svampbekämpningsmedel, t ex inom trädgårdsnäringen, är den s k fläktsprutan. Sprutans fördel från effektivitetssynpunkt är att den genom en intensiv finfördelning av vätskan under gynnsamma omständigheter kan ge tillfredsställande täckning även med små vätskemängder.

Från arbetsmiljösynpunkt innebär den intensiva finfördelningen (VMD 60— 100 nm) att risken vid inhalation ökar jämfört med de tidigare nämnda spri— dartyperna. I bedömningen bör dock innefattas även totalresorberad mängd, vilken i och för sig ej behöver vara större i samband med utnyttjande av fläktspruta för kemisk bekämpning. Sprutaggregatens utseende, placering, höjd över marken m m har ävenledes inflytande på expositionsrisken. De 3 k bomspridarna sprutar nedåt, varvid expositionsrisken är betydligt lägre än vid utnyttjande av dimspridare eller 5 k "air—blast"—spridare. Med person— buren utrustning är expositionsrisken av samma skäl beroende av om sprut— ningen sker uppåt (t ex i fruktodlingar) eller nedåt (t ex i avgränsade och begränsade grönsaksodlingar).

Vid flygspridning är de utnyttjade våtskeformuleringarna vanligtvis mer koncentrerade än vid markbaserad besprutning, under det att pulverformule— ringarnas koncentration är ungefär som vid markbaserad besprutning. Studier har visat att det är markpersonalen som är mest exponerad för bekämpnings— medel, främst vid beredning och påfyllning av sprutvätska.

122. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Även i samband med rengöring av fordon och sprututrustning under eller efter

arbete med kemisk bekämpning är hudkontakten det största problemet.

7.1.5 Arbetsskador

Antalet anmälda olyckor i samband med yrkesmässig hantering av bekämpnings— medel i jordbruk och trädgårdsnäring är lågt, trots att hantering av bekämp— ningsmedel innefattar handhavande av i vissa fall koncentrerade formulering— ar med hög akut giftighet. Under år 1980 inkom till arbetarskyddsstyrelsen totalt fem anmälningar om arbetsskada orsakad av kemiska bekämpningsmedel. Av dessa härrörde fyra fall från jordbruksarbete och ett fall från arbete inom trädgårdsnäringen. Anmälningarna inom jordbruket var genomgående föror— sakade av hudbesvär (eksem och hudutslag). Inom trädgårdsnäringen rapporte— rades ett fall av akut förgiftning i samband med bekämpningsarbete. Sjuk— skrivningstiderna för de aktuella arbetsskadeanmälningarna var 1—7 dagar,

med undantag för ett fall förorsakat av uppenbar oaktsamhet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett flertal faktorer påverkar exposi— tionen i samband med spridning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk och

trädgårdsnäring:

Typ av verksamhet och använd teknik _ Formuleringsfaktorer

Meteorologiska faktorer

Exponeringstid

— Information och utbildning

7.1.6 Expositionsförhållanden vid spridning av bekämpningsmedel

De expositionsstudier som är gjorda vid spridning av bekämpningsmedel be— gränsar sig vanligen till en viss hantering, dvs användning av en viss sprid— ningsteknik (användning av ryggspruta, traktorspridning eller flygspridning) och ett visst preparat. De få undersökningar som innefattat jämförelse mellan olika spridningstekniker har ej tagit hänsyn till att respektive spridnings— teknik i sig kan variera med avseende på t ex droppstorlek och därmed av— drift hos den bekämpningsmedelsaerosol som genereras. Vidare har expositions— studierna i de flesta fall begränsats till att klarlägga exposition hos de personer som är direkt sysselsatta med spridning. Allmänhetens exposition, som ett resultat av t ex avdrift av sprutvätska till områden som omger ett fält eller ett skogsområde som besprutas, är därför mindre känd i form av

mätvärden.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Det föreligger således inte undersökningsdata som tillåter en ingående jäm— förelse av exposition som olika spridningstekniker orsakar. Utifrån de mät— data och andra uppgifter som finns kan dock en kvalitativ, jämförande dis— kussion föras om expositionsgraden vid olika arbetsmoment och olika sprid— ningsförfaranden. Vissa mer teoretiska resonemang kan också föras vad gäller

exposition för personer i närheten av ett spridningsföretag.

De expositionsundersökningar som gjorts visar att arbetstagare kan utsättas för bekämpningsmedel vid varje typ av spridning. Detta är visat bl a vid spridning av fenoxisyror genom att det via urinanalyser konstaterats upptag av preparat. Då uppmätta lufthalter vanligen är relativt låga antas den hu- vudsakliga upptagsvägen vara via huden. Resonemanget gäller givetvis endast preparat som kan tas upp via hud såsom just fenoxisyror. Spridning innefattar inte enbart själva spridningsmomentet utan också förberedelser som spädning och påfyllning av preparat samt inställning, justering, reparation och ren— göring av utrustning. Dessa arbetsmoment innebär vanligen betydande risk för hudkontakt med preparat eller av preparat nedsmutsade utrustningsdelar, så— vitt inte strikta arbetsrutiner iakttas och bar hud skyddas. Det har visats att upptaget av preparat kan sänkas avsevärt om skyddshandskar används. Vi— dare har det visats att sprutförare som ej har andra arbetsuppgifter än själva spridningen har lägre upptag än sprutförare som utför även de andra

nämnda arbetsuppgifterna i samband med spridning.

Trots att hudupptaget, då det förekommer, är den klart dominerande upptag— ningsvägen, kan inte upptag via andningsvägarna helt negligeras särskilt inte vid manuell spridning då medlet sprids i luften i sprutförarens omedel— bara närhet. Även vid traktorspridning kan inandningsrisken bli av betydelse under vissa omständigheter. Den påverkas t ex av vindriktning och spridarens placering i förhållande till sprutföraren. De expositionsmätningar som gjorts vid traktorspridning inom jordbruket visar dock på låg exposition. Utgående ifrån de få undersökningsresultat som finns tillgängliga löper flygplans— eller helikopterförare den minsta risken för exposition bland spridande personal. Detta är väntat eftersom föraren dels sitter mer skyd-

dad, dels snabbt rör sig från sprutdimman. Uppmätta expositionsnivåer är mycket låga.

Riskerna för att personer i närheten av ett spridningsföretag skall bli ex— ponerade för bekämpningsmedel beror på flera faktorer, t ex på vilken höjd spridning sker, droppstorlek, vindhastighet och vindriktning samt temperatur.

Samtliga dessa faktorer har en inverkan på avdriften av preparat från sprut-

124. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

objektet till omgivningen. Hög spridningshöjd, liten droppstorlek, hög vind—

hastighet och hög temperatur innebär ökad avdrift.

Fältförsök visar att avdriften vid traktorspridning kan begränsas till ett

fåtal procent av utspritt preparat och till den allra närmaste omgivningen, något 10-tal meter från besprutat område. Under ogynnsamma förhållanden kan avdriften bli väsentlig högre vad gäller mängd preparat samt sträcka sig

längre bort från besprutat område.

Preparatavdriften vid flygspridning är studerad i ringa omfattning. Genom att spridningshöjden nödvändigtvis blir högre än vid traktorspridning är en något större avdrift att vänta. Enligt de få uppgifter som finns att tillgå kan man på 50 m avstånd få en avsättning som är ca 10 % av den på det be— sprutade området.

Den från avdriftssynpunkt negativa effekten av den högre spridningshöjden vid flygspridning lär i vart fall delvis motverkas av att droppstorleken van—

ligen är större än vid traktorspridning, vilket reducerar avdriften.

Vid spridning över skogsmark anses helikopterspridning vara bättre från av— driftssynpunkt än spridning med fastvingeflyg, eftersom man med helikopter

bättre kan följa terrängen och därmed få lägre spridningshöjd.

Några ingående expositionsmätningar på längre avstånd från det besprutade området finns ej att tillgå. De enkla studier som gjorts vid flygspridning antyder att det även på avstånd upp till 100 m är hudupptaget som har den största betydelsen och att expositionen via inandning är låg eller obefint— lig. Detta förhållande låter sig väl förklaras mot bakgrund av använd dropp— storlek (åtskilliga hundra um) och den relativt sett ändå låga spruthöjden. Det utspridda preparatet kan förväntas nå marken till helt övervägande del som förhållandevis stora droppar, dvs det hinner ej förångas eller övergå till en finpartikulär aerosolform. Avdriften blir därför begränsad och in—

andningsrisken liten.

Det bör nämnas att problemen med avdrift under senare tid uppmärksammats . och lett till utvecklingsarbete i fråga om spridningsteknik för att minimera avdriften. Detta är av betydelse inte bara med tanke på det eventuella pro— blem avdriften kan förorsaka i form av främst skador på växtlighet, even— tuellt också på personer i omedelbar närhet av ett besprutat fält, utan

också från utgångspunkterna ekonomi och effektivitet.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 125

Sammanfattningsvis kan konstateras att expositionen för bekämpningsmedel vid spridning från marken eller luften vanligen sker i huvudsak via hudkontakt med preparat. Detta gäller såväl dem som är direkt sysselsatta med spridning— en som personer som befinner sig i närheten av ett spridningsföretag. Exposi— tionen via andningsvägarna synes bortsett från arbetstagare sysselsatta med manuell sprutning, i vissa fall också med traktorspridning, vara av mindre betydelse. Expositionsrisken för arbetstagarna kan nedbringas väsentligt ge— nom korrekta spridningsmetoder och arbetsrutiner. Flygspridning är den metod som för arbetstagarna innebär den minsta expositionsrisken. Expositionsrisken för allmänheten kan också reduceras genom att spridning utförs med teknik

och utrustning som ger liten avdrift av preparat utanför själva spridnings— området. Risken för att allmänheten exponeras för bekämpningsmedel är under

alla förhållanden lägre än den risk arbetstagare sysselsatta med spridning

löper. 7.1.7 Yrkeshygieniska synpunkter på vissa substanser eller substansgrupper Herbicider

Bland de bekämpningsmedel som används inom jordbruket intar fenoxisyrorna en särställning som kvantitativt dominerande. Trots att handelspreparaten

är relativt akuttoxiska betraktades fenoxisyrorna som tämligen atoxiska för andra organismer än de ogräs de är avsedda för. Nyare rön, som pekar på möjligheteray'tidigare okända eller obekräftade negativa effekter av fenoxi- syror även på människor, har aktualiserat frågan om ytterligare begränsning i användningen. Effekten av ett eventuellt förbud mot fenoxisyror skulle bli att andra ämnen kom i förgrunden. Från arbetsmiljösynpunkt finns an— ledning att känna viss oro inför ett sådant alternativ då det trots allt idag torde finnas betydligt mer kunskap om fenoxisyrornas egenskaper och

verkningar än vad som gäller senare introducerade eller andra, potentiella

ogräsbekämpningsmedel.

Fenoxisyror introducerades i Sverige i slutet av 19h0—ta1et. Till en början levererades de i flytande form i ca 10—procentig koncentration. Spridning skedde i doser om 800—1 000 1/ha med en bruksfärdig lösning i koncentratio— nerna 0,1—2 %. Förvaringskärlen på 1950—talet var ohanterliga (runda, stora luftningshål), materialet var ofta plåt, vilket innebar korrosionsrisk. Vid beredning av brukslösning förekom manuell hantering av koncentrat, t ex i hinkar vid påfyllning av spruttank. Fram till mitten av 1950—talet dominera- de de flytande beredningarna. Därefter introducerades pulverpreparat som kom

att dominera marknaden fram till mitten av 1970—talet. Formuleringstekniken

126. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

vad beträffar pulverpreparat var tidigare ganska outvecklad, vilket innebar

att dessa preparat ofta dammade med därav ökad risk för exposition.

Fenoxisyrorna har använts sedan mitten av 1940—talet och har ofta betraktats som tämligen ofarliga bekämpningsmedel, främst på grund av en relativt låg akuttoxicitet hos de beredda brukslösningarna. Dödsfall är dock kända efter förtäring av handelspreparat. När det gäller kronisk toxicitet har tidigare inga mer uttalade farhågor förelegat. De tidigaste fenoxisyrapreparaten kunde dock innehålla föroreningar (bl a så kallade dioxiner) av vilka en del är synnerligen giftiga. Fenoxisyran 2,4,5—T, som visats kunna innehålla dio— xinen 2,5,7,8—TCDD, förbjöds i Sverige år 1977. Hos övriga använda fenoxisy— ror (2,4-D, MCPA m fl) är möjligheten att TCDD kan bildas obefintlig eller i varje fall mycket mindre. Emellertid kan i stället vissa andra mindre toxiska

dioxiner ibland förekomma i dessa preparat.

Epidemiologiska undersökningar1) utförda av Lennart Hardell och medarbetare har indikerat en viss överrisk för mjukdelssarcom hos personer som i sitt arbete varit exponerade för fenoxisyror. Även beträffande malignt lymfom har liknande förhållanden påvisats. Undersökningarna, som utförts vid onkologiska kliniken vid Regionsjukhuset i Umeå, gav vid handen en överrisk hos skogsar— betare som använt dessa bekämpningsmedel. De statistiska beräkningarna talade för en 5 ä 6 gånger högre risk att drabbas av mjukdelssarcom om vederbörande varit exponerad för fenoxisyror och klorfenoler. Det bör framhållas att det

här gäller en ökning av den relativa risken för en sällsynt cancerform.

En likartad undersökningharsedermera utförts beträffande tumörsjukdomar registrerade vid onkologiska kliniken i Lund med syfte att om möjligt fånga upp expositioner för fenoxisyror i jordbruket. Den totala användningen av

de aktuella bekämpningsmedlen inom jordbruket överstiger vida användningen inom skogsbruket men är fördelad på många fler användare. Även denna under— sökning visade emellertid en liknande överrepresentation av fenoxisyreanvän—

dare bland patienter med mjukdelssarcom.

1)

Dessa undersökningar har refererats utförligt i bakgrundsrapporten "Riskvärdering av några kemiska bekämpningsmedel", Jordbruksdepartementet,

1982

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Den epidemiologiska undersökningsmetodiken (s k case—control-studie) har vissa nackdelar och det finns felkällor som kan påverka resultatet. De re— fererade undersökningarna är emellertid gjorda på ett sådant sätt att så—

dana felkällor i största möjliga utsträckning kunnat elimineras.

Att gradera risken att få mjukdelssarcom efter exposition för fenoxisyror är naturligtvis mycket svårt. Den angivna s k relativa risken på 5 ä 6 gånger som anges i de aktuella arbetena får närmast ses som ett mått på den statistiska säkerheten i utfallet i studien och torde inte utan vidare kunna överföras på den enskilda användaren av fenoxisyror. Även om den ökade risken kan framräknas statistiskt måste ihågkommas att bland patien— terna med mjukdelssarcom (totalt ca 100 nya fall om året i hela landet)

saknar huvudparten exposition för fenoxisyror.

Expositionsstudier

Analyser av expositionsförhållanden vid yrkesmässig hantering saknas i stor utsträckning. Det finns emellertid skäl att misstänka att expositionen varit betydligt högre förr på grund av sämre utrustning, användning av pulverfor—

muleringar och dålig respekt för fenoxisyror och även andra medel.

Relativt få svenska undersökningar är utförda där expositionsdata finns redo— visade på människa. De mätningar som genomförts härrör främst från 1970—talet. I samband med det s k bekämpningsmedelsprojektet som genomfördes i arbetar— skyddsstyrelsens regi under sprutsäsongen 1972 studerades hanteringen av

bl a fenoxisyror inom jordbruket varvid begränsade expositionsmätningar ut— fördes. Vid traktorbesprutning av åker var expositionen via inandningsluften mindre än 0,1 mg/m3. Mätningar utförda i Lantbrukshälsans regi visade på halter av fenoxisyror på i genomsnitt 0,01—0,02 mg/m3. Svenska hygieniska gränsvärden för fenoxisyror saknas. American Conference of Governmental Industrial Hygienists (ACGIH) har rekommenderat ett hygieniskt gränsvärde på 10 mg/m3.

I syfte att närmare kartlägga expositionsförhållandena vid användandet av fenoxisyror i lantbruket gjordes under våren 1979 en studie på 21 lant— brukare i Skåne och Uppland. Studien kompletterades våren 1980 med en lik— nande undersökning av 12 lantbrukare i Enköpingstrakten. En enkätstudie be— träffande hanteringsrutiner m m har utförts hos drygt hSO lantbrukare, vilka regelbundet använder bekämpningsmedel. Undersökningarna har skett som ett samarbete mellan Lantbrukshälsan, Yrkesmedicinska kliniken vid Akademiska

128. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

sjukhuset i Uppsala och statens lantbrukskemiska laboratorium. Expositionen har studerats genom iakttagande av arbetssätt och uppsamling av luftprov i inandningszonen samt genom att följa utsöndringen i urinen av respektive substanser. I den första studien, vilken presenterades i början av 1980, visade det sig att halterna i inandningsluften var cirka 10 gånger lägre än vad som rapporterats vid skogsbesprutning. Urinkoncentrationerna av fenoxi— syror var mycket låg hos de flesta lantbrukare som undersöktes, medan hos flera av de anställda vid maskinstationer, med betydligt längre spruttider, avsevärda halter av fenoxisyror i urinen kunde uppmätas. Det förelåg ingen korrelation mellan halterna i luft och urin, vilket talar för att absorption genom huden kan spela större roll än inandningen när det gäller kroppens upptag av fenoxisyror. I en del fall noterades kvardröjande höga nivåer och i några fall stigande nivåer i urinen flera timmar efter det att spridning— en av bekämpningsmedel upphört. Detta förhållande kan tala för dold exposi— tion även vid sidan av den egentliga spruttiden, men möjligheten att fenoxi— syrorna metaboliseras och utsöndras långsammare än man räknat med måste också beaktas. Uppläggningen av försöket medgav inte att avklingningstiden

efter avslutad sprutning närmare kunde studeras.

I den fortsatta expositionsundersökningen under 1980 följdes urinhalterna upp till 3 dygn efter avslutad sprutning. Denna undersökning gav bl a en klarare bild av kroppens sätt att utsöndra fenoxisyror. Det visar sig att halveringstiden i urinen varierar från 12—h8 timmar och att utsöndringen möjligen har ett 2—fasigt förlopp. Från en hög initial koncentration får man i regel ett mycket snabbt koncentrationsfall över ett dygn, varefter utsöndringen planar av. I denna senare undersökning har endast lantbrukare som sprutar för egen räkning studerats. Liksom i den tidigare undersökningen noteras genomgående mycket låga lufthalter av de aktuella substanserna. Även urinhalterna har varit låga. I ett fall användes MCPA—koncentrat i pulver— form vid beredningen, vilket gav hög lufthalt och en snabb stegring av urin— koncentrationen timmarna närmast efter beredningen.

De aktuella expositionsundersökningarna tyder på att även utan att särskilda skyddsåtgärder iakttagits blir den mängd fenoxisyra som den enskilde lant— brukaren får i sig mycket liten, i många fall knappt mätbar ens med den mycket känsliga metodik som stått till buds. Lantbrukare som sprutat under längre tid och anställda vid maskinstationer får högre halter i sig som re— sultat av den längre expositionen. Undersökningen visar att lufthalterna och urinhalterna korresponderar dåligt, vilket talar för att andra resorptions— mekanismer än via andningsvägarna (t ex genom huden) spelar större roll. I

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 129

en del fall tyder också mätningarna av urinkoncentrationerna på att prepa— raten utsöndras långsammare än man räknat med. Enligt nyligen avslutade undersökningar1) är detta en följd av att en fortsatt resorption från huden in i blodet förekommer även efter det att besprutningen upphört. Detta för—

hållande kommer att bli föremål för ytterligare studier.

Uppenbara resultat av expositionsundersökningar och intervjuer är att det finns goda möjligheter att med relativt enkla medel (engångshandskar och engångsförkläden mot stänk vid tillblandning av preparat, engångshandskar vid rengöring och annan hantering av snrutmunstycken etc, ev engångsover— allerl minimera expositionen vid hantering av fenoxisyror. Lantbrukshälsan AB planerar att i detalj studera hudkontaminationen vid besprutning samt att i ett modellförsök med olika typer av skyddsutrustning finna optimala

vägar att minimera upptaget.

En utförd intervjuundersökning av 200 lantbrukare som regelbundet använder bekämpningsmedel kommer att ge bättre möjligheter att bedöma de faktiska

förhållandena beträffande arbetsrutiner och utrustning m m.

Inom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har medlemmar motionerat angående hälso— kontroll av personer som regelbundet använder bekämpningsmedel och i Lantar— betarförbundets avtal för anställda finns en klausul som berättigar till år— lig hälsokontroll av sprutförare. Lantbrukshälsan har med anledning av detta förordat att de personer som regelbundet använder bekämpningsmedel i arbetet skall betraktas som en riskgrupp, vilket motiverar regelbunden hälsounder— sökning. Det är inte självklart vilka undersökningsmoment och laboratorie- prover som skall ingå i en sådan kontroll, men ett visst program har före— slagits och en kontinuerlig utvärdering av vunna erfarenheter kOmmer att ske. Genom en successiv utbyggnad av verksamheten räknar Lantbrukshälsan med att så småningom få en uppfattning av hälsotillståndet hos dem som använder be—

kämpningsmedel i lantbruket.

Beträffande de övriga ogräsmedel som används i Sverige föreligger ett begrän- sat underlag för en riskbedömning från arbetsmiljösynpunkt. Sålunda saknas ofta försöksdata avseende långtidseffekter liksom uppgifter angående exposi—

1)Åkerblom M, Kolmodin—Hedman B och Höglund S, Studies of occupational ex— posure to phenoxy acid herbicides, Proceedings from the International Congress of Pesticide Chemistry (IUPAC), Kyoto, Japan, 29 Aug — h Sep, 1982

130. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

tionsförhållanden vid en adekvat hantering. Det kan dock konstateras att vissa av substanserna har hudirriterande egenskaper. Bland de aktuella pre— paraten ingår till övervägande delen bekämpningsmedel av faroklass 2 och 3.

Fungicider

I Sverige används fungicider inom jordbruket främst för betning av utsäde samt för bekämpning av bladmögel på potatis. Inom trädgårdsnäringen används fungicider mot en rad olika sjukdomar. Medan man i jordbruket endast an— vänder ett fåtal preparattyper utnyttjas inom trädgårdsnäringen ett betydligt

större antal verksamma substanser.

Fungiciderna anses vara relativt oproblematiska vad gäller akut giftighet. Även för fungiciderna kan dock noteras att risk för hudirritation och hud— allergi föreligger för ett flertal använda substanser. Sålunda finns viss risk för dessa effekter vid ovarsam hantering av t ex captafol, maneb, manco— zeb och zineb. Även i fråga om fungiciderna saknas i många fall dokumentation om långtidseffekter. En nyligen genomförd utvärdering rörande långtidseffek—

ter av benomyl och captan har dock visat att dessa bl a är tumörframkallande

i djurförsök.

Endast ett fåtal expositionsmätningar har utförts i samband med yrkesmässig hantering av fungicider i jordbruk och trädgårdsnäring. I samband med genom— förandet av det tidigare nämnda bekämpningsmedelsprojektet under sprutsäsong— en 1972 gjordes vissa mätningar vid hantering av maneb— och captanpreparat. Vid manebbesprutning i potatisgröda påvisades en genomsnittshalt i luft av 0,6 mg/m3 under det att captanbesprutning i fruktodlingar gav halter

på i genomsnitt 0,5 mg/m3. Hygieniska gränsvärden för såväl maneb som captan saknas i Sverige under det att det amerikanska hygieniska gränsvärdet (ACGIH) för captan är 5 mg/m3. Hygieniskt gränsvärde för maneb saknas i USA. I brist på expositionsdata är det därför svårt att från arbetsmiljösynpunkt göra en utvärdering av risker i samband med hantering av svampmedel i jordbruk och trädgårdsnäring.

Insekticider

Användningen av insekticider i jordbruk och trädgårdsnäring innebär hantering av preparat vars potentiella risker för människa vad avser akuta effekter, bedöms vara större än i fråga om svampmedel eller ogräsmedel. Insektsbekämp— ningsmedlen består huvudsakligen av organiska fosforföreningar och karba- mater samt i något fall klorerade kolväten. Såväl organiska fosforföreningar

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 131

som karbamater verkar som blockerare av nervfunktionen hos såväl insekter

som människor.

Medel i faroklass 1 får användas endast av personer som genomgått särskild

utbildning. Vidare finns krav på utförlig varningsmärkning och rigorösa han— teringsföreskrifter. Sammantaget torde detta bidra till att påtalade problem i samband med hantering av insekticider från arbetsmiljösynpunkt inte är sär— skilt vanliga.

Expositionsdata föreligger från endast ett fåtal undersökningar (bekämpnings— medelsprojektet 1972) i samband med sprutning av insekticider i jordbruket. Som exempel på tillgänglig information kan nämnas att spridning av fenitro- tion i vårraps gav halter i inandningsluften på drygt 0,2 mg/m3. Spridning av metoxyklor mot skadeinsekter i sockerbetor gav halter på 0,06 mg/m3. Det gäl— lande amerikanska hygieniska gränsvärdet (ACGIH) för metoxyklor år 10 mg/m3. Något amerikanskt hygieniskt gränsvärde för fenitrotion finns inte.

I samband med hantering av betningsmedel och betat utsäde har mätningar ut— förts under 1975 och 1976. Dessa undersökningar gav analysresultat som klart översteg gällande amerikanska hygieniska gränsvärde (ACGIH) för lindan,

0,5 mg/mj. Halterna var i allmänhet i storleksordningen 1—5 mg/må. Skärpta varnings— och hanteringsföreskrifter för såväl betningsmedel som betat utsäde i kombination med en pågående teknikutveckling har emellertid

bidragit till en förbättring av arbetsmiljön vad avser betning av utsäde och olika växtfröer.

Hudabsorptionen för många av de insektsmedel som används yrkesmässigt i jordbruk och trädgårdsnäring anges vara betydande. Emellertid är även här bristerna i uppgifter rörande hantering och exposition påtaglig, vilket med—

för att en bedömning av riskerna är svår att utföra.

Acaricider

Kemisk bekämpning av kvalster (främst spinnkvalster) förekommer så gott som uteslutande inom trädgårdsnäringen och då främst i fruktodlingar och vid växthusodling. De använda ämnena är kemiskt närbesläktade med de klorerade kolvätena eller de numera förbjudna dinosebpreparaten. De är samtliga kon— taktverkande, vilket medför att upprepade behandlingar många gånger är nöd— vändiga. Risksituationen är på grund av avsaknad av expositionsdata svårbe— dömd. Ämnenas kemiska struktur gör dock att de ej kan negligeras från arbets—

1132 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11 miljösynpunkt.

Nematicider

Användningen av kemiska medel mot nematoder är begränsad framför allt till jorddesinfektionsmedel av typ dazomet, metylbromid samt systemiskt verkan— de nematicider, t ex aldicarb. Medlens användning är i huvudsak begränsad

till växthuskulturer inom trädgårdsnäringen. Medlen har hög akut giftighet.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 133 7.2 Naturmiljön

7.2.1 Effekter på markens organismer Inledning

Marken karakteriseras ofta genom att man anger dess kemiska och fysikaliska egenskaper — pH, lerhalt, myllhalt osv. Lika viktigt är emellertid att känna till dess biologiska egenskaper. Av erfarenhet vet man att det kvantitativa och kvalitativa utbytet av odling av olika grödor är i hög grad beroende av de biologiska processer som äger rum i marken. Både nedbrytnings— och syntes— processer bidrar till att utforma och utveckla den kemiska—fysikaliska mark— miljö där rötterna skall hämta den näring som är nödvändig för växternas upp— byggnad. Marklevande organismer — mikroorganismer och markdjur — utgör de

aktiva komponenterna i dessa processer.

Det är också bekant att bekämpningsmedlen kan inverka på markorganismerna. Vid en bekämpningsåtgärd kommer större delen av preparatet, antingen direkt vid appliceringen eller senare när bekämpningsobjektet dör, att hamna i jor- den. Eftersom det är fråga om biologiskt verksamma bekämpningsmedel har de

mer eller mindre starka toxiska verkningar. De flesta medlen har numera ett

förhållandevis smalt verkningsområde. Likafullt förekommer effekter som man inte önskat eller inte räknat med. Eftersom denna inverkan i många fall är långsiktig, medför den att förskjutningar kan uppstå mellan populationers storlek och mellan artsammansättningen inom populationer samt att mikroorga-

nismernas funktion förändras.

Vid användning av bekämpningsmedel är det nödvändigt att kunna förutsäga deras persistens, dvs hur länge de kvardröjer i marken. Detta måste man känna till vid planläggning av bekämpningen för att kunna uppnå avsedd och optimal effekt av medlet, men också för att undvika skador på kommande grödor eller

i miljön i övrigt.

Nedbrytning av bekämpningsmedel i och på marken sker dels genom fotokemiska och kemiska reaktioner, dels genom biologiska reaktioner. I de senare är det i huvudsak markens mikroflora som är aktiv och svarar för huvudparten av ned-

brytningen.

Mellan bekämpningsmedel och markens mikroorganismer äger alltså ett intimt samspel rum. Mikroorganismerna spelar den viktigaste rollen vid nedbrytning

av bekämpningsmedel, men dessa påverkar i sin tur även mikroorganismerna och

134. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

därmed de biologiska processer som utgör grundförutsättningen för skogs—

och åkermarkens funktion som växtplats för skogs respektive jordbruksgrödor.

Markorganismerna och deras funktion i markekosystemet

Årligen tillförs marken stora kvantiteter avfall i form av ved, halm, rötter, blad och döda djur. Alla dessa växt och djurrester omsättes av markens levande organismer. Kvar blir ett material, i vilket man inte längre kan känna igen någon struktur humusen. När mikroorganismer bryter ned komplexa organiska föreningar till enkla ämnen, tillgodogör de sig inte bara energi och näring utan de levererar också näringsämnen i sådan form att de kan assimileras av den växande grödan. Det kvantita— tiva och kvalitativa utbytet av odling av högre växter är i mycket stor utsträckning beroende av den recirkulering av näringsämnen, som markens

talrika mikroorganismer åstadkommer.

Ett stort antal biologiska processer äger rum i marken. Nedan ges en kort sammanställning och indelning i grupper av några av de viktigare processerna. Inom parentes anges om det är markdjur eller mikroorganis—

mer som är de aktiva i processen.

* Utformning av växtplatsen

Stabilisering av markaggregat (markdjur och mikroorganismer) Luckring och genomluftningar av marken (markdjur) Humusbildning (mikroorganismer)

* Frigörande av för växterna oåtkomliga näringsämnen

Nedbrytning av dött organiskt material (markdjur och mikroorganismer) Frigörande av näringsämnen från mineraler. Bildade organiska syror löser ut fosfater (P) och silikater (K, Ca, Mg, Zn) (mikroorganismer)

Samtidigt konkurrerar mikroorganismerna med växterna om tillgängliga näringsämnen (t ex konkurrens om kväve med höstsådd gröda efter halmnedplöjning). Å andra sidan kan de näringsämnen som är bundna

i mikroorganismerna genom markdjurens betning på bakterier och marksvamp läcka ut i växttillgänglig form. Markdjurens aktivitet är temperaturberoende på samma sätt som växternas. Härigenom frigöres näringen endast då växterna kan ta upp den och riskerna för för—

luster genom urlakning är små.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

* Transformering av oorganiska ämnen (mikroorganismer) N — nitrifikation, denitrifikation S — svaveloxidation, sulfatreduktion

Fe — järnoxidation

* Produktion av tillväxtreglerande substanser (mikroorganismer) Stimulerande, t ex tillväxtregulatorer

Inhiberande, t ex kortkedjiga fettsyror

* Nedbrytning av fytotoxiska substanser (mikroorganismer)

I marken bildade Tillförda, t ex bekämpningsmedel

* Symbiotiska associationer (mikroorganismer)

Rhizobium—leguminoser. N—fixering Mykorrhiza. Näringsupptagning * Parasitära associationer

En del av markdjuren är växtskadegörare (t ex nematoder) Många mikroroganismer kan invader växternas rötter och växa in i

deras vävnader som parasiter (t ex rotdödare)

Mikroorganismerna

Ett gram äkerjord kan rymma flera miljarder bakterier och hundratals meter svamphyfer. I skogsmark dominerar ofta svamparna och den totala längden av deras hyfer uppgår till några 1 OOO-tals meter per gram jord. Mikroorganis—

mernas totala vikt per ha ned till 15 cm djup kan uppgå till flera ton.

Mikroorganismflorans sammansättning och funktion bestäms i stor utsträckning av den tillförda organiska näringskällans natur. Majoriteten av bakterier och svampar är heterotrofa, dvs de är beroende av tillgång till en organisk före— ning som energi— och kolkälla. Inverkan på mikroorganismfloran ger även kli— matfaktorer (temperatur, ljus), markfaktorer (vattenhalt, gasmiljö, pH) och

odlingsätgärder (jordbearbetning, gödsling, växtslag, bekämpningsmedel).

I marken förekommer ömsesidig påverkan mellan olika mikroorganismer och mellan mikroorganismer och högre växter eller djur. Såväl stimulerande som antagonistiska interaktioner är vanligt förekommande. Särskilt intensivt är samspelet på och omkring rötter, där rotexudat och avstötta rotfragment ger näring åt en rikformig mikroflora, vilken i sin tur avger olika substanser som verkar tillväxtreglerande på växterna. Denna s k rhizosfärmikroorganism-

flora är mer eller mindre specifik för olika arter och sorter av växter.

136. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

I marken fungerar mikroorganismerna i ett system som utbildas under samverkan mellan abiotiska och biotiska faktorer. Balanser i systemet kan störas genom jordbearbetning, tillförsel av organisk gödsel eller handelsgödsel, bekämp—

ningsmedelsanvändning, skörd etc

I marken finns alltid ett stort antal mikroorganismer i vilofas, vilka är redo att attackera nya substrat, som tillföres jorden. Tillskott av substrat medför därför en stimulans av mikroorganismernas aktivitet, men arten av substrat avgör graden; riktningen och bredden i denna stimulans. Som tidigare nämnts är mikroorganismerna för sin aktivitet även beroende av klimatoch markfaktorer samt olika odlingsåtgärder. Till följd av

detta selektionstryck kan diversiteten i antalet olika arter av mikroorga— nismfloran ändras utan att totalantalet mikroorganismer behöver ändras. Hög diversitet anses i regel som en försäkran om en god allmän funktion hos mikroorganismfloran. Hur en reducerad diversitet och därmed funktions— kapacitet återverkar på markens produktivitet är ej närmare klarlagt.

Det är däremot känt att artförskjutningar kan ge upphov till ökad tillväxt och att höjd frekvens av växtpatogena mikroorganismer ger stigande

sjukdomsangrepp på grödan som följd.

Som ovan omnämnts fungerar mikroorganismerna i marken som nedbrytare av komplicerade organiska molekyler och binder därvid i sin cellsubstans en stor del av det organiska material, som tillförs marken. När mikroorga— nismerna dör frigörs stegvis näringsämnen, t ex kväve, fosfor och svavel— föreningar, vilka åter blir tillgängliga för de högre växterna. Kolet omvandlas till koldioxid och från markens mikroorganismer går en ständig

ström av koldioxid tillbaka till atmosfären.

Cellulosans, ligninets och andra kolföreningars mikrobiella nedbrytning

i marken utgör viktiga delar av kolets kretslopp i naturen. Man talar också om andra ämnens kretslopp, exempelvis kvävets och svavlets. Även här spelar mikroorganismerna en avgörande roll. I dessa processer ingår många specifika delprocesser, av vilka flera endast kan förmedlas av specialister bland mikroorganismerna. Man kan som exempel nämna nitrifika— tionsbakterierna, de kvävefixerande bakterierna och de svaveloxiderande

bakterierna.

De bakterier som kan binda luftens fria kväve har en mycket viktig funktion i naturliga marker och i de odlade markerna i världen där tillgången på handelsgödsel är begränsad. Däremot utnyttjas deras kapa—

citet inte i någon större utsträckning i jordbruk där tillgången på handelsgödsel är god.

De kvävefixerande bakterierna tryggar sin energiförsörjning på olika

sätt. Vissa får den genom att leva i symbios med högre växter. Det bäst kända exemplet härpå är symbiosen mellan Rhizobium och baljväxter. De

i marken fritt levande kvävefixerarna, t ex Azobacter och Clostridium,

är helt beroende av tillgången på lämpligt energisubstrat i marken. Blågröna alger utgör en tredje grupp med förmåga att assimilera luftkväve. De utnyttjar ljus som energikälla och koldioxid som kolsubstrat. För svenskt jordbruk är den symbiotiska kvävefixeringen av störst betydelse.

I länder med risodling utnyttjas blågröna alger för kväveförsörjningen. Alla tre grupperna av kvävebindande organismer har betydelse för kväveför—

sörjningen i naturmarker.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 137 Utöver den ovan omtalade symbiosen mellan Rhizobium och baljväxter, förekommer även ett annat viktigt symbiossystem, nämligen den s k mykorr— hizan. Här är det en svamp, som samarbetar med en högre växt och det gäller i detta fall inte fixering av kväve utan i stället att underlätta ! växtens upptagning av fosfor och andra mineralämnen ur marken. Svampen får kol och energi från värdväxten. Hos våra skogsträd är mykorrhizabild— ning en normal och nödvändig företeelse. Den förekommer även hos många

av de i lantbruket odlade växterna, men vilken roll den spelar för dessa är ännu outrett. Mykorrhizabildningen, liksom även symbiotisk kvävefixe— ring, är en mycket specifik reaktion mellan växt och mikroorganism.

Endast vissa arter kan ingå samarbete med vissa typer av svampar respek—

tive bakterier.

Det är emellertid inte alltid mikroorganismer och högre växter samverkar. Många bakterier, svampar och virus kan genom att infektera olika växter förorsaka försämrad tillväxt eller död hos dessa. Årligen förorsakas jordbruket stora ekonomiska förluster genom angrepp av olika växtpato-

gena mikroorganismer.

Tidigare har omtalats mikroorganismernas aktivitet vid nedbrytning av dött organiskt material för att möjliggöra recirkulation av dess oorga— niska komponenter. Mindre beaktade är kanske deras syntesverksamhet, dels uppbyggnad av artegna makromolekyler, dels syntes av nya och ofta mycket komplicerade organiska strukturer, som bl a ingår i humusen. Dessa tillförs marken dels i organiska strukturer, dels när organismerna dör. Genom sin nedbrytnings och syntesaktivitet bidrar mikroorganismerna i väsentlig grad till att utforma och utveckla den markmiljö, där väx—

terna och de själva lever. Genom humusbildning och genom inverkan på

138. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

jordens fysikaliSka struktur (stabilisering av markaggregat) kan marko— organismerna starkt påverka förutsättningarna för de högre växternas

utveckling.

En karaktäristisk egenskap för levande organismer är, att de innehåller enzymer. Eftersom all mark innehåller levande organismer, kommer vid mätning av enzymaktivitet i en jord en stor del av den mätta aktiviteten

att ha sitt ursprung från denna levande organismmassa.

Många mikroorganismer frigör extracellulära enzymer, främst hydrolaser, t ex proteas och cellulas, vilka hydrolyserar makromolekyler, varefter organismen metaboliskt kan utnyttja nedbrytningsprodukterna. Även nor— malt cellbundna s k intracellulära enzym förekommer fria i marken. Dessa härstammar från döda och autolyserade mikroorganismer, djur eller växt—

delar.

De fria markenzymernas betydelse vid sidan av den mikrobiologiska akti— viteten vid omsättning av organisk substans och humusbildning är frågor varom forskningen ännu inte givit entydiga svar. Enzymmetoder för mark— biologiska studier har emellertid under de senaste årtiondena rönt stort intresse och kan kanske i en framtid bli värdefulla instrument för

bedömning av en marks lämplighet som ståndort för högre växter.

Markdjuren

Ungefär 90 procent av energiflödet i markens nedbrytningskedjor åstad— koms av mikroorganismerna, medan markfaunan bidrar med resten. Markdju— ren har dock betydligt större betydelse för omsättningen i marken än dessa siffror antyder. Den mikrobiella nedbrytningen av organiskt mate— rial är under de flesta förhållanden beroende av ett samspel med markens djur. I samspelet mellan mikroorganismer och djur kan man särskilja

två system, där bakterier och deras konsumenter utgör ett dynamiskt system som snabbt kan tillvarata en ökad näringstillgång, för att där— efter lika snabbt återgå till sin tidigare nivå. Svampmycel och dess konsumenter utgör det andra systemet, vilket inte alls förändras med

samma snabbhet, utan har en långsam och trög dynamik.

De större markdjuren, dvs daggmaskar samt i vissa marker tusenfotingar, skalbaggar och gråsuggor, blandar och omfördelar markens olika komponen— ter. Daggmaskarna blandar växtmaterial och mineraljord. Somliga arter

drar ner exempelvis fallna löv i sina gångar. Vissa undersökningar har

SOU 1983:11. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

visat att övervintrande skadesvampsporer kan oskadliggöras genom denna verksamhet. Den fragmentering, som daggmaskarna utför leder till en ökad angreppsyta för mikroorganismerna och en ökad mikrobiell aktivitet. Maskarnas gångsystem ger en ökning av genomluftning och vattentransport, samt en uppluckring av marken. Vid passagen genom maskens tarm ökar vanligen bakterieantal och aggregatstabilitet i jorden. En ökning av det växttillgängliga mineralinnehället har också experimentellt påvisats. Inplantering av daggmask har visat sig ge en fördubbling av antalet finrötter ((0,5 mm) hos fruktträd. Man har också uppmätt en tioprocentig

minskning av veteskörden i provytor, där daggmaskarna hade utestängts.

De mindre markdjuren, dit smäringmaskar, skalbaggar, flug och mygglar— ver, hoppstjärtar, kvalster, nematoder och urdjur kan räknas, har också en stor betydelse för nedbrytningen av det organiska materialet. Denna betydelse är svår att kvantifiera, eftersom det är mycket svårt att separera djurens inverkan på nedbrytningen från mikroorganismerna. Ett antal försök har dock visat att småringmaskar, hoppstjärtar och kvalster finfördelar växtmaterialet genom sin aktivitet. I finmaskiga nätpåsar, som hindrade tillträde för dessa djur, kunde mikroorganismerna knappast alls angripa växtmaterialet. Mikroorganismerna har i sin tur stor bety— delse för markdjuren, dels som föda, dels som cellulosaspjälkande symbion— ter i tarmen hos många markdjur. Djuren drar även nytta av mikroorganis— mernas syntes av exempelvis aminosyror i marken, efter att själva ha accelererat deras aktivitet genom fragmentering och egen enzymatisk aktivitet.

På senare tid har markfaunans reglerande inverkan på mikroorganismerna kommit att diskuteras. Det är väl känt att en stor del av markens nä— ringsämnen kan bindas i mikroorganismer. Genom markfaunans betning på bakterier och marksvamp läcker näringsämnen ut i växttillgänglig form. Modellförsök med tallplantor i jord med nematoder respektive helt utan djur, har visat på en ökad mineralisering och en bättre tillväxt av

plantorna i de kärl som innehöll nematoder.

En annan gynnsam faktor är att markdjurens aktivitet är temperaturberoen— de på samma sätt som växternas. Därigenom frigörs växtnäringsämnen endast då växterna förmår ta emot dem, så att riskerna för urlakning och

förluster till atmosfären är små.

140. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

De olika markdjurens skilda funktioner avspeglar sig bland annat i deras reproduktionspotential. Grupper med hög reproduktionspotential kan snabbt svara på förändringar i miljön, exempelvis gödsling eller plöj—

ning.

Generationstiden har ett stort inflytande på reproduktionspotentialen. Djur med kort generationstid har vanligen också en hög reproduktionspo— tential. Som exempel kan nämnas att urdjur kan ha en generationstid på något dygn, nematoder från ett par veckor till ett par månader, medan kvalster och hoppstjärtar i allmänhet har en generationstid på minst ett halvt år. De flesta daggmaskar kräver minst ett år för att uppnå köns—

mognad, medan småringmaskarnas generationstid vanligen är något kortare.

Sammanfattningsvis kan sägas att de olika komponenterna i markfaunan genom de ovan antydda mekanismerna sannolikt har en utjämnande funktion

på tillgängligheten av växtnäringsämnen.

MikrobieZZ nedbrytning av bekämpningsmedel

För att kunna förutsäga hur länge ett bekämpningsmedel kvardröjer i marken efter en bekämpningsåtgärd, antingen för att uppnå avsedd effekt eller såsom en miljörisk, är det nödvändigt att ingående känna till

nedbrytningsmekanismen för substansen.

Nedbrytningen av bekämpningsmedel kan ske dels via fotokemiska och

kemiska reaktioner, dels via biologiska reaktioner styrda av enzymer.

Solljus består av strålning av flera olika slag, bland annat ultravio— lett strålning s k UV—ljus. Fotokemisk nedbrytning sker under inverkan av UVljus, som har energi tillräckligt för att bryta många av de kemiska bindningar som förekommer i bekämpningsmedelsmolekyler. Eftersom UV—ljus inte kan tränga ned i marken har denna typ av nedbrytning betydelse endast då strålningen direkt träffar molekylerna, dvs på markytan, på

bladytor och i atmosfären.

Ett stort antal olika bekämpningsmedel (klorerade kolväten, fenoxisyror, triaziner och fenylureaherbicider) kan delvis nedbrytas genom fotoke— miska reaktioner. Nedbrytningen är inte fullständig utan leder i regel till nedbrytningsprodukter av samma slag som de, som kan utgöra mellan—

led i andra typer av nedbrytning.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

I marken kan rent kemiska reaktioner leda till omvandlingar av bekämp— ningsmedelsmolekyler. Reaktionerna sker i regel i markens vattenfas och är starkt pH—påverkade. De kan i vissa fall påskyndas genom att bekämp— ningsmedlet adsorberas till lera, vilket har visats för triaziner och

organiska fosforinsekticider.

Kemisk nedbrytning leder, liksom den tidigare omtalade fotokemiska nedbrytningen, inte heller till en fullständig nedbrytning. De produkter som bildas kan fortfarande ha verkan som bekämpningsmedel, vilket visats

för delvis nedbrutna fosforinsekticider.

Biologisk nedbrytning av bekämpningsmedel i marken sker dels medelst cellbundna enzymer, markdjur och markmikroorganismer, dels med ej cell— bundna enzymer. De senare utsöndras från levande mikroorganismer och växtrötter eller frigörs från döda mikroorganismer, markdjur och växt—

rötter.

Mikroorganismerna spelar en avgörande roll, när det gäller nedbrytning av bekämpningsmedel i marken. Deras inverkan är inte begränsad enbart till direkt omsättning av substanserna utan de kan även påverka nedbryt— ningen på andra sätt, exempelvis genom att bilda substanser, som sedan

kan reagera med bekämpningsmedel.

Mikroorganismernas roll vid nedbgytningen

Det har visats i många undersökningar att mikroorganismerna spelar en avgörande roll när det gäller nedbrytning av bekämpningsmedel i marken. Som framgår nedan är mikroorganismernas betydelse inte begränsad enbart till direkt omsättning av substanserna utan de kan påverka nedbrytningen även på andra sätt:

I Nedbrytning till mindre molekyler a) Enzymatiska reaktioner

- Direkt nedbrytning av bekämpningsmedel via mikrobiell metabolism i vilken substansen utnyttjas som energikälla för organismens tillväxt varvid adaptionsfenomen kan förekomma

142. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

— Slumpvis omvandling av bekämpningsmedel med hjälp av mikroorga—

nismer via perifera metaboliska processer (cometabolism)

— Slumpvis omvandling av bekämpningsmedel med hjälp av extracellu lära enzymer (utsöndrade från levande organismer eller frigjorda

från döda organismer)

b) Icke enzymatiska reaktioner

- Inverkan på nedbrytningsprocesser för bekämpningsmedel genom pH— förändring - Produktion av substanser som kan ingå i rent kemiska reaktioner

med bekämpningsmedel

II Bildning av nya substanser i vilka bekämpningsmedel eller metaboliter

av bekämpningsmedel ingår.

I det följande ges en beskrivning av mekanismerna bakom nedbrytningspro—

cesserna.

Metabolisk nedbrytning till följd av en mikrobiell aktivitet kräver tillgång till lämplig energikälla. För att organismerna skall kunna utnyttja energin i ett visst substrat, krävs att de skall kunna synteti— sera de speciella enzym som behövs för att katalysera nedbrytningen av substratet. För att detta skall vara möjligt måste de alltså bära med sig den genetiska information som styr syntes av just dessa enzym. Möjligheten att vissa organismer förvärvar den nödvändiga informationen genom mutation har diskuterats. Emellertid anses detta mindre troligt

men kan dock inte helt uteslutas.

Syntes av behövliga enzym induceras i substratet. Vissa bekämpningsmedel kan, i speciella mikroorganismer, inducera bildning av enzymer som katalyserar nedbrytning av bekämpningsmedelsmolekylen. Exempel på sådana substanser som i laboratorieförsök visats fungera som inducerare är 2,h— D, MCPA, diklorprop, DNOC, diklorpropionsyra, kloridazon, TCA, endotal, profam och klorprofam. För alla dessa substanser finns inte fältförsök som verifierar att de fungerar på detta sätt vid normal användning i normala doser. Det har emellertid klart visats att 2,ÄD, MCPA och TCA gör det. DNOC och kloridazon ger inte denna effekt vid normala doser men

kan göra det i doser ca tio gånger den normala.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 143

I regel induceras nödvändiga enzymer för nedbrytning av samtliga mel— lansteg i nedbrytningsprocessen, som då leder till bildning av kol— dioxid, vatten, kloridjoner etc. Nedbrytningen inleds med en pe— riod då endast en mindre del av bekämpningsmedlet omvandlas. Under denna period inducerar bekämpningsmedlet bildning av speciella enzymer i nå— gon eller några mikroorganismer. Dessa enzymer katalyserar sedan ned—

brytningen av herbiciden.

Metabolisk nedbrytning av en herbicid innebär alltså en anpassning, adaptation, av en eller några mikroorganismer till att utnyttja ener— gin i substansen för sin egen tillväxt. Detta medför att när anpass— ningen (vanligen kallad lag—period) väl är klar ökar antalet aktiva mikroorganismer och därmed ökar också hastigheten i försvinnandet av

bekämpningsmedlet.

Då ett bekämpningsmedel bryts ned via mikrobiell metabolism ser man

ofta att den ovan omtalade adaptationen kan kvarstå en längre tid. I praktken innebär detta att om exempelvis ett fält behandlas med MCPA får vi i det fältet en adaptation till MCPA hos vissa mikroorganismarter. Om behandlingen upprepas påföljande år kommer MCPA då att få något kortare persistens än första gången fältet behandlades. Detta beror på att anpassningstiden, lag—perioden, då är kortare. För MCPA och andra bladapplicerade bekämpningsmedel är förekomsten av detta fenomen en fördel. När de når marken vill man att de skall brytas ned snarast möjligt. För markapplicerade herbicider (exempelvis TCA) kan det vid upprepad behandling vara en nackdel, eftersom verkningstiden för her—

biciden då blir kortare, vilket kan leda till försämrad ogräseffekt.

Det är naturligtvis av intresse att veta hur länge adaptationen kvar— står. Om det enbart vore en fråga om inducering av specifika enzym, borde den försvinna då organismerna får tillgång till andra energisub— strat. Detta kan visas i laboratorieförsök. Emellertid kan man i fält påvisa en under lång tid kvarstående adaptation. Under vissa förhållan— den kan den för MCPA påvisas många år efter appliceringen av bekämp—

ningsmedlet. För TCA tycks den inte vara fullt så långvarig.

En förklaring till den i fält under lång tid kvarstående adaptationen är, att mikroorganismerna där hela tiden lever under svältförhållanden

på grund av brist på tillförsel av substrat. Detta innebär att det stora

144 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11 .

flertalet av dem befinner sig i vila och induktion av nya enzymer sker inte. När ny applicering av MCPA eller TCA sker kan då de redan be— fintliga adapterade mikroorganismerna omedelbart börja utnyttja herbi— ciderna. En annan förklaring är att den genetiska informationen för syntes av de nödvändiga enzymerna inte ligger i kromosomen utan i små fria bitar av DNA, s k plasmider. Plasmider kan överföras från en bak- terie till en annan genom konjugation och på så sätt sprids de egen— skaper som finns lagrade i dem. Detta sätt för spridning av olika egen— skaper mellan bakterier är mycket vanligt. (Det utgör ett stort medi— cinskt problem genom att antibiotikaresistens överförs på detta sätt.) De gener som styr nedbrytning av många kolväten ligger i bakterieplasmider och man har visat att nedbrytning av 2,h—D kan styras av plasmidburna gener. Om detta gäller även för MCPA och TCA vet man ännu inte, men om

så är fallet kan detta förklara kvardröjande adaptation i marken.

Slumpvis omvandling av bekämpningsmedel via mikrobiell cometabolism eller via fria enzymer är sannolikt det vanligaste sättet för nedbryt— ning av dem i marken. Flertalet bekämpningsmedel tycks kunna omvandlas på detta sätt. Hastigheten vid omvandlingen är beroende av vilken enzym— potential som finns i den aktuella marken, dvs hur biologiskt aktiv marken är. Eftersom mikroorganismerna inte direkt kan tillgodogöra sig energi från dessa omvandlingar, kOmmer närvaron av bekämpningsmedlet i marken inte att resultera i ökat antal av några mikroorganismer, och

därmed inte någon ökad produktion av enzymer.

Cometabalisk nedbrytning. Termen "cometabolisk nedbrytning av bekämp— ningsmedel" utgör ett samlande begrepp för mikrobiell nedbrytning av dessa substanser där organismerna, som producerar de för processen nödvändiga enzymerna, inte får något direkt utbyte av detta i form av energi. Fenomenet innefattar många olika typer av mikrobiella reaktioner vilka man idag delvis känner. Dock är kunskaperna inte lika omfattande som när det gäller metabolisk nedbrytning. Vad man ur praktisk synvinkel kan notera är emellertid att de inte tycks leda till någon form av adaptation. Upprepad användning av bekämpningsmedlet leder inte till

snabbare nedbrytning.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

I regel anses att nedbrytning endast försiggår då organismerna har tillgång till annat energisubstrat. De enzymer som syntetiserats för utnyttjandet av detta, katalyserar samtidigt omvandlingen av bekämp— ningsmedlet. Hastigheten i nedbrytningen av bekämpningsmedlet är allt— så beroende av tillgången på energisubstrat. Därför kan allmän bio— logisk aktivitet i en jord antas utgöra ett mått, om än grovt, på den—

na jords förmåga att cometaboliskt omsätta bekämpningsmedel.

Syntes av enzymer i mikroorganismer kan induceras även av andra sub- stanser än de som direkt utnyttjas som energikälla. Detta fenomen har länge varit känt, och innebär under fältförhållanden exempelvis att nedbrytning av 2,h—D och MCPB går snabbare om MCPA tidigare tillförts, att nedbrytning av MCPA, 2,h,5—T och dicamba går snabbare om 2,h—D tidigare använts och att tidigare användning av TCA eller diklorpro— pionsyra också influerar nedbrytningen av respektive substans. Man an— ser också att en del i marken naturligt förekommande substanser kan ha betydelse i detta sammanhang, genom att de i vissa mikroorganismer inducerar bildning av enzymer som kan katalysera nedbrytning av be—

kämpningsmedel.

Omsättning av bekämpningsmedel via olika cometaboliska reaktioner leder inte alltid till en fullständig nedbrytning av molekylen. Mellanproduk— ter i en nedbrytningskedja kan ackumuleras. I laboratorieförsök med renkulturer av mikroorganismer är detta lätt att påvisa, men det kan

även förekomma i fält.

Fria enzymer i marken. I några fall har enzymer isolerats från mikro— organismer och sedan visats kunna katalysera omvandling av bestämda be— kämpningsmedel. Detta förhållande leder till att man kan förvänta att de icke cellbundna enzymer som finns i marken också där har betydelse

för nedbrytning av bekämpningsmedel.

Enzymerna härstammar naturligtvis från de levande organismerna i mar— ken. Levande mikroorganismer och växtrötter utsöndrar kontinuerligt enzymer. Likaså frigöres enzymer från döda mikroorganismer, markdjur och växtrötter. Dessa frigjorda enzymer bryts ned i stor utsträckning, men alla jordar har en förmåga att binda en viss mängd enzymer och därmed skydda dem för nedbrytning. Bindningen hindrar emellertid inte enzymer— nas katalyserande egenskaper. De kan därför fortfarande vara aktiva

under lång tid.

146. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

De i marken funna enzymerna representerar en mycket stor variation i katalytiska egenskaper. Sannolikt tillräcklig för att bryta alla i bekämpningsmedel förekommande bindningar. Än så länge har man emeller— tid inte tillräckliga kunskaper på detta område för att kunna bedöma den

kvantitativa betydelsen av dessa reaktioner.

Nedbrytning av bekämpningsmedel innebär i regel att de stegvis trans— formeras till allt mindre molekyler. I många fall kan emellertid minsk— ningen i molekylstorlek avbrytas i vissa stadier och i stället sker en syntes av en ny substans, s k konjugatbildning. Exempelvis kan vissa organiska syror (ättiksyra, malonsyra) bindas till anilinrester av

fenylureaherbicider.

Vid nedbrytning av aromatiska bekämpningsmedel uppkommer strukturer där ringsystemen är substituerade med sådana reaktiva grupper som —NH2, —OH och —COOH. Dessa strukturer kan då via polymerisation, oxidations och

reduktionsreaktioner inkorporeras i humussubstanser.

Hastigheten i mikrobiell nedbrytning

Utöver själva mekanismen för mikrobiell nedbrytning av bekämpningsmedel har givetvis också de faktorer som allmänt styr mikroorganismernas tillväxt och aktivitet stor betydelse för hastigheten i nedbrytnings—

förloppet. Nedan ges en kort översikt över sådana faktorer.

Mikroorganismernas livsyttringar är temperaturberoende och deras akti—

vitet ökar i regel med stigande temperaturer upp till värden som normalt inte uppnås i marken under nordiska förhållanden. Vid låga temperaturer (OOC och därunder) förekommer mikrobiell aktivitet så länge fritt vatten

finns.

Den mikrobiella aktiviteten ökar i regel vid vattenhalter upp till 60—80 % av jordens maximala vattenhållande kapacitet. Bakterier är ofta mera

känsliga för låg vattenhalt än svampar. Mikroorganismer är känsliga för gasmiljön i marken (02, ningsmedel går som regel långsammare under anaeroba förhållanden (från—

CO2 och andra gaser). Nedbrytningen av bekämp—

varo av syre) än under aeroba (närvaro av syre). Den kan också gå olika

vägar vid aerob respektive anaerob nedbrytning.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

För de flesta mikroorganismer är pH 6—8 optimalt. Bakterier är i regel något känsligare för låga pH än svampar. pH inverkar på i vilken kemisk form bekämpningsmedel uppträder i marken, vilket i sin tur har betydelse både för adsorptionen av bekämpningsmedlet och mikroorganismernas möjlig—

het att bryta ned substansen.

God tillgång till näring i jorden gynnar mikroorganismernas aktivitet och ökar därmed rent allmänt enzympotentialen i marken. Detta gynnar cometabolisk nedbrytning av bekämpningsmedel, men har inte lika stor

betydelse för den metaboliska nedbrytningen.

Bekämpningsmedlens kemiska och fysikaliska egenskaper (kemisk struktur, löslighet, adsorbtionsbenägenhet) inverkar även på hastigheten i ned— brytningen. Den kemiska strukturen bestämmer vilka enzym som behövs för katalys av nedbrytningen. Lösligheten i vatten och adsorbtionsbenägen— heten avgör hur stora mängder bekämpningsmedel som finns tillgänglig i

markvätskan.

Markens innehåll av organiskt material inverkar gynnsamt på den mikro— biella aktiviteten. Ökande mängd organiskt material ökar emellertid adsorbtionen av bekämpningsmedel vilket gör dem mera svåråtkomliga för mikrobiell inverkan och de skyddas därigenom från nedbrytning. Ökande mängd lera ökar också adsorbtionen av bekämpningsmedel och skyddar dem

från nedbrytning.

En rad olika odlingsåtgärder inverkar direkt eller indirekt på nedbryt- ningshastigheten för använda bekämpningsmedel. Framför allt är det förutsättningarna för biologisk nedbrytning som påverkas. Rent generellt kan sägas, att de flesta åtgärder som vidtas för att bereda grödan optimala tillväxtbetingelser såsom jordbearbetning, gödsling, kalkning, bevattning, också stimulerar markens mikroorganismer och därför ger

förutsättningar för snabb nedbrytning av bekämpningsmedel.

Som odlingsåtgärd kan emellertid också räknas användningen av bekämp— ningsmedel. Eftersom bekämpningsmedel inverkar på tillväxt och aktivitet av många mikroorganismer är det naturligt att anta att de, när de före— kommer i blandningar, även påverkar hastigheten i varandras nedbrytning.

Förlängd persistens har också konstaterats för klorprofam i närvaro av

148. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

quintozen eller carbaryl, för linuron och monolinuron i närvaro av carbaryl, propoxur, paration, monuron eller TMTD, för isoproturon i närvaro av benomyl eller maneb, för diklorpropionsyra i närvaro av amitrol, för 2,h—D i närvaro av paration och carbaryl och för simazin i

närvaro av captan. Bekämpningsmedlens inverkan på markens mikroorganismer

Det är känt från ett stort antal undersökningar att de flesta bekämp— ningsmedel under vissa betingelser kan inverka på markens mikroorganis— mer. Eftersom det är fråga om bekämpningsmedel ("pesticider") är de ju framtagna för att ge en toxisk effekt på vissa icke önskade organismer. De flesta medlen har numera ett förhållandevis smalt verkningsområde, dock inte så smalt att inga andra organismer än bekämpningsobjekten

påverkas. Metodik

Studier av bekämpningsmedlens inverkan på markmikroorganismen utföres

på en rad olika sätt.

Studier över inverkan på enskilda organismer har gjorts i stor utsträck— ning. Man har då använt sig av antingen kulturer från kommersiellt till— gängliga samlingar av mikroorganismer eller egna isolat ofta härstamman— de från något eget fältförsök. Alla typer av organismer har använts. Van— ligast är att bekämpningsmedlets inverkan på organismens tillväxt regi— streras, men även inverkan på organismens funktion i olika sammanhang studeras. Exempel på den senare typen av studier är kvävefixering hos olika blågröna alger och fritt levande kvävefixerande bakterier, antibio— tikaproduktion eller produktion av speciella enzymer hos olika organismer. Även möjligheten att bekämpningsmedel skulle kunna ge genetiska effekter har studerats. Av praktiska skäl är det emellertid omöjligt att på detta

sätt studera alla olika mikroorganismer.

Räkning av antal organismer tillhörande olika populationer, eller funk— tionella grupper har i stor utsträckning använts som kriterium på inver— kan av bekämpningsmedel. Olika räkningsmetoder på mer eller mindre speci—

fika substrat har tillämpats. Man kan på detta sätt påvisa kvantitativa

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

förändringar av de organismer inom de räknade grupperna som växer ut på

det använda substratet. Det går däremot inte att på detta sätt göra räk— ningar av exempelvis det totala antalet bakterier i ett jordprov, efter— som det inte finns något substrat på vilket alla bakterier kan växa. Dock

påstås ofta i olika uppsatser att man gjort räkningar av "totalantal".

Speciellt under senare år har man börjat intressera sig för bekämpnings— medlens inverkan på mikroorganismfloran i dess egenskap av funktionellt fungerande enhet. Det har gjorts studier av förändringar i artsammansätt— ning, fysiologisk kapacitet och interaktioner mellan olika mikroorganis— mer. Undersökningar av detta slag är mycket arbetskrävande med den metodik

som för närvarande är tillgänglig.

Det är inte förekomsten av olika mikroorganismer i marken som i sig är viktig för markens funktion som växtplats, utan i stället deras olika aktiviteter. Mikrobiell aktivitet är emellertid ett vittomfattande be— grepp och en rad olika yttringar av den användes för dess kvantitativa uppskattning. Huvudparten av mikroorganismerna i marken är i regel vi— lande på grund av näringsbrist och endast vissa organismer är under olika tider metaboliskt aktiva. Ständigt sker förändringar mellan ganska små grupper av aktiva organismer som tillväxer, kulminerar och sedan dör allt eftersom olika energikällor, tillväxtfaktorer eller olika metaboliska pro—

dukter tillförs och utnyttjas.

Yttringarna av mikrobiell aktivitet kan antingen studeras OSPECifikt,

d v 5 man mäter den totala aktiviteten hos hela mikrofloran, eller speci— fikt genom att mäta hastigheten i specifika processer. Bestämning av utnytt— jandet av olika specifika substrat kan göras genom mätning av deras för— svinnande eller uppträdandet av producerade metaboliter.

Mätning av producerad 00 eller förbrukat 02 hör till de vanligaste sätten 2 att mäta allmän mikrobiell aktiviet. 002—bestämingar föredras ofta emedan produktion av CO sker under både aeroba och anaeroba förhållanden. Andra

2 sätt att mäta allmän mikrobiell aktiviet är registrering av värmeavgivning

(mikrokalorimetri), bestämning av ATP—mängd eller dehydrogenasaktivitet. Av dessa är den senare metoden relativt ofta använd medan de båda andra

använts endast i enstaka fall.

150. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Mineralisering av olika kolföreningar kan följas specifikt genom använd—

. 114 .. . h . . ning av C-markta substanser varv1d producerad l CO2 registreras. Minera—

lisering av kväveföreningar resulterar i bildning av ammonium, som sedan

oxideras till nitrit och nitrat, vilket är processer som är lätta att föl—

3. är exempel på andra processer som kan följas genom olika mätningar.

. + . . . ja genom analys av NHh* N02 och NO Humusbildning och metanproduktion

Den vanligast använda enzymmätningen i jord är dehydrogenastesten. Emel— lertid kan man även mäta aktiviteten av andra mera specifika enzymer i mar—

ken.

Den metodik som användes för att studera inverkan av bekämpningsmedel

på mikroorganismer eller mikrobiella processer i mark är i huvudsak all— mänt använd teknik vid undersökningar av de organismer och processer det här gäller. Det finns ännu inget allmänt accepterat standardförfarande. Detta gör att en rad olika metoder kommer till användning för studier av samma fenomen. Tyvärr är dock inte alltid den använda metodiken klart redovisad, eller också har i vissa fall olämplig metodik använts. Detta

gör att jämförelser av resultat kompliceras eller blir omöjliga.

Många gånger kan det vara svårt att värdera resultat framlagda i olika uppsatser, beroende på att kontroller saknas, vilket får anses anmärknings— värt. Vissa rapporterade effekter är sannolikt artefakter, eftersom de uppträder vid mycket låga doser av bekämpningsmedel som i en rad andra un— dersökningar inte ger effekter vid betydligt högre doser. Förklaringen, åtminstone när det gäller fältförsök med herbicider, kan ligga i att man

i dessa fall har kontroller som bär en kraftig gröda av ogräs som avhugges mekaniskt och sålunda tillför marken organiskt material som utnyttjas av mikroorganismerna. Sådan tillförsel sker ej i de herbicidbehandlade leden,

åtminstone inte om den använda herbiciden har åsyftad effekt.

Ett bekämpningesmedel kan ge direkta eller indirekta effekter på mikroor— ganismerna. Direkt effekt innebär biocid, biostatisk eller stimulerande verkan på organismerna själva eller på specifika metaboliska processer som nitrifikation eller, när det gäller alger,fotosyntes. Indirekta effek— ter inträffar som ett resultat av direkta effekter. Initialt pesticidin— ducerade effekter på delar av mikrofloran ger andra delar som varit vilan—

de eller utkonkurrerade möjlighet att dominera populationen.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Förhållandena under vilka försöken har gjorts har som ovan nämnts varierat i hög grad. Undersökningar av förändringar i mikroorganismfloran har gjorts i en rad olika typer av jordar, ibland i jord utan gröda och ibland i jord under olika grödor. I dessa senare fall kan man inte särskilja indirekta

effekter som åstadkommits av andra organismer, innefattande även grödan.

I de flesta laboratorieundersökningar inblandas bekämpningsmedlet homogent

i jordprover och olika doser (räknat i mg/kg) studeras. I praktiken användes däremot alltid doser som kan uttryckas i kg/ha. Hur många mg per kg uppnås då i marken vid tillförsel av 1 kg bekämpningsmedel per ha? Detta år en mycket svår fråga och något entydigt svar kan ej ges eftersom svaret är

helt avhängigt av hur man gör beräkningen. Man måste också komma ihåg att fördelningen av ett preparat under fältförhållanden kan bli mycket ojämn. Följaktligen kan koncentrationen i en mikromiljö överskrida vissa mikroor— ganismers toleransnivå, medan den strax intill förekommer endast i suble—

tala mängder eller inte alls. Utvärdering av testresultat

Vid utvärdering av om ett visst bekämpningsmedel ger tolerabla sidoeffekter eller ej har man inte så stor nytta av långa uppräkningar av testresultat för olika mikroorganismer eller mikrobiella processer om man inte känner till dels vilken funktion de olika organismerna eller processerna har i det aktuella ekosystemet, delshur de uppträder under inverkan av de faktorer som normalt styr det aktuella ekosystemet. Tyvärr måste man här konstatera att nuvarande kunskaper vad gäller dessa båda faktorer inte är sådana att de ger underlag för några helt säkra utvärderingar av betydelsen av bekämpningsmed—

lens inverkan på markens mikroorganismer.

Kvalitativt känner man ganska väl till funktionsmekanismen hos de flesta mikrobiella processerna i marken. Däremot saknas i stor utsträckning kun— skaper om de faktorer som bestämmer processerna kvantitativt. Detta inne— bär att man ganska lätt kan konstatera huruvida ett bekämpningsmedel in— griper i en viss process och man kan även kvantifiera i hur hög grad detta sker. Vad man däremot har betydligt svårare att avgöra är om den konstate— rade inhiberingen eller stimuleringen har någon betydelse för markekosyste— mets funktion. Det är sålunda inte alls klart vilken slutsats som skall dras av en måttlig reducering av t ex hastigheten i cellulosanedbrytning eller nitrifikation, ej heller om förändringar inträffar i antal av olika

organismer såsom Azotobacter eller en speciell icke patogen svamp.

152. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Det är således en lång rad egenskaper hos markmikrofloran som kan göras till föremål för studier av bekämpningsmedels inverkan på dem. Varje or— ganism och process får antas ha sin bestämda funktion i marken. Varje in— grepp i markekosystemet, vare sig det sker helt naturligt eller genom människans ingripande, påverkar mer eller mindre organismerna där. Det kan därför kanske sägas att om man studerar naturliga ekosystem så skall man ta lika stor hänsyn till alla organismer och processer där vid bedömning av ett bekämpningsmedels inverkan. Emellertid är det ju så att den helt dominerande kvantiteten av bekämpningsmedel användes inom olika typer av åkermarksekosystem. I dessa har genom olika åtgärder många av de organis— mer och processer som är viktiga i naturliga ekosystem satts ur spel genom

människans odlingsåtgärder.

Studier av bekämpningsmedels inverkan på renkulturer av mikroorganismer har många undersökningstekniska fördelar och ger ofta värdefull biokemisk information. Det går emellertid inte utan vidare att extrapolera sådana resultat till en markmiljö. Man måste här vara uppmärksam på att inverkan av ett bekämpningsmedel på mikroorganismerna kan variera högst avsevärt med variationen i substratets sammansättning eller pH. Test av inverkan på enstaka organismer med specifik funktion kan ge värdefulla upplysningar. Däremot är test av enstaka på måfå valda markmikroorganismer av mindre värde. Det är bättre när test göres av ett stort antal arter tillhörande olika grupper av organismer. Därvid kan upplysning erhållas om huruvida vissa grupper av mikroorganismer kan förväntas vara mera känsliga än andra.

När det gäller att mäta inverkan av bekämpningsmedel på antal inom olika populationer av mikroorganismer får detta anses i de flesta fall vara ett ganska grovt mått. Räkning av antal är emellertid i regel lätt att genomföra och det används därför i stor utsträckning. Man måste emeller— tid ha klart för sig att variationerna i antal naturligtvis är avsevärd— da. I regel bör avvikelsen i antal vara åtminstone en tiopotens, dvs en förändring på 90 %, för att man skall fästa vikt vid den.

Populationer av alger är känsliga för bekämpningsmedel, avhängigt det faktum att alger är beroende av fotosyntes, och att många av bekämpnings— medlen interfererar med just denna process. Mycket låga koncentrationer, ofta mindre än 1 mg/kg, inhiberar renkulturer av alger. I åkermark

spelar emellertid alger. I åkermark spelar emellertid algerna en under— ordnad roll. I risodlande länder är emellertid de blågröna algernas kväve- fixerande förmåga av avgörande betydelse för odlingens utfall.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Även svampar kan vara mycket känsliga för inverkan av bekämpningsmedel. Svamppopulationer i jord reduceras givetvis kraftigast av fUngicider, men även nematoder och vissa herbicider har en klar inverkan, Variationen mellan olika svamparters känslighet är emellertid mycket stor. Det vanligen använda sättet att kvantifiera svamp är platträkning, vilket ger upplysning om före— komsten av sporer och mycelfragment. Det skulle sannolikt vara av betydligt större värde att kvantifiera mängden levande svampmycel, men detta låter sig

tyvärr för närvarande ej göras utan avsevärda arbetsinsatser.

Bakterier och aktinomyceter påverkas i regel inte lika markant av bekämp— ningsmedel som alger och svamp. Vissa arter kan dock vara känsliga. Ofta er— hålles dock en ökning i antal bakterier, vilket sannolikt ofta beror på att de snabbt kan utnyttja tillfört nytt substrat i form av det dödade bekämp— ningsobjektet eller dödad svamp.

Protozoerna är en tämligen förbisedd grupp i dessa sammanhang. De finns emellertid talrikt i de flesta marker. Eftersom_en stor del av dem anses vara bakterieätande och dessutom har kort generationstid, kan de antas snabbt förändra antalet bakterier i marken, vilket då påverkar hastigheten i nä—

ringsomsättningen där.

Avgivning av koldioxid eller upptagning av syre hör till de vanligaste sätten att mäta allmän mikrobiell aktivitet. Om man här registrerar en kraftig nega— tiv påverkan, bör det anses som en varning för en allvarlig påverkan av den metaboliska aktiviteten i marken. En kraftig positiv påverkan är inte lika lätt att tolka. Den kan innebära att delar av mikrofloran slagits ut och att andra, mindre känsliga organismer, då får tillgång till lättmetaboliserbart substrat. Det kan också innebära att nytt substrat tillförts marken genom

att det dödade bekämpningsobjektet hamnar i marken. I litteraturen anförs ofta att en ökning i respirationen erhålles genom att mikroorganismerna me- taboliserar bekämpningsmedlet. Detta kan vara riktigt, men det är då att lägga märke till att en registrerbar ökning i den totala respirationen endast erhålles vid mycket höga doser av bekämpningsmedlet. Den mängd CO2 som de normalt använda doserna, i regel ett fåtal kilo per har, ger upphov till, kan

endast påvisas med hjälp av radioaktivt märkta substanser.

154. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Förändringar i populationens sammansättning har visats i några fall för alger och i de flesta fall för svamp. Man känner exempelvis till att pes— ticidrester i växtresterna kan förändra svamparnas kolonisation av växt— förnan, och det kan noteras att denna selektiva effekt inte är begränsad bara till fungicider utan gäller även andra bekämpningsmedel. Det är

emellertid svårare att avgöra betydelsen av en sådan förändring.

Allvarligare störningar av kolmineralisering tycks vara sällsynta. Mindre effekterregistrerasdäremotinte.Antaletcellulolytiskasvampar i marken påverkas kraftigt av de bekämpningsmedel som påverkar den totala svamp— populationen. Emellertid synes det som om cellulolytiska bakterier i sådana fall får ökad betydelse och den förändring i sammansättningen av den cellulolytiska floran som påvisas, tycks inte ha någon större bety— delse för hastigheten i cellulosaomsättningen i marken, åtminstone inte

på kort sikt.

Mineraliseringen av kväveföreningar tycks i regel påverkas relativt litet. I vissa fall rapporteras stimulering av ammonifikationen, spe— ciellt vid användning av fungicider eller jorddesinfektionsmedel. Detta

kan då tolkas som en omsättning av i huvudsak avdödad svampbiomassa.

Nitrifikationen d v s oxidationen av ammonium via nitrit till nitrat, hör till de mikrobiella processer som ofta rapporteras påverkad av bekämpningsmedel. Inhibering av nitrifikationen är inte att betrakta som någon allvarlig sidoeffekt. Det kan snarast betraktas som en fördel, eftersom ammonium är mindre rörlig i marken än nitrat och därmed ej

lakas ut.

För vissa bekämpningsmedel har emellertid rapporterats att de ihhiberar oxidation av nitrit mer än oxidation av ammonium. Detta resulterar då i ansamling av nitrit i marken, vilket inte är önskvärt dels på grund av att det år växttoxiskt, dels på grund av risken för urlakning och even—

tuell ansamling i grundvattnet.

Nitrifikationen kan ibland påverkas kraftigare av nedbrytningsprodukter - av bekämpningsmedlet än av det tillförda medlet. Exempel på detta är

3,h—dikloranilin som erhålles vid nedbrytning av olika ureaherbicider.

Mikrobiell bindning av luftens fria kväve har mycket stor betydelse i

alla naturliga ekosystem. I svenska åkermarksekosystem har sannolikt

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

endast den symbiotiska kvävefixeringen i samband med odling av balj— växter någon praktisk betydelse. De frilevande kvävefixerande mikroor- ganismerna (blågröna alger, Azobacter, Clostridium etc) har vid de kvävenivåer som normalt förekommer i svenskt jordbruk ingen praktisk

betydelse.

När det gäller bakteriekontrahenten i den symbiotiska kvävefixeringen i baljväxter, så är det få bekämpningsmedel som påverkar Rhizobiumbakte— rierna i de normalt använda doserna. Stora variationer mellan olika bakteriestammar kan dock föreligga. Växten är i regel känsligare än bakterien. Emellertid tycks även själva etableringen av symbiosen vara känslig. Här föreligger dock stora metodiska problem vid studier av bekämpningsmedlens inverkan. För utvärderingen kan sägas att en inhibe— ring av knölbildning av Rhizobium på leguminoser alltid är allvarlig, eftersom denna process är nödvändig om det skall kunna bli någon kväve—

fixering i den aktuella symbiosen.

När det gäller omsättningen av andra näringsämnen än kol och kväve i marken är kunskaperna om processerna begränsad. Detta gör att bedömn- ingen av bekämpningsmedlens inverkan i dessa fall är svår. Det är dess— utom endast ett begränsat antal tester inom detta område redovisade i

litteraturen.

Bekämpningsmedels inhibering av mykorrhiza—bildande svampar eller av utvecklingen av en mykorrhiza är allvarlig eftersom denna rotassociation

har stor betydelse för den växt det gäller.

Fungiciderna används för att bekämpa växtpatogena svampar. Inverkan av andra bekämpningsmedel på växtpatogena organismer måste betraktas som en sidoeffekt. I litteraturen omnämnas både direkta effekter på de patogena organismerna och indirekta effekter på antingen med dem konkurrerande andra mikroorganismer eller på växterna, på sådant sätt att deras mottag— lighet för infektion förändras. En annan typ av indirekt effekt kan erhållas genom att förutsättningarna för de växtpatogena svamparnas överlevnad i jorden påverkas t ex genom att hastigheten i halmens omsätt- ning i marken förändras eller genom att de cellulosaspjälkande mikroor— ganismernas aktivitet påverkas av bekämpningsmedlet. Orsakssammanhangen kan alltså vara ganska komplicerade och det är därför svårt att göra invändningsfria försök på detta område. Emellertid har i olika försök

registrerats antingen ökad eller minskad frekvens av vissa växtpatogena

156. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

la

organismer. Det synes emellertid som om man än så länge inte har till— gång till metodik för en mera generell utvärdering av bekämpningsmedlens icke avsedda inverkan på de växtpatogena mikroorganismerna, vilket gör

att en bedömning på detta område ej går att genomföra.

I några fall har framförts misstankar om att bekämpningsmedel, speciellt fungicider, kan inverka på de mikroorganismer som är aktiva vid stabili— sering av aggregaten i marken. Detta är i så fall allvarligt eftersom det påverkar markstrukturen och därmed genomluftning och vattenförhål—

landen i marken.

Intresset för att studera markenzymer har varit stort under senare år. Vissa bekämpningsmedel ger effekter på enzymernas aktivitet. Det råder emellertid stor osäkerhet om hur olika enzymaktiviteter i marken kan relateras till markens odlingsegenskaper, vilket gör det svårt att

utvärdera test på detta område.

Vid utvärdering av resultat från försök där inverkan av bekämpningsmedel på markmikroorganismerna har studerats måste man, då resultatet blivit att en positiv eller negativ inverkan påvisats, även bedöma intensiteten och långvarigheten i denna inverkan. Denna bedömning måste sedan sättas i relation till inverkan av naturligt förekommande faktorer. Gången i

bedömningen är följande:

Genom försök fastställes typen av inverkan (jfr figur 7.1). En irrever— sibel inverkan (kvarstående under flera är) bör alltid föranleda fördju— pade studier av fenomenet. Emellertid är den typen av inverkan sällan förekommande utom då det gäller bekämpningsobjekt. För en reversibel

inverkan skall intensiteten och långvarigheten kvantifieras.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska Figur 7_1, Inverkan av bekämpningsmedel på markmikroorganismer Irrevursibcl

_ normal

___—_imuhn

Reversibel

f

/. , inverkan /

inte sitct I

inte sitet / / inverkan

(__—e (__—_»

långvarighct långvarighet

De erhållna värdena på inverkans intensitet och långvarighet för det testade bekämpningsmedlet jämföres med motsvarande värden för inverkan av variation i naturliga faktorer såsom temperatur (höga och låga tem— peraturer, tjäle), vattenpotential (fuktning, upptorkning, bevattning, ökande salthalt), gasatmosfär (syrebrist, koldioxidackumulation), nä— ringstillgång (gödsling, växtrester), pH osv. I denna jämförelse stöter man emellertid på svårigheter eftersom dagens kunskaper inom detta område är ofullständiga.

Man kan emellertid konstatera att dessa naturliga faktorer ofta åstad— kommer förändringar på 50—90 % eller mer i både antal och aktivitet av olika mikroorganismer. Man vet också att i en till synes homogen mark förekommer stor variation av dessa faktorer (speciellt vattenpotential, gasatmosfär och pH) och att mikronischer med extremvärden är en naturlig komponent i marken. Man anser därför att inhiberingar som uppmätts till mindre än 50 % inte har någon betydelse när det gäller reversibel inver—

kan av bekämpningsmedel.

158. Hälso— och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Den tid som en population av mikroorganismer behöver för att åter börja tillväxa och komma upp i normalt antal och normal aktivitet efter att ha utsatts för en stressituation varierar naturligtvis med organism och miljö. Man kan emellertid utgå från 10 dygn som en medeluppskattning för dubbleringstiden för markmikroorganismer i allmänhet. Om inhiberingen exempelvis har varit ca 90 % behövs då (12,5 % —ä25 %; 25 %-—+50 %; 50 %—å 100 %) 3 x 10 dygn = 1 månad för återhämtning. Ofta har emellertid de i litteraturen redovisade undersökningarna av bekämpningsmedels inverkan

ej fullföljts på sådant sätt att inverkans varaktighet har bestämts.

Tredje steget i detta sätt att utvärdera är ett ställningstagande till om en eventuell inverkan har betydelse eller ej i jämförelse med det nyttovärde användningen av bekämpningsmedlet har för den gröda det är avsett att skydda. Gången i utvärderingen och bedömningen har åskådlig—

gjorts i figur 7.2.

I detta sammanhang bör också frågan om storlek kontra långvarighet av en sidoeffekt diskuteras. Är en kraftig men snabbt övergående effekt på mikroorganismer eller processer av större eller mindre vikt än en mindre men långvarigare effekt? Detta är en komplex fråga, men i många situa— tioner är sannolikt en måttlig men långvarig effekt mera alarmerande än

en kraftigare följd av en snabb återgång till det normala.

I litteraturen finns en ansenlig mängd data över akuta effekter av bekämpningsmedel på mikrofloran, dvs där de exponeras för höga doser under korta perioder. Anmärkningsvärt lite finns redovisat av studier rörande effekter av subletala doser på mikroorganismer exponerade i

exempelvis ensidig stråsädesodling i Sverige.

Man kan inte heller bortse från möjligheten av samverkande effekter då flera olika bekämpningsmedel används i kombination, vilket är vanligt i praktiskt jordbruk. En del testresultat från inverkan av olika kombina— tioner av bekämpningsmedel finns. Dessa antyder att såväl kombinationer av bekämpningsmedel som vid nedbrytning av bekämpningsmedel bildade metaboliter ger effekter på markmikroorganismerna. Undersökningarna är emellertid för fåtaliga för att ge underlag för någon mera omfattande

utvärdering.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 159 Figur 7.2 Schema för utvärdering och bedöming av testresultat

erhållna av bekämpningsmedels inverkan på markmikro-

organismer

Experimentellt fastställande av typ av inverkan samt bestämning av in— tensiteten i inverkan

Jämförelse med intensitet i inverkan av naturliga ekologiska faktorer

Irreversibel inverkan

Ytterligare studier

Bedömning av in- verkans betydelse

Långvarighet (30 dygn

Utan betydelse

Reversibel inverkan

Skillnad Skillnad (50 2 >50 Z

Utan betydelse Experimentell bedöm— ning av långvarighe- ten i inverkan

Långvarighet Långvarighet

30—60 dygn >60 dygn

Bedömning i varje Allvarlig inverkan

enskilt fall. Tro—

ligtvis av mindre i betydelse Kritiskt bekämpnings— medel

Utvärdering av nytta av bekämpningen kontra skadan av si— doeffekccn

Bekämpningsmedlens inverkan på markdjuren

Det moderna jordbrukets odlingsåtgärder har visat sig kunna orsaka

kraftiga störningar i marklivet. Jordbearbetningsåtgårder som plöjning och harvning har i fältexperiment visat sig reducera både individantal och artdiversitet hos markfaunan. Ensidig odling av exempelvis stråsäd

kan förstärka dessa effekter. En alltför hög handelsgödseltillförsel kan

ge en temporär nedgång hos flertalet markfaunagrupper. Användning av kemiska bekämpningsmedel kan ge mer eller mindre allvarliga effekter på

markens organismer.

160. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Metodik

De svårigheter som gäller för test av bekämpningsmedels inverkan på markens mikroorganismer föreligger i ungefär samma utsträckning även när det gäller test av dessa substansers inverkan på markdjuren. Ej heller på detta område finns någon standardteknik att tillgå, vilket gör att jämförelser av testresultat framtagna på olika håll är vanskliga att göra.

Frågan är också här hur framtagna testresultat skall bedömas i relation till de naturliga betingelserna och till de praktiska förhållandena i vårt land. I regel tillförs inte ett och samma preparat varje år på en och samma yta. Å andra sidan förekommer det tillräckligt ofta för att

man skall ha anledning tro att permanent negativ påverkan på markfaunan kan föreligga. Det förekommer också ganska ofta att skadliga bekämpnings— medel avlöser varandra i en växtföljd. Ett ogräsmedel i stråsåd kan således följas av en fungicid (till utsådesbetning) som i sin tur följs av ett insektsmedel (till oljeväxter), alla med negativa effekter på

markfaunan.

Det är därför sannolikt att det inom de intensiva lantbruksbygderna med spannmåls— och oljeväxtodling finns en markfauna som påverkats av bruket av bekämpningsmedel. Förskjutningar mellan grupper av markdjur eller mellan arter inom en grupp kan ha skett. Ett permanent reducerat dagg— maskbestånd är exempelvis tänkbart.

Frågan är i sin tur vilken praktisk betydelse en kvalitativt och even— tuellt kvantitativt förändrad markfauna har. Endast få försök att mäta effekterna av sådana förändringar har gjorts. Några försök i gräsvallar med total utrotning av markfaunan finns dock. De har gett drastiska förändringar i form av förnaansamling ovanpå marken, minskad genomsläpp— lighet för vatten och sämre gasutbyte. Utöver bekämpningsmedlen är det framför allt den intensiva jordbearbetningen i det nutida jordbruket som reducerar markfaunan. En kombination av dessa två faktorer är vanlig vid

kreaturslös drift.

Å andra sidan ersätter jordbearbetningen med redskap i viss mån den [bearbetning som markdjuren utför. Det är ej närmare klarlagt hur stor den positiva jordbearbetningseffekten är i förhållande till den negativa effekten genom reducerad markdjursaktivitet. En oklarhet utgör också de

höga kvävegödselmängder, som tillförs åkermarken årligen vid intensiv jordbruksdrift.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Mellan bekämpningsmedel, jordbearbetning och kvävegödselmedel kan det slutligen finnas samspelseffekter av negativ karaktär för markfaunans del. Balansen mellan nyttiga djur och skadegörare liksom mellan markdjur mhhhwgmkmrMuämhMm.&wuuämiswmthnMMm

när mångformigheten avtar.

Litteraturen redovisar många exempel på otillförlitligheten i LDSO- värden, bestämda på däggdjur, som mått på giftigheten när det gäller ryggradslösa djur. Framför allt gäller detta en del fungicider med höga LDSO—värden, dvs låg giftighet för ryggradsdjur, av vilka åtskilliga visat sig allvarligt skada ryggradslösa djur, särskilt de som saknar kitinskal, (t ex daggmaskar).

Utvärdering av testresultat

Bekämpningsmedlen mot skadegörare i åkermark, trädgårdsmark och skogs— mark har ofta skadliga återverkningar på djurlivet i marken och drabbar således även andra organismer än skadegörarna. Naturligt nog är detta mest framträdande för insektsmedlen. Därnäst i fråga om negativa sido— effekter kommer medlen mot svampsjukdomar (fungicider) och i tredje hand ogräsmedlen (herbicider). Dessa bedömningar grundar sig i första hand på fältförsök, varvid normala doser ingått i åtminstone ett försöksled. Ett genomgående resultat är emellertid att de negativa effekterna sällan varar längre än ett år, såvida man ej fortsätter att tillföra bekämpnings—

medlet varje år.

Bland insektsmedlen finns det åtskilliga som dödar eller allvarligt skadar markdjur, vilket leder till starkt reducerade populationer eller

rentav total utslagning av djurgrupper.

Bland de organiska fosforföreningarna är phorat det mest skadliga, i synnerhet för daggmask men även för de flesta andra markdjursgrupperna. Därnäst i skadlighet kommer klorfenvinfos och azinfosmetyl.

De flesta insekticida karbamaterna reducerar daggmaskpopulationerna i åkermark och trädgårdsjord. Åtskilliga andra djurgrupper påverkas också negativt. De mest skadliga preparaten är carbaryl och carbofuran. De klorerade kolvätena har begränsad negativ inverkan på daggmask, nema— toder, småringmaskar och molusker. Däremot skadar de tusenfotingar och

kvalster samt alla insekter. Detta gäller bl a lindan och DDT.

162. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Det övervägande antalet undersökningar som utförts gäller fungicidernas inverkan på daggmask. Denna djurgrupp är uppenbart känslig för de vanli— gaste medlen, främst benzimidazolpreparat men också ditiokarbamater. Protozoerna tycks också höra till de mera känsliga grupperna vad gäller ditiokarbamater men också quintozen. En del leddjur har visat känslighet för bl a captan. I övrigt är bilden över fungicidernas inverkan på

markdjuren synnerligen ofullständig.

Inga undersökningar tycks ha utförts på de kvicksilverhaltiga betnings— medlen, ej heller på så pass viktiga medel som furidazol, tiabendazol,

carboxin och tridemorf.

Fungiciderna erbjuder bra exempel på den konventionella LDSO—bestäm— ningens ringa värde vid bedömning av riskerna för markfaunan. Flera

fungicider med ganska höga LD —värden har visat sig ge allvarliga

50 skador på vissa markdjur, (t ex benzimidazol—preparaten på daggmask).

Ogräsmedel är selektiva växtgifter, men en del av dem har även gift— verkan på olika markdjur. Generellt kan man dock hävda att dessa her— bicider är relativt få till antalet. Klart negativa effekter på de flesta grupper av markdjur visar de i Sverige förbjudna dinitrofenolpre— paraten. Negativa effekter har i många fall också gruppen triaziner. På den andra sidan finner man fenoxisyrorna, som knappast i något fältför— sök orsakat minskning av någon markfaunagrupp. Däremellan ligger övriga ogräsmedel med ibland negativa, ibland positiva effekter, och ibland

inga utslag alls för normala doser eller doser över de normala.

Av intresse är också hur länge en påvisad effekt varar och vilka konse— kvenser preparatets fortsatta användning kan få på längre sikt. I åt— skilliga, men långt ifrån alla undersökningar, har man försökt bestämma preparatens efterverkan. Denna är naturligt nog nära kopplad till prepa— ratens persistens i jord, vilken kan vara allt från några veckor till

mer än ett år.

Den normala bilden efter en behandling med ogräsmedlet är att en tydlig nedgång i markdjurpopulationen eller viss grupp av markdjur kan regi— streras. Därefter återhämtar den sig i regel efter några månader. Ibland går den därefter t o m upp över den normala nivån. Bakom detta ligger

dels en direkt giftverkan, dels samspel mellan olika grupper av markdjur,

SOU 1983:11 Häl30- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

främst saprofager och rovdjur. Det finns också ett klart samband mellan mikroorganismer och markdjur. Hoppstjärtarnas nedgång kan i många fall således vara en effekt av att herbiciderna tillfälligt minskat bakterie- populationen. I flera undersökningar har man också påvisat tidsförskju— ten nedgång och uppgång i näringskedjor av typen bakterier — hoppstjär- tar rovkvalster.

Av bekämpningsmedel tillhörande andra grupper än de hittills nämnda har i första hand nematiciderna intresse därför att de utgör medel mot en viktig markfaunagrupp, nematoderna. Båda huvudgrupperna, fumiganter samt systematiska eller kontaktverkande medel, har tydligt skadliga återverk—

ningar även på andra markdjur än nematoderna.

D—D har i några försök reducerat populationerna av småringmaskar, hopp— stjärtar, kvalster och en del leddjur. Dazomet hade negativa återverk— ningar på daggmaskar, småringmaskar, kvalster och hoppstjärtar. Även dibromklorpropan och natriummetyl—ditiokarbamat reducerade antalet av andra djur än nematoder, bl a kvalster, hoppstjärtar och icke parasitära nematoder. Av de systemiska medlen har aldicarb och metomyl visat sig

negativt påverka kvalster och hoppstjärtar.

164. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

7.2.2 Effekter på högre djurslag

All kemisk bekämpning av oönskade växter eller djur kan innebära risk för icke avsedda effekter på andra än målorganismerna. Bieffekterna kan vara av

olika slag och olika styrka beroende på omständigheterna.

Två principiellt olika typer av effekter kan urskiljas; dels sådana som är betingade av giftverkan på organismen (toxikologiska effekter), dels så— dana som beror på förändringar av dess miljö (ekologiska effekter).

I det följande diskuteras från principiella utgångspunkter möjliga effekter på högre djur till följd av kemisk bekämpning av skadegörare inom jord— och skogsbruket. Ett urval bekämpningsmedel (MCPA, glyfosat, fenitrotion, maneb

och benomyl) diskuteras mera ingående.

beikologiska effekter. PrincipieZZa synpunkter

En effekt av ett giftigt ämne kan sätta in snabbt (akut effekt) eller ut- vecklas långsamt, ofta efter en längre tids tillförsel av låga doser av

ämnet (långtidseffekt eller kronisk effekt).

Akuta skadefall hos husdjur och vilt har ej sällan förekommit i samband med hantering av bekämpningsmedel. I flertalet av de fall som varit föremål för utredning har speciella omständigheter medverkat, oftast slarv, okunnighet om medlens rätta handhavande eller olyckshändelse. Exempelvis har koncent— rerat preparat eller sprutvätska eller ofullständigt tömt emballage lämnats åtkomliga för djur, överbliven sprutvätska tömts i vattendrag, brunn blivit förorenad under fyllning eller rengöring av spruta osv. I andra fall har den besprutade grödan (arsenitbehandlad potatisblast) visat sig oväntat be— gärlig för betande djur. Dödsfall hos både nötkreatur och vilt har inträffat av denna anledning. (Sådana medel är numera förbjudna.) Giftbeten för råttor o d har genom medverkan av olika djur flyttats så att de blivit åtkomliga för husdjur. Om givna skyddsföreskrifter för användning av kemiska bekämp— ningsmedel följs kan riskerna att förgifta husdjur till stor del undanröjas.

För vilt är detta icke alltid möjligt.

Med ökad information och utbildning synes dock risken för akuta skadeeffek— ter av kemiska bekämpningsmedel på främst husdjur men även vilt kunna be—

gränsas.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Om ett ämne tillföres en organism upprepade gånger eller under längre tid kan långsiktiga effekter uppstå. Orsaken kan vara att ämnen härvid ackumu— leras i en vävnad så att en skadlig koncentration så småningom uppbygges eller att ämnet vållar irreversibla skador på en vävnad. Effekterna kan yttra sig på många olika sätt, t ex såsom nedsatt tillväxthastighet, fort— plantningsrubbningar, ärftliga defekter, tumörutveckling, nedsatt immun— försvar eller beteenderubbningar. Effekterna kan vara subtila och svåra att upptäcka och härleda men trots detta vara av avgörande betydelse för indi— videns, och på sikt populationens, överlevnadsmöjligheter. Förefintlig kun— skap om bekämpningsmedels långtidseffekter på djur härrör från observatio— ner under kontrollerade betingelser på större och mindre laboratoriedjur. Försöksbetingelserna har därvid sällan inkluderat de förhållanden som råder

i fält, varför resultaten ej alltid kan extrapoleras till viltlevande djur.

Misstanke har vid flera tillfällen framförts att mer eller mindre långsik— tiga effekter som iakttagits hos husdjur och vilt (missbildningar, kastning av foster, tumörer och andra patologisk-anatomiska förändringar, populations— nedgång eller —uppgång m m) skulle haft samband med någon kemisk bekämpning. Utredning av fallen har dock sällan kunnat ge belägg för ett klart orsaks— samband. Diagnostiken i sådana fall är ofta förenad med stora svårigheter. Dels föreligger ej alltid ett färskt eller från andra synpunkter adekvat undersökningsmaterial, dels kan det vara svårt att urskilja och värdera den relativa betydelsen av olika etiologiska faktorer såsom infektioner, para— sitangrepp och interaktioner med andra ämnen. Därtill kommer svårigheten att uppspåra en skadefaktor vars inverkan kan ha legat långt tillbaka i

tiden.

Faktorer av betydelse för skadeverkan

En förutsättning för att ett fysiologiskt aktivt ämne skall kunna utöva en effekt på en levande organism är att det tränger in i och upptas i orga— nismen. Upptaget sker vanligen genom mag—tarmkanalen, andra vägar är genom huden eller lungorna. Både ämnets inträngande och fortsatta öde i organismen är beroende av dess fysikaliska och kemiska egenskaper såsom fett— och vatten— löslighet, ångtryck samt joniseringsförmåga. Dessa egenskaper bestämmer ämnets möjlighet att tränga fram till den cellstruktur i organismen där effekten kan

utövas (receptorn):

Effektens styrka varierar med ämnets koncentration vid receptorn och därmed

med den upptagna mängden, dvs dosen. Hos högre djur har utvecklats barriärer

166. Hälsa- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

(t ex lipidmembraner) och försvarsmekanismer (olika enzymsystem) till skydd för vitala funktioner. Härigenom nedsättes möjligheten för många giftiga

ämnen att utöva skadeverkan.

Mängden upptaget ämne bestämmes förutom av ämnets egenskaper av omständig— heterna vid exponeringen. DeSSa kan variera i olika avseenden. Ämnet kan vara fast, flytande eller gasformigt. Bekämpningsmedel kan föreligga som koncentrerat handelspreparat eller som utspädd sprutlösning eller som rester i vegetation, vatten eller miljön i övrigt. Djuret kan tillföras ämnet genom förtäring eller hudkontakt eller inandning. Exponeringen kan vara momentan

eller långvarig eller upprepad och den kan vara svag eller intensiv.

Koncentrationen av ämnet i vegetation, vatten osv är naturligtvis beroende av doseringen och sättet för spridningen av ämnet och den behandlade ytans storlek. Därtill kommer ämnets persistens och beteende i miljön såsom trans— port, nedbrytning, omvandling till annat biologiskt aktivt ämne, anrikning i organismer osv. Även i detta fall avspeglar beteendet, liksom fallet är i

djurorganismen, ämnets fysikaliska och kemiska egenskaper.

Känsligheten hos en organism för yttre påverkan kan förändras under infly— tande av olika faktorer såsom svält, sjukdom, dräktighet, inverkan av andra ämnen osv. En interaktion mellan biologiskt aktiva ämnen kan utspelas på flera plan. Det kan gälla ämnenas resorption, transport, omsättning eller effektutlösning i organismen. De slutliga effekterna kan därför vara av olika slag. En nedsättning av resorptionshastigheten av ett ämne kan så— ledes resultera i en försvagad effekt. En hämning av ett avgiftande enzym kan å andra sidan ge en förstärkning av effekten. En ökad gifteffekt kan även bli följden av en stimulering av sådana processer som leder till bild— ning av mera toxiska produkter. Konkurrens vid receptorn kan ge en förstärk— ning eller en försvagning beroende på de interagerande ämnenas struktur. Interaktioner är välkända inom läkemedelsområdet och har många gånger på— visats med bekämpningsmedel i laboratorieförsök. Kunskaperna om interak- tioner berörande bekämpningsmedel är dock ännu begränsade beroende på det mycket stora antalet tänkbara kombinationer. En annan effekt av toxikologisk betydelse är s k enzyminduktion. Ett främmande ämne kan vid upprepad till— försel till en organism stimulera processer som svarar för ämnets nedbryt— ning. Sådana processer är ej alltid specifika och kan även påverka normalt förekommande, fysiologiskt betydelsefulla ämnen i organismen, t ex vissa

hormoner.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Beroende på utfallet av växelspelet mellan olika faktorer kan en spridning av bekämpningsmedel få miljöeffekter som kan vara svåra att förutse. Ett exempel är metylkvicksilverbetningens på sin tid oväntade effekter på dägg—

djur och rovfåglar högre upp i näringskedjan.

Vid riskbedömningen av ett bekämpningsmedel måste beaktas även möjliga effekter av lösningsmedel och tillsatser i preparaten samt föroreningar och nedbrytningsprodukter. Exempel på biologiskt aktiva sådana komponenter är dieselolja såsom ett lösningsmedel i bekämpningsmedelspreparat och vätmedel såsom tillsatser till preparaten, vilka genom sin ytaktiva effekt kan på— verka det aktiva ämnets beteende i biologiska system. Tetraklor—dibens—p— dioxin (TCDD) är en höggiftig och persistent förorening i bl a 2,h,5-T. Ety—

lentiourinämne (ETU) är en toxisk nedbrytningsprodukt i ditiokarbamater.

I det följande diskuteras förutsättningarna för effekter på högre djur av MCPA, vilket sedan länge är det kvantitativt sett dominerande bekämpnings— medlet i Sverige. Risksituationen för högre djur vid användning av glyfosat, fenitrotion, maneb och benomyl behandlas mera kortfattat. Bedömningsunder—

laget härvidlag år begränsat, bl a vad gäller svenska erfarenheter.

MCPA

MCPA (h-klor-Z-metylfenoxiättiksyra) är en relativt stark organisk syra, måttligt löslig i vatten, lättare löslig i organiska lösningsmedel. Som be— kämpningsmedel användes två typer av preparat, dels vattenlösliga salter avsedda för bekämpning av främst örtogräs i stråsäd, dels fettlösliga estrar avsedda för bekämpning av lövsly i barrträdsföryngringar. Dosen i förra fallet är 0,5-2 kg aktiv substans per hektar i senare fallet 1—5 kg/har. Spridning sker inom jordbruket under våren och försommaren, inom skogsbruket

under sensommaren och hösten.

En omfattande dokumentation föreligger om fenoxisyrors effekter i biologiska system. Huvudparten rör 2,h—D (2,h-diklorfenoxiättiksyra) och 2,h,5—T (2,h,54 triklorfenoxiättiksyra). Specifik information om MCPA är magrare, men många observationer tyder på en tämligen nära överensstämmelse med 2,h—D och 2,h,5—T. Giftiga dioxinföroreningar, såsom TCDD, har icke påvisats i MCPA.

Däremot har i några aminsaltpreparat påträffats spår av nitrosaminer.

Studerade fenoxisyror har en måttlig till låg akut toxicitet. Den genomsnitt— liga dödliga dosen vid tillförsel genom munnen (oral LD5O) till försöksdjur

168. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

är av storleksordningen 300—1 000 mg/kg kroppsvikt. Toxiciteten för större husdjur och betande vilt synes vara likartad. Hundar har i försök med 2,h-D och 2,h,5-T visat större känslighet.

MCPA och andra fenoxisyror resorberas lätt från mag—tarmkanalen. Fördelningen i organismen följer i stort sett vävnadernas vatteninnehåll. Fenoxisyror läm— nar djurorganismen relativt snabbt och fullständigt med urinen utan påtaglig kemisk omvandling. Halveringstider av storleksordningen 3—30 timmar har upp— mätts för 2,h—D och 2,h,5-T på olika djurarter. 2,h,5—T har därvid i flera fall visat en något större retentionstendens. Elimineringshastigheten för fenoxisyror är dosberoende och avtar vid höga doser, synbarligen till följd av en överbelastning av utsöndringsmekanismen. Hos hundar har en långsammare utsöndring påvisats, vilket kan vara en förklaring till den högre toxici—

teten.

Akuta förgiftningssymtom hos djur är nedsatt aptit, muskelsvaghet, myoglo- binuri, allmän depression och slutligen koma. Muskelsvagheten kan övergå i myotoni och ataxi. Sväljningssvårighet, näsblödning och digestionsstör— ningar har även rapporterats. Vid mycket höga doser har en ökad penetration av blod—hjärn—barriären med åtföljande symtom från centrala nervsystemet iakttagits. Observerade patologisk—anatomiska förändringar har varit ospe— cifika, företrädesvis blodöverfyllnad i mag—tarmkanalen och degenerativa

förändringar i lever och njure.

Vid upprepad tillförsel till både laboratoriedjur och olika husdjur har fenoxisyror visat en måttlig långtidstoxicitet tydande på en ringa kumula— tionstendens. Dagliga orala doser av 25 mg/kg kroppsvikt har tolererats hos nötkreatur, får, svin och ren utan uppenbara tecken på skadeeffekt. Får har tillförts upprepade dagliga doser av 100 mg MCPA/kg kroppsvikt utan förgift— ningssymtom. Betning på fenoxisyrabesprutade marker och utfodring med be— sprutad lövvegetation har ej heller givit synbara effekter hos nötkreatur

respektive ren.

Sedan de starkt fosterskadande (teratogena) egenskaperna hos dioxinförore—

Aningen TCDD i 2,h,5—T uppmärksammats har fenoxisyrorna testats i omfattande teratogenitetsförsök. Resultaten antyder att 2,h—D, MCPA och 2,h,5—T har

teratogen effekt vid doser i närheten av LD —värdet. Mutagenitetstest med

50

_ fenoxisyror har i vissa testsystem utfallit negativt, i andra positivt,

antydande en svag mutagen verkan. Huruvida fenoxisyror har karcinogen effekt

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

är oklart. Djurexperimentella undersökningar ger ej belägg för en sådan

effekt.

Skadefall hos husdjur har ej sällan inträffat som misstänkts ha samband med fenoxisyraexposition. I ett 20—tal fall har dödlig förgiftning konstaterats efter accidentellt intag av fenoxisyror i större mängd i form av preparat eller sprutvätska. I några fall av kastning hos kor och får efter bete på fenoxisyrabesprutade fält har ett orsakssamband ej kunnat fastställas. Det beräknade fenoxisyraintaget har varit ringa. Ett liknande fall med kastning hos renar som betat inom ett skogsområde besprutat med fenoxisyror mot löv— sly har ej heller fått en entydig förklaring. Fenoxisyror påvisades i organ från några foster och renar, vilket bevisar upptag. Upptaget bedömdes dock icke ha varit så stort att det kunnat ha avgörande betydelse för utgången, vilken med större sannolikhet kunde tillskrivas näringsbrist.

Ett omfattande material av fallvilt med möjlig fenoxisyraexposition i sam— band med lövslybekämpning har undersökts vid statens veterinärmedicinska anstalt(SVA)- Materialet omfattar mer än 700 djur (älg, rådjur, hare, skogs— fågel) härrörande från alla delar av landet under en 104årsperiod. I detta material föreligger inget styrkt fall av dödlig fenoxisyraförgiftning hos vilt. I ca 20 % av fallen har dock fenoxisyror kunnat påvisas i organen, vilket bevisar att exposition skett. De funna halterna i organen har genom— gående varit låga (i lever och njure i regel mindre än 1 mg/kg, i muskula— tur mindre än 0,2 mg/kg; högsta värde 6 mg/kg, i njure).

Fenoxisyror nedbrytes relativt snabbt i naturen under inverkan av främst mikroorganismer och solljus. Nedbrytningen i marken sker med halveringstider av mellan någon vecka och någon månad varierande med preparat, klimat, jord— mån osv. Fenoxisyrornas rörlighet i marken är synbarligen begränsad och be— tydande urlakning från behandlade områden har icke rapporterats. Beståndig— heten i behandlad vegetation är i regel låg. Resthalterna i miljön är be— roende av tiden som förflutit efter spridningen,av doseringen och av andra

faktorer.

Vid regelrätt användning av fenoxisyrapreparat i jord— och skogsbruket kan olika, teoretiska möjligheter för exponering av djur förutses:

Kroppskontakt med sprutvätska, genom direkt besprutning eller via nybespru- tad vegetation samt inandning av aerosol eller ånga är tänkbara exponerings—

möjligheter för djur som vistas i besprutningsområdet under eller strax

170. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

efter besprutningen. Detta kan beröra husdjur och olika viltarter.

Intag med födan kan tänkas ske via olika typer av besprutad vegetation såsom gräs, örter, löv— och barrträd, bär och bärris. Här aktuella djur är både betande husdjur och vilt, skogsfågel m fl. Därjämte skulle exponering kunna tänkas ske genom intag av fodersäd och halm (olika husdjur), ogräsfrön (frö— ätare) och döda djur (asätare och rovdjur).

Via vattnet kan en potentiell exponering förutses för både fritt strövande

husdjur och vilt.

Upptaget av fenoxisyror i de olika tänkbara exponeringssituationerna kan vara svårt att beräkna, då ej alla relevanta faktorer är kända. En grov upp— skattning av upptaget kan dock göras på basis av doserings— och resthalts—

data.

Det möjliga upptaget vid direktbesprutning av djur kan belysas med följande hypotetiska situation. En fasan befinner sig i ett område som besprutats med MCPA i dosen 1 kg/har. Fasanen tänkes därvid bli duschad över hela kropps— ytan och hela den deponerade mängden MCPA tänkes nå huden och fullständigt

resorberas denna väg. Om fasanen antas väga 1,5 kg och ha en kroppsyta av 0,1 mg, skulle den teoretiskt tillförda dosen under dessa omständigheter bli

6,7 mg/kg kroppsvikt.

*Beräkningen innebär en påtaglig överskattning av intaget. Djur som i fält överraskas av en besprutning med bekämpningsmedel torde i regel komma i endast lätt och kortvarig kontakt med sprutvätskan. Den deponerade mängden av bekämpningsmedel torde dessutom genom sprutvätskans svårighet att väta fjädrar eller här endast till en del bli tillgänglig för hudresorption. Å andra sidan bör ej förbises att en viss oral tillförsel av fenoxisyror genom

slickning av fjäderdräkt eller päls kan äga rum.

Resthalterna av fenoxisyror i jordbruksgrödor och ogräsvegetation omedelbart efter besprutning är vanligen av storleksordningen 100—200 mg/kg. Halterna

sjunker sedan tämligen snabbt, med halveringstiden 1—3 veckor. I vedartad vegetation, t ex lövsly, påvisas i regel högre halter. Initialvärden på upp till 500 mg/kg har uppmätts i t ex björklöv. Orsaken är dels en högre do— sering, dels en större persistens hos fenoxisyrorna i sådan vegetation. Till en början avtar halterna även här tämligen snabbt, väsentligen genom enzymatiska processer, men efter vissnandet går nedbrytningen i regel lång-

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

sammare. I avdödad lövvegetation kan fenoxisyrarester kvarbli under lång tid.

I skogsbär har fenoxisyrarester påvisats efter försöksmässig och praktisk besprutning. Av MCPA har påvisats halter på upp till 7,5 mg/kg. I bärris kan högre fenoxisyrahalter uppnås, för 2,h-D och 2,h,5—T upp till 60 mg/kg (data för MCPA föreligger ej). I renlav har efter praktisk besprutning med 2,h—D och 2,h,5—T endast låga resthalter (mindre än 3 mg/kg) påträffats.

Spannmålskärnor har visat sig praktiskt taget fria från fenoxisyror. Påvisade resthalter har varit mycket låga, mindre än 0,05 mg/kg. I strå och agnar kan däremot högre resthalter uppnås, av storleksordningen några mg/kg. Sådana material torde dock ej förtäras i större utsträckning. Beträffande ogräs gäl— ler att fenoxisyrabesprutningen i regel sker före frösättningen, varför kon— tamination av fröna synes osannolik. Exponeringen via samtliga av dessa käl— lor kan därför bedömas vara låg jämfört med de tidigare diskuterade möjlig—

heterna.

Av de nämnda vegetationstyperna kan lövvegetation väntas vara den mest be— tydelsefulla som fenoxisyrakälla för betande djur. Som modell vid beräkning av fenoxisyraupptaget kan väljas en älgkalv som betar i ett nyligen fenoxi- syrabesprutat skogsområde. Djuret antas dagligen beta 5 kg löv och kvistar med en halt av MCPA av 500 mg/kg. Om hela den intagna mängden MCPA=antas resorberas och djuret väger 100 kg, skulle den tillförda dosen bli 25 mg/kg kroppsvikt. Dosberäkningen är baserad på en extrem situation med en mycket hög MCPA-halt i fodret. Efter besPrutningen avtar resthalterna snabbt, ät- minstone fram till vissnandet. Den nybesprutade lövvegetationen är visser— ligen begärlig för betande djur, t o m mera begärlig än obehandlad vegeta- tion, troligen på grund av ett ändrat innehåll av bl a kolhydrater, men efter vissnandet avtar begärligheten starkt. Vissen, avdödad lövvegetation

torde betas endast undantagsvis.

Vid omfattande undersökningar av svenskt fallvilt som misstänkts ha expo— nerats för fenoxisyror i samband med lövslybekämpning har inga eller endast låga fenoxisyrahalter påvisats i organ och muskulatur (i regel mindre än 1 mg/kg, högsta värde 6 mg/kg). Den möjliga fenoxisyraexponeringen hos rov—

djur och asätare genom denna källa bedöms som låg. Direkt sprutning av fenoxisyrapreparat i vattendrag är i Sverige icke till— låten. Fenoxisyror kan dock nå vattendrag oavsiktligt genom t ex avdrift, avrinning eller urlakning från behandlade objekt. Olika undersökningar ger

172. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

vid handen att kontaminering av yt— och grundvatten vid normal spridning av fenoxisyror i jord— och skogsbruk ej skulle vara betydande. Endast undantags— vis och tillfälligt har halter överstigande 0,1 mg/kg (upp till ca 1 mg/l) påvisats. Under olyckliga omständigheter såsom vid tömning av överskotts— vätska i vattendrag eller spill i brunnar har dock betydande halter upp—

nåtts .

Fenoxisyraupptaget från dricksvatten kan exemplifieras med en ko som dricker vatten i ett dike. Vattnet är förorenat med MCPA i hög halt, 1 mg/l, kon väger 300 kg och dricker 30 l vatten dagligen. Den tillförda mängden fenoxi— syra blir trots de extrema förutsättningarna endast obetydlig, 0,1 mg/kg

kroppsvikt.

Vid en jämförelse mellan de tänkbara exponeringssituationer som diskuterats ovan framstår alltså betning av fenoxisyrabesPrutad lövvegetation som den

allvarligaste.

Fenoxisyradoser av samma storleksordning som den framräknade teoretiska dosen för en älgkalv på lövdiet har i djurförsök kunnat tillföras nötkreatur, får, svin och älg under längre tid utan uppenbara tecken på skadeverkan. Får

har synbarligen tolererat upprepade doser av 100 mg MCPA per kg kroppsvikt.

Det bör observeras att den beräknade dosen för älgkalven är baserad på ex- trema förutsättningar. Fenoxisyrahalten i vegetationen representerar ett

maximalt värde eftersom halten sjunker snabbt efter besprutningen, åtmin— stone fram till vissnandet. Den besprutade vegetationen kan väntas bli be—

tad endast under begränsad tid beroende på den avtagande begärligheten.

Vid extrapolation av resultat från djurförsök under kontrollerade former till fritt levande djur bör å andra sidan viss försiktighet iakttas på grund av de potentiellt konditionsnedsättande faktorer som kan påverka de fritt levande djuren. Hit hör bl a svält, sjukdom och interaktioner mellan skad— liga miljöfaktorer.

En viss information om viltets faktiska exposition för fenoxisyror kan er— hållas ur resultaten från SVAzs omfattande undersökningar av fallvilt från fenoxisyrabehandlade områden. Hos en del av djuren påvisades upptag av fe— noxisyror (2,h—D, MCPA och 2,h,5—T). Halterna i organen var dock så låga att de svårligen kan tolkas som tecken på akut påverkan, ännu mindre dödlig

sådan. Hos försöksdjur som tillförts fenoxisyror finner man vid kliniska

SOU 1983:11 Hälso— och miljörisker förenade med användningen av kemiska

tecken på förgiftning fenoxisyrahalter i organen av storleksordningen 100 mg/kg eller mera. Resultaten från fallviltsundersökningen antyder ej

heller någon tendens till anrikning av fenoxisyror i näringskedjan.

Som diskuterats ovan kan direktexponering av djur vid spridning av fenoxi— syrapreparat ej väntas föranleda betydande upptag. I detta sammanhang bör även beaktas de eventuella konsekvenserna av besprutning av fågelägg. Franska undersökningar från början av 1970—talet tydde på att 2,h—D skulle kunna ha fosterskadande effekt vid inverkan på ägg av fasan och rapphöns. Fosterdöd och missbildningar iakttogs efter behandling av äggen med 2,h—D— preparat i en för lövslybekämpning normal dos. Resultaten var oväntade, och i flera laboratorier startades försök med besprutning av fågelägg med olika fenoxisyror. Icke i något fall kunde dock de beskrivna skadorna reproduceras. Ett svenskt försök med fasanägg som besprutades med MCPA avslöjade ej heller negativa effekter på fosterutvecklingen och kläckningen. MCPA trängde som väntat in i äggen men endast i ringa grad. Halterna i fostren översteg ej 0,1 mg/kg. Det framkom senare att fenoxisyran i de franska försöken icke applicerats genom sprutning utan genom neddoppning av äggen i vätskan, ett exponeringssätt som klart avviker från situationen i fält. Mot denna bak— grund förefaller det rimligt anta att skadorna i de franska försöken mera varit betingade av andra faktorer såsom tilltäppning av äggskalets porer med utfällt fenoxisyrapreparat än av giftverkan.

Sammanfattningsvis kan konstateras att vid regelrätt spridning av MCPA inom jord— och skogsbruk de högsta resthalterna är att vänta i besprutad vedartad vegetation. Av tänkbara exponeringssituationer för högre djur synes betning av besprutad lövvegetation vara den allvarligaste. På basis av resultat från toxicitetsförsök på olika djursamt erfarenheter från omfattande fallvilts— undersökningar kan den härmed förbundna risken för akut skada genom gift— verkan på betande djur bedömas som förhållandevis liten. Långsiktiga gift— effekter på högre djur bedöms vara osannolika, då exponeringen ej i någon

av de bedömda situationerna kan väntas vara långvarig.

Glyfosat

Glyfosat (N—fosfonometylglycin) är ett vattenlösligt fosforsyraderivat, svårlösligt i organiska lösningsmedel.

Glyfosat har herbicid effekt och verkar genom hämning av biosyntesen av aro— matiska aminosyror i växter. Ämnet är nyligen introducerat men har fått mångsidig användning mot oönskad vegetation inom lantbruket (kvickrot m m),

174. Hälso- och miljörisker förenäde med användningen av kemiska SOU 1983:11

skogsbruket (lövsly), för totalvegetationsbekämpning osv. Handelspreparatet innehåller ett aminsalt och vätmedel för att underlätta inträngning i växter. Doseringen för lövslybekämpning är O,75—1,8 kg/har, i övrigt upp till 3 kg/har.

Akuta toxiciteten är mycket låg. LD (oralt) för försöksdjur är av storleks— ordningen M 000 mg/kg kroppsvikt. Fög fisk har glyfosat en måttlig toxicitet. Handelspreparatet har här en högre toxicitet än substansen, vilket visats bero på det tillsatta vätmedlet. Glyfosat resorberas endast delvis från mag- tarmkanalen och mycket obetydligt genom huden. utsöndringen sker relativt snabbt och fullständigt med urin och faeces, under obetydlig kemisk omvand— ling. Även vid upprepad och långvarig tillförsel till laboratoriedjur har glyfosat visat en ringa toxicitet. Skada på fortplantning eller arvsmassa

eller andra långtidseffekter har ej rapporterats.

Glyfosat inaktiveras snabbt i marken genom bindning till markkolloider. Det nedbrytes av markens mikroorganismer, men knappast av solljus. Nedbrytninge— hastigheten är beroende av jordmån, temperatur m m och kan vara låg i jordar med låg biologisk aktivitet. Huvudnedbrytningsprodukt är aminometylfosfon—

syra, en tämligen stabil men för djur föga toxisk förening. I vattendrag har glyfosat en tämligen hög persistens, troligen beroende på adsorption till sedimentpartiklar. Risken för avrinning och utlakning är obetydlig. Upplag—

ring i organismer har ej iakttagits.

Omedelbart efter besprutning med glyfosat kan i lövsly påvisas resthalter

av storleksordningen 100—150 mg/kg. Nedbrytningen sker även i växter via aminometylfosfonsyra. Halveringstiden för glyfosat i lövsly anges till ca en månad, i gräs— och örtvegetation kortare. Resthalter i skördeprodukter har varit låga, t ex i spannmålskärnor mindre än 0,1 mg/kg. Halterna i t ex strå och agnar kan dock vara högre. I skogsbär har resthalter påvisats efter ex— perimentell besprutning, t ex i lingon 2 mg/kg efter en vecka och 0,1—0,3 mg/kg efter 1—2 månader. I renlav synes högre halter kunna förekomma, i ett försök t ex Th mg/kg efter nio månader. Resthaltsdata för glyfosat är ännu

relativt sparsamma.

Skadefall hos husdjur och vilt har ej rapporterats. Observationstiden är

dock kort.

Användningsområdet för glyfosat överensstämmer i stort med det för fenoxi—

syror, varför exponeringsmöjligheterna för högre djur kan bedömas som lik—

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 175

artade. Den allvarligaste synes således vara intag med besprutad lövvegeta— tion. Upptaget av glyfosat på denna väg kan dock beräknas bli mindre än för fenoxisyror på grund av de lägre resthalterna och den ofullständiga resorp—

tionen från mag—tarmkanalen.

Med hänsyn till glyfosats låga toxicitet och tämligen snabba och fullstän— diga nedbrytning i växter och mark bedöms regelrätt användning därav medföra ringa risk för akuta eller långsiktiga gifteffekter på högre djur.

Fenitrotion

Fenitrotion (O,o—dimetyl 0,h—nitro—m—tolylfosfortioat) är en organisk fos— forsyreester, lättlöslig i organiska lösningsmedel, svårlöslig i vatten.

Fenitrotion har insekticideffekt och användes mot skadeinsekter inom lant— bruket samt frukt— och trädgårdsodlingen. Dosering 0,2—0,7 kg/har. Fenitro—

tion verkar genom hämning av enzymet kolinesteras.

Akuta toxiciteten för laboratoriedjur och även husdjur är tämligen låg.

LD50 för råtta och mus är 250—800 mg/kg kroppsvikt, för fåglar lägre. Feni— trotion omvandlas i organismen till den aktiva kolinesterashämmaren, feni— trooxon. Denna nedbrytes snabbt och utsöndras med urinen. Hos idisslare sker en avgiftning i våmmen. Kalvar med outvecklad våmfunktion kan därför vara känsligare för förgiftning. Fenitrotion upplagras ej i djurorganismen, men risk finns för en irreversibel kumulativ skadeeffekt vid upprepad tillförsel. Andra långtidseffekter är ej säkert belagda. Akuta förgiftningssymtom hos däggdjur är kräkning (där så är möjligt), diarré, ökad salivavsöndring, pu—

pillsammandragning, muskelryckningar, kramper m m.

Fenitrotion nedbrytes snabbt i mark och vatten under inverkan av solljus

och mikroorganismer. Risken för avrinning eller utlakning är liten.

Även i vegetation är nedbrytningen snabb. Halveringstiden i gröna växtdelar uppges till 1—2 dagar. I ätliga växtdelar har låga resthalter påvisats, i regel mindre än 0,5 mg/kg. Enligt kanadensiska erfarenheter kan fenitrotion ha en betydande persistens i barrvegetation. (Användningen av fenitrotion

i svenskt skogsbruk är dock mycket begränsad.)

Skadefall hos husdjur och vilt har ej rapporterats efter regelrätt använd—

ning av fenitrotion i Sverige. Flera fall av fenitrotionförgiftning av mås—

176. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

och kråkfåglar vid soptippar har rapporterats. Omständigheterna är dock oklara. Förgiftning och kolinesterashämning hos fåglar har rapporterats från Kanada efter omfattande och upprepad spridning av fenitrotion mot skogs—

skadeinsekter. Fåglarna synes därvid ha utsatts direkt för sprutmolnet.

Möjligheter för exponering av husdjur och vilt för fenitrotion bedöms under svenska förhållanden i första hand vara genom intag av nyligen behandlad

vegetation. På grund av en möjlig resorption av fenitrotion genom huden bör även exponering genom direktbesprutning och kontakt med vegetation beaktas.

Intag med dödade insekter torde vara av mindre betydelse.

Risken för akut förgiftning av husdjur vid hittills gängse användning av fenitrotion i Sverige synes liten. Risken för vilt, särskilt beträffande kumulativ effekt är mera svårbedömd. Möjligheten av en effektförstärkning

genom interaktion med andra ämnen kan ej uteslutas.

Maneb

Maneb (mangan—etylenbisditiokarbamat) är en polymer komplexförening av mangan, svårlöslig i vatten och organiska lösningsmedel. Föreningen är ke— miskt instabil och sönderfaller till olika produkter, bl a etylentiourin— ämne (ETU).

Maneb har fungicid verkan och används mot skadesvampar inom växtodlingen, främst potatisbladmögel. Dosering ca 1 kg/har.

Akuta toxiciteten är mycket låg, LD för råtta är h OOO-7 000 mg/kg kropps— vikt. Maneb har lokalirriterande efågkt. Vid akut förgiftning iakttas stör- ning av sköldkörtelfunktionen hos råtta. Maneb omvandlas och nedbrytes i

djurorganismen till ETU och andra produkter. ETU har visats ha en svag kar— cinogen effekt. Dokumentationen om långtidseffekter av maneb är ej entydig. Pätagliga skadeverkningar synes dock ej ha rapporterats.

Maneb nedbrytes relativt snabbt i mark och växter. Låga resthalter har på- visats i potatis och andra ätliga växtdelar. Resternas kemiska natur är ofullständigt känd på grund av analytiska svårigheter.

Skadefall hos högre djur har ej rapporterats efter regelrätt användning av maneb i Sverige. Isolerade fall av kastning hos hund och svin har inträffat

efter direktbesprutning respektive intag av accidentalt kontaminerat foder.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Tänkbara möjligheter för upptag av maneb eller dess omvandlingsprodukter

hos högre djur innefattar intag av behandlad potatisblast eller annan gröda och slickning av päls och fjädrar efter direktkontakt med medlet vid sprid— ningen eller via behandlad vegetation. Upptag av akuttoxiska doser på dessa vägar synes osannolikt med tanke på den låga akuta toxiciteten. Risken för långsiktiga giftverkningar på högre djur kan på basis av tillgänglig dokumen—

tation icke säkert bedömas.

Benomyl

Benomyl (metyl—1—(butylkarbamoyl)—bensimidazol—2—ylkarbamat) är praktiskt

taget olösligt i vatten, begränsat lösligt i organiska lösningsmedel.

Benomyl har fungicid verkan och användes mot skadesvampar på växter inom lantbruket samt frukt— och trådgårdsodlingen. Dosering 0,15—1,1 kg/har. Be— nomyl har även fått användning som träskyddsmedel (efter förbudet mot an— vändning av klorfenolpreparat).

Benomyl har en extremt låg akut toxicitet, LD50 för råtta är mer än 10 000 mg/kg kroppsvikt. Det har en måttligt lokalirriterande effekt. Den kroniska toxiciteten synes vara låg, men tillgänglig dokumentation om långtidseffek— ter är bristfällig. Benomyl bryts snabbt ned i djurorganismen och utsöndras med faeces och urin. Nedbrytningen sker i första hand till metylbensimida-

zolkarbamat, en relativt stabil förening med låg toxicitet för djur.

Även i växter är metylbensimidazolkarbamat huvudmetabolit och antas svara för gifteffekten mot svampar. Den fortsatta nedbrytningen i växter går lång— samt. Persistensen av benomyl i mark är betydande. I ätliga växtdelar har

resthalter av benomyl och dess metaboliter påvisats.

Skador på husdjur och vilt som kan sättas i samband med användning av beno-

myl har ej rapporterats.

Exponeringsmöjligheter för benomyl och dess omvandlingsprodukter synes kunna föreligga huvudsakligen vid intag av behandlade växtdelar. Vissa risker för kontaminering av omgivningen kan förutses i samband med träskyddsbehandling om ej försiktighet iakttas. Ett upptag hos högre djur av akuttoxiska doser

i dessa situationer kan dock bedömas som osannolikt på grund av den låga toxiciteten hos benomyl och dess studerade metaboliter. Risken för långsik—

tiga giftverkningar på högre djur kan på basis av tillgänglig dokumentation

177 '

178. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

icke säkert bedömas.

Ekologiska verkningar. Principiella synpunkter

Det har länge varit känt att stora frekvensvariationer förekommer inom våra viltbestånd. Tidigare var man nästan enbart inriktad på omvärldsfaktorer som orsak till dessa, dvs faktorer såsom klimat, fodertillgång, sjukdomar, tryck från rovdjur (predation) och inverkan av miljögifter eller andra i naturen

utspridda substanser.

På senare tid har man även riktat uppmärksamheten mot inre faktorer, föränd— ringar i djurens arvsmassa, som orsak till frekvensvariationer. Hos små— gnagare är det känt att individerna inom täta respektive glesa bestånd upp— visar skillnader i beteendet, i det att de förra är mer aggressiva, har lägre fortplantningskapacitet och att dödligheten inom bestånden är högre. Med elektroforetisk metodik har man också påvisat variationer i aminosyra— sammansättning i vissa enzymsystem jämsides med angivna skillnader i djurens

beteende Och egenskaper.

De olika levande organismerna bygger upp samhällen och bildar ekosystem med den icke levande miljön. Inom ekosystemen transporteras energi (näring) från växt till växtätare och från växtätare till rovdjur längs näringskedjor. På grund av organismernas egen ämnesomsättning överförs blott omkring 10 % av energin från ett led till nästa inom näringskedjan, varför rovdjurspopula—

tioner aldrig kan bli lika talrika som växtätarepopulationer.

Ekosystemen kan vara artrika med en invecklad näringsväv. Organismerna inom sådana ekosystem har många alternativa vägar för energitransport, många nä— ringsorganismer, och är inte så sårbara för förändringar i miljön. Artfattiga ekosystem är däremot instabila, i det att ingående arter baserar sin existens på kanske en enda näringsorganism och ett bortfall av denna kan medföra kata— strof. Nordligt belägna ekosystem är ofta enkla och därmed instabila liksom av människan skapade monokulturer i form av sådesfält och skogsplanteringar. Uttryck för denna instabilitet är de våldsamma svängningarna inom bestånden av fjällämmel och ripor i våra fjälltrakter och av skadedjur inom jord— och

skogsbruket.

Skapandet av monokulturer kan genom gynnsamma näringsbetingelser medföra en massförökning av skadeinsekter, i regel växtätande insekter, men som följd

därav även en förökning av deras naturliga fiender, i första hand rovinsekter.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

En bekämpning med kemiska medel slår till en början ut såväl skadeinsekter som rovinsekter, men genom att resistens snabbare utbildas inom individrika populationer, alltså växtätarepopulationer, kan bekämpningsmedlens effekt på skadeinsekterna efter hand reduceras samtidigt som rovinsekterna fortsätter att slås ut. Ökade mängder bekämpningsmedel tillgrips ofta och kan efter hand genomsyra miljön och nå sådana nivåer, att den högre faunan och människan

hotas.

Mer eller mindre extrema klimatsituationer kan vid olika årstider allvarligt påverka våra viltstammar. Hårt vinterklimat kan sålunda medföra omfattande dödlighet till följd av utmärgling. Ökad energiförbrukning vid sökandet efter föda genom forcerandet av ett djupt snötäcke samt födans svåråtkomlighet är väsentliga faktorer härvidlag. Lokalt kan också en tidigare användning av

bekämpningsmedel ha medfört en reducering av tillgången på föda.

Kyliga försommarregn kan vara förödande för fasan— och rapphönskycklingar. Risk för nedkylning gör att kycklingarna måste söka skydd under hönan och

får därigenom inte tillräcklig tid att fylla sitt näringsbehov, speciellt om en tidigare ogräsbekämpning medfört brist på lämplig föda. Tillgången på föda är starkt beroende av en mängd faktorer, såsom klimat, markanvändning, för—

surning och utspridning av bekämpningsmedel.

För sin trivsel kräver vilt tillgång till skydd, föda och vatten. Inom ratio— nellt jordbruk läggs diken igen medan häckar, buskage och annan skyddande vegetation tas bort. Härigenom skapas en för vilt i många avseenden ogynnsam miljö med stora, öppna ytor. Åtgärderna kan utföras med hjälp av såväl ke—

miska som mekaniska metoder.

Predation, rovdjurs bytestagande, uppfattas ofta som ganska besvärande inom den praktiska viltvården, trots att verkningarna därav i enlighet med prin— ciperna för det naturliga urvalet på sikt måste bedömas som fördelaktiga för respektive viltstammar. Under senare år har emellertid många rovdjur råkat verkligt illa ut i och med att de mest lättfångade bytesdjuren i stor ut—

sträckning utgjorts av djur, som varit förgiftade eller belastade med miljö—

gifter.

Från viltvårdens sida har bekämpning av predatorer, såsom rovdäggdjur, rov— fåglar, kråk— och måsfåglar, skett på olika sätt, t ex genom avskjutning, ut— sättning av fällor eller utläggning av förgiftade beten. Vid giftutläggning

har tidigare här i landet bl a använts fosfor, kloralos och stryknin, men

180. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

denna utläggning är numera starkt begränsad.

Utspridning av vegetationsbekämpningsmedel kan medföra ett ökat predations—

tryck genom att skyddande vegetation försvinner.

Användning av kemiska bekämpningsmedel kan på många sätt ingripa i de ekolo— giska sammanhangen. Verkningarna kan vara direkta genom mer eller mindre all— varlig inverkan på de levande organismerna, eller indirekta genom påverkan på miljön, födotillgång etc.

Vår medvetenhet om denna problematik inleddes genom upptäckten 1950 av de

oönskade effekterna på vår fauna av metylkvicksilverhaltiga medel mot mögel- svamp. Dödliga förgiftningar eller reproduktionsstörningar, speciellt bland fröätande fåglar och deras predatorer, samt i vissa fall populationsnedgång—

ar, kunde sammankopplas med användningen av dessa medel.

Vad gäller andra medel mot mögelsvamp har under senare år vid ett par till— fällen påträffats rapphöns och harungar med avsaknad av perifera extremi- tetsdelar. Misstanke har förelegat om att deras föräldrar under värpnings— säsongen respektive dräktigheten förtärt något ämne med fosterskadande verkan. Både rapphöns och harar uppehåller sig gärna i potatisodlingar, där ditiokar— bamathaltiga medel mot bladmögel, bl a maneb, används i ganska betydande om—

fattning.

Någon erfarenhet av eventuella ekologiska verkningar efter användning av mögelsvampmedlet benomyl synes inte föreligga.

Användningen av insektsbekämpningsmedel såsom DDT och aldrin (numera för— bjudna i Sverige) har medfört vittgående ekologiska verkningar, bl a i form av reproduktionsstörningar och dödsfall inom den högre faunan. Medlens bio— logiska stabilitet (persistens) har i likhet med vad som gäller de tidigare nämnda metylkvicksilverpreparaten medfört successivt ökade koncentrationer inom näringskedjorna.

Vissa tidigare använda organiska fosforföreningar var höggradigt giftiga

och omfattande dödlighet inträffade inte sällan bland vilt såsom fasan, rapp— höns, måsfåglar, hare, vildkanin och möjligen också rådjur. Dessa höggiftiga substanser såväl som en del mindre giftiga organiska fosforföreningar (t ex fenitrotion) kan även indirekt ha ogynnsamm inverkan för t ex insektsätare

genom att dessas tillgång på föda minskar. Det är härvid knappast möjligt att

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

utskilja ett enstaka preparat och ange eventuella ekologiska verkningar av just detta.

Ogräs— och lövslybekämpning med olika slags kemikalier, t ex fenoxisyror och glyfosat, innebär en minskad tillgång på skydd och föda för många viltarter. Effekten kan vara direkt genom att foderväxter dödas, eller indirekt genom avdödning av värdväxter för insekter. Ogräsfrön utgör sålunda värdefull föda för vuxna rapphöns medan vissa ogräs är värdväxter för bladstekellarver, vilka är väsentliga som föda för rapphönskycklingar under deras första lev—

nadstid. Vid ogynnsamm väderlek kan avsaknad av denna föda få katastrofala

följder för stammen.

Fenoxisyrabesprutad vegetation är begärlig för betande vilt och kreatur och uppsökes även av bin. Begärligheten avtar dock sedan vegetationen vissnat och avdödad vegetation betas endast i mindre utsträckning. Begärligheten

synes bero på en ökad halt av stärkelse eller i vissa fall av äggviteämnen

hos de besprutade växterna.

För viltet begärliga foderväxter kan vara olika känsliga för bekämpnings— medel. Sålunda är rönn och asp mindre känsliga för besprutning med fenoxi—

syror än sälg och blåbärsris.

Omfattande undersökningar har utförts för att utröna eventuella skadeverk— ningar hos vilt till följd av fenoxisyror, men trots att besprutad vegetation

gärna betas, har intet som tyder på skadeverkan framkommit vid dessa under—

sökningar.

Inledningsvis angavs att vissa inre faktorer eventuellt skulle kunna ligga till grund för den kraftiga nedgången i bestånden av fasaner och rapphöns under senare decennier. Enligt jaktstatistiken beräknades den årliga avskjut— ningen av fasan och rapphöns under första hälften av 1950—talet ha legat vid

omkring 170 000 respektive 20 000 fåglar. I slutet av 1970—talet var motsva— rande siffror omkring 25 000 respektive 3 000.

Fasanen är en från Asien till Sverige införd fågelart. Uppfödning har här i landet skett i många generationer, varvid som avelsmaterial i regel utvalts de mest högvärpande hönorna. Möjligt är att vid detta avelsarbete samma feno— men inträffat som beträffande våra tamhönsraser, nämligen att benägenheten att ruva gått förlorad i samband med att äggproduktionen stegrats. För tam— hönsavelns del spelar detta ingen roll, då ruvningen sker maskinellt, men

182. Hälso— och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

för vildfasanstammen kan det vara katastrofalt.

Som framgått kan faunan påverkas av en mängd olika faktorer i det komplice— rade ekologiska samspelet. Naturmiljön har genom människans ingripanden undergått omfattande förändringar, varvid de största förändringarna torde kunna tillskrivas de areella näringarna, jord— och skogsbruk. Åtgärderna har ofta övergripande verkningar beroende på de olika djurarternas miljökrav och levnadssätt. Fasanen föredrar sålunda en omväxlande miljö med lövskog och od— lade marker eller betesmarker med örtrik vegetation och god tillgång på in— sekter. Detta ger ett gott skydd och erbjuder rikligt med föda för såväl kycklingar som vuxna fåglar. Rapphönan är bunden till jordbrukslandskapet och föredrar ofta lättare jord. Fältharen erbjuds genom goda näringsförhållanden

den bästa miljön i den allsidigt använda jordbruksmarken.

Kunskaperna bedöms ofta som otillräckliga för att i dessa komplicerade sam— manhang kunna särskilja effekterna av de olika omnämnda faktorerna och inte heller av olika växtbekämpningsmedel (MCPA, glyfosat), insektsmedel (fenitro— tion) eller mögelsvampmedel (maneb, benomyl), inbördes eller från andra be— kämpningsmedel. De bedöms därför alla — i positiv eller negativ riktning

kunna påverka fauna och flora i de komplicerade ekologiska sammanhangen.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

7.2.3 Resistens mot bekämpningsmedel

Historien utvisar ett flertal exempel på situationer där bekämpningsmedlet förlorat sin effekt mot skadegöraren genom att denna utvecklat resistens mot preparatet. De mer kända exemplen härrör från grödor där den kemiska bekämp- ningen är mycket intensiv och där skadegörartrycket likaså är mycket högt. Bomull och tobak odlade under varma och fuktiga förhållanden är förmodligen de grödor där resistensbildning vållat de största problemen. Inom humanme—

dicinen utgör malariamyggans resistens mot DDT betydande svårigheter.

De tidigare nämnda fallen av resistens avsåg oftast insektsmedel. För svenskt vidkommande torde däremot problemen inom svampbekämpningen vara de närmast

förestående.

Figur 7.3 visar utvecklingen av resistens mot växtsjukdomspreparat 1960—80. Figur 7.h visar motsvarande utveckling för insektsmedel under tiden 1935—

1980.

Figur 7.3 Utvecklingen av resistensbildning mot växtsjukdomspreparat 1960-80

Acylalanines ? Dichloroamlines Ergosterol biosynlheSIS ' inhibitors

B Organophosphales Orgamctm E Carboxamades

:i Antibiohcs

D Benumxdazmes

Numbun ol resusmnl genera

Pyrimndmes & Dodine

Eg Aromalic hydrocarbons

Meicunals

1960 1970 1980 Phihalimxdes Dilmocarbamates Copper SuHur

Källa: Delp, Coping with resistance to lant disease, Plant Disease, p Vol 6h, No 7, 652—657, 1980.

184. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Figur 7.h Utveckling av resistens mot insektsmedel 1935—1980

Resistant species of arthropods and new msecticides 1938- 1980

1967 4—Resistant 224 . Species

New insecticides

'— (cumulative number of . all insecticides introduced)

1970 Sources: The resisunt species mm &: compiled from inlomutiou in: G.F. Georghiou und C.G. lelov. "Pmicide Resistance :: an Evolutionuy Phenomenon" in Proceedings of xVTH international Congrm of Entomology. Washington DC, 1976, n. 760; FAO, "Pon Ruin-nee ond Crop Lots Alumni" — 2&3. Rome. 1975 and 1980, Amur-dim A&B.

The new inacticöde: om" I: oloned "om den suomi-d hy '. Craig, Imperiol College penne lor Environmental Techne—Anny. NMMI communiwion, April 1982. "

Källa: Bull D, A growing Problem. Pesticides and the third world poor, OXFAM, Oxford, 1982

Resistensmekanismer

[Användningen av äldre medel med innehåll av bl a tungmetaller (koppar och kvicksilver), ditiokarbamater, captafol eller svavel medförde endast undantagsvis resistensbildning hos svamparna. Trots detta har resistens mot denna typ av fungicider rapporterats mot t ex kvicksilver i havrens bladfläcksjuka och fruktträdskräfta. För en del aromatiska kolväten (TCNB, PCNB, bifenyl, Na—fenylfenol, dichloran, chloroneb) har hög grad

av resistens påvisats.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Fungicidresistens innebär att en svamppopulation som normalt är känslig för en fungicid blivit mindre känslig för detta ämne. Begreppet resi— stens bör förbehållas den genetiskt kontrollerade resistensen. Beteck— ningen tolerans bör undvikas i detta sammanhang.

Resistensen kan ha flera olika verkningssätt, vilka dock alla har det gemensamt att bekämpningsmedlet ej når det känsliga systemet ("target

snäv icdlw.deakmx%egmmm

* Minskad upptagning av fungiciden.

* Ökad utsöndring av fungiciden. * Inaktivering av fungiciden. * Ökad nedbrytning av fungiciden till icke toxiska substanser.

* Ändrad metabolism.

I det följande ges exempel på några olika typer av resistensmekanismer.

En minskad upptagning av blasticidin—S (ett antibiotiskt ämne) kunde visas i Piricularia oryzae. Normalt inhiberas denna svamp vid 1—10 ug/l. Stammen som tolererade 1 OOO—h OOO ug/l (in vivo) visade i cellfria

system samma inhibering av proteinsyntesen som vildpopulationen.

Ökad utsöndring av fungiciden har påvisats hos Aspergillus nidulans av fenarimol (ett mjöldaggsmedel besläktat med triarimol, en sterolbiosyn—

tes—inhibitor).

Inaktivering av fungiciden har demonstrerats hos kvicksilverresistenta stammar av Drechslera avenae genom ökad tiolbildning hos svampen och därigenom inaktivering av kvicksilver genom merkaptidbildning. I denna svamp har man också noterat ökad bindning av kvicksilver till pigment

hos resistenta stammar.

Pentaklornitrobensen (PCNB, quintosen) kan av resistenta stammar av Rhizoctonia solani brytas ner till den icke toxiska substansen pentaklor— anilin. Resistenta stammar av Fusarium solani f. sp. phaseoli tycks bryta ner dodin till mindre giftiga substanser.

186. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Ändrad affinitet för fungiciden kan exemplifieras med benomylresistenta stammars minskade förmåga att binda carbendazim (MBC) till tubulin, vilket medför att spindeln kan utbildas normalt och kromosomsegregatio—

nen fungerar vid mitosen.

Ändrad metabolisk väg via glyoxat—cykeln anses vara orsaken till resi—

stensen hos Ustilago hordei (hårdsot) mot carboxin.

Resistenta stammar av Verticillium malthousi kunde växa på agarmedia med benomyl och några andra obesläktade fungicider p g a sin förmåga att

surgöra mediet, vilket påverkade bindning och upptagning av fungiciderna.

Faktorer som har betydelse för att minska risken för resistensbildning

De flesta åtgärder har det gemensamma syftet att minska selektionstrycket

från fungiciden på svamppopulationen.

Den fungicida effekten ska vara kortvarig och sättas in vid kritiska perioder av sjukdomens utveckling, då optimal effekt uppnås. Persisten—

sen påverkas t ex av appliceringsmetod, preparatets formulering och

nedbrytningsprodukters effekt. Betning och jordbehandling medför i

allmänhet en långvarigare effekt än besprutning av bladverket.

Antalet behandlingar och mängd preparat bör reduceras så långt som möjligt. (1—2 sprutningar/säsong av ett korttidsverkande preparat inne— bär troligen inte så stor risk.) Om dosstorlekens betydelse för resi— stensbildning råder delade meningar. Låg dos anses under vissa förhål— landen kunna öka risken för stegvis upptrappning av resistensen. Hög dos slår ut en större andel av den känsliga populationen. Den typ av resi— stens som patogener uppvisar har betydelse för dosens inverkan. Låg dos och ett lågt selektionstryck minskar risken, då högresistenta mutanter är vanligast. Då låg— eller medelresistenta mutanter dominerar kan hög

dos vara bättre.

Fungicider av den typ där risken för resistensbildning bedöms som stor bör utnyttjas restriktivt och sparas för de situationer där inga andra

fungicider eller kulturmetoder är effektiva.

För att minska risken för uppförökning av resistenta former har man

börjat använda kombinationspreparat.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Preparaten bör ha olika verkningssätt (t ex en "single site" + en "multi— site" inhibitor). En viss kombination bör inte användas för länge efter- som risken finns att en stam med resistens mot båda preparaten kan selekteras fram. En kombination av preparat med "negativt korrelerad crossresistens" (dvs där resistens mot ett preparat är kopplad till känslighet för det andra i kombinationen) vore fördelaktig, men idag

finns inga sådana för praktiskt bruk.

Växling mellan olika preparat är en annan metod som används. Den är fördelaktig främst när den resistenta populationen har långsammare förökningsförmäga eller på annat sätt sämre livskraft än den känsliga. Under den period då en viss fungicid inte används kan den känsliga delen av populationen återhämta sig och balansen kan återställas. Väx— lingen kan ske efter olika mönster, mellan två eller flera preparat eller mellan kombinationer och enskilda preparat. Växling kan också ske

så att vissa preparat används under vissa delar av säsongen eller på

delar av arealen.

Växling av preparat kan av ekonomiska skäl vara fördelaktigare än bland— ning av flera preparat. Blandpreparat kan å andra sidan ha en bredare effekt.

Vissa försök har gjorts för att med hjälp av matematiska modeller räkna ut vilken användningsmetod som ger den lägsta livslängden för en fungi- cid. Utfallet beror på förutsättningarna i det enskilda fallet, t ex

effektivitet av behandlingen, frekvens av resistenta mutanter och popu-

lationernas reproduktionshastighet.

Riskerna—för resistensbildning i Sverige

I Sverige används flera preparat mot vilka resistens visats kunna uppstå relativt snabbt. Nämnas kan benzimidazolpreparaten benomyl (Benlate), carbendazim och thiabendazol liksom bland axylaniliderna metalaxyl (Ridomil). Resistensbildning kan först väntas uppstå inom trädgårdsom— rådet där användningen är betydligt mer intensiv än inom jordbruksområ— det. Enligt utländska erfarenheter har resistensproblem förekommit vid användning av benomyl mot gråmögel i jordgubbar, prydnadsväxter m m och mot monilia i plommon. Andra exempel är metalaxyl vid bekämpning av

sallatsbladmögel och dimethirimol vid bekämpning av gurkmjöldagg.

188. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Av jordbruksgrödorna kan problem främst förväntas i grödor där den svamp man bekämpar har många generationer per år och där fungicider används mer intensivt. Aktuella områden är potatisodling och fältmässig köksväxt—

odling, men uppmärksamhet måste även riktas på stråsädesgrödorna.

Utomlands har konstaterats att potatisbladmöglet utvecklat stammar, vilka visar resistens mot metalaxyl. För att förhindra uppförökning av dessa stammar har man börjat kombinera preparatet med andra fungicider,

i första hand ditiokarbamater.

I stråsäden är fungicidanvändningen av relativt måttlig omfattning. I höstsäd har dock en ökning skett på senare är främst i områden med intensiv stråsädesodling och flera behandlingar kan förekomma under en grödas växtperiod. Främst är det benzimidazolpreparat som kan komma i fråga för flera behandlingar. Betning av höstutsädet sker regelmässigt och många olika preparat är aktuella. Höstbehandling med benzimidazoler är en åtgärd som ökat i omfattning. Tidig vårbehandling med fungicider mot stråknäckare och mjöldagg förekommer i s k programmerade odlings— system, men är ovanliga i praktisk odling. Bekämpning av blad— och axsjukdomar, t ex mjöldagg och brunfläcksjuka, kan ske under sommaren, bl a med benomylpreparat. Om flera av dessa behandlingar utförs med preparat med liknande verkningsmekanismer eller preparat som utvisar "crossresistens" kan risken för resistensbildning bli aktuell även här. Ännu större risk bör föreligga i ensidiga växtföljder med höststråsäd, där fungicider används regelmässigt flera år i följd. I tyska undersök— ningar har man konstaterat att det förekommer stammar av t ex brunfläck sjuka och stråknäckare som visar hög grad av resistens mot benzimida— zoler. I korn har man i engelska undersökningar funnit adaption hos kornmjöldagg till ethirimol. Denna adaption är dock av temporärt slag och avklingar efter en tids uppehåll i preparatanvändningen. Man har

därför slutat använda preparatet i höstkorn.

Det finns skäl förmoda att resistensproblemen kommer att öka framöver. Orsaken ligger dels i att kemikalieanvändningen förväntas öka på svamp— och insektsidan, dels i att flera av de nya och effektiva svampmedlen är mer eller mindre 5 k singlesite inhibitorer. Fallet med metalaxyl och potatisbladmöglet visar hur snabbt resistens kan uppstå för den här typen av bekämpningsmedel. I en studie som genomförts i Mellansverige

beträffande snömögel har raser påvisats som har nedsatt känslighet för

S()IJ 1983:11

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 189

benomyl. Man är tämligen överens om att resistens är under utveckling och kanske redan förekommer lokalt, vilket måste ses som en följd av den ökade höstsprutningen med benomyl och närstående preparat mot snömögel och andra svampar. Som motåtgärder är man nu inne på att rekommendera odlarna att benomyl och närbesläktade medel (korsresistens) bara får användas en gång i grödans omlopp. Sprutar man på hösten skall man inte komma tillbaka med dessa medel efterföljande vår och sommar. Resistens

hos snömögel mot thiabendazolpreparat är känd även från utlandet. 7.3 Bekämpningsmedelsrester m m i vegetabiliska livsmedel

7.3.1 Organisation och omfattning av resthaltskontrollen

Statens livsmedelsverk har sedan flera år tillbaka en regelbunden kon— troll av bekämpningsmedelsrester i frukt, bär, grönsaker och potatis. Antalet förekommande bekämpningsmedel är relativt stort (f n totalt ca 180 registrerade aktiva substanser enbart i Sverige) varför inte alla omfattas av rutinkontrollen. Av ekonomiska och analystekniska skäl har livsmedelsverket prioriterat analyser av sådana bekämpningsmedel som med stor sannolikhet kan befaras ge rester i livsmedlen. Det gäller då framför allt de svårnedbrytbara pesticiderna (t ex DDT) och de som används efter skörden framför allt på citrusfrukter. Sedan flertalet klorerade kolväten förbjudits i Sverige och blivit föremål för reglering i flera av exportländerna har dessa ämnen minskat i aktualitet. Livsme- delsverket har då i stället i högre grad än tidigare satsat på nya substanser med kända användningsområden. Detta förhållande medför att det kan vara svårt att jämföra sammanställningar av analysresultat från olika är. Livsmedelsverkets analysprogram har de senaste åren haft

följande omfattning:

o Klorpesticider och vissa stabila fosforpesticider (ca 35 analyserade

pesticider) i ungefär h 500 prov. o Fosforpesticider (ca hO st) i omkring 1 100 prov. o Ditiokarbamater i 600 prov. o Benomyl i 250 prov.

o Antimögelmedel på citrusfrukter m m (tre pesticider) i ca 350 prov.

190. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Huvuddelen av dessa kontrollanalyser har utförts på uppdrag av livsme- delsverket vid 5 anvisningslaboratorier; apoteket Lejonet i Malmö, institutionen för analytisk kemi vid Stockholms universitet, Kontroll— anstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ) i Malmö, Lantbrukskemiska stationen i Kristianstad och statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL)

i Uppsala.

Organisationen av den svenska stickprovskontrollen avseende bekämpnings—

medelsrester i vegetabilier framgår av figur 7.5.

Figur 7.5 Den svenska stickprovskontrollen av bekämpningsmedelsrester i

vegetabilier Pnau nät av AMA vid unvia- Liuundeuvukbt växtiiåddugln— ningsaboamuu

Apehtöau

untbrukkaun Hombyrln unionen &

lr hum-nd

Apoteket ujonnt i Malmö

Statens lantbruk:— kc-hku hboruouun (SLL) i upp-nu

Codex-lekrum" unt

Livllnedellllborlto— : in. , Kon 1

Grönsaker

Rotfrukter Bum om digi/Mu vid övuAh/tidandm av höga. gadtagna halt

Toxikolog Xukl laboratoriet

Ccleaner

Bodrxvu metodut- veckuuq, utför vi": only": not "in: för mön- ning och publicering IV muy-duu

Frukt

Bär

Plunuinqlqtupp (år muy: av pudel- dil och PCB (PAP?)

Källa: Vår Föda Nr 6, 1982

Flera av de bekämpningsmedel som numera hör till de vanligaste inom bl & trädgårdsskötseln har hittills inte omfattats av rutinkontrollen. Till denna grupp hör bl a den s k klorfungicidgruppen till vilken räknas svampbekämpningsmedlen captan, captafol, diklofluanid, tolylfluanid och folpet. Dessa pesticider liksom en del andra som inte analyseras rutin— mässigt har emellertid analyserats i mera tillfälliga, orienterande undersökningar av vissa varuslag. Under senare år har vid livsmedels— verket emellertid en ny analysmetodik utprovats, vilken innefattar alla de klor— och fosforpesticider som analyserats tidigare samt dessutom klorfungiciderna, två antimögelmedel (i citrusfrukter) samt ytterligare ett 20-tal pesticider. Totalt fångar metoden i sin nuvarande utformning

upp omkring 120 substanser.

S()IJ 1983:11

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Den nya metoden används vid anvisningslaboratorierna fr o m 1981. Ana- lysprogrammet omfattar därmed ca h 500 prov med den nya metoden. Analys av ditiokarbamater, benomyl och det tredje viktiga antimögelmedlet för citrusfrukter (tiabendazol) skall åtminstone tills vidare ske med sepa—

rata metoder.

Principen för provtagning enligt den hittills använda huvudmetoden har varit att provmängden skall vara proportionell dels mot konsumtionen av respektive varuslag, dels mot importvolymen från respektive land. I vissa fall har provtagningen i viss utsträckning riktats mot varuslag

från vissa länder i vilka höga pesticidhalter varit vanliga.

Kontrollen har med sin hittillsvarande utformning sällan möjliggjort

eller ens haft till syfte att stoppa enskilda partier med höga halter av pesticider. Detta beror delvis på praktiska svårigheter; provtagning och analys tar tid och kontrollen gäller ofta ett varusortiment som inte tål att lagras någon längre tid i avvaktan på analysresultat.

För att ytterligare öka konsumentskyddet är det emellertid önskvärt att snabbt kunna stoppa partier med icke—godtagbar halt av någon pesticid. Därför förbättras rapporteringen bl a genom att varje laboratorium förses med en dataterminal. Vidare har resurser avsatts för att en

starkt riktad provtagning skall kunna sättas in när så behövs.

Den svenska konsumtionen av frukt, bär och grönsaker täcks som nämnts till två tredjedelar av import. Efter 1977 har provtagningen delvis riktats, dvs relativt sett fler prov tas från varuslag och länder, där man enligt tidigare analyser vet, att bekämpningsmedelsrester är van— liga. Trots detta har inte andelen överskridanden av gällande högsta

godtagna halter ökat.

Vid överskridanden av högsta godtagna halt för ett bekämpningsmedel tar livsmedelsverket i första hand kontakt med leverantören om det gäller en svensk produkt och med importören om det gäller en importerad vara. Vid behov underrättas även berörd hälsovårdsförvaltning respektive berörd myndighet i exportlandet för att åstadkomma rättelse. Förfarandet har visat sig ge tillfredsställande resultat. Publiceringen av analysresul-

taten torde också bidra till låga resthalter.

192. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

7.3.2 Högsta godtagna halter

Användningen av kemiska bekämpningsmedel vid odling av frukt och grön— saker kan medföra, att mätbara rester av medlen kan påvisas i produk— terna vid tiden för skörd och konsumtion. Med modern analysmetodik är det ofta möjligt att spåra mycket låga halter av medlen. Det måste därför kunna avgöras, om de funna resterna kan anses utgöra risk för skadlig inverkan på livsmedelskonsumenternas hälsa. Med hjälp av utför— liga toxikologiska data om de olika medlen kan lämpliga gränsvärden fastställas. Restmängder som ligger under dessa gränsvärden kan anses som godtagbara från hälsosynpunkt.

För att skydda livsmedelskonsumenten mot för höga resthalter av bekämp— ningsmedel fastställer statens livsmedelsverk högsta godtagna halter. Om den högsta godtagna halten överskrids i ett livsmedel kan livsmedelsver— ket föreskiva villkor för eller förbjuda hanteringen av livsmedlet i

fråga.

Om analysresultatet utvisar att högsta godtagna halt av ett främmande ämne överskridits, skall livsmedelsverket underrättas. Överskridandet innebär nämligen att halten av det främmande ämnet — utan att direkt föranleda otjänlighetsförklaring — ligger på en sådan nivå att åtgärder bör övervägas. Enligt livsmedelslagen är det livsmedelsverket som ålagts uppgiften att vidta åtgärder i sådant fall. När en livsmedelsanalys visar att en högsta godtagen halt av ett främmande ämne överskridits krävs som regel ytterligare utredning och undersökningar beträffande det varuparti som livsmedlet tillhör, innan slutlig bedömning kan göras i fråga om hela partiet. Ett överskridande av högsta godtagna halt av främmande ämne medför sålunda inte omedelbart förbud att saluhålla livsmedlet i fråga, om inte livsmedelsverket i det särskilda fallet meddelar ett sådant förbud. Skulle analysdata ange påfallande hög rest— halt av någon substans för vilken ingen högsta godtagen halt finns fastställd, kan livsmedelsverket besluta om vilken högsta godtagen halt

som skall gälla.1)

1)Benämningen "högsta godtagen halt" ersätts fr o m 1983 03 01 av be—

begreppet "högsta halt" (jfr SLV FS 1983:1).

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

7.3.3 Bekämpningsmedelsrester i importerade och inhemska grödor

Den största andelen av bekämpningsmedel i jordbruket utgörs av ogräsme— del, huvudsakligen fenoxisyror, som används inom spannmålsodlingen. Spridningen av preparaten äger emellertid rum långt före skörden och nedbrytningen av medlen sker så snabbt, att man hittills inte har kunnat påvisa fenoxisyrarester i jordbruksgrödor trots att den aktuella analys—

metodiken kan påvisa resthalter ned till 0,05 mg per kg.

Potatisen är en av våra mest besprutade grödor. De bekämpningsmedel som används till denna gröda har låg löslighet i vatten och transporteras

som regel inte i nämnvärd utsträckning till knölarna från blasten eller jorden. De halter av bekämpningsmedel som livsmedelsverket kunnat påvisa i potatis har i regel varit mycket låga. Det är endast blastdödningsmed—

let diquat som förekommer i proven i påvisbara mängder.

I det följande redovisas huvuddragen i analysresultaten från Livsmedels— verkets kontroll av bekämpningsmedelsrester i frukt, bär, grönsaker,

rotfrukter och potatis under den senast redovisade perioden (januari 1978 december 1980).

Analysresultaten visar klart högre frekvens hos de importerade jämfört med de svenska, såväl av överskridanden av högsta godtagen halt (HGH)

som av antal prov med halter i intervallen 10—50 och 51—100 procent av HGH.

För svenska produkter påträffades överskridanden endast för aldrin + dieldrin, hexaklorbensen + pentaklorbensen samt för quintozen + penta— kloranilin. Dessutom förekom ett överskridande för vardera diazinon, ditiokarbamater, fenitrotion och teknazen + tetrakloranilin. (Pentaklor— anilin är en metabolit av quintozen medan hexaklorbensen och pentaklor— bensen kan förekomma som föroreningar i quintozenpreparat.) Totalt förekom 25 överskridanden för svenska produkter 197841980. Arton av dessa härrörde från användning av quintozen, medan tre berodde på tidi— gare användning av numera förbjudna preparat innehållande aldrin eller

dieldrin.

För importerade produkter redovisas totalt 261 överskridanden av HGH under treårsperioden. Dessa överskridanden är fördelade på 27 pesticider

eller pesticidgrupper. Största antalet överskridanden (50 st) visar etion, främst beroende på höga halter i äpplen från Sydamerika.

194. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Ditiokarbameterna kommer som nummer två i fråga om antalet överskri— danden (hh st). Användningen av ditiokarbameter är mer restriktiv i Sverige än i andra länder och livsmedelsverkets HGH är internationellt

sett låg.

För paration—metyl finns 29 överskridande, vilka huvudsakligen gäl— lger citrusfrukter. För tidabendazol finns likaledes 29 överskridanden, vilka enbart gäller citrusfrukter. Överskridanden i fråga om antimögel— medlet bifenyl var tidigare mycket vanliga, men är numera sällsynta.

Av femton överskridanden i importvaror för quintozen + pentakloranilin inträffade tio stycken är 1978 och gällde då främst sallat. Andra be- kämpningsmedel med relativt många överskridanden i importvaror var hexa— klorcyklohexan, där lindan ingår (12 st), aldrin + dieldrin (11 st),

DDD + DDE + DDT (11 st) samt paration (10 st).

Itabell T.hredovisassammanställningar för de enskilda varuslag, var— av minst tio prov har tagits av svenskt respektive utländskt ursprung under åren 1978—1980. För överskådlighetens skull har resultaten från analyserna slagits samman för de tre åren. För svensk rädisa föreligger procentuellt sett fler överskridanden av HGH än för importerad. Siff— ran 2,h procent överskridanden för svenskodlad rädisa innebär emellertid att endast ett prov av denna vara har överskridit HGH. Svensk selleri synes också ha innehållit mer pesticider än importerad, men något över—

skridande av HGH föreligger inte.

I svensk potatis (h95 prov) kunde inte påvisas någon pesticidhalt, som var högre än 50 procent av den högsta godtagna. I importerad potatis (h22 prov) påträffades fyra pesticidhalter som överskred HGH och nio som låg mellan 50 och 100 procent av HGH.

I de stickprovsundersökningar som legat till grund för redovisningen ingår inte analys av diquat. (Diquat används bl a till blastdödning av potatis.) I en orienterande undersökning av begränsad omfattning har förekomst av diquat påvisats i ungefär,2/3 av proven från konventionellt bedrivna svenska odlingar. Den högsta funna halten var 39 procent av HGH. Någon motsvarande undersökning på importerad potatis har ännu inte

utförts.

Tabell 7.1; Påvisade bekämpningsmedelsrester i vissa varuslag av frukt, bär, grönsaker och rotfrukter samt potatis, 1978—1980

Endast varuslag av vilka har uttagits mer än 10 prov av vardera svenskt och utländskt ursprung ingår

Varuslag Svenskt Utländskt

Andel prover (i procent) Andel prover (i procent) Antal med resthalter över 10 % Antal med resthalter över 10 % prov av HGH” prov av HGHT)

”___—___— Blomkål 95 115 0 Brysselkål 31 37 8, Champinjon 29 21 211 Dill Sn 56 72 Gurka 328 381 32 Isbergssallat 81 160 8 ,0 Jordgubbar 95 37 35 Kålrot 63 13 0 Körsbär 17 66 9,

1 5 1

v—Ld'O XOO

.nu om

'"'XDOKDFOr—l—OOOv—mov—Fv—F KD QI

'.

Lök 1h8 207

Melon 20 177

Morot 286 33”, 5 Persilja hö 113 Sh Plommon 51 Potatis h95 Purjolök 63 Päron 15u Selleri 39 Rädisa 111 Salladskål "(1 Sallat 220 Tomat 265 Vitkål _ 231 Äpple 551

XDOb-Om nu n (0

O

UN UK.:I'F

'— (Xl N

er ;rlna LrN l—Nm FN

OCDKOKV') C) nu '- OXOI—

mm (U

CO 0! O UN N 1— LANXO '. kom:

1)HGH = av statens livsmedelsverk fastställd högsta godtagen halt

Källa: Vår Föda Nr 6, 1982

SOU 1983:11

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 195

196. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Sammanfattning

Under perioden 1978—80 analyserades omkring 12 000 prov av frukt, bär och grönsaker med avseende på rester av bekämpningsmedel. Totalt över— skred 2,3 procent gällande högsta godtagna halter. Av de inhemskt odlade livsmedlen innehöll 0,5 procent för höga halter, medan motsvarande siffror för importen var 3,2 procent. Siffermaterialet antyder en viss

minskning av frekvensen överskridanden jämfört med föregående undersök—

ningsperiod (1976-1977).

Överskridandena fördelade sig på 27 varuslag. Citrusfrukter, importerade äpplen och importerade päron svarade tillsammans för 68 procent av över—

skridandena.

7.3.h Bekämpningsmedelsrester i produkter odlade med respektive utan

insats av kemiska bekämpningsmedel

Vid statens livsmedelsverk har i två begränsade undersökningar analy— serats resthalter av bekämpningsmedel i besprutad respektive obesprutad potatis och sallat av svenskt ursprung. I sallatsundersökningen analy— serades 22 prov av konventionellt odlad och 33 prov av obesprutad sallat med avseende på ditiokarbamater, benomyl och vissa klorhaltiga bekämp— ningsmedel. Låga halter av DDT och captan påvisades i vardera ett prov av obesprutad sallat. Ett prov av konventionellt odlad sallat innehöll ditiokarbamater i en halt som överskred gällande gränsvärde. Resthalter av lindan, carbendazim (benomyl), captan och folpet påvisades i ett annat prov. Låga halter av quintozen och/eller metaboliten pentaklorani—

lin påvisades i nio prov.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 197

Tabell 7.5 Bekämpningsmedelsrester i besprutad och obesprutad sallat

Antal prov Påvisat be— Antal med påvisade kämpnings- Påvisad rest— prov resthalter medel halt (mg/kg) Obesprutad sallat 33 2 DDT 0,02 Captan 0,03 Konventionellt odlad 22 10 Quintozen + 0,001—0,013 sallat pentaklor— anilin Ditiokarba- 8,2 mater Lindan O,ooh Carbendazim 0,5h Captan 8,1 Folpet 0,26

___—___

Källa: Vår Föda Nr 8, 1980

I potatisundersökningen analyserades hö prov av konventionellt odlad och 36 prov av obesprutad potatis. Inga resthalter kunde påvisas i den obe— sprutade potatisen. Låga halter av vissa klorerade bekämpningsmedel påvi— sades i 5 prov av konventionellt odlad potatis. Tre prov innehöll låga halter av dieldrin. Detta bekämpningsmedel har varit förbjudet i Sverige sedan 1970. Eftersom ämnet är synnerligen persistent, finns det rester

kvar i en del jordar och låga halter kan fortfarande påträffas i växt—

material.

Lindan används inte till potatis. Den påvisade låga halten torde bero på förekomst av lindan i jorden. Det är således endast i fråga om två prov, som man kan anta att de påvisade resthalterna (pentakloranilin respektive metribuzin) härrörde från behandling av potatisen. Pentakloranilin används

ej som bekämpningsmedel utan är en omsättningsprodukt av quintozen.

198. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Tabell 7.6 Bekämpningsmedelsrester i obesprutad och besprutad potatis

Obesprutad potatis Besprutad potatis

Antal prov Antal prov Påvisad med påvi- med påvi— Påvisat be— rest— Antal sade rest- Antal sade rest— kämpnings— halt prov halter prov halter medel (mg/kg) Klorpesticider 36 0 hö 5 Pentaklor— 0,023 anilin* Lindan 0,005 Dieldrin O,ooh Dieldrin 0,005 Dieldrin 0,005 Ditiokarbamater 36 0 MB 0 - Captafol 36 o us o — Metribuzin 15 0 25 1 0,02 Klortalonil 26 o 28 o

___—”___—

*Pentakloranilin är en metabolit av quintozen

Källa: Vår Föda Nr 8, 1980

7.3.5 Hälsorisker förenade med förekomst av bekämpningsmedelsrester i

livsmedel Inledning

Grundförutsättningen för att ett ämne ska kunna tjäna som bekämpningsmedel är i allmänhet att det utövar en skadande eller dödande verkan på de in— sekter, skadesvampar, ogräs eller dylikt, som man vill eliminera. Verkan består oftast i att en eller flera livsviktiga funktioner hos skadegöraren störs. Många grundläggande livsfunktioner är gemensamma eller likartade hos alla levande organismer. Det verkar därför rimligt att misstänka att bekämpningsmedel, i högre grad än många andra grupper av kemiska ämnen som förekommer i födan, kan utgöra en risk för livsmedelskonsumentens hälsa. Följaktligen finns ett starkt behov av att kontrollera bekämpningsmedels— rester i livsmedel. För att kunna avgöra om en viss funnen rest utgör ett hot mot hälsan, måste man ställa det erhållna analysresultatet i relation

till det använda medlets toxicitet.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Många bekämpningsmedel används inom jordbruket på ett sådant sätt att det med moderna analysmetoder går att påvisa rester i grödan vid tiden för konsumtion. Trots att en del livsmedel därför kan innehålla rester av bekämpningsmedel, anses de inte med nödvändighet som olämpliga för förtäring.Förklaringen'tilldetta.ärattiintagetav”bekämpningsmedel genom förtäring av sådana livsmedel inte kommer att överskrida den nivå som bedöms vara acceptabel från hälsosynpunkt (se vidare nedan om accep— tabelt dagligt intag). I de allra flesta fallen ligger intaget istäl—

let väl under denna nivå.

För vart och ett av de olika bekämpningsmedlen kan alltså sättas en gräns, under vilken resthalter i födan inte anses utgöra någon hälso— risk. För att fastställa sådana gränser, stöder man sig på resultat från olika toxikologiska undersökningar, vanligen utförda på försöksdjur. Ett omfattande toxikologiskt underlag fordras för en tillfredsställande bedömning. Exempelvis behövs uppgifter om hur ämnet tas upp, fördelas och bryts ned i kroppen samt hur det utsöndras. Andra nödvändiga data är toxicitet vid engångstillförsel samt vid flergångstillförsel under kortare och längre tid, och studier av ämnets eventuella förmåga att verka cancerframkallande eller påverka fruktsamhet eller fosterutveck— ling. Störst vikt läggs vid långtidsstudier. Det anses att dessa bättre överensstämmer med förhållandena, då livsmedelskonsumenten förtär små restmängder av bekämpningsmedel via födan, än då försöksdjuren behand—

lats med enstaka höga doser av det undersökta ämnet.

Acceptabeit dagligt intag, ADI

Stor betydelse för att fastställa gränsvärden för bekämpningsmedels- rester i födan har de så kallade ADI—värdena. De utarbetas av en för FAO och WHO gemensam expertgrupp. Expertgruppen samlar in, granskar och utvärderar rapporter angående olika bekämpningsmedels toxikologi. Då tillräckligt utförligt bedömningsunderlag finns att tillgå för ett medel, bestäms ett normvärde, ADI (acceptabelt dagligt intag) vilket är den dos man anser att en människa dagligen kan utsättas för under hela livet, utan att löpa risk för negativa effekter på hälsan. ADI—värdet kan sedan, tillsammans med uppgifter om kroppsvikt och födointag, an— vändas för beräkning av ett gränsvärde för det aktuella bekämpningsmed— let i födan.

200. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Som regel finns endast tillgång till uppgifter om vilka effekter det undersökta ämnet har på försöksdjur. Bara i undantagsfall föreligger data om effekter på människa. I allmänhet är man därför hänvisad till att försöka göra en bedömning av vilka hälsorisker medlet utgör för människan. Det går inte att utan vidare tillämpa data från ett djurför— sök på de förhållanden som råder för människan som livsmedelskonsument. Man vet av erfarenhet att det kan finnas skillnader i känslighet, både mellan olika arter och mellan olika individer av samma art. När man använder sig av djurexperimentella data för att bedöma kemiska hälso— risker för människor, måste man därför förutsätta att människan even- tuellt kan vara känsligare än de försöksdjur som använts. I jämförelse med försöksdjuren utsätts människan dessutom i sin livsmiljö för många fler faktorer, som kan ha betydelse för hur organismen reagerar för ett visst ämne. För att kompensera för sådana osäkerhetsmoment, införs en försiktighetsåtgärd vid beräkningen av ADI, nämligen en säkerhetsfaktor, oftast vald till 100. I praktiken innebär det att ADI vanligen är en hundradel av den högsta dosnivå, som inte givit några observerbara

effekter hos försöksdjuren efter livslång exponering.

Tillgängliga metoder för att bedöma vilka hälsorisker bekämpningsmedels- rester i livsmedel kan medföra för människan, har dock flera begräns— ningar. Trots användning av en säkerhetsfaktor i beräkningen av ADI— värdet, bör man alltså ändå ha en restriktiv inställning när det gäller

att fastställa gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel.

I många fall ger en ändamålsenlig användning av bekämpningsmedel låga restmängder vid tiden för skörd. Normalkonsumtion av sådana vegetabilier medför intag av bekämpningsmedel, som är mycket lägre än vad ADI—värdet skulle "tillåta". Gränsvärdet sätts ändå inte högre än vad som är nöd— vändigt för att erhålla en fullgod effekt vid bekämpningen, även om tillgängliga toxikologiska data och de tillämpade beräkningsprocedurerna skulle resultera i ett högre "tillåtbart" värde (permissible level).

Om ett medel omedelbart efter normal användning skulle lämna högre rest- halter än vad som kan accepteras från livsmedelstoxikologisk synpunkt, kan man fastställa obligatorisk väntetid, s k karenstid, mellan behand— ling och skörd för livsmedelsändamål. Under karenstidens lopp hinner det

applicerade medlet brytas ned i sådan utsträckning, att resthalterna

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 201

efter karenstidens slut sjunkit till godtagbar nivå. Karenstider fast— ställs på grundval av dels toxikologiska data, dels studier av respek—

tive bekämpningsmedels nedbrytningshastighet i olika grödor.

I samband med att en ansökan om registrering av ett bekämpningsmedel,

avsett att användas på livsmedelsproducerande gröda, behandlas av pro- duktkontrollnämnden, remitteras ärendet till livsmedelsverket för be—

dömning av eventuellt behov av karenstider och för fastställande av

högsta godtagen halt av bekämpningsmedlet i de aktuella grödorna.

Kritik har framförts mot organisationen av den svenska kontrollen av bekämpningsmedelsrester i livsmedel p g a att det som regel inte finns möjlighet att förhindra att varor når konsumenterna när ett överskri— dande av högsta godtagen halt av ett bekämpningsmedel upptäcks i ett parti. Den begränsade hållbarheten hos frukt och grönsaker, i kombina- tion med det faktum att bekämpningsmedelsanalyserna av tekniska skäl kan vara relativt tidsödande, medför att varorna måste distribueras till konsumenterna innan ett eventuellt överskridande hunnit konstateras. Resultaten av analysverksamheten i dess nuvarande omfattning, tyder emellertid inte på att bekämpningsmedelsrester i livsmedel skulle utgöra något hälsoproblem. Överskridandena av de fastställda högsta godtagna halterna är relativt få och dessutom finns, som tidigare nämnts, en säkerhetsmarginal inbyggd vid beräkningen av högsta godtagna halter genom att ADI—värdet grundar sig på livslång konsumtion. Till följd härav, och på grundval av tillgänglig toxikologisk information, bedöms de resthaltsnivåer och fåtaliga överskridanden som f n påvisas i livs— medelskontrollen, inte utgöra någon påtaglig hälsorisk för den genom—

snittlige livsmedelskonsumenten.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket torde därför inte heller på lång sikt utgöra någon konkret risk för negativa effekter på livsmedelskonsumenternas hälsa. Man bör dock erinra om att de riskupp— skattningsmetoder som står till förfogande, är förenklade modeller med uppenbara begränsningar. Många osäkerhetsmoment förekommer i uppskatt— ningen av ett ämnes förmåga att framkalla skadliga effekter hos människan på grundval av försöksdjursdata. Dessutom utförs de flesta toxicitets— studier med endast en substans åt gången. Informationen om en möjlig samverkan mellan flera sådana ämnen, om de tillförs samtidigt, är därför

mycket begränsad. Expositionen för bekämpningsmedelsrester står vidare i

relation till konsumtion av vegetabilier, vilken dels kan vara svår att beräkna, dels kan variera starkt mellan olika individer. Dessutom ger analysverksamheten f n ingen fullständig bild av läget, eftersom endast en del av den internationellt använda bekämpningsmedelsarsenalen kan ana- lyseras rutinmässigt. Av dessa skäl finns det anledning att även i fortsättningen noga bevaka såväl nytillkommande medel som resthaltsut—

vecklingen beträffande äldre medel.

7.3.6 Förekomst av vissa naturliga skadliga ämnen i skördeprodukter i

relation till kemisk bekämpning

Inledning

Mykotoxiner

Mykotoxiner är giftiga ämnen som bildas av mögelsvampar. Mögelsvampar är en typ av mikroorganismer som kan isoleras från de flesta naturliga miljöer och deras sporer är vanligt förekommande i luften. Förekomst av mögelsvampar (mögel) eller deras sporer behöver dock inte innebära att mykotoxiner har producerats. För att denna produktion skall sätta igång fordras bl a att mögelsvampisolatet verkligen har förmåga att bilda mykotoxiner, att mögelsvampen finns på ett lämpligt substrat, att tempe— ratur och fuktighetshalt är lämpliga för möglets tillväxt, samt att svampens utvecklingsfas är den rätta. Eftersom upphettning till 70—800 C dödar mögelsvamparna och deras sporer medan de flesta mykotoxiner tål en betydligt kraftigare värmebehandling, kan det finnas mykotoxiner i t ex en pastöriserad vara trots att där inte finns något synligt mögel eller några levande mögelelement.

Historik

202. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Den egentliga forskningen om mykotoxiner kom igång först 1960 till följd av att över 100 000 kalkonkycklingar i England dog av akuta leverskador.

Orsaken till skadorna lyckades man spåra till ett parti jordnötsmjöl

från Brasilien. Man fann senare att de toxiska ämnena fluorescerade ; kraftigt i UV—ljus. Toxinerna benämndes senare aflatoxin B (blue) res— ;

pektive G (green) efter deras respektive fluorescensfärg. Namnet afla—

toxin härrör sig från den producerande mögelsvampen, i detta fall Asper— *

gillus flavus. Aflatoxinerna visade sig bl a vara extremt cancerfram— kallande i råttförsök. Dessa tidiga observationer (i början av 60—talet)

har resulterat i en mycket intensiv forskning världen över rörande mö- )

gelsvampars giftinga utsöndringsprodukter.

S(DIJ 1983:11

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Mykotoxiner i Sverige

För svenskt vidkommande antog man tidigt att aflatoxinerna ej skulle vara den typ av mykotoxiner som kunde bildas under våra egna odlings— respektive lagringsbetingelser. Anledningen till detta är att de mögelsvampar som kan bilda dessa toxiner kräver högre temperaturer för tillväxt respektive myko— toxinproduktion. Enstaka fall av aflatoxinförekomst från svenska förhållan— den har dock rapporterats. En sammanställning över biologiska och toxikolo—

giska egenskaper hos mykotoxiner som bedömts vara intressanta för svenska

förhållanden redovisas i tabell 7.7.

Tabell 7.7 Mykotoxiner med möjlig förekomst i livsmedel i Sverige

Biologisk Exempel på Mykotoxiner Mögelart Djur effekt förekomst Aflatoxin Aspergillus Fåglar Leverskada, Jordnötter flavus tumör Vete Aspergillus Nötter parasiticus Mjölk Ochratoxin Aspergillus Svin Njurskada Spannmål A ochraceus Bönor Penicillium viridicatum m fl Sterigma— A flavus Däggdjur Tumör Vete tocystin A versicolor Citrinin Penicillium Svin Njurskada Spannmål citrinum m fl Patulin Penicillium Däggdjur Magbesvär Äpplen patulum m fl Foder Penicillium expansum m fl Penicillin— P. viridica— Däggdjur Leverskada Spannmål syra tum Njurskada Penicillium cyclopium m fl Zearalenon Fusarium— Svin Fertilitets— Spannmål (F—2) arter störningar Foder Trichote— Fusarium— Däggdjur Blödningar, Spannmål cener (T—2) arter kräkningar

204. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

För svenska förhållanden är förekomst av ochratoxin A i korn det myko— toxin som hittills mest uppmärksammats. Andra mykotoxiner som rappor— terats i svenska undersökningar är patulinförekomst i främst äppeljuice. Risken för bildning av trichotecener i vårt klimat har ofta påpekats men

några omfattande undersökningsresultat föreligger ej.

Faktorer som gynnar mykotoxinbildning

En vattenhalt överstigande 13 % (stärkelserika produkter) respektive 9 % (fettrika produkter) gör det möjligt för mögelsvampar att tillväxa och

att bilda toxiner.

Temperaturer mellan 20—350C är gynnsamma för de flesta mögelsvampar. Somliga Fusarium—arter kan dock bilda mykotoxiner (trichothecener) vid temperaturer nära 000. Även ochratoxin A—bildning kan ske vid tempera— turer omkring 1OOC. Typ av gröda, klimatförhållanden och metoder att skörda och lagra produkterna har också betydelse för mykotoxinbildning

och dito förekomst.

I USA inträffade 1978 ett utbrott av aflatoxinförekomst i majs som fortfarande inte hade skördats. Man anser nu att anledningen till detta kunde tillskrivas insekter som förde med sig sporer från aflatoxin— bildande svampar. I detta fall saknades korrelation mellan hög nederbörd och mykotoxinförekomst snarare orsakade en period av låg nederbörd att

aflatoxinhalten ökade dramatiskt.

Mykotoxinproduktionens ekologi

Betingelserna för när mykotoxinbildning skall ske (förutsatt att en mykotoxinbildande svamp finns närvarande) är bäst känt för aflatoxin.

Man vet idag att ca 60 % av 2 500 isolat av A flavus producerar afla— toxin. Detta är viktigt att komma ihåg och enbart närvaro av en myko— toxinbildande mögelsvamp ger ej någon information angående eventuell aflatoxinförekomst. Produktion av aflatoxin sker ej om A flavux växer i en blandkultur av andra mikroorganismer. Villkoret för att större mängder aflatoxin skall bildas är att A flavus tillåts växa i mer eller mindre renkultur. Anledningen till detta är inte klarlagd men kan tänkas vara att A flavus inte kan hävdasig idenndkrobiella konkurrensen, att omgivan— de mikroorganismer hämmar produktionen av aflatoxin eller att omgivande mikroorganismer har förmåga att bryta ner bildat aflatoxin. Om liknande förhållanden krävs för att övriga mykotoxiner skall bildas är inte

klarlagt.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Stressmetaboliter

Olika typer av stressförhållanden såsom abnorma temperaturer, exponering för ljus, mekanisk skada, kemisk påverkan och även angrepp av mikroorga— nismer kan orsaka bildning och i vissa fall ackumulering av speciella typer av kemiska ämnen hos växter. Stressmetaboliter är normalt ej förekommande i den levande växten. Substanser som bildas efter angrepp av en patogen mikroorganism kallas ofta phytoalexin men i viss littera— tur likställs phytoalexiner och stressmetaboliter. Enligt nyare litte- ratur är detta felaktigt och ett phytoalexin skall definieras som "en lågmolekylär antimikrobiell substans som både syntetiseras och ackumu—

leras i växter efter exponering för mikroorganismer".

De flesta växtpatogena svampar är starkt specialiserade på vissa värd— växter. En parasitsvamp som isolerats från en växt är oförmögen att infektera en närbesläktad värdväxt. Phytoalexinets kemiska struktur är till en del bestämd av vilken växtfamilj som utsatts för angrepp av patogenen. Växter inom släktet Legumonisae producerar i allmänhet iso— flavonoida phytoalexiner medan Solanaceae ger upphov till terpener och

Compositae producerar polyacetylener.

Intresset för phytoalexiner hänger samman med forskning rörande resi— stensfaktorer i växter. Fortfarande råder dock en livlig diskussion huruvida phytoalexiner är konsekvenser av ett parasitangrepp och inte den egentliga orsaken till resistensen. Antalet kända phytoalexiner torde idag uppgå till flera 100—tal. Itdet följande begränsas diskussio— nen till de stressmetaboliter och phytoalexiner som produceras inom

Solanaceae.

Ett tjugotal phytoalexiner är kända inom Solanaceae. Rishitin är för— modligen det phytoalexin som är mest undersökt vad beträffar fungista— tisk effekt tillsammans med fytuberin och lubimin. En annan typ av stressmetaboliter i potatis utgörs av de 5 k glycoalkaloiderna. De utgörs huvudsakligen av a—solanin och a—chaconin. Phytoalexiner finns ej i potatis som icke utsatts för svampangrepp utan denna produktion star— tar då knölen utsätts för patogener. Glycoalkaloider finns närvarande redan innan potatisen stressas men koncentrationen ökar kraftigt i samband med stress. Till skillnad från phytoalexinhalten kan glycoal— kaloidhalten bibehållas över längre perioder. Även glycoalkaloider har

visat sig ha giftighet gentemot många bakterier och svampar. Glycoalka—

206. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

loider förekommer i storleksordningen 0,06 mg per g färskvikt i skalad potatis medan skalet innehåller högre halter (1,2 mg/g). En skalad pota— tis ackumulerar dessa metaboliter i de ytliga cellerna till motsvarande koncentration som återfinns i skalet. Det är känt att ljus påskydna acku— muleringen av glycoalkaloider i potatis och detta sammanhänger med grön— färgning av knölen. Andra faktorer som påverkar glycoalkaloidinnehållet är knölens ålder, dess genetiska bakgrund och den mängd skador den ut— satts för. Halten av glycoalkaloider upphör att öka då snittytan på en potatisknöl ympas med Phytophora infestans, en potatispatogen. Nedgången i glycoalkaloidinnehåll är kopplad till en ökande halt av phytoalexin i knölen. För pthytoalexiner gäller att de i allmänhet når sin maximala koncentration h—5 dygn efter infektion och efter 7—10 dygn är de icke

möjliga att detektera med nuvarande analysmetoder.

Phytoalexiners toxicitet

Phytoalexiners giftighet gentemto svampar och bakterier är jämförliga med glycoalkaloidernas. Problemen med att renframställa tillräckliga mängder phytoalexiner för toxikologiska test har varit stora. Detta gör att de toxikologiska testerna är begränsade till sin omfattning. Pthyoalexiners giftighet för svampar verkar bestå i att svamparnas cellmembraner förstörs.

Några direkat samband mellan intag av phytoalexininnehållande växtdelar och sjukdomstillstånd finns ej beskrivna. Det är dock känt att phyto— alexiner bl a har förmåga att lysera röda blodkroppar och att förändra mitokondrierespirationen. Det antas att de koncentrationer av phytoalexi— ner som är verksamma gentemot svampar också är verksamma i djurceller. Flera phytoalexiner är dessutom motståndskraftiga gentemot upphettning. Kroniska effekter av pthytoalexiner där försöksdjur exponerats för låga

doser under längre tidsperioder finns ej rapporterade.

Effekten av bekämpningsmedel (fungicider) på patogena respektive icke patogena svampar

Fungicider används för att bekämpa växtpatogena svampar. Effekter på de patogena organismerna kan uppkomma dels direkt, dels indirekt genom att- bekämpningsmedlet påverkar konkurrerande mikroorganismer så att växternas mottaglighet för infektion förändras. Kunskaperna om effekter av bekämpnings— medel på s k "nontarget"—mikroorganismer är ofullständiga.

Bekämpningsmedelslitteraturen innehåller en stor mängd information angående

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

akuta effekter på mikrofloran, men knappast någon information rörande kroniska effekter av subletala doser. Eventuella långvariga förändringar i mikrofloran i samband med bekämpningsmedelsanvändning är förmodligen mer allvarliga än de snabba förändringar som sker då mikrofloran utsätts

för höga doser under korta tidsperioder.

Effekter av bekämpningsmedel på biosyntes av mykotoxiner och stress— metaboliter

Den från alla synpunkter bästa metoden för att förhindra att mykotoxiner kontaminerar foder och livsmedel är att använda preventiva åtgärder. Genom att, i varje led av hanteringen, bibehålla en fuktighetshalt som understiger 13 % i t ex spannmålen skulle mögelsvamparnas tillväxt omöjliggöras. Detta är, av praktiska orsaker, mycket svårt att uppnå. Dessutom är det känt att t ex aflatoxin kan bildas redan i växande majs. Insekter är den vektor med vars hjälp sporer från A flavus transporteras mellan plantorna. Studier har därför gjorts över insekticidernas respek—

tive fungicidernas effekt på svamptillväxt och toxinproduktion.

På ris, majs, vete och jordnötter inhiberades A flavus (parasiticus) toxin— produktion totalt av 20 mg/kg av insekticiden dichlorvos. Att detta var fråga om en verklig inhibering visades genom att 20 mg/kg av dichlorvos inhiberade svampens tillväxt ca 6 % medan hämningen av aflatoxinproduk— tionen uppgick till 98 %. Andra föreningar som provats är bl a malation, diazinon och atrazin. Effekten verkar dock ej vara helt generell för

alla organiska fosforföreningar. Dichlorvos är en mycket effektivare inhibitor än de andra föreningar som testats. Restmängder av dichlorvos

har visat sig hämma aflatoxinproduktionen hos bl a vete och majs.

Dichlorvos hämmar inte bara aflatoxinproduktionen utan även andra myko— toxiners biosyntes. Zearalenon—, patulin-, citrinin— och ochratoxin A— produktionen hämmas signifikant då dichlorvos tillsätts. Vissa insekti— cider som diazinon verkar stimulera svamptillväxt hos Penicillium ur— ticae (patulinproducerande mögelsvamp). Någon motsvarande stimulering av patulinproduktion skedde dock ej. Citrininproduktionen inhiberades av . malation utan minskning av svampens tillväxt. Även tolnaftat(2enaftyl—N— metyl—N—(m—tolyl)tionokarbamat) har kraftigt hämmande inverkan på afla—

toxinsyntesen utan att svampens tillväxt påverkas.

Mycket lite verkar vara känt angående bekämpningsmedels påverkan på biosyn—

208. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

tesen av olika typer av stressmetaboliter. Känt är dock att många kemika— lier har förmåga att inducera denna typ av substanser. Triazin och trifenyltenn inducerar bildning av pisatin hos ärtväxter. Maneb och be— nomyl har förmåga att inducera bildning av phytoalexinet glyceollin hos sojaböna. Andra bekämpningsmedel respektive försöksväxter verkar ej ha

undersökts i detta avseende.

Tänkbara konsekvenser för innehållet av mykotoxiner och stressmetaboli— ter i foder och livsmedel av minskad användning av kemiska medel i

jordbruket

Några experimentella data, där en jämförelse mellan mykotoxin och stress— metabolitinnehåll gjorts i en gröda som behandlats respektive icke behandlats med bekämpningsmedel finns ej redovisade i litteraturen.

Någon skillnad mellan känsligheten för fungicider mellan aflatoxinprodu— cerande respektive icke producerande isolat av A flavus har ej beskrivits. De effektivaste fungiciderna för att förhindra tillväxt hos A flavus är captafol, diklofluanid, fenylkvicksilveracetat, klortalonil, captan, folpet och maneb. Ämnen som saknade effekt mot A flavus var dikloran, kopparkarbonat, dodin och zineb. Tyvärr har de ej undersökts om dessa fungicider påverkar toxinproduktionen hos A flavus. Inte någon av de testade fungiciderna hade fungicid—verkan, endast fungistatisk, i för— sökskoncentrationerna. Motsvarande undersökningar för andra mykotoxin—

bildande svampar verkar ej finnas.

Mykotoxiner bildas främst under lagring av den skördade produkten. Den mikroflora (lagringssvampar) som omger den skördade produkten i t ex spannmål är alltså ej identisk med den s k fältfloran. Exempel på fält— svampar är Aötermaroa, Fusarium, Helminthosporium, Cladosporium och Claviceps medan exempel på lagringssvampar är Aspergillus och Penicillium.

Vissa arter av Aspergillus har rapporterats som fältsvampar.

Användning av en fungicid sker i allmänhet innan skörd och det är oklart vad detta kan innebära för den mikroflora som etableras under lagringsför— hållanden. Iakttagelser som gjorts är att bildning av aflatoxiner min— skar i blandkulturer med andra mikroorganismer. Om detta gäller även för andra mykotoxinbildande svampar är ej känt. Om dessa resultat är riktiga skulle en användning av kemiska bekämpningsmedel kunna minska den mikro— biella diversiteten och på så sätt innebära att riskerna för toxinbild—

ning ökade.

S(DIJ 1983 11

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Mängden svamp (mätt som reproducerbara enheter) är ett mycket osäkert mått på den mängd mykotoxiner som finns i_t ex spannmål. Prover med 10 milj sporer per g innehöll ofta mycket små eller inga mängder ochratoxin A. Prover utan tydlig mögeltillväxt innehöll ibland höga ochratoxin A— halter. En förklaring till detta kan finnas i det faktum att mykotoxiner bildas efter det att svampens tillväxt avstannat och att initieringen av denna produktion styrs av substratets näringsinnehåll. Om en svamp tillåts växa under optimala tillväxtförhållanden är risken liten för toxinbildning medan underoptimal tillväxt kan leda till mykotoxinbild— ning (sekundär metabolism). Användning av fungistatiska substanser kan

därför medföra risk för toxinbildning.

En minskning av bekämpningsmedelsanvändningen (framför allt fungicider)

i utsädesbehandling av potatis visar att benomyl och tiabendazol inte förmår sänka smittonivån nämnvärt i skörden. Phoma—röta är vanligt förekommande i potatisknölar och resultaten visar att Phoma—smitta till största delen sprids via infekterat utsäde. En slutsats är att bekämp— ningsmedlen endast fungerat fungistatiskt och ej dödat Phoma—rötan. Några uppgifter angående phominförekomst (cytochalasin B) i potatisknölar

finns ej rapporterade.

De potentiella risker som kan vara förknippade med införandet av nya resistenta sorter, med förmåga att ackumulera giftiga ämnen i samband

med parasitangrepp, bör noga övervägas. Slutsatser

Som framgår ovan är de orsakssammanhang som leder fram till mykotoxin— produktion samt pthytoalexin— och glycoalkaloidproduktion mycket komp— licerade. Att avgöra hur en förändrad användning av kemiska bekämpnings— medel skulle påverka dessa förlopp är ännu mera komplicerat. En ökad an— vändning av redan nu använda bekämpningsmedel bedöms icke leda till att

mängderna av mykotoxiner minskar i foder och livsmedel.

Effekterna av en minskad användning av kemiska bekämpningsmedel är svårare att överblicka, men förekomsten av mykotoxiner bedöms inte komma att öka

förutsatt att lagring och övrig hantering sköts på ett riktigt sätt.

Halter av stressmetaboliter i foder och livsmedel orsakade att patogena

svampar bedöms kunna öka vid minskad användning av kemiska bekämpningsmedel.

210. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Minskad eller upphörd kemisk ogräsbekämpning Inledning

En upphörd kemisk bekämpning av ogräs skulle resultera i en större mängd ogräs i grödorna. I vad mån denna ökade ogräsmängd skulle påverka kvali—

teten hos den skördade produkten har emellertid inte studerats närmare.

För spannmålsgrödor innebär ökad ogräsmängd en försvårad och försenad skörd. Detta är särskilt påtagligt under år med riklig nederbörd. Det finns praktiska exempel på att en riklig ogräsmängd omöjliggjort skörden

och alltså lett till totalförlust.

För att en skördetröska skall kunna fungera fordras att tröskgodset skall ha nått en viss upptorkningsgrad. Ogräs i stråsäden innebär för— senad upptorkning efter nattens dagg eller efter en regnskur. Detta medför att den tid per dag då tröskning är möjlig blir kortare. Ogräs i tröskgodset medför dessutom att avverkningen blir lägre och att vatten— halten hos den skördade spannmålen blir högre. Därmed blir trösksäsongen utdragen, och ju senare man skördar, desto sämre blir möjligheterna att skörda en vara med god kvalitet. Mera ogräs i stråsäden innebär också mera liggsäd, vilket bidrar till en långsammare upptorkning. Risken är be— tydande att svampinfektionerna under sådana förhållanden kommer att öka. I vilken utsträckning detta skulle ske har emellertid inte studerats

försöksmässigt.

För att förhindra bildningen av mykotoxiner i den skördade spannmålen år det viktigt att den så snabbt som möjligt torkas ner till en vattenhelt om 13—1h procent. Denna nedtorkning sker för närvarande dels i tork—

anläggningar på enskilda gårdar, dels i större centrala anläggningar.

Under normala höstar räcker kapaciteten väl till för att utföra en snabb och tillräcklig nedtorkning av spannmålen. Under fuktiga höstar kan man bli tvungen att göra nedtorkningen i två etapper, vilket innebär en ökad risk för mykotoxiner i spannmålen. Vid en förhöjd vattenhalt i den levererade varan, vilket skulle bli följden av en utebliven kemisk bekämpning i stråsäden, skulle den nuvarande torkkapaciteten inte förslå. Förhållandena skulle givetvis bli särskilt svåra under regniga höstar. Detta innebär en betydande risk för ökade mängder mykotoxiner i lagrad

spannmål.

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Vilda växter som påverkar kvaliteten hos föda och foder

Numera ägnas litet intresse åt ogräs i stråsäd med giftiga eller andra kvalitetsnedsättande egenskaper. Detta beror på att sådana arter numera bekämpas så effektivt, att de sällan orsakar besvär. Av äldre litteratur

framgår att ogräsarter ofta påverkade kvaliteten i brödsäd. Från "Hand- bok i jordbrukslära" (Juhlin—Dannfelt, 1901) har följande uppgifter

rörande ogräsarter hämtats:

- Höskallra (Rhinanthus major) skadar genom att fröna gör rågmjölet

mörkt och illasmakande.

Pukvete (Melampyrum arvense) har frön som är mörka och bittra samt

ger mjöl ful färg och dålig smak.

— Åkerklätt (Agrostemma githago) har svartbruna frön som är giftiga.

— Luddvicker (Vicia villosa) drager ner säden. Fröna gör vete— och

rågmjöl mörkt och beskt.

— Sandlök (Allium arenarium) förökas med knopplökar, som ger mjöl och

bröd stark löksmak.

— Råglosta (Bromus secalinus) uppträder uteslutande i råg. Fröna gör

mjölet mörkt och beskt.

Sannolikt skulle ingen av de här uppräknade arterna innebära någon större risk för konsumenter av mjöl och bröd vid en upphörd kemisk bekämpning av ogräs. Vid välutrustade rensningsanläggningar är det möjligt att från spannmålen effektivt rensa bort större delen av frön av

dessa växter. Möjligen skulle Sandlök kunna orsaka bekymmer.

På husdjursområdet skulle ett förbud mot kemisk bekämpning av ogräs innebära avsevärda nackdelar. Åtskilliga arter av vilda växter i vallar och beten är antingen giftiga eller orsakar kvalitetsfel hos animalie- produkter. I tabell 7.8 återfinns en sammanställning över starkt giftiga

växter.

212. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

Tabell 7.8 Växter som medför förgiftningar även i små mängder

Begärlighet för

Svenskt namn Latinskt namn nötkreatur Bolmört Hyoscamus niger Ratas Fingerborgsblomma Digitalis purpurea —

Kabbleka Caltha palustris Ratas Liljekonvalje Convallaria majalis Ratas _ Odört Conium maculatum Ratas i regel Skelört Chelidonium majus — Sprängört Cicuta virosa Ätes gärna Stormhatt Aconitum septentrionale Ratas

Tibast Daphne mezerum —

Törel—arter Euphorbia spp Ratas i regel

— = ingen uppgift

Källa: Avholm et al, 1976

Av de i tabell 7.8 nämnda växterna ratas flertalet normalt av betande djur och medför därmed liten förgiftningsrisk. Ett undantag är sprängört, som årligen orsakar ett flertal dödsfall bland betande djur. Tabell 7.9 utgör en sammanställning över växter, som är måttligt giftiga eller som

kan orsaka kvalitetsfel hos mjölkprodukter.

Eftersom utvecklingen går mot mera långliggande vallar kan man befara att de i tabell 7.9 upptagna växterna kommer att öka i betydelse. Därmed kommer givetvis behovet av att kunna bekämpa dem också att bli större. En upphörd möjlighet att använda kemiska bekämpningsmedel i vallar och beten kommer att innebära risk för sämre djurhälsa samt produktionsbort—

fall och kvalitetsstörningar i animalieproduktionen.

S()LJ 1983:11

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Tabell 7. 9 Växter som kan ge kvalitetsförsämringar hos mjölk

Svenskt namn Latinskt namn

Verkan på mjölken

Baldersbrå Matricaria inodora Dålig lukt och smak (även åt smör)

Bergssyrax) Rumex acetosella Dålig smak, surnar

Buskmåra Galium mollugo Röd— eller gulaktig färg

Harsyrax) Oxalis acetosella Surnar, smörbildningen försvåras Kabblekax) Caltha palustris Skarp smak

Kamomill Matricaria chamomilla Dålig lukt och smak (även åt smör)

Kummin Carum carvi Blekt och smetigt smör

Kärrfräkenx) Equisetum palustre Rödaktig färg Löktravx) Alliaria officinalis Dålig smak

Malörtx) Artemisia absinthium Bitter smak Penningörtx) Thlaspi arvense Löksmak (även åt smör) Prästkrage Chrysanthemun leu— Dålig smak

canthemum

Renfanax) Tanacetum vulgare Dålig lukt och smak

Revsmörblomma Ranunculus repens Bitter smak, rödfärg— ning

Ryssgubbe Bunias orientalis Bitter smak

Rölleka Achillea millefolium Dålig smak

Sandlök Allium vineale Löksmak (även åt smör) Skogsbingelx) Mercurialis perennis Blå mjölk, blekt smör Smörblommax) Ranunculus acris Dålig kvalitet Sommargyllenx) Barbarea vulgaris Dålig lukt och smak

Starr Carex spp Rödaktig färg

Tätört Pinguicula vulgaris Dålig lukt och smak, ystar sig, trådig kon— sistens

Törelarterx) Euphorbia spp Dålig smak, rödfärg— ning Vattenmärkex) Sium latifolium Dålig smak Ängssyrax) Rumex acetosa Försvårar smörtill—

verkningen

x) giftiga växter

Källa: Avholm et al, 1976

214. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

7.h Riskvärdering av några utvalda kemiska bekämpningsmedel

Genom utredningsdirektiven ålades kommittén bl a att sammanställa och ut- värdera föreliggande forskningsresultat och att därvid beakta såväl effekter—

na i den yttre miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynpunkt.

Med anledning härav tillsatte utredningen i mars 1981 en särskild referens— grupp för att utvärdera tillgänglig dokumentation beträffande ett urval av viktigare kemiska bekämpningsmedel samt att vid behov utarbeta åtgärdsför—

1)

slag från hälso— och miljösynpunkt .

Referensgruppen har granskat och utvärderat den på naturvårdsverkets pro— duktkontrollbyrå tillgängliga dokumentationen rörande de i tabell 7.10 an-

givna substanserna.

En uppgift för referensgruppen var att undersöka om ytterligare material kommit fram sedan registreringstillfället som dokumenterar'effekter som ej varit kända vid registreringen. Särskilt intresse har därför ägnats åt de

epidemiologiska undersökningar som utförts av Lennart Hardell och medarbetare.

De substanser som utvaldes av referensgruppen har antingen haft stor använd— ning inom jordbruket eller varit bristfälligt dokumenterade vad avser bl a

långtidseffekter i den yttre miljön (naturmiljön) och vid yrkesmässig expo- nering eftersom tidigare lagstiftning ej ställt samma krav på dokumentation

om vilka effekter långvarig exponering för bekämpningsmedel kan medföra.

I tabell 7.11 återfinns en sammanställning över för referensgruppen till— gänglig dokumentation om de studerade substanserna. I tabellen har endast angetts huruvida dokumentation finns tillgängligg) (+) eller ej (_). Däre—

mot anges ej värdet av dokumentationen i fråga.

1)

Referensgruppens arbete finns redovisat i bakgrundsrapporten Riskvärdering av några utvalda kemiska bekämpningsmedel. Rapporten kan rekvireras från jordbruksdepartementets bibliotek

2)Produktkontrollnämndens dokumentation utgörs ofta av företagsägd forsk—

ningsinformation och är därmed ej att betrakta som offentlig handling, varför åtkomstmöjligheten är begränsad för t ex medicinska forskare

Tabell 7.10 Referensgruppens val av bekämpningsmedel

Bekämpningsmedel

Diklorprop

Diquat

Fenitrotion

Guazatin Mancozeb

Typ av medel

Herbicid Herbicid

Insekticid

Fungicid, bet—

ningsmedel

Fungicid Fungicid

.Herbicid

Använt sedan

1961

1958 1959 1968

1961

1950 1915

Ärlig förbruk— ning (1980) (ton verksam beståndsdel)

68h

20 86

132 ca 200 122

1 3u3

Huvudsakliga använd— ningsområden

mot ogräs i stråsäd och gräsvallar

för blastdödning i po— tatisodlingar samt mot ogräs på gårdsplaner

mot skadeinsekter i lantbruk, frukt— och trädgårdsodlingar

för betning av utsäde samt mot blånad och mögel på virke

mot svampangrepp i odling av potatis, sallat m m

dito mot ogräs i stråsäd och ogräsvallar samt mot lövsly i barrskog

Motivering

stor användning

användning vid pota— tisodling, ev rest—

halter 1 potatis

stor användning

tämligen nytt ämne

stor användning

dito

stor användning, den mest använda fenoxisyran

SOU 1983:11

Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska 215

Tabell 7.11. Sammanställning över tillgänglig dokumentation om de studerade substanserna

___—MM

Substans Diklorprop Diquat Fenitrotion Guazatin Mancozeb Maneb MCPA

Dokumentation

%

Akut toxicitet (LDSO) + + + + + + + Subkronisk toxitet + + + + + + + Kronisk toxicitet — + + + + + _ Reproduktionsstudier — + + + + _ +/_ Mutagenicitet + + + + + + + Teratogenicitet + + + . + + + +

Humandata

— yrkesmedicinska studier + + + _ _ + +

— akut toxicitet (förgift— — + + _ _ + + ningar)

— överkänslighetsreaktioner — — — _ + + _ Epidemiologi + — + _ _ _ +

Ekologi + + + + + + +

216. Hälso— och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Intag via födan — resthalter i livsmedel + + + + + + +

— ADI—värde + + + + + —

+ avser att dokumentation finns publicerad och/eller är tillgängliga hos produktkontrollnämnden - avser att (tillgänglig) dokumentation saknas +/— avser dokumentation av ofullständig studie

SOU 1983:11

SOU 1983:11 Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska

Referensgruppens slutsatser

Den tillgängliga informationen om akut toxicitet ansågs av referensgrup— pen vara acceptabel för samtliga studerade substanser. Beträffande viss annan information (långtidsstudier, mutagenicitets— och flergenerations— studier) rörande några av de studerade medlen, bedömdes den på produkt— kontrollbyrån tillgängliga och av registreringshavarna insända dokumenta— tionen vara i stora stycken bristfällig och inte fylla moderna krav på

godtagbar dokumentation.

Från ekologisk synpunkt ansågs dokumentationen variera kraftigt i omfatt— ning och vara bristfällig i väsentliga stycken. Bristen på information

om ekologiska effekter av främst nedbrytningsprodukter och föroreningar

i preparaten ansågs omöjliggöra en verklig bedömning av långsiktiga effekter beträffande diklorprop och MCPA (hälsoeffekter), diquat (miljö—

effekter) samt maneb och mancozeb (såväl hälso— som miljöeffekter).

Vidare ansågs tillverkarna respektive registreringshavarna i vissa fall inte ha följt upp registreringarna av sina respektive preparat med

modern kemisk och toxikologisk dokumentation.

I de epidemiologiska studier som utförts och publicerats av Lennart Hardell och medarbetare görs gällande att det skulle föreligga ett epidemiologiskt samband mellan yrkesmässig hantering av bekämpningsmedel innehållande vissa fenoxisyror (diklorprop och MCPA) och en förhöjd

frekvens av mjukdelstumörer och malignt lymfom.

Referensgruppen har med anledning därav tagit initiativ till en bearbet— ning av materialet i det svenska cancerregistret. Hela perioden 1961—

1979 har tagits med varvid perioden 197h-1979 studerats separat. Karolins— ka Institutets cancerepidemiologiska enhet har biträtt referensgruppen i

detta arbete.

Manliga jordbrukare och skogsarbetare samt män som arbetat inom trädgårds— näringen har därvid jämförts med rikets övriga befolkning. Vid den preliminära analysen har ingen förhöjd risk inom de tre aktuella tumör— grupperna kunnat påvisas för någon av dessa yrkesgrupper. Eftersom

antalet cancerfall är betydande, är slumpfelen för gruppen jordbrukare,

skogsarbetare och trädgårdsarbetare sådan att osäkerheten uppgår till ca 5 procent för de tre tumörgrupperna sammanslagna. (Materialet omfattar 1

191 fall bland jordbrukare, 252 bland skogsarbetare och h7 bland trädgårds— arbetare.) Eftersom Hardell uppskattat överriskerna till ca hOO procent

218. Hälso- och miljörisker förenade med användningen av kemiska SOU 1983:11

har referensgruppen bl a studerat frågan huruvida resultaten är kvantita—

tivt förenliga i olika avseenden.

Referensgruppen ansåg därvidlag att de överrisker som Hardell erhållit för fenoxisyraexponerade icke är oförenliga med de resultat som framkom— mit vid registerundersökningen och som innebar att någon antydan till överrisk för jordbrukare och skogsarbetare ej kunde iakttagas. För att uppnå förenlighet mellan materialen har referensgruppen förutsatt att exponerade personer, sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk normalt ligger på lägre risknivå än befolkningen i andra yrkesgrupper.

Med hjälp av registermaterial har referensgruppen också studerat om före-

komsten av de aktuella tumörerna har ökat bland jordbrukare, skogsarbetare ; och trädgårdsarbetare jämfört med övrig befolkning under perioden 1961—1979. Det finns emellertid ingen antydan till ökning trots att fenoxisyrahante— i ringen har ökat kraftigt under perioden 19h9—1975, vilket med hänsyn till | latenstiden borde slå igenom i materialet. En förklaring till detta kan vara i att hanteringen var hälsofarligare under 1950—talet än under 1960—talet. An— vändning av preparat i form av dammande pulver förekom fram till 1975 och

kan antagas ha medfört högre luftburen exponering. Registerstudierna ger * heller ingen anledning att oroa sig över vådorna av passiv exponering; jord— brukare och skogsarbetare som ej deltagit i hanteringen av fenoxisyror tycks ligga på en risknivå som är lägre än för rikets övriga befolkning.

Ytterligare en väg att belysa effekten av yrkesmässig hantering av bekämp— ningsmedel har prövats av referensgruppen genom att vissa uppgifter i lant— bruksstyrelsens register över ca 20 000 sprutförarbevis har bearbetats. Mel— lan åren 1965 och 1967 fick 9 000 personer sprutförarbevis efter genomgången utbildning. Tumörförekomsten har studerats för denna grupp i fråga om de tumörtyper som studerats av Hardell. Man fann att 2h av dessa sprutförare hade drabbats av sådana tumörer efter det att bevis utfärdats och fram till och med 1979. Det förväntade antalet, sedan hänsyn tagits till ålder, uppgår till 18. En viss, dock ej signifikant, överrisk ansågs därför förekomma. Re— ferensgruppen har emellertid påpekat att även andra faktorer kan behöva ut— redas, t ex huruvida en relativt låg obduktionsfrekvens eller annan under— registrering inom vissa regioner kan innebära att många cancerfall inte upp—

täcks och därmed saknas i statistiken för denna region.

Enligt referensgruppens uppfattning kan emellertid ett samband mellan yrkes— mässig exponering för fenoxisyrorna diklorprop och MCPA och en förhöjd frek-

vens av mjukdelstumörer och malignt lymfom ej uteslutas.

S(DlJ 1983:11

8. ICKE—KEMISK BEKÄMPNING AV VÄXTSKADEGÖRARE OCH OGRÄS 8.1 Icke—kemisk ogräsbekämpning 8.1.1 Mekanisk bearbetning

Jordbearbetning är den viktigaste formen av mekanisk ogräsbekämpning. Den har oftast både en direkt verkan på växande ogräsplantor och en indirekt verkan genom inflytande på frön och vegetativa förökningsorgan

i jorden.

Från markvärdssynpunkt är emellertid intensiv jordbearbetning inte önsk— värd. I många klimatområden utanför vårt land kan den snabbt få allvar— liga följder genom omfattande jorderosion. Även om ogynnsamma effekter av intensiv jordbearbetning inte framträder så snabbt under svenska för— hållanden, bidrar denna till att öka ogynnsam nedbrytning/erosion. Jordbearbetning är dock viktiga led i ogräsbekämpningen och huvuddelen

av den jordbearbetning som genomförs är även motiverad av andra skäl än

ogräsbekämpning.

Det torde i allmänhet inte vara meningsfullt att utnyttja alla i en viss växtodlingssituation tänkbara möjligheter till ogräsbekämpning genom jordbearbetning. Om t ex kvickrot uppträder mycket rikligt, kan en extra intensiv jordbearbetning vara motiverad för att snabbt minska ogräsprob— lemet. Därefter torde man vanligen kunna nöja sig med jordbearbetning som kan motiveras även oberoende av kvickrotsbekämpningen. Det är emel- lertid då ofta möjligt att modifiera tekniken och tidpunkterna för

bearbetningen och därmed förbättra effekten på ogräsen utan att öka intensiteten.

Helträda

Som kan förstås av det ovanstående är den intensivt bearbetade helträdan mindre tilltalande från markvärdssynpunkt. Den blir också en dyr bekämp— ningsmetod som följd av den uteblivna skörden och kostnaderna för uppre— pad jordbearbetning. För att helträdan skall bidraga till att väsentligt minska behovet av kemisk ogräsbekämpning skulle dess omfattning behöva

ökas avsevärt.

Jordbearbetningen vid trädesbruk läggs framförallt upp med tanke på

bekämpningen av kvickrot och andra fleråriga ogräs. Den får emellertid

220. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

också stor betydelse genom att den stimulerar den biologiska aktivi—

teten i jorden. Därför minskar den åkerjordens ogräsfröförråd som följd

av att groning och nedbrytning av fröna ökar i omfattning.

Forskning och försök gällande fleråriga ogräs har bl a givit under— lag för effektivisering och därmed minimering av jordbearbetningen med tanke på bekämpningsresultatet.

Jordbearbetning efter skörd

Jordbearbetning efter skörd i form av stubbearbetning kombinerad med plöjning innebär mindre drastiska ingrepp i jorden än helträda och har därjämte också andra motiv än ogräsbekämpning. Effekten på kvickrot och vissa andra fleråriga ogräs är ofta mycket god. I betydande delar av Sverige förefaller det i de flesta fall möjligt att undvara kemisk kvickrotsbekämpning om man stubbearbetar efter skörd överallt där detta

är möjligt.

Stubbearbetningens verkan är beroende av plöjningens utformning —plöj— ningstekniken, plöjningstidpunkten, eventuellt utebliven plöjning. Plöj— ningen har inte bara ogräsbekämpning som motiv utan sättet och tiden för utförandet har en mycket stor betydelse för ogräsflorans utformning och

därmed för plöjningens värde som led i ogräsbekämpningen.

Jordbearbetning i växande gröda

Hackrensning med maskin eller för hand sker i grödor med stort radav— stånd, sådana som sockerbetor, många köksväxter och därjämte sker harv— ning och kupning i potatis. De mekaniska åtgärderna, i förekommande fall tillsammans med kemisk bekämpning, håller tillbaka ogräset så länge att grödan får en ordentlig start utan ogräskonkurrens. Genom sitt försprång kan grödan därefter hävda sig väl i konkurrensen med senkommande ogräs. I sockerbetor används kemisk bekämpning för att hålla en eljest nödvän— dig och mycket kostnadskrävande manuell mekanisk bekämpning nere på en sådan nivå att odlingen blir ekonomiskt realistisk vid rådande prisför— hållanden. I potatis används kemisk bekämpning endast på en del av odlingsarealen. Här klarar man den mekaniska bekämpningen i huvudsak utan handhackning. Även om många ogräs kan bilda kraftiga plantor senare under vegetationsperioden, brukar dessa inte orsaka allvarlig skördeminsk— ning. De kan dock medföra ett betydande nytillskott av ogräsfrön eller vegetativa förökningsorgan i jorden. Man får därför ofta ta till hand—

rensning för kompletterande bekämpning.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Den förr tillämpade ogräsharvningen efter sådd av stråsäd har nu helt ersatts av kemisk bekämpning i praktisk växtodling. Ogräsharvningen ger en mycket varierande och osäker effekt, på ettåriga ogräs från 0 till 80 procents effekt beroende på jordart och fuktighetsförhållanden. Den har marginell verkan på fleråriga ogräs, sådana som kvickrot. Även ettåriga ogräs påverkas mycket olika beroende på plantutveckling, frö— storlek hos ogräsarten osv. Nyare försök med ogräsharvning har inte givit några lovande resultat. Effekten på ogräsen har varit osäker och grödan har ofta skadats betydligt. Vissa harvar av ny typ kan dock

tänkas vara effektivare och bör därför prövas försöksmässigt.

I större delen av raps— och rybsodlingen har man idag övergått från sådd med stora radavstånd och ogräsbekämpning genom hackning till sådd med små radavstånd och ökad utsädesmängd. Oljeväxterna klarar då ogräsen bättre genom sin egen konkurrenskraft. Ändå får ogräsen ofta alltför goda utvecklingsbetingelser och intresset för att få fram bättre och säkrare medel än dem som idag finns tillgängliga för kemisk ogräsbekämp—

ning i korsblomstriga oljeväxter är därför betydande. Handrensning

Handhackning hade förr stor betydelse i s k hackrensade grödor, som potatis och betor. På grund av kostnaderna används den idag huvudsak— ligen endast i husbehovsodlingar i trädgårdar, i mycket dyra kulturer i kommersiell odling och som komplement till andra åtgärder i åkerns grödor. Vid ändrade prisrelationer kan naturligtvis manuell hackning

komma till större användning igen.

I hackrensade grödor förekommer också handplockning längre fram under vegetationsperioden för att få bort större ogräsplantor och därmed minska ogräsfröproduktionen och de olägenheter vid skörden som kraftiga ogräsplantor kan medföra. I stråsäd förekommer handplockning praktiskt taget endast som led i flyghavrebekämpningen. Det är bara när flyghavren förekommer med låg frekvens (högst 1 OOO—2 000 plantor per ha eller på begränsade fläckar på ett fält) som handplockning är möjlig. Den har intresse framförallt för att fördröja förökning och spridning i områden där flyghavren inte etablerat sig starkt.

222. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Såbäddsberedning effekten på ogräs

Den jordbearbetning som sker närmast före sådden har som främsta syfte att bereda en såbädd vars fysiska egenskaper är så gynnsamma som möjligt för kulturväxtens groning och uppkomst. Därjämte får denna såbäddsbe— redning en större eller mindre effekt på ogräsen. Den förstör sålunda huvudparten av de plantor av ettåriga ogräs som förekommer, medan ef— fekten på sådana fleråriga plantor som kvickrot och åkertistel är liten. Den stimulerar också till groning bland de ogräsfrön som ligger vilande

i jorden.

En djup och intensiv bearbetning på jord som förblir fuktig i de ytli— gare skikten kan stimulera till ett rikligt ogräsuppslag. En ytlig, lätt bearbetning lockar färre frön till groning, detta särskilt om jorden är torr i ytan. Stimulans till omfattande och snabb groning skulle kunna ses som något positivt som man t ex rutinmässigt besprutar med ett effektivt och brett verkande ogräsmedel i stråsäd på ett tidigt utveck— lingsstadium. Ogräsfröförrådet i jorden decimeras och ogräsen förstörs utan att ha gjort stor skada. Vill man minska användningen av kemiska medel är det däremot angeläget att så få konkurrenskraftiga ogräs som

möjligt kommer upp.

Fördröjd vårsådd kan tillämpas för att minska ogräsuppslaget i grödan. Den är emellertid lämplig endast i begränsad omfattning på vissa jordar i vissa klimatområden med tanke på markfukten och den förkortade växt- perioden. Principen är tidigast möjliga jordbearbetning i form av djup harvning, eventuellt vårplöjning (som är lika bra som eller bättre än höstplöjning med tanke på fleråriga ogräs sådana som kvickrot), som leder till att en stor del av de ogräsfrön som är beredda för groning på våren gror snabbt. Två veckor senare görs en lätt bearbetning, varefter sådden sker omedelbart. Bearbetningen före sådden skall förstöra upp— komna och uppkommande ogräsplantor med ett minimum av stimulans till ytterligare ogräsfrögroning. I sålunda sent sådd vårsädd har t ex an— talet flyghavreplantor i vissa fall kunnat reduceras till 10—20 % jäm— fört med antalet efter tidig sådd. En betydande skördesänkning följer emellertid av försenad sådd i de flesta fall. I medeltal kan man räkna med ca 1 % skördesänkning per dag som sådden av vårsäd försenas i för—

hållande till normal såtid.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 223

Genom anpassning av såbäddsberedningen och sådden till jordart och

väderleksförhållande kan det på vissa jordar vara möjligt att öka fre- kvensen goda situationer innebärande en snabb och jämn uppkomst av kulturväxter och en mindre omfattande och gärna sen uppkomst av ogräsen. Därigenom ökar kulturväxtens konkurrensförmåga relativt över ogräsen. Detta har självfallet stort intresse om aktiv bekämpning i den växande grödan skulle utebli. Det har dock stort intresse även vid kemisk be— kämpning, eftersom konkurrensen positivt samspelar med herbicidernas fy— toxiska effekt. Man får en ökad effekt av en viss preparatdos vid en bättre konkurrenssituation. Vid besprutning efter uppkomst kan man ock— så använda lägre dos då konkurrenssituationen bedöms bli god och ändå få acceptabel bekämpningseffekt. Forskning rörande såbäddens funktion och såbäddsberedningens teknik pågår vid olika institutioner vid Sveriges

Lantbruksuniversitet. 8.1.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder

Konkurrensen från kulturväxtbestånden är en av de allra starktaste be— gränsningsfaktorerna för ogräsens tillväxt. I ettåriga grödor är den sär— skilt betydelsefull i sådana vars bestånd sluter sig tidigt, främst strå— säd och oljeväxter. I ordinära bestånd av stråsäd minskar ogräsens vikt per ytenhet som följd av konkurrensen vanligen till mellan 5 och 15 % (extremer ca 3 och 25 %) av vikten på jämförbara obesådda ytor. Effekten varierar med stråsädesslag och ogräsflora, med fuktighet, växtnärings- tillgång och andra förhållanden i marken, med plantantal per ytenhet och plantornas jämnhet i beståndet, med uppkomsttiden för ogräsen i förhållan- de till kulturväxten etc. Detta antyder olika potentiella möjligheter att genom odlingstekniska åtgärder förbättra konkurrensförhållandena, inte minst i stråsäd, och då främst i vårsådd stråsäd. Frekvensens situation då ogräsen kan hållas tillbaka utan kemisk bekämpning eller med reducerade

preparatdoser ökar därigenom.

Konkurrenssituationen för ogräsen försämras såväl när kulturväxtens plantantal per ytenhet ökar genom ökad utsädesmängd som när kulturväxt— plantorna får en jämnare horisontell fördelning genom förbättrad fördel— ning av utsädet i radden, anpassning av radavståndet och ökning av upp— komstens snabbhet. Olika erfarenheter och experiment antyder betydande möjligheter att minska behovet av kemisk ogräsbekämpning eller minska preparatdoserna genom förbättrad såteknik, i många fall inkluderande höj—

da utsädesmängder. Dessa frågor är värda mera omfattande undersökningar.

224. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Ogräsens massatillväxt brukar ungefär halveras med en fördubbling av ut— sädesmängden för stråsäd. Under sämre konkurrensbetingelser sjunker ogrä— sens massatillväxt mindre, under bättre betingelser mera. Den sjunker dock överallt med ökad utsädesmängd, antingen den maximala skörden upp— nås vid hög eller vid låg utsädesmängd. Ökning av utsädesmängden är emel-

lertid en dyr åtgärd.

Ökad utsädesmängd är ett relativt effektivt sätt att minska ogräsens till växtmöjligheter och skördesänkande effekt. De idag givna riktvär— dena för utsädesmängd baseras på försök, där kemisk ogräsbekämpning genomförts. Om man vill minska insatserna av kemisk ogräsbekämpning i stråsäden, kommer den optimala utsädesmängden automatiskt att öka. Var den i verkligheten ligger i det enskilda fallet är svårt eller omöjligt att avgöra. Den varierar naturligtvis med stråsädesslag, med sort, utsädets egenskaper, ogräsmängd etc. Den optimala utsädesmängden varie— rar från år till år med väderleken, med marktypen och med det inflytande som väderleken, jordbearbetningen, gödslingen och andra åtgärder har på förhållandena i marken. Den varierar också med utsädets fördelning vid sådden. För betydelsen av en ökad utsädesmängd har sortval och förädling med tanke på stråstyrkan stort intresse, eftersom liggsädesrisken ökar med ökad utsädesmängd. En ökad stråstyrka behövs framförallt hos korn

och'havre.

En ökad jämnhet i utsädesplantornas fördelning medför att skördemaximum

förskjuts mot större utsädesmängd, samtidigt som det i allmänhet innebär ett maximum på en högre skördenivå. Denna för skörden gynnsamma effekt av samspelet mellan utsädesmängden och fördelningen av utsädet är sär— skilt gynnsam i ogräsbemängda bestånd. Hittills föreliggande försöksma— terial är inte tillräckligt som underlag för att bedöma hur långt det är meningsfullt att driva jämnheten i utsädets horisontella fördelning vid sådd. Fortsatta experiment där effekten av den horisontella fördelningen kan studeras renodlat får utvisa detta tillsammans med fältförsök med

maskinsådd där olika radavstånd och biltyper jämförs.

Även om det eventuellt skulle visa sig inte vara meningsfullt att satsa på stora och kostnadskrävande förändringar av såtekniken för att uppnå

yttersta precision i utsädets horisontella fördelning, kan omfattande

ändringar i principerna för utmatning och placering av utsädet i jorden

tänkas motiverade för t ex en säkrare styrning av sådjupet, för vatten—

tillförsel tillsammans med utsädet osv. Ett till mark-, såbäddsbered—

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

nings— och väderleksförhållanden anpassat sådjup, i vissa fall också t ex vattning eller någon förbehandling av utsädet, bedöms kunna öka möjligheterna att trygga en snabb utvecklingsstart och en säker uppkomst för stråsäden. Detta får betydelse oberoende av hur man löser ogräsfrå— gan men får särskilt intresse om man vill utnyttja grödans konkurrens i ogräsbekämpningen bättre än hittills. När man vill sätta igång stora, kostsamma satsningar på förbättrad såteknisk utrustning bör man alltså beakta möjligheterna att styra inte bara utsädets mängd och fördelning utan också, och inte minst, djupplaceringen med hänsyn till såbäddens egenskaper. Utveckling mot större anpassning av såväl såbäddsberedning som sådd till mark och väderleksförhållanden och till kulturväxt rymmer många möjligheter till förbättringar i avsikt att öka frekvensen av goda startsituationer för stråsädesbestånden. I det sagda ligger att man i forskning och utvecklingsarbete måste betrakta sådden och såbäddsbered— ningen jämte utsädets egenskaper och behandling samt ogräsens sätt att reagera som ett sammanhängande problemkomplex. Fortsatta undersökningar av problemen måste inkludera grundläggande gronings— och plantetable—

ringsfrågor samt mark— och teknikfrågor i ett sammanhang.

Olika ändringar i tekniken för såbäddsberedningen, utsädets behandling och sådden som kan tänkas leda till att kulturväxtens uppkomst påskyndas i förhållande till kulturväxtens är värda närmare undersökningar. Även små tidsförskjutningar till kulturväxtens fördel och ogräsets nackdel kan ha stor betydelse. Så t ex har en arrangerad förskjutning på tre dagar på våren i småruteförsök på fält i korn medfört att ogräsvikten

per ytenhet reducerades ända till hälften.

Även små ändringar till fördel för kulturväxten eller till nackdel för ogräsen kan få stor betydelse, särskilt i samspel OCh som följd av att ändringarnas direkta effekt förstärks genom konkurrensen.

De kunskaper om mark och groningsbiologi som finns bör utnyttjas för att man så långt möjligt skall påskynda uppkomsten av kulturväxten. Denna

bör alltså principiellt sås så grunt som fuktighetsförhållandena tillåter. Sådjupet bör anpassas till jordarten, klimatet och sättet för såbäddsbered— ningen. Särskilt där sannolikheten för god ytfukt är stor som följd av fuktigt klimat och/eller snabba transporter av kapillärt vatten i

jorden — där man alltså också kan vänta ett snabbt uppslag av ogräsplan—

tor bör man så kulturväxten relativt grunt.

226. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Växtförädlingen kan bidraga genom att i förädlingsarbetet i ökad grad be—

akta kulturväxternas förmåga att konkurrera med ogräsen.

För speciellt vallväxter och vallens fleråriga ogräs behövs ökade kun— skaper om plantornas ostörda utveckling och dennas årsrytm och om reaktio— nerna för den störning som uppstår genom skörd med skilda metoder, vid olika årstid och med olika intervall. Vallbeståndens uthållighet och ut— fallet av konkurrensen mellan skilda arter av ogräs och kulturväxter beror till betydande del av de ingående arternas egenskaper och reaktioner enligt

ovan .

8.1.3 Minskad ogrässpridning

Åtgärder för att förhindra eller minska ogräsens spridning har givetvis

det allra största intresse i detta sammanhang.

Ogräsfria utsäden skall nu som tidigare alltid eftersträvas. Frihet från ogräsfrön är av större betydelse när det gäller den öppna marknadens ut— säden, som ofta odlas långt från användningsplatsen, än när det gäller hemmaodlat utsäde. Orsaken är inte bara, eller kanske inte ens i första hand, risken för att ogräs i form av nya arter, t ex flyghavre, skall kom— ma in. En risk som inte brukar diskuteras i sammanhanget är risken för tillkomst av flera typer eller raser inom de redan förekommande arterna. Det underlättar nybildningen av typer som är bättre anpassade till rådande

odlingsförhållanden, bl a mera motståndskraftiga mot bekämpningsåtgärder.

Stallgödselhanteringen är en fråga som idag ofta glöms bort i diskussioner om ogrässpridning. Ogräsfrön hamnar nästan alltid i större eller mindre om— fattning i gödseln. Vid hanteringen av fastgödsel är det betydelsefullt att denna får brinna igenom ordentligt. Även om inte alla frön dör, kan en or- dentlig genombrinning av gödseln medföra att den helt övervägande delen av dem gör det. I flytgödsel dödas frön som befinner sig nere i vätskan. I

praktiken visar det sig att en del ogräsfrön tillsammans med annat material

flyter ovanpå i svämtäcket. De överlever därigenom.

Alltför ofta får ogräs möjlighet att utvecklas och spridas från åkerkanter, områden runt ledningsstolpar och andra platser på åkern som är besvärliga att komma åt genom rutinarbetena. Ogräs vars frön kan spridas till åkrarna med vinden får ofta utvecklas fritt på byggnads— och industriplatser, vid

vägar och på andra ställen främst i städernas närhet. Transporter av alla

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

slag lämnar viktiga bidrag till spridningen, och av samma skäl som när det

gäller utsädena kan långdistanstransporter antas medföra speciella risker.

8 . 1 . h Skördet eknik

Skördetröskningen gynnar utveckling och spridning av ogräsfrön mera än den gamla bindarskörden. Den senare tidpunkten för skörden möjliggör att flera ogräsfrön utvecklas, och flera hinner också drösa före skörden. Man lämnar också högre stubb som medför att flera frön blir kvar bland plantor i stubben.

Av vissa ogräs kan därför ett mindre antal plantor än förr leverera till— räckligt många frön för att ogräset skall leva kvar på fältet. Även frön

som passerar tröskan hamnar sannolikt i större omfattning i åkerjorden än fröna hos de plantor som vid bindarskörd blev upptagna i kårvarna, i vart

fall när halmen inte förs bort från fältet.

Ogräsplantor av många arter fortsätter att bilda frön om de får utveck— las ostört i stubben. Då nu skördetröskningens höga stubb ökar mängden kvarstående skott av ogräs, är möjligheterna till fröbildning även efter skörden större än vid äldre skördeteknik. Dessutom har stråsädens andel

i växtföljdernna ökat starkt under senare decennier på en stor del av landets jordbruk. Där detta har skett, innebär det tillsammans med skörde— tröskningen att många stråsädesogräs fått större möjligheter än förr att leverera frön till åkerjorden. Detta bidrar starkt till uthålligheten även

hos en del av de ogräs som är känsliga för den kemiska bekämpningen.

Kunskaper om ogräSplantornas senare utvecklingsfaser med avseende på fröns mognad och drösning, på vegetativa förökningsorgans förstärkning etc är betydelsefulla som grund för bedömningen av vilka effekter olika skörde— teknik och skördetid har på ogräsens spridning och förökning. Denna kun— skap behöver ökas genom fortsatt forskning, varvid de långsiktiga verk— ningarna har särskilt stort intresse. Skördetröskor med uppsamlingsanord— ningar för ogräsfrö finns redan. De tekniska möjligheterna att ännu bättre

samla upp och oskadliggöra ogräsfrön bör allsidigt undersökas.

Vid en eventuellt minskad bekämpningsintensitet, genom t ex minskad kemisk bekämpning, ökar frekvensen bakslag i form av alltför dålig effekt vid ogynnsam väderlek osv. Den olägenhet med ökad utveckling av ogräsfrön som

uppkommer, inte minst under år med markerade bakslag i bekämpningseffekt,

228. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

reduceras avsevärt om skörden kunde ske tidigare, stubben tas kortare och fröspillet från den avskurna växtmassan bli mindre än vid dagens skörde—

tröskning. Det utvecklingsarbete med nya metoder för skörd av stråsäd — i tidigt mognadsstadium, med låg stubb och med tillvaratagande av både halm och kärna utan spill som diskuterats under senare tid är därför intres—

sant också i detta sammanhang.

8 . 1 . 5 Växtfölj dsåtgärder

Användningen av kemisk ogräsbekämpning och annan kemisk bekämpning har varit en av förutsättningarna för utformningen av många idag tillämpade växtodlingssystem. Den har ökat friheten i valet av växtföljder, odlings—

och skördeteknik samt sorter.

Många tekniska lösningar i dagens växtodling skulle ha varit mindre fram— gångsrika utan kemisk ogräsbekämpning, eftersom de i grunden gynnar ogräsen och deras spridning. Det gäller t ex den tidiga vårsådden, den sena skörden genom skördetröskan samt själva skördetekniken med hög stubb och kvarläm— nandet av halm och andra vegetationsrester inklusive ogräsfrön på fältet. En betydande del framgångsrik växtförädling har haft kemisk ogräsbekämp— ning som förutsättning. Sortmaterialets förmåga att konkurrera med ogräsen har inte behövt beaktas så som sannolikt hade skett om man inte räknat med

användning av herbicider.

Behovet av mekanisk ogräsbekämpning minskar, vilket är fördelaktigt i vissa avseenden: En minskning av jordbearbetningen till ett minimum är för- delaktig från markvårdssynpunkt. Minskningen av trädesarealen till den ringa omfattning den har idag har underlättats genom den kemiska ogräsbe- kämpningen. Detta är av intresse inte bara med tanke på markvärden utan också med tanke på de stora kostnader som är förknippade med trädan. I grödor som kräver omfattande direkt ogräsbekämpning på grund av ringa för- måga att hälla ogräsen tillbaka genom konkurrens har kemiska medel i många fall ersatt en stor del av den mekaniska bekämpningen - harvningar, hack— ningar etc. Där den reducerat arbetsbehovet avsevärt, har odlingskostna— derna minskats. Med dagens prisförhållanden bedöms den svenska sockerbets—

odlingen vara orealistisk utan kemisk ogräsbekämpning.

Utan de kemiska bekämpningsmedlen skulle vallens försvinnande från växt- följderna och övergången till starkt ensidig stråsädesodling på stora

delar av den svenska åkerarealen ha medfört mycket större problem med de

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

ettåriga grödornas ogräs än som nu är fallet. Det utbyte av en flerårig gröda mot ettåriga som alltså skett är emellertid en nackdel från mark— vårdssynpunkt. En minskad användning av kemiska medel för ogräsbekämpning kräver många odlingstekniska förändringar. I många fall krävs också avse—

värda ändringar i växtföljderna.

En god balans mellan fleråriga grödor, som idag endast representeras av vall, och ettåriga (höst— och vårsådda) har särskilt stora fördelar för att hålla de ettåriga grödornas ogräs tillbaka vid minskad herbicidanvänd- ning. Om man kan öka användningsområdet för vallväxterna eller införa nya fleråriga växter för andra ändamål än foderproduktion, t ex för produktion

av energiråvara, ökar man möjligheterna att hålla tillbaka ettåriga ogräs.

Beroende inte minst på olikheter i den årliga utvecklingsrytmen har ogräsen olika förmåga att hävda sig i konkurrensen med skilda kulturväxter, och de har av samma skäl också olika möjlighet att hävda sig gentemot jordbearbet— ning och andra odlingstekniska åtgärder förknippade med grödornas odling. Ju större andel man har av sådana grödor som hindrar reproduktion av en ogräsart i ett växtodlingssystem, desto mindre möjligheter har arten ifråga att i längden bli ett besvärande ogräs på ett fält. Ett exempel: Flyghavren missgynnas av vallar, höstsådda grödor och välskötta hackrensade grödor i jämförelse med vårsäd, om den inte där bekämpas effektivt med kemiska me- del. Ju större andel man då har av de förstnämnda grödorna och ju mindre andel av vårsäd i en växtföljd, desto svårare har därför flyghavren att hävda sig som betydelsefullt ogräs på.ett fält. Men ogräs tillhörande vissa andra grupper får allt lättare att föröka sig, och det beror på vilka arter av dessa som utvecklas under de rådande förhållandena om ogräsproblemet

som helhet förbättras eller försämras på platsen.

Där det finns möjligheter att förändra växtodlingens inriktning med tanke på ogräsbekämpningen, är kunskaper om ogräsens koppling till olika grödor ett nödvändigt underlag för bedömningar av tänkbara förändringar. Avsevärda kunskaper om de olika ogräsens möjligheter att hävda sig i skilda grödor och växtodlingssystem eller växtföljder föreligger. Vidgade kunskaper om hur förhållandena blir under den praktiska växtodlingens skiftande beting— elser vore dock värdefulla. De kan erhållas genom inventeringar och i viss utsträckning i växtodlingsförsök.

230. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

8.1.6 Biologisk ogräsbekämpning

Möjligheterna att med framgång utveckla biologisk bekämpning bedöms som små då det gäller åkerogräsen. Denna bekämpningsform innebär i sin klassiska mening att någon växtparasit eller något växtskadedjur genom åtgärder från människans sida stimuleras att angripa en växtart och att angreppen fortsätter att vara effektiva under lång tid. De få exempel på biologisk ogräsbekämpning som fått tillämpning gäller andra förhållanden än dem som råder under svenska förhållanden och de rör enstaka växtar— ter. Viktigast är framgångarna med kaktusbekämpning i torra betesmarker i Australien. Förutsättningarna för biologisk ogräsbekämpning i åkerns växtodling är annorlunda. Skulle man efter omfattande förberedelsearbe- ten lyckas bekämpa något enstaka ogräs, är detta ingen total lösning. Övriga ogräs skulle ändå medföra ett kvarstående och ofta oförändrat

behov av andra bekämpningsinsatser.

8.1.7 Ekonomisk jämförelse mellan metoder

Stråsäd

Avgörande för en bekämpningsmetods värde och användbarhet är dels dess .

man har att passa in metoden i odlingssystem, arbetsrutiner m m. Det är svårt att rättvisande jämföra olika metoder. Nedan ges trots detta några exempel på jämförelser mellan bekämpningsmetoder. Resultaten skall ses

som grova genomsnittsvärden.

Beräkningsunderlag: Jordbearbetningskostnader: Enligt Databok för drifts— planering, 1980

Sprutkostnader: 50: kr/ha Preparatkostnader: 1982 års priser Utsäde, vårsäd: 2 : kr/kg Spannmål, vårsäd: 0:90 kr/kg

effektivitet, dels dess kostnader. Avgörande är också vilka möjligheter Rotogräs och fröogräs på icke besådd åkermark i I Mot rotogräsen kan man använda mekaniska och/eller kemiska bekämpningsme— toder. I tabell 8.1 jämföres effekt och kostnader vid användning av helträda, stubbearbetning och glyfosat—behandling mot ogräs. Mot kvickrot är helträda den mest effektiva bekämpningsmetoden. Det är emellertid en dyr metod. Stubbearbetning med tunga tallriksredskap har också god

verkan mot kvickrot, men det krävs att den återkommer ofta, helst årligen,

om man skall nå en decimering av kvickroten.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Stubbearbetning passar bäst vid ringa kvickrotsförekomst, där man har möj— ligheter att återkomma ofta. Åkertistel och åkermolke bekämpas effektivt med helträda men ej med stubbearbetning. Ettåriga ogräs kan naturligtvis inte utvecklas under ett effektivt trädesår. Effekten av stubbearbetning

och glyfosat—sprutning är emellertid i medeltal obetydlig mot fröogräs.

Tabell 8.1 Ogräsbekämpning på åkermark utan kulturväxter. Genomsnittliga riktvärden. Variationerna kan i praktiken vara stora.

Kemisk bekämpning med

1) Stubbeaåy glyfoagt i stråsädes-

Helträda betning stubb Effekt i procent mot: Kvickrot 95 L15 75 Åkermolke3) 95 ho 70 Äkertistel3) 90 15 70 Tvåhjärtbl., 5) ettåriga ogräs 100 0 O Flyghavre 1006) 0 0 Kostnad, kr/ha 1 TCO:—7) 250:— 500:- Varaktighet, åra) 5 1 2-3 Kostnad, kr/ha och år 3ho:— 250 170:— 250:—

1) Obs! Effekten gäller trädesåret, följande år utvecklas ånyo plantor från ogräsens förökningsorgan

Effekten gäller året efter bekämpningen Kan bekämpas med kemiska medel i stråsäd, kostnad ca 100 kr/ha och år Gäller endast rotogräs Effekten följande är ca 50 % (minskat fröförråd) Effekten följande år ca ho % (minskat fröförråd)

NOXU'IJTUJI'X) VVVVVV

Varierar med markens avkastningsförmåga

Källa: Aamisepp m fl, 1981

232. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Ettåriga ogräs i stråsäd

Mbt åkerven och renkavle finns inga effektiva bekämpningsmetoder i stråsäd utöver kemiska bekämpningsmedel. Utan herbicider blir en radikal nedskär- ning av arealen höstsäd nödvändig i områden, där åkerven och renkavle är vanliga.

I tabell 8.2 ges exempel på olika metoder för bekämpning av flyghavre i stråsäd. Vid flyghavrefrekvenser upp till ca 2 000 plantor/ha är hand— plookning en billigare och effektivare metod än kemisk bekämpning. Vid riklig förekomst är kemiska bekämpningsmedel ekonomiskt mest fördelaktiga.

Tabell 8.2 Metoder för bekämpning av flyghavre i korn. Alla uppgifter av— ser kortsiktiga effekter. Medeltal. Ca 200 flyghavreplantor/me. Efter Aamisepp m fl (1981)

Bekämpnings— Skördeökning (+) Vinst (+), Effekt, kostnad, resp skördeminsk— Förlust (—), % kr/ha ning (-), kg/ha kr/ha Dubbel ut- x sädesmängd 50 uoo +300 —130 Fördröjd sådd x a) (15 dagar) 60 x 120 -160 —260 Sprutning med Avadex Bw 80xxx M 250 +u50b) +155 Sprutning med xxx Barnen Plus 90 350 +h00 +10 x = otillräcklig effekt, på sikt ökad ogräsfrekvens xx = på sikt oförändrad ogräsfrekvens

xxx = god effekt, på sikt minskad ogräsfrekvens

SD V ll

vid omsorgsfull harvning betydligt bättre effekt

U' II

på fastmarksjordar

I tabell 8.3 ges en översikt över effekter och kostnader för alternativa bekämpningsmetoder mot ettåriga tvåhjärtbladiga ogräs i vårsäd. De två första metoderna ger en effekt som i regel är otillräcklig för att effek— tivt bekämpa ogräsen på sikt. Det innebär att ogrässituationen kommer att försvåras vid en årlig användning av dessa metoder. Dessutom gör odlaren på kort sikt betydande förluster jämfört med om han inte genomför någon bekämpning alls. Fördröjd sådd ger vanligen så god effekt att ogräsfrek— vensen kan hållas oförändrad på sikt. Metoden är emellertid dyrbar som

följd av stor skördeminskning i förhållande till sådd vid optimal tidpunkt.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Vid årlig användning av de två kemiska bekämpningsmedel som anges i

tabell 8.3 är effekten tillräcklig för att minska ogräsfrekvensen på sikt.

Tabell 8.3 Metoder för bekämpning av tvåhjärtbladiga ettåriga ogräs i korn. Alla uppgifter avser kortsiktiga effekter. Medeltal. Normal gröda och normalt ogräsbestånd. Efter Aamisepp m fl,

1981 Bekämpnings— Skördeökning (+) Vinst (+),

Effekt, kostnad, resp skördeminsk— Förlust (—),

% kr/ha ning (-), kg/ha kr/ha Ogräsharv— ning i grödan 25—hox 100 —100 —190 Dubbel ut— x sädesmängd ho-50 uoo +50 —360 Fördröjd sådd xx (15 dagar) 50—60 120 —500 —570 Sprutning med MCPA—prep, xxx 1,7 l/ha 75 80 +220 +120 Sprutning med Oxitril h, xxx 2 l/ha 85 115 +220 +85 x = otillräcklig effekt, på sikt ökad ogräsfrekvens xx = på sikt oförändrad ogräsfrekvens, dock ej på mulljord

xxx = god effekt, på sikt minskad ogräsfrekvens

Potatis

I potatis används både kemiska och mekaniska bekämpningsmetoder mot ogräs. En ekonomisk jämförelse mellan mekanisk bekämpning och kemisk bekämpning med herbiciden linuron lämnas i tabell 8.h. I 59 fältförsök utförda åren 1968-77 gav linuronbehandlingen i medeltal 690 kg/ha större skörd av potatis än mekanisk bekämpning. Med linuronbehandlingar uppnåddes en effekt mot ett— åriga tvåhjärtbladiga ogräs på 95 procent. Motsvarande effekt av mekanisk

bekämpning var 85 procent.

Exemplet visar lönsamheten under normala betingelser och när man betraktar arbetsinsatser som en rörlig kostnad. Om arbetskostnaden kan betraktas som en fast kostnad, dvs om man inte betalar för arbetet eller inte själv har alternativ sysselsättning under den aktuella tiden, kommer kostnaden för den mekaniska bekämpningen att bli väsentligt lägre än i detta exempel. Maskinkostnaden kan också bli betydligt lägre i det enskilda fallet. Man

234. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

skall dock lägga märke till att den kemiska bekämpningen är ekonomiskt överlägsen även om kostnaderna för den mekaniska bekämpningen sätts till

noll.

På fuktiga jordar eller under nederbördsrika försomrar kan kemisk bekämp— ning vara ännu mera överlägsen den mekaniska än i ovanstående exempel. På våta jordar kan det vara svårt att bekämpa ogräset mekaniskt men i regel

fungerar kemiska medel utmärkt under dessa förhållanden.

I andra fall kan mekanisk bekämpning vara den mest lönsamma. På torra och lätta jordar är mekanisk bekämpning ofta det bästa alternativet. Dessa jordar kan med små insatser av jordbearbetning hållas rena från ogräs. På skorpbildande jordar kan man tvingas att bryta skorpan. Jordbearbetning måste i så fall verkställas. Om jordherbicider använts strax före kan ogräs— effekten försvagas av bearbetningen. På denna typ av jordar är mekaniska

metoder därför ofta ekonomiskt överlägsna.

Tabell 8.h Jämförelse mellan mekanisk och kemisk bekämpning av ogräs i potatis

Förutsättningar Mekanisk bekämpning:*

2 harvningar ä h5 kr/ha 90 kr/ha 2 kupningar ä 135 kr/ha 270 kr/ha 360 kr/ha

Kemisk bekämpning:

linuron-preparat 150 kr/ha sprutkostnader 60 kr/ha 210 kr/ha

Skördeökning vid kemisk bekämpning i jämförelse med mekanisk:

690 kg/ha** & 0,u5 kr/kg —31o kr/ha

Vinst av kemisk bekämpning i förhållande till mekanisk

Lägre bekämpningskostnad 360 — 210 kr = 150 kr/ha Merskörd av potatis 310'kr/ha

Summa:. .h60 kr/ha

* utöver bearbetningar vid kemisk bekämpning

** medeltal av 59 försök utförda 1968—77 vid Sveriges lantbruksuniversitet

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 235

Sockerbetan

En mycket effektiv ogräsbekämpning är av avgörande betydelse för socker— betsodlingen. Sockerbetan har dålig konkurrensförmåga mot ogräs, framförallt under första delen av vegetationsperioden.

Sockerbetsnäringens samarbetskommitté startade 1980 en försöksserie där

man testar tre odlingsmodeller med varierande insatser av växtskyddsmedel.

Följande kombinationer testas:

&) Odling "utan växtskyddsmedel" = sådd med naket frö 10—13 frö/m, ej insekticid— eller fungicidbetat frö. Mekanisk och manuell ogräsbekämp— ning. Solohackning till 75 000 plantor/ha.

b) Odling enligt "1980 års modell" = sådd till färdigt bestånd, 5,5 frö/m, fungicid— och insekticidbetat pelleterat frö. 3 kg Pyramin bredsprutat före sådd kompletterat med 1 eller 2 bladherbicidbehandlingar, preparat- val och insats anpassat till ogräsfloran. Manuell ogräsrensning efter behov. Insektsbekämpning vid behov.

c) Minimal användning av växtskyddsmedel _ sådd med 10—13 frö/m, fungicid— och insekticidbetat frö. Solohackning till 75 000 plantor/ha. Enbart bandsprutning med 5 kg Goltix + olja 1 gång efter uppkomst. Insektsbe— kämpning mycket restriktiv. Mekanisk radrensning. Manuell Ogräsrensning efter behov.

Insatserna av växtskyddsmedel, radrensning och manuellt arbete har anpas— sats till behovet på varje enskild försöksplats och försöksled. Enbart åt— gärder som är motiverade ur praktisk synpunkt har utförts i försöken.

I tabell 8.5 redovisas ett försök till ekonomisk jämförelse mellan för— sökens 3 odlingsmodeller. Det visar sig att b = odling "modell 1980" ger ett klart högre "ogräsbekämpningsnetto", + 1 637/ha, än a = odling "utan växtskyddsmedel" trots att sockerskörden varit något lägre. Anledningen är de stora arbetsinsatser som fordras för manuell sommarskötsel och ogräs—

rensning.

236. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Tabell 8.5 Ekonomisk jämförelse mellan olika odlingsmodeller avseende ogräsbekämpningen i sockerbetor (8 försök 1980—81)

&) 'b) c)

________________________________________________________________________________ Odling enl "1980 års modell", be—

Odling "utan hovsanpassad in— Minimal insats växtskydds— sats av våxt— av växtskydds— medel" skyddsmedel medel ________________________________________________________________________ Sockerskörd kg/ha 9 360 8 990 9 330 Sockerintäkt kr/ha 1h 227 13 665 1u 182 Manuell arbets— insats mt/ha 69,h 2,h u2,3 Manuell arbets— kostnad kr/ha 3 609 125 2 200 Herbicidkostnad kr/ha O 1 255 355 Sprutningskostn. kr/ha 0 210 1h5 Radrens.kostn. kr/ha 270 90 270 Summa kostnader för ogräsbekämpning 3 879 1 680 2 970 Sockerintäkt minus kostnad för ogräs— 10 3h8 11 985 11 212 bekämpning = "ogräs— bekämpningsnetto" mätare + 1 637 + ööh

____________________—___——_———_——

Källa: Sperlingsson, 1982

Möjligheterna att bedriva sockerbetsodling helt utan tillgång på växtskydds— medel är alltså starkt begränsade både på grund av ekonomiska och praktiska realiteter. Däremot finns goda möjligheter att begränsa insatserna av herbi— cider i sockerbetor. Bandsprutningen är idag ett klart konkurrenskraftigt alternativ, som ger hög ogräseffekt och lägre kostnader. Ju större krav på hög ogräseffekt som ställs, desto dyrare herbicider som används — ju bättre

konkurrerar bandsprutningen.

Även ogräsbekämpning enbart efter betornas och ogräsens uppkomst både som bred— och bandsprutning är en väg som kan minska herbicidanvändningen. Man har då bättre möjlighet att exakt anpassa herbicidinsatsen efter den ogräs— flora som finns på det enskilda fältet, det enskilda året. Denna metod har I framtiden för sig men den är dock inte färdigutvecklad för allmän användning. i

8.1.8 Långsiktiga effekter av upphörd herbicidbehandling

Effekter av förändringar i bekämpningsmönstret mot bl a ogräs är långsik—

j_

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 237

tiga. De resultat i form av skördestegring och ogräseffekt som redovisas i ettåriga försök belyser därför endast en begränsad del av de totala effekterna. För att fånga upp de mer långsiktiga effekterna av en upphörd kemisk ogräsbekämpning har Skördeutveckling och ogräsförekomst studerats i en sådan försöksserie vid Sveriges lantbruksuniversitet. I sex försök har sedan 197h effekterna på ogräs och skörd Studerats då kemiska medel

1)

kemiska ogräsmedel samt ett försöksled där ingen ogräsbekämpning förekommit. ersatts med ogräsharvning . Detta försöksled har jämförts med tre olika Även effekten av stubbearbetning har studerats. Försöken har varit fast- liggande, dvs samma försöksled har återkommit på samma försöksplats år efter år.

I figur 8.1 visas effekterna på kärnskörden av ogräsharvning och kemisk be- kämpning. Som framgår av figuren har inte ogräsharvning, trots en viss verkan mot ogräset, kunnat hindra en allt större skördesänkning under för— söksperioden jämfört med kemiskt behandlade försöksled. Minskningen har i de flesta fall även varit större i ledet som ogräsharvats än i ledet utan ogräsbekämpning. Detta tyder på att ogräsharvningen skadat grödan.

1)

Gummesson, 1981. Några resultat från fastliggande försök. Ogräs och ogräsbekämpning. 22za svenska ogräskonferensen. 1. Rapporter, sid H1 H12

238. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Figur 8.1 Kärnskördens storlek i jämförande försök med kemisk och meka— nisk ogräsbekämpning (relativtal)

Skörd Relativ gl MCPA-ledet =100 Obehandlat —— Ogräsharvning. ! . —-— —MCPA+diklorprop 108 """" Oxitril !. .

1971. 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Källa: Gummesson, 1981

I figur 8.2 visas vikten av ogräsplantorna i de olika försöksleden. Som framgår har årsmänsvariationerna varit betydande. I det obehandlade ledet kan man observera en kraftig ökning av ogräsvikten under försöksperioden. Ogräsharvning har reducerat ogräsmängden något, men den har inte kunnat hindra ogräsmängden från att öka ganska kraftigt. Kemisk ogräsbekämpning

har varit betydligt effektivare.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 239

Figur 8.2 Vikt av ogräsplantor per 1112 i försök med kemisk och mekanisk

ogräsbekämpning (g/m ) O äs ä gr m1350 Obehandlat

900 Ogräsharvning - - '? - MCPA - — - MCPA + diklorprop 800 ------- Oxitril 4

1971. 1975 "1976 1977 1978 1979 1980

Källa: Gummesson, 1981

240. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

I figur 8.3 visas effekten av stubbearbetning på antalet tvåhjärtbladiga ogräsplantor. Som framgår här skiljer sig antalet ogräsplantor i stubb— bearbetat led mycket litet från antalet i icke stubbearbetat led under hela försöksperioden. Stubbearbetning torde alltså vara av mindre värde när det gäller bekämpning av tvåhjärtbladiga ogräsarter. Som tidigare

nämnts är denna metod däremot mycket effektiv vid bekämpning av kvickrot.

Figur 8.3 Antalet tvåhjärtbladiga ogräsplantor i stubbearbetade och icke stubbearbetade led i försök med kemisk och mekanisk ogräsbe—

kämpning Skörd - Relativ 6— 0 Ej stubbearbetqt tal . . Stubboorbuot

N N O Ul O 0

Antal ogräsplmalm/m2 ä _ o

5?

U' 0

1975 19 75 1976 1977 1978 1979 1950

Källa: Gummesson, 1981

Ovanstående refererade försöksserie illustrerar det betydande beroende av kemiska ogräsmedel som föreligger i det stråsädesdominerade moderna

svenska jordbruket.

Som tidigare behandlats i detta avsnitt kan ett flertal olika åtgärder sät—

tas in för att minska detta beroende. Speciellt i det stråsädesdominerade

kreaturslösa jordbruket existerar dock för närvarande mycket begränsade möjligheter att på ett ekonomiskt konkurrenskraftigt sätt hantera ogräs—

problemen utan tillgång till kemiska medel.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 241

8.2 Icke—kemisk bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur 8.2.1 ' Resistensförädling

I växtförädling har tidigt begreppet resistens varit en naturlig del. För— ädling resulterande i resistent sortmaterial är den mest utnyttjade "bio— logiska" bekämpningsmetoden. Växtförädlingen har emellertid en mängd krav på odlingsmaterialets förbättring att ta hänsyn till. Förädlaren tvingas helt naturligt prioritera bland kraven och hittills har man därvid i de flesta fall måst avstå från förädling för resistens mot de skadegörare som effektivt kan kontrolleras på annat sätt. Detta innebär i de flesta fall

kemisk bekämpning.

Då växtförädlaren uppställer ett nytt förädlingsmål dvs inför ytterligare ett selektionsmoment, måste utgångsmaterialets omfång ökas - kanske med en faktor på 10 — om chansen att finna en fullgod sort i övriga egenskaper inte ska minska. Detta innebär att kostnadsundersökningen för varje nytt selek— tionsmoment blir allt mera markant ju fler krav man har ambitionen uppfylla i sitt förädlingsprogram. Det är därför vanskligt att göra kostnadsbedöm— ningar, detta så mycket mera som möjligheter till kontroll av många para— siter medelst resistensförädling är ofullständigt kända. En översikt över nuläget ges i tabell 1 där de viktigaste skadedjuren — 56 st och växt— skadegörare (svampar, bakterier, virus) 119 st — är summerade. Över 80 % av skadedjuren och ca h5 % av växtsjukdomarna bekämpas nu kemiskt. Resi— stenta sorter finns mot ca 10 % av skadedjuren — mestadels mot nematoder — och drygt 20 % av växtsjukdomarna. I de flesta fall är möjligheterna att framställa resistenta sorter mot växtsjukdomar mycket goda, medan det be— döms som möjligt endast mot ca 50 % av skadedjuren. Den andra hälften ut- göres av fall där våra kunskaper för närvarande är otillräckliga för en bedömning. Vid kontakterna med växtförädlingsföretagen har resistent— forskarna där visat en påfallande optimism och påpekat att problemen var för sig är möjliga att lösa om resurser ställs till buds och forskarna får 10—20 år på sig. Större tveksamhet möter man hos de för vart växtslag pro— gramansvariga förädlingsledarna som har till uppgift att koordinera de många olika selektionsmomenten. Prioriteringen av resistens på andra egenskapers bekostnad kan självfallet ge resultat i form av resistenta sorter. Resulta— tet av detta blir en sänkt ambitionsnivå i andra egenskaper. Däremot blir kostnaden för en oförändrat hög ambitionsnivå i dessa egenskaper av väsent—

ligt högre storleksordning.

TABELL 8.6

VÄXTSLAG VÄXTSKADEGURARE SKADEDJUR Antal Bekämpning Resistensförädling Antal Bekämpning Resistensförädling

totalt Kemisk Biolo- Resist. Framtida utsikter totalt Kemisk Biolo- Resist. Framtida utsikter

gisk sorter Goda Möjliga Osä 'kra gisk sorter Goda Möjliga Osäkra finns finns

242 Icke-kemisk bekä

Lantbruk Stråsäd Vete l2 Havre 7 Korn 12 Råg 5 Oljeväxter 4 Vall o foder 14 Trindsäd 8 Sockerbeta 5 Potatis 13

,.—

OQ'OMNINMQ'IN

mpning av vax r- r— 1— r— r— ;— O r— N N ,— f') 0 r— O O

Chu—N N v—NQQ'

tskadegörare och '

co ("8

,.

ONOOI— Nm mmmommmmm Np—vso QDKOCnr—r—LDNOQ'

ogräs N ,.

Trädgård Grönsaker 24 10 9 5 10 Frakt 0 Bär 15 13 1 11 4 16 16 0 3 6 7

=?

to ("> r— N &) O'! 'N

Samtliga 119 54 27 71 33 13 56 47 2 6 13Å 14 29 % 100 45.4 22.7 59.7 27.7 10.9 100 83.9 3.6 10.7 23.2 25.0 51.8

ga ård sväxter; den kemiska bekämpningens omfattning

SOU 1983:11

där våra kunskaper är för dåliga för en rättvis ll åsen.

d (antal parasiter som bekämpas med kemiska medel); samt resistensförädlingens nuvarande status (förekomst av sorter med god resistens l980)o och förädlingens framtida utan ter (csäk a är sådana fall v

bedömning. Uts lk terna kan vara goda!) Grönytegräsen är inkluderade i

&. Cl

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 243

Historik

År 190h publicerade Herman NilssoneEhle en artikel om några sjukdomar på viktiga kulturväxter. Han pekade på förekomsten av resistens mot dessa sjukdomar och därigenom möjligheten att kontrollera dem genom framställ- ning och odling av resistenta sorter. Man finner att Ehle faktiskt redan 190h ger en ännu idag aktuell målformulering för resistensförädling. En av de sjukdomar han behandlade var gulrost på vete, där han påpekar förekomsten av resistens och förutspår goda utsikter till framgångsrik resistensförädling. Detta visade sig korrekt och omkring år 1920 är skandinaviskt höstvetematerial motståndskraftigt och de tidigare vanliga gulrostangreppen minskar i intensitet. Det är således viktigt att man väl känner resistensmönstret hos odlingsmaterialet vid sortskiften och att man prövar nytt sortmaterial där infektionstrycket är starkare än i områden med motståndskraftiga sorter. Man får inte förledas tro att risker för infektion är undanrödja för att infektionstrycket hållits nere med användning av motståndskraftigt sortmaterial. Man måste hela

tiden upprätthålla motståndskraften i sitt förådlingsmaterial.

De svåra angreppen av svartrost på vete år 1951 med betydande skörde— förluster som följd gav anledning till en seriös diskussion om upprust— ning av resistensförädlingen. Man fick till stånd en upprustning av resurserna vid Sveriges Utsädesförening i Svalöv och vid dåvarande Statens Växtskyddsanstalt som kunde påbörja ett resistensbiologiskt utvecklingsarbete (2 personer) i Svalöv i samverkan med växtförädlarna. Samtidigt inrättades ett resistensförädlingslaboratorium på Weibulls— holm. Uppbyggnadsperioden tog ungefär fem år och i början av 60—talet kunde arbetet börja bedrivas i tänkt skala. Samtidigt kunde man också påbörja en intensiv upprustning av resistensarbetena på potatis. Det mesta av resistensförädlingsarbetet var emellertid alltjämt endast

inriktat på de parasiter som inte kunde kontrolleras på annat sätt.

Denna situation ändrades drastiskt efter "kvicksilverdebatten" år 1965. Erik Åkerberg och hans medarbetare påpekade i flera sammanhang resi— stensförädlingens möjligheter som alternativ. Man föreslog ytterligare upprustning av och satsning på resistensforskning och särskilt resi— stensförädling. Tyvärr prioriterades andra åtgärder. Endast några smärre forskningsrådsanslag till arbeten med utsädesburna sjukdomar blev hela

satsningen på resistenssidan.

244. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Därefter har emellertid upprustningen av Växtskyddsforskningen inom Sveriges lantbruksuniversitet 1976 och utvidgandet av det resistensbiologiska labora— toriet till en avdelning inneburit en avsevärd förstärkning. Vidare har växtförädlingsutredningen lett till en förstärkning helt allmänt av växt— förädlingen och det har också kommit resistensförädlingen till godo både i

Svalöv och på Weibullsholm.

Aktuella förhållanden

Man kan konstatera att det pågår en omfattande aktivitet i svensk växtföräd— ling med sikte på framställning av resistent sortmaterial. Den kan emellertid ingalunda betecknas som ens tillnärmelsevis heltäckande. Stora luckor finns både i tillgänglig kunskap och i användbar teknik för att lösa de uppgifter utredningen uppställer, nämligen att ersätta användningen av kemiska bekämp— ningsmedel. Dock må erkännas att betydande framgångar har nåtts. Den nämnda gulrostresistensen är en sådan. Resistansen mot stjälknematoder i klöver och lucern är en annan. En tredje är resistensen mot vissnesjuka i lucern. Om inte utvecklingsarbetet på resistens påbörjas nu inom det obearbetade fältet av värdväxt/parasit—par, kan inga framgångar av praktisk betydelse väntas

inom tiden fram till sekelskiftet.

Resistensförädlingen har emellertid inte enbart inneburit framgångar. Man har fått några bakslag vid försöken att använda 5 k rasspecifik resistens. Parasiten har snabbt kunnat förändra sitt angreppsmönster och därmed "brutit

" det skydd en s k resistensgen tidigare givit. Sådana exempel är pa—

igenom rasiter som mjöldagg på stråsäd och bladmögel på potatis. Man har därför nu genomgående ändrat förädlingsstrategi beträffande sådana sjukdomar ofta av "epidemisk" karaktär där resistensens hållbarhet sviktat. Det är möjligt att man för kontroll av vissa sjukdomar, t ex mjöldagg hos stråsäd, tvingas överge rena monokulturer av helt homogena sorter för att i stället odla genotypblandningar s k multilines eller sortblandningar. Men även en sådan lösning fordrar en god bakgrundskunskap och ett gott samordnat utnyttjande

av tillgängliga resistensgener.

Det är uppenbart att resistensförädlingen inte har någon kortsiktig lös— ning att bjuda som alternativ till nuvarande kemisk bekämpning. På 10 till 20 års sikt erbjuder dock växtförädlingen - som framgår vid studium av bilagda växtslagsvis uppställda översikt i många fall goda möjligheter att ersätta kemikaliebekämpningen med odling av resistenta sorter. I många

fall saknas idag kunskap för att göra en bedömning av framtida möjligheter.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

I de flesta sådana fall är det fråga om skadedjur och därför borde om— fattande resistensforskning satsas på detta område. Växtslag som är sär—

skilt aktuella i sammanhanget är raps och rybs.

Resistensförädling som viktig komponent i det totala växtförädlingspro— grammet

Det har redan ovan starkt betonats att resistensförädlingen inte kan ses som en isolerad insats. Den är djupt integrerad i förädlingsprogrammet för respektive växtslag. Den programansvarige förädlaren har att väga en mängd krav — ibland av ultimativ karaktär som bakningskvalitet i vete eller fettsyrasammansättning i raps. Oljeväxtprogrammet har i det hän— seendet haft att lösa problemet att avlägsna erukasyran i fettet och glukosinolaterna i rapsmjöl. Uppgiften har kunnat lösas utan alltför stora skördeförluster. Samtidigt skulle man emellertid kunna hävda att resistens mot de värsta parasiterna — och de är många och svåra i oljeväxterna — vore minst lika angeläget att inkorporera i rapssorterna. Förädlarna har emellertid tvingats prioritera kvalitetsegenskaperna på, resistensens bekostnad. Om detta inte lyckats hade vi sannolikt inte haft någon omfattande oljeväxtodling i landet nu. De allra senaste åren har satsningar på oljeväxternas resistens dock ökats både på Svalöf AB

och Weibull AB.

Sockerbetsförädlingen är ett annat exempel på hur prioritering av vissa egenskaper — i detta fall genetiskt enkornsfrö — har blivit utomordent— ligt betydelsefullt och inneburit att växtslaget kunnat hållas kvar i odling. Hade förädlarna inte lyckats hade förmodligen inte någon inhemsk odling av sockerbetor nu förekommit. Det är uppenbart att sådana föräd— lingsproblem har prioriterats. För förädlarna har det också varit väsent— ligt att ökade resurser ställts till förfogande för att klara uppgiften. Detta har i hög grad varit fallet såväl i oljeväxtförädlingen som i

sockerbetsförädlingen.

Ett annat fall är upprustningen av potatisförädlingen under 60—talet. Den innebar en väsentligt utökad satsning på resistensförädling. Denna börjar nu ge resultat i form av ett sortmaterial med väsentligt förbätt— rade resistensegenskaper. Här har sålunda de ökade resurserna i stor utsträckning utnyttjats för en total integrering av resistens—, kvali—

tets— och avkastningsförädling.

246. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

På grund av den djupa integreringen mellan olika selektionsmoment i växtförädlingsprogrammen är det föga meningsfullt att ange några kost— nader för enskilda satsningar växtslagsvis. Man skulle kunna ange kost- nader för enskilda utvecklingsprojekt inom enstaka "parasit/värdväxt". Detta som en kunskapsinhämtande åtgärd utgörande basen för ett speciellt resistensförädlingsprogram. Men inte heller detta är särskilt menings— fullt då det finns en hel rad sådana önskvärda uppgifter och man måste

prioritera dem emellan.

Om det befinns vara ett samhällsintresse att utnyttja de befintliga biologiska möjligheterna att framställa resistenta sorter och utnyttja dem i produktionen i jordbruks— och trädgårdsnäring måste dessa uppgif— ter prioriteras i relation till alla övriga växtförädlingsåtgärder. Vid

oförändrad resurstilldelning till växtförädlingen innebär krav på ökad

resistensförädling att andra tidigare prioriterande krav inte längre kan

beaktas. Däremot vid en markant ökning av de totala resurserna kan

kommas. Alltjämt blir det självfallet ett komplicerat prioriteringsför— farande. Ekonomiska analyser utförda vid Sveriges Lantbruksuniversitet

sannolikt väsentliga ökningar i resistensförädlingsaktiviteterna åstad— 1 - . - . " 1 (Sundell, 1979) Visar ocksa att den samhällsekonomiska lonsamheten av '

satsningar på resistensförädling synes vara mycket hög.

Projekt i växtförädlingnämnden som direkt är av resistenskaraktär är nu en obetydlig del av de medel nämnden fördelar. Man torde hamna snarare

under 10 % av alla i växtförädling satsade medel än över denna siffra.

Sammanfattning

Vid en bedömning av resistensförädlingens möjligheter kan det konstate— ras:

1. Att de biologiska förutsättningarna är goda.

2. Sortmaterial med god resistens finns redan i begränsad utsträckning

eller mot ca 20 % av växtsjukdomarna och ca 10 % av skadedjuren.

Denna resistens måste upprätthållas Och förstärkas då skadegörarens

angrepps mönster kan ändras.

3. De framtida utsikterna till kontroll via resistens bedöms som goda eller möjliga då det gäller 90 % av växtsjukdomar medan de övriga 10 % är bedömda som osäkra på grund av otillräckliga kunskaper. Beträffande skadedjuren ärlkunskaperna sämre och hela 52 % har fått

beteckningen osäker.

.S()lJ 1983:11

u.

Kemisk kontroll dominerar bekämpningen av skadedjuren och användes

i hela Sh % av fallen. För växtsjukdomarna är motsvarande siffra MS %.

I samband med diskussionerna med de olika specialisterna ställdes frågan: "vilka är de tio viktigaste resistensfrågorna med hänsyn till produktionsekonomi, ersättning av kemisk bekämpning samt rimliga biologiska förutsättningar för relativt snabba praktiska resultat i form av resistenta sorter?" Svaren finns i tabell 2. Alla är eniga om den stora betydelsen av ökade satsningar på föl— jande: utvintringssvampar, mjöldagg och bladlöss alla på stråsäd. Nästa grupp i prioriteringsordning är "Septoria" på vete, fritfluga på havre samt klöverröta och rotröta på klöver. Övriga förslag

omfattar nio olika parasit/värdväxtkomplex.

Eventuell resursförstärkning till resistensförädling bedöms kunna ge en väsentlig begränsning av kemisk bekämpning; på grund av den tidskrävande förädlingsgången uppnås avsedd effekt först efter 10 till 20 år.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

TABELL 8.7

DE TIO VIKTIGASTE OMRÅDENA DÄR RESISTENSFORSKNING BÖR UKAS

Parasiter/värdväxter

Utvintringssvampar på gräs ochostråsäd

MJoldagg på stråsäd

Rödsotvirus på stråsäd och vallgräs

Septoria på vete Bladlöss på stråsäd

Lfluga på havre

Cystbildande nematoder på stråsäd och potatis

Bladmögel på potatis Potatisvirus Y Verticillium på raps Nematoder i betor och raps Skadeinsekter på oljeväxter Klöverröta och rotröta Svartprickröta på gurka

Gloeosporium—röta på kärnfrukter

SLU, Svalöv (Hagberg,Gustafsson) SLU, Alnarp (Leijerstam)

Weibull AB (Lundin)

,Svalöf AB (Meyer)

248. Icke-kemisk bekä mpning av vaxtskadegörare och " ogras SOU 1983:11

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

8 .2 . 2 Biologisk bekämpning

Växtsjukdomar

Bakgrund

Biologisk bekämpning i meningen direkt eller indirekt hämning av växtpato— gener med hjälp av andra organismer har med framgång praktiserats under lång tid, troligen så länge odling förekommit. Dock främst såsom olika em— piriskt funna lämpliga odlingsåtgärder som påverkar mikrofloran och/eller faunan. Vad som påverkar och hur bekämpningen kommer till stånd är däremot nästan alltid okänt. Forskningen för att klarlägga dessa fenomen och om möjligt manipulera och förbättra olika biologiska bekämpningsmekanismer har därför kraftigt intensifierats under det senaste decenniet. Denna in— tensifiering är förståelig i sig, men tycks också ha ett nära samband med en minskande tro på att kemiska medel i framtiden kommer att vara lika

effektiva och användbara som tidigare.

Det är egentligen förvånande att möjligheterna att påverka växtpatogener och/eller växtens produktionsförmåga genom den icke—patogena mikrofloran hittills undersökts och utnyttjats så förhållandevis lite. Några orsaker till detta kan vara: 1) Den historiska utvecklingen; växtsjukdomar stude— rades länge som två— (växt—patogen) eller möjligen tre— (växt—patogen— klimat)komponentsystem. Egentliga ekosystemstudier är härvidlag en relativt sen företeelse. 2) Effektiva och billiga kemiska medel har under efter— krigstiden klarat ett ökande antal sjukdomsproblem. Studier av alternativa och — vad gäller biologisk bekämpning - mera kunskapskrävande metoder har därför haft läg prioritet. 3) Ekologisk mikrobiologi är ett metodmässigt

svårbearbetat och förhållandevis ungt forskningsfält.

Bekämpningsstrategier

För biologisk bekämpning av växtpatogener utnyttjar man i huvudsak inter— aktioner mikrober—mikrober eller växt-mikrober för att nå resultat. Det har dock inte alltid gått att hänföra erhållna effekter till bekämpning av specifika patogener. Forskning om biologisk bekämpning bör därför lämpligen ses som en separat del låt vara dominerande — av ett större forsknings— område (interaktioner mikrober—växt) med, enligt vad vi nu kan se, stora möjligheter som då också bör kunna utnyttjas praktiskt. Bland de mera upp—

seendeväckande resultat som härvidlag erhållits under senare år kan nämnas:

Användningen av massuppodlade, levande mikroorganismer, s k antagonister

250. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

som bekämpningsmedel. Kommmersiellt uppodlade antagonister med god effekt mot specifika sjukdomar finns nu tillgängliga bl a i USA, Frankrike, England, Israel och flertalet östländer. I Sverige hoppas vi få fram ett eller två preparat under närmaste året. Vidare har flera lyckade försök med nedbrytning av patogeners vilorgan genomförts. Bl a har sklerotier och nematodcystor kunnat brytas ned i naturlig jord med hjälp av nyligen

beskrivna, Specialiserade jordsvampar.

Påverkan av mikrofloran i jord genom odlingsåtgärder för att få bekämp— ningseffekter främst mot olika växtföljdsparasiter. Insatser har gjorts främst i USA och i flera områden har man kunnat begränsa sjukdomspro— blemen genom lämpliga kombinationer av såtid, bearbetning, gödsling, be— vattning och/eller växtföljd (bl a s k decline—effekt). Förutsättningarna har varit en mycket god förståelse av parasiternas biologi och den anta— gonistiska mikrofloran i de jordar det gäller. Denna typ av biologisk be— kämpning av växtföljdsparasiter anses ha mycket stor ekonomisk betydelse.

Upptäckter av naturligt förekommande sjukdomsresistenta jordar. Dessa

fenomen har bearbetats främst i Frankrike och USA där man i flera områden påträffat jordar där olika patogener inte kan fås att framkalla sjukdomar även vid mycket höga infektionstryck. De mekanismer som leder till "jord— resistens" är inte fullt klarlagda men har i flertalet fall visats vara av biologisk karaktär, dvs interaktioner mellan mikroorganismer eller

mikroorganismer och någon jordfraktion.

Tillväxtstimulering hos växter av vissa rot—associerade bakterier. I Kalifornien har tillväxtökningar på upp till 100 % eller i vissa fall mera noterats för olika grödor vid betning eller pelletering med vissa "rotbakterier". Effekterna antas till stor del bero på biologisk bekämp—

ning av s k " minor pathogens", men kan även ha andra orsaker, t ex hormonutsöndningar. "Rotbakterier" med tillväxtstimuleringar har isole— rats även i Sverige. Försök att utnyttja denna typ av bakterier kommer—

siellt pågår för närvarande både i USA och Europa.

Tillväxthämningar av icke-parasitära organismer. Under senare år har till—

växthämmande markorganismer, som inte kan räknas som patogener eller para— siter, isolerats. Vilken betydelse sådana organismer har i naturen eller i olika odlingsjordar är dock oklart. Tänkbart är i växtföljdseffekter, vissa "problemjordar" m m.

S(DIJ 1983:11

Bekämpningsmekanismer

Den "klassiska" metoden för biologisk bekämpning av skadeinsekter — infö— rande av en predator till ett område där den inte redan finns har inte kunnat användas för bekämpning av växtpatogener. Mikroorganismer har sanno— likt så stor spridningsförmåga att de med mycket få undantag redan föred kommer på de platser där de kan leva. Man har i stället använt metoderna

1) att uppföröka och tillföra Specifika antagonister som, åtminstone under en viss kritisk tid, kan hålla patogenerna tillbaka, eller 2) att ändra mil— jön till antagonisternas fördel och patogenernas nackdel vilket ur ekonomisk synpunkt oftast är svårare. För en direkt biologisk bekämpning av specifika patogener har i huvudsak tre olika mekanismer använts: 1) Reducering av pa— togenernas föröknings—, tillväxt— eller vilorgan med lämpliga antagonistiska organismer. 2) Skydd av växtens yta eller organ med hjälp av antagonistiska organismer så att patogenen inte kan tränga in. 3) Påverkan på de fysiolo— giska interaktionerna värdväxt—patogen med hjälp av andra organismer så att växten blir mindre eller ej mottaglig för infektion. Samtliga dessa mekanis— mer har utnyttjats och också fåtts att fungera i praktiska bekämpningspro—

gram på skilda håll i världen.

Integrerad bekämpning

Eftersom interaktioner mellan mikrober ofta påverkar växtpatogener även utan medveten biologisk bekämpning är kunskaper om sådana interaktioner av intresse i så gott som alla bekämpningsstrategier. Det torde sålunda vara svårt att genomföra ett framgångsrikt integrerat bekämpningsprogram utan att ta hänsyn till biologiska interaktioner utöver de som gäller värdväxt— parasit. Vi måste vidare, enligt dyrköpt erfarenhet, räkna med att en växt— patogen flora (eller skadedjursfauna) som helhet förr eller senare anpassar sig till ett bekämpningsprogram. Det må gälla kemisk bekämpning, resistens— förädling eller andra typer av bekämpning. I de fall resistens inte upp— träder hos den aktuella skadegöraren eller denna ändras genetiskt har vi många exempel på att en mindre betydelsefull skadegörare blir aggressivare och kräver egen bekämpning när en svår skadegörare framgångsrikt bekämpas. Dessa typer av problem är mycket aktuella för uppläggning av bekämpnings— strategier, åtminstone om de skall läggas upp på något längre sikt. Vi behöver även ur denna synpunkt betydligt större kunskaper om de ekologiska principer som styr de inter— och intre-mikrobiella reaktioner den biolo—

giska bekämpningen har att arbeta med.

Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 251

252. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Bedömning

Användningen av biologiska metoder mot växtpatogener kan sägas ha fått

ett visst genombrott under de senaste åren när allt fler praktiskt funge— rande metoder kommit till användning. Speciellt gäller detta laboratorie— uppodlade mikroorganismer använda som bekämpningsmedel. Detta står i visst motsatsförhållande till tidigare omhuldade "axiom". Så skrev t ex Garret (1956) "... Attempts to boost the population of an antagonistic organism by inoculation alone have been doomed to failure from their inception, because they are in flagrant contradiction to the ecological axiom that the population is a reflection of the habitate, and that any change due to plant introduction without change of the habitate must be a transient

one ...". "Axiomen", om än fullt giltiga, har dock visat sig vara ett mindre hinder än man tidigare trott. Vidare har små miljöförändringar, t ex tillsatser av vitaminer, ibland visat sig fullt tillräckliga för att främja en antagonist så att bekämpning uppstår.

Av större betydelse på sikt är kanske ändå upptäckter av naturlig biolo— gisk kontroll av många sjukdomar om sjukdomskomplex. Med en bättre kännedom om de mekanismer som styr och reglerar denna biologiska "balans" bör stora utsikter föreligga att kunna utnyttja och manipulera dem.

Bl a utnyttjande av s k "decline—effekter" och framgångarna med bekämpning av växtföljdsparasiter i USA, där biologisk bekämpning är den centrala och

större delen av ett integrerat bekämpningsprogram, visar detta.

Man kan vidare anta att utvecklingen inom s k bioteknik kommer att göra det möjligt att "skräddarsy" antagonister på ett enklare sätt än vad som nu

är möjligt. Detta öppnar stora möjligheter till effektivare biologisk bekämpning, till att bekämpa ytterligare grupper av patogener och till att förenkla eventuell uppförökning av antagonister. Detta torde vara en av orsakerna till att flera, större multinationella företag nu satsar utvecklingspengar på bioteknik i kombination med biologisk bekämpning av växtpatogener.

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

Skadedjur

Biologisk bekämpning har länge haft en klar och entydig definition: "an— vändandet av levande organismer för att bekämpa andra levande organismer". Men i samband med det ökade miljömedvetandet och en önskan att utveckla alternativ till den kemiska bekämpningen har uttrycket biologisk bekämpning kommit att få en allt vidare innebörd. När man upptäckte att vissa naturliga kemiska substanser hade en mycket specifik, lockande, frånstötande eller hormonell inverkan på skadedjur, utan att vara direkt dödande, så fanns

det och finns — vissa grupper, som kallade dem för biologiska bekämp— ningsmedel i motsats till kemiska. Den internationella biologiska bekämp— ningsorganisationen IOBC/OILB definierar sålunda biologiska bekämpningsmedel som "användningen av organismer eller deras produkter för att förhindra eller motverka skador eller förluster förorsakade av skadeorganismer". Där— med omfattas alltså även användningen av t ex feromoner och insekthor— moner, men även t ex sådana kemiska bekämpningsmedel som nikotin och pyre—

thrum.

Den fortsatta framställningen i detta avsnitt kommer dock enbart att beröra

biologisk bekämpning i klassisk bemärkelse.

Inom biologisk bekämpning kan man idag skilja på två metoder: makrobiolo— giska och mikrobiologiska metoder. I de nordiska länderna har man hunnit längst vad gäller de makrobiologiska metoderna, dvs utnyttjandet av fler— celliga parasiter och predatorer, oftast insekter, kvalster och nematoder. Mest bekanta är användningen av rovkvalster (Phytoseiulus persimilis) mot växthusspinnkvalster (Tetranychus urticae) och parasitstekeln Encarsia formosa mot vita flygare (Trialeurodes vaporariorum). Båda metoderna är kommersialiserade i Sverige. I Finland har man utvecklat metoder att ut— nyttja bladlusätande larver av florsländor och gallmyggor (bladluslejonet Chrysopa carnea respektive gallmyggan Aphidioletes aphidimyza). Arbeten i Norge har visat att även parasitstekeln Ephedrus cerasicola kan användas mot växthusbladlöss. I Sverige arbetas det dessutom med rovkvalster (släk— tet Amblyseius) och parasitsteklar (Ceranisus menes) mot tripsar (Thrips tabaci), och med parasitsteklar (bl a Dacnusa sibirica och Opidus pallipes) mot bladminerarflugor (främst Liriomyza bryoniae). Gemensamt för alla meto— derna är att de vänder sig mot skadedjur i växthus, dvs en miljö där tempe— ratur, fuktighet, ljus etc kan kontrolleras, och där utländska forsknings—

resultat kan tillämpas mera direkt. Beträffande utomhusskadedjur kan försök

254. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

vid Umeå universitet med nematoder mot snytbaggen (Hylobius abietis) nämnas. Den aktuella nematoden (Neoaplectana carpocapsae) har för övrigt ett ovan— ligt brett värdspektrum och kan angripa alla insektordningar; det är egent— ligen endast bland tvåvingar (Diptera) som man funnit en del resistenta

arter.

Makrobiologiska metoder

Internationellt sett har de största framgångarna med makrobiologiska bekämp— ningsmedel skett 1) där skadeorganismerna är införda och saknar tillräckligt med naturliga fiender; 2) i fleråriga grödor (där tillräckligt med alterna— tiva värddjur, — eller födokällor, eller övervintringsplatser finns); 3) i grödor där antalet skadliga arter är lågt, så att kemisk bekämpning kan und— vikas (vilket kan skada de naturliga fiendeorganismerna); h) i grödor där

vissa skador kan tolereras (= skador av de värddjur som är nödvändiga för parasiternas eller predatorernas överlevnad).

Alla dessa kriterier är emellertid sällan uppfyllda under nordiska förhål— landen. Både skadedjuren och deras naturliga fiender är oftast etablerade sedan lång tid hos oss. Fleråriga grödor är sällsynta: frukt, bär och skog torde vara de viktigaste. Av grödor med ett relativt lågt antal skadliga djurarter kan nämnas gurka, lök, morot och vinbär. I grödor där försäljnings— priset inte är baserat på kvalitetskriterier, utan enbart på skördad kvanti— tet kan och bör alltid vissa skördeförluster tolereras, eftersom smärre an—

grepp sällan betalar bekämpningskostnaden.

Man kan grovt urskilja två grupper av naturliga fiender:

Rovinsekter, predatorer som är relativt ospecialiserade och som angriper och äter upp olika sorters bytesdjur. Vissa arter föredrar en viss sorts byten. Nyckelpigor och nätvingar är kända exempel på predatorer som huvud— sakligen föredrar bladlöss. Andra grupper, främst jordlöpare och kortvingar tar de bytesdjur som påträffas. Dessa kan därför överleva i fälten även under ganska ogynnsamma betingelser och kan avsevärt påverka de under våren

invandrande skadedjurespopulationerna.

Parasitoiderna, till övervägande delen parasitsteklar, är starkt speciali—

serade och angriper vanligen endast ett enda bytesdjur. De uppträder när det för parasitering mest lämpliga stadiet av värddjuret är mest talrikt. Före— komsten av parasitoider är ofta avgörande för om ett skadedjur skall nå po—

pulationsnivåer som kan orsaka ekonomiska förluster. Genom sin specialise—

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 255

ring är de dock känsliga för de yttre förhållandena, t ex möjligheter till övervintring, förekomst av alternativvärdar och inte minst påverkan från pesticider. Det gäller här givetvis medel mot insekter, men även vissa pre—

parat avsedda för svampar och ogräs.

Dessa båda grupper av naturliga fiender bidrar starkt till att reglera de växtätande insektspopulationerna. Många växtätande insekter i våra grödor är inte skadegörare, p g a att deras förekomst hålls nere bl a av de natur— liga fienderna. Flera av de insektsarter som idag uppträder som skadedjur skulle sannolikt inte ha ekonomisk betydelse, eller ha det mer sällan om den använda odlingstekniken i någon grad kunde modifieras, så att överlevnads-

möjligheterna för de naturliga fienderna ökade.

Livsbetingelserna för dessa djurgrupper är emellertid i avgörande avseenden okända, liksom dynamiken i de ekosystem som byggs upp i grödorna. Det krävs därför påtagligt ökade kunskaper om samspelet mellan skadedjur—växt—naturlig fiende och hur denna relation påverkas av odlingstekniska faktorer som jord- bearbetning, sortval, gödsling, radavstånd, bekämpningsmedelsanvändning, val av preparat osv. I enstaka fall har man med mycket enkla metoder lyckats öka parasiteringsgraden. Så kan t ex en växtart som tjänar som födokälla för pa— rasitoiden eller för dess alternativa värddjur odlas nära fältet. Svenska direktsåningsförsök antyder att dödligheten hos de steklar som övervintrar

i marken i fältet avsevärt sänks vid direktsådd i jämförelse med sådd efter

jordbearbetning.

Dessutom skulle fiendeorganismer med särskilt hög uppletningsförmåga, som finner sitt byte även då detta är sällsynt, och med hög reproduktionsför— måga, kanske kunna importeras, massodlas och utspridas. Insekticidresistenta parasit— eller predatorstammar kan sannolikt tillskapas i laboratoriet (i naturen är det mindre troligt att vi finner sådana, ty då skadeinsekten bli— vit resistent mot en insekticid, upphör användningen av denna, just då skadedjuren blivit tillräckligt vanliga för att deras parasiter skall kunna utvecklas och utsättas för tillräckligt högt selektionstryck). Med modern datateknik kan man lättare simulera komplicerade ekologiska modellsystem och beräkna utfallet av olika åtgärder och därmed bättre utnyttja parasitoider,

predatorer, patogener och antagonister.

Sammanfattning:

— Förutsättningar finns för ett avsevärt bättre utnyttjande av de i fälten

levande naturliga fienderna till vanliga skadedjur

256. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

- Avsevärt ökade kunskaper krävs om dessa djur, deras livsbetingelser och

deras relationer till skadedjur och gröda

— Förändringar i odlingstekniken kan avsevärt förändra behovet av bekämp—

ningsmedel

- Bättre kunskaper krävs speciellt om viktiga naturliga fienders känslighet för bekämpningsmedel mot insekter, svampar och ogräs, för att dessa sub—

stanser skall kunna användas på ett ekologiskt riktigare sätt.

Mikrobiologiska metoder

Den andra stora gruppen av biologiska bekämpningsmedel är den mikrobiolo— giska, alltså bakterier, svampar, virus och protozoer (encelliga djur). Denna grupp kommer att behandlas något utförligare, bl a därför att mikroorganismer och virus har flera fördelar jämfört med makrobiologiska medel: 1) Många av dem är förhållandevis lagringsdugliga och kan spridas ut kort tid innan ska— degörelsen måste hindras (snabbast fungerar vissa bakterier och svampar, medan virus i allmänhet kräver 1—3 veckor); 2) de kan ofta kombineras med insekticider och herbicider; 3) de har inte samma tendens att sprida sig och tunnas ut som parasitiska och rovlevande insekter; &) de kan vara lika effek— tiva mot ett inhemskt skadedjur med en fullständig uppsättning fiender, som mot en importerad insekt med ofullständig fiendeuppsättning.

Bland bakterierna är det två arter som är särskilt berömda. Den ena är (Bacillus popilliae), som ingår i två amerikanska preparat mot japanbaggen (Popillia japonica). Den andra är B. thuringiensis, som är lätt att massför— öka på billiga substrat, och som det därför finns ett dussin kommersiella preparat av. Årligen sprids tusentals ton av B. thuringiensis för bekämpning av bortåt 200 fjärilarter. Bakterien bildar vid sporuleringen en äggvite— kristall med polypeptider, som är specifikt giftiga mot fjärillarver, men nyligen har man också funnit en variant, (israliensis), där kristallen i stället är toxisk mot mygglarver. En del former av (B. thuringiensis) bildar förutom giftkristallen även ett s k termostabilt exotoxin, som är verksamt mot flugor, harkrankar och nematoder. I västvärlden undviks dock sådana for— mer, eftersom exotoxinet i höga doser kan störa DNA—syntesen i vävnadsodlade humanceller. Åtminstone 17 olika s k serotyper av (B. thuringiensis) har nu beskrivits, var och en med olika värdspektrum. I Sverige laboratorietestades 1970 det ryska preparatet Entobakterin—3 med god effekt mot kålmal (Plutella maculipennis) och större knoppvecklare (Argyroploce variegana). Bland andra insektpatogena bakterier kan nämnas (B. sphaericus), som f n i stor skala

prövas mot stickmygg på olika håll i världen, samt (B. moritai) som ingår i

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 257

ett japanskt preparat mot husfluga.

Bland svamparna finns minst 500 insektpatogena arter beskrivna, och redan 188h började man att i större skala pröva en av dessa, nämligen grönmykos— svampen (Metarhizium anisopliae)för bekämpning av vivlar och bladhorningar

i Ukraina. En särskild ras av denna svamp säljs nu i Brasilien för bekämp— ning av bladloppor och stritar på vallväxter och sockerrör. I Sverige har M. anisopliae framgångsrikt prövats mot öronvivlar samt mot ett antal fjäril—

larver i växthus (jordflyn, kålflyn, ärtflyn).

Det andra kommersiella preparatet, Boverin, grundar sig på vitmykossvampen Eeauveria bassianaL Det är ryskt och riktar sig särskilt mot äpplevecklare och koloradobagge. I USA frisläpps troligen snart en ras mot grönsaksflyn av släktet (Heliothis). En annan Beauveria—art, (B. brogniartii), lanseras tro— ligen snart i Frankrike för bekämpning av ollonborrar, jordflyn och andra marklevande insekter. Andra svampar som snart kan bli kommersiella är släktena Hirsutella mot bl a kvalster, Nomurea mot fjärillarver, Aschersonia och Verticillium mot bladlöss och vita flygare (den senare provad även i Ultuna), samt Coelomomyces mot stickmygg och knott. Olika Entomophtora—arter (dit s k flugmögel hör) har också studerats mycket, särskilt för bekämpning av bladlöss (bl a på 1960—talet i Ultuna), och 1979 beskrevs arten E. thri— pidum som möjligen kan bli intressant för bekämpning av tripsar i växthus. Överhuvudtaget kommer nog svamparna att få sitt stora genombrott just i växt— husodlingar, där ju fuktigheten ofta är hög. För att infektera tycks svampar— na nämligen ha större miljökrav särskilt vad gäller fuktighet — än övriga insektpatogener. Kraftig nattdagg kan dock räcka, och det är troligt, att svampinfektioner även kan gynnas genom sådd i tätare bestånd och genom be— sprutning av bladverket med t ex peptonlösning. Svamparna är också de enda mikroorganismer som angriper värddjuren direkt genom kutikulan (= "huden"), och de är därför särskilt intressanta för bekämpning av växtsugande insekter. De flesta svampar kan i likhet med bakterierna odlas på artificiella substrat, och många av dem bildar insektspecifika toxiner, som vi kanske snart kan dra nytta av, liksom vi nu utnyttjar antibiotika från så många svampar.

Av virus är det framförallt Baculovirus (= kärnpolyeder- och granulär- eller

kapselvirus med totalt ca 200 arter) och Cypovirus (= cytoplasmapolyedervirus med drygt 100 beskrivna arter) som är aktuella för insektbekämpning. Men åt— minstone Baculovirus anses i gengäld vara så värdspecifika och så säkra, att de rekommenderas av både Världshälsoorganisationen och FAO. Gemensamt är, att

viruspartiklarna ligger skyddade inuti stora äggvitekristaller, som är fullt

258 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs _ SOU 1983:11

synliga i ljusmikroskop, och som måste lösas upp i insekttarmen för att virus skall kunna infektera. I utlandet finns industriella preparat av åtminstone

5 arter mot fjärillarver och barrsteklar. De framställs genom nedsmittning av massodlade insekter, men metoder att utnyttja vävnadskulturer är under ut— veckling. I Lund har ett granulärvirus framgångsrikt prövats mot sädesbrodd— flyet (Agrotis segetum), såväl i laboratoriet som i fält. I Danmark pågår lik— nande arbeten mot både A. segetum och kålflyet (Mamestra brassicae). I både Sverige och Danmark har kärnpolyedervirus prövats för bekämpning av barrskogs— nunnan (Lymantria monacha). I Finland odlas industriellt kärnpolyedervirus mot röda tallstekeln (Neodiprion sertifer). Detta är f ö det enda exemplet på kom—

mersiellt mikrobiologiskt insektbekämpningsmedel i Norden.

När det gäller protozoer, slutligen, så vet man att de i naturen spelar en mycket stor roll för att hålla olika insektpopulationer i schack. De nedsätter vitaliteten, fruktsamheten eller livslängden, och de underlättar svamp—, bak— terie— och virusinfektioner. Genom olika manipulationer, t ex utspridning av vikarierande värddjur, skulle säkert större nytta kunna dras av protozoerna även i Sverige, ungefär på samma sätt som med parasiter och predatorer blend insekterna. Tyvärr har protozoerna ofta en långsam och komplicerad livscykel, värdspecificiteten är dåligt känd, och de är taxonomiskt mycket besvärliga, så kommersiella preparat finns ännu inte. I USA utreds dock för närvarande om mikrosporidien Nosema locustae kan släppas fri som medel mot gräshoppor, och WHO prövar Nosema algerae i stor skala mot malariamyggor i bl a Panama.

I det sistnämnda fallet är det dock inte fråga om någon särskilt effektiv myggpatogen, utan Nosema—arten är i stället till störst nytta genom att den hindrar malariaparasiten från att utvecklas i myggorna. Protozoer måste f n massodlas i levande insekter, men i en del fall (t ex N. algerae) kan man genom att injicera dem i stora fjärillarver få större utbyte än i t ex små

mygglarver. De kan ibland även massproduceras i vävnadsodling.

Effektiviteten hos mikrobiologiska medel registreras tyvärr i regel som död— lighet (mortalitet) i stället för som sjuklighet (morbiditet). Antalet test— insekter som dör i försöken betyder emellertid ofta mindre än antalet som insjuknar, särskilt i fleråriga grödor. Insektpatogener dödar visserligen många insekter, men hos de överlevande kan de också ge upphov till sterilitet, minskat näringsintag, ökad köldkänslighet hos övervintrande former, samt ökad känslighet för andra infektioner och för kemikalier. Sjuka insekthonor kan också överföra infektionerna till den ofta mera mottagliga avkomman. Man bör naturligtvis inte heller bortse från betydelsen av att viktiga parasitinsek—

ter skonas. Tyvärr jämförs ofta mikrobiologiska medel med kemiska insekticider

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs 259

i alltför små och kortvariga fältförsök, där naturliga parasiter och preda— torer aldrig får chansen att vandra in. I motsats till vad som ibland hävdas här i Sverige anses ofta, att mikrobiologisk bekämpning bör ge bäst resultat

om stora arealer behandlas under flera påföljande år. Men det är naturligtvis svårt att göra preliminära effektivitetstester i så stor skala, och risken är förstås större, att kemiska medel trots allt måste tillgripas mot andra skade—

djur, och därmed omintetgöra försöken.

Diskussion

Insektpatogenerna har ibland blivit generellt avfärdade som bekämpningsmedel på utomhusgrödor i Sverige p g a sina krav på mikroklimat. Möjligen finns det anledning till tveksamhet, när det gäller svampar mot ovanjordiska skade— djur (t ex Entomophtora—svampar), eftersom svampar oftast kräver hög fuktig— het och en viss minimitemperatur för att gro. Virus, bakterier och många protozoer är däremot ej fuktighetskrävande, och åtminstone för virus och Bacillus thuringiensis torde det räcka med sådana temperaturer, som tillåter insekten att tillväxa, då kan patogenerna också förtäras och fungera som

sjukdomsorganismer; låt vara långsammare vid lägre temperaturer.

Det är ingen överdrift att vi globalt sett nu står inför ett genombrott vad gäller användningen av insektpatogener för skadedjursbekämpning. Särskilt gäller detta virus, där man börjat få fram mera solljusresistenta stammar och stammar med bredare värdspektrum än tidigare, som alltså kan användas mot flera olika fjärilarter. Paradoxalt nog är nämligen den stora selektiviteten hos virus ett dilemma. Det arbetas mycket på formulerings— och applicerings— teknikerna. Man har fått fram goda skyddsmedel mot ultra violett ljus och funnit tillsatsmedel som ökar infektionsförmågan. Med högtryckssprutor och

specialmunstycken torde man också kunna göra bekämpningen mera ekonomisk.

Problemet är emellertid vilka krav vi skall ställa på säkerhetsbestämmelser— na. Mikroorganismerna fungerar patogent snarare än toxiskt, och de viktigaste testerna måste därför gå ut på att definiera deras specificitet och selekti— vitet. Hos svamparna måste man särskilt se upp med att en del kan bilda mera bredverkande gifter. Hos sådana former måste naturligtvis riskundersökning- arna kompletteras med traditionella toxikologiska tester. När det gäller virus är åtminstone två frågor av särskilt intresse: 1) risken att de muterar i laboratoriet eller fabriken; 2) risken att de på något sätt påverkar "fel" värdceller. Det finns metoder att undersöka dessa riskfaktorer, men många

anser att eftersom insekterna haft sina virus långt innan människan uppstod

260. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

på jorden och att dessa virus måste ha utövat ett selektionstryck under däggdjurens hela utvecklingsperiod, så skulle de också fått ett bredare värd— spektrum, om de på något sätt vore infektiösa för t ex människan. Vid natur— liga virusinfektioner (som drabbar insekterna sent, när de är stora) bildas också långt större mängder virus på grödorna, än vad vi kan vilja sprida ut

för bekämpningsändamål.

I debatten framförs ofta synpunkter att biologisk bekämpning skulle stå i något slags motsatsförhållande till kemisk bekämpning. Detta är beklagligt, eftersom målet är detsamma. Det är bara medlen som är olika, och olika medel och metoder måste få komplettera varandra. Det vore fullständigt orealistiskt att tro, att biologisk bekämpning inom en nära framtid i någon större ut— sträckning skulle kunna ersätta den kemiska bekämpningen i Sverige. Idag kan vi på sin höjd säga, att mot vissa skadedjur och under vissa odlingsförhål— landen, är biologiska bekämpningsmedel troligen acceptabla alternativ att satsa på och att ur miljöskyddssynpunkt kan de vara att föredra framför andra medel. Det krävs i så fall ett långvarigt och målinriktat utvecklingsarbete med omfattande forskning kring skadedjurens och deras fienders ekologi i de svenska grödorna.

8.3. Förebyggande åtgärder mot ogräs, växtsjukdomar och skadedjur

8.3.1. Odlingstekniska åtgärder

Någon skarp gräns mellan indirekta eller förebyggande åtgärder och bekämp— ningsåtgärder som är direkt riktad mot skadegörarna finns inte. I detta sammanhang behandlas odlingsätgärder som primärt har andra syften än be— kämpning av skadegörare men som indirekt har stor betydelse och dessutom

är basen för de direkta bekämpningsåtgärderna.

Det har redan tidigare slagits fast att goda tillväxt— och utvecklingsbe— tingelser för grödan år en grundläggande förutsättning för en framgångsrik kamp mot skadegörarna. Sådana förhållanden skapas genom dikning, väl genom— förd jordbearbetning och lämplig tillförsel av gödsel och kalk. Särskilt gentemot ogräsen är dessa förebyggande åtgärder betydelsefulla. Ogräsbe—

ståndet hämmas nämligen starkt av en kraftig och väl utvecklad gröda.

Gödslingen och framför allt kvävetillförseln är här en betydelsefull fak— tor. Visserligen gynnas de allra flesta ogräsarter av en god näringstill—

gång när de får utvecklas utan konkurrens från omgivningen, men kultur—

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskaäegörare och ogräs 261

växten är oftast mer anspråksfull än ogräsen och utnyttjar näringstill— gången bättre. Den får därigenom sin relativa konkurrenskraft stärkt. Om kulturväxten är en baljväxt, som klarar sin kväveförsörjning på egen hand, kan kvävegödsling minska konkurrensförmågan gentemot ogräsen. I stråsäd och andra grödor trängs däremot ogräsen tillbaka, och även en kväveford— rande art som åkertistel utvecklar sig därför bättre vid svag än vid rik— lig kvävetillgång. Om man bortser från avvikelser hos enskilda arter blir ogräsutvecklingen svagare i icke kvävegödslade än i väl gödslade grödor.

På sura och vattensjuka marker kan ogräs som tuvtåtel, hästhov och åker— spergel varaproblem. Det behöver emellertid inte betyda att arterna här växer i sin optimala miljö utan snarare att kulturväxterna inte klarar konkurrensen under dessa förutsättningar. Tuvtåteln som är och har varit ett svårt ogräs i de norrländska vallarna kan t ex effektivt bekämpas genom

dikning och kalkning.

Igenläggning av öppna diken och borttagning av stenar och andra odlings— hinder gynnar kulturväxten i förhållande till skadegörarna. Jordbearbet— ningen blir effektivare och ogräsen får sämre möjlighet att sprida sig. Dikesrenar och åkerkanter är inte bara spridningskällor för ogräs utan även för en rad skadedjur och Virussjukdomar. Å andra sidan har dikes— kanterna också en positiv betydelse genom att de kan vara en lämplig livs— miljö för skadedjurens naturliga fiender.

Bearbetningen av jorden har flera syften däribland direkt bekämpning av ogräs, t ex genom stubbearbetning. Detta behandlas längre fram i kapitlet. Andra åtgärder som höstplöjning och vårbearbetning och som primärt har andra syften inverkar också på skadegörarna. En väl genomförd plöjning har god effekt mot t ex kvickrot. Kvickrotens underjordiska stammar finns huvudsakligen i det övre matjordsskiktet. Plöjningen medför att dessa pla— ceras på ett större djup vilket i sin tur innebär att kvickroten hämmas genom att färre skott orkar ta sig upp till jordytan. Liknande effekter får man mot flera andra rotogräs. En del ogräs vars frön har kort livslängd re— duceras också genom plöjning, men de allra flesta ogräsarters frön har en betydande livslängd och påverkas inte i någon större utsträckning.

Flera parasitsvampar övervintrar på stubb— och halmrester och kan sedan in— fektera kommande års gröda. Bladfläcksjuka på korn och havre, brunfläck— sjuka på vete och stråbassjukdomar kan överföras genom smitta från jord— och växtrester. Stubbearbetning på hösten stimulerar skörderesternas ned—

262. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

brytning och hämmar därmed också svamparnas utveckling och förökning. När man sedan plöjer hämnas stubb— och växtrester i botten av plogfåran och täckå av ett lager jord från djupare nivå. Detta minskar också svampens möj— lighet att angripa kommande års grödor.

Både höst— och vårsädd är snabba moment i modernt jordbruk. Genom att såd—

den som regel sker i omedelbar anslutning till sista harvningen får kultur— växterna ett gott försprång i förhållande till ogräsen. Den lätta bearbet—

ning före vårsådden, som är vanlig särskilt på lerorna och motiveras av att markfuktigheten måste bevaras, leder till att betydligt färre ogräsfrön

lockas att gro än om vårbruket är mer utdraget i tiden.

Såtiden har stort inflytande på skördens storlek. Vid tidig höstsådd blir ogräsbeståndet ofta mycket kraftigt, och höstsädens avkastning av denna ooh andra anledningar dålig. Om däremot höstsäden sås sent hinner inte ogräsen utvecklas särskilt mycket, men i gengäld ökar risken för höstsädens utvint— ring genom att plantorna fryser bort. Skadorna av olika utvintringssvampar, dvärgstinksot och fritfluga, blir däremot ofta större vid tidig sådd och kraftig utveckling av grödan på hösten. Slutsatsen blir här som i många

andra sammanhang att lagom är bäst.

Tidig sådd på våren minskar risken för angrepp av olika rostsvampar, gräs— mjöldagg och fritfluga samt ger grödan bättre konkurrenskraft gentemot ogräsen. Ibland kan försenad sådd ingå som en direkt bekämpningsmetod mot bl a flyghavre. Genom något djupare bearbetning än normalt stimulerar man flera ogräsfrön att gro. Ogräsfloran bekämpas sedan genom harvning och sådd. Man får emellertid som regel lägre avkastning vid sådan behandling än vid normal tidpunkt för vårsådd.

Ogräsens tillväxt— och förökningsmöjligheter i en gröda påverkas också av utsädesmängd, såteknik och såbäddens karaktär. Den optimala utsädesmängden beror av många olika faktorer, bl a vädret och jordarten och ofta kan det vara svårt för den enskilde lantbrukaren att göra en riktig anpassning av utsädesmängden. Om man ökar utsädesmängden minskar ogräsens konkurrens— möjligheter. Blir kulturväxtbeståndet alltför kraftigt medför detta ökad risk för angrepp av olika skadesvampar som gräsmjöldagg, rotdödare och stråknäckare.

En jämn fördelning av plantorna är en av grundförutsättningarna för ett

konkurrens kraftigt bestånd. Sätekniken har efter hand förbättrats och

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

dagens såmaskiner ger en betydligt jämnare placering av utsädet än man kunde åstadkomma med tidigare redskap. Mycket utvecklingsarbete återstår dock innan vi har optimal fördelning av utsädet. Vid radsådd skulle vi få det bästa resultatet genom en helt jämn fördelning av kärnorna i raden och ett radavstånd lika med avståndet mellan plantorna i raden. Kunde man an— vända radavståndet h-S cm i stråsäd vid normal utsädesmängd skulle avkast—

ningen kunna ökas med 3-6 %.

Sådjupet har också betydelse för att plantorna ska få en god start och snabb tillväxt. Det når man genom att placera utsädet så grunt som möjligt men tillräckligt djupt för att undgå uttorkning. Kontakten mellan fröet och jorden och därmed fröets vattenförsörjning kan förbättras genom vältning

efter sådden.

8 . 3 . 2 Växtfölj dsåtgärder

Växtföljden är sedan gammalt känd som en viktig faktor i alla odlingssystem. Växtföljden anger den ordning i vilken olika grödor odlas på ett skifte.

Under 1800—talet började nya grödor som baljväxter, rotfrukter och potatis odlas i vårt land vid sidan av stråsäd, och dessutom flyttade foderväxt— odlingen från ängen till åkern. Man fann efter hand att avkastningen var beroende av vilken gröda som odlats året innan. Sä utvecklades olika växt— följder. Målsättningen var att likartade grödor inte skulle odlas efter varandra. Fullt ut har detta endast kunna tillämpas i Skåne. Den inverkan som föregående års gröda har på skördeutbytet brukar kallas växtföljds— eller förfruktseffekt. Orsakerna till växtföljdseffekten är flera och kan vara svår att skilja från varandra. Växtföljden påverkar växtnäringstill— gång, jordens struktur och förekomsten av ogräs och växtsjukdomar.

Tabell 8.8 Exempel på växtföljder vid kreaturslös drift i södra Götaland

A = lämplig växtföljd med avseende på växtföljdsparasiter B = olämplig växtföljd ___i_________________.___________________________________,_____._____________ A B ___r_______________________._____.___________________—___———__——___——_—___ Höstraps Höstvete Höstvete Höstvete Korn Korn Sockerbetor Vårvete Vårvete Korn, tidigt

Havre

Ärter

,_______________..__._———————-—-——-——_———-————-— _4- —-——-——-——-———————-——-——-—————-————-——-

264. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

Den specialisering som skett i jordbruket under de senaste decennierna har lett till att de allsidiga växtföljderna på många håll har fått ge vika för en mer ensidig Spannmålsodling. De negativa effekterna av detta har dels kunnat kompenseras genom användning av gödsel, bekämpningsmedel och bättre maskiner och dels fått vägas mot de driftsekonomiska fördelar som en specialisering utan tvekan har. Trots de nya produktionsmedel som jord— bruket tagit i bruk är Växtföljden fortfarande av stor betydelse särskilt i kampen mot olika växtskadegörare.

Grödor av olika slag ger olika utvecklingsmöjligheter för en ogräsart. Kom— binationen av grödor och deras inbördes ordning ger därför olika möjlighet för en art att leva och fortplanta sig. Av erfarenhet vet man att före— komsten av olika ogräsarter är beroende av Växtföljden. Det är naturligtvis inte bara de enskilda grödornas utvecklingsrytm och konkurrensegenskaper som är avgörande utan i hög grad också den Odlingsteknik som gäller för grödan — jordbearbetning, tidpunkt för sådd och skörd m m.

Vissa ogräs är typiska för vårsådda grödor andra för höstsådda. Något för— enklat kan man säga att de enskilda ogräsarterna med förkärlek uppträder i sådana grödor som gärna gror på våren (sommarannuella ogräs), gynnas av vårsådda grödor. Här märks svinmålla, dån och pilört. Flyghavre är ett annat ogräs som lätt breder ut sig då Växtföljden domineras av vårsäd. En förebyggande åtgärd som rekommenderas mot flyghavre är övergång till större andel höstsådda grödor i Växtföljden.

De ettåriga ogräs, vilkas frön gärna gror på hösten (vinterannuella ogräs) och förmår övervintra, är typiska ogräs i höstsäd och höstoljeväxter. Ogräsfloran i höstsådda grödor domineras av arter som baldersbrå, lomme, snärjmåra och åkerven. Där dessa ogräs är besvärande kan en minskad andel av höstsådda grödor i Växtföljden vara en förebyggande åtgärd som åt— minstone på sikt kan minska problemet.

I slåtter— och betesvallar är det de fleråriga ogräsen som överväger. Med vallens ålder brukar inslaget av fleråriga ogräsarter med välutvecklade rotsystem öka alltmer. De typiska vallogräsen är t ex kvickrot, maskros och smörblomma. Förebyggande åtgärder mot vallogräsen är att begränsa val— larnas ålder till högst tre ä fyra år och däremellan odla andra grödor under minst lika lång tid.

Vid ensidig växtodling blir problemen med växtsjukdomar och skadedjur

SOU 1983:11 Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs

ofta betydligt större än vid allsidig odling. Ett stort antal parasiter och sjukdomar går också under beteckningen växtföljdsparasiter och växt—

följdssjukdomar.

Växtföljden bygger på att parasitpopulationen minskar när värdväxten inte odlas och den ensidiga odlingen i sin extremaste form på att ett nytt jämviktsläge så småningom inställer sig. I praktiken är Växtföljden att föredra i de allra flesta situationer eftersom våra lantbruksväxter kan angripas av åtskilliga växtföljdssjukdomar. Det nya jämviktsläge som upp— står efter upprepad odling av samma gröda ger heller inte den avkastning vi idag kräver. Sammanfattningsvis leder ensidig odling till en lägre skördenivå, större skördevariationer och därmed minskad odlingssäkerhet, större problem med skadedjur och sjukdomar och därmed ökat behov av ke—

misk bekämpning.

De viktigaste växtföljdssjukdomarna i vårt land är brådmognadssjukdomar och olika stråbensjukdomar på vete och korn, klumprotsjuka på korsblomst— riga växter, klöverröta och andra rotrötor på ärtväxter. För att en växt— sjukdom skall bli växtföljdsberoende fordras bl a att skadegöraren är re— lativt platsbunden och att smittämnet är så livskraftigt att det kan över— föras från en gröda till en annan. När det gäller skadedjuren är det främst de jordbundna parasiterna, särskilt nematoderna, som har betydelse. Inte

minst inom potatisodlingen är nematoderna lokalt ett mycket besvärligt

problem.

I betydande grad kan de uppräknade växtföljdsparasiterna hållas tillbaka genom växtföljdsåtgärder. Ett exempel på en skadegörare som effektivt kan bekämpas genom enkla växtföljdsprinciper är dvärgskottsjuka — en virus— sjukdom som överförs av en insekt. Dvärgskottsjuka har lokalt varit ett allvarligt hot mot havreodlingen, men kunskapen om sjukdomens spridnings— vägar har lett fram till enkla, pesticidfria bekämpningsvägar. Den be— kämpas genom att vallen anläggs utan insåningsgröda eller insådd i korn

och genom konsekvent höstplöjning.

Mot de flesta växtföljdsberoende skadegörare har vi hittills varit hänvisade till indirekta bekämpningsmetoder. Nu börjar emellertid nya direkta metoder att göra sig gällande — nya kemiska medel mot svampar, insekter och nema—

toder, nya sjukdomsresistenta sorter m m. Nya och ännu effektivare svamp—

266. Icke-kemisk bekämpning av växtskadegörare och ogräs SOU 1983:11

och insekts— och nematodmedel kan ytterligare ändra växtföljdsåtgärdernas ekonomiska betydelse i det svenska jordbruket. Genom användning av sådana medel kan det bli möjligt att tillämpa växtföljder som tidigare var eko—

nomiskt ofördelaktiga p g & växtföljdssjukdomar etc.

Av stor betydelse för att minska behovet av växtföljdsåtgärder är använd— ningen av nematodresistenta sorter, t ex av klöver, stråsäd och potatis.

Emellertid kan sådana sorter fresta till växtföljder, i vilka andra prob— lem blir påträngande. En ensidig växtföljd kan dessutom medföra att resi— stensen relativt snabbt sättes ur spel av nya patotyper ("raser") av para— siter.

Som i de flesta andra fall är valet av bekämpningsmetod en ekonomisk fråga där de olika metodernas kostnadseffektivitet är avgörande för deras till— lämpning. Genom introduktionen av de 5 k tredje generationens bekämpnings— medel har i flera fall kostnadseffektiviteten hos dessa varit fördelaktigare

än vad som varit fallet med flera växtföljdsåtgärder.

S()IJ 1983:11 9. ANDRA MÖJLIGHETER ATT MINSKA DEN KEMISKA BEKÄMPNINGEN 9.1 Förbättrad preparathantering

Målet för alla kemiska växtskyddsåtgärder är att uppnå: * bästa möjliga biologiska effekt med lägsta möjliga dos * bästa möjliga arbetsmiljö

* minsta möjliga belastning på naturmiljön

* minsta möjliga arbetsinsats

* lägsta möjliga kostnad.

Under senare år har den roll sprututrustningen spelar i växtskyddsarbetet rönt allt större uppmärksamhet. Sprutan och det sätt den används på har ett klart samband med samtliga punkter i den ovan angivna målsättningen.

God effekt av ett växtskyddsmedel kan erhållas av doser inom ett visst inter— vall. Är dosen för låg blir effekten mot skadegöraren för liten. Är dosen för hög kan preparatet orsaka skada på kulturväxten och/eller den omgivande

miljön.

Även om sprutan kalibreras på ett riktigt sätt finns det många faktorer som var och en kan ge variationer i dos. Exempel på sådana faktorer är: Körhas— tighet, munstycksgiva, blandningshomogenitet, vätskefördelning och avdrift. Att hålla konstant lämplig körhastighet och att undvika avdrift är några av sprutförarens uppgifter, vilka utföres under själva sprutningen. Förutsätt— ningarna för att kontrollera munstycksgiva och vätskefördelning är något annorlunda. Dessa låter sig för närvarande inte bedömas under sprutarbetets gång. En tillfredsställande blandningshomogenitet, dvs jämn koncentration hos sprutvätskan, kan bara åstadkommas med en god omröring. I dag är den vanligaste omröringsprincipen att Sprutans pump håller sprutvätskan i rörel—

se, 5 k hydraulisk omröring.

Vätskefördelningen, dvs spridningsbilden tvärs körriktningen, påverkas bl a av det enskilda munstyckets vätskefördelning, bomkonstruktionen, bomhöjden

och bomrörelserna. Det är av ekonomisk betydelse att använda rätt sprututrustning och hålla

densamma i gott skick. Dålig effekt (underdosering), skador på grödan (över—

dosering), skador på intilliggande fält (avdrift), etc bidrar till ökade

268. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

kostnader för bekämpning.

Tidigare konditionstest av det svenska sprutbeståndet har visat att många sprutor är i ett bristfälligt skick. Variationer i dos av i storleksordning— en flera hundra procent är den praktiska konsekvensen av detta. Danska undersökningar har visat att variationen i dos ute i fält inte bör överstiga 33 %. När lägsta möjliga dos används bör dock inte variationen vara större än 10 % om bästa möjliga effekt ska erhållas. Detta gäller vid såväl ogräs— som svamp— och insektsbekämpning.

Svenska ogräsbekämpningsförsök med olika grader av jämn/ojämn besprutning

visar att i synnerhet vid låga doser är ogräseffekten avsevärt sämre om be— . sprutningen är ojämn. Den ojämna sprutning som tillämpades i försöken mot—

svarar ungefär vad som under gynnsamma omständigheter kan åstadkommas med

en genomsnittlig svensk lantbruksspruta. Tillämpade jämna sprutningar mot— svarade ungefär vad den bättre tredjedelen av sprutbeståndet kan prestera.

Att uttrycka den ekonomiska betydelsen av jämn vätskefördelning låter sig lättast göras för ogräsbekämpning i en gröda som sockerbetor. Sambandet mel— lan ogräseffekt och betskörd är, enligt Sockernäringens Samarbetskommittés försök, praktiskt taget rätlinjigt. Skillnader i ogräseffekt på 10 %, dvs fullt "normala" skillnader i sprutresultat från bättre och sämre sprutor i dag, motsvarar en skillnad i sockerskörd av 370 kg/ha, vilket betyder ca hso kr/ha (1981 ) .

För stråsäd saknas ännu beräkningar som visar betydelsen av att fördela sprut— vätskan jämnt. Den överdosering som behövs för att kompensera en ojämn be— sprutning, tar sig uttryck i helt onödiga kostnader orsakade dels av den

höga preparatförbrukningen, men inte sällan även av skador på grödan.

Det finns flera skäl — miljömässiga och ekonomiska - att försöka åstadkomma förbättringar hos det svenska sprutbeståndet. Såväl produktionskostnader som miljöbelastning minskas när preparatdoserna sänks. Högre krav ställs emeller—

tid på precision i appliceringen om doserna ska kunna sänkas utan avkall på god biologisk effekt. Marginaler finns emellertid . Olika forskare världen 3 över har uppskattat den för den biologiska effekten nödvändiga mängden be— ,

kämpningsmedel till 0,1—20 % av vad som totalt används.

Med dagens sprututrustning i bästa skick och använd på rätt sätt torde be- kämpningsmedelsanvändningen kunna reduceras med 20—25 %.

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 269

På längre sikt - inom loppet av en tioårsperiod - kan preparatförbrukningen,

enbart genom bättre appliceringsteknik, troligen reduceras med upp till 50 %.

9.2. Prognos— och varningstjänst

9.2.1. Inledning

Skadedjur och sjukdomar kan påverka grödan på många olika sätt. Gemensamt

för de allra flesta är att de börja skada grödan redan vid förhållandevis låga angreppsnivåer (populationståtheter) och att skadan sedan växer i takt med att angreppet (populationstätheten) ökar. För att undgå (irreversibla) skördeförluster och därmed nå full lönsamhet av en eventuell bekämpning

måste bekämpningen sättas in på ett tidigt stadium. Det innebär, att det föreligger ett stort behov av att kunna ställa prognos över populationsut— vecklingen (angreppsutvecklingen) om bekämpningsbehovet skall kunna fast— ställas. För att kunna förutsäga lönsamheten av en bekämpning behövs egent— ligen också en prognos över grödans känslighet för angreppet, som kan variera med årsmånen, grödans utvecklingsstadium, förekomsten av andra skadegörare, osv. Dvs samma angrepp (populationstäthet) kan ge olika skördeförlust beroen— de på de yttre förutsättningarna. Behovet av prognos är särskilt aktuellt i samband med kemiska bekämpningar av skadedjur och sjukdomar, beroende på att det här i de flesta fall rör sig om direkta, riktade åtgärder mot angrepp under utveckling i den växande grödan. I princip föreligger emellertid alltid

behov av prognoser oavsett bekämpningsmetod.

9.2.2 Olika beroende av prognos

I det enskilda fallet varierar behovet av prognoser i hög grad med en rad faktorer som bekämpningsmedlets verkningssätt och effektivitet, applicerings— metod, värderingen av skördeförlusterna, möjligheterna att diagnosticera och

fastställa angreppen i fältet osv.

Vissa skadegörare bekämpas i förebyggande syfte. Ett välkänt sådant fall är potatisbladmöglet, där målsättningen åtminstone för matpotatisens del är att hålla odlingen helt fri från angrepp. Detta sammanhänger med att även ett mindre angrepp av brunröta, som är svampens utvecklingsstadium på knölarna, leder till mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för odlaren. Frånsorte— ring av angripna knölar är visserligen möjligt, men kostsamt. Eftersom be- kämpningen skall sättas in innan skadegöraren uppträder i fältet blir prognos

i detta fall av direkt avgörande betydelse för möjligheterna att anpassa be—

270 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11 kämpningarna till det faktiska behovet.

Kemisk bekämpning mot skadedjur och sjukdomar sätts dock i de flesta fall först in sedan skadegöraren börjat uppträda i fältet. Om angreppet utan allt— för stora svårigheter kan graderas eller avräknas finns möjligheten att fastställa ett tröskelvärde — bekämpningströskel. Denna anger att bekämpning är lönsam först då angreppet nått upp till det värde som anges av tröskel— värdet. Tillgången till bekämpningströsklar är ur prognossynpunkt av stor betydelse och ett viktigt hjälpmedel för odlaren vid bestämningen av bekämp- ningsbehovet i det enskilda fältet.

Viktiga exempel på skadedjur där bekämpningströskeln spelar en stor roll är bladlöss i olika grödor, rapsbaggar i oljeväxter osv. För andra skadegörare saknar tröskelvärdena praktisk betydelse p g a att skadegörarna genom ringa storlek, ett dolt levnadssätt, att tröskelvärdet ligger mycket lågt eller av andra skäl inte kan graderas eller avräknas i fältet. Användningen av sär— skilda fällor kan dock avhjälpa detta och bl a har feromonfällor (doftfällor) i några fall löst det här problemet på ett elegant sätt.

Schematiskt illustreras de ovannämnda alternativen i figur 9.1. Den heldragna kurvan åskådliggör skadegörarens populationsutveckling och den streckade hur skördeförlusten samtidigt växer. En förebyggande bekämpning skall sättas in 1 innan angreppet börjat uppträda i fältet och behovsanpassningen blir helt beroende av en prognos. I fallet med bekämpningströskel sätts bekämpningen in först sedan skadegöraren börjat uppträda i fältet. Angrepp som aldrig når upp till tröskelvärdet utan stannar på en lägre nivå kommer inte att

bli bekämpat. Även om behovet av prognos kvarstår, så har odlaren fått ett viktigt hjälpmedel för att avgöra i vilka fall bekämpning behövs och därmed

undvika olönsamma, onödiga bekämpningar.

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 271

Figur 9.1 Schematisk framställning av ett möjligt förhållande mellan popu— lationsutveckling och bekämpningstidpunkt vid förebyggande be— kämpning, bekämpning med ett effektivt bredverkande medel och ett selektivt medel

Skörde— Populationsut- Förlust veckling

åååäce;-Eiéeenåååzzzåzéåkläz Bred- Selek- bygg— verk— tivt ande ande prep. bek. prep.

Tid

9.2.3. Varierande tröskelvärden

I figur 9.1 har också angetts olika tröskelvärden för ett selektivt respektive bredverkande medel. Tröskelvärdet beror i hög grad av hur hög effekt bekämp— ningsmedlet har och prisrelationen mellan bekämpningskostnad och värdet av skördeökningen. Ett bekämpningsmedel med hög effekt ger större skördeökning än ett med lägre effekt för samma angrepp. Det resulterar som regel i att

bekämpning lönar sig vid ett lägre tröskelvärde.

För ett effektivt långtids— och bredverkande medel kan det också bli nöd— vändigt att beakta andra samtidigt förekommande skadegörare, som medlet har effekt mot. Även om dessa inte når upp till sina resp bekämpningströsklar kan deras sammanlagda effekt leda till mindre skördeökningar. Detta i sin tur kan medföra att tröskelvärdet sjunker med ökad bekämpningsfrekvens och

ökade krav på prognos för att nå optimal lönsamhet.

Det är dessutom tänkbart, att en bekämpning kan resultera i mindre skörde— ökningar trots att grödan är resistent och ej angrips. Förklaringen ligger i att plantans resistensreaktioner kan vara energikrävande. Förhållandet

har bl a påvisats i danska undersökningar. De danska resultaten visar, att

andningen hos t ex en mjöldaggsresistent kornsort ökar om den utsätts för

ett infektionstryck från raser, som kornsorten är resistent mot. I modell—

272. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

försök har skördeförlusterpå,7 % uppmätts trots att inga synliga symptom på angrepp av mjöldagg förekommit.

Detta väcker frågan om alla de saprofytiska (icke parasitära) mikroorganismer som särskilt under regniga förhållanden förekommer på bladytan (fyllosfären eller fyllosplanet) alltid är harmlösa. Välkända är de 5 k sotdaggsvamparna, som ofta utvecklas rikligt efter bladlusangrepp. Detta sammanhänger med att bladlössens sockerhaltiga exkrementer utgör ett utmärkt substrat för dessa svampar. Av holländska undersökningar framgår att en stor del av skördeför— lusten vid bladlusangrepp beror på utsöndringen av de sockerhaltiga exkre- menterna och de svampar som utvecklas på dessa. Bl a kan dessa, huvudsakligen sekundära svampar, påverka klorofyllet och påskynda nedvissningen av plantan.

Allt detta kan leda till att bekämpning lönar sig i ökad utsträckning och till sänkta bekämpningströsklar. Och ju lägre bekämpningströskeln är och ju tidigare i populationsutvecklingen bekämpningen skall sättas in, desto större bli kraven på prognoser för optimalt ekonomiskt utbyte av den kemiska bekämp—

ningen.

9.2.h Förebyggande bekämpningar

Som framgått ovan är prognos av direkt avgörande betydelse för att behovs— anpassa bekämpningar som utförs i förebyggande syfte. Förutom mot potatis— bladmöglet är det i huvudsak betning av oljeväxtfrö mot insektsangrepp som förebyggande kemisk bekämpning används inom lantbruket. Betning mot utsädes— burna svampsjukdomar avser en sanering av den smitta som förekommer på ut— sädet och är genom gällande bestämmelser behovsanpassad.

9.2.5 Prognos för potatisbladmögel

Såväl i Sverige som i många andra länder är potatisbladmöglet föremål för en mycket omfattande kemisk bekämpning. För Sveriges del har storleksord— ningen hälften av den mängd fungicider som använts för sprutning inom lant— bruket under 1970-talet, gått åt till potatisbladmöglet. I de vanligaste mat- potatissorterna sätts normalt 5—6 besprutningar in i södra Sverige, där be— kämpningsbehovet är störst. Därtill kommer kemisk blastdödning.

Denna omfattande, rutinmässiga, förebyggande bekämpning har medfört att om-

fattande undersökningar utförts i olika länder i syfte att få fram använd—

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 273

bara prognosmetoder och på så sätt få till stånd en bättre anpassning och därmed minskad bekämpning. I Sverige påbörjades sådana undersökningar i slu—

tet av 1950—talet och har åter tagits upp under slutet av 1970—talet.

Många olika prognosmetoder har utarbetats i olika länder. Gemensamt för meto— derna år att de bygger på löpande registrering av väderleken, som har avgö- rande betydelse för sjukdomens utveckling. Torrt väder hindrar sjukdomen, medan fuktigt och relativt varmt väder gynnar och snabbt kan leda till svåra angrepp. De viktigaste kriterierna i prognosmetoderna är därför relativa fuk— tigheten och temperaturen, i vissa fall ingår också nederbördsmängden.

De metoder som utarbetats i Europa har i de flesta fall byggt på användning av det stationsnät, som väderlekstjänsten byggt upp. Fördelen med detta är att man använder ett observationsnät som redan finns. Nackdelarna är bl a att stationsnätet ofta är för glest och att stationerna inte alltid står där potatisodlingen finns. En annan nackdel är att mätningarna i väderleksburar— na sker på 1,8 mzs höjd över marken, vilket inte alltid är riktigt detsamma som mikroklimatet i beståndet. Vidare är det administrativt rätt kostsamt

med daglig insamling och bearbetning av data från ett stort antal stationer.

Även om många länder rutinmässigt använder sig av någon eller några av dessa prognosmetoder, så har de aldrig fått något riktigt genombrott. Osäkerheten har varit för stor och konsekvenserna av en underskattning av bekämpnings—

behovet för höga.

I USA har man sedan flera år tillbaka arbetat med en metod som bygger på mätning av temperatur, relativ fuktighet och nederbörd direkt i beståndet. Nackdelen är att detta är ännu mer arbetskrävande. För att komma ifrån detta dilemma har man konstruerat ett litet instrument, som placeras direkt i po— tatisfåran och som automatiskt mäter, registrerar och räknar fram prognoser— na. Instrumentet som kallas Blitecaster (blight-bladmögel och forecast— förutsäga) är utrustat med en microdator och batteridrivet. Genom att trycka på en knapp får odlaren besked om prognosen och bekämpningsbehovet. Ny prog—

nos och bekämpningsrekommendation utarbetas varje dygn.

Blitecaster är ett nytt instrument som först 1980 kom ut på marknaden, då

det också togs upp till provning i Sverige. Systemet måste provas ytterligare innan det kan rekommenderas för allmänt bruk. Med Blitecaster har man radi— kalt förenklat det administrativa arbetet med att utarbeta prognoser, var—

till kommer fördelen att prognoserna bygger på mikroklimatet i beståndet.

274. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

Ett eventuellt införande av systemet kommer förmodligen att medföra att od— larna skaffar egna instrument och själva avläser prognoserna.

Blitecaster är ett mycket intressant och lovande system. Om systemet visar sig vara tillförlitligt kommer detta att medföra en bättre behovsanpassning och därmed en minskad kemisk bekämpning, eftersom man i rutinbekämpningar alltid måste arbeta med en viss säkerhetsmarginal.

9.2.6 Prognos för rapsjordloppa

Rapsjordloppan är ett skadedjur enbart på höstsådda oljeväxter. Det samman— hänger med att skadorna sker under vinterhalvåret, då larverna minerar i bladskaften, vid svåra angrepp också i huvudstjälken. Främst är det i Skåne

som angrepp förekommer.

Kemisk bekämpning av rapsjordloppan kan ske på två sätt, förebyggande genom betning av utsädet eller sprutning först då rapsjordlopporna uppträder i fäl— tet. Bekämpning genom sprutning har den fördelen att bekämpning bara behöver sättas in då behov verkligen konstaterats, dvs då bekämpningströskeln är upp— nådd. Nackdelen ligger i att det är omständligt att bestämma förekomsten av : rapsjordloppor beroende på att dessa är nattdjur och kan avräknas först efter

mörkrets inbrott på kvällen med hjälp av en god ficklampa e dyl.

Metoden att beta utsädet utvecklades under åren runt 1960. Eftersom bekämp— ning genom betning är en förhållandevis enkel och billig metod fick den redan på ett tidigt stadium stor omfattning och kom att utföras som en allmän

rutinåtgärd.

Mot slutet av 1960—talet visade det sig att rapsjordloppan gått starkt till— baka och att angreppen i det närmaste saknade betydelse. För att få en be— gränsning av rutinbetningen började då prognosundersökningar att utföras i Skåne och som alltsedan dess har fortsatt.

Genom dessa prognoser har utsädesbetningen i hög grad kunnat begränsas och vissa har helt kunnat undvikas. Så avråddes helt från betning 1980, 1979 och 1977. Detta har varit möjligt trots att målsättningen begränsats till att avstå från betning endast under sådana är då överhuvudtaget inget eller , möjligen ytterst ringa bekämpningsbehov varit att vänta enligt prognoserna. Anledningen till att betning inte avråds i större omfattning sammanhänger ! bl a med de ovannämnda svårigheter som föreligger för odlaren att fastställa

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 275

behovet av en eventuell sprutning och därmed att få bekämpningen att fungera.

9.2.7 Prognos och ökad bekämpning

De ovan relaterade fallen med förebyggande bekämpning visar hur prognos kan användas för att minska den kemiska bekämpningen. Även motsatsen kan före— komma, dvs att förbättrade prognosmetoder eller ökade prognosundersökningar

leder till en ökad bekämpning.

För vissa skadegörare känner man till att angrepp ibland förekommer, som skulle motivera kemisk bekämpning. På grund av svårigheterna att fastställa bekämpningsbehovet sker inte detta eller bara i begränsad omfattning. Blir problemet med skadegörarna tillräckligt stort kan å andra sidan rutinbekämp—

ning börja tillgripas.

Som exempel kan nämnas ärtvecklaren i ärtor. Den kan i vissa fall orsaka högst kännbara skador, men metoder att peka ut dessa fall har tidigare sak— nats. Detta problem har nu på ett elegant sätt lösts genom användning av feromonfällor, som fångar honorna och på så sätt ger ett mått på bekämpnings— behovet. Fällorna ökar väsentligt möjligheterna till lönsam bekämpning, vilket troligen kommer att medföra en ökad bekämpningsfrekvens gentemot

tidigare.

9.2.8 Skadedjurens mångfald

Antalet skadedjur och sjukdomar som kan angripa kulturväxterna är mycket

stort. Deras ekonomiska betydelse varierar inom vida gränser.

Även för enskilda skadegörare varierar angreppen mycket starkt från år till år. Vissa är kan angreppen helt sakna ekonomisk betydelse medan stora angrepp och därmed bekämpningsbehov kan föreligga andra år. Välkända exempel härpå är bladlöss i olika grödor. Bladlössen kännetecknas också av en snabb uppför— ökning, och därmed behov av snabba bekämpningsinsatser om inte onödiga

skördeförluster skall uppstå under år då stora angrepp uppträder.

Prognosverksamheten har här en viktig uppgift med att i tid varna och infor— mera odlarna och rådgivarna så att åtgärder kan sättas in i tid. På motsva- rande sätt föreligger ett behov av att under andra år informera om att an— grepp ej är att vänta för att undvika att odlarna av rädsla eller osäkerhet

tillgriper bekämpning i förebyggande syfte. Denna risk ökar av naturliga

276. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

skäl om bekämpningen tidigare försummats. Den livliga debatt om s k program— merad bekämpning eller plansprutning som förekommit under senare år har sin huvudsakliga orsak i att metoderna för behovsanpassad bekämpning är brist—

fälliga.

En viktig uppgift för prognosverksamheten är att bevaka och undersöka angrepp av sådana skadegörare som normalt inte beaktas, men som utgör en potentiell risk. Den satsning som skett inom detta område tillsammans med andra under- sökningar har lett till att flera skadegörare omvärderats under den senaste 10—årsperioden. I de flesta fall har skadegörarna varit undervärderade och

i vissa fall t o m kraftigt undervärderade. Goda exempel är bladlöss i flera olika grödor, fritfluga, brunfläcksjuka på vete. Följden av denna förbättra-

de kunskap har bidragit till en ökad användning av kemiska bekämpningsmedel.

9.2.9 Utvecklingstendenser

En prognos— och varningstjänst arbetar i huvudsak med tre olika slags prob—

lem, — insamling av data om olika skadegörares uppträdande och förekomst

bearbetning och analys samt integrering av resultaten i bekämpnings—

strategien

- leverera information tillbaka till odlarna med minimum av tidsför—

dröjning.

Prognosundersökningar blir ofta arbetskrävande med kontering av stora prov—

mängder och data. Behovet av att förenkla och rationalisera arbetet är stort.

Omfattande arbete läggs för närvarande ned för att på olika sätt använda modern data— och teleteknik. Den ovan beskrivna bladmögelvarnaren Blitecaster kan tas som ett exempel, visserligen ett specifikt sådant, där datateknik radikalt förenklat rutinerna och utökat möjligheterna.

Det är uppenbart, att datatekniken här liksom inom så många andra områden rymmer stora, potentiella möjligheter och kan i framtiden leda till helt nya arbetsformer för prognos och varning. Andra viktiga forskningsområden för att förbättra möjligheterna att ställa prognos över bekämpningsbehovet är epidemiologi och populationsdynamik. Redan nu finns datasystem framtagna

som omfattar flera skadegörare eller grödor och ett sådant är Epipre, som . utvecklats i Holland. En fördel med Epipre är att det är fältorienterat, dvs

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 277

det går ut på att ge ett konkret bekämpningsråd för det aktuella fältet. Systemet provas nu i Sverige. Vid lantbruksuniversitetet pågår bl a arbete med att utveckla databaserade prognosmetoder för havrebladlus i stråsäd och

för olika bladlusarter och deras roll som virusspridare i potatis.

9.2.10 Slutsatser

En prognos— och varningsverksamhet är ett viktigt hjälpmedel för att få till stånd en bättre behovsanpassning av den kemiska bekämpningen. Om detta leder till en ökad eller minskad kemisk bekämpning i det enskilda fallet beror på förutsättningarna. I de fall bekämpning av olika skäl sker i en omfattning som är större än det faktiska behovet kan prognos bidraga till en minskad kemikalieanvändning. Ett bra exempel är potatisbladmöglet. I andra fall däre— mot kan prognos leda till en ökad kemikalieanvändning beroende på att prognos innebär en metod att ange lönsamma bekämpningar eller eljest påvisar annars förbisedda bekämpningsbehov. En prognostjänst har stor betydelse för att minska och motverka rutinbekämpning genom att den skaffar fram underlag och

informerar om när bekämpning kan behövas respektive inte behövas.

Det sistnämnda är särskilt viktigt i dagens läge, eftersom utvecklingen pekar mot en ökad kemisk bekämpning mot svampar och insekter. Som nämnts i tidigare sammanhang beror detta bl a på att allt effektivare bekämpningsmedel blivit tillgängliga och denna utveckling av nya kemikalier kan förväntas fortsätta. Inte minst resultaten från försök med intensifierad eller 5 k programmerad bekämpning visar att ökad bekämpning i vissa fall är lönsam. Resultaten från dessa försök illustrerar också tydligt behovet av att odlarna kan erbjudas säkra metoder för prognos samt en effektiv rådgivning i växtskyddsfrågor. På rådgivningssidan föreligger ett mycket stort behov av att utbilda odlarkåren när det gäller att identifiera och känna igen ogräs, sjukdomar och skadedjur

och hur de skall graderas och avräknas.

278. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

9.3. Rådgivning 9.3.1 Rådgivningens organisation

Ansvaret för den statliga rådgivningen till odlarna rörande Växtskydd inom jord- och trädgårdsodlingen åvilar lantbruksnämnderna. Rådgivningen ingår som en integrerad del i den övriga växtodlingsrådgivningen. Till sitt för— fogande har lantbruksnämnderna också tre växtskyddsspecialister, som är placerade vid lantbruksnämnderna i Kalmar, Linköping och Skara. Enligt givna direktiv skall specialisten i Kalmar bistå nämnderna i södra Sverige, spe— cialisten i Linköping östra Mellansverige och specialisten i Skara lant— bruksnämnderna i västra Sverige. Lantbruksnämnderna i norra Sverige skall på motsvarande sätt betjänas av lantbruksuniversitetets försöksavdelning för norrländskt Växtskydd i Röbäcksdalen utanför Umeå. Denna organisation infördes den 1 juli 1976 i samband med att Statens växtskyddsanstalt upp—

hörde som myndighet.

Vid lantbruksuniversitetet finns en konsulentavdelning med uppgift att bi— stå lantbruksnämnderna. Konsulentavdelningens huvuduppgift är att föra ut och förmedla information. För sektionen inom Växtskydd, som arbetar med skadedjur och sjukdomar på våra kulturväxter inom lantbruk och trädgård tillkommer två andra uppgifter, nämligen diagnos— och prognosverksamhet. Konsulentavdelningens växtskyddssektion är uppdelad på Alnarp respektive Uppsala (Ultuna).

Diagnosverksamhetens uppgift är att bistå lantbruksnämnderna i diagnos— ärenden och utredningar av skadefall. Detta sker i de flesta fall genom att växtprov sänds in till konsulentavdelningen. Mot avgift kan även od— larna liksom privatpersoner direkt vånda sig till konsulentavdelningen för att få diagnosärenden utredda. Särskilt på trädgårdssidan är diagnosverk- samheten omfattande och sysselsätter 2—3 handläggare på heltid. Orsaken härtill ligger i det stora antalet växtarter, särskilt på prydnadsväxt— sidan, tillsammans med att många av kulturerna arealmässigt är små. Det innebär av naturliga skäl svårigheter för de mera allmänorienterade växt— odlingsrådgivarna att behärska hela kunskapskomplexet. Varje växtslag har sina speciella skadedjur och sjukdomar.

Arbetsuppgifterna för konsulentavdelningens våxtskyddssektion på prognos— sidan är dels att i samarbete med lantbruksnämnderna bedriva rådgivande

prognosverksamhet, dels att utveckla prognosmetoder. Den förstnämnda upp—

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

giften innebär bl a att genomföra undersökningar som underlag för prog— noser och varningar för rådgivningen. Konsulentavdelningens arbete inom det här området är nära samordnat med det arbete som lantbruksnämndernas ovannämnda växtskyddsspecialister i Kalmar, Linköping och Skara utför. Informationen sker bl a via växtskyddsbrev, som odlarna kan abonnera på. Tyngdpunkten ligger på lantbruket beroende på dess större ekonomiska betydelse.

På skogssidan svarar Skogsstyrelsen centralt och skogsvårdsstyrelserna regionalt för samhällets rådgivning på växtskyddets område. Rådgivarna har möjlighet att vända sig till lantbruksuniversitetet för att få råd i särskilda frågor, vilket i detta fall blir till berörda institutioner eller fackavdelningar. Någon särskild sektion för skogligt Växtskydd

finns inte vid konsulentavdelningen.

9.3.2. Andra rådgivningsinstanser

Hushållningssällskapens rådgivning varierar i hög grad beroende på tillgängliga resurser. I vissa län har sällskapen startat s k intensiv— rådgivning på växtodlingsområdet och där växtskyddet utgör en viktig

del. I båda Skånelänen beräknas 6 intensivrådgivare vara i verksamhet 1983. Det innebär en rådgivningsinsats som resursmässigt är av samma storleksordning, som den som lantbruksnämnderna svarar för. En viktig skillnad är dock, att intensivrådgivningen bara vänder sig till anslutna företagare (odlare), som hittills uppgått till ett drygt SO—tal per rådgivare. I sin nuvarande form har intensivrådgivningen en långt driven form av individuell företagsrådgivning, där de deltagande odlarna själva via kontrakt svarar för kostnaderna. Även i andra delar av landet har påbörjats eller diskuteras intensivrådgivning enligt denna modell. Även om intensivrådgivningen endast omfattar ett mycket litet antal odlare kan den dock ha betydelse även i vidare bemärkelse genom att de deltagane de företagen kan komma att fungera som innovatörer och blir vägledande för

andra odlare.

Handeln inklusive lantbrukskooperationen svarar för en rådgivningsinsats, som totalt sett är mycket omfattande. Även om handelns målsättning är marknadsföring av sina speciella preparat och hur de skall användas har deras rådgivning utan tvekan en mycket stor betydelse för att vidmakt— hålla och förbättra kunskapsnivån i övrigt inom växtskyddet, t ex hur

olika skadegörare och ogräs ser ut och hur de känns igen.

280. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

9.3.3 Behovet av bekämpningsstrategi

Integrerad bekämpning används ofta för att beskriva den övergripande be— kämpningsstrategien mot ogräs, skadedjur och sjukdomar. Med uttrycket avses att olika möjligheter — odlingstekniska åtgärder, sortval, växtföljd m m skall utnyttjas för att så långt möjligt förebygga angrepp och därmed be— hovet av kemisk bekämpning. Integrerad bekämpning är inte frågan om en enkel samordning av olika åtgärder utan rymmer också ett viktigt ekologiskt hänsynstagande. Det kan innebära att de ur ekologisk synpunkt mest skon— samma medlen bör användas, t ex selektiva medel i stället för bredverkande. Andra liknande hänsyn som kan behöva beaktas är riskerna för resistens— bildning. Hälsoriskerna är ett tredje slag av risker, som behandlas utför— ligare i andra avsnitt.

Det är då i första hand inte risken för sidoeffekter av det slag som gällde kvicksilverbetningen och DDT—anrikningen i naturen som avses och som upp— märksammades under 1960—talet. Med dagens kunskap och medvetenhet samt mot bakgrund av de krav som nu ställs för att medlen skall få användas över— huvudtaget, bör rimligen inte sådana bakslag upprepas. I stället är det risken för sidoeffekter mot naturliga fiender och andra nyttoorganismer som står i förgrunden och risken att dessa utarmas med förvärrade angrepp som följd. Ett nu nästan klassiskt exempel är när man under 1950—talet började använda DDT mot spinnkvalster i fruktodlingen. DDT hade visserligen god effekt mot spinnet, men detta gällde också spinnets naturliga fiender, vilket ledde till förvärrade angrepp. I Frankrike drabbades oljeväxtod- lingen av mycket svåra angrepp av främst rapsvivlar, trots en mycket om— fattande, men som det senare visade sig, felaktig kemisk bekämpning. Prob— lemen blev så stora att odlingen gick tillbaka i de aktuella områdena. Efterföljande undersökningar visade att orsaken låg i att en av vivlarnas viktigaste naturliga fiender, en parasitstekel, svårt decimerades av den

kemiska bekämpningen.

Resistensbildningen är inte i samma bemärkelse ett ekologiskt problem utan snarast en fråga som berör odlingen själv liksom kemikalieindustrin, efter— som ett medel som blivit ineffektivt på grund av resistens inte längre kan användas eller endast i minskad omfattning. Även här finns många exempel. Från vårt eget land kan nämnas en mycket omfattande resistens hos kålflugor mot klorerade kolväten i Skåne i början av 1960-talet. Under 1960 utveck— lade potatisbladmöglet snabbt resistens mot det nya preparatet Ridomil i Holland och Irland. Ridomil kom till användning första gången i Sverige

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen

1981 på dispens för att st0ppa en hotande epifyti. 1982 registrerades preparatet för användning i Sverige. Resistensrisken har emellertid medfört att preparatet inte längre bör användas på det sätt som man från början tänkte sig, nämligen som ett kurativt (botande) preparat och därmed möjliggöra en mer behovsanpassad bekämpning av potatisbladmöglet.

Utvecklingen under 1970—talet har i hög grad utmärkts av tillkomsten av nya och effektivare bekämpningsmedel. Detta har i motsvarande mån ökat möjligheterna för kemisk bekämpning. Denna utveckling återsPeglas i de försök med s k programmerad odling som genomförts i Skåne under senare år och där höstvetet gett betydande skördeökningar för intensiv bekämpning av sjukdomar och skadedjur. I dessa försök har också jämförts behovsbe— kämpning enligt de rekommendationer som f n gäller. Det har då visat sig att lönsamheten för rutinbekämpningen genomsnittligt är klart bättre än för den behovsanpassade bekämpningen i höstvete. I vårkornet har behovsb— ekämpningen hävdat sig bättre. I det program som använts i höstvetet kan man inte utpeka någon av bekämpningarna i rutinprogrammet som klart olönsam. Detta har försatt rådgivningen i ett dilemma. Man vill så långt möjligt undvika rutinbekämpning, men har svårt att göra detta om man

inte kan anvisa metoder som kan konkurrera ekonomiskt.

Den nya generationen svamp— och insektsmedel utmärks i hög grad av att de är såväl bred— som långtidsverkande. De har effekt mot flera olika sjukdomar eller skadedjur och ger ett långvarigt skydd. Sådana medel passar utmärkt in i s k programmerade bekämpningssystem. Samtidigt får

medel som är selektiva svårare att konkurrera.

Det finns även en arbetsteknisk sida i det här problemet. Behovsbekämp- ning med nuvarande metoder, innebär att odlingarna hela tiden måste hållas under noggrann bevakning. Når bekämpningsbehov uppstår måste en bekämpning oftast kunna sättas in snabbt om inte irreversibla skador skall uppstå på grödan. Det innebär i sin tur att odlaren måste ha en kapacitet och en beredskap för att kunna sätta in dessa åtgärder. Vid rutinbekämpning kan åtgärderna planeras in på förhand och med användning av effektiva långtids— och bredverkande medel är det också möjligt att ge grödan ett skydd som sträcker sig under en förhållandevis lång period. Även här finns således ett visst motsatsförhållande mellan vad som är

biologiskt önskvärt och i detta fall arbetstekniskt rationellt.

282. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

Som framgår ovan är det inte svårt att påvisa behovet av en övergripande strategi där också de ekologiska riskerna och risken för resistensbild— ning beaktas. Problemet är att det inte går att enkelt taxera risksidan. Man vet inte var den ekologiska belastningsgränsen går och när t ex en viktig naturlig fiende börjar decimeras. Från utlandet finns exempel där man har en betydligt intensivare bekämpning av särskilt svampsjukdomarna än hos oss, utan att allvarligare sidoeffekter rapporterats. Som ett exempel kan nämnas Schleswig—Holstein i Västtyskland. Det är vanskligt att generalisera, eftersom det är så många faktorer som inverkar, men uppenbart är att en intensiv bekämpning inte behöver leda till negativa sidoeffekter. I praktiken är det i hög grad en fråga om att ta ställning

till nivån på den säkerhetsmarginal som måste finnas.

9.3.h Behovet av rådgivning

Den officiella rådgivningens målsättning för den kemiska bekämpningen är att den skall anpassas till det faktiska behovet och att rutinbekämpning skall undvikas. Det avgörande kriteriet, om bekämpning skall anses

motiverad eller inte, är lönsamheten.

Behovsanpassad bekämpning innebär som regel att bekämpningen baseras på i vilken omfattning ogräset, sjukdomen eller skadedjuret uppträder i fältet. Detta ställer krav på att odlarna kan identifiera ogräsen och skadegörarna, hur de skall graderas och avräknas, eller att han kan få hjälp av rådgivare att göra detta. Erfarenheterna har vid upprepade tillfällen visat att det föreligger stora brister i kunskap hos odlarna på det här området. Detta är inte särskilt överraskande med hänsyn till

de svårigheter som föreligger och det mått av kunskap som krävs.

Antalet skadegörare och ogräs är många och för ogräsens del gäller som regel att det är på groddplantstadiet som de skall bestämmas. Vissa sjukdomar och skadedjur uppträder i större omfattning endast enstaka år. Åren däremellan kan angreppen vara harmlösa och när så en ny härjnings— väg så småningom blossar upp känner odlaren sig osäker över hur parasiten egentligen ser ut. Vissa skadegörare är även för en specialist svåra att

säkert definiera i fältet, ytterligare andra kan inte graderas eller

SOU 1983:11 Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen 283

avräknas i fältet. Här förekommer alla övergångar.

Det föreligger således på denna punkt ett mycket stort behov av att höja den allmänna kunskapsnivån hos odlarkåren liksom av en omfattande fort- bildning för att uppehålla denna kunskapsnivå.

Bestämningen av bekämpningsbehovet mot ett skadedjur eller sjukdom är till sin natur alltid en fråga om prognos. Bekämpningen måste som regel sättas in på ett tidigt stadium i skadegörarens utveckling, innan grödan lidit irreversibel skada. Om bekämpning behövs innebär detta att en prognos ställs som anger att angreppet kommer att fortsätta att utvecklas och orsaka en skada, som det lönar sig att åtgärda (värdet av den prognosticerade skörde— ökningen för bekämpningen motsvarar minst kostnaden för densamma).

För att få den behovsanpassade bekämpningen att fungera och motverka onödig rutinbekämpning är en fungerande prognos— och varningsverksamhet av avgö— rande betydelse. I en sådan verksamhets uppgifter ingår att bedriva under— sökningar för att så långt möjligt ställa prognoser samt att informera och varna odlarna. Särskilda s k växtskyddsbrev som odlarna kan abonnera på är ett exempel på en mycket effektiv och snabb informationskanal. Angrepp av skadedjur och sjukdomar kan variera kraftigt mellan olika områden och för att bli slagkraftiga måste därför prognoser och varningar ha lokal anknyt— ning. Prognosundersökningar blir ofta tids— och därmed kostnadskrävande, vilket sammanhänger med att stora material oftast måste undersökas samt att det rör sig om många olika skadegörare, som var för sig kräver sin insats. Datatekniken håller nu på att göra sitt intåg på prognosområdet, vilket öpp— nar nya möjligheter att föra in nya metoder och som innebär en säkrare råd— givning till odlarna. Ett av de system som nu provas innefattar en paket- lösning för de viktigaste skadegörarna i höstvete.

En viktig fråga gäller vilken betydelse rådgivning Och prognos kan tänkas ha beträffande användningen av kemiska medel och därmed som styrinstrument. Som redan framhållits är det lönsamhetskriteriet som är avgörande och som därmed också ligger till grund för rådgivningens rekommendationer. Är den kemiska bekämpningsmetoden lönsammare än en annan icke kemisk metod, så måste man räkna med att den sistnämnda kommer att ersättas av den först- nämnda. Behovet av rådgivning i samband med kemisk bekämpning är mycket stort och en ökning av kemikalieanvändningen leder till att också rådgiv— ningen i motsvarande grad måste koncentrera sina resurser till dessa frågor. Detta gäller också försöksverksamheten och man riskerar att hamna i en

284. Andra möjligheter att minska den kemiska bekämpningen SOU 1983:11

situation där kemikalierna alltmer kommer i förgrunden och de icke kemiska metoderna alltmer i bakgrunden. Denna cirkelgång är i hög grad en realitet och inger allvarliga betänkligheter. Ett sätt att hindra eller begränsa en sådan utveckling är att låta de kemiska bekämpningsmedlen själva svara för kostnaderna för de undersökningar och försök, som deras användning ger an—

ledning till.

Under senare år har det skett en ökad satsning på växtskyddet beträffande skadedjur och sjukdomar såväl inom försök och forskning som rådgivning. Denna satsning har i flera fall bidragit till en ökad kemisk bekämpning. Orsakerna hä