SOU 1990:65

Folkhögskolan i framtidsperspektiv

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

HÖG,

SKOLAN

1¶FRAMTIDS»

PERSPEKTIV

Betänkande

från

Folkftögskolekommittén

SME

Statens

offentliga utredningar

1990:65

w Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan

framtidsperspektiv

Betänkande från fglkhögskolekommittén Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regcringskanslicts förvaltningskontor ombesörjer rcmissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel 08/739 96 30

Telefax: 08/739 95 48

Publikationcma kan också köpas i Informationsbokhandeln, 5, Stockholm.

Malmtorsgatan

ISBN 91-38-10622-1 Graphic Systems/Modin Stockholm 1990 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Göran Persson

Den 24 april 1988 bemyndigade regeringen chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté (U l988zO9) för att utreda vissa frågor som rör folkhögskoleverksamheten. Samtidigt fastställdes direktiv för utredningen (Dir. 1988:16). Den 21 juni 1989 gav regeringen vissa tilläggsdirektiv (Dir. l989:36).

Som ledamöter tillkallades dåvarande förbundsdirektören Sten- Sture Landström, ordförande, landstingsrådet Stig Gustafsson (s), riksdagsledamoten Helge Hagberg (s), folkhögskolerektorn Lars Hjertén (m), riksdagsledamoten Berit Oscarsson (s), riksdagsledamoten Elisabeth Persson (vpk), riksdagsledamoten Karin Starrin (c) samt riksdagsledamoten (fail-Johan Wilson (fp).

Genom beslut den 7 juni 1989 entledigades Landström och ersattes av f. statssekreteraren Gunnar Svensson.

sekretariatet har bestått av bitr. skoldirektören Olof Wennås och departementssekreteraren Agneta Charpentier. Sakkunnniga och experter framgår av den förteckning som följer omedelbart efter detta missiv.

Utredningen har arbetat under namnet Folkhögskolekommittén.

För att stimulera debatten i de frågor som utredningen enligt direktiven skulle behandla. publicerade kommittén hösten 1989 en fakta- och debattbok med titeln Vad händer med folkhögskolan? (SOU 1989:97). Närmare 175 yttranden över boken inkom under våren 1990, och vad som i dem anförts har beaktats vid kommitténs överväganden.

Kommittén betraktar nämnda lakta- och debattbok som en första del av sitt betänkande och hänvisar generellt till den för närmare uppgifter om folkhögskolans utveckling och nuvarande förhållanden i relevanta zivseenden.

På uppdrag av kommittén har docenten Harald Eklund färdigställt en översikt av forskningsrapporter och avhandlingar om folkhögskolan. För kommitténs räkning har Statskontoret analyserat folkhögskolans statshidragssystem och publicerat resultatet i sin skriftserie under titeln Statsbidrag till folkhögskolan (199023).

Kommittén har besvarat remisser om en idrottshögskola i Stockholm, om studiemedel för vissa studerande vid Östra Grevi-

konstlinjer. Den har också avlämnat en skrivelse es folkhögskolas till utredaren av vuxnas möjligheter att finansiera studier och en till socialdepartemetet om folkhögskolekurser för långtidssjukskrivna.

Kommittén har slutligen anordnat ett symposium om folkhögskolan och amatörverksamheten och ett om folkhögskolan och folkbildningen i framtiden. Material från dessa båda symposier

tillsammans med ett antal nyskrivna uppsatser som en

publiceras

bilaga till detta betänkande men i en särskild volym.

Folkhögskolekommittén får efter avslutat arbete härmed avlämna sitt betänkande.

Stockholm den 14 augusti 1990

Gunnar Svensson Berit Oscarsson Stig Elisabeth Persson

Gustafsson

Helge Hagberg Karin Szarrin Lars Hjertén C url-Johan Wilson

Agneta C harpeniier

Olof Wennås

Förteckning över sakkunniga och experter

Sakkunniga: Departementssekreterare Ewa Arenbro, departementssekretare Anki Dahlin (t.o.m 1989-01-31), hovrättsassessor Eriks-

Magnus son, Skolrådet Anders Franzén, departementssekreterare Anita Johansson (from. 1989-02-01), sekreterare Paul Jönsson, avdelningschef Urban Karlsson samt kanslichef Lasse Magnusson.

Experter: Ombudsman Bo Carlsson, ombudsman Bo Jonzon Ardström, förbundsordföranden Kerstin Mustel, utredningschef Sven Salin och förhandlingsdirektör Sven-Erik Wallin.

För kortare eller längre perioder har som för särskilda

experter uppgifter medverkat avdelningsdirektör Gunnar Häggmark, avdelningsdirektör Egon Lundquist, folkhögskolerektor Bo Löwkrantz samt 1:e byråsekreterare Kristina Yetkin.

Sekretariatets assistenter har varit Jill Yxva11 (t.o.m. 1989-04- 03), Stina Fogelström (t.o.m. 1989-07-31) och Renée Ahlbom (fr.o.m. 1989-08-01).

InnehåH

Sammanfattning

l Vuxenutbildningen och i ett framtidsfolkhögskolan perspektiv 31

1.1¶Folkhögskolan i ständig förändring 31

1.2¶Utbildningsväsendet

i dag 32 1.3 Den förväntade

samhällsutvecklingen 34

1.4¶Utbildningsbehov

i kunskapssamhället 35 1.5 Kraven på framtidens

vuxenutbildning 36

1.6 Olika slag av

vuxenutbildning 40

1.7 Vad är

folkbildning? 42

1.8 Det fria bildningsarbetet i framtiden 44 1.9 Folkhögskolans i framtiden uppgifter 47

2 Ett brett kursutbud med

tydlig folkhögskola:-

profil SI 2.1 Kursutbudets allmänna karaktär 51 2.1.1

Inledning 51

2.1.2 Allmän

medborgerlig bildning 52

2.1.3 Ett nytt synsätt kursutbudets 55

på indelning

2.1.4¶Överväganden och

förslag 55

2.2 Allmänna kurser 57 2.2.1 57

Inledning

2.2.2 Folkhögskolestudiei för erhållande av grundskole-

kunskaper 58

2.2.3 Den nuvarande allmänna kursens och problem

svårigheter 60

2.2.4 Behovet av allmänna kurser 63 2.2.5 och

överväganden, bedömningar förslag 65

2.3 Specialkurser 68 2.3.1

Inledning 68

2.3.2 Nuvarande kursutbud 69 2.3.3 Framtidsinriktade över komförslag i yttrandena mitténs fakta- och dehattbok 72

2.3.4 lnstitutioner och organisationer med folkbildnings-

ansvar 73 2.3.5 Allmänna överväganden och bedömningar 75 2.3.6 Estetiska kurser i dagsläget 77 2.3.7 Enkäter om de estetiska utbildningarna 79 2.3.8 Gymnasieskolans estetiska utbildningar 81 2.3.9 Folkhögskolornas reaktioner på direktiv och de-

battskrift 82 2.3.lO Amatörkulturens roll i kulturpolitiken 83 2.3.11 överväganden, bedömningar och förslag om este-

tiska utbildningar 84 2.4 Yrkesinriktade kurser 86 2.4.1 Bakgrund 86 2.4.2 Vad är yrkesinriktad utbildning? 87 2.4.3 Folkhögskolornas yrkesinriktade utbildningsut-

bud 88 2.4.4 Yrkesinriktad utbildning genom andra utbildnings-

anordnare 91 2.4.5 bedömningar och förslag 96

överväganden,

2.5 Fritidsledarutbildningen 98 2.5.1 Utredningsuppdraget 98 2.5.2 Utbildningar för ledaruppgifter inom fritidssek-

torn 98 2.5.3 Fritidsledarnas arbetsmarknad 100 2.5.4 Fritidsledarutbildningens problem 101 2.5.5 107

Framtidsbedömning 2.5.6 och förslag 107

Överväganden

2.6 Handikappades möjligheter till folkhögskolestudier 114 2.6.1 Utvecklingen efter 1977 och nuläget 114 2.6.2 bedömningar och förslag 116

Överväganden,

2.7 Korta kurser och samverkanskursei 118 2.7.1 Definitioner och gällande bestämmelser 118 2.7.2 Kortkursernas omfattning och fördelning på hu-

vudmän l 19 2.7.3 Samverkansparter 121 2.7.4 Kortkursernas andel av skolornas hela verksamhet

och deras geografiska förläggning 122 2.7.5 Ämnesområden 123 2.7.6 Kortkursernas betydelse för skolornas ekono-

mi 123 2.7.7 Vad betyder samverkanskurserna för de samver-

kande 124

organisationerna?

2.7.8 bedömningar och förslag 124

Överväganden,

2.8 inom folkhögskolan 127

Uppdragsutbildning

2.8.1 Kursernas omfattning, karaktär och beställa-

re 127 2.8.2 Kursernas längd, antal deltagare, lokaler och lärar-

medverkan m.m. 129

2.8.3 130

Kostnadstäckning

2.8.4 konsekvenser för folk-

Uppdragsutbildningarnas

högskoleverksamheten 130 2.8.5 överväganden och 131

bedömningar

2.9 Studieomdömet m.m. 132 och dess normering 2.9.1 Studieomdömet 132 2.9.2 134

Studieomdömesgivniuugen i praktiken

2.9.3 Folkhögskolan 135 som väg till högskolan 2.9.4 Nuvarande 137 normeringsinstrument 2.9.5 De nya reglerna för tillträde till högskoleutbildning 138 2.9.6 beträffande studieöverväganden och synpunkter omdömet 141 och dess normering 2.9.7 Allmän och särskild behörighet för högskolestudier samt behörighet för gymnasiestudier 143

Huvudmannaskapsfrågor 147

3.1 Intresset för skifte av huvudman 147 3.2 Konsekvenser av förändrat 148

huvudmannaskap

3.3¶Övertagande av 149

befintligt statsbidrag

3.4 överväganden, och 149

bedömningar förslag

lnternat - externat. Utlokalisering av kurser m.m. 151 4.1 lnternatplatser och internatboende 151 4.1.1 151

Utveckling och nuläge

4.1.2 och 152

Överväganden bedömningar

4.2 Utlokalisering av kurser 153 4.2.1 Utveckling och nuläge 153

4.2.2¶Överväganden, och 154

bedömningar förslag

Studiefinansieringsproblem 157

Ett förenklat statshidragssystem 159

6.1¶Inledning 159

6.2 Nuvarande 160

statsbidrag

6.3 Finansieringen av verksamhet 162

folkhögskolornas

6.4¶Överväganden och 164

förslag

6.4.1 Folkhögskolornas ekonomiska situation 164 6.4.2 Differentierade 165

bidrag

6.4.3 Principer 166 för det nya statsbidragssystemet 6.4.4 Allmänt 168 bidrag 6.4.5 171

Förstärkningsbidrag

6.4.6 Särskilda 171

statsbidrag

6.4.7 Bidrag under andra 174 anslag

Personalfrågor 177

Ett samlat personaladministrativt ansvar 177

7.1.1 177 Nuläge 7.1.2 Förhandlingsorganisation om den statliga tjänste- 178 regleringen upphör 7.1.3 och förslag 182

överväganden

7.2 En mer flexibel 183 zirbetstidsreglering 7.2.1 183 Nuläge och problem 7.2.2 och förslag 184

Överväganden

7.3 En förbättrad och lärarfortbildning 184 lärarutbildning 7.3.1 184 Nuläget 7.3.2 bedömningar och förslag 185

Överväganden,

8 Den centrala statliga förvaltnings- och tillsynsfunktionen 187 8.1 och 187 SÖ:s förvaltnings- tillsynsuppgifter 8.2 och förslag 190

Överväganden

9 En förbättrad och utvärdering 193 uppföljning 9.1 och utvärdering - förutsättningar för målstyr- Uppföljning 193 ning och decentralisering 9.2 och förslag 195

Överväganden, bedömningar

9.2.1 Ansvaret för utvärderingen 195 9.2.2 former och metoder 196 Utvärderingens

10 199 En ny folkhögskoleförordning 10.1 Folkhögskolorna - fristående folkbildnings- och utbild-

ningsinstitutioner

10.2 En mer mål- och resultatstyrning 200 utpräglad 10.3 Folkhögskolornas samhällsroll - att främja demokrati, jäm-

likhet och välfärd 201 10.4 ändamål och 202 Folkhögskolornas uppgifter 10.5 Verksamhetens inriktning m.m. 202 10.6 till 204

Förslag ny folkhögskoleförordning

Bilagor

I Reservationer 213 Bilaga 2 Särskilda 217 Bilaga yttranden 3 Direktiv och 229

Bilaga tilläggsdirektiv

Sammanfattning

och i ett

Vuxenutbildningen folkhögskolan framtidsperspektiv

Samhällsutvcckligen och framtidens iubildningsbchoi»

Den svenska folkhögskolan år en uppskattad och

framgångsrik

skolform med djup folklig förankring. Den för

är en mötesplats människor med många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursutbudet är mångsidigt och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med organisationer och långa målinriktade ämnesstudier, ofta med inslag av yrkesutbildning.

Det råder i dag stor enighet om att folkhögskolan behövs också i framtiden. är det ett faktum att som

Samtidigt uppgifter, länge varit centrala för folkhögskolorna, nu har av det

övertagits

allmänna utbildningsväsendet. i grundsko-

Ungdomsutbildningen

lan och gymnasieskolan har förstärkts. har

Vuxenutbildningen förnyats genom tillkomsten av grundvux, komvux och särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslutning till arbetslivet, i

form av arbetsmarknadsutbildning och har personalutbildning,

fått allt större omfattning och betydelse. Högskoleutbildningen har byggts ut kvantitativt och geografiskt.

Denna utveckling har gjort det nödvändigt att nu diskutera folkhögskolornas framtida roll och uppgifter och att därvid peka på bildnings- och utbildningsbehov som folkhögskolorna är särskilt väl skickade att fylla.

Ett sådant behov blir för överskådlig tid framöver att medverka till utjämnandet av utbildningsskillnader. Utbyggnaden av utbildningsvâsendet har minskat rådande utbildningsklyftor. Men samtidigt uppstår risker för nya kultur- och utbildningsklyftor genom att de aktivaste och bäst förberedda tar för sig det mesta av de nya möjligheter som skapas.

l det framtida samhället får kunskaper allt störrehetydelse. Men de blir i många fall snabbt föråldrade och måste

regelbundet förnyas. Den som har god skaffar lätt

grundutbildning sig nya

kunskaper. Den däremot som har brister i sin

grundutbildning,

bristerna som ett allt allvarligare handikapp som kan leupplever da till ur arbetslivet. Vuxenutbildningens uppgift att utslagning blir därför allt viktigare i framti-

överbrygga utbildningsklyftor

den. blir vuxenutbildning allt viktigare som förnyande Samtidigt kraft i arbets- och samhällslivet. De olika kan med hänsyn till in-

vuxenutbiIdningsalternativen

av och :avsikten med studierna indelas i studier, som tningen kompetens, personalutbildning samt folkbildning (fritt ger formell

bildningsarbete).

kommitténs bedömning måste i framtiden en mycket Enligt stor del av de vuxnas studier bedrivas inom folkbildningens ram. Det fria specifika uppgifter blir att ta initiativ bildningsarbetets till studier som växer fram ur deltagarnas intressen och behov och som till ställningstagande och beslutsfattande, studier uppmuntrar och studier som kan bidra till en

av ideologier livsåskådningar,

inom folkrörelserna samt studier som breddar kulturinförnyelse tresset och skapar förutsättningar för en folklig kultur.

Folkhögskolans uppgifter i framtiden

Även under de närmaste decennierna har folkhögskolorna viktiga när det att ge grundutbildning i allmänna ämnen

uppgifter gäller

och bidra till att överbrygga utbildningsklyftor i samdärigenom hället. Folkhögskolorna bör därutöver och i högre grad än hittills kunna funktioner som kraftcentra i det fria bildfullgöra viktiga Detsamma gäller utbildning för folkrörelsernas beningsarbetet. hov och för olika mer eller mindre roller i det fria

yrkesbetonade

Men skolorna måste anses ha begränsade förutbildningsarbetet. sättningar att bedriva annan yrkesutbildning. under de senaste årtiondena har inneburit att Utvecklingen i ökande utsträckning har profilerat sin verksamfolkhögskolorna het. Denna utveckling bör fortsätta. Skolorna kommer i framtiden mer än hittills att själva behöva motivera sin existens att göra verksamheten angelägen och genom De måste därför koncentrera sina krafter på det som

efterfrågad.

är eller kan bli skolans särart och styrka. De måste också mer eftersträva förankring i den än tidigare bygden eller i den organisation som är dess huvudkringliggande man. De kan därigenom få en växande betydelse för den regiona-

la utvecklingen. För att lättare klara de som väntar i framtiden bör

uppgifter

huvudmännen, skolornas styrelser och personal ges större frihet att utforma verksamheten och anförtros ett större självständigt ansvar. Den nuvarande bör minska och ersättas av

regelstyrningen

en mer utpräglad ntålstyrning.

Varje skola bör, under medverkan av huvudman och styrelse, utarbeta ett i vilket målet med

verksamhetsprogram, verksamhe-

ten kommer till klart uttryck.

Ett brett kursutbud med

tydlig folkhögskoleprofil

En nytt synsätt på kursutbudet

En grundläggande förutsättning för att folkhögskolorna skall kun-

na hävda sig i framtiden är att de behåller och vidareutvecklar sin traditionella särart alternativ och att de utgör klart urskiljbara till

det övriga skol- och De

utbildningsväsendet. måste med andra

0rd framträda med en mycket tydlig folkhögskoleprofil.

Traditionellt har alltid haft till

folkhögskolorna huvuduppgift

att ge allmän mcdborgerlig bildning. Därutöver har de fått ge viss

yrkesinriktad utbildning. Sett i ett

utbildningspolitiskt perspektiv

bör alltjämt förmedlande av allmän vara en

medborgerlig bildning huvuduppgift för folkhögskolorna.

Men ett nytt synsätt bör tillämpas på kursutbudet och dess indelning. Den nuvarande i allmän allmän

indelningen kurs, kurs

med särskild och särskild inriktning linje utgår från ett ganska strikt linje- och och tar

kursindelningstänkande inte tillräcklig

hänsyn till utbildningens syften eller till behovet av

utbildning

hos olika

målgrupper.

l stället bör kursutbud folkhögskolans principiellt ses som i grunden ett enda med en kärna av allmänna ämnen eller studie-

områden. Denna kärna avser att och ge kunskaper färdigheter som numera bör i en allmän

ingå medborgerlig bildning. Genom

fördjupning av olika ämnen, ämnesområden eller studieområden kan specialinriktade kurser utvecklas. Genom tillförande av yrkesinriktade ämnen kan yrkesinriktade kurser skapas. indelningen av kursutbudet bör sedan ske efter två

principer.

Den ena tar hänsyn till kursernas och den syfte, andra beaktar olika

målgrupper.

Utifrån denna bör kursutbudet för

indelningsgrund framtiden

indelas på följande sätt:

l. Allmänna kurser för i första hand dem som saknar grundskole- eller

gymnasieutbildning.

2. Speciulkurscr av

fördjupningskarzlktär.

b) Yrkcslnrlktadc kurser inklusive kurser för ledarl och funktionärsuppgifter inom organisations-, kultur- och fritidssek-

torn.

För folkhögskolornas kurser bör inte finnas några centralt fastställda regler beträffande innehållet och

studiegången utom i de

fall kurserna avses ge bestämda eller kompetenser behörigheter. De allmänna kurserna och av

specialkursernzi fåirdjtipningska-

raktär bör i allt få utvecklas väsentligt och genomföras på det fria

villkor. För de kurserna måste bildningsarbetets yrkesinriktade dock vissa villkor vad som nedan föreslås i avsnittet gälla enligt om dem. Alla kurser skall i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas Deras längd skall anges i dagar eller folkhögskolekurser. och inte t.ex. inom veckor i poäng, som är en kurslängdangivelse Skolornas och verksamhetens ideologiska eller innehögskolan. skall alltid klart deklareras liksom kursernas

hållsmässiga profil

art och karaktär. Beträffande kursernas bör endast gälla att längd generellt folkhögskolekurser skall ha en minsta längd om två daegentliga gar och en största om tre läsår.

Allmänna kurser

Under senare år har ett ökande antal skolor fått svårigheter att

deltagare till den allmänna kursen. rekrytera av allmänna kurser - Detta betyder emellertid inte att behovet och därmed insatser för korttidsutbildade - har bortfallit.

Vid 1990-talets finns ett gott stycke över en miljon vux-

ingång

na svenskar och invandrare som saknar och

grundskoleutbildning

minst det dubbla antalet som saknar gymnasieutbildning. Nya former för allmän utbildning för korttidsutbildkompetenshöjande ade diskuteras för närvarande. Men för överskådlig tid visserligen torde och komvux vara de mest al-

folkhögskolorna lättillgängliga

ternativen. Allmänna främst avsedda för dem som saknar grundkurser, bör därför alltjämt finnas vid

skole- eller gymnasieutbildning,

folkhögskolorna. Dessa kurser skall ge kunskaper och färdigheter av orienterande natur i allmänna ämnen. De får inte anordnas enbart för sådana, som redan har allmän eller särskild behörighet

för högskoleutbildning.

korttidsutbildade motiveras bättre för studier i allmänna

Många

ämnen om får utveckla Det

de samtidigt något specialintresse.

kan konst eller idrott. En allmän kurs bör därför få gälla musik, eller inriktning mot speciges viss ämnesmässig specialinriktning ella såsom invandrare. eller etniska minori-

målgrupper flyktingar

teter. Det är att kursen vänder sig till och rekryterar väsentliga korttidsutbildade. Ämnen eller ämnesområden, som ger allmän kurs en särskild bör för de studerande få till högst en tredjedel av

profil, uppgå

kursinnehållet. Skolorna bör bättre än nu tillvarata möjligheterna att göra stui olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare

diegången

att skolornas kraftigt och mål-

nödvändigt rekryteringsverksamhet

medvetet intensifieras och att alla informations-, kontaktslags och uppsökande aktiviteter prövas.

På varje skall

statsbidragsberättigad folkhögskola årligen ges

minst en allmän kurs om minst 30 veckors Kursen skall ha längd. minst 20 deltagare närvarande vid kursstarten.

Kursen får vara och vilket be-

årskursintegrerad nivågrupperad,

tyder att den får innehålla som reellt tillhör olika kundeltagare skapsnivåer eller årskurser i en flerårig Den bör vara

studiegäng.

pedagogiskt differentierad därefter. Kursen bör anordnas i första hand på moderskolan. i olika till olika Deltagare grupper förlagda platser får inte räknas samman till en kurs.

Skolor som under en inte bör trcårsperiod uppfyllt dessa krav, få sitt efter anmälan av tillstatsbidrag omprövat av regeringen

synsmyndigheten. Vid den omprövningen bör särskild hänsyn kunna tas till den mindre skolor i som

grupp avfolkningsbygder,

på grund av och kommunikationstekniska för-

befolkningsmässigzi

hållanden har betydande att korttidsutbild-

svårigheter rekrytera

ade inom men ändå kan ha cen-

sitt naturliga rekryteringsområde

tral betydelse för bygdens bör också kunna tas utveckling. Hänsyn till skolans verksamhet övriga - den kan vara så värdefull av t.ex.

kulturpolitiska eller regionalpolitiska skäl eller för en ideell rörel-

se, att staten anser att skolan bör vara även om

hidragsberättigad

den inte uppfyller kraven på allmän kurs.

Vid en omprövning kan det vara att av statsbidraget lämpligt

genom omdisponering och omstrukturering mer av all-

förlägga

män för korttidsutbildade till områden och

utbildning regioner,

där behovet av sådan är särskilt t.ex. i storstäder-

utbildning stort,

nas

ytterområden.

Specialkurser

Den typ av kurser som kommittén kallar

fortsättningsvis special-

kurser har hittills betecknats som allmänna kurser med särskild inriktning eller särskilda linjer.

Folkhögskolorna bör genom sina specialkurser kunna spela en central roll i det fria l avseenden har sko-

bildningszirbetet. några

lorna goda förutsättningar att därvid en unik insats. Detta göra gäller den kontaktskapande och samordnande men verksamheten, också inom kulturområdet. skolor

utbildning Många fungerar som

kulturcentra i sin bygd ()ch verkar aktivt för att berika det lokala

kulturlivet. Ett tredje område där har central

folkhögskolan bety-

delse gäller för att stärka demokratin och folkrörelser-

utbildning

na.

I framtidens specialkurser bör variera efter

specialiseringen

skolornas egna Minst av tiden måste

bedömningar. en fjärdedel

dock ägnas åt allmänna ämnen. Kurserna kan också ha mycket varierande längd. Också Iärartäthet och arbetssätt gruppstorlek, kan variera. Specialkurserna kan

därigenom tillgodose många

skiftande

utbildningsbehov.

av verksamheten med kommer att

En utveckling specialkurser

aktualisera ett allt närmare samarbete med högskolan. l det samarbetet att folkhögskolans och högskolans olika roll är det viktigt och uppgifter hålls isär. Den estetiskt inriktade kursverksanzlzeten har uppmärksammats särskilt i direktiven till folkhögskolekommittén. kommitténs mening finns det goda skäl för folkhögsko- Enligt lorna förberedande konstnärlig utbildning. Denna bör att erbjuda vara väl spridd över landet om utbildningschanserna för nämligen alla skall bli någorlunda likvärdiga. Däremot finns att nu öka kapaciteten. Om det ingen anledning kommer att reformeras i enlighet med de utredgymnasieskolan ningsförslag som är under beredning, kommer ytterligare treåriga estetiska att inrättas där. Mycket talar för att en stor del av linjer de ungdomar, som kommer att välja dessa linjer, siktar på en yrkeskarriär inom det konstnärliga området. bör också kunna fullgöra viktiga uppgifter för Folkhögskolorna att stimulera det folkliga kulturarbetet. Vissa linjer och kurser skulle kunna profil och förbereda för ges en tydligare pedagogisk såväl som verksamhet inom studiefritidsengagemang yrkesmässig förbunden. Det bör för om inte vissa folkhögskolor i övrigt övervägas framtiden skulle kunna anförtros nationella uppgifter när det gäller att utveckla kvalitet och arbetsformer i amatörverksamheten och för detta över kulturbudgeten. Ett folkmusikinstitut ges stöd eller ett körcentrum t.ex. skulle med fördel kunna förläggas till

någon folkhögskola. som startar en ny eller studie- Varje folkhögskola yrkesinriktad förberedande estetisk bör kontinuerligt undersöka hur utbildning arbetsmarknadens behov och i vilken ututbildningen tillgodoser de studerande får arbete eller kommer in på vidareutsträckning bildning.

Yrkesinriklade kurser

För de kurserna finns omständigheter och villkor

yrkesinriktade

att också för dem förorda samma öka-

som gör det problematiskt

de frihet och ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna Kommittén föreslår därför vissa beoch specialkurserna. gränsningar av den yrkesinriktade utbildningen. för förslaget har varit att folkhögskolorna

Utgångspunkterna

bör ha stor frihet att erbjuda yrkesinriktade utbildningar på områden där de har unika förutsättningar att göra goda insatser och särskilt de områden utbildning finns, samt på (lär ingen liknande att hör ta ett mycket stort ansvar för att folkhögskolorna själva utbildningen är arbetsmarknadszinpassad och leder till anställning.

Med dessa utgångspunkter som anser kommittén att grund folkhögskolorna alltjämt bör få ge yrkesinriktad utbildning för

folkbildningsverksamhetens, folkrörelsernas och de ideella och

fackliga organisationernas behov av ledare och funktionärer, samt utbildning för ledaruppgifter främst inom kultur- och fritidssektorn. Inriktningen och av detta kursutbud bör

dimensioneringen

huvudmännen och skolornas styrelser själva ta ansvar för. Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad

utbildning.

l första hand som inbör det gälla sådan yrkesinriktad utbildning te anordnas av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekrytering sker och där internatformen är lämplig. Av hänsyn till behovet av och samhällsekonomisk re-

arbetsmarknadsanpassning surshushållning bör emellertid tillsynsmyndighetens medgivande

därvid erfordras. Alla yrkesinriktade kurser skall bjudas ut just som folkhögskolekurser och deras syfte och innehåll skall klart deklaremycket ras, så att inga missförstånd behöver uppstå om deras

behörig-

hets- eller kompetensvärde. kurserna får var- De yrkesinriktade ken totalt eller på varje skola till dominera över de

omfattningen

allmänna kurserna och specialkurserna. Kursernas innehåll skall, såsom nu är fallet, till lägst en fjärdedel bestå av allmänna ämnen. Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesin-

riktade utbildningar på folkhögskolorna bör Som ex-

begränsas. empel på sådana kurser kan nämnas kurser inom turismområdet. Viss bör bedrivas som t.ex. tolkut-

utbildning uppdragsutbildning, bildning.

Reduceringen av yrkesinriktade kurser bör ske under en kommande treårsperiod. bör initieras av skolorna

Omstruktureringen

själva eller av i de fall skolorna

tillsynsmyndigheten inte tar egna

initiativ. Folkhögskolornas yrkesinriktade kurser bör för övrigt på lämpligt sätt kontinuerligt beaktas i riks-,

utbildningsplaneringen på

region- och lokalnivå.

Fritidsledarutbildningen

Folkhögskolekommittén har under arbetets gång uppmärksammats på ett antal problem i fråga om De

fritidsledarutbildningen.

gäller bl.a. utbildningens dimensionering och rekrytering, frågan om bredd eller specialisering, jämställdhet med

högskoleutbild-

ning, samt brister beträffande läromedel,

fortbildning, forsknings-

anknytning och forskning. Kommittén lägger fram en rad förslag som syftar till kvalitetsförbättringar och till ett klarläggande be-

träffande fritidsledarutbildningens ställning inom utbildningsvä-

sendet. En utgångspunkt har varit att fritidsledarskolorna i

högre grad

än hittills bör stimulera och fältet. Det utveckling förnyelse på

kan innebära att utbildningen vissa skolor får en starkare in-

på

mot vissa t.ex. arbetarrörelsens grupper, fri-

riktning målgrupper,

medlemmar, storstädernas förortsbefolkning eller bekyrkornas i mellanstora industristäder. Det kan också innebära folkningen att en fritidsledarlinje knyter an till den profil som finns på den folkhögskolan och samarbetar mer t.ex. med skolans musikegna linje, teaterlinje eller konsthantverksutbildning. För relativt smala utbildningar som fritidsledarutbildningen, där en marknadsmässig lönsamhet sällan kan erhållas i fråga om är det viktigt att stöd kan lämnas för ut-

läremedelsproduktion,

och av läromedel. Kommittén föreslår för-

veckling produktion

stärkta insatser Statens institut för läromedelsinformation. genom kommitténs behövs en påbyggnadsutbildning för

Enligt mening

fritidsledare och bör

fritidspedagoger. Påbyggnadsutbildningen

knytas till ett universitet eller en högskola, men den bör planeras och i samarbete mellan högskolan och en eller flera

genomföras

folkhögskolor med fritidsledarlinje. Universitets- och högskoleämbetet bör få i uppdrag att i samråd med och olika intressenter utforma en så-

tillsynsmyndigheten dan påbyggnadsutbildning

Fritidsledarutbildningen bör kunna tillgodoräknas då det gäller krav allmän behörighet vid antagande till forskarutbildning.

på

För att få till stånd forskning med primär inriktning mot fritidssektorn fordras i ett forskningsmedel som

uppbyggnadsskede

är öronmärkta för denna sektor. Kommittén föreslår därför att en för fritidsforskning upprättas. Den kan organitillfällig delegation satoriskt till forskningsrådsnämnden. Finansieringen av knytas bidrag från intressenterna, dvs. forskningsmedlen kan ske genom staten, kommunerna och föreningslivet.

Handikappades möjligheter till folkhögskolcstzcdicr

Kommittén har funnit att mycket redan gjorts och görs för att underlätta för handikappade att bedriva folkhögskolestudier. Här åsyftas också de som har andra handikapp än fysiska, psykiska och medicinska, nämligen de som har sociala problem eller läs- och skrivsvårigheter eller språksvårigheter därför att de är invandrare eller flyktingar. Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt vara att alla skolor om möjligt blir fullt tillgängliga för deltagare med olika handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och inte efter skolornas olika slag och grad av han-

dikappanpassning. behövs också för att förbättra själva undervisningssi-

Åtgärder

tuationen. nuvarande regler kan skolorna anställa speciallä- Enligt rare och för handikappade. Skolorna får vidare

anpassningslärare

via SÖ och Nämnden för vårdartjänst bidrag till assistenter. För

att möta det ökade behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anställa sådan personal.

Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i handikappfrågor är en nödvändig förutsättning för att undervisningen och studiesituationen i övrigt skall kunna utvecklas efter tidens växlande krav.

Skolorna bör även i fortsättningen ges resurser som täcker deras merkostnader när de tar emot handikappade.

Korta kurser och sam verkanskurscr

Kommittén har funnit att verksamheten med korta kurser i samverkan med organisationer och studieförbund har

i allt väsentligt utvecklats i linje med riksdagsbeslutet 1977. Verksamheten bör därför få fortsätta och dessutom expandera på de skolor där den nu förekommer endast mycket sparsamt.

Det finns emellertid skäl för en uppmjukning av nuvarande tämligen strikta regler om lärarmedverkan m.m. För att en samverkanskurs verkligen skall bli en folkhögskolekurs och inte en kurs vilken som helst, och för att den skola som anordnar kursen verkligen skall kunna ha ansvaret för den, bör dock alltjämt gälla att rektor eller fast anställd lärare på den anordnande skolan tillsammans med samverkanspartnern skall planera, administrera och utvärdera kursen. Vidare bör så långt möjligt och till lägst femton procent lärare på den anordnande skolan svara för undervisningen.

Vidare bör samverkanskurser alltid ingå i ett större aktivitetssammanhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisationens fortlöpande utbildning eller fortbildning. De bör normalt ansluta till den anordnande skolans vanliga verksamhetsmässiga profil.

Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola bör andelen sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgå till högst en tredjedel av en skolas deltagarveckor men ej få överskrida hälften. Den högre gränsen avses gälla för skolor tillhörande rörelser och organisationer som har få skolor att anlita för sin kursverksamhet.

De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem dagars längd än den ovan nämnda, bör under kommande treårsperiod omstrukturera sin verksamhet.

Samtidigt bör skolor, som nu har mycket få samverkanskurser, söka få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studieförbund och organisationer och med kulturinstitutioner som bibliotek, muséer och teatrar etc.

Med lärartjänstgöringen på korta kurser förbundna problem bör lösas i ett nytt arbetstidsavtal.

inom

Uppdragsutbildning folkhögskolan

Sedan 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet att genomföra s.k.

uppdragsutbildning.

Kommittén har funnit att uppdragsutbildningen hitintills utvecklat sig enligt givna förutsättningar. Utbildningen har fungerat väl och har dessutom medfört för folkhögskolornas vanliga verksamhet positiva effekter.

har varit - ett

Omfattningen måttlig utbildningen har engagerat 60-tal skolor och har i regel begränsat sig till några, eller högst en handfull, kurser på varje skola. Vid några skolor har den emellertid fått så stor omfattning att en begränsning behöver diskuteras mellan skolorna i fråga och tillsynsmyndigheten.

På grund av det som här anförts anser kommittén att folkhögskolorna även fortsättningsvis bör få åta sig uppdragsutbildning under vissa förutsättningar.

En sådan förutsättning är att utbildningen i fråga ansluter till skolans vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbildningen till omfattningen är så begränsad att den inte i något avseende menligt påverkar skolans ordinarie statsunderstödda verksamhet. En tredje förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbildningen ger full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidraget till skolans reguljära utbildning inte ändras.

Kommittén vill i detta sammanhang väcka frågan om inte många korta samverkanskurser med ringa anknytning till skolornas verksamhetsinriktning skulle kunna ges som uppdragsutbildning. Frågan bör prövas under kommande treårsperiod t.ex. genom uppdrag därom till tillsynsmyndigheten.

Studieomdömet och dess normering m.m.

Studieomdömet är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrument för studieomdömet har sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerad version av högskoleprovet. det s.k. ”folkhögskoleprovet. Kostnaderna för rättningen av provet har uppgått till ca 250 000 kronor per år.

Under det senaste året har SÖ begärt men inte erhållit medel för att använda detta normeringsinstrument, och saknar också medel därtill för kommande budgetår. Den av SÖ ombesörjdzi normeringen har därmed upphört åtminstone temporärt.

Eftersom det hittills använda frågebatteriet, byggt på samma slags frågor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt, är det nödvändigt att nykonstruera det om provet alltjämt skall finnas kvar. Kostnaden för en nykonstruktion har av SÖ bedömts uppgå till

600 000-700 000 kronor. En sådan torde behöva nykonstruktion göras vart fjärde eller femte år. Med giltighet från och till hösten med :antagningen 1991 gäller nya regler för tillträde till Generellt sett inne-

högskoleutbildning.

bär de nya reglerna att tillträdet förenklas och att sökande får fler möjligheter än nu till antagning. väntas få den De nya reglerna effekten att 40000 eller fler sökande kommer årligen att genomgå högskoleprovet mot nu ca 10000. Efter analys av frågan om behovet av ett normeringsinstrument har kommittén att nuvarande för

konstaterat system normering

har mist en stor del av sitt värde därigenom att mer än hälften av skolorna regelbundet inte deltar i

folkhögskoleprovet och därige-

nom att många elever även skolor det. på deltagande bojkottar Ett mindre antal skolor utdelat inte omdömen.

några

Enligt kommitténs mening kan det om in-

ifrågasättas något

strument för normering av detta huvud behövs slag över taget med tanke på hur den grupp som deltar numera är sami proven mansatt. Kommittén anser att lärarkollektivens i nuvaran-

bedömningar

de situation förefaller fullt Detta förutsätter dock att

tillräckliga.

nuvarande rekommendation om fördelningen av omdömesgrader följs på skolorna och att

tillsynsmyndigheten uppmärksammar

och påtalar flagranta från den rekommendationen. avsteg Rektor bör självklart också ha ett ansvar att tillse att sådana inte förekommer. Det kan för diskuteras om övrigt studieomdömet alls behövs om blir så allmänt som det förväntas bli. Om er-

högskoleprovet

farenheterna av de nya reglerna för tillträde till visar högskolan att det inte längre finns samma som hittills anledning att ge graderade studieomdömen och att ha en särskild för folk-

kvotgrupp

högskolesökande. bör en förändring övervägas. När det gäller

folkhögskolestudiers behörighetsvärde, avgörs

detta av UHÄ i till

tillämpningsföreskrifter högskoleförordningen.

Under förutsättning att av UHÄ föreskrivna villkor för allmän behörighet i Övrigt uppfyllts, bör såväl allmänna kurser som specialkurser och inom

yrkesutbildningskurser folkhögskolan kunna ge allmän behörighet.

Vad beträffar folkhögskolornas rätt att utfärda om sär-

intyg

skild behörighet i ett eller flera ämnen med vissa krav

på lägsta

betyg eller lägsta medelbetyg, så bör villkoren härför skärpas. lnnehållet måste motsvara i allt väsentligt vad som gäller för ämnet eller ämnena i fråga i gymnasieskolan eller komvux. Lärarna bör i princip ha och som är den som lä-

utbildning behörighet likvärdig

rarna på gymnasiet eller i komvux har i ämnet eller ämnena och de bör ha god kännedom om för olika

fordringarna betygsgrader.

Undervisningens omfattning i tid bör motsvara åtminstone vad som gäller i komvux.

centrala i ämnen bör införas också

Obligatoriska prov åsyftade

för som önskar behörighet i något eller

folkhögskolor ge särskild

några av dessa ämnen. När gäller folkhögskolornas rätt att utfärda intyg det slutligen som att har uppnått bestyrker kursdeltagare på grundskolenivå bör sådant intyg få utfärdas till den

hörighet för gymnasiestudier,

som resultat en allmän kurs vilken i allt med godkänt genomgått sådana och färdigheter som motsvarar väsentligt givit kunskaper studiekurs i årskurs 9 på grundskolans högstadium. fullständig

Huvudmannaskapsfrågor

har diskussioner förts om omfattningen av landsl vissa landsting och om ett överförande av land-

tingens folkhögskoleverksamhet

till olika slag av folkrörelser.

stingsfolkhögskolor

Ett resultat av hittills förda diskussioner är att huvudmannaför folkhögskola fr.o.m. l juli 1990 övergått skapet Gripsholms från Södermanlands läns landsting till Röda korset. Konkreta diskussioner om eventuella överlåtelser pågår i Stockholms kommun och i Kalmar län. Genom svar en enkät har ett femtontal organisationer an-

på mält preliminärt intresse av att överta landstingsfolkhögskola.

l kommitténs direktiv sägs att profileringen av folkhögskolans verksamhet bör i framtiden med tanke på att det övbli tydligare numera är så väl utbyggt. Om landstings-

riga utbildningsväsendet

överlåts till folkrörelser och ideella organisationer,

folkhögskolor

underlättas möjligheterna att både ideologiskt och inneonekligen verksamheten. Kommittén anser därför att

hållsmässigt profilera sådana huvudmannaskapsskiften bör främjas. Med god framförhållning inför ett Övertagande och någorlunda

med torde säkerligen de flesta

smidiga Övergångsbestämmelser

eventuellt kunna lösas.

uppkommande personalproblem

Kommittén anser vidare att organisation eller rörelse, som önskar överta landstingsfolkhögskola, bör få tillgodoräkna sig hela eller större delen av vid överlåtelsetillfället till skolan i fråga utgående Hur stor del av statsbidraget i form av elevstatsbidrag. veckor (deltagarveckor) som får övertas bör avgöras från fall till fall.

Internat-externat. av kurser m.m.

Utlokalisering

och internalboerzde

Internatplatser

mest särart har varit möjligheten att Folkhögskolornas påtagliga kunna erbjuda utbildning och studier i internatmiljö.

Under de senaste femton åren har andelen internatboende sjunkit. Till minskningen har verksamt bidragit de allmänna kommunikationernas och privatbilismens utveckling liksom förändringar av levnadsförhållanden och levnadsvanor. lnternatet och intematmiljön erbjuder mycket goda förutsättningar för skapandet av en personlighetsutvecklande social gemenskap och en engagerande och inspirerande social och pedagogisk miljö. Även externatskolorna och externatkurserna kan utgöra goda personlighetsutvecklande och socialt utvecklande pedagogiska miljöer. Men kommittén anser att internatformen har så stora fördelar att det alltjämt är angeläget att så skolor som

många

möjligt erbjuder internatboende och att de fullt ut tillvaratar de möjligheter internatformen medger. Det är allmänt omvittnat att kostnaderna för att driva ett internat tenderar att Öka och att internatkursverksamhet än är dyrare externatkursverksamhet. Många efterfrågar därför form av

någon

förstärkning av statsbidraget till skolor eller kurser med internatboende. Kommittén har övervägt frågan men har inte funnit tillräcklig anledning att föreslå

någon förstärkning.

Utlokalisering av kurser

Sedan l977 har en rätt att verksamhet

folkhögskola förlägga

utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart förmedling av till kursverksamhet annan ort.

statsbidrag på

Genom att förlägga kurser utanför skolan och skolorten har

många folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade

nått. Möjligheterna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och organisationer att tillgodose i

utbildningsbehov

regionala och lokala organ, avdelningar och

församlingar.

Men när av kurser sker kan

utlokaliseringen på längre avstånd,

med skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever, kursdeltagare och skola kan upprätthållas. l fall kan också

några ifråga-

sättas om moderskolan i förhållande till de utlokaliserade

långa

kurserna verkligen är en huvudskola i den att hu-

meningen

vudddelen av verksamheten bedrivs där. Det finns uppenbara risker med en alltför utlokali-

långtgående

sering. En sådan är den att folkhögskolorna i allt för hög grad blir instrument för till kurser

bidragsförmedling organisationers

på olika orter i stället för verkliga skolenheter. En annan risk är att reella filialskolor återuppstår, som 1977 ett system riksdagen uttryckligen ansåg borde upphöra. Kommittén anser därför att den pågående mot reutvecklingen ella filialer på betydligt Iåingre avstånd än dagligt

pendelavstånd

från moderskolan bör brytas. Det bör ankomma

på tillsynsmyn-

digheten att härvidlag ta erforderliga initativ. Möjligheterna att flytta moderskolan till ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger, kan vara ett alternativ.

För eller av de i detta sammanhang aktuella sko-

någon några

lorna är en uppdelning i flera skolenheter det bästa alternativet. Om en sådan delning sker helt inom ramarna för både den totala

i riket och för huvudmannens tilldelning av verksamhetsvolymen

uppstår så vitt kommittén kan se inga negativa efbidragsveckor, fekter. Sådana förändringar tillstyrks därför.

kommitténs mening bör det i framtiden bli möjligt för

Enligt en huvudman, som ansvarar för flera skolor, att i viss omfattning och inom ramen för en långsiktig planering själv bestämma fördelningen av den bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att införa en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhögskoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha.

skol- och kursverksamhet, som är hu-

Pingstförsamlingarnas

vudman för pingströrelsens skolor, har i skrivelse till kommittén Önskat få genomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att denna skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en

skolenhet med centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun. egen Kommittén föreslår att en sådan uppdelning får göras per den l juli 1991.

Studiefinansieringsproblem

Det ingår inte i folkhögskolekommitténs uppgifter att behandla studiefinansieringsproblem. Till kommittén har dock från folkhögskolorna med stort eftertryck framhållits att studiefinansieringen är ett av de allra svåraste hindren för att rekrytera deltagare bland dem som har det största behovet av folkhögskolestudier.

En särskild utredare har nyligen fått i uppdrag att se över det nuvarande för vuxnas möjligheter att finansiera studier.

systemet Kommittén har i en skrivelse till utredaren närmare beskrivit de folkhögskolestuderandes studiefinansieringsproblem.

Ett förenklat statsbidragssystem

Till folkhögskolorna bör i framtiden liksom nu utges allmänt bidrag, förstärkningsbidrag och särskilda bidrag. Statsbidragssystemet bör förenklas och schablonieras mer än nu och specialdestinerade bidrag slås samman till färre poster.

Allmänt bidrag

Det allmänna bidraget skall det antal

utges efter [Jidrzigsberättiga-

de deltagarveckor en folkhögskola har genomfört. Det totala antalet deltagarveckor för vilka bestatsbidrag utges, stäms för vart och ett av läsåren under 1991/92-1993/94 perioden till en volym som i stort sett motsvarar den som skolorna disponerade under l989/90. Varje enskild i folkhögskola garanteras princip för varje år i treårsperioden ett antal som deltagarveckor, beräknas till genomsnittet av de tre senast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbidrag. För att ge de minsta skolorna möjlighet att växa bör de under treårsperioden successivt kunna öka sitt till 4000

bidragsunderlag

deltagarveckor. Denna ökning hÖl finansieras genom att bidragsunderlaget till övriga skolor begränsas till 7500 högst deltagarveckor per Denna är motiverad enbart av de

skola._ begränsning

begränsade ekonomiska resurserna. Kommittén anser inte att stora skolor av t.ex. skäl bör minska sin verksamhet.

pedagogiska

För att markera detta ställningstagande föreslås av att tio procent deltagarveckans värde bör ges som bidrag för överskjutande veckor upp till ll 000. För treårsperioden l994/95-l996/97 bestäms antalet statsbi-

dragsberättigade deltagarveckor för respektive skola efter en mer kvalitativ bedömning, som föregåtts och utvärav en uppföljning dering av verksamheten under den föregående perioden. Det allmänna bör vid till bidraget övergången ett nytt bidragssystem justeras för samtliga skolor. För det första året i treårsperioden justeras bidraget med hälften av den som in-

förändring

träffat till följd av det nya systemet och för det andra året med 25 procent. Därefter utges statsbidrag utan

justeringar.

En viss mängd undervisning per deltagarvecka bör alltjämt föreskrivas. Kravet på lärartäthet bör sättas till det antal timmar som motsvarar 2,0 En från nu undervisningstimmar. förändring 2,1 undervisningstimmar per deltagarvecka till 2,0 innebär att ca fem procent av kan användas till andra ändamål än

statsbidraget

undervisning, utöver de resurser som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas som en fri resurs, dvs. den skall kunna användas till insatser som skolorna bedömer själva bäst för verksamheten. Fem procent av det allmänna bör dock bindas för att bidraget finansiera rekrytering, uppsökande verksamhet och som

åtgärder

motiverar vuxna korttidsutbildade för studier samt utvecklingsarbete och

personalfortbildning.

Förstärkningsbidrag

Det allmänna bidraget bör även i fortsättningen kompletteras med ett till skolornas merkostnader för hanförstärkningslwidrag dikappades studier och kvalificerad musikundervisning. till skolornas merkostnader för hundikzzppades studier Bidraget bör bibehållas i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av särskilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmässigt räknas som I,5 deltagare. Även till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificebidraget rad hÖl kvarstå i nuvarande former och omnmsiktmdervixizing Kommittén anser dock att bidragsgivningen bör koncenfattning. treras mer än idag till de skolor som har särskilt stora kostnader för sin därför att utbildningen ifråga kräver musikundervisning hög Iärartäthet. Särskilda bör ges för att finansiera särskilt kostnadskräbidrag vande verksamhet. Antalet sådana bör dock så långt möjligt be-

gränsas.

Personalfrågor

Ett samlat pcrsonaladniinislrzziivt zmsvur

samlade kan uppskattas till ett Folkhögskolornas personalstyrka över femtusen personer. Den består dels av pedagogisk stycke främst rektorer och lärare, vars löne- och anställningspersonal, villkor dels av annan personal för vilka huär statligt reglerade, vudmännen och här hela det personalad-

folkhögskolestyrelsernzi

ministrativa ansvaret. Kommittén har sett betydande fördelar med ett enhetligt personalansvar. En fördel är att huvudmännen och folkhögskolestyrelserna då lättare kan disponera den samlade personalstyrkan efter från tid till annan skiftande behov och enligt på varje skola vid rådande fiörtttsättningzir. En annan fördel är att en varje tidpunkt folkhögskola och i det fria samordning av lärartjänstgöring på underlättas; inom det senare finns inga statliga

bildningsarbetet

personalregler. Ett starkt skäl för en löräntlring av nuvarande dubbla personalansvar är att riksdagen regeringens förslag hösten 1989 beslu-

på

tat att den statliga regleringen av skolledar- och lärartjänsterna inom hela det allmänna skolväsendet skall upphöra. l propositionen i sades att förslaget borde få konsefrågan (prop. l989/9oz4l) kvenser även för folhögskolorna. Kommittén föreslår att den statliga regleringen av folkhögskolornas rektors- och lärartjänstei* upphör med Lttgången av juni månad 1991 med anförclzi skäl som grund.

Beträffande frågan om förhandIingsorganisation på arbetsgivar-

sidan visar uttalanden från Landstingsförbundet och RIO att dessa båda huvudmannaorganisationer har goda möjligheter att samverka för att få till stånd ett avtal, som kan för såväl de

tillämpas

landstingskommunala som de rörelse-, organisations- och stödföreningsägda folkhögskolorna. Kommittén anser det önskvärt att ett sådant avtal kommer till stånd.

En mer flexibel arbctstizisreglering

Den tyngdpunktsförskjutning mot det fria bildningsarbetet som kommittén förordar för folkhögskoleverksamheten, förutsätter motsvarande förskjutning av innehållet i lärarrollen. Läraren måste bl.a. ägna mer tid och uppmärksamhet åt personlig vägledning och studiehandledning och ibland också åt kurativ och studievägledande verksamhet. Mer ticl måste ägnas åt pedagogisk planering, utveckling och utvärdering.

Detta leder till slutsatsen att en översyn av lärarnas och rektorernas arbetstidsreglering behövs. Ett av syftena med en sådan Översyn bör vara att underlätta en mer flexibel av lä-

disponering

rarnas årsarbetstid. En sådan kan bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna.

Ett annat syfte med översynen bör vara att underlätta en sam-

ordning av lärartjänstgöring på folkhögskola med vid tjänstgöring

andra skolformer och inom det fria bildningsarbetet.

Om den statliga regleringen av rektors- och lärartjänsterna upphör, bör den rekommenderade översynen göras av de blivande avtalsslutande parterna under samråd med statens arbetsgivarverk.

En förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning

Kommittén vill framhålla, att både och fort-

grundutbildningen

bildningen av lärare måste rättas efter den

tyngdpunktsförskjut-

ning i verksamheten mot det fria bildningsarbetets innehåll, pedagogik och metoder som kommittén förordat.

Med det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och folkhögskolestyrelserna får enligt kommitténs blir det

förslag,

naturligt att dessa ett större inflytande än nu på lärarutbild-

får_

ningen och ökat ansvar också för fortbildningen.

Med upphörandet

av den statliga regleringen av lärartjänsterna, upphör också för folkhögskolor-na det nuvarande systemet med B-avdragsledighet för studier. l stället förordar kommittén, som framgår av kapitlet om statsbidragsgivningen, att bidrag till fortbildning och lokalt utvecklingsarbete läggs in i

schablonbidraget

till skolorna. Det blir därmed folhögskolestyrelserna som får ansvaret för hur medlen till fortbildning skall användas.

Med det nu anförda som grund bedömer kommittén det angeläget med en översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Möjligheterna att förlägga lärarutbildningen till mer än en högskola bör därvid diskuteras.

“en centrala och

statliga förvaltningstrllsynsfunktionen

Det är en erkänd uppfattning att SÖ har fungerat väl som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolornzr. Men med tanke på den översyn av SÖ:s uppgifter och organisation som förestår kan det finnas skäl att överväga alternativ. Översynen kommer nämligen sannolikt att innebära att får en helt ny struktur.

Ett annat skäl är att en väntad förändring av statsbidragsgivningen till studieförbunden säkerligen kommer att medföra att ett ökat ansvar för verksamheten läggs på studieförhunden. Också det statsbidragssystem som kommittén föreslår kommer att ge huvudmännen och folkhögskolestyrelserna ett ökat självständigt ansvar för verksamheten.

Nu nämnda skäl talar för att man vid en översyn av SÖ:s uppgifter och organisation bör överväga att överföra det centrala förvaltnings- och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom utbildnings- och kultur-sektorn från SÖ och statens kulturråd till ett statens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret för folkhögskolorna samt för studieförbunden och den kulturverksamhet som studieförbunden får anslag till via statens kulturråd.

Efter att ha vägt skäl för och emot en sådan förändring, förordar kommittén att frågan om central statlig förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolorna förutsättningslöst prövas vid översynen av SÖ:s framtida uppgifter och organisation.

En förbättrad uppföljning och utvärdering

Kommittén föreslår riktlinjer för uppföljning och utvärdering av folkhögskolornas verksamhet.

Huvudansvzrret för utvärderingen av verksamheten måste vila på de verksamhetsansvariga på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och kursdeltagare) samt på skolstyrelserna och huvudmännen.

Vad riksdagen och regeringen har anledning att låta utvärdera är om verksamhetens resultat överensstämmer med de övergripande syften, mål och uppgifter som staten satt upp som villkor för sitt bidrag och som författningsreglerats i folkhögskoleförordningen.

Utvärderingen bör redovisas i samband med vart års förtredje djupade anslagsframställning. lnget hindrar att och/eller

riksdagen

regeringen inför varje sådan önskemål om

framställning uttrycker

bestämda

utvärderingsinsatser.

Stat, landsting, kommun, huvudmän och

folkhögskolestyrelser

bör därför i samverkan utforma och meoch utpröva nya former toder för och Särskild vikt bör

resultatredovisning utvärdering.

därvid läggas vid behovet av kvalitativt inriktad Tillutvärdering. synsmyndigheten bör ges i uppdrag att initiera och leda detta ut-

vecklingsarbete.

En ny

folkhögskoleförordning

Kommitténs förslag till ny

folkhögskoleförordning bygger på upp-

fattningen att endast de föreskrifter skall finnas som staten anser oundgängliga för att syftet med skall nås

statsbidragsgivningen

och att utfärdade av

tiIlämpningsföreskrifter, tillsynsmyndigheten,

skall behövas endast Därför har ett antal bestämi undantagsfall. melser i nu gällande uteslutits. Det sistnämnda

förordning gäller

framför allt bestämmelser i fråga om för lärare

tjänsteregleringen

och rektorer; kommittén förutsätter att den nuvarande statliga regleringen upphör. Med hänsyn till det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och föreslås få, har bestämmel-

folkhögskolestyrelserna

serna i nuvarande om fastställan-

förordning tillsynsmyndighetens

de av reglemente och om lärarråd och kursråd m.m. liksom

utgått

detaljföreskrifter om verksamheten. Varje styrelse bör själv få avgöra vilka samrådsorgan som hör finnas och vilka

befogenheter

som dessa bör ha. Med tanke som

på folkhögskolornas betydelse

demokratifrämjande institutioner har dock en bestämmelse medtagits om för kursdeltamedinflytande vid styrelsesammanträden gare, lärare och övrig personal. Skyldigheten att erbjuda avgiftsfri hälsovård föreslås upphöra någon sådan skyldighet föreligger inte inom andra vuxenutbildningsformer.

1 och

Vuxenutbildningen

i ett

folkhögskolan

framtidsperspektiv

1.1 i

Folkhögskolan ständig förändring

Folkhögskolan är en skolform och förändi ständig utveckling ring. Dagens folkhögskola har inte mycket gemensamt med t.ex. efterkrigsårens. Den är mötesplats för människor med många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursuthudct är

mångsidigt

och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med organisationer och långa målinriktzide ämnesstutlier. ofta med inslag av yrkestttbildning. Den traditionellzi långa folkhögskolekursen i allmänna ämnen är inte så dominerande som förr. l början av 50-talet däremot var den kursen - ofta kallad vinterkursen - nära nog den enda som fanns vid

folkhögskolorna.

Den lockade stora grupper av de ungdomar som inte fick chans att komma till realskola. SO-talets folkhögskoleelever blev lärare, sjuksköterskor, poliser, socialarbetare och kommunalkamrerare eller uppfångades av facket, politiken eller frikyrkorörelsen redan innan de hunnit komma in på vidare l)e var med om

tttbildning.

att bygga upp den offentliga sektorn och befästa folkrörelsernas ställning i samhället. Folkhögskolorna med sin utvecklingsoptimism och rörelseförankring gav dem en utmärkt för luakgrund detta. SO-talets folkhögskola var på många sätt folkhemmets skola. Går vi ytterligare fyra decennier bakåt i tiden, var det fosterländska och konservativt religiösa ideal som l)e som gällde. skolor, ville bana väg för religiösa eller politiskt radikala tänkesätt, som senare kom att prägla verksamheten mycket starkt, möttes den

på

tiden av hårt motstånd och tvingades ta strid för sin existens. Trots omvälvande förändringar kan ändå

folkhögskolan uppfat-

tas som ständigt densamma. Gamla elever känner igen sig också när de kommer tillbaka till och moderniserade dagens utbyggda skolor. Genom årtiondena finns en kärna bevarad i folkhögskoleverksamheten - den stora ovanligt respekten för människor och tilltron till varje människas förmåga. Detta till

gör folkhögskolan

unikt inom utbildningsväsendet och är kanske hemnågot ganska

bakom skolformens slitstyrka och överlevnadsförmåga. ligheten

roll varierar från tid till annan och måste med

Folkhögskolans jämna mellanrum omprövas. Folkhögskolekommitténs huvudupp-

är att granska dagens verksamhet och att för de närmaste de-

gift

cennierna roll och uppgift i förhållande till

ange folkhögskolornas andra utbildningsanordnare. Av vikt är då att göra sig en före-

om hur det allmänna utbildningsväsendet kommer att ställning utvecklas.

1.2 i

Utbildningsväsendet dag

Under de senaste decennierna har det skett en mycket kraftig expansion av det svenska utbildningsväsendet. Ungdomsutbildningen i och har förstärkts. Vuxenutbild-

grundskolan gymnasieskolan

har förnyats tillkomsten av grundvux, komvux och ningen genom särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslutning till arbetslivet, i form av arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning, har fått allt större omfattning och betydelse. Högskoleutluildningen har byggts ut kvantitativt och geografiskt.

l stort sett är expansionsperioden nu avslutad när dct gäller det allmänna skolväsendet, men omfattande arbete pågår i olika avseenden för att förnya och förbättra organisation och arbetsformer.

Den var i hela

nioåriga obligatoriska grundskolan genomförd

landet av 1970-talet. De svenska som har

i början medborgare kortare utbildning än grundskola är för närvarande inemot 1,5

motsvarande under av befolkningen. De är milj., något 20 procent

beräknas fram till år 2()l0 ha gått i regel 40 år och äldre. Andelen ner till 3-4 procent. Gruppen kommer då att huvudsakligen utgöras av pensionärer och invandrare.

Målet är att skall vara en skola för alla. Undervis-

grundskolan

skall efter vars och ens förutsättningar och beningen anpassas hov. skall behöva lämna skolan utan nödvändiga grundkun-

lngen skaper. För närvarande lämnar dock årligen en halv procent av en årskull -

- ca 450 ungdomar grundskolan helt utan betyg. Upp till fyra procent saknar betyg i ett eller flera ämnen, någon procent har anmärkningsvärt svaga betyg. Dessa ungdomar har brister och som i framtiden kan komma att

i kunskaper färdigheter

ett större handikapp än i dag beroende på den allmänna utgöra höjningen av utbildningsnivån. Skolväsendets uppmärksamhet på detta på senare år och en rad åtgärder har

problem har skärpts satts in för de brister som grundskolan fortfarande

att avhjälpa har. Den viktigaste av dessa är en ny och förbättrad lärarutbild-

ning.

Under 80-talet har gymnasieskolan utvecklats till en skolform som - trots - av i stort sett hela års-

att den är frivillig utnyttjas kullen Inför höstterminen 1989 sökte inte mindre än

ungdomar.

98 procent av eleverna i grundskolans nionde årskurs till gymnasieskolan. Alla kom inte in på (inskade utbildningar, men andelen som gick över till gymnasieskolan blev ändå nittio procent.

Många av de övriga återkommer erfarenhetsmässigt efter något

eller några år med förnyad ansökan. Även om avbrottsfrekvensen på ca 10-12 procent beaktas, kan man påstå att praktiskt

taget alla ungdomar nu skaffar sig en gymnasieutbildning. Ännu på 1970-talet fortsatte endast 70 procent av grundskolans elever till gymnasieskolan. Detta innebär att de utbildningsskillnader som ännu uppstår, ligger på en högre nivå än tidigare.

Ungefär tre fjärdedelar av ungdomarna går till yrkesinriktad utbildning, resten till studieförberedande. Den yrkesinriktade utbildningen är i regel tvåårig medan den studieförberedande är treårig. Planer föreligger emellertid på en förlängning av yrkesutbildningen med ett år. Denna förlängning skulle bland annat medföra att undervisningen i allmänna ämnen blir mer omfattande, vilket ökar utbildningens värde vid en övergång till högskolestudier. Samtidigt med förlängningen av utbildningen yrkesin-

på

riktade linjer väntas förändringar ske också av övriga gymnasielinjer. Dessa skall få enhetligare struktur och

ge större utrymme för individuella tillval. Bland annat skall möjligheterna att välja estetiska linjer ökas. Förslag till förändring av gymnasieskolan i denna riktning väntas bli förelagda riksdagen våren 1991.

Kommunal vuxenutbildning - i form av grundvux, komvux och särvux - ordnas numera av så gott som varje kommun i landet. Undervisningen följer en egen läroplan som föreskriver att arbetet skall anpassas efter vuxnas behov. Ämnesinnehållet motsvaras dock av det som ingår i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan även om timtalet är snävare. Avsikten med den kommunala vuxenutbildningen är att kompensera dem som gått miste om grundskole- och gymnasieutbildning. Arbetssåttet kan vara mycket flexibelt och variera med hänsyn till individuella

deltagarnas

bakgrund och erfarenheter. De korttidsutbildade skall priori-

ges tet, och en övervägande del av den totala undervisningsresursen ägnas också denna grupp. Komvux utnyttjas därutöver av en ganska stor studerandegrupp som kompletterar tidigare studier i gymnasieskolan.

Antalet högskoleutbildade inom den svenska befolkningen ökar i rask takt. Andelen med minst treårig eftergymnasial utbildning har stigit från ca fem procent av arbetskraften år l97l till ca åtta procent 1988. Högskoleutbildningen har byggts ut på allt fler platser i landet och finns nu i alla län. llögskolornas linje- och kursutbud blir alltmer mångfasetterat och rymmer en lång rad kortare och längre utbildningar av både allmän och yrkesinriktad karaktär. Varje universitet och högskola har frihet att själv anordna s.k. fristående kurser. l den mån dessa avser att täcka

regionala

behov blir högskolan en allt starkare drivkraft i den regionala ut-

vecklingen.

v4 b)

Den sociala rekryteringen till högskoleutbildningen är fortfarande sned. Social bakgrund och studietraditioner i hemmet påverkar starkt valet av studieväg och yrkesbana. l

alltjämt mycket de regionala högskolorna är dock andelen nybörjare från arbetarhem betydligt större än genomsnittet.

Arbetsmarknadsutbildningen har tillkommit för att underlätta de strukturförändringar som sker på arbetsmarknaden genom att

utbildning åt dem som blivit :arbetslösa eller ge en skräddarsydd riskerar arbetslöshet till följd av utvecklingen inom yrket. Sedan 1986 ordnas all arbetsmarknadsutbildning som uppdragsutbild-

Utbildningen köps huvudsakligen från AMU men också ning. från annat håll. På många håll svarar komvux på upptlri-igsbasis för en ganska omfattande arhetsmarknadsutbildning. Uppdragsutbildningen har ökat mycket starkt under de senaste decennierna och kommer sannolikt att bli en allt vanligare form för att organisera studier.

Mellan en och två miljoner förvärvsarbetande beräknas årligen delta i någon form av personalutlüildning och en kraftig expansion förväntas. Uppgifterna år fortfarande osäkra beträffande personalutbildningens volym och karaktär. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning med uppdrag att kartlägga personalutbildningens omfattning och inriktning. Utredningen skall också lägga fram förslag som kan stimulera kompetensutvecklingen i företag och förvaltningar. Den skall i det sammanhanget särskilt uppmärksamma de grupper som riskerar att missgynnas av arbetsgivarnas sätt att fördela personalutbildningsresurserna bland de anställda. Undersökningar visar att anställda med lång utbildning oftare deltar i personalutbildning än de som har kort skolutbildning. Både från LO och TCO liksom från AMS har föreslagits att också undervisning i allmänna ämnen, en zillmän kompetenshöjning, skall kunna ingå i ett personalutbildningsprogram.

1.3 Den förväntade

samhällsutvecklingen

Sedan slutet av 70-talet har intresset för framtidsstudier ökat. Samhällsdebatten har tagit fasta på framtidsforskarnzts rön och bedömningar. Ett genomgående tema i diskussionen har varit att kunskaper får ökad betydelse i framtiden och att ökade kunskaper behövs i många nya sammanhang. Forskning och utbildning blir en allt viktigare förutsättning för regional utveckling och industriell förnyelse.

Enligt mening är det framför allt föl-

folkhögskolekommitténs

jande tendenser i den väntade utvecklingen som det finns anledning att ta fasta på när det gäller att bedöma Vuxenutbildningens och därmed också folkhögskolans framtid.

Vårt land blir alltmer beroende av ruveckliizgen i andra länder och kommer i allt närmre kontakt med andra länders kulturer. Vå-

ra internationella kontakter kommer att öka genom den europeiska ekonomiska integrationen den ökade och genom politiska öppenheten i Att arbeta i ett annat land kommer att bli

Östeuropa.

vanligt för alltfler svenskar och alltfler kommer att ha dagliga utlandskontakter i sitt arbete här hemma. invandringen till Sverige kommer med all sannolikhet att fortsätta och kommer att allt sätta sin

invandrargrupperna tydligare

prägel på samhällslivet. Sverige kommer att bli ett mer mångkulturellt land. Beslutanderätt och ansvar deceniraliseras såväl inom

offentlig

förvaltning som i företagen. Redan nu pågår ett målmedvetet arbete på att flytta ned besluten inom stora administrationer och låta allt fler dela ansvaret. Denna strävan kommer att intensifieras framöver. Målet är att åstadkomma bättre av verksamhestyrning ten, bättre kvalitet på besluten och större för arbetsengagemang uppgifterna. En förnyelse av arbetslivet sker. Stora håller att

förändringar på genomföras av arbetsprocesserna i tillverkningsindustrin. En själv-

klar strävan är att få bort de farliga och hälsovådliga arbetsplatserna. En annan är att minska det rutinbetonade arbetet, göra arbetsinnehållet mer omväxlande ansvaret i och Öka det personliga arbetet. Människors strävan an själva forma sina liv blir mer medveten. Utvecklingen mot ett välfärdssamhälle brukar oftast beskrivas som av social och ekonomisk Den kan också en ökning trygghet. karakteriseras som en Människors

fortlöpande frigörelseprocess.

möjligheter att själva bestämma över sina liv har ökat och kommer att Öka successivt. Detta sker genom ett friare val av yrke, samt bättre möjligheter till självständigt ansvar i arbetslivet och till personligt engagemang ideellt, fackligt och politiskt. Det sker också genom sättet att bruka den längre fritiden. Intresset ökar för att skaffa

nya kunskaper, tillägna sig nya färdigheter och vidga de egna uttrycksmöjligheter-

na. Det ökade utrymmet för

självförverkligande skapar samtidigt

risker för nya kultur- och att de akti-

utbildningsklyftor genom

vaste och bäst förberedda tar för sig det mesta av de nya möjligheter som skapas. Många kan helt av det ökade medieut-

fångas

budet och den kommersiella och lockas

underhållningskulturen

till att förneka sin egen Det behövs en motvikt

uttrycksförmåga.

till medieutbudet i form av en förankrad studie- och kul-

folkligt

turverksamhet.

1.4 i

Utbildningsbehov kunskapssamhället

Denna skissartade är inte särskilt Sam-

framtidsprognos originell.

ma förutsägelser görs av och många kan vara präglade av en all-

deles för stor optimism. Det eftersträvansvärda ur folkhögskolekommitténs är heller inte originaliteten. Det viktiga är synvinkel slutsatsen att som kommittén talar om de samhällsförändringar ovan alla ställer krav på ökade kunskaper. Det att beskriva det framtida samhället som ett kunär vanligt Ett motiv för att använda den benämningen är att

skapssamhälle.

allt fler människor i framtiden kommer att arbeta med att sprida och information, att utveckla ny teknik för kommunikakunskap tion och och att genom forskningsarbete skaffa

kunskapsspridning

fram Ett annat motiv för benämningen är att allt fler ny kunskap. verksamheter blir beroende Kunskapen blir av nya kunskaper. som en utvecklande kraft inom allt fler områden. Mängden viktig kunskap ökar också ständigt.

tillgänglig

Ökar människors lust och behov att skaffa l kunskapssamhället blir i många fall föråltlrade genom sig nya kunskaper. Kunskaper den snabba och måste regelbundet förnyas. Männiutvecklingen skor med och vana att studera har

en gedigen utbildningsgrund

också fått ett intresse av att fortlöpande förkovra sig. naturligt i arbetsliv och samhälle stimulerar deras lust att lära Utvecklingen

nytt. Den som har brister i sin upplever däremot

grundutbildning

bristerna som ett allt vilket förstärker beallvarligare handikapp, hovet att skaffa sig bättre kunskaper. Tillgodoses inte det behovet bli utslagning ur arbetslivet. kan följden Vuxenstudier behövs därför i framtiden för att tillgodose

många och vitt skilda utbildningsbehov. l kan det bli fråga om fortbildning, vidareutbildning

yrkeslivet

eller l och i folkrörelserna blir det

omskolning. organisationslivet

aktuellt med studier och samhälls-

ideologiska probleminriktade

studier. De mer individuellt motiverade studierna tar sikte på som :arbete eller fortsatta grundkunskaper öppnar väg till nytt eller innebär rent studier som

studier, personlighetsutvecklande

utvecklar talanger och intressen.

1.5¶Kraven på framtidens vuxenutbildning

Den traditionella på vuxenutbildning den att det behövs synen en särskild för dem som i ungdomsåren missade utbildningsinsats därför att skolväsendet var otillräckligt ututbildningschanser Med den blir vuxenutbildningen rimligtvis ett överbyggt. synen fenomen, eftersom utbildningsväsendet byggts ut succes-

gående

sivt och nu för tiden som regel har skaffat sig både ungdomar och innan de börjar arbeta.

grundskole- gymnasieutbildning

Detta ett alldeles för snävt sätt att se på vuxenutär självklart behövs fortlöpande som stimulans både i arbildning. Utbildning bets- och samhällslivet. Den är nödvändig för att vi skall kunna

växa som människor. behövs vid återkommande tillfäl-

Utbildning

len livet igenom som ett livslångt lärande. Därigenom blir ett i ut-

vuxenutbildningen permanent inslag

bildningsväsendet och återkommande utbildning en allt

viktigare princip för att organisera utbildning.

En som skall kunna de skiftande ut-

vuxenutbildning tillgodose

bildningsbehov som nyss beskrivits måste att variera ha möjlighet till inriktning och form. En sådan variation finns i dagens vuxenutbildning, men behovet av variation blir sannolikt mer i

påtagligt

framtiden skall Därför finns när nya utbildningsbehov tillgodoses. det skäl att uppmärksamma behovet av

mångfald.

lnom finns behov av både större bredd och

vuxenutbildningen

större specialisering än vad som i

är vanligt grundutbildningen.

De specialiserade kurserna har sedan länge en framträdande plats i utbudet av och i

vuxenutbildning. Fortbildning vidareutbildning

yrkeslivet gäller som regel mycket specialiserade funktioner. Denna typ av utbildning har redan en mycket stor volym och denna kommer med all säkerhet att Öka i framtiden. Men också den breda utbildningen i ett fortbildhar en uppgift

ningssammanhang, och i det fria bildningsarbetet

har den självfallet en framträdande plats. Det är mycket som talar för ett ökande behov av allmänorienterande studier. har både

Specialiseringen gått långt i yrkeslivet

och samhällslivet. Den behöver kunna balanseras med kunskaper inom bredare områden inte förlorade. så att sammanhangen går När man skall medverka är det en stor fördel i en beslutsprocess, att ha inte bara utan också att vara orienterad

specialistkompetens

inom angränsande Samråd och medbestäm-

kunskapsområden.

mande ökar i många sammanhang: på arbetsplatsen, i det

fackliga

arbetet och i politiska Det är lätt att se att

församlingar. många

just nu kontroversiella frågor är svåra att komma tillrätta med därför att de kräver en mångsidig enkunskap. Miljöproblemen,

ergiförsörjningen, gentekniken och europafrågan

är exempel på detta. Helhetssyn och sammanhang är för övrigt inte lvara hjälpmedel vid ställningstaganden. De är behov i sig. Vi lever i en värld med ett överväldigande utbud av information.

fragmentariserad Detta

skapar behov av att bearbeta det som möter oss, kunska-

fördjupa

perna och skapa helhetsbilder. lnom behövs studier som leder

vuxenutbildningen fram till

ställningstaganden. Sådana är nödvändiga både inom

företagen

och i organisationslivet. En bred

allmänorientering kan vara den

första hjälpen fram till en när det gäller att komma självständig ståndpunkt. Därutöver behövs också kunskap och diskussioner i rent Denna av

ideologiska frågor. typ ideologiska studier får

mycket litet utrymme skolväsendet och alls i i det vanliga inget personalutbildningen. Den är i stort sett ensam

folkbildningen

om.

När det gäller studier som kan resultera i egna ställningstaganden spelar naturligtvis arbetssättet en viktig roll. Problemorienterade studier i folkbildningens tradition är en lämpligare studieform än högskolestudier enligt en kursplanebunden studiegång.

I vuxenutbildarens uppgift ingår att motivera människor för studier. Vuxenstudier bygger nästan alltid på frivillighet och de blir

riktigt framgångsrika om det inte hos deltagarna själva

aldrig

finns en inre drivkraft. För vuxenutbildaren gäller det ofta att väcka intresse för och problem eller att övertyga för-

nya ämnen enings- eller arbetskamrater om att de skall engagera sig för nå-

l första hand gäller det då att skapa motivation. Den del got nytt. av vuxenutbildningen som har till mål att utjämna utbildnings-

måste ofta inriktas på att väcka ett slumrande studieintresklyftor se. Dagens korttidsutbildade har inte sällan negativa erfarenheter från skolgång. För att nå denna grupp är det vik-

ungdomsårens

tigt att kunna skapa studiemotivation och att arbeta så att denna successivt förstärks.

En vuxenutbildning som måste ha skiftande inriktning och form kräver särskilda organisatoriska förutsättningar.

Den eftersträvade mångfalden i utbildningsutbudet förutsätter många olika utbildningsanordnare. En enda myndighet eller organisation kan inte ensam klara den variationsrikedom som behövs inom vuxenutbildningen. Många måste vara aktiva på området. Detta är nödvändigt av praktiska skäl men också från principiella utgångspunkter. Med den karaktär som vuxenstudierna har är det viktigt att en balans skapas mellan olika studieinriktningar och intressen. Den som det ligger i :irbetsgivarnas in-

personalutbildning

tresse att genomföra måste få en motvikt i form av samhällsfinansierade kompetenshöjande studier så att den enskilde oberoende av arbetsgivarens prioriteringar kan staka ut en egen studieväg. Vuxenutbildningen har en viktig fördelningspolitisk roll som kan

behöva förstärkas när personalutbildningen expanderar. ldeologis-

ka studier av det slag som bedrivs inom vuxenutbildningen måste kunna förankras hos utbildningsanordnare med sinsemellan olika

inriktning. Dessutom är det viktigt med stort utrymme

ideologisk

för deltagarstyrning så att studiearbetet tar upp de frågor som människor känner mest angelägna.

Det är vidare väsentligt med eu nära samspel mellan alla som medverkar Detta bör underlättas genom att

i vuxenutbildningen. det görs en rationell rollfördelning aktörerna emellan. Viktiga samarbetspartner kan sökas också utanför själva vuxenutbildningsområdet, t.ex. kulturinstitutioner som museer och bibliotek,

Utbildningsradion och högskolan.

Den framtida vuxenutbildningen behöver i ännu större ut-

än i dag utnyttja för att

sträckning forskarnas specialistkunskaper

de som ställs i studiearbetet. Det gäller både i

ge svar på frågor

och i probleminriktade allmänorienterande

fördjupningsstudier

kurser. Att sprida aktuell forskningsinformation är en gammal

ambition i folkbildningsarbetet som säkerligen kommer att visa sig alltmer angelägen i framtiden.

En stor del av vuxenstudierna riktar sig till människor som redan har en gedigen grundutbildning. Detta får betydelse inte bara för inriktningen utan också för sättet att organisera studierna. Självstudier måste i framtiden kunna användas i större

betydligt

utsträckning som en del i ett utbildningsprogram. Distansstudier (eller korrepondensstudier), som för några decennier sedan var en mycket vanlig studieform, börjar komma tillbaka. Med den nya teknikens hjälp blir de både roligare och effektivare.

Återkommande utbildning eller livslångt lärande är sedan länge en allmänt accepterad princip för att organisera vuxenstudier. Den utgår från en progressiv syn på utbildning som en utvecklande kraft livet igenom. Den präglas samtidigt av ett rationellt utbildningsekonomiskt tänkande. l stället för att koncentrera all utbildning till en enda allt längre period i ungdomsåren, fördelas utbildningen över längre tid genom att perioder av utbildning varvas med perioder av yrkesarbete. Studierna kan då lättare anpassas till den enskildes intresse och yrkeslivets krav och blir därigenom kortare, bättre och effektivare. Livserfarenheterna skapar motivation och ökar intresset.

Med den väl utbyggda vuxenutbildning som vi har i vårt land har vi kommit långt när det gäller att skapa för

förutsättningar

återkommande utbildning. Däremot har det inte förts sär-

någon

skilt ingående diskussion om hur ett långsiktigt och varvat utbildningsprogram bäst kan gestaltas.

Den helt dominerande modellen för planering av en längre studieperiod innebär att först läggs en grund av breda allmånbildande studier och därefter sker steg för steg en allt hårdare specialisering. Det finns enligt kommitténs mening skäl att prö-

allvarligt

va alternativ till denna modell, särskilt när det gäller

studiepro-

gram inom ramen för återkommande En mel-

utbildning. växling

lan breda allmänna studier och specialisering skulle i många sammanhang vara ett bättre alternativ. Den specialiserade yrkeskunskapen behöver t.ex. under sättas in i sitt

en period av integration större sammanhang i natur och samhälle så att och

verkningar

konsekvenser kan bli belysta från olika utgångspunkter. Den specialutbildade behöver orientera inom ett ganska vitt område

sig

för att kunna delta aktivt i samarbete och medbcstämmande

på

arbetsplatsen. På samma sätt krävs mångsidiga kunskaper i kombination med fördjupning för den som aktivt vill utöva sin med-

borgarroll.

1.6¶Olika slag av vuxenutbildning

Olika har i grunden vitt skilda förutsättningar

slag av utbildningar

något som inte alltid uppmärksammas i utbildningsdeoch syften, batten. Detta gäller inte minst vuxenutbildningen.

är ett samlat begrepp för många olika typer

Vuxenutbildning av studieaktiviteter. För kommitténs fortsatta resonemang är det

innebörd och något karakterinödvändigt att precisera begreppets sera verksamheterna i fråga.

har årtionden byggts ut mycket

Vuxenutbildningen på några kraftigt, både när det gäller volym och alternativ.

inom komvux, särvux och statens sko-

Utbildningen grundvux,

har stat, eller kommun som huvudman. lor för vuxna landsting Den finansieras helt medel och följer centralt fast-

med offentliga ställda kursplaner.

Också det fria inom sludicjörbzznd och folk-

bildningsarbetet

finansieras av stat, landsting och komhögskolor huvudsakligen muner. Studieförbund och har dock mycket stor

folkhögskolor

frihet studieverksamhetens innehåll.

att själva bestämma

finansieras över ett särskilt anslag i

Arbetsmarknadsutbildningcn arbetsmarknadsbudgeten och omfattar kurser som är arbetsmark-

motiverade. Den genomförs som uppdragsutbildning nadspolitiskt

av bl.a. gymnasieskolan, komvux och den statliga AMU-gruppen, som bedriver en självbärande verksamhet genom att sälja utbildningstjänster främst till länsarbetsnämnderna.

inom företagen har fått allt större propor-

Personalutbildningen tioner och kan i framtiden tänkas få allt större betydelse för den enskildes karriär- och utvecklingsmöjligheter. Personalutbildningen sker i särskilda former inom företagen och ofta genom anlitan-

institutioner och utbildningskonsulter. Men också de av privata det allmänna skolväsendets och högskolornas resurser utnyttjas

på uppdragsbasis.

Högskolan börjar få en allt mer utpräglad vuxenutbildningsfunktion att ordna korta kurser

genom de vidgade möjligheterna som både till individuella önskemål och företags el-

kan anpassas

ler organisationers behov.

Dessa olika kan med hänsyn till inrikt-

utbildningsalternativ

av och avsikten med studierna indelas i tre olika kategoriningen er.

- studier som öppnar vägar till nytt yrke el-

Kompctensgivande

ler vidare utbildning. Sådana bedrivs i grundvux, komvux, AMU,

högskolan och på folkhögskolor.

- som tillgodoser aktuella behov i arbetsli-

Personalutbildning

som utformar i regel vet. De följer studieprogram arbetsgivaren

samråd med facket. Personalutbildningen i viss

efter genomförs

av AMU men för det mesta i regi utanför det utsträckning privat

allmänna utbildningsväsendet.

- Ett som växer fram in-

fritt bildningsarbetc ur medborgarnas dividuella och kollektiva intressen. Studieförbunden och folkhögskolorna svarar för detta.

Dessa tre typer av vuxenutbildning är representanter för olika utbildningstraditioner som utvecklats sida vid sida.

Dessa traditioner kan kallas grundutbildningstraditionen, yrkesutbildningstraditionen och det fria bildningsarbetets tradition.

Grundutbildningen - inom vuxenutbildningen den kompetensgivande utbildningen - är en betydelsefull rättighet för den enskilde. Den bidrar till att forma de grundläggande villkoren för samhällslivet. Hur grundutbildningen skall se ut är således ett vitalt samhällsintresse. Därför bestäms dess utformning och omfattning ytterst genom riksdagsbeslut och dess arbetsvillkor blir ständigt föremål för allmän debatt.

Yrkesutbildningen i sin moderna form är i stort sett en efterkrigsföreteelse. Personalutbildningen är ännu yngre. Ursprungligen stod arbetsgivaren för yrkesutbildningen genom ett lärlingssystem. Ännu i dag har arbetsmarknadens parter stort inflytande på hur yrkesutbildningen skall se ut, vilket av många skäl ligger i den enskildes intresse. Yrkesutbildning skall kunna resultera i lön och anställning och personalutbildning leda till nya uppgifter inom företaget. Det ligger i både arbetsgivarens och de anställdas intresse att yrkesutbildningen är enhetlig över hela landet och att den dokumenteras genom betyg eller certifikat. Detta ökar rörligheten på arbetsmarknaden.

Det fria bildningsarbetet växte fram för att tillgodose behov som ett bristfälligt skolsystem inte förmådde täcka och för att öppna nya och samhällsförändrande perspektiv. Vad föreläsningar och studiecirklar skulle ta upp till behandling bestämde arrangörer och deltagare själva. Bildningsarbetet karakteriserades av frihet och frivillighet och gör så än i dag. Folkbildarna behöver inte ta uppdrag av vare sig arbetsgivare eller samhälle. De lormulerar sina uppdrag själva.

Den indelning som gjorts här kan tas till hjälp bland annat när det gäller att bedöma vilken vuxenutbildning som behövs i framtiden. Behovet bestäms av vitt skilda faktorer beroende på vilken typ av utbildning det gäller.

Behovet av kompetensgivande utbildning är beroende av hur stor andel i aktuella årskullar som skaffade sig fullständig grund-

skole- och gymnasieutbildning redan i ungdomsåren. Föränd-

ringstakten i arbetslivet har också betydelse. Snabbt ökande kvalifikationskrav skapar behov av en förbättring av grundutbildningen. Behovet av personalutbildning beror på företagens intresse och på arbetsmarknadssituationen. Hur behovet av verksamhet inom det fria bildningsarbetets ram skall uppskattas är till stor del en fråga om politisk vilja. Ställningstagandet beror på hur ett fritt och frivilligt studiearbete värderas rent principiellt. Avgörande är

naturligtvis också vad folkbildningen gör för att skapa intresse och engagemang.

har inte till uppgift att diskutera hur

Folkhögskolekommittén

hela den framtida vuxenutbildningen skall dimensioneras. Uppdraget gäller enbart folkhögskolan och en väsentlig förutsättning är att verksamheten i framtiden skall ha samma volym som i dag. lnom denna resursram är det dock fråga om en fördelning mellan kompetensgivande kurser - allmänna och yrkesinriktade - och mer renodlade folkbildningsinsatser. l det sammanhanget blir det aktuellt att diskutera vilken roll folkhögskolan kan och bör spela i det fria bildningsarbetet och vad som skall menas med folkbildning i framtiden. En sådan diskussion är angelägen också därför att en proposition om hela vuxenutbildningen, inkluderande ställningstaganden till folkhögskolekommitténs förslag, är aviserad till våren 1991.

1.7 Vad är

folkbildning?

Folkbildningsarbetet har en färgstark historia. När begreppet folkbildning först började användas i mitten av l800-talet, betecknade det all utbildning som var avsedd för folket, dvs. både den framväxande folkskolan och de sparsamt förekommande bildningssträvandena bland vuxna i de breda lagren. Vid sidan av denna utbildning för folket fanns sedan länge läroverk och universitet främst för de bildade och burgna klasserna.

När folkskoleväsendet hade byggts ut, begränsades innehållet i begreppet folkbildning till bildningsarbete för vuxna. Det tog ordentlig fart kring sekelskiftet, först i den liberala arbetarrörelsen och därefter i de framväxande folkrörelserna.

Folkbildningsarbetet var på många sätt en förutsättning för demokratins genombrott i vårt samhälle och samtidigt en konsekvens av demokratiseringen. De första folkbildningsinsatserna drevs fram av samma krafter som verkade för ståndsriksdagens avskaffande och de stora folkrörelsernas framväxt.

Genombrottet för ett på folklig grund organiserat bildningsarbete skedde samtidigt med den allmänna rösträttens genomförande. Den stora expansionen av verksamheten är dock av betydligt senare datum. Den ägde rum parallellt med den övriga utbildningsexpansionen från SO-talet och framåt. Då hade folkbildningsorganisationerna fått en erkänd plats i utbildningssamhället och anförtroddes både viktiga samhällsuppdrag och betydande statsbidrag.

Studieförbund, folkbibliotek och folk-

föreläsningsföreningar,

högskolor bar länge så gott som ensamma upp hela vuxenutbildningsansvaret i samhället. Det var först sedan grundskolereformen genomförts som vuxenutbildningsmöjligheterna byggdes ut också på andra sätt. Under sextiotalet startades komvux_ under 70-talet

tillkom grundvux, och också för högskolorna började öppnas människor i arbetslivet genom tillträde och korta målinrikvidgat tade kurser. Folkbildningen har därigenom blivit en aktivitet bland många andra inom vuxenutbildningen. Den sitt arhar i gengäld vidgat betsfält, framför allt inom kulturområdet. 70-talets kulturreformer förutsatte insatser för att

folkbildningsorganisationernas

bredda kulturintresset. På motsvarande sätt hade 60- och 70-talens vuxenutbildningsreformer förutsatt deras medverkan för att utjämna utbildningsklyftor. l dag är studieförbundens och folkhögskolornas kulturverksamhet av betydande och

omfattning

folkbildningsarbetet har därmed två naturliga grenar: kultur och

utbildning.

Den aktivering som skett under de senaste decennierna reser krav på definierade roller och motiverade mellan olika gränser typer av verksamhet. Varje verksamhet måste ha sin egen tydliga identitet om samspelet skall fungera bra. Behovet av identitet gäller inte minst folkbildningen som verkar fritt och med mycket stor initiativrätt kan utvecklas i olika riktoch därigenom många

ningar. Folkbildningsbegreppet behöver med andra ord definieras och det måste ske med utgångspunkt från Det fär-

dagens verklighet.

gas fortfarande alltför mycket av sin händelserika historia. Ä andra sidan är till sin karaktär så all-

folkbildningsbegreppet

mänt att det är mycket svårt att exakt bestämma dess innebörd. Fortfarande är det naturligtvis rätt att påstå att allt som görs för att höja kunskapsnivån hos stora grupper är en folk-

medborgare bildningsinsats. Den nu snart tolvåriga är ungdomsutbildningen en folkbildningsinsats som intressera

- en programledare lyckats

många TV-tittare för en seriös programserie kan med rätta kalla

sig folkbildare. Vad som däremot går att definiera är vilka som är uppgifter specifika för folkbildningen, dvs. vad tack vare

folkbildningen

bakgrund, organisation och erfarenheter har bättre

förutsättning-

ar att uträtta än andra aktörer

på utbildningsområdet.

Det finns många olika tillvägagångssätt när det gäller att söka beskriva vad som är särmärke. Ett sätt har

folkbildningens vanligt

varit att ange skulle i så fall vara

målgruppen. Folkbildning likty-

digt med utbildningsinsatser för dem som har en kort och brist-

fällig grundutbildning. Utbildning för dessa grupper har under

lång tid tillhört det mest centrala i och kom-

folkbildningsarbetet

mer att göra så också i framtiden. Men den hela

utgör långtifrån folkbildningen. En avgränsning till målgrupp blir alltför snäv. En

stor del av de klassiska i till

folkbildningsträvandena anslutning

folkrörelsernas samhällsstudier och idédebatt skulle till exempel falla utanför med sådana gränser. Lika svårt är det att definiera enbart

folkbildning med hjälp av

arbetssättet. Studiecirkeln har fått för länge tjäna som symbolen

eftersom den är folkbildningens egen arbetsform. folkbildning Den är däremot långtifrån den enda arbetsformen i dagens folk-

bildningsarbete. Mer rättvisande blir avgränsningen genom en begreppsdefini-

tion. Man kan till att med folkbildning menas en fri, exempel påstå studieverkzsanthet som syftar till att ge all- :vi/lig, deltagarstyrd männa som anordnas utanför den av kunskaper och färdigheter, stat och kommuner organiserade tubildningen och som ger utrym-

me för ideologisk profilering. Denna definition det mesta, men den saknar konkrerymmer tion. Den om vad folkbildningen kan utger ingen föreställning rätta och vilket värde den kan ha. l och för eller kommmunernas sak sig är det inte statsmaktens att tilldela den fria Men när resurser för folkbildningen uppgifter. folkbildning skall motiveras, är det ändå nödvändigt att ge en föreställning om vari insatserna kan bestå. Begreppsdefinitionen ovan behöver därför med en beskrivning av den roll kompletteras som bildningsarbetet kan spela i utbildningssamhället. l kommitténs fortsatta används begreppet ”det fria resonemang med folkbildning. Ordet bildningsarbetet parallellt begreppet som nyss visats, att användas tidigt och assofolkbildning började, cieras lätt med det katederföreläsande som var vanligt i folkbildbarndom. Det fria bildningsarbetet betecknar på ett bättningens re sätt vad det faktiskt är om i dag, nämligen en i stor ut-

fråga

studieverksamhet i fria former. Det fria sträckning deltagarstyrd kan också ses som en parallell till den fria kulbildningsarbetet turverksamheten i teater-, dans- och musikgrupper, en verksamhet som också den utvecklas fritt och utanför kulturlivets institu-

tioner.

1.8¶Det fria i framtiden

bildningsarbetet

för en diskussion om vad folkbildningsuppgiften

Utgångspunkten

innebär för framtiden måste vara kunskapssamhällets många skiftande behov som de beskrivits inledningsvis. Många av dessa kan inte utan folkbildningens fria arbetssätt, ideella engatillgodoses och organisatoriska kraft. Enligt kommitténs bedömning gemang behövs folkbildningsinsatser i framtiden framför allt inom följan-

de områden.

Studier som växer ur deltagarnas intressen och behov

fram

Utbudet av vuxenutbildning måste, som förut sagts, kännetecknas av Det är då av betydelse vilka som har in-

mångfald. principiell

över Det behövs ett deltagarinflytande i flytande inriktningen.

vuxenutbildningen både när det gäller arbetsformer och innehåll för att studierna skall få en som svarar mot medborgar-

inriktning

nas behov. inflytandet kan i folkbildningsarbetet ske på ett renodlat sätt genom att grupper av deltagare tar egna initiativ till att starta kurser. Detta är vanligt inom studieförhunden och på folkhögskolorna. Initiativ av detta slag har verkat som

många gånger förny-

ande kraft. Ett aktuellt exempel år gräv-dåir-du-står-cirklarna som Öppnade ett viktigt nytt verksamhetsfält i

bildningsarbetet

och ledde till att många människor inom engagerade sig varaktigt helt nya intresseområden. Deltagarinflytandet kan också ta sig uttryck på ett mera marknadsmässigt sätt genom att intresserade anmäler sig till kurser och cirklar som arrangörerna bjuder ut. Denna metod är inte folkbildningen ensam om. Den är gemensam för alla av vuxenuttyper bildning. Folkbildningen har dock större frihet än andra när det gäller att utforma utbudet. Den kompetensgivande vuxenutbildningen - med undantag för folkhögskolan - är och

kursplanestyrd

personalutbildningen måste anpassas efter arbetslivets och produktionens krav. år fria sek-

Folkbildningen vuxenutbildningens

tor. Den kan vara snabbast ute när det gäller att knyta an till aktuella händelser och fånga upp nya intressen.

Studier som uppmuntrar till .ställningsragaizdc och

beslutsfattande

Kommittén har tidigare talat om behovet av allmänorienterande studier som en motvikt mot den specialisering som skett och sker både i arbets- och samhällslivet. föder behov av

Specialiseringen

helhetsbilder och sammanhang. Specialisterna - och till dem hör allt fler i det moderna samhället - behöver vidga sitt synfält och lyssna på dem som har erfarenheter från andra områden. Den som vill utnyttja sin medbestämmanderätt i arbetslivet och sin rätt att påverka utvecklingen i samhället måste idag ha goda kunskaper. Dagens problem är inte enkla och endimensionella. De måste belysas från många olika håll. ställningstagande kräver

mångsidig kunskap. Specialistkunskaper skall utnyttjas, men de

måste kompletteras med gränsöverskridande och problemorienterade studier. Denna typ av studiearbete har sedan länge utvecklats

just inom folkbildningen.

Studier av ideologier och livsåskådningar

Det är inte bara kunskaper som påverkar beslutsfattandet och utvecklingen i samhället. ldéer och ideologier spelar också en viktig roll.

Folkbildningen har alltid ägnat stort intresse åt ideologier och livsåskådningar. Det har sin förklaring i att den till mycket stor del har varit folkrörelseförankrad.

Folkrörelserna har länge, till stor del med hjälp av folkbildningsarbetet, präglat svenskt demokratiskt liv. De har medverkat till att viktiga samhällsfrågor har kunnat diskuteras i vida kretsar och att många människor har fått vara med att skapa opinion och

påverka beslut.

Undersökningar har på sistone visat hur medlemsaktiviteterna i så gott som alla ideella folkrörelser minskar. Orsaken till detta är ännu så länge föga analyserad. Den kan vara bristande intresse och engagemang men också missnöje över att arbetsformer inte förändrats i takt med tidens krav.

av aktiviteten i de ideella folkrörelserna - in-

En försvagning kluderande de politiska partierna - skulle innebära en allvarlig försvagning av demokratin. Något sådant kommer säkert inte att ske utan allvarliga ansträngningar att förnya och vitalisera. Det är visserligen nödvändigt att acceptera att intressen förskjuts mot nya idéer och organisationer och att arbetssätten förändras radikalt. Folkrörelse-Sverige kan inte se likadant ut decennium efter decennium. Men det är svårare att acceptera att det ideella engagemanget allmänt sett försvagas och att den breda folkliga förankringen upphör.

Det fria bildningsarbetet har en viktig roll att spela i en förnyelseprocess inom folkrörelserna. Det har resurser att genomlysa grundfrågorna och pröva nytt. Under lång tid var folkrörelserna rekryteringsbas och uppdragsgivare åt folkbildningen. Det är inte otänkbart att vi går mot en tid med omvända roller, då bildningsarbetet blir kraftkällan i ett organisationsarbete som söker sig nya vägar.

Kunskaper har alltid spelat en viktig roll i folkrörelser som vill påverka samhällsutvecklingen. Nya rörelser som miljörörelsen och kvinnorörelsen arbetar med ny kunskap som vapen. Det egna kunskapssökandet har en central funktion i folkrörelsearbetet.

Studier som breddar kulturintrcsxei och skapar förutsättningar för en folklig kultur

Kulturfrågor har alltid spelat en central roll i det fria bildningsarbetet. Under 70- och 80-talen har kulturens roll förstärkts och studieförbund och folkhögskolor är i dag viktiga aktörer i det svenska kulturlivet.

lnom utbildningsområdet får kulturfrågorna ingenstans så stort

utrymme som inom bildningsarbetet. Kulturaktiviteterna har visserligen på sistone fått allt stiörre uppmärksamhet i grundskolan och gymnasieskolan och en utveckling i denna riktning kommer förhoppningsvis att fortsätta. Men ungdomsutbildningens huvud-

uppgift måste ändå vara att ge och ett

baskunskaper grundlägga

intresse. Fördjupningen och av intressena mås-

vidareutvecklingen

te ske på andra sätt och i form aktiviteter. av frivilliga Kulturintresset växer och utvecklas successivt under

påverkan

av livserfarenhet och mognad. Studier inom konst och kultur är därför mer än mycket annat en Med

livslång process. utbildnings-

politiska termer beskrivs denna studieverksamhet som ett i

inslag

personlighetsutvecklingen. l realiteten har den dock mycket sällan bara med det strikt personliga som utvecklar taatt göra. Studier langer och färdigheter stärker självkänsla, identitet och kreativitet och påverkar därför också och

yrkesinsats samhällsengagemang.

Studier av konst och kultur försvarar sin plats i en återkommande utbildning även om studiernas för skulle vara

inriktning övrigt

teknisk eller ekonomisk. Kulturverksamheten inom har olika for-

folkbildningen många

mer. Den kan gälla att lära människor att använda

konstnärliga

uttrycksmedel i eget skapande, att sprida kunskap om konst och kultur eller att förmedla

kulturarrangemzing.

På senare tid har en omfattande amatörverksamhet vuxit fram i vårt land, till stor del tack vare

folkbildningen. Förhoppningsvis

skall verksamheten kunna växa och utveckla en modern tradition av folklig kultur. Härigenom skapas en motkraft till den tilltagande och av kultur- och

kommersialiseringen teknokratiseringen

samhällsliv. Sammanfattningsvis kan sägas att det fria bildningszirbetet behövs inom framtidens en

vuxenutbildning för att garantera mång-

fald i för

utbildningsutbudet med utrymme ideologiskt profilerade

studier, för au skapa utrymme för problemorienterade och gränsöverskridande studier, för att stärka det ideella i engagemanget utbildning och kulturliv,för au bredda kulturintresset och utveckla en folklig kultur och för att stärka folkrörelserna och demokratin. Det fria bildningsarbetets tradition skall utvecklas och förnyas genom nya verksamhetsformer och nya åtaganden.

1.9 i framtiden

Folkhögskolans uppgifter

Folkhögskolekommitténs huvuduppgift är att granska folkhögsko-

lornas verksamhet i förhållande till den verksamhet som bedrivs på annat håll inom det zilltmer välutvecklade allmänna utbildningsväsendet. En utgångspunkt har varit med att ett system parallella utbildningar skall undvikas. Kommitténs har däruppgift med blivit att försöka beskriva roll inför

folkhögskolans speciella

framtiden. För att finna denna roll har kommittén fört en diskussion om utbildningsväsendets framtid och om den förväntade samhällsutvecklingen. Kommittén har försökt göra en av vilka

uppskattning

nya kunskapsbehov som kommer att uppstå och inom vilka områ-

hand blir märkbara. l det sammanhanget har den dessa i första det funnits anledning att mot varandra väga behoven av kompe-

personalutbildning och ett fritt bildnings-

tensgivande utbildning,

arbete. Detta är tre som till inriktning skiljer utbildningsformer från varandra att det finns skäl att påstå att de bygsig så mycket skilda Med tanke på att folkhögsko-

ger på utbildningstraditioner.

roll inom det fria har det lan länge haft en viktig bildningsarbetet att konkretisera inom varit särskilt angeläget framtidsuppgifterna

detta verksamhetsfält.

Den svenska är en uppskattad och framgångsrik

folkhögskolan med har kunnat skaffa skolform djup folklig förankring. Många och ett utvecklande arbete tack vare att

sig en grundutbildning

funnits. På senare år har en växande skara männi-

folkhögskolan

i kontakt de korta kurser skor kommit med folkhögskolan genom som skolorna haft möjlighet att bedriva. Det har inneburit att nya

fått tillfälle att lära känna folkhögskolan. grupper om att med sin Det råder i dag en stor enighet folkhögskolan och behövs också i

pedagogiska öppenhet mänskliga generositet

framtiden. är det ett faktum att uppgifter som länge va- Samtidigt rit centrala nu har övertagits av det allmänna för folkhögskolorna skolväsendet. av dagens ungdomar får redan i grund- Merparten skolan och den grundutbildning som det länge

gymnasieskolan

var folkhögskolans stora uppgift att förmedla. har emellertid visat stor förmåga att förnya sig. Folkhögskolan Sin frihet har den brukat till att göra sig nyttig på

pedagogiska

Under 70- och XO-talen har det vuxit fram en ny nya områden. av skola som utan att

typ lyckats förnya folkhögskoletraditionen

förlora kontakten med det bästa i det som varit. Folkhögskolan är

i utbildningssamhâllet.

på väg att spela en helt ny roll Kommittén har tidigare beskrivit de tre utbildningstraditioner som utvecklats med varandra inom det svenska utbild-

parallellt

och det

ningsväsendet, grundutbildningens, yrkesutbildningens

fria traditioner. Den oberoende ställning som bildningsarbetets hör hemma inom det fria folkhögskolan har, gör att den i princip Folkhögskolan har dock alltid spelat en viktig bildningsarbetet. roll när det att och kompetensgivande

gällt ge grundutbildning

kurser. l realiteten bestod folkhögskolans insats länge huvudsakli-

i samhället. gen i att förstärka grundutbildningen Även under de närmaste decennierna har folkhögskolan enligt

mening viktiga uppgifter när det gäller

folkhögskolekommitténs

förmedla i allmänna ämnen. Det att grundläggande utbildning finns fortfarande stora grupper i vårt land som saknar grundskooch ännu fler som saknar den numera leutbildning naturligtvis allt Det handikapp som en svag

vanligare gymnasieutbildningen.

alltid kommer att bli än mer märkbart i

utbildningsgrund varit,

framtiden när den kommunikationen blir allt viktigare

språkliga

och i beslutsprocesser kräver allt bättre allmänoriendeltagandet att anpassa studierna efter deltering. Folkhögskolans möjligheter

tagarnas intresse och erfarenheter liksom deras förmåga att skapa studiemotivation är ovärderliga tillgångar när det gäller att utjämna utbildningsklyftor.

insatsen för att ge grundutbildning och kompetensgivande kurser är dock inte längre den dominerande inom folkhögskolan och kan ännu mindre vara så i framtiden.

Många folkhögskolor har under den senaste tioårsperioden ta-

git på sig allt fler yrkesutbildande uppgifter utöver fritidsledarutbildningen, som de haft ett uttalat uppdrag att bedriva.

Enligt folkhögskolekommittens mening måste folkhögskolan anses ha begränsade förutsättningar att bedriva det slag av yrkesutbildning som, om den skall bli tillfredsställande, måste utformas enligt arbetsmarknadens krav och vara så gott som Iikformig över hela landet. Sådana utbildningar skulle inskränka folkhögskolornas frihet och på sikt omvandla skolformen. De skulle i de flesta fall behöva genomföras med hjälp av utifrån kommande experter och i alltför hög grad ge skolan en roll av administrativ utbildningsanordnare.

Däremot är sådan yrkesutbildning mer lämpad för folkhögskolan som tillvaratar skolornas kunnande och erfarenheter och som inte begränsar skolornas frihet. Detta gäller i högsta grad utbildning för folkrörelsernas behov men också för olika mer eller mindre yrkesbetonade roller i det fria bildningsarbetet.

Kommittén har inledningsvis försökt att beskriva krav och förväntningar på vuxenutbildningsinsatser i framtiden. Bland dessa finns gamla krav som i framtiden kommer att resas med

förnyad

styrka men också nya uppgifter. Det behövs mer studier som ger allmänorientering och syftar till att skapa helhetssyn och sammanhang. Det behövs problemorienterade kurser och ideologiska studier som led i personliga ställningstaganden. Aktuella händelser och problem behöver kunna belysas med hjälp av nya kunskaper och forskningsrön. Demokratins arbetsformer behöver förstärkas. Folkrörelsernas idé- och ledarutveckling behöver stödjas. Det växande intresset för konst- och kulturfrågor skapar nya utbildningsbehov.

Dessa utbildningsbehov kan i viss mån tillgodoses genom komvux- och gymnasieskolekurser eller inom ramen för den allt friare och initiativrikare högskolan. Men det är ändå inom det fria bildningsarbetet som denna typ av studier närmast hör hemma. Endast där finns den frihet, den vittförgrenade organisation och den folkliga och ideologiska förankring som behövs.

Folkhögskolorna bör i framtiden kunna ha viktiga funktioner som kraftcentra i det fria bildningsarbetet. Folkhögskolorna har säregna resurser för insatser på detta område - en stimulerande miljö, en kunnig och fast lärarstab och en i detta sammanhang mycket värdefull pedagogisk tradition.

De arbetsuppgifter som här avses är inte på något sätt nya för folkhögskolan. De har introducerats successivt under 70- och 80-

talen. Profilerade ämneskurser har givit folkhögskolan en mer renodlad folkbildarroll. En omfattande praktiskt-estetisk verksamhet har under denna tid blivit ett nytt särmärke. En bred kortkursverksamhet har resulterat i värdefulla kontakter i organisationsvärlden. Det är på dessa nyvunna erfarenheter som framtidens folkhögskola bör bygga.

Sammanfattningsvis har folkhögskolorna även i framtiden viktiga när det gäller att ge en grundutbildning åt dem som

uppgifter

saknar grundskole- eller gymnasieutbildning. De bör utveckla sina ämnesinriktade specialkurser och vara beredda att ta på sig

uppgifter i det fria bildningsarbetet. insatserna på yrkesutnya bildningens område bör koncentreras till utbildning för folkrörelsernas behov och för olika yrkesroller inom det fria bildningsarbetet.

Utvecklingen under de senast årtiondena har inneburit att folkhögskolorna i ökande utsträckning har profilerat sin verksamhet. Denna utveckling bör fortsätta. l framtiden när uppgiften att ge

- i stort sett likadan landet över - blir mindre

grundutbildning

dominerande och folkbildningsinsatsen mer framträdande, är det

och nödvändigt med arbetsfördelning och ökad variation

naturligt

skolorna emellan.

Skolorna kommer i framtiden mer än hittills att själva behöva motivera sin existens genom att göra verksamheten angelägen och efterfrågad. De måste koncentrera sina krafter på det som kan bli deras särart och styrka. Varje skola bör, under medverkan av huvudman utarbeta ett eget verksamhetsprogram, i vil-

och styrelse, ket målet med verksamheten kommer till klart uttryck. Kurser av olika karaktär och längd bör kunna ge impulser åt varandra och förenas till en pedagogisk helhet.

Folkhögskolorna måste också mer än tidigare eftersträva förankring i den kringliggande bygden eller inom den organisation som år dess huvudman. Skolorna kan därigenom utvecklas till kraftcentra i folkrörelser och bildningsarbete och få en växande betydelse för den regionala utvecklingen.

För att lättare klara de uppgifter som väntar i framtiden bör huvudmännen och skolornas styrelser och personal ges större frihet att utforma verksamheten och anförtros ett större självständigt ansvar.

l det följande behandlas mer utförligt frågorna om folkhögskolornas framtida uppgift, ansvar och ställning.

2¶Ett brett kursutbud med

tydlig

folkhögskoleprofil

2.1 Kursutbudets allmänna karaktär

2.1.1 Inledning

Kommitténs har varit

huvuduppgift att överväga folkhögskolornas

framtida roll och uppgifter i förhållande till andra

utbildningsan-

ordnare. De slutsatser som övervägandena lett fram till har översiktligt redoviszits i det föregående. Folkhögskolornzt behövs också i framtiden och särskilt som

dy-

namiska delar av det fria hildningsarbetet - det är den allra viktigaste av dessa slutsatser. De behövs som instrument vid sidan av övrig vuxenutbildning för Överbryggande av :nllmäitnzt utbildningsklyftor och utbildningsskillnader. De behövs för folkrörelsernas, föreningslivets och kulturlivets utbildning av ledare och funktionärer. De behövs också för viss

yrkesutbildning.

En grundläggande förutsättning för att skall

folkhögskolorna

kunna hävda sig i framtiden såsom utbildningsinstittntioner. vilka

huvudsakligen tillhör den fria bildningsverksamheten men också

den kompetensgivande vuxenutbildningen, kommitténs är enligt mening att de behåller och vidareutvecklar sin traditionella särart och att de utgör klart urskiljbz-tra :alternativ till skoldet övriga och utbildningsväsendet. De mäste med andra ord framträda med

en mycket tydlig folkhögskoleprofil.

Av det som utgör särart (se kommitténs fak-

folkhögskolornas

ta- och dehattbok SOU 1989:97 sid. 25-28) vill kommittén här särskilt framhålla skolornas möjligheter att snabbt sitt anpassa kursutbud efter samhällsutvecklingens krav och efter kursdeltagarnas skiftande behov och önskemål samt att mycket flexibelt organisera och genomföra sin verksamhet. Kommittén vill också särskilt framhålla skolornas rätt till ideologisk profilering, deras frihet från centralt fastståilltla läroplaner, studieplaner och kursplaner samt den hänsyn till kursdeltagarnas individuella förutsättningar och behov och till deras att på-

vilja

verka studieplaneringen som är mer utpräglad folkhiâgskolornzt

pä

än i det allmänna

utbildningsväsendet.

Nämnda särarter det lättare för folkhögskolornzi än för gör andra skolor att samarbeta med studieförbund och andra grenar av de fria bildningsarbetet liksom med olika kulturinstitutioncr.

2.1.2 Allmän medborgerlig bildning

Den framtida av lolkhiigsktilornzis verksamhet som inriktning kommittén här ovan och i inledningshipitlet pekat på som lvåde önskvärd och väl i linje med (lirektivens ord om att möjlig, ligger kärnan i verksamheten även i fortsättningen skall vara att ge allmän medborgerlig bildning. lnnan kommittén i det följande närmare konkretiserar vad den förordade kommer att betyda för folkhögskolornas inriktningen kursutbud, vill den emellertid först beröra innebörden av begrepmedborgerlig bildning och i samband därmed dess repet allmän levans för vår tid. Det finns så mycket större anledning att göra detta som den

närmast folkhögskoleutredningen utan någon närmare föregående

och diskussion föreslog att begreppet borde utgå som överanalys bestämning av folkhögskoloinas syfte. Formuleringen

gripande

kunde upplevas som föråldrad, den var zilltför oklar när det gällde som folkhögskolan skulle ha i kulturliv och att ange den uppgift utbildningssamhålle, och den lånade sig i alltför hög grad till subtolkningar (SOU l97bzlb sid. l20 f).

jektiva

remissinstanser såsom Slilll., SHil-L Rl() och folk- Tunga ville emellertid behålla den gamla formule-

bildningsutredningen

ringen. l den proposition som utredningens arbete utmynnade i, delade deras mening. Föredraganden fann inte formuregeringen vare eller oklar. Dessutom kunde det vara leringen sig föråldrad viktigt att framhålla kontinuiteten i folkhögskolans utveckling 1976/77155). Riksdagen hade samma mening.

(prop.

Den kontinuitet som syftade på var den att folk-

föredraganden högskolan ända sedan en mer representativ åindamålsbestâ-imning

första formulerades - det var på ett riksmöte med folk-

gången

M06 - har haft till huvuduppgift att med-

högskollärarföreningen

dela allmän medborgerlig bildning. Därmed zivsågs främst humanistiska och naturvetenskapliga ämnen med stor vikt vid landets historia och samhällsförhållznnden. Denna infördes som i

ändamålsbeståimning så gott ograverad

den första förordningen för folkhögskolan, utfärdad l9l9. Men där tillkom ett tillägg: Izzövcr allmän medborgerlig bildning kunde praktiska kunskaper och färdigheter som folkhögskolan ge sådana kan ge eleverna ökad (Iuglighel i deras lcvnadsyrkc. allmän »icdburgvrlig bildning var vid den hår tiden Uttrycket i svenska skolförfattningar. l)et hade stått ingalunda någon nyhet som ändamål och syfte för de :ilhnämia Iäroverken

övergripande

och realskolorna i alla läroverksstadgoi från och med l820. l)et

stod kvar ännu i l933 års läroverksstadga, som gällde fram till 1954. Också den obligatoriska folkskolan hade, :alltsedan sin tillkomst 1842, haft meddelande av :illmän medborgerlig bildning som huvuduppgift även om det inte uttryckligen angivits i

författnings-

text. Även för den folkbildningsverksamhet bl.a. studiecirklar genom som växte fram inom folkrörelserna, hade allt från början spridandet av allmän medborgerlig bildning varit en huvudu|)pgift. Innebörden av begreppet allmän medborgerlig bildning var mycket entydig. Med allmän avsågs sådan bildning som var generell till sin karaktär och inte specialinriktad. Allmän för-

bildning

medlades av folkskolorna och de allmänna läroverken. l de allmänna läroverkens gymnasiedel och vid universiteten meddelades därutöver en mer vetenskapligt inriktad bildning samt sådan bildning som erfordrades för vissa statsämbeten. Vid yrkesskolor och fackhögskolor, såsom verkstadsskolor, handelsgymnasier, tekniska skolor och högskolor, gavs specialutbildning av olika slag, och

däribland yrkesutbildning.

Med medborgcrlig avsågs en sådan inriktning av

undervisningen

att en god medborgaranda skulle utvecklas. De studerande skulle ges sådana kunskaper och färdigheter som fordrades för att de som vuxna medborgare pä ett tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra sina skyldigheter och ta tillvara sina rättigheter. Men undervisningen skulle också väcka och utveckla anen samhällelig svarsanda och en vilja att slå vakt om de fri- och

medborgerliga rättigheterna, att påta sig förtroendeuppdrag och att göra andra

insatser för allmänt väl. Ämnesmässigt sett omfattade folkskolans och de ;allmänna läroverkens allmänna och medborgerliga förutom

bildning språk (åt-

minstone svenska) och matematik

huvudsakligen humanistiska,

Samhällsorienterande och naturorienlerande ämnen. De samhällsorienterande ämnena - främst historia med samhällslära eller medborgarkunskap samt geografi - hade en frarntrâidantle plats. För folkhögskolornas del har även i förordning-anala efter l9l9 ändamålet och huvuduppgiften sagts vara att meddela allmän medborgerlig bildning. Som en konkretisering av innebörden i uttrycket angavs i fr.o.m 1919 till M58 vilka ämnen

förordningarnzi

som obligatoriskt skulle ingå. Det var modersmålet och dess litteratur, historia, samhällskunskap, geografi, matematik och naturkunnighet med hälsolära, sång samt gymnastik- och idrottsövningar. l andra årskursen kunde andra ämnen fä förekomma beroende på skolans särskilda syfte, bl.a. l 1958 års

hushållsgöromål.

förordning tillkom psykologi och musik (i stället för och

säng),

ämnet naturkunnighet specificerades i fysik, kemi och biologi med hälsolära. l skolrelormarbete och riks-

efterkrigstidens fastslog regeringen

dagen vid flera tillfällen att folkhögskolorna borde ha till :alltjämt

5 .l

att meddela allmän medborgerlig bildning och inte huvuduppgift

(se t.ex. propositionen 1967:85 om en re-

att ge yrkesutbildning

formering av l den som efter riks-

gymnasieskolan). proposition,

blev för 1958 års förordning, förklara-

dagsbehandling grundvalen

att folkhögskolan kunde i allmänna ämnen, dvs. de föredraganden i ej ämnen, ge sådana kunskaper som behövdes för

yrkesspecifika

inträde till vissa yrkesutbildningar (prop. 1957:146).

Formuleringen av ändamålsparagrafen blev i den nya folkhögskoleförordningen 1977 något annorlunda och mindre bestämd än tidigare. Folkhögskolan skulle ha till uppgift att främja allmän medborgerlig bildning, hette det. Därutöver kunde den i begränsad omfattning ge även yrkesinriktad utbildning under förutsätt-

att det skedde i överensstämmelse med det som föreskrivits i

ning

fråga om verksamhetens innehåll och form.

främsta ändamål och uppgift har alltså hit-

Folkhögskolornas

tills i stadgor och förordningar varit att ge all/niin mezlborgerlig bildning. Därutöver har de fått ge viss yrkesinriktad utbildning.

Det är självklart att innehållet i den allmänna medborgerliga bildningen ständigt förändras och volymmässigt ökar med tidens

gång.

Således ingår numera naturligtvis de viktigaste resultaten på den vetenskapliga forskningens allt vidare fält liksom kännedom om teknikens många nya landvinningar. Men där ingår också orienterande om energifrågor, om miljöproblem, om

kunskaper vårlds- och samhällsekonomin, om internationella förhållanden, om och tro hos andra folk, om etiska frågor etc. Detsam-

religion

ma gäller allmän mediakunskap och allmän datakunskap.

Med just den allmänna datakunskapen som exempel kan sägas att sådana fördjupade och specialiserade kunskaper och färdigheter som och däremot inte kan sägas

programmering systemering

tillhöra den allmänna bildningen. De får föras till

medborgerliga yrkesutbildningen.

l vårt nuvarande utbildningssystem svarar grundskolan för hu-

att en grundläggande allmän medborgerlig vuduppgiften ge alla

bildning i betydelsen vad :illa medborgare i vårt land behöver ha av kunskaper och färdigheter för att kunna fullgöra sina skyldigheter och tillvarata och för att kunna påverka sam-

sin rättigheter hällsutvecklingen. Där ges numera ingen specialinriktad utbild-

ning och ingen yrkesutbildning.

Denna grundläggande allmänna medborgerliga bildning breddas och fördjupas i gymnasieskolan som dessutom ger specialinriktad utbildning, t.ex. yrkesutbildning eller utbildning som förbereder för inträde vid olika fack- eller specialhögskolor såsom mu-

sikhögskolor, tekniska högskolor etc.

På av att samhällsfrågorna blivit så komplexa och mång-

grund

fasetterade kan emellertid med fog påstås att den. som aktivt vill påverka samhällsförhållandena, i allmänhet behöver kunskaper

och färdigheter i allmänna ämnen utöver (lem som som grundskolan ger.

2.1.3 En nytt synsätt kursuthudets på indelning

Som en av rekommendationer

följtl inledningskapitlcts heträffzin-

de folkhögskolornzis framtida roll och och av vad som uppgifter här ovan sags om att

folkhögskolans huvuduppgift ge allmän

medborgerlig lvildning har kommittén kommit till

uppfattningen

att ett nytt synsätt bör kursutbudet och (less inde|« tillämpas på ning i olika slag av ämnen.

Den nuvarande i allmän allmän kurs

indelningen kurs, med

särskild inriktning och särskild linje från ctt mera strikt lin-

utgår

je- och efter kursernas innehåll

kursindelningstänkzinde och ka-

raktär och tar inte till

tillräcklig hänsyn utbildningens syften eller

till behovet av hos olika

utbildning målgrupper. (Definitioner,

kriterier, regler och villkor för dessa olika och linslag av kurser jer har föreskrivits av SÖ. De återges i SOU l98*):*)7 sid.

2l-22.)

l stället bör kursutbud

folkhögskolans principiellt ses som i

grunden ett enda med en kärna av allmänna ämnen eller studie-

områden. Denna kärna avser att och ge kunskaper färdigheter som numera hör ingå i en allmän Genom

medborgerlig bildning.

fördjupning av olika ämnen, ämnesområden eller studieområden kan specialinriktade kurser utvecklas för att

tillgodose kursdelta-

gares önskemål om att skaffa sig nya kunskaper och att utveckla sina personliga Genom tillförande färdigheter. av yrkesinriktade ämnen, ämnesområden eller studieområden kan yrkesförberedande, eller för förberedande kurser

yrkesutbildning skapas.

Indelningen av kursutbudet bör sedan ske efter två

principer.

Den ena tar hänsyn till kursernas syfte, t.ex. att ge kompetensgivande allmän inom

utbildning, att ge fördjupning något special-

område eller att ge yrkesinriktad Den andra

utbildning. principen

beaktar olika målgrupper, ledare t.ex. korttidsutbildade. och funktionärer inom rörelser eller och organisationer yrkesutövare inom fritids- och kultursektorn.

Denna syn på kursutbudet och dess indelning (överensstämmer nära med de resonemang som förts i om olika

inledningskapitlet slag av vuxenutbildningar.

2.1.4 överväganden och

förslag

Utifrån här förda bör resonemang och angivna principer kursutbudet för framtiden indelas sätt:

på följande

l. Allmänna kurser för i första hand dem som saknar grundskole- eller

gymnasieutbildning. 2. Specialkurscr av fördjupningskaraktåir.

3. Yrkcsinriktade kurser inklusive kurser för lcdar- och funk-

tionärsuppgifter inom kultur- och fritidssek-

organisations-,

torn.

För kurser bör inte några centralt fastställda

folkhögskolornas

eller finnas. lnte heller irågra centralt fastläroplaner studieplaner ställda beträffande innehållet och studiegången bör finnas

regler utom i de fall kurserna kompetenser eller be-

avses ge bestämda

De villkor beträffande längd och innehåll, som då hörigheter. måste gälla, behandlas i avsnitt 9 i detta kapitel.

Vid reformeringen av folkhögskolorna 1977 föreskrevs att varje skola för att vara årligen skall genomföra

statsbidragsberättigad

minst en kurs om 30 veckors längd eller minst två till varandra anslutande kurser om vardera minst 15 veckors längd. Kurserna skall ha minst och skall kännetecknas av ett brett

20 deltagare ämnesurval.

Kommittén anser att denna bestämmelse till sin in-

principiella

nebörd bör stå kvar både av hänsyn till många korttidsutbildades behov sammanhållen utbildning och till verksamhe-

av en längre tens behov av stadga. Av skäl, som närmare ut-

organisatorisk

vecklas i avsnitt 2.2, bör denna kurs vara en allmän

obligatoriska

kurs.

l linje med den förut redovisade uppfattningen om folkhögskolornas bör alla kurser ittöver fem dagars

huvuduppgift i Övrigt

innehålla minst en allmänna ämnen. De bör ha

längd fjärdedel

den och prägel som de zilltid haft och

medborgerliga inriktning

som bedöms bli allt i ett samhälle där demokratins syn-

viktigare

sätt och arbetsformer alltmer ifrågasätts. Folkhögskolorna kan

bli motkrafter till den elitism och bristande vil-

därigenom viktiga

att ta aktivt samhällsansvar genom demokratiska organ som gör

ja sig alltmer gällande.

De allmänna kurserna och spccialkursernzr av lkirtljupningskaraktär bör i allt få utvecklas och genomföras på det fria

väsentligt

villkor. För de yrkesinriktade kurserna bör dock

bildningsarbctets

vissa villkor dessa villkor behandlas i avsnitt 2.4 nedan.

gälla;

Under till den friare ställning och till den mer ut-

hänvisning

som rekommenderats i inledningskztpitlet, präglade målstyrning

anser kommittén vidare att skolorna bör fä organisera och genomföra sin verksamhet friare än nu.

även kursutbudet. Några få ramar

Uppfattningen gäller själva

och torde ändock av olika skäl behövas för detta, och lika-

regler

så några bestämda rekommendationer.

För ett bevarande särart och identitet skall

av folkhögskolornas således alla kurser i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas Deras längd skall anges i dagar eller veck-

folkhögskolekurser.

or och inte t.ex. kurslängdzmgivelse inom hög-

i poäng, som är en skolan. Skolornas och verksamhetens ideologiska eller innehålls-

skall alltid klart deklareras liksom kursernas art

mässiga profil

och karaktär.

Beträffande kursernas längd bör endast ett par regler gälla. lin är det ovan föreslagna villkoret för att en skola skall få statsbidrag. En annan är att egentliga folkhögskolekurser skall ha en minsta längd om två dagar och en största om tre läsår. Därutöver bör folkhögskolorna, såsom varit fallet under de senaste åren, i rekryteringssyfte få anordna endagars särskilda informations- och introduktionskurser.

Någon föreskrift om indelning i kurserna efter längd i Övrigt behövs inte enligt kommitténs mening.

Om tillsynsmyndighet, regering eller riksdag för något särskilt syfte önskar uppgifter om kursernas olika längd på skolorna, får erforderliga indelningsgrunder då anges. Detsamma gäller den löpande statistik som tillsynsmyndigheten och huvudmännen ;inser angelägen.

Av praktiska skäl bör emellertid kurser om två till fem dagars längd kallas korta kurser.

2.2 Allmänna kurser

2.2.1 Inledning

Folkhögskolornas huvuduppgift har, som förut framhållits, alltifrån början varit att främja allmän medhorgerlig bildning. Som en följd härav har skolorna alltid årligen anordnat en längre kurs av allmän karaktär. Kursen var ursprungligen men blev så

ettårig

småningom både tvåårig och treårig. (Vid ett tiotal skolor anordnas numera t.o.m. ett fjärde år, ofta kallat college-år, för sådana

som redan har fullständig 3-4-årig gymnasieutbildning eller tre år

på folkhögskola.)

Förekomsten av denna allmänna kurs har av riksdag och regering setts som ett utbildningspolitiskt huvudmotiv för att bevilja folkhögskolorna statsbidrag. Eftersom kursen har haft till syfte att överbrygga kunskaps- och utbildningsklyftor, har skolorna genom att anordna den betraktats som, och naturligtvis också

fungerat

som, medaktörer i den jämlikhetssträvan, vilken sedan länge präglat politiken i allmänhet och kultur- och i

uthildningspolitiken

synnerhet.

Detta kom till klart uttryck också vid folkhögskolereforrnen 1977. Innebörden i den kan, i fråga om kursuthudet, sägas vara att folkhögskolorna tämligen fritt får zinordnzi olika slag av specialkurser och även yrkesinriktade kurser under den beslünuløz jörumâttningelz att de varje år anordnar minst en :allmän kurs utan någon särskild inriktning vare sig beträffande innehåll eller målgrupp. Som nämnts i föregående avsnitt skall kursen ha en längd om minst 30 veckor. Den kan också bestå av två till varandra i tiden anslutande kurser om minst 15 veckor vardera, vilket alltså i praktiken betyder en längd av minst 30 veckor. Ku|sen respektive

kurserna skall ha lägst 20 deltagare. l)e skall kännetecknas av ett brett ämnesurval.

Även om det inte varit utsagt i förordningstexten, har målgruppen för den allmänna kursen främst varit korttidsntbildade.

2.2.2 Fulkhögskolcstudier lör erhållande av grundskolekunskaper

l alla efterkrigstidens uthildningspolitiska uttalanden och reformbeslut har personer utan realskolekunskzipei eller fullständiga grundskolekunskaper betraktats som högprioriteratle för vuxenutbildningen. Ofta har man i den allmänna debatten syftat på just dem när man talat om korttidsutbiltlatle. lill för några årtionden sedan utgjorde dessa också folkhåigskolornzis främsta målgrupp.

Enligt sina direktiv skall kommittén utifrån tillgänglig statistik närmare zinalysera den nuvarande sammansättningen av denna målgrupp. För att få en lvättre uppfattning därom än vad tillgänglig statistik kunnat ge, har kommittén hett ett tjugotal skolor med relativt sett många studerande utan grundskolekompctens att närmare beskriva gruppen.

lnnan målgruppens sammansättning behandlas, skall dock en uppskattning av dess storlek göras.

Kommittén har antagit att gruppen återfinns i fiärstzi hand i den allmänna kursen och i den allmänna kursen med särskild inriktning samt i flykting- och invandrarkurser. Antagandet styrks av en genomgång av de till SÖ insända kursrapporterna för 1988/89. (l-lär bör dock påpekas att invandrar- och flyktingkurser, som anordnats som uppdragsutbildning, inte ingår i SÖ:s material.)

Totalantalet deltagare i de båda slagen av zillmiinnzi kurser var 1988/89 ca 13 000. Antalet har varit tämligen konstant de senaste tre åren. Av dessa ca 13000 kursdeltagare hade ca l 800 kortare utbildning än nio år. (l kursrapporteringen till SÖ och i SÖ:s statistik anges deltagarnas utbildningsbzikgruntl endast i antal år, men här antas att deltagare med kortare utbildning än nio år UCtyder deltagare som inte har fullständigxi grundskolekunskziper.) Antalet har minskat något under de senaste tre åren. Andelen kvinnor har varit större än :andelen män.

Ur SÖ:s fördjupade anslagsframståillning för lWI/IOOS återges här de mer precisa sifferuppgifternzi:

Utbildningsbakgrund kortare än 9 år 1988/89

Deltagare /lm/rl

M K M K Allmän kurs -154 l 002 7”/é› l5°/2› Allmän kurs med särskild inriktning M2 2l4 3% 4%

På de särskilda linjerna hade endast 220 deltagare kortare utbildning än nio år. Ett visst samband finns mellan den nu aktuella naturligen gruppens storlek och antalet utfärdade behörigheter. till Enligt SÖ insända årsredovisningar för 1988/88? utfärdades då 7l5 intyg för s.k. grundskolekompetens. Det var färre än under de

något

närmast tidigare åren. Vid nästan 50 skolor utfärdades inget enda intyg om grundskolekompetens ett IS-tal skooch vid ytterligare lor endast något eller några enstaka. Det bör emellertid

påpekas

att kursdeltagare, som studerar vidare för allmän till

behörighet

högskolestudier, inte alltid begär intyg om

grundskolekompetens.

En god uppfattning om storlek olika skolor

målgruppens på

kan erhållas genom ett studium av skolornas till SÖ insända kurs-

rapporter för l988/89. litt sådant studium visar att inemot 40 skolor då hade ingen eller endast en eller med kortvå deltagare tare förutbildning än nio år i sin allmänna kurs. Av dessa skolor ligger alla utom tre på landsbygden eller i storstädernas periferi. Tre fjärdedelar av skolorna var rörelse- och

stödföreningsskolor.

Tretton skolor redovisade utan fler än 20 deltagare fullständiga grundskolekunskaper i allmän kurs. Tio av dessa skolor i stör-

låg

re och medelstora städer eller hade aktuell :allmän kurs till

förlagd

stad eller tätort.

Vid endast två skolor hade nästan alla den allmänna kursens deltagare kortare förutbiltlning vid Arbetarröän nio år, nämligen relsens skola i Stockholm och vid PROzs skola i

Gysinge-Stock-

holm-Malmö. Om den aktuella har till-

studerantlegruj.)pens sammansättning

frågade skolor givit en tämligen entydig bild. De flesta i gruppen är i åldern 35-45 år. Merparten är svenskfödda. två tred- Ungefär jedelar är kvinnor. Många har :irbetsskadon ofta

förslitningsskxi-

dor. Några är förtidspensionärer. Andra besvär eller har psykiska sociala problem. Merparten av de studerande har särskilt vuxenstutliestöd, som-

liga har utbildningsbidraig och några har sjukbidrag.

De allra flesta kommer från - de har varit vårdbi-

låglöneyrken

träden, affärsbiträden, lokalvårtlzire och industriarbetzrre och önskar få ett bättre och mindre slitsamt Av kvinnorna har yrke. många gift sig som relativt unga och skött hem och barn och önskar nu komma ut på :arbetsmarknaden sedan barnen växt upp. Det allra vanligaste syftet med folkhögskolestudiernai är att få

grundskolekunskaper eller grundskolekompetens för att kunna lä-

sa vidare eller för att få ett bättre arbete. saknar emeller-

Många

tid vid studiernas början klara framtids- eller studieplaner. lnte har eller så få av de yngre i gruppen låga grundskolebetyg saknar betyg i ett eller flera ämnen. har varit skoltröt- Somliga ta, men har funnit att de nu måste miste om i ta igen vad de gått

grundskolan.

visar vid kursstarten en stark misståinksaunltet mot skola,

Många

lärare och studier. De har oltzt blivit intresserade av folkhögskola sina arbetsplatser. lifter en genom fackliga studieorganisatörei på tid i kursen de tala om sitt lilter kur-

vågar dåliga självförtroende.

sens slut framhåller de inte såillan den stora betydelse studierna

har haft för att stärka den egna låirntågan och höja självförtroen-

*t.

2.2.3 Den nuvarande allmänna kursens problem och

svårigheter

utan återfinns Kursdeltagare lullståittliga grundskolektmskaper som ovan visats fråintst i skolornas allmänna kurser. Men de utgör

där endast en utpräglad minoritet. Den stora av kursdeltagare som remycket majoriteten utgörs dan har men avbrutna och

grundskolekunskaper gymnasiestudier

med låga betyg elav deltagare som har fulllöljtla gynmasiestudiet ler vara den råtta för dem. på en linje som inte belunnits SÖ redovisar l988/89 lör dessa katego-

utbildningsbakgrunden

rier deltagare sålunda:

9 är HI år Il år I.” år IJ år Förutbildning

Antal l XW l ll(›7 I l72 55h 29l

Av totalantalet i den :illmånna kursen, ca 7000, hade deltagare ca 4600 eller minst påbörjad eller lullca 6b procent grundskola, eller motsvarande utbildning. (lliir antas att

följd gymnasieskola

ll studier två års gymnasiestudier, att års tidigare i regel betyder 12 års studier samt l3

betyder genomgånget 3-årigt gymnasium

år eller mer någon utbildning efter gymnasieskolan.) med har stadigt minskat under de Gruppen nioårig utbildning senaste åren, medan med pilbñirjtitl eller lulllöljtl gymnagruppen ökat. lin orsak till att den sistnämnda gruppen ökat sieutbildning kan vara att alltfler ser som ell alternativ till

folkhögskolestudier

en av sina och som ytterligare en

komplettering gymnasiestudier

att vinna inträde till högskolestudier. möjlighet Under senare år har ett (ikande antal skolor fått svårigheter att till den :allmänna kursen. Resultatet av en enrekrytera deltagare kät till skolorna N89 visar att tjugo skolor (lå hade i september färre i kursen än l5. ()m än 20 deltagare och att sju Iiade lårre dessa skolor alls skall få vara måste SÖ

statsbidragsberåilligade,

bevilja dem dispens av särskilda eller synnerenligt förordningen har dock hitintills varit mycket generös. liga skäl. SÖzs praxis Det nåimnas att sammantaget 35 skolor inte kom kan för Övrigt över bör påpekas att uppgilterna avser totalan- 25 deltagare. (Det talet elever kursen. Det bör också observeras i den i regel treåriga att kursen av skolorna inte år årskursintlelad. Alla på en tredjedel

elever i de olika årskurserna räknas zilltså in i den allmänna kurs

som gör skolorna statsbidragslwerättigatle.)

Den geografiska spridningen av rekryteringen till den ;allmänna kursen stämmer väl överens med den som förut beskrivits för rekryteringen av deltagare utan grundskolekunskztper. Av nyss nämnda 35 skolor med mycket låg rekrytering ligger således de allra flesta i landsorten eller Men a av dem

i glesbygd. någt ligger

också i storstadsområdenas periferi. ()ch lvlantl de skolor, som har en mycket god rekrytering, återfinns även några landsbygdsskolor. Relativt många landsbygdsskolot har ullükálllfstllll hela eller delar av sin allmänna kurs till närbelågen stad eller tätort, där det går lättare att rekrytera korttidsutbiltlzttle vuxna. l regel ordnas kursen då som externat och benämns ofta Kvar dagfolkmigskola. på moderskolan blir ibland endast :tllmäimzu knrsøcr med särskild inriktning och särskilda linjer, vars deltagare vanligen har belyd› ligt bättre grundutbildning än deltagarna i extcrnatet eller dagfolkhögskolan. Härigenom reduceras möjligheterna till social gemenskap och erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagare med olika livserfarenhetei och utbildningsnivå, möjligheter som setts som en viktig del av

folkhögskolans särart.

Varför har det blivit allt svårare att rekrytera deltagare till den allmänna kursen? Orsakerna år olika för olika skolor, men

några

gemensamma faktorer framträder tydligt. En sådan faktor år den att andelen korttidsutbiltlade kontinuerligt sjunkit efter grundskolans genomförande och att genomsnittsåldern hos kvarvarande korttidsutbildade Itaturligcn höjts. En annan faktor år och

gymnasieutbilclningens vuxenutbildningens

kraftiga utbyggnad. Det har vidare under en längre period varit lätt att få ganska ett arbete även för korttidsutbildade. Här bör också pekas för vuxna, och sär-

på svårigheten ntångzu

skilt för dem som har familj, att kunna studera ett, två eller tre år

på folkhögskola. Svårigheten förvärras om inte finansieringen av

studierna kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Det problemet betraktas av många som det allra främsta rekryteringshintlret. En bidragande orsak till kan

rekryteringsproblemeit i somliga

fall vara den att möjligheterna att få särskilt studiestöd för vuxna eller utbildningsbidrag varierar mycket mellan olika län och regioner. Det gör också och arbets-

vuxenutbilditingsnämntlernzis

marknaclsmyndigheternzis lvetlöntnittgin av folkhögskolestudiers värde i jämförelse med andra Detta

utbildningsalternativ. skapar

osäkerhet hos dem som att relativt i står i begrepp påbörja långa studier. Andra orsaker till rekryteringssvårigheterna står att finna i folkhögskolornas lokalisering. l)c som ligger i utpräglad glesbygd har ofta ett mycket begränsat antal korttidsutbiltlzntle i sina naturliga upptagningsområden. l några fall konkurreiuu fem fyra eller

(il

med varandra om länets eller regionens korttidsutfolkhögskolor bildade.

i områden eller regioner med väl utbyggd vux-

Folkhögskolor enutbildning (grundvux och komvux) har ofta större rekryterings-

än andra. l Storstockholmsområdet har flera skolor

svårigheter

som kommunikationstekniskt sett ligger i periferin tappenbarzi svårigheter att rekrytera kOfllldSlIlhlitiâlLiC till kurser på själva skolan.

l detta kan pekas pä det faktum att de flesta folk-

sammanhang

- ett 90-tal - Hcl högskolor ligger på lantlsbygden. var en lämplig lokalisering för 100 år sedan då mer än 75 procent av befolkningen bodde landsbygden. Men det är inte den allra bästa lokali-

på

i dag då endast ca IS procent av befolkningen hor på seringen

i städer och tätorter. llär kan för Övlandsbygden och 85 procent

erinras om att nu mer än .13 procent av befolkningen bor i de

rigt

tre storstadsområdena.

Att en del av folkrörelscskolorna har svårt att rekrytera korttidsutbildade ur sina egna led beror sannolikt helt enkelt på att rörelsens eller organisationens medlemmar allmänt sett retlan är tämligen våilutbildznde.

Ofta omvittnas att folkhåigskolorna och deras allmänna kurser inte kända av syo-funktionärei* och ;rrbetsfiirnietlla-

är tillräckligt re. Kursernas innehåll anses ibland oklart, och det händer att syofunktionärer därför förordar komvux framför folkhögskola. lin bidragande orsak till oklarheten kan vara att många skolor anger kursens maximalt tre år eller

längd med den vaga beskrivningen liknande eller etappintlelning före-

och att ingen årskursindelning kommer eller anges.

Det kan slutligen inte helt uteslutas att rekryteringssvårighetcrna beror brister i och rekryteringsinsatser. An-

på rekryteringsiver

av det faktum att de flesta av de skolor, som har tagandet styrks en tillfredsställande rekrytering, också bedriver ett påfallande aktivt rekryteringsarbete. Uircktkontziktei upprätthåills kontinuerligt med syo-funktionärer, arbetsförmedIare, grundvuxläraic och ungdomscentra och med fackliga organisationer och deras studieorganisatörer. Elever och lärare ägnar mycken tid åt inlormatitin och uppsökande verksamhet - eleverna är ofta de bästa rckryterarna.

i kortkurser och studiecirklar inspireras att gå en längre Deltagare kurs. Rektor och lärare besöker industrier och företag eller inbjuder till information skolan. och infor-

på Känn-dig-för-kurser

anordnzis. Somliga skolor samverkan mycket intenmationsdagar sivt med fackliga organisationer, studieförbund och folkrörelser eller använder sig av närradion.

2.2.4 Behovet av allmänna kurser

Att ett antal folkhögskolor har att till all-

svårigheter rekrytera

männa kursen betyder inte att behovet av zillmlinnxi kurser - och därmed insatser för de korttidsutbiltlatle - har bortfallit. Vid konferenser och möten med under de se-

folkhögskolefolk

naste två åren och i kommitténs fakta- och debattbok har

frågan

om behovet av allmänna kurser ziktuztliserats. llelt enstämmigt har svaren inneburit att sådana kurser Iiehövs. Kommittén har i svaren också lått stöd för sin att

uppfattning

allmänna kurser behövs för i första hand de korttidsutbiltlzitle. Med det uttrycket avser kommittén hår främst som sådana, inte

har vare sig fullständiga eller grundskoleknnskaper kunskaper

som ger allmän behörighet för högskolestudier. Beträffande behovet av zillmånnzi kurser för sådana som inte har

fullständiga grundskolekunskaper grundar kommittén sin

uppfattning på följande fakta och tkirhållanden.

Enligt SCB (Bakgrundsmaterial om med

högskolan l088:l2, AKU grundtabeller 1:a kvartalet N88 som fanns våren kåillzi) 1988 ca 825 000 personer i åldern 10-04 år med kortare förgymnasial ån 9 år. med tanke utbildning Naturligt nog på att den nioåriga obligatoriska grundskolan var genomfört! över hela landet vid l970-talets var de allra flesta i åldrarna början_ 35-64 år. Flertalet i de yngre generationerna var invandrare. Enligt SCB fördelade sig ñlders- första kvaroch antalsmåissigt talet l988 i arbetskraften som hade kortare de personer förgymnasial än nio år sålunda:

utbildning

Aldcr Antal

16-17 år 9 nun 18-19 år 2 0011 20-24 år 8 000 25-34 år 29 (100 35-44 år 1830411) 45-54 år 30h (m0 55-04 år 28240110 825 000

För varje år framöver kommer visserligen den här aktuella andelen av att bli mindre befolkningen i den takt som de iildre årskurserna lämnar arbetsmarknaden. Men det kommer under de närmaste lO-l5 åren att finnas hundratusen många korttidsutbildade utan att ökade

fullständiga grundskolekunskaper, insatser

för att tillgodose deras är starkt motiverade.

utbildningsbehov

Denna grupp av korttidsutbiltlade måste betraktas som alltjfimt högprioriterad. De som inte fått ordentliga grundläggande färdigheter i att låsa, skriva och riikna har ett som ofta

handikapp med-

för allvarliga negativa konsekvenser. Brister i dessa

basfiirdighetei

kan leda till stress både i arbetslivet och i privatlivet och till bristande självtillit. De som saknar får också

en god zillmåinbiltlning

(13

betalda :arbeten i sämre aarbetsaniljöer. ()cla korttidsutofta sämre mera sällan efbildade får erfarenhetsmässigt personautbildning sällan kräver det. l)e får därmed färtersom deras ;arbetsuppgifter att förkovra och att utveckla sina anre tillfällen sig i arbetslivet

lag och intressen. Under senare år har företag och förvaltningar börjat ge

några

s.k. allmän utbild-

korttidsutbildad personal konapetenshöjraaaale

kan i en franatid också av sanahället tanclerstödd så-

ning. Möjligen

komma till stånd som ett restaltat av det betänkandan utbildning den tillsatta utredningen om konapetensutveckde, som nyligen skall lämna våren l00l. ling i arbetslivet (Dir. l9*)():2()) tid torde och komvux va- Men för (Sverskådlig folkhögskolornza ra de mest ;alternativen Av dem torde folkhögsko-

lättillgängliga

lorna vara det bästa alternativet för sådana, som önskar en mer

och som är studieovranza eller stimulerande studienailjö mycket som behöver särskild stimulans för att stärka sitt självförtroende.

De som liknande möjligheter_ är ännu komvuxenheter, erbjuder få och är dessutom kont-.entreratle huvudsakligen till storstadsoan-

rådena. om behovet av zallnaänaaa kurser för dem som saknar

Så långt

Vad sedan beträffar behovet av

fullständiga grundskolekunskaper.

sådana kurser för dem, som inte har fått eller kunnat skaffa sig

och som ger och i förde kunskaper färdigheter gymnasieskolan som fordras för allmän besta hand de kunskaper och färdigheter för är det behovet fortfarande stort.

hörighet högskolestudier,

komvux även för denna lättill-

Visserligen erbjuder målgrupp

kurser över hela landet. Men det torde ändå under de

gängliga

l0-l5 åren finnas vuxna såväl svenskar som närmaste åtskilliga

för vilka en folkhögskoleutbildning kan

invandrare och flyktingar vara Det kan, liksom i fråga om gruppen utan grundlämpligare. som önskar studienailjö och skolekunskaper, gälla vuxna just den de studieforanea som folkhögskolorna erbjuder. Hcl kan gälla vux-

na som har stor ovana vid studier eller som behöver en långsanr

mare studietakt och av haaaalletlraiaag. Och det

mycket personlig

som av eller funk-

kan gälla vuxna på grund låaagtitlssjaakskrivaaing

behöver en lugnare och för dena bättre anpassad tionsnedsättning än vad komvux i :allmänhet kan erbjuda. studiemiljö Med tanke att det nu vid UNO-talets ingång finns ett gott

på

över vuxna svenskar och iravzaaadrare som saknar stycke en miljon och miaast det daabblaa antalet som saknar

grundskoleutbildning

så torde både lolklaögskoloraaa och

gymnasieutbildning, för övrigt

komvux väl behövas under ltltltl-txalet som två av flera samhälls-

instrument för av kunskaps- och tatbildstödda (iverbryggantle.

ningsklyftor. En för att skall kunna vara ett

förutsättning folkhögskolornra

till och komvux är aaalaarligtvis att dc

alternativ gynanasieskola den och den indivialaaaapassade meto-

alltjämt tilläanpaa pedagogik som varit del av deras särart. liIl den särarteaa dik en :avgörande

hör att deltagarnas erfarenheter, behov och önskningar i stor utsträckning beaktas vid undervisningens planering, utformning och genomförande.

l detta sammanhang förtjänar nämnas att en av SÖ:s samrådskretsar 1989 genomförde en enkät till skolornas Iärarråd om den allmänna kursen. (En samrådskrets är en av SÖ utsedd arbetsgrupp för utveckling av olika delar av folkhögskoleverksantheten.) Det visade sig därvid att de flesta lärarråd som yttrat sig slår vakt om den allmänna kursen som den ser ut i dag samt om bestämmelsen att den zilltjfitnt skall vara ett krav för att en skola skall vara statsbidragsheriittigad. Svaren visade också att folkhögskolorna sannolikt skulle bli mindre :ittraktivzi för de korttidsutbildade och för invandrare, handikappade och andra grupper med särskilda behov om de zillmänna ämnena minskade :alltför mycket iden allmänna kursen.

l skriften Utan all/niin kurx ingen folkhögskola har samrådsv kretsen, delvis med enkäten som grund, framfört en rad andra argument för ett bevarande av den :allmänna kursen och dess ställning på folkhögskolorna.

l skriften erinrar författarna om att folkhögskolornzi tidigare helt enkelt i stort var lika med den zillmänita kursen. l)e menar att det fortfarande hör kunna sägas att en folkhögskola utan allmän kurs inte är en folkhiägskolzi - den allmänna kursen är skolformens kärna och nerv.

Den allmänna kursen iir helt enkelt den zmgelägnaste av alla kurser, hävdar författarna och skriver så:

Hur irärdefulla alla våra andra kurser än må vara, hur vä-

sentliga behov de (in fyller. så är ingen tuigelägnare än den

allmänna kursen - den som ger bredden, mer av helheten.

Utredning, regering och riksdag slog också just :lena i sam-

band med folkhögtvkz›Iere_h›rn1en 1977. Varje skola måste ha

sin allmänna kurs.

Utan tvekan har .vpecialkunvernzi verkat berika/ide när de in-

förts på en folkhögskola: i de full de inte isolerat sig, varit .sig

själva nog. l)e har .viinmlerai de övriga kurserna och hela

skollivet. Men den allnziinrza kursen garanterar bredden och

ger .vpecialkurverna impulser att vidga sig. Fack vare den all-

männa kursen kan utbytet eleverna emellan ske på flera fält.

Lärarkåren garanteras den bredd som är en /örutsättnirtg jör

att också spccialkurseritzz innehållsnzässigl skull bli vad utred-

ning och riksdag kullar för folkhögskolenziissiga, dvs uppfylla

målparagrafcns krav.

2.2.5 överväganden, bedömningar och förslag

Kommittén anser det mer än väl styrkt att :tllmänna kurser alltjämt behövs främst för målgruppen korttidsutbiltlade enligt förut

given definition. Kurserna kan och bör emellertid tttformas på ett mer flexibelt sätt än nu.

Beträffande innehållet bör kurserna ge kunskaper och färdigheter av orienterande natur i :illmiiiinzi ämnen. Den beskrivning av den nuvarande allmänna kursens innehåll som givits av i till- Iâmpningsföreskrifterna till folkhögskoleförordningens 0rd om ett brett ämnesurval kan i princip fortfarande gälla.

Där sägs ett brett ämnesurval betyda att de studerande erbjuds studiemöjligheter i varje fall inom områdena språklig kommunikation, samhällsfrågor, naturvetenskaplig orientering, beteendevetenskaplig orientering, kulturorientering och praktisk-estetisk verksamhet. Det förutsätts att de studerande också deltar i studier inom flertalet av dessa områden.

Inom ramen för dessa Simnesoinråclen bör utrymme ges för dana nya stoffområden som ;allmän datakunskap, :allmän mediakunskap samt orientering i miljö- och energifrågor, i internationella frågor och i freds- och konfliktfrågor m.m.

De allmänna kurserna kan utformas på olika sätt. l)e kan ges i

en fast l-3-årig studiegång med eller utan årskursindelning. l)el-

kurser kan utformas för olika nivåer och skilda ntålgrupper. t.ex. för sådana som inte har grundskolekunskaper, för invandrare och för flyktingar. Delkursernzts nivå, längd och karaktär bör anges i prospekt och intyg.

Om allmänna kurser avses ge allmän eller särskild behörighet för högskoleutbildning, bör de självfallet i allt väsentligt ge kunskaper och färdigheter som är likvärdiga dem som gymnasieskolan ger. (Se vidare härom i avsnitt 2.9.7 nedan.) Men ämnena eller studieområdena behöver naturligtvis inte till benämningen vara identiska med vad som gäller för gymnasieskolan och komvux. lnte heller behöver :arbetssätt och studiegång vara identiska. l)et är tvärtom Önskvärt att folkhögskolornzi utvecklar och tillämpar alternativa former för stoffgruppering och metoder. Huvudsaken är att kursdeltagarna får de kunskaper och färdigheter som erfordras för vidare studier.

Många korttidsutbildade motiveras bättre för studier i allmänna ämnen om de samtidigt får utveckla något specialintresse. Det kan gälla musik, konst, idrott eller något annat. lin :illmiin kurs bör därför i rimlig omfattning få ges en viss specialinriktning. Det sagda kan också gälla inriktning på speciella målgrupper såsom invandrare, flyktingar eller etniska minoriteter. Det väsentliga är att kursen vänder sig till och rekryterar korttidsutbildade.

Ämnen eller ämnesområden, som profil, bör för

ger en sådan de studerande få uppgå till högst en tredjedel av kursinnehållet. Motiveringen härför iir hänsynstagzinde till kursens ntöjliglietei att ge behörighet för vidare studier samt omsorg om kursens allmänna karaktär - den karaktären går förlorad om spettizilämnena eller profilämnena får större utrymme.

Inget hindrar dock att delkurser, eller om man så önskar alla delkurser, på olika nivåer inom ramen för den allmänna kursen innehåller enbart allmänna ämnen. Sådana kurser kan vara lämpliga för t.ex. invandrare och flyktingar eller för andra särskilda

målgrupper.

Med tanke på de allmänna kursernas hu-

utbildningspolitiska

vuduppgift, skall kurserna uttryckligen i första hand erbjudas korttidsutbiltlade. De skall inte få anordnas enbart för sådana. som redan har allmän eller särskild behåirighet lör högskoleutbildning. l)etta innebär att s.k. college-kurser cllt-.r motsvarande kurser inte längre får anordnas eftersom målgruppen där är sådana som redan har 3-4-årig gymnasieskola eller motsvarande kunskaper. Med hänsyn till förekommande svårigheter lör korttidsutbildade, och särskilt sådana med familj, att avsätta tid och resurser för folkhögskolestudicr, bör skolorna bättre än nu tillvarata möjligheterna att göra studiegången i olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare nödvändigt att skolornas

rekryteringsvcrksamhet

kraftigt och målmedvetet intensifieras och att alla slags informations-, kontakt- och uppsökande aktiviteter prövas. Sådan verksamhet måste ingå som en naturlig och väl integrerad del av verksamheten. Det är också nödvändigt att ;allmänna kurser tilldelas lämpligast möjliga lärarkrafter. Eftersom många korttidsuthildatle haft betydande svårigheter i tidigare skolgång, t.ex. läs- och

skrivsvårighe-

ter, och ibland har olika slag av funktionsnedsättningar, bör behovet av specialpedagogiska insatser särskilt uppmärksammas. l fråga om korttidsutbiltlade, som inte har

fullständiga grund-

skolekunskaper, anser kommittén det zingeläget att möjligheterna till folkhögskolestudier ökar i städer och områden där de korttidsutbildade är många. Det kan bl.a. ske genom att i

folkhögskolor

storstadsområden förlägger lämpliga delar av den allmänna kursen till stadsdelar, där många utan

erfarenhetsmässigt fullständig

grundskola finns. Resurserna härför kan erhållas bl.a. genom reducering av vissa yrkesinriktade kurser och av s.k. college-kurser för dem som redan har allmän och särskild för hög-

behörighet

skolestudier. Vid sådana utlokaliseringar är det viktigt att kontakterna mellan utlokaliserade kurser och moderskolan blir så täta, att kursernas deltagare i allt väsentligt blir delaktiga av skolans pedagogiska och sociala liv i övrigt. Det är också viktigt att samråd sker mellan liilkhfigskola och andra innan nya daglolkhögskolot eta-

vuxenutbiIdningsanordnare

bleras. Det är vidare angeläget att folkhåigskolorna, inte minst i storstadsområdena, intensifierar sina insatser för att nå (len aktuella målgruppen. Ett nära samarbete med fackliga organisationer, stu-

dieförbund och komvux liksom med arbetsförmedling, syo-konsu- Ienter och vuxenutbildningsnämnd kan därvid vara mycket effektivt. Det är också angeläget att kursorganiszitionen och undervis-

viil efter deltagarnas behov och förutsättningarna ningen anpassas

:mgelåget att de stutliesocialzn vill-

Slutligen är det synnerligen koren för korttidsutbildatle förbättras. Kommittén har framhållit detta i en särskild skrivelse till utredningen av vuxnas möjligheter att finansiera studier.

Allt som hittills hår har framförts om behovet av kurser för korttidsutbildade talar för att det :alltjämt på varje statshidragslwe-

folkhögskola årligen skall ges minst en allmän kurs om

rättigad

minst 30 veckors längd. Kursen skall ha minst Zl) deltagare nårvarande vid kursstarten. Den får till högst en tredjedel av innehållet vara eller vara på annat sätt profilerad. Dispens

specialinriktad

från dessa krav bör inte ges.

Kursen får vara årskursintegrerad och nivågrnpperad, vilket he-

att den får innehålla deltagare som reellt tillhör olika kuntyder

eller årskurser i en flerårig studiegång. l)en bör då

skapsnivåer

vara pedagogiskt differentierad därefter.

Kursen skall vidare anordnas i första hand på moderskolan eller dagligt pendlingsztvståntl från denna. Deltagare i olika

på

förlagda till olika platser hör inte få råknas samman till grupper en kurs.

Skolor som under en treårsperiotl inte uppfyllt dessa krav, bör få sitt statsbidrag omprövat av regeringen efter zinmålan av till-

Vid den omprövningen bör särskild hiinsyn tas

synsmyndigheten.

till den mindre grupp skolor i avfolkningsbygdet som på grund av

och kommtrnikationstekniskxt förhållanden har

befolkningsmässiga

att rekrytera korttidsuthildzrtle inom sitt na-

betydande svårigheter

llånsyn bör också tas till skolans övri-

turliga rekryteringsområde.

- den kan vara så värdefull av t.ex. kulturpolitiska ga verksamhet eller regionalpolitiska skål eller för en ideell rörelse, att staten anser att skolan hör vara hitlragsheriittigacl även om den inte uppfyller kraven på zillmiln kurs.

Vid en av statshidraget till en skola kan det vara

omprövning

lämpligt att omdisponeringar och omstruktureringat för-

genom lägga mer av allmän lör korttidsutbiltlzitle till områden

utbildning

och där behovet av sådan utbildning iir särskilt stort.

regioner,

2.3¶Specialkurser

2.3.1 Inledning

Folkhögskolekommittén har i kap. 2.l föreslagit att folkhögskolekurserna i framtiden skall utvecklas i tre olika former: zillmännu kurser som ger grundutbildning på grundskolans och gymnasieskolans nivå, spcciulkztrscr med lörtl_it|pning i något eller några

ämnen samt yrkesinriktade kurser för med ett betydande utrymme yrkesförberedelser. Med Specialkurser avser kommittén den typ av profilerade ämneskurser utan yrkesinriktning som zmordnat i

lolkhögskolorna

stigande utsträckning sedan slutet av 60-talet. Med dessa kurser kan skolorna spela en central roll i det fria

bildningsztrlvetet.

Kommittén har i kap. 1.8 försökt att beskriva det fria bildningsarbetets uppgifter i framtiden. Där talas bl.a. om behovet av allmänorienterande kurser som hämtar stoff från olika

många

ämnesområden, problemorienterande kurser, studier om ideologier och livsåskådningar samt studier som breddar kulturintresset och skapar lörutsåittningzir för en folklig kultur. Detta är :arbetsuppgifter för vilka folkhögskolorna har mycket goda förutsättningar. l)e flesta har också långvariga erfarenheter av verksamhet med denna inriktning. Specialkurser har hittills bedrivits som zillmänna kurser med särskild inriktning och som särskilda linjer. Den allmänna kursen med särskild kom till l977 för

inriktning

att kurser med specialinriktning och kurser för bestämda mälgrupper skulle bli för gymnasie- eller

behörighetsgivande högsko-

lestudier och för att de studerande skulle bli till stu-

berättigade

dieomdöme. Förutsättningen är att kursen till minst 50 procent har ett allmänt innehåll. Särskilda linjer har starkare l)e kan

ämnesspecialisering. ägna

upp till 75 procent av tiden åt profilärnnen. Läsåret 1988/89 anordnades av det totala antalet 31 procent elevveckor i folkhögskolornas långa kurser som allmän kurs med särskild inriktning och 28 procent som särskilt! linje. l den framtida Specialkurser: bör, kommitténs enligt mening, specialiseringen få variera efter skolornas

egna Iiedömningzir.

Minst 25 procent av tiden måste dock ägnas åt zullmâinnzt ämnen. Kurserna kan också ha mycket varierande längd. Också gruppstorlekar, lärartäthet och :arbetssätt kan variera. Specialkursernzi kan därigenom tillgodose många skiftande

utbildningsbehov.

2.3.2 Nuvarande kursutbud

Av nedanstående tabell i mtvarande

framgfii ämnesinriktningeri

allmänna kurser med särskild samt särskilda

inriktning på linjer

1987/88 och 1988/89. På :illinän kurs med särskild var

inriktning

beteendevetenskap och humaniora de vanligaste

ämnesinriktning-

arna med ca en tredjedel av elevveckorna. På de särskilda linjerna var estetiska ämnen intlt-.n vanligaste riktningen. Dessa kursers andel av elevveckornzi utgjorde l988/89 nästan 60 procent.

(19

Ãmnesinriktning i allmän kurs med särskild inriktning och på särskild

(tabellen läses vertikalt). Källa: S0. linje; procent

Ämnesområde 1987/88 1988/89

Allmän Särskild Allmän Särskild

kurs med linje kurs med linje

särskild särskild

inriktning inriktning

och 31 17 32 14 beteendevetenskap humaniora estetiska ämnen lb 53 14 59

2 - 2 företagsekonomi, handel, kontor matematik och natur- 3 l 2 1 vetenskap

hälso- - 1 1 2 medicin, och sjukvård

och 12 ll) 12 1 l samhällskunskap information

l 1 9 12 7 språk teknik 2 1 2 l

ämnesområden 23 7 23 6 övriga

med studierna växlar hos de studerande i allmänna kur-

Syftet ser med särskild inriktning och särskild linje. Ãmnesfördjupning och är ett vanligt syfte, men kurserna ger

personlighetsutveckling

också kurser är studieförberedande el-

ideologisk skolning. Många ler och några är rent yrkesutbildande. yrkesinriktade

Kurserna riktar sig i princip till människor i alla åldrar och med varierande bakgrund. Antalet deltagare i allmän kurs med särskild var 1988/89 nästan 6000. På särskild linje

inriktning

fanns samma år 5200 studerande. De flesta kursdeltagarna var under 25 år, men ca en tredjedel var över 30 år. Nästan hälften hade mer än elva års skolgång bakom sig. Mindre än en femtedel hade högst nio års skola.

av allmänna kurser med särskild inriktning och

Utvecklingen särskilda har följt några huvudlinjer, som har intresse med

linjer tanke på framtiden.

av kurserna har skett bl.a. genom att en rad

Specialiseringen

ämnesområden förts in i kurserna. Ofta gäller det ämnen som nya har litet i det allmänna skolväsendet, t.ex. miljövård,

utrymme

internationella u-landskunskap, medie- och infor-

ekologi, frågor,

mationsfrågor och bibelkunskap.

har goda förutsättningar att snabbt fånga upp

Folkhögskolorna

intressen. De kan tillmötesgå behov som uppstår både genom nya snabba i samhällsutvecklingen och genom kulturella

förändringar

som sker långsa_mmare. Ett exempel på detta är de förändringar kurser om som introducerats på flera folkhögskolor.

Östeuropa,

En förändring inom vårt som eget land, har påverkat lolkltåigskolorna i hög grad, är den (ökade

invandringen. Många folkhög-

skolor har kurser för invandrare som har i sven-

grundkunskaper

ska, men behöver som de orienterar fördjupa (lessa samtidigt sig om svenskt samhällssystem och svensk kultur. Dessa folkhögskolor får ofta goda om kulturell

kunskaper mångfald och kollisioner

mellan olika kulturer. rustat De har därigenom sig väl också för ett bland dem som vill skaffa

bildningsitrbete sig en djupare insikt

i invandrarnas situation och om de konflikter som lätt

uppstår i ett mångkulturellt samhälle.

Andra exempel på nya ämnesområden kan hämtas från studier-

na i Ofta har

ekologi. ekologiundervisningen en praktisk inrikt-

ning. Bland annat görs experiment i Vattenvård inom

miljövårds-

kurser på ett par

folkhögskolor. Naturvetenskap och teknik har i

övrigt varit små ämnesområden De

på folkhögskolorna. stod

1988/89 för bara ca tre av elevveckorna procent i allmän kurs med särskild och särskild

inriktning linje.

Många skolor har utvecklats till lokala och rcginnzz/a kulturcentra. har sedan Folkhögskolan länge gjort en betydande kulturinsats i vårt land en omfattande verksamhet genom med långa kurser inom främst musik-, bildkonst- och teateromrädenzt. [)e kortkurser som vuxit fram under det senaste decenniet har (lärutöver kommit att omfatta viktiga pedagogiska fortbildningsinsatser bl.a. för ledare i amatörverksamheten. Den estetiska kursverkszimheten har stor betydelse när det gäller att sprida utbildningsmöjligheter-

na på detta område över landet.

Det är vanligt att t.ex. musiklinjerna på folkhögskolorna har ett

livligt utbyte med musikintresserade ntåttniskoi i den och grupper omkringliggande bygden. l)et innebär att det lokala utbudet och den lokala aktiviteten på musik-området dessa orter på blir betydligt rikare än de skulle ha varit utan l de

folkhögskolan. långa

amatörteaterkursernzt ingår ofta praktik som teaterlerlzire t.ex. i

barngrupper i traktens skolor eller i lokala

amatörteatergrupper.

På de som som folkhögskolor fungerat lokala kulturcentra är det vanligt att kulturaktivitetci* för kotmnuninvånarna till

förläggs

folkhögskolan. Ibland lllllylljllS också skolans och resurpersonal ser i aktiviteter utanför skolan. litt fast samarbete äger ofta rum med institutioner som länstezitern och länsmuseet. På vissa håll bedriver man ambitiösa t.ex. projektarbeten,

llllljÖullticlSÖklllllg,

fotodokumentation och av folkmusik.

inventering

På många ställen bedrivs verksamhet i nära samarbete med institutioner och organisationer i den

kringliggande bygden. Mora

folkhögskola bedriver i en helårskurs Skattungbyn i resursbeva-

rande försörjning, där ur sakkunniga ortsbefolkningen :anlitas som

timlärare och deltar aktivt kursdeltagarna i det lokala livet. Vid Grimslövs får folkhögskola lokalpolitikei en säirskild utbildning. Dalslands :tnortlnar kurser

folkhögskola i kooperativt företagande

som vill starta i Detta är endast för arbetslösa eget hembygden. några av flera intressanta exempel. ett allt samarbete utvecklats med På senare tid har livligare med universitet och andra melhögskolan. l samarbete Uppsala anordnas således Skinnskattebergs folk- Iansvenska högskolor på

högskola kurser på högskolenivå.

besluten med anledning av förslagen i l977 års propo- Genom sition om ökades möjligheterna till ideologisk: pro

folkhögskolan som har anknytning

filerat bildningsarbctc. Många folkhögskolor anordnar kurser som direkt eller indirekt tar till en folkrörelse profilen. Vanliga exupp den egna ideologiska och åimnesmässiga är bibelkurser och mediakurser för arbete inom den egna

empel

rörelsen. Gränsen är ofta mellan folkbildningsinriktning och yroskarp dels (låirför att folkrörelserna alltmer :inställer perkesinriktning, det arbete utfördes av frivilliga, dels soner som utför som tidigare därför att de studerande kan söka och få anställning även utanför den rörelsen. det första förhållandet iir utbildegna Exempel på

av i samfund, folkbildningslinjer samt ning frivilligmetlarbetare

av amatörteaterledare. Exempel på det andra år de allt utbildning vanligare hålsopedagog- och friskvårdsutbildningarna. som är knuten till en folkrörelse har stora

En folkhögskola

att bli ett kraftcentrum inom denna rörelse. Skolan

möjligheter

för till kontakt mellan blir mötesplats många och ger möjligheter Rörelsens itléer och verksamhet kan utvecklas i

generationerna. ett fritt meningsutbyte.

till en folkrörelse innebär för del

Anknytning folkhögskolans

får en konkret Deltagarna får lära att bildningsarbetet inriktning. i demokratisk och att tillsammans utsig att samarbeta ordning veckla idéer som kan leda till samhåillsförändring. Folkrörclserna bör ta tillvara denna måöjlight-jt till utveckling Samtidigt iii det viktigt att och profilering av de egna idéerna. tradition av och :rllsitlig belysning av de

folkhögskolans mångfald

ämnena bevaras, även studibehandlade när det galler ideologiska Den debatten stimuleras om (lttllilgllfnål får möta

er. ideologiska

med annan Idéerna måiste få brytas mot

människor uppfattning. varandra på folkhögskolorna.

Även anordnar kurser med tydlig landstingens folkhögskolor Alla folkrörelser* har nämligen inte tillgång folkrörelseinriktning. blir ofta en fristad för till egna folkhögskolor. l..andstingsskolorna sådana rörelser.

Framtidsinriktade förslag i yttrandena över 2.3.3 kommitténs fakta- och debatthok

över fakta- och debattbok

I yttrandena folkhögskolekommitténs

finns till framtida bild- (SOU l989:*)7) många förslag :angelägna

ningsaktiviteter för folkhögskolorna. Där framhåillcr man behovet av att folkhögskolorna fungerar som motviktei mot gymnasieskolans, komvux och högskolans snäva yrkesinriktning och kompetensgivning. Folkhögskolan bör utbilda för humanism, medmänsklighet och moraliska våirderingzu, sågs det bl.a.

l ett yttrande anförs att en viktig i framti-

folkbilduingstippgift

den år att låta naturkunskap bli en lika naturlig del i :illmåinbiltlningen som svenska och räkning, eftersom vi annars kommer att få svårt att förstå (ich bemästra de växande miljöproblemen. Folkhögskolorna borde ha särskilt goda möjligheter att arbeta med denna uppgift, som bl.a. innebär att man vidgar perspektivet från de enskilda naturvetenskapliga (lisciplinerna till ett naturvetenskapligt synsätt utan att förbise samhfillsvetenskapliga och humanistiska aspekter.

En hårt engagerad yrkeskategori som riskerar att bli utbränd iir vårdpersonalen. Den föreslås i några yttranden få både fortbildning av ett brett, Övergripande slag och sådan kultnr- och person- Iighetsutveckling som bl.a. de ltumanistiska och estetiska kurserna kan ge. Även för andra yrkesgruppen, t.ex. lärare och fritidspctlagoger, kan folkhögskolekurser utnyttjas i ett fortbildningssammanhang.

En lanclstingsskola ser folkhögskolornzi som kultur-

regionala

och utbildningscentra med möjligheter att nå alla grupper i samhället. Som exempel på sådana verksamheter niinms i detta yttrande ungdomskooperativ, bred datautbildning, niusikverksztmhct. _studier i samband med arbetarspel, regionala kurser i samarbete med högskolor m.m.

Hyresgästernas riksförbund framhåller att en viktig uppgift är att stärka det lokala medborgariitflytzintlet. Det kan göras genom att skolorna sprider praktisk och teoretisk mediakunskai) och medverkar i lokala media samt genom utbildning av förtroendevalda och andra som är aktiva i den kommunala närdemokrzttin och i boendeinflytandet. lin förutsåittning för detta är, enligt förbundet, att folkhögskoleverksantlieteit blir en rörlig resurs även när det gäller förläggning av kurser och kombination av cirkelverksamhet och heldagsstudier.

2.3.4 Institutioner och organisationer med folkbildningsansvar

Folkbildningsorganisationernzi och folkhögskoloruzi har en gång

hela ansvaret för utbildning och bildningsarlvete bland vuxna. ter hand har stat och kommuner övertagit allt större del av utbildningsansvaret, såsom franihfillits i inletlningsavsnittet, och studieförbund och folkhögskolor arbetar nu vid sidan av flera andra utbildningsanordnare.

7 3

En motsvarande utveckling har skett också pa :andra områden. De första folkbiblioteken startades av lolkriirelseina inom ramen för deras verksamhet med cirkelbibliotek. l-Llter hand log kommunerna över ansvaret och biblioteken svarar nu för den rlominerande delen av kulturverksamheten i varje kommun. Kommunala museer och länsmuseer har ofta vuxit fram inom hcmbygdsråirelsen. Fortfarande har denna rörelse huvudmannaansvzn på sina håll, men stat, kommuner och landsting svarar i allt väsentligt för finansieringen och bär det kulturpolitiskzi zmsvzirel.

Den kulturpolitik som utvecklats i vårt land från slutet av 00talet präglas av samma ambitioner som folkbildningsarbetet. Strävan är att garantera en mångfald av kulturyttriuitaai (ich att spritla kulturintresset till allt fler människor. intentionerna att nå nya grupper har präglat kulturpolitiskzr beslut på samma sätt som det sedan länge präglat bildningsarbetet. Folkbildningtári har löljtlriktigt anförtrotts viktiga uppgifter när det gällt att förverkliga kulturpolitiken.

Flera av de kulturpolitiskzi initiativ som tagits under de senaste decennierna har avsett skapande av nya institutioner som anförtrotts ett utpräglat folkbildningszlnsvzn. l)et gåiller t.ex. Riksteatern, Rikskonserter och Riksutstêillningar. Organisationstlriven kulturverksamhet inom det fria bildningszirbctct har också fått stöd. Det gäller t.ex. de s.k. främjandeorganisationernzi (t.ex. Konstfrämjandet och Litteraturfrämjandet) och konstnärsgruppernas Centrumbildningar.

Några av de allra första folkbildarnzi i vårt land var tuniversitetslärare och forskare och i deras ambitioner ingick att sprida forskningsinformation. lnom universiteten har det alltid funnits entusiaster som vårdat detta arv och engagerat sig ideellt för att information om de forskningsresultat som görs skall nå ut till en betydligt vidare krets än universitctsvåirlden, låt vara alt de inte överallt varit så vanligt lörekonnnantle.

Också forskningsinformationen har med titlen blivit ett tydligare samhällsansvxir. Enligt högskolelagen åläggs numera varje universitet och högskola att bedriva forskningsinlorrnation. Information är en tredje uppgift vid sidan av undervisning och forskning. Även forskningsråden har ålagts informationsuppgifter och forskningsrådsnämnden har särskilda resurser för inlormationsinsatscr, som ofta görs i samarbete med andra, t.ex. högskolor, museer och kulturinstitutioner.

Det finns i vårt land med andra ord ett vittförgrenat nätverk av institutioner med lolkbiltlningsansvxn och därmed många intressanta samarbetspartner för lolkhögskolorna.

2.3.5 Allmänna överväganden och bedömningar

De folkhögskolekurser som enligt kommitténs förslztg i framtiden bör kallas specialkurser bör utvecklas med utgångspunkt från de erfarenheter som vunnits i allmänna kurser med särskild inriktning och i särskilda linjer. De regler som i framtiden föreslås gälla för specialkurserna skiljer sig inte nämnvärt från dem som gäller för de två nuvarande kurstyperna. Förändringen innebär en regel-

förenkling och ökade möjligheter till fördjupning i ett profilämne.

Detta gör det lättare att anpassa kurserna till varierande krav. Den ökade fördjupningen iir motiverad också med tanke att

på

kursdeltagarna i specialkurser i regel redan har en god utbildningsbakgrund. Det är främst genom specialkurserna som

folkhögskolorna gör

sin insats i det fria Vilken detta arbete

bildningsarhetet. inriktning

kan tänkas få i framtiden har kommittén sökt beskriva i avsnitt 1.8. Det fria bildningsarbetets innehåll - och diirmetl specialkursernas - skall inte styras av från centralt håll. Stor

några anvisningar

frihet måste finnas för att snabbhet och

uppmuntra uppfinnings-

rikedom och ge verksamheten en egen profil. Folkhögskolorna bör i framtiden enligt kommitténs mening kunna spela en ännu mer central roll i det fria l

hildningsarbetet.

några avseenden har skolorna förutsättningar att göra en unik insats. Detta gäller för det första den och samordkontaktskapande nande verksamheten. l-olkhögskolzin är en av aktörer inom

många

det fria bildningsarbetet. l detta svarar studietörhtintlen sedan länge för den mest omfattande insatsen. Bibliotek och museer har i grunden folkbildande uppgifter, och den förstärkning av biblioteks- och museiorganisationerna som skett de senaste degenom cenniernas kulturpolitik har ökat möjligheterna till utåtriktade insatser. Den breda föreningsverksamheten

är i sig en folkbildnings-

insats. l mångfalden av finns vars föreningar organisationer syfte

uttryckligen är att bedriva bildningsarbete. Forsknlngsinformation och populärvetenskap är också en del i biIdningsstriivamtleiizi.

Forskningsrådsnämnden ger stöd åt viktiga initiativ på detta område, och universitet och högskolor har stora att möjligheter ägna kraft också åt dessa slag av uppgifter. Många inom det fria bildningsarlvetet arbetar isolerat från varandra utan att ta vara på de som finns mel-

samarhetsmöjlighetei

lan institutioner eller organisationer med likartade intressen och ambitioner. Folkhögskolorna har genom sina pedagogiska och lokalmässiga resurser unika förutsättningar att hvtlflvll ett kontaktskapande arbete mellan folkbildare av olika slag och som

fungera

mötesplats och kraftcentrum. Skolor med i en folkrö-

förankring

relse har viktiga uppgifter i att stärka och berika rörelsens verksamhet.

Även niir det utbildning inom kulturontråtlet har folkgäller högskolan enligt kommitténs mening lörutsåittningar att spela en central och unik roll. litt mfil för kulturpolitiken iir att bredda kulturintresset och möjligheter att utatt ge allt fler människor teater, dans, bild och eget skrivantrycka sig med hjälp av musik, sina estetiska utbiltlningzir, sin kortde. Folkhögskolan har genom rsverksamhet och sitt samarbete med studieförbund och goda spelat en mycket viktig roll när det gällt att

amatörorganisationer

dessa ambitioner. skolor fungerar som kulturförverkliga Många centra aktivt för att berika det lokala kuli sin bygd och verkar turlivet. Det är lätt att se att folkhögskolan inom detta område har växande i framtiden och att ingen annan institution

uppgifter

i detta avseende kan iklåida roll. (I följande avsig folkhögskolans snitt behandlas de estetiska kurserna mer i detalj.) Ett område dfir folkhögskolan har central betydelse giiltredje ler för att starka demokratin. Den demokratiska ututbildning i vårt land hade varit möjlig utan ett omfatvecklingen knappast tande Striivzun att utvidga demokratin kan folkbildningszirbete. aldrig avslutas. Just nu genomförs en omfattande decentralisering inom sektorn som syftar till att öka människors inden offentliga både och som lokala opinionshiltlare och flytande i yrkesarbetet lnom arbete för att stärka det personli-

politiker. företagen pågår

ga ansvaret. och beslutsfattande kräver ökade kunskaper.

ställningstagande

dessutom en stor roll för självkänslan och sä- Utbildning spelar kerheten och därmed för förmågan att ta på sig nya uppgifter. Undersökningar visat att de som har den lvâistxi utbildningsbakeffektivast utnyttjar sina (lemokratiskzi rättigheter. Diirgrunden för är det viktigt att arbeta för att utjämna utbildningsskillnatler. insats för att starka demokratin mäste omfatta bå- Folkhögskolans de en av den ;illmiinnzi grundutbiltlningett och studier höjning som stimulerar viljan till engagemang och ansvarstagande. av verksamheten med specialkurser kommer att En utveckling aktualisera ett allt niinnre .vumarbeltr med högnvkoltul. Många av de

som ordnas inom ramen för specialkurser fördjupningskurser kommer att :avancerade studier. llögsktwlzins kungälla tåimligen nande och kommer att behövas i många förankring i vetenskapen sammanhang för att ge studierna ett fullödigt innehåll. Folkhögskolans erfarenhet blir nödvändig nåir det gäller att

pedagogiska

rätt sätt ta emot och bearbeta experternas inlorniatiott och sät-

på

ta den i relation till annan kunskap. l samarbetet mellan folkhögskola och högskola iir det viktigt

att de som samverkar uppträder i sina egna roller. Högskolestudierna och skall kunna avslutas med examiär styrda av kursplaner nation, vilket påverkar inriktning och arbetssätt. Folkhögskolan har större frihet med deltagarna utveckla kursinneatt i samspel håll och l)et är sett fråga om två vitt arbetsprocess. principiellt

skilda sätt att studera. Valet av studieform bör bestämmas utifrån syftet med studierna. Valet mellan högskola oeh folkhögskola blir aktuellt bl.a. med anledning av expansionen av utlokaliserade högskolekurser. llögskolestudierna har av tradition högre status och våljs diirfâir giirna i första hand. För många iir dock slag av studier folkhögskolekursen den naturliga studieformen. Det gäller de olika typer av studier som enligt kommitténs inledande sin karesonemang genom raktär hör hemma i det fria bildningsztrbetet. Till många korta högskolekurser med rekryteras i dag deltagare mycket varierande studiebakgruntl. Arhetsformernzu blir allt friare och deltagandet i slutprovet är ofta Ilögsktwlzm niirmar

frivilligt.

sig i många fall folkhögskolans sått att xtrheta. Detta kan leda till att högskolan oeh folkhögskolan de håll

på

där samarbete sker verksamheter. svåi hög grad blir integrerade ra att skilja åt. Enligt kommitténs kan det bedömning ligga en risk i detta för båda studieformernzt. lin av rollerna bör renodling eftersträvas. Den kommer att underlätta det framtida samarbetet.

2.3.6 Estetiska kurser i dagsläget

Den estetiskt inriktade kursverkszunlieten har uppmiirksainniats särskilt i direktiven till Hår kortstateras

folkhögskolekommitten.

att verksamheten expanderat mycket snabbt ett oeh att dåirigentum stort antal studieförberedande kurser har tillkomntit. Kommittén får i uppdrag att diskutera hur avvägningen skall mellan utgöras bildning för den breda amatörverksamheten påi kulturområtlet och kurser som utgör en förberedelse för fortsatt ut-

konstnärlig

bildning. De estetiska kurserna kråivet dårftii en särskild belysning. Om man definierar kurser med estetisk som kurser i

inriktning

musik, teater och drama, dans, bild, färg oeh form, konsthantverk, slöjd och textil samt metlia- oeh av olika

skrivarlinjer slag,

finns det ungefär l50 linjer med sådan 88

inriktning på folkhög-

skolor. Verksamheten har expanderat under 60- och 70kraftigt talen. De största åmnesområdena iii dels musik 38 på folkltögskolot, dels bild, färg oeh form samt konsthantverk oeh slöjd |›å vardera ca 30 folkhögskolor. [Estetisk inriktning med flera tekniker finns på drygt 30 folkhögskolor, teater och drama på 20, varav fyra har en ren yrkesutbildning för saint

dramapedagoger, danslinjet på

fyra folkhögskolor. Skrivarkurser av olika slag :inortlnas på åtta folkhögskolor, medialinjei på sju och fotolinjei på tre skolor. Omfattningen av den estetiskt inriktade varieundervisningen rar alltifrån tre-femåriga konstlinjer med mer ån ll) timmars estetiskt innehåll varje vecka till :tllmåinna kurser med en

inriktning

mot estetiska ämnen timmar i veckan. lin kvantitativ be-

några

en ofullstiintlig bild av det estetiska utbudet skrivning ger därför skolor har konstnärliga linjer med flepå folkhögskolorna. Några ra olika skolor har endast en konstnärlig ininriktningar, många och skolor har enbart en allmän kurs med möjligriktning, några inom en eller flera estetiska varianter. het till specialisering Musikliizjcr med undervisning i musik år en relativt

systematisk

modern företeelse. Före l*)(›0 fanns endast fyra musikfolkhögskolor: Framnâis och Lunnevad. Före l972 lngesund, Geijerskolan, fanns bara med vad skolan betecknade som mu- 12 folkhögskolor siklinje. Sedan dess har 26 tillkommit. De flesta av folkhögskolorna med musikutbiltlning får en tillför hela eller en del av musikuntlervisningen i form av läggsresurs ett statsbidrag motsvarande en halv elevvecka. Iilläggsrcsursen, som skall användas för ökad lärartâithet. fördelas av SÖ mellan

folkhögskolor med musikutbildning. med musiklinjer finns inom alla lån utom fyra. Folkhögskolor Två av dem har rörelse eller organisation som huvud-

tredjedelar

man. med varierar, liksom i de flesta för- Syftet musikutbildningarna

mellan grundutbildning och fiirdighetstråning djupningskurserna,

för den enskilde studerande och folkbildningssyflet som iir att intill insatser i musiklivet, inte bara som sångare och musispirera kant utan också som cirkelledare och ensemblelctlare. har under de senaste decennierna erbjudit det Folkhögskolorna förberedande stadium i i musik, som på många

färdighetstriining

håll saknats Fortfarande råder en stor i det reguljära skolsystemet. i de linjer som svarar för kvalificerad hög-

efterfrågan på platser

skoleförberedelse. trots att allt fler musikgymnasier tillkommit. med sina internat och i många fall våilutrustade Folkhögskolorna, lokaler samt goda möjligheter till ensemblespel och till att :anpastill varje elevs behov, tycks fortfarande. erbjuda sa undervisningen lockande zilwrnzitiv för många musikstuderantle. Ren musiklinjer. Kantorei utbil-

yrkesutbildning ges vid några

das vid sex och folkhögskolor. Riks-

församlingsmusiker vid fyra

har i december 1988 anslutit sig till ett utrednings- och redagen om att utbildning av kantorer för svenska kyrkans

geringsförslag

behov även fortsättningsvis skall äga rum bl.a. inom folkhögskolans ram. Denna utbildning iir luetytlligt fastare reglerad iin vad som annars gäller för folkhögskolornas kurser. En av ett helt annat slag anordnas för s.k. mu-

yrkesutbildning

sikhandledare, som främst skall verka bland sådana som hittills stått utanför musiksamhället - zilltifrån förskolelwarn till fysiskt

och handikappade. Det finns också en liknande utbild-

psykiskt

ning som har musikterzipeutiskzi inslag. iir det svårt att precise- När det gäller konst eller bild och form ra antalet sådana linjer på folkliögskolornai_ eftersom miiiig:i linjer kallas estetiska utan att man anger innehållet men exakt. Somliga linjer har också olika innehåll i första och ;andra årskursen.

Konst- eller bild- och formkursei finns 30

på ungefär folkhög-

skolor fördelade alla lån utom på tre. Slöjd- eller konsthantverkskurser finns på ca 24 i tio lån. De flesta

folkhögskolor bild- och

formlinjerna år tvååriga. Det finns få och en femå-

några treåriga

rig konstskola. Antalet sökande är i .allmänhet flera större

gånger

än antalet platser. Konsthantverkskurserna år ett- eller

tvååriga

och har i allmänhet dubbelt så sökande som många antalet platser.

På fyra folkhögskolor i landet :anordnas i dans.

ttndcrvisning

På två skolor anordnas allmiin kurs med På en

dansinriktiiing.

folkhögskola anordnas för dem som år

danshandledarntbildning

intresserade av att leda dzmskursei för amatörer och pfi en zmnan anordnas en folkdzmsletlarkurs. Antalet sökande

överstiger betyd-

ligt platsanlalet i utbildningarna.

Teater- och dramakuhvcr av olika 20 slag erbjuds på folkhögskolor läsåret 1990/91. Av dem år l3 ;allmänna Ieateroch dramakurser av olika ibland såsom slag, med en speciell inriktning teater i Iokalsamhållet, teater och film, pedagogiskt drama eller dans

och drama. Tre år linjer amatörteatcrlinjer, varav en med inriktning mot utbildning av amatörteaterletlare. [)e flesta teaterlinjerna är ettåriga, men som en del i en :illmâin

några ingår kurs och

kan då vara två eller

treåriga.

På fyra folkhögskolor finns en tvåårig eftergymnasial yrkesutbildning för som skall arbeta med drama i barn-

dramapedagoger,

och inom kommunal kultur-

amatörteatergrupper, och fritids-

verksamhet etc.

2.3.7 Enkäter om de estetiska utbildningarna

Hösten 1989 sände efter önskemål från

konstnårsutrcdningeit

(Dir. 1989:30) och folkhögskolekommittén ut en enkät om de es-

tetiska utbildningarna till de som JUIOIIIINII

folkhögskolor kurser

med estetisk med enkäten var att få en bild av

inriktning. Syftet

omfattningen och inriktningen av denna lin huvudfråutbildning. ga gällde hur stor andel som brukar söka till en

folkhögskolekurs med syfte att huvudsakligen försörjxi sig inom ett konstnärligt yr-

ke (inkl. lärarutbildning inom det estetiska llår kom-

området).

mer endast denna att behandlas.

fråga

På 24 av de 3l med som folkhögskolor musiklinjcr besvarade enkäten angav av eleverna ett sådant mer än 50 procent syfte med

studierna. På varje hade åtminstone elever så-

musiklinje några

dant syfte.

Ungefär hälften av skolorna med att mer än

musiklinje uppgav

50 procent av de tidigare eleverna brukar kunna försörja som

sig

yrkesmusiker resp. musikpedagogei efter fullbordade studier. lin tredjedel av skolorna svarade att av eleverna högst 25 procent brukar kunna inom försörja sig med yrkesverksamhet musikområ-

det. anledningarna till att de inte kan försörja sig är De vanligaste blivit till utbildning, åindrat sina planer att de inte antagna högre insikt beträffande sina föruteller själva kommit till yrkesmässiga att kursen inte iir elsättningar. Tre skolor angav yrkesutbildande

ler behörighetsgivande.

med hild- och har besvarat SÖ:s

35 folkhögskolor jämn/infor

enkät. Det år färre elever, som har som syfte att l(n's'irja sig med bild- ån musiklinkonstnärlig verksamhet på och formlinjerna på men ändå förhållandevis Nästan hälften av skolorna

jerna, många.

av eleverna hade sådant syfte. lin uppgav att högst 49 procent att minst av eleverna hatredjedel av skolorna uppgav 50 procent

de sådant syfte. av skolorna av ele- Mer än hälften uppgav att högst 25 procent zirbete. verna brukar ha möjlighet att lörsåirjzi sig med konstnärligt att inte sina är Anledningen till somliga genomför yrkcsplaner

främst beträffande de yrkesmässiga lörutsiittningarna,

självinsikt

ekonomiska villkor, samt att de inte arbetsmarknadsskäl, (låligzu

blir antagna till högre utbildning. med besvarade SÖ:s en- 21 folkhögskolor k:»ist/murvcrkslinjcr dominerande på dessa linjer kät. Yrkesplanerna tycks vara mindre och rena bild- och formlinjer. På nästan än på musiklinjer på hälften av skolorna hade högst 25 procent konstnärliga yrkespla-

ner. hade högst 49 procent sådana planer. På de övriga På mer än hälften av skolorna Luppgav man att högst 25 pro-

cent av eleverna i brukar kunna försörja sig yrkesmäs-

praktiken

konsthantverkare eller som inom detta område. sigt som pedagog inte som tänkt inom Anledningarna till att alla, sig cn framtid planerna iir främst att de inte blir antagna dessa yrken, genomför att den ekonomiska framtiden iir osäker, till högre utbildning,

samt att kursen inte är yrkesutbildande. stor andel av eleverna anvander kurserna i Förhållandevis som i sitt yrke. De yrkeskategorier konsthantverk fortbildning är framför allt barnomsorgspersonal och arbetssom förekommer

terapeuter. som :inordnatle dunxkunvør hösten Alla folkhögskolor långa Kurserna år alla ettåriga och 1989 besvarade SÖzs enkiitfråigor.

har mindre än tio elever. man att ingen av eleverna På två av folkhögskolorna uppgav eller danssöker utbildningen i syfte att lörs(nja sig som dansare man att högst 25 procent av elepedagog. På de två andra ttppgav i detta brukar kunna försåirja verna söker syfte och att lika många verksamhet. lølkonomiskai och kursdeltasig med sådan svårigheter vara skålen till att inte alla garnas fysiska förutsättningar uppgavs

sina yrkesplaner. genomför

om de estetiska kursernas värde

För att få en uppfattning långa

för inträde högskolorntz har folkhögskolekoinvid de konstnärliga: mittén inhåimtat från alla högskolor med musiker- resp.

uppgifter

om hur stor :andel av de till hösten H80 ;intagna musiklärarlinje

eleverna som tidigare

gått på musiklinje på folkhögskola. Uppgif-

terna är osäkra eftersom eleverna i allmänhet har betyg från gymnasieskolan och inte behöver vilka skolor och kurser de uppge därutöver har genomgått. På musikerlinjerna i Stockholm, och Malmö har un-

Göteborg

gefär tio procent uppgivit att de har genomgått

folkhögskolekurs

i musik. Musiklärarlinje finns på sex orter. Av de 200 elever som antogs hösten 1989 uppgav 42 procent att de hade musik-

gått på linje på folkhögskola.

På samma sätt undersökte kommittén hur många av de elever, som till hösten 1989 till landets fem konst- och antagits konsthantverkshögskolor, som hade förberett sig genom ut-

konstnärlig

bildning på folkhögskola. Svaren visar att de år förhållandevis många. Dessa elever, liksom kan dess-

musikhåigskolornas elever,

utom ha ;innan förberedande

gått på någon konstnärlig utbild-

ning. Till i Stockholm sökte konsthögskolan 750 personer, 28 togs in och av dem hade åtta en vid

konstnärlig utbildning folkhögskola

som grund. Till Valand i av

konsthögskolan Göteborg antogs tolv,

vilka samtliga hade sådana förberedelser, och till i

konsthögskolan

Umeå antogs också tolv, av vilka sju hade förberett folk-

sig på högskola.

Till konstfackskolan i Stockholm varav antogs 95 studerande, 31 hade och till och konsthant-

folkhögskolebakgrund, design-

verksskolan i Göteborg SI, varav l7 med sådan bakgrund.

2.3.8 Gymnasieskolans estetiska utbildningar

I ett förra året Iietånkzmde framlagt (SOU l*i)89:l0) föreslog en särskild utredning en utbyggnad av de estetiska linjerna i gymnasieskolan. l folkhögskolekommitténs direktiv att försöka be-

ingår

döma vilka konsekvenser denna utbyggnad skulle få för

folkhög-

skolan. De estetiska studievägarna i gymnasieskolan består huvudsakligen av en musiklinje och en försöksverksamhet med estetiskpraktisk linje. Båda linjerna år tvååriga, men till dem är knutna ettåriga påbyggnadslinjer i musik och slöjd. För läsåret 1988/89 fanns på dessa linjer sammanlagt l l40 L)e sö-

intagningsplatser.

kande är betydligt fler än antalet platser. lattagningsförfarámdet bygger på betyg och antagningsprov. l det nämnda betänkandet föreslås inatt det i gymnasieskolan rättas en treårig estetisk som ersätter de nuvarande

linje tvååriga

linjerna och de ettåriga i musik och

påbyggnadsutbildningarna

slöjd. Den föreslagna linjen skall omfatta bild, dans, mugrenarna sik, textilslöjd, trå- och metallslöjtl, teater samt ge till

möjligheter

lokala varianter eller behandlas f.n. i

specialiseringar. Förslaget

regeringskansliet.

lnriktningen av och innehållet i den nya linjen överensstämmer i stort med vad som gäller den nuvarande musik- resp. estetisk-

linjen. Linjen iir studieförberedande och yrkesutbild-

praktiska

förutsätts ske i högskolan. lnför årskurs tre skall eleverna ningen

kunna välja att fortsatta sina estetiska enligt utredningens förslag studier inom linjen eller att övergå exempelvis till lolkhiigskola.

Vid sidan och försåiksverksamheten med este-

av musiklinjen tisk-praktisk linje finns ett antal estetiska utbildningar i gymnasieskolan olika orter. Utredningen har inte tagit ställning till

på

om och i så fall hur innehållet i dessa utbildningar skall knytas till den estetiska linjen.

2.3.9 reaktioner på direktiv och

Folkhögskolornas debattskrift

Med anledning av den uppmärksamhet som den praktisk-estetiska

kursverksamheten fått i kommitténs direktiv tar flera folkhögskolor i sina över fakta- och de-

yttranden folkhögskolekommitténs

battbok om inriktningen av de långa estetiska kurser-

upp frågan

na.

l ett från en folkhögskola zmlörs att musiklinjei* vid

yttrande folkhögskolor vänder sig till dem, som är musikaliskt Iågutbildade eller alltför smala i sitt musikaliska kunnande för att nå de mål som man har samt att den sociala miljön pii folkhögskolan. den utåtriktade verksamheten och folkhögskolans samlade kunskapsresurser på många områden båittre än någon annan studieform och bredd som behövs. Musiklinjcrna är

kan ge den mognad därför för ett rikt amatörmusicerantle. Att de ele-

betydelsefulla

ver, som till exempelvis till musikhögskolornai, iir något

:images äldre än de som kommer direkt från gymnasiet iir enligt detta yttrande enbart positivt.

En folkhögskola framhåller att det råder en utbredd missupp-

till estetiska linjer. Dessa mäter infattning om antagningsproven te bara prestationer och eleverna antas inte uteslutande efter uppövad förmåga. Vid denna folkhögskolas musiklinje sker :intagningen vid introduktionskurser 2-3 dagar under pågående långkurs. De sökande får då tillfälle att bekanta sig med skolan och skolan med de sökande. Vid antagningen bedöms i första hand ut-

vecklingsbarheten hos den sökande.

Flera folkhögskolor framhåller att det är en viktig uppgift för folkhögskolan att värna om amatörismen, men att detta inte kan ske om man inte samtidigt betonar det yrkesinriktade. I)et folkhögskolemässiga ligger i att varje studerande får den undervisning som han eller hon behöver, det må sedan röra sig om nybörjare eller t.ex. driven musiker, om bredd eller specialisering.

l ett yttrande hävdas, betriiffzintle förhållandet mellan professionell verksamhet och amatörverksamhet, att hotet mot t.ex. den

seriösa litteraturen inte kommer från amatörskrivarna utan från den kommersiella kulturmarknaden. Här iir folkhögskolan en motkraft genom att på alla områden - litteratur, bild, foto, film,

TV - aktivera människor Denna radio, många i motproduktion. alternativa kulturproduktion riskerar att bli uddkSs om den ska styras av den fiktiva motsättningen mellan en allemanskultur och en elitkultur. Folkhögskolan som kulturinstitution är tvärtom enligt detta yttrande den mötesplats, där deras grundläggande samhörighet blir synlig.

l flera yttranden framhåller skall vara

man att folkhögskolorna en motkraft mot kommersiella avarter och mot skräpkultur, både genom att kursdeltagarna blir medskapande och genuin att de blir kritiska konsumenter.

2.3.l0 Amatörkulturens roll i kulturpolitiken

En av de nya intentionerna i den .kulturpolitik som riksdagen beslöt om 1974 var erkännandet av den folkliga kulturen. litt av de mål som angavs för kulturpolitiken var att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och att främja kontakt mellan människor. Amatörkulturen fick ökat ekonomiskt stöd, om än till en början i blygsam omfattning.

l stora drag har amatfirktaltttren utvecklats positivt under de scnaste 10-20 åren. Detta har till stor det berott på studieförbundens, amatörorganisationernas och folkhögskolornas insatser. lin växande andel av studieförbundens och folkhögskolornzis resurser har tagits i anspråk för ett estetiskt studiearbete som berikat amatörkulturen.

Amatörkulturens villkor har i flera sammanhang helysts i anslutning till presentationen av kulturbudgeten i budgetpropositionen, och studieförhundens och folkhögskolornas betydelse för att utveckla amatörkulturen har då alltid betonats. Med anledning av ett uttalande i budgetpropositionen 1988 fick kulturrådet i uppdrag att föreslå förbättrade villkor för konstlviIdningsarlwetet. Ett förslag presenterades i September |9x9 och övervägs nu i rege-

ringskansliet.

l budgetpropositionen H89 tuttalzitle regcringøcn att det statliga kulturstödct skulle lkirstiirkas med 300 milj. kronor under den kommande treårsperioden. litt av de fyra områden som skulle prioriteras vid fördelningen av resurserna var insatser för att ge amatörverksamheten större bredd och bättre kvalitet. l budgetpropositionen 1990 föreslogs ett kraftigt ökat stöd till de centrala

amatörorganisationerna. Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag.

2.3.l1 Överväganden, bedömningar och Förslag om estetiska utbildningar

De estetiska kurserna vid folkhögskolorna har som framgåitt

stor omfattning. En kraftig expansion har skett under de mycket senaste l0-l5 åren. Drygt två tredjedelar av skolorna har i dag någon estetisk kurs.

Intresset för utbildning inom detta område är också mycket stort. Till så gott som alla konstnärliga utbildningar inom utbildningsväsendet finns betydligt fler sökande än utbildningsplatser, och folkhögskolan utgör inget undantag. Unga människor har behov att allvar pröva sin förmåga att :invända konstnärliga ut-

på

trycksmedel. l grundskolan och gymnasieskolan har de som regel fått små möjligheter att göra detta. Många vuxna har först genom folkhögskolan fått en chans att utveckla ett konstnärligt intresse. Det finns en begåvningsreserv inom det praktiskt -estetiska området som inte fått tillräckligt utrymme i vårt nytloinriktade skolsystem.

Folkhögskolornas estetiska utbildningar har olika syften. l)e skall utveckla den personliga uttrycksförmäggin. lörberetki för inträde till konstnärlig eller pedagogisk utbildning vid högskola och kanske också yrkesinriktad pedagogisk utbildning. Inte sällan

ge skall dessa syften tillgodoses inom ramen för sannna kurs.

Uppgiften att förbereda för vidare studier är dock den mest på-

av de tre nämnda inriktningarna och kan lätt påverka hela

tagliga

karaktär liksom omgivningens uppfattning om var-

utbildningens

till studierna syftar.

Den studieförberedande konstnärliga utbildningen i landet har ökat kraftigt genom folkhögskolekursernais expansion. Samtidigt har inom bildkonstområdet ett flertal fristående skolor tillkommit av vilka många har fått statsbidrag. Däremot har dimensioneringen av de utbildningar för vilka de studerande förbereder sig inte ökat nämnvärt. Resultatet har blivit att konkurrensen om platserna till högre utbildning har hårdnat och att tiden för

konstnärlig

förberedelser har Det tillhör det vanliga att de som

förlängts.

kommer in på en konstnärlig högskola har ägnat 4-5 år ät förberedande studier efter att ha gått igenom gymnasieskolan.

l viss mån har det alltid varit på detta sätt. l›et tar tid att lära sig behärska konstnärliga uttrycksmedel. Dock är förberedelsetiden längre nu än tidigare och antalet sökanden betydligt större.

Det är en naturlig uthildningspolitisk ambition att försöka åstadkomma rimliga tidsmässiga proportioner mellan studieförberedelserna och högskoleutbildningen ifråga. Att från centralt håll dimensionera begränsa - den förberedande utbild-

- dvs. i nuläget ningen är dock ingen bra lösning. Konkurrensen skulle hårdna också om platserna i förberetlande kurser och en ny typ av utbildningar skulle ta till uppgift att förbereda elever inför en intagning till dessa.

Däremot finns det enligt kommitténs att

mening :inledning

ställa frågan om inte och om-

högskoleutbildningens inriktning

fattning rimligtvis borde påverkas av det förhållandet att allt fler som börjar vid högskolorna redan har fått gedigna grundkunskaper genom de förberedande studierna. Studietidens kan i

längd

högre konstnärlig utbildning redan i dag bli föremål för individuell prövning. Också studieprogrammet skulle kunna mer ;anpassas individuellt och ge större för

utrymme specialiseringar.

Dessa frågor bör enligt tas

folkhögskolekommitténs mening

upp i den, enligt regeringens besked i den senaste budgetpropositionen, förestående översynen av den högre utbild-

konstnärliga: ningen.

Enligt kommitténs mening finns det goda skäl för

folkhögsko-

lorna att erbjuda förberedande Denna bör

konstnärlig utbildning.

nämligen vara väl spridd över landet om utbildningschansernzt skall bli någorlunda likvärdiga. Om inte folkhögskolorna engagerat sig på detta område, skulle både den högre och

utbildningen

förberedelserna för denna varit koncentrerade till storstadsområdena. Däremot finns i den det ingen anledning att nu öka kapaciteten studieförberedande inom de estetiska kurserna. ()m

utbildningen

gymnasieskolan kommer att relormeras i enlighet med de utredningsförslag som är under beredning kommer ytterligare treåriga estetiska linjer att startas inom gymnasieskolan. talar för Mycket att en stor del av de ungdomar som kommer att välja dessa linjer siktar inom det området.

på en yrkeskarriär konstnärliga

Som tidigare sagts har inte alla estetiska folk-

utbildningar på

högskolorna till syfte att förbereda för vidare studier.

konstnärliga

Några kurser syftar enbart till att utveckla det egna kunnandet, andra har inriktning mot pedagogisk verksamhet. l)et är

omöjligt

att dra skarpa gränser mellan olika av

inriktningar utbildningen

även om syftena lätt går att avgränsa. Många grundelement är gemensamma, och en av den

utveckling konstnärliga uttryekslörmå-

gan är en genomgående ambition. Deltagarnas sylten med studierna kan också förändras under studietiden och rentav ut-

påverka bildningens inriktning.

Folkhögskolor som vill tona ner kursernas studieförheredzmde karaktär och ge andra zimbitioner större möter alltså utrymme

inga större svårigheter.

Också inom studieförbundens verksamhet har de estetiska kurserna fått en alltmer framträdande och folkplats. Stutlielörbtind högskolor har spelat en viktig roll för att ge amatörkulturen större bredd och bättre kvalitet. Det lokala kulturlivet har berikats genom en Ökande aktivitet i sångkörer, rockgru|.)per, teatergrupper och bland slöjdare, folkmusiker, folkdansare och amatörskrivare. Av allt att döma har vi bara sett av en intressant för-

början

nyelse av den folkliga kulturen. Enligt kommitténs har

mening

folkhögskolan viktiga uppgifter i framtiden för att stimulera det

kulturarbetet insatser för att öka såväl det indifolkliga genom viduella kunnandet som de pedagogiska färdigheterna. En som att diskutera mer seriöst inför fråga det är angeläget framtiden är hur de studerande som fått kunskaper vid

gedigna

skall kunna ges :arbetsuppgifter inom studieförbund,

folkhögskola

och Enligt kommitténs

kulturföreningar amatörorganisationer.

är det i första hand motiverat att folkhögskolorna tillsammening mans med studieförbunden diskuterar hur folkhögskoleelever som en estetisk utbildning skall kunna erbjudas pedagofullgjort lång inom studieförbundens verksamhet. Vissa linjer

giska uppgifter

skulle kunna och förbereda för

ges en tydligare pedagogisk profil

som verksamhet inom studiesåväl fritidsengagemang yrkesmässig förbunden. Den folkhögskola som startar en ny yrkesinriktad utbildning bår ansvar för att följa upp hur utbildningen tillgodoser

givetvis

arbetsmarknadens behov och i vilken utsträckning de studerande får arbete efter fullbordade studier. På samma sätt iir det viktigt för de skolor, som bedriver studieförberedande estetisk utbildatt ta reda hur eleverna lyckas med sina föresatsei och ning, på att under studiernas gång ge en realistisk bild av arbetsmöjligheterna på den konstnärliga zirbetsmarknaden. redan i dag en central roll för att ut-

Folkhögskolorna spelar

veckla den kulturen, och folkhögskolor har erfafolkliga många renheter och kunnande som förtjänar att spridas utanför den egna Detta sker genom att de flesta av de estetiska kurserna

regionen.

Ett antal skulle därutöver kunär riksrekryterande. folkhögskolor na ta sig också andra för hela landet.

på uppgifter

lnom på musikområdet har sedan en

amatörorganisationerna

tid diskuterats för att stimulera den pedagogiska och

åtgärder

utvecklingen. Förslag har väckts om dels ett folkmukonstnärliga sikinstitut, dels ett körcentrum med bland annat dessa uppgifter. övervägs sedan en tid inom utbildningsdepartementet.

Förslagen

Enligt kommitténs mening är det naturligt att pröva om inte vissa i framtiden skulle kunna anförtros nationella upp-

folkhögskolor

kvalitet och arbetsformer i amagifter når det gäller att utveckla törverksamheten Det och ges stöd för detta över kulturbudgeten. finns angelägna arbetsuppgifter inte bara på musikomrädet

många

utan också när det gäller bildkonst, teater och (lans.

2.4¶Yrkesinriktade kurser

2.4.1 Bakgrund

Kommittén skall enligt sina direktiv kritiskt granska omfattningen av den som i princip utgör ett parallell-

folkhögskoleverksamhet

till Den skall vidare noggrant system gymnasieskola och högskola. värdera på områden som samti-

folkhögskolans yrkesutbildning

digt tillgodoses av andra utbildningsanordnare, belysa frågan om den utbildningen är förenlig med samt före-

folkbildningsmålen

slå gränser för folkhögskolans framtida yrkesutbildning.

Först skall då erinras om vad som sades i denna

fråga i propositionen l977 om folkhögskolornas reformering, och som riksdagen inte hade någon invändning emot (prop. 1976/77155

s. 123 f). Folkhögskolan kan, hette det, användas för

viss yrkesutbildning såsom ledarutbildning inom fritidssektorn, för kultur-

utbildning

förmedlande uppgifter och för ledaruppgifter inom amatörverksamhet samt utbildning för förtroendevalda och anställda inom kommuner och folkrörelser. Folkhögskolan borde dock inte erbjuda yrkesutbildning och yrkesforthiltlning på områden, där andra utbildningsanordnare fått uppgifter och resurser av samhället. Av hänsyn till det angelägna i att bevarar sin

folkhögskolorna grundkaraktär borde de visa återhållsamhet vid utbudet av yrkesutbildning. Den utbildningen borde fö. så långt som möjligt integreras i skolornas Övriga verksamhet.

l folkhögskoleförordningen formulerades villkoren så att folkhögskolorna kan i begränsad omfattning ge yrkesinriktad utbildning under förutsättning att det sker inom ramen för

förordning-

ens föreskrift om innehåll och form

folkhögskoleverksamhetens

(se ovan sid. 54). Det innebär bla. att inte får vara

utbildningen

enbart yrkesspecifik; den måste också innehålla en del allmänna ämnen (enligt SÖ:s föreskrift minst en fjärdedel).

Någon närmare bestämning av begreppet i begränsad omfattning” har inte gjorts i eller i

förordningen tillämpningsföreskrifter

från SÖ. Det har inte heller klargjorts om avser folk-

begreppet högskoleverksamheten totalt eller verksamheten vid varje enskild skola. Här antas att begreppet gäller i båda fallen.

2.4.2 Vad är yrkesinriktad utbildning?

Att formulera en heltäckande och helt entydig definition av be-

greppet yrkesutbildning är inte lätt. l högskoleförordningen t.ex.

betraktas all grundutbildning på högskolan som yrkesförberedande; hela utbildningsutbudet fördelas på utbildningar som förbereder för yrkesverksamhet inom fem olika sektorer och na-

(teknik turvetenskap, administration, ekonomi och socialt arbete, vård, undervisning, kultur och information).

En utbildning på t.ex. sikt för

gymnasienivå kan ju också på

somliga vara yrkesförberedande även om den benämns studieförberedande.

Alltsedan 1800-talets senare hälft har emellertid begreppet

yrkesinriktad utbildning använts för att beteckna sådan

utveckling av fackteoretiska och arbetstekniska (yrkestekniska)

kunskaper

och färdigheter som går utöver den allmänna bild-

medborgerliga

och som behövs för någon bestämd yrkesutövning eller ningen profession.

Här bör erinras om att den fackteoretiska och arbetstekniska utbildningen i svensk yrkesutbiIdningstradition alltid har kombinerats med ett visst mått av allmän utbildning. l)etta har varit särskilt markant under efterkrigstiden. Erinras bör också om att det utbildningspolitiska huvudmotivet för den kraftiga expansion av den samhällsstödda yrkesutbildningen, som ägt rum under de senaste trettio-fyrtio åren, har varit av klar jämlikhetsnatur: alla har ansetts ha rätt till en god yrkesutbildning.

Kommittén ansluter sig till den traditionella uppfattningen om vad yrkesinriktad utbildning är och definierar den här som utbildning som till sin huvudsakliga det består av sådan fackteori (yrkesteori) och arbetsteknik (yrkesteknik), som behövs för någon bestämd yrkesutövning eller profession.

2.4.3 Folkhögskolornas yrkesinriktade utbildningsutbud

Har skolorna nu efter 1977 visat återhållsamhet i utbudet av yrkesinriktad utbildning? l vilken grad ger de yrkesutbildning och fortbildning som andra utbildningsanordnare fått resurser till och uppdrag att ordna?

De utbildningarna återfinns inom kategorien

yrkesinriktade

särskilda linjer med undantag av fritidsledarutbildningen, som av SÖ räknas till allmän kurs med särskild inriktning fast-

kategorin

än den är en utpräglad yrkesutbildning.

Som visats i fakta- och debattboken Vad händer med fblkhögskolan? har de allmänna kurserna med särskild inriktning och de särskilda linjerna ökat både relativt och absolut sett sedan 1977 (se SOU 1989:97 s. 23). För läsåret 1988/89 har SÖ lämnat följande om förhållandet mellan de olika slagen av långa kur-

uppgifter

ser:

Kurser Elevveckor Deltagare

Allmän kurs utan särsk. inr. 281) 214 (179			7 ll4
Allmän kurs med särsk. inr. 371 107 (175			5 817
Särskilda	linjer	317 149 294 968 531 048	5 212 18 143
Fritidsledarutbildningen	inom folkhögskolan. Tvåårig fritidsledarutbildning	är nu den mest omfattande yrkesut-	en-

bildningen

av SÖ fastställd vägledande studieplan anordnades 1988/89 ligt vid 36 skolor med sammanlagt 1 224 deltagare. Utbildningen tog i anspråk 43 339 elevveckor. (Se vidare avsnitt 2.5 nedan.)

Utöver denna fritidsledarutbildning anordnades nämnda läsår vid tretton skolor ett- och kurser för idrotts-, fjäll-, fri-

tvååriga lufts-, och friskvårdsledare/hälsopedagoger med till-

ungdoms-

sammans 230 deltagare. De kurserna följer av skolorna

själva eller i samverkan med varandra

upprättade studieplaner.

lnom turismsektorn anordnades ett- och kurser för

tvååriga

olika slag av reseplanerare, etc. vid tio

resebyråtjänstemän, guider

skolor

med ca 230 deltagare.

Andra mer omfattande mediaområdet

yrkesutbildningar gällde

inkluderande journalism, radioproduktion och

TV-video-produk-

tion - de förekom på l5 skolor och räknade ca 300

deltagare.

Yrkesinriktade inslag förekom vidare på många skolor inom ramen för den allmänna kursen med särskild

inriktning.

Med bortseende från sistnämnda förtecknas här nedan

inslag

yrkesinriktade utbildningar 1988/89 enligt på sid. 88 given definition efter till SÖ insända

kursrapporter:

Utbildning till, Längd Antal D01- Elen-veckor eller i skolor

tagarc

Fritidsledare 2-årig 36 l 224 43 339 ldrotts-, ungdoms-, GäIl-, friluftsledare l-årig 5 77 2 268

Friskvårtlsletl/hälsopedag l-årig 8 l5l 5 735

Turism (turistsport/ l-årig 2 59 l 922

guide/reseledare/service	l/2-l-årig 9		170	5 3l0
Data med företagsekonomi 2-årig		4	70	l 772
och administration	l-årig	4	65	2 230
Koop. företagande	2-årig	l	24	792

Företagsekonomilsmåföretagande l-2-årig 2 39 l 326 Tolk (kontakttolk) 2 20 482

I/2-l-årig Tolk (dövblinda) l 8 l2O

l/2-årig Tolk (teckenspråk) l 20 680

2-årig Tolk (teckenspråk) l-årig l l6 544 Tolk (teckenspråkförb.) l 57 88l

lll-årig Behandlingsassistent l-2-årig 4 78 2 130 Media/information 2-årig 2 46 l 563 Media/information l-årig l3 206 l0 882 Journalist 2-årig 2 45 l 519 Journalist l-årig 5 100 3 036 TV/video-produktion l-åri 3 53 l 289 Radioproduktion l/Z-l-årig 3 27 806 Fotograf 3-årig l 43 l 668 Dokumentärñlmare l-årig l 9 308 Fotodokumentation l/2-årig I 15 258 Bi ldpedagog l -årig l 12 468 Dramapedagog Z-ärig 3 60 2 018 Folkdanspedagog l-årig l l8 648 Amatörteaterledare l -årig l 23 805 Musikteaterledare l-årig l 12 480 Musikterapeut 2-årig l l6 547 Barnmusiklärare l-årig l 9 297 Musiklärare l 28 807

3-årig

Kantor/kyrkomusiker 2-3-arig 6 l98 6 639 Musikhandledare 2-årig l l l 440 Diakon/diakonissa l-ärig 3 33 955 Församlingspedagog l-årig l 7 238 Konstgrañker 2-årig l l5 534 Sameslöjtlare 2-årig l 22 770 Renskötarc l-årig l 4 108 Ekolog/naturguide l-årig l l0 350 Båtbyggeri 2-årig l 20 680

Ridlärare l ll 440 l-årig l 7 266 Folkbildningsarhetare l-årig Bokhindarc l-årig l IZ 408 l I2 408 Fiolhyggare l-årig fillskärare l/Z-årig l 32 512

De här förtecknade kurserna hade sammanlagt ca 3200 delta-

gare och omfattade ca l lO 000 elevveckor. Till detta bör kurser som i praktiken utbildar läggas ett antal både för och betald anställning inom kyrkor och frivilligtjänst som t.ex. (organist och körledare),

samfund, församlingsmusiker

och missionärer, u-landsarbetare, församevangelister pastorer, och andra församlingsarbetare. Med undantag av lingsassistenter dessa utbildningar i regel under den musikerutbildningarna går benämningen bibelkurser eller bibellinjer.

något oegentliga

Till den utbildning som förbereder för vidare yrkesinriktade inom främst högskolans ram kan räknas över ett

färdigutbildning

hundratal musik-, konst-, konsthantverks-, teater- och danskurser. De kan leda till direkt yrkesverksamhet även om de i de flesta fall förbereder för högskoleutbildning. Resultatet av en enkät, hösten 1989 av SÖ, visar f.ö. att en mycket stor del av företagen eleverna avser att söka till och/eller att bli yr-

högskoleutbildning

kesverksamma inom valt område även om de sedan inte alltid sin avsikt. (Se härom avsnitt 2.3 ovan om de praktisktfullföljer

estetiska utbildningarna.)

Den utbildningen expanderar fortfarande. l folk-

yrkesinriktade

för 1990/91 bjuds således ut ytterligare ett tio-

högskolekatalogen

tal yrkesinriktade kurser för bl.a. danshandledare, dramapedagofriskvårdsledare, ridinstruktörer, miljövårdare, kul-

ger, fjälledare,

turarbetare samt inom turism, media, journaför yrkesverksamma listik och information. Kurser av det mer utpräglat yrkesinriktade slag som förtecknats sid. 88-90 ovan i nämnda katalog vid sammanlagt över på erbjuds ett hundra skolor. (Praktiskt-estetiska kurser av förberedande yrmen däremot kantorsut-

kesutbildningskaraktär har ej inräknats,

och musikhandledarutbildning.) Vid tjugo skolor uppgår bildning det utbudet till ungefär hälften av totalutbudet.

yrkesinriktade

Vid en handfull skolor dominerar de yrkesinriktade kurserna. För sedan l978/79 skall här erinras att tydliggöra expansionen om att det kursutbudet då verkligen var begränsat.

yrkesinriktade

Det inskränkte katalogen Folkhögskolor 1978/79 till fölsig enligt jande:

Yrkesirxriktarl utbildning på folkhögskolor 197. 1/79 Skolor

3 Frilidsletlaruthildning Ungdomslerlareutbildning Friskvånlsletlare Ledare för hehantllingskollektiv Media inkl. radio/lV/information Journalistutbildning Dramapedagog

lJ.›-)ø-I--'.›J'.›J

Kontakttolk (ñnska) Kantorsutbildning Församlingsassistenl Musikhandledare Turism/reseplanerare Studiekonsulent Sameslöjdare

---IJ.›)IJ

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att det yrkesinriktade utbildningsutbudet expanderat och expanderar betydligt utöver vad som enligt vanligt språkbruk kan betecknas som begränsad omfattning och utöver vad som bjöds ut 1978/79.

2.4.4 Yrkesinriktad utbildning genom andra utbildningsanordnare

Som nämndes i inledningen skulle

lolkhögskolorna enligt propo-

sitionen och riksdagsbeslutet 1977 inte erbjuda sådan yrkesutbildning och yrkesfortbildning som andra utbildningsanorditare fått resurser till och uppdrag att anordna.

En genomgång av gymnasieskolans, den kommunala vuxenutbildningens och högskolans utbud av yrkesinriktad utbildning om minst ett års längd ger vid handen att det stora llertzilet av folkhögskolornas yrkesinriktade kurser och linjer :tv detta slag har motsvarigheter där, även om innehåll, uppläggning och arbetsformer inte i allt motsvarar folkhögskolornzns. är väl

Utbildningen spridd över landet.

Inom gymnasieskolan erbjuds sålunda för IWO/Ol enligt

rapporten Förteckning över dimensionerna; och lokuliscrilzg av gymnasieskolans studievägar 1990/91, SÖ 89:48, bla. följande utbildningsvägar som mer eller mindre motsvarar kurser på folkhögskolorna:

Linjer och kurser på gymnasieskolan 1991M91

Linjer Kurs- I Jøl - Iruagn. Orter

längd :lingstal plats-ur Hantverksteknik 2 år l(› 32 l Naturbruks-gren 3 år lb (vill l9 Fiske- och vattenhruksgren 3 år lo l(› l Båtbyggaren 2 år lb 32 2

Specialkurser och påbyggnadszztbilzlningar

Musik, påbyggnad l år lo 272 IS Musik, specialutb. 2 år 70 30 l Konstnärlgrundutb. l år l(› 32 2 Bild och form l år 30 00 2 Hantverksteknik 2 år lo l44 4) Hantverksteknikpåbyggn. l år lo 32 2 Dansare l år lb lo l Handvävning l år lo lo l Textilkunskap, väv 1/2 år lb l l2 6 Textil kompl, väv/sömnad 1/2 år lb 544 14

ADB och terminalarhete l/2 år lo *ll 2 25 Adm. ADB l år 30 00 2 Datakommunikation l år lo 32 2 Media och kommunikation l år |(› 300 l0

2 år lo lb l Fotopersonal Bokbinderi 2 år lo 40 3

påbyggn. l år lo lo l Båtbyggeri, Turism och reseliv l år 30 240 8

-ristservice l år lb H2 b Jkidturism I år lb 32 2 Turisthotellutb. 2 år lb 208 8 Vattenbruk/ñskotll. l år l(› 32 2 Vattenbruk/ñskotll. 2 år l(› |00 7

Regionalt arbetsmarknadsanltnutrta päbyggnadxuibiltlttittgtzt (RA-kurser)

ADB, data m. specialinr.	l/2-l år lo	l08	6
Media, kommunikation, info l år 16-30	l år	02 30 30	3 l

Språk för näringslivet Bild l år lö lb l Förbered. konstn. uth. l år l(› 32 l Friskvård l år lb-30 02 2

l år 30 30 l Småföretagaruth. Turism, turismservice l år lo 418 3 Turisthotellutb. l år lb lo l

Härtill kommer ett stort antal lokalt arbetsmarknatlsanpassade kurser (LA-kurser) över vilka någon samlad fiirteckning ej kun-

nat erhållas.

Även inom komvux förekommer - särskilt i de .större städerna

- en omfattande av saumna slag som in-

yrkesutbildning ttngefåit om gymnasieskolan.

Sedan 1977 har högskolans yrkesinriktade uthiltlningsutbud ex-

mycket kraftigt. (Formellt betraktas, som förut nämnts,

panderat

alla som yrkesüirberedande.) Yrkesinriktad

högskoleutbildningar

utbildning på de allmänna littjøsrna som på många lokala

ges såväl linjer och fristående kurser.

UlvlÄzs förteckning över allmänna och lokala linjer

Enligt

1990/91 följande kurser som mer eller mindre motsvarar

utbjuds

befintliga folkhögskolekurser:

Puärtg Urlrr Antal Linje

platser

Teknik och naturvetenskap

80 l - Fiskevårdslinjen

och håilsoskytldslinjen 120 l .ll Miljö-

och naturresurslinjen l20 I 24 Miljö-

Administration, ekonomi, socialt arbete

00 7 250 ADB-linjen

80 2 90 Turism-linjen Administrativ ADB (lokal) 80 3 90

Administrativ ADB -		(30	l	30
Dataekonomisk	- linje -	80 8()	l I	30 30

Datalinjen

med ADB 8() l - Ekonomi

Friskvårdspedagogisk linje (lokal) 80 l 30

- lllll 2 ldrottspedagoglinjen bl)

-10 l f

Småföretagsekonomi

Turism, - -l0 l

pabyggn. 30

Vård Folkhälsoarbete (lokal) 80 I 30 Hälsopedagogisk linje (lokal) 00 2 30

Undervisning Körpedagogisk linje (lokal) 20 l 30

Kultur och information Allmänpraktiska metlielinjen 40 l lo

Danspedagoglinjen	40- I 20	l	-l
Fotografilinjen	l20	l	20
Grafiska linjen	40-80	2	55
lnformationslinjen	\|20	5	125
Journalistlinjen	40-l20	3	70
Kulturvetarlinjen	l20	9	415

Metlielinjen för film/TV radio och teater l20 l 2-1 Religionsvetenskapliga linjen M0 4 245 Tolkutbildning I0-40 3 20 Fotografi, påb. (lokal) 80 l K Kulturarbetarlinjen (lokal) too l 20 Kulturpedag linjen (lokal) 00 l l5 Medietekniklinjen (lokal) 80 l 20 Orgelspel (lokal) 80 l i

Språk och information (lokal)	bl)	l	30
Teatertekniklinjen (lokal)	00	I	6
Tolklinjen i teckenspråk (lokal)	60	l	20

Bland de 250-talet fristående kurser som överensstämmer med

eller liknar finns ett femtiotal

folkhögskolekurser yrkesinriktade

kurser om 10-40 i bl.a. ADB, informapoäng kommunikation,

tion, media, småföretagsekonomi, idrottspedagogik, hälsopedagogik, kulturpedagogik, pedagogik för studiecirkelledare. konstgra-

fik och turism.

Som svar på en av direktivens

frågeståillningzit ger sammanfatt-

ningsvis det nu redovisade onekligen det intrycket att

folkhögsko-

lornas yrkesinriktade kursutbud stor är ett

i tämligen utsträckning

parallellutbud till vad som l

ges i det övriga utbildningsvåisendet.

den mån det är om nära innebär

fråga motsvarigheter, förhållan-

det ett mindre effektivt utnyttjande av samhällsresur-

tillgängliga

ser.

Folkhögskolorna gav till en början yrkesinriktad i

utbildning

form av lantmanna- och lanthushållskurser. Men den

utbildning-

en skildes under 1900-talets första decennier från

folkhögskolor-

na och förlades till särskilda lantmannzi- och lanthushñllsskolor.

Däremot har folkhögskolorna alltid givit Sådilnil och

kunskaper

färdigheter i allmänna ämnen som erfordras för intrfitle vid olika

slag av yrkesutbildningar som Lex. sjuksköterske-

liirarutbiltlning,

utbildning, polistttbildning. Det skedde oftast för att ge tilltriitle till sådana för som inte lätt tillfälle tttbildningzir ttngdomztr, att genomgå realskola eller gymnasium.

Under 1970-talet och framåt har folkhögskolorna återigen och i ökande anordna yrkesinriktad utbildning. Det omfattning börjat tillhör visserligen i sig god folkhögskoletradition att folkhögskolorna utvecklar även av karaktär alltefter

nya kurser yrkesinriktad

tidens krav. l fall har statens företrädare också bett skolor-

några

na ta sig sådana utbildningsuppdrag, t.ex. på handikappområ-

på

det. l andra fall har den tekniska medfört behov av utvecklingen mer eller mindre kurser för rörelsernas och

nya yrkesinriktade

organisationernas behov, Lex. inom mediaområdet. Men för kurserna finns omständigheter just de yrkesinriktade och villkor som gör det problematiskt att också för dem förorda samma ökade frihet och ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna och specialkurserna. Hänsyn måste således av arbetsmarknadsskäl tas till deras dimensionering och av samhällskostnadsskäl till motsvarande utbildningar inom det övriga utbildningsväsendet. Också frågor om utbildningarnas kompetensvärde och de krav som avnämare ställer måste beaktas. skall här något diskuteras. Beträffande Några av dessa problem de vanliga kurserna inpå folkhögskolorna mycket yrkesinriktade om informations- och kultursektorn kan sålunda ifrågasättas om inte skolorna medverkar till att utöka en utbildning som redan utbildningsanordnare och som av arbetsmarknadsges av andra skäl snarare behöver minska. [)et gäller bl.a. utbildning till jour-

nalist, fotograf och reseledare. Enligt arbetsmarknadsmyndigheternas blir det allt svårare att få arbete inom dessa bedömningar under 1990-talet. yrken En del av den utbildning som ges på rörelsefolk-

yrkesinriktade

och som avser funktionärs- och ledarutbildning, bl.a. högskolorna inom mediaområdet inklusive journalistik, radio, TV utbildningen och video, uppenbart kraftigt överdimensionerad sett är för övrigt i relation till rörelsernas behov. De rörelseanslutna kursdeltagarna rörelsefolkhögskolor endast en liten miutgör nämligen på många noritet. Men sett i ett vidare är det givetvis en

samhällsperspektiv

fördel om fritidsledare, och informatörer i sin yrkes-

journalister

får del av för demokratin och samhällsutvecklingen utbildning

viktiga folkrörelse- och folkbildningsperspektiv.

Det kan också återknyta till direktiven (ovan sid. sägas, för att knappast särskilt nära förbundna 87), att somliga slag av kurser med och folkbildningens arbetssätt och frihet från folkhögskolans av andra ån skolorna själva bestämt innehåll. Särskilda behörighets- och såsom antagningsprov och arbetsprov tillträdesregler samt examination förekommer främst inom praktiskt-estetiska ämnesområden. innehållet rättas mer eller mindre efter avnämarnas behov och önskemål, och lärarnas och kursdeltagarnas traditionellt fria val av stoff och ersätts av vägle-

mycket uppläggning

dande som av andra. Risker finns för att studieplaner gjorts upp sådan övergår till huvudsakligen admini-

folkhögskoleutbildning

stration och finansiering av en yrkesutbildning som ganska detaljerat utformats av avnämarna. l det här sammanhanget kan erinras om att

folkhögskolornas

kursutbud inte samplaneras vare sig på riksnivå eller länsnivå med övriga utbildningsanordnares utbud. En sådan är planering emellertid av olika skäl angelägen. därav blir Angelägenheten större om föreslagna av gymnasieskolan

förändringar genomförs.

(Här åsyftas bl.a. förslagen att de nu tvååriga yrkesinriktade ut-

bildningsvägarna förlängs till treåriga och att treåriga praktisk-es-

tetiska linjer inrättas för bl.a. bild och form, musik, dans och teater.) Som ett exempel på ett område där förefaller

samplanering

nödvändig kan nämnas den expanderande

turismutbildningen på

folkhögskolorna. En nyligen av Sveriges Turistråd en-

företagen

kät visar att inte bara högskole- och gymnasieutbudet år mycket stort på detta område utan också komvux- och AMU-utbudet (se vidare häftet Turismutbildnirzgar i Sverige läsåret 89/90). Således erbjuds för närvarande vid ett tiotal högskolor utbildningar från 10 till l40 poäng med tillsammans 360 studieplatser med rubriker som allmän turismlinje, hotell- och restaurangekonomilinje, turismproducentutbildning, naturguidning, kultur- och miljötolkning, internationell turismkunskap samt kulturgeografi med inriktning mot turism och lokal

utveckling.

Vid 33 gymnasieskolor spridda över hela landet femges över tiotalet ett- eller tvååriga grundkurser och kortare specialkurser för turismsektorn med beteckningar som turism och reseliv, tu-

ristservice, receptionistutbildning, turisthotellutbildning, hotell-

och restaurangadministration, friluftsteknik, hotell- och konferensservice samt skidturism. Vid 30 komvux-enheter och vid de två statliga skolorna för vuxna ges också femtiotalet kurser med samma eller liknande beteckningar och som

omfattningar i gym-

nasieskolan. lnom AMU bedrivs kortare l2-40 veck-

turismutbildningar på

or på sju orter. Förutom kurser av det slag som gymnasieskolan erbjuder ges kurser med rubrikerna resesäljare, tyska för

fiirjeper-

sonal, landsbygdsturism, fiskeguide, reseledare och lokalguide. Från turistbranschens företrädare har i flera sammanhang påpekats att denna mångfald av behöver ses över

turismutbildningar

och samordnas så att den får en mer struktur och

ändamålsenlig

en bättre kvalitet. _ Ett annat problem berörande folkhögskolornas yrkesinriktade utbildningar gäller den högskolekaraktär som alltfler av dessa utbildningar uppges ha. För några yrkesinriktade kurser gäller nämligen att allmän behörighet för högskolestudier fordras för tillträde. Ibland sägs att kurserna ”motsvarar”

ligger på högskolenivå,

eller är jämställda med och

högskoleutbildning att de ger ett

visst antal poäng.

Huruvida dessa kurser i samtliga fall motsvarar vad som krävs för att en kurs skall klassificeras som e.dyl. är

högskolemässig

oklart. avses vanligen att studierna kräver

(Med högskolemässig

allmän eller särskild behörighet, att de anknyter till eller bygger vetenskaplig forskning, att de till stor del bedrivs som självstu-

på

dier, att lärarna har vetenskaplig utbildning samt att examination krävs för intyg om godkänt resultat på genomgången kurs.)

2.4.5 överväganden, bedömningar och förslag

Vid sina om yrkesinriktade ut-

överväganden folkhögskolornas

i framtiden har kommittén funnit att regeringens bildningsutbud och intentioner från l977 är väl värda att fortfarande riksdagens Men mera avgränsningar behövs i vissa avseenden av följa. precisa till den faktiska utvecklingen såväl på folkhögskolorna hänsyn som inom utbildningsväsendet i övrigt liksom till de nya behov som samhällsutvecklingen kan komma att medföra. En av för bedömningen av behovet av av-

utgångspunkterna

bör ha stor frihet att erbjuda gränsningar är att folkhögskolorna utbildningar på områden där de har unika förutyrkesinriktade och särskilt på de områden där sättningar att göra goda insatser liknande finns. En annan utgångspunkt är att ingen utbildning bör ta ett mycket stort ansvar för att utfolkhögskolorna själva och verkligen leder till anbildningen är arbetsmarknadsanpassad

ställningar. Med dessa som anser kommittén att föl-

utgångspunkter grund

jande bör gälla för framtiden. Folkhögskoloma bör alltjämt få ge

utbildning för folkbildningsverksamhetens, folkrö-

yrkesinriktad relsernas och de ideella och behov av

fackliga organisationernas

ledare och funktionärer, samt för ledaruppgifter främst inom kultur- och lritidssektorn. Inriktningen och dimensioneringen av detta kursutbud bör huvudmännen och skolornas styrelser själva

ta ansvar för. Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad utbildning. l första hand utbildning som inbör det gälla sådan yrkesinriktad te anordnas av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekrytering sker och där internatformen är lämplig. Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsanpassning och samhällsekonomisk re-

surshushållning bör emellertid tillsynsmyndighetens medgivande

därvid erfordras. av kriterierna för medgivande bör

Några tillsynsmyndighetens

vara att yrkesinriktade kurser i väsentliga avsefolkhögskolornas enden från annan klart urskiljbara alter-

erbjuder yrkesutbildning

nativ och att de har hög kvalitet beträffande bla. innehåll, lärarlokaler och utrustning. Kursernas innehåll skall, såkompetens, som nu är fallet, till bestå av allmänna ämnen.

lägst en fjärdedel

Skolorna bör slutligen också få anordna s.k. uppdragsutbildning under vissa förutsättningar. (Se vidare härom avsnitt 2.8.) Alla yrkesinriktade kurser skall bjudas ut just som folkhögskolekurser och deras syfte och innehåll skall klart deklaremycket ras, så att inga missförstånd behöver om deras uppstå behörighets- eller kompetensvärde. De yrkesinriktade kurserna får varken totalt eller på varje skola till dominera över de

omfattningen

allmänna kurserna och specialkurserna. Den yrkesinriktade utbildningen bör alltså även i framtiden bedrivas i begränsad Att så sker för bevaran-

omfattning. är viktigt

det av folkhögskolornas identitet Om en balans inte och egenart. upprätthålls, riskerar folkhögskolorna att bli ett slags yrkesskolor. Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesinriktade utbildningar på folkhögskolorna bör Som exbegränsas. empel på sådana kurser kan nämnas kurser inom turismområdet. Utbildningen på bl.a. medieområdet och det praktiskt-estetiska området bör dimensioneras både efter huvudmannens och arbetsmarknadens behov och efter behovet av nya insatser bl.a. för att stimulera amatörverksamheten. Viss utbildning bör bedrivas som t.ex. tolk-

uppdragsutbildning,

utbildning. Förslag härom ges i kap. o nedan sid. 175. Kantorsutbildning för svenska kyrkans behov skulle också kunna genomföras som uppdragsutbildning till den del utbildningen är rent inriktad mot svenska behov. kyrkans Den reducering av yrkesinriktade kurser som här

föreslagits,

bör ske under en kommande Den i treårsperiod. bör genomföras dialog mellan skolorna, central tillsynsmyndighet och länsstyrelsernas utbildningsenheter. bör initieras av

Omstruktureringen

skolorna själva eller av tillsynsmyndigheten i de fall skolorna inte tar egna initiativ. Resurser, som frigörs genom bör användas för

reduceringen,

utveckling av nya Studieformer och studiegângar för korttidsutbildade, gärna i samarbete med studieförbund och

fackliga orga-

nisationer. De bör också användas för utveckling av nya specialkurser av fördjupningskaraktär med den som förordats

inriktning

i avsnitt 2.3. Det förefaller till sist naturligt att folkhögskolornas yrkesinriktade kurser på lämpligt sätt beaktas i den totala ut-

kontinuerligt

bildningsplaneringen. Det är givetvis till fördel även för folkhögskolorna om en sådan samplanering äger rum - deras särart och möjligheter blir bättre kända och erkända och deras resurser där-

med bättre tillvaratagna.

2.5¶Fritidsledarutbildningen

2.5.1 Utredningsu ppd raget

Som nämndes till avsnitt skall kommiti inledningen föregående tén särskilt uppmärksamma fritidsledarutvid sina överväganden bildningen. Kommittén skall vidare i sina diskussioner om denna utbildtill vad som såigs i regeringens skrivelse till riksdaning ta hänsyn l988/89 om ungdomsfrågor och därvid begen (skr. 1988/89270) akta det som har betydelse för folkhögskolan. l skrivelsen föreslår det föredragande statsrådet att en Översyn av fritidsledarutbildningen skall göras. Hon pekar på den betydelsefulla insats som tiotusentals fritidsledare och ideella ledare inom för ungdomar runt om i landet och föreningslivet varje dag gör framhåller att samhället aktivt måste stimulera, uppmuntra och underlätta deras zirbete. llon framhåller också att utbildviktiga i detta sammanhang är av stor betydelse. och att

ningsfrågorna

behöver studeras mot av en bedömning av utbildningen bakgrund det framtida behovet av utbildad personal för ledartippgifter i och kommunal fritidsverksamhet. Särskild upp-

föreningsdriven

märksamhet bör därvid ägnas åt utbildningens längd och innehåll, fortbildningen, samordningen mellan olika skolor, anknytningen till olika huvudmän samt kopplingen till forskning inom fritidssektorn och därmed relationen till högskolan. Med härav har kommittén funnit det lämpligt att anledning diskutera fritidsledarutbildningen i ett särskilt avsnitt.

2.5.2 för ledaruppgiflcr inom fritidsxsektorn Utbildningar

Tvåårig fritidsledarutbildning

l av l970-talet fanns fritids-, ungdoms- och idrottsledar-

början

dels dels i dels i utbildning på folkhögskolor, gymnasieskolor, form av en kombinationsutbiltlning, bestående av en grundkurs vid gymnasieskola/yrkesskola samt 20-poåingskurser i sociologi och pedagogik vid högskola. SÖ:s (SULU) förordade l97l en i hu-

ungdomsledarutredning

vudsak löi fritidsledare. Den borde för-

enhetlig grundutbildning och gymnasieskolorlyrkesskolor som

läggas till de folkhögskolor redan anordnade sådan Gemensamma läroplaner borutbildning. de tjäna som riktmärken. 1973 års föreslog 1974 att fritidsledarut-

folkhögskoleutredning

skulle bedrivas enbart folkhögskolornzi. Det skulle vabildning på

ra en tvåårig yrkesutbildning som skulle bygga på tvåårig gymna-

sieskola. Utbildningen skulle dels ha ett visst för alla skolor gemensamt innehåll som tillgodosåg behovet av utbildning för verk-

samhet inom såväl organisationer som kommuner, dels ha viss profilering med utgångspunkt i huvudmannens ideologi, elevens önskemål och arbetsmarknadens behov m.m. Centralt utarbetade och fastställda studieplaner skulle gälla som riktmärken utan att vara bindande vare sig till innehåll eller timtal. Den årliga intag-

skulle ningen - med hänsyn till beräknad efterfrågan begränsas till 560 elever.

Utredningens motivering till att ge folkhögskolorna ensamrätt på fritidsledarutbildningen var att den hade nära anknytning till vad som av hävd legat inom folkhögskolans område, och att folkrörelsernas organisationer hade brukat förlägga en viktig del av sin ledarutbildning till folkhögskolor.

Regeringen förde år I975 fram folkhögskoleutretlningens förslag nästan ograverat i en proposition. Enligt riksdagsbeslutet, som i stort sett överensstämde med propositionen, fick folkhögskolorna tilläggsresurser för kostnader för praktiken om 700 kr. per elev och år för maximalt 500 elever. Varje skola med tvåårig fritidsledarutbildning skulle enligt beslutet ha lägst 20 elever i vardera årskursen. Detta tilläggsbidraghznr emellertid senare upphört.

l folkhögskoleutredningens förslag och riksdagens beslut förutsattes att fritidsledarutbiIdningen skulle ha någon form av högskolestatus. Bl.a. skulle allmän behörighet för högskolestudier krävas för tillträde till utbildningen. l budgetpropositionen 1979 uttalade föredraganden att fritidsletlznrutbildningen är av sådan karaktär att den skall anses jämställd med högskolautbildning.

Läsåret 1989/90 anordnades fritidsledarutbiltlning på 37 folk-

i landet. Hösten l989 började ca 600 studerande i så-

högskolor

dan utbildning. Elevantalet är våren l990 sammanlagt på de två årskurserna ca 1200. På knappt tio folkhögskolor kommer man upp till 20 elever i den första årskursen. l den andra årskursen är deltagarantalet ännu lägre. Läsåret l990/9l erbjuds ca 760 intagningsplatser på 38 folkhögskolor. Utbildningen har, på så gott som alla skolor, en bred inriktning mot såväl kommunal fritidsverksamhet som verksamhet i organisationer och samfund.

Annan ledarutbildning för friiiclssx-ktor/z

Förutom fritidsledarutbildningen finns på ett antal folkhögskolor ett- eller utbildningar för gymnastik-, idrotts-, frilufts-

tvååriga

och fjälledare.

lnom högskolans sektor för undervisningsyrken anordnas på fritidspedagoglinjen en utbildning om 80-100 poäng som i första hand är avsedd för arbete inom skolbarnsomsturg och annan fritidsverksamhet för barn i åldern 7-l2 år. Utbildningen har något under l 000 intagningsplatser lördelatle över hela landet.

Vid i Halmstad och Umeå zmordnzis pä idrottspehögskolorna om 2 å år (100 poäng) för administradagoglinjen en utbildning törer inom idrottsverksamhet. Vid högskolan i (iävle anordnas en

friskvårdslinje om 80 poäng.

och för utbildade fri-

Fortbildnings- påbyggnadsutbildningznr

och andra som har erfarenhet av arbe-

tidsledare, fritidspedagoger

te inom fritidssektorn anordnas eller planeras av ett antal folki samarbete med flera universitet och högskolor, De högskolor enda som har under de senaste fortbildningskurser genomförts åren har anordnats dels av Mullsjö folkhögskola i samarbete med dels av Mellansels folkhögskola i samarbehögskolan i Jönköping, te med institutionerna för pedagogik, socialt arbete och religionsvid Umeå universitet. Det är fråga om fempoängskurvetenskap ser och ungdomskultur, områ-

i utrednings- forskningsmetodik,

och ledarskap samt etik desarbete, invandrarkunskap, organisation

och livsfrågor.

2.5.3 Fritidsledarnas arbetsmarknad

Fritidsledare och leder fritidsverksamhet inom korn-

organiserar

och företag. l)e arbemuner, landsting, föreningar, organisationer hemgårdzn, skolor. fritidsförvalt-

tar exempelvis på fritidsgårdar,

och eller (Iagcentra inom äldreomsor-

ningar föreningskanslier på

hem eller centra för fysiskt eller psykiskt handikappade gen, på

och inom med handikappundervisniiig. De kan

folkhögskolor

arbeta nykterhetsvärdszmstailter och också på ungdomsvårdsskolor,

kriminalvårdsanstziltcr. De kan i sin annställning_ ha sävâil pedagosom administrativa och sociala uppgifter.

giska

l kommunerna är det oftast fritidsnåimntleii resp. fritidsförvaltsom ansvarar för fritidsverksamheten. Inom lritidslörvziltningen arbetar fritidschefen, -intendenter, -konstulentc-i och -asningarna sistenter. Ibland kallas de också vcrksamhctsansvariga. Motsvaraninom är t.ex. konsulcnt och in-

de befattningar organisationerna

struktör.

Fritids- och kvartersgårdai leds av fritidsgärtlsföreståntlztre,

som har hel- eller deltidsanställda fritidsledare som medhjälpare. l storstäder arbetar fritidsledare även med utåtriktat, omrädeshaserat arbete som fältassistenter främst bland ungdomar. llemgårdarnas verksamhet vänder till :alla åldrar i omgivande sig däremot bostadsområden. l skolorna arbetar fritidsassistcntet med planeoch av rastverksamhet och annan aktivitet

ring genomförande

som inte är lektionsbunden. Fritidsledare inom landstingen planerar och genomför fritidsverksamhet vårdinstitutionei och i öppen verksamhet. De kan

på

även delta i utformningen och genomlörzinde av hehantllingspro-

gram.

Församlingsassistenter, ungdomsinstruktörer och fritidsledare arbetar bland barn och ungdomar inom svenska kyrkan och fria samfund, samt inom scoutrörelsen och i andra organisationer för barn och ungdomar. l zirbetsuppgifternzt ingår ibland även viss fritidsverksamhet bland vuxna, samt :administration av verksamheten.

Det finns en stor och stabil arbetsmarknad för de nyutbildade fritidsledarna. Det visar |\|.il. den uppföljning som gjorts i början av 1990 på uppdrag av SÖ betriiffziiidc de studerande som slutade sin utbildning våren 1989. Efter ca nio månader hade 78 procent arbete inom fritidssektorn. Bara två procent var fortfarande arbetssökande.

l undersökningen deltog 506 studerande från 3h skolor. Deras sysselsättning fördelade sig på följande satt: 72 procent arbetade heltid och sex procent deltid inom fritidssektorn, nio procent arbetade inom annan verksamhet, medan de övriga studerade vidare, fullgjorde värnplikt eller sökte arbete.

Av de 467 nyutbildade fritidsledare som i början av l990 arbetade hel- eller deltid inom fritidssektorn hade 59 procent arbete i primärkommunal verksamhet. l0 procent inom omsorgsvård eller annan landstingskommunal verksamhet och 23 procent i en organisation eller en församling. l)e (ivriga zirbetatlt: inom företag, turism och kriminalvård.

Fördelningen av arbetstillfällen såväl mellan fritidsverksamhet och annan typ av arbete som mellan fritidsverksamhet med olika huvudmän, har hållit sig konstant under de senaste fem åren.

2.5.4 Fritidsledarutbildningens problem

Tillvaron för barn och ungdomar har under de senaste två decennierna undergått stora förändringar i vårt land. l)et har medfört att fritiden och fritidsverksamheterna har kommit i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Fritidsledarnas arbete och deras utbild-

ning påverkas naturligtvis i hög grad av dessa förändringar. Sam-

tidigt med dessa förändringar har utbildningsnivån i landet höjts och högskolornas utbildningar byggts ut avsevärt. Fritidsledarutbildningarna har på många sätt påverkats av och anpassat sig till dessa förändringar.

Folkhögskolekommittén och dess sekretariat har under arbetets gång uppmärksammats på ett antal problem, som delvis har att göra med att fritidsledarutbildningen är förlagd till folkháigskolor. De flesta problemen hänger ihop med den större frågan om yrkesutbildningarnas berättigande och ställning på folkhögskolorna. Andra har att göra med den ringa förekomsten av inom

forskning

fritidssektorn.

l()I

Dimensionering och rekrytering

är en med en bred och Fritidsledarutbildningen yrkesutbildning arbetsmarknad. Ett av skåilen till att utbildningen med heterogen ensamrätt har till är att många fritidsledare

förlagts folkhögskolor

funktioner inom Det är na-

förväntas fullgöra organisationslivet.

att sin funktionärsutbildning till

turligt organisationerna förlägger

sina l praktiken zirbetar dock som nyss

egna folkhögskolor.

mindre än en av de utbildade fritidsledarna i ornämnts tredjedel ganisationer eller församlingar. För närvarande bestäms inte centralt vilka folkhögskolor som skall anordna fritidsledarutbiltlning eller hur många deltagare uttotalt skall omfatta. Tidigztre fick, som förut nämnts, bildningen för elevplatserrta i fritidsledarutfolkhögskolorna tillläggsresursei Dessa resurser har dock in och därmed även

bildningen. dragits

den möjligheten att påverka utbildningens (limensionering. de som gjorts, bLa. av Enligt arbetsmarknadsundersökningar är behovet av fritidsledare större im det antal som lämnar ut- SÖ, år. Särskilt i storstäderna är behovet av tutbildade bildningen varje fritidsledare betydligt större än tillgången. Stockholm behöver, från fritidsförvaltningen, nyrekrytera l0l) fritidsle-

enligt uppgift

dare år till den öppna fritidsverksamheten. Många folkhög-

varje

skolor har trots bristen utbildade fritidsledare, svårt att dock, på fylla platserna på fritidsledarutbildningen. Orsakerna till att till fritidsledarlinjen inte mot-

rekryteringen

arbetskraft är flera. Fasta inom frisvarar efterfrågan på tjänster tidssektorn har i större tillkommit lörst under senare utsträckning år. Lönerna förhållandevis Verksamhet inom fritidsligger lågt. sektorn ses fortfarande ofta som ett deltidsarbete eller som något som skall utföras fritid. är i allmänhet inte en förpå Utbildning för att få fast inom denna sektor. På en överhet-

utsättning tjänst

tad arbetsmarknad är dessutom konkurrensen stor från bättre be-

talda arbeten.

Bredd eller specialisering?

Fritidsledarutbildningens karaktär av yrkesutbildning medför, som ovan att avnämarnas intresse måste lueaktzis, såväl när sagts, det innehåll och nivå som dess dimensionegäller utbildningens Avnämarna emellertid en heterogen skara: primär-

ring. utgör

och annan verk-

kommuner, omsorgsvård lanclstingskommunztl

samt och församlingar. Det är

samhet, organisationer kyrkliga

att de har helt samstämmiga krav på en yrkesut-

knappast troligt

även om stora delar kan vara gemensamma. bildning, är inte och bör llcllcl inte vara

Folkhögskolornas utbildningar

likadana. Fritidsledaruthildningarna skall inte vara bundna

precis

till centralt fastställda men SÖ har i nära santråd med kursplaner,

de berörda skolorna och deras huvudmän, med förut

i enlighet nämnt riksdagsbeslut, utarbetat vägledande som fri-

studicplaner, tidsledarlinjerna i allmänhet följer.

De flesta utbildade fritidsledare går som tidigare nämnts till en primärkommunal arbetsmarknad. Förtrogcnhet med organisationslivet är emellertid en fördel och ibland t.o.m. en förutsättning för att utföra ett bra arbete inom det kommunala fritidslivet. Detta erkänner man från kommunalt framförs

håll men samtidigt önskemål - i första hand från Svenska kommunförbundet och företrädare från storstadskommunerna i hög-

- om att utbildningen re grad än nu skall ta fasta på den kommunala fritidsverksamhetens behov och att fritidsledarskolornas kontakter med kommunal fritidsverksamhet skall öka.

Den öppna fritidsverksamheten i storstaclsområclen och i andra tätorter har en karaktär som ibland skiljer sig från de ;aktiviteter som organiseras inom föreningar och Inom fören-

församlingar.

ings- och församlingslivet arbetar man i ståirre med

utsträckning

ungdomar och vuxna som rekryteras pga. sitt intresse för verksamheten. l den öppna verksamheten rör det sig ofta om ett förebyggande socialpedagogiskt arbete och ett ziktiverande områdesarbete bland människor, som år relativt nyinflyttade och därför inte alltid har någon fast förankring i städernas bostadsområden. Andelen invandrare är ibland hög i dessa områden.

Fritidsledarnas heterogena :irbetsinarknzid innebär att kraven på bredd respektive specialisering i deras kan bli mot-

utbildning

stridiga. Problemen kommer då man ställer krav att fritidsle-

på

darutbildningen skall vara jämllirliai med annan

mer specialiserad högskoleutbildning. Det blir också svårt att åstadkomma fortbildning och påbyggnadsutbildning, som har hög kvalitet

tillräckligt

för att intressera yrkesverksamma fritidsledare, som går vidare t.ex. till administrativa chefsbefattningar.

jämställd med högskoleutbildning

Fritidsledarutbildningen skall enligt riksdagsbeslut 1979 anses ”jämställd med Styrelsen lör fritidsledarsko-

högskoleutbilutning.

lornas samarbetsorganisation har i skrivelse till kommittén

pekat på angelågenheten av att innebörden i detta begrepp

klargörs.

Utbildningen omfattar enligt kataloger och prospekt 80 poäng. Detta föranleder många studerande att tro att det handlar om ett kvalitativt mått, medan poängangivelsen egentligen bara anger utbildningens längd, dvs. 80 veckor.

För att komma in på fritidsledarlinje skall de studerande ha erhållit allmän behörighet för högskolestudier

genom att de genomgått tvåårig gymnasieskola eller motsvarande. Lärarnas kvalifikationer och undervisningsskyldighet är jämlörbzira med vad som gäller för lärare på gymnasieskolan. Fritidsledarutbildningens

innehåll och kurslitteratur kan inte i alla delar sägas ligga på hög-

skolenivå. att någon del av fritidsledarutbild-

Möjligheten tillgodoräkna

från fall till fall av ningen i en längre högskoleutbildning avgörs dit den studerande söker sig. Det före-

den högskoleinstitution

kommer att 10-20 kan få räknas in från vissa folkhögskopoäng där man utbildningen så att den motsvarar högskolor, lagt upp i ett visst ämne. En förutsättning är då också att folklans kurs lärare i detta ämne anses tillräckligt kvalificerade.

högskolans

fritidsledarutbildning inte Enbart genomgången ger i allmänhet att vidare till forskarutbildning, eftersom det enligt möjlighet gå wxszioøo, §§ l8-2l) krävs att man

högskoleförordningen (SFS

vid om minst 80 po-

då har genomgått grundutbildning högskola

annat sätt har förvärvat i huvudsak motsvarande äng, eller på

kunskaper. utesluta att fritidsledarutbildningens oklara status Man kan inte i är en bidragande orsak till rekryteringssvå-

utbildningssamhället

Fritidsledarutbildningen kan på många sätt jämföras righeterna. med Det är en allmän utbildningslinje

fritidspedagogutbildningen.

om 80-100 inom sektorn för utbildning för undervisningspoäng är att de studerande skall förvärva kunskaper, fär-

yrken. Syftet

och kritisk skolning för att i sin kommande yrkesutövdigheter kunna medverka målen för barnomning aktivt till att förverkliga fritidsverksamheter för barn, ungdomar och vuxna, så sorg och får ett utvecklande och meningsfullt inneatt dessa verksamheter denna i första hand för pehåll. I praktiken förbereder utbildning ledarfunktioner inom barnomsorg och fritidsverksam-

dagogiska

het för barn mellan och tolv år. och ungdomar sju som är avsedd för

Såväl fritidsledar- fritidspedagogutbildningen

blivande arbetsledare. Fritidsledarutbildningen syftar som tidigare

och som fordras för att nämnts till att ge kunskaper färdigheter administrera, och utveckla fritidsverksamleda, planera, analysera het inom församlingar, institutioner

kommuner, organisationer,

och Den skall kunskaper för arbete

företag. ge grundläggande

friticlsassistent, fritids-

som exempelvis fritidsgårdsförcståndzire,

och studie-

konsulent, föreningsinstrukttör, församlingsassistent

Det innebär att man bl.a. skall kunna ta ansvar för en konsulent. administration och leda arbetsgrupper i utåtganska omfattande

riktad verksamhet. l kommuner bedrivs också ett framgåingsrikt samarbete

många

mellan och fritidsledare, samt ibland även lågfritidspedagoger med och fritidsverksamhet för och mellanstadielärare, omsorg t.ex. mellanstadiebarn. Personer med båda typerna av utbildning

inom fritidsverksamhet som på söker och får tjänster såväl öppen

fritidshem. Det är mot denna bakgrund inte självklart att fritidspedagogut-

bildningen skall ligga inom högskolan och frititlsletlairutbildningen

Men det finns heller ingen zinletlning att överbepå folkhögskola.

tona värdet av enhetliga organisatoriska lösningar, särskilt inte när det för ett verksamhetsområde som kännegäller utbildning tecknas av stor Det kan också vara en stor fördel att

mångfald.

människor som arbetar inom samma arbetsfält och ibland tillsammans i ett arbetslag har skolats i olika bildningstraditioner.

Brist på fortbildning

Det är svårt både för utbildade fritidsledare och för lärare på fritidsledarlinjer att få fortbildning i sina yrken. Folkhögskolorna har små att erbjuda utbildning ovanlör den nivå där möjligheter fritidsledarutbildningen befinner sig. llögskolorna känner oftast inte ansvar för fort- och vidareutbildning inom ett område

något

där de inte anordnar någon grundutbildning. Fritidsverksamheteit har hittills inte varit så professionaliserad att kommunerna som ett ansvar för fritidsledarnas fortbildning. Den arbetsgivare tagit situationen håller nu på att löriintlrzts när det gäller de större kommunerna. Ovan har i korthet nämnts ett antal försök att anordna fortoch i samarbete mellan folkhögskolor och

påbyggnadsutbildningar

Endast ett par av dessa försök har hittills lett till konhögskolor. kreta resultat i form av kurser. lnitizttivtzigztrna kan

genomförda

vittna om inte minst när det gäller att samarbeta mcl-

svårigheter

lan folkhögskolor och högskolor. Bristen fortbildning medför att bätte fritidslctlairutlwiIdningen

på

och fritidsverksamheten riskerar att stagnera och att rekryteringen till dessa verksamhetsområden försvåras. Svenska kommunförfritidsdirektörerna i Stockholm, Göteborg, Malmö m.fl. bundet, större orter, Kommunala fritidstjâinstemäns riksförbund samt Föreningen fritidschefer har i en skrivelse till utbildnings-

Sveriges

1989-11-10 hemstiillt att medel anslås till och civildepartementen en fortbildning av anställda inom fritidssek-

forskningsanknuten

torn. skulle i ett första steg bestå av fem-

Fortbildningsinsatserna

och med fritidsinriktning, fritiopoängskurser i socialpsykologi samt De skulle med hänsyn till före-

tidssociologi fritidspolitik.

komsten av forskarkompetenta lärare med denna inriktning förtill universiteten Lund och Stockholm. Med läggas i Göteborg, tanke och de studerandes ekonomi

på rekryteringsunderlaget

skulle bedrivas som distansuntlervisning. l ett andfortbildningen 20- och 40-poåingskurser ges i de föreslagna ämnera steg skulle na.

I(l5

Brist på forskningsanknytning

F.n. finns inte några särskilda medel ;avsatta för forskning om fritidsverksamhet och fritidsvanor. Under årens lopp har ett antal personer disputerat på :ivhandlingztr som hör hemma inom området fritidsforskning. l hela landet finns dock bara en tjänst som omfattar skyldighet att bedriva forskning inom fritidsonnådet. l tjänsten, som finansieras av Stockholms fritidsförvaltning, ingår även undervisning vid Ãrstagårdens folkhögskola.

Folkrörelsekommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1988:39, Mål och resultat) att fyra milj.kr. skulle :ivsättzts för fritidsforskning och ytterligare 4,5 milj.kr. för organisationsforsk-

och kontinuerligt utredningsarbete på detta område. l den

ning

forskningsproposition som regeringen lade fram våren 1990 (prop. 1989/90:90) eller i riksdagens beslut med ;inledning härav är dock inte några medel öronmärkta för fritidsforskning eller de övriga ändamål, som beskrivits ovan.

Fritidsledarutbildningens förläggning till folkhögskola medför större svårigheter när det gäller anknytningen till forskning och utvecklingsarbete, än om utbildningen vore organisatoriskt knuten till högskolan. Lärarna på fritidslctlarutbiltlningeii har större undervisningsskyldighet än högskolclärare, vilket minskar deras möjligheter att följa med i och bidra till forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Det samarbete som inletts mellan vissa folkhögskolor och högskolor för att få till stånd fortbildning och påbyggnadsutbiIdning för fritidsledare, kan i ett längre perspektiv även leda till en utveckling av fritidsvetenskzipen och folkhögskoloinas forskningsanknytning.

l en plan för uppbyggandet av svensk fritidsvetenskap, som utarbetats av Forum för fritidsforskiiing vid Stockholms universitet, finns förslag om dels en grundläggande fritidsletlarutbiltlning på gymnasienivå, dels en fritidsvetairlinje förlagd till högskola. litt argument för en sådan uppdelning iir att problemet med forskningsanknytning därmed får en naturlig lösning.

Brist på läromedel

Fritidsledarutbildningens bredd och praktiska inriktning, samt bristen på fritidsforskning är förmodligen en av orsakerna till att det fortfarande föreligger en brist på lämpliga läromedel. Bristen på fort- och påbyggnadsutbildningar medfâii* också att fritidsledarna inte har fått vidareutveckla sin förmåga att systematisera erfarenheter från fritidsverksamheten och formulera dem skriftligt.

l06

2.5.5 Framtidsbedömning

Det är inte möjligt att göra någon säker prognos av fritidsverksamhetens framtid. Verksamheten är dels ett helt fritt kommunalt dels resultatet av ideellt engagemang och frivilliga insat-

åtagande,

ser. Fritidsverksamheten, som huvudsakligen ryms inom det kommunala ansvarsområdet, har försvarat sin ställning någorlunda väl under 80-talets kärva år med åtskilliga kommunala nedskärningar. Det har dock inte skett någon större utveckling av området, om man bortser från vissa kommuners satsningar på stora idrotts- Förskolan och har tagit den mesta anläggningar. äldreomsorgen och kommer säkert att göra så under avsevärd

uppmärksamheten

tid framöver. Som ökar behovet av skol-

en följd av barnstugeutbyggnaden

barnsomsorg. Denna sköts i dag för det mesta av fritidshemmen, men alternativ växa fram. Bland annat tas skolornas resurbörjar ser i i ökad lin särskild statlig kommitté har anspråk utsträckning. tillkallats för att främja ett närmantle mellan skola och skolbarns-

omsorg. En del av dem som fått fritidsledarutbildning på folkhögskolor arbetar Det finns kommunala arbetsgii dag i skolbarnsomsorgen. vare som föredrar fritidsledare framför fritidspedagoger beroende den mer och övergripande inriktning som folkhög-

på praktiska

skolornas utbildning har. l)et år rimligt att anta att skolbarnsomsorgen i en framtid i ännu högre grad än i dag blir en gemensam arbetsmarknad för fritidsledare och att detta och fritidspedagogosr förhållande så småningom kommer att leda till att fritidspedagogutbildningen och fritidsledarutbildningen får allt fler gemensamma drag.

2.5.6 Överväganden och förslag

har två frågor sâirskilt stor

Enligt folkhögskolekommitténs mening

om framtid.

betydelse för övervägandena fritidsledarutlnildningens

Den ena hur fritidsledarutbildningen på ett bättre sätt kan

gäller

stimulera och av fritidsverksamheten, den utveckling förnyelse andra hur något oklara roll i förfritidsledarutbildningens i dag hållande till skall kunna bli tydligare.

högskoleutbildning Folkhögskolekommittén har inte haft möjlighet att göra någon

av hur fritidsverksamheten - den kommuna-

ingående granskning

la och den - har utvecklats på senare tid, men

organisationsdrivna

ändå att utvecklingen inte i alla avvågar göra den bedömningen seenden är den man har anledning att önska. Fritidsverksamheten behöver i dag stimuleras och utvecklas. Detta gäller inte minst föreningsarhetet. Många av de organisationer som tidigare gick i spetsen når det gäller att utveckla nya arbetsformer och visar i dag vikande med-

rekryteringsmetotlei

l07

lemssiffror. En naturlig åtgärd i denna situation är att satsa på bättre utbildade ledare, som kan medverka till en förnyelse. Folkhögskolorna skulle i ett sådant sammanhang kunna spela en större roll för utvecklingen av såväl det ideella föreningslivet som av kommunernas öppna och institutionella verksamhet.

l framtiden bör det i högre grad än hittills hli en uppgift för r

tidsledarskolorna att genom sin undervisning stimulera arbete och metodutveckling på fältet. Detta kan ske genom att större ansträngningar görs för att utveckla den verksamhet som är speciell för varje skola och som har en mer utpräglat praktisk-pedagogisk inriktning. l)et kan gälla Lex. friluftsliv, (öppen kommunal verksamhet, områdesarlwete, musik och teater eller debatt i livsåskätlnings- och samhällsfrågor. l*olkl1(›gskt›lori1:i skulle på detta sätt kunna utvecklas till kraftcentra inom organisationer och kommunal verksamhet.

Enligt kommitténs mening är det :tngt-lägct att arbeta för en större mångfald inom fritidsledarskolorntt. Delta kan innebärzi alt ett antal skolor i kontakt med en organisation eller en kommunal förvaltning utvecklar intressanta och efterfrågade profiler. lnom ramen för mångfalden blir det lättare att tillgodose det från kommunalt håll påtalade behovet av tydligare inriktning mot kommunernas behov. Däremot minskar enhetligheten. Men enligt kommitténs bedömning är fritidsverksamheten i dag mer betjänt av många olika alternativ med skiftande lokal och ideell förankring än av en mer enhetlig och därmed :illmättt inriktad utbildning.

För att klara dessa uppgifter behöver också fritidsledarutbildningen en stimulans. Många av de förslag som från fritidsledarskolorna har framförts till kommittén gäller kvalitetshöjningar. Krav har ställts på mer forskning inom fritidsområdet, bättre forskningsanknytning av fritidsledarutbiltlningen, bättre fortbildningsmöjligheter samt större möjligheter för lärarna att ta del av forskningsresultat och att arbeta fram läromedel som kan användas i undervisningen.

Flera av dessa krav skulle organisatoriskt sett vara lätta att tillgodose om fritidsledarutbildningen förlades till högskolan. Folkhögskolekommittén har allvarligt övervägt en sådan förändring, därtill stimulerad av många propåer från företrädare för fritidsledarutbildningen som pekat på hur folkhögskolan kommer till korta i olika avseenden i jämförelse med högsktulxm. Kommittén har ändå inte valt den lösningen därför att så mycket skulle gå förlorat om folkhögskolans fria och verklighetsnära pedagogik skulle ersättas av högskoleundervisning som med nödvändighet måste få en mer teoretisk och ;illmän karaktär.

Folkhögskolornas arbetssätt och närhet till folkrörelsernzi gör dem särskilt lämpade för att svara mot fritidsverksamhetens inriktning, såväl i kommunal som i föreningstlriven verksamhet. Folkhögskolornas människosyn och kunskapstratlition, som bl.a. förutsätter ett aktivt deltagande från de studerande vid utbild-

ningens planering och genomförande, ger en god förberedelse för arbetet som fritidsledare.

När folkhögskolekommittén förordar att fritidsledarutbildning-

en även i framtiden skall utvecklas inom är utfolkhögskolan gångspunkten att de krav på förbättringar som framförts från utbildningarna och från verksamhetsfiiltct kommer att kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande organisation. l det följande presenteras konkreta till zmgelâignzi Dessa

förslag förstärkningar.

skulle ge fritidsledarutbildningen i allt väsentligt samma förutsättningar som högskoleutbildningarna har. Möjligheterna att bygga upp påbyggnads- och forskarutbildning belyses också. Därmed anser kommittén att det från många håll uttalade behovet tillgodosetts att få klarlagt vad riksdagens uttalande om

utbildningens

jämställdhet med betyder i praktiken.

högskoleutbildning

Utveckling av grunda:bildningen

Folkhögskolekommittén drar av det titligzire sagda slutsatsen att grundutbildningen för fritidsledare även i bör ske

fortsättningen

på folkhögskolor, samt att en tydligare profilering bör eftersträvas för att tillgodose behoven inom skilda delar av fritidsverksamheten. Det innebär att utbildningen på vissa skolor får en starkare inriktning mot vissa målgrupper, t.ex. (Ill3Cl1llI'Öl'ClSt.'llS frigrupper, kyrkornas medlemmar, storstiidernas förortslvefolkning eller befolkningen i mellanstora industristiider. l)et kan också innebära att en knyter an till den profil som finns den

fritidsledarlinje på

egna folkhögskolan och samarbetar mer t.ex. med skolans musiklinje, levande verkstad, teater- eller

konsthantverksutbildning.

Folkhögskolekommittén anser att centralt utarbetade studieplaner som gäller som riktmärken för fritidsledarutbildningen är svåra att förena med den profilering av som kommittén

utbildningen

förordar. De har spelat en viktig roll för

fritidsledarutbildningen

under ett uppbyggnadsskede. För framtiden bör den samordning, som behövs, ske i nya och friare former, att företrät.ex. genom dare för avnämare, yrkesverksamma fritidsledare och för utbildningarna bildar en central referensgrupp, knuten till

tillsynsmyn-

digheten, med uppgift att formulera mål för fritidsledarutbildningarna samt att följa verksamheten och diskutera metoder att utveckla och stimulera den. En för en sådan iir att förbättra

huvuduppgift grupp folkhög-

skolornas kontakter med avniimzirna, dvs. i första hand med kommunerna, men även med lantlstingskommunei och med organisationer. Styrningen av folkhögskolornas verksamhet hÖI i framtiden i högre grad ske genom målangivelse, uppföljning och utvärdering. Det blir en viktig uppgift för den centrala att

rcferensgruppen

llll)

följa fritidsledarutbildningarna och bedöma de utvärderingar som görs av tillsynsmyndigheten, huvudmännen och folkliåigskolorna, samt att därefter föreslå som kan leda till en bättre mål-

åtgärder

uppfyllelse.

Fritidsledarutbildningen är en eftergymnasial utbildning som förutsätter att de studerande har allmiin behörighet och att de är minst 20 år. Kommittén anser mot denna bakgrund att det är möjligt och önskvärt att studerandegruppernas storlek och antalet undervisningstimmar i högre grad ån nu varieras efter behovet och att ett ökande ansvar läggs på de studerande under utbildningens gäng.

På så sätt kan lärarresurser, inom ramen för de bestämmelser som kommer att gälla för tjänstgöringen, frigöras för utvecklingsarbete, kontaktarbete med folkrörelser och kommuner, fortbildning, inläsning av relevanta forsknings- och utvecklingsrapporter, samarbete med andra utbildningar på den egna folkhögskolan och annan verksamhet som är nödvändig för att fritidsledarutbildningen skall utvecklas och svara mot behoven.

Läromedel

Läromedlen för fritidsledarutbiIdningen bör förbättras och utvecklas. l synnerhet saknas det sammanställningar och Översikter över forskning och utvecklingsarbete som berör fritidsledarnzis arbetsområde.

De lärare som delvis frigörs från undervisning kommer att kunna ägna sig åt utvecklingsarbete som indirekt kommer läromedelsproduktionen till godo. Folkhögskolornzi bör vidare använda de resurser för produktion av liiromedel för små målgrupper som finns hos Statens institut för Iiiromedelsinformation (Sll.). SlL:s produktionsstöd kan f.n. endast användas för tryckning och övriga framställningskostnader för läromedel, inte för att ta fram manus till läromedel.

SlL:s styrelse har i :tnslxigsframstiilIning begärt att bestämmelserna för produktionsstötlet skall åindras, så att Sll. kan tillsätta speciella arbetsgrupper med uppgift att ta fram manus till läromedel inom bristområden. Folkhögskolekommitten anser att det för relativt smala utbildningar som frititlsledarutbiIdningen, där en marknadsmässig lönsamhet inte alltid kan erhållas, är viktigt att ett stöd kan lämnas även för den arbetsinsats som erfordras för att utarbeta manus.

Påbyggnadsutbilzüzing

l tidigare avsnitt har påtalats behovet av en påbyggnadsutbildning för dem som arbetat nägra år framför allt i kommunal fritidsverk-

samhet och som har genomgått

fritidsledarutbildning, fritidspeda-

gogutbildning eller annan motsvarande utbildning. De som vill gå vidare till administrativa, samordnande eller till utuppgifter vecklingsarbete inom fritidssektorn behöver ofta fördjupa sina teoretiska kunskaper. Det saknas f.n. en utbildning med fritidsinriktning, som ger administrativ och teoretisk Avsik-

fördjupning.

ten är att en påbyggnadsutbildning skall kunna medverka till att fylla detta tomrum. Runt om i landet pågår en omfattande decentralisering av kommunal verksamhet. l de mer självstyrda kommundelarna är ambitionen att integrera bland annat skolan, den sociala verksamheten och fritidsverksamheten för att tillvarata resurser

tillgängliga på

ett bättre sätt och samarbeta mot mål. Ofta gemensamma spelar fritidsverksamheten en central roll i det samspel som då

uppstår.

Den är till alla delar en kommunal resurs och kan därför lättast nyttjas för att tillgodose lokala behov. Personal från fritidssektorn har ofta både och vilja kapacitet för ledande funktioner i kommundelsarbetet. När det att gäller tillsätta chefsbefattningar blir fritidssektorns emellertjänstemän tid lätt förbigångna av socialtjänstemärt och skolledare med bättre utbildningsbakgrund. Det är ett starkt skäl till att det behövs en påbyggnadsutbildning för fritidsledare och som

fritidspedagoger

är aktiva inom fritidssektorn. Fördjupade kunskaper har givetvis betydelse också när det gäller att utnyttja och utveckla de betydande resurser som i dag satsas på fritiden i kommunerna. Påbyggnadsutbildningen bör knytas till ett universitet eller en högskola, men den bör planeras och genomföras i samarbete mellan högskolan och en eller flera folkhögskolor med fritidsledarlinje. Därigenom stimulerar man den till och

anknytning forskning

utvecklingsarbete som bör finnas högskovid varje utbildning på lenivå. Samarbetet med en högskola lärarna vid fritidsger också ledarlinjen en möjlighet till fortbildning som bidrar till att utveckla grundutbildningen. En som är knuten påbyggnadsutbildning till en högskola ger vidare möjlighet till fortsatta ämnesstudier till en överhryggning på högskolan. Vid vissa fritidsledarskolor som förut nämnts, försök att

pågår.

i samarbete med mindre och mellanstora högskolor utforma och få till stånd fortbildning eller

påbyggnadsutbildningar av det slag

som avses här. Hos såväl fritidsledarskolorna som hos berörda högskolor tycks föreligga intresse för ett samarbete, men det har hittills varit svårt att få fram erforderliga medel.

Folkhögskole-

kommittén anser, i likhet med Svenska kommunförbundet samt fritidschefernas och fritidstjänstemännens organisationer (se ovan sid. 105), att det är ytterst väsentligt för

fritidsledarutbildningens

utveckling och därmed för fritidsverksamhetens kvalitet att en

påbyggnadsutbildning kommer till stånd.

lll

Det är enligt kommitténs mening rimligt att i inledningsskedet räkna med ett relativt antal utbildningsplatser och att begränsat endast ett ställe i landet, för att kon-

genomföra utbildningen på

centrera resurserna och i ett utbyggnadsskcde utnyttja den kapacitet som finns bland forskare och pedagoger. bör behandla fritidsverksamheten i ett

Påbyggnadsutbildningen

och dess samverkan med t.ex. annan kommunal

helhetsperspektiv

verksamhet. Den bör omfatta ett och ett halvt år eller 60

ungefär

men bör vara så flexibel att det är möjligt

poäng, uppläggningen

att utbildningen med endast korta tjåinstledighetsperio-

genomgå

der. Strävan bör vara att till knyta den ex-

påbyggnadsutbildningen

inom fritidsområdet som finns inom landet, såväl inom pertis verksamheten som vid högskolor och universitet. En samverkan bör eftersträvas med olika akademiska miljöer och med

många

fritidsledarskolorna. Påbyggnadsutbildningen bör betraktas som ett av flera instrument att utveckla fritidsverksamheten och ge

den en starkare ställning. Kommittén föreslår därför att universitets- och högskoleämbeatt i samråd med tillsynsmyndigheten för folktet får i uppdrag högskolan, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, RlO, organisationerna samt övriga intressenter utforde fackliga ma en för inom den kommunala

påbyggnadsutbiltlning personal

och fritidsverksamheten, inklusive den öppna föreningsdrivna De nämnda myndigheterna bör också avge skolbarnsomsorgen. till och finansiering av påbyggnadsutbildning-

förslag organisation

en. Vid bör man dra av de erfarenheter och utformningen nytta den som finns och högskolor, som kunskap på de folkhögskolor och delvis genomfört fortbildning och päbyggnadsutbildplanerat ning för fritidsledare. Utbildningen bör utformas för såväl fritidsledare som fritidspemed erfarenhet av arbete inom fritidssektorn, samt för dagoger med annan utbildning som har inhämtat motsvarande personal erfarenhet av arbete inom fritidssekkunskaper genom långvarig torn. skall vara att ge de studerande en gedigen pedagogisk,

Syftet

social och administrativ utbildning med fritidsinriktning.

Jämställd med högskoleutbildning

Konsekvenserna av att fritidsledarutbildningen enligt riksdagsbeslut skall anses med högskoleutbildning har berörts

jämställd

ovan. Vad som kan sägas med säkerhet är att utbildningen är efoch omfattar 80 veckor. Möjligheterna att tillgodo-

tergymnasial

räkna hela eller delar av utbildningen vid fortsatta högskolestudier måste bedömas från fall till fall av berörd högskoleinstitution. Det ankommer som har fritidslcdarlinje att på de tolkhiägskoloi* till om del av utbildningen skall ;mpassezs till ta ställning någon

krav som ställs av en högskoleinstitution, så att de studerande får möjlighet att tentera av 10 eller 20 poäng i ett högskoleämne. Den som vill gå vidare till skall

forskarutbildning ha förvärvat

allmän behörighet genom att lokal genomgå allmän, eller individuell inom

utbildningslinje grundläggande högskoleutbildning

om minst 80 Detta krav skall anses vara poäng. uppfyllt även av den som i annan har förvärvat ordning i huvudsak motsvarande

kunskaper (SFS 1988:1060 kap. 8 §§ 19 och Vidare krävs

2l).

särskild behörighet, som i

regel 60 poäng forskarutbildningsäm-

net.

Behörighetsreglerna är avsedda för att den forssom en garanti karstuderande har dels en vidare akademisk Överblick som ger insyn i mer än ett dels en bredd

forskningsområde, av kunskaper

inom det område som avser.

forskningen

Fritidsledarutbildningen har en annan karaktär än högskoleutbildningen och är utformad på skiftande sätt vid olika skolor. Fri-

tidsledarutbildningen måste ändå anses ha ett stort värde för den som vill gå vidare till forskarutbildning, eftersom den är ensam inom sitt om

utbildningsområde att ge kunskap om fritidsverk-

samhet och

fritidsledarskap. Enligt folkhögskolekommitténs me-

ning bör den därför i många fall kunna

tillgodoräknas då det gäl-

ler krav på allmän

behörighet.

Forskning inom fritidsscktonz

I ett tidigare avsnitt hänvisas till folkrörelsekommitténs förslag (SOU 1988:39) att fyra milj.kr. skall avsättas för om

forskning

fritidsverksamhet och fritidsvanor. Svenska

kommunförbundet,

fritidscheferna i Stockholm, m.fl. större Göteborg orter, samt Föreningen Sveriges fritidschefen och Kommunala

fritidstjänste-

mäns riksförbund m.fl. har i en skrivelse till civiloch utbildningsdepartementen 1990-04-10 understrukit vikten av att folk-

rörelseutredningens förslag förverkligas, med hänvisning bl.a. till

de stora resurser som satsas på fritidsverksamhet samt till fritidens växande betydelse för människorna.

Ett kännetecken för en utbildning på högskolenivå är att den skall ha någon form av till inom

anknytning forskning det områ-

de som avser. Bristen inom

utbildningen på forskning fritidssek-

torn och behovet att utveckla såväl

fritidsledarutbildningen som

fritidsledarnas arbetsmarknad föranleder

folkhögskolekommittén

att lägga fram till för att få sådan

förslag åtgärder forskning till

stånd.

Den föreslagna kommer att underlätta

påbyggnadsutbildningen

uppbyggnaden, eftersom den ger en organisatorisk bas inom högskolan med bl.a. tjänster för

forskarkompetenta lärare. Forskning

som bedrivs inom andra främst de sociala sektorer, och pedago-

kommer i påbygg-

giska sektorerna, att lyftas fram och utnyttjas

nadsutbildningen. med inriktning mot fri- För att få till stånd forskning primär tidssektorn fordras emellertid i ett uppbyggnadsskede forsknings-

medel som är öronmärkta för denna sektor. Folkhögskolekom-

därför för fritidsforskmittén föreslår att en tillfällig delegation

som organisatoriskt till Forskningsråds-

ning upprättas, knyts av skulle kunna ske nämnden. Finansieringen lorskningsmedlen dvs. staten, kommunerna och bidrag från intressenterna, genom föreningslivet. skulle verka under en period om Den tillfälliga delegationen år. Därefter får forskare inom fritidssektorn konkurrera fem-sex med andra forskare. Då har förhoppningsvis en utveckom medel inom denna sektor, samtidigt som Iingsbar forskning byggts upp kommit i och stahiliserats och fri-

påbyggnadsutbildningen gång

samarbete högskolor utvecklats. tidsledarskolornas med regionala

2.6 till

Handikappades möjligheter folkhögskolestudier

2.6.1 Utvecklingen efter 1977 och nuläget

direktiven om i vilken ut- Kommittén skall enligt analysera frågan sträckning handikappades behov av utbildning i dag tillgodoses

samt förutsättningarna för en fortgenom folkhögskolan klargöra av sådan som svarar mot

satt utveckling folkhögskoleverksamhet handikappades behov.

som närmare behandlas i detta avsnitt är De handikappgrupper med deras ungefärliga storlek i totalbefolkningen:

följande,

Antal Slag av handikapp

Nedsatt ca 930 000 rörelseförmåga Rörelsehinder ca 220 000 ca 100 000 Nedsatt syn Nedsatt hörsel ca 080 000 ca 8 000 därav barntlomsdöva Dövblind het ca I 200 ca 40000 Psykiskt utvecklingsstörda Medicinska ca 000 000 handikapp (diabetes, epilepsi, psoriasis m.m.)

av med fysiska eller psy- Utöver dessa grupper handikappade har till de handikappade i nuvarankiska funktionsnedsåttningar, för riiknats också kursdelde statsbidragssystem folkhögskolorna med sociala eller med läs- och skrivsvårigheter

tagare problem

med Dessa grupper behöver

samt invandrare språksvårigheter.

också särskilt stöd för att klara sina studier.

Sedan 1977 har åtskilligt gjorts för att förbättra handikappades i Allt fler skolor har,

möjligheter att delta folkhögskolestudier.

delvis med statsbidrag, anpassats så att de blivit mer

tillgängliga

för kursdeltagare med funktionshinder. Det sagda gäller främst anpassning för rörelsehindrade. Anpassning för synskadade finns ännu endast vid ett fåtal skolor. De sex skolor som regelbundet anordnar för anpassningskurser synskadade är dock fullt för

tillgängliga gruppen ifråga.

För hörselskadade och döva har inte större någon anpassning skett under senare år. Västanviks folkhögskola har dock en helt teckenspråkig miljö, och ytterligare sex skolor har helt anpassats för vuxendöva. Totalt sett år numera fjorton skolor för olika anpassade typer

av funktionsnedsättningar, medan sjutton inte har

någon anpassning till några slag av handikapp. 97 skolor Övriga är i begränsad omfattning anpassade till något eller några slag av funktionshinder. För kursdeltagare med sedan

funktionsnedsättningar utgår

1977 ett extra statsbidrag. Också bidrag till

handikappanpassning

av lokaler utgår. Förekomsten av dessa har varit en för att

bidrag förutsättning

skolorna skulle kunna anpassas för har

handikappade. Bidragen

medverkat till att antalet studerande med

funktionsnedsättningar

ökat något under tiden efter 1977. Andelen utgör nu ca 6 procent på långa kurser. Frånräknat speciella kurser för handikappade i samverkan med handikapporganisationerna utgör andelen i korta kurser endast någon allt från SÖ. procent, enligt uppgifter För att ge folkhögskolornas lärare och ökad övriga personal kunskap och förståelse för handikappades behov och problem, har sedan 1984 ett antal i samarfortbildningskursei genomförts bete med Göteborgs universitet under temat En för folkhögskola alla. Intresset för kurserna har varit stort. Fortbildningsnämnden i Linköping har i samarbete med folkhögskollärarlinjen där årligen erbjudit riksrekryterande kurser för

folkhögskolepersonal i handikappfrågoi* om l-2 Kurserna

poäng. har dock ofta måst ställas in grund av brist sökande.

på på

På folkhögskollärarlinjen finns för närvarande teoretiskt inget block som behandlar handikappfrågor. En är

handikappvecka

dock inlagd under den andra terminen i form av praktik. Linjens lärare har också deltagit i kurser som anordnats av SÖ för folk-

högskolans personal. insatserna inom forskning och utvecklingsarbete är fortfarande mycket begränsade. Någon egentlig forskning på området har inte bedrivits, men ett av SÖ initierat utvecklingsarbete har pågått sedan 1977. l förbigående nämndes Sådana kurser nyss anpassningskurser. är främst till för personer som fått en vid funktionsnedsättning vuxen ålder och som behöver med sitt liv hjälp att anpassa dagliga till sitt l kurserna deltar också till de handi-

handikapp. anhöriga

kappade. En eller ett veckor kurser av detta par långa slag ge-

ll5

nomförs numera (vid sex skolor), för regelbundet för synskadade dövblinda sex skolor), för gravt hörselskadade och vuxendöva (vid samt för medicinskt handikappade (vid fem sko-

(vid sju skolor)

visar att dessa kurser fyller ett mycket stort lor). Utvärderingar behov. skall nämnas att utbildning av tolkar för döva, döv- Slutligen blinda och hörselskadade enligt av SÖ antagen studieplan bedrivs vid folkhögskolor. Sedan 1989 följer denna utbildning två

fyra

olika inriktningar som båda ger specifik yrkeskompetens som tolk. Den leder fram till kompetens att tolka åt ena utbildningen döva eller dövblinda. Den andra ger kompetens att tolka åt vuxendöva och vuxendöva med synskada vilka har svenska språket

som basspråk.

2.6.2 Överväganden, bedömningar och Förslag

l ett demokratiskt samhälle är eller bör det vara en självklarhet att även de som har funktionsnedsättningar får goda möjligheter studier utvecklas till fria och självständiga människor att genom och medborgare. Detta har varit utgångspunkt för kommitsynsätt en naturlig téns överväganden. En annan utgångspunkt har varit uppfattningen att handikappär ett begrepp. Enligt detta be-

begreppet omgivningsrelaterat

blir en ett handikapp på grund av grepp funktionsnedsättning brister i och samhället. Handikapp uppstår m.a.o.

omgivningen

när av en funktionsnedsättning inte kan delta i

någon på grund

olika verksamheter, inte kan genomgå önskad utbildning, inte kan läsa böcker och inte får arbete, inte har tillgång till tidningar, inte kan åka eller buss etc. därför att omgivningen inte tolk, tåg utformats med tanke på dem som har funktionsnedsättningar. Utifrån dessa och med förut lämnade fakta

utgångspunkter

som konstaterar kommittén att mycket redan gjorts och

grund

för att underlätta för handikappade att bedriva folkhögskogörs lestudier. Om strävar efter att kunna ta emot fler handi-

folkhögskolorna

leder det till viktiga positiva erfarenheter för verksam-

kappade,

heten. med funktionsnedsättning kan berika skolor- Kursdeltagare nas sociala och miljö i flera avseenden och kan med-

pedagogiska

verka till ökad förståelse hos andra för sin situation. Det är därför till både handikappades behov och till av hänsyn bästa som kommittén anser det angeläget att alfolkhögskolornas strävar efter att så långt möjligt bereda plats för la folkhögskolor deltagare med funktionshinder i sina kurser. Här åsyftas också de som har andra handikapp än fysiska, psykiska och medicinska, de som har sociala problem eller nämligen

llb

Iäs- och skrivsvårigheter eller därför att de är in-

språksvårigheter

vandrare eller flyktingar. Om folkhögskolan skall kunna bli en

verkligen folkhögskola

för alla, så måste betydande ansträngningar göras att förbättra bå-

de undervisningssituationen och skolornas fysiska tillgänglighet

för

handikappade.

l det sistnämnda avseendet finns ännu stora brister.

Enligt en

undersökning som SÖ nyligen och som 119 skolor be-

företagit

svarade, måste 74 skolor hösten 1989 avvisa sökande med funktionshinder bl.a. därför att skolorna inte var

tillräckligt handikappanpassade.

Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt vara att alla skolor sikt om blir

på möjligt fullt tillgängliga

för med olika deltagare handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och inte efter skolornas olika slag och grad av handikappanpassning. Detta är viktigt inte minst för den växande grupp av äldre som söker till

sig folkhögskola.

För att förbättra till

handikappades möjligheter folkhögskole-

studier behövs också en bättre information. Den främsta informationskanalen om kurser och skolor som är

handikappanpassade är nu den årligen utgivna folkhögskolekata-

logen samt de specialbroschyrer som SÖ och skolorna själva ger ut. Några skolor har efter från SÖ våren 1990

förfrågan uppgett

att de har nära kontakter med

handikapporganisationerna, med

syo-konsulenter, landsting rn fl. Flertalet skolor dock genomför inga särskilda informationsinsatser. Eftersom en god information i kombination med uppsökande verksamhet är en viktig för att människor med

förutsättning

funktionsnedsättningar skall få kännedom om

folkhögskolornas

möjligheter att erbjuda dem utbildning, anser kommittén det önskvärt att informationen härom intensifieras. Andra åtgärder behövs för att förbättra

själva undervisningssi-

tuationen. Enligt nuvarande regler kan skolorna anställa speciallärare för Skolorna och anpassningslärare handikappade. får vidare via SÖ och Nämnden för till vårdartjänst bidrag assistenter. För att möta det ökade behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anställa sådan Skolorna bör i fortsättpersonal. ningen liksom hittills ha det personaladministrativa ansvaret för assistenterna inkluderande ansvaret för och

fortbildning handledning.

Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i handikappfrågor är en för att

nödvändig förutsättning undervisningen

och studiesituationen skall kunna i övrigt utvecklas efter tidens växlande krav. Detta gäller inte minst som datatekniken, öppnar nya möjligheter och nya arbetsområden för människor med funktionshinder.

ll7

Lärare måste därför få förbättrade möjligheoch övrig personal ter att fortbilda på detta område såväl som på det specialsig bl a området Lärare som arbetar tillsammans

pedagogiska i övrigt.

med assistenter måste också ökad fortbildning få bättre genom om vad detta samarbete innebär och fordrar. kunskaper Vad beträffar behovet forskning inom det nu akav ytterligare det behovet kunna tillgodoses inom ramen tuella området synes för den forskning och det centralt initierade utvecklingsarbete i allmänhet. På områden, där anledsom gäller vuxenutbildningen att särskilt analysera handikappades möjligheter ning kan finnas bör naturligtvis särskilda forsk-

att bedriva folkhögskolestudier, ningsprojekt genomföras.

anser att skolorna liksom i dag Kommittén sammanfattningsvis som motsvarar deras merkostnader när de tar måste ges resurser

emot handikappade.

l föreslår därför kommittén att vissa bidrag

statsbidragskapitlet

skall för att täcka denna merkostnad. (Kap. 6.4.5 fortfarande utgå och 6.4.6 nedan sid. 171-172.)

2.7¶Korta kurser och samverkanskurser

2.7.1 Definitioner och gällande bestämmelser

direktiven skall kommittén redovisa kortkursverksamheten

Enligt

uttalade 1982. Den då en med ledning av vad riksdagen begärde för kursernas längd, fördelning på ämnesområden.

redogörelse

totala verksamhet, fördelning på externat- och andel av skolornas samverkan med andra kursanordnare samt för internatkurser, kursernas betydelse för skolornas ekonomi. skall också en bedömning av i vilken mån Kommittén göra verksamheten ligger i linje med riksdagsbeslutet om folkhögskolan 1977. detta skulle kurslängden avgöras efter målgrup- Enligt behov Kurserna skulle ingå i ett större pernas och förutsättningar. aktivitetssammanhang, de skulle gälla utbildning och fortbildning av förtroendevalda och anställda i folkrörelser och organisationer, och de skulle röra bärande idéer och aktusig om folkrörelsernas ella situation. korta kurser återfinns inte i folkhögskoleförord- Benämningen Där sägs endast att annan kurs än den för varje skola obningen. allmänna kursen om 30 (eller 2xl5) veckor skall pågå

ligatoriska

minst med tillägget att endagskurser får anordnas i syftvå dagar, te att informera och motivera korttidsutbildade för folkhögskole-

studier (§ 20). Beträffande villkoren för kurser som anordnas tillsammans

med andra föreskriver förordningen (§ 23) följande: 1 av kurs, som folkhögskola anordnar tillsammans

planering

med studieförbund, annan organisation eller institution,

skall medverka rektor eller en lärare med minst 40 procent av vid folkhögskolan. Denne skall dessut-

heltidstjänstgöring

om följa kursen och svara för dess genomförande. Minst en fjärdedel av undervisningen i kurs, som avses i för» sta stycket, skall meddelas av rektor eller av sådan lärare med minst 40 procent av vid folkhögsko-

heltidstjänstgöring

la som fortlöpande fullgör en del vid av sin undervisning skolans kurser om minst 15 veckor. Om (let finns särskilda skäl får undervisningen meddelas av timlärare som regelbundet tjänstgör vid folkhögskolas kurser om minst 15 veckor. Liksom för alla kurser skall en studieplan finnas för varje kort kurs. Den skall i den mån SÖ bestämmer ges in till Överstyrelsen för godkännande (§ 24). Vad gäller omfattningen i timmar eller per vecka dag säger förordningen (§ 21) så: Kurs som pågår minst en vecka skall omfatta, för heltidsstuderande minst 25 studietimmar per vecka och för deltidsstuderande minst 10 studietimmar per vecka. Kurs som är kortare än en vecka skall omfatta minst fyra studietimmar per dag. Kurs skall alltid omfatta minst 14 studietimmar. 1 anslutning till förordningen har SÖ utfärdat närmare föreskrifter och anvisningar. SÖ har därvid delat in de kurser, som är mindre än 15 veckor långa, i veckokurser (l-l4 och kortveckor) kurser (1-6 dagar). 1 detta avsnitt används korta beteckningen kurser för båda kategorierna.

2.7.2 Kortkursernas omfattning och huvudmän

fördelning på

Under de fyra-fem första åren efter 1977 ökade kortkurserna både i fråga om antal deltagare och antal elevveckor. Deltagarantalet ökade således från 190 000 år 1978 till ca 250000 fyra år senare. Antalet har sedan och var 1988/89 ca 214000.

sjunkit något

Mätt i elevveckor (umfattade kurserna 1977/78 ca 160000 och 1988/89 ca 173 000 veckor. Andelen elevveckor för kortkurser i förhållande till totalantalet elevveckor har legat på ungefär 25 procent med för undantag några år vid 1980-talets mitt då den nådde 28 procent. På ett tiotal skolor har den vissa år uppgått till 50 procent och i fall

några

till betydligt mer. Totalantalet korta kurser har under senare hälften av 1980-talet hållit 11000 år men har sig omkring per under de senaste åren sjunkit till ca 10 000. Av de korta kurserna domihar de som är av 2-3 dagars längd nerat mycket kraftigt. Som man kan vänta sig med tanke kortkursernas allmänna

på

de flesta av dem - - som syfte genomförs omkring 85 procent samverkanskurser. svarar

Rörelsefolkhögskolorna för merparten.

Fördelat efter av huvudman har utvecklingen i fråga om

slag antalet elevveckor under åren 1986/87-1988/89 varit denna enligt SÖ:

Konkurser eller huvudman 1986/87-1988/89. Elevveckor (jämna hundratal)

Rörelseskolor Totalt

landsting/stödfören i ng

	1-15 v 1-6 dagar		l-l5 v l -6 dagar
1986/87	25 000	46 700	38700	7 l 900 182 200
%	14	26	21	39	100
1987/88	24 000	43 400	41 300	68 500 177 200
%	14	24	23	39	100
1988/89	21 500	42 000	44 200	65 300 173 000
%	12	24	26	38	100
En närmare	genomgång	:tv skolornas	rapporter	till	om
kortkursverksamheten		avseende antal kurser, elevveckor och del-

på skilda kategorier av huvudmän ger följande

tagare uppdelade

bild:

Skolor eller huvudman Kurser Elevveckor Deltagare

Landstings- och kommunskolor 3 657 58 870 77 184

(52)

(7) 342 4 731 7 109 Stödföreningsskolor Arbetarrörelseskolor (12) 2 287 32 749 47 150

(4) 341 6 332 7 844 Nykterhetsorg.-skolor

skolor 465 ll 710 ll 209 Sv. Kyrkans (12)

skolor(8) 470 13 370 ll 990 Ev. Fosterlantlsstzs Ovr. skolor m. kyrkl. el.

huvudman 910 20 170 21149 frikyrkl. (14) Skolor m. annan org. eller rörelse som huvudman (19) l 520 25 130 29 835

9 992 173 062 213 470

1 förhållande till totalantalet rörelseskolor dominerar starkt de

äldre folkrörelsernas skolor, främst arbetarrörelsens och trossam-

fundens skolor. Deras andel 1988/89 av rörelsefolkhögskolornas korta kurser av i fråga om an-

framgår följande sammanställning

tal kurser, elevveckor och deltagare:

Kurser Elevveckor Deltagare Slag av folkhögskola

Totalt f. rör.skolor	5 993	109761	129177
Arbetarrörelsens skolor	38 % skolor 6 %	30% 6%	37% 9%

Nykterhetsorgzs

skolor 8 % 11% 9% Sv. Kyrkans

EFS-skolor och

skolor 23 % 31% 26 % frikyrkl. Andra 25 % 23% 23 %

orgzs skolor

100 % 100% 100 %

Alla skolor är ifrån lika intresserade av att ordna korta

långt

kurser i samverkan med andra. Spiinnvidden är

i egen regi eller

mycket stor. Nitton skolor anordnade l988/89 mindre härvidlag än 10 korta kurser var. Ä andra sidan tio skolor över

genomförde

200 kurser var, och av dem stod en skola för 305, en för 372 och en för 442 kurser.

Närmare bestämt fördelade sig frekvensen sålunda l988/89:

Antal kurser Antal skolor

1-99 l 02

l 00- l 99	l 6
200-299	7
300-399	2
400-499	l

Den helt övervägande delen av skolorna genomförde alltså mindre än 100 kortkurser var. Av de tio som anordnade mer än 200 kurser tillhörde fem arbetarrörelsen och en nykterhetsrörelsen medan var landstingsskolor som dock i mycket stor ut-

fyra

nära samverkar med fackliga organisationer. Det kan

sträckning

därför sägas att arbetarrörelsen, och då särskilt fackföreningsrörelsen, varit den ivrigaste av folkrörelserna att använda folkhögskolornas kortkurser som utbildningsinstrument.

2.7.3 Samverkansparter

Studieförbundet ABF och fackliga organisationer är också de vanligaste för landstings- och kommunskolorna.

samverkansparterna

Det framgår av SO:s uppgifter om medarrangörer l988/89:

Samverkansparter i kortkursverksamheten 1988/89 vid landstings- och kommunskolor. Medarrangör Antal kurser Studieförbund l l79 (varav ABF 892 och TBV 296 kurser)

Länsbildningsförbuntl	70
Kyrkl. organisationer	3
ldrottsorganisationer	l 82
Handikapporganisationer	l23
Pensionärsorganisationer (PRO)	74
Fackliga organisationer	793

(därav LO 647, TCO 137)

Politiska organisationer	l4
Landsting och kommun	65
Ovriga	954

3 657

Också vid stödföreningsskolorna var fackliga organisationer den vanligaste samverkanspartnern:

l2l

Medarrangör Antal kurser

Studieförbund 1113

- Länsbildningsförbund

ldrottsorganisationer	13
Handikapporganisationer	9
Pensionärsorganisation (PRO)	3

lfackliga organisationer (varav LO 83, TCO (›8)l53 Ovriga 60 Sza 342

Rörclsefolkhögskolornas samverkansparter är naturligen organi-

sationer och studieförbund som iir huvudmän eller som står huvudmännen nära. Fördelningen 1988/89 var denna:

Medarrangör Antal kurser

Studieförbund l 285

(varav ABF 745, TBV 100. SV 102) Länsbiltlningsförbund 24 Kyrkliga organisationer

(varav Sv. Kyrkan 98, 423

EFS och frikyrkosamfunden 174)

ldrottsorganisationer	324
Handikapporganisationer	164
Pensionärsorganisationer (PRO)	72
Fackliga organisationer	l 482

(varav LO l 313, TCO 104) Politiska organisationer 82 lxandsting och kommuner 57 Ovriga organisationer 2 (J80

(varav nykterhetsorgzr 1 lo. musik-teaterorgzr 78, ungdomsorgzr 330, högskolor 15, sjukhus o. vårdinrättningar 23)

5 993

2.7.4 Kortkursernas andel av skolornas hela verksamhet och deras geografiska förläggning

Genomsnittligt för hela landet utgör de korta kursernas volym en fjärdedel av totalantalet ianspråktagna elevveckor. Vid merparten av skolorna uppgick andelen 1988/89 till mellan och

en fjärdedel hälften. Vid ett tiotal var den hälften eller större, vid tre skolor var den över 60 procent och vid en skola över nästan

70 procent; alla dessa skolor tillhör arbetarrörelsen eller samverkar med den om fackliga kurser.

Korta kurser i egen regi skolorna

förlägger i regel till den egna skolan eller skolorten. Av samverkzmskursernzi förläggs mer än hälften, särskilt de som är av 2-3 dagars längd, utanför skolan eller skolorten. Detta medlöi att liimrrizi dessa kurser ofta får re-

på

sa mer eller mindre långt varje dag eller i veckan.

ett par gånger

2.7.5 Ämnesområden

En av till SÖ insända kursrapportei visar att ämnes-

genomgång

innehållet och ämnesinriktningen i de korta kurserna i regel täm-

nära ansluter till de anordnande skolornas êimnesprofilering. ligen Vid skolor närstående eller nåra samverkande med arbetarrörelsen dominerar således fackliga kurser, och vid de kyrkliga och frikyrkliga skolorna kurser och konferenser för olika slag av ledare och funktionärer inom trossamfunden.

Den fördelningen mellan olika ämnesområden en-

procentuella

ligt SÖ:s kategorisering var 1988/89 följande:

Ämnesinriktning korta kurser 1988/89 Amnesområde Procentandel Beteendevetenskap och humaniora 21 % Estetiska ämnen l4 %

Företagsekonomi, handel, kontor	l %
Matematik och naturvetenskap	2 %
Medicin, hälso- och sjukvård	l %
Samhällskunskap och information	4b %
Språk	6 %
Teknik, övriga ämnesområden	5 %

100 %

Ojämförligt flest var alltså kurserna med inriktning mot samhällskunskap och information - de utgjorde inemot hälften av alla kurser. Ämnesområdet har emellertid under senare år minskat

relativt sett, samtidigt som beteendevetenskap, humaniora

något

och ökat. har ämnesfördelningen under 1980-talet i

språk l övrigt stort sett varit densamma som 1989/90.

lnom området samhällskunskap och information dominerar kurser i samverkan med de fackliga organisationerna. l)e kurserna har bl.a. öppnat en viktig kontaktyta mot de korttidsutbildade.

2.7.6 Kortkursernas betydelse för skolornas ekonomi

Att kortkurserna har stor betydelse för skolornas ekonomi

positiv

råder det inga tvivel om. Hur stor betydelse de har hänger självfallet samman med hur stor andel av det totala antalet elevveckor de korta kurserna utgör på den enskilda skolan. Dessutom beror det i vilken omfattning kurserna är förlagda till skolans egna

på

lokaler och internat. Skolan får ju intäkter för kost och logi, men får å andra sidan rese- och traktamentskostnader för lärare då kurserna är utlokaliserade.

I en enkät till ett 50-tal utvalda skolor har kom-

representativt

mittén ställt vissa frågor rörande intäkter och kostnader för de korta kurserna. Av svaren framgår klart att skolorna satsat mycket byggandet av elevhem, renovering av rum och inköp av

på

AV-utrustning just för att kunna ta emot korta kurser. Dessutom

har många utökat personalstyrkan för att kunna tillgodose kortkursdeltagarnas krav på service och komfort.

fall har det dock varit svårt att få något svar på vil-

I somliga ken reell kortkurserna har för skolans ekonomi, beroen-

betydelse de att kostnader och intäkter från de långa och korta kurserna

på

inte särredovisats.

Allmänt råder emellertid uppfattningen att kortkurserna ger ett överskott som kan användas för att suhventionera annan verksamhet. Särskilt gäller detta de kortkurser som förläggs till skolornas internat.

2.7.7 Vad betyder samverkanskurserna för de samverkande organisationerna?

Genom svaren på en förfrågan till företrädare för några av de största medarrangörerna av samverkanskurser har kommittén funnit att kurserna har en mycket stor betydelse inte minst för rörelsernas idéutveckling och medlemsskolning.

Kombinationen studiecirkel/kortkurs på folkhögskola anses vara en särskilt god form för medlcmsskolning och personlighetsutveckling.

l svar betonas det behov som många rörelser och organi-

några

sationer har av att utbilda ledare och funktionärer.

Som något mycket positivt framhålls möjligheten att som lärare till kortkurserna engagera ledare och funktionärer inom folkrörelserna och organisationerna. Omvänt understryks värdet av att or-

och rörelserna får del av det kunnande och den

ganisationerna

som folkhögskolans lärare har.

pedagogik

Från några häll betonas att folkhögskolorna med sina i regel välutrustade lokaler och sina internat med jämförelsevis låga av-

utgör väsentliga förutsättningar för den utbildning och fort-

gifter

bildning som rörelser och organisationer behöver ha tillgång till.

2.7.8 Överväganden, bedömningar och Förslag

Den analys av kortkursverksznmheten som kommittén genomfört och i det föregående redovisat, har lett till bedömningen att verksamheten i allt väsentligt har utvecklats i linje med riksdagsbesluttet 1977. Längden på kurserna har bestämts av mälgruppernas behov och förutsättningar. Kurserna har gällt utbildning och fortbildning av förtroendevalda och anställda i folkrörelser och organisationer, och de har berört folkrörelsernas hå-irande idéer och aktuella situation. De har närmat folkhögskolorna och organisationerna till varandra, och folkhögskolornzi har i en helt annan

(lem ställts i folkrörelsernas och utsträckning än tidigare genom

tjänst. De har också verkat rekryteringsfrämjan-

organisationernas

de till de långa kurserna. De till andelen helt dominerande kurserna om 2-3 dagars längd förefaller dock inte alltid ha ingått i ett större ;iktivitetssamrmin- Det kan f.ö. diskuteras om de inte i många fall kunde ha hang.

anordnats som uppdragsutbildning.

Ett av de problem som noterats gäller svårigheterna att göra en rättvis fördelning av lärarnas tjänstgöring med lagom blandning respektive korta kurser och på skolans av undervisning på långa kurser samverkanskursernzi. Vidare har man peegna respektive kat att kurserna ofta är förenade med resor och på att det är

på

mödosammare att och ett större antal kort-

planera genomföra

kurser än ett mindre antal långa kurser. Ett annat problem gäller det faktum att kurserna ibland ställs in av för få anmälningar. För lärarna kan detta innebära

på grund

att deras förberedelsearbete har varit förgäves och ibland fått ske helt utan För skolan kan inställda kurser resultera i ersättning. avsevärda förluster i om både statsbidrag och inkomster

fråga

från elevhushållet. Från rörelsers och organisationers företrädare har fram-

några

förts önskemål om en ändring av nuvarande lvcstämmelser så att bl.a. det kravet slopas att lärare från den anordnande skolan med minst 40 procents vid skolan skall till lägst 25

heltidstjänstgöring

svara för undervisningsinsatsen i varje enskild kurs. l stälprocent let kan man se till helheten när man bedömer (len totala verksamhetens kvalitet och Ett annat önskemål

folkhögskolemässighet.

är att lärare från andra folkhögskolor än anordnaren, eller andra kompetenta personer, skall få anlitas för att följa en utlokaliserad kurs och svara för undervisningen. Kommittén anser att det finns skäl för en uppmjukning av nuvarande För att en samverkanskurs verkligen skall bli en regler. och inte en kurs vilken som helst, och för att folkhögskolekurs den skola som anordnar kursen verkligen skall kunna ha ansvaret för den, bör dock gälla att rektor eller lärare på den an-

alltjämt

ordnande skolan tillsammans med samverkanspartnern skall planera, administrera och utvärdera kursen. Med lärare avses här fast anställd lärare och inte som lörordnats som lärare enen person, bart för en eller flera bestämda samverkanskurser. Vidare bör så lärare den anordnande skolan

lång möjligt på

svara för undervisningen. [)etta innebär att lärare från den anordnande skolan till del medverkar i kursen, föri varje fall någon svarar för lägst av undervisningsinsatsen. Om slagsvis l5 procent helt och hållet ombesörjs av annan skolas lärare, undervisningen innebär det i bara att en statsbidragsresurs överförs

praktiken

från en skola till en annan. [)et betyder då också att en skola planerar en kurs, medan en annan skola genomför den, något som

förefaller föga ändamålsenligt.

l25

Samverkanskurser bör ingå i ett större aktivitetssammanhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisationens eller fortbildning. De bör normalt fortlöpande utbildning ansluta till den anordnande skolans vanliga verksamhetsmässiga

profil.

Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola bör andelen sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgå till högst en tredjedel av skolans deltagarveckor men ej överskrida hälften. Om andelen blir större, förlorar skolan alltför mycket av och blir mer av kurs- och konferensadsin folkhögskolekaraktär ministratör. En är också angelägen med tanke

begränsningsregel

den av reglerna för folkhögskollärzires medverpå uppmjukning kan som nyss rekommenderats. Den avses gälla för skolor tillhörande rörelser högre gränsen och som har få skolor att zinlita for sin kursverkorganisationer samhet. De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem daän den ovan nämnda, bor under kommande treårspegars längd riod omstrukturera sin verksamhet. Samtidigt l)Ör skolor, som nu har mycket få saniverkaiiskurser, söka få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studielörbtnnd och och med kulturinstittutioner som bibliotek,

organisationer

museer och teatrar etc. Därigenom får de lättare att fylla uppgiften som en viktig del i det fria bildningsarbetet. Det som framhållits i flera av remissyttrantlenzi över är också, kommitténs fakta- och debattbøak, av stort värde lör skolorna att få breddade kontakter med folkrörelserna, det fria bildningsarbetet och kulturinstitutionerna. De får därigenom bl.a. många tillfällen informera om sin verksamhet. De får att i rekryteringssyfte också direktinblickar i den aktuella utvecklingen inom föreningslivet och kulturlivet, vilka kan befrukta deras egen verksamhet. Kommittén har, sammanfattningsvis, efter sina överväganden och bedömningar kommit fram till följande rekommendationer och förslag: 1. Kurs som anordnar tillsammans med studieförfolkhögskola bund, folkrörelse, organisation eller institution, bör inneansluta till skolans vanliga verksamhetsområde.

hållsmässigt

2. Alla samverkanskurser skall i samråd med samverkanspartnern administreras och utvärderas av rektor eller planeras, fast anställd lärare den anordnande skolan. Så långt möj-

på

ligt och lägst till femton procent av undervisningsinsatsen skall lärare från den :anordnande skolan också svara för undervisningen och utvärderingen. b) Korta kurser av två till fem dagars längd bör uppgå till av en skolas totala antal (leltagzirveckor högst en tredjedel men får inte överskrida hälften. Inom kommande treårsperiod bör skolor, som överskridit denna andel omstrukturera

l26

sin verksamhet. En strävan bör därvid vara att fler skolor än

nu engageras i verksamheten med korta samvcrkanskurser. 4. Med lärartjänstgöringett på korta kurser fáirbuntlnzt problem bör lösas i ett nytt zirhetstidszivtal.

2.8 inom

Uppdragsutbildning folkhögskolan

2.8.1 Kursernas omfattning, karaktär och beställare

Sedan den l januari 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet att genomföra s.k. uppdragsutbildning (SFS l98ozll7). Kommittén bör nu, sågs det i direktiven, belysa vad uppdragsutbildningen har kommit att innebära för folkhögskoleverksamheten i stort.

För att få underlag till denna belysning har kommittén genomfört två enkäter till samtliga folkhögskolor, den ena vintern 1989 och den andra våren 1990.

Av svaren framgår att 58 skolor hade anordnat

Ltppdragsutbildning under läsåren l987/88 och l988/89 och 64 skolor under 1989/90. Det betyder att ungefär hälften av skolorna inte anordnat någon uppdragsutbildning.

Majoriteten av de skolor som engagerat sig i ttppdrttgsutbildning har rörelser, organisationer eller stödföreningar som huvudman. Geografiskt sett ligger den helt övervägande delen av dem i Götalands- och Svealands-länen.

Den avgjort största delen har bestått

av uppdragsutbildningen av kurser för invandrare och flyktingar. Således genomfördes 1987-1989 inemot ett trettiotal kurser i svenska för invandrare med kommuner och också statens invandrarverk som uppdragsgivare. Ett 15-tal kurser för flyktingar anordnades för invandrarverkets räkning. För zirbctsláäszi ungdomar organiseratles ett 15-tal kurser med länsarbetsnämnd som beställare. För landsting, länsarbetsnämnd och företag gavs ett tiotal kurser i datateknik och mediateknik.

Som exempel på kurser härutöver - i regel endast en av varje slag - kan nämnas kurser för musiklåirare och utövande konstnärer, för AMU-lärare, för handledare i arhetsmiljölrågor, för kvinnor i administrativ tjänst, för testletlare, för barnomsorgspersonal, för vårdpersonal, för lärarutbildare i u-länder, för invandrare med teknisk bakgrund, för personer verksamma

i turistnäringen samt för teckenspråkshandledare. Också ett par industritekniska orienteringskurser för kvinnor har anordnats liksom kurser i datoriserade handikapphjälpmedel,

lärarfortutbildning i desk-t0p-

publishing samt kurser för lokalvårdare och vaktmästare m.fl.

Kurserna hade beställts av landsting, länsarbetsnämnd, kommun, AMU, SIDA, skolstyrelse, Handikappinstittntet, kriminalvårdsstyrelsen och enskilda företag.

|27

Läsåret 1989/90 har enligt förut nämnd enkät genomförts ca 165 kurser med sammanlagt ca 2300 deltagare. De allra flesta skolorna har anordnat endast en eller ett par tre kurser. Som framgår av följande sammanställning har en handfull skolor stått för 5-7 kurser, en för ll och två för 16 respektive 17 kurser:

Uppdragsutbildning 1989/90 Antal kurser Antal skolor 1-3 55 4-6 O

7-9	l
10- l 2	l
13- I 5	-
16- l 8	2

Också detta sista läsår har kurserna för invandrare och flyk-

helt dominerat - ett 65-tal sådana kurser har i

tingar genomförts,

regel på uppdrag av kommuner och statens invandrarverk. Därnäst i storleksordning följer ett 20-tal kurser i datakunskap samt ett 15-tal kurser, beställda av länsarbetsnämnder, för olika grupper av arbetslösa (ungdomar, kvinnor, outbildad vårdpersonal, socialhjälpstagare, korttidsutbildade m.fl.).

Här kan för övrigt tillfogas att enligt en enkätredovisning från RlO hösten 1989 femton skolor då genomförde kurser i grundläggande svenska med tillsammans 386 deltagare och 22 skolor flyktingkurser med sammanlagt 453 deltagare.

En god bild av ämnesbredden, omfånget och beställarna inom uppdragsutbildningen i övrigt ger följande översikt som år nära

nog heltäckande:

Uppdragsutbildning 1989/90, enstaka kurser

Kurs Beställare Längd [Je/lagarc

ADB i folkhögskoleadm. Norddata Ali 2 dgr P Pedagogik för AMU-lärare AMU l v l5 Preparandkurs för vårdlinjcn landstinget 12 v l2 Musiklärarutbildning Länsarbetsnämnden 34 v l Startkurs för fysiskt Folkuniversitetet 34 v 5 handikapp. Kommunikträning för l-röstrnda 4!) v lll handikappade Rchahccnlcr leckenspråkskurs för RSU-RSll l v I2 dövlärare Teckenspråkskurs f. arb.hitr. liinszirhctsnämntlen 2 v l5 åt döva Finsk rättsterminologi Iingsråitten 7 v I5 Adm. av kont. arh.markn.sti›tlLänsarhelsnämntlcn b v (› Ullhantering, stickning liinsarhctsnämntlcn 4 v 8 Instruktörer i sameslöjd l-insk 5 v I2

sa meorganisalion Fortbildning av brandmän Komm. brandväsen 2 dgr 29 Fortbildning av daghems- Kommunen 4 dgr I5 personal Fortbildning av textillärare Kommunen 2 dgr 6

Turism och marknadsföring Länsarbetsnäm nden 7 v Organisationsutv. för Kommunen 2 dgr 20 förtroendev. Organisationsutveckling Linjeflyg l dag 24 Våga tala SKTF 2 dgr 20 Informationsteknik Försäkringskassan l dag 10 l-örb.-kurs för kvinnor Länsarbetsnämnden lll v 20 Kurs för kvinnor Länsarbetsnämnden 30 v l5 Logopeden och datorn Landstinget 4 dgr 20 Arbetslösa musiker Länsarbetsnämnden 24 v l3 Levande verkstad Socialdistrikt 2 dgr 20 Fotodokumentation Länsarbetsnämnden l v l0 Vita Bergens behandlhem Landstinget 5 v 5 liliv. pensionärer Volvo l v l5 Grundlägg. ADB Landstinget l v l8 Pedag.utb. för Volvo-lärare Volvo l dag 30 lnformationskunskap Kommunen ll dgr l2 Radioproduktion Gävleh(›rgs 3 dgr lO

mediacentrum lnformationsutb. Gävleborgs 3 dgr l5

mediacentrum Socialt behandlarb. Landstinget lll v lS Datoranvändning Tandvårdsförv. 3 dgr lb Informationsteknik Musik Gävleborg 2 dgr l5 Massmedia-kontakt Banverket 3 dgr l0 HlV›information Sjukvårdsförvaltn. l v l2 Studiedag för kvinnor Länsstyrelsen 2 dgr 25 Kommunikationstekn. Skolförvaltning 2 dgr 25 Egen regi (flera kurser) Landstinget 3 dgr 6-9

(flera kurser) Papperskurs för konstnärer Länsarbetsnämnden 3 v l2 Papperskurs för konstnärer Konstverkstad l v 5 Litografi, konstnärer Länsarbetsnämnden 3 v l5 Färglära för studiecirkel- NBV 4 dgr l3 ledare

2.8.2 Kursernas längd, antal deltagare, lokaler och lärarmedverkan m.m.

De flesta av kurserna för invandrare, flyktingar och arbetslösa har varit av mer än 15 veckors längd, ofta upp emot 35-40 veckor. De allra flesta av de ovan nämnda Övriga kurserna har i längd varierat från ett par dagar upp till någon eller några veckor men i en del fall också upp till 40 veckor.

Deltagarantalet per kurs varierar kraftigt men majoriteten av de längre kurserna har haft 12-20 deltagare per kurs.

De långa kurserna har i regel anordnats som internatkurser. Särskilt gäller detta flykting- och invandrarkurserna. l kurserna för arbetslösa har dock externatkurser varit vanligast.

Undervisningen har till allra största delen ägt rum inom skolans lokaler. l fråga om de korta kurserna, särskilt de av personalutbildningskaraktär, har undervisningen eller delar av den förlagts till andra lokar, t.ex. förvaltnings- eller företagslokaler på eller utanför skolorten.

l fråga om medverkan i uppdragsutbildningen av skolans egna lärare och beträffande eventuella nyanställningar för uppdragsut-

är svaren från vintern 1989 sådana

bildningen på cnkâtfrågorna

att endast ungefärliga slutsatser kan dras. Från ett skolor rapporteras att inga nyanställningar

tjugotal

för skull och från övriga att lärare

gjorts uppdragsutbildningens

anställts för olika i mycket varierande omslag av undervisning från timmar i specialiimnen till ett par hela tjänsfattning, några ter.

2.8.3 Kostnadstäckning

Allmänt att full kostnadstäckning har eftersträvats. l regel uppges och erhållits för lårarlöner och utrustning har ersättning begärts skolan), för lärares resor, för ad- (om undervisningen ägt rum på ministrationskostnader, för kost och logi (vid internatboende), samt för studiebesök m.m. För kurser för invandrare och flyktingar har enligt avtal mellan invandrarverkets och respektive skola utgått ett beregionkontor stämt beräknat en grupp om 12 belopp per vecka och flykting på För kurser för arbetslös har länsarbetsnämnd i personer. ungdom regel debiterats med ett bestämt belopp per elevvecka.

2.8.4 konsekvenser lör

Uppdragsutbildningarnas

folkhögskoleverksam heten

Vilka har inetllkirl ekono-

förändringar uppdragsutbilditingcn

miskt, pedagogiskt samt ideologiskt och prolilmässigt?

personellt,

Svaren dessa båda i kommitténs enkät varierar myck-

på frågor

et beträffande både omfattning och innehåll. lin allmänt positiv erfarenhet av kommer klart till uttryck även

uppdragsutbildning om skolor att uppdragsutbildning utmånga påpekar genomförd

liten del av den totala verksamheten och att den gjort en mycket därför inte medfört några märkbara förändringar. Som effekter i allmänhet har anförts att skolans totalpositiva berikats, att verksamhetsbasen har breddats, att skolan fått miljö ett ökat och nya värdefulla samhällskontzik-

rekryteringsunderlag

ter, samt att förståelsen för invandrare och invandrarproblem ökat. l fall en skolas internationella ha

några uppges profilering

ytterligare förstärkts genom invandrar- och flyktingkurser. erfarenheter anges vara svårigheten att få in Några negativa ett smidigt sätt i den ordinarie verksam-

uppdragsutbildningen på

heten, sociala och problem på grund av invandrar- och

språkliga

flyktinggruppers heterogenitet samt risken av att uppdragsutbildoch resurser från den vanliga verkningen stjäl uppmärksamhet samheten. har ibland lett Några rapporterat att flyktingkursernzi till kultur-krockar, medan andra har sett detta som en positiv

utmaning och som en anledning till samtal om kulturella olikheter. Pedagogiskt sägs uppdragsutbildningen ha verkat stimulerande, ställt krav och livat upp den debatten. lnvand-

nya pedagogiska

rar- och flyktingkurserna har påskyndat internationaliseringen av undervisningen och har sporrat till pedagogiskt nytänkande. Persona/mässigt har givit ökat tjänsteun-

uppdragsutbildningen

för lärare som hotats av uppsägning och medfört vissa nyderlag anstållningar. Den har också medfört ökade och breddade arbetsuppgifter för kuratorer och syo-funktionärer. Ekonomiskt har helt klart varit en till-

uppdragsutbildningen

Den har medfört effektivare lokal- och resursutnyttjande,

gång.

ökad internatbeläggning och bättre möjligheter till nyinköp av undervisningsmateriel såsom TV och videoteknisk studioutrustning. Marginalresurser har bättre kunnat tas till vara. Vad som av enkätsvaren framkommit om uppdragsutbildningen inom folkhögskolan överensstämmer för övrigt rätt väl med kommunernas bedömning av motsvarande utbildning inom skolväsendet och vuxenutbildningen. Det framgår av rapporten Granskning av skola och vuxenutbildning 1987-88, - En del av en nationell utvärdering (SÖ, 1989). Där heter det bl.a. så: Som effekter av anges all-

positiva uppdragsutbildningen

mänt att den - för lärare och skollehar en inbyggd fortbildningseffekt dare - vitaliserar och breddar komvux kompetens - att modernisera och öka utrustningen ger möjligheter - och mer varierat

ger ett ökat utbildningsutbud.

Som negativa effekter framhålls att svårigheter att beräkna skolledarresursen, framför allt tidsmässigt, gör att skolledarns arbetsbörda ökar vilket kan inverka menligt på den reguljära verksamheten. Det förekommer också påpekanden om att ibland drar till sig dugliga lärare

uppdragsutbildning

och bra lokaler till förfång för den reguljära utbildningen.

2.8.5 Överväganden och bedömningar

Uppdragsutbildningen får, enligt förordningen om sådan utbildning vid folkhögskola (SFS l98bzl l7), inte ha sådan art eller omfattning att den ändrar folkhögskolans karaktär och därmed förutsättningarna för statsbidraget till den reguljära utbildningen. Kommittén har efter genomförd granskning funnit att uppdragsutbildningen hitintills utvecklat sig enligt givna förutsätt- Utbildningen har fungerat väl och har dessutom medfört ningar. för folkhögskolornas vanliga verksamhet positiva effekter. Särskilt när det gäller kurser för invandrare och flyktingar har folkhögskolan kunnat göra insatser som ligger helt i linje med dess tradi-

tionella uppgift. Några större nackdelar för de vanliga elevgrupperna och för undervisningen har inte framkommit.

har varit - ett

Omfattningen måttlig utbildningen har engagerat 60-tal skolor och har i regel begränsat sig till eller

några, högst en handfull, kurser på varje skola. Vid skolor har den emeller-

några

tid, som framgår av översikten ovan sid. 128, fått så stor omfattning att en begränsning behöver diskuteras mellan skolorna i frå-

ga och tillsynsmyndigheten.

På grund av det som här anförts anser kommittén

att folkhögskolorna även fortsättningsvis bör

få åta sig uppdragsutbildning

under vissa förutsättningar.

En sådan förutsättning är att i fråga ansluter till

utbildningen

skolans vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbildningen till omfattningen är så begränsad att den inte i något avseende menligt påverkar skolans ordinarie statsunderstödda verksamhet. En tredje förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbildningen ger full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidraget till skolans reguljära utbildning inte ändras.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om vad som sagts ovan sid. 97 om möjligheten att överföra vissa yrkesinriktade kurser till uppdragsutbildningsområdet. Utöver de exempel som där anförts kan övervägas om inte många korta samverkanskurser skulle kunna ges som uppdragsutbildning. Frågan bör prövas under kommande treårsperiod genom uppdrag därom till tillsynsmyndigheten.

2.9 Studieomdömet och dess m.m.

normering

Enligt direktiven skall kommittén bedöma konsekvenserna av att studerande med enbart folkhögskola som behörighetsbakgrund fr.o.m. l99l kan antas både inom betygsurvalet och högskoleprovurvalet. Kommittén skall därvid beakta de krav som härigenom behöver ställas på en normering av studieomdömet. Kommittén bör lägga fram förslag till utformning och finansiering av en sådan normering.

l detta kapitel behandlas denna fråga samt därutöver frå-

några

gor som har att göra med folkhögskolornas behörighetsgivning.

2.9.1 Studieomdömet

Sludieomdönzet är ett urvalsinstrument för sökande inom folkhögskolekvoten. Det infördes 1958 som ersättning för den betygsgivning som då börjat bli allmän inom den från början hetygsfria folkhögskolan. Det skall bestämmas av skolans lärarråd, vari ingår rektor och lärare samt internatföreståndare. Som omdöme får en-

dast användas något av uttrycken Mindre god, God, Mycket god eller Utmärkt. (Enligt föreskrifter från UHÄ ges dessa omdömen värdena 1-4 vid urvalet till Skolans

högskoleuthiIdning.) styrelse

avgör om skolan skall ge studieomdömen. Omdöme får ges endast till studerande som begär det och endast till studerande, som genomgått minst en allmän kurs eller en allmän kurs med särskild (utom

inriktning fritidsledarutbildning)

om minst 30 veckor (eller två kurser som ansluter till varandra om minst 15 veckor vardera). Kursen skall kännetecknas av ett brett ämnesurval (folkhögskoleféärordningen, SFS 1977:551 35 §, och SÖ:s tillämpningsföreskrifter SÖ-FS l982zl3l). Det bör understrykas att studieomdömet endast ger en prognos beträffande de studerandes möjligheter att bedriva studier - det innehåller inte någon värdering av redovisade Det kunskaper. skall avse den studerandes att bedriva teoretiska studier.

förmåga

Det bygger på en kollektiv bedömning gjord av de lärare son1 undervisat en elevgrupp under minst 30 veckor. Sedan 1966 gäller en av SÖ och SFHL

(Svenska folkhögskolans

lärarförbund) given rekommendation om

fördelningen av de fyra

omdömena. Den säger att Mindre God god bör ges till 5 procent, till 35 procent, Mycket god till 45 procent och Utmärkt till l5 procent. Som normeringsinstrumcrzr erbjuds skolorna att använda en del av högskoleprovet men endast såsom för att mäta grupp-prov standarden hos skolans olika kursgrupper. l sina allmänna råd och anvisningar har SÖ framhållit att skolorna skall iaktta följande då studieomdöme sätts: o Bedömningarna skall grundas från så

på iakttagelser många

som möjligt och i varierande typer av och

arbetsuppgifter

arbetssituationer. o Skriftliga och muntliga kan endast

kunskapsprov ge en liten

del av det underlag som krävs. Prov bör därför användas främst för att ge underlag för av av

bedömning förändring kunskaps- och färdighetsnivå.

o Storleken av dessa när det förändringar är svåra att jämföra är fråga om studerande med olika Det finns

utgångsläge.

risk för överskattning av förändringar när det gäller stude-

rande med mycket bristfälliga ingångsvärden, liksom för

underskattning av studerande med goda

ingångsvärden.

o Bl.a. vid av en delfaktor bedömningen som gäller den studerandes arbete i grupp kan det övervägas att som omdömesunderlag utnyttja också medstuderandes erfarenheter. o Tillfälliga omständigheter eller

(exempelvis sjukdom påfrest-

ningar före och under kurs) som förändrat

förutsättningarna

för studierna vid folkhögskola, skall beaktas. o Kvaliteten dvs. på bedömningen höjs, om den fraktioneras, olika delfaktorer prövas var för sig, vid den enskilde lära-

rens bedömning.

lärarrådet fattar beslut om studieomdöme, kan det va- 0 Innan att de studerande i fråga om studiera lämpligt rangordna

utan att använda omdömesgraderna som gradeförmåga

ringsinstrument. Vid sammanvägandet bör viss hänsyn tas till olio det slutliga varierande kännedom om den enskilde studeka bedömares randen. sätts av dylikt for-

0¶Innan omdöme slutgiltigt på grundval

skall särskild individdismellt framtaget omdömesunderlag, alla de studerande som hamnat i kussion ske a) beträffande mellan två studieomdömen, b) då enstaka be-

ett gränsskikt

avvikit från i lärardömare kraftigt övriga och c) då någon

rådet så begär. o Omdöme sätts för alla de studerande som kan få omdöme ovan. för den som skriftligen enligt (Undantag görs endast att inte bli Motiveringen till detta är dels begärt bedömd.) att en relativ bedömning förutsätter en stor grupp för jämdels att elever, som vid slutet av en viss kurs förelser, några studieomdöme flera år senare kan behöva ett såinte begär dant. De studieomdömen som sätts men som den studerande inte att få ut bör om möjligt inte vara offentliga begär handlingar.

2.9.2 Studieomdömesgivningen i praktiken

Under de tre senast redovisade verksamhetsåret: har :intalet givna varierat mellan ca 5 800 och S 300. leoretiskt sett studieomdömen skulle nästan alla de 12 000-13 000 på allmän kurs

kursdeltagarna

och allmän kurs med särskild inriktning ha kunnat begära omdöme. Vid ett mindre antal skolor har inga omdömen givits under

senare år. l tidigare nämnts, att stu-

folkhögskoleförordningen sägs, som

dieomdöme som en lång kurs om 30 får ges till elever genomgått veckor med ett brett ämnesinnehåll. Enligt SÖ:s tillämpningsföreskrifter avses härmed allmän kurs eller allmän kurs med särskild med för fritidsledarutbildningen. Men studieinriktning undantag omdömen har också till i särskilda linjer som fölgivits deltagare sammanställning av uppgifter från SÖ visar:

jande

Avgivna studieomdömen på olika slag av kurser

1986/87 1987/88 /988/89

Allmän kurs 3 913 4 366 3 842 Allmän kurs med särskild l 402 l 204 l 340 inriktning Särskild _224 236 l57 linje Totalt 5 539 5 806 5 339

Den av SÖ och SFHL rekommenderade fördel-

precentuella ningen av de fyra omdömesvärdena (se ovan sid. 00) har för alla

folkhögskolorna totalt sett i stort sett följts. Det visar

följande uppgifter från SÖ:

Omdömesgtttningen totalt

l 986/8 7 I 98 7/88 I 988/8 9

	Procent	Procent	Procent
Utmärkt (4)	lo	IS	IS
Mycket god (3)	47	47	47
God (2)	32	34	34
Mindre god(l)	5 100	4 100	4 100
Andelen Utmärkt och Mycket	god år betydligt högre på		sär-
skild linje och på allmän kurs med särskild		inriktning	än den på

rent allmänna kursen: Omdömcsgivning på särskild linje

	I 986/87	1987/88	/988/89
Utmärkt (4)	28	IS	21
Mycket god (3)	4b	53	52
God (2)	25	28	27
Mindre god (l)	l 100	4 100	l 100

Avvikelserna från de rekommenderade procenttalen för de fyra omdömesgraderna har på de enskilda skolorna varit stora. Särskilt gäller detta andelen fyror, och SÖ har därför upprepade gånger påmint om att rekommendationen bör följas (se bl.a. Ds U 1982: ll sid. 24 ff och 1982:5

Folkhögskolan sid. 18 ff).

2.9.3 Folkhögskolan som väg till högskolan

Hur många söker sig till och antas till högskolan utbildningar där

via folkhögskolekvoten? Till vilka

utbildningsalternativ är frekvensen störst? Tyvärr kan några heltäckande svar dc Cen-

ej ges på frågorna.

tral statistik finns beträffande Lex. de inte publicerad konstnärliga utbildningarna och de fristående kurserna. Men för den stora mängden utbildningslinjer vid de statliga och kommunala högskolorna finns central statistik över

antagningar-

na. Här skall därför återges relevanta uppgifter om antagningarna höstterminen 1988 och 1989 härom

(ur UHÄ-rapporterna 1988:

21 respektive 1989:24). Vid antagningen till de statliga högskolornas utbildningslinjer sökte hösten 1989 l 137 personer med behörighet förvärvad ge›

nom folkhögskolestudier. Av dem 341 via antogs folkhögskole-

lika via annan kvot. Andelen som an-

kvoten och ungefär många

motsvarar en av tagits via folkhögskolekvoten knappt procent

Som en kan nämnas att de som vunsamtliga antagna. jämförelse

och arbetslivserfarenhet hösten nit tillträde genom högskoleprovet

l989 var l 735, motsvarande sju procent.

fördelade sig sektorsvis så-

De via folkhögskolekvoten antagna

lunda:

hl 1989 Utbildningssektor

4l Tekniska yrken l22 Adm., ekon. och sociala yrken l8 Vårdyrken l l4 Undervisningsyrken Kultur- ll och informationsyrken 25 bokala linjer Summa 341

vunnit inträ- De sektorer dit de flesta folkhögskolekvotsökande

de var de, som tradionellt lockat många folkhögskolestuderande,

den sociala sektorn och undervisningssektorn.

nämligen

En närmare om intresseinriktningen och antag-

uppfattning

linjevis. Den visar att fyra eller fler söningen ger en genomgång

kande folkhögskolekvoten på följande linjer: tagits in via

1988 /989

5 6 Biologilinjen l (ny) l0 Matematisk/naturvetenskaplig linje - 2l -- 2 (ny)

l 4 Väg- och vattenbyggnadslinjen 22 21 Ekonomilinjen 8 6 Förvaltningslinjen 4 4 Internationell ekonomi 14 12 .Iuristlinjen och arbetslivsfrågor l4 l3 Linjen för personal- 7 9 Psykologilinjen 7 10 Samhällsvetarlinjen 33 33 Sociala linjen 14 7 Systemvetenskapliga linjen lll l0 Läkarlinjen 32 46 Förskollärarlinjen 29 32 Fritidspedagoglinjen S 4 ldrottslärarlinjen åk 4-9, So-ämncn 8 7 Grundskollärarlinjen, åk I-7. SV-Sn b 3 Grundskollärnrlinjen, 15 I4 Kulturvetarlinjen 4 5 Religionsvetenskapliga linjen l 0 4 ldrottspedagoglinjen

hösten 1988 respekti- Till kommunal högskoleutbildning intogs

via följande antal sökande:

ve 1989 folkhögskolekvoten

hl /988 hl /989 Platser Fh-Å votcn Platser Fh-k roten

Hälso- och sjukvårdslinjen 2 373		42	2 376	70
Hörselvårdslinjcn	25	2	37	2
laborietoricassistentlinjen	45l	2l	45l	2

Rehahiliteringslinjen (tera-

peuter och sjukgymnaster)	480	lo	483	29
Sociala omsorgslinjen	515 32	35 -	537 32	30 l

Ortopedtekniska linjen

69 2 73 - Tandhygienistlinjen

2.9.4 Nuvarande normeringsinstrument

Studieomdömet ger, som förut påpekats, endast en prognos beträffande de studerandes förmåga att bedriva studier. Men eftersom det är graderat och avsteg förekommer och naturligen måste förekomma på olika skolor från den av SÖ rekommenderade skalan - en skolas elever kan som grupp prestera bättre eller sämre resultat än genomsnittet -, har det setts nödvändigt med någon slags normering. En sådan skulle göra det att :avgöra i vil-

möjligt

ken mån de olika omdömesgraderna grundar sig på likvärdiga bedömningar på de olika skolorna. Därigenom skulle förhindras att orättvisor uppstår mellan sökande från olika

folkhögskolor.

Som normeringsinstrument har folkhögskolorna sedan ett tiotal år använt en specialkonstruerad version det

av högskoleprovet, s.k. folkhögskoleprovet. Det har på SÖ:s utformats av

uppdrag

pedagogiska institutionen vid Umeå universitet och innehåller de moment som ingår i högskoleprovet utom två. Folkhögskoleprovet har också rättats av samma institution som

har ett eget datorsystem för ändamålet. Sedan inrapporterats till

rättningsresultatet

SÖ, har SÖ efter bearbetning sänt ut det till skolorna som vägledning för omdömesgivningen. Kostnaderna för rättningen har uppgått till ca 250 000 kronor per år. Tidigare fanns ett särskilt anslag för ändamålet, men under senare år har kostnaderna belastat SÖ:s

myndighetsanslag.

Anledningen till att SÖ låtit konstruera ett eget

folkhögskole-

prov är dels den att man inte ansett hela adekvat

högskoleprovet

för de kunskaper och färdigheter som folkhögskolan ger, dels den att högskoleprovet får anordnas enbart av högskola och

får ges endast på de orter varje högskola själv bestämmer.

Tidigare ägde provet rum på färre orter än nu då det ges på ett 40-tal orter.

Under det senaste året har SÖ begärt men inte erhållit medel för att använda detta och saknar också

normeringsinstrument,

medel därtill för kommande Den

budgetår. av SÖ ombesörjda normeringen har därmed upphört åtminstone temporärt.

Eftersom det hittills använda frågebatteriet. byggt samma

på

slags frågor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt, är det nödvändigt att nykonstruera det om provet alltjämt skall finnas kvar. Kostnaden för en nykonstruktion har av SÖ bedömts till

uppgå

600 000-700 000 kronor. En sådan nykonstruktion torde behöva

vart fjärde eller femte år. SÖ begärde för 1990/91 medel till göras

men riksdagens beslut våren 1990 innebar att en nykonstruktion, några medel ej anslogs.

2.9.5 De nya reglerna För tillträde till högskoleutbildning

Med giltighet från och med antagningen till hösten 1991 gäller nu nya regler för tillträde till högskoleutbildning. Reglerna avser dels behörigheten för olika slag av studier, dels hur urvalet skall göras mellan behöriga sökande.

Generellt sett innebär de nya reglerna att tillträdet förenklas och att sökande får fler möjligheter än nu till antagning. Så t.ex. får, som inledningsvis nämndes, sökande antas både genom betygsurvalet och genom högskoleprovet. Upp till 2/3 av de sökande får antas via provet. Vidare får högskoleprovet, som ges varje vår och höst, redan komvux eller folk-

genomföras i gymnasieskolan,

Det får hur många gånger som helst, och högskolan. genomgås det är alltid det bästa resultatet som räknas.

för högskoleprovet väntas få den effekten att

De nya reglerna inom kort 40000 eller fler sökande årligen kommer att genomföra det mot nu ca 10000.

Urvalet till de ca 35 000 på fristående kurser

årsstudieplatserna

skall göras efter regler, som varje högskola eller universitet själv ställer upp. Den hittills använda lottningen upphör. Sökande som är 25 år och har minst fyra års yrkeserfarenhet, behöver inte dokumentera sina förkunskaper utan får själv avgöra om hon eller han förkunskaper motsvarande allmän eller sär-

har erforderliga skild behörighet (självprövningsråitt).

För somliga utbildningar, l›|.a. läkarlinjen och journalistlinjen, kommer att användas, t.ex.

kompletterande antagningsmetoder

beskrivningar av vad som erfordras för att lyckas på dessa utbildningar. Detta kan medlöra att sökande, som hur speciella intressen och kunskaper, fär större möjligheter än nu all komma in på eftertraktade utbiltlningzrr.

lnnan närmare redovisas, hör påpekas att behö-

de nya reglerna righetsrcg/erna och urvalsrcglcrncz för antagning är två skilda delar av tillträdesreglerna. De behandlas dåirför här var för sig.

Bchörighetsrcglcrna

Enligt har den allmän bclzörighct, som

de nya behörighetsreglerna

eller treårig gymnasielinje (eller de tre första

genomgått tvåårig

åren av teknisk linje) med fullständig studiekurs och be-

fyraårig

samt har kunskaper i svenska och engelska som tyg i alla ämnen, motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser i gymnasie-

skolan. Föreskrifter om annan svensk utbildning inom Lex. komvux eller folkhögskola som ger allmän behörighet m.m., skall meddelas av UHÄ. Allmän behörighet har också svenska medborgare som fyllt 25 år, varit yrkesverksamma minst fyra år och har kunskaper i engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser i gymnasieskolan. Allmän behörighet har även den som har utländsk utbildning som i huvudsak motsvarar ovan nämnda svenska.

Särskild behörighet fastställs i form av krav på särskilda förkunskaper för viss utbildningslinje eller fristående kurs. Kraven skall avse kunskaper i ämne eller ämnen i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning. De avser lägst betyget 3 i det eller de ämnen som fordras. (Högre krav i enskilt ämne samt medelvärde 3,0 av de betyg som ingår i förkunskapskraven, kan förekomma.)

Urvalsreglcrna

Vid urval av sökande till allmänna och lokala linjer som har fler sökande än antagningsplatser, används dels ett Inuygçvrzrval, dels ett provurval. Hur stor andel av platserna som tillsätts efter

betyg

respektive efter prov kommer att variera mellan olika linjer. Den som uppfyller kraven för båda urvalen, skall ingå i båda. Prövningen görs alltid i den grupp som är mest fördelaktig för den sökande.

l betygsurvalez skall ingå följande grupper:

1. Sökande med treårig, eller de tre första åren av

fyraårig,

gymnasieutbildning.

2. Sökande med tvåårig gymnasieutbildning eller treårig yrkes-

inriktad gymnasieutbildning.

3. Sökande som har allmän behörighet genom vid

utbildning

folkhögskola och har studieomdöme från utbildningen.

Platserna fördelas mellan dessa grupper i proportion till antalet sökande i varje grupp. Sökandena antas inom respektive kvotgrupp på grundval av betyg eller studieomdöme.

Sökande i prat/urvalet antas på grundval av poäng för högskoleprovet (högst 2,0) och poäng för :arbetslivserfarenhet (0,5 poäng för minst fem års arbete).

Varje högskole- eller universitetsstyrelse beslutar om vilka kriterier som skall gälla vid urval till fristående kurser. Ett eller flera av kriterierna betyg, behov av utbildning, tidigare

utbildning,

högskoleprov och arbetslivserfarenhet kan användas. Även av sökande åberopade särskilda skäl kan läggas till grund för urvalet.

Ur UHÄJ* broschyr om högskoleprovet

Högskoleprovet anordnas :rlltid på en lördag. Anmälningsavgiften är 100 kronor. Själva provet tar omkring 4 timmar. Omedelbart efter provet delas facit ut. Provhäftenzr får behållas. Provet rättas med hjälp av (lállüf. Antalet rätta svar utgör den s_k. råpoängen. l)enna överförs till en s.k. normerad poäng, som kan vara högst 2,0 och lägst 0.0. Den normerade poängen anger vilken poäng pro-

till högskolans utbildningslinjer. Översättvet ger vid urval ningen till normerad poäng görs så att det alltid är lika svårt att få en viss poäng - oavsett vilka som deltagit vid det en-

skilda provtillfället.

Den som fått en normerad poäng i närheten av 2,0 tillhör de bästa, ett provresultat omkring l,0 är genomsnittligt, medan ett resultat under l,0 är under genomsnittet. Vid ett eventuellt urval till högskolans utbildningslinjer är det summan av poäng för arbetslivserfarenhet och poäng på provet som avgör konkurrensen. Resultatet sänds till de prövande 3-4 veckor efter provtillfället. Resultatet uttrycks i antal rätt lösta uppgifter och i form av normerad poäng. [)et är giltigt i två år. Man får delta i provet hur många gånger man vill, även om

för tidigare resultat ännu inte gått ut. Den giltighetstiden som har deltagit flera gånger får använda det bästa giltiga resultatet vid ansökan. Det är viktigt att komma ihåg att ett provrestrltzrt som man når under en enda dag naturligtvis kan påverkas negativt av särskilda omständigheter. Man kan kanske lyckas bättre vid ett senare tillfälle. Det är också viktigt att komma i håg att provet inte mäter oföränderliga egenskaper. De kunskaper och färdigheter som provet mäter kan man påverka. Kunskaper kan inhämtas olika sätt, Lex. genom tidningslåisning, fören-

på många

ingsarbete eller utbildning.

innehåller inga ”svåra” provtyper där det Högskoleprovet gäller att känna till en viss teknik för man skall kunna besvara frågorna rätt. Provtyperna är så valda att det skall vara lätt att förstå hur man går till väga för att lösa uppgifterna. är av flervalstyp där endast ett svarsalternativ

Frågorna

år korrekt. Det är inte vana vid olika slags prov som skall ge utslag i provresultatet utan de prövandes kunskaper och färdigheter. Hur provet ser ut framgår av sidorna 13-44 i häftet Högskole-

1990, som ger orientering och exempel. lixemplen kan av provet de sökande studeras såsom förberedelse för provet.

2.9.6 överväganden och synpunkter beträffande studieomdömct och dess normering

Det problem som kommittén här har att behandla,

gäller frågan

om jämförbarheten och rättvisan mellan skolorna om den

ifråga

graderade studieomdömesgivningen och om vilken slags normering som behövs därför. Kommittén vill då först framhålla att nuvarande för system normering har mist att mer än en stor del av sitt värde därigenom hälften av skolorna regelbundet inte deltar i

folkhögskoleprovet

och därigenom att elever även skolor många på deltagande bojkottar det. Som nämnts förut, utdelar ett mindre antal skolor inte några omdömen. Företrädare för SÖ har till kommittén framfört uppfattningen att något särskilt inte behövs

”folkhögskoleprov om det vanliga

högskoleprovet är förlagt så att det jzøassztr

folkhögskoleverksam-

hetens rytm och om det kan så orter att genomföras på många det inte blir ekonomiskt betungande för folkhögskolestuderande att delta. Helst bör provet genomföras på varje folkhögskola. Högskoleprovet ges numera på drygt fyrtiotalet orter spridda över hela landet. Det administreras för och av varje högskola sig, varje högskola bestämmer var det skall ges. Underhandsinformationer ger vid handen att provet också till en folkkan förläggas högskola om tillräckligt många anmäler sig för att vederbörande högskoleenhet skall anse det att ordna ett befogat provtillfälle där. Provtillfällena faller också väl in i

tämligen folkhögskolornas

rytm - de anordnas i slutet av oktober och i början av maj.

Eftersom folkhögskolestuderantle kan genomföra

högskoleprovet under, lika väl som före eller efter får de

folkhögskoletiden,

samtidigt två möjligheter till antagning, nämligen dels genom omdöme och dels genom prov. Om de också har allmän behörighet från gymnasieskola eller komvux, får de tre olika

antagningsmöj-

ligheter. De bedöms alltid i första hand i den som är

kvotgrupp

mest fördelaktig för dem. Det förefaller därför inte att konstruera och längre nödvändigt använda ett särskilt av samma karaktär som

folkhögskoleprov”

högskoleprovet. Om högskoleprovet, som ju rättas centralt, i stället används, kan tillsynsmyndigheten utan större kostnad medverka till att provet blir vägledande för

studieomdömesgivningen.

Detta kan ske t.ex. på det siittet att skolorna för de studerande. som genomgått sänder till högskoleprovet, in kopia av resultatet tillsynsmyndigheten. Därefter gör myndigheten en sammanställning totalt och för varje enskild skola och sänder ut materialet som vägledning för skolas enskilt

varje omdömesgivning. Avlagt

högskoleprov får givetvis användas både som urvalsgrund vid ansökan till högskoleutbildning och som för grund den av tillsynsmyndigheten genomförda normeringen.

I4l

Om detta skulle införas, skulle ovan angivna kostnader system för och för bortfalla. Om denna form av

nykonstruktion råttning

skall bli meningsfull, måste dock deltagande i högskonormering för de skolor som utdelar studieomdöleprovet bli obligatoriskt

men. Om man vill behålla detta föreslag av normeringsinstrument, faller således fullt tillräckligt och något särskilt högskoleprovet Det kan emellertid på allvar ifrågafolkhögskoleprov obehövligt. sättas om av detta slag överhuvud taget behövs någon normering och om den alls kan vara med tanke på att många meningsfull skolor och elever inte deltar i nuvarande normeringsprov.

många

kommer intresse av att delta i norme- Säkerligen kursdeltagarnas inom och att utnyttja studieomdömet vid ringsprov folkhögskolan ansökan till att avta i takt med att intresset för att söka högskolan ökar. Benägenheten att ta

via de nya högskoleprovmöjligheterna

ut studieomdöme kommer sannolikt att kraftigt minska om villkoret blir av ett normeringsprov som är obligatorisk genomgång lika med högskoleprovet. Ett skål för ett är naturligtvis också

avgörande ifrågasättande

att den nuvarande i praktiken upphört, som ovan normeringen nämnts. Andra inte har varit obliskål är att folkhögskoleprovet eller skolor. Också vid de skolor som gatoriskt för vare sig elever har elever Provens värde som deltagit många bojkottat proven. har av att de inte speglat hela normeringsinstrument begränsats den aktuella studieförutsåttningar, varken totalt i elevgruppens landet eller vid en enskild skola. Kommittén anser därför att kravet på särskilda normeringsprov och särskilda kan utgå. Lärarkollektivens

normeringsförfaranden

förefaller fullt De lärarkollektiv, som bedömningar tillräckliga. utdelar omdömena, har normalt kursdeltagarna under minst följt ett års tid. Omdömena fördelas efter en av SÖ rekommenderad skala. om vad lärarkollektivet anser om De säger endast något förmåga att bedriva teoretiska studier. De är inga kursdeltagarnas utdelas av en enskild lärare. Ett definitivt upphävande betyg som av kravet och normeringsförfarande förutsätpå normeringsprov ter dock att nuvarande rekommendation om fördelningen av om-

följs på skolorna och att tillsynsmyndigheten upp-

dömesgrader

märksammar och avsteg från den rekommendapåtalar flagraintzi tionen. Rektor också ett ansvar att tillse att sådana har självklart

inte förekommer. Att större ibland måste förekomma år emellertid naturavsteg med tanke att förutsättningar för ligt på studerandegruppernas teoretiska studier kan växla från tid till annan och från skola till skola. Sådana bör dock motiveras i eller på annat

avsteg protokoll

sätt. Det kan i detta finnas anledning att gå ännu längsammanhang re och diskutera om studieomdömet alls behövs niir högskoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli. Sannolikt kommer

l42

många, kanske de flesta, folkhögskolestuderande att begagna sig av provet.

De som nu söker via folkhögskolekvoten och :intas via den utgör bara en bråkdel av det totala antalet, och andelen kan väntas bli än mindre. Detta kan göra den kvotgruppen alltför liten och chanserna att komma in via den alltför små.

Kommittén har emellertid inte ansett tiden mogen för att föreslå en sådan förändring. Men om erfarenheterna av de nya reglerna för tillträde till högskolan visar att det inte längre finns samma anledning som hittills att ge graderade studieomdömen, bör enligt kommitténs mening en förändring övervägas.

2.9.7 Allmän och särskild behörighet lör högskolestudier samt behörighet för gymnasiestudier

Nuläge

Enligt gällande bestämmelser i SFS l978:8ll ger folkhögskoleutbildning allmän behörighet för högskolestudier (›m den i huvudsak är av samma slag och omfattning som krävs för allmän behörighet genom gymnasiestudier. Enligt UHÄzs tillämpningsföreskrifter, UHÄ/FS 1987:1, gäller detta utbildning på allmän kurs, som bygger på grundskolan och omfattar minst 60 veckor, samt utbildning som dokumenteras med särskilt intyg som utfärdas av rektor vid folkhögskolan och som utvisar att den sökande genomgått utbildning som motsvarar minst två årskurser på linje i gymnasieskolan.

Under åren l()8ö/87-l988/89 har enligt uppgift från SÖ antalet kursdeltagare som uppnått allmän behörighet minskat från årligen ca l 800 till ca l 600.

Fördelat på de olika slagen av kurser har utvecklingen varit denna:

Allmän behörighet genorn lblkhögskolestudier Slag av kurs /986/87 /987/88 1988/89 Allmän kurs l 357 l 285 l 230 Allmän kurs med särskild inriktning 375 318 342 Särskild linje 63 hl 45 fotalt l 789 l 665 I 623

Antalet kursdeltagare som fått intyg om .särskild behörighet i ett eller flera ämnen samt zintalet utdelade såirskiltlzr behörigheter i olika ämnen (de flesta önskar särskild behörighet i mer än ett ämne) har utvecklats sålunda under de tre senaste åren:

l43

1986/87 /98 7/88 /988/89

Deltagare som fått särskild l *J32 l 855 l 797 behörighet Antal särskilda behörigheter i olika ämnen 4 234 -l l37 3 954

Övervägarzdcn och bedömningar

Innan kommittén övergår till sina överväganden om folkhögskoså vill den framhålla att det sker i lestudiernas behörighetsvärde, medvetandet om att det principiellt sett finns en stark spänning mellan å ena sidan starka krav på frihet från folkhögskolornas centralt fastställda läro- och och varje skolas rått att kursplaner sina kursplaner och sitt atrbetssätt, och å den andsjälv få utforma ra sidan skolornas lika starka krav på att alltjämt få utfärda intyg Kraven är egentligen oförenliom kompetenser och behörigheter. kravet ställer särskilda villkor inte bara beträfga, och det senare fande kursinnehållet utan också i fråga om lärarnas kompetens och kännedom om och gymnasie-

undervisningen på grundskole-

stadiet. Kravet att få utfärda särskilda behörigheter väcker

på

också frågan om behovet av prov och normering. Som av det anser kommittén att det vore

framgått föregående

om verksamhet mer överensstämde naturligast folkhögskolornas med det fria traditioner än med gymnasieskolans bildningsarbets och den kompetens- och behörighetsgivande Vuxenutbildningens. l det fria bildningsarbetet finns inte prov, normeringar oeh betyg

eller graderade omdömen. Kommittén vill också understryka, att den anser att folkhögskolorna endast omfattning bör rätta sina all-

i mycket begränsad

männa kurser efter vad som fordras för att de skall ge olika behöbör i så stor utsträckning

righeter. Folkhögskoleverksamheten

vara av dvs. ha det fria bild-

som möjligt folkbiIdningskztrziktär,

karaktär, och så litet som nödvändigt av den karakningsarbetets tären att den fordrar till bestämda krav på noggrann ;tnpassnirtg kursplaner, prov och betyg. Men vill ge behörigheter och studieså länge folkhögskolorna med att samhället och omdömen, så länge måste de också räkna avnämarna - här avses närmast högskolorna - kräver att behörig-

heter och kompetenser reellt motsvarar vad som gäller för gymnasieskolan och komvux. Det iir också viktigt för folkhögskolor-

nas goda renommé att så är fallet. för allmän behörighet för till- De nya och generösare reglerna träde till har, som framgår av föregående

högskoleutbildningar

lett kommittén till slutsatsen att nuvarande prov- och avsnitt, normeringsförfztrande kan avvaras. i ett eller flera ämnen anser När det gäller särskild behörighet kommittén däremot av reglerna behövs och att en att en översyn skärpning därvid bör ske av kraven.

Ett starkt skäl för en översyn av behörighetsreglerna är att de nuvarande bestämmelserna om folkhögskolestudiers kompetensvärde och om villkoren för att studierna skall vara

behörighetsgi-

vande delvis stammar från 1960- och l970-taIen. De är därför inte helt anpassade efter dagens skol- och utbildningssituation.

En översyn blir nödvändig också därför att UHÃ som tidigare nämnts efter samråd med SÖ skall meddela närmare föreskrifter om vilken utbildning inom bI.a. som skall

folkhögskolan ge all-

män behörighet (SFS 1989:73, lydelse från I juli 1991).

När UHÃ nu skall företa denna översyn och därefter meddela de nämnda tillämpningsföreskrifterna, är det enligt kommitténs mening angeläget att följande synpunkter beaktas.

Minimifordran för allmän behörighet skall enligt högskoleförordningen vara genomgången tvåårig gymnasielinje med fullständig studiekurs och betyg i alla ämnen samt kunskaper i svenska och engelska som motsvarar minst två årskurser i gymnasieskolan (ovan sid. 138). Det betyder att även den som gått en tvåårig yrkesinriktad linje och har angivna kunskaper i svenska och engelska får allmän behörighet.

Under förutsättning att föreskrivna villkor uppfyllts, bör därför såväl allmänna kurser som specialkurser och yrkesutbildningskurser kunna ge allmän behörighet.

Vad så beträffar folkhögskolomas rätt att utförda om sär-

intyg

skild behörighet i ett eller flera ämnen med vissa krav

på lägsta betyg eller lägsta medelbetyg, så bör villkoren härför, som nämnts, skärpas. Den särskilda behörighetens syfte är att ange vilka speciella kunskaper som studerande måste ha för att kunna följa undervisningen på en bestämd linje eller kurs inom högskolan. Det ligger därför i de folkhögskolestuderandes intresse att de intyg de får om särskild behörighet verkligen motsvarar angivna och erforderliga krav på kunskaper och färdigheter. En skärpning behövs också med tanke på betygsvärdenas ofta stora betydelse vid antagningen till högskoleutbildningar om vilka stark konkurrens råder. Kraven för olika betygsgrader får inte variera så mellan olika skolor, att tvivel på objektiviteten och fordringarna vid skolornas betygsgivning uppstår.

Detta ställer i sin tur vissa krav på de allmänna kurser, som avses ge särskild behörighet i ett eller flera ämnen. lnnehållet måste i allt väsentligt motsvara vad som gäller för ämnet eller ämnena i fråga i gymnasieskolan eller komvux. Lärarna bör i princip ha utbildning och behörighet som är likvärdig den som lärarna på gymnasiet eller i komvux har i ämnet eller ämnena, och de bör ha god kännedom om fordringarna för olika betygsgrader. Undervisningens omfattning i tid bör motsvara åtminstone vad som gäller i komvux.

För närvarande utfärdar rektor på lärarnas här berörda

förslag

behörigheter utan att några centrala prov eller andra normerande prov används. Detta är av flera skäl otillfredsställande. Systemet

kan bl.a. leda till att miss-

folkhögskolornas behörighetsgivning

krediteras.

Risken härav framstår klarare en erinran om vad som

genom

för och komvux, nämligen en centralt fast-

gäller gymnasieskolan

ställd läroplan, noga reglerad behörighet för lärarna samt centrala prov.

l komvux är för normeringen av betygen numera centrala prov obligatoriska i svenska, engelska, matematik och fysik, troligen snart också i kemi. Obligatoriska centrala prov i nämnda ämnen bör införas också för folkhögskolor som önskar ge särskild behörighet i något eller några av dessa ämnen.

En möjlig väg att gå för att bevara folkhögskolans särart och ändå tillfresställa behovet av särskilda kunskaper för särskilda behörigheter kan vara följande. För kursdeltagare som Önskar särskild behörighet i ett eller flera ämnen, bör lärarna klargöra vad som krävs enligt kursplanerna för gymnasieskolan eller komvux. Dessa studerande ges sedan särskild handledning utan att detta behöver uppläggningen av undervisningen för hela grup-

påverka

Särskild tid efter den vanliga kursens slut kan också anslås pen. för dem som önskar särskild behörighet.

När det slutligen gäller folkhögskolornas rätt att utfärda intyg som styrker att kursdeltagare på grundskolenivå har uppnått behörighet för bör sådant intyg få utfärdas till den

gymnasiestudier,

som med resultat en allmän kurs vilken i allt

godkänt genomgått

väsentligt givit sådana kunskaper och färdigheter som motsvarar fullständig studiekurs i årskurs 9 på grundskolans högstadium.

De och kan uppnås på kurser av

kunskaperna färdigheterna

olika längd och karaktär beroende på kursdeltagarnas utbildnings-

Så t.ex. torde normalt en årskurs om minst 30 veckor bakgrund. vara tillräcklig för kursdeltagare som tidigare genomgått endast

folkskola eller åtta år i grundskola. För somliga, t.ex.

åttaklassig

sådana som har bristfälliga kunskaper och färdigheter endast i nå-

eller ämnen, kan en kortare kurs vara tillräcklig. För

got några

andra, t.ex. invandrare med mycket kort tidigare skolutbildning, kan en längre kurs, eller en introduktionskurs före den egentliga allmänna kursen, behövas.

Studiegången bör överhuvudtaget anpassas väl efter kursdeltagarnas utbildningsbakgrund och efter deras syfte med folkhögskolestudierna.

3¶Huvudmannaskapsfrågor

3.1 Intresset för skifte av huvudman

l kommitténs direktiv erinras om att det i vissa landsting har förts diskussioner om omfattningen av landstingens folkhögskoleverksamhet och om ett överförande av landstingsfolkhögskolor till olika slag av folkrörelser. Därför bör, heter det, kommittén kartlägga landstingens intentioner i dessa frågor liksom organisationers och folkrörelsers intresse av att överta landstingsfolkhögskolor. Kommittén bör i anslutning härtill bedöma effekterna av sådana huvudmannaskapsbyten för såväl de direkt berörda skolorna som för i stort.

folkhögskoleverksamheten

Kommittén kartläggningsuppdraget genom enkäter

har fullgjort dels till de 21 landsting och tre kommuner som är huvudmän för folkhögskolor, dels till ett hundratal rörelser och riksorganisationer med minst 20 000 individuellt anslutna medlemmar.

l kommun- och landstingsenkäten frågades om några diskussioner förts i de i direktiven angivna frågorna, om några utredningar i ämnet genomförts, pågår eller planeras, om några uttalanden gjorts i frågorna och slutligen om vilka motiv som föranlett eventuella diskussioner.

Av svaren framgår att nämnda frågor har aktualiserats under senare år i åtminstone sex landsting. Det har skett bl.a. genom särskilda utredningar, vanligen initierade av landstingens förvaltningsutskott och i några fall efter propåer i motioner.

Motiven och för aktualiserandet har utgjorts av

motiveringarna

hänvisningar till önskemål om att bättre kunna ideologiskt profilera folkhögskolornas verksamhet (somliga landstingsfolkhögsko- Ior har redan nära samarbete med t.ex. arbetarrö-

nu ett mycket relsens till tidigare svårigheter att rekrytera elever

organisationer),

och till allmänna besparingskrav.

Ett resultat av hittills förda diskussioner i landstingen är att hu-

för folkhögskola fr.o.m. l juli 1990 vudmannaskapet Gripsholms

från Södermanlands till Röda korset. Konövergår läns landsting

l47

kreta diskussioner om eventuella överlåtelser pågår i Stockholms

kommun och i Kalmar län. har diskussionerna ännu inte lett till några beslut om l övrigt huvudmannaskapsförändringar eller om ändringar i omfattningen l några fall har landsting

av landstingens folkhögskoleverksamhet.

vid till utredning beslutat att ingen

ställningstagande genomförd

f.n. skall ske, i andra fall att fortsatt

huvudmannaskapsförändring

utredning skall bedrivas. Genom svar den andra av de ovan nämnda enkäterna har

på

anmält intresse av att överta

följande organisationer preliminärt en landstingsfolkhögskola:

- Hörselfrämjandet - Friluftsfrämjandet - Verdandi (NOV)

Nykterhetsorganisationen

- Örebromissionen (ÖM) -

Pingströrelsen

- Metodistkyrkan - Kristdemokratiska samhällspartiet (KtIS) - Aktiv ungdom - Svenska för Bygdekultur

Ungdomsringen

- Riksförbundet för

hembygdsvård

- riksförbundet

Assyriska

Miljöpartiet de gröna

- Motorförarnas (MHF)

helnykterhetsförbund

- Malmö

folkhögskoleförening.

om intresse har framförts ock- Muntliga och skriftliga propåer så från i Stockholm och Malmö, från några

hyresgäströrelsen

stadsdelsföreningar och från Riksidrottsförbundets distriktsorganisation samt från Föreningen Den nödvändiga skolan. i Göteborg, Kommitténs sekretariat har tillsammans med företrädare för

skolöverstyrelsen, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och samt Svenska lärarför-

Landstingsförbundet folkhögskolans

bund informerat de flesta av nämnda om villkoren

organisationer

och kostnaderna för att driva folkhögskola m.m.

3.2 Konsekvenser av förändrat huvudmannaskap

Konsekvenserna av en överlåtelse av folkhögskolor från landsting till rörelse eller har belysts i flera landstingsutred-

organisation

Därvid har att det vore om alla eller

ningar. påpekats olyckligt

flertalet avvecklades eller överlåts till organisatio- Iandstingsskolor ner och rörelser. Det har framhållits som viktigt att det allt framfinns som är neutrala i politiskt och religiöst gent folkhögskolor avseende eller beträffande ideologisk inriktning eller organisa-

tionsintresse i övrigt. De ekonomiska konsekvenserna har bedömts olika sätt. l

på

utredningar har det bedömts som ekonomiskt fördelaktigt

några

l48

för landstingen att överlåta sina l andra

folkhögskolor. utredning-

ar har vinsten för del bedömts i förhållandstingens bli marginell lande till landstingens totalkostnader. De pcrsonalmässiga konsekvenserna har bedömts olika i

något de olika landstingsutredningarna. Att vissa kan svårigheter upp-

stå för lärare som överförs från en till en

landstingsfolkhögskola

rörelse- eller anses liksom

organisationsfolkhögksola ofrånkomligt

att det kan bli svårt för en rörelse- eller folk-

organisationsägd

högskolestyrelse att överta samtliga lärare och samtlig övrig personal. Men några större problem väntas, enligt utredningarna, uppenbarligen inte uppkomma.

3.3 av

Övertagande befintligt statsbidrag

De ekonomiska villkoren vid en är

huvudmannaskapsförändring

av betydelse för om en i enskilda fall skall

förändring kunna ge-

nomföras eller ej. Villkoren gäller särskilt överförandet av statsbi-

drag.

l fråga finns en förebild från 1982. om statsbidraget Landstinget i Skaraborgs län överlät då Axevalla till en stiftel-

folkhögskola

se, vari landstinget själv ingick tillsammans med

Riksföreningen

Finska föreningarna i Utgående fick då över-

Sverige. statsbidrag

tas av stiftelsen. Ett mer aktuellt fall gäller

Gripsholms folkhögskola. l budget-

propositionen för 1990/91 att Röda korset skulle få be-

föreslogs

driva verksamhet vid denna då

statsbidragsberättigad landstingsäg-

da folkhögskola fr.o.m. 1990/91. skulle

budgetåret Förslaget ses

som en i avvaktan

engångslösning på folkhögskolekommitténs ställningstagande i principfrågan 1988/89:l0O bil. 10 sid. (prop.

151-151). Riksdagen godtog förslaget.

3.4 och

överväganden, bedömningar förslag

l kommitténs direktiv sägs att av

profileringen folkhögskolans

verksamhet bör bli tydligare i framtiden med tanke att det öv-

på

riga utbildningsväsendet numera är så väl utbyggt. Om överlåts till folkrörelser och idéella

Iandstingsfolkhögskolor

organisationer, underlättas onekligen möjligheterna att profilera verksamheten. Kommittén anser därför att sådana huvudmanna-

skapsskiften bör främjas.

En för att sådana skiften skall kunna

förutsättning genomföras

är att till åtminstone större delen får övertas

utgående statsbidrag

av den nye huvudmannen. Ingen torde finna det att över-

möjligt

ta en folkhögskola om huvudmannen under ett ovisst antal år framöver måste svara för verksamhetens totalkostnader helt utan

Och den totala bidragsveckor för riket ökar statsbidrag. volymen ju inte genom ett huvudmannabyte. form för eller ett alternativ till ett En smidig ett Övertagande, helt kan vara Axevalla-modellen, dvs. att en rörelse Övertagande, bildar en tillsammans med

eller organisation folkhögskolestiftelse

ett landsting. Härigenom kan det bl.a. bli lättare att lösa de perso-

som ett huvudmannaskapsskifte kan medföra. nalproblem

Med ovan som grund föreslår kommittén gjorda överväganden att eller rörelse, som önskar överta landstingsfolk-

organisation

får sig större delen av vid överlåtelsetill-

högskola, tillgodoräkna

fället till skolan i statsbidrag. Hur stor del av stats-

fråga utgående

i form av elevveckor som får övertas

bidraget (deltagarveckor)

bör från fall till fall. Självklart bör elever, som påbörjat avgöras få avsluta denna oavsett huvudmannabytet. en längre utbildning, Vad sedan beträffar beslutandeinstansen vid en huvudmannakan om riksdagen behöver ta ställskapsförändring ifrågasättas ning i enskilt fall.

varje för en folkhögskola inte

Eftersom ett byte av huvudmannaskap i sig medför någon förändring av den totala statsbidragsvolymen, föreslår kommittén att bemyndigas besluta. Eftersom

regeringen

besluten om kan innebära politi-

huvudmannaskapsförändringar

ska och av betydelse, är

ideologiska ställningstaganden principiell

det under alla förhållanden nödvändigt att beslutsfunktionen

handhas av ett organ som har god politisk förankring. Vad som nu sagts bör i princip gälla även för andra slag av huän från landsting till organisation. vudmannaskapsbyten Vad anser kommittén

slutligen angår personalkonsekvenserna

i viss utsträckning önskar fördet självklart att en ny huvudman ändra Särskilt kan detta gälla rektors-

personalsammansättningen.

och total förändring av hela personalstyr-

lärartjänsterna. Någon

kan en skola torde komma i fråga. på i regel dock inte behöva Med inför ett Övertagande och

någorlunda god framförhållning

med torde säkerligen de flesta

smidiga Övergångsbestämmelser

eventuellt kunna lösas. Självfallet

uppkommande personalproblem

bör upptas melförhandlingar i god tid före ett huvudmannabyte lan skolan företrädda och företrädare

på personalorganisationer

för såväl den överlåtande som den nye huvudmannen. dvs. för närvarande SÖ, bör självfallet va-

Tillsynsmyndigheten, ra centralt samrådsorgan i frågor om huvudmannaskapsskiften.

4¶Internat-externat.

Utlokalisering

av kurser m.m.

4.1 och

internatplatser internatboende

4.1.1 och

Utveckling nuläge

Folkhögskolornas mest särart har varit

påtagliga möjligheten att

kunna erbjuda och studier i

utbildning internatmiljö.

Fram till de senaste åren tjugo-trettio har också så gott som alla skolor varit internatskolor. Det har sin givna historiska förklaring. Under de första femtio åren av den svenska

folkhögskolans

tillvaro förlades nämligen nästan

samtliga skolor till landsbygden

eller till små tätorter och samhällen. Detta skedde bl.a. för att eleverna skulle få en lugn och aktiv studiemiljö i internatform. Eleverna var då nästan uteslutande ungdomar i åldern l8-25 år. Under de senaste åren har nästan tjugo alla nytillkomna skolor förlagts till större tätorter, städer och storstadsområden. Detta har skett bl.a. för att man lättare skall kunna erbjuda kurser och utbildning även till andra t.ex. till än ungdomar, korttidsutbildadc som har ansvar för barn och och familj som inte har så lätt att bedriva studier utanför hemorten. De flesta av dessa nya skolor har organiserats som externatskolor, dvs. skolor som inte erbjuder internatboende. Andelen internatboende

kursdeltagare har kontinuerligt sjun-

kit. Till minskningen har verksamt bidragit de allmänna kommunikationernas och privatbilismens utveckling liksom förändringar i övrigt av levnadsförhållanden och levnadsvanor. Av de 128 folkhögskolorna är nu elva rena external och fem har så få internatplatser som 10-25. Endast åtta kan erbjuda mer än 100 platser. Det bör nämnas att somliga externatskolor i storstadsområdena förgäves försökt

få tag i internatmöjligheter till

rimlig kostnad. Det disponibla antalet har

internatplatser gått ned under de se-

naste femton åren. En av orsakerna till nedgången är att elever och numera har krav kursdeltagare på att få bo i enkelrum i

hög-

l5l

re utsträckning än tidigare. Förr accepterades allmänt dubbelrum, och de flesta internat erbjöd då också i regel endast dubbelrum.

Det totalt antalet internatplatser uppgår nu till 8400

disponibla

som lämnats av skolorna själva i mars 1989. enligt uppgifter

Under 1980-talet har andelen internatboende elever på långa kurser hållit 45 Under de senaste åren har

sig omkring procent.

hälften elever varit internatungefär av rörelsefolkhögskolornas boende mot en tredjedel av kommun- och landstingsskolornas elever.

lnternatboendet allmänna kurser har minskat under senare

på

år, medan den påtagligt ökat på särskilda linjer.

En förklaring till den utvecklingen är att de särskilda linjerna, som ökat sin andel av det samlade kursutbudet, i allmänhet är

och internatberoende, medan externatskolornas riksrekryterande och externatkursernas verksamhet till stor del utgörs av allmänna kurser för vuxna och äldre korttidsutbildade, som bor på eller i närheten av kursorten.

4.1.2 Överväganden och bedömningar

Värdet rätt använd, är allmänt erkänt. Den

av en internatmiljö,

och lärare utomordentligt goda tillfällen att umger kursdeltagare

även utanför lektionstid. Den ger kursdeltagarna stimulerande

gås

att närmare lära känna kamrater från olika samhälls-

möjligheter

förhållanden, länder och kulturer. Den erbjuder många tillfällen till samtal och och till gemensamt skapande och

meningsutbyten gemensamma kulturupplevelser.

Att bo tillsammans, arbeta tillsammans, sjunga tillsammans och

fester och resor tillsammans bidrar i hög grad till utarrangera vecklandet både egna personligheter och av

av kursdeltagarnas deras förståelse för andras bakgrund och problem.

lnternatet och internatmiljön erbjuder kort sagt mycket goda

för av en so-

förutsättningar skapandet personlighetsutvecklande

cial och en och social och

gemenskap engagerande inspirerande miljö. Gemensamma kulturupplevelser, gemensamma pedagogisk

fritidsaktiviteter, debatter, samtal och diskussioner är också på de allra flesta skolor fortfarande ett levande inslag i veckorytmen.

Det kan dock diskuteras om alla skolor med internat verkligen

eller kan alla möjligheter. På

utnyttjar utnyttja internatmiljöns

skolor reser alla eller de flesta kursdeltagarna hem över

många

veckosluten. Lärarna i ökande takt ut från tjänstebostäder

flyttar

skolområdet bl.a. av inträffade höjningar av bostads-

på på grund

förmånsvärdet. Studiecirklar, samkväm och andra gemensamma aktiviteter tilldrar sig inte samma intresse som tidigare.

Det skall inte heller att internatlivet kan ha negativa si-

döljas dor. Bristande för enskilda kursdeltagares behov av inte-

respekt

och ensamhet kan vålla problem. Vad som bör vara demogritet

och arbetsformer kan urarta till de välverkratiska uttryckssätt baliserades och maktrevir.

högljuddas

Kommittén vill här framhålla att också externatskolorna och kan och externatkurserna utgöra goda personlighetsutvecklande utvecklande miljöer. Men den anser att inter-

socialt pedagogiska

har så stora fördelar att det zilltjämt är angeläget att så natformen skolor internatboende och att de fullt många som möjligt erbjuder ut tillvaratar de möjligheter internatformen medger. Det är allmän omvittnat att kostnaderna för att driva ett internat tenderar att öka och att internatkursverksamhet är dyrare än därför någon form av externatkursverksamhet. Många efterfrågar till skolor eller kurser med internatförstärkning av statsbidraget boende. Kommittén den frågan men finner, som framgår har övervägt 6.4.2 nedan, inte anledning att föreslå någon förändav kapitel ring.

4.2 av kurser

Utlokalisering

4.2.1 Utveckling och nuläge

Sedan 1977 har en folkhögskola rätt att förlägga verksamhet utanför skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med moderskolan och får inte ha karaktären av enbart till kursverksamhet på annan ort. förmedling av statsbidrag avstånd mellan moderskolan och lnget är sagt om geografiska kurs utanför skolorten. Men i 1973 års folkhögskoleutredning tänkte man närmast en möjlighet att ordna

på landsbygdsskolas

kurser för korttidsutbildade i närbelägen tätort på s.k. dagligt

pendlingsavstånd.

att utlokalisera både korta och långa kurser har i Möjligheten

ökande av Enligt uppgifter från grad utnyttjats folkhögskolorna.

skolornas rektorer förekom 1988/89 utlokaliserade långa kurser vid ett 40-tal skolor. 1 många fall rör det sig om externatkurser (ofta s.k. dagfolkanordnade av landsbygdsfolkhögskolor i närbelägna

högskolor)

tätorter. Men i ett tiotal fall rör det sig om utlokalisering på stora avstånd. Det finns skolor som kontinuerligt anordmycket nar flera kurser olika orter med 20-100 mils avstånd

långa på

från moderskolan. Genom 1977 blev att förlägga kurser

riksdagsbeslut det möjligt

eller del av kurs utomlands. Denna möjlighet utnyttjas av allt fler 1988/89 av omkring 25 skolor. Längden av och

folkhögskolor,

varierar. En med språkinriktning har så gott

syftet folkhögskola

som alla kurser förlagda till tre eller fyra länder i Europa.

4.2.2 överväganden, bedömningar och förslag

Genom att förlägga kurser utanför skolan och skolorten har många folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade nått. Möjligheterna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och organisationer att tillgodose utbildningsbehov i regionala och lokala organ, avdelningar och församlingar. Men när utlokaliseringen av kurser sker på längre avstånd än dagligt pendelavstånd, kan det med skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever, kursdeltagare och skola kan upprâtthållas. l några fall kan också om moderskolan i förhållande

ifrågasättas

till de utlokaliserade långa kurserna verkligen år en huvudskola i den meningen att huvudddelen av verksamheten bedrivs där. Det förekommer vidare i några städer med att

egna folkhögskolor

upp till fyra andra folkhögskolor - ofta avstånd - konti-

på långt

nuerligt där anordnar långa kurser som ett slags nya filialer. Det finns uppenbara risker med en alltför utlokali-

långtgående

sering. En sådan är den att i allt för

folkhögskolorna hög grad

blir instrument för till organisationers kurser

bidragsförmedling

på olika orter i stället för verkliga skolenheter. Risk föreligger också för att reella filialskolor åter ett

uppstår,

system som 1973 års utredning och riksdagen 1977 uttryckligen ville avskaffa. Kommittén anser därför att den pågående utvecklingen mot reella filialer på betydligt längre avstånd än

dagligt pendelavstånd

från moderskolan bör brytas. Det bör ankomma

på tillsynsmyn-

digheten att härvidlag ta initativ till med skolor, vars ut-

dialog

veckling i nu berört avseende är särskilt framträdande.

Möjlighe-

terna att flytta moderskolan till ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger. kan därvid vara ett diskussionsalternativ. För någon eller några av de i detta aktuella sko-

sammanhang

lorna är situationen den att en uppdelning i flera skolenheter är det bästa alternativet. Om en sådan sker helt inom ramar-

delning

na för både den totala i riket och för huvud-

verksamhetsvolymen mannens tilldelning av bidragsveckor, uppstår så vitt kommittén

kan se inga negativa effekter. Sådana där-

förändringar tillstyrks

för. Kommittén har nämligen uppfattat direktiven så att det är den

totala bidragsberättigade vid undervisningsvolymen folkhögskolor-

na som skall vara och inte t.ex. antalet skolor alltjämt begränsad som den fördelas

volymen på.

Det kan ju t.ex. mycket väl tänkas att

folkhögskoleverksamhe-

ten som helhet betraktad kan bli kvalitativt bättre om antalet skolor blir mindre än nu och kvarvarande skolor får större möjligheter att utveckla verksamheter som kommittén anser det önskvärt att folkhögskolorna vidarutvecklar. Det kan å andra sidan lika väl tänkas att den kan bli bättre om ett antal mycket stora skolor

med stor andel utlokaliserade kurser delas eller omstruktureras. Det är enligt kommitténs mening inte en skolas storlek som är

för kvaliteten, utan verksamhetens innehåll och resul-

avgörande

tat.

l detta sammanhang vill kommittén aktualisera en fråga som väckts under arbetets gång. Den gäller möjligheterna för en huvudman, som ansvarar för flera skolor, att inom rimliga gränser själv bestämma fördelningen av den bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att införa en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhögskoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha.

Några större problem eller svårigheter med det aktualiserade förfarandet kan kommittén inte se. Eftersom frågor om fördelning av statsbidrag naturligen måste ske genom kontakt med tillsynsmyndigheten, ankommer det på den att uppmärksamma eventuella negativa konsekvenser och påtala dem för huvudmännen och skolorna. En sådan konsekvens kan vara att en skola genom omfördelningen blir alltför liten eller alltför stor för att kunna fungera väl. Och någon rätt att omfördela så att i praktiken en skola läggs ned har inte åsyftats.

Kommittén föreslår därför att huvudmän, som äger och driver flera folkhögskolor, inom rimliga gränser och inom ramen för en långsiktig planering, själva bör få avgöra fördelningen av den statsbidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan skolorna.

Kommittén har för övrigt fått en konkret fråga av nu behand-

till. Pingstförsamlingarnas skol- och kurslat slag att ta ställning verksamhet, som är huvudman för pingströrelsens skolor, har nämligen i skrivelse till kommittén önskat få genomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att denna skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en egen skolenhet med centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun.

Kommittén föreslår att en sådan uppdelning får göras per den l juli 1991.

5¶Studiefinansieringsproblem

har för de flesta en avgörande betydelse för Studiefinansieringen att folkhögskola. Många studerande har möjligheterna börja på ansvar för hem och familj och drar sig för att ta studielån. Detta inte minst för korttidsutbildade, som i 40-årsåldern söker gäller till folkhögskola för att få grundskolebehörighet eller allmän

gymnasiebehörighet.

Studerande vid folkhögskola kan finansiera sina studier på flera olika sätt. Deltagare som är under 20 år får studiehjälp på samma villkor Om de bor på internat får de dessutsom gymnasieelever. om som kommer i inackorderingstillägg. De finansieringsformer för de flesta deltagare över 20 års ålder är studiemedel, sär-

fråga

skilt vuxenstudiestöd samt utbildningsbidrag från Iänsarbetsnämnden. Vissa kan också få socialbidrag, eller

deltagare sjukpenning bidrag från omsorgsstyrelse.

Enligt centrala studiestödsnämndens och arbetsmarknadsstyrelsens statistik för 1988/89 erhöll sammanlagt ca 15400 kursdeltagare studiestöd eller utbildningsbidrag för långa kurser. Knappt hälften av dem fick studiemedel, en dryg femtedel studiehjälp och lika stor andel utbildningsbidrag. Särskilt vuxenstudiestöd fick bara l3 procent av de kursdeltagare som hade någon form av studiestöd.

Det ingår inte i folkhögskolekommitténs uppgifter att behandla

Till kommittén har dock från folk-

studiefinansieringsproblem.

högskolorna med stort eftertryck framhållits att studiefinansieringen är ett av de allra svåraste hindren för att rekrytera deltagare bland dem som har det största behovet av folkhögskolestudier. Några grupper som har särskilt stora problem med studiefinansieringen är invandrare och personer med läs- och skrivsvårigheter. folkhögskolor erbjuder kurser för invandrare som fått

Många

lagstadgad grundundervisning i svenska och som tillgodogjort sig i svenska men behöver bygga på sina kunskagrunderna språket, skaffa sig kunskaper om svenskt samper i språket och samtidigt hällsliv och svensk kultur. Tidigare kunde många av dessa invandrare av länsarbetsnämnderna, men den möjfå utbildningsbidrag

ligheten har i stort sett upphört, delvis p.g.a. den goda

tillgången

på arbete. Länsarbetsnämnderna erbjuder nu i stället deltidsarbete i kombination med studier på komvux eller i studieförbund. Den kombinationen passar inte alla invandrare. Folkhögskolan passar dem som vill studera på heltid och få en överblick över svenskt samhällsliv och svensk kultur. Genom att utbildningsbidrag inte längre är en möjlig finansieringsform har antalet invandrarstuderande på folkhögskola sjunkit kraftigt.

På ett tiotal folkhögskolor anordnas kurser för vuxna med läsoch skrivsvårigheter. De studerande har i flera skri-

sammanhang vit till folkhögskolekommittén, både för att berätta om

folkhög-

skolestudiernas positiva effekt och för att be kommittén för

agera en lösning av problemen med studiefinansieringen. De lägger ett stort ansvar för sina läs- och skrivsvårigheter på skolan och samhället och anser därför att de inte skall behöva skuldsätta sig för att rätta till de problemen. Om de sedan vill fortsätta studierna blir skuldbördan mycket stor, innan de ens kommit en

upp på kunskapsnivå som de flesta fått redan i grundskolan.

Studiemedel utbetalas till folkhögskoleelever som fyllt 20 år efter de regler som gäller för utbildning på gymnasienivå. Det innebär att de i regel får studiemedel endast för sex terminers studier. Endast de studerande vid fritidsledarlinjen får studiemedel efter de regler som gäller för högskoleutbildning. Dessa regler ger studiemedel för i normalfallet upp till tolv terminers studier.

Kursdeltagare, som bedrivit folkhögskolestudier på grundskoleoch gymnasieskolenivå efter 20 års ålder och som sedan vill fortsätta med folkhögskolestudier på någon annan linje än fritids-

på

ledarlinjen, kan få avslag på ansökan om studiemedel, därför att de redan har fått studiemedel under sex terminer.

sammanlagt

Skuldsättningcn år ett problem framför allt för de korttidsutbildade i 40-50 årsåldern, som måste ta studiemedel för studier både på grundskole- och gymnasienivå eller som får oförmånligare villkor för särskilt vuxenstudiestöd, därför att de inte är berättigade till dagpenning från A-kassan. Det är en stor risk att motviljan mot att skuldsätta sig i kombination med studieovana leder till att studierna inte kommer i gång.

En särskild utredare har nyligen fått i uppdrag att se över det nuvarande systemet för vuxnas möjligheter att finansiera studier. Kommittén har i en skrivelse till utredaren redogjort för skolornas syn på studiefinansieringen och därvid framhållit de problem som här har beskrivits.

6¶Ett förenklat

statsbidragssystem

Inledning

Enligt direktiven har folkhögskolekommittén till uppgift att utvärdera folkhögskolans statsbidragssystem, föreslå ett statsbidragssystem där kontroll över kostnadsutvecklingen kan upprätthållas, samt föreslå principer för fördelning av den bidragsberättigade undervisningsvolymen. l direktiven framhålls att det även i fortsättningen är nödvändigt att tillämpa ett system som begränsar den totala bidragsberättigade undervisningsvolymen vid folkhögskolorna.

l tilläggsdirektiven sägs att bidragssystemet bör vara konstruerat för att lätt kunna anpassas till ett system med icke statligt reg› lerade tjänster. Vidare sägs att om kommittén kommer fram till att viss verksamhet inte bör vara statsbidragsberättigad, bör frigjorda resurser kunna användas till en generell förstärkning eller till att förstärka särskilt angelägen verksamhet.

Kommittén vill då först erinra om att regering och riksdag har fattat principbeslut om att införa treårsbudgetering. Detta innebär en fördjupad prövning av myndigheternas hela verksamhet och en mer uttalad inriktning på resultat och styrning i ett längre perspektiv. Den grundläggande idén bakom beslutet är att myndigheterna eller de som bedriver verksamhet, som helt eller delvis finansieras med anslag över statsbudgeten, får ett ökat ansvar för hur resultaten skall uppnås inom ramen för resurstill-

regeringens

delning och styrning i övrigt. Därför kommer regeringen och riksdagen att ställa ökade krav på redovisning av till vad och hur dessa resurer utnyttjats.

Systemet med treårsbudgetering innebär att regeringen och

riksdagen i framtiden vart tredje år, med utgångspunkt i en fördjupad anslagsframställning, beslutar om inriktning av verksamheten och om resurser för denna för de följande tre budgetåren. Själva anslagsbesluten fattas dock varje år av riksdagen.

6.2¶Nuvarande statsbidrag

Det nuvarande för folkhögskolan infördes statsbidragssystemet 1977/78. Avsikten var att resurserna skulle kunna an-

budgetåret

vändas ett friare sätt än tidigare, samt att det administrativa

på

arbetet skulle förenklas såväl ute på skolorna som på skolöverstyrelsen. Därför beräknades statsbidraget enligt en schablonmetod knuten till verksamhetsvolym och lärarlönekostnad. till lämnas i form av allmänt bi-

Statsbidrag folkhögskoloma

drag, tilläggsbidrag och särskilda bidrag. Det allmänna av produkten av tre faktorer: unbidraget utgörs en i förordning angiven genomsnittlig lärarlödervisningsvolym, nekostnad och en Volymen avser all den kurs-

bidragskoefficient.

verksamhet under ett verksamhetsår en folkhögskola genomfört under att kurserna motsvarar de krav som anges i förutsättning och därtill knutna föreskrifter. l voly-

folkhögskoleförordningen

men även sådan verksamhet i studiecirklar som lärare ge-

ingår

nomfört inom ramen uttrycks i elevveckor för sin tjänst. Volymen (en elevvecka = en elev under en kursvecka).

Eftersom det ansetts att en folkhögskolas storlek av bl.a. pedaskäl bör erhåller varje folkhögskola bidrag efgogiska begränsas, ter ett (den s.k. bidragstrappzin). Det innebär att

regressivt system

fullt elevveckorna. Därefter ges statsbidrag ges för de 5 l00 första med av elevveckorna upp till 7500, med statsbidrag 80 procent till 9500 och med 20 procent upp till ll 000 elev- 50 procent upp veckor. När elevveckorna räknats om det sätt som beskrivits

på här, kallas de bidragsveckor.

ett tal som räknats fram i syfte att

Bidragskoefficienteniät

schablonisera Detta tal sattes urfolkhögskolans bidragssystem. till 0,0038. Beräkningen gjordes med utgångspunkt sprungligen från medel, som år l977 var för folkhög-

de statliga tillgängliga

skoleverksamhet, i relation till volym och lärarlön. Koefficienten har senare i besparingssyfte sänkts till 0,0036. Den lärarlönekostnaden anges med en lönegrad

genomsnittliga

och en löneklass i det statliga lönesystemet. Från början avsåg denna faktor det faktiska men den har inte följt med i löneläget, utvecklingen av lärarlönekostnaden för folkhögskolorna. Sammanfattningsvis innebär detta att en skola per bidragsvecka får av den lärarlönekostnaden inkl. vissa sociala 0,0036 angivna avgifter för ett år. Det allmänna med avseende på två olika förbidraget justeras hållanden. Fullt utbetalas endast om folkhögskolan har en bidrag lärartäthet om per elevvecka. l anlägst 2,1 undervisningstimmar nat fall skall reduceras. Denna bestämmelse innebär en bidraget för att statsbidragen används för undervisning.

garanti

vidare med hänsyn till den faktiska lärarlöne- Bidraget justeras kostnaden vid den enskilda Från 1984/

folkhögskolan. budgetåret

85 har avvikelsen mellan den i förordning angivna lärarlönekost-

naden och den verkliga blivit allt större, beroende på att andelen lärare med högre åldersklass blivit allt större. Det innebär att samtliga folkhögskolor redovisar en positiv justeringspost. För 1988/89 utgjorde denna i genomsnitt drygt 300 000 kronor per skola. l ett fall uppgår den till 900000 kronor. .lusteringsposten har inte budgeterats, vilket lett till en underbudgetering av statsbidraget under en följd av år.

Tillâggsbidrag ges för kallorts- och semesterlönetilllägg, tjänstledighetslön för rektor och lärare samt till avlöningsförstärkning för lektorsbehöriga ämneslärare.

För vissa verksamheter utgår särskilda statsbidrag. SÖ fördelar således årligen en tilläggsresurs om f.n. 9,5 milj.kr. till maximalt 26000 elevveckor musikundervisning. Resursen består av ett tillskott om 0,5 elevveckobidrag för varje sådan elevvecka musikutbildning. Detta bidrag skall användas för att möjliggöra en ökad lärartäthet.

För deltagare, som är i behov av särskilt stöd i undervisningen, ges ett särskilt bidrag motsvarande 0,5 elevveckor. Det år avsett för åtgärder som underlättar studiesituationen för fy-

psykiskt,

siskt, socialt och språkligt handikappade deltagare. Atgärderna kan vara Ökad lärartäthet, elevassistans, anskaffande av särskild utrustning etc. För långa kurser används ca 30 procent av denna resurs för deltagare med fysiska och psykiska funktionshinder och 70 procent för deltagare med sociala och språkliga handikapp (inkl. invandrare med språksvårigheter). 1989/90 uppgick resursen till 58 748 bidragsveckor motsvarande en kostnad om ca 44,5 milj.kr.

l den mån bidraget inte räcker för att ge stöd åt särskilt resurskrävande handikappade studerande, kan ett bidrag utgå till extra förstärkningsåtgärder, exempelvis för elevassistenter. Inom en given ram prövar SÖ ansökningar om sådant bidrag med hänsyn till varje folkhögskolas särskilda behov. SÖ fördelar också årligen ur detta anslag f.n. ca l,5 milj.kr. till folkhögskolor som vidtar åtgärder för att förbättra skolornas fysiska tillgänglighet för studerande med funktionshinder. Anslaget uppgick totalt till 12,7 milj.kr. 1989/90. Särskilt bidrag ges också till vissa korta kurser (anpassningskurser) och för utbildning av teckenspråkstolkar och teckenspråkslårare. Sammanlagt utgick för dessa ändamål ca l9 milj.kr. 1989/90.

Skolorna får vidare ersättning för den av skolöverstyrelsen fastställda nedsättningen av rektorernas undervisningsskyldighet.

Totalt omfattade statsbidraget till driften av folkhögskolorna nästan 640 milj.kr. för 1988/89. Därutöver ges under anslagen till

inom skolväsendet resp. till fortbildning m.m. medel för

forskning

pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhögskolan samt för fortbildning av folkhögskolans lärare om sammanlagt drygt en miljon kronor.

lol

Det totala statsbidragsberättigade verksamhetsvolymen får sedan 1983/84 inte växa utöver en viss nivå som årligen anges i budgetpropositionen. Ett s.k. bidragstak har införts. Verksamheten begränsas genom regler som säger att det bidrag som en folkhögskola garanteras för ett visst verksamhetsår skall motsvara genomsnittet av vad skolan disponerade under de två budgetåren före det närmast föregående. Om en skola överskrider den för året garanterade volymen får skolan en viss täckning, under förutsättning att utrymme finns inom den totala volymen för samtliga folkhögskolor i landet. Skolor som minskat sin verksamhet ger således ett bidrag till dem som expanderat.

Under de senaste budgetåren har varje folkhögskolas bidragsvolym minskats med ca en procent vid två tillfällen för att garantera att nytillkomna folkhögskolor skulle nå upp till en miniminivå. Denna expansion har således skett inom ramen för den beslutade totalvolymen för folkhögskoleverksamheten. En viss reduktion av varje skolas volym har också skett med anledning av att lärarnas löneökningar överskridit den av regeringen och riksdagen fastställda utgiftsramen för statliga lönekostnadsökningar.

Det nuvarande bidragssystemet tillkom i en situation då folkhögskolan successivt kunde öka verksamhetsvolymen. Det är konstruerat med en bidragstrappa för att styra utvecklingen mot en önskvärd storlek på skolorna. Så länge en årlig expansion av verksamheten kunde göras fungerade bidragssystemet mycket väl, men när verksamhetsvolymen begränsades bortföll väsentliga förutsättningar för systemet och de begränsningsregler som infördes medförde olägenheter för skolorna.

Den nuvarande konstruktionen av bidragstaket medför Lex. risk för att skolorna inte prövar nya kurstyper. Om man inte lyckas rekrytera tillräckligt många deltagare till en ny kurs, minskar statsbidraget på sikt och därmed förutsättningarna för att kommande år bibehålla verksamhetens omfattning.

Andra nackdelar med systemet är att det kan leda till betydande underbudgetering i statsbudgeten samt att det innebär en onö-

dig detaljreglering.

6.3 av verksamhet

Finansieringen folkhögskolornas

Folkhögskolorna finansierar sin verksamhet med intäkter från i huvudsak tre källor, nämligen staten, landstingen och kursdeltagarna. Mindre delar av intäkterna härrör på rörelseskolorna från huvudmän och primärkommuner, samt på alla typer av folkhögskolor från konferens- och uppdragsverksamheter.

På regeringens uppdrag har Statskontoret i samarbete med folkhögskolekommittén genomfört en kartläggning och analys av folkhögskolornas ekonomi och av olika offentliga bidrag till verksamheten. Analysen avser även möjligheter och former för en

eventuell övergång till treåriga budgetramar (se Statskontorets skriftserie 1990:3 Statsbidrag till folkhögskolan). Statskontoret har utöver den ekonomiska kartläggningen och analysen föreslagit några alternativa modeller för folkhögskolornas statsbidragssystem.

1 kartläggningen ingick ett urval om 25 folkhögskolor, varav 14 rörelseskolor, nio Iandstingsskolor, en stödföreningsskola och en

primärkommunal folkhögskola. Kartläggningen avsåg budgetåret

1987/88 resp. 1988. Närmast föregående undersökning av folkhögskolornas ekonomi utfördes fem år tidigare av SÖ.

Bidragsgivarnas andel av finansieringen skilde sig väsentligt mellan rörelseskoloma och landstingsskolorna i statskontorets urval. Skillnaden framgår av följande tabell:

Intäkter	Rörelsefolk-		Landstingsfolk-
(procent)	högskolor		högskolor
Statsbidrag		42	37
Landstingshitlrag		17	44
Huvudmannabidrag		l 2	3 -

Kommunbidrag Elev- och personalintäkter 24 13 Konferens- och upp-

dragsverksamhet	7	2
Ovrigt	7	4
Summa	100	100

Landstingens bidrag till kursdeltagare från det egna landstinget som går på folkhögskolor i ett annat län kallas interkommunala ersättningar. Landstingsförbundets styrelse rekommenderar varje läsår schablonbelopp för dessa.

Läsåret 1989/90 var det rekommenderade schablonbeloppet 385 kr. per elevvecka. 22 landsting följde rekommendationen, medan ett landsting betalade ut en något lägre ersättning. Inget landsting betalade ut ersättning för kurser som var kortare än en vecka.

styrelse har för läsåret 1990/91 beslutat re-

Landstingsförbundets

kommendera en interkommunal ersättning om 425 kr. Det innebär en höjning med ca ll procent sedan föregående läsår.

För som studerade vid rörelsefolkhögskolor inom

kursdeltagare det egna länet läsåret 1989/90 gav 14 landsting bidrag motsvarande det rekommenderade schablonbeloppet, dvs. 385 kr. per elevvecka. l tre per elevvecka, medan fem

län gavs ett lägre bidrag

ett fast årsanslag till rörelsefolkhögskolorna inom landsting gav det länet. Ett län saknar rörelsefolkhögskolor. Konsekven-

egna serna av denna modell för bidragsgivning kan bli, att en rörelseskola får större landstingsbidrag för en kursdeltagare från ett annat Iän än för en deltagare som är bosatt i det län där skolan är belägen.

6.4 och förslag

överväganden

6.4.1 ekonomiska situation Folkhögskolornas

ekonomiska situation varierar kraftigt från sko- Folkhögskolornas la till skola. Detta beror flera faktorer bland vilka de viktigaste

på

är huvudmannens förutsättningar och vilja att bidra till verksam-

heten. har övervägt frågan om folkhögskolor-

Folkhögskolekommittén

nas finansiering med utgångspunkt i bl.a. Statskontorets rapport från styrelsen för Röom skolornas ekonomi, i diskussionsinlägg i som

relsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), yttranden

inkommit till kommittén med av fakta- och debatthar anledning boken, samt i som framförts i andra sammanhang.

synpunkter

Krav har därvid framförts en betydligt större differentiering

på

mellan skolor med olika slag av huvudmannaskap. RlO:s styrelse föreslår att till rörelsefolkhögskolorna skall vara t.ex. statsbidraget

20 högre än till landstingsfolkhögskolorna. Motiveringar-

procent na är den stora skillnaden i offentlig finansiering och rörelsesko-

lornas bräckligare ekonomi. till folkhögskolorna är nämligen differentierat Statsbidraget med avseende huvudmannaskap. Bidraget till landstingsskolor-

på

na är 5,8 lägre än till rörelseskolorna. Differentieringen procent kom till i en situation då staten genomförde allmänna besparingar. till sociala lönekostnader för landstingsfolkhögskolor- Bidraget na sattes därvid till samma nivå som för landstings- och övriga

primärkommunala skolor.

När det att bedöma möjligheter att figäller folkhögskolornas nansiera sin verksamhet, är det viktigt att hålla i minnet att skolor är små och enheter som har begränsa-

många självständiga

att klara av stora ekonomiska påfrestningar. Detta de möjligheter i särskilt av rörelseskolorna. Få huvudgäller hög grad merparten män för rörelsefolkhögskolor har möjligheter att satsa egna resurför att klara ekonomiska en skola. De flesta rörelser problem på seskolor finansierar sin verksamhet helt med hjälp av samhällsstödet och de intäkter som vissa delar av verksamheten kan ge. Orkan till vid enstaka tillfällen, t.ex.

ganisationerna möjligen hjälpa

när det gäller större investeringar. har allmänt sett en tryggare situa-

Landstingsfolkhögskolorna

tion att situationer kan ge hjälp i genom landstinget i besvärliga både administrativt och ekonomiskt avseende. Landstingens eko-

nomi har dock på senare tid utsatts för allt starkare påfrestningar. Administrativa har lett till allt större självständighet, förändringar också i om det ekonomiska ansvaret, för de enskilda verk-

fråga

samheterna. Detta medför att de arbetsvillkor, som gäller för rörelseskolorna, bli allt vanligare också för landstingsskolorbörjar na.

När folkhögskolorna får ökad och större

självständighet ekono-

miskt ansvar blir med besked om de ekodet viktigare långsiktiga

nomiska förutsättningarna. Det som statsbidragssystem kommit-

tén föreslår är utformat bl.a. med tanke på detta. Enligt kommitténs mening att också är det viktigt landstingens bidrag ges på sådant sätt att skolorna kan garanteras en lugn och stabil Skolorna svårt att klara utveckling. har mycket snabbt insat-

ta besparingsaktioner.

De rekommendationer som

Landstingsförbundets styrelse re-

gelbundet utfärdar för medverkar landstingen till att skapa stabilitet i ekonomin. Kommittén vill, med respekt för landstingens su-

veränitet, understryka vikten av att rekommenderade

bidragsnivå-

er uppnås och att även

landstingen i övrigt uppträder enhetligt.

Många skolor är vilket riksrekryterande, gör att de interkommunala ersättningarna spelar stor roll för en mycket verksamhetens

finansiering.

6.4.2 Differentierade bidrag

De förslag som framförts om större till statbidrag rörelseskolor än till till landstingsskolor syftar att åstadkomma större ekonomisk säkerhet för En av

rörelsefolkhögskolorna. ökning statsbidragsan-

delen leder dock inte automatiskt till det resultatet. Om staten ökar sitt ansvar fritt står det varje landsting att, med detta som ar-

gument, minska sin insats. En stabil ett

utveckling garanteras på

bättre sätt om skolorna oberoende av huvudman får i stort sett samma statsbidrag och en så likartad

behandling som möjligt från

landstingens sida. Mot vill kommittén den bakgrunden inte förorda en större differentiering med till av bidragen hänsyn huvudmannaskapet än nu. l diskussionen och i Synpunkterna på kommitténs debattbok

har föreslagits att större skall till

statsbidrag utgå verksamheter

som är särskilt kostnadskrävande eller

angelägna. De vanligaste

förslagen är att skall högre bidrag ges för verksamhet vid internatfolkhögskolor och för verksamhet för korttidsutbildade.

Verksamheten vid inlernatcrz är mer

otvivelaktigt kostnadskrä-

vande än externatverksamheten. lnternatet är också en förutsättning för många av de Studieformer som är säregna för folkhögskolan. Detta kan sägas tala för att internatskolorna borde ha ett

större bidrag.

Ä andra sidan är så gott som samtliga folkhögskolor internat-

skolor. Endast elva år rena externatskolor. Det är inte möjligt att, inom folkhögskoleanslagets totalram, omfördela resurser till internatskolornas fördel.

l dag bor hälften

knappt av internatskolornas långkurselever

på skolan. Det kan finnas skäl att stimulera en ökning av detta antal. Att göra detta genom en ny bidragskonstruktion förutsätter

dock inte bara resurstillskott utan också en detalj-

ett betydande reglering som går långt utöver den nuvarande och som inte kan förenas med direktivens krav på ytterligare förenklingar.

Att bidrag till internatskolor än till externatskolor

ge ett större skulle stå i motsats till en prioritering av korttidsutbild-

för övrigt ade, eftersom dessa främst av familjeskäl har svårare att förlägga sina studier utanför hemorten.

När det om en prioritering av utbildning av

gäller förslaget korttidsutbildade är det viktigt att konstatera att samtliga folkhögskolor har ett ansvar för denna studerandegrupp. Det finns således inte folkhögskolor större bi-

någon anledning att ge somliga

verksamhet. Verksamhet för korttidsutbildade är i drag för sådan allmänhet heller inte mer kostnadskrävande än annan utbildning. Däremot kan rekrytering av korttidsutbildade vara mer resurskrävande. Särskilt detta folkhögskolor som har svårigheter att

gäller

korttidsutbildade. Kommittén föreslår nedan under avrekrytera snitt 6.4.4 att en viss andel av statsbidraget skall bindas bl.a. för rekryteringsåtgärder för korttidsutbildade.

6.4.3 Principer fdr det nya statsbidragssystemet

Folkhögskolekommittén har, efter att ha tagit del av yttranden över debattboken och förslag till förändringar i statsbidragssystemet, kommit fram till att det nuvarande systemet har övervägande fördelar med de föreslagna alternativa systemen. Om

jämfört det nuvarande systemet förenklas ytterligare och anpassas till treårsbudgeteringen, kommer det att kunna få den enligt direktiven eftersträvade strukturen.

De nya former för styrning av verksamhet som bekostas över statsbudgeten, vilka har beskrivits i inledningen till detta avsnitt, ger dem som utövar verksamheten ett ökat ansvar för hur de eftersträvade resultaten skall uppnås. Det innebär att verksamheten regelbundet skall prövas mot de uppsatta målen. För att detta skall fungera, måste styrningen och budgeteringen ske i längre tidsperspektiv än tidigare. Kommittén anser att denna form av styrning passar synnerligen väl för det fria bildningsarbete som

folkhögskolan bedriver.

Det ökade ansvaret för utbildningsanordnarna förutsätter ett enkelt och schabloniserat statsbidrag som är lätt att förutse och överskåda både för anordnarna och för regering och riksdag. Det statsbidragssystem som förordas har förenklats så långt som kommittén anser att detta Ett schabloniserat system inne-

är möjligt. bär med att öronmärkta bidrag inte utgår i lika stor

nödvändighet utsträckning som eljest.

Kommittén har försökt attlschablonisera bidraget så att den eftersträvade förutsebarheten och överskådligheten uppnås, utan att det drabbar enskilda folkhögskolor eller angelägen verksamhet

166.

på ett alltför kännbart sätt. Totalt kommer ett lika stort statsbidrag att lämnas som tidigare, men det inte att helt undvika

går

problem i

förändringssituationen.

Med denna utgångspunkt föreslår kommittén att så gott som hela statsbidraget lämnas i form av ett allmänt som skolorbidrag na får disponera mycket fritt. Därutöver föreslås ett

förstärknings-

bidrag som skall täcka merkostnader för viss

musikundervisning

och för handikappade elever, samt vissa särskilda

bidrag.

Fördelningen av resurserna mellan föreslås ske

folkhögskolorna

enligt nuvarande princip, dvs. efter antalet genomförda deltagarveckor. Reglerna för förenklas.

fördelningen Statsbidragsresursen

förutsätts även i vara vilket innebär att

fortsättningen begränsad,

det s.k. bidragstaket kommer att bestå. De deltagarveckor för vilka statsbidrag ges skall fördelas mellan

folkhögskolorna för en treårsperiod. an-

För varje skola beräknas talet statsbidragsberauigade deltagarveckor för med utperioden gångspunkt i de tre senaste årens genomförda

verksamhetsvoly-

mer för vilka har erhållits.

statsbidrag

För folkhögskolorna är det en avsevärd fördel att kunna planera verksamheten för en längre period än ett år. En längre plane-

ringsperiod ger skolorna ökad möjlighet att pröva och nya kurser

nya utbildningsformer.

Det innebär också att, med för för undantag kompensation kostnadsutvecklingen, resurserna för en är låsta un-

folkhögskola

der en treårsperiod. Under perioden sker den och ut-

uppföljning

värdering som skall för eventuella beslut om förligga till grund ändring av verksamheten inför nästa treårsperiod. På den nationella nivån skall och som underregering riksdag lag för sina beslut ha den som

fördjupade anslagsframställning,

tillsynsmyndigheten skall ge in till vart

utbildningsdepartementet

tredje år. De fakta om förslag som där läggs fram skall bygga på kursutbudets skolornas och föränd-

utveckling, rekryteringsarbete

ringar i deltagarsammansättningen m.m. Där skall också finnas en ekonomisk redovisning för

treårsperioden.

Kommittén föreslår i kap. 7 att den av lä-

statliga regleringen

rarnas och rektorernas tjänster skall upphöra. Som en följd därav föreslås här att statsbidraget inte skall vara relaterat till lä-

längre

rarnas kommitténs bör statsbidra-

löneutveckling. Enligt mening

get värdesäkras enligt de principer som kommer att gälla för kostnadskompensation inom skolsektorn i dess helhet. Kvaliteten i bildnings- och utbildningsverksamheten riskerar annars att sjunka samtidigt som trycket att bedriva i snäv me-

på folkhögskolorna

ning lönsam verksamhet kan öka. Med nu redovisade kommittén i principer som grund beskriver

nästföljande avsnitt utförligare det förenklade statsbidragssystem

som den föreslår.

6.4.4 Allmänt bidrag

Det allmänna bidraget skall vara deltagarrelaterat och utges efter det antal deltagarveckor en folkhögskola har

bidragsberättigade

genomfört.

som en kurs ger upphov till beräknas efter

De deltagarveckor antalet arbetsdagar om minst 5 undervisningstimmar i en kurs och antalet deltagare vid kursens Fem sådana deltagarda-

början.

gar utgör en deltagarvecka. l kurser som är 15 veckor eller längre och som ges över två terminer, justeras antalet bidragsgrundande

med hänsyn till antalet deltagare vid den andra termi-

deltagare

nens början. l övrigt görs i bidragssammanhang ingen åtskillnad mellan kurser med avseende på kurstid. För deltidskurs reduceras antalet deltagarveckor i förhållande till kursens omfattning.

Det totala antalet deltagarveckor för vilka statsbidrag skall lämnas bestäms för vart och ett av verksamhetsåren i perioden l99l/ 92-1993/94 till den volym som staten lämnade bidrag för under 1989/90. Varje enskild folkhögskola garanteras i princip för varje

ett antal deltagarveckor som beräknas till genomår i perioden snittet av de tre senast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbidrag. Den enskilda skolans antal deltagarveckor kan dock komma av deltagarveckorna avviker

att justeras om summan från totalvolymen 1989/90.

Kommittén anser att den s.k. bidragstrappan (se ovan s. 160) bör avskaffas och att varje deltagarvecka bör bli lika mycket värd. Detta medför dock avsevärt Ökade för de skolor som har

bidrag en statsbidragsberättigad volym om mer än 5100 deltagarveckor och vid 7 500 deltagarveckor och därutöver kraftigt ökade bidrag.

för en enskild bör därför i princip

Bidragsunderlaget folkhögskola

begränsas till 7 500. Eftersom varje deltagarvecka över 5 IOO kommer att ge ett högre bidrag än tidigare, får även folkhögskolor med mycket stor verksamhetsvolym kompensation för en stor del av de deltagarveckor som inte längre blir bidragsgrundande.

Den föreslagna övre gränsen är nödvändig därför att de ekonomiska resurserna är begränsade. Gränsdragningen innebär inte att kommittén av pedagogiska eller sociala skäl vill begränsa förekomsten av stora skolor. För att markera detta föreslår kommittén att det ges ett statsbidrag om tio procent av deltagarveckans värde för de överskjutande veckorna upp till ll 000. För deltagarveckor över ll 000 skall statsbidrag inte ges.

Sedan 1977/78 har 2l nya folkhögskolor inrättats. Så länge en

totalbegränsning av folkhögskolans statsbidragsberättigade verk-

samhetsvolym inte kunde växa successivt. Ef-

förelåg, nya skolor ter införandet av bidragstaket har denna möjlighet varit begränsad. Även i det föreslagna schabloniserade statsbidragssystemet kommer det att vara svårt för en folkhögskola att öka sin verksamhetsvolym. Det är dock angeläget att de små skolorna ges tillfälle att växa. Detta för att de skall kunna ha en

är nödvändigt

ämnesmässig bredd i sin lärarkår. Dessa skolor bör därför erbjudas möjlighet att successivt under treårsperioden öka sitt bidragsunderlag till 4 000 deltagarveckor. Kommittén anser att denna ökning inte såsom tidigare bör finansieras genom att folk-

samtliga

högskolors statsbidrag urholkas, utan genom att bidragsunderlaget på det sätt som ovan beskrivits begränsas till 7 500 deltagarveckor.

Den fastställda bidragsberättigade volymen för en skola skall, som förut sagts, ses som ett genomsnitt för treårsperioden. Det blir därmed möjligt för en folkhögskola att variera verksamhetsvolymen från år till år inom treårsperioden utan att den framtida

bidragsberättigade volymen påverkas.

De flesta landsting är huvudman för flera folkhögskolor. Även vissa folkrörelser har fler än en folkhögskola. Det kan vara av intresse för en sådan huvudman att omfördela de

bidragsberättigade

volymerna mellan sina skolor. Kommittén har

i kap. 4.2.2 föreslagit att den möjligheten öppnas.

För treårsperioden 1994/95-1996/97 bestäms antalet statsbidragsberättigade deltagarveckor för respektive skola efter en mer kvalitativ bedömning, som föregåtts av en och utvär-

uppföljning

dering av verksamheten under den föregående perioden.

Då värdet av deltagarveckan i statsbidragsavseende bestäms inför det första året i treårsperioden, l99l/92, bör anslagsposter eller delar av anslagsposter i det nuvarande bidragssystemet föras över till det allmänna bidraget. De belopp som står till förfogande skall vara summan av resp. under

belastningen på anslagspost

1989/90 uppräknad de principer som kommer att för

enligt gälla

bidragets värdesäkring. Deltagarveckans värde utgör kvoten mellan detta belopp och den totala beräknade

volymen deltagarveckor för 1991/92.

Till det schabloniserade allmänna bidraget bör föras följande

anslagsposter enligt regleringsbrev 1989/90:

l. Allmänt bidrag inkl. kostnader för med hänsyn

justering

till resp. skolas lönenivå och för för rektors

nedsättningen undervisningsskyldighet, bidragen till kallortstillägg, tjänstle-

dighetslöner, semesterlönetillägg och lektorstillägg.

7. Medel för skolöverstyrelsens konferenser med företräda-

re för folkhögskolan.

8. Särskilda åtgärder i anslutning till kultu-

folkhögskolans

rarbete, (dock ej visst bidrag till Hantverkets

folkhögskola).

9. Medel för samrådskretsar.

Den Ökade schabloniseringen av det allmänna medför

bidraget

bidragsförändringar, som för vissa skolor kan bli förhållandevis stora, beroende framför allt på lärarnas löneläge. Det allmänna bidraget bör därför vid övergången till ett nytt jus-

bidragssystem

teras för samtliga skolor. bör vara schabloniserad och

Justeringen

beräknas i förhållande till det allmänna bidrag som för verk-

gavs samhetsåret 1989/90, exkl. bidrag till löneförmåner vid

tjänstledig-

l69

het för studier. För det första året i treårsperioden justeras bidra-

med hälften av den förändring som inträffat till följd av det get

och för det andra året med 25 procent. Därefter ges nya systemet statsbidrag utan justeringar.

Det finns i det nuvarande statsbidragssystemet inte något uttalat krav För det statsbidrag en skola er-

om en viss gruppstorlek. håller är dock skolan, som ovan beskrivits, skyldig att hålla en viss lärartâthct i undervisningen. l praktiken är detta en reglerande faktor vad gäller den genomsnittliga gruppstorleken. Lärartätheten är nu 2,l undervisningstimmar per elevvecka.

Detta mått gäller för skolans samlade verksamhet under ett arbetsår. Skolan har alltså möjlighet att variera Iärartätheten mellan kurserna beroende på vad som kan anses pedagogiskt och metodiskt Iämpligt. Bestämmelsen är en garanti för att statsbidraget huvudsakligen används till undervisning.

Den del av statsbidraget som nu binds till undervisning genom föreskrift om viss lärartärhet utgör ca 80-100 procent av det totala bidrag som skolan erhåller. (Andelen är beroende av bl.a. skolans storlek och Iönekostnadsnivå.) För den del av bidraget som inte binds till undervisning skall skolan finansiera Skolhälsovård och syo- och kuratorsinsatser samt kontaktverksamhet med organisationer och institutioner.

Kommittén anser att en viss mängd undervisning även i fortsättningen bör föreskrivas som krav för statsbidrag. Om ett sådant krav inte anges, skulle det vara möjligt för en enskild folkhögskola att minska eller finansiera an-

de egna undervisningsinsatserna nan verksamhet med statsbidraget. Detta skulle betyda att staten skulle komma att finansiera en allt större del av en enskild folkhögskolas verksamhet. Det är också nödvändigt att föreskriva en viss mängd undervisning för det allmänna bidraget, för att kunna bestämma när särskilt bidrag skall utges för ökad lärartäthet vid undervisning av handikappade kursdeltagare eller vid kvalificerad musikundervisning (se nedan).

l ett nytt statsbidragssytem bör kravet på lärartäthet sättas till 2,0 undervisningstimmar. En förändring från 2,1 undervisningstimmar per deltagarvecka till 2,0 innebär att ca fem procent av statsbidraget kan användas till andra ändamål än undervisning, utöver de resurser som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas som en fri resurs, dvs. den skall kunna användas till insatser skolorna själva bedömer gagnar verksamheten bäst.

Kommittén anser dock att det bör ställas krav att en skola binder medel motsvarande en viss andel av statsbidraget för att finansiera uppsökande verksamhet och åtgärder som

rekrytering, motiverar vuxna korttidsutbildade för studier. Det bör vidare ställas krav att en skola binder medel motsvarande en viss andel av statsbidraget för genomförandet av ett program för utvecklingsarbete och personalfortbildning. Andelen bundna medel för dessa

bör fastställas till motsvarande fem procent av det all-

åtgärder

männa statsbidraget.

6.4.5 Förstärkningsbidrag

Det allmänna bidraget bör även i fortsättningen kompletteras med ett bidrag till skolornas merkostnader för handikappades studier och kvalificerad musikundervisning. till skolornas merkostnader för handikappades studier Bidraget bibehålls i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av särskilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmässigt räknas som 1,5 deltagare. Det totala antalet delsom utgör underlag för beräkning av stödet skall inte

tagarveckor

begränsas. Som handikappad skall anses den kursdeltagare på vilken nuvarande definition i SÖ:s anvisningar till folkhögskoleförordningen och som är i behov av särskilt stöd till följd av hanär tillämplig dikappet. Enligt kommitténs mening är det angeläget att förstärkningsresursen för handikappades studier används först, när den undervisningsresursen visat sig vara otillräcklig. Invand-

reguljära

rare med språksvårigheter bör exempelvis inte generellt räknas som handikappade. Språksvårigheter av den grad, att den studerande är i behov av särskilt stöd, föreligger endast om en invandrad kursdeltagare har en mycket bristfällig grundutbildning. Merkostnad föreligger dä skolan haft utgift för åtgärd som har direkt samband med den handikappades studier. Merkostnad för ökad lärartäthet skall anses föreligga först då skolan för hela verksamheten haft en Iärartäthet om 2,0 undervisningstimmar per och då särskild undervisning för den eller de handi-

deltagarvecka

kappade anordnats utöver 2,0 undervisningstimmai per deltagarvecka i den kurs vari den handikappade deltar. Även bidraget till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificerad musikundervisning kvarstår i nuvarande former och omfattning. Även detta bidrag utges endast under förutsättning att skolan haft en genomsnittlig lärartäthet om 2,0 undervisningstimmar per deltagarvecka. Kommittén anser dock att bidragsgivningen bör koncentreras mer än idag till de skolor som har särskilt stora kostnader för sin musikundervisning därför att utbildningen ifråga kräver särskilt hög lärartäthet.

6.4.6 Särskilda statsbidrag

Utöver allmänt till utges särskilda bidrag i bidrag folkhögskolorna särskilt kostnadskrävande verksamhet. Säsyfte bI.a. att finansiera dana såväl anslagsposten allmänt bidrag som bidrag ges nu inom under en rad olika anslagsposter. Antalet sådana bidrag år stort.

l7l

Kommittén anser att den nuvarande uppdelningen en rad

på

anslagsposter med åtföljande bör slopas. De sär-

detaljreglering

skilda bidrag som avser åtgärder för handikappades studier eller kursverksamhet inom handikappområdet bör sammanföras i en grupp och hanteras av i samråd

tillsynsmyndigheten med folkhög-

skolorna och berörda organisationer. bör

Tillsynsmyndigheten

pröva om och i vilken utsträckning vissa utbildningar kan genomföras som Myndigheten bör även om

uppdragsutbildning. pröva

det finns anledning att behålla det särskilda till handibidraget kappanpassning av folkhögskolornas fastigheter. De särskilda bidragen avseende handikapp är:

Korta kurser för dövblinda lnom det allmänna ram beräknas till mer-

bidragets bidrag

kostnaderna för kortkursverksamhet som vänder sig till vuxna dövblinda och deras anhöriga. Under 1988/89 beräknades bidrag under denna post med drygt 0,6 milj.kr.

Extra fäirszärkningsåtgärdcr för .YlllllUIYlIlt/t med funktionshinder l den mån handikappschablonen inte täcker en

folkhögsko-

las merkostnader för handikappades studier kan efter SÖ:s prövning ytterligare statsbidrag utges under denna anslagspost. För 1989/90 beräknades l2,7 milj.kr. för detta ändamål. Bidraget används till större delen till kostnaderna för personlig assistans åt kursdeltagare med funktionshinder. För vissa av

handikappanpassningai folkhögskolornas

fastigheter fördelar SÖ efter prövning ca 1,5 Detta

milj.kr.

bidrag fördelas nästan uteslutande till rörelsefolkhögskolor.

Kostnader för vissa korta kurser för handikappade För vissa korta kurser för synskadade och döva särutges skilt bidrag till skolornas merkostnader för

utbildningen

samt till kostnaderna för deltagarnas resor och inackordering. För budgetåret 1989/90 utgjorde 8,5 milj.kr.

beloppet

Tolkulbildning

Utbildning av tolkar av döva och dövblinda anför tolkning ordnas vid några folkhögskolor. Särskilt lämnas till bidrag skolornas merkostnader för För 1989/90 an-

utbildningen.

slogs 7,8 milj.kr.

Teckenspråkslärarza:bildning

För teckenspråkslärarutbildning vid framför allt Västanviks folkhögskola anslogs till merkostnaderna 2,6 milj.kr. för l989/90.

Särskilda bidrag till Sanzcnzas folkhögskola kommitbör enligt téns mening lämnas i samma som men de bör utsträckning nu, samordnas, helst till ett särskilt bidrag. De särskilda bidrag som nu ges till Samernas folkhögskola är: l. Till särskilt statsbidrag för ökad lärartäthet i kurser i samiska språk och samisk slöjd beräknades under 1988/89 drygt 400000 kr. Bidraget får tas i endast under

anspråk

förutsättning att skolan i kursverkszimheten totalt genomfört

2,l undervisningstimme per vecka.

2. Då Samernas folkhögskola under år haft

många svårighe-

ter att finansiera verksamheten, vilket delvis är en följd av att skolan är förhållandevis liten, lämnas särskilt statsbidrag. Detta bidrag för 1989/90. var 0,8 milj.kr. 3. Samernas och Finska i Sverifolkhögskola folkhögskolan ge uppbär inte landstingsbidrag i samma som

utsträckning

Övriga folkhögskolor. Det har därför ansetts angeläget att kompensera dessa skolor med ett särskilt l anstatsbidrag. slagsposten ingår medel för en vid Samernas

konsulenttjänst

folkhögskola. För 1989/90 budgeterades 1,9 milj.kr. sammanlagt för de båda skolorna.

Ljungskile folkhögskola erhåller ett förhöjt allmänt bidrag genom att skolans elevveckor räknas om till efter ett bidragsveckor förmånligare system än vad som gäller för övriga folkhögskolor. Bidragets storlek är ca 0,8 milj.kr. Detta är motiverat av skolans exceptionella storlek. Kommittén anser att ett särskilt av

bidrag

denna storlek bör lämnas till också för

Ljungskile folkhögskola

den kommande treårsperioden. Med till

hänsyn nödvändigheten

att i framtiden begränsa bidragen till stora skolor bör dock till-

synsmyndigheten pröva om det är befogat att på längre sikt hålla fast vid denna

särbehandling.

Till Folkhögskolornas utbetalades för l989/90

informationstjâ/tst

ett statsbidrag om 558 000 kr. Kommittén anser att informationstjänsten även i bör erhålla ett särskilt

fortsättningen bidrag.

När det gäller övriga särskilda bidrag bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att fortlöpande i till den

anslutning fördjupade

anslagsframställningen pröva vilka av dessa bidrag som skall utges även fortsättningsvis. Det kan finnas skäl för att av de stör-

några

re bidragen skall bestå, medan det däremot inte finns anledning att bibehålla mindre som fordrar omfattande bidrag, administration. De övriga särskilda hitlragen är:

Bidrag till Norrløns folkhögskola Bisko/zs-Arnö Ett särskilt bidrag om 6000 kr. för av mark till

upplåtelse

Nordens folkhögskola utbetalas till Domän-

Biskops-Arnö

verket.

Särskilda i anslutning till folkhögskolans kulturarbe-

åtgärder

IC fördelar efter ansökan medel till Skolöverstyrelsen årligen olika i anslutning till folkhögskolans kulturarbete.

projekt

För 1989/90 fördelas l00 000 kr. Dessa medel föreslås ovan hänföras till det allmänna lnom anslaget ryms ett bidraget. särskilt om 80000 kr. till Hantverkets folkhögskola bidrag för den utbildning som anordnas för reparation och byggande av stråkinstrument. l990/9l avlöses denna ut- (Fr.o.m. av för pianotekniker för vilken det lämbildning utbildning nas ett särskilt bidrag om 100000 kr.)

Särskilt statsbidrag till Vårdinge folkhögskola erhåller sedan några år särskilt stats- Vårdinge folkhögskola bidrag till kostnaderna för en fritidsassistent.

Nordkalottlinjcit vid Tornedalens folkhögskola From. 1989/90 beräknas särskilt bidrag till Tornedalens för den av skolan bedrivna s.k. nordkalottlinfolkhögskola har beräknats under anslagen för gejen. Bidraget tidigare mensamt nordiskt kulturarbete. För 1989/90 fick skolan

34000 kr. i bidrag.

Nordisk folkhögskola i Gcnévc Föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve erhåller under Föreningen denna fr.o.m. 1989/90 bidrag med 200000 kr. anslagspost

Bidrag för nordiska kursdeltagare med beslut l990/9l utges ett särskilt l enlighet riksdagens om till som har kursdelstatsbidrag 2 milj.kr. folkhögskolor från de nordiska länderna. Bidraget ges som en komtagare pensation för uteblivna Iandstingsbidrag.

Medel för av folkhögskolans rektorer

fortbildning

Till kostnaderna för fortbildning av folkhögskolerektorer har medel motsvarande 0,5 milj.kr. under det budgeterats allmänna Dessa medel bör föras över till de särbidraget. skilda bidragen.

6.4.7 Bidrag under andra anslag

Under till kontakttolkutbildning lämnas bidrag till anslaget Bidrag merkostnader vid anordnandet av kontakttolkutfolkhögskolans är konstruerat samma sätt som bidraget till bildning. Bidraget på kvalificerad och lämnas för en volym om musikundervisning 2000 elevveckor. Under anslaget lämnas också bidrag till högst kostnader för resor och inutbildningsanordnarnas deltagarnas

ackordering samt inkomstbortfall i kontakttolkut-

vid deltagandet bildning. Bidrag lämnas också under detta till studieför-

anslag bund.

Kommittén föreslår att denna som

utbildning genomförs uppdragsutbildning med Tolk- och översättarinstitutet

som uppdragsgivare. Detta innebär att budgeterade medel under till bi-

anslaget drag till kontakttolkutbildning samt en resurs ur det allmänna bidraget till folkhögskolorna motsvarande antalet för

deltagarveckor

kontakttolkutbildningen förs över till institutet

vad gäller utbildningskostnaden resp. till centrala studiestödsnämnden vad

(CSN) gäller deltagarnas studiestöd.

l75

7¶Personalfrågor

7.1¶Ett samlat ansvar

personaladministrativt

7.1.1 Nuläge

Folkhögskolornas samlade personalstyrka kan uppskattas till ett stycke över femtusen personer. Den består dels av

pedagogisk

personal, främst rektorer och lärare, vars löne- och

anställnings-

villkor dels av annan för är statligt reglerade, personal vilka huvudmännen och folkhögskolestyrelserna bär hela det personaladministrativa ansvaret. Vid sidan av de har statligt reglerade rektorstjänsterna skolstyrelserna främst större skolor förordnat också andra på skolledare, såsom biträdande rektorer, studierektorer och kursföreståndare. Det är då fråga om lärare som skolledarfunktioner mot

fullgör nedsättning av Dessa undervisningsskyldigheten. skolledartjänster

omfattas inte av den statliga regleringen. Enligt SCB:s lärarstatistik (U60 SM fanns år 1988 8801) på folkhögskolorna förutom rektorerna något över 2500 lärare. Av dessa var ca 1500 ämneslärare, inemot 300 lärare i

övningsäm-

nen, omkring 30 speciallärare och ungefär 700 timlärare. Cirka 400 nya lärare tillkom medan 300 slutade. 400 var del-

Omkring

tidsanställda och 200 partiellt över 70

omkring tjänstlediga. Något

procent av lärarna var behöriga enligt gällande regler. Vid de medelstora utan internat finns

folkhögskolorna för

icke-pedagogiska uppgifter vanligen tio â tolv tjänster och vid skolor med internat ett betecknas

tjugotal tjänster. Tjänsterna

kamrer eller skolsekreterare, kanslist och kontorist, bibliotekarie, Skolsköterska, kurator, vaktmästare. tekniker, husmor,

köksperso-

nal, lokalvårdare och liknande. Många av tjänsterna är deltids-

tjänster. Rektors och lärares i folkrättigheter och skyldigheter regleras

högskoleförordningen. l folkhögskollärarnas men tjänsteåliggande ingår undervisning

också och administrativa Där

socialpedagogiska uppgifter. kan

också kurativt arbete, studie- och yrkesorientering, pedago-

ingå

för korta kurser samt kontaktverksamhet med studiegiskt ansvar förbund och Lärare kan vidare åläggas att biträda

organisationer.

vid som är till skolan och att vara handlelärarutbildning förlagd samt att under varje arbetsår utföra rekdare, högst tre månader

torsgöromål på den egna skolan. Folkhögskoleförordningen regle-

rerar inte skall utföra av i detalj hur mycket en folkhögskollärare administrativt och socialpedagogiskt arbete. Arbetstiden bestäms som en Den

årlig undervisningsskyidighet.

för ämneslärare och 960 för lärare i är 816 undervisningstimmar s.k. och Många folkhögskolor har Övningsämnen speciallärare. korta kurser över hela året och över alla veckodagar, utspridda vilket form av än inom det allmänna

ger en annan tjänstgöring

skolväsendet. är vanlig på korta kurser. Lärare

Helgundervisning

kan under högst 42 veckor av ett arbetsår. åläggas att tjänstgöra till på folkhögskola är den som har lärar- Behörig rektorstjänst och är behörig till tjänst som lärare vid folkhögskola. utbildning Gäller en skola med internat, fordras dessutom minst ett tjänsten års tidigare tjänstgöring vid internatfolkhögskola. Rektor skall verkställa styrelsens beslut, leda arbetet på skolan, ansvara och slutrekvision av statsför studieplaner, årsredovisning samt tillse att SÖ:s administrativa krav uppfylls. Rektor är bidrag dessutom för skolans representerar skolan

ansvarig byggnader,

utåt och fullgör kontakter med myndigheter. Den av lärar- och rektorstjänsterna åstad-

statliga regleringen

koms bestämmelser i folkhögskodels genom tämligen detaljerade bestämmelser i avtal som träffas melleförordningen, dels genom lan Statens (SAV) och berörda personalorganisa-

arbetsgivarverk

tioner. Bestämmelserna i gäller bl.a. behö-

folkhögskoleförordningen

för som lärare och rektor, tillsättning av sådana righet tjänster tjänsteåligganden, ledighet och vikariat, anställnings upptjänster, hörande m.m. Bestämmelserna omfattar 40 och kom-

paragrafer i vissa avseenden av tillämpningsföreskrifter givna av

pletteras

SO.

7.1.2¶Förhandlingsorganisation om den statliga

tjänsteregleringen upphör

För den respektive den icke-pedagogiska personalen

pedagogiska

är som nämnts det personaladministrativa ansvaret

inledningsvis

delat. Detta medför en besvärande nackdel i avtalssammanhang. om löne- och anställningsvillkor m.m. måste föras Förhandligar mellan statens och de statsanställdas huarbetsgivarverk (SAV) trots att inte staten utan respektive folkhög-

vudorganisationer,

skola eller Detta innebär bl.a.

folkhögskolestyrelse är arbetsgivare.

att skola eller måste avtal från minst två varje styrelse tillämpa

avtalsområden, eftersom ju övrig personal inte har statligt reglerade tjänster. Denna nackdel skulle elimineras av om den statliga regleringen rektors- och lärartjänsterna upphörde. En sådan skulle

förändring

emellertid kunna leda till problem i om ordnandet av för-

fråga

handlingsverksamheten. Enligt vad kommittén erfarit genom företrädare för landstingsförbundet respektive

Rörelsefolkhögsko-

lornas Intresseorganisation (RlO) kan det problemet emellertid lösas utan större svårighet. Från Landstingsförbundet har därvid följande anförts i en skrivelse till kommittén: Landstingsförbundet har rätt att träffa kollektivavtal och utfärda för landstingen bindande rekommendationer löne-

på

och avtalsområdet. Det är förbundets uppgift att som central arbetsgivarpart verka för att centrala avtal och överenskommelser följs av landstingen. att i

Landstingens skyldighet

detta avseende följa förbundets rekommendationer har skrivits in i stadgarna. Landstingsförbundet samverkar med Svenska Kommunförbundet och Statens arbetsgivarverk om centrala arbetsgivarfrågor inom den offentliga sektorn. Det är ett led i förbundets uppgift att tillvarata intressen. Förbundet landstingens verkar även för ett utökat samarbete med

arbetsgivarorgani-

sationer inom den privata sektorn. Förbundets uppgifter i framtiden som

arbetsgivarorganisa-

tion blir framför allt att förhandla om löneövergripande och avtalsfrågor, stödja landstingens arbete med personalpolitiska frågor och utvecklingen av det nya löne- och förhandlingssystemet, samla information och kunnande i landstingen samt informera omvärlden verksamom landstingens het. Under de år som Landstingsförbundet varit central

arbetsgi-

varorganisation inom den offentliga sektorn har ett antal personalkategorier fått byta huvudman. Det vanligaste är att statligt reglerade arbetstagare förts över till den landstingskommunala sektorn. Sådana förändringar av har normalt fö-

huvudmannaskapet

regåtts av ett utrednings- och remissförfarande och därmed varit väl känt för parterna innan beslut har fattats. Själva överföringen har sedan skett i form av en överenskommelse mellan de centrala parterna, varvid bestämmelser om överföring m.m. tagits in som de lokala parterna sedan haft att följa. Parterna har i förhandlingarna gjort tekniska jämförelser mellan de berörda avtalssektorernas löne- och allmänna an-

ställningsvillkor och därefter gjort en helhetsbedömning av

likheter och skillnader. Ett vanligt inslag i sådana överenskommelser har varit att garantera en totalt sett oförändrad

l79

förmånsnivå till de individer som överförts till den lands-

tingskommunala sektorn.

kan det konstateras att det blir en na-

Sammanfattningsvis

för att, i samband med

turlig uppgift Landstingsförbundet

ett av den regleringen, svara för förupphävande statliga för de folk-

handlingsverksamheten landstingskommunala

högskolornas lärare och skolledare. Också från RlO har samma besked lämnats. RlO skriver: intresseorganisation (RlO) är hu- Rörelsefolkhögskolornas för samtliga 76 folkhögskolor som

vudmannaorganisation

drivs av folkrörelser, organisationer och stödföreningar. Fr.o.m. den 1990 tillkommer Röda Korsets folkhögl juli skola, Gripsholm, som ny medlemsskola. Förutom sina primära uppgifter att bevaka de utbildningssom remissorgan samt bistå de

politiska frågorna, fungera

enskilda skolorna med förhandlingar, utredningar och rådgivande verksamhet, behandlar RlO löne- och avtalsfrågor i en ökande omfattning. Statens avtalsverk är ställföreträdande myndighet och (SAV) avtalsslutande part för RlO:s medlemsskolor när det gäller tjänsterna. l praktiken har RlO sedan de statligt reglerade fått in som ett mellanled och svara för tolkning och

gå

m.m. kring hur avtalen skall tillämpas.

rådgivning

Genom bl.a. snabbmeddelandena ”RlO löne- och avtalsinformerar som kommer ut l0-l5 årggr per år samt genom återkommande 2-3-dagarsutbildningar för folkhögsko-

ligen

lornas administrativa personal har RlO svarat för omfattande insatser inom löne- och avtalsområdet samt även i övrigt tillhandahållit tjänster som vanligtvis en arbetsgivarorganisation svarar för. I en särskild intern utredning har RlO diskuterat den nu aktuella frågan. En viktig utgångspunkt har därvid varit att finna en samverkansform med Landstingsförbundet kring ett framtida agerande i att åstadkomma ett gemensamt syfte nytt avtal för samtliga lärare och skolledare på folkhögskolorna. l RlO:s interna utredning har två alternativa lösningar diskuterats, nämligen dels att RlO ombildas till en arbetsgivarorganisation och dels att en särskild branschkommitté för RlO-skolorna bildas inom arbetsgivarorganisationen SFO

(tidigare statens förhandlingsorganisation).

Vid den extra kongress som anordnas i början av oktober månad 1990 kommer med stor sannolikhet styrelsen för RlO att förorda SFO-alternativet. Förutsatt att kongressen följer förslaget, kan arbetet med att förbereda den nya branschkommittén påbörjas redan före årsskiftet. För RlO-skolornas del kommer samtidigt övergången till SFO att medföra kostnader i form av medlemsavgifter på

totalt sett mellan 1,5-2 kronor miljoner per år. Skall dessutom ett trygghetsavtal liknande det som finns inom PTKområdet tecknas, så innebär detta ytterligare ca 1,5 miljoner kronor i årliga kostnader.

SFHL har i sitt yttrande över kommitténs fakta- och debattbok avstyrkt ett upphävande av lärarav den statliga regleringen och

rektorstjänsterna. Förbundet skriver:

Även om av löne- och

en samordning anställningsvillkoren

sker, kommer en splittring att ske det sättet att hela folk-

på

högskolan inte längre kommer att lyda under samma typ av

lagstiftning. De offemligrüusliga som

principer i dag gäller för hela skolformen, kommer att upphöra. För landstingsoch kommunägda skolor kommer viss

offentligrättslig regle-

ring att kvarstå, medan för rörelseskolor och

stödförenings-

skolor kommer

privaträttslig reglering att gälla. Ett exempel

på detta är att LOA, Lagen om

offentlig anställning ednast

kommer att gälla på skolor med eller

landsting kommun

som huvudman. Ett annat är

exempel Sekretesslagen och

dess bestämmelser om

offentlig handling.

Fördelen med den

offentligrättsliga regleringen är att den

garanterar en offentlig insyn i verksamheten och en likvärdighet över hela riket. Det gäller inte minst grunderna för

tjänstetillsättning, besvärsrätt m.m. En

gemensam lagstiftning för dessa områden förenklar

lärarrekryteringen och

rörligheten inom skolformen. En splittrad lagstiftning försvårar dem.

SFHL anser att de skäl som angavs i propositionen för att avreglera de statliga lärartjänsterna till förmån för kommunala inte

kan överföras till De skälen var i SFHL:s

folkhögskola. sammanfattning följande:

l. Ett kommer enhetligt arbetsgivaransvar att förbättra möjligheterna till ett Ökat över

medborgerligt inflytande

den offentliga verksamheten. De lokala

skolpolitikerna

får större ansvar och att fritt möjligheter välja vägar och medel för att nå de nationella målen. 2. Ett enhetligt arbetsgivaransvar kommer att förenkla personalpolitiken. Man och kommu-

slipper tillämpa statliga

nala avtal på samma Det blir arbetsplats. lättare att föra en samlad personalpolitik. Det råder

aldrig något tvivel

om vem som har Samverkan

arbetsgivaransvaret. med in-

nan verksamhet hos samma underlättas.

arbetsgivare

3. Genom till decentralisering kommunal nivå får lärare och elever reellt inflytande över sin arbetssituation. lnitiativ, entusiasm och kommer att

uppfinningsrikedom

kunna tas till vara. Lärarnas kan kompetens bättre utnyttjas. Möjligheterna för lärare och elever att i direkt

samspel med de politiskt villkoren i ansvariga påverka skolan ökar.

l8l

för åsikten skäl för SFHL:s motiveringar att dessa regeringens inte kan överföras till är följande:

en avreglering folkhögskolorna

den kommer att

l. Eftersom offentligrättsliga regleringen

för rörelseskolor och stödföreningsskolor komupphöra mer det att minska inom des-

medborgerliga inflytandet

sa. 2. Det kan vara sant att det blir klarhet i vem som har ar- Men i vissa fall kommer det att innebetsgivaransvaret. bära att av ekonomiska skäl inte har råd arbetsgivaren med detta ansvar. Här behöver utredas trygghetsregler för m.m. Eftersom är så små

personal folkhögskolorna

enheter, kommer det inte heller att ges samma möjligheter som inom en kommun till samordning och samvermed annan verksamhet hos samma huvudman. Det kan beträffande och i vissa

kan fungera landstingsskolorna

större rörelsers skolor, men inte för de små rörelserna

och stödföreningsskolorna.

har mått av frihet både 3. Folkhögskolorna i dag ett stort den lokala huvudmannen och lärare och elever. lniför tiativ och entusiasm tas tillvara redan i dag, inte minst den verksamheten. Detta kommer inte

inom pedagogiska

sätt att öka om den statliga regleringen försvin-

på något

för en sådan förändring. Det ner och är inget argument enda som behövs är att vissa detaljregler i förordningen

försvinner. Det finns därför flera skäl till att behålla den statliga reglekan in-

ringen av tjänsterna på folkhögskola. Folkhögskolan

skolor som är alternativ till grundte jämställas med privata och eftersom den är en egen skolform med

gymnasieskola,

tradition bakom sig. Som egen skolform är den beroen-

lång

vilket också har

de av en identitet, folkhögskolekommittén

påpekaL

7.1 .3 Överväganden och Förslag

har vid sina sett betydande fördelar

Kommittén överväganden

med En fördel är att huvudmännen

ett enhetligt personalansvar.

och då lättare kan disponera den samlade

folkhögskolestyrelserna

efter från tid till annan skiftande behov och en-

personalstyrkan

rådande förutsättningar. En ligt på varje skola vid varje tidpunkt fördel av på folkannan år att en samordning lärartjänstgöring och i det fria underlättas; inom det se-

högskola bildningsarbetet

nare finns inga statliga personalregler. Ett starkt skäl för en förändring av nuvarande dubbla personalansvar är att förslag hösten 1989 beslu-

riksdagen på regeringens

tat att den av skolledar- och lärartjänsterna

statliga regleringen

inom hela det allmänna skolväsendet skall upphöra. Statsbidraget

skall inte längre kopplas till lärarlönekostnaderna. l propositionen i frågan (prop. sades att borde

l989/90z4l) förslaget få konse-

kvenser även för

folhögskolorna.

Kommittén har vid sina överväganden, med anförda skäl som grund, kommit till att motsvarande

uppfattningen förändring bör

göras även för folkhögskolornas del. större Några problem därmed har kommittén inte funnit. Beträffande frågan om

förhandIingsorgzmisation på arbetsgivar-

sidan visar nyss uttalanden från

återgivna Landstingsförbundet

och RIO att dessa båda

huvudmannaorganisationer har goda möj-

ligheter att samverka för att få till stånd ett avtal, som kan tilläm-

pas för såväl de landstingskommunala

som de rörelse-, organisations- och

stödföreningsägda folkhögskolorna. Kommittén anser

det önskvärt att ett sådant avtal kan komma till stånd. Kommittén föreslår att den

sammanfattningsvis statliga regle-

ringen av folkhögskolornas rektorsoch lärartjänster upphör med utgången av juni månad l99l.

7.2 En mer flexibel

arbetstidsreglering

7.2.1 Nuläge och problem

Den mot det fria

tyngdpunktsförskjutning bildningsarbetet som

kommittén förordar för

folkhögskoleverksamheten förutsätter

motsvarande förskjutning av innehållet i lärarrollen. Läraren behöver bl.a. ägna mer tid och uppmärksamhet åt personlig vägledning och studiehandledning och ibland också åt kurativ och studievägledande verksamhet. Mer tid behöver

ägnas åt pedagogisk planering, utveckling och utvärdering.

Ett särskilt problem gäller tillgodoräknandet av tid för lärarnas socialpedagogiska uppgifter. Dessa är olika tidskrävande

uppgifter

beroende på vilka målgrupper skolan har. Ett annat problem, som redan berörts i avsnitt 2.7, gäller tillgodoräknandet av den tid då en lärare och en samplanerar följer verkanskurs, liksom den restid som blir alltmer omfattande i takt med att samverkanskurser till orter ofta

förläggs långt från skol-

orten. Ibland får lärare inte den tid som tillgodoräkna lagts ned på planering av en kortkurs som ställs in. Det varierande kursutbudet

på folkhögskolan innebär vidare

krav på lärarna att ständigt förnya sig och kontinuerligt vidga sina kunskaper. Resurserna för fortbildning är emellertid ifrån

långt

likvärdiga för landets

folkhögskollärare.

Fastställande av rektors

undervisningsskyldighet rymmer också

vissa svårigheter. tas inte alltid till det Hänsyn förhållandet att rektors arbetsbelastning varierar starkt mellan skolorna.

7.2.2 överväganden och förslag

Det som kommitténs mening till slutsatsen nu sagts leder enligt att av lärarnas och rektorernas arbetstidsreglering been översyn hövs. bör vara att underlätta Ett av syftena med en sådan Översyn en mer flexibel av lärarnas årsarbetstid. En sådan kan

disponering

bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna. Ett annat bör vara att underlätta en samsyfte med översynen

av med tjänstgöring vid ordning lärartjänstgöring på folkhögskola

andra skolformer eller inom det fria bildningsarbetet. l detta bör situationen för en

sammanhang uppmärksammas

lärare, vars behöver särskilt ses

grupp anställningsförhållanden

över. Det konstnärer, musiker och experter inom olika äm-

gäller

nesområden som verkar som lärare utan föreskriven lärarutbildaldrig når den lön och får de villkor i övrigt ning och som i regel som gäller övriga lärare på folkhögskolorna. Om den regleringen av rektors- och lärartjänsterna statliga bör den rekommenderade översynen göras av de blivande upphör, avtalsslutande under samråd med statens arbetsgivarverk. parterna

7.3 En förbättrad lärarutbildning och

lärarfortbildning

7.3.1 Nuläget

Sedan 1970 anordnas vid universitet en 40-poängs ut- Linköpings av lärare och annan personal vid folkhögsko-

bildning pedagogisk

lorna och i Fr.o.m. 1977 sker det inom en

folkbildningsarbetet.

särskild Antalet utbildningsplatser

linje, folkhögskollärarlinjen.

1977-1988 har ca 500 studerande per år är 75. Under perioden gått igenom denna lärarutbildning. består av en teoretisk kurs (21-26 poäng) och en Utbildningen kurs (l4-l9 Som styrinstrument fungerar dels en

praktisk poäng).

lokal och blockplaner, dels ett av linjenämnplan med kursplaner den dokument med namnet En pedagogisk grundsyn. antaget sker till och undervisning ges inom sex huvudområ-

Antagning

Samhället, Naturen, Språket, Människan, Kulturen den, nämligen samt Arbete och fritid. Vid urvalet av sökande kompletteras memed företagna av en inter-

ritvärderingen personliga intervjuer,

med representanter för Folkbildningsförbundet, Svenska vjugrupp lärarförbund och universitetet i Linköping. Speci-

folkhögskolans

ell kan tas till behov av lärare och ledare inom särskilt hänsyn ämnesområde. skiljer sig från andra lärarutbildningar

Folkhögskollärarlinjen

delvis andra och friare arbets- och examinationsformer, genom

av högre genomsnittsålder hos de

högre grad deltagarstyrning,

studerande och oftast erfarenhet av lärar- och ledarverklängre

samhet, samt större variation när det gäller deltagarnas utbildningsbakgrund. Utbildningen är profilerad så att den blivande läraren skall kunna verka i linje med folkbildningens mål, historia, tradition, kultur och organisation. En översyn av har

folkhögskollärarlinjen påbörjats av linjens

ledare och lärare. Syftet är att anpassa närmare till

utbildningen det fria bildningsarbetets villkor.

Intresset för att söka till har under l980-

folkhögskollärarlinjen

talet kontinuerligt sjunkit. Till de 35 sökte årli-

intagningsplaserna

gen under 1970-talet upp till 600 personer, under de senaste åren har endast ett 60-tal sökt. Däremot är intresset för fortfarande stort.

fortbildning ganska

Särskilt gäller detta de s.k. rikskurser som

fortbildningsnämnden

vid Linköpings universitet anordnar för lärare och blivande lärare vid folkhögskolorna. Nämnden anordnar årligen ett 25-tal sådana kurser. Kurserna omfattar 1-2 veckor och genomförs i regel som internatkurser. Kurserna vänder sig till förtroendevalda, lärare och annan personal inom folkhögskola och studieförbund och till studerande inom folkhögskollärarlinjen. l mån av plats får också lärare från annan delta. Kursutbudet från

vuxenutbildning bygger på förslag

folkhögskolorna, från SFHL, från och från

folkhögskollärarlinjen

SÖ samt från RIO, Landstingsförbundet och

Folkbildningsför-

bundet.

Denna fortbildningsverksamhet bekostas dels

genom statliga anslag, dels genom kursavgifter. Förutom dessa rikskurser administrerar

fortbildningsnämnden

årligen ett antal studiedagar. Ansvaret för innehåll och genomförande ligger på av fortbildningsnämnden arvoderade, av SFHL utsedda s.k. pedagogiska sekreterare i de åtta SFHL-distrikten.

Fortbildningsavdelningen administrerar också årliga konferenser

för dessa sekreterare.

7.3.2 överväganden,

bedömningar och Förslag

Både grundutbildningen och av lärare måste rättas

fortbildningen

efter den tyngdpunktsförskjutning i verksamheten mot det fria bildningsarbetets innehåll, pedagogik och metoder som kommittén har förordat i detta betänkande. Behovet av bättre och

grundutbildning fortbildning i specialpe-

dagogik och i de många som nu förekommer nya ämnesområden på skolorna måste också beaktas mer än hittills. Detsamma gäller de estetiskt inriktade och yrkesinriktade som tillkomutbildningar mit och tillkommer; i dessa undervisar i stor konstnä-

omfattning

rer, musiker och andra yrkesutövare som ofta saknar

erforderlig

kännedom om folkhögskolans särart. pedagogiska

Med det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och folkhögskolestyrelserna får enligt kommitténs förslag blir det naturligt att de får ett större inflytande än nu på lärarutbildningen och ökat ansvar också för fortbildningen.

En mycket viktig uppgift för såväl grundutbildningen som fortbildningen är att klargöra vad den nya lärarrollen innebär och fordrar av den enskilde läraren.

Beträffande frågan om studier med B›avdrag ersattes det systemet l982 för det allmänna skolväsendets del med det s.k. LUVA-

= lokalt Det innebär att varsystemet (LUVA utvecklingsarbete). je kommun får statsbidrag till lokalt utvecklingsarbete och perso-

i form av en viss andel av statsbidraget till lärarlönalfortbildning nekostnader. Detta bidrag får kommunerna sedan fördela och använda främst efter kommunens och de enskilda skolornas behov.

Från undantogs folkhögskolorna. Med upphö-

det nya systemet randet av den statliga regleringen av Iärartjänsterna, upphör också för folkhögskolorna det nuvarande systemet med B-avdragsle-

för studier. l stället förordar kommittén, som framgår av dighet

om statsbidragsgivningen, att bidrag till fortbildning och kapitlet lokalt utvecklingsarbete läggs in i schablonbidraget till skolorna. Det blir därmed folhögskolestyrelserna som får ansvaret för hur medlen till fortbildning skall användas. (Se ovan kap. 6.4.4 sid. 170.)

Med det nu anförda som grund bedömer kommittén det angeläget med en översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildning-

bör också beaktas behovet av ett starkare inen. l den översynen flytande över både grund- och fortbildningen från huvudmännens sida. att förlägga lärarutbildningen till mer än en

Möjligheterna högskola bör diskuteras. Kommittén föreslår att UHÄ får i uppdrag att företa översynen i samråd med bl.a. tillsynsmyndigheten, Landstingsförbundet, RlO och berörda personalorganisationer.

8¶Den centrala

statliga

och

förvaltningstillsynsfunktionen

Kommittén skall enligt sina direktiv pröva formerna för den stat-

liga tillsynen över folkhögskolorna och frågan om vilka förvalt-

ningsuppgifter rörande folkhögskolorna som även fortsättningsvis bör hanteras av statlig myndighet, samt lägga fram

de förslag som prövningen kan föranleda.

Prövningen bör göras mot bakgrund av vad

styrningsbered-

ningen anfört om SÖ:s framtida uppgifter och med beaktande av kommitténs överväganden och förslag i övrigt.

l direktiven erinras också om att förordat

styrningsberedningen

att möjligheterna att avlasta SÖ förvaltningsuppgifter bör prövas i takt med att styrsystemet för olika utbildningsformer ses över mera i detalj, samt om att SÖ för närvarande har såväl tillsynsuppgifter som administrativa uppgifter avseende folkhögskolorna.

8.1 SÖ:s och

förvaltnings- tillsynsuppgifter

Skolöverstyrelsen (SÖ) är statens centrala tillsyns- och förvaltningsmyndighet för folkhögskolorna. För skolformer under

övriga

högskolenivån fungerar länsskolnämnderna som regionala tillsyns- och förvaltningsmyndigheter, men de har inte någon funktion gentemot

folkhögskolorna.

l folkhögskoleförordningen sägs att SÖ skall ha inseende över folkhögskolorna och utfärda de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. Vidare skall SÖ fastställa ett reglemente för varje skola, i den mån verket så bestämmer i

förväg

godkänna studieplaner för varje kurs, besluta om statsbidrag till samtliga skolor, medge dispenser från olika föreskrifter samt

handlägga Överklagandefrågor.

Vad tillsynen skall innefatta, och hur den skall gå till, säger förordningen inget närmare om. En viss vägledning ger dock regeringens instruktion för den statliga skoladministrationen. (SFS 1988:815.) Det heter där att den statliga skoladministrationen skall se till att de mål och riktlinjer för skolväsendet, som riksdagen och regeringen har fastställt, inom

förverkligas givna

ramar och att en långsiktig och övergripande planering sker. Det heter också att tillsynen skall omfatta besök och inspektioner.

lnom SÖ fullgörs tillsyns- och förvaltningsuppgifterna för folkhögskolorna av en enhet inom avdelningen för vuxenutbildning. Enheten består av folkhögskoleinspektören, som är dess chef,

tiotalet medarbetare, varav fem är handläggare. För vissa jämte uppgifter anlitas expertis på andra avdelningar inom SÖ. l de löpande arbetsuppgifterna ingår stöd och rådgivning, tillsyn och utvärdering, godkännande av studieplaner för kurser (sker numera i regel i efterhand), fastställande av reglementen, information, utveckling och samordning av kurser och stödåtgärder inom handikappområdet, kartläggning av utbildnings- och fortbildningsbehov för lärare, utarbetande av långsiktiga handlingsprogram och av underlag för långtidsbedömningar och anslagsframställningar, fördelning av statsbidrag och kontroll av statsbidragsanvändningen samt administration av forskning och centralt initierat utveck- Iingsarbete inklusive rektorsfortbildning m.m.

Eftersom folkhögskolorna nu är 128 - de var ett tjugotal när

inrättades 1913 - och antalet korta och

folkhögskoleinspektionen

långa kurser per år uppgår till omkring 11000, måste tillsynsoch fullgöras mest som stickprov eller

inspektionsuppgifterna

som särskilda insatser (t.ex. inspektioner i äldre formell mening) på förekomna anledningar. Det antal skolor, som inspektören och andra företrädare för enheten hinner besöka och lära känna under ett år, uppgår till högst ett dussintal.

har alltmer fokuserats på information, råd-

Tillsynsfunktionen

givning och stimulans, något som rekommenderades i propositionen 1980/81:107 om en förändrad statlig skoladministration. Där sades att SÖ i sin tillsynsverksamhet bör fungera mer som samtalspartner än som kontrollant. (Jenom riksdagsbeslut 1989 om skolans styrning m.m har dock tillsynsrollen åter renodlats och skärpts.

Under senare år har formerna för riksdagens och regeringens tillsyn av folkhögskolorna diskuterats av och till. Med tanke på folkhögskolornas fria ställning och på deras karaktär av folkbildningsinstitutioner har sålunda hävdats att tillsynen och inspektionen borde brytas loss från den statliga tillsynsmyndigheten SÖ och förläggas till ett statligt folkbildningsråd med förvaltningsoch tillsynsuppgifter också för folkbiIdningsverksamheten i övrigt.

Till bilden hör att statsmakterna beslutat att all offentlig verksamhet på sikt skall mer än nu präglas av målstyrning och resultatstyrning och att budgeteringen skall ske i treårsintervall med början 1991. Vidare har riksdagen och regeringen med anledning av styrningsberedningens förslag våren 1989 beslutat att SÖ och den statliga skoladministrationen i övrigt skall ges en annan roll än hittills. Beslutet innebär att SÖ i fortsättningen inte skall göra egna fristående tolkningar eller värderingar av riksdagens och regeringens beslut. SÖ skall inte heller komplettera de politiska be-

sluten med egna föreskrifter om verket inte av regeringen bemyndigas därtill i enskilda frågor eller

slag av frågor.

SÖ:s roll skall i framtiden främst vara att förse med

regeringen

underlag för bedömningar sikt, på lång att ge stöd till skolväsendet i syfte att främja uppfyllandet av fastställda mål och upprätthållandet av en i hela landet, att belikvärdig utbildningsstandard driva läroplansarbete samt att och fullgöra de uppdrag uppgifter som regeringen bestämmer i särskild SÖs stöd till det

ordning.

allmänna skolväsendet skall främst bestå i och infor-

rådgivning

mation. Beträffande skall SÖ som hittills utvärderingen ha ett självständigt ansvar på den nationella nivån. SÖ skall vart år lämna tredje regeringen en samlad, värderande information om tillståndet och utvecklingen i skolväsendet. l framtiden skall innebörden av till begreppet tillsyn begränsas kontrollfunktionen; råd och stöd, som hittills i

ingått begreppet,

skall skiljas ut därifrån. Med skall nu avses kontroll - i förtillsyn sta hand genom länsskolnämnderna - av att skolverksamheten bedrivs i enlighet med fastställda och inom mål och riktlinjer givna ramar. Tillsynen innefattar också att avvikelser skall

påtalas och/

eller att föreskrivna till sanktioner skall möjligheter aktualiseras. Den skall även bestå i av att lokala beslut bevakning inte äventyrar principen om skolväsen och en ett enhetligt likvärdig utbild-

ningsstandard. Som en följd av har av

riksdagens principbeslut en översyn

SÖ:s och länsskolnämndernas framtida och

uppgifter organisation påbörjats.

Det är inte uteslutet att den översynen kan leda till ganska radikala kommer förändringar. SÖ:s uppgifter sannolikt att renodlas i enlighet med ovan refererade vilket principbeslut, bl.a. torde medföra att verket i framtiden

inte får just några förvaltningsuppgifter.

Här skall slutligen erinras om att SÖ 1989 inrättat ett folkbildningsråd med uppgift att bistå med och

verksledningen kunskaper

erfarenheter på folkbildningsområdet samt att och ge råd synpunkter till för verkets arbete inom detta område. l

vägledning

rådet ingår ett tiotal personer som är verksamma inom

folkhög-

skola och studieförbund och inom forsknings- och utvecklingsarbete. Generaldirektören är ordförande i rådet med chefen för

vuxenutbildningsavdelningen som ersättare. Rådet sammanträder ett par gånger per termin.

Folkbildningsrådet inom SÖ är ett rent och

rådgivande organ har inga myndighetsfunktioner.

8.2 och förslag

överväganden

Det är en allmänt erkänd uppfattning att SÖ har fungerat väl som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolorna. Men med tanke den översyn av SÖ:s uppgifter och or-

på

som förestår kan det finnas skäl att överväga alternativ.

ganisation

kommer sannolikt att innebära att SÖ får en

Översynen nämligen

helt ny struktur. Ett annat skål är en väntad förändring av statsbidragsgivningen till studieförbunden. Förändringen kommer säkerligen att medföra att ett ökat ansvar för verksamheten läggs på studieförbunden. Också det som kommittén föreslagit kommer statsbidragssystem

att och folkhögskolestyrelserna ett ökat själv-

ge huvudmännen ständigt ansvar för verksamheten. Nu nämnda skäl talar kommitténs mening för att man enligt vid av SÖ:s och organisation bör överväga en översyn uppgifter att överföra det centrala förvaltnings- och tillsynsansvaret för all inom utbildnings- och kultursektorn

folkbildningsverksamhet

från SÖ och statens kulturråd till ett statens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret för folkstudieförbunden och den kulturverksamhet som stuhögskolorna, dieförbunden får anslag till via statens kulturråd. Ett statens folkbildningsråd kan förslagsvis bestå av personer med erfarenhet från folkbildningsarbete och med stort förtroende hos dem som är verksamma inom folkbildningssektorn. En diskussion om för- nackdelar med den här ak-

respektive

tualiserade av måste självklart ta

förändringen tillsynsfunktionen

sin dels i den förändring av fokhögskoleverksamhe-

utgångspunkt

ten som kommittén föreslår, dels i en föreställning om vilka uppgifter ett statligt förvaltnings- och tillsynsorgan för folkbildningen och folkhögskolorna bör ha. kommer säkerligen att ofta förändras, men med

Uppgifterna

tanke nu förutsebara förhållanden torde några vara givna. Dit

på

hör de traditionella att fördela resurser mellan sko-

uppgifterna

lorna, att utöva tillsyn, att svara för årliga anslagsframställningar, att vart tredje år avge en fördjupad anslagsframställning, att svara för uppföljning och utvärdering på nationell nivå, att samordna centralt initierade forsknings-, utvecklings- och fortbildningsinsatser, samt att vara beredningsorgan åt regeringen i folkhögskole- och folkbildningsfrågor. Därtill kommer ett antal nya uppgifl ter som av kommitténs såsom medgivanden till viss följcl förslag, av statsbidrag till skolor som inte fyller

yrkesutbildning, prövning

kraven för allmän kurs m.m. Några läroplansfrågor av typen godkännande kommer däremot inte att ingå. av studieplaner För ett bevarande av SÖ som och tillsynsorgan ta-

förvaltnings-

lar det faktum att SÖ har lång erfarenhet av och avse-

självklart

värd för dessa Eftersom den övriga vuxen-

kompetens uppgifter.

av SÖ, kan den helhetssyn på vuxenututbildningen handläggs

bildningen som nu finns samlad på en myndighet komma att

äventyras. Ett annat argument till förmån för SÖ är kommitténs

förslag

om att tillsynsmyndighetens skall erfordras om en medgivande folkhögskola vill bedriva viss yrkesutbildning; SÖ har ju det övergripande ansvaret för yrkesutbildningen i det allmänna skolväsendet. För ett fristående och kan en rad ar-

förvaltnings- tillsynsorgan

gument framföras. Ett sådant är den friare ställning och den ökade frihet som folkhögskolorna enligt kommitténs kommer

förslag

att få. Ett annat argument av verksamheär den tydligare markering tens folkbildningskaraktär som kommittén förordat i betänkandets framtidsperspektivavsnitt. inrättandet av det tänkta folkbildningsrådet kan ses som av att mer

en markering folkbildningen

än nu bör präglas av självförvaltning. Ett tredje argument är att ett fördelningen av bidrag genom statens folkbildningsråd kan ske med en mer samlad helhetssyn på folkbildningen som grund och med och

kvalitetsbedömningar

avvägningar som är väl förankrade hos

folkbildningsverksamhe-

tens egna företrädare. l detta arbete fordras ofta

prioriteringar

som lämpligen bör med inom göras av personer god förankring sektorn. Den aktualiserade kan vidare leda till ett intensi-

förändringen

vare samarbete inom det nätverk som folkrörelser,

folkbildnings-

organisationer och folkhögskolor bör utgöra och i vilket också ingår kultur- och fritidsverksamheter på bibliotek, museer och fritidsgårdar. Den kan också medverka till att

folkbildningverksam-

heten får en tydligare profil och ett ökat värde i den totala samhällssverksamheten. Argument emot tanken på ett folkbildningsråd som för-

statlig

valtnings- och tillsynsmyndighet finns naturligtvis. Ett är att risk kan föreligga för att rådet med den

föreslagna sammansättningen

inte tillräckligt kritiskt och objektivt skall kunna verkgranska samheten med hänsyn till statens intresse och föreslå omprövningar av olika verksamheter i en tid av allt resurser.

knappare

Den risken bedöms emellertid som ringa. Ett annat motargument är att innebär tillkomsten av

förslaget

en ny myndighet. Enligt kommitténs bedömning behöver detta i sig dock inte innebära Med till de

någon kostnadsökning. hänsyn

minskade uppgifter som och får

förvaltnings- tillsynsmyndigheten

enligt kommitténs förslag, beräknas nämligen den nuvarande per-

sonalmängden för arbetsuppgifter avseende och folkhögskolorna

studieförbunden förslå och i varje fall inte behövas. någon ökning Kommittén har av olika skäl inte kunnat ta definitiv ställning till frågan om hur den centrala statliga förvaltnings- och tillsynsfunktionen bör vara organiserad. SÖ:s framtida roll och organisation är okänd. Hur till studieförbunden kom-

statsbidragssystemet

l9l

mer att se ut är inte heller känt. Och kommittén har inte haft mandat att i hela dess vidd utan endast i den

analysera frågan mån den berör folkhögskolorna.

Därför nu med att förorda att frågan om

nöjer sig kommittén central statlig förvaltnings- och tillsynsmyndighet för folkhögsko- Iorna förutsättningslöst prövas i samband med den påbörjade

av SÖ:s och och att det sker un-

översynen uppgifter organisation

der beaktande av här framförda synpunkter.

9¶En förbättrad och

uppföljning utvärdering

9.1 och -

Uppföljning utvärdering förutsättningar

för och

målstyrning decentralisering

Kommittén har i det föregående förespråkat en övergång till en

mer utpräglad målstyrning, en minskad regelstyrning och en ökad decentralisering av ansvar och befogenheter till huvudmän och

folkhögskolestyrelser.

En sådan förändring av styrningen av

folkhögskoleverksamhe-

ten förutsätter, om den skall bli att

framgångsrik, uppföljningen

och utvärderingen av verksamheten avsevärt förbättras. Om så inte sker, får varken riksdag och regering, huvudmän eller folkhögskolestyrelser tillgång till de instrument de behöver för att kunna styra verksamheten efter på olika nivåer givna mål och intentioner.

Uppföljning och utvärdering är två olika, men med varandra nära sammanhängande företeelser. Av dem är uppföljningen en av flera förutsättningar för utvärderingen. är i sin tur

Uppföljning

en funktion som nära sammanhänger med tillsynsfunktionen. Tillsyn och uppföljning är alltså funktioner som är integrerade delar av utvärderingen.

Med tillsyn och uppföljning avses i allmänhet den

fortlöpande

granskning av verksamhetens utveckling som verksamhetsansvariga på olika nivåer bedriver i syfte att kontrollera att utvecklingen följer givna intentioner, riktlinjer och föreskrifter. l ekonomiskt hänseende syftar uppföljningen till att mäta och beskriva ett prestationsflöde och ställa det i relation till resursförbrukningen.

Med utvärdering avses vanligen en bedömning av i vilken grad resultatet av en verksamhet motsvarar uppställda mål och angivna syften. l ekonomiskt avseende syftar utvärderingen till en analys av de resursinsatser som gjorts för att nå redovisade resultat.

Tillsynen och uppföljningen kan sägas fylla en kontroll- och signalfunktion, medan utvärderingen identifierar och klargör problem och svårigheter och söker ge förklaringar till eventuella bris-

ter i måluppfyllelsen.

Det bör framhållas att uppföljningen och utvärderingen avser såväl i en verksamhet som verksamhetens resultat. processen och utvärderingens_ främsta uppgift är att ge

Uppföljningens

för och men också underlag för underlag utveckling förnyelse,

eventuellt nödvändiga korrigeringsåtgärder.

har i ökande omfattning och i oli- Uppföljning och utvärdering ka former inom De

Iänge förekommit folkhögskoleverksamheten.

Det i att de måste få en mer framär inga nya påfund. nya ligger trädande roll och bli mer målrelaterade än hittills. Till det hör också att uppföljnings- och utvärderingserfanya renheterna måste mer än hittills få återverk-

betydligt påtagligt

verksamheten och dess planering och genomförande. ningar på Det som brukar kallas feed-back, återkoppling eller erfarenhetsär ett i allt styrningstänkande och en återföring nyckelbegrepp

nyckelfunktion i alla målstyrningsmodeller.

och utvärdering kan vara ganska svårhanterliga

Uppföljning

Som framhållit i sitt

styrningsinstrument. styrningsberedningen

betänkande och styrning på skol-

En förändrad ansvarsfördelning

området 1988:20), är av de processer och resultat,

(SOU många

som det arbetet består av och leder till, svåra att mä-

pedagogiska

ta och beskriva. Säkerheten i de slutsatser som dras blir därför beroende av de värderingar som utvärderingen grundas

mycket

Det att dessa värderingar klart anges i alla utvärpå. är väsentligt kan olika perspektiv och skilda

deringssammanhang. Härigenom

lättare mot varandra. Att värderingar öppet revärderingar brytas dovisas och diskuteras även i utvärderingssammanhang är eller bör vara en i ett demokratiskt och pluralistiskt sam-

självklarhet

hålle. olika sätt och på olika amibi- Utvärdering kan göras på många tionsnivåer, och de kan bygga på data av olika slag. Ibland kan enkla tillvägagångssätt tillämpas, ibland erfordras vetenmycket mer sofistikerade metoder. Det beror på syftet med ut-

skapligt

värderingen. Huvudsaken är att målrelaterade utvärderingar kommer till

stånd och att de får aktivt påverka verksamhetens utveckling. En effektiv och utvärdering i konstruktiv tillsyn, uppföljning anda både förutsätter och till ifrågasättanden och ger anledning

förbättringsdiskussioner. Därigenom kan en för varje verksamhet

hållas levande. Detta kan i sin tur nödvändig utvecklingsprocess medverka till att främjas hos alla av

förändringsbenägenheten

verksamheten berörda. Om alla av en verksamhet berörda ser utvärderingen just som instrument för utveckling och förnyelse, så förtas säett tjänligt av den och tveksamhet som ofta råder då kerligen mycket skepsis denna form kommer på tal. Så sker också om utav bedömning betraktas och nödvändigt led i planevärdering som ett självklart och av verksamheten. Detta gäller inte

ringen genomförandet

minst verksamhetsnivån, dvs. det dagliga arbetet i den egentliga

den enskilda skolan och i den enskilda Där

undervisningsgruppen.

bör utvärdering vara en naturligt integrerad del av arbetet och ses som en förutsättning för att arbetets kvalitet skall kunna bli bästa möjliga.

9.2 och

överväganden, bedömningar förslag

9.2.1 Ansvaret för utvärderingen

För folkhögskoleverksamhetens del till en betyder övergången

mer utpräglad mål- och resultatstyrning att främst utvärderingen måste avsevärt förbättras på alla nivåer. lnom det allmänna skolväsendet och komhar stat, landsting mun samt de direkt ansvar

verksamhetsansvariga ett gemensamt

för att alla delar av skolverksamheten utvärderas.

För folkhögskoleverksamheten måste bli ansvarsfördelningen

annorlunda. Folkhögskolorna ägs och drivs av en rad olika huvudmän med bidrag från staten. Huvudansvaret för utvärderingen av verksamheten måste därför vila de

på verksamhetsansvariga

på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och

kursdeltagare)

samt på skolstyrelserna och huvudmännen. Vad riksdagen och regeringen, dvs. statens har anföreträdare, ledning att låta utvärdera är om verksamhetens resultat överensstämmer med de övergripande syften, som stamål och uppgifter ten satt upp som villkor för sitt bidrag och som författningsreglerats i Dessa mål och

folkhögskoleförordningen. syften, uppgifter

måste därför utgöra utgångspunkter för natio-

utvärderingen på

nell nivå. Denna målrelaterade utvärdering bör sedan ha sin motsvarighet på huvudmannanivån och styrelsenivån samt när det gäller verksamhetens praktiska genomförande på verksamhetsnivån (skolni-

vån).

Rättigheten och skyldigheten att och att utvärdera

följa upp

verksamheten och dess resultat bör nära knytas till den ansvars-

fördelning som kommittén förutsatt i sin målstyrningsmodell. (Se

vidare kap. l0.2 nedan sid. 200.) Tillsyn och uppföljning är funktioner som fordrar fortlöpande insatser. På nationell nivå bör dessa funktioner naturligen vila på den centrala statliga

tillsynsmyndigheten.

Också för utvärderingen på nationell nivå kan tillsynsmyndigheten ansvara. Eftersom denna inte är verksamhetsansvarig folkhögskolorna är ju fristående institutioner - så behöver inte verksamhetsansvar och utvärderingsansvar kollidera. Ett alternativ kan vara att förlägga ansvaret för den nationella till

utvärderingen

fristående, vetenskapligt arbetande utvärderingsinstitutioner. För den centrala som

tillsynsmyndigheten utvärderingsorgan

på nationell nivå talar bl.a. att kommittén, som framgår i ett an-

tänkt alltfort skall svanat sammanhang, sig att den myndigheten ra för av forskningsinsatser, och sådana insatser kan samordning ibland behövas för utvärderingens skull. bör lämpligen redovisas i samband med vart Utvärderingen Inget hindrar att riks-

tredje års fördjupade anslagsframställning.

och/eller regeringen inför varje sådan framställning utdagen Önskemål om bestämda utvärderingsinsatser. Om så sker, trycker undviks säkerligen den ofta påtalade risken för att en myndighet, som har ett visst om än i detta fallet obetydligt förvaltningsansvar, också nämligen risken av att utges ett utvärderingsansvar,

värderingen inte blir helt objektiv.

nationell nivå bör självklart dra nytta av de Utvärderingen på erfarenheter som hittills gjorts inom SÖ:s nationella utvärderingsför skolan och vuxenutbildningen och som har relevans program för Ävenså bör resultatet av det arbete beaktas,

folkhögskolan.

som nu inom om utvärderingen som en

pågår regeringskansliet

av l989 om skolans styrning. Särskilt gäller

följd riksdagsbeslutet

detta den del av arbetet som kommer att beröra folkbildningsverksamheten inom studieförbunden. Erfarenheter från olika slag av utvärderingar inom kulturområdet bör också tillvaratas. För den målrelaterade utvärderingen på huvudmanna- och styrelsenivåerna bör liksom på verksamhetsnivån de ansvariga själva

svara, dvs. huvudmännen och folkhögskolestyrelserna respektive

och kursdeltagarna. Denna utvärdering bör de skolpersonalen utforma och Kommittén avstår därför från att

själva genomföra.

här närmare diskutera dess utformning. Den kan emellertid underlätta för alla om former och parter metoder för utvärderingen och resultatredovisningen kan utveckför alla berördas behov. lnte minst gäller detta las gemensamt kvalitativa förhållanden där metodutvecklingen hittills varit svag, men där behovet av nya metoder blivit allt starkare bl.a. genom övergången till en mer utpräglad mål- och resultatstyrning.

9.2.2 Utvärderingens former och metoder

Folkhögskolorna fullgör uppgifter som tillhör både det kompe-

och det fria bildningsarbetet. Det tensgivande utbildningsområdet

av verksamheten måste ha något olika ingör att utvärderingen och använda sig av olika former och metoder beroriktning något ende på vilken del av den som utvärderas. För båda verksamhetsslagen behövs naturligtvis löpande statistisk informationom kurser, om deltagarnas ålder och utbildningsom personalen, om kostnader etc. Sådan information

bakgrund,

torde som hittills kunna insamlas och bearbetas främst genom SCB:s försorg. Tillsynsmyndigheten bör dock ha beställningsansvaret för den statistik som behövs på nationell nivå. Huvudmän-

nen, folkhögskolestyrelserna och rektorerna bör ha att

skyldighet

lämna de uppgifter som önskar.

tillsynsmyndigheten

För båda behövs också en målrelaterad för

resultatredovisning

bedömningen av statsbidragsgivningens effekter.

Uppföljningen

och utvärderingen av bör som nämnts

folkhögskolorna ligga till

grund för den fördjupade anslagsframställning som enligt den nya budgetprocessen skall lämnas vart tredje år. Denna anslagsframställning kräver en väl uppbyggd verksamhetsstatistik och kostnadsredovisning. l de avseenden en sådan nu inte finns, måste former för insamlande av information och bearbetning erforderlig

följaktligen skapas.

För den del av verksamhet som har det fria

folkhögskolans

bildningsarbetets karaktär måste i stor utsträckning kvalitativa former och metoder användas. Sådana saknas i hög grad i dag och behöver utvecklas av verksamheten, som både för den utvärdering folkhögskolorna själva behöver, och för den som bi-

utvärdering

- kommun dragsgivarna stat, landsting, och huvudmän - behöver.

Huvudmännens och skolstyrelsernas egna saknar

utvärderingar

för övrigt naturligtvis inte intresse ur bidragsgivarnas synpunkt. Den vikt och den som huvudmän omfattning och styrelser ger åt utvärderingen säger en hel del om förhållningssättet till den verksamhet skolorna bedriver, och utvärderingens och ka-

inriktning

raktär visar vilka resultat och processer som prioriteras. Med det nu anförda som grund anser kommittén att stat, landsting, kommun, huvudmän och folkhögskolestyrelser i samverkan med varandra bör utforma och utpröva nya former och metoder för och Särskild vikt bör därvid

resultatredovisning utvärdering.

läggas vid behovet av kvalitativt inriktad

utvärdering. Tillsyns-

myndigheten bör ges i uppdrag att initiera och leda detta utveck-

Iingsarbete.

För vissa utvärderingsbehov - och inte minst i om kvali-

fråga

tativt inriktade - erfordras Er-

utvärderingar forskningsinsatser.

forderliga medel för sådana bör reserveras inom ramen för statens totala forskningsresurser. bör eller ansluta

Forskningen inrymma,

till, andra studier om det fria roll i och

bildningsarbetets betydel-

se för Sådan kommer att vara av

samhällsutvecklingen. kunskap

stort värde både för och för folkhögskolorna själva bidragsgivar-

nas förståelse för folkhögskoleverksamhetens

betydelse.

10 En

ny folkhögskoleförordning

10.1 - fristående

Folkhögskolorna folkbildnings-

och

utbildningsinstitutioner

Folkhögskolorna är fristående och

folkbildnings- utbildningsinsti-

tutioner. De är i grunden till skillnad

privaträttsligt reglerade,

från de enbart skolorna inom det all-

offentligrättsligt reglerade

männa skolväsendet. De ägs av stöd- och

landsting, kommuner,

garantiföreningar samt av organisationer företrädande bl.a. olika folkrörelser. Huvudmännen bestämmer själva skolornas änsyfte, damål och inriktning. För att skolorna skall kunna komma i åtnjutande av måste dock verksamheten inom ra-

statsbidrag, ligga

men för bestämmelserna i

folkhögskoleförordningen.

Riksdag och regering har ansett så för

folkhögskolorna viktiga

samhällsutvecklingen, att de har beviljat dem Som

statsbidrag.

villkor därför har staten ställt vissa krav beträffande verksamhetens syfte, inriktning, innehåll och organisation. Villkoren i anges

folkhögskoleförordningen och i de föreskrifter som tillsynsmyn-

digheten (Sö) fått rätt att utfärda. Även dessa villkor ger stor frihet att

folkhögskolorna organise-

ra och genomföra sin verksamhet och den både ideoloprofilera

giskt, innehållsmässigt och

pedagogiskt.

Kommittén anser att även i framtiden bör ha

folkhögskolorna

denna fria ställning och att deras frihet och i flera

självständighet

avseenden bör öka. Detta leder till konsekvensen att naturligen

författningsregleringen av folkhögskolornzi bör förenklas.

Kommittén skall enligt direktiven om vissa bör överväga regler ges i lagform. Med hänsyn till den fria som

ställning folkhögsko-

Ioma bör ha syns det inte med av den natu-

påkallat några regler

ren att lagform fordras. Sålunda bör inte innehålla reglerna något

av civillagskaraktär eller av betungande offentligrättsliga regler.

Regelverket bör i stället begränsas till att enbart avse förutsättningar för ett gynnande i form

av statsbidrag. Förordningsformen

är därför fullt

tillräcklig.

10.2¶En mer mål- och resultatstyrning utpräglad

Av den här redovisade om folkhögskolornas fria

uppfattningen

som att de statsunderstödda folkställning följer något naturligt från statens i fråhögskolorna sida bör styras och regleras endast verksamhetens syfte, huvudsakliga innehåll

ga om övergripande

och samt l övrigt bör endast

inriktning principiella organisation.

vilka behövs för att staten skall de regler anges, oundgängligen kunna förvissa sig om att ändamålet med dess bidrag till verksam-

heten uppnås.

l stället regler bör staten utöva sin kontroll för styrning genom och utvärdering av genom löpande tillsyn och genom uppföljning verksamheten. Denna statliga utvärdering bör ske gentemot de av och i och förordning givna intenriksdag regering riksdagsbeslut tionerna. Kommittén finner att också huvudmännen i särdet angeläget skilda måldokument mål och inriktning för sina folk-

anger syfte,

utvärderar eller låter uthögskolor och att de själva kontinuerligt värdera verksamheten dessa mål. Av måldokumenten gentemot

bör klart framgå vilken ideologisk och innehållsmässig profilering

som skall huvudmännens folkhögskoleverksamhet. Arbetet prägla med att utforma och fastställa ett sådant måldokument kan för medföra ett önskvärt ökat aktivt engagemang från huvud-

övrigt

männens sida för sina skolor. Lika angeläget är det att varje folkhögskolestyrelse i dialog med lärare och skolledning i en verksamhetsplan formulerar syfte, mål och inriktning för varje skolas verksamhet. l planen bör fortlöpande anges vilka slag av och kurser som styrelsen anser att

linjer

skolan skall anordna. Styrelsen bör utvärdera eller låta utvärdera skolans verksamhet denna verksamhetsplan. Även stygentemot relsernas engagemang kan genom detta arbete vitaliseras. Det ankommer slutligen på rektor, lärare och övrig personal att omsätta statens, huvudmännens och styrelsernas intentioner och mål i verksamhet. Kursvärderingar bör ingå som en

praktisk

naturlig del av kursplaneringen och verksamhetsprocessen. Vid utvärderingen bör kursdeltagarnas aktiva medverkan betraktas som mycket viktig. Denna mål- och resultatstyrningsmodell förutsätter att måldokumenten på olika nivåer är tillräckligt tydliga för att kunna vara för verksamheten och att informationen om målen

vägledande

och intentionerna verkligen når alla berörda samt att de verksamhetsansvariga aktivt främjar förverkligandet av dem. Modellen förutsätter också att utvärderingens resultat kontinufår påverka planeringen och genomförandet av verksamhe-

erligt

ten.

Modellen förutsätter slutligen att det för skola alltjämt varje finns en aktiv styrelse.

10.3 samhällsroll - att

Folkhögskolornas främja

demokrati, jämlikhet och välfärd

Enligt direktiven skall folkhögskoleverksamhetens allmänna mål och syfte vara detsamma som det hittills varit. Innan kommittén diskuterar vad detta innebär, vill den emellertid beröra frå-

något

gan om folkhögskolornas samhällsroll. l svenska och

skollagar skolförordningar anges inte uttryckligen

skolformernas samhällsroll trots att den rollen ofta angivits i propositioner och (Den reviderade för

riksdagsbeslut. läroplanen

vuxna av år 1988 utgör ett första undantag.) Införandet av en om samhällsroll

formulering folkhögskolornas

skulle ge en klarare om hur och ser

uppfattning regering riksdag

på folkhögskolans roll och funktion i

samhällsutvecklingen.

Samhällsrollen för del bör vara

folkhögskolornas naturligtvis

densamma som regering och flera för både

riksdag gånger angett

folkbildningen och det allmänna

utbildningsväsendet, nämligen

att verksamheten skall främja demokrati, jämlikhet och välfärd. l linje härmed skulle folkhögskolornas samhällsroll kunna formulei ras så: Statsunderstödda folkhögskolor skall främja samhällets utveckling i mot demokrati, och välfärd. riktning jämlikhet Denna korta kan ses som en av

formulering sammanfattning

det syfte som den samhällsstödda

vuxenutbildningen (inklusive

studieförbundens och skall ha en-

folkhögskolornas verksamhet)

ligt den 1988 reviderade läroplanen för statlig och kommunal ut-

bildning för vuxna, nämligen

att överbrygga och verka för

utbildningsklyftorna därigenom

ökad jämlikhet och social rättvisa, att öka de vuxnas att förstå, kritiskt och

förmåga granska

medverka i kulturellt, socialt liv och och politiskt därigenom bidra till det demokratiska samhällets utveckling, att utbilda vuxna för varierande medverka

arbetsuppgifter,

till arbetslivets och bidra till full

förändring sysselsättning

och och

därigenom främja utveckling framsteg i samhället,

samt att tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och och att tillfälle

utbildningsmöjligheter ge dem att komplettera ungdomsutbildningen.

10.4 ändamål och

Folkhögskolornas uppgifter

Som framhållits i kap. 2.1.2 ovan sid. 52-55, har folkhögskolornas främsta ändamål och hittills i stadgor och förordhuvuduppgift alltid varit eller främja allmän medborgerningar att ge, meddela eller därutöver har skolorna fått ge viss lig bildning. Därjäntte utbildning samt fr.o.m. 1977 i luegrånszid omfattning yr-

praktisk

främst inom förenings-, fritids- och kulkesinriktad utbildning tursektorn. Som kommittén förut förordat, bör folkhögskolorna alltjämt ha att medborgerlig bildning. De bör till huvuduppgift ge allmän också och specialinriktade kunskaper och färdighege fördjupade t.ex. inom den sektorn. Därutöver bör de

ter, praktiskt-estetiska

för folkrörelsernas

få ge utbildning folkbildningsverksamhetens,

och de ideella och behov av ledare och

fackliga organisationernas

samt för främst inom kulfunktionärer, utbildning ledaruppgifter tur- och fritidssektorn. bör vidare också få anordna annan, ut-

Skolorna yrkesinriktad

främst sådan utbildning som inte ges av andra utbildbildning, Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsanpass-

ningsanordnare.

och med samhällets resurser bör tillsyns-

ning god hushållning

därvid erfordras. De bör slutligen ockmyndighetens medgivande så få anordna s.k. under vissa förutsättningar.

uppdragsutbildning

Dessa ändamål och uppgifter bör anges i förordningen.

10.5¶Verksamhetens inriktning m.m.

i nuvarande folkhögskoleförordning om verksam- Formuleringen hetens innehåll och form förefaller av en rad yttranden över kommitténs fakta- och debattbok att döma välfunnen och väl användbar även Till sin innebörd överensstämmer i fortsättningen. den med vad som i mål och riktlinjer för de flesta övriga anges skolformer. Föreskriften om verksamhetens innehåll och form var formulerad av SFHL och infördes som 3 § omedelbart efter ändamålsparagrafen som var 2 §. Föreskriften löd och lyder så: Verksamheten vid skall till innehåll och form folkhögskola vara sådan att den ökar den studerandes medvetenhet om sina egna och om-

världens villkor, vidgar förmågan att känna och uppleva, utvecklar kritiskt omdöme, och samarbets-

självständighet förmåga,

ökar den studerandes att vara skapande, samt möjligheter stärker och att i solidaritet med andra aktivt

viljan förmågan

påverka arbetsliv och samhälle.

Till skillnad från tidigare innehåller den nuvarande

förordningen

inga föreskrifter om vilka ämnen som skall förekomma. Kommittén anser att föreskrifterna om verksamhetens inriktning, innehåll och form bör finnas kvar även i

fortsättningen.

Viss språklig eller med

justering komplettering hänsyn till tidens

och framtidens krav behövs emellertid vad som enligt redovisas i det härefter följande till

förslaget ny skolförordning.

Vidare bör det även i i slås fast att

fortsättningen förordning

varje folkhögskola själv får bestämma sin verksamhet inom av riksdag och regering givna ramar och att verksamheten får präglas av den ideologiska och

innehållsmässiga inriktning som sko-

lans huvudman bestämmer. Det bör också sägas att verksamheten alltid skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande samt utformas så, att i

mångsidighet undervisningen efter-

strävas.

Slutligen anser kommittén att det inte heller

i en ny förordning

bör föreskrivas vilka ämnen som skall

undervisningen omfatta.

Nedanstående förslag till ny

folkhögskoleförordning bygger på

uppfattningen att endast de föreskrifter skall finnas som staten

anser oundgängliga för att syftet med statsbidragsgivningen skall

nås och att utfärdade av

tillämpningsföreskrifter, tillsynsmyndig-

heten, skall behövas endast Därför i undantagsfall. har ett antal bestämmelser i nu gällande uteslutits. Det

förordning sistnämnda

gäller fram för allt bestämmelser i om

fråga tjänsteregleringen för

lärare och rektorer; kommittén förutsätter att den nuvarande stat-

liga regleringen upphör.

Vissa grundläggande för lärare bör

behörighetsregler finnas i

förordningen men bör placeras, liksom skett för det allmänna skolväsendet, i en bilaga till förordningen. Det bör ske först sedan regering och riksdag tagit till kommitténs Kom-

ställning förslag.

mittén förutsätter att nuvarande behörighetsregler i stort sett skall gälla även för framtiden. Med hänsyn till det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och föreslås

folkhögskolestyrelserna få, har bestämmel-

serna i nuvarande om

förordning tillsynsmyndighetens fastställan-

de av reglemente och om lärarråd och kursråd m.m. liksom

utgått

detaljföreskrifter om verksamheten. Varje styrelse bör få av-

själv

göra vilka samrådsorgan som bör finnas och vilka

befogenheter

som dessa bör ha. Med tanke

på folkhögskolornzis betydelse som

demokratifrämjande institutioner har dock en bestämmelse medtagits om medinflytande för vid styrelsesammzmträden kursdeltagare, lärare och Övrig personal. Lärarråd och kursråd har erfarenhetsmässigt utfört ett gott arbete, och kommittén räknar med att styrelserna tar tillvara dessa erfarenheter i samrådsformer som styrelserna själva avgör. Det

pedagogiska planerings- och bör dock ledningsansvaret enligt

kommitténs vila rektor och inte

mening på på lärarrådet.

tillhör vuxenutbildningen. Inom den av stat Folkhögskolorna bedrivna vuxenutbildningen föreskrivs inte och kommun övriga att tillhandahålla hälsovård. Kursdeltagarna där någon skyldighet till allmän hälso- och Kommittén anser att

hänvisas sjukvård.

samma förhållande bör råda för folkhögskolornas del och föreslår att bestämmelserna om kostnadsfri hälsovård utgår.

10.6¶Förslag till ny folkhögskoleförordning

Inledande föreskrift

Föreskrifterna i denna förordning gäller för sådan folkhögl § skola som regeringen har förklarat berättigad till statsbidrag.

Syfte och uppgifter

skall demokrati, jämlikhet och väl- 2 § Folkhögskolorna främja färd. Deras skall vara att ge allmän medbor-

huvuduppgift

bildning. Därutöver får folkhögskolorna ge utbildning

gerlig

för ledar- och inom folkrörelser och

funktionärsuppgifter

ideella samt inom kulturell verksamhet och

organisationer

fritidsverksamhet. De får också yrkesinriktad utbildge viss och särskilda bestämmelser i

ning uppdragsutbildning enligt

denna förordning.

Verksamhetens inriktning

3 § Verksamheten vid folkhögskola skall ha en sådan inriktning

att den utjämnar utbildningsskillnader. ökar den studerandes medvetenhet om sina egna och

omvärldens villkor, utvecklar kritiskt omdöme, självständighet och samar-

betsförmåga,

Ökar den studerandes skapande färdigheter, samt stärker och att i solidaritet med andra aktivt på-

viljan förmågan

verka arbetsliv och samhälle. Huvudmän och får själva besluta om

4§ folkhögskolestyrelsei

skolornas verksamhet önskad ideologisk och och ge skolorna inom ramen för bestämmelserna i

innehållsmässig inriktning

denna Verksamheten skall dock alltid bedrivas i förordning. en anda av tolerans och respekt för oliktänkande. Allsidighet i undervisningen skall eftersträvas.

Tillsyn

tillsynsmyndighet folkhög-

skolorna. 6§ Riksrevisionsverket och får för

tillsynsmyndigheten gransk-

ning av tillämpningen av denna ta del av skolas

förordning

räkenskaper och övriga handlingar samt företa de undersökningar som i övrigt behövs.

Styrelse, organisation m.m.

7§ Varje folkhögskola skall ha en styrelse om minst fem ledamöter. Huvudmannen sammansättavgör i övrigt styrelsens ning och utser dess ledamöter. Styrelsen beslutar om vilka som skall finnas

samrådsorgan

på varje skola och hur de skall vara sammansatta. Företrädare för de studerande, lärare och övrig personal skall ha rått att närvara sammanträden och att vid styrelsens därvid delta i överläggningarna, ställa samt anteckna

förslag

skiljaktig mening till protokollet. 8§ Styrelsen skall minst vart tredje år fastställa en verksamhetsplan för skolan. Planen skall ges in till

tillsynsmyndigheten.

9§ För varje skola skall huvudmannen på förslag av styrelsen fastställa ett reglemente. Detta skall insändas till tillsyns-

myndigheten.

Reglemente skall innehålla uppgifter om skolans huvudman, om förhållandet mellan huvudmannen om samoch skolan, mansättningen av skolans styrelse och dess ansvarsområde samt om skolans samrådsorgan och deras sammansättning och ansvarsområden. lO§ Vid varje skall finnas lärare och

folkhögskola rektor, den

personal i som behövs för skolans verksamhet

övrigt enligt

fastställd Rektor skall ansvara

verksamhetsplan. för den pe-

dagogiska ledningen av skolans verksamhet.

Verksamhet och kursutbud

ll§ Folkhögskolas verksamhetsår räknas från den l juli till den 30 juni nästkommande år. l2§ Alla kurser vid skall kallas

folkhögskola folkhögskolekurser.

Deras längd skall anges i dagar eller veckor. l3§ Folkhögskolekurs skall pågå minst två (lagar. Endagskurser får därutöver anordnas i syfte att motivera korttidsutbildade för

folkhögskolestuclier.

är kortare än fem skall omfatta minst 4 Kurs som dagar, studietimmar skall alltid omfatta minst 14 stuper dag. Kurs dietimmar. allmänna l4§ Folkhögskolekurser kan vara av tre slag, nämligen kurser, och yrkesinriktade kurser. specialkurser Allmänna kurser skall och färdigheter av ori- 15§ ge kunskaper enterande natur i allmänna ämnen. De skall i första hand anordnas för kursdeltagare som saknar sådana kunskaper som i eller som erford-

och färdigheter uppnås grundskolan

ras för allmän behörighet till högskolestudier genom gymna-

siestudier. Allmänna kurser får inte anordnas enbart för kursdeltagare som redan har allmän eller särskild behörighet för högsko-

Iestudier. Allmänna kurser skall erbjuda ett brett urval av allmänna, ej eller ämnen. Ämnesinnehål-

specialinriktade yrkesinriktade

let bör efter samhällsutvecklingens krav. Kurserna anpassas får till av innehållet bestå av ämnen eller

högst en tredjedel

ämnesområden som ger dem en särskild profil. skall under verksamhetsåret anordna l6§ Varje folkhögskola minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och med

närvarande vid kursstarten. Kursdeltagarlägst 20 deltagare na får tillhöra olika årskurser inom en flerårig studiegång men skall en bestämd sammanhållen studiei övrigt utgöra

grupp. För skola, som under en inte kravet,

treårsperiod uppfyllt

Om särskilda skäl föreligger, kan reomprövas statsbidraget. därvid ett annat lägsta antal deltagare än geringen medge det i första stycket angivna. 17§ Yrkesinriktade kurser för ledar- och funktionärsuppgifter inom folkrörelser och ideella samt för fritids-

organisationer

och kulturverksamhet och det fria får fritt

hildningsarbetet,

anordnas inom ramen för folkhögskoleverksamhetens syfte

och inriktning. Annan utbildning får anordnas endast efter

yrkesinriktad

medgivande. Sådan utbildning får upp-

tillsynsmyndighetens

till av en skolas årliga antal deltagargå högst en tredjedel veckor. och kurser skall till lägst en 18§ Specialkurser yrkesinriktade innehålla allmänna ämnen.

fjärdedel

får under förutl9§ Folkhögskola åta sig uppdragsutbildning att utbildningen ansluter till skolans vanliga utbud, sättning att den inte i avseende menligt påverkar den vanliga

något

statsunderstödda verksamheten och att den ger full kostså att förutsättningarna för statsbidraget inte nadstäckning ändras. l kurstiden för kurs som 15 veckor får räknas in 20§ pågår lägst en dag för upprop och en dag för avslutning.

Sam verkanskurser

21§ Kurs, som anordnar i samverkan

folkhögskola med studie-

förbund, annan organisation eller skall i samråd institution, med administreras och samverkansparten planeras, utvärderas av rektor eller lärare med fast anställning på den anordnande skolan. Till av lägst femton procent undervisningsinsatsen skall lärare med den fast anställning på anordnande skolan också svara för

undervisningen.

Samverkanskurser bör ingå i ett större eller

utbildnings-

fortbildningssammanhang eller annat större aktivitetssammanhang hos samverkansparten. Kurserna bör ansluta till den anordnande skolans

ideologiska, åmnesmässiga eller verksamhetsmässiga profil.

Korta kurser av två till fem bör normalt dagars längd inte uppgå till mer av skolans totala antal än en tredjedel deltagarveckor och får inte överskrida hälften.

Studie- och kontaklvcrksanzhct

yrkcsorienlering, m.m.

22§ Vid folkhögskola skall anordnas studieoch yrkesorientering, kontaktverksamhet med folkrörelser och studieförbund samt uppsökande verksamhet för att motivera korttidsutbildade för

folkhögskolestudier.

Undervisningen samt studie- och skall

yrkesorienteringen

vara avgiftsfri.

och studieomdöme

Kursdeltagare skall ges intyg om kurs. genomgången

Styrelsen får besluta att studieomdöme skall ges till kursdeltagare som har gått igenom en :allmän kurs om minst 30 veckors omdöme. längd och som begärt sådant Studieomdömet skall avse att bedriva

kursdeltagarens förmåga studier.

Som studieomdöme får endast användas något av uttrycken Mindre god, God, Mycket Utmärkt. god eller studieomdömet skall bestämmas som gemensamt av de lärare, undervisat dem som kan begära studieomdöme.

kursdeltagarna

25§ Riktlinjer för antagning av fastställs

kursdeltagare av styrel-

sen.

kan antas sökande som fyller minst 18

26§ Till folkhögskolekurs

år under det kalenderår då kursen börjar. till kurs om minst Om särskilda skäl föreligger får styrelsen uppnått den ålder som an- 15 veckor antaga den som ej har 16 år under det kalendeges i första stycket men som fyller Antalet sådana studerande får dock ej rår då kursen börjar. av det totala antalet deltagare i kur› överstiga fem procent sen. kurser vid som bestämmer, får antas Till skola, regeringen minst lö år under det kalenderår då sökande, som fyller

kursen börjar.

Till kurs om tre veckor som anordnas i samarbete 27§ högst med och i skolans lokaler får antas sö-

ungdomsorganisation

kande som fyllt 14 år då kursen börjar. skall före om 28§ Kursdeltagarna början av varje kurs upplysas skolans ideologiska och ämnesmässiga inriktning. bör om bereda kursdeltagarna bostad 29§ Folkhögskola möjligt

och kost i anslutning till skolanläggningen (internat).

bostad och kost får belopp som Avgift för ej understiga motsvarar riksskatteverkets norm för värdet av naturaför-

månen fritt vivre. Sådan under pågående avgift får ej höjas för kursdeltagare verksamhetshalvår. rektor till anmärkning mot kurs- Finner anledning allvarlig kan rektor efter hörande av lärare och övrig perdeltagare, sonal tilldela kursdeltagaren varning får förvisas från folkhögskola för viss tid, om Kursdeltagare hans eller hennes kan antas inverka skadligt på

uppförande

andra kursdeltagare eller om andra skäl föreligger. åtal för viss väckts mot kursdeltagare, får den-

Har gärning

ne förvisas av gärningen endast om kursdeltagaren

på grund

erkänt den eller befunnits till gärningen genom dom,

skyldig

som vunnit laga kraft. av efter förslag av rek- Fråga om förvisning prövas styrelsen tor och hörande av lärarna och personalen i övrigt. skall ske utan hinder av Styrelsen får besluta att förvisning att beslut om förvisning ej har vunnit laga kraft. av skall föreskrifterna i Vid avgörande fråga om förvisning om domstol med endast lagfarna

29 kap. rättegångsbalken

ledamöter tillämpas på motsvarande sätt. l ärende om skall se till att utredning förvisning styrelsen finns som de omständigheter som är av allsidigt klarlägger betydelse. skall inledas utan och genomföras så Utredningen (lröjsmål som och i förekommande skyndsamt möjligt. Kursdeltagare fall dennes vårdnadshavare skall få tillfälle att ta del av utoch synpunkter till styrelse. Kursdeltagare redningen avge

skall beredas möjlighet att inför av styrelsen låta sig biträdas den som han utser därtill.

Behörighet som lärare och rektor

35 § Villkor för behörighet som lärare och rektor vid

folkhög-

skola anges i bilaga till denna förordning.

Statsbidrag

36§ Statsbidrag lämnas i form av allmänt och förstärk-

bidrag

ningsbidrag. Därutöver lämnas särskilda för vissa än-

bidrag

damål. Statsbidrag beräknas för tiden den l juli - den 30 juni näst-

kommande år (redovisningsår).

Allmänt bidrag

37§ Allmänt bidrag beräknas med hänsyn till antalet deltagarveckor under för en och ett

redovisningsåret folkhögskola

av regeringen för fastställt

redovisningsåret belopp för varje

deltagarvecka. Det antal deltagarveckor, som får läggas till grund för statsbidrag för en folkhögskola, fastställs för en av

treårsperiod tillsynsmyndigheten med ledning av den verksamhetsvolym,

som genomförts under de tre föregående

redovisningsåren.

För det antal som 7500 men un-

deltagarveckor överstiger

derstiger ll 000 lämnas statsbidrag med tio procent av det i första stycket angivna beloppet. Om det finns särskilda skäl,

får tillsynsmyndigheten göra från den

avsteg regel som anges i andra stycket. För åtgärder samt för utvecki syfte att nå korttidsutbildade lingsarbete och skall av-

personalfortbildning folkhögskola

sätta medel motsvarande fem av det allmänna statsprocent bidrag som beräknas utgå för

redovisningsåret.

Dcltagarvccka

38 § Antalet deltagarveckor för en kurs beräknas efter antalet ar-

betsdagar om minst fem i kursen samt

undervisningstimmar

antalet närvarande vid kursens Fem sådana början. dagar ut-

gör en deltagarvecka.

För kurser som är 15 veckor eller längre och som ges över två terminer justeras antalet

bidragsgrundande deltagare

med till antalet kursdeltagare vid den andra termihänsyn

nens början.

För deltidskurs reduceras antalet deltagarveckor i förhållan-

de till kursens omfattning. Om rektor eller lärare vid folkhögskola har tjänstgjort vid

studiecirkel som är statsbidragsberåttigad enligt förordningen om till studiecirklar m.m. får (1981:518) statsbidrag räknas om till Kvoten av an-

tjänstgöringen deltagarveckor.

talet och koefficienten två skall därvid

tjänstgöringstimmar

anses motsvara antalet deltagarveckor. Folkhögskola skall meddela lärarledd undervisning i genom-

snitt minst två undervisningstimmar för varje deltagarvecka.

Förstärkningsbidrag

lämnas till merkostnader för handikap-

39§ Förstärkningsbidrag

studier. Bidraget beräknas så att antalet deltagarpades veckor vari har som är handikappade, skall ingått deltagare det tal, som motsvarar antalet kursveckor multihöjas med plicerat med halva antalet handikappade kursdeltagare. Merkostnad då skolan haft utgift för åtgärd som föreligger har ett direkt samband med en deltagares handikapp. Merkostnad för ökad lärartäthet föreligger då skolan för hela verksamheten under redovisningsåret fullgjort den i 38 § föreskrivna per deltagarvecka och då

undervisningsinsatsen

särskild för den eller de handikappade anordundervisning nats utöver i den två undervisningstimmar per deltagarvecka kurs vari den handikappade deltar. Antalet för musikutbildning skall höjas med

40§ deltagarveckor

om har godkänt att högre

50 procent tillsynsmyndigheten

bidrag får utgå för utbildningen. lämnas under samma villkor som i 39 §, tredje Bidraget stycket.

Utbetalning m.m.

41§ beslutar om och betalar ut statsbidrag.

Tillsynsmyndigheten

Ãsidosätter huvudman vad som enligt lag eller annan för- 42§ honom i fråga om verksamheten vid skolan,

fattning åligger

får besluta att högst tio procent av det

tillsynsmyndigheten för redovisningsåret skall inne-

sammanlagda statsbidraget hållas i avvaktan att rättelse sker. Vinnes ej rättelse, får

på

förordna att det innehållna beloppet

tillsynsmyndigheten

skall dras av från statsbidraget.

Överklaganden m.m.

43 § Beslut av styrelsen för folkhögskola i ett ärende om förvisning av studerande från skolan får överklagas hos kammarrätten. 44 § l fråga om överklagande av beslut av styrelsen för

folkhög-

skola gäller bestämmelserna i lagen om överkla-

(1986:1142)

gande av beslut av enskilda organ med förvalt-

offentliga ningsuppgifter.

45§ Beslut som tillsynsmyndigheten har meddelat denna

enligt förordning får överklagas hos regeringen. 46 § Tillsynsmyndigheten får utfärda de föreskrifter som behövs

för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

Bilaga I

Reservationer

1. Av Gustafsson

Stig

Jag delar inte kommitténs när det gäller bibehållande av

förslag

den särskilda folkhögskolekvoten för tillträde till högskolan. Tillträdesutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1985:57) Tillträde till högskolan, att antalet för tillträde till

kvotgrupper

högskolan skulle reduceras från nio till Det innebar tre grupper. att den särskilda gruppen för ersättas

folkhögskoleelever föreslogs av högskoleprovet.

Det var enligt min mening ett klokt som även förslag regeringen gjorde till sitt i sin proposition. En stark opinion bland folkhögskoleföreträdare pläderade för ett bibehållande av en särskild

kvotgrupp för folkhögskolestuderande. följde den lin- Riksdagen

jen. Uppenbarligen var tiden inte mogen för ett rationellt beslut. min - som också Enligt uppfattning bekräftas av kommitténs - har den särskilda skrivningar folkhögskolekvoten mist sin betydelse. Flera studerande med söker till

folkhögskolebakgrund hög-

skolan på sina eller våiljer Endast

gymnasiebetyg högskoleprovet.

341 av l 137 har tagits in via folkhögskolekvoten. Utvecklingen går otvivelaktigt mot en ökning av högskoleprovet. För närvarande har cirka 10000 av dem som söker till

högskolan genomgått

högskoleprovet. Detta är en önskad som bör

utveckling, stödjas.

Att under sådana förhållanden behålla är inte

folkhögskolekvoten

tillfredsställande. Ett bevarande av anses vara

folkhögskolekvoten rekryteringsbe-

främjande. .lag har också en känsla av att många anser att en egen

kvotgrupp ger folkhögskolan status i När det utbildningsvärlden.

gäller rekryteringen tror jag inte det blir lättare att rekrytera kortutbildade till folkhögskolans allmänna kurs med att säga ”Du kan sedan fortsätta på högskolan genom att söka via en särskild kvot. De flesta kortutbildade har inte högskolestudier som det omedelbara målet utan vill och känna nog ta ett steg i taget sig för hur det är att student som vuxen. Om det bra och man vill stude-

går

ra vidare så accepterar de säkert möjligheten att pröva in till högskolan, särskilt som en särskild är en

folkhögskolekvot ingalunda

garanti för tillträde till högskolan.

Folkhögskolan är på grund av sin särart främst en del av folkbildningen. Folkhögskolans utbildningsform gör eleverna särskilt lämpliga att deltaga i t.ex. högskoleprovet. Det visar bl.a. erfarenheterna av att tidigare en stor del av de sökande till socialinstituten kom från folkhögskolor och klarade det skriftliga inträdesprovet bra. Detta tycker jag ger folkhögskolan status. Folkhögskolan är med sina fina traditioner en modern och till nutiden anpassad utbildningsform.

l andra sammanhang har också som argument för bibehållande av särskild kvotgrupp anförts att komvuxelever kan söka på sina betyg och dessutom ha högskoleprovet som alternativ. Om de har två alternativ skall även folkhögskoleelever i rättvisans namn ha två chanser. Det är inte tillräckligt starkt argument enligt min mening. Folkhögskolans frihet gör att den inte i alla delar kan jämföras med övriga skolformer.

Enligt kommitténs förslag anar man en önskan att den särskilda folkhögskolekvoten skall självdö om några år - alla söker på sina gymnasiebetyg eller genomgår högskoleprovet. Det är enligt min mening bättre att ta steget fullt ut nu och slopa den särskilda

Därmed skulle det nya tillträdessystem till

folkhögskolekvoten.

högskolan som skall genomföras from. hösten 1991 förenklas och renodlas.

Som en följd av mitt förslag kan även studieomdömet slopas.

2. Av Lars

Hjertén

Kommitténs förslag till ny indelningsgrund för kursutbudet stämmer väl med den utveckling som skett, sedan den senaste folkhögskoleförordningen tillkom. Beträffande kurser som är en vecka eller kortare föreslås en uppmjukning, när det gäller medverkan från rektor eller lärare på den anordnande skolan. Om detta skall genomföras, kan inte en alltför stor andel av skolans verksamhet bestå av korta kurser. Den övre gränsen bör vara högst en tredjedel av en skolas deltagarveckor. Det bör påpekas, att flertalet kortkurser endast omfattar 2-3 dagar. Folkhögskoleprofilen kan lätt gå förlorad, om en skola tillåts bygga halva sin verksamhet på 2-3 dagarskurser. Folkhögskolor får inte blir kurshotell eller administratörer av konferenser.

När det gäller en folkhögskolas möjlighet att ge särskild behörighet i vissa ämnen, föreslås en skärpning, eftersom folkhögskoleelever skall jämföras med elever från gymnasieskolan och komvux. Samma jämförelse sker mellan folkhögskolans omdöme och de betyg andra skolformer ger. Därför måste någon form av normering finnas kvar för de folkhögskolor, som ger studieomdömen. Om normeringen skall_bestå i ett särskilt folkhögskoleprov eller om man kan använda högskoleprovet bör utredas vidare. Utan ett normeringsförfarande blir det dessutom svårt för ett lä-

rarråd att kunna motivera avsteg från rekommendationen av fördelningen av omdömesgrader, vilket kan vara till nackdel för ele-

verna-på skolan.

3. Av Elisabeth Persson

Utlokaliserade kurser

Förslaget i kap. 4.2 vilket innebär en kraftig av möj-

begränsning

ligheten att anordna kurser på mer än pendlingsavstånd från folkhögskolan, dvs. filialverksamhet eller utlokaliserade kurser, anser jag vara mycket dåligt underbyggt. Det är inte föranlett av någon som helst analys, vare sig av orsakerna till att filialverksamheterna uppstått, vilka typer av skolor som har utlokaliserade kurser, hur många elevveckor som omfattas eller hur verksamheten bedrivs och huruvida den förekommande undervisningen de krav

fyller

som annars ställs på folkhögskoleverksamhet eller ej.

Det är möjligt att det kan finnas skäl att stoppa vissa utlokaliserade kurser, men jag anser inte att det under kommitténs arbete har framkommit något som i så fall visar detta. Det tycks

mig snarare som om kommittén velat statuera och av en

exempel

händelse fastnat för den utlokaliserade verksamheten som

något

att ändra på.

.lag reserverar mig mot kap. 4.2 som bör utgå i sin helhet.

Lärarråd och kursråd

l den gamla fastställdes lärarrådets och kursrådets

förordningen

uppgifter och befogenheter. Den modell för mål- och resultatstyrning och verksamhetens inriktning som beskrivs

i kap. 10.2 och 10.3 innehåller vare sig lärar- eller kursråd utan

ger huvudmän och styrelser hela ansvaret, såväl för skolans

mål, inriktning

som verksamhet. Jag anser inte att det framkommit några skäl för att härigenom uppge det viktiga demokratiska inslag i folkhögskolans struktur som lärarråd och kursråd innebär och reserverar mig till förmån för ett bibehållande av lärar- och

obligatoriska

kursråd.

Kortkursvolymen

Om alltför stor del av en skolas verksamhet består av korta kurser (def. kap. 2.7) torde det vara mycket svårt att bibehålla den ”folkhögskolemåssighet” i undervisning och socialt liv som kommittén vill värna om.

Kommitténs föreslår nu en uppmjukning vad gäller medverkan av rektor och lärare den skola som anordnar kortkurser till

på

förmån för lärare.

samverkansorganisationens

För att inte vissa skolor skall utvecklas till renodlade kurshotell där knappast går att hävda, anser jag det

folkhögskoleprofilen

att, föreslår, begränsa annödvändigt i högre grad än kommittén delen kortkurser på en skola. min bör korta kurser inte få utgöra mer än en Enligt mening av en folkhögskolas verksamhet.

tredjedel

4. Av Karin Starrin

Allmänna kurser

En för folkhögskolan även i framtiden är att

huvudmålsättning

som finns kvar i samhället. Kommit-

utjämna utbildningsklyftorna

tén betonar ett helt sätt att det behövs allmänna kurser på riktigt för målgruppen korttidsutbildade. Kommittén anser att det är att den allmänna kursen får

viktigt

för skolan vilket jag helt och hållet instämmer i. utgöra ryggraden Man säger vidare att minst en kurs måste ha en bestämd längd av 30 veckor skall ha minst 20 deltagare vid kursstarper år. Kursen ten. De skolor som inte någon gång under en treårsperiod uppfyller detta krav bör få statsbidraget omprövat. att kommittén med detta krav ensidigt förutsätter att Jag anser åtminstone både årskurs ett och årskurs två. varje skola genomför En del skolor har också årskurs tre. Då kan man för att uppnå räkna samman samtliga elever och få möjlighet

statsbidragskravet

att klara gränsen Jag anser att kravet på deltagaför 20 deltagare. re måste vara knutet till hur årskurser man genomför sam-

många

endast en årskurs minimikravet på del-

tidigt. Pågår per år måste

tagare kunna sänkas till 10 för att uppnå statsbidragsgränsen. Jag anser att även när det gäller antalet veckor är det viktigare att man än att man strikt kan uppfylfångar upp de kortutbildade la 30 veckor i ett sammanhang. Anser man att kursen bör delas över med längre avbrott skall detta kunna upp en längre period göras inom en S-årsperiod. på att möjligheten till filial- eller Samtidigt anser jag att kravet distansverksamhet måste begränsas till att tillåtas endast om

pendlingsavstånd är något motsägande. Jag anser att det gäller

kravet kan utgå. På detta sätt anser att kurserna kommer att utformas på ett

jag

mer sätt än hittills, vilket betonas av kommittén. Alla

flexibelt

skolor kommer att ges rättvisa och större möjligheter att fånga

upp de korttidsutbildade.

Bilaga 2

Särskilda

yttranden

1. Av Berit

Stig Gustafsson, Oscarsson och Carl-Johan

Wilson

Frågor om

fritidspedagogutbildningen ingår inte i direktiven för

folkhögskolekommittén. Under arbetets har vi dock

gång iakttagit

att finns åtskilliga beröringspunkter mellan fritidsledares och fri-

tidspedagogers utbildning och arbetsuppgifter. Folkhögskolekommittên har konstaterat

att

fritidsledarutbildningen på många sätt kan jämföras med fritidspedagogutbildningen. Såväl fritidsledare- som

fritidspeda-

gogutbildningen är avsedda för blivande arbetsledare.

att i många kommuner bedrivs ett samarbete

framgångsrikt

mellan och fritidspedagoger fritidsledare. Personer med båda typerna av utbildning söker och får såväl inom tjänster öppen fritidsverksamhet som på fritidshem.

att en del av dem som fått

fritidsledarutbildning på folkhög-

skolor arbetar i i

dag skolbarnomsorgen. Det finns kommunala

arbetsgivare som föredrar fritidsledare framför

fritidspedagoger

beroende på den mer och

praktiska Övergripande som inriktning folkhögskolornas utbildning har.”

att det är att anta att

rimligt skolbarnomsorgen i en framtid i

ännu högre grad än i blir en dag gemensam arbetsmarknad för fritidsledare och och fritidspedagoger att detta förhållande så

småningom kommer att leda till att

fritidspedagogutbildningen

och får allt

fritidsledarutbildningen fler gemensamma

drag.

Folkhögskolan har lyckats bra med mycket utbildning av fritidsledare. Vi anser, att folkhögskolans arbetssätt skulle vara värdefullt även för

fritidspedagogutbildningen.

Enligt vår bör därför om

mening prövas det är lämpligt och

möjligt att inrätta en inom

gemensam utbildning folkhögskolan

för hela den som nu yrkesgrupp, benämns fritidsledare och fri-

tidspedagoger.

2. Av Lars och Carl-Johan Wilson

Hjertén

i dec. 1988 fastställdes, att kantorsutbildningen l ett riksdagsbeslut skulle ske inom ram för svenska kyrkans behov folkhögskolans Svenska fick i uppdrag att besluta och på Stora Sköndal. kyrkan Ett sådant beslut kommer att om detaljerna för denna utbildning. 1990. Beslutet kommer

tas vid kyrkomötet/ombudsmötet i augusti

att innehålla en där en del med stor sannolikhet kursuppläggning, skall ske i form av Den nya

av utbildningen uppdragsutbildning.

startar under höstterminen 1990 och omfatkantorsutbildningen tar 80 veckor. Det finns, enligt vår uppfattning, ingen anledning

att åter aktualisera frågan om kantorsutbildningen.

3. Av Elisabeth Persson

har funnit att folkhögskolan väl fyller

Folkhögskolekommittén

och att den med bibe-

sitt ansvar som vuxenutbildningsanordnare

och visat stor

håll av sina unika utbildningstraditioner uppgifter

kursinnehåll och -utbud efter flexibilitet när det gäller att anpassa En orsak är den frihet som folkhög-

nya behov. grundläggande

haft kurserna och som i sin tur beror på skolan att själv utforma minimala En den för svenska förhållanden statliga regleringen. som präglar lärare annan år den kompetens och det engagemang

och inom folkhögskolan. personal

även i framtiden bör ha Kommittén anser att folkhögskolorna frihet och i flera denna fria ställning och att deras självständighet bör öka. kommittéledamöavseenden Jag är helt enig med övriga

ter om detta.

Nya detaljerade regler och begränsningar

nu fler och mer detaljerade regler och be- Trots detta föreslås för folkhögskolan. Några av dem tycker jag är berät-

gränsningar

för statsbiex. vis en övre gräns vid 7 500 bidragsveckor

tigade,

för en skola. l ett avseende - kortkursvolymen - anser jag drag att kommitténs förslag är alltför generöst. i fri-

Som exempel på onödiga begränsningar folkhögskolornas

kurser och bedöma behovet av dem betrakhet att själva anordna från för att

tar jag förslaget om medgivande tillsynsmyndigheten

eller kurser

få anordna vissa yrkesförberedande yrkesinriktade

från och

och kravet på acceptans arbetsmarknadsmyndigheterna

länsskolnämnderna för dessa. krav centrala för rått att utfärda särskild

Obligatoriska på prov

i betänkandet föreslås övervägas, är ett annat behörighet, vilket

i frihet. Folkhögskolans

exempel på inskränkning folkhögskolans

betygsfrihet har alltid varit ett av dess särmärke och det finns all

anledning att värna om den.

Nya folkhögskolor

Betänkandet innehåller inte några förslag som skulle underlätta start och verksamhet

för nya folkhögskolor.

Behovet av kommer vuxenutbildning att kvarstå under över-

skådlig tid. Detta beskrivs utförligt i kap l. Härom råder i kom-

mittén inga delade meningar.

Det är min att

uppfattning folkhögskolan år väl skickad att

även i framtiden åta sig ett stort ansvar för

vuxenutbildningen

och att den också fortsättningsvis kommer att vara en kraft

viktig

när det gäller att utveckla pedagogiken och metodiken i det sven-

ska utbildningsväsendet.

Vad vi behöver är alltså fler, inte färre, folkhögskolor.

Trots att det endast finns 120

drygt folkhögskolor här i landet

är det idag mycket svårt att starta en ny skola. Det största hindret

torde vara det tak för

statsbidragsberättigade bidragsveckor som

regeringen och

riksdagen lagt.

Jag anser att det vore mycket positivt om det funnes fler folkhögskolor, särskilt i storstädernas förortsområden.

För att nya folkhögskolor ska kunna etableras krävs dock att

det tak för som nu finns bidragsveckor tas bort eller att en re-

servfond av bidragsveckor och medel för nya skolor inrättas.

l direktiven står att kommittén ska arbeta efter

förutsättningen

att nuvarande bidragsvolym kvarstår. Jag anser emellertid att

kommittén borde beskrivit de hinder för förnyelse och nyetablering som det nuvarande taket innebär och också framhållit att det för nästkommande år saknas medel för 14.000

bidragsveckor.

Vuxenutbildningen - och särskilt den som

folkhögskolan repre-

senterar - är inte överdimensionerad i förhållande till de stora be-

hov som finns och kommer att finnas i framtiden.

Nyetablering

av och folkhögskolor möjlighet att växa för små och medelstora

folkhögskolor borde därför underlättas och uppmuntras och inte som nu förhindras av det fastställda

bidragstaket.

Allmän kurs

Jag delar helt kommitténs strävan att slå vakt om den allmänna

kursen men anser inte att det finns skäl till en - i praktiken - så

markant av minsta antal

skärpning deltagare och kursveckor som

det

föreliggande förslaget innebär.

l den nu gällande förordningen ställs kravet att varje skola ska anordna en allmän kurs med 20 elever i 30 eller 2xl5 veckor. Det

har emellertid givits ganska generösa dispenser från denna regel

även till folkhögskolor som och i har statsbidrag utgått

praktiken

färre elevveckor allmän kurs. haft betydligt på kommer dispenser att beviljas på Enligt det nya förslaget inga

förhand. att dela upp en 30-veckorskurs på Den borttagna möjligheten kan min komma att försvåra två IS-veckorskurser enligt mening

rekryteringen av nya elever.

att utlokalisering av Om därtill kommitténs förslag förbjuda - mot - kan det kurser vilket jag har reserverat mig går igenom

medelstora skolor misslyckas med att fylla innebära att små eller med 20 elever i 30 veckor varje år unkraven en allmän kurs

på

och därmed inte längre blir statsbidragsberät-

der en treårsperiod

tigade.

Folkhögskolornas ekonomi Ett nytt statsbidragssystem.

att det schabloniserade statsbi- Jag delar uppfattningen föreslagna,

kommer att innebära fördelar framför det tidigare. dragssystemet vissa nackdelar som borde vara möjliga att Det innehåller dock

rätta till. får de skolor, som har lärare placeral det nuvarande systemet än den ett tillägg för att täcka de i högre lönegrad genomsnittliga,

de merkostnader som detta innebär.

försvinner i och med ett schabloniserat sy-

Sådana justeringar

får till att skolor med fler lärare med lång tjänstgöstem och följd torde vara att - ens när missgynnas. Det knappast möjligt ringstid upphör - drastiskt sänden statliga regleringen av lärartjänsterna

löner för att så sätt få balans mellan skolans ka dessa lärares på

intäkter och för lärarlöner.

utgifter

skolor - särskilt sådana som har Men redan nu dras många stora internat och få kortkurser - med ekono-

många Iångkurser, miska problem.

en av rörelsefolk-

Landstingsbidragen utgör ungefär sjättedel

men storleken bidragsvecka varierar

högskolornas intäkter per

från landsting till landsting. i kommitténs att närmare behandla Det har inte legat uppdrag men eftersom de är av så stor betydelse för

landstingsbidragen,

anser vi, mer än vad vi fortsatta existens jag att folkhögskolornas borde in dem i diskussionerna om ett nytt statsbidrags-

gjort, vägt

system. Kommuner och tvingas idag till hårda prioriteringar landsting även inom sådan verksamhet som är obligatorisk.

och besparingar

aviseras i bidragen till folkhögsko- På flera håll nedskärningar intäkter för skolorna med höjda internatlorna. Att ersätta dessa

avgifter är inte möjligt.

l en framtid synes att staten övertar det mig därför nödvändigt ansvaret även för den del av intäkter som

rörelsefolkhögskolornas idag utgörs av landstingsbidragen.

4. Av Paul Jönsson

Folkhögskolekommittên förordar att fritidsledarutbildningen även

i framtiden skall till denna

förläggas folkhögskolor. Jag delar upp-

fattning men anser att inte skall ut-

folkhögskolan ha monopol på

bildningen. Kommittén borde har att en sådan utbild-

föreslagit

ning också försöksvis skulle kunna förläggas till högskolan. Större delen av de utbildade fritidsledarna har i anställning kommunerna. Där finns också högskoleutbildade

fritidspedagoger

anställda med ledarfunktioner främst inom och fri-

barnomsorg

tidsverksamhet för barn och ungdomar mellan sju och tolv år. Kommittén konstaterar att det i kommunerna bedrivs ett framgångsrikt samarbete mellan och fritidsledare och

fritidspedagoger

att personer med båda typerna av söker utbildning och får tjänster inom såväl öppen fritidsverksamhet som fritidshem. Det

på

borde vara naturligt att samarbete etablerades även inom utbildningen för Ett första skede i utdessa yrkesgrupper. gemensamt bildningen med senare grendelning torde inte vara en orealistisk tanke. Detta skulle kunna åstadkommas om

fritidsledarutbildning

etablerades även inom högskolan. Det bör här erinras om det arbete som pågår för en förbättrad

skolbarnsomsorg.

Kommittén har redovisat att behovet av utbildade fritidsledare är större än det antal som lämnar utbildningen varje år. Behovet är särskilt svårt att tillgodose i storstäderna. Liksom i

fråga om

andra yrkesutbildningar år det att avnämarna får här viktigt påverka och av Folk-

dimensionering Iokalisering utbildningarna.

högskolornas frihet att själva bestämma sitt kursutbud gör emellertid att de största avnämarna - kommunerna - har små möjligheter att påverka. Detta förhållande är inte zicceptabelt. l betänkandet framhålls ofta värdet av frihet och l

mångfald.

frågan om fritidsledar- och

fritidspedagogutbildningarnas förlägg-

ning framhålls att det inte finns att överbetona enhetli-

anledning

ga organisatoriska lösningar. Det är enligt mitt förmenande just vad kommittén i detta sammanhang gjort.

5. Av Urban Karlsson

Jag delar den som ledamoten utuppfattning Stig Gustafsson givit tryck för i sin reservation om den särskilda

folkhögskolekvoten

vid tillträde till

högskolan.

6. Av Lasse Magnusson

Folkhögskolornas frihet och ett Förenklat regelsystem

l betänkandet markeras att frihet och självstän-

folkhögskolomas

bör öka samt att därmed författningsregleringen förenklas. dighet Endast behövs för att stade regler bör anges som oundgängligen ten skall förvissa med dess bidrag till verksig om att ändamålet samheten uppnås. Jag delar denna principiella syn. Däremot anser jag inte att betänkandet i sin helhet och förslaget till ny folkhögskoleförordning i alla avseenden av detta. l stort sett föreslås en ny och präglats omformulerad förordning som till sitt innehåll är lika omfattande Även i sak kan insom den nu gällande. om jag till stora delar stämma i den av folkhögskolekurserna och angivna inriktningen m.m. ser jag det inte som lika nödvändigt att dess utformningar allt detta regleras i förordningen. l betänkandet föreslås att större krav skall ställas på skolorna verksamhetsplaner, och utvär-

när det gäller treåriga uppföljning

samt med Detta borde ge

dering en dialog tillsynsmyndigheten.

utrymme för folkhögskolorna att själva i ännu högre grad avgöra vilken verksamhet som bör anordnas och hur densamma läggs Missbrukas ett sådant förtroende kan alltid sanktioner vidtas upp. av tillsynsmyndigheten i efterhand. Att anordnar också behörighetsgivande utbildfolkhögskolorna och till viss del inningar yrkesutbildningar är enligt min mening te heller motiv med studieförbunbun-

nog att, jämfört exempelvis

den, i så hög grad Iagreglera verksamheten. ställs, när det gäller vissa yrkesutbildningar, l förordningen krav från innan dessa anord-

på medgivande tillsynsmyndigheten

min bör utifrån de av

nas. Enligt mening folkhögskolornas själva

ramarna kunna bedöma vilka typer av utbildriksdagen angivna som att inom det fria folkbildningar är angelägna genomföra

ningsarbetets ramar.

l en situation där, som kommitten föreslår, den statliga regle av rektors- och lärartjåinsterna upphört ser jag det också

ringen

som mindre motiverat att i förordningen reglera och t.0.m. skärpa villkoren för av folkhögskolorna :tnordnatle uppdragsutbildningar. inte heller den i betänkandet framförda uppfattningen Jag delar om inte ett stort :mtal korta samverkanskuratt det bör övervägas ser i framtiden i stället bör anordnas som uppdragsutbildning. Av betänkandet slutligen att nya villkor i form av obli-

framgår

gatoriska krav på centrala prov bör (övervägas när det gäller folkrätt att utfärda särskilda behörighetsintyg. Enligt högskolornas min hör detta inte hemma i den betygsfria utbildningsmening som Lärarråden bör själva på ett anform folkhögskolan utgör. sätt kunna bedöma huruvida förutsättningar finns eller svarsfullt ej för att utfärda intygen.

Kravet på allmän kurs

l betänkandet markeras vikten av att i framtiden

folkhögskolorna

intensifierar sina insatser för att till särskilt de allmänna kurserna

rekrytera korttidsutbildade deltagare. Jag delar helt denna upp-

fattning.

För att nå detta mål föreslås i betänkandet hl.a. att varje enskild skola årligen skall anordna en allmän kurs minst

på 30

veckor och med lägst 20 min

deltagare. Enligt mening innebär

detta en alltför begränsad hur syn på de prioriterade grupperna bäst skall kursutbud. nås av folkhögskolornas l framtiden blir det troligen allt med kurser i basämvanligare nen som svenska, engelska, matematik, samhälls- och datakunskap m.fl. som i tid omfattar 4-10 veckor. Vidare i

utbildningar

form av påbyggnadskurser, i intervallsform samt som distansstudier i kombination mellan studiecirklar och folkhögskolekurser. För de prioriterade grupperna kan dessa former av studier folk-

på

högskolan komma att spela en lika stor roll som de allmän-

långa

na kurserna i sin nuvarande

utformning. De tidsmässiga krav

på kurslängder som gäller för utfärdandet av allmänna och särskilda samt det intresse

behörigheter merpar-

ten av deltagarna har av att få intyg på detta är i sig en garanti för att anordandet av allmänna kurser minst 30 veckor

långa på

kommer att prioriteras av alla skolor som har därtill möjlighet även i framtiden.

Jag delar också att det behövs en eller flera

uppfattningen

termins- eller årslånga kurser som

på varje folkhögskola ger

”ryggrad och kontinuitet i verksamheten. Detta också upplevs

som en självklarhet på folkhögskolorna.

Enligt min mening finns det dock inte behov av att så precist som nu föreslås i betänkandet ett till

knyta statshidragsvillkor en

30 veckor lång allmän kurs med ett lägsta antal deltagare. Med tanke på den frihet till av kurserna som bör uppläggning känneteckna folkhögskolan kan, om över ett statshidragsvillkor huvud taget måste till, kraven på såväl kurser som att vissa delta-

långa

gargrupper skall prioriteras i stället sätt. uttryckas på följande l. Varje skall anordna minst en 30 veckor

folkhögskola årligen

alternativt varje termin en l5 veckor

lång folkhögskolekurs.

2. Varje skall vidare ;mordna kurser minst

folkhögskola årligen

4 veckor långa från med deltagare de prioriterade grupperna (deltagare som saknar och

grundskole- gymnasiekompe-

tens, personer med funktionsnedsättningar samt

invandrare)

som omfattar minst sammanlagt 700 deltagarveckor. Det förstnämnda kravet kurser och på långa ger den ryggrad stabilitet i verksamheten som bör av. varje folkhögskola präglas Det andra villkoret ställer större krav skolorna att nå fler del-

på

från de än förslaget i betänkandet. tagare prioriterade grupperna för att nå detta mål blir dock mer flexibla. lnget hind- Formerna rar de skolor som så kan och vill att även fortsättningsvis

givetvis

enbart via att anordna en lång allmän uppfylla bidragsvillkoret kurs 30 veckor eller som också nu är möjligt via två kurser på

på

15 veckor vardera.

Ett nytt statsbidragssystem

Principema för de förslag till ett nytt och förenklat statsbidragssom återfinns i betänkandet kan jag till stora delar ställa system bakom. På borde dock, enligt min mening, mig några punkter utformats på ett annorlunda sätt. förslagen

Verksamhets volym

för beräkningen av det allmänna schablonbidraget

Utgångsläget

för den första 19191/92-1993/94 bör vara det antal

treårsperioden

bidragsveckor som den nuvarande statsbidragsmodellen garanterar Riksdagsbeslutet betr. 1990/91 års folkhögskolefolkhögskolorna. innebär att det saknas medel motsvarande 14000 bidraganslag sveckor för att den nu bidragsmodellen skall kunna upp-

gällande

rätthållas av 1988/89 och 1989/90 års garanterade (medelvärdet Detta innebär i sin tur risk för en nedskärning på

bidragsveckor).

skolas verksamhetsvolym under 2 % av varje enskild garanterade det innevarande verksamhetsåret. min bör man därför vid beräkningen av det an- Enligt mening tal veckor som till för schablonbitlraget utöka den ligger grund totala med de ovan angivna 14000 veckorna till att samvolymen manlagt omfatta 715 000 deltagarveckor.

Different/erat bidrag

Mot av bl.a. Statskontorets utvärdering som redovisar bakgrund stora skillnader i de Iandstings- och kom-

rörelseägda respektive

förs i betänkandet en munägda folkhögskolornas ekonomisering diskussion om motiven för och emot ett förhöjt allmänt bidrag

vecka till rörelsefolkhögskolorna. Trots den differentiering per f.n. ca 5 % som finns i det allmänna så är i

på inbyggt bidraget

medeltal de årliga offentliga bidragen till rörelsefolkhögskolornas ca 20 % än motsvarande för de landstingsdriftsbudgeter lägre och kommunägda folkhögskolorna. l betänkandet noteras också rörelsefolkhögskolornas begränsaatt klara framtida ekonomiska samt de möjligheter påfrestningar

folkrörelsernas och organisationernas svårigheter att satsa ytterligare medel till sina folkhögskolor. Rörelse- och med i fall

stödföreningsfolkhögskolorna, många

ekonomiskt svaga huvudmän,ställs enligt min inför mening ytterligare svårigheter när det gäller att finansiera verksamheten. De nya skatte- och momsreglerna innebär i medeltal ökade

årliga

kostnader på ca en kvarts miljon kr per skola som ej kompenseras bidragsvägen. Det förslag som återfinns i betänkandet om att den statliga regleringen av rektors- och Iärartjänsterna bör upphöra innebär att en ny arbetsgivarorganisation måste etableras med åtföljande årliga kostnader. Ett nytt statsbidrag som inte är kopplat till lärarlönerna innebär också att skolorna med säkerhet slutligen själva får svara för en större andel av lönekostnaderna än vad som hittills gällt. Rörelsefolkhögskolorna har under l980-talet blivit allt mer beroende av landstingsstöd för sin verksamhet. har de bi-

Samtidigt

drag som givits för inomlänseleverna varierat mellan de

kraftigt

enskilda landstingen.Detta har uppmärksammats i betänkandet och vikten av en likartad har understrukits. Det

bidragsgivning

finns dock enligt min mening klara bebelägg för att landstingens slut redan för innevarande år l990/9l innebär minskade

bidrag

för också att lands-

många rörelsefolkhögskolor. Mycket tyder på

tingens relativt stora följsamhet till Landstingsförbundets rekommendationer om interkommunala ersättningar för utomlänselever kommer att förändras i negativ under detta och kom-

riktning

mande verksamhetsår. Mot denna bakgrund delar jag inte den inställ-

optimistiska

ning som finns i betänkandet om att till rö-

landstingsbidragen

relsefolkhögskolorna skall kunna bibehållas i nuvarande proportioner. För dessa skolors överlevnad är det därför, min enligt uppfattning, helt nödvändigt med ett utökat för att ut-

statsbidrag

jämna den stora skillnad som i dag råder när det gäller de offentliga bidragen till rörelsefolkhögskolorna respektive landstingsoch kommunskolorna och för att mildra effekterna av

landsting-

ens förväntade framtida av nuvarande Slutli-

minskningar bidrag.

gen bör rörelsefolkhögskolorna med sina ekonomiskt sett svagare huvudmän kompenseras för i samband med

kostnadsökningarna

avregleringen av de statliga rektors- och lärartjänsterna. l första hand bör detta genomföras i form av ett för-

ytterligare

höjt schablonbidrag per deltagarvecka till rörelse- och stödföreningsfolkhögskolorna och finansieras via att nya medel tillförs folkhögskoleanslaget. Är det sistnämnda p.g.a. det statsfinansiella läget ej möjligt bör i stället en ytterligare differentiering av bidragen mellan rörelsefolkhögskolorna och landstings- och kommunfolkhögskolorna ske inom det allmänna bidragets ramar. l betänkandet anges som argument mot det sistnämnda att detta endast leder till att minskar sina nuvarande

landstingen bidrag

till rörelsefolkhögskolorna. Enligt min har enskilda uppfattning

redan börjat och kommer i än högre grad att i framtilandsting

den detta oavsett om en ytterligare statsbidragsdiffegenomföra

rentiering äger rum eller ej.

utvecklingsbidrag

Det allmänna till kommer enligt det för-

bidraget folkhögskolorna

i betänkandet att i stort sett på samma sätt slag som föreligger som till kvantitativa mått i form av genomnu gäller vara knutet min bör man överväga om förda deltagarveckor. Enligt mening istället bör betraktas som inte en viss del av det allmänna bidraget de enskilda skolorna helt fri resurs för i första hand kvalien för tativ utveckling av verksamheten. Ett sådant 10 % av den enskilda skolans utvecklingsbidrag på allmänna borde fritt kunna disponeras för förnyelse statsbidrag och utveckling av pedagogiska modeller och enskilda kurser, profilförstärkning, samverkansprojekt med folkrörelser och organisastudieförbund och kulturinstitutioner. lnom utvecklingsbitioner, ramar bör också ingå de insatser för personalforthildning dragets och verksamhet som enligt kommittens förslag varje

uppsökande

skall ha att genomföra motsvarande 5 % folkhögskola skyldighet av det allmänna statsbidraget. införandet av ett utvecklingsbidrag bör samtidigt få till följd att den enskilda genomförda verksamhet lägst får om-

folkhögskolans

fatta 90 % eller alternativt 95 % av det antal som deltagarveckor till grund för beräkningen av det allmänna bidraget. ligger bör hindra en enskilda skola att under en tre- Inget samtidigt använda till mer än nittio procent för att årsperiod statsbidraget och därmed avsätta en lägre andel

genomföra folkhögskolekurser

för insatser inom ramarna för utvecklingsbidragets än tio procent användningsområden. l samband med redovisningarna till tillsynsfår sedan ske huruvida det allmänna bi-

myndigheten granskning

inklusive tagits i anspråk i sin helhet draget utvecklingsbidraget eller om reducering av bidragen skall ske.

Övrigt

l betänkandet föreslås vidare ett lärartäthetskrav på 2,0 timmar min är det fullt tillräckligt med per deltagarvecka. Enligt mening de villkor lärartimmar i samband med som anges för genomförda till skolornas merkostnader för delatt förstärkningsbidrag utgår med respektive kvalificerad musiktagare funktionsnedsättningar undervisning. delar jag inte heller den i betän- När det gäller det sistnämnda kandet framförda att mer skall uppfattningen bidragsgivningen koncentreras till ett färre antal skolor med särskilt stora kostna-

der för sin bör i stället

musikundervisning. Tillsynsmyndigheten

få i uppdrag att göra en översyn i syfte att få till stånd mer likartade och rättvisare för

fördelningsprinciper samtliga folkhögsko-

lor med musiklinjer som statsbidra-

i dag får del av det särskilda get.

Det är också viktigt att efter den första

tillsynsmyndigheten

treårsperioden får i uppdrag att göra en analys av effekterna för de enskilda skolorna

av det nya statsbidragssystemet. Förändringar i form av allt för stora

minskningar respektive ökningar av statsbidraget till enskilda skolor

kan få till följd att de nu föreslag-

na övergångsreglerna behöver under

tillämpas ytterligare någon period. Alternativt kan i stället vissa

justeringar av de nya statsbidragsreglerna behöva genomföras.

Bilaga 3

Kommittédirektiv

Dir. I988: lb

Översyn av

folkhögskolan

Dir. l988:l6

Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-21

Chefen statsrådet för Utbildningsdepartementet, Bodström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår. att en kommitté tillkallas för att utreda vissa frågor som rör folkhögskoleverksamheten. En viktig uppgift för kommittén är därvid att överväga folkhögskolans roll och uppgifter i förhållande till andra utbildningsanordnare. En annan är att utvärdera nuvarande statsfolkhögskolans bidragssystem.

Bakgrund

Tidigare utredningar

Folkhögskolan har tidigare vid ett par tillfällen varit föremål för översyn. Den senaste utredningen. 1973 års överlämnade år

folkhögskoleutredning.

1976 sitt huvudbetänkande (SOU 1976:16) Det lades till Folkhögskolan. grund för regeringens om proposition folkhögskolan (prop. 1976/77:55). 1977 års riksdagsbeslut med anledning av propositionen (UbU 30. rskr. 318) innebar bl.a. att de statliga bestämmelserna förenklades och att ett schabloniserat statsbidrag infördes. utfärdade re- Med anledning av riksdagsbeslutet geringen en ny folkhögskoleförordning (19772551, omtryckt 1983:510).

Folkhögskolans uppgifter och verksamhet

Vid tiden för tillkallandet hade förutav 1973 års folkhögskoleutredning sättningarna för folkhögskolans verksamhet i skilda avseenden förändrats. Mot bakgrund härav ansågs det angeläget att klargöra vilken roll folkhögskolan kunde och borde spela i kulturliv och utbildningssamhälle. Resultatet

av utredningens överväganden blev. att det inte fanns anledning att verka för den svenska för någon principiellt förändrad uppgift folkhögskolan varken i kulturpolitiken eller inom ramen för utbildningspolitiken i dess helhet. Folkhögskolans frihet att själv profilera sin verksamhet utgör alltfort en av de viktigaste förutsättningarna för dess särställning. Oavsett om den enskilda skolan har direkt anknytning till en folkrörelse eller ej utgör rätten till profilering en förutsättning säväl för huvudmannens engagemang som för skolans att svara mot de förväntningar som huvudmannen kan ha. möjlighet har. inom vida ramar. frihet att själv utforma sin verksamhet. Folkhögskolan innehåll och arbetssätt efter de studerandes behov och anpassa utbildningens samt anpassa verksamheten till nya situationer och till växförutsättningar lande behov. Detta gör att skolformen - trots att skolorna sinsemellan är olika vad gäller exempelvis verksamhetens omfattning och inriktning mycket - att framstå som ett urskiljbart och annorlunda har givna förutsättningar alternativ till annan utbildning. Därutöver kan folkhögskolan ha viktiga uppsåväl för den omgivande bygden som inom kultugifter som kulturinstitution rområdet som helhet. Verksamheten i de olika folkhögskolorna är således mycket varierad och mångskiftande. Skolformens huvuduppgift. att främja allmän medborgerlig och därigenom bidra till deltagarnas personliga och sociala utveckbildning kan fullföljas i många skilda former och utifrån skilda förutsättningar. ling. Basen i folkhögskolans verksamhet utgörs av de långa allmänna kurserna. dvs. kurser om minst l5 veckor som kännetecknas av ett brett ämnesinnehåll. Enligt 19 § folkhögskoleförordningen skall varje folkhögskola under ett arbetsår anordna minst två sådana kurser eller en kurs om minst 30 veckor. Därutöver står det skolan fritt att anordna kurser av mycket skiftande slag. Dessa kan t.ex. vara allmänna kurser med särskild inriktning, andra längre kurser eller korta kurser i olika ämnen ner till två dagar. Fr.o.m. den 1 juli 1987 finns det även möjlighet att anordna endagskurser vid folkhögskolan. Dessa kurser skall syfta till att informera om och motivera korttidsutbildade till olika studier. Sedan den l januari 1986 har folkhögskolan också möjlighet att genomföra uppdragsutbildning (SFS 1986:117). Från att tidigare ha varit ett mycket utpräglat kännetecken för folkhögskolan har internatverksamheten minskat relativt sett även om antalet kurssom bor på internat i absoluta tal har ökat. För närvarande beräkdeltagare nas ungefär hälften av eleverna på kurser om minst 15 veckor bo i internat. Det finns dock stora skillnader i detta avseende mellan olika skolor. Skolöverstyrelsen (SÖ) har i en för budgetåret 1986/87 anslagsframställning markerat sin uppfattning. att förutsättningarna för att nå folkhögskolans mål är större i de fall skolorna bygger sin verksamhet på tillgång till internat. Att internatet är en betydande pedagogisk resurs innebär emellertid inte. enligt

SÖ. att varje internatfolkhögskolzi uppvisar positivare effekter beträffande studier och social utveckling än externaten. Det finns skolor som inte tar vara på de möjligheter internaten rymmer och det finns externatskolor som skapar en mycket god pedagogisk miljö.

Förändringar som påverkat folkhögskolan

Under det senaste decenniet har samhällets utbildningsutbud byggts ut väsentligt när det gäller såväl gymnasieskolan som kommunal utbildning för vuxna. högskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Benägenheten att fortsätta utbilda sig i gymnasieskolan har ökat. Alla lö-åringar erbjuds numera plats i gymnasieskolan och 95 procent av en årskull påbörjar en gymnasieutbildning. Detta påverkar givetvis förutsättningarna för folkhögskolans kursutbud och elevrekrytering.

Den uppgift som folkhögskolan har att komplettera det allmänna utbildningsväsendet har således förändrats. l takt med att utbildningsväsendet har förändrats och förutsättningarna för folkhögskolan därmed har begränsats har folkhögskolan samtidigt sökt sig till nya målgrupper och uppgifter. Det finns därför skäl att på nytt se över folkhögskolans möjligheter och roll i förhållande till annan utbildning. Jag anser att denna uppgift bör anförtros en kommitté med särskilda sakkunniga.

Utredningsuppdraget

Med hänsyn till att förutsättningarna för folkhögskoleverksamheten har förändrats är det allt mer angeläget att få vissa frågeställningar belysta och övervägda. Exempel på sådana är: Kommer det även fortsättningsvis att finnas målgrupper och uppgifter för folkhögskolan när det gäller att förmedla kunskaper inom allmänna ämnesområden? Finns det anledning att överväga större förändringar vad gäller folkhögskolans uppgifter inom det kulturpolitiska området? Hur förenas olika slag av verksamhetsförändringar med folkhögskolans övergripande mål att förmedla allmän medborgerlig bildning? Bör folkhögskolan tilldelas ytterligare uppgifter inom yrkesutbildningen eller inom den yrkesförberedande utbildningen? Vad innebär uppdragsutbildningen för folkhögskoleverksamheten i stort?

Huvuduppgiften för kommittén bör vara att överväga folkhögskolans roll och uppgifter i förhållande till andra utbildningsanordnare. En viktig utgångspunkt bör därvid vara att de övergripande mål, som har fastställts för skolformens verksamhet skall ligga fast. Kommittén bör särskilt beakta huvudmannens möjligheter att utveckla verksamheten vid skolan i överensstämmelse med sina grundläggande idéer. Detta för att folkhögskolan i sin

Statsbidragssystem

Med i prop. 1976/77255 om folkhögskolan fattade anledning av förslag riksdagen beslut om ett nytt statsbidragssystem för folkhögskolan (UbU 30). Detta med några bidragsposter unsystem innebär att de statliga bidragen. beräknas enligt en schablonmetod knuten till lärarlönekostnaden. dantagna. Lärarlönerna är statligt reglerade. Inför fastställs den totala bidragsberättigade undervisvarje budgetår ningsvolymen för folkhögskoleverksamheten. För budgetåret 1987/88 upptill 703 700 bidragsveckor. Sedan budgetåret 1983/84 beräkgår denna volym på så sätt att varje folkhögskola för nas den statsbidragsberättigade volymen ett kommande verksamhetsår statsbidrag för en verksamhet som garanteras motsvarar av de två närmast redovisade budgetåren. Om verkgenomsnittet samheten den tilldelade kvoten, kan ytterligare statsbidrag lämöverstiger nas i den mån utrymme finns i den fastställda totalvolymen för den samlade

folkhögskoleverksamheten. åt SÖ att utreda om det är möjligt att Regeringen har tidigare uppdragit schablonisera det allmänna bidraget ytterligare (prop. 1984/851100 bil. 10, UbU ingick även att utreda om det är lämpligt att 22. rskr. 200). l uppdraget låta förekommande delar av tilläggsbidrag ingå i beräkningsgrunderna för det allmänna bidraget. I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 har SÖ redovisat detta uppdrag. En av kommitténs viktigaste uppgifter är att utvärdera folkhögskolans Denna utvärdering bör göras så att kommittén får unstatsbidragssystem. bedömning av statsbidragssystemets effekter, derlag att göra dels en generell dels en mer specifik bedömning där hänsyn bör tas till olika skolors ekonomiska situation utifrån t.ex. huvudmannaskap, kommun- och landstingsbikortkursverksamhet och internat/externatverkdrag. undervisningsvolym, samhet. Kommittén bör föreslå ett statsbidragssystem där kontroll över kostnadsutvecklingen kan upprätthållas. Vidare bör verkan av systemet vara lätt att avläsa, vilket i sin tur förutsätter enkla administrativa rutiner. Den administrativa underlättas av -att systemet är schabloniserat. hanteringen Kommittén bör i detta sammanhang tillgodogöra sig det material som SÖ har sammanställt beträffande en ytterligare schablonisering av statsbidraget. Kommittén bör vidare komma med förslag till fördelning av den bidragsberättigade undervisningsvolymen. Även i fortsättningen är det nödvändigt ett system som begränsar den totala bidragsberättigade underatt tillämpa vid nu gällande regler erhåller visningsvolymen folkhögskolorna. Enligt fullt till en verksamhetsvolym om 5 100 folkhögskolorna statsbidrag upp elevveckor. Vid konstruktionen av ett nytt fördelningssystem bör kommitvid tén överväga om det finns skäl att även sätta en nedre verksamhetsgräns vilken fullt statsbidrag skall utgå._

Personal

Rektorer och lärare vid folkhögskolorna har statligt reglerade anställningar, dvs. avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (statens I arbetsgivarverk).

folkhögskoleförordningen

finns en ganska ingående reglering av tjänsternas

konstruktion, behörighetsvillkor, m.m. tillsättning Statligt reglerade tjänster för främst rektorer och lärare finns inom stora delar av det statsunderstödda utbildningsväsendet, bl.a. i grundskolan, gymnasieskolan och kommunal utbildning för vuxna. Att ett sådant system med s.k. dubbelt beror huvudmannaskap tillämpas bl.a. på statsbidragens konstruktion. Av betydelse är också hur ingående statlig reglering av personal-

frågorna som behövs med hänsyn till bl.a. den kompetens som eleverna skall

uppnå genom utbildningen. Önskvärdheten av en över landet likvärdig utbildning är ett annat motiv för en statlig reglering. Systemet med statligt reg-

lerade tjänster är emellertid komplicerat. Kommittén bör närmare analysera dessa frågor.

Kommittén bör överväga att aweckla möjligheterna den statliga regleringen av tjänster vid folkhögskolorna. Vidare bör kommittén se över nuvarande föreskrifter m.m. i

om behörighetsvillkor folkhögskoleförordningen.

Övrigt

Efter förslag från regeringen har riksdagen att ta ställning till om nya själv-

ständiga folkhögskolor skall inrättas. Riksdagen har i anslutning till 1979 års budgetproposition (prop. l978/79:l00. bil. 12, UbU2l sid. 4) uttalat att vad gäller statsbidrag till nya folkhögskolor från bör ansökningar folkrörelser som inte har någon egen folkhögskola prioriteras. ut- I detta sammmanhang talade riksdagen även att en ökning av antalet självständiga folkhögskolor bör bedömas restriktivt.

lnom vissa landsting förs diskussioner om att överföra

huvudmannaskapet

från de egna skolorna till folkrörelser av olika också slag. Det förekommer diskussioner om omfattningen av landstingens folkhögskoleverksamhet. Kommittén bör göra en kartläggning av landstingens intentioner i frågan.

intresset från berörda folkrörelser samt göra bedömningar av vilka effekter sådana omläggningar kan komma att innebära för såväl de direkt berörda skolorna i stort. som för folkhögskoleverksamheten

Styrningsberedningen har i sitt betänkande behandlat den statliga skoladministrationens tillsynsuppgifter avseende skola och kommunal vuxenutbildning. Beredningen har också förordat att möjligheterna att avlasta SÖ förvaltningsuppgifter bör prövas i takt med att styrsystemet för olika utbild-

ningsformer ses över mera i detalj.

SÖ har för närvarande såväl tillsynsuppgifter som vissa administrativa avseende folkhögskolorna. Mot bakgrund av vad styrningsbereduppgifter anfört och med beaktande av sina överväganden och förslag i övrigt ningen formerna för den statliga tillsynen över folkhögskobör kommittén pröva och vilka rörande dessa som även fortsättningslorna förvaltningsuppgifter vis bör hanteras av statlig myndighet samt lägga fram de förslag detta kan

föranleda. Kommittén bör även i andra avseenden än dem jag här tagit upp göra en som nu finns i för att se översyn av de föreskrifter folkhögskoleförordningen bör eftersträvas. I detta vilka som bör ändras. Enförenkling av regleringen bör kommittén om det nuvarande kravet på särskild sammanhang överväga med kommunal huvudman bör kvarstå. styrelse för folkhögskolor av folkhögskoloma bör ske i form av lag eller genom bestäm- Regleringen bör därför utreda vilka melser som meddelas med stöd av lag. Kommittén och vilka bestämmelföreskrifter som är av sådan art att de bör ges i lagform bör ankomma att meddela. Kommittén ser som det lämpligen på regeringen bör utarbeta ett förslag till folkhögskolelag och ett förslag till den förordning som kan behöva knytas till lagen.

Samråd och tidsplan

samråda med berörda myndigheter, ut- Under sitt arbete bör kommittén Vid behov bör den bilda särskilda referensredningar och organisationer. för sådant samråd. Kommittén bör bedriva arbetet så att förslagen grupper kan föreligga i maj 1990. direktiv 1984:5) till samtliga kom- För kommittén gäller regeringens (dir. mittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

be- Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen myndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att utreda folkhögskoleverksamhemed högst 8 ledamöter ten. sekreterare och annat biträde åt att besluta om sakkunniga, experter, kommittén. Vidare hemställer beslutar att kostnaderna skall belasta jag att regeringen åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans Ilemställan.

(Utbildningsdepartemcntet)

Kommittédirektiv

Dir. 1989:36

till folkhögskolekommittén Tilläggsdirektiv

Dir. 1989:36

Beslut vid 1989-06-21

regeringssammanträde

Statsrådet Persson anför.

Regeringen bemyndigade den 21 april 1988 dåvarande chefen för utbildatt tillkalla en kommitté av ningsdepartementet (U 1988:09) för översyn Kommittén Utfolkhögskolan. har antagit namnet folkhögskolekommittén. över de direktiv (dir. 1988: 16) som vid detta tillfälle gavs beträffande översynen av folkhögskolan bör kommittén beakta följande. De svenska folkhögskolorna är verksamma i en pedagogisk tradition som och som inneburit en fri ställning i i hög grad har präglats av folkrörelserna utbildningsväsendet. Verksamhetens uppgift, innehåll och form är i folkhögskoleförordningen (1977:551) formulerade med tanke på denna fria ställ-

ning. Kärnan i folkhögskolornas verksamhet har varit kraven på de långa allmänna kurserna. har haft en allmän folkbild- Den långa folkhögskolekursen men har ändå givit behörighet för andra studier genom att ningskaraktär huvudsakliga innehåll. I övrigt har vanliga skolämnen utgjort utbildningens friheten att själva utforma sin verksamhet. folkhögskolorna De senaste årtiondena har inneburit en kraftig utbyggnad av utbildnings- Numera går ca 95% av alla 16-åringar vidare till någon form möjligheterna. av Möjligheterna till högskoleutbildning har vidgats på-

gymnasieutbildning.

tagligt i olika delar av landet. Denna utveckling har bidragit till att folkhögskolan har fått svårigheter att elever till kurserna med enbart allmänna ämnen - basen för folkrekrytera verksamhet. Detta förhållande innebär att skolformen inte på högskolans samma enkla sätt som tidigare kan knyta an till ett självklart och tydligt ut-

bildningspolitiskt uppdrag. för kommitténs arbete bör vara att kärnan i folkhögsko- Utgångspunkten lornas verksamhet även i fortsättningen skall vara att ge allmän medborgerlig

bildning. Folkhögskolans roll och dess profil bör preciseras såväl i folkbildningen som i vuxenutbildningen i stort. Kommittén bör söka ange vilken inriktning verksamheten bör ha och till vilka målgrupper den bör vända sig. Stor vikt bör läggas vid möjligheterna att rekrytera studerande bland dem som har kort och bristfällig utbildning.

Folkhögskolorna har under senare år sökt vidga sitt verksamhetsfält. Det har inneburit att man har erbjudit utbildning som många gånger hör hemma i andra utbildningsformer. En samlad bedömning av den roll folkhögskolan kan eller bör spela i förhållande till andra utbildningsformer bör göras. Kommittén bör kritiskt granska och redovisa omfattningen av den folkhögskoleverksamhet som i princip utgör ett parallellsystem till gymnasieskola och högskola.

Folkhögskolans verksamhetsutvidgning har också inneburit att man erbjuder yrkesutbildning inom områden som samtidigt tillgodoses av andra utbildningsanordnare. Kommittén bör belysa om denna roll är förenlig med folkbildningsmålen. Kommittén bör vidare noggrant värdera folkhögskolans yrkesutbildningsinsatser och lämna förslag till gränsdragning för vad folkhögskolan skall ge i form av yrkesutbildning. Särskild uppmärksamhet bör därvid ges åt fritidsledarutbildningen. Kommittén bör i sina diskussioner om denna utbildning ta hänsyn till vad som sägs i regeringens skrivelse 1988/89:70 om ungdomsfrågor och därvid beakta det som har betydelse för folkhögskolan.

Folkhögskolans huvuduppgift inom det estetiska området är att tillgodose elevernas behov av att få utveckla sina uttrycksmöj ligheter inom olika konstnärliga områden. Syftet är inte i första hand att studierna skall förbereda för yrkesverksamhet eller för högskoleutbildning inom berörda områden. Utvecklingen inom folkhögskolan har ändå gått i den riktningen att fler och fler studieförberedande kurser har tillkommit. Detta har lett till att studietiden onödigtvis har förlängts för dem som skall genomgå högre konstnärlig utbildning. Kommittén bör diskutera vilken roll de estetiska kurserna skall spela för den breda amatörverksamheten på kulturområdet och som en förberedelse för fortsatt konstnärlig utbildning. Därvid bör beaktas den vidgade roll gymnasieskolan kan komma att få när det gäller förberedelser för högskoleutbildning inom det estetiska området som följd av bl.a. förslagen i betänkandet (SOU 1989:10) Två nya treåriga linjer i gymnasieskolan.

Kommitténs överväganden när det gäller folkhögskolans utbildningsutbud och profilering får konsekvenser för de överväganden som berör hur verksamheten skall regleras och hur statsbidragssystemet skall utformas. I de tidigare direktiven anges olika förutsättningar för utformning av ett statsbidragssystem för folkhögskolan. En av de viktigaste utgångspunkterna är att systemet skall vara enkelt och om möjligt mer schabloniserat. Därutöver

bör det vara så konstruerat att det lätt kan anpassas till ett system med icke statligt reglerade tjänster. Om kommittén kommer fram till att viss verksamhet inte bör vara statsbidragsberättigad bör frigjorda resurser kunna användas till en generell förstärkning eller till att förstärka särskilt angelägen verksamhet.

När det gäller regleringen i övrigt bör kommittén vara oförhindrad att överväga om det över huvud taget behövs sådana regler som kräver lagform.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör, vilket understrukits med kraft i de redan givna direktiven. vara att folkhögskolans frihet och självständighet skall bevaras. Bidragsbestämmelserna anger de ramar inom vilka verksamheten kan bedrivas. men det är slutligen skolorna själva som skall utforma verksamhetsprofilen. Det är därför angeläget att kommittén så snart som möjligt färdigställer ett diskussionsmaterial som inbjuder till en bred diskussion om folkhögskolans framtida roll och uppgifter bland alla dem som på olika sätt har anknytning till folkhögskoleverksamheten. Med

ha möjlighet att förlänga arbetstiden med hänsyn till detta bör kommittén några månader i förhållande till tidigare uppgjord tidsplan. Förslagen från kommittén bör dock vara klara senast den 1 september 1990.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till folkhögskolekommittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm 1989

- - 240 4-

Statens

offentliga 1990

utredningar

Kronologisk förteckning

. Företagsförvän/ i svenskt näringsliv. I. [\)›# 4LTi0 âr med jämställdhetslagen - utvärdering och . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42.1ntemationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshogskola i Stockholm - struktur, 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframstallningen. C. högskola pá idrottens omrâde. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. . Transportrádet. K. 45. Kapitalavkasuringen i bytesbalansen. Fi. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. F6. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. . Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. del Ill. S.

mappa

Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi.

l0.Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 5 l. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personal- 11.Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i Mlângtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 54. Arbetslivsforskning - inriktning, organisation, 16. Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A.

17.0rganisati0n och arbetsformer inom bilateralt 55.Flygplats 2000 - De svenska tlygplatsema i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. l8.Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt pá lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fb. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 58. Konkurrens i inrikestlyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 59. Sätt värde pá miljön! Mil jöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveckr 60. Skada av vilt. Jo.

lingen. Bilagedel. ME. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refonnerad 23.Tomträttsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25.Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmánssystemet för värnpliktiga m. fl. F6. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27.Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftrtingen. Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32.Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa SB. 35. Storstádemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter hårda villkor. SB.

37.Forfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U. 40. Kamkraftsavveckling - kompetens och sysselsatt-

ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Finansdepartementet

- Sveriges statsministerbostad. [10] Lñngtidsuuedningen 1990. [14] Strömgalan 18 Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Staden. [32] Urban Challenges. [33] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Beskattning av stipendier. [47] Storstadsliv. Rika möjligheter hårda villkor. [36] Ny folkbokföringslag. [50] Demokrati och makt i Sverige. [44] Skatt på lotterier och spel. [56]

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Meddelarrätt. [12] En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation Översyn av sjölagen 2. [13] och resurser för en självständig högskola på idrottens Övenzyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] område. [3] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refonnerad datalag. [61] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda [1 l] Konstnärens villkor. [39]

Utrikesdepartementet

Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om Organisation och arbetsfonner inom bilateral! utvecklingsbistånd. [17] folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66]

Försvarsdepartementet Jordbruksdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Skada av vilt. [60] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Fönnänssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Arbetsmarknadsdepartementet

Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Socialdepartementet Arbete och hälsa.[49] Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation. inom socialtjänsten. [2] finansiering. [54] Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Bostadsdepartementet

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Kostnader for fastighetsbildning m. m. [9] Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade barn, Tomträttsavgäld. [23] del III. [48]

Industridepartementet Kommunikationsdepartementet

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] Transportrådet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Civildepartementet ansvar. [27] Ny kommunallag. [24] Utbyte av utländska körkort. [52] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] - De svenska flygplatsema i framtiden. - En Flygplats 2000 Att följa upp kommunal verksamhet [55] internationell utblick. [28]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] lntemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkontroll och meddelarfrihet. [51] I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflyget [S8] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64]

Miljö- och

energidepartementet

Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. [21] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecldingen. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

Miljödepartementet

Sätt värde på miljön! Mil jöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59]