Ökat personval

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

i

i

iiii

i

i

VALTILLRIKSDAGEN

Partinamn

Du markeralår denkan t somduMintvill invald.se Endastonkandidatmarkoraa.lår

1Annanudouuon,Riksdagsledamot,R-köping 2BertilOskarsson,Byggmästare.B-köping 3VaraGustaluon,Frisör.G-ntnd 4AdamSvensson,Alfllrsbltrida.s-alad 5NicklasPot-axon,Nattvakt,A-kllping 6signaMattson,Låkara.A-koplnq 7TurnKarlström,Journalist,G-atad i CeciliaLlungqvisl,Ekonom.A-kñping 9TyraMagnussonPensionär,s-kbplng 10UrbanVellnder,Urmakara,G-atad 11LenaKaapøruon,KonsumA-köping 12stonArvidssonRadaro,Sslad 13DagmarEkström,sokrntarare,S-köplng 14SveaHagström.Musiker,S-slad 15ClarkHolmloro.Köpman,G-stad 16SoileBerglundTandtekniker.Sk6plng 17OttoBruse,Miljötekniks,R-kbplng 1aEavaSaarinen,Dagbamvardaro,G-atad 19 Lennartsson,Stig Tlmmarman,V-köplng 20MalteCarlström,Llrllng,Ill-bada 21PernillaJonafsaon,Blilbrsâljure,K-holm 22

Stockholmslänsvalkrets

123 12345-

ii

Krim

l

Statens offentliga utredningar

WW 1993:63

w Justitiedepartementet

Person och

parti

Studier i anslutning till Personvals-

kommitténs betänkande Ökat

personval

SOU 1993:21

Jörgen Westerståhl, Red.

Bilaga till betänkande

av Ijersonvalskommittên

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes Förlaget ombesörjer också, pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskntor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Denna skrift ingår också som nr 29 i serien Göteborg Studies in Politics, redaktörer Bo Särlvik och Lars Strömberg

NORSTEDTS ISBN 9138-13393-8

TRYCKERI AB Stockholm 1993 ISSN 035-250X

Innehåll

Förord

Person och parti Jörgen Westerstâhl

Vad är personval och vem röstar på person 15 Mikael Gilljam

Nuvarande valsystem: minskande personkännedom och få personröster 29

Sören Holmberg

Kvinnliga riksdagskandidater

vem lägger märke till att de finns 49 - Lena Wängnerud

Personval på kommunal nivå 69 Folke Johansson

Personbedömning som motiv för röstsplittring 99

Jörgen Westerstâhl

Person och parti i massmedierna 109 Martin Bennulf och Per Hedber

Riksdagsledamötema i partiarbetet 135

Jon Pierre

Om riksdagsledamöter, kändisar, opinionsopportunism

och valkampanjer 149

Peter Esaiasson

Författarna 185

Förord

Efter det att personvalskommittén tillsatts tog jag i början av 1992 kontakt med kommitténs ordförande, Elisabeth Palm, och meddelade henne att vi på Statsvetenskapliga institutionen vid

Göteborgs universitet olika undersökningar under årens genom lopp insamlat material, som kunde intresse för kommitvara av téns arbete. En del av detta material sådant slag att det var av med ganska kort varsel kunde redovisas for kommittén, annat skulle fordra större arbetsinsats och tid för sammanställen mer ning. Det var alltså inte fråga att för kommitténs räkning om insamla nytt material utan att bearbeta befintligt.

Efter ytterligare överläggning bestämdes vi från institutioatt nens sida skulle, under hösten 1992 och i preliminär form, för kommittén presentera vissa uppgifter till belysning av personvalsfrågan se SOU 1993:21, bilaga 2. I andra etapp skulle en en bredare och mer genomarbetad redovisning framläggas i en fristående skrift.

Med den samling uppsatser presenteras är arbetet med som nu denna andra etapp avslutat. För bearbetning visst grundmaav terial till ett uppsatserna har medel erhållits par av genom personvalskommittén. För arbetet med uppsatserna har ingen ersättning utgått. Medarbetare vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har velat ställa forskningsresultat till

förfogande som underlag för den offentliga debatten i aktuell

en

fråga. Uppsatsema har diskuterats vid överlägg-

gemensamma ningar, men självfallet svarar varje författare för sitt bidrag.

Göteborg i juni 1993

Jörgen Westerstâhl

Jörgen VIêsterstâhl

1¶Person och

parti

Utvecklingen

Från begynnelsen, när den gamla ståndsriksdagen år 1866 ersattes av en nationalrepresentation, var det fråga ett rent personval till den om nya andra kammaren. Kandidatemas personliga egenskaper var avgörande för vem som valdes. Dessa egenskaper gällde kandidatens allmänna duglighet

och lämplighet för uppdraget. Ofta ansågs dessa

egenskaper främst dokumenterade genom vederbörandes ställning i det lokala samhället.

Men givetvis

förekom det också, vid överläggningar mellan kandidat och de små grupperna av aktiva valmän liksom vid offentliga framträdanden, kandidaatt tens åsikter i olika frågor bekantgjordes. Den eller

bygd yrkesgrupp som

kandidaten tillhörde kunde väl också förvänta den att valde skulle ha förståelse för deras intressen. Men det hela tiden kandidaten var som stod i centrum, det hans personliga var genom förmåga eventuella önskemål skulle tillgodoses.

Vad partier beträffar utgick de stod bakom representationsreformen som från att sådana inte skulle behövas, när ståndssplittringen nu hade avskaf-

fats. Organiserade partibildningar betydde i uppdelning motsatta läger

och några permanenta sådana uppdelningar trodde skulle man bli erforderliga. Överhuvud fanns det vid denna tid en utbredd negativ syn partier.

Likväl, redan från första riksmötet började parti- eller

gruppbildningar i

riksdagen att taga gestalt. Så småningom bildades också organisationer ute i landet som stödde partigrupperingar i Som bekant

riksdagen. gjorde

socialdemokraterna tvärtom: de började med landsomfattande en organisation som senare fick representation i riksdagen.

Rikspolitiken satte snart i

allt högre grad sin prägel på de lokala valen. sekelskiftet

Kring började

partiväsendet sin fasta form med politiska

riksorganisationer i direkt

samspel med motsvarande riksdagsgrupper. Under en kort period balansen mellan var person och parti någorlunda jämn och den skiftade starkt mellan partier och Valkretsar. I och med övergången från majoritetsval till proportionella val 1911 korn

vågskålen

definitivt att väga över till partiernas fönnån. blev Det partierna och inte personerna som utgjorde den fasta riktpunkten, när väljarna orienterade

sig

i det politiska landskapet.

Men fortfarande valkretsama många och små, omfattande i genomsnitt

var 3-5 mandat, dvs flertalet de valda ensamma partiföreträdare i sin

av var valkrets. Avståndet mellan väljare och valda var alltså ännu litet. För att öka riksproportionaliteten i mandatfördelningen reducerades antalet valkret-

1921 och den valkretsindelning genomfördes som fortfarande i huvudsar sak består. Resultatet blev krañig ökning av antalet riksdagsledamöter

en

valkrets. Genom författningsreformen och övergången till enkammarper system 1970 ökade ytterligare antalet riksdagsledamöter per valkrets; det totala antalet gick från drygt 230 i andra kammaren till 350 349 i

upp den nya enkammaren. Dessutom vidgades personkretsen av representanter ytterligare införandet ett system med ersättare för riksdagsleda-

genom av möter.

Bristen på kontakt mellan väljare och valda har nu gått så långt att mer än hälften svenska folket inte kan erinra sig namnet på någon enda

av riksdagskandidat i den valkretsen jfr kapitel 3 i denna volym. Si-

egna tuationen för flertalet väljare kan beskrivas så: man röstar parti och får kandidaterna på köpet. Ett renodlat personval har således stegvis förvandlats till ett utpräglat partival.

Det minskade personvalsinslaget har knappast varit ett mål i sig utan en följd serie konstitutionella reformer, framför allt präglade av en

av en önskan att fördela riksdagsmandaten proportionellt mot röstfördelningen i hela riket. Denna önskan har slutligen förverkligats genom att landet gjorts till en enda valkrets vid fördelningen av de s k utjämningsmandaten. Parallellt härmed har emellertid också funnits strävanden att på olika sätt vitalisera personinslaget vid valen. Till stor del, men inte enbart, har det varit de partier främst drivit kravet riksproportionalitet som också

som intresserat sig för personvalsfrågan.

Offentliga utredningar

Under årens lopp har ett flertal personvalsmodeller presenterats av olika offentliga utredningar. Ett första förslag framlades redan av proportionsvalssakkunniga år 1921. Den 1954 tillsatta författningsutredningen fick bl i uppdrag att försöka stärka det personliga momentet vid valet. I

a direktiven påpekades att med den proportionella valmetoden och stora Valkretsar löpte riksdagsmannen risk att bli mer eller mindre anonym för sina väljare. Det därför bättre den enskilde i högre grad än som

vore om

fallet kunde bygga på ett personligt förtroende för den represennu var tant han önskar vald. Utredningen presenterade 1963 ett ganska långtgående förslag bl innefattade obligatorisk personröstning med förhands-

som a

anmälan av alla kandidater officiell kandidatur. Utredningens förslag föranledde ingen proposition till riksdagen.

Frågan överlämnades till grundlagberedningen som inte avlärnnade något förslag i ärendet. Därefter har personvalsfrågan beretts av personvalsoch vallaetsutredningen SOU 1977:94 som också ville minska valkretsarnas storlek med bibehållen riksproportionalitet av folkstyrelsekommittén

- - SOU 1987:6 och alltså senast av0 personvalskommittén SOU 1993:21.

För de senare utredningarna har vissa restriktioner uppställts. Bl a har gällt, att den s k fria nomineringsrätten dvs rätten att vid valet stryka

eller skriva till namn på valsedeln eller komponera en alldeles egen valsedel skulle bibehållas. Fasthållandet vid den fria nomineringsrätten tycks

exemplifiera talesättet om det bästa som det godas fiende: genom att behålla en total frihet som i realiteten är illusorisk vid riksdagsval, har man redan från början uteslutit en rad olika tekniker för att främja personval.

En annan restriktion gäller partiernas nomineringsförfarande. En reglering bör undvikas, heter det i de senaste direktiven. Här rör man vid själva kärnan i personvalet, eftersom det är genom partiernas nomineringar som både urvalet av kandidater och rangordningen mellan dem fastställs.

Alla utredningsförslag har utgått från att partiernas urvalsfunktion skall

lämnas orörd. Däremot har förslagen inneburit att väljarna i skall

gemen kunna påverka rangordningen mellan kandidaterna.

Nomineringsprocessen

Nomineringen är alltså en partiangelägenhet. Författningsutredningen tog initiativet till en systematisk undersökning av nomineringarna vid 1948

och 1952 års riksdagsval se Sköld 1958. Undersökningen visade att ett avgörande inflytande över nomineringarna utövades av en liten inre krets inom partiernas valorganisationer, även större krets, bl rätt

om en a genom att föreslå kandidater och genom provval, kunde dras in i förberedelsearbetet. Ur demokratisk synpunkt ktmde det, enligt författningsutredningen, te sig otillfredsställande att majoriteten av valmännen var utan direkt inflytande nomineringsarbetet. Undersökningama visade dock att de ledande partiinstansema i valkretsarna var mer benägna än andra partiaktiva att beakta den stora massan av väljare vid kandidatlistomas sammansättning. Författningsutredningen ansåg emellertid att en fortlöpande offentlig insyn i partiernas nomineringsarbete var behövlig och utverkade därför att partierna till Statistiska centralbyrån efter varje val, med början 1960, enligt ett särskilt formulär skulle lämna uppgifter om förändringar av stadgar och praxis i nomineringsforfarandet.

Grundlagberedningen föranstaltade om en ny nomineringsundersökning vid 1970 års val, se Brändström 1972 för att kontrollera om den tidigare redovisningen fortfarande ägde aktualitet. Det visade sig härvid att rapporteringen till centralbyrån upphört från valet 1968, eftersom centralbyrån ansåg presentationen föga givande Brändström 1972 s 10. Utredaren konstaterade att nomineringstörfarandet tidigarelagts tre samtidiga val skulle nu förberedas och att förfarandet blivit mer enhetligt än förrt, men att den inre kretsens roll under nomineringsprocessen i huvudsak rar densamma som tidigare. Mellan dessa två undersökningar hade den Statsvetenskapliga kommunalforskningsgruppen, med stöd av Riksbankens jubileumsfond detaljstuderat nomineringsprocessen vid 1966 års kommunalval. Därutöver har inga större nomineringsundersökningar genomförts. På över 20 år har alltså nomireringsförfarandet inte varit föremål för någon systematisk granskning. En snabb aktuell kontakt med de centrala partiorganisationema visar att flertalet av dem inte systematiskt följer upp hur nomineringsarbetet i pralciken utförs i valkretsama. Med tanke på nomineringsförfarandets centrala roll för personurvalet till riksdagen framstår det nuvarande informationsläget som klart otillfredsställande.

Motstånd mot förändringar

Med undantag för personvalskommitténs förslag, där utgången ännu är oviss, har alla förslag till utvidgning av personvalsinslaget vid valen blivit resultatlösa. Man har varje gång mött motstånd mot förändringar. I och får sig skulle man tycka att den successiva anonymisering prägat som

riksdagsuppdraget borde ha uppfattats som något djupt otillfredsställande,

men anonymiteten skänker också trygghet. Viljan att profilera sig torde bland riksdagsledamöterna växla dels individuellt, dels med rådande partitraditioner. För alla gäller att man vet vad man har. Följande reflexion ligger nära till hands: Samma riksdag som beslutat stöpa om hela den komminala strukturen i landet, som avskaffar och inrättar ämbetsverk, som lägger ned regementen och som, för att ta ett dagsaktuellt exempel, omdamr sjukvården genom en husläkarreforrn och som alltså genom sina besht påverkar arbetsförhållandena och mer därtill för tusentals, tiotusentals eller hundratusentals människor, riksdag hesiterar inför den minsta mbsamma ning av det regelsystem som påverkar rekryteringen till just riksdagen. Inom alla fungerande organisationer finns ett slags naturlig konservatism eller motvilja mot förändringar. Vad som kan övervinna en sådan motvilja är, om man genom en förändring kan komma till rätta med ett annat och större problem. Man måste inom organisationen känna att en förändring är behövlig.

För den uppmärksamme politikern finns det påtagliga orostecken när det gäller partiernas position. För tjugo år sedan betraktade hela 23 väl-

av jarna sig själva som anhängare av något parti, 1991 det knappt hälf-

var ten. På 1950-talet karakteriserade sig drygt hälften väljarna t

av 0 m som starkt övertygade anhängare något parti, deras andel har sjunkit

av men nu till 14. Andelen som anger sig vara partimedlemmar har gått ned till under 10 procent av befolkningen, partibytamas antal ökar liksom också de som röstar på olika partier i de samtidiga valen Gilljam och Holmberg 1993. Det föreligger alltså rad tecken tyder på att samtidigt

en som som particentreringen vid valen blivit alltmer markerad, har partiernas

egen ställning kraftigt försvagats i folkmedvetandet. Här finns otvivelaktigt

en grund för oro och behov av motåtgärder. Naturligtvis kan det hävdas att aktuella personvalsförslag är ytterligt försiktiga och därför kanske otillräckliga som botemedel. Utan ett faktiskt går det emellertid att

prov avgöra i vilken mån väljarna skulle intressera sig för personval

och en ny kontaktväg kunna öppnas.

Slutligen bör betonas att en förstärkning personmomentet i politiken

av också kan komma till stånd på andra vägar än förändringar i

genom valsystemet. Man kan tänka sig att själva den politiska stilen och

presentationen av politiken inför medborgarna i högre grad än hittills personifieras. Åtgärder och förslag kan i större utsträckning bindas med

samman personer än med partiprogram. I kommunalpolitiken, där avståndet mellan beslut och genomförande ofta är kortare och politiker medverkar i

samma båda leden kan det redan så att framträ-

av processen, nu vara personerna der tydligare än partiet. Möjligt är vidare att hela den allmänna

synen politiken förskjuts från ett läge, där det centrala i politiken beskrivs

som programförverkligande, som en vandring mot ett bestämt mål, till ett läge där politikens huvuduppgift blir att hantera uppkomna problem, vartefter de inställer sig. I det sistnämnda fallet är det inte visionen utan handlaget, frågan om att leda och fatta beslut blir det väsentliga. Uppmärksam-

som heten förskjuts då från partiet mot personen eller teamet.

Göteborgsundersökningarna

Det nuvarande svenska valsystemet således, sådant det tillämpas, mi-

ger nimalt utrymme för personval. De empiriska studier kring valsystemet i vid bemärkelse som presenteras i denna volym bygger på den nuvarande ordningen och kan därför inte ge något direkt besked hur ett system

om med större inslag av personval skulle fungera. Vad kan redovisas är

som existerande förutsättningar för val med ett starkare inslag personval.

av Med hjälp av tillgängliga data skall alltså delar den terräng belysas

av som ett eventuellt personvalssystem kommer att möta.

I den första redovisningen kapitel Mikael Gilljam, Vad är personval

och vem röstar på person behandlas två ämnen. Det inledande avsnittet

kan tjäna som introduktion till hela den följande framställningen, eftersom den riktar uppmärksamheten på en grundläggande spänning eller tvetydighet, när det gäller syftet med eller väntade effekter av ett personvalssystem: gäller det endast ett personval inom partierna eller förutsätts personfaktorer därutöver också påverka valet mellan partierna Som en illustration till hur man teoretiskt skulle kunna separera parti- och personval presenteras den något orealistiska idén om ett sekundärval.

I det senare avsnittet behandlas en speciell typ av personval som redan nu påverkar partivalet. Det gäller inte valet av riksdagsmän i största allmänhet utan partiledarna. På basis av en gillar-ogillarskala jämförs partisympatisöremas bedömning av det egna partiet och den egna partiledaren vid de fem senaste valen. Flertalet ger parti och partiledare samma värde. Ett balansmått baserat på dem som ger endera högre värde faller, med några markanta undantag, ut till partiets förmån, vilket knappast är märkligt med tanke på partiernas ställning som permanenta riktpunkter för väljarna. Partiledamas extra bidrag till partiets attraktionskraft utgör en spännande läsning när det gäller partiledarna har vi alltså redan nu ett

tydligt inslag av personval. Den aktuella personvalsdebatten kan sägas gälla, om även andra valda representanter skall bättre möjligheter att profilera sig.

Kapitel Sören Holmberg, Nuvarande valsystem: minskande personkännedom och personröster, inleds med en kort redovisning av svaren på en enkätfråga från hösten 1992 till ett riksurval av medborgare om man tycker det är ett bra förslag att öka möjligheten att välja inte bara parti utan också personer i svenska val. Förslaget fick ett positivt gensvar i alla grupper, men det påpekas att frågeformuleringen knappast inbjöd till ett avståndstagande.

I kapitlet redovisas sedan de grundläggande uppgifterna om kandidatkännedomen i riksdagsvalen 1956-1991. Den visar en markerad minskning av andelen väljare som kan ange namnet någon riksdagskandidat. Minskningen är emellertid inte kontinuerlig utan med en avgörande förändring mellan två mätpunkter 1968 och 1973. Det ligger nära till hands att se detta som ett resultat av författningsreforrnen med den stora nya enkammaren och med ett likaledes nytt ersättarsystem. Skillnader mellan olika grupper i frågan om kandidatkännedom analyseras. Dessa skillnader visar sig i huvudsak ha reducerats över tid. Politiskt kunniga och intresserade har bäst kännedom om kandidater. I ett sista avsnitt analyseras eventuell förekomst av personmotiv bland dem som röstar på olika partier vid riksdags- och kommunalvalen 1988 och 1991. Skillnaderna mellan olika sociala grupper är små. Om bostadsort gäller dock att det är ungefär

tre gånger vanligare att anföra personmotiv på landsbygden än i storstäderna.

I kapitel 4 behandlar Lena Wängnerud frågan om Kvinnliga riksdagskandidater lägger märke till att de finns Dataunderlaget är, liksom

- vem i de båda tidigare kapitlen, hämtat från valundersölcningama, i detta fall från 1985 och 1991 då frågan om kandidatkännedom kompletterades med uppgifter de nämndas kön. Det visar sig att kvinnliga kandidater nämns

om mindre ofta än män, både i relation till antalet valda och till antalet nominerade kvinnor. Detta förhållande kan väl delvis förklaras av att män

hittills genomsnittligt uppnått högre status inom det politiska systemet än

kvinnorna. Men här finns också en könsfaktor: kvinnor har i nästan alla

större kunskap kvinnliga kandidater än män i grupper en om namn motsvarande Artikeln slutar med reflexioner kring hur ett förstärkt

grupp. personvalssystem kan påverka situationen för kvinnliga kandidater.

Kapitel Folke Johansson, Personval på kommunal nivå, presenterar resultat från fyra kommunvalsundersökningar från 1966 1991. Namn-

kännedomen tycks inte ha förändrats mycket under dessa år, bortsett från en stark nedgång 1991, då emellertid en annan frågeteknik gör jämförelsen osäker. Tyngdpunkten ligger på analys av tre olika slag av faktorer

en som påverkar namnkännedomen såsom överblickbarheten hos det politiska systemet, inklusive personliga förutsättningar, intresse för politik och för-

troende för politik och politiker.

En enkätfråga om förtroendet för kommunalpolitikema som person är viktigare än att hanhon representerar ett visst parti, ger återigen intryck av

spontan sympati för personaspekten, resultatet kan också delvis en men tolkas som ett uttryck för skepsis mot hela det politiska systemet.

En tredje fråga, fanns med i undersökningarna både 1979 och

som 1991, avsåg önskvärda kandidategenskaper som bör beaktas vid nomi-

neringarna. När det gäller representativitetsegenskaper såsom fördelning

mellan åldersgrupper, samhällsklasser och kön samt mellan företrädare för olika delar av kommunen bedöms båda gångerna könsfördelningen som den minst väsentliga. En intressant förändring är emellertid att medan män och kvinnor 1979 hade samma uppfattning på denna punkt, är kvinnorna

avsevärt benägna att prioritera könsaspekten än männen. Resulnu mer tatet kan möjligen tolkas så att vid personval ett icke obetydligt antal kvinnor nu skulle vara beredda att beakta också könsaspekten vid valet.

Kapitel Jörgen Westerståhl, Personbedömning som motiv för röst-

splittring. Data har hämtats från den medborgarenkät som ingår i kommunundersölcningen av 1991 års val. Först lämnas en ganska detaljerad

beskrivning de motiv anförts för att rösta olika partier vid de

av som samtidiga valen till riksdag och kommuner. Därefter karakteriseras de fem procent väljarna anför personmotiv genom att de jämförs med

av som

andra grupper. De personröstande framstår kvalificerad väljargrupp som en med svagt partiengagemang. De kan eventuellt betraktas förtrupp som en för den större grupp väljare, som i en framtid skulle vilja utnyttja vidgade möjligheter till personröstning. Kapitel Martin Bennulf och Per Hedberg, Person och parti i massmedierna, utnyttjar för denna specialstudie de omfattande innehållsanalyser av massmedier, som genomförts vid institutionen under ledning Kent av Asp. Tre frågeställningar behandlas: hur stor uppmärksamhet får politikerna, hur har uppmärksamheten förändrats över tid och hur har politikerna behandlats Graden personifrering politiken belyses av av genom jämförelser mellan uppmärksamheten på och parti. Hur uppmärkperson samheten koncentreras på ledande politiker utgör ett annat tema liksom skillnader mellan valår och icke-valår samt säsongvariationer månad för månad. Här finns ett rikligt grundmaterial for bedömning mediernas en av insatser i dessa sammanhang. Kapitel Jon Pierre, Riksdagsledamötema i partiarbetet. I partiernas organisationer spelar de regionala ombudsmännen nyckelroll. Denna en studie baseras på en enkätundersökning genomförd 1985-86 med frågor till dessa ombudsmän bl riksdagsledamöternas i de olika om a engagemang verksamheter som partiorganisationema bedriver. Det visar sig att ombudsmännens bedömning inte bara påverkas riksdagsledamöternas faktiska av aktiviteter utan också av den organisationskultur råder inom partiet som och som skiljer de olika partierna åt. Kapitel Peter Esaiasson, Om riksdagsledamöter, kändisar, opinionsopportunister och valkampanjer, utgör fyllig och väldokumenterad stuen

die av riksdagsledmötemas kampanjverksamhet. Undersökningen bygger i

första hand på två stora enkäter med riksdagsledamöter åren 1985 och 1988. Internationella jämförelser ger perspektiv på de svenska förhållan-

dena. Vad som behandlas är bl valet kampanjtekniker, riksdagsledamö-

a av ternas relationer till massmedierna, valet kampanjteman och partiernas av inflytande därvidlag. Under kampanjerna uppträder de svenska riksdagsledamöterna i första hand som lagspelare inom respektive parti, det men finns också, såsom närmare belyses, ett icke obetydligt utrymme för individuella prestationer.

I de studier som här presenterats torde såväl anhängare ett vidgat av personvalsinslag som skeptiker till en sådan utveckling kunna finna stöd för sin uppfattning. Verkligheten är mångfasetterad. Vår önskan har varit att lämna ett bidrag till kunskapsunderlaget för den fortsatta debatten

Mikael Gilljam

2¶Vad är och vem röstar

personval

på person

l regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 slog statsminister Carl Bildt i fast att ett system med ökat inslag av personval till riksdagen skulle ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka som skall representera dem. Därför skulle regeringen se till så att ett förslag till sådan förändring av valsystemet tas fram.

I december 1991 beslöt regeringen att tillsätta en personvalskommitté med uppdrag att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen m.m.. En viktig utgångspunkt i kommittédirektiven var att valen även i fortsättningen skall ha karaktären av ett val mellan partier. Man bör därför undvika ett valsystem som gör att enskilda kandidaters person får en allt för stor betydelse på bekostnad av sakfrågor i valet. Enligt direktiven var det också viktigt att förebygga att personer erövrar mandat till följd av stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter.

Regeringsförklaringen och kommittédirektiven innehåller som synes ingen klar och uttömmande definition av vad som skall avses med ett ökat inslag av personval: Handlar det enbart om att väljarna i högre utsträckning skall beredas möjlighet att rösta på personer inom det egna partiet Eller handlar det också om att olika personfaktorer bör bli mer styrande

:ör väljarnas val mellan partier

I det första fallet inomparti-personval innebär alltså ett ökat inslag

- av personval att väljarna erbjuds större möjligheter att rösta på personer inom det egna partiet. En sådan förändring skulle medföra en förskjutning av makten över vilka personer som kommer att ta säte i riksdagen från

den begränsade skara partimedlemmar som besöker dagens nomineringsmöten eller röstar i de partiinterna prowalen till de väljare som röstar på respektive parti. Det sjunkande antalet partimedlemmar från som mest

- 21 procent av de röstberättigade 1964 till 13 procent 1988 och endast 9 procent 1991 är ett vanligt argument till stöd för ett sådant vidgat

-

nomineringsförfarandel

I det andra fallet melIanparti-personval innebär ett ökat inslag av

- personval att kandidaternas personliga egenskaper får större betydelse för väljarnas val mellan partier. Det minst uppseendeväckande fallet torde här vara då valet mellan två ideologiskt och sakpolitiskt närstående partier

som t ex moderaterna och folkpartiet bestäms av hur väljarna bedömer

kandidaternas kompetens, pålitlighet och folklighet med flera egenskaper.

Graden av kontroversialitet växer sedan med det ideologiska avståndet mellan partierna, och det finns väl knappast någon pläderar för ett som system där väljarnas val mellan vänsterpartiet och moderaterna främst t ex

avgörs av riksdagskandidatemas personliga kvalitéer

Det två bestämningarna av vad som skall avses med begreppet personval dvs makten över vilka personer kommer att ta plats i riksdagen - som och personfaktoremas betydelse för väljarnas partival är logiskt sett oberoende av varandra och kan behandlas två kontinuerliga variabler. som I fyrfáltstablån i figur 2.1. har de dock för enkelhetens skull reducerats till två dikotomier.

Figur 2.1. Vad menas med ett ökat inslag personval Ökad väljarnakt av över vilka kandidater som kommer in i riksdagen eller ökad betydelse av personfaktorer för väljarnas partival

Vem har makten över vilka kandidater som kommer in i riksdagen

Partierna Välj arna

Liten Sverige idag Personfaktorernas betydelse för väljarnas partival

Stor

I det svenska valsystemet är det i allt väsentligt partierna bestämner som vilka personer som väljs in i riksdagen; väljarnas möjligheter att genom

strykningar eller tillägg påverka nomineringsmötets rangordning kandida-

av terna på valsedeln är i praktiken näst intill obefintliga. Dessutom vet att v. personfaktorema spelar en relativt underordnad roll för väljarnas partwal; svenska väljare röstar i huvudsak på partier och inte på personer Sverige idag befinner sig således i fyrfáltstablåns övre vänstra hörn: partierna kontrollerar vilka personer som kommer in i riksdagen samtiiigt som personfaktorema har en relativt liten betydelse för väljarnas partival. Den intressanta fråga som infinner sig är naturligtvis varthän Sverige nu

och det svenska valsystemet eventuellt är på väg. Vad innebär egentligen ett ökat inslag av personval till riksdagen Skall väljarna större möjligheter att rösta på personer inom det egna partiet tablåns övre högra hörn, skall personfaktoremas betydelse för väljarnas partival tillåtas att öka tablåns nedre vänstra hörn, eller skall det ske en förändring i båda dessa riktningar och hur skall i så fall blandningen i fyrfáltstablåns nedre högra hörn se ut

Varken i Carl Bildts regeringsförklaring eller i direktiven till Personvalskommittén finns det, som inledningsvis nämndes, någon klar och uttömmande definition av vad som avses med ett ökat inslag av personval. I Personvalskommitténs betänkande SOU 1993:21 finns dock en större tydlighet: I den fortsatta framställningen kommer begreppet personval att användas för att beteckna väljarnas möjlighet att vid allmänna val påverka kandidaturvalet till de beslutande församlingama s.48. Huruvida det därutöver är ofrånkomligt eller kanske t 0 m önskvärt att personfaktoremas betydelse för väljarnas val av parti ökar är däremot oklart. På sidan 49 i betänkandet skriver kommittén att det kan finnas ett samband mellan personröstning...och en perscnifrering av politiken, vilket kan bidra till att förbättra relationen mellan de folkvalda och allmänheten. Några sidor längre fram är tonen dock annorlunda: I den mån personvalsinslaget kommer att leda till fixering vid personfrågor finns det anledning att anta att väljarnas intresse för den politiska debatten kommer att minska och att Valdeltagandet sjunker. Det är också kommitténs uppfattning att ett ökat personvalsinslag inom ramen för partivalet knappast kommer att leda till personpolitik av amerikanskt eller finskt snitt s.53-54.

I Personvalskommitténs betänkande handlar det således hori-

om en sontell förflyttning i tablån i figur Genom att väljarna större möj-

ges ligheter att rösta på personer inom det egna partiet åstadkoms en maktförskjutning från partierna till väljarna när det gäller vilka kandidater

som kommer att ta plats i riksdagen. Huruvida Personvalskommittén dessutom ser det som oundvikligt eller kanske t o m önskvärt med en vertikal förskjutning dvs att personfaktorema får en större betydelse för väljarnas

val mellan partierna är, som nyss nämndes, oklart.

-

Mönstret kan sägas igen i den allmänna debatten om personval. De argument som brukar föras fram till försvar för ett ökat inslag av personval kan i huvudsak sägas handla fördelarna med horisontell förflytt-

om en ning: större väljarintlytande över partiernas nomineringsprocess samt bättre och tätare kontakter mellan den enskilde väljaren och de kandidater han eller hon stöder i valet. Argumenten emot ett ökat inslag personval

av handlar däremot främst om de faror för demokratin som en vertikal förskjutning skulle kunna föra med sig: mer pengar, kändisar och massmediala personligheter i politiken samt mer personcentrerade och sannolikt också

mer smutsiga valkampanjer. Någon debattör som förfäktar ståndpunkten att den vertikala förskjutningen är målet medan den horisontella förskjutningen endast är ett medel har ännu inte givit sig till känna.

Personvalskommitténs huvudförslag den s k modifierade danska mo-

dellen innebärande att väljaren får möjlighet att markera ett kandidatnamn

valsedeln samt att det krävs en lcryssmarkering från minst åtta procent av väljarna för att personröstema skall beaktas har av kritikerna be-

dömts som alltför urvattnat: Modellen sägs endast kunna resultera i marginella inskränkningar i partiernas bestämmanderätt över vilka personer som slutligen kommer att ta säte i riksdagen.

Om Personvalskommitténs belackare har rätt i sin kritik innebär det med andra ord att en horisontell förskjutning i figur 1 värd namnet inte kommer att komma till stånd. Den enda reella effekten av reformen skulle då förmodligen bli en större eller mindre vertikal förskjutning, dvs större uppmärksamhet för kandidaternas personliga egenskaper och en ökning av personfaktoremas betydelse för väljarnas val mellan partierna: Risken är med andra 0rd att det som skulle uppnås uteblir medan det som skulle undvikas intråjfar.

En möjlighet att få till stånd en med Personvalskommitténs ögon sett positiv förändring dvs en reell horisontell förskjutning samtidigt som

den vertikala förskjutningen minimeras skulle kunna vara att i tiden

separera person- och partivalet. Ett införande av någon fonn av primärval där väljarna ungefär ett halvår före det ordinarie valet får rösta fram partiernas kandidater vore en ifrån andra länder känd modell. Ett sådant personval i primärval skulle definitivt innebära ett större väljarinflytande över vilka kandidater som väljs in i riksdagen, dvs en horisontell förflyttning i fyrfältstablån i figur Den i det här sammanhanget stora nackdelen med primärval är dock att fokuseringen till kandidaterna sannolikt skulle följa med in i det efterföljande partivalet. Ett införande av personval i primärval skulle därför troligen innebära en diagonal förskjutning i figur 1 från det övre vänstra hörnet till det nedre högra.

-

En radikal lösning som skulle kunna innebära en horisontell förskjutning samtidigt som den vertikala förskjutningen minimeras är den något orealistiska idén om sekundärval. Den enkla tanken är här att väljaren i en första valomgång väljer mellan partierna och i en andra valomgång mellan personer inom det parti som fick hans röst i den första omgången. Den stora fördelen med ett sådant personval i sekundärval skulle vara att personkampanjema och personinslagen i den första valomgången blir begränsade samtidigt som det politiska sakinnehållet i samma valomgång fär ett maximalt utrymme. Ett i högsta grad preliminärt förslag till ett valsystem med personval i sekundärval skulle kunna se ut så här:

Den första valomgången, partivalet, genomförs vanligt den tredje

som

söndagen i september. Skillnaden gentemot nuvarande system är att

det inte finns några kandidatnamn valsedlama.

Valomgång nummer två, personvalet, genomförs några veckor senare,

när mandatfördelningen mellan partierna är framrälaiad. En väljare som exempelvis har röstat på socialdemokraterna i den första valom-

gången ges nu möjlighet att rösta på lika många personer som soci-

aldemokratema har erövrat mandat i väljarens valkrets. En väljare

vars parti inte erövrat några mandat i valkretsen kan istället rösta på

personer i ett rikspersonval där tilläggsmandaten besätts. En väljare

vars parti varken erövrat fasta mandat eller tilläggsmandat kan, om

han så vill, skydda sin valhemlighet från första omgången genom att

rösta blankt i personvalet.

För att undvika okynnesröstning i personvalet, dvs röstning på

kandidater utanför det egna partiet, måste det finnas någon form

av

konirollsystem. En möjlighet skulle kunna vara att väljaren river av

och behåller en kontrollkupong av partivalsedeln som sedan biläggs

personvalsedeln i valomgång två; om det vid röstsammanräkningen i

personvalet visar sig att kupongen och kandidaterna har olika parti-

beteckning blir personvalsedeln ogiltig. En variant på tema är

samma

att valförrättaren behåller kupongen i ett förseglat kuvert med identifi-

kationsnummer och att detta kuvert överlämnas till väljaren när han

går in bakom skärmen i valomgång två. Det skisserade förslaget till personval i sekundärval är naturligtvis ofull-

ständigt och därmed vidöppet för kritik och invändningar. Tre uppenbara

nackdelar är t ex systemets tekniska komplexittet, det faktum att väljarna tvingas till valumoma två gånger istället för samt att valdeltagandet

en

i den andra valomgången förmodligen kommer att bli betydligt lägre än i

den första. Det förmodat lägre valdeltagandet i den andra valomgången skall dock inte i första hand jämföras med Valdeltagandet i valomgång ett utan istället med det folkliga deltagandet vid dagens nomineringsmöten och partiintema provval.

Personval i sekundärval kan inte införas över natt. Rädslan för att

en i det här sammanhanget pröva något helt nytt nämns t o m uttryckligen i Personvalskommitténs betänkande 10. Faktum kvarstår dock. Om målet är att öka väljarnas inflytande över vilka kommer att

personer som ta säte i riksdagen samtidigt som personfaktoremas betydelse för väljarnas partival hålls i schack, måste åtminstone tankarna kring ett sekimdärval finnas med i den fortsatta diskussionen om ett ökat inslag av personval.

Vem röstar

person

Utifrån kunskap om andra länder har Personvalskommittén gjort bedömningen att mellan 30 och 50 procent av de svenska väljarna kommer att utnyttja en eventuell framtida möjlighet att personrösta, dvs att markera ett av kandidatnamnen partiets valsedel Betänkandet s. 53. Ett allmänt rimlighetsresonernang i kombination med Sören Holmbergs analyser av vilka väljare som idag har den bästa kännedomen om vilka kandidater som finns på partiernas valsedlar gör det troligt att det i första hand är de politiskt aktiva, kunniga och intresserade väljarna som kommer att använda sin personröstf Men och det är viktigt vad vi här talar om

- är personval i bemärkelsen horisontell förflyttning i figur dvs röstning på personer inom det egna partiet.

Eftersom en horisontell förskjutning i figur 1 med stor sannolikhet kommer att föra med sig en vertikal dito kan det dock vara minst lika intressant att försöka en uppfattning om i vilka väljargrupper som personfaktorer har en relativt stor betydelse för valet mellan partierna. När frågan ställs på det sättet finns det ingenting som säger att det främst är de mest kunniga och intresserade väljarna som kommer att personrösta. Kanske snarare tvärtom.

När väljarna tillfrågas varför de röstar som de gör i riksdagsvalet är det bara några få procent som motiverar partivalet med hänvisning till partiledarna eller andra partiföreträdare 3 procent i både 1988 och 1991 års valundersökning. Bland partibytama är motsvarande siffra något högre 10 procent 1982, 26 procent 1985, 12 procent 1988 och 11 procent 1991 och bland röstsplittrarna ännu något högre 20 procent 1988 och 25 procent 1991.° Eftersom det ofta framställs som lite naivt eller t o m irrationellt att låta olika personfaktorer styra valet mellan partierna är siffrorna dock troligen något för låga

I det här sammanhanget är dock nivån på personröstningen av mindre intresse. Den här typen av nivåskattningar är som alltid förknippade med ett visst mått av godtycke, och det är dessutom sannolikt att nivån på personfaktoremas betydelse för väljarnas partival kommer att höjas om ett valsystem med större inslag av personval införs. Den följande analysen begränsas därför till frågan om skillnader mellan olika befolkningsgrupper när det gäller i vad mån röstningen i riksdagsvalet styrs av personfaktorer. Eftersom det endast finns tillgång till uppgifter om väljarnas bedömningar av partiledarna och eftersom de väljare som själva nämner personfaktorer

som motiv för sitt partival nästan uteslutande hänvisar till partiledarna

kommer analysen att inskränkas till just dessa de främsta partiföreträdanra.

I en situation som den svenska med åtminstone åtta politiskt signifikanta partier måste en väljare som röstar på parti nummer 1 logiskt sett ha

genomfört beslutskalkyl bestående minst sju olika delbeslut: Varför

en av rösta på parti 1 och inte parti varför rösta på parti 1 och inte på parti och så vidare för partierna 4 till Med stor sannolikhet har partiledarna störst betydelse för valet mellan två ideologiskt närstående partier och liten eller ingen betydelse för valet mellan två partier med motsatta ideologiska förtecken.

För att komma förbi problematiken med partiledamas betydelse för de

många olika delbesluten kommer den följande analysens beroende variabel att utgöras väljarnas relativa betygssättning av enbart det egna partiet

av

partiledaren. Materialet hämtas från valundersölcningama och och den egna

mätinstrumentet är den k gillarogillar-skalan med betygspoäng från +5

s gillar starkt till -5 ogillar starkt. Av praktiska skäl genomförs analysen bland de olika partiernas sympatisörer och inte bland deras väljare

De moderata sympatisöremas betygssättning av moderata samlingspartiet

och Carl Bildt får tjäna exempel på hur undersökningens beroende

som variabel är konstruerad: De m-sympatisörer som har satt en högre betygspoäng på Carl Bildt än på moderata samlingspartiet har givits värdet +1; de m-sympatisörer har satt poäng på moderaterna och Carl

som samma Bildt har givits värdet och de m-sympatisörer som har satt en högre poäng på moderaterna än Carl Bildt har givits värdet -l. Utifrån den här typen av siffror i valundersölcningama 1979-1991 går det att konstruera 30 stycken personröstningsvariabler vars balansmått kan variera mellan +100 samtliga de egna sympatisörerna tycker bättre om partiledaren än om partiet och -100 samtliga de egna sympatisörerna tycker bättre om partiet än partiledaren. Tolkningen balansmättet är att högre

om av värde desto mer sannolikt att partiets väljare påverkades av partiledaren när de fattade sina röstningsbeslut. I tabell 2.1. har de 30 balansmåtten rangordnats från högsta till lägsta värde.

Bengt Westerberg 1985 +12 och Gösta Bohman 1979 +9 är de partiledare som enligt den här analysen har lockat flest personröstare till sitt parti. Vid valet 1985 tyckte 27 procent av folkpartiets sympatisörer bättre om Bengt Westerberg än om folkpartiet medan endast 15 procent tyckte bättre om folkpartiet än om Westerberg 27 minus 15 +12. Motsvarande siffror för Gösta Bohman och moderaterna 1979 var 26 och 17 procent 26 minus 17 +9. Det faktum att övriga partiledare uppvisar ett negativt balansmâtt skall inte tolkas som att de har varit till belastning för sina respektive partier, utan endast som att det är fler sympatisörer

sätter det egna partiet framför den egna partiledaren än som gör som tvärtom. Resultatet utgör ett gott belägg för att dagens svenska väljare i

första hand röstar på partier och inte på partiledare.

Tabell 2.1. Personröstnlng 1979-1991

tycker bättre tycker tycker bättre balans-

Kommentar:Balansmåttetvisar andelenpanisympatisörersomtyckte bättreom denegnapartiledarenin detegnapartiet minus andelensomtyckte bättreom partiet än partiledaren.lntervjuformulâreninnehöll inga frågorom Svensson1979,1982och 1988eller ommiljöpartiets språkrör1982,1985och 1988.

Den fråga vi nu skall försöka besvara är hur personröstningen är fördelad över olika befolkningsgrupper. Är det så att partiledare och andra

personfaktorer har större betydelse för valet mellan partierna inom vissa väljargrupper än inom andra Den fråga vi naturligtvis allra helst skulle vilja ha svar är hur dessa eventuella skillnader skulle komma att se ut i ett framtida valsystem med ett större inslag av personval. Eftersom möjligheterna till framtidsskådande är minst sagt begränsade får vi dock nöja oss med att undersöka förhållandena vid riksdagsvalet 1991.

Kön. Sanningen i framför allt amerikansk väljarfoislcning var länge att kvinnor i högre grad än män tenderar att personifiera såväl politiken som politikerna. Den empiriska grunden för denna sanning var emellertid endast en tabell från 1952 års presidentvalsundersökning som visade att kvinnor i något större utsträckning än män angav personsvar på ett antal öppna frågor om vad de gillade respektive ogillade hos partierna och presidentkandidaterna. I senare forskning har det dock visats att det ursprungliga sambandet var mycket svagt och att sambandet knappast existerar i mer moderna undersökningar se Shabad and Andersen, 1979.

Hur står det då till med jämställdheten i 90-talets svenska väljarkår Röstar kvinnor i större utsträckning personer än vad män gör Svaret på den frågan är nej. Av de nio undersökta sambanden mellan kön och personröstning åtta partier och partiledare plus Bert Karlsson var det endast två som var statistiskt signifikanta på en rimlig säkerhetsnivå och det ena av dem går dessutom emot hypotesens riktning: Balansmåttet för personröstning var -25 bland manliga och -4 bland kvinnliga folkpartisympatisörer, dvs en skillnad på 21 enheter; fp-kvinnor tycks med andra ord vara mer benägna än fp-män att personrösta på Bengt Westerberg. Det andra signifikanta sambandet återfinns bland ny demokratis sympatisörer men här är förhållandet alltså det omvända: 0 för männen och -34 för kvinnoma, dvs en skillnad på 34 enheter; fler nyd-män än nyd-kvinnor tycks således ha personröstat Ian Wachtmeister

Ålder. Partiledare och andra personfaktorer 1991 något vanligare

var en motivering till partivalet bland äldre än bland yngre väljare 3 procent i gruppen 18-30 år, 3 procent i gruppen 31-60 år och 6 procent i gruppen 61-80 år.° Samma mönster går igen när det gäller graden av personröstning: Det tidigare redovisade balansmåttet för personröstning i 1991 års val var -35 i de tre åldersgruppema 18-30 år, 31-40 år och 41-50 år, men -25 i gruppen 51-60 år, -19 i gruppen 61-70 år och -11 i gruppen 71-80 år. Benägenheten att sätta den egna partiledaren framför det egna partiet ökar med andra ord något med stigande ålder. Någorlunda signifikanta samband mellan ålder och personröstning återfinns dock endast för tre av partierna åldersvariabeln dikotomiserad vid 50 år: Unga m-sympatisörer -28, äldre

skillnad 25 enheter; unga s-sympatisörer -45, äldre -21 skillnad 24

enheter; unga c-sympatisörer -59, äldre -43 skillnad 16 enheter. Förklaringen till personröstningens något större utbredning bland äldre väljare är ett resultat väl värt att fundera vidare kring i något annat sammanhang.

Partiidentüikatiøn. Känslan av anhängarskap med det egna partiet skulle kunna vara en egenskap som är kopplad till graden av personröstning. I 1991 års valundersökning finns också ett förväntat om än inte särskilt starkt samband i så måtto att partiidentifierade väljare röstar mindre efter partiledare än icke partiidentifierade väljare balansmått -33 mot -25. En närmare granskning visar dock, något överraskande, att vi här har att göra med ett kurvlinjärt samband: Det är de svagt partiidentifierade väljarna som är minst benägna att personrösta -38 medan väljare med stark respektive ingen partiidentiñkation uppvisar ett något mindre negativt värde -27 respektive -25.

Politiskt intresse. Sambandet mellan personröstning och politiskt intresse är också svagt kurvlinjärt -23 bland de mycket intresserade, -29 bland de ganska intresserade, -36 bland de inte särskilt intresserade och -17 bland de inte alls intresserade. Det förväntade mönstret med starkast personröstning i gruppen inte alls intresserade återfinns bland sympatisörema till vänsterpartiet, socialdemokraterna, folkpartiet demokrati

och ny men inte bland övriga partiets sympatisörer. Bland moderata samlingspartiets sympatisörer är det t 0 m så att personröstningen är mest utbredd i den grupp som säger sig mycket intresserad politik +16 mot

vara av mellan -22 och -29 för övriga m-sympatisörer.

Politisk kunskap. Det kanske mest spännande sambandet i det här sammanhanget är det mellan personröstning och politisk kunskap. Den ur normativ synvinkel något oroväckande hypotesen är att graden av personröstning ökar med avtagande politiska kunskaper och att det med andra ord är de mest oktmniga väljarna i störst utsträckning låter sig på-

som verkas av olika personfaktorer.

Huvudresultatet från 1991 års val när det gäller personröstning och politisk kunskap är emellertid avsaknad av samband. Endast två av nio samband är statistiskt signifikanta och de två sambanden pekar dessutom i olika riktning: Graden av personröstning Bert Karlsson ökar med minskande politiska kunskaper -42 bland nyd-sympatisörer med låg politisk kunskap, -89 bland de med medelhög kunskap och -88 bland de med hög kimskap. Personröstning på Carl Bildt ökar däremot något med ökande

kunskapsnivå -33, -18 respektive 42.

Ett ökat inslag av personval kommer sannolikt att få ett mer välvilligt mottagande om det visar sig att personfaktoremas betydelse för väljarnas

val mellan partierna bibehålls på en någorlunda låg nivå och om betydelsen är någorlunda jämnt fördelad över olika befolkningsgrupper. På åtminstone den senare punkten har den här analysen givit upphov till viss optimism: Det är inte systematiskt så att vissa befolkningsgrupper mer än andra låter personfaktorer styra valet mellan partierna.

Däremot tycks det som om olika befolkningsgmpper attraheras av olika partiledare: kvinnor dras till Bengt Westerberg och män till Ian Wachtmeister; äldre väljare personröstar på Carl Bildt, Ingvar Carlsson och i viss mån Olof Johansson; politiskt kunniga väljare attraheras av Carl Bildt och politiskt mindre kunniga av Bert Karlsson. Huruvida denna tillfredsställande brist på systematik kommer att överleva i ett valsystem med större inslag av personval får vi veta i samband med valet och valundersökningen 1998.

Noter

Siffrorna för andelen partimedlernrnar bygger på intervjuuppgitter från valunder-

sökningarna och inte på partiernas medlemsstatistik.

Det går naturligtvis att tänka sig ett valsystem som saknar aktiva partier och där

personfalctorema är helt utslagsgivande för hur väljarna röstar antingen beroende

-

på att partierna är förbjudna som i t ex det första fria valet i Jordanien 1989

eller beroende på att kandidaterna upplever det som en belastning att förknippas

med dem vilket var långt ifrån ovanligt i vårt eget land för ett drygt sekel sedan.

En redogörelse för valet i Jordanien 1989 återfinns i Persson 1990. Wallin 1961

och Esaiasson 1990:kap 2 skildrar de partinegativa valkampanjerna under

tvåkammarriksdagens första decennier. Se t ex Gilljam och Holmberg 1993:kap 13.

I kommittébetänkandets huvudtext sägs att spärmivån bör ligga mellan 5 och 10

procent av partiets röstetal. I rösträlmingsexemplen och i förslaget till lagtext

används dock genomgående en åtta-procentspärr.

väljarnas kännedom om riksdagskandidatema återfinns i kapitel 3 i

Analyserna av

denna volym.

Holmberg och Gilljam 1987:kap 6; Gilljam och Holmberg 1990:kap 11; Gilljam

och Holmberg l993zkap 13. Röstsplitüamas motiveringar analyseras i kapitel 3

och 6 i denna volym. Den höga siffran för partibytama i 1985 års val är ett

uttryck för den sk Westerbergeffekten.

Motsvarande förträngningsmekanism finns också i forskarsarnhället. I boken

Controversies in Voting Behavior skriver Richard Niemi och Herbert Weisberg att

candidate voting has seemed to bear a stigma in the voting behavior literature. Resultat från 1970- och 1980-talens amerikanska valundersökningar har dock inneburit en omvârdering. Kandidatröstning har där inte främst handlat rent

om personliga egenskaper utan istället om mer politiskt relevanta personegenskaper kom-

som petens McGovems och Carters nederlag 1972 respektive 1980, integritet Carters seger 1976 och styrkaledarskap Reagans återval 1984. Det kan t ex inte anses särskilt rationellt att rösta på ett parti vars kandidater inte klarar av att genomdriva den politik som har utlovats: Thus, candidate voting, properly conceived, can be every bit as rational as issue voting Niemi and Weisberg, 1993:142- 146. De praktiska skälen för att använda partiernas sympatisörer och inte deras väljare är dels att det endast är intervjupersonerna i eftervalsundersölciingama får

som poängbedömningsfrågoma och frågan om partival vid samma tillfälle, dels att de väljare som av taktiska skäl röstar på en annat parti än det de tycker bäst om inte skall tillåtas att strö grus i maskineriet. Den enda kvinnliga partiledare som ännu så länge har ingått i den här typen av studie Centerpartiets Karin Söder i 1986 års SOM-undersökning upphov

- - gav till en förväntad könsskillnad på 32 enheter: c-kvinnor -2 och c-män -34. Ännu så länge finns ingen undersökning som kan ge besked om huruvida Gudrun Schyman har givit upphov till samma könsskillnad bland dagens vänsterpartisympatisörer. Gösta Bohman gav i valet 1979 inte upphov till någon motsvarande omvänd könsskillnad. 10. Gilljam och Holmberg 1993:89. ll. Skillnaden for m- och s-sympatisörema är signifikant på QOS-nivån och skillnaden för c-sympatisörerna på 0.10-nivån. 12. Kunskapsvariabelns konstruktion finns redovisad i Gilljam och Holmberg l993:79.

13. Den amerikanska forskningen på området har kommit till liknande slutsatser: The result a candidate assessment process that remarkably similar different

across strata of the electorate Rahn et al., 1990. Vissa forskare har lyckats

t o m påvisa att olika kandidategenskaper är en minst lika viktig förklaring till partivalet bland högutbildade som bland lågutbildade väljare se t Glass, 1985; Miller et

ex al., 1986.

Referenser Esaiasson, P. 1990. Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. Gilljam, M. och Holmberg, S. 1990. Rött Blått Grönt. En bok om 1988 års riksdagsval.

Stockholm: Bonniers. Gilljam, M. och Holmberg, S. 1993. Väljarna inför 90-talet. Stockholm: Norstedts

Juridik. Glass, D.P. 1985. Evaluating Presidential Candidates: Who Focuses on Iheir Personal

Attributes. Public Opinion Quarterly 491517-534. Holmberg, S. och Gilljam, M. 1987. Väljare och val i Sverige. Stockholm: Bonniers. Miller, A.H., Wattenberg, M.P. and Malanchuk, O. 1986. Schematic Assessments of

Presidential Candidates. American Political Science Review 80z52l-550. Niemi, R.G. and Weisberg, H.F. 1993. Controversies in Voting Behavior. Washington

D.C.: Congressional Quarterly. Persson, S. 1990. Hussein styr med parlament och bajonetter. Intervju i Kommentar nr

1:7-9. Rahn, W.M., Aldrich, JH., Borgida, E. and Sullivan, J.L. 1990. A Social-Cognitive

Model of Candidate Appraisal. l Ferejohn, J.A. and Kuklinski, J.L. eds. Informa-

tion and Democratic Processes. Chicago: University of Illinois Press. Shabad, G. and Andersen, K. 1979. candidate Evaluations by Men and Women. Public

Opinion Quarierly 4338-35. SOU 1993:21 1993. Ökat personval. Betänkande personvalskommittén. Stockholm:

av

Allmänna Förlaget. Wallin, G. 1961. Valrärelser och valresultat. Andrakammarvalen i Sverige 1866-1884.

Stockholm: Ronzo Boktryckeri AB.

Sören

Holmberg

3¶Nuvarande Minskande

valsystem:

kandidatkännedom och få

personröstare

Svenska folket vill ha ökade möjligheter att personrösta. En majoritet 62 procent av svarspersonema i 1992 års SOM-undersökning tyckte det var ett bra förslag att öka möjligheterna att välja inte bara parti utan också personer i svenska val. Andelen som ansåg att förslaget var dåligt var ll procent medan 27 procent inte hade någon bestämd uppfattning.

Resultatet visar på ett majoritetsstöd för tanken på att införa personval i Sverige, men knappast på någon glödande entusiasm. Sextiotvå procent är ingen imponerande siffra med tanke på att enkätfrågan var formulerad på ett något inbjudande sätt och svår att ta avstånd ifrån. Andelen personer som ansåg att förslaget om att införa personval var ett mycket bra förslag var desssutom förhållandevis låg endast 30 procent.

-

Entusiasm eller förslaget om att öka möjligheterna till personval i

Sverige har dock stöd av en folkmajoritet och stödet återfinns i alla grupper i samhället. Resultaten i tabell 3.1 visar på ett stöd på cirka 60 procent jämsöver alla de viktigaste samhällsgruppema, bland män och kvinnor, bland unga och äldre, bland högutbildade och lågutbildade, bland landsbygdsbor och storstadsbor.

I den mån vi kan tala om några åsiktsskillnader så är stödet för personval starkast bland män, äldre personer och på landsbygden. Skepticismen mot förslaget är starkast bland unga väljare och i storstäderna.

Åsiktsskillnadema blir något markerade när vi på olika poli-

mer ser

tiska grupperingar, även om ett majoritetsstöd för personval återfinns i alla

läger. Resultaten i tabell 3.2 visar mycket tydligt att det åsiktsmönster som funnits elitnivå när det gäller personval med vänstern mer tvek-

sam än högern också återfinns bland väljarna. Personvalstanken har

starkast stöd bland väljare på den ideologiska högerkanten och bland sympatisörer till moderaterna och ny demokrati. Negativismen mot personval är störst bland personer som stöder vänsterpartiet. Men även bland vänsterpartister är det en majoritet som är positiva till personval 51 procent.

Personval är ett mångfasetterat fenomen. Möjligheten att personrösta effektivt, att verkligen påverka vilka personer som hamnar i riksdagen eller i kommunala församlingar, kan som i Sverige vara extremt begränsad samtidigt som personröstning, i meningen att väljarna påverkas av person-

Tabell 3.1. Svenska folkets åsikter om ökade möjligheter till personval

Fråga: Öka möjligheterna att välja inte bara parti utan också i svenska val.

personer

bra

bra varken dåligt vej summa antal minus socioekonomiskgrupp förslag eller förslag procent personer dåligt kön

män 66 20 11 3 100 984 +55

kvinnor 58 26 1l 5 l 00 900 +47 ålder

15-30 56 27 14 3 100 496 +42

31-60 64 22 ll 3 100 965 +53

61-80 67 l 8 7 8 l 00 425 +60 utbildning

bostadsort

vi exempelvis tror spelar en något ökande roll bland svenska väljare är röstning på partiledare. Den typen av personröstning analyseras av Mikael

Gilljam i kapitel 2 i denna bok.

I detta sammanhang skall två andra fenomen med relevans for personvalsproblematiken studeras. Det första är kandidatkännedom. En väljare måste känna till åtminstone något namn på någon valsedel för att kunna ta hänsyn till person i röstningen. Kandidatkännedom är naturligtvis inte detsamma som personröstning, det är central förutsättning för

men en personröstning och därför väl värd att analysera närmare.

Tabell 3.2. Åsikt personval efter partisympati, vänster-högerideologi och

om politiskt intresse

bra

bn: varken dåligt vej summa antal minus socioekonomiskgrupp förslag eller förslag procent personer dåligt

politiskt intresse

vänster-högerposition

partisympati

Fenomen nummer två som skall studeras är röstsplittring i de samtidiga riksdags- och kommunalvalen och eventuell förekomst av personfaktorer som bakomliggande orsak till den delade röstningen. Röstsplittring har varit ett sällsynt beteende bland svenska väljare. Vid valen i början

av 1970-talet var det endast 6-7 procent av väljarna röstade olika i de

som samtidiga riksdags- och kommunalvalen. Sedan dess har dock andelen röstsplittrare ökat mycket markant. Vid valet 1991 var andelen väljare som delade sina röster i riksdags- och kommmunvalen hela 22 procent Frågan är i vad mån personöverväganden är en faktor bakom röstsplittringen och vilken typ av personer det är delar sina röster personskäl.

som av

Materialet för analyserna har hämtats från de valundersökningar

som Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg genomfört tillsammans med statistiska centralbyrån sedan valet 1956. Studien väljarnas kandi-

av

datkännedom bygger på data från valundersökningar for hela perioden. När det gäller analysen av personfaktoms roll för röstsplittringen begränsas undersökningen till valen 1988 och 1991. Det är endast vid dessa två tillfällen som valundersökningama innehållit en öppen intervjufråga om motiv for röstsplittring.

Kandidatkännedom i riksdagsvalen

Resultaten i figur 3.1 visar i vilken utsträckning som svenska väljare känt till namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen vid valen 1956-1991. Intervjufrâgan är helt öppen och gällde det egna partiets valsedel åren 1956-1964 och samtliga partiets valsedlar åren 1968-1991 Analysen omfattar enbart röstande och är hämtade från valundersökningamas eñervalsstudier.

Figur 3.1. Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1956-1991.

Procent 60 60

60 -

49 48

40 -

30 e

19.56 v t 19168 19173 1985

1960 1964 1991

Kommentar:Åren 1956-1964gällde intervjufrågan namn det egnapartiets valsedel medanfrågan

o m 1968gällde samtligapartiersvalsedlar. Resultatenomfattar enbart röstandeoch ärhämtadefrån eñervalsstudiema.Bortsettfrån år 1956och 1960ârinte resultatenkontrolleradeför nämnande felaktigaav namn.Kontroller år 1968och 1991tyder påatt resultatenför valen 1964-1991skall justerasnedmed5- 8 procentenheterom manvill uppskattaandelenväljaresom angeråtminstoneett korrektkatidzdatnamn.

Mönstret är förhållandevis tydligt. Kandidatkännedomen är minskande.

Andelen väljare som kan ange åtminstone ett kandidatnamn i den egna valkretsen har sjunkit från 55-60 procent på 1950- och 1960-talen till 44

procent 1991. Nedgången i kandidatkännedomen har dock inte skett kontinuerligt. Den tycks tvärtom ha inträffat tämligen abrupt mellan 1968 och 1973 från en nivå på 60 procent vid valet 1968 till endast 49 - procent 1973.

En tänkbar orsak till den klart minskande kunskapen riksdagskandiom dater mellan 1968 och 1973 är naturligtvis grundlagsrefonnen innebar som att gamla andra kammarens 233 ledamöter 1968 blev 350 ledamöter 1973.

Den utökade riksdagen anonymiserades dessutom ytterligare infögenom randet av ersättarsystemet.

Oavsett vad som ligger bakom resultaten så kvarstår faktum att en majoritet av svenska väljare under de senaste tjugo åren inte känt till

namnen på någon enda riksdagskandidat de röstat på. Om nivå på en kandidatkännedomen på 44 procent i valet 1991 i absolut som en mening skall bedömas som hög eller låg är naturligtvis svårt att säga. Studier från exempelvis USA visar på ungefär eller lägre siffror for samma kandidatkännedomen.

Resultaten i figur 3.2 visar att valrörelsema på 1960-talen hade en kunskapsuppbyggande effekt när det gäller kandidatkännedomen.

Figur 3.2. Andel väljare kan namnet på åtminstone riksdagssom uppge en kandidat i den egna valkretsen 1960-1991 i förvals- och eftervalsundersökningar.

Procent 60 eñerval 55

förval 23 20

19154 19.68 1973 1985 §91

1960 skillnad eñerval -iörval 32 30 9 14 0 l

Kommentar:Analysen omfattar enbartröstande.Resultatenför förvalsundersökningama1960och 1964 blir desammaomvi genomföranalysenbland med röstningsavsiktoch parti 25 personer somanger resp. 26 procentmedkandidatkännedom.l förvalsstudien1968återfanns extrafrågatill en personersomangav att de settåretsvalsedlar:Kommer Ni möjligen ihågnamnet någon de nuvaranderiksdagsmanav nen, sommöjligen kan ha bidragit till den högaandelenmed kandidatkånnedom.

2 13-0650

Andelen väljare kunde namnge åtminstone någon kandidat i den egna

som valkretsen ökade följd 1960-talets valrörelser med upp emot 30

som en av procentenheter fiån exempelvis 23 procent av väljarna som kände till

namnet på kandidat i förvalsstudien 1960 till hela 55 procent i

en eftervalsstudien. Någon motsvarande kunskapseffekt kan inte spåras vid valen 1985 eller 1991. I genomsnitt är dagens riksdagskandidater mer kända bland allmänheten än gårdagens när valrörelsema börjar, men till skillnad från gårdagens kandidater blir de inte mer kända som en följd av valkampanjema. Slutresultatet blir att dagens kandidater är mindre kända bland väljarna än gårdagens.

En analys vilka människor har bäst respektive sämst kännedom

av som

kandidater visar på förhållandevis stora skillnader mellan olika sociala om

Resultaten i figurerna 3.3-3.6 visar att män, äldre personer, höggrupper. utbildade och landsbygdsbor tenderar att känna till kandidatnamn bäst, medan kvinnor, väljare, lågutbildade och storstadsbor har sämst

yngre kunskaper. Sett över tid visar det sig att skillnaden i kandidatkännedom minskat mellan olika sociala när det gäller kön, utbildning och

grupper bostadsort, inte när det gäller ålder.

men

Figur 3.3. Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1956-1991 efter kön.

Procent

so

40 41 kvinnor

1956 19,60 19,64 19T68 1973 19.85 1991

skillnad

lâg-högutbildn. 17 12 10 11 s 15 6

Kommentar:Analyseni figur 3.3 och dei följande figurema3.4-3.7bygger sammamaterialsom i figur 3.1.

Figur 3.4. Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone riksdagsen kandidat i den egna valkretsen 1956-1991 efter åldersgrupp.

Procent 70

50°

36 36 :sm-aou 30 -

1956 | I r

1960 1964 1968 19173 1985 19I91

skillnad 1830-3160 9 6 ll 9 9 16 8

Figur 3.5. Andel väljare kan namnet på åtminstone riksdagssom uppge en kandidat i den egna valkretsen 1956-1991 efter utbildning.

Procent 80 -

40 - 42 u; utbildad

19,56 I I v

1960 1964 19173 19.85 1991

1968 skillnad låg-högutbildn. 23 13 20 15 21 11 7

Kommentar:Utbildningsklassiñceringenharförändratsövertid liksaomandelenhög-respektivelågutbildade. Lågutbildadehar deñnieratssomenbartgnmdutbildade,i äldre tider folkskola,senaregrundskola.Högutbildadeir universitetsutbildadeoch personermedavlagd studentexamen3-årigt gymnasium.

Figur 3.6. Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1960-1991 efter bostadsort.

Procent

60 -

49 44 landsbygd

44 stenad

l 960 1968 1985 l 991

skillnad

landsbygd-storstad 12 17 17 0

Kommentar:Åren 1960och 1968deñnieradeslandsbygdvidareäni desenareundersökningarna.Storstad är lika medStockholm,GöteborgochMalmö.

Eñersom kandidatkännedom är central förutsättning för att kunna

en personrösta måste det bedömas som positivt att några av de social skillnaderna i kandidatkännedomen minskat över tid. De kunskapsmässiga förutsättningarna för att kunna personrösta är inte bättre idag än 1950och 1960-talen, men de är mer jämnt spridda över olika sociala grupper.

Även skillnaden i kandidatkännedom mellan väljare från olika partier har blivit mindre över tid. Men resultaten i tabell 3.3 visar att det grundläggande mönstret från 1950-talet fortfarande består i samband med valet 1991.

Centerpartiets väljare tenderar att ha den bästa kunskapen om kandidatnamn medan socialdemokratemas väljare uppvisar den sämsta graden av personkännedomf Vid valet 1991 kunde 41 procent av socialdemokraternas väljare namnet någon kandidat i den egna valkretsen.

uppge Motsvarande andel var hela 58 procent bland centerpartiets väljare.

Partipolitiska och socioekonomiska faktorer tillhör dock inte de omständigheter har de starkaste sambanden med väljarnas kandidatkännedom.

som De faktorer som uppvisar de starkaste kopplingama till personkännedom är istället politiskt intresse och engagemang samt graden av allmänpolitisk kunskap. Resultaten i figur 3.7 och 3.4 illustrerar resonemanget.

Tabell 3.3. Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1956-1991 efter partival i riksdagsvalen

valår

kandidat i den egna valkretsen 1960-1991 efter politiskt intresse.

Procent 79 so mycket intresserad 71 71 70 70 -

60 60

40 40 37 33 32 30 -

0 20 - 13

10- inte alls intresserad

O u | l I l | u 1960 1964 1968 1973 1985 1991 Skillnad mkt intr-inte alls intr. 20 34 46 36 51 57

Kommentar:Analysenbygger på valundersökningamassjñlvklassiñceringsfrâgaom gradav politiskt intresse.Fyra svarsalternativgives: mycketintresserad,ganskaintresserad,inte särskiltintresseradoch inte alls intresserad.

Tabell 3.4. Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1991 efter olika politiska rörlighets- engagemangsoch kunskapsvariabler

procentandel som antal

anger kandidatnamn personer låser nyheter om politik

diskuterapolitik med vinner, familj o. arbetskamrater

politikerförtroende

partimedlem

partiidentiñkation

politisk kunskap

tidpunkt för rñstningsbeslut

röstsplittring: riksdags- och kommunval

40 230

nej 42 812 partibyte 1988-1991 riksdagsvaleni

Kommentar:Analysenomfattarröstande 1991i årseñervalsundersölming.Kunskapsmåttetbygger en seriefrågor därsvarspersonemañck angevilka partierett antal kändapolitiker tillhörde ochangeomett antal sakpåståenden politikom ocholika sakfrågorvar riktigaeller ej. Hur övrigavariablermerexakthar måttsframgåri Gilljarn, Holmbergoch Hedberg,Valundersökning1991.Tekniskrappar SCB, 1993.

Sambandet mellan politiskt intresse och kandidatkännedom är mycket starkt och har blivit starkare genom åren. Under åren 1960-1991 har kandidatkännedomen varit stabil eller t o m något ökande bland väljare med ett stort politiskt intresse. Bland väljare utan politiskt intresse har utvecklingen varit den motsatta med en klar tendens till minskande kandidatkännedom. För trettio år sedan kände cirka 40 procent politiskt ointres-

av serade människor till någon riksdagskandidat vid valtilltällena. År 1991 var motsvarande siffra endast 13 procent.

Resultaten i tabell 3.4 understrycker ytterligare betydelsen av engagemang och kunskap. Det är politiskt kunniga och intresserade väljare

som har bäst kännedom om kandidaterna.

Människor som läser mycket om politik i tidningar och diskuterar politik med vänner och arbetskamrater har klart bättre kunskaper kandi-

om dater än människor som aldrig läser om eller diskuterar politik. Bäst kandidatkännedom av alla har den lilla aktiva partimedlemmar.

gruppen Hela 88 procent bland dem kunde nämna någon kandidat i den

egna valkretsen.

Graden av förtroende for partier och politiker visade sig också ha ett starkt samband med kandidatkännedom. Sambandet är klart positivt

ur politikernas synpunkt. Förtroende och kandidatkunskap visar sig gå ihop, liksom misstro och okunskap kandidatnamn. Bland väljare 1991

om som angav att de hade ett mycket stort förtroende för svenska politiker kunde 64 procent namnge någon kandidat. Motsvarande siffra bland väljare

som uppgav att de hade ett mycket lågt förtroende endast 32 procent.

var

Hur kända är kändisar

politikens

Mätningarna av kandidatkännedomen gäller lokala kandidater i riksdagsvalen; ledande partitöreträdare såväl som vanligt folk långt ned på listorna. Om begränsar undersökningen till enbart ledande och rikskända politiker blir naturligtvis siffrorna för kännedomen bättre. Partiledama är

t ex numera kända och igenkända av nästan alla vuxna svenskar. Att så inte var fallet innan TV:s genombrott visar resultaten i figur 3.8.

Analysen omfattar valundersökningama 1956 1968 och visar andelen

svenskar som korrekt kunde identifiera dåtidens fem partiledare på foto. Vid valet 1956 var det endast 25 procent intervjupersonerna kände

av som igen och kunde alla fem partiledarna. År 1968 motsvarande

namnge var siffra 76 procent. Frågetekniken har inte använts i valundersök-

senare ningar, men vi kan lugnt utgå ifrån att kännedomen om partiledarna inte har minskat i Sverige sedan 1968. Den ökade mediefokuseringen på parti-

Figur 3.8. Andel svenskar som korrekt kunde identifiera samtliga fem partiledarna på foto 1056-1968.

Procent

80 -

70 kvinnor

7°

60-

30°

1960 1964 1968

skillnad 22 31 26 12

mån-kvinnor

Kommentar:Datakommerfrån valundersökningamaoch Sârlvik 1970:513.Resultateni figurenomfattar enbartförvalsstudier. eñervalsundersökningamaI 1960,1964och 1968varresultatenföljande: 1960:min 74 procentoch kvinnor 49; 1964:mån82 och kvinnor67; 1968:män 84och kvinnor 76.

ledarna har istället med all sannolikhet gjort dem ännu bättre kända bland

väljarna.

Resultaten i tabell 3.5 belyser ytterligare frågan om svenska folkets kännedom sina politiska företrädare. Analysen gäller väljarnas kunska-

om per vilka partier ett antal rikskända och ledande politiker tillhör ej

om

partiledarna. Intervjupersonema fick presenterade för sig och fick

namnen

sedan vilket parti politikerna representerade. Frågebatteriet har funnits

ange med i tre valundersökningar 1985, 1988 och 1991. Tre blivande parti-

ledare har funnits med i undersökningarna innan de blev partiledare

- Ingvar Carlsson, Karin Söder och Gudrun Schyman.

41 Tabell 3.5. Kännedom om ledande partiföreträdare. Andel svenskar som anger rått parti för respektive politiker 1985, 1988 och 1991

Kommentar:Resultatenkommer från valundersökningama1985-1991.

Sammanlagt nio ledande politiker har ingått i undersökningarna sedan 1985. Bland dem visade sig Karin Söder mest känd Hela 81 procent

var av 1985 års intervjupersoner kände till att hon är centerpartist. Motsvarande siffra för Ingvar Carlsson var lägre 75 procent. Andra också

- namn som nått 75-procentsnivån är Eva Goês 1991 och Thage G. Peterson 1988. Andelen svenskar som känner till Birgit Friggebos och Lars Tobissons partianlcnytning är något lägre kring 65-70 procent. Mest okänd bland

de politiker vi frågat om visade sig Gudrun Schyman vara. Endast 23 procent av intervjupersonerna 1991 kände till att hon företräder vänsterpartiet. Andra ledande politiker som inte heller visade sig speciellt

var kända ute i folkdjupet centerpartiets Karl-Erik Olsson och socialdemo-

var lcratemas Göran Persson endast 37 respektive 54 procent 1991 års

- av väljare kände till deras partifärgf

Röstsplittrande personröstare

Kännedom om kandidater och ledande politiker är central förutsättning

en för personröstning, men det är trots allt inte personröstning. Om vill få en uppfattning om hur vanlig personröstning kan vara i det nuvarande valsystemet kan vi exempelvis studera vad det är för faktorer ligger

som bakom röstsplittring i de samtidiga riksdags- och kommunvalen. Ett intressant material for en sådan studie återfinns i valundersökningama 1988 och 1991. I båda undersökningama ställdes en öppen orsaksfråga till samtliga

röstsplittrare i riksdags- och kommunvalen: ... Vad var det som fick Dig att rösta olika i de båda valen. De allra flesta besvarade frågan 88 procent och angav något skäl till varför de delade sina röster på två partier. Resultaten i tabell 3.6 visar att en majoritet 58 procent hänvisade till någon konkret sakfråga eller ideologiskt övervägande som orsak till röstsplittringen.

Tabell 3.6. Uppgivna motiv för röstsplittring vid valen 1988 och 1991

Fråga: De flesta väljare röstar på samma parti i riksdags- och komunfullmäktigevalen. I årets val valde Du att rösta på olika partier. Vad var det som ñck Dig att rösta olika i de båda valen

Kommentar:Den öppnaintervjufråganställdestill totalt 409röstsplittrarei riksdags-ochkommunalvalen 1988och 1991.Antalet personersom besvaradefrågan var 43 12 procent. Procentfördelningeni tabellenvisardet sammanslagnaresultatetför de bådavalen.Analysenomfattarenbarteñervalsundersökningar.

Taktiska skäl rädsla för bortslängd röstfå in visst parti i riksdagen uppgavs av 12 procent, medan 23 procent anförde någon form av personskäl Bland dem som angav personskäl utpekade de allra flesta 83 procent personfaktorer kommunal nivå. I den mån vi kan tala om personröstning för dessa intervjupersoner var det alltså i allt väsentligt fråga om inverkan från lokala kandidater, inte kandidater riksdagslistorna.

Om vi accepterar att kalla en röstsplittrare för personröstare om han eller hon själv har förklarat sitt röstningsbeteende med hänvisning till någon personfaktor, blir den totala andelen dylika personröstare trots allt mycket beskedlig. Totalt sett delade 17 respektive 22 procent av väljarna sina röster i 1988 och 1991 års riksdag- och kommunalval. Om 20 respektive 25 procent av dessa röstsplittrare angav personskäl som orsak till röstdelningen som är våra empiriska resultat blir den totala andelen sålunda definierade personröstare endast 3,4 procent 1988 och 5,5 procent 1991.

Om vi ser närmare på vilka röstsplittrare det är i första hand

som anger personskäl se tabell 3.7 visar det sig att skillnaderna mellan olika sociala grupper är förhållandevis små, utom när det gäller landsbygds- kontra

Tabell 3.7. Personmotiv för röstsplittring. Andel röstsplittrare i olika socioekonomiska grupper som angav personfaktorer som orsak till röstdelningen vid valen 1988 och 1991

andel röstsplittrare som antal socioekonomisk grupp angav personmotiv personer

kön

man 22 204 kvinna 25 159

åldersgrupp

utbildning

YTRCSBTUPP

bostadsort

Kommentar: Resultatenbygger på svaren en öppenintervjufrågatill röstsplittrare i riksdags- och kommunvalen1988och 1991.Fråganlöd ... Vad var detsomñck Dig att röstaolika i de bådavalen Antalet svarspersonervar 161 år 1988och 205 år 1991.Röstsplittraresominte besvaradefrågan år medtagnai analysen. tabellenl år resultatensammanslagnaför de bådaundersökningsären.Andelen röstsplittraresomangavpersonmotivvar 20 procent1988och25 procent1991.

storstadsbor. Personskäl är mycket vanligare bland röstsplittrare landsbygden 30 procent än bland röstsplittrare i storstäderna ll procent.

Kvinnor och äldre väljare är andra grupper som något oftare än genomsnittet anger personskäl bakom röstdelningen. Utbildning tycks däremot inte ha något enkelt samband med tendensen att anföra personskäl, även

om lågutbildade väljare något oftare än högutbildade hänvisar till person-

skäl.

Inte heller politiska variabler har att göra med intresse och klm-

som skap uppvisar några starkare samband med tendensen att personrösta med hjälp av röstsplittring. Andelen personer som anger personskäl för röstdelningen är dock något högre bland väljare med stort politiskt intresse, frekvent läsande politik i tidningarna framförallt lokalpolitik och med

av politiska kunskaper och kandidatkännedom över genomsnittet se tabell

3.8.

Graden av politikerförtroende visade sig tidigare ha ett visst samband med kandidatkännedom. Människor med ett stort politikerförtroende hade en bättre namnkunskap än märmiskor utan förtroende för politiker. Något sådant samband existerar inte när det gäller personröstning via röstdelning. Väljare med ett stort politikerförtroende hade i vår studie inte en större benägenhet att motivera sin röstsplittring med personskäl än väljare med

ett litet politikerförtroende.

Ett viktigt resultat är att tendensen att personrösta med hjälp av

röstdelning inte är vanligast bland väljare som bestämmer sitt partival sent

under valrörelsema Personskäl som orsak till röstsplittring visar sig tvärtom återfinnas oftare hos väljare som uppger att de bestämt sitt partival långt innan valrörelsema. Ur normativ synpunkt och med tanke på att det nuvarande svenska valsystemet är konstruerat så att parti- och sakfrågor, inte personfrågorskall vara de avgörande på valdagen, är det trösterikt att personröstarna var vanligare bland de mer stabila väljarna som inte påverkas av valrörelsema än bland de osäkra väljarna som fattar sitt röstningsbeslut under den hektiska valspurten.

Personröstning via röstdelning är något vanligare bland borgerliga väl-

jare, framförallt bland kds-väljare, än bland väljare som stödejr vänsterpartiet,

socialdemokraterna eller miljöpartiet. Det partis väljare som i vår undersökning minst ofta hänvisade till personskäl som orsak till röstsplittringen var dock nydemokraterna se tabell 9.

Detta är dock ett föga överraskande resultat med tanke på att en mycket stor del av ny demokratis röstsplittrare 1991 var väljare oñast moderater som protest- ocheller taktikröstade nyd för att in partiet i riksda-

gen

Tabell 3.8. Politiska korrelat till personröstning. Andel röstsplittrare som

personmotiv vid valen 1988 och 1991 bland väljare med olika politiskt angav intresse och politiska kunskaper

andel röstsplittrare som antal

angav något personmotiv personer

politiskt intresse

läsning av politik i tidningar

finns varje dag 26 61

det som

om 26 128

någon girigaldrig 20 173 läsning av lokalpolitikkommunala frågor

politiska lamskaper

politikertörtroende mycketganska stort 22 144 mycketganska litet 23 210 kandidatkânnedom i riksdagsvalet 1991 kan namnge någon kandidat 33 82 ingen kandidatkâimedom 20 123 partiidentifikation stark anhängare 18 34

anhängare 18 66 svag enbart preferens 25 193 ingen partiidentifikation 22 72 tidpunkt för rösmingsbeslut

Tabell 3.9. Personmotiv för röstsplittring efter partival i riksdags- och kommunvalen 1988 och 1991

andel röstsplittrare som antal partival angav något personmotiv

personer riksdagsvalet

kommunvalet

L°Ancien Régime

Det bör betonas att de resultat vi funnit gäller för lancien régime, dvs vårt nuvarande valsystem. Om kandidatkännedomen och personröstande via röstsplittring kommer att uppvisa liknande sambandsmönster med olika påverkansfaktorer efter det att ett utvidgat personvalssystem införts kan vi inte säkert veta. Men så blir fallet kommer möjligheten att personrösta

om att utnyttjas ungeför lika mycket olika sociala De skillnader i

av grupper. kandidatkännedom finns mellan olika social har blivit mindre

som grupper över tid, även om män, äldre personer och högutbildade fortfarande har ett

visst försteg.

Den faktor redan vårt nuvarande valsystem har det starkaste samban-

som det med kandidatkännedom är politisk kunskap och engagemang. Ett personvalsystem kommer att kräva ytterligare krmskaper av väljarna. Utö-

kännedom partiideologier och ståndpunkter i olika sakfrågor måste

ver om väljarna också ha kunskap kandidaterna. De väljare som främst kom-

om

att kunna utnyttja ett personvalsystem kommer därför att vara de mest mer kunniga och politiskt intresserade väljarna.

Analysen personröstandet vid de samtidiga riksdags- och kommunvalen

av uppvisade samband med olika sociala och politiska orsaksfaktorer.

svagare De samband fanns avvek dock inte från dem vi fann när det gällde

som kandidatkännedomen, utom möjligen när det gäller kön. Män är något kunnigare kandidatnamn än kvinnor, kvinnor anger något oftare

om men än män personmotiv orsak till röstsplittring. En skillnad är att

som annan kandidatkännedomen tidigare dock 1991 var bättre på landsbygden än

i storstäderna. När det gäller personröstande med hjälp av röstsplittring är

det helt klart att ett sådant beteende fortfarande är vanligare på landsbygden än i storstäderna.

Måhända kommer personval och personröstande i ett ändrat valsystem att slå igenom mest på landsbygden för att med tiden sprida sig till storstäderna Som statsvetare gör vi dock klokt i att vara försiktiga med förutsägelser framtiden. Tids lär vi tillfälle att studera hur det

om nog gick

Noter

årlig enkätundersökning med svenska folket 15-80 år,

SOM-undersökningen är en

2 800 i urvalet. SOM star för Samhälle, Opinion, Massmedier och är en samar-

betsorganisation mellan statsvetenskapliga institutionen, institutionen för joumalis-

tik och masskommunikation och förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet.

Se Holmberg och Weibull l 993.

En utvecklingen när det gäller röstsplittring i svenska val återfinns i

analys av

Gilljam och Holmberg l993:56-61.

Resultaten för valen 1956 och 1960 är kontrollerade for nämnande av felaktiga

Motsvarande kontroller har inte genomförts för de senare undersökningarna;

namn.

se Särlvik 1970 och Roth 1973. Resultaten för åren 1964-1991 rymmer m a o

en viss överskattning av kandidatkännedomen, om man definierar kandidatkännedom

som nämnande av Metodstudier grundade på data från undersök-

korrekta namn.

ningarna 1968 och 1991 tyder på att överskattningen håller sig kring 5-8 procent-

enheter.

Bland väljare som röstade på miljöpartiet och ny demokrati 1991 var kandidatkânnedomen sämre än bland s-väljarna, 30 respektive 36 procent mot 41 procent bland s-vâljarna. Även fp-väljare 1991 uppvisade en något sämre kandidatkunskap än sväljarna, 40 mot 41 procent. Vår operationella definition på känd är i detta sammanhang andel väljare på som ett riktigt sätt kan koppla samman namn och parti. Resultaten visar att politikerna med undantag ñr s-politikerna var klart mer - kända bland de egna väljarna än i valmanskåren som helhet. För Ingvar Carlsson, Thage G. Peterson och Göran Persson återfinns dock inte det mönstret. Socialdemokratiska väljare kände inte till deras partiankyming bättre än andra väljare. Den övervägande delen av de skäl som röstsplittrarna nämnde 1988 och 1991 har att göra med lokala sak- eller personfrågor 64 procent. Andelen skäl kan som klassificeras som rikspolitiska var lägre 19 procent. Resterande l7 procent har förts till en ambivalent övrigtkategori.

Andelen personröstare hade med all sannolikhet blivit något högre om vi också frågat icke-röstsplittrama om skälen bakom deras partitrogna beteende, det men gjorde vi inte. Därför vet vi inte hur stor andel av icke-röstsplittare som röstade partitroget av personskäl. Troligen var de dock relativt sett färre än bland röstsplittrama. Orsaken till denna förmodan är att det brukar vara mycket få väljare 3 procent 1991 som anger personskäl inklusive partiledarna när de öppet ombeds att ange skäl för varför de röstade som de gjorde. Personskäl brukar vara något vanligare förekommande oftast partiledarskäl när frågan gäller orsak till partibyte 11 procent 1991. Se vidare Mikael Gilljams kapitel i denna volym. En analys av taktikröstningen 1991 återfinns i Gilljam och Holmberg 1993:109- 113.

Litteratur

Gilljam, M. och Holmberg, S. 1993: Väljarna inför 90-talet. Stockholm: Norstedts Juridik. Hohnberg, S. och Weibull, L. red 1993: Perspektiv på krisen. SOM-rapport 9. SOMinstitutet, Göteborgs universitet.

Roth, P-A. 1973: Väljare och valda. Kännedom om riksdagsledamöterna som personer. Representationsundersölcningen. Statsvetenskapliga instititutionen, Göteborgs universitet. Särlvik, B. l 970: intervjuundersökning rörande valet till andra kammaren 1968. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Lena Wângnerud

4¶Kvinnliga riksdagskandidater

vem märke till att de finns

- lägger

Kvinnor är inga nykomlingar i politiken. Det är över sjuttio år sedan kvinnor för första gången stod nominerade på partiernas listor inför ett riksdagsval och vi fick den första kvinnorepresentationen i det svenska parlamentet. På kommunal nivå har kvinnor varit verksamma som politiker sedan ännu längre tid tillbaka Paradoxalt nog verkar det ändå leva kvar en föreställning om kvinnan som ett nytt inslag i politiken, samtidigt som det vuxit fram en medvetenhet om Sverige ett ledande land

som området kvinnorepresentation. Ingen annanstans, utom i övriga Norden, har andelen kvinnor i folkvalda församlingar varit så hög som här. Medan antalet kvinnor i andra länders parlament ofta gått att räkna på han-

ena dens fingrar har vi i Sverige kunnat visa andel på närmare 40

upp en

procent

Valet 1991 innebar en tillbakgång för kvinnorepresentationen i riksdagen. Istället för fortsatt uppgång medförde valresultatet att de kvinnliga riksdagsledamöterna blev färre. Andelen sjönk från 38 till 33 procent. Resultatet har gett upphov till en nyvaknad och intensifierad debatt om jämställdhet och kvinnors villkor i politiken. Ett nytt kvinnoparti har bildats och de etablerade partiernas kvinnor söker nya former för samarbete.

Nu när ett mer personorienterat valsystem föreslås i svensk politik finns det därför anledning att ställa sig frågan om en ökad uppmärksamhet politikerna som personer kan falla olika ut för kvinnor och män.

Ett av den Statsvetenskapliga kvinnoforskningens viktigare bidrag är att peka på mannen som norm i det politiska livet. Kritiken har gått ut på att det allt för oña, både i forskningen och den politiska debatten, sätts likhetstecken mellan politiker och man och att det manliga politiska beteendet betraktas som det normala. I spåren av detta följer en osynlighet

en lägre grad av uppmärksamhet för kvinnor både som väljare och som

valda representanter Den just diskuterade föreställningen om kvinnor som nya i politiken skulle kunna vara ett utslag av detta. En annan tänkbar följd är att kvinnor, trots sin relativt höga andel av toppskiktet i svensk politik, inte är förankrade i väljarnas medvetande på samma sätt som manliga politiker. På frågan om vilka det är som lägger märke till att det

finns kvinnliga riksdagskandidater är kanske inte det självklara svaret

det gör väl alla

Frågeställning

Den fråga som skall behandlas här är om kvinnliga kandidater i ett riksdagsval når ut till väljarna, blir uppmärksammade och ihågkomna, i samma utsträckning som sina manliga kollegor. Ett personorienterat valsystem bygger på att väljarna lägger märke till politikern som person. Om det i dagens politiska system finns en större osynlighet för kvinnor än för män är det en tröskel att vara vaksam på om vi slår upp dörrarna för ett systern där den enskilde politikems genomslagskraft ges större betydelse. Förutom den mer generella frågeställningen om synlighet kontra osynlighet, analyseras i detta kapitel frågan om det finns grupper av väljare som är bättre än andra på att uppmärksamma kvinnliga kandidater. Uppmärksammar kvinnliga väljare kvinnliga kandidater i högre grad än manliga väljare Vad betyder det för väljarnas uppmärksamhet att kvinnoandelen på partiernas valsedlar varierar

Även kvinnor idag inte kan beskrivas nykomlingar i politiken

om som är de kvinnliga politikerna trots allt fortfarande färre än de manliga. Kvinnor befinner sig även generellt sett lägre nivåer i det politiska systemet än män. Det förhållandet är en viktig faktor att ta hänsyn till i en diskussion om osynlighet för kvinnliga kandidater. En annan viktig faktor är att inslaget av kvinnliga representanter skiftar starkt mellan till exempel olika partier och olika landsändar. Spännvidden för kvinnorepresentationen i den nuvarande riksdagen sträcker sig från ny demokratis 12 procent till socialdemokratemas 41 procent. Och mellan landets delar skiftar det från Gotland där valkretsens båda ledamöter är kvinnor till Kristianstad län där bara en

av valkretsens elva riksdagsledamöter är kvinna. Möjligheten för väljare

att uppmärksamma kvinnliga kandidater kan därmed variera beroende på var i landet de bor och vilket parti de röstar på.

Det kan även finnas andra faktorer som påverkar de kvinnliga kandidaternas synlighet bland väljarna. Om normen, det vanliga, är att se politikern som en man kan det krävas extra mycket intresse, kunskap eller engagemang för att bilden av en kvinna ska träda fram när väljaren ska erinra sig och lägga sin röst på en eller ett par enskilda kandidater, som det blir frågan om i en personvalssituation.

Svenska väljares kandidatkännedom

Sedan 1950-talet har statsvetare intresserat sig för vilken kännedom väljarna har om de kandidater som ställer upp för partierna i riksdagsvalen. Tidigare analyser har varit koncentrerade skillnader i kandidatkännedom mellan olika partiets väljare. I Sören Holmbergs bidrag till denna volym, kapitel visar det sig även finnas andra faktorer än val av parti som påverkar kännedom om vilka kandidater som ställer upp i riksdagsvalen. Till exempel är kön en sådan faktor. Sedan undersökningarna startade 1956 har kvinnor varit sämre än män på att kunna namnge riksdagskandidater, även om skillnaden mellan könen minskat över tid.

Även i det här kapitlet står väljarnas kandidatkännedom i centrum. Men fokus är inte enbart riktat mot väljarna själva, utan också mot vilka kandidater män eller kvinnor det är som de har kännedom om. Analysen

behandlar 1985 och 1991 års riksdagsval och bygger på data från valundersökningar av de två aktuella valen

Kvinnliga och manliga riksdagskandidater

Genombrottet för kvinnor i svensk politik anges vanligen till l970-talet. Det var då den stadiga ökning inleddes som mandatperioden 1985-1988 resulterade i toppnoteringen 38 procent kvinnor i riksdagen. Andelen kvinnor har varit högre än så om man istället ser till dem som varit nominerade på partiernas listor inför valen. I riksdagsvalet 1985 utgjorde kvinnorna 39 procent av de nominerade kandidaterna, i valet 1991 var 41 procent av kandidaterna på valsedlarna kvinnorf Kvinnornas lägre andel av de kandidater som till slut väljs in i riksdagen avspeglar kvinnornas

generellt lägre status i politiken. Kvinnor placeras i större utsträckning

icke-valbar plats än män. I de följande två tabellerna jämförs förhållandet mellan å ena sidan kvinnors och mäns andel bland nominerade och valda kandidater i riksdagsvalen, och å andra sidan vilket kön det är på de kandidater som väljarna uppger kännedom om.

Tabell 4.1. Manliga och kvinnliga riksdagskandidater 1985. Andel nominerade respektive valda i riksdagsvalet jämfört med andel som namngavs i valundersökningen procent

riksdagsvalet 1985 valundersölcningen 1985

nominerade valda namngivna

manliga kandidater 61 69 76 kvinnliga kandidater 39 3l 24 di fferens 22 38 52 summa procent l 00 100 l 00

Kommentar:Totalt namngavs2 455riksdagskandidateri valundersökningen1985,antal nomineradekandidateri valetvar 4 758och antaletvaldauppgicktill 349riksdagsledamöter.

Tabell 4.2. Manliga och kvinnliga riksdagskandidater 1991. Andel nominerade respektive valda i riksdagsvalet jämfört med andel som namngavs i valundersökningen procent

riksdagsvalet 1991 valundersäkningen 1991

nominerade valda namngivna manliga kandidater 59 67 73 kvinnliga kandidater 41 33 27 differens 18 34 46 summa procent 100 l 00 100

Kommentar:Totalt namngavsl 991riksdagskandidateri valundersökningen1991,antal nomineradekandidateri valet var 4 664ochantaletvalda uppgick till 349riksdagsledamöter.

Resultatet visar tydligt att det i första hand var manliga riksdagskandidater väljarna uppgav kännedom om. Bara var fjärde kandidat

som namngavs var kvinna. Förhållandet mellan könen bland de politiker varit nomi-

som nerade kandidater, invalda riksdagsledamöter respektive namngivna av väljarna visar olika tendens för kvinnor och män. Från att ha varit relativt

många, cirka 40 procent, de nominerade kandidaterna minskade kvin-

av

andel till tredjedel de ledamöter som valdes in i riksdagen nornas en av och slutligen till ungefär en fjärdedel av de kandidater som namngavs. För de manliga kandidaterna sker däremot stegvis ökning andelen. Från

en av

nivå på 60 procent bland nominerade kandidater ökade männens andel en till 75 procent bland de kandidater som väljarna uppgav kännedom om. Avståndet gapet mellan könen var som störst, 52 respektive 46

- procentenheter, för de namngivna kandidaterna både 1985 och 1991.

I stort sett resultaten för båda valen samma bild, även om skillna-

ger den mellan manliga och kvinnliga ledamöter minskat något under de två mandatperioderna mellan 1985 och 1991. De kvinnliga kandidaterna var i lägre grad representerade bland de kandidater som nämndes av väljarna än bland dem fanns uppsatta partiernas valsedlar vid båda tillfäl-

som lena. Frågan i nästa avsnitt är i vilken utsträckning detta är ett fenomen som varierar mellan olika grupper av väljare.

Svenska väljares kännedom om kvinnliga och manliga riksdagskandidater

Den krmskap väljarna har de kandidater som ställer upp i riksdags-

om valen varierar både över tid och mellan olika grupper av väljare På frågan Känner Du till namnet på någon eller några av de personer som står på partiernas valsedlar i Din valkrets inför riksdagsvalet var det både 1985 och 1991 något mindre än hälften av väljarna som namngav minst kandidat. Eftersom möjligheten fanns att namnge upp till fyra

en olika kandidater går det att analysera olika slag av kandidatkännedom hos väljarna. Intressant att skilja är i vilken utsträckning väljarna namnger enbart manliga kandidater, kombination manliga och kvinnliga kan-

en av didater eller enbart kvinnliga kandidater. För även om de flesta kandidater

nämnts varit manliga finns möjligheten att väljarna i sina svar nämnt som både kvinnor och män, att nämnandet kvinnlig kandidat kom-

men av en mit att överskuggas nämnandet av flera män.

av

Tabell 4.3. Väljarnas kandidatkånnedom 1985 och 1991. Andel väljare som namnger enbart manliga kandidater, en kombination av manliga och kvinnliga kandidater respektive enbart kvinnliga kandidater procent

kandidatkännedom 1985 1991 samtliga väljare samtliga väljare

enbart manliga 27 23 manliga och kvinnliga 14 12 enbart kvinnliga 5 6 kan namnge kandidater 54 59 summa procent 100 100 antal personer 2 600 2 327

Kommentar: de falll det integenomnamnetgåttatt fastställakön på någonavde namngivnakandidaterna har svarspersonenförts till gruppensominte namngerkandidater. 1985 omfattar detta två procent av väljarna och 1991tre procent.

De väljare som namngav enbart kvinnliga kandidater mycket få, omkring var fem procent, både 1985 och 1991. Jämförs detta med de 27 respektive 23 procent som namngav enbart manliga kandidater visar sig en klar slagsida hos väljarna mot kännedom om manliga riksdagskandidater både 1985 och 1991. År 1985 det 46 väljarna kunde var procent av som namnge minst en kandidat, 1991 var det 41 procent. I båda valen fanns det skillnader mellan

kvinnliga och manliga väljare på den här punkten. 1985 det 51

var procent av de manliga väljarna som namngav kandidat, medan nivån bland kvinnliga väljare låg på 41 procent. 1991 var det 44 procent de av man-

liga väljarna och 39 procent av de kvinnliga väljarna

som uppgav namn på minst en kandidat. I de följande analyserna är en genomgående fråga vilka skillnader det finns mellan kvinnliga och manliga väljares kandidatkännedom. För att dessa skillnader inte ska döljas det förhållandet att kvinnor i mindre av

utsträckning än män nämnt kandidater, är analyserna i fortsättningen be-

gränsade till de väljare som uppger kännedom minst kandidat. Det om en finns även andra skäl till att specialstudera väljare med kandidatkännedom. Sannolikt är det de i dagens system har namnkunskap kandidater som om som ställer upp i riksdagsvalen som också mest aktivt kommer att utnyttja ett större inslag av personval i ett framtida valsystem. Om analyserar man

denna bestående närmare hälften väljarna, i vilken omfattning

grupp, av av finns då ett inslag kvinnliga kandidater Det är nästa fråga som ställs.

av

Kännedom kandidater är den högre bland

om kvinnliga -

kvinnor än män

När vi bortser från de väljare inte alls kandidatkännedom blir

som uppger det intressant än tidigare att belysa frågan om kännedom om kvinn-

mer liga respektive manliga riksdagskandidater från kvinnosynpunkt. Tabellerna 4.4 och 4.5 visar i vilken utsträckning kvinnliga väljare är bättre än manliga på att namnge kvinnliga kandidater.

Tabell 4.4. Väljare med kandidatkännedom 1985. Andel väljare som namn-

enbart manliga kandidater, kombination av manliga och kvinnliga kanger en didater respektive enbart kvinnliga kandidater procent

riksdags- väljare skillnad kandidater samtliga manliga kvinnliga män-kvinnor

enbart manliga 58 63 51 +12 manliga och 31 28 35 -7 kvinnliga enbart

antal personer 1 184 669 515

Kommentar:Tabellenbygger deväljaresom valundersökningensfrågaomkandidatkânnedomnamnger minsten kandidat46 procentavväljarna 1985.

Tabell 4.5. Väljare med kandidatkännedom 1991. Andel väljare som namnger enbart manliga kandidater, en kombination av manliga och kvinnliga kandidater respektive enbart kvinnliga kandidater procent

riksdags- väljare skillnad kandidater samtliga manliga kvinnliga män-kvinnor

enbart manliga 56 59 51 +8 manliga och kvinnliga 29 28 31 -3 enbart kvinnliga 15 13 18 -5 summa procent 100 100 100 antal personer 961 526 435

Kommentar:Tabellenbygger deväljaresom valundersökningensfrågaomkandidatkånncdomnamnger minsten kandidat41 procentavväljarna 1991.

Kvinnliga väljare är bättre än manliga att kvinnliga riks-

namnge dagskandidater. I samband med valet 1985 det skillnad på 12

var en procentenheter mellan könen, 1991 var skillnaden 8 procentenheter. Bland manliga väljare fanns det en klar majoritet som inte nämnde några kvinnliga kandidater. Den andel manliga väljare som namngav enbart manliga riksdagskandidater var 63 procent 1985 och 59 procent 1991. Bland kvinnliga väljare fanns det i båda de aktuella valen en jämnare fördelning mellan dem som nämnt enbart manliga kandidater och dem som haft med ett kvinnligt inslag i sin kandidatkännedom; antingen genom nämnadet av enbart kvinnliga kandidater eller kombination kvinnliga och

genom en av manliga kandidater.

Väljarens kön är en intressant faktor i analysen av kännedom om kvinnliga riksdagskandidater. Men det finns fler förhållanden som det är relevant att ta hänsyn till. Väljamas partival och valkretstillhörighet är två faktorer som kan säga något vilken betydelse förekomsten kvinn-

om av liga kandidater har för väljarnas kännedom kvinnliga politiker. Inled-

om ningsvis nämndes att det i den nuvarande riksdagen finns stora skillnader mellan partierna och valkretsarna när det gäller andel kvinnliga riksdagsledamöter. Frågan är om en högre förekomst av kvinnliga ledamöter

ger utslag i en större kännedom bland väljarna. Andra faktorer, som också diskuterades inledningsvis, är i vilken utsträckning kännedom kvinn-

om liga kandidater beror faktorer som i högre grad är knutna till väljarna själva. Är politiskt engagerade och intresserade väljare bättre

mer på att

namnge kvinnliga kandidater än andra Eller är kännedom om kvinnliga kandidater i större utsträckning beroende sociala bakgrundsfaktorer som ålder och utbildning Dessa frågor skall behandlas i följande avsnitt.

Vilka faktorer påverkar kännedom kvinnliga

om

kandidater

Det finns stora variationer mellan valkretsarna när det gäller andel kvinnor bland de ledamöter som väljs in i riksdagen. Efter valet 1985 hade störst andel kvinnor valts in i riksdagen från Valkretsama Gotland, Jämtlands län, Uppsala län och Stockholms kommun i dessa Valkretsar utgjorde

kvinnorna över 40 procent av de Valda ledamöterna. Sämst att välja in kvinnliga ledamöter var samma år Hallands län, Älvsborg södra och Blekinge län från var och en av dessa Valkretsar valdes det bara in en

kvinnlig ledamot. 1991 var det fem Valkretsar utöver de tidigare nämnda som kom upp i en andel på över 40 procent kvinnor bland de invalda ledamöterna: Göteborgs kommun, Älvsborg Örebro län, Västman-

norra, land län och Kopparberg län I botten, med bara en kvinnlig riksdagsledmot vardera, låg även detta år Älvsborg södra och Blekinge län. Jämfört med 1985 fick Hallands län en högre andel kvinnliga riksdagsledamöter 1991, 30 procent istället för 10 procent. Från Kristianstad län minskade däremot andelen kvinnliga ledamöter, från 25 procent 1985 till 9 procent 1991, och Kristianstad placerade sig därmed i botten jämsides med valkretsarna Älvsborg södra och Blekinge.

Även för övriga Valkretsar har det varierat i andel kvinnliga ledamöter, och det har skett vissa förändringar under de två mandatperiodema mellan 1985 och 1991. Analysen kommer inte att i detalj in dessa Variationer och förändringar. Istället är det intressant att en mer övergripande bild av sambandet mellan andel kvinnor bland valkretsens invalda riksdagsledamöter och andelen väljare i varje valkrets som namnger kvinnliga kandidater. Att ett sådant samband kan finnas visas av att bland de valkretsar där väljarna varit bäst att namnge kvinnliga kandidater återfanns Gotland och Jämtlands län både 1985 och 1991. I dessa Valkretsar var det cirka 80 procent av väljarna som uppgav kännedom om kvinnliga kandidater, antingen enbart eller i kombination med manliga kandidater. Sämst på att namge kvinnor både 1985 och 1991 var väljarna i Blekinge län. 1985 var det 26 procent av väljarna från Blekinge som uppgav kännedom om någon kvinnlig riksdagskandidat, 1991 var andelen 12 procent.

Tabell 4.6 visar hur stor betydelse valkretstillhörigheten har för väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater genom att jämföra rangordningen av valkretsarna eñer andel kvinnliga ledmöter i riksdagen, med rangord-

ningen av valkretsama efter hur stor andel väljare som namnger kvinnliga kandidater.

Tabell 4.6 Valkretsens betydelse för kännedom om kvinnliga kandidater. En jämförelse mellan andel kvinnliga ledamöter i riksdagen och andel väljare som namnger kvinnliga kandidater i respektive valkrets 1985 och 1991 Spearmans rho.

28 Valkretsar 1985: rangkorrelationskoeñicient +O.44 28 Valkretsar 1991: rangkorrelationskoefñcient +0.69

Kommentar:Enkoeñicient -l innebäratttvårangordningamaöver andelkvinnliga ledamöteri riksdagenrespektiveandelväljaresomnamngerkvinnliga kandidaterär helt motsatta,enkoefñcient på+l att de iir identiska medvarandra.

Det fanns ett tydligt samband mellan valkretstillhörighet och väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater både 1985 och 1991. I de Valkretsar där andelen kvinnor som valts i riksdagen var högst, namngavs också kvinnliga kandidater i större utsträckning än i andra Valkretsar. Omvänt; inslaget av kvinnliga kandidater i väljarnas kandidatkännedom var i valen 1985 och 1991 som lägst i de Valkretsar där det var en liten andel kvinnor bland de invalda riksdagsledamöterna.

Sambandet var dock inte hundraprocentigt. Det fanns andra faktorer som hade betydelse för väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater vid de båda tillfállena. Faktorer som inte handlade om andel kvinnor bland riksdagsledamöterna utan i högre grad om egenskaper hos olika grupper av väljare.

Välj aregenskaper

Ett påstående som framfördes i inledningen var att det finns ett stereotypt synsätt i politiken som bidrar till att det i människors töreställningsvärld finns ett likhetstecken, mer eller mindre uttalat och medvetet, mellan politiker och man. Detta normseende skulle kunna bidra till ett osynliggörande av kvinnliga politiker. Resultaten hittills kan tolkas i riktningen att det i dagens svenska politiska system finns ett sådant normseende bland väljarna. Men ett stereotypt betraktelsesätt det slaget är inte omöjligt

av att förändra. De faktorer tidigare nämnts kan bidra till att bryta

som som ett normseende av den här typen är: hög grad av politiskt intresse, omfattande kunskap om politik och ett aktivt tidningsläsande om politik. I

tabell 4.7 behandlas de tre faktorerna jämsides med andra egenskaper hos väljarna som ålder, utbildning, bostadsort, partival och kön.

Den huvudsakliga frågan är nu vilka grupper av väljare det är som är bättre eller sämre än andra när det gäller kännedom om kvinnliga kandidater. Den grupp väljare som namngav enbart kvinnliga kandidater har här slagits samman med den grupp som namngav en kombination av både kvinnor och män. Genomgående är det denna sammanlagda andel som redovisas. De tidigare resultaten visade på stora likheter mellan 1985 och 1991 i kännedom om kvinnliga kandidater. För klarhets skull fokuseras den följande analysen på 1991 års val.

Det finns olika sätt att diskutera vilken betydelse olika faktorer har för väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater. Ett är att se vilken effekt en faktor har på väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater. Finns det till exempel stora skillnader mellan socialdemokratiska och moderata väljare i kännedom om kvinnliga kandidater bidrar partivalet till att förklara varför vissa väljare har större kännedom om kvinnliga kandidater än andra. Små skillnader mellan till exempel väljare i olika åldersgrupper, gör att åldersfaktorn framstår som mindre betydelsefull för kännedom om kvinnliga kandidater. Partival är i detta exempel en faktor med stor effekt på kännedom om kvinnliga kandidater, ålder däremot en med liten effekt.

Vilka faktorer som rymmer stora eller små skillnader i kännedom om kvinnliga kandidater kan vara olika för kvinnliga respektive manliga väljare. Steg två är att ta upp i vilken utsträckning det sker en interaktion mellan kön och andra faktorer som påverkar väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater.

Ett tredje sätt att ta upp frågan om vad som avgör kännedom om kvinnliga kandidater är att maximera respektive minimera kännedom om kvinnliga kandidater. Vilka väljare har störst kännedom om kvinnor Vilka har lägst Och vilka skillnader finns det mellan könen I tabell 4.7 redovisas för varje kategori skillnader mellan män och kvinnor.

Tabell 4.7. Väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater 1991. Andel väljare i olika grupper som namnger kvinnliga riksdagskandidater, antingen enbart eller i kombination med manliga riksdagskandidater procent

antal grupp av samtliga manliga kvinnliga skillnad personer välj are väljare välj are välj are män-kvinnor samtliga

kön man 40 526 kvinna 48 8 435 partival

läsa om politik

politiskt intresse

kunskapom politik

ålder

utbildning

bostadsort

Kommentar:Tabellenbyggerpådeväljaresom valundersökningensfrågaomkandidatkännedomnamnger minst en kandidat.De väljare somenbartnamngermanliga kandidaterfinns med i procentbasenantal personer menredovisasinte somprocentandel. markeraratt det i gruppenär demanligaväljarnasom i störstutsträckningnamngerkvinnliga kandidater.lntressevariablenmätersubjektivtpolitiskt intressemedan kunskapsvariabelnär konstrueradutifrån andelråttasvarpå ett antal frågor ompolitik.

I samband med 1991 års val hade väljarnas kunskap om politik störst effekt kännedom om kvinnliga kandidater. Kunskap om politik var den faktor där det fanns störst skillnad mellan den grupp som var bäst och den som var sämst på att namnge kvinnliga riksdagskandidater. 18 procent av de som hade låga politiska kunskaper och 52 procent av dem med höga kunskaper namngav i samband med valet någon kvinnlig kandidat. Det är en skillnad på 34 procentenheter. Vilket parti väljarna röstade gav därefter störst utslag på kännedom om kvinnliga kandidater mellan olika grupper av väljare. Det skiljde 28 procentenheter mellan ny demokratis väljare, som i 1991 års val var sämst på att namnge kvinnliga kandidater, och folkpartiets och miljöpartiets väljare som i lika hög utsträckning namngav kvinnliga kandidater. Mellan väljare med lågt respektive högt politiskt intresse var skillnaden 25 procentenheter. Och mellan dem som aldrig läser om politik och de som uppgav att de läser om politik varje dag skiljde det sig 1991 19 procentenheter.

Att kännedom om kvinnliga kandidater till stor del handlar om kognitiva resurser hos väljarna understryks av att tre av de faktorer som gav störst effekt kännedom om kvinnliga kandidater på olika sätt visar i vilken utsträckning väljarna tar till sig information om politik Skillnaderna mel-

lan väljare i olika åldersgrupper, med olika utbildningsnivå respektive boende

i stad kontra landsbygd inte var särskilt stora.

Om man jämför manliga och kvinnliga väljare 1991 så var krist-

demokraternas, moderaternas och miljöpartiets manliga väljare något bättre

än deras kvinnliga på kvinnliga riksdagskandidater. Även i den

att namnge äldsta åldersgruppen, 61-80 år, det de manliga väljarna som i störst

var utsträckning namngav kvinnliga kandidater.

I övrigt återfanns de tidigare framkomna könsskillnadema, med större kännedom om kvinnliga kandidater bland kvinnliga väljare, i samtliga undersökta grupper. Interaktionen mellan kön och övriga faktorer visar sig också i att för män var kunskap om politik en mer avgörande faktor än bland kvinnor. Bland manliga väljare med låg kunskap om politik var det bara tio procent som namngav någon kvinnlig kandidat, för män med hög politisk kunskap var motsvarande andel så hög som 52 procent. Det innebär skillnad på 42 procentenheter. I vilken utsträckning väljarna läser

en

politik i tidningarna var också mer betydelsefullt bland manliga väljare om än bland kvinnliga 1991. Grad av tidningsläsande hade lika stor betydelse för de manliga väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater som deras val av parti. För kvinnliga väljare var kunskap om politik, partival och politiskt intresse i stort sett i lika hög grad utslagsgivande för kännedom om kvinnliga riksdagskandidater 1991. Effekten dessa var mellan 29 och

av 33 procentenheter. Hur oña kvinnliga väljare läser om politik var inte lika betydelsefullt för deras kännedom om kvinnliga kandidater. Mellan de som

läser om politik varje dag och de som aldrig läser om politik var skillnaden 19 procentenheter. En intressant skillnad mellan könen visar sig alltså i att effekten av kunskap om politik och grad av tidningsläsande var större bland manliga väljare än kvinnliga. Partival och politiskt intresse hade däremot lika stor effekt för båda könen på kännedom om kvinnliga kandidater.

De grupper som hade högst kännedom om kvinnliga riksdagskandidater var 1991 folkpartiets kvinnliga väljare och kvinnliga väljare med högt politiskt intresse. I båda dessa grupper namngav över 60 procent av väljarna kvinnor. Sämst på att nämna kvinnliga kandidater, bland kvinnliga väljare, var de med låg politisk kunskap och de som röstade på ny demokrati. I de här två grupperna namngavs kvinnor av färre än var fjärde

kvinnlig väljare.

Grupper som i högst utsträckning namngav kvinnor bland manliga väljare l99l var män med högt politiskt intresse, hög kunskap om politik och de som röstade på miljöpartiet eller kds. I dessa grupper var det över hälften av väljarna som namngav kvinnliga kandidater. Bland män med låg politisk kunskap, som uppgav att de aldrig läser om politik och bland dem som röstade på vänsterpartiet eller ny demokrati var det en mindre andel än en fjärdedel som uppgav kännedom om kvinnliga kandidater i samband med valet 1991.

Partival är en faktor som har stor betydelse för väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater. Det som gör denna faktor särskilt intressant är att den även kan ger uttryck för hur viktigt det är med förekomst av kvinnor på partiernas valsedlar för väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater. Som tidigare nämnts finns det skillnader mellan partierna i frågan om andel kvinnliga ledamöter i riksdagen. I vilken utsträckning detta varierar med den andel väljare som namnger kvinnliga kandidater diskuteras i nästa avsnitt. Analysen tar också fasta vilka skillnader det finns i kännedom om kvinnliga kandidater mellan kvinnliga och manliga väljare för de olika partierna.

Ett nytt mellan kvinnor och män i svensk politik

gap

I framförallt amerikansk politik och statsvetenskap har begreppet gender gap fått en stor spridning under l980-talet. Begreppet betecknar olika former avstånd mellan könen i politiskt beteende. Mest vanligt

av gap - har det varit att skillnader mellan kvinnors och mäns partival analyserats i termer av gender gap. Med införandet av ett mer personorienterat valsystem i svensk politik kan grunden komma att läggas för ett nytt och eventuellt fördjupat gap mellan kvinnor och män. Ett gap som skulle bestå

av att kvinnliga väljare i större utsträckning än manliga röstar på kvinnliga kandidater.

De tidigare analyserna visar på att det finns ett underlag för ett gap när

det gäller röster på kvinnliga kandidater. Kvinnliga väljare har nästan

undantagslöst varit bättre än manliga på att känna till kvinnliga kandidater. Men den skillnad som finns varierar stort mellan de olika partiernas väljargrupper. Om man förutom dessa skillnader även tar hänsyn till den nivå kännedomen om kvinnliga kandidater ligger på bland samtliga i de olika partiernas väljargrupper, går det att skilja ut fyra olika grupper av

partier.

Den första gruppen består av partier med en hög andel väljare med kännedom om kvinnliga kandidater men med markanta skillnader mellan

kvinnliga och manliga väljare. I samband med 1991 års val hör folkpartiet

och centerpartiet hemma i denna Över 50 procent dessa partiets

grupp. av väljare namngav kvinnliga kandidater 1991, men bakom denna siffra döljer

sig en skillnad på 16 procentenheter mellan kvinnliga och manliga väljare.

Bland folkpartiets kvinnliga väljare var det till exempel 62 procent som namngav kvinnliga kandidater. Båda dessa partier karakteriserades dessutom av att ha en relativt hög andel kvinnor bland de ledamöter som valdes in i riksdagen. För folkpartiet var andelen 33 procent och för centerpartiet 39 procent.

Den andra gruppen av partier kännetecknas också av en markant skillnad mellan kvinnliga och manliga väljares kännedom om kvinnliga kandidater. Men i denna grupp ligger kännedomen om kvinnliga kandidater bland samtliga väljare på en låg nivå. 1991 placerade sig vänsterpartiet i denna grupp. Av partiets väljare uppgav 31 procent kännedom om kvinnliga kandidater. En uppdelning på kvinnor och män visar en nivå på 41 procent för de kvinnliga väljarna och 21 procent för de manliga. Det innebär en skillnad på 20 procentenheter i kännedom om kvinnliga kandidater mellan kvinnor och män som röstade vänsterpartiet. Bland de ledamöter som valdes in i riksdagen för Vänsterpartiets räkning 1991 utgjorde kvinnorna 31 procent, en nivå i närheten av folkpartiets.

I den tredje gruppen hamnar de partier som i likhet med folkpartiet och centerpartiet hade en relativt hög andel väljare med kännedom om kvinnliga kandidater men där det inte fanns några större skillnader mellan kvinnor och män. I denna grupp återfanns 1991 socialdemokratema, moderaterna, kristdemokraterna och miljöpartiet. För samtliga dessa partier var det över 40 procent av väljarna som uppgav kännedom om kvinnliga kandidater. Skillnaden mellan kvinnor och män översteg inte 10 procentenheter för något dessa partier. När det gäller den andel kvinnor som valdes in för

av dessa partier i riksdagen i valet 1991 är inte bilden lika samlad. Andelen

varierar från 26 procent för moderaterna till 41 procent för socialdemokratema.

Den fjärde och sista partigrupperingen består följaktligen av partier där relativt små skillnader mellan kvinnliga och manliga väljare åtföljs

av en låg nivå kännedomen om kvinnliga kandidater. Det enda parti som placerade sig i denna grupp i samband med 1991 års val demo-

var ny krati. Det var inte fler än 26 procent partiets väljare

av som uppgav kännedom om någon kvinnlig kandidat 32 procent av de kvinnliga väljarna

och 21 procent av de manliga. Partiet karakteriserades i valet låg

av en andel kvinnor bland partikandidatema. Av ny demokratis ledamöter i riksdagen utgör kvinnorna endast 12 procent.

Slutdiskussion

Undersökningar från Storbritannien, i viss utsträckning även från USA och Australien, visar att i ett valsystem där person spelar större roll än i det svenska, har det inte varit väljarna som i första hand valt bort kvinnor som politiska kandidater. Om kvinnor väl nominerats till valbara platser har de oftast halt samma chans att bli valda som sina manliga kollegor. Och i den mån det förekommit att väljare hellre röstat på manlig

en kandidat än en kvinnlig, har det endast skett i ringa omfattning. Partiemas nomineringsförfarande är då av mer avgörande betydelse för kvinnorepresentationen. Z

Resultaten i det här kapitlet tyder på att om kvinnor når samma nivå som män i det svenska politiska systemet skulle inte en högre grad av personval behöva påverka kvinnliga politikers möjlighet att bli valda negativt. Den lägre grad av kännedom kvinnliga riksdagskandidater

om som fanns i samband med valen 1985 och 1991 kan i stor utsträckning knytas till att kvinnor i mindre grad än män återfanns i toppskiktet på partiernas valsedlar. Och även om personfaktom i svensk politik får en ökad betydelse så är det knappast troligt att personvalet helt skulle slå ut betydelsen av det nuvarande partilistsystemet. Det faktum att det i Sverige går att välja flera kandidater från ett och samma parti i varje valkrets framhålls i olika sammanhang som av stor betydelse för den jämförelsevis höga kvinnorepresentationen i riksdagen.

De brittiska undersökningarna har gällt kvinnor och män som nått dithän att de varit de främsta kandidaterna för partierna i sina valkretsar. I det här kapitlet har analysen av svenska väljares kännedom om kvinnliga och manliga riksdagskandidater omfattat ett bredare spektrum av politiker på olika nivåer. Analysen har inte heller gällt faktisk valsituation; den

en utsträckning som väljarna uppgett kännedom om kvinnliga kandidater har

tagits som ett uttryck för i vilken utsträckning kvinnor är som grupp synliga som politiker bland väljarna. Det mest tydliga resultatet är att i samband med valen 1985 och 1991 har det i störst utsträckning varit manliga riksdagskandidater väljarna som lagt märke till och erinrat sig i en situation där det varit aktuellt att namnge kandidater från olika partier. När kvinnliga kandidater namngavs var det i störst utsträckning tillsammans med manliga kollegor. En minoritet av väljarna namngav enbart kvinnliga kandidater. Kännedomen om kvinnliga kandidater har visat sig vara dels en fråga andel kvinnliga om kandidater i det politiska systemet, dels fråga politiskt intresse och en om engagemang från väljarnas sida. Väljarens kön har betydelse i det här sammanhanget. Kvinnliga väljare har i stort sett undantagslöst haft bättre kännedom om kvinnliga kandidater än manliga väljare. Om en lägre andelen kvinnliga kandidater inte ska drabba jämställdheten mellan kvinnor och män i politiken hårdare i ett personorienterat valsystem än i dagens listsystem, blir framförallt fråga partierna en som får ta ansvar för. Det är fortfarande de har det avgörande inflytandet som över kandidatnomineringsprocessen.4 Erfarenheter från Norge visar att partiernas försummelse att inte placera kvinnor högt på valsedlama upp kan leda till att en grupp engagerade väljare på hand mobiliserar stöd egen för kvinnliga kandidater. Ett större inslag personval kan bli ett startav skott för en sådan mobilisering även i svensk politik. Och det särskilt om det finns ett kvinnoparti som kan locka till sig väljare frågan som ger om

kvinnorepresentation hög prioritet.

Noter

1862 fick kvinnor som betalade kommunalskatt också kommunal rösträtt, vid rösträttsreformen 1907-1909 blev kvinnor valbara till kommunala fdrtroendeuppdrag och 1919-1921 genomfördes den reform som gav kvinnor och män allmän och lika rösträtt och valbarhet.

1991 var i genomsnitt elva procent av världens parlamentariker kvinnor. Förutom de nordiska länderna var det bara Kuba och Guyana som hade över 30 procent kvinnliga ledamöter i parlamentet det året. Kvinnor med makt Sveriges riksdag:1992 ger en överblick över fördelningen mellan kvinnor och män i världens parlament.

Exempel på svensk statsvetenskaplig kvinnoforskning som tar upp denna problematik är Eduards, Gustafsson och Jönasdöttir 1989, Eduards 1988; 1977 och Eduards m 1983.

3 rsgso

4. Bo Särlvik och Jörgen Westerståhl introducerade 1956 en intervjufråga om väljar-

kandidatkännedom i valundersökningama vid Statsvetenskapliga institutionen,

nas

Göteborgs universitet. Frågan har sedan dess ställts i ytterligare sex valundersök-

ningar: 1960, 1964, 1968, 1973, 1985 och 1991.

lntervjufrågans formulering i valundersökningarna 1985 och 1991 löd: Känner Du

till namnet på någon eller några de står på partiernas vaIsedIar

av personer som

i Din valkrets inför riksdagsvalet l svaret fanns det möjlighet att namnge upp till

fyra I tidigare valundersökningar där frågan om kandidatkärmedom ställts

personer.

har inte kandidatens kön kodats; därför begränsar sig analysen till 1985 och 1991. 6. För 1985 års val, se SCB 1986:170-l71; för 1991 års val se, PM 4 från riks-

dagens personvalskommitté. 7. Se Sören Holmbergs kapitel i denna volym.

Se Sören Holmbergs kapitel i denna volym. Huvudresultatet är det samma för 1985 års val.

10. Se Conover 1988 för överblick över olika sätt att använda termen gender gap.

en

För skillnader mellan kvinnors och mäns partival i svensk politik, se till exempel

Gilljam och Holmberg l993:l85-190. 11. En analys 1985 års val visar inte på några avgörande skillnader i jämförelse

av

med 1991. 12. Under 1980-talet har det genomförts ett flertal undersökningar på det här området:

Studlar, McAllister, och Ascui 1988, Vallance 1984, 1988, Rasmussen 1977,

1981, l983a, 1983b visar som resultat att kvinnliga kandidater inte diskrimeras

väljama; Hills 1981, Kelley och McAllister 1984 dessa visar en viss, men

av knapp, diskriminering av kvinnliga kandidater.

13. Se till exempel Bergqvist 1992. 14. SOU 1993:21 s.51 15. Skjeie 1992:8485

Litteratur

Bergqvist, C. 1992 Hinder och möjligheter på vägen till ökad kvinnorepresentation. l

Björkhem, B. red Kvinnor med makt. Sveriges riksdag. Björkhern, B. red 1992 Kvinnor med makt. Sveriges riksdag. Conover, P. 1988 Feminists and the Gender Gap. Journal of Politics 532985-1010. Eduards, M. L. 1977 Kvinnor och politik Fakta och förklaringar. Stockholm: Liber.

Eduards, M. L. red 1983 Kön, makt, medborgarskap. Kvinnan i politiskt tänkande från Platon till Engels. Malmö: Gleerups. Eduards, M. L. 1988 Att studera politik ur ett könsperspektiv. Statsvetenskaplig Tidskrift 88:207-221. Eduards, M. L., Gustafsson, G. och Jonasdottir, A. G. 1989 Könsmakt och maktlöshet i nationalstaten. l Kvinnors makt och inflytande. Forskningsäversikt och forskningsbehov. Jämfo: rapport nr 15. Fördelningen mellan kvinnor och män bland de folkvalda 1992. Sveriges riksdag: personvalskommittén PM 4. Gilljam, M. och Holmberg, 1993 Väljarna inför 90-talet. Stockholm: Nordstedtsjuridik. Hills, 1983 Life-Style Constraints on Formal Political Participation: Why So Few Women Local Councillors in Britain. Electoral Studies 2:39-52. Kelley, and McAllister, 1984 Ballot Paper Cues and the Vote in Australia and Britain. Alphabetic Voting, Sex and Title. Public Opinion Quarterly 482452-4166. Kvinna- och mansvärlden. Fakta om jämställdheten i Sverige 1986 1986. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Rasmussen, 1977 The Role of Women in British Parliamentary Elections. Journal of Politics 391044-1054. Rasmussen, 1981 Female Career Patterns and Leadership Disabilities in Britain: Ihe Crucial role of Gatekeepers in Regulating Entry to the Political Elite. Polity 13:600- 620. Rasmussen, 19833 The Electoral Costs of Being Woman in the 1979 British a General Election. Comparative Politics 15:462-475. Rasmussen, 1983b Womens Role in Contemporary British Politics: Impediments to Parliamentary Candidature. Parliamentary Afairs 36:300-315. Skjeie, H. 1992 Den politiske betydningen Igionn. En studie norsk topp-politikk. av av Oslo: lnstitutt for Samfunnsforsloiing rapport 92:11. Studlar, D. T., McAllister, and Ascui, A. 1988 Electing Women to the British Commons: Breakout from the Beleaguered Beachhead Legislative Studies Quarterly 132315-328. Vallance, E. 1984 Women Candidates in the 1983 General Election. Parliamentary Afairs 37:301-309. Vallance, E. 1988 Two Cheers for Equality: Women Candidates in the 1987 General Election. Parliamentary Afairs 41:86-91. Ökat personval. Betänkande av personvalskommittén 1993. SOU 1993:21.

i ä*5'

Johansson

Folke

5¶Personval i kommunerna

Personval är ett mångtydigt begrepp. I begränsad form kan det innebära en överväganden eller ändring av rangordning mellan kandidater för det parti man valt att rösta på. Partiet bestämmer för personvalet och ramarna bedömningen utgår från de kandidater som partiet satt I ett nästa steg upp. kan personval innebära att man lägger till egna kandidater på partiets lista eller att man stryker vissa av de befintliga. I princip kan denna typ av personval komma till stånd i primärval eller samtidigt själva partivasom let. Vad beträffar nödvändiga förutsättningar för att denna typ av personval skall vara meningsfullt så är kännedom kandidat från det om en egna partiet ett minimikrav. Kännedom om flera kandidater eller potentiella kandidater för det partiet gör valsituationen rimlig. egna mer Nästa steg innebär att man uppfattar val mycket väsentav person som ligt. Man är villig att åtminstone tillfälligtvis lämna sitt ordinarie eller närmast liggande parti om detta krävs för att skall kunna rösta för man den kandidat som man bedömer som lämpligast. Som det politiska livet fungerar bör detta framför allt i riksdagsvalet innebära förflyttar att man sig med måttliga steg höger eller vänster. Mer långt gående förflyttningar förefaller mindre sannolika. På det primärkommunala planet är situationen delvis annorlunda. Valen brukar också här beskrivas helt igenom partipolitiserade. En sådan som beskrivning stämmer i många avseenden. Partierna ställer kandidater upp och konkurrerar med varandra. Om däremot med partipolitisering man avser att partitänkandet dominerar väljarnas bild av politiken så den som i allt väsentligt gör på riksplanet, är detta riktigt bara i begränsad utsträckning. När man undersöker varför väljarna röstdelar, det vill säga röstar olika i riksdags- och i kommunalvalet, får stöd för tanken att man kommunvalen fungerar annorlunda. En avsevärd andel de svarande säger av med olika formuleringar att det är naturligt att bedöma kommunalval på annat sätt än riksdagsval. Väljarna ser det som naturligt att ta hänsyn till andra faktorer Vilka förutsättningar bör för handen för att personval där går vara man över partilinjema skall kunna bli aktuellt. Kännedom kandidater från om mer än ett parti förbättrar påtagligt möjligheterna att göra personbeen dömning separat från och eventuellt i konflikt med partibedömningen. I princip räcker det med att man känner till kandidat från ett annat parti en än det egnaÄ Vi skall se på vilka delgrupper i befolkningen kunsom

skapsmässigt har störst möjlighet att låta personbedömningar avgöra röstningen.

En utgångspunkt för analysen är att personkännedom är en form av kunskap om det politiska systemet. När vi skall söka efter förklaringsfaktorer till kännedom om vilka personer som kandiderar, tar vi upp egenskaper som vi vet brukar vara väsentliga i samband med kunskapsskillnader. Eftersom det är fråga om kommunalval, det vill säga val i olika lokala politiska systern, är karakteristika på den politiska miljön såväl som den enskilde individen av intresse

En andra förutsättning är emellertid minst lika viktig. Man måste anse att valet av person är viktigt i förhållande till val av parti. De som är mest övertygade anhängare av personval principiellt eller av en viss kandidat anser det vara så väsentligt att det går fore val av parti. De som inte är villiga att gå så långt blir i huvudsak begränsade till att uttrycka sin syn på kandidater i det egna partiet. Det ligger nära till hands att förvänta sig att de som är övertygade partianhängare har svårt att placera val av person framför val av parti. Den minskande partiidentiñkationen torde i själva verket vara en av grunderna för tanken på att öka inslaget av personval

En näraliggande frågeställning är vilka personegenskaper som väljarna uppfattar som viktiga. Om de skall personrösta, vad kommer de då att eller Finns det skillnader mellan olika väljargrupper Vi skall se på några olika egenskaper och studera i vilken mån bedömningskriteriema är stabila eller om det går att påvisa förändringar under den period på ett par decennier som vi undersökningsmässigt kan överblicka. Vi skall också forsöka se i vilken mån medborgamasväljamas kriterier är speciella eller om de stämmer överens med de kriterier partierna tillämpar.

Analysen här är begränsad till fönrtsättningama för personval. En avstämning mot röstningsbeteende sker inte här. I Holmbergs och i Westerståhls kapitel i föreliggande skritt analyseras hur stor betydelse personval har vid röstdelning mellan riksdags- och kommunalval.

Denna studie baseras på fyra olika undersökningar riktade till medborgare i ett urval av svenska kommuner. De genomfördes 1966, 1970, 1979 och 1991.4 I var och en av dessa fyra undersökningar har antalet svarande uppgått till mellan 2400 och 4000 personer. Resultaten är i första hand representativa för svenska kommuner och kommunmedborgare utanför de tre största städemaf I de tre första samlades data in genom besöksintervjuer och i 1991 års undersökning genom postenkäter. Formen för materialinsamling liksom en annorlunda frågeteknik 1991 har betydelse för nivån vad gäller till exempel kännedom om kandidatnamn. Däremot spelar dessa skillnader mycket liten eller ingen roll vad gäller samband mellan olika studerade egenskaperf Det kan tilläggas att undersökningarna

1966-1979 utförts såväl före som efter valdagen medan däremot samtliga enkäter sändes ut efter valdagen 1991.

Kandidatkännedom

Den första och mest grundläggande förutsättningen for personval är att

man känner till namnet på åtminstone någon kandidat. Den fråga som ställts till medborgarna 1966, 1970 och 1979 är Kan Ni nämna namnet på någon eller några av dem som ställt upp vid fullmäktigevalet här i Kommunens namn i år. Därefter räknades partierna ett i taget. I

upp undersökningen 1991 frågades efter namn i samtliga tre val med fonnuleringen Känner Du till namnet på någon av de personer som stod på vallistorna i Din hemort Därefter specificerades de tre valen och för varje kandidatval frågades efter vilket parti hanhon representerade.

Det visar sig att namnkännedomen är relativt stabil under perioden 1966- 1979. Omkring två tredjedelar av medborgarna kan namnge åtminstone en kandidat. Namnkunskapen minskar inte i samband med att kommunerna

blir större genom förändringarna i den kommunala indelningen i början

av sjuttiotalet. Snarare kan man skönja en viss ökning. Siffran för 1991 avviker påtagligt nedåt. Det förefaller dock sannolikt att detta väsentligen har undersökningstekniska orsaker och att den nedgång som verkligen skett är mer måttlig. Detta av två skäl dels därför att andra resultat vid jämfö-

relser pekar på att den svarande vid frågor i enkät kräver

en som en aktivitet för att hanhon skall erinra sig något tenderar att göra det lätt för sig och inte svara något Dels därför att kännedom kandidater i

om riksdagsvalet vid en jämförelse som kan göras mellan kommunundersökningarna 1970 och 1991 också visar samma stora minskning i namnkunskap. Resultaten som presenteras från valundersökningen stöder inte

tanken på att det verkligen skett en så stor nedgång i kunskapsnivån.

Visserligen saknas ett helt jämförbart värde för 1970 men nivån är jämförbar med värdet för valundersökningen 1968, vilken ligger närmast i tid.

Namnktmskapen vad gäller riksdagskandidater har minskat också enligt valundersökningen 1991, men mer måttligt än i kommunundersökningen.

Denna skillnad tolkar vi som att undersökningstekniken har bidragit till det lägre värdet för namnkunskap i kommunundersökningen 1991.

Vid två tillfällen, 1970 och 1991, går det att jämföra namnkännedomen i riksdagsval med motsvarande för kommunfullmäktigeval. Det är vid båda tillfällena en större andel som kan namnge en kandidat i kommunvalet. Skillnaden minskar dock från 20 till 7 procentenheter. För åren 1966 och 1991 kan också landstingsvalen jämföras med motsvarande namnkännedom

för kommunfullmäktigevalen. Det är helt klart att kunskapen om namn på

kandidater i landstingsvalen inte bara ligger lägre än i kommunvalen utan också påtagligt lägre än i riksdagsvalen. Å andra sidan är skillnaden inte

drastiskt stor. Beskrivningen landstingsvalen som de glömda valen är

av kanske inte helt igenom träffande. Dessutom kan man också här skönja en

tendens till minskad skillnad i jämförelse med kommunfullmäktigevalet.

Differensen minskar från 24 till 13 procentenheter.

Figur 5.1. Kâmnnedom om kandidatnamn 1966-1991. Val till kommunfullmäktige, landsting och riksdag.

Procent

Namnkunskap

Kommun

Wá

Landsting

Riksdag

1966 1970 1979 1991

intervju intervju Intervju Enkät

Att känner till namnet kandidat är ett minimum för att man

man en skall kunna personrösta. I de tre tidigare undersökningarna fanns möjlighet

än kandidat i respektive val. att namnge mer en

Vid de tre mättillfällen där jämförelse är möjlig kan omkring två

en tredjedelar de svarande åtminstone en kandidat. Varannan kan

av namnge namnge kandidater från mer än ett parti, medan en fjärdedel fyller ganska högt ställda krav och kan minst två kandidater från minst två

namnge olika partier. Man kan tendens till förändring mellan undersök-

se en ningstillfällena. Den innebär att andelen som uppfyller de mer måttligt ställda kraven tenderar att öka i förhållande till andelen som kan mest. Bakom förändringen kan ligga en allt större koncentration till ett mindre antal kända politikerkandidater. En sådan utveckling stämmer med tanken

att massmedia som kunskapskälla ökar i betydelse.

Tabell 5.1. Kännedom om namn på kandidater i kommunvalen. Flera partierflera kandidater

Procentandel som kan: 1966 1970 1979 1991

Minst ett namn 64 79 73 42 Namn från mer än ett parti 50 65 55 X Minst 2 namn från minst 2 partier 25 27 24 X Kan något namn från egna partiet §88 89 90 66

Kommentar:Ett X markeraratt :ritningen skett eller att uppgift saknasfrån dettaår.

I de tre första undersökningarna kan i stort sett alla cirka 90% som kan ange något namn också ange ett namn på en kandidat ñån det egna partiet. Denna andel minskar påtagligt 1991. I och för sig är detta en

effekt av att fiågetekniken ändrats. I undersökningen 1991 frågas bara

efter ett namn och de svarande får inga stimuli i form av uppräkning av partier. Å andra sidan kan detta ett test vilken kandidat

man se som av man nämner om man bara skall komma på ett namn. Sannolikheten för att man skall nämna kandidater från det egna partiet är ungefär densamma 1991 som i de tidigare undersökningama. Av samtliga de kandidater som nämns vid de tre första undersökningstillfällena tillhör ungefär 2 av 3 det egna partiet. Denna andel stämmer väl med motsvarande värde för 1991. Då nämner 66 procent en kandidat från det egna partiet.

Personval kan i princip ske i syfte att välja in en person likaväl som i syfte att hindra att en viss kandidat blir invald. Man kan givetvis också lägga en kandidat på minnet för hanshennes förträfflighet såväl som för hanshennes olämplighet. I 1970 års undersökning ställdes en fråga om man hade förtroende för eller misstro emot respektive nämnd kandidat. Varje svarande ktmde namnge upp till tre kandidater per parti. Denna fråga ställdes för var och en av de namngivna kandidaterna. Det visade sig att 53 procent av de svarande enbart nämnde kandidater som de hade förtroende för. Fyra procent nämnde på motsvarande sätt enbart kandidater för vilka de hyste misstro. Bland de återstående återfinns både sådana som givit uttryck för såväl förtroende som misstro som och sådana som inte sagt sig uppleva någondera

Mätningarna av namnkunskap ger information om att kunskapsnivån i relation till mätningar av kunskap rörande andra politiska företeelser måste betraktas som relativt hög. Här framträder ett påtagligt stöd för tanken att det finns reella förutsättningar för personval. Bortsett från att kunskapsspridningen måste vara ganska bred när så stor andel av befolkningen kan namnge någon kandidat, så vet vi dock ännu inget eventuella skillna-

om der mellan olika befolkningsgrupper. En analys med denna inriktning och därmed också ett resonemang omkring vad som kan tänkas påverka

namnkunskapen är nästa steg.

Skillnader mellan av väljare

grupper

Vi skall undersöka tre typer av förklaringar till skillnader i namnkrmskap. De speglar en föreställning om att skillnader i namnkrmskap kan förklaras efter tre olika linjer. Den första är överblickbarheten hos det politiska systemet. Denna bestäms av systemets storlek och utformning. Den varierar emellertid också från individens horisont med hänsyn till dennes individuella förutsättningar att skaffa sig information och överblick. Kommunstorlek, kön, ålder och utbildning är exempel egenskaper

som ger olika förutsättningar för kontakter och informationsinhämtande. Den andra gruppen av egenskaper innefattar främst intresse för kommunalpolitiken och olika former av politisk aktivitet. Den tredje och sista är på

gruppen olika sätt kopplade till partierna och förtroende för politiken och politikema.

Ett antal av de egenskaper som tas upp är relaterade till varandra. Avslutningsvis prövas därför en multivariat analys där hänsyn tas till betydelsen av denna eventuella samvariation hos de olika förklarande egenskaperna.

Med undantag för kön, där skillnaden mellan män och kvinnor tenderar att minska, är mönstret för de egenskaper vars betydelse kan mätas över hela perioden mycket stabilt. Om man bor i eller är uppväxt i kommuner som är lättare att överblicka är sannolikheten större att man kan namn på kandidater. De som bor utanför de största kommunerna, är män och är medelålders och har mer än obligatorisk utbildning kan fler Är

namn. man dessutom också uppväxt utanför de större kommunerna med politiskt

engagemang redan i uppväxtmiljön och har sociala kontakter med

grannarna, då är sannolikheten att kan kandidater mycket stor.

man namn

Tabell 5.2. Kunskap och attityd personbakgrund. Procentandel som kan

namnge minst en kandidat.

1966 1970 1979 1991 Totalt 64 73 73 42 Kommunstorlek

V

Kön Män 69 79 76 42 Kvinnor 57 68 69 40 Ålder

Utbildning

gymn - Uppväxtmiljö Landsbygd X X 74 42 Samhälle X X 75 46 Stad X X 72 39 Storstad X X 61 33 Politisk engagemang i uppväxtfamiljen Ja X X 83 56 Nej X X 70 38 Känner grannar Känner personligen många X X 77 46 Har mycket liten kontakt X X 61 31

Kommentar:Ett X markeraratt mätningen skett eller att uppgift saknasfråndettaår.

Den grupp av egenskaper som tas upp hämäst mäter en mer direkt involvering i politisk verksamhet. Den sträcker sig från politiskt intresse och röstning till de mest entydiga formerna av aktivt deltagande som ledamot

respektive beslutspåverkande annat sätt.

Tabell 5.3. Kunskap och attityd aktivitet och intresse. Procentandel som

kan namnge minst en kandidat

1966 1970 1979 1991 Intresse för politik

Diskuterar pol Ofta 82 90 86 64 Vid något enstaka tillfälle 67 78 75 35 Inte alls 50 53 47 16 Röstning Vid varje val 66 77 76 45 Nej 38 51 X X Avstått vid någotnågra val X 57 25 Ledamotsuppleant

Försökt påverka beslut

om 1991frågadesom manröstatvid varje val. Ett X angeratt frågan ställtsannatsvarsalternativ.

Sambandet mellan namnktmskap och intresse för politik respektive frågan om man diskuterar politik är starkt. De som är mycket intresserade eller diskuterar politik ofta har omkring 40 procentenheter högre namnkunskapsnivå än de som inte alls är intresserade av eller inte alls diskuterar politik. Om man röstar vid varje val säger också något om namnkrmskapen. Här är genomsnittsskillnaden mellan dem som alltid röstar och övriga dock bara ungefär hälften så stor, 23 procentenheter. Ungefär lika stor är skillnaden i kunskap mellan dem som aktivt försöker påverka politiska beslut och övriga. Något större är däremot kunskapseffekten att

av vara eller ha varit ledamotsuppleant i kommunal nämnd eller styrelse.

Det är ganska naturligt att de som är politiskt aktiva eller åtminstone politiskt intresserade kan namn i avsevärt större utsträckning än de icke aktiva och de mindre intresserade. Röstning eller annan politiskt aktivitet

för att påverka har ibland helt annan grund än ett mer allmänt politiskt intresse, vilket förklarar den mindre skillnaden mellan på så sätt aktiva och övriga. Eventuellt skall snarare notera att även i de delgrupper

man

ligger kunskapsmässigt lägst, så kan fortfarande omkring 40 procent som av väljarna nämna åtminstone något namn.

Ett inslag personval påverkar i första hand utrymmet for de politiska

av partierna. I den tredje egenskaper som vi skall studera ingår

gruppen av parti och grad partianknytning. Dessutom skall vi förtroende för

av se politikerna och det politiska systemet.

Tabell 5.4. Partianknytning. Andel som kan namnge minst en kandidat

1966 1970 1979 1991

Partisympati

73 82 79 54 v

61 75 70 42 s

73 79 82 51 c

63 84 75 47 67 90 75 49

m Kds 68 X 81 51

X X X 50 mp nyd X X X 30 Lokalt annat parti 80 68 64 53 Blanktej röstat X X 61 19

Partianhângare Nej inte partianhängare 53 66 64 27 Ja, men övertygad anhängare 60 74 79 46 Ja, starkt övertygad anhängare 69 81 78 54

Medlem av parti Ja 86 93 89 68 Nej 58 73 69 41

Röstdelning riksdagsval kommunalval Samma parti X 78 72 44 Olika partier X 92 81 53

Kommentar:Ett X markeraratt mätningen sketteller attuppgift saknasfrån dettaår.

Partierna skiljer sig något när det gäller namnkunskap. En del skillnaav dema torde gå att hänföra till organisationsgraden inom de olika partierna. Vänsterpartiets och Centerpartiets väljare kan ofta på någon kandinamn dat. Samma gäller för KDS och för lokala partiets anhängare. Ny demokratis

sympatisörer har minst kunskap Genomgående för alla underom namn. sökningar gäller att om är partimedlem respektive övertygad man mer partianhängare man är, desto oftare kan något kandidatnamn. Den man maximala effekten på namnkunskapen blir i båda fallen 20

omkring

procentenheter. De som röstdelar röstar på olika partier i riksdags- - respektive kommunvalet kan i något större utsträckning än övriga på - namn kandidater. Skillnaden är dock bara ungefär hälften så det stor som när gäller att partimedlem eller övertygad partianhängare. Endast minvara en dre del dem röstdelar gör det personskäl. av som av Den sista grupp av egenskaper vi skall pröva mot namnkunskap är förtroende för politik och politiker. Vi begränsar analysen till påstående ett på vardera området och jämför med två frågor rör infonnationinsom tresse för politiska val. De fyra frågomapåståendena lyder:

A. Anser Du att Du har ktmnat få tillräckligt klar bild de olika en av partiernas huvudståndpunkter i de avslutade valen nyss

B. Du kan vid de politiska valen i allmänhet rösta i tre val. Försök att markera för varje val hur intresserad Du är valutgången.

av Avser här kommunalvalet

C. Genom att rösta vid kommunalvalen kan verkligen med man vara om att bestämma hur kommunalpolitiken skall utfonnas.

D. Kommunpolitikema gör sitt bästa för att fatta beslut stämmer som med kommuninvånamas önskemål.

De första två frågorna alltså form kunskapintresse. De

avser en av som anser sig ha fått en klar bild partiernas ståndpunkter i valet kan oftare av namn på kandidater än de som inte fått lika klar bild. De är en som mycket intresserade valutgången kan oftare än de inte alls av namn som är intresserade. De två påståendena att mäta allmän inställavser en mer ning till det lokala politiska systemet och till politikerna. Mönstret mir det gäller syn på politik och politiker i de tvâ påståendena lite senare är annorlunda. Skillnaden går mellan dem är eller mindre positiva som mer till systemet och till politikerna och dem är eller mindre som mer negativa. Den förstnämnda kan något oftare på kandidater. gruppen namn Skillnaden mellan är emellertid relativt liten. Den torde i allt grupperna väsentligt kunna hänga samman med att de har positiv uppfattning som en oftare är intresserade av politik. Vi har såväl här tidigare kunnat som notera ett starkt samband mellan namnkunskap och olika mått på intresse

för Att är kritisk mot det politiska systemet är däremot inte

politik. man

något är starkt kopplat till kunskap om namn på kandidater. som

Figur 5.1. Kännedom kandidatnamn 1966-1991. Val till kommunfullom mäktige, landsting och riksdag.

Procent Namnkunskap 80

60 60 51 52 42 43 4 7 38 40

25 20 10

° :sig: :aa: vvvv §22: §§§§ ååää

:§22

:g%2

mmmm å? å

:hä: uåê

h°°.â sååå .en fn-Z 3 to n 1:0:: ga..

A B C D

Multivariat analys

Det finns två väsentliga skäl att i detta sammanhang pröva också en form

multivariat analys. sådan undersöker vi samtidigt sambandet melav I en lan namnkunskap och antal olika tänkbara förklaringar till skillnader ett mellan individer. På så sätt kan vi dels se vilka av de förklaringar som hittills framkommit eventuellt inte håller. De beror kanske på att som

förklaringsfaktorema hänger Dels kan vi få en uppfattning om

samman. ifall del de samband vi noterat eventuellt kan bero på indirekta en av effekter. Hypotesen är att direkteffekten på namnkunskap av kön, ålder och utbildning skall försvinna. Den effekt dessa egenskaper har skulle vara att de bidrar till större politiskt intresse och vissa former av vad som ett skulle kunna kallas latent politisk aktivitet. Dessa senare egenskaper skulle

i så fall vara väsentliga för namnkunskapen.

Det intressanta i detta sammanhang är egentligen att den hypotetiska modellen inte stämmer. Visserligen går del inflytandet från baken av gmndsvariablema via de politiska variablema. Speciellt den redan från början svaga effekten av kön kanaliseras här så att det inte blir någon direkteffekt. Däremot kvarstår, än något försvagade, avsevärd effekt om en av ålder och utbildning på kunskap Det är alltså inte enbart om namn. genom att ge grundval för ett politiskt intresse som dessa egenskaper har betydelse. Respektive medelålders och med högre grupper - personer utbildning har oavsett eventuellt politiskt kunskapsmässigt - engagemang större förutsättningar att påverka valet av person.

Person kontra parti

Vi skall nu i två olika analyser försöka belysa först i vilken utsträckning man anser val av person som viktigt och därefter vilka personegenskaper man ser som väsentliga. Först ser vi på hur viktigt man uppfattar det vara att en viss person väljs in i relation till hur viktigt det är att ett visst parti blir representerat. En stor andel av befolkningen kan namnge åtminstone kandidat till en

kommunfullmäktige. Kunskapen är givetvis bara en förutsättning än

om en

nödvändig sådan. Denna förutsättning är i stor utsträckning uppfylld. Det

är en annan sak om och i vilken utsträckning vill ta hänsyn till man person. Det finns skäl att fråga sig vad kan tänkas påverka villighesom ten att sätta person i centrum, eventuellt till priset att rösta på ett annat av parti. I undersökningen 1991 bad vi de svarande tala ifall de instämde om i eller hade motsatt åsikt följande påstående: Förtroende för komom munalpolitikern som person är viktigare än att hanhon representerar ett visst parti. Svarsaltemativen framgår i tabellen. Vi fick med detta påstående ett mått på villigheten att sätta före parti. person På detta påstående svarade 43 procent de tillfrågade att de instämde av helt. Av de återstående svarade huvuddelen, 38 procentenheter, de att

instämde i stort sett. Otvivelaktigt är svarsfördelningen på påstående-

en fråga av detta slag känslig för hur formulerar påståendet. Detta till man trots torde man ha grund att påstå att svaren tydlig bild stor ger en av en benägenhet att rösta på person och av att många valet ser av person som viktigt i relation till valet parti. av När man instämmer i ovanstående påstående ligger det ett avsevärt inslag av protest mot det politiska systemet i instämmandet. Sambandet mellan instämmande här och i ett påstående med följande fonnulering: Som enskild medborgare har inte någon verklig möjlighet att påverka man politikernas beslut är starkt Tau-beta0.24. Det rör sig dock minst lika

Tabell 5.5. Villighet att sätta val av person framför val av parti

Instämmer Instämmer l stort Helt S:a Opinions-

helt i stort sett mot- motsatt % balans

sett satt åsikt åsikt Total svarsfördelning 43 37 9 11 100 32 Kommunslorlek

Kön Män 45 37 8 10 100 35 Kvinnor 41 38 9 12 100 29 Ålder

Utbildning

gymn - Intresse för politik

Partianhängare Nej inte partianhängare 45 40 7 9 100 36 Ja, men övertygad anhängare 43 40 8 9 100 34 Ja, starkt övertygad anhängare 40 31 12 17 100 23 Ledamotsuppleant

Andel i respektive grupp som kan namn på kandidat i kommunvalet 49 47 53 59

Kommentar:För att sammanfattasvarsfördelningamager vi i kolumnen längsttill höger ett Opinionsbalansmått.Måttet beräknasgenomatt frånden procentandelsomInstämmerhelt drasden procentandel somhar Helt motsattåsikt. Måttet kan teoretisktvarieramellan+100och-100.

mycket om en protest mot det politiska systemet som om direkt politikerförakt. Ett annat påstående som de svarande också ställts inför är formulerat: Kommunpolitikerna gör sitt bästa för att fatta beslut som stäm-

med kommuninvânarnas önskemål. Ett avståndstagande från detta mer påstående torde vara det som ligger närmast brist på förtroende för politikerna som personer. Det finns dock inget samband mellan synen på

kontra parti och detta sistnämnda påstående Tau-beta-0.04. person

En allmän skepticism inför det politiska systemet kan förklara en avsevärd del av nivån villigheten att prioritera val av person före val av parti. I den mån detta är förklaringen så blir en sådan prioritering mindre intressant. Detta därför att det i så fall är det mindre sannolikt att denna prioritering verkligen tar sig uttryck i personröstning. Det är dock en stor grupp som säger sig göra denna prioritering och inställningen till det politiska systemet är bara en del av förklaringen. Vi skall se hur gruppen är sammansatt. Om man bor i en liten kommun, är av manligt kön och tillhör den äldsta åldersgruppen så är sannolikheten stor för att man är mycket positiv till påståendet. Har man dessutom inte mer än obligatorisk utbildning eller åtminstone inte mer än två års teoretisk utbildning utöver vad är obligatoriskt och därtill säger sig vara ointresserad eller inte

som särskilt intresserad av politik, så ökar chansen att man är positiv än mer. Det ligger nära till hands att de som har stark partianknytning är mindre positivt inställda till påståendet. Det visar sig också att såväl nuvarande och tidigare ledamöter som övertygade partianhängare är mindre benägna att prioritera person före parti.

Vi skall något på vilka personegenskaper man uppfattar som

nu se viktiga.

Kandidategenskaper

I undersökningarna 1979 och 1991 har frågor ställts till medborgarna om

vilka egenskaper hos kandidaterna i kommunalvalen som de uppfattade

som mest väsentliga Av undersökningstelmiska skäl är både frågeformulering

och svarsalternativ något olika i de två undersökningama. År 1979 löd frågan: När partierna gör listor på kandidater till kommunfullmäktige

upp tar de bl.a. hänsyn till erfarenhet och kunnighet, fördelningen mellan könen, samhällsklasser, åldersgrupper och till att olika delar av kommunen blir företrädda. Ange vilket av dessa som Ni anser vara viktigast, näst viktigast, också minst viktigt Frågeformuleringen 1991 var: När

men partierna gör upp listor till fullmäktigeval tar de hänsyn till olika egenska-

hos kandidaterna. Ange hur viktiga Du anser de olika nedan nämnda per egenskaperna För var och en av samma fem egenskaper som i 1979

vara.

års undersökning skulle man nu ange om den var Mycket viktig, Ganska viktig, Inte särskilt viktig respektive Inte alls viktig.

Tabell 5.6. Medborgarnas bedömning av önskvärda kandidategenskaper

Mycket Ganska Inte Inte Summa Opin. Opin.

viktig viktig särskilt alls procent balans balans

viktig viktig 1991 1979 Erfarenhet och kunnighet 81 17 2 0 100 81 89 Företrädare för olika delar av kommunen 41 44 ll 4 100 37 30 Fördelning mellan åldersgrupper 37 47 l l 5 100 32 -9 Fördelning mellan samhällsklasser 38 38 15 9 100 29 -3 Fördelning mellan könen 29 34 25 12 100 17 0

Båda undersökningama täcker alltså in samma fem egenskaper och rangordningarna går att jämföra. Vi kan också jämföra vilka olika grupper som gör olika prioriteringar av vad som är mer eller mindre väsentliga egenskaper. Svarstördelningama för samtliga svarande 1991 redovisas dels som procentfördelningar, dels sammanfattade så att vi från andelen som säger att en viss egenskap är mycket viktig drar den andel som säger att samma egenskap inte alls är viktig. Detta ger ett opinionsbalansindex som redovisas i kolumnen näst längs till höger. Medborgarnas bedömning av vad som är viktigt och vad som är oviktigt är relativt entydig oavsett vilket mått man använder sig av. Mest väsentligt är att kandidaterna besitter erfarenhet och kunnighet. Detta är obestritt i den meningen att det knappast finns några som sätter dessa egenskaper som Inte alls viktiga. Dämäst kommer kandidaternas fördelning vad gäller samhällsklass, åldersgrupp och kommundel. Dessa tre egenskaper bedöms som i stort sett lika väsentliga. Här finns dock i samtliga fall en avsevärd grupp som är benägen att se respektive egenskap som Inte särskilt eller Inte alls viktig. Minst viktigt uppfattar man det vara om kandidaten är man eller kvinna. Att fördelning mellan könen placeras sist beror framför allt att färre ser kön som något som är mycket viktigt. Dessutom är det i jämförelse med övriga egenskaper också här som finner den största andelen som svarar Inte alls viktig.

Den huvudsakliga bilden är mycket entydig. År 1979 liksom 1991

var erfarenhet och kunnighet den egenskap bedömdes i särklass

som som viktigast. Närmast därefter men ett avsevärt steg längre ner skalan kommer liksom för 1991 vilken kommundel som kandidaten bor i eller kommer ifrån. Av de tre återstående bedöms 1979 kön som den något viktigare före samhällsklass och åldersgrupp. På samma sätt som i 1991 års undersökning är kön den egenskap som är mest kontroversiell i den meningen att här finns störst andel Minst viktig markeringar.

Inom ramen för Kommunalforskningsgruppens studier genomfördes i samband med 1966 års val mätning vilka typer argument

en av av som förekom till förmån för olika kandidater på partiernas nomineringsmöten. De kriterier för urval av kandidater som frågat om nu knyter till de

an argument registrerades i denna undersökning. Även 1966 dominerade

som starkt argument av typen erfarenhet och kunnighet. Sådana argument framfördes om ungefär hälften kandidaterna. Dämäst kom kandidaternas

av ålder vilken anfördes i en fjärdel av de argument som avsåg grupprepresentativitet. Det var vid denna tidpunkt i huvudsak liktydigt med ett argument för föryngring. På tredje plats återfinner vad som motsvarar kommundel, då med beteckningen region, vilken togs i femtedel

upp om en av argumentationen. Därefter kommer yrke samhällsklass och kön, vilka utgjorde något mindre än en sjättedel av argumenten. Målgruppen för undersökningen såväl som undersökningstelcniken var en annan och totalt har det nu förflutit relativt lång tid. Trots detta är alltså de relativa fördelningen mycket lik den som fanns 1979 och vad som gäller idag.

Kandidategenskaper 1979 och 1991

Kunnighet och erfarenhet kan ses som renodlade personegenskaper som finns hos en representant oavsett vilken grupp han eller hon tillhör för övrigt. Det framgår också tydligt att detta är egenskaper som uppskattas av i stort sett alla väljare. När man ser närmare de som inte sätter dessa egenskaper som viktiga framskymtar att anledningen närmast kan vara en önskan om förnyelse i politiken.

De andra fyra kandidategenskaper som väljarna fått ta ställning till kan däremot kopplas till tanken på grupprepresentation. Det ligger i dessa fall nära till hands att föreställa sig att här finns ett klart egenintresse. De

som betonar vikten av respektive egenskaper gör det därför att de önskar att

en grupp som de själva tillhör skall bli bättre representerad. De som anser att respektive egenskaper inte är viktiga säger därmed att det inte är väsentligt eller kanske inte ens önskvärt att den grupp det är fråga blir speciellt

om representerad. För att se i vilken utsträckning det går att påvisa ett sådant

egenintresse jämför vi uppfattningen om hur viktig kandidaternas fördelning kommundelar, åldersgrupper, samhällsklasser och kön är bland medborgarna grupperade efter närmast motsvarande egenskap. Frågorna har alltså ställts 1979 och 1991 och vi kan därmed också se om den egna gmpptillhörigheten har betydelse hela tiden eller om det sker för-

samma ändringar.

Tabell 5.7. Kandidategenskaper, opinionsbalans relaterat till individens egen grupptillhörighet

Fördelning Fördelning

kommundel ålder

1979 1991 1979 1991

Bor i

Den första egenskapen är kandidaternas fördelning på kommundelar. Vi ser att de som 1979 bodde utanför centralorten var påtagligt mer benägna att beteckna denna egenskap som viktig. Indelningen efter boende i res-

pektive utanför centralort är ett grovt mått på kommundelsanloiytning,

åtminstone med detta mått mätt så förefaller medborgare som bor men utanför centralorten 1991 inte alls eller obetydligt mer benägna att se det som att de behöver särskild representation.

Från studiet av partiernas nomineringsprocesser i samband med 1966 års val framgår att ålder då åtminstone på politikemivå uppfattades vara

väsentlig egenskap än kommundel. Mellan undersökningarna 1966 en mer och 1979 ligger omfattande ändringar i den kommunala indelningen. En väsentlig innebörd förändringarna var att kommunerna blev större ur

av geografisk synpunkt. Detta torde väl förklara behovet av större hänsyn till kommundel 1979.

En indelning i samma tre åldersgrupper som använts tidigare ger möjlighet till analys av hur man ser på åldersfördelningen bland kandidaterna. Här är skillnaderna mellan åldersgrupperna relativt måttliga både 1979 och 1991. Det är trots detta värt att notera en påtaglig förändring. Vid båda tillfällena är det den yngsta åldersgruppen som starkast betonar behovet av

hänsyn till lämplig fördelning på åldersgrupper. År 1979 minskar tonvikt

på egenskapen åldersfördelning systematiskt med ökande ålder. Denna bild ändras 1991. Nu har den äldsta gruppen börjat betona betydelsen förav

delning på åldersgrupper i större utsträckning än tidigare.

Vi vet inte hur bedömningen sett ut mellan 1979 och 1991. Det förefaller dock rimligt att se en förändring av det här slaget i ljuset större av motsättningar eller åtminstone större konkurrens mellan när det grupper gäller välfårdsfördelningen. En delvis annorlunda tolkning skulle kunna vara att den från flera håll uttalade principen att pensionera politiker vid normal pensionsålder har börjat uppmärksammas. Den äldsta åldersgruppen

är som bekant idag påtagligt underrepresenterad i politiska församlingar. Bedömningen av den betydelse fördelningen på samhällsklass har är i

stort sett densamma 1979 och 1991. Arbetare betonar denna fördelning mer än tjänstemän som i sin tur betonar den mer än företagarejordbrukare. Skillnaderna mellan yrkesgruppema är måttligt stora systemamen tiska. Synen på kandidaternas könsfördelning har förändrats mest och är också den mest kontroversiella. År 1979 fanns det inga skillnader mellan män och kvinnor i synen på könsfördelningen. I 1991 års undersökning har vi redan noterat att könstillhörighet bedömts som den minst väsentliga kandidategenskapen. Här har emellertid män och kvinnor idag olika uppfattningar. Kvinnorna placerar nu könsfördelning mycket viktigare än vad som männen gör. Vad beträffar kandidategenskaper är det den största gruppskillnaden eller gruppmotsättningen vi sett. Det skall också noteras som

att det är fråga om en generell förändring bland kvinnliga väljare. Det är

till exempel alldeles felaktigt att föreställa sig att det skulle de vara yngre som driver på denna utveckling och att det alltså skulle kunna vara en effekt av att nya väljargrupper tillkommit. Bland kvinnor finns inga skillnader mellan olika åldersgrupper när det gäller dessa önskemål. Män i olika åldersgrupper skiljer sig däremot något åt. Män i den äldsta åldersgruppen stöder i större utsträckning än övriga åsikten att fördelning på kön är viktig. Utslaget för kvinnorna är extra stort beträffande fördelningen på kön men kvinnorna 1991 är också i övrigt benägna än mer männen att betona olika gruppegenskaper. Man skulle kunna de se som en mer aktivistisk attityd. Det förslag till personvalsinslag som personvalskommittén förordar innebär ett positivt val. Man kan ge den kandidat man gillar extra hjälp på vägen. Däremot blir det inte enklare än tidigare att markera motstånd mot viss en

kandidat strykning valsedeln. Detta kan ha viss betydelse här. Som särskilt utpräglat exempel kan vi ta den största gruppskillnaden i de opinionsbalansmått som redovisats, den mellan män och kvinnor. Denna skillnad har till avsevärd del uppkommit genom att det bland männen är lika stora andelar placerat kön som Inte alls viktigt respektive som

som Mycket viktigt. Slutresultatet blir Det är avsevärt mindre andel av

en kvinnorna placerar kön en Inte alls viktig egenskap. De som

som som bedömer egenskap viktig kan i det föreliggande förslaget till

en som röstningssystem göra sin röst hörd. Det kan däremot inte de som bedömer samma egenskap som mindre viktig.

En amian jämförelse mellan grupper där meningarna skulle kunna vara delade är den mellan väljare och valda eller mellan väljare och politiker. Är det kriterier får fälla utslaget om prioriteringen mellan

samma som kandidater sker internt inom partierna som ifall väljarna får göra den direkt Underlaget för denna jämförelse är inte idealiskt för 1991. Här har vi ännu inte tillgång till några resultat från politikerundersökningen. Den pågår när detta skrivs. Däremot kan vi i medborgarundersökningen ta fram den är eller har varit ledamötersuppleanter i kommunal nämnd

grupp som eller styrelse. Vi jämför dem med övriga medborgare för att få en uppfattning ifall det föreligger några skillnader. Också här jämför vi med

om motsvarande data från 1979. I det senare fallet kan vi dessutom kontrol-

de resultat vi får med den fullständiga politikerundersökningen. Överenslera stämmelsen mellan resultaten från valda ledamöter i väljarundersökningen och politikerundersökningen är god. Detta resultat ger åtminstone visst stöd för att jämförelse 1991 också kan ge en rättvisande bild.

samma

Erfarenhet och kunnighet placeras första plats både väljare och

av valda vid båda tillfällena. Lika stor är enigheten om att kandidaternas fördelning kommundelar är det dåmäst viktigaste kriteriet. Politikerna placerar sedan fördelning på ålder och kön delad tredjeplats medan fördelning samhällsklass bedöms ett avsevärt mindre viktigt krite-

som rium. Väljarna har i stort sett uppfattning vad beträffar ålder och

samma kön även de placerar fördelning på kön som något viktigare. Däremot

om har väljarna 1979 helt annan uppfattning än politikerna vad gäller

en fördelning samhällsklass. De är påtagligt mer benägna att placera detta

ett viktigt kriterium i paritet med kön och ålder. som

När man gör motsvarande jämförelse mellan väljare och politiker 1991 så kan konstatera fortsatt stor samstämmighet mellan nivåerna.

man en Också de återstående tre kriterierna placeras lika i ordningen ålder, samhällsklass och kön. Den tendens till motsättning mellan politiker och medborgare kan skönjas 1979 återfinns alltså inte 1991. Vad gäller

som utfallet på denna typ av kriterier så skulle det alltså nu inte spela någon avgörande roll om politikerna prioriterar bland kandidater eller om väljarna gör det i personval.

Tabell 5.8. Bedömning av kandidategenskaper väljare och valda 1979 och - 1991, opinionsbalans.

1979 Erfarenhet Kommun- Ålder Samhälls- Kön kunnighet delar klass Ãrvarit ledamot 94 47 -4 -30 -4 väljare ledamöter 88 29 -9 -2 0 1991 Erfarenhet Kommun- Ålder Samhälls- Kön kunnighet delar klass Ärvarit ledamot 77 51 33 22 l7 väljare ledamöter 84 34 27 25 15

Kommentar.Opinonsbalanssiffromai tabellenår inte nivâmâssigtjämförbaramellan 1979och 1991.Jfr tabell 5.5 ovan

I den tidigare nämnda studien av nomineringsprocessen inom partierna i samband med 1966 års val kan vi inhämta att de olika argumenten inte framfördes kandidater. Argument typ erfarenhet om samma grupp av av

kunnighet var viktigast när det gällde placeringen på valbar plats. De

övriga argumenten, som har karaktär grupprepresentation av var mer vanliga på återstående del av listorna, alltså ifråga de kandidater om som hade liten eller ingen chans att bli valda. I den mån denna iakttagelse fortfarande speglar verkligheten innebär det att även politiker i om samband med nomineringar och väljare i samband med personval säger sig tillämpa samma kriterier, så gör de det eventuellt inte samma kandidater. Vi utgår ifrån att en absolut förutsättning för att man skall kunna genomföra personröstning är att man känner till namnet åtminstone någon kandidat. Om personröstningen skall ske till förmån för kandidat så bör en man också känna till namnet någon kandidat har den egenskap som eller tillhör den grupp man anser det viktigast att den blir representerad. Ett sätt att kontrollera om så är fallet är att jämföra namnkunskapen bland

dem som anger en kandidategenskap viktigast eller mycket viktig

som med dem som anger samma egenskap som minst viktig eller inte alls viktig. Det innebär att vi i detta fall avstår från att beräkna opinonsbalanser och i stället ser på namnkunskapen inom och utgångsvar en av grupperna.

Tabel 5.9. Bedömning kandidategenskaper namnkunskap 1979 och 1991

av -

Erfarenhet Kommun- Ålder Samhälls- Kön

kunnighet delar klass Bedömning 1979

Bedömning 1991 Mycket viktig 45 50 46 44 42 Ganska viktig 55 47 48 46 48 Inte särskilt viktig 63 50 46 55 50 Inte alls viktig 45 39 46 45 47

Kommentar:Siñmma inne i tabellenangerden procentandelsomkan ange namnpå någonkandidat i kommtmvalet.

Det först framträder är att skillnaden i namnkunskap mellan grup-

som

inte är påfallande stor. De skillnader finns 1979 skulle dock perna som inte utan betydelse i detta sammanhang. Här är namnkunskapen större

vara

bland dem sätter Erfarenhetkunnighet respektive fördelning på kom-

som mundelar viktigast eller näst viktigast. De som sätter dessa två egen-

som skaper minst viktiga kan färre namn. De som prioriterar dessa egen-

som skaper skulle därmed hatt kunskapsmässigt störst förutsättningar att låta

sin prioritering slå igenom i en personröstning. De som placerar fördelning

på ålder, samhällsklass och kön som viktigast eller näst viktigast kan däremot färre än de egenskaper som minst vik-

namn som anger samma tiga. Det skulle varit något sämre beställt med de kunskapsmässiga iömtsätt-

ningarna att låta dessa prioriteringar påverka ett personval. De som prio-

riterar ned dessa egenskaper kan iler namn. Sannolikt är skillnaden ett uttryck för att de intresserade, involverade och kanske etablerade

som var i systemet och kunde i större utsträckning, inte såg representation

namn etter dessa egenskaper väsentlig. År 1991 har dessa skillnader

tre som utjämnats och de kunskapsmässiga förutsättningarna är jämnt fördelade.

Skillnader mellan grupper av väljare

Vi inr tidigare undersökt hur olika av väljare bedömer kandi-

grupper dategenskaper skulle kunna göra att de själva blir bättre represente-

som rade. Nu ser vi på ett urval av de kommunmiljö- och individegenskaper

som förekommit tidigare. Beträffande kandidategenskapema har det redan framkommit att erfarenhetkrmnighet placeras som viktigast alla och av detta med bara små skillnader mellan När vi på de andra gruppema. ser

fyra egenskaperna och hur de prioriteras i olika befolkningsgrupper framkommer vissa skillnader. Man kan urskilja delgrupper i befolkningen

som tenderar att beteckna kandidategenskaper mycket viktiga, oavsett vilsom ken egenskap det rör sig om. De är allmänt särskilt benägna att betona vikten av grupprepresentativitet. Vi illustrerar detta med medeltalen i kolumnen längst till höger. Ett högre värde innebär egenskapen att man ser som viktig och ett högt genomsnitt innebär följaktligen att man ser samtliga eller flertalet egenskaper viktiga. Här vi att kvinnor är mycket som ser mer benägna än män att betona vikten av alla dessa egenskaper. Andra grupper som är speciellt benägna att betona dessa kandidategenskaper är yrkesgruppen arbetare, med högst obligatorisk + personer två års teoretisk utbildning och också sådana är på landssom uppvuxna

bygden.

Ett annat sätt att särskilja grupper med olika uppfattning är att se på partisympati. De politiska partierna skiljer sig så att medlemmar i partier längre till vänster på den politiska skalan är benägna att betona mer vikten av representation för de olika Denna bild är entydig för grupperna. riksdagspartierna. I första hand lokala partier är däremot svårplacerade i detta avseende. Det finns däremot inget samband med sociala kontakter, intresse för politik eller om man är partianhängare eller partimedlem. Det framträder en minskning av allmänt engagemang för grupprepresentation i grupper som ser sig själva underrepresenterade. Det bör som åter poängteras att en markering att egenskap är viktig inte är av en

detsamma som ett ställningstagnde för personröstning. Man kan likaväl

tolka det som en markering av vilka egenskaper partiet bör ta hänsyn till när valsedlarna sätts samman. Om man vill agera inom partierna eller genom personval bestäms separat från denna bedömning.

Tabell 5.10. Prioritering av kandidategenskaper 1999, opinionsbalanser

personbakgrund

Kunnighet Kommun- Ålder Samhälls- Kön Medel-

erfarenhet delar klass tal Kommunstorlek

Kön Män 79 31 23 21 0 19 Kvinnor 81 45 40 37 34 39 Ålder

Yrkesgrupp

Utbildning

gymn - Uppväxtmiljö

Politiskt engagemang i uppväxtfamiljen Ja 81 38 27 29 17 28 Nej 80 38 33 28 17 29 Känner grannar Känner personligen många 82 38 29 29 19 29 Har mycket liten kontakt 77 38 36 30 13 29

Kommentar:I kolumnenmedeltalåterfannsgenomsnittavopinionsbalansema respektiverad för de fyra kandidategenskapemaej erfarenhetlcunnighetmedrepresentativitetsanknytning.

Tabell 5.11. Prioritering av kandidategenskaper 1991, opinionsbalanser in-

tresse för politik och partianknytning

Kunnighet Kommun- Ålder Samhålls- Kön Medel-

erfarenhet delar klass tal

Intresse för politik

Partisympati

Partianhängare Nej inte partianhängare 78 40 33 28 22 31 Ja, men övertygad anhängare 81 38 32 30 17 29 Ja, starkt övertygad anhängar e 83 37 32 27 14 28 Medlem av parti Ja 82 41 29 24 22 29 Nej 83 35 30 23 16 26

Kommentar:Se tabell 5.10

Den kommunala personröstaren

Den mest grundläggande förutsättningen for personröstning på kommunal

nivå är namnkunskap. Namnkmskapen är högre beträffande kandidater i kommunvalet än när det gäller kandidater i riksdagsvalet och landstingsvalet. När man bor i eller är uppväxt i mindre kommuner känner man i större utsträckning till namn på kandidater. De grupper som oftast kan är

namn de som ofta uppvisar också annan kunskap och hög aktivitetsnivå. Det är

medelålders män med mer än obligatorisk utbildning och med politiskt engagemang redan i uppväxtmiljön. Man har en klar bild av partiernas program, tycker att valutgången är viktig och har förtroende för det politiska systemet och dess beslutsfattare. Personer som på olika sätt är politiskt aktiva och politiskt intresserade kan namn på kandidater i större utsträckning än övriga medborgare. Det finns inte några entydiga tecken på någon större förändring i kunskapsnivån under de nära tre decennier från vilka uppgifter finns. Resultaten är dock något svårtolkade i detta avseende. Undersökningar rörande namnkunskapen beträffande riksdagse

kandidater tyder på en viss nedgång i kunskapsnivån.

De kandidater man kan namn på är i huvudsak sådana som man har förtroende för. Det finns mycket lite underlag för tanken att personval skulle till följd att impopulära kommunpolitiker skulle rensas bort.

ge Det bör däremot noteras att en fjärdedel av de röstberättigade kan namnge flera kandidater från olika partier. Det är närmast denna grupp som har kunskapsmässiga förutsättningar att rösta helt på person

Den andra och mer krävande förutsättningen, innebar också villighet att byta parti. Högre grad av politiskt intresse och högre grad av aktivitet innebär emellertid inte bara större namnkunskap utan också en mindre villighet att anse att val av person är viktigare än val av parti. Man är involverad i systemet och tar inte ställning till förmån för ett alternativt sätt att välja representanter. De som helt stöder tanken att val av person är viktigare än val av parti är ofta de som är lite eller måttligt intresserade av politik och i liten eller ingen utsträckning själva är aktiva. De är också negativa till det politiska systemet. Det ligger ett avsevärt inslag av avståndstagande från politikens sätt att frmgera i ställningstagandet till förmån för val av person före val av parti. Det är däremot inte nödvändigtvis förenat med misstro mot politikerna som individer. Sammansättningen av den grupp som instämmer helt vad gäller till exempel utbildning och politiskt intresse gör det troligt att ett instämmande inte är

en tillräcklig förutsättning för personröstning. De två förutsättningarna för personröstning, kunskap om namn på någon

kandidat och utpräglad villighet att sätta val av kandidat som viktigare än val av parti uppfylls bara i viss utsträckning inom samma gmpper. Det är framför allt de som bor i de befolkningsmässigt minsta kommunerna och som också är uppvuxna utanför storstäderna som i denna mening är de ideala personröstama.

Den tredje fråga som vi berört är vilka egenskaper hos kandidaterna som väljarna anser vara viktiga. Den fråga till väljare och politiker som

analyserat avsåg i första hand kriterier för att ordna namn på valsedlarna. Det förefaller dock högst rimligt att de kriterier som uppfattas vara väsentliga här skulle slå igenom även i ett personval.

Man kan urskilja ett inslag av gruppintresse i ställningstagandena. Mest entydigt framträder detta i att kvinnor bedömmer betydelsen jämn för-

av delning på kön som så mycket viktigare än vad männen gör. Vi noterar här en stor ökning av kvinnornas jämfört med tidigare under-

engagemang sökningar. Det framträder också i att de yngsta och de äldsta betonar jämn åldersfördelning på kandidaterna mer än vad de medelålders gör. Däremot ställer de som bor utanför centralorten inte längre större krav på fördelning av kandidaterna mellan olika delar av kommunen.

Förutom ett gruppintresse som grund för ställningstagande kan

man skönja en annan tendens. Grupper som sannolikt sig dåligt

anser vara representerade tenderar att betona kandidategenskaper främjar

som grupprepresentativitet. Det gäller inte bara den egna gruppen utan också andra sådana egenskaper. Arbetare, lågutbildade och kvinnor är

grupper som uppvisar denna tendens.

Vi har studerat tre olika förutsättningar för personröstning på kommunal nivå, namnkrmskap, villighet att rösta på än parti och

person snarare

benägenhet att anse vissa kandidategenskaper vara viktiga. Det är inte lätt

att på grundval av vad som framkommit här försöka peka ut vilka

som kommer att personrösta. Mest sannolikt förefaller det att kan

vara man komma att finna personröstare bland välinformerade och politiskt intresserade personer som ändå inte är partipolitiskt engagerade eller aktiva. Om de befinner sig i utkanten av det politiska livet så ökar sannolikheten. I utkanten därför att de inte tycker sig få ut vad de vill fä ut. Rör det sig dessutom om en kvinna i den yngre eller äldre åldersgruppen eller

en väljare som bor i en liten kommun så ökar sannolikheten ytterligare. Om partiernas grepp om väljarna försvagas eller om tveksamheten inför det politiska systemet ökar så ökar också sannolikheten för att det kan bli fråga om personröstning även med övergång mellan partierna.

Noter

Johansson 1987, Westerståhl 1993

Med kunskap om nanm på kandidater avses här att man kan erinra sig ett eller

flera namn, motsvarande vad som kan betecknas som aktiv kunskap. Eventuellt är

detta ett något högt ställt krav. I röstningssituationen ser man oftast namn på

valsedlarna och det räcker med en passiv narnnkunskap. Kunskapssituationen är

därmed eventuellt något bättre än vad vi får fram här.

Beträffande förändringar i partiidentiñkation, se GilljamHolmberg 1993, sid. 174

ff.

Undersökningarna 1966 och 1970 genomfördes inom ramen för Kommunalmskningsgmppen KFG. Forskningen finansierades av Riksbankens Jubileumsfond. Riksdagen anslog via Kommunaldemokratiska kommittén medel till 1979 års undersökning och den utfördes inom ramen för Kømmunaldemohatiska forskningsgruppen KDFG. Undersökningen år 1991 är finansierad av Civildeparternentet, Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Den ingår i forskningsprojektet Demokrati i Förändring. Svenska kommuner och landsting i det lokala välfdrdssamhället. Samtliga undersökningar har viktats så att den bild som framkommer motsvarar genomsnittskommunen utanför de tre storstäderna. För åren 1979 och 1991 är undersökningsdesignen redan från början inriktad på denna typ av redovisning. För studierna från 1966 och 1970 innebär viktningen ett avsteg från den typ av jämförelser som förutsattes i den då aktuella uppläggningen. Jämför redovisning i teknisk rapport beträffande denna undersökning, Johansson, Lorentzon, Strömberg 1993. Jämför Johansson, Lorentson, Strömberg a.a. Frågetekniken skiljer sig också mellan de tidigare och den senaste undersökningen. År 1991 fick de tillfrågade endast en fråga som angav de tre valen och man fick sedan aktivt komma fram till såväl namn som partitillhörighet. l de tidigare undersökningarna ställdes frågan om namn på kandidater systematiskt för varje parti i varje val. Denna teknik torde ge ett påtagligt tillskott av svar. Jfr Holmberg 1993 En regressionsanalys har genomförts med ett urval av egenskaperattityder. När koefficientema är signifikanta illustrerar de att det finns effekter som åtminstone inte helt förmedlas genom någon av de andra ingående förklaringsvariablerna. Koefficientema anger skillnader i namnkunskap mätt i procentenheter. Effekten av att:

Samtliga koefficienter som anges är signifikanta på 95 procentsnivån. Skillnaden mellan män och kvinnor ar inte signifikant 1991. 10. Jämförelsen med 1979 kompliceras av att det var fråga om andra svarsalternativ. Man skulle då ange vad som var viktigast, näst viktigast och minst viktigt. Man behövde inte göra någon bedömning av återstående alternativ. Den jämförelse vi väljer innebär att vi lägger samman den andel som anger egenskapen som viktigast med den andelen som anger egenskapen som näst viktigast. Från denna andel drar vi den andel som anser samma egenskap vara minst viktig. Detta ger det mest jämförbara opinionsbalansmåttet. Vi kan jämföra rangordningar totalt sett och skillnader mellan grupper. Däremot ger analysen inte någon möjlighet till mer än en mycket grov jämförelse av nivåerna vad gäller hur väsentlig egenskapen är vid respektive tillfälle. 11. Barkfeldt m.fl 1971, s.154 ff., Wcsterståhl, Johansson 1981 s 110 fi. 12. En motsvarande skillnad bestående i att kvinnor uppmärksammar kvinnliga kandidater mer än vad män gör har påvisats i undersökningar av de senaste riksdagsvalen. Wängnerud 1993 13. Barkfeldt m.fl. a.a. 14. Holmberg 1993. 15. En undersökning av effekten av personmarkeringar i kommunalvalet i Norge 1987 visar att sannolikheten för omval inte påverkas systematiskt av väljarna i annan riktning än vad partiernas tidigare prioriteringar gjort. Larsen, Offerdal 1992, sid 26 ff.

Referenser

Barkfeldt, B., Brändström, D., Simm, U. och Zanderin, L. 1971. Den kommunala självstyrelsen Partierna nominerar. Stockholm: Almqvist Wiksell. Gilljarn, M. och Holmberg, S. 1993. Väljarna inför 90-talet. Stockholm: Norstedts Juridik. Holmberg, S. 1993. Nuvarande valsrystem: Minskande kandidatkännedom och få personröstare. Ingår i föreliggande skrift. Johansson, F. 1987. Delad rästning. Stockholm: Ingår i SOU Justitiedepartementet 1987:6. Johansson, F., Lorentzon, L.0. och Strömberg, L. 1993. Kommunmedborgarundersökningen 1991, undersökningsdesign, urval, datainsamling, marginalfirdelningar och bortfall. Göteborg: Statsvetenskapliga Institutionen, Göteborgs Universitet.

Larsen, l-LO. och Offerdal, A. 1992. Demokrati uten deltakere Arbeidsvilkår

og Iederroller i kommunepalitiken. Oslo: Kommunförlaget. Westcrståhl, 1993. Personbedömning som motiv för att rösta på olika partier vid samtidiga val. Ingår i föreliggande skriñ. Westerståhl, och Johansson, F. 1981. Medborgarna och kommunen. Studier med-

av borgerlig aktivitet och representativ folkstyrelse. Stockholm: Kommundepartementet Ds Kn 1981:12.

Wängnemd, L. 1993. Kvinnliga riksdagskandidater lägger märke till de

- vem att finns ingar i föreliggande skritt.

Westerståhl

Jörgen

6 motiv för

Personbedömning som

röstsplittring

Denna studie gäller en mycket liten del de svenska väljarna eller kring av 5 procent. De karakteriseras av att de dels röstat på olika partier vid de samtidiga valen 1991, dels uppgivit att de gjort så bedömning p g a en av de kandidater partierna ställt upp. Varför är då demia lilla grupp intresse Det sammanhänger med det av svenska valsystemets egenskaper. Man måste rösta parti, blir annars rösten ogiltig. På de förtryckta partivalsedlama finns ett antal namn upptagna. Det stora flertalet väljare lämnar oförändrad sedel. Vad de en tycker om personerna på valsedeln är obekant. Deras inställning till kandidaterna kan tänkas täcka hel skala från hög till måttlig uppskattning, en över acceptans, obekantskap eller ointresse till grader ogillande, av som dock inte är så starkt att partivalet påverkas. Den rådande ordningen med samtidiga riksdags-, landstings- och kommunalval har emellertid, oavsiktligt, öppnat möjlighet att i något valen låta personbedömningen en av bestämma partivalet utan att detta leder till totalt partibyte. Den grupp som här ska studeras påverkas alltså i sitt partival av en

personbedömning i ett av de samtidiga valen. När person- och partisympati

pekar samma håll eller inte allt för starkt divergerar, är det svårt att avgöra antagligen också för väljaren själv vilken relativ betydelse - personbedömningen kan ha. Här har däremot för vilken en grupp

personbedömningen av dem själva anges ha en avgörande betydelse och

som därvid utnyttjar det nuvarande valsystemets möjligheter. Skulle förutsättningarna för personval generellt vidgas, blir det de personorienterade mer väljarna som i första hand kommer att utnyttja de möjligheterna. De nya väljare vi här skall specialstudera kan antas utgöra prototyp bland de en mer personinriktade. Undersökningen bygger på data som insamlats via enkäter i kommunen undersökning genomförd i samband med 1991 års val härom närmare

se

kapitel 5 i denna volym.

motiv för att rösta på olika partier

Uppgivna

tillfrågade ombads först på vilket parti de röstat i valen till De ange landstinget och kommunen. Nästa fråga löd: Det är givetvis så riksdagen, kan rösta på olika partier i de olika valen. Om du röstade på att man i riksdagsvalet och kommunalvalet, vad det som fick dig olika partier var olika i de båda valen För att minska exercisen i frågandet att rösta Emellertid visade det sig att åtskilliga svarande

uteslöts landstingsvalet. även motiverade sitt ställningstagande i landstingsvalet.

Totalt det 22 procent de svarande inte röstade på samma var av som valen. Av dem att de röstat på olika partier, parti i alla tre som uppgav redovisade 73 procent eller 594 sina motiv. De flesta angav personer motiv endast för valen vanligen för den röstning man uppfattar ett av avvikande från den dominerande partisympatin. Några motiverade sin som röstning i än ett val: det genomsnittliga antalet motiv var 1,2 per mer Tabellema 6:1-3 baseras dessa uppgivna motiv för att maximalt person. motivinformationen har alltså individerna som bas.

utnyttja och Motiven för röstning på olika partier har uppdelats i åtta specificerade

övrigt. Motiven har vidare, i den mån det låter grupper, och en grupp fördelats på det slags val motivet gäller. En grupp har inte sig göra,

kunnat närmare specificeras.

totalkolumnen i tabell 6:1 framgår att motiven fördelar sig på tre Av med 20-21 procent vardera, nämligen personmotiv, motiv stora grupper och sådana politiken i allmänhet.

som avser speciella sakfrågor som avser

motiv innebär följande: Taktik-motivet kan t.ex.

Övriga specificerade

på i riksdagsvalet för att det skall försvinna

gälla att rösta miljöpartiet

från riksdagen. Vid bestraffning är uttryckligen missnöjd med sitt man och därför annat. Avståndstagande gäller hela det parti röstar ett och anförs främst anhängare till ny demokrati. När politiska systemet av saknas, betyder det att partiet ställer upp i det aktuella

bästa parti

valet. Några procent också uttryckligen att de saknar kunskap om anger Personmotiv är vanligast när det gäller kommunal-

t.ex. landstingsvalet.

valet 27 och minst vanligt när det gäller riksdagsvalet 6 pro-

procent

cent.

Tabell 6.1. Motiv för röstning på olika partier vid riksdags-, landstings- och kommunalvalet 1991. procent

Riksdags- Landstings- Kommunal- Ospeci-

av personer kan utläsas att 26 procent är negativa, dvs röstningen motiveras

av att man ogillar partiets företrädare jfr strykningama på valsedlar.

av namn Det är lika många som uttryckligen framhåller personliga förtjänster hos kandidaterna som motiv. Bekantskapsmotivet torde kunna tolkas

som ett

positivt motiv.

Tabell 6:2. Personmotivens innebörd. procent

Kommentar:Tabellen innebärenñnfördelning personmotiveni tabell 6:1. Observeraatt antaletmotiv

av som avserriksdags-och landstingsvalenär mycket lågt.

Motivprofilema, d.v.s. fördelningen olika motiv bland respektive partis

av anhängare, uppvisar inga drastiska skillnader tabell 6:3. Personmotiv åberopas minst oña demokratis och Vänsterpartiets anhängare och

av ny mest ofta bland centerpartiets.

Tabell 6.3. Motivproñl inom respektive parti.

För att karakterisera de personröstande används enbart enkla jämförelser mellan den personröstar och andra Det är alltså fråga

grupp som grupper.

slags proñljämförelse. frågeställningen varit varför man

om ett Hade personröstar, skulle procenten ha räknats åt andra hållet

De personröstande jämförs med fyra andra grupper, dvs fem grupper

specificeras:

anför personmotiv anför sakfrågor, allmänpolitiska frågor och övriga specificerade motiv

okända eller oklara motiv alla som röstar olika partier totala antalet svarande i undersökningen.

Gruppen A utgör 22 procent det totala antalet svarande T. Av grup-

av

A utgör P omkring 14 procent, S drygt 50 procent och 0 omkring pen

35 procent siffrorna växlar något beroende på varierande bortfall av svarande på de enskilda frågorna.

Personegenskaper

Kön Inga eller obetydliga könsskillnader; något fler kvinnor bland

dem som uppgivit motiv för att rösta på olika partier tabell 6:4.

se

Ålder Det är något fler unga bland dem som röstar på olika partier A än i det totala urvalet T. Det är färre bland de personröstande unga P, flest unga bland dem anför sakmotiv S och flest äldre bland som dem vilkas motiv är okända O.

Utbildning Utbildningen är något högre bland A, högst bland P och S

och väsentligt lägre bland O.

Personlig miljö

Kommuntyp Kommunerna är indelade i där klass l har minst sex grupper befolkning och minst andel boende i tätort, medan 6 har störst

befolkning

och störst andel boende i tätort tabell 6:4.

se

Det föreligger inga nämnvärda skillnader mellan A och T. Däremot finns det en stark koncentration personröstande i små och glesa av kommuner 30 procent alla i P, medan de är särskilt i av fåtaliga mellanstora och stora kommuner med hög tätortsgrad. Både kommunstorlek och tätortsgrad tycks alltså spela roll för personröstningen.

Politisk uppväxtmiljö. På frågan det någon

om var som var politiskt engagerad eller hade kommunalt uppdrag i vederbörandes uppväxtmiljö svarar lika många i T som A 23 procent. Motsvarande andel av P utgör 29 procent, av S 26 procent och O 17 Politiskt av procent. engagemang i uppväxtmiljön har alltså ingen allmän inverkan på benägenheten att rösta på olika partier men däremot på förmågan att artikulera sina motiv.

Partiidentiñkation och politisk aktivitet

Partiidentzjikation. Det är tidigare känt Sören Holmberg 1987, Folke

se

Johansson 1987 att partiidentiñkation minskar

benägenheten att rösta på

olika partier. Även i denna undersökning föreligger en markerad skillnad: övertygade partianhängare utgör i T 21 och i A 10 procent procent. Anmärkningsvärt är att skillnaderna mellan de olika röstar grupperna som

än parti är små och delvis går i riktning som avviker från på mer ett en det vanliga mönstret: övertygade anhängare bland P är 7 procent mot 10

bland O.

Valdeltagande. Regelbundenheten i Valdeltagandet mäts genom följande fråga: Om Du tänker tillbaka på tidigare val, tillhör Du dem som röstat vid varje val sedan Du fick rösträtt eller har Du avstått från att rösta vid något eller några val Av T och A 79 procent att de röstat vid

svarar varje val. För P är motsvarande siffra 85 procent, för S 82 procent och för O 70 procent. Den politiska aktiviteten mätt på detta sätt samvarierar

alltså inte med partiidentiñkationen.

Försök att påverka politiker. Fråga: Har Du själv någon gång even-

tuellt tillsammans med andra försökt påverka ett kommunalt beslut eller

kommunens planer De röstar olika partier visar här något större

som genomsnittlig aktivitet, A 30 procent mot 25 procent för T. Skillnaden beror högre värde för P med 31 procent och främst för S med 38

medan däremot 0 endast når 17 procent. Skillnaden är alltså stor procent, och understryker att de röstar på olika partier till större delen består

som

med relativt många politiskt aktiva. av grupper

Allmänt politiskt intresse

Politiskt intresse, generellt. Svaren den vanliga frågan om man är mycket, ganska, inte särskilt eller inte alls intresserad av politik ger genomsnittligt ungefär andel väljer de två första alternativen

samma som mycket och ganska bland dem röstar olika partier och bland hela

som urvalet A 53 procent mot T 55 procent. Det är emellertid O som drar

andelen 43 procent mot 54 procent för P och 62 procent för S som ner ligger klart över genomsnittet.

Intresset för läsa rikspolitik, kommunalpolitik och lokala nyheter

att om uppvisar likadant mönster. Mellan T och A föreligger ingen skillnad

ett beträffande andelen säger sig läsa i stort sett allt eller mycket, medan

som O genomgående visar lägre värden med undantag för lokala nyheter. S har högsta värdet för rikspolitik, P för kommunalpolitik och lokala nyheter.

Personintresse

Namnkânnedom. Det förefaller rimligt att räkna med att de som personröstar också skall personintresserade, att de skall i större utsträckning än

vara andra förbinda politik med personer.

Ett mått på detta kan namnkännedom En fråga känner

anses vara. om man till namnet på någon av de kandidater som stod på röstsedlama i hemorten vid riksdagsvalet, landstingsvalet respektive kommunalvalet följande

gav resultat:

samma kunskapen är störst för kandidaterna i kommunalvalet därefter i riksdagsvalet och lägst i landstingsvalet. Men nu har nivåskillnadema mellan S och O blivit drastiska. P uppvisar genomgående än tre gånger högre

mer namnkimskap än 0 och S ligger däremellan. Observera att Pzs stora namnkunskap enbart gäller det val där P personröstat. För P är politiken generellt i högre grad personifrerad.

Bedömning av kandidategenskaper. En fråga lyder: När partierna gör

upp listor till firllmälctigeval tar de hänsyn till olika egenskaper hos kandidaterna. Ange hur viktiga du anser de olika nedan nämnda egenskaperna vara. Som exempel på egenskaper nämns erfarenhet och kunnighet, fördelning mellan könen, mellan samhällsklasser, mellan åldersgrupper och företrädare för olika delar av kommunen. Endast den förstnämnda egenskapen, erfarenhet och kunnighet, är personorienterad medan övriga

gäller representativitetsfrågor. Liksom i tidigare undersökningar får personegenskaper det högsta vär-

det. Cirka 72 procent i både T och A anger erfarenhet och kunnighet som mycket viktiga egenskaper. Även här visar det sig emellertid att P

ger dem det högsta värdet eller 80 procent, S 73 procent och 0 65 procent. Åter är alltså de personröstande också de starkast personorienterade.

Bekantskap med grannar. Frågan gäller om man personligen känner många grannar eller om man inte har mycken kontakt med dem. Känner personligen många grannar gör 66 procent i T och 64 procent i A. På nytt skiljer sig grupperna bland dem som röstar olika partier: 82 procent för 64 procent för S och 57 procent för 0.

Sammanfattning

Resultaten av denna specialstudie av de egenskaper karaktäriserar de som personröstande de som anger personmotiv för sin röstning på olika partier vid de samtidiga valen är ganska lätta att sammanfatta. Vi har jämfört de personröstande med fyra grupper: den totala befolkningen, alla som röstar på olika partier, de som anger andra specificerade motiv för sin röstning på olika partier främst sakfrågor och allmän politik och de - som inte anger något motiv eller oklart motiv. Ett huvudmönster framträder vid de flesta jämtörelsema: hela gruppen som röstar på olika partier skiljer sig inte särskilt mycket från totalbefolkningen, medan däremot en klar skiljelinje skär igenom gruppen som röstar på olika partier. På ena sidan står den tredjedel som inte angivit några motiv eller några tydbara motiv för sin röstning på olika partier, på den andra sidan står övriga. Den förstnämnda består i något högre gruppen grad av kvinnor än män, av äldre personer och av personer med lägre utbildning. De är politiskt mindre intresserade, både generellt och när det gäller speciella politiska områden, de är mindre politiskt aktiva, röstar

mindre regelbundet och de kommer i liten utsträckning från politiskt

en engagerad uppväxtrniljö. Denna grupp motsvarar ganska väl den bild som från början gavs på dem som röstade på olika partier Särlvik, Petersson 1975 s 48 ff. De karakteriseras av ett instabilf politiskt ställningstagande, av osäkerhet om vilket parti man vill stödja. När det sedan konstateras att det också finns en tendens till större röstsplittring bland dem som inte har någon kännedom kandidater i riksdagsval och komom munalval, förstår man att de nuvarande röstsplittrama majoriteten av dem är av en helt annan sort. - Den andra gruppen, eller de återstående två tredjedelarna är mer politiskt aktiva, röstar mer regelbundet, är mer politiskt intresserade etc. Gemensamt för båda grupperna är att de har svagare partiidentiñkation än genomsnittligt för befolkningen. Mellan dem som anför personmotiv sakmotiv för sin röstning på resp. olika partier framträder vissa skillnader. De som motiverar i salcpolitiska termer är något mer intresserade för rikspolitik och mindre för kommunalpolitik och de bemödar sig mer än andra om att påverka politiken. De som anger personmotiv för sin röstning visar sig också i andra avseenden vara personintresserade. De fäster i högre grad än andra vikt vid de uppställda kandidaternas personegenskaper, de känner många grannar och framför allt har de en mycket större personkännedom när det gäller namnen på partiets samtliga valsedlar än några andra: deras namnkunskap är tre gånger större än vad de uppvisar som har motiverat sin röstning på olika partier. I flera avseenden utgör de personröstande en

kvalificerad väljargrupp men med lågt partiengagemang. Dessa fem procent av väljarna kan betraktas som en förtrupp för den större grupp som skulle personrösta, om möjlighet därtill generellt öppnas.

Tabell 6.4. Röstande på olika partier. Översiktstabell procent

Redovisningsgrupper

P anför personrnotiv A alla som röstar på olika partier S anför sakfrågor, allmänpolitiska frågor T totala antalet svarande i hela under-

och övriga specificerade motiv sökningen 0 okända motiv eller oklara

P S 0 A T Kön andel män S2 49 44 48 49 Ålder

Utbildning

Kommun indelade i tre storleksklasser med vardera en lägre och en högre tätortsklass

Politiskt engagemang i uppväxtmiljän andel 29 26 17 23 23 Partiidentüikation

Tabell 6:4 forts.

P S 0 A T

Valdeltagande

Försök att påverka politiker andel 31 38 17 30 25 Politiskt intresse

Intresse för att läsa allt eller mycket i tidningar om mycket och ganska intresserad

Narnnkännedorn siffrorna återges i sin helhet i texten

- - - - - Bedömning av kandidategenskaper erfarenhet och kunnighet mycket viktigt80 73 65 71 72

- Bekantskap med grannar känner personligen många 82 64 58 64 66

Referenser

Holmberg, 1987. Röstsplittring i Sverige. I Folkstyrelsens villkor, betänkande av

folkstyrelsekommitén SOU 1987:6, bilaga Johansson, F. 1987. Delad röstning. 1 Folkstyrelsens villkor, betänkande av folk-

styrelsekomnritén SOU 1987:6, bilaga 4. Särlvik, B. och Petersson, O. 1976. Valundersökningar. Rapport 1 Rikspolitk och

Iokalpolitk i valet 1973. SCB 1976.

Martin Per Hedberg

Bennulf

7¶Person och i massmedierna

parti

Det går inte dag utan att medborgarna får se, lyssna till eller läsa om

en någon toppolitiker i medierna. Partierna förlitar sig allt mer på massmediema för att nå ut med sina budskap. Valrörelsema har blivit allt vikti-

-exempelvis är andelen väljare byter parti mellan två val högre gare som än någonsin och andelen väljare som slutgiltigt bestämmer sitt partival under någon de sista veckorna innan valet ökar från val till val.

av Valspurten kan således betyda skillnaden mellan framgång eller katastrof för partierna.

Politiken sägs ha medialiserats. Aktörema anpassar sina budskap till medierna och deras spelregler. Snabba, slagkrañiga utspel som kan locka

tittare i TV-prioriteras på bekostnad långsiktig ideologisk debatt. Man

av talar också att mediernas bevakning av politiken har personiñerats.

om Istället för att uppmärksamma partierna helhet och deras budskap

som fokuserar medierna med förkärlek person-tex en ny spännande parti-

en ledare. Massmediema anses ibland också bidra till att trivialisera politiken.

De ägnar sig i allt högre grad kapplöpningsjournalistik, dvs politi-

ken och valrörelser i synnerhet bevakas som en tävling mellan huvudkandidaterna. De olika parternas budskap försvinner i ett hav av artiklar handlar leder eller vem som kommer att vinna

som om vem som istället för vilka budskap de olika kandidaterna står för

Massmediema spelar alltså en central roll i den svenska representativa demokratin. För de allra flesta medborgare är massmedierna den viktigaste kommunikationsvägen till den politiska världen. När de politiska partierna skall bedriva opinionsbildning och föra ut sina budskap till svenska folket är det viktigt med genomslag i massmedia Uppmärksamhetens omfattning och den behandling partierna får är betydelsefulla för hur väljarna kommer att uppfatta partierna.

Massmediema är emellertid inte bara betydelsefulla i dagens valssystem. Även i ett valsystem med personinslag kommer massmedierna att

mer spela rollen den viktigaste kanalen mellan partierna och deras kandi-

som dater å sidan och väljarna å andra sidan. Trots det saknas ännu så

ena länge, i debatten kring en personvalsreform, en diskussion om koppling mellan mediebilden av politikerna och medborgarna

I ett system med mer inslag av personval kommer massmedierna att ställas inför delvis uppgifter. För att väljarna skall få rimliga möjlig-

nya heter att träffa rationella val mellan kandidater-och inte bara par-

tier-krävs att politikerna inklusive de mindre kända kandidaterna erhåller sin beskärda del utrymmet i massmedierna. av I väntan att ett personvalssystem införs och tillfälle att ger oss studera hur personer då kommer att bevakas i massmedierna är det bästa vi kan göra att analysera nuvarande personbevakning. Hur bevakas politiska personer av massmedierna i dagens systern Får politiker i egenskap av personer del av nyhetsutrymmet i massmedierna eller fokuseras intresset till partierna som kollektiv Och hur är det med mindre kända politiker, får de framträda, eller är det bara de ledande politikerna som syns i medierna

Massmedierna och väljarnas kandidatkännedom

Att massmedierna har effekter på sina läsare är väl belagt Det är dock på sin plats, innan vi tar detta kapitels huvudfrågeställning, att oss an något beröra frågan huruvida massmedierna idag har någon effekt på om svenska väljares kännedom och kunskaper politiska om personer. I tabell 7.1 redovisas de svenska väljarnas kännedom riksdagsom kandidaterna i den valkretsen 0-4 nämnda på öppen egna personer en intervjufråga samt kunskaper om personer 0-6 rätt på fråga politien om kers partitillhörighet efter exponering för politik i massmedier åtta indikatorer.° Resultaten har hämtats från valundersökningen 1991.7 Siffrorna i tabellen är medeltal indexen kandidatkännedom och personkunskap; om högre medeltal desto bättre kännedom kandidater respektive kunom skap om personer. Resultaten är tydliga. När det gäller 7 av 8 indikatorer på mediekonsumtion återfinns de förväntade sambanden Ju högre konsumtion av politik i massmedierna desto bättre kandidatkännedom och personkunskap. Det starkaste sambandet uppmättes när det gäller läsning politik i av tidningar. När det gäller exponering för etermediema återfanns något svagare men liknande samband. Det enda undantaget utgörs exponering av för TV4:s Nyheterna; där uppmättes inget samband. En förklaring kan vara att Nyheterna vid valet 1991 ett relativt nytt och därför var program inte lockar en motsvarande nyhetspublik de övriga etermediema. som Men kan inte resultaten vara något missvisande Är det inte så att politiskt intresserade, politiskt kunniga och välutbildade har bättre personer kunskap om politiska personer I så fall kanske siffrorna i tabellen inte är resultatet av någon kausal relation mellan exponering för politik i mass-

medier och kandidatkännedompersonkunskap utan effekt att både

en av exponering och kännedom är kopplade till politiskt intresse och kunskap.

Tabell 7.1. Svenska väljares personkunskap och kandidatkännedom efter mediexponering

medeltal medeltal

person- kandidat- Mediekonsumption kimskap kännedom politiskt lidningslásning

läsning om rilcrpølitik

låsning om kommunalpølitükømmunalafrågor

läsning ompolitik i andra länderâttlandssidørna

tittande pd Rapport

tittande pd Aktuellt

tittande pd TV4:sNyhetana

lyssnandepd DagensEko

Kommentar:Siffrorna är hämtadefrån 1991års valundersökning.För frägeformuleringoch uppläggning

1991års valundersökning Gilljam, Holmberg å Hedberg1993. Analysemabyggerpå mellan av se 2226-2471 sombesvaratfrågornaompersonkunskaprespektivekandidatkännedom.Indexetför

personer kandidatkännedomvarierarmellan0 och antal4 personernämndasomkandiderari denegnavalkretsen.

Indexetñr personkunskapstår för kunskapom 6 politikerspartitillhörighet antal rättasvar.

Misstanken kan dock avfärdas. Ett antal multivariata analyser visar att sambandet mellan exponering för politik i massmedierna och

personkunskap

och kandidatkännedom kvarstår-i stort sett oförändrat-även under kontroll för politiskt intresse och utbildning. Den ökade personkunskap som en ökad exponering för politik i massmedierna leder till gäller även för personer som i utgångsläget har ett högt politiskt intresse.

Politiska personer i svenska massmedier

Massmediema har effekter på svenska folkets kunskaper och kännedom om politiker. Hur massmedierna behandlar framtidens kandidater är alltså väsentligt för utgången i kommande politiska val. Vårt syfte med de följande analyserna är att beskriva vilken bild massmedierna, på riksnivå, ger av politiker i dagens Sverige. Tre frågeställningar skall analyseras. Den första gäller behandlingen av personer i den politiska nyhetsbevakningen och hur den har skiftat över tid. Den andra frågeställningen gäller vilka skillnader kan konstateras som mellan olika massmedier i detta avseende. Är personifieringen högre i tex TV än i morgonpress Den tredje frågeställningen gäller skillnaden mellan olika typer ämnesområden. Är det så att nyhetsbevakningen är av mer personifierad i vissa typer sakfrågor och mindre i andra av De kommande analyserna är baserade på utförliga innehållsanalyser av svenska massmedier som genomförts vid Statsvetenskapliga institutionen Institutionen för journalistik och masskommunikation under Kent Asps ledning. Studierna har huvudsakligen varit inriktade på att spegla massmediemas roll under svenska valrörelser. Det bör påpekas att innehållsanalysema inte primärt utformats för de frågeställningar som skall studeras i detta kapitel. Vi kommer därför inte att ha tillgång till helt perfekta mått för att mäta personcentrering i massmedierna. Vår önskan har givetvis varit att renodla kollektiv partikategori en och en personkategori. Materialet har hañ till vårt förfogande tillåter

emellertid inte detta tillvägagångssätt. Partikategorin kan bestå såväl

av partiet som kollektiv som av politiker vilka inte ingår i kategorierna partiledare, statsråd och riksdagsmän. Våra mätningar i vilken omfattning av politiska personer uppmärksammas i massmedierna skall således betraktas som ett minimimâtt personiñering. Personifieringen i massmedierna underskattas något p g a materialets beskaffenhet. Data medger emellertid vi att någorlunda väl kan belysa den uppmärksamhet svenska massmedier som ägnar personerna i politiken. Våra analyser bygger på data från tre massmedieundersökningar. För det första utnyttjas data från innehållsanalyser det politiska nyhetsmaterialet av

under valrörelsema. Det politiska nyhetsmaterialet utgörs, i de kommande analyserna, endast av artiklarinslag där politiska aktörer förekommer. Sådant politiskt material där någon politisk aktör inte förekommer ingår alltså i amlyserna. Undersökningarna täcker valrörelsemas fyra sista veckor. I urvalet ingår partipressens huvudorgan, tidningar som representerar morgonpress och kvällspress samt huvudsändningama av Aktuellt, Rapport, Dagens Eko och Nyheterna. Studierna startade i samband med 1979 års val och har därefter genomförts vid varje val. Efterhand har dock tidningsurvalet minskats något. Lokalpress ingår i undersökningarna, undantaget 1979 års studie.Vi använder data från 1985, 1988 och 1991 års undersökningar.

För det andra utnyttjas data från de s k valspurtstudiema. Här har nyhetsrapporteringen under de 10 sista dagarna före valdagen studerats. Studien sträcker sig från 1956 fram till 1991. Tidningsurvalet är mindre än i valrörelsestudiema och omfattar endast Svenska Dagbladet, Göteborgs- Posten och Arbetet.

För det tredje använder vi data från de dagliga innehållsanalysema av nyhetsprogrammet Rapport. Innehållsanalysen av Rapports dagliga nyhetsrapportering startade 1979 och har därefter varit löpande. Till grund för analyserna ligger Rapportredaktionens egna programprotokoll, alltså inte själva programinslagen. Protokollen är kortfattade, vilket inte tillåter några detaljerade analyser. De erbjuder oss emellertid möjlighet att studera skiftningar i uppmärksamhet av aktörer och opinioner över en längre sammanhållen tidsperiod. Tester har visat att programprotokollen är fullt tillförlitliga för denna typ av analyser.

I det följande är det politikens aktörer som står i blickpunkten. Därför skall mycket kortfattad beskriva vad Kent Asp avser med aktörsbegreppet

i detta sammanhang. I massmedierna kan aktörer partier, politiker, organisa-

tioner, myndigheter m uppmärksammas på två sätt: dels som agerande aktör, dels som omtalad aktör. En aktörs agerande kan bestå i både uttalanden och handlingar. En politiker vars valtal refereras i massmedierna är alltså agerande aktör, vilket också är fallet när artiklar och nyhetsinslag förmedlar hans kringaktiviteter under valrörelsema såsom t ex fisketurer och bussresor.

Omtalad aktörer är inte, vilket kan vara lätt att tro, lika med de aktörer som förekommer i en artikel. Den omtalade aktören syftar den aktör vilken de agerande aktöremas uttalanden handlar om. Omtalad aktör är alltså den som de agerande aktörerna beskriver, berömmer, kritiserar eller på annat sätt talar om i artikeln.

Som mått på den uppmärksamhet massmedierna ägnar politiker och partier använder i de flesta fall förekomst av huvudaktör respektive huvudomtalad aktör. Med huvudaktör avses den agerande aktör som utrym-

mesmässigt dominerar en tidningsartikel eller ett radioTV-inslag. Följaktigen

är huvudomtalad aktör den som av andra aktörer utrymmesmässigt omtalas mest i artikeln eller inslaget.

Vi mäter alltså uppmärksamhet som förekomst av huvudaktör. Det skulle dock vara möjligt att mäta uppmärksamhet med artiklarnas samtliga aktörer som beräkningsbas eller att istället för förekomst använda utrymme spaltcentimeter. Metodtester har dock visat att oberoende vilket mått

av som används blir slutsatserna i stort sett desamma.

Uppmärksamhet och behandling

Vilken bild ger svenska massmedier av politiska personer Vi avgränsat oss till att besvara tre delfrägeställningar om massmediemas bild av svenska politiker i den politiska nyhetsbevakningen. Den första gäller i vilken grad politiker överhuvudtaget uppmärksammas. Hur stor del den

av uppmärksamhet som partipolitiska aktörer får i massmedierna fokuseras på någon person inom partiet Här är det också viktigt att beröra frågan huruvida endast partieliten uppmärksammas i massmedierna eller om även mindre kända partiföreträdare får chansen att framträda.

Den andra frågeställningen gäller hur massmediemas uppmärksamhet

av politiska personer har utvecklats sett över en längre tidsperiod. Analysen kommer endast att gälla partiledarna i valspurten. Går mediebevakningen av politiken mot en ökad grad av personiñering

Den tredje frågeställningen gäller behandlingen av politiska personer. Vilken behandling får politiker i jämförelse med partierna som kollektiv Det kan mycket väl vara så att när kritik förekommer så kräver mediesituationen en person-en syndabock eller försvarsadvokat. Kan det

en vara så att massmedierna behandlar personerna mer lcritiskt än partierna

Den grundläggande frågan är i vilken grad politikern i massmedierna är personifierad men också i vilken utsträckning som olika grupper av politiker uppmärksammas. Är det tex någon skillnad i vilken grad partiledare uppmärksammas jämfört med exempelvis statsråd och riksdagsledamöter

Vi redovisar tre uppmärksamhetsmått. Agerande huvudakzär är det mest centrala måttet. Men agerende är naturligtvis inte den enda formen på vilken en aktör kan uppmärksammas i massmedierna. Uppmärksamhet kan även bestå i att omtalas -omtalad aktör- och att förekomma på bildbildakzör. I tabell 7.2 redovisas dessa tre uppmärksamhetsmått. De gäller massmediemas uppmärksamhet av politiska personer under de tre senaste valrörelserna. Vi har urskiljt fyra kategorier av aktörer: partiledare, statsråd, riksdagsledamöter och parti.

Tabell 7.2. Personifiering i massmedierna. Mediernas uppmärksamhet av partier och personer som huvudaktör, huvudomtalad aktör och bildaktör under valrörelsema 1985, 1988 och 1991.

Huvudaktör Huvudomtalad aktör Bildaktör

1985 1988 1991 1985 1988 1991 1985 1988 1991

Antal partiaktörer 1688 1721 1938 1451 1636 1485 770 778 586

Kommentar: Resultaten i tabellen bygger på en innehållsanalys av Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Arbetet, Rapport, Aktuellt, Dagens Eko och Nyheterna. Undersökningen omfattar tiden fyra veckor före valen 1985, 1988 och 1991. Tabellen redovisar huvudaktör, huvudomtalad aktör och bildaktör i artiklar och nyhetsinslag.

Personer i politiken uppmärksammas i massmedierna. Under de tre senaste valrörelsema är uppmärksamhetsgraden hög -t ex är 61-68 procent av alla politiska huvudaktörer personer. Men massmediernas personbevakning är elitcentrerad. Partiledama dominerar den politiska nyhetsfömiedlingen.

statsråden uppmärksammas mer än riksdagsledamöterna.

Om för uppmärksamhet antal personer som varje kategori

normen vore utgör skulle riksdagsledamöter erhålla större uppmärksamhet än statsråd och partiledare, dessutom skulle statsråden erhålla större uppmärksamhet än partiledarna. De empiriska resultaten pekar emellertid på raka motsat-

sen. Mönstret gäller för samtliga tre uppmärksamhetsmått-huvudaktör,

huvudomtalad aktör och bildaktör.

Resultaten för analyserna är i stort sett stabila vid de tre mättillfállena. För bildaktör kan emellertid en förändring över tid noteras. Partiledamas del av bildmaterialet i den politiska nyhetsbevakningen har sjunkit från 42 procent 1985 till 28 procent 1991. Värt att notera är även den stora uppmärksamheten parti omtalad aktör i massmedierna. Skälet till detta är sannolikt

av som att kritik mellan politiska aktörer oftare riktas mot partier än personer. Det är

de borgerliga partierna än Carl Bildt, Bengt Westerberg eller Olof

snarare Johansson som får utstå kritik från socialdemokratiskt håll, och vice versa är det socialdemokraterna och s-regeringen kritiserats i högre grad än parti-

som ledarna Olof Palme och Ingvar Carlsson.

Vi skall dock komma ihåg att parti inte är en renodlad kollektiv kategori. Häri kan finnas politiker på lägre nivå än riksdagsnivån. Att

stora förskjutningar mellan komponenterna parti som kollektiv och politiker på lägre nivå skulle ha skett mellan de tre mättillfállena är mindre

troligt.

Exakt hur stor andel personer som döljer sig i den analytiska kategorin parti har vi inte möjlighet att avgöra. Däremot kan komma lite när-

mare verkligheten genom att analysera nyhetsrapporteringen i radio och

TV. Där finns möjlighet att avgöra om den agerande aktören refereras, intervjuas eller får tala fritt. På detta sätt kommer åt en del av de personer som tidigare dolts i den kollektiva partikategorin det gäller mindre kända politiker som intervjuas eller fär tala ñitt. Räknas denna grupp till personerna höjs personcentreringen från 68 procent tabell 7.2; 1991 till 76 procent endast radio och TV 1991. En ökning med 8 procentenheter.

Partiledarcenteringen i svensk politik har varit högre under 1980-talet än

tidigare. Det visar studier av Kent Asp och Peter Esaiasson. I figur 7.1 har vi lagt till 1991 års mätpunkt. I den redovisas partiledamas andel av artiklar där en partipolitisk huvudaktör förekommer. Analysen omfattar valrörelsens tio sista dagar från 1956 till 1991.

Figur 7.1. Massmediernas uppmärksamhet av partiledare under valrörelsernas sista 10 dagar 1956 t o m 1991.

Procent 40

30-1

20-

1956 1960 1964 1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Kommentar:Resultateni figuren visarandelenpartiledareav samtligapartialctörer.Undersökningenbygger nyhetsbevakningeni SvenskaDagbladet,Göteborgs-Postenoch Arbetet. l siffrorna ingår inte miljöpartiet och småpartierför analyserav 1956-1988års siffror, seAsp 1989och Esaiasson1990.

Figuren visar på två faser i partiledarcentreringen en fore 1976 och en

efter 1976. Från 1956 fram till slutet av 1960-talet ökade partiledar-

centreringen kontinuerligt. Det är en period med ökat politiskt nyhetsutbud

och med ett nytt massmediums inträde arenan. TV:s nyhetsbevakning av valrörelsen från och med 1964 sammanföll med en tydlig ökning av partiledarcentreringen.

I samband med maktskiñet 1976, och de intensiva valdebatterna mellan Thorbjörn Fälldin och Olof Palme, skedde en markant ökning av partiledarcentreringen; üån en nivå på drygt 20 procent har partiledaroentreringen från och med 1976 års val legat på cirka 35 procent. En förklaring till den ökade nivån är att partierna har anpassat sitt kampanjarbete till mediernas Spelregler. Att lägga till 1991 års siffra rubbar alltså inte Asps och Esaiassons tidigare presenterade slutsatser.

Ser vi istället till antalet artiklar där partiledarna framträder i valspurten noteras en i det närmaste kontinuerlig tillväxt från 1956 to m 1991. De

stabila procenttalen förklaras av att också det politiska nyhetsmaterialet

ökat under respektive period. Men den höga andelen partiledarcentrering är inget unikt för moderna valrörelser. Även under det tidiga 1900-talet

var fokuseringen på partiledarna ganska stark

De politiska partierna skiljer sig när det gäller organisation av kampanj-

arbete, ideologier m m. Spelar partiskillnader någon roll for graden av

personcentrering i massmediemas bild respektive parti I tabell 7.3

av redovisas andelen personer av totala antalet partiaktörer i massmedierna.

Tabell 7.3. Partiernas personiñering i massmediernas nyhetsbevakning under valrörelserna 1985, 1988 och 1991. Andel personer av respektive partis totala antal partiaktörer.

Kommentar:Resultateni tabellenbyggerpå en innehållsanalysavSvenskaDagbladet,DagensNyheter, GöteborgsePosten,Arbetet,Rapport,Aktuellt, DagensEkoochNyheterna.Undersökningenomfattartiden fyra veckor före valen 1985,1988och 1991.Tabellen redovisarandelenpersonframtridandenpersonomtalandenpartiledare, riksdagsledamöter,statsrådavdettotalaantaletpartipolitiskaageranderespektive omtaladeaktörer.

Det finns skillnader mellan partierna när det gäller grad personcentrering av i massmedierna. De flesta skillnaderna gäller att personcentreringen ett av partis bevakning i massmedierna förändras från ett val till ett annat. Sådana förändringar förklaras bäst tillfällighetef och inte något av av generellt drag hos partiet. Exempelvis kan vänsterpartiets kraftigt minskade personifiering som omtalad aktör mellan 1988 och 1991 förklaras av händelseutvecklingen i fd Sovjetunionen. Vänsterpartiet som kollektiv omtalades när Sovjetunionen behandlades; partiet, än dess politiker snarare med Lars Werner i spetsen, fick stå till för sovjetkommunismens svars misslyckande. Regeringsinnehav kan ses som en generell faktor påverkar graden som av personcentrering både mätt som omtalad och agerande aktör. Under hela perioden massmediernas bild det socialdemokratiska partiet var av mindre personifierad än för de flesta övriga partier. Det kan finnas en enkel förklaring. Regeringen kollektiv utan referens till någon särskild som person t ex nyheter av typen regeringen beslutade idag ... eller regeringen tar inte dagens ekonomiska problem på allvar förekommer ofta i nyhetsförmedlingen. Det medför att massmediernas bild av ett regeringsparti blir mindre personifierad än för ett parti utanför regeringen. En ytterligare generell skillnad gäller hur indraget ett parti är i huvudkonjlikzlinjema i valdebatten. Tesen, som åtminstone har visst stöd i resultaten, är att mer indraget ett parti är i huvudkonfliktlinjen i valdebatten desto mindre personcentrering i mediebilden partiet omtalad aktör. av som Även på denna punkt är det enkelt ett resonemang som ligger bakom tesen. Det är svårare att peka ut en person än ett parti fiende uttasom landen som socialdemokratemas politik är felaktig är relativt sett vanligare än uttalanden av typen Sten Anderssons politik är felaktig. Vi kan alltså inte finna att skillnader i personifiering mellan partierna beror på organisatoriska eller ideologiska egenskaper hos partierna. De förändringar som noterats kan i de flesta fall föras på tillfállighetemas konto. Är den uppmärksamhet massmedierna som ägnar politikerna lika omfattande vid olika tidpunkter Skiljer sig tex valår från andra år Och hur är det med säsongsvariationer under ett och år. Finns det exempelsamma vis sammanhängande perioder hög personifiering av För att analysera denna frågeställning använder vi data från Rapportstudien. Undersökningen erbjuder möjligheter att följa den politiska oss nyhetsrapporteringen från den 1 januari 1979-dag för dag-to den m 31:e december 1991. I strikt mening gäller resultaten endast för Rapports bild av den politiska världen. Men det finns inga starka skäl att misstänka att Rapport, i detta avseende, inte skulle kunna representativt för vara svenska massmedier i allmänhet. Analytiskt har vi grupperat resultaten

efter månader. De kommande siffrorna refererar till andel personer av samtliga agerande partiaktörer. Under hela undersökningsperioden är graden personcentrering 50 procent. I tabell 7.4 redovisas personifieringen

av månad för månad 1979-1991 i Rapports nyhetsbevakningen. Dessutom återfinns de genomsnittliga siffrorna per månad för såväl valår som ickevalår i figur 7.2.

Tabell 7.4. Personifieringen i Rapports nyhetsbevakning 1979-1991. Andel personer partiledare, riksdagsledamöter eller statsråd av totala antalet par-

- tipolitiska aktörer.

månad 1979 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 genomsn.

januari 40 46 31 46 42 §1 60 42 61 §9 5A §2 46 50 februari 38 41 39 43 §2 59 54 59 §2 55 48 5§ 40 50 mars 40 54 §2 45 43 §1 56 44 53 55 48 43 44 49 april 18 §1 48 36 49 51 43 §2 55 49 5A 45 41 49 maj §§ 46 44 36 40 43 54 49 42 58 47 43 49 47 juni 47 §2 34 §§ 60 54 41 54 50 56 42 34 49 49 juli 43 54 41 48 42 §§ 10 42 §§ 55 50 52 45 52 augusti §2 47 5A §3 §§ 52 §3 58 43 ü 40 44 Q 55 september 18 51 47 §1 51 56 111 44 53 49 42 54 53 oktober 32 44 §2 §1 48 41 §§ §2 48 16 §2 49 Q 54 november 38 §§ 45 37 50 48 48 51 52 52 ü 38 49 49 december 45 45 34 40 54 33 43 53 62 54 47 38 §2 47 hela året 45 51 45 46 51 51 S5 53 52 57 51 46 51 50 antal inslag 703 513 555 802 530 558 701 578 653 750 570 638 713 8264

Kommentar:De tre månader har denhögstagradenav personcentreringunderrespektiveår ir för-

som seddamed fet stil och harstrukits under.

Vi kan börja med att konstatera att antalet inslag med politiska aktörer ökar under samtliga valår medan de i mellanvalsperiodema ligger på en lägre nivå. Personifieringen under perioden som helhet är dock inte mycket högre under valår än under icke-valår. Intressanta säsongsvariationer kan konstateras under åren. Vissa månader utmärks av högre grad av personcentrering än andra. Dessutom skiljer sig säsongsvariationema något mellan valår och icke-valår. Månaderna juli to m oktober framstår i Rapport

årets mest personifierade period. De två mest personifierade månasom derna i nyhetsbevakningen är augusti och oktober. I augusti syns en tydlig

Figur 7.2. Personifieringen i Rapport 1979-1991 i genomsnitt per månad samtliga valår respektive icke-valâr.

Procent 65 -

60 .

55 -

. 50

48 valår

46 icke vallr 45

40 | I l I T I 1 I r I I 1

Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dee

Kommentar:Siffrornaårberäknadeutifrån desompresenteratsi tabell7.4.

effekt att valrörelsema bedrivs på högvarv. Oktobers höga siffror kan

av

sannolikt förklaras av nyhetsrapporteringen kring regeringsbildningarna. Rangordnas månaderna efter graden personcentrering under respektive

av år finner vi augusti månad bland de tre högsta under periodens samtliga fem valår. För oktober noteras motsvarande framskjutna placering för fyra av fem valâr.

Uppmärksamhet är inte den enda viktiga komponenten i massmediebilden aktör. Lika viktigt är vad som skrivs om aktören, dvs

av en vilken behandling aktören ges i nyhetsfönnedlingen. I tabell 7.5 redovisas

ett aktörsbehandlingsindex 1985, 1988 och 1991. Frågan är hur partier

kollektiv, riksdagsledamöter, statsråd och partiledare behandlats i som svenska massmedier under de tre valrörelsema och vilka skillnader vi eventuellt kan finna mellan dem.

Aktörsbehandlingsindexet består av fyra komponenter. Hur ofta aktören får agera, hur oña aktören omtalas, hur oña aktören omtalas i positiva ordalag och hur oña aktören omtalas i negativa ordalag. Ett minusvärde erhålls aktör omtalas negativt i högre utsträckning än denne om-

om en talas positivt och får aktör. I aktörsbehandlingsindexet har dessa

agera som komponenter alltså vägts till ett värde. Det kan variera mellan

samman - 100 och +100. Ju högre siffra desto bättre behandling av aktören, lägre värde desto sämre behandling av aktören. Minus hundra, tex, erhålls om

aktör fått framträda själv och dessutom bara omnämnts i negativa en termer.

Tabell 7.5. Partier och personers behandling i massmedierna under valrörelsema 1985, 1988 och 1991.

AB-index

Kommentar:AlctörsbehandlingsindexetAB-index har introduceratsav Kent Asp. Indexet kan variera mellan -100och +100. Indexetâr en sammanvigningavhur oña enaktör kommertill tals,hur oña han omtalasochmängdenpositiv ochnegativkritik hanerhållerse Asp 1988:15. Resultateni tabellenbygger

eninnehållsanalys Svenskaav Dagbladet,DagensNyheter,Göteborgs-Posten,Arbetet,Rapport,Aktuellt och DagensEko. Undersökningenomfattartiden fyra veckorföre valen 1985, 1988och 1991.

Behandlingen partier och partiledare är mycket stabila vid de tre

av

mätpunktema. När det gäller riksdagsledamöter och statsråd var behand-

lingen mindre positiv under 1988 års valrörelse än under valrörelsema 1985 och 1991. Denna svacka beror sannolikt på de politiska affärer

så utmärkande för 1988 års valrörelse främst mp- och s-affárer; som var tex Ebbe Carlsson-affären, rattonykterhet och skattehärvor.

Parti som kollektiv aktör tär en mindre positiv behandling än person; tex +19 parti jämfört med +56 partiledare enligt 1991 års undersökning. Som redan framkom i tabell 7.2 omtalas partierna i betydligt högre

utsträckning än politiska personer. Förklaringen till de låga indexvärdena

kan helt enkelt bero att kritik av partier är vanligare än kritik av

personer i nyhetsförrnedlingen.

Tre huvudslutsatser kan formuleras med utgångspunkt i de hittills redo-

visade analyserna: Personerna i politiken uppmärksammas i hög grad i

massmedierna. Det är dock inte alla politiker som får äran att framträda i massmedierna. Partiledarcentreringen är påfallande. Riksdagsledamötema

uppmärksammas i klart mindre utsträckning än både statsråd och partile-

dare. Enskilda politiker behandlas dock mer positivt än partierna i nyhets-

bevakningen.

Medieskillnader

Att nyhetsbevakningen av politiken skiftar mellan olika medier är själv-

klart. Tidningar med olika politisk färg uppvisar ibland skillnader i vad som anses vara intressant att bevaka. Och de skiljer sig när det gäller hur politikens aktörer behandlas. Sådana skillnader kan konstateras för ledarrnaterial såväl som för nyhetsmaterial. Tidningar, TV och radio tillämpar till viss del olika nyhetsvärderingsprinciper och arbetssätt. Bevakningen av politiken kan därför skilja sig mellan olika massmedier.

Trots detta är det inte säkert att andelen uppmärksamhet som ägnas politiska personer skiljer sig på något systematiskt sätt mellan olika massmedier. Två frågeställningar skall behandlas. För det första eventuella medieskillnader när det gäller uppmärksamhet, och för det andra eventuella skillnader i behandling av politiska personer.

Vi börjar med att analysera medieskillnader när det gäller graden av

uppmärksamhet för personer i den politiska nyhetsbevakningen. Vi vet av tidigare studier att personifieringen i den politiska nyhetsbevakningen har varit något större i TV och kvällspresen än i morgonpressen. Återfmns

samma mönster i massmediernas nyhetsrapportering även idag I tabell 7.6a och 7.6b rapporteras dels personifieringen, dels partiledarcentreringen i enskilda massmedier.

I den övre delan av tabellen återfinns siffrorna för graden av personcentrering i de olika massmedierna 1985, 1988 och 1991. Låt oss först se till andelen personer som framträder som huvudaktör. Vid den första mätpunkten noteras en ganska stor skillnad mellan etermedias och dags-

pressens personifiering. Rapporteringen är mer personifierad i etermedia.

Men denna skillnad försvinner i stort sett i 1988 och 1991 års valrörelse-

bevakning. Förvånande är kanske att kvällspressen inte skiljer sig från

morgonpressen i detta avseende. Men när det gäller omtalad aktör finns en skillnad mellan kvällspress och övriga medier. Personiñeringen är högre i kvällstidningama än i övriga massmedier för både 1985 och 1988.

Tabell 7.6.a. Personiliering i enskilda massmedier under valrörelserna 1985, 1988 och 1991. Andel personer av totala antalet partipolitiska huvudaktörer respektiva huvudomtalade aktörer.

Kommentar:Resultateni tabellenbygger eninnehållsanalysav nyhetsbevakningenipress,radio och TV underde fyra sistaveckornaförevalen 1985,1988och 1991.Tabellen visar partiledares,

personersriksdagsledamöters,statsråds andelavdet totalaantaletpartipolitiskaageranderespektiveomtaladeaktö-

reri enskildamassmedier.

Tabell 7.6.b. Partiledarcentrering i enskilda massmedier under valrörelserna 1985, 1988 och 1991. Andel partiledare av totala antalet partipolitiska huvudaktörer respektive huvudomtalade aktörer.

Kommentar: Resultateni tabellenbygger en innehållsanalysav nyhetsbevakningeni press,radio och TV under de fyra sistaveckornaföre valen 1985, 1988och 1991.Tabellen visar partiledaresandelavde enskilda partiernastotala antal framträdandensomageranderespektiveomtaladaktör i massmediema.

I den undre delen av tabellen återfinns siffrorna för den begränsade grupp av politiska personer som partiledarna utgör. Det fanns en klar skillnad mellan olika typer massmedier under 1985 års valrörelse. Partiledar-

av centreringen störst i etermediema, därefter i kvällspressen och minst i

var morgonpressen.

Gapet mellan kvällspress och etermedia å ena sidan och morgonpress å andra sidan minskade 1988. Skillnaden mellan kvällspress och morgonpress har i det närmaste försvunnit enligt 1988 års siffror. Medan en viss skillnad fortfarande kvarstår när morgonpress jämförs med etermedia.

Partiledarkoncentrationen i kvällspressen under 1991 års valrörelse kan vi dessvärre inte uttala oss om. Varken Expressen eller Aftonbladet ingick i det urval av massmedier som undersöktes. Men när det gäller Rapport och Aktuellt fortsatte förändringstrenden. Andelen partiledare som aktör i den politiska rapporteringen sjönk återigen i dessa etermedier. Siffrorna för morgonpress och flertalet etermedia återfanns 1991 på en likvärdig nivå. Partiledarcentreringen i Dagens Eko har under perioden återfunnits en stabil nivå. Tillbakagången i övriga etermedier medförde att Dagens Eko var det mest partiledarcentrerade mediet 1991.

Förklaringar till hur stor andel uppmärksamhet som politiker erhåller i nyhetsbevakningen kan åtminstone sökas två håll. Förklaringama kan

dels sökas hos partierna och deras strategier gentemot massmedierna för att nå ut med sina valbudskap, dels hos massmedierna och deras arbetsrutiner och nyhetsvärderingsprinciper. Var förklaringen till de observerade förändringarna i tabellerna 7.6a och 7.6b står att finna kan vi inte avgöra i detta sammanhang. En gissning är dock att förklaringen snarare återfinns hos eterrnediema än hos partierna eftersom siffrorna för morgonpressen trots allt är stabila över tid.

Resultaten är alltså något förvånande. Medieskillnadema i graden av

personcentrering är obefintliga 1991 när det gäller såväl partiledare som den samlade bedömningen av partiledare, statsråd och riksdagsledamöter. I kvällstidningar, morgontidningar, TV och radio är personifieringen lika

omfattande.

Om resultaten i tabell 7.6b kontrolleras för aktörernas partitillhörighet rubbas i stort sett inte slutsatserna. Men några intressanta partiskillnader

kan noteras. Minskning i partiledarcentreringen beror huvudsakligen på

förändringar i nyhetsbevakningen folkpartiet och moderaterna. Partiledar-

av centreringen för dessa två partier har minskat klart från 1985 till 1991 i TV. Medan resultaten inte är lika tydliga i de olika undersökta tidningarna. För folkpartiet kan 1985 i detta avseende betraktas som ett extremår. I nio fall tio det då Bengt Westerberg som förde folkpartiets

av var

talan i Rapports nyhetssändningar.

Förändringar i hur socialdemokraterna har uppmärksammats ligger också till viss del bakom den minskade partiledarcentreringen. Under hela perioden uppvisar socialdemokraterna en relativt låg och stabil andel partiledarcentrering. Från 1985 till 1991 ökar socialdemokraternas uppmärksamhet i TV, medan socialdemokraternas uppmärksamhetsgrad finns på en oförändrad nivå i de flesta tidningar. Detta förhållande medför en sjunkande andel partiledarcentrering i TV totalt sett eftersom socialdemokraterna är en av de mest frekventa aktörema.

Den uppmärksamhet som personer erhåller skiljer sig alltså inte nämnvärt mellan de olika undersökta medierna. Men hur är det när det gäller massmediemas behandling av politiker och parti I tabell 7.7 redovisas det tidigare presenterade aktörsbehandlingsindexet för fyra morgontidnigar, två kvällstidningar och tre eterrnediaprogram. Resulaten gäller tre tidpunkter 1985, 1988 och 1991 samt behandlingen av partier, riksdagsledamöter, statsråd och partiledare.

Tabell 7.7. Partier och personers behandling i enskilda massmedier under valrörelserna 1985, 1988 och 1991 AB-index.

Svensk Dagbladet Dagens Nyheter Göteborgs-Posten

1985 1988 1991 1985 1988 1991 1985 1988 1991

Parti +17 +18 +17 +17 +18 +17 +24 +13 +20 Riksdagsledamöter +78 +61 +71 +63 +61 +71 +76 +61 +69

Riksdagsledamöter +93 +52 +67 +85 +43 +75 +74 +51 +51 statsråd +68 +29 +65 +54 +36 +51 +84 +43 +68 Partiledare +58 +59 +63 +70 +55 +54 +74 +54 +61

Kommentar:Aktörsbehandlingsindexetpresenteradesi sambandmedtabell7.5. Resultateni tabellenbyggerpåen innehållsanalysav SvenskaDagbladet,DagensNyheter, Göteborgs-Posten,Arbetet,Expressen, Aftonbladet,Rapport,Aktuellt och DagensEko. Undersökningenomfattar tiden fyra veckor före valen 1985, 1988och 1991.

Resultaten i tabell 7.7 ger upphov till fyra slutsatser av varierande tyngd och betydelse. För det första känner vi i vart och medierna igen

ett av mönstret från den tidigare presenterade analysen av aktörsbehandlingen se tabell 7.5. Politikerna behandlades bättre än partierna, dessutom fick riksdagsledamöter och statsråd en klart sämre behandling 1988 i jämförelse med valrörelsema 1985 och 1991.

För det andra behandlar kvällspressen Aftonbladet och Expressen per-

och partier likvärdigt än övriga medier. Detta beror att soner mer partierna erhåller välvilligare och partiledarna en sämre behandling i

en kvällspressen.

För det tredje skiljer sig TV-nyhetsprogrammen Rapport och Aktuellt från övriga massmedier såtillvida att partierna som kollektiv där fick en något sämre behandling 1985. Men partierna har succesivt i samband med de tre valen fått bättre behandling i Rapport och Aktuellt. I de två

en senare valrörelsema återfanns deras och dagspressens behandling av partiema på en i stort sett likartad nivå.

Det fjärde resultatet gäller Arbetets behandling av statsråden. Det är inte förvånande att Arbetet, under socialdemokratisk regering, varit något

en välvilligare i behandlingen statsråd än övriga massmedier. Notera dock

av att Göteborgs-Posten 1985 och 1991 och Dagens Eko 1985 och 1991 inte skiljer sig från Arbetet i detta avseende. För Dagens Eko gäller 1985 att to behandlade statsråden välvilligt än något av de andra

man m mer undersökta massmedierna.

sakfrågor

Till massmediernas bild av den politiska världen hör inte bara hur parti-

och deras företrädare behandlas utan även vilka sakfrågor som tas erna

upp. Bilden av sakfrågorna är viktig i varje analys av politisk nyhetsbe-

vakning. Frågan i detta sammanhang gäller kopplingen mellan sakfrågor och politikers uppmärksamhet. Är det så att det finns några skillnader i hur stor utsträckning politiker framträder i förhållade till partierna

som och vilket ämnesområde som artikeln eller inslaget gäller

Frågeställningen skall analyseras med material från Rapportstudien 1979- 1991. I tabell 7.8 redovisas personifieringen i ett antal politiska sakfrågor

sammantaget för perioden 1979-1991. Sakfrågoma har rangordnats efter

graden personcentrering. De mest personifierade sakfrågorna finns överst

av i tabellen och de minst personifierade underst. Analysen bygger det politiska nyhetsmaterial i Rapport där partier och politiker varit huvudaktör.

Tabell 7.8. Personiñering i olika sakfrågor och i Rapports nyhetsbevakning 1979-1991. Andel personer partiledare, riksdagsledamöter eller statsråd

- - av totala antalet partipolitiska aktörer i olika sakfrågor.

sakfråga andel personinslag antal inslag

Till de mest personiñerade sakfrågoma hör utrikesfrágor, ekonomi och inflationlevnadsstadard mellan 59 och 65 procent utgörs personer.

av Mot botten av tabellen återfinns de minst personcentrerade frågorna; bostadsfrågor 39 procent, fritidkultur 32 procent och jämställdhetsfrågor 23 procent. Med endast några undantag när framträder ett mycket intressant mönster. En möjlig tolkning är att se resultaten som en distinktion mellan hårda och mjuka sakfrågor. Resultaten är inte perfekta. Men i stort sett gäller: Ju hårdare sakfråga desto mer personiflerad. Ju mjukare sakfråga desto mindre personifrerad. Frågorna i toppen tabel-

av len t ex EG, utrikes, de ekonomiska frågorna kan självklart föras till den hårda kategorin, medan frågor omsorgvård, miljö, fritidkultur och

om jämställdhet brukar föras till det mjuka området.

Att distinktionen hårda och mjuka sakfrågor kan vara rimlig kan också visas med hjälp av data från valundersökningama. I de frågor som här kallats hårda är det en högre andel män än kvinnor som anser att respektive sakfråga är viktig för partivalet. Och på motsvarande sätt är det en högre andel kvinnliga än manliga väljare som anger de mjuka frågorna som viktiga for valet av parti.

Det är svårt att veta hur det funna mönstret skall förklaras. Men resul-

antingen partiernas arbetssätt eller Rapports nyhetsvärderingsprinciper tatet av är att hårda manliga frågor begåvas med ett känt politikeransikte i högre grad än de mjuka kvinnliga frågorna.

Politiker, partier och massmedier

Medborgama påverkas massmediernas politiska nyhetsutbud. De väljare

av

är starkt exponerade för politik i massmedierna har en högre kännesom dom om de politiska kandidaterna i den egna valkretsen och de har en bättre politisk personkunskap än andra väljare. Vad som skrivs om politiker och partier i massmedierna är således betydelsefullt ur demokratisk synvinkel. Och det har varit massmediernas bevakning av politikerna som analyserats i detta kapitel.

Vi kan konstatera att politikens personer dominerar över partierna som kollektiv i massmediernas nyhetsbevakning. Nyhetsbevakningen av politiker är elitcentrerad. Det är framför allt statsråd och partiledare som uppmärksammas. Betraktat ur ett längre tidsperspektiv har partiledarcentreringen i nyhetsbevakning ökat. Regeringspartier framstår inte som lika personifiemde i massmedierna övriga partier. Under valår är personifieringen

som särskilt stark strax före och efter valet, i augusti och oktober. Politiker

erhåller otta en positivare behandling än partier i massmesom personer dierna. TV:s nyhetsprogram har tidigare utmärkts av en högre grad av personifiering än övriga massmedier. Men-något förvånande så återfinns inte längre några tydliga medieskillnader. Kvällspressens, morgon-

och etermediemas nyhetsrapportering är personifierad i ungefär pressens lika hög grad. Personifieringen är mer påtaglig när det gäller hårda politiska sakfrågor t ekonomi än när det gäller mjuka politiska

ex sakfrågor t ex jämnställdhet.

I politisk demokrati kan två grundläggande krav ställas på massme-

en diema när det gäller den bild som de ger av politiken. Kraven kan inte sägas gälla för ett enskilt medium utan för medierna som helhet. För det första skall massmedierna förse medborgarna med ett sådant beslutsunderlag att de självständigt och rationellt kan ta ställning i den aktuella politiska sakfrågan, dv massmedierna skall informera medborgarna och gran-

s

ska de politiska makthavama. För det andra bör massmedierna behandla olika politiska åsiktsriktningar på ett sådant sätt ingen

att part otillbörligt gynnas.

Om Sverige kommer att införa ett valsystem med högre grad av personval kommer det att bli svårare för massmedierna helhet

som att uppfylla

krav om opartiskhet. Skälet är enkelt. Antalet aktörer

som inte otillbörligt

bör gynnas eller missgynnas ökar högst betydligt. Även om massmedierna är framgångsrika när det gäller att upprätthålla balansen mellan politikens centrala aktörer-partiema-är det inte alls säkert de lyckas behandla att

alternativen inom partiema-kandidatema-på

samma sätt. Det är tänkbart med en arbetsfördelning mellan lokalpress och rikstäckande massmedier. Massmediema på riksnivå skall då

huvudsakligen be-

vaka partierna och skillnader mellan dem, medan skall foku-

lokalpressen

sera på kandidaterna i den valkretsen och skillnader dem emellan. egna Bevakningen av samtliga lokala kandidater är dock ingen enkel uppgift. Ett flertal personer kommer att kandidera för de åtråvärda

riksdagsmandaten

i åtta eller eventuellt flera partier. En stort kan komma ansvar att läggas på lokalpressen eftersom det är mindre troligt de rikstäckande att massmediema detaljgranskar valrörelsema i flertalet valkretsar. Eftersom massmedierna är den dominerande kanalen för information från partierna till väljarna är den bild förmedlas som av de politiska aktörerna och deras budskap betydelsefullt demokratisk ur synvinkel. En personvalsreform medför detta perspektiv tyngder i demokratins

ur vågskålar

på både plus- och minussidan. Väljarna kan komma vinna att demokratiska pluspoäng eftersom deras direkta inflytande över vem som skall representera dem ökar. Men det kan mycket väl bli så väljarna också att förlorar, på ett indirekt sätt. Om medierna men mer inte lyckas fullgöra

sina uppgifter i det komplicerade uppkommer

mer system som kan den information väljarna får politiken bli kvalitet. som om av sämre Väljarnas möjligheter att självständigt och rationellt träffa val mellan kandidaterna blir i sådana fall mindre. Förmodligen är det så att massmedierna måste bredda sin bevakning från att i första hand gälla partielitema till också omfatta kandidater att av lägre rang. Men huruvida svenska massmedier kommer att fungera bättre eller sämre i ett personvalssystem än i nuvarande

partivalssystem kan

besvaras först när vi har haft möjlighet att studera hur massmedierna, på riks- och lokalnivå, faktiskt fungerar i ett personvalssystem.

5 13-0650

Noter

51 väljarna att de bestämde sitt partival Idag är det tex procent av som anger någon eller några veckor fore valdagen. Motsvarande siffra var 1964 endast 18 Om olika trender i svenskt väljarbeteende, Gilljam och Holmberg l 993. procent. se

Om politikens medialisering i Sverige, Asp 1986, 1990 och Esaiasson l 990. se Hernes 1978, 1983 talat det medievridna samhället. Mediernas I Norge har om makt i opinionsbildningen är också ett centralt terna i den statligt tillsatta Petersson och Carlberg 1989 och huvudrapporten SOU 1990:44, maktutredningen, se 2. Pressens funktioner i samhället har dessutom utretts i en särskild kap pressutredning SOU 1975:78. McQuail 1987 är en översikt av den moderna masskommunikationsforskningen. Politikens ansikte i massmedierna har Håkansson och Johansson 1991. Se även Peter Esaiassons specialstuderats av kapitel kap 9 i denna volym och där anförda referenser om internationell forsk-

ning kring personiñering.

valkampanjer och partiernas opinionsbildning behandlas av Esaiasson 1990 Svenska samt Holmberg och Esaiasson 1988.

personvalskomitténs betänkande Ökat personval SOU 1993:21 berörs inte I tex problematiken kring massmediernas bevakning av personer i politiken.

Översikter forskningen mediernas effekter, tex Asp l986:kap 2 och För av om se McQuail l987zkap 9.

kandidatkännedom lyder: Känner Du till namnet på någon eller lntervjufrågan om några de står på partiernas valsedlar i Din valkrets inför riksdagsav personer som valet. lntervjuliågan personkunskap är formulerad: Här är en lista med om på olika Kan Du tala vilket parti som var och en av dem namn personer. om tillhör . Personerna Birgit Friggebo fp, Göran Persson s, Karl Erik Olsson var: c, Lars Tobisson rn, Eva Goês mp och Gudrun Schyman v.

1991 års valundersökning redovisas i Gilljam och Holmberg Huvudresulateten av 1993.

l strikt mening är det, i stort sett, endast läsning om politik i lokala medier som ha någon kausal inverkan på väljarnas kandidatkännedom i den egna valkretkan Men de åtta indikatorerna på mediekonsumtion av politik bör, i detta samsen. manhang, inte betraktas så stereotypt. De skall istället ses som indikatorer på en del politik i massmedierna. Detta är inte ett orimligt allmän tendens att ta av betraktelsesätt. De statistiska sambanden mellan de olika indikatorerna på mediekonsumtion är -med undantag for konsumtion av Nyheterna på TV4 gan- - Konsumtion samtliga massmedier utom Nyheterna på TV4 laddar ska starka. av starkt till ganska starkt på den forsta faktorn i en principalkomponentanalys.

Med personñering avser vi här i vilken grad politiska personer uppmärksammas i förhållande till partierna kollektiv i massmedierna. Vi som använder grad av personcentrering i massmedierna som ett mått på persorujiering. De båda termema används därför som synonyma i detta kapitel.

10. Uppläggningen dessa mediestudier i av presenteras tex Asp, Hedberg och Esaiasson 1988.

11. Siffran 68 procent för huvudaktör bygger på analys en av tidningar, radio och TV. Om motsvarande beräkning görs endast för radio och TV blir den 61 procent samtliga aktörer som då skall jämföras med 76 samtliga procent aktörer. Personcentreringen ökar då med 15 procentenheter.

12. Asp l989; Esaiasson 1990:328-330.

13. Ett antal seminarieuppsatser indikerar att partiledarcentreringen närmast var något högre i tidigare valrörelser än på 1950-talet, se Emanuelsson 1985 för jämen förelse av 1928, 1948 och 1970 års valrörelser och Johansson 1992 om 1908 och 1911 års valrörelser och Esaiasson 1985, 1990:kap 10 om partiledarnas kampanjarbete.

14. Se t ex Asp och Hedberg 1988 och Hedberg 1991.

15. Asp 1988:15

16. För en diskussion om nyhetsvärderingsprinciper, Westerståhl se t ex och Johansson 1985.

17. Asp 1982.

18. Det är, med tanke på kodningsförfarandet, fullt möjligt att en stor andel personer av låg status finns representerade i inslag här betraktas som som icke-person inslag. Men slutsatsen att de sakfrågor som återfinns överst i tabell 7.8 är det mest personifieradd är ñrmodligen ändå korrekt, åtminstone om man gör tillägget att de är mest elit personcentrerade. De kända personerna, som tex partiledarna, dominerar stort i dessa inslag. Problem finns om det existerar systematiska skillnader i högnivå- och lågnivåpolitikers framträdandegrad i olika frågor. För att illusterara problemet kan vi utgå från vårdfrågor. I dessa frågor tas de flesta besluten på kommunallandstings-nivå. Aktörsframträdande i vårdfrågor kommer främst att gälla lokala politiker. Dessa kodas dock partier som kollektivt.

19. Se Wängnerud 1993. Resulaten gäller för flertalet sakfrågor som redovisats i tabell 7.8 och som nämndes av en så stor andel väljare att de möjliga var att analysera inom ramen för en intervjuundersökning.

20. Se tex Westerståhl 1972, SOU 1975:78, SOU 1978:79, Asp 1986 och Asp och Hedberg 1988.

Litteratur

1982. Väljarna och massmedierna partiskhet. l Asp, K. m fl. Väljare partier Asp, K. massmedia. Empiriska studier i svensk politik. Stockholm: Liber.

Mäktiga massmedier. Studier i politisk opinionsbildning. Stockholm: Asp, K. 1986. Akademilitteratur. 1988. Politisk journalistik. Studier i mediernas partiskhet och makt. l Carlsson, Asp, K. Forskning journalistik. Göteborgs universitet: Nordicom-NyttSverige U red. om 4. Journalisten och det egentliga samtalet. Göteborgs universitet: Statsve- Asp, K. 1989. tenskapliga institutionen stencil.

1990. Medialisering medielogik mediekrati. I Nordicom-Information nr Asp, K. Hedberg, P. 1988. Opinionsbildning i kärnkrajlens avfallsñåga. Statens Asp, K. och kärnbränslenâmnd, SKN-Rapport 24. Stockholm: Allmämia förlaget.

P och Esaiasson, P. 1988. Massmedieundersölazing. Valet 1985. Asp, K., Hedberg, Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen, rapport Teknisk rapport. 1988:1. makt Sverige. SOU 1990:44. Stockholm: Allmänna förlaget. Demokrati och i 1985. Partiledarna i massmedia. Behandlingen av partiledare i 1928, Emanuelsson, A-C års valrörelsen Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutio- 1948 och 1970 nen. 1985. Partiledarna inför väljarna. Partiledarnas popularitet och betydelse Esaiasson, P. för valresultatet. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen, rapport 1985:4. i P. 1990. Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Almmänna förlaget. Esaiasson, Holmberg, S. 1993. Väljarna inför 90-talet. Stockholm: Norstedts. Gilljam, M. och S och Hedberg, P. 1993. Valundersökning 1991. Teknisk rap- Gilljam, M., Holmberg, port. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Kärnavfallwâgan i svenska massmedier. SKN-rapport 47, Stock- Hedberg, P. 1991. holm: Allmänna förlaget. Forhandlingsökonomi blandningsadxninistration. l Hemes, G red Hernes, G. 1978. og Det medievridne samjmn. Bergen: Universitetsforlaget.

Struktur, vridning och drama. I Nordicom-Information 3-4. Hemes, G. 1983. Media: Esaiasson, P. l 988. De folkvalda. En bok om riksdagsledamöterna Holmberg, S. och och den representativa demokratin i Sverige. Stockholm: Bonniers.

Håkansson, N. och Johansson, B. 1991. Politikens ansikte. En studie av partiledarpersonüieringen i svenskt och norskt politiskt nyhetsmaterial. Göteborgs universitet: Institutionen för journalistik och masskommunikation. Johansson, 1992. Partiledarna i backspegeln. En analys partiledarcentreringen av i svensk press inför 1908 och 1991 års andrakammarval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen. McQuail, D. 1987. Mass Communication Theory. An introduction. 2nd ed, London: Sage publications. Petersson, O. och Carlberg, 1989. Makten över tanken. Stockholm: Carlssons. Svensk press. Pressens funhioner i samhället. SOU 1975:78. Stockholm: LiberFörlag. Svensk press. Statlig presspolitik. SOU 1975:79. Stockholm: LiberFörlag. Westerstáhl, 1972. Objeldiv nyhetsjörmedling. Stockholm: Norstedt och söner. Westcrstáhl, och Johansson, 1985 Bilden av Sverige. Stockholm: SNSförlag. Wängnerud, L. 1993. Gender and Voting Not Just Matter of Party Choice. An - a Analysis of Party Images in the 1991 Swedish Election. Paper presented at a seminar on Woman and Politics: Strategies for Change, Örebro, 12-16 maj. Ökat personval. SOU 1993:21. Stockholm: Allmänna förlaget.

Jon Pierre

8¶Riksdagsledamöterna i partiarbetet

Inledning

I Sverige har under innevarande sekel politisk representation

varit liktydigt

med representation politiska partier. Nomineringarna

genom till riksdags-

valen sker inom de politiska partierna; väljare väljer mellan partier, inte mellan enskilda kandidater; nksdagsarbetet struktureras i mycket hög grad efter partilinjen; det politiska ansvarsutkrävandet riktas mot partierna, osv. De allra flesta av vet vilket parti vi röstade på vid oss senaste riksdagsvalet, men som framgår Sören Holmbergs i denna av kapitel bok kimde vid riksdagsvalet 1991 endast drygt 40 procent nämna namnet på någon

riksdagskandidat.

Personvalsidén bryter således i flera väsentliga avseenden med svensk politisk tradition. I den svenska folkstyrelsen har de politiska partiernas ställning sedan det demokratiska genombrottet varit oerhört stark. Det är i egenskap av partiföreträdare riksdagsledamoten får sitt egentliga politiska mandat, inte i egenskap att

av vara en osedvanligt rekorderlig, hederlig och oförvitlig

person. De politiska partiernas historia antas ofta ha betydelse stor för förhållandet mellan partiets parlamentariker och partiorganisationen. De flesta tongivande partiforskare har i något sammanhang berört förhållandet mel-

lan partiorganisationen och partiets riksdagsgrupp. Det

tycks råda enighet om att partiets tillkomsthistoria har mycket betydelse för relationerna stor mellan dessa grenar partiet. I början detta sekel hävdade av av Robert Michels 1962, originalet utgivet 1911 det finns att ett nära samband mellan organisationsutveckling och oligarki; det förra

leder oundvikligen

till det andra, menade han. Senare menade Maurice Duverger 1969, originalet utgivet 1951 sannolikt influerad Michels tankar - av att partier som bildas utanför parlamentet och efterhand som vinner parlamentarisk representation tenderar att utöva starkare kontroll över

riksdagsgruppen

jämfört med partier först uppstått inom som parlamentet. Leon Epstein 1967 framför teorin att partierna konvergerar i olika avseenden, bl a vad

avser parlamentsgruppens autonomi i förhållande till partiorganisationen.

Högerpartiema anammat vänsterpartiemas betoning starka

av partiorga-

nisationer. Vänsterpartiema antas smittas

av högerpartiernas relativa

maktcentralisering och större autonomi för parlamentsledamötema.

för de politiska partierna i den svenska folk- Givet denna starka roll

blir riksdagsledamötemas förhållande till partiorganisationema en

styrelsen fråga. Spänningen mellan riksdagsledamotens roll som partiföre-

intressant

folkets främsta företrädare har hañ olika konseträdare och den som

i de olika politiska partierna. Inom socialde-

kvenser och uttrycksformer

de folkvaldas självständighet i förhållande till mokratin har frågan om

varit föremål för intensiv debatt Edenrnan 1946;

partiorganisationen länge

partierna är bilden varierad. Inom Pierre 1986. Inom de borgerliga mer

och folkpartiet, båda har sina ursprung i

moderata samlingspartiet som

veterligt inte förts någon större, principiell debatt om

parlamentet, har det makt riksdagsgruppen. Centerpartiet intar här något

partiorganisationens över

Partiet har tillkomsthistoria som det socimellanställning. samma av en aldemokratiska kan antas ha influerats av de andra borgerliga

partiet, men undersökningsresultat presenteras i partiernas organisationskulturer. De som

lämnar bidrag till frågan huruvida så är fallet. detta kapitel ett

diskussionen relevant i anslutning till förslagen Det som gör den här

någon personvalssystem i Sverige är hur man om införande av typ av

på riksdagsledamotens rättigheter och skylinom de politiska partierna ser

Har den folkvalde fått sitt

digheter i förhållande till partiorganisationen.

och bör hanhon därför enbart lyssna till väljarmandat direkt ifrån folket

och åsikter, eller är hanhon enbart en del av partiorganisationens nas krav i allt väsentligt följa de signaler och

parlamentariska ann och har att

från Om det är den förra modellen som

direktiv som utgår partikansliet

beskriver dagens partiorganisationskultur kommer personval att vara

bäst

representation. Är det

fullt konsistent med den gängse synen politisk

är för handen kommer enskilda fördäremot den senare modellen som

och åsikter underordnad betydelse för troendevaldas egenskaper att vara av

I sådant läge kommer införandet av

den politiska representationen. ett politisk representation. Personval

personval att introducera en ny aspekt av

och främmande inslag i den svenska kommer då att utgöra ett nytt

eftersom personval i denna modell strider mot partiernas

folkstyrelsen, på parlamentarikernas funktion och självständighet.

interna syn sannolikt mycket stor betydelse också i Partierna kommer att vara av

med inslag personval. Sålunda torde t ex nomineringsett valsystem av

förbli intern partiangelägenhet. Dessutom kan partiorgaprocessen en driva för deras prioriterade kandidater. nisationema förväntas kampanjer

riksdagsledamöterna till viss del

Eftersom partiorganisationemas syn

insats i partiarbetet är det kan antas vara påverkad av riksdagsledamotens undersöka hur de olika partiernas organisationer bedö-

därför intressant att

sina riksdagsledamöters insats i dessa avseenden. mer

Riksdagsledamöterna i Partiorganisationerna

Det här kapitlet bygger på en enkätundersökning genomförd 1985-1986 bland de politiska partiernas regionala ombudsmän i samtliga Valkretsar Pierre 1986a. I enkäten ingick frågor om riksdagsledamötemas engagemang i olika verksamheter som partiorganisationen bedriver. Vidare ingick frågor om nomineringsprocessen samt en fråga om ombudsmännens syn på

riksdagsledamötemas representationsbas, d s i vilken utsträckning de

v

ansåg att riksdagsledamoten främst borde representera lokalorganisationen,

valkretsen eller partiet i sin helhet.

Frågorna om riksdagsledamötemas deltagande i olika aktiviteter innehöll

tre delfrågor. För det första fick ombudsmännen bedöma omfattningen av olika organisationsverksamheter. För det andra angav de hur omfattande riksdagsledamötemas deltagande var i dessa uppgifter. För det tredje gjorde de en bedömning av i vilken utsträckning de ansåg detta deltagande vara tillräckligt. Tabell 8.1 redovisar ombudsmännens bedömning av den första

delfrågan, dvs olika verksamheters omfattning inom de regionala parti-

organisationerna.

De regionala partiorganisationemas verksamhet är i första hand av administrativt slag; samordning av lokalorganisationemas verksamhet och information från central till lokal nivå. De mer agitatoriska funktionerna åligger istället i första hand partiorganisationemas lokala och centrala nivåer.

Tabell 8.1. De regionala partiorganisationernas verksamheter. Andelen svarande att olika aktiviteter är mycket omfattande.

som uppger

Aktiviteter Parti

s vpk Samtliga

m c Information från central till lokal nivå 96 96 91 82 87 91 Lokal samordning 96 96 91 82 87 91 Övriga möten på

Offentliga möten på distriktsnivá 59 46 52 37 39 47 Information från lokal till central nivå 23 25 29 37 39 30 Resursfördelning mellan lokalorganisationer 15 21 16 27 44 24 Antal ombudsmän 27 28 21 27 23

Kommentar:Resultatenbyggerpåenkitundersökningenblandsamtligapartietsregionalapartiombudsmân. Enkâtfrâganlöd:Nedan olika aktivitetersomnormaltbedrivsinompartiernasvalkretsorganisationcr

anges och deraskansli.Angehur omfattandedessaår i Din valkretsorganisationsarbete. Svarsaltemativenvar mycket omfattande, omfattande, mindre omfattande samtförekommer ej.

dessa aktiviteter deltar riksdagsledamöterna Är deras verksam- I vilka av het främst inriktad mot de förhållandevis begränsade externa aktivite-

- -

bedrivs på denna nivå eller deltar de också i de interna, administer som trativa aktiviteterna Tabell 8.2 redovisar de regionala ombudsmännens

bedömning av detta.

Det är främst vid distriktskonferensema som riksdagsledamöterna är

regelmässigt engagerade i den regionala partiverksamheten. Deltagandet

i de administrativa göromålen förefaller vara betydligt mer begränsat.

mer

Det kan emellertid finnas skäl anta att olika partier fäster olika avseende vid riksdagsledamötemas i dessa olika aktiviteter. I de

engagemang

partier, vari riksdagsledamotskapet främst som ett partiuppdrag, kan vi

ses

gärna såge att riksdagsledamöterna inte bara var engagerade

anta att man i de utan också i de interna uppgiñema. Inom de partier, där

externa förtroendeuppdraget ett personligt mandat, skulle vi förvänta

mera ses som

oss att man helst ser att riksdagsledmötema koncentrerar sig på de

externa aktiviteterna. Tabell 8.3 redovisar ombudsmännens bedömning i vilken

av

utsträckning de anser riksdagsledamötemas deltagande tillräckligt.

vara

Tabell 8.2. Riksdagsledamöternas deltagande i olika aktiviteter inom

de regionala partiorganisationerna. Andelen regionala partiombudsmän

som anger riksdagsledamöternas deltagande regelmässigt.

som

Parti Aktiviteter m c vpk Samtliga

s Distriktskonferenser 74 86 77 74 73 77 Övriga möten på distriktsnivå 41 54 64 33 46 46 Information från central till lokal nivå 33 54 50 33 10 39 Offentliga möten på distriktsnivå 27 36 43 26 9 29 Information från lokal till central nivå 19 32 36 19 18 25 Lokala möteskampanjer 8 7 0 12 9 8 Resursfördelning mellan

Kommentar:Resultatenbyggerpå enkåtundersökningenbland samtligapartietsregionalapartiombudsmån. Enkitfrágan löd: I vilken omfattning deltar riksdagsledamöternai dessaaktiviteter Markera i vilken omfattning de faktisk deltar. svarsalternativenvar regelmässigt vid varje eller nästanvarje tillñlle, ibland samtsällanaldrig. För ochvpk ingårendastde Valkretsardär partiethade riksdagsleda-

egen IIIOL

Tabell 8.3. De regionala partiombudsmânnens bedömning av riksdagsledamöternas i valkretsorganisationernas verksamhet. Andelen sva-

engagemang rande att deltagandet i de olika aktiviteterna är tillräckligt.

som anser

Aktiviteter Parti

s vpk Samtliga

in c

Resursfördelning mellan

Övriga möten på distriktsnivá 96 82 77 89 91 89 Offentliga möten på distriktsnivä 76 82 86 71 82 80 Lokala möteskampanjer 64 82 86 71 82 78 Information från lokal till central nivå 73 82 79 70 82 78 Information från central

Kommentar:Resultatenbygger enkätundersökningenblandsamtligapartiersregionalapartiombudsmân. Enkåtfråganlöd: l vilken omfattning deltar riksdagsledamöternai dessaaktiviteter Markerai vilken omfattningDu anserdettadeltagandevara tillräckligt eller otillräckligt. svarsalternativenvar nter än tillräckligt kan minskas, tillräckligt samtotillräckligt.

Det allmänna mönstret i tabell 8.3 är att ombudsmännen förefaller vara synnerligen nöjda med riksdagsledamötemas engagemang i partiarbetet. De socialdemokratiska ombudsmännen förefaller mest otillfredsställda med

vara riksdagsledamötemas i partiarbetet. Vid bedömningen av fler-

engagemang talet organisationsaktiviteter är det just s-ombudsmännen som i lägst utsträckning deltagandet tillräckligt. Ofta är det just i de interna

anser vara aktiviteterna skillnaderna mellan socialdemokraterna och de övriga

som partierna framträder som tydligast.

En jämförelse mellan tabellerna 8.1 8.3 antyder att partiorganisationens

bedömning i vilken utsträckning riksdagsledamotens engagemang kan

av

tillräckligt till stor del beror på hur omfattande detta engageanses vara

är. Men sambandet är inte så enkelt. Det finns paitiorganisationer, mang där också ett mycket omfattande deltagande uppfattas som otillräckligt, och andra organisationer där ett ganska blygsamt engagemang uppfattas

tillräckligt, ibland t än tillräckligt. Dessa skillnader illustresom o m mer

rar de skilda perspektiv man har inom de politiska partierna på riks-

dagsledamotens roll. Skall riksdagsledamoten i första hand underhålla

kontakter med väljare, näringsliv och intresseorganisationer, eller bör han hon istället vara en trogen tjänare i partiernas regionala och lokala vingårdar Vidare: bör riksdagsledamoten engagera sig enbart i de extema, agitatoriska verksamheterna, eller bör hanhon också delta i de interna, administrativa verksamheterna

I tabell 8.4 har vi skilt mellan externa och interna aktiviteter. Därefter har vi gjort en korrelationsanalys för att undersöka graden av överensstäm-

melse mellan omfattningen av riksdagsledamötemas deltagande och i vil-

ken utsträckning man inom partiorganisationen anser detta deltagande vara

tillräckligt.

Tabell 8.4. De regionala partiombudsmännens bedömningar av riksdagsledamöternas engagemang i olika typer av organisationsaktiviteter. Rangkorrelationskoefñcienter mellan ombudsmânnens bedömning av omfattningen av riksdagsledamöternas deltagande och i vilken utsträckning de anser detta deltagande vara tillfredsställande.

Interna Externa Diff Samtliga Antal

aktiviteter aktiviteter aktiviteter ombuds- Parti män

i rn .20 .33 +.13 .27 27 c .27 .29 +.02 .26 28

.34 .72 +.38 .67 14 s -.09 .24 +.33 .07 27 vpk .28 .53 +.25 .48 11 Samtliga .16 .37 +.21 .28

Kommentar:Resultatenbygger enkâtundersökningenblandsamtligapartiersregionalapartiombudsmån. Tabellen redovisarvalkretsombudsmännensbedömningavomfattningenochtillrâcklighetenav riksdagsledamötemasdeltagandei deolika typernaav aktiviteternajfr. tabell8.1och 8.2. Utifrån dessavariabler har skapatstvå olika index. För aktivitetsindexengäller att högreindex destohögre aktivitet. För de index sommäterbedömningenav riksdagsledamötemasverksamhetgälleratt högreindex destomer positiv bedömningavinsatsen.Siffrorna i tabellenärrangkonelationskoefñcientermellandessatvå index.

För samtliga partier gäller att vi kan se en högre grad av överensstäm-

melse mellan arbetsinsats och positiv bedömning i de externa än i de interna aktiviterna; mer engagemang från riksdagsledamötema, desto mer positiv bedömning. De regionala ombudsmannen tycks således generellt sett fästa större avseende vid de externa, representativa verksamheterna

än de interna, administrativa. Riksdagsledamoten bör, enligt detta synsätt, i första hand syssla med externa verksamheter.

Socialdemokraterna skiljer sig från de övriga partierna. Vi finner här inget samband mellan riksdagsledamöterna engagemang i organisationsarbetet och graden tillfredsställelse med denna insats. Även i de fall då

av engagemanget är mycket omfattande kan ombudsmannen vara missnöjda. Det är uppenbart att den socialdemokratiska organisationskulturen skiljer sig från de andra partiernas vad avser förväntningarna på riksdagsledamöternas deltagande i organisationsverksamhetema.

Partiernas organisationskulturer

Dessa skilda synsätt eller förväntningar på riksdagsledamötemas verksamhet i partiorganisationen utgör en viktig komponent i partiernas organisationskultur. Den i detta sammanhang mest intressanta aspekten av dessa kulturer är riksdagsledamoten: Är hanhon enbart paitiföreträdare

synen en eller förväntas hanhon agera självständigt i förhållande till partiet I det förra fallet fattas alla viktigare beslut om partiets parlamentariska handlande inom partiorganisationen; i det senare fallet fattas dessa beslut av riksdagsgruppen. I den första typen organisationskultur är det arbetet

av inom partiorganisationen som är grunden för politisk representation. I den andra typen är partiorganisationens roll snarare att bestå riksdagsledamoten med olika typer av tjänster.

En första indikation på i vilken utsträckning dessa organisationskulturer skiljer sig får vi då vi frågar regionalorganisationemas ombudsmän vem de menar att riksdagsledamoten i första hand representerar. Tabell 8.5 redovisar dessa bedömningar.

Partilinjen har ett mycket starkt stöd bland samtliga partiets regionala ombudsmän. Drygt 80 procent av dessa partiföreträdare sätter partiintresset före valkretsens intressen. Ingen enda svarande angav lokalorganisation som viktigaste representationsbas. Skillnaden mellan vad som kan kallas en borgerlig och en socialistisk syn på representationsfrågan är påtaglig. De borgerliga partiernas företrädare är mer öppna för att representantrollen skall bygga på regionala intressen, krav och behov, jämfört med vänsterpartiernas ombudsmän. En mycket likartad syn återfinns för övrigt bland riksdagsledamöterna. 77 procent av dem ser partiet som främsta representationsbas Holmberg Esaiasson 1988:351.

-

Tabell 8.5. De regionala partiombudsmännens syn på vemvad riksdagsledamoten bör representera. Riksdagsledamötema är

Kommentar:Resultatenbyggerpå enkñtundersökningenbland partiernasregionalapartiombudsmân.Jfr. Pierre 1986:2114.

Nästa fråga blir hur de olika partierna skiljer sig gäller synen på riksdagsledamötemas engagemang i de regionala partiorganisationemas olika aktiviteter. I figur 1 redovisas hur partiernas regionala organisationer fördelar sig med avseende på riksdagsledamöterna engagemang i dessa organisationer samt i vilken utsträckning man är nöjd eller missnöjd med dettta engagemang.

De folkpartistiska regionala ombudsmännens bedömningar antyder ett positivt samband mellan prestation och positiv bedömning, dvs högre engagemang ger mer positiv bedömning. Bland moderaterna och vänsterpartiet kommunisterna, däremot, kan vi inte se något samband mellan deltagandets omfattning och graden av tillfredsställelse i ombudsmännens bedömning av detta deltagande. Vad som förenar dessa partier är inte den

principiella synen på riksdagsledamötemas uppgiñer, endast att bedöm-

ningen av deras insatser inte är korrelerad till insatsens omfattning. För moderaterna, där riksdagsledamotskapet ses som i princip skilt från organisationsarbetet, är man i hög grad tillfredsställd med riksdagsledamötemas insats, oberoende av dess omfattning.

Centerpartiets ombudsmän förefaller, också de, vara tillfredsställda med riksdagsledamötemas engagemang oberoende av dess omfattning. Skillnaden mellan detta parti och moderaterna och vpk är att riksdagsledamötemas deltagande är högre inom centerpartiet.

Figur 8.1. Fördelning av de regionala partiorganisationerna beroende på omfattning och bedömning av riksdagsledamöternas deltagande i partiorganisationens verksamheter. Partivis procent.

A. Moderata samlingspartiet

Riksdagsledamöternas deltagande

Lågt Högt Regionombudsmännens Missnöjda 30 18 bedömning av riksdagsledamötemas engagemang Nöjda 30 22

B. Centerpartiet

Riksdagsledamöternas deltagande

Lågt Högt Regionombudsmånnens Missnöjda 18 14 bedömning av riksdagsledamöternas engagemang Nöjda 25 43

C. Folkpartiet

Riksdagsledamöternas deltagande

Lågt Högt Regionombudsmännens Missnöjda 38 5 bedömning av riksdagsledamöternas engagemang Nöjda 14 43

D. Socialdemokraterna

Riksdagsledamöternas deltagande

Lågt Högt Regionombudsmännens Missnöjda 41 26 bedömning av riksdagsledamötemas engagemang Nöjda 22 l 1

E. Vänsterpartiet kommunisterna

Riksdagsledamöternas deltagande

Lågt Högt Regionombudsmännens Missnöjda 39 0 bedömning av riksdagsledamötemas engagemang Nöjda 43 18

Kommentar:Enkätentill valkretsorganisationemasombudsmän.Dikotomiseringenav de två variablema har skettvid dessasmedelvârden.Sevidare kommentartill tabell 8.4.

Inom socialdemokratin framträder ett tredje mönster; ombudsmännen forefaller vara missnöjda med riksdagsledamöternas i organisaengagemang tionsarbetet, oberoende insatsens omfattning. Förklaringen till detta av mönster är sannolikt att ombudsmännen i stor utsträckning att anser riksdagsledamöterna bör engagera sig i i princip samtliga organisationsuppgifter. Därför tenderar man att vara missnöjd med riksdagsledamöternas insats, oberoende av dess omfattning. Detta mönster framkommer tydligare då vi separerar de interna aktiviterema från de externa, och till detta lägger intervjusvar och enkätkommentarer Pierre 1986a.

Förhållandet riksdagsledamöter

partiorganisation i olika regioner

-

Vid sidan om de olika partiorganisationemas olika höga förväntningar på riksdagsledamöterna kan naturligtvis också det geografiska avståndet från riksdagen antas ha stor betydelse för hur aktiva riksdagsledamöterna är i det regionala partiarbetet. Vi kan här flera olika bidragande förklaringar se som relaterar till denna förklaring. En sådan hypotes är att partiernas riksdagsledamöter är mest aktiva i närheten till Stockholm. För denna hypotes talar praktiska realiteter; det är i den regionen de mestadels befinner sig. Mot denna teori talar emellertid riksdagsledamöternas subventionerade resor och deras täta besök i valkretsen. Dessutom mäter våra data enbart riksdagsledamötemas i den valkretsen, varför engagemang egna vi inte kan undersöka denna hypotes närmare. En hypotes är att annan riksdagsledamöterna är mest aktiva i sina hemmavalkretsar detta är om en

stark valkrets för partiet. En tredje hypotes, slutligen, är att riksdags-

ledamöterna är mest aktiva i tätbefolkade regioner, eftersom det är här de utåtriktade verksamheterna kan störst utdelning. ge Låt oss undersöka vilken bedömning riksdagsledamöternas aktivitet av och engagemang valkretsombudsmännen gör i olika delar landet; som av är t ex valkretsarna i Norrland missgynnade jämfört med Götalands och Svealands Valkretsar Tabell 8.6 redovisar data kring denna frågeställning.

Det tycks finnas ett visst norrlandsproblem vad gäller riksdagsleda-

möternas aktivitet i partiarbetet. Mest aktiva är riksdagsledamöterna i Svealands och Götalands Valkretsar. Bedömningama deltagandet antyder av att det finns ett samband mellan partiets styrka i regionen och riksdagsledamöternas engagemang och ombudsmännens bedömning detta deltaav gande. Mest missnöjd är de moderata ombudsmännen i Norrland, och mest nöjda är ombudsmännen i Götaland. Bland vpkzs ombudsmän är bilden den omvända; högst tillfredsställelse med riksdagsledamöternas en-

finner vi i Norrland, medan Götalandsombudsmännen inom partiet gagemang är de mest kritiska.

Tabell 8.6. De regionala partiombudsmännens bedömningar av riksdagsledamöternas i olika organisationsaktiviteter fördelat på olika

engagemang typer av regioner i Sverige. Index på riksdagsledamöternas aktivitet i valkretsorganisationen samt partiombudsmännens bedömning av detta deltagande.

Antal Valkretsar 61 43 22 61 43 22

Kommentar: Valkretsombudsmännens bedömning av omfattningen och tillräckligheten

riksdagsledamötemas deltagande i de olika typerna av aktiviteterna jfr. tabellerna av 8.1 och 8.2. lndexen bygger på dessa två variabler.

Diskussion

De aspekter förhållandet mellan riksdagsledamöterna och deras regio-

av nala partiorganisationer redovisats här är viss betydelse i diskus-

som av

sionen personfaktorer i politiken. Som visat skiljer sig de olika

om

partiernas organisationskultur avsevärt vad avser riksdagsledamotskapets

roll. Inom främst moderata samlingspartiet och folkpartiet utgår denna roll

från föreställning att riksdagsledamoten i hög grad är personligt

en om

representativ; att riksdagsledamoten personligen utgör länken mellan väl-

jare och parlament. Riksdagsledamoten skall förvisso i första hand representera partiet, men hanhon ses inte som underordnad partiorganisationen

sätt inom främst socialdemokratin.

samma som

Dessa skilda synsätt politisk representation leder till skilda förväntningar riksdagsledamotens engagemang i partiarbetet. Inom moderaterna, centerpartiet och vpk är ombudsmannen till tillfredsställda med

synes

riksdagsledamöternas deltagande i organisationsarbetet, oberoende av omfattningen av detta deltagande. Inom socialdemokratin är bilden den motsatta; här tenderar man i högre grad än inom de andra partierna att vara missnöjd med riksdagsledamöterna, oavsett deras insats. Det är endast inom folkpartiet vi kan se ett samband mellan insatsens omfattning och grad av tillfredsställelse bland ombudsmännen. Annorlunda uttryckt tycks det som personegenskaper spelar olika om roll och ges olika innebörd i de olika politiska partiernas organisatio- - ner. Inom de borgerliga partierna ställs främst krav att riksdagskandidaten är gångbar bland väljarna. Inom socialdemokratin kan vi anta att denna aspekt är av stor betydelse, men att lojalitet mot partiorganisationen och lång och trogen tjänst däri är mycket betydelsefull faktor. Eftersom en denna faktor kan antas vara av underordnad vikt för väljarna framför allt marginalväljama kommer spänningsforhållandet mellan partilojalitet å ena sidan och gångbarhet bland väljarna á den andra att påverka främst

socialdemokratins kandidatnomineringsprocess.

Litteratur

Duverger, M. 1969. Political Parties. London: Methuen. Edenman, R. 1946. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903-1920. Uppsala: Almqvist Wiksells Boktryckeri. Epstein, L. D. 1967. Political Parties in Western Democracies. New York: Praeger Publishers. Holmberg, S. och Gilljam, M. 1987. Väljare och val i Sverige. Stockholm: Bonniers. Holmberg, och Esaiasson, 1988. De folkvalda. Stockholm: Bonniers.

Michels, R. 1962. Political Parties. New York: The Free Press. Pierre, 1986. Partikongresser och regeringspolitik Lund: Kommunfakta Förlag. Pierre, l 986a. Riksdagsledamöterna och de regionala partiorganisationema i Folkets främsta företrädare, SOU 1986:27, ss. 89-128.

Peter Esaiasson

9 Om

riksdagsledamöter, kändisar,

opinionsopportunism och valkampanj er

Tråkiga, anonyma och käbbliga. Kritiker av riksdagskandidatemas insatser

i valrörelserna har bilden klar för sig. Under ett renodlat personvalssystem kommer ledamötemas uppträdande att ändras i grunden. Och sämre än i dag kan det inte bli. Eller

I det här kapitlet skall vi diskutera de så viktiga händelserna under valkampanjema. Är det sannolikt att ett ökat inslag personval kommer

av att påverka ledamötemas sätt att bedriva kampanjer Tankegången bakom analysen är den klassiska inom statliga utredningar. Det gäller att klarlägga vad vi vet om parlarnentskandidaters sätt att bedriva kampanjer i andra länder, och att sedan jämföra med riksdagsledamötemas uppträdande.

Låt oss börja med några grundläggande förutsättningar. Svenska riksdagskandidater bedriver i ovanligt hög grad sina valkampanjer som med-

lemmar i ett kollektiv. Med ett proportionellt valsystem, stora Valkretsar, marginellt utrymme för väljarna att ändra rangordningen på valsedlarna samt starka partiorganisationer, fimgerar kandidaterna partiernas

som representanter i valkretsarna; den personliga röstningen är minimal i Sverige. Kontrasten är stor gentemot främst USA där kandidaterna till Representanthuset den närmaste amerikanska motsvarigheten till riksdagskandidater

-

organiserar sina egna kampanjer med visst finansiellt och tekniskt stöd från de centrala partiorganisationema Goldenberg and Traugott 1984. Även i Västeuropa, där partierna regel är förhållandevis starka, motiverar

som den interna konkurrensen bland annat finländska, irländska och italienska

parlamentskandidater till att bedriva självständiga kampanjen

De svenska partiernas starka grepp kampanjema förmedlas via

om en hierarkisk organisation. Valkampanjerna organiseras på tre nivåer: centralt, regionalt i valkretsama, och lokalt i kommunerna. De centrala partiledningarna har ansvaret för den nationella valdebatten samt för den sam-

lade strategiska planeringen. Regionala och lokala kampanjledningar

samarbetar med centrala instanser främst vilka kampanjteman skall

om som

prioriteras. Enskilda riksdagskandidater kan ingå i kampanjledningarna på

olika nivåer, men deras huvuduppgift är att arbeta ute på fältet med utåtriktade väljarkontakter Birgersson m.fl. 1971; Esaiasson 1990; 1992; Pierre and Widfeldt 1992.

Det stora flertalet systematiska kampanjstudier behandlar olika aspekter av just kampanjorganisationema. Det kan röra sig om exempelvis valet av mediestrategier eller sättet att finansiera verksamheten. I det följande skall vi avvika från denna tradition genom att fokusera undersökningen direkt på riksdagskandidatema eller mer korrekt de framgångsrika kandidater som klarade sitt mandat vid valen 1985 och 1988. Givet de hierarkiska och partidominerade organisatoriska förutsättningarna i Sverige, hur agerar de personer som förekommer högst upp valsedlama

Analysema börjar med en granskning av ledamöternas tekniker för att komma i kontakt med väljarna. I vilken utsträckning använder man direkta, personliga, kampanjkanaler och hur ofta försöker man gå omvägen via massmedierna Däreñer riktas uppmärksamheten på relationen till massmedierna och ledamöternas förmåga att skaffa sig utrymme i olika nyhetsmedier. Slutligen övergår vi till att studera innehållet i ledamöternas kampanjer. Vilka sakfrågor tas upp, avsätter ledamöternas ansträngningar några spår bland väljama, och kan man beskylla dem för att vara ytliga

opinions-opporttmister i valet av kampanjfrågor

Analysema är i första hand baserade på två frågeundersökningar postenkäter med riksdagsledamöterna som valforskningsprogrammet vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg genomfört 1985 och 1988. Ledamöterna har tillfrågats hur ofta under valrörelsema som de exempelvis talade offentligt, höll presskonferenser och blev intervjuade i olika nyhetsmedier.

Frågeundersökningama har kompletterats med främst kartläggningar av

ledamöternas göranden i Riksdagen sådana de avspeglas i riksdagstrycket

Kampanj tekniker

Politiker förfogar över ett begränsat antal kampanjtekniker för att komma i kontakt med väljarna. Det första huvudaltemativet är att skapa personliga kontakter genom att hålla offentliga tal, delta i debatter och söka upp

väljarnas hem, arbetsplatser och offentliga mötesplatser. Det andra huvud-

altemativet är att omvägen via nyhetsmediema genom att arrangera presskonferenser, sända ut pressmeddelanden, skriva debattartiklar och insändare, ställa upp i magasin-program samt, i länder där sådant accepteras,

producera egna radio- och TV-inslag

Anmärkningsvärt nog tycks parlamentskandidater i både partidominerade och individorienterade politiska miljöer prioritera direkta personinriktade kampanjtekniker trots den stora betydelse som allmänt tillskrivs massmedierna. I en amerikansk studie hävdas att Representanthus-kandidater har en stark tro på den klassiska tvåstegshypotesen, och att man därför gör stora ansträngningar för att skapa personliga kontakter som sedan skall

spridas som ringar på vattnet. I scarcely imagine setting can a or a purpose for bringing a few humans together that I have not been part a of during my travels. I sextiotalets Storbritannien ägnade sig fyra tre av kandidater dagligen att hålla offentliga tal och knacka dörr Kavanagh 1970:41-3. Senare studier bekräftar att traditionen fortfarande upprätthålls i valkretsama Butler and Kavanagh 1984; 1988 Italienska kandidater rapporteras likaså lägga ned mycket tid på personliga kontakter med väljarna och betrakta lokala anföranden viktiga för valutgångenf För som irländska kandidater, världens sannolikt flitigaste dörrknackare, är de personliga kontakterna ansikte mot ansikte med väljarna själva kärnan i kampanjerna Katz 1980:86-90; Gallagher and Sinnot 1990. I fråga om mediainriktade aktiviteter visar rad undersökningar att en västvärldens parlamentsval tenderar att bli allt presidentlika, med mer ett fåtal partiledare som bearbetar nyhetsmediema strategiskt planerade genom presskonferenser och photo opportunities.7 När det gäller vanliga kandidaters medieaktiviteter vet vi mycket mindre. Mest utforskad är den arnerikanska Kongressen. Studier Representanthus-ledamöter -eller av mer precist av deras pressekreterare visar att i stor utsträckning inriktar sig - man på lokala medier i hemvalkretsen, vilka bearbetas med pressmeddelanden, .presskonferenser på plats samt, men mindre ofta, egenproducerade nyhetsinslag för radio och TV. Däremot verkar debattartiklar ha mindre en central ställning. Dessa används i stället främst för att påverka beslutsfattandet i vissa frågor; se Hess 1991:77-101; Cook 1988; 1989; Venner 1987. Såvitt jag vet saknas motsvarande undersökningar i andra länder

se

dock Eide 1984. Det förefaller dock rimlig utgångspunkt att även vara en andra kandidater huvudsakligen vänder sig till lokala medier under val-

kampanjema, samt att deras medieaktiviter är måttlig omfattning.

av Hur uppträder då svenska riksdagsledamöter i förhållande till sina kolleger i andra politiska miljöer I tabell 1 redovisas ledamöternas uppgifter om hur ofta de utnyttjade olika kampanjtekniker under valkampanjema 1985 och 1988. Riksdagsledamötema faller väl in i mönstret med att kandidater lägger stor vikt vid direkta personliga aktiviteter. Appelltal, mötesantöranden och arbetsplatsbesök var de i särklass vanligaste teknikema för väljarkontakter både 1.985 och 1988. Så långt infriar ledamöternas uppträdande alla för-

väntningar.

Även ledamöternas medieaktiviteter kan sägas falla in i ett förväntat mönster då mediekontaktema är mindre frekventa än personaktivitetema. Men samtidigt skall noteras att de flesta ledamöter mellan 80-90 procent

uppger sig åtminstone någon gång ha skickat ut pressmeddelandengivit

presskonferenser respektive ha skrivit debattartiklar, och omkring hälften 46-57 procent markerar någon av de tre högsta svarskategorierna för de

båda medieaktivitetema. Resultaten indikerar att nyhetsmedierna har en

betydelsefull plats i ledamöternas kampanjer än vad som kanske kunde mer förmodas. I vilken utsträckning som mediekontaktema är lokalt inriktade skall vi undersöka i kommande avsnitt.

Tabell 9.1. Riksdagsledamöternas självrapporterade kampanjtekniker under 1985 och 1988 års valrörelser procent

teknik fler än 11-30 4-10 1-3 ingen Summa typ av

Kommentar: Antalet svarspersoner i respektive studie är 337 och 329.

En ytterligare observation är att regeln om personkontaktemas primat inte gäller dörrknaclmingama. Bara drygt hälften av ledamöterna rapporterar att de överhuvdtaget knackade dörr under någon av kampanjema 1985 och 1988, och ytterst mycket aktiva hembesökare. Resultatet är inte helt

var överraskande med tanke på att särskilt liberaler och konservativa över hela Norden traditionellt har varit tveksamma till att detta vis störa väljarnas privatliv; endast undantagsvis har dörrknaclcningskampanjer haft en framträdande plats i nordiska valkampanjer. Men skillnaden gentemot den anglosaxiska traditionen är onekligen slående jfr Esaiasson 1990:355-61; 1992; Valen and Katz 1964:117-9.

Notera också att ledamöterna bara är något mer aktiva med pressmeddelanden och presskonferenser än med debattartiklar. Man kan spekulera

skillnader mellan svenska och amerikanska förhållanden. Medan konom gressledamöter huvudsakligen debattartiklar som ett medel för att på-

ser verka elitgrupper, så betraktar svenska ledamöter debattsidoma som intressanta även elektoral synvinkel. Kanske ser vi här en konsekvens av den

ur svenska dagspressens erkänt starka ställning som politisk infonnationskälla

för väljama°

De påtagliga likheter i kandidaternas val av kampanjtekniker som vi registrerat mellan olika politiska miljöer behöver inte betyda att samma

förklaringsfaktorer gör sig gällande överallt. Amerikanska Representanthus-

kandidater, själva för sitt elektorala öde, kan tänkas göra en

som ansvarar

rationell utvärdering av olika kampanjteknikers effektivitet. I partidominerade

politiska miljöer kan andra faktorer antas påverka valet av kampanjtekniker: önskemål och krav från partiet, en känsla av att omfattande kampanjinsatser har symbolisk betydelse för demokratin, eller t o m en önskan att lära

en sig något från de personliga kontakterna jfr Kavanagh 1970:90-112. I de flesta kampanjer, oavsett politisk miljö, finns också en osäkerhet om vilka tekniker som egentligen fungerar, vilket leder till en tendens att upprepa tidigare satsningar oberoende om man tror att de har någon nämnvärd

av

betydelse.

Med avstamp i vår Riksdagsundersökning 1985 kan vi pröva huruvida de svenska ledamöterna trots allt låter sitt kampanjarbete styras av en rationell värdering teknikemas effektivitet. Om ledamöterna gör strikt

av väljarrationella överväganden bör det finnas ett positivt samband mellan

beteende rapporterat utnyttjande av olika kampanjtekniker och bedömningen av i vilken utsträckning som partiernas kampanjaktiviteter respekti-

massmediemas valbevakning påverkar väljarnas val av parti. ve

Det visar sig att sambandet mellan dessa variabler är mycket svagt

Pearson°s varierar mellan -.06 och +.l2. Även vår

sambandsmåttet r om

snabbanalys naturligtvis inte kan betraktas som en slutgiltig bevisföring,

resultaten klar antydan att förklaringarna till ledamöternas ger en om uppträdande under kampanjema får sökas på annat håll än i strikt rationella värderingar av det mest effektiva sättet att övertyga väljarna.

I stället för de väljanationella faktorerna ligger det nära till hands att titta närmare på betydelsen ledamöternas partitillhörighet. Partierna har

av olika organisatoriska och ideologiska förutsättningar, och kan genom åren ha utvecklat sinsemellan olika vanor när det gäller sättet att bedriva valkampanjer. Sådana eller kampanjkulturer, är också förenliga med

vanor, föreställningen att osäkerheten vilka tekniker som fungerar leder till att

om

satsningar upprepas gång efter gång Esaiasson 1990:386-416. samma

Resultaten i tabell som visar hur ledamöter från olika partier prioriterat mellan kampanjteknikema, ger ett blandat intryck. Visst finns det tydliga skillnader mellan partierna i valet av kampanjtekniker och i samlad aktivitetsnivå, men det råder också betydande enighet över partigränsema. Enigheten mellan partierna gör det troligt att det vid sidan av partiernas specifika traditioner finns en gemensam övemonn bland ledamöterna för hur kampanjema skall bedrivas. Utöver de skilda erfarenheter som partitillhörigheten medför har det med åren utvecklats en konsensus om att exempelvis ett stort antal appelltal ingår i ledamöternas standarduppgiñer under kampanjema.

Tabell 9.2. Riksdagsledamöternas kampanjtekniker under valrörelserna efter partitillhörighet. Andel som rapporterar sig ha varit mycket aktiva procent

1985 1988

partitillhörighet typ av aktivitet v s c m Samtl. v s c m mp Samtl

Appelltal 85 62 68 66 73 67 83 52 57 90 58 39 60 Mötesanfömnden 42 60 83 47 45 57 17 50 79 50 45 28 50 Arbetsplatsbesök 37 58 48 43 26 47 22 59 45 67 38 6 50 Presskonfpressmed 21 2 49 22 32 18 1l 3 50 33 25 11 18 Debattartiklar 0 4 24 18 30 13 0 4 33 26 22 17 14 Dörrknackning 5 8 0 4 3 5 6 3 0 0 7 0 3 Aktivitetsindex medeltal ll 11 13 1l 12 12 10 ll 13 13 12 9 12 Antal intervjuade 19 157 41 49 70 337 18 149 42 42 60 18 329

Kommentar: Men mycket aktiv menasledamötersomrapporterarsig ha använtsig av den aktuella tekniken vid elva tillfällen eller fler något av de två högstasvarsaltemativen.Aktivitetsindex är ett sammanfattandemått för samtligaaktiviteter. Måttetkan variera mellan 0 och 24 6 typer av aktiviteter med4 svarskategorier.

Några av partiskillnadema i tabell 2 är av särskilt principiellt intresse. Vänsterpartistema, som har en svag organisation bakom sig och som saknar en lojal dagspress att vända sig till, förlitade sig i stor utsträckning på korta appelltal, höll sällan anföranden organiserade möten och skrev fä debattartiklar. Av vänsterradikala partiers sedvanliga tonvikt på arbetsplatsagitation märks inte mycket; förhållandevis få vänster-ledamöter besökte fabriker, vårdinstitutioner eller andra arbetsplatser. Sammantaget motsvarar vänster-ledamötemas kampanjer knappast den bild av intensiv agitation som ofta förknippas med socialistisk övertygelse; partiet har

kommit en lång väg sedan den franske statsvetaren Maurice Duverger 1957 formulerade sin teori om vänsterns överlägsna organisationsformer

den organisatoriska smittan från vänster utifrån det franska kommu- - -

nistpartiets arbetsplatsceller.

Miljöpartistema var mindre aktiva än andra ledamöter genomsnittligt aktivitetsindex 9 jämfört med det samlade genomsnittet 12. Skillnaderna i förhållande till övriga ledamöter gäller dock i första hand de direkta personinriktade kampanjteknikema. När det gäller mediekontakter, i synnerhet debattartiklar, var miljöpartistema betydligt mer aktiva. Den låga totala aktivitetsnivån, och prioriteringen mediekontakter kan kopplas till

av den speciella lösa organisationsform som gör miljöpartiet extra beroende av nyhetsmedierna för att nå ut till väljarna.

En ytterligare partiskillnad är att socialdemokratiska ledamöter rapporterar färre presskontakter och debattartiklar än i synnerhet borgerliga ledamöter. Skillnaden kan till en del förklaras det svenska systemet med

av ersättare för ministrar och talmannen; ett tjugotal framstående socialdemokrater som kan förmodas ha använt sig av mediatekniker hade minist-

som rar personliga ersättare i riksdagen. Men även om vi tillfälligtvis låter ministrarna återta sina riksdagsplatser så har socialdemokraterna en låg andel medieaktiva cirka 15 procent jämfört med mellan 18 och 50

procent bland borgerliga partier. Det tycks inom den stora socialdemokratiska riksdagsgruppen finnas en viss motvilja mot att prioritera medieinriktade kampanjtekniker. De borgerliga ledamöterna är i detta avseende bättre anpassade till att spela med dagens mäktiga massmedier.

Fler förklaringar

Givet resonemangen i kapitlets upptakt är det inte så förvånande att

hittat förklaringar till riksdagsledamöternas val av kampanjtekniker på både

systemnivå en gemensam övemorrn för hur kampanjer skall bedrivas och partinivå kulturer inom partierna. Men ännu återstår att behandla ett tredje analytiskt tema: utrymmet för individuella variationer vid sidan

av ledamöternas partitillhörighet. Finns det en mer nyanserad kampanjhistoria att berätta

Den till synes enkla frågan reser en rad analytiska problem. Följande tre stycken är något tekniska till sin karaktär. Den ointresserade kan direkt till tabell 3 och till efterföljande kommentarer med följande läsanvisning i bakhuvudet: högre siffror, desto starkare effekt har de ak-

tuella förklaringsvariablema.

Till en början finns det närmast ett överskott av information på den beroende sidan av ekvationen: vi måste hantera inte mindre än 12 bero-

ende variabler 6 kampanjtekniker i två val. Den frestande möjligheten att skapa index över personliga respektive medieinriktade kampanjtekniker är tyvärr inte empiriskt försvarbar.

På den oberoende sidan av ekvationen lider vi tvärtom av ett informationsunderskott: vi saknar en teori om den kausala ordningen mellan alla

de tänkbara förklaringsfalctorer med anknytning till riksdagen, partierna,

valkretsama respektive ledamöternas personliga erfarenheter som vi vill pröva betydelsen av. För att lindra problemen med att ha ett tjugotal förklaringsvariabler i enda multipel regressionsanalys främst multi-

en kollinearitet och mord på variabler vars totala effekt huvudsakligen är förmedlad har vi använt en stegvis elimineringsprocess. I de slutliga

regressionsanalyser, som redovisas i tabell ingår enbart variabler som har l bivariat effekt och 2 en direkteffekt under kontroll för övriga

en variabler med bivariata effekter.

Den stegvisa proceduren har två fördelar något mildrar avsaknaden

som av en teoretisk modell: antalet förklaringsvariabler begränsas till ett mini-

och vi får chans att upptäcka variabler vars totala bivariata mum, en effekt kan misstänkas förmedlas via andra variabler.

De granskade faktorerna visar sig ha en åtminstone relativt god samlad förklaringskraft andelen förklarad varians, R-kvadrat, som är ett mått på hur mycket av variationen som förklaras av de aktuella variablema, löper mellan som högst 45 procent och som lägst ll procent. Särskilt ifråga mediekontaktema fångar variablema in en hel del systematisk

om variation genomsnittlig andel förklarad varians för 1985 och 1988 är 39 procent. Minst framgångsrika är variablema på att förklara ledamöternas aktiviteter med korta appeltal genomsnittlig .andel förklarad varians 16 procent. I enlighet med tidigare resonemang kan resultatet tolkas som att den gemensamma övemonnen föreskriver att samtliga ledamöter skall hålla ett visst antal appelltal, och att variationema kring detta standarvärde främst är slumpartade.

i

Materialet bekräftar också att partitillhörigheten, i enlighet med fore ställningen om särskiljande kampanjkulturer, har en unik effekt på ledamöternas val kampanjtekniker. Även när vi bestämmer för att ta

av oss hänsyn till rad övriga faktorer skiljer sig ledamöter från olika partier

en

på ungefär det sätt som beskrevs i föregående avsnitt. Socialdemokratiska ledamöter är t ex mindre aktiva än övriga med att skriva insändare

och ge presskonferenser.

En tredje, och i det här samanhanget högst intressant, slutsats är att de många signifikanta koeffrcienterna visar att det finns utrymme för systematiska individuella variationer mellan ledamöterna också i det partidominerade Sverige. En rad faktorer med anknytning till ledamöternas

vallaetsar, personliga erfarenheter och politiska inflytandeposition påverkar valet av kampanjtekniker.

Tabell 9.3. Vad förklarar riksdagsledamöternas val av kampanjteknik regressionskoeflicienter

Förklaringsfaktor Anföranden Appelltal ArbplatsbesökHembesök Debattart Presskonf

1985 1988 1985 1988 1985 1988 1985 1988 1985 1988 1985 1988

Kön manligaled .35 Ålder 60 ochunder .28 .25 .45 .23 .28 Utbildninghögskola -.32 tillfredsställelsemed uppdragetsomledamot .23 Vnlluetsej storstad .28 .42 .43 .44 Panüillbärighcl

vinster -.44 -.60 -.63 socialdemokraterna .46 .66 -.74 -.91 -.63

p centerpartiet .28 -.76 .24 folkpartiet .49 -.90 moderaterna -.34 -.40 miljöpartiet -.35 -.82 borgerlig 81 .37

Partiledning .24 .17 .21 .18 .18 .40 .28 Riksdagaerfarenhet .34 .28 28 Riksdagekindisu .38 .47 -.45 -.29 .40 .55 Kampanjaktivitethög .64 .54 .60 .40 .69 .36 .41 .22 .38 .48 .58 .57 Förklaradvarians .26 .24 .13 .18 .29

.ll .19 .23 .34 .31 45 45

Kammenmr:Siffrorna i tabellen ostandardiseradeår regressionskoefñeienter.Samtligaförklaringsvariabler har dikotomiseratsoch alla rapporteradekoefñcienterär signifikantapå minst .90-nivån.För detaljer, se Esaiassonoch Holmberg 1993.

Låt oss dock börja med ett par faktorer som inte har någon betydelse i sammanhanget. Det mest slående är att erfarenheterna från riksdagen har

marginell inverkan på kampanjarbetet. Riksdagsledare uppträder likadant

som riksdagsmeniga det finns heller ingen bivariat effekt att förmedla via andra variabler. Senioritet, egenskap är viktig bland både brit-

en som tiska MPs och amerikanska Representanthus-kandidater, har självständig

en effekt i endast tre fall 1985, och då i omvänd riktning mot det förväntade sittande ledamöter är mer aktiva än nykomlingar. Inte heller psyko-

en

logisk faktor ledamötemas personliga trivsel med arbetet som riksdags-

som ledamot har någon nämnvärd betydelse för kampanjarbetet; oavsett om ledamöterna trivs mycket bra eller mindre bra i Riksdagen arbetar de lika hårt att erövra mandatet som folkvald representant.

Till skillnad från maktstmkturen i Riksdagen inverkar den formella ställningen i partierna på kampanjarbetet. De centrala partiledningama var något aktiva än övriga ledamöter med flera kampanjtekniker, kanske

mer för att de känner ett extra personligt ansvar för valutgången, kanske för att de betraktas extra attraktiva talare och kontaktpersoner med massme-

som dierna. Delvis överlappande med partiledningama är riksdagskändisarna. Denna nuvarande och tidigare maktinnehavare samt övriga av

grupp av olika anledningar kända ledamöter, talade oña på offentligt utlysta möten och dessutom mycket aktiva med presskonferensen Den subaltema

var uppgiften att knacka dörr hos väljarna överlåts däremot till andra ledamöter.

Av förklaringsfaktorer med anknytning till valkretsarna var ledamöter utanför Stockholm, Göteborg och Malmö mer aktiva än storstadsrepresentantema med framför allt mediekontakter. Skillnaden antyder att det finns grund för vår tidigare misstanke att vanliga ledamöter huvudsakligen inriktar sig på lokala massmedier, ett diskussionsämne som vi snart får anledning att återkomma till.

Även i högsta grad personlig egenskap ålder inverkar på

en som kampanjarbetet. Yngre ledamöter gränsen har satts generöst till under 61 år tenderar att vara mer aktiva än sina äldre kolleger, antagligen för att

kampanjandet är ansträngande både kroppsligen och mentalt. Könstillhärighet

är ytterligare egenskap kan ha viss betydelse för kampanjema. I

en som tabellsammanställningen redovisas bara två nämnvärda könsskillnader, men om vi granskar även bivariata effekter rapporterar manliga ledamöter i elva fall tolv högre aktivitetsnivå än sina kvinnliga kolleger. Taget bok-

av en stavligen betyder resultatet att manliga ledamöter är beredda att lägga manken till lite extra under kampanjema. En förklaring skulle i så fall kunna att kvinnliga riksdagsledamöter slits särskilt hårt mellan kraven

vara från politiken och det privata, och att dessa krav inte upphör bara för att det råkar pågå en valrörelse.

Den sista förklaringsvariabel skall tas är en allmän aktivitets-

som upp fakzor. Det visar sig finnas en klar tendens bland ledamöter som är generellt aktiva, att också vara mycket aktiva med en specifik kampanjteknik tolv signifikanta effekter av tolv möjliga. Resultatet kan mycket väl ges

substantiell tolkning. Det rör sig helt enkelt om en grupp ledamöter en som verkligen trivs med kampanjema, eller som känner en extra plikt att arbeta hårt med bred uppsättning kampanjteknikerP Men det finns

en också anledning att påminna risken för att vissa ledamöter varit sär-

om

skilt benägna att överdriva sina insatser. Det är möjligt, säkert vet vi inte, att den allmänna aktivitetsfaktom är uppblandad med försvarlig dos en mätfel.

Riksdagsledamöterna i nyhetsmedierna

Även det inte alltid märks i valet

om av kampanjtekniker är det ingen

tvekan om att nyhetsmediema utövar stark lockelse på parlamentsen kandidater. Att i medierna är visserligen ingen garanti för elektoral synas framgång i fel sammanhang kan omfattande medieexponering stäcka den mest lovande politiska karriär inga andra kontaktkanaler till väl- - men jarna kan matcha egenskaperna att gratis, trovärdiga och nå ut till vara en stor publik. De flesta kandidater får erfara att deras kärlek till medierna med den största publiken är obesvarad. En rad innehållsanalyser i olika länder visar att valbevalmingen i nationella medier är ytterst exklusiv. I parlamentariska system är det ett fåtal partiledare dominerar nyhetsmedierna som under kampanjema; både brittiska och kanadensiska studier har registrerat att partiledarna är huvudpersoner i ungefär hälften nyhetsinslagen i TV, av andelen är något lägre i Harrison 1988; Harrop 1988; Semetko pressen 1991; Fletcher 1987. I amerikanska nationella medier fokuseras intresset presidentvalet och ett fåtal senatsval; de 435 Representanthuskampanjema är i det närmaste osynliga Cook 1989; Hess 1991. Den bästa chansen for enskilda kandidater är i stället att inrikta sig på lokala medier. Amerikanska lokaltidningar har beräknats ägna i genomsnitt

0.5 artiklar per dag Representanthus-kampanj inom sitt bevaknings-

en område. Siffran dock betydande variationer. Sittande ledamöter i rymmer ovissa val i Valkretsar med god passning till den lokala mediemarknaden bevakas utförligt. Utmanare i motsatta situationer förekommer endast undantagsvis i pressen Clark and Evans 1983; Venneer 1987; Kahn 1991. Motsvarande systematiska undersökningar saknas i parlamentariska system.

Men impressionistiska bedömningar gör det troligt att parlamentskandidatema

spelar en framträdande roll i den lokala kampanjbevakningen. Arbetar då svenska riksdagsledamöter under liknande mediala förutsättningar som sina kolleger utomlands Beträffande den första hömstenen i ledamöternas mediavärld svårigheten att få utrymme i nationella medier har Martin Bennulfs och Per Hedbergs bidrag till denna volym givit besked: riksdagsledamöterna har lika lite framgång andra parlasom mentskandidater med att skaffa sig utrymme i nationella medier. Under kampanjema 1985 och 1988 var partiledarna huvudaktörer i närmare fyra

av tio nyhetsartiklarinslag om politik. Övriga 345 riksdagsledamöter

-

ledama för de fyra oppositionspartiema tillhörde också Riksdagen var huvudaktörer i endast drygt vart tionde inslag. Lika mycket utrymme 14 fick och de enskilda statsråden också Holmberg

procent regeringen se

och Esaiasson 1988. den nationella medievärlden är stängd för de flesta riks- Men om nu vilka möjligheter erbjuder då de lokala medierna Eftersom

dagsledamöter,

Sverige med internationella mått mätt har förhållandevis väl utbyggda och lokala mediemarknader finns det åtminstone goda struktu-

regionala

rella förutsättningar för ett omfattande genomslag. Valundersökningamas innehållsanalyser innefattar enbart nationella medier varför analysen måste baseras på självrapporterade data. I Riks- 1985 och 1988 tillfrågades ledamöterna om hur ofta

dagsundersökningama

de blivit intervjuade i olika massmedier

under valkampanjen som sex

ordnade efter geografisk räckvidd: lokalaregionala tidningar, lokalradio, nationella tidningar, nationell radio och nationell TV. Resul-

regional-TV,

i tabell 4 visar andelen ledamöter rapporterar sig ha blivit taten som intervjuade minst gång i de olika medierna. en

Tabell 9.4. Riksdagsledamöternas genomslag i massmedierna under valrörel- 1985 och 1988. Andel ledamöter rapporterar sig ha blivit intervjuade serna som i olika nyhetsmedier procent

1985 1988 partitillhörighet Nyhetsmedia Samtl. v s c m mp Samtl v s c m

Lokaltidningar 89 88 98 94 86 83 81 98 93 83 94 87 Inkalndion 79 67 85 88 76 75 78 67 93 88 77 82 76 Regional-TV 42 24 39 39 37 32 50 26 48 29 25 47 31 Rikstidningar 37 27 49 41 46 36 44 26 62 57 45 65 41 Riksradion 32 13 37 27 31 23 28 14 31 29 32 47 24 16 7 27 18 21 15 17 11 19 19 15 47 16 SverigesTelevision

19 156 41 49 70 337 18 149 42 42 60 17 328 Antal intervjuade

överdrivna gör att resultaten måste tolkas med för- Risken för statussvar siktighet. Men tendensen i materialet är så tydlig att jag vågar påstå att tidigare impressionistiska bedömningar får empiriskt stöd riksdags- ledamöterna får mycket större utrymme i lokala medier än i

betydligt

nationella. allra flesta ledamöter rapporterar både 1985 och 1988 att de De blivit intervjuade i lokala tidningar minst gång 89 respektive 87 proen

cent och lokalradion 76 procent vid båda

undersökningama. Motsva-

rande siffror för nationella medier är avsevärt lägre mellan 15 och 41

procent. De exakta skattningama kan ifrågasättas, men knappast nivå-

skillnadema.

Regional-TV utgör ett intressant undantag från regeln ledamöterna att

oftare får komma fram i lokala medier än i nationella medier. Det är

något färre ledamöter sig ha blivit

som uppger intervjuade i regional-TV

än i nationella tidningar är skillnaden som störst 1988, 31 procent jämfört

med 41 procent. Resultatet framhäver att televisionen är ett exklusivt

medium även på den regionala nivån, erfarenhet en som för övrigt också

amerikanska kandidater fått göra.

TV-mediets egenskaper är dock inte så unika

att de överflyglar den

geografiska dimension i nyhetsmediemas

kampanjbevalming. En faktorana-

lys konfirmerar att ledamötemas utrymme i de nationella respektive lokala

medierna förklaras två olika faktorer både av 1985 och 1988 laddar de tre

nationella medierna entydigt på dimension, en och de tre lokala medierna

lika entydigt på annan. Analysutfallet en kan uttryckas konkret mer -

riksdagsledamöterna har verkligen två olika

medievärldar att relatera sig

till under valkampanjema.

Skillnaderna mellan partierna i rapporterat mediegenomslag är förhållan-

devis små. Den viktigaste avvikelsen är att socialdemokratiska ledamöter,

som också bedrev de minst medieinriktade kampanjema, i de flesta fall

hade något svårare än andra ledamöter att bli uppmärksammade nyhetsav mediema. Vidare verkar miljöpartistema ha haft lätt att skaffa sig ut-

rymme i framför allt de nationella medierna under

kampanjen 1988. Hu-

ruvida vi här har registrerat politisk en snedvridning i nyhetsmediemas

kampanjbevalming eller om det kan finnas andra

förklaringar till skillna-

derna i medial attraktionskraft skall vi strax diskutera.

För att summera så är huvudresultatet att de svenska

riksdagsledamöterna

arbetar under snarlika mediala förutsättningar som kandidater i andra politiska miljöe. Ledamöterna spelar en undanskymd roll i de nationella

nyhetsmediemas kampanjbevakning

men får relativt stort utrymme i lokala

medier. Under det att den nationella mediavärlden i synnerhet radio och - TV är förbehållen ett litet antal politiska - ledarpersoner har ledamöterna

en nästan garanterad inträdesbiljett till den lokala mediavärlden. Resultatet

understryker intrycket från de föregående avsnitten ledamötemas

om kam-

panjtekniker. Att representera partierna i de lokala medierna är viktig, en och ibland förbisedd, uppgift för ledamöterna vid sidan av de personin-

riktade väljarkontaktema.

6 13-0650

Vilka får komma fram

valsystem är det förhållandevis oviktigt vilka kandidater Med nuvarande Icke desto mindre en undersöksom blir bevakade i nyhetsmediema. ger

ning vilka egenskaper är förknippade med att uppmärksammas

av som förutsättningarna för riksdagsledamöternas kammedialt information om valsystem. En sådan analys ger också,

panjer i ett mer personorienterat

bonuseffekt, indirekta upplysningar massmediemas nyhetssom en om

värderingsprinciper under kampanjema.

från analyserna genomförts på motsvarande En första observation som tidigare i kapitlet är att våra utvalda faktorer har en god om sätt som samlad förklaringskxañ andelen förklarad varians

än inte överväldigande

och högst 46 procent.23 Det finns alltså en är som lägst 32 procent som variation i nyhetsmediemas val vilka ledamöter

hel del systematisk av

intervjuas. Vad är, variationen fångas in av ett begränsat som skall mera antal faktorer alla kan meningsfulla tolkningar. som ges dock denna gång börja med ett faktorer som inte har Låt oss även par sammanhanget. I amerikanska undersökningar är incum-

någon betydelse i

sitta i Kongressen de säkraste prediktorerna för att en bency att en av blir uppmärksammad i medierna. Motsvarande egenskap har avkandidat i Sverige. Visserligen kan vi inte uttala sevärt mycket mindre betydelse förlorande kandidater vårt urval innehåller enbart framgångsoss om varken 1985 eller 1988 blev etablerade ledamöter rika kandidater men debutantema. Under förutsättning att en kandidat

oftare intervjuade än

fäster svenska nyhetsmedier ingen vikt vid hans

placerats valbar plats riksdagsarbetet. Inte heller

erfarenheter eller brist på erfarenheter av inom Riksdagen har någon betydelse; utskottsledamöternas maktposition ordföranden och andra riksdagsledare rapporterar sig ha blivit intervjuade

lika ofta andra ledamöter. Resultatet bekräftar en tidigare

ungefär som

slutsats valkampanjema bedrivs enligt andra regler än det parlamenta- -

riska vardagsarbetet.

Partitillhörigheten har speciell tolkning när det gäller mediernas en såg i förra avsnittet att socialdemokratiska ledamöter valbevakning. Vi ledamöter. I den utsträckning effekten

intervjuats mindre ofta än borgerliga

till andra relevanta variabler kan det tolkas

kvarstår under hänsynstagande

snedvridning i nyhetsbevakningen socialdemokratiska le-

som en politisk

underrepresenterade ingen anledning än att det är damöter är av annan socialdemokrater. Nu visar det sig dock att de allra flesta partiskillnadema

försvinner i våra modeller. Det enda exemplet på partipolitisk nyhets-

ledamöter under kampanjen 1988. I denna

värdering gäller miljöpartistiska

unika med, vi snart kommer att se, extrem uppmärksamhet

kampanj som för miljöfrågor betraktade särskilt nationella nyhetsmedier miljöpartistema

som oproportionerligf intressanta intervjuobjekt b-värde 1.37, vilket kan tolkas som att mp-ledamötema 1.37 fler gav intervjuer än övriga ledamöter under kontroll för mängd andra variabler. en Till skillnad från maktposition i Riksdagen är formellt

ledarskap i par-

tierna en plusfaktor när det gäller att bli bevakad i medierna för 1985 är b-värdet .64 bland lokala medier och .71 bland nationella

medier. I en-

lighet med den speciella medielogiken nyheter bör att personifieras ges extra uppmärksamhet inte bara partiordförandena också åt andra utan personer i partiledningama. Att ledarskaps-effelcten återfinns bland både nationella och lokala medier 1985 är konsekvens

en av att partiledningama,

till skillnad från vanliga ledamöter, kampanjar över hela landet och inte bara inom den valkretsen. egna Geografisk tillgänglighet, definierat ledamötemas

som valkretstillhörighet,

är ytterligare en faktor betydelse. Som kunde förväntas blir ledamöter av från Valkretsar utanför de tre största städerna oftare uppmärksammade i lokala medier b-värden 1.09 respektive 1.47. Men analysen visar också att ledamöter utanför storstäderna är handikappade i de nationella medierna b-värde -.96 respektive -.63. En detaljerad analys visar att effekten inte bara gäller nationella

pressen den pressen fungerar som lokaltidningar i

storstäderna utan också radio och TV. Det verkar onekligen som om närhet till inspelningsstudios är faktor när de nationella en eterrnedierna bestämmer vilka ledamöter skall intervjuas. som Av ledamötemas sociala kännetecken är kön särskilt intresse. av Amerikanska studier har visat att kvinnliga senatskandidater är systematiskt

underrepresenterade i pressens valbevakning and Goldenberg 1991.

Kahn

Samma diskriminerande mönster återfinns även i Sverige. Resultaten berättar om en signifikant könsskillnad i kampanjbevakningen 1985 b-värden .53 bland lokala medier och .74 bland nationella medier.

I kampanjen

1988 kompliceras bilden att miljöpartiet, kvoterar

av som sina kandidater, fick stort medialt utrymme. Men när miljöpartistema exkluderas från analysen återfinns en könsskillnad även 1988 b-värden .44 respektive .4l. Det skall erkännas att effekten inte är stark,

överväldigande och att vi inte

kan utesluta risken för att männen rapporterar överdrivna mediekontakter, men det tycks som om kvinnliga ledamöter har barriär en extra att passera innan de släpps i medievärlden.

Analysen kanske viktigaste resultat är dock det finns oberoende att en kampanjeffekt. Ledamöter många presskonferenser eller som arrangerar skriver många debattartiklar får betalt i form ökad

av mediebevakning b-

värden mellan .69 och 1.20. Även primärt personinriktade

kampanjtelcniker

som att hålla offentliga anföranden och korta appelltal ger extra medial uppmärksamhet b-värden mellan .35 och .80. Resultaten bekräftar den etablerade sanningen att nyhetsmediema arbetar efter bestämda rutiner och

många artiklar initieras nyhetskreatörer. En riksdagsledamot har att av därmed viss kontroll över sitt mediala öde; hårt arbete kan kompensera ogynnsamma förutsättningar.

Mediernas rutinmässiga arbetsformer mening även den sista sys-

ger

tematiska förklaringsfalctom i vår modell politiskt kändisskap b-värden

bland lokalmedier .6l respektive 1.88 och bland nationella medier 1.78 respektive 2.82. Medierna har helt enkelt vant sig vid att intervjua ett antal politiska kändisar utan att dessa behöver vidtaga några särskilda åtgärder jämfört med sina kollegor kanske för att de är nuvarande eller tidigare makthavare, kanske för att deras personlighet passar för medieframträdanden, kanske för att de gång i tiden odlat sina mediekontakter.

en Den bakomliggande redaktionella principen kan uttryckas med överste Renaults replik från filmklassikem Casablanca: Major Strasser has been shot. Round up the usual suspects.

Kampanjteman

Om ländervariationema i parlamentskandidatemas kampanjtekniker och

relationer till nyhetsmedierna är förhållandevis små så är skillnaderna desto större ifråga kampanjernas innehåll. Ur forskningen på området, som

om visserligen är sporadisk och icke-kumulativ, kan åtminstone tre dimensio-

olikheter urskiljas: förhållandet mellan nationella och lokala budner av

skap, prioriteringen av sakfrågor jämfört med personliga egenskaper samt

graden av homogenitet inom partierna.

Med all sannolikhet representerar Representanthus-kandidater en ytterlig-

het inom samtliga tre dimensioner: de betonar lokala budskap framför

nationella, högre prioritet personliga egenskaper än sakfrågor,

de ger och deras val kampanjteman görs relativt självständigt i förhållande till

av

partiet i övrigt.

Bland europeiska kandidater är vanligen mönstret det motsatta: nationella faktorer dominerar över lokala, sakfrågor över personliga egenskaper

och partiorganisationerna har stort inflytande över vilka kampanjteman som

skall betonas. Inom denna allmänna finns dock betydande variationer.

ram Exempelvis motiverar det irländska valsystemet med personval i små homogena Valkretsar kandidaterna att lägga stor tonvikt vid lokala budskap i sina kampanjer. Det är heller inte så att det alldeles saknas hänvisningar till personliga egenskaper i europeiska kampanjer. Således omnämner tre

fyra brittiska kandidater sina personliga erfarenheter i de broschyrer av

traditionellt distribueras i början kampanjerna, och partiledarnas som kvalitéer i mellan vart fjärde och vartannat fall.

tas upp

Givet partiernas starka ställning och valsystemets utformning med riksproportionalitet och stora Valkretsar kan vi förvänta att svenska riksoss dagsledamöter uppträder som närmast inverterade amerikanska kandidater i fråga om valet av kampanjteman nationella budskap framför lokala, sakfrågor framför personliga egenskaper, samt starkt partiinflytande. I det följande skall vi genom att studera ledamöternas budskap till väljarna under kampanjerna 1985 och 1988 pröva antagandet håller streck. om Basen för analyserna är en öppen enkätfråga om vilka frågor och problem som ledamöterna betonade mest inför årets val. Svaren har kodats etter ett detaljerat kodschema med närmare 200 kategorier här slagits som sam-

man till 28 kampanjteman.

Resultaten i tabell 5 uppfyller även högt ställda förväntningar på empirisk bekräftelse. Vi får leta långt listan över ledamöternas kampanjner teman innan vi hittar lokala frågor 2 procent 1985 och l procent 1988, och personliga egenskaper saknas helt och hållet; inte enda ledamot en rapporterar sig ha betonat sina personliga egenskaper under kampanjema Det enda sammanhang där egenskaper uppmärksammas i nämnvärd utsträckning gäller partier och inte precist partiernas regeringspersoner, mer kvalitéer, som betonades ett mindre antal socialdemokrater positivt av om egna partiet och vänsterledamöter negativt de borgerliga partierna. om Sant är att det finns metodologiska invändningar att göra. Vår analys riskerar exempelvis att missa lokala vinklingar nationella frågor, och av det är också tänkbart att kandidaterna har givit viss uppmärksamhet lokala frågor vid sidan de dominerande nationella problemen. Vidare av har frågeformuleringen om vilka teman och problem betonades som minskat benägenheten att nämna personliga egenskaper. Men resultaten är så entydiga, och så i överensstämmelse med tillgänglig infonnation, annan att det inte råder någon tvekan slutsatsen i skarp kontrast gentemot om amerikanska kandidater handlar riksdagsledamötemas kampanjer till allra största delen om nationella sakfrågor. Beträffande partiernas inflytande över ledamöternas val kampanjteman av tår vi lita till mer indirekta utvärderingslcriterier. Precis kunde försom väntas om partiinflytandet är starkt så tenderar ledamöterna att koncentrera sig på ett fåtal sakfrågor; både 1985 och 1988 hade varje parti profilen fråga som betonades av minst hälften av ledamöterna exempelvis betonade 88 procent av centerpartistema miljöfrågan 1988. Och detaljerad en analys, inte redovisad i tabellen, bekräftar att de allra flesta ledamöter 87 procent 1985, 84 procent 1988 betonade två eller fler partiets fem av

viktigaste sakfrågor. Sammantagna visar resultaten att det råder betydan-

en de homogenitet inom partierna. Huruvida partipiskan är den enda faktorn av betydelse för ledamöternas val kampanjteman skall vi återkomma av till.

Tabell 9.5. Riksdagsledamöternas oftast betonade frågor och problem i kampanjarbetet inför 1985 och 1988 års valrörelser procent

1985 1988

paititillhörighet Frågoroch problem v s c m Samt. v s c m mp Samtl Ekonomi 21 52 44 50 45 47 6 34 14 21 14 28 24 Vânster-högerideologi68 31 15 46 45 36 59 l5 48 21 28 39 26

Fred,försvar,etc 21 17 5 25 13 16 0 7 8 21 30 11 13 Offentligasektorns storleksystemskiñe 5 20 0 12 12 29 8 0 10 9 0 8 Regionalpolitik 0 9 51 9 13 14 24 7 38 2 l 1 22 13

Flyktingfrågor 11 2 O 2 1 2 0 3 2 10 0 6 3 Jämställdhet 11 9 0 7 0 6 18 5 2 2 4 0 4 EG O 0 O 0 0 0 l 2 0 0 5 19 17 5 Transporter O 1 2 4 1 l l 8 2 14 2 7 28 7

0 1 2 2 0 1 0 14 2 2 O 6 7 Partietsprogram Paniemaskvaliteter 1l 3 0 5 0 2 0 0 0 0 0 0 0 Regeringsfrâgan 11 6 0 8 0 4 6 9 0 2 0 0 5 Lokalafrågor 0 1 0 O 4 2 0 O 2 0 4 0 1 Övrigt 5 1 6 8 4 4 12 87 12 4 O 8

Antalintervjuade 19157 41 48 67 337 17143 42 42 57 18 319

Ehuru de principiella grunderna för ledamötemas väljarbudskap är stabila, avslöjar granskning av de prioriterade sakfrågorna stora skillnader mellan

en kampanjema 1985 och 1988. Kampanjen 1985 handlade om ett flertal traditionella sakfrågor som ekonomi 47 procent, arbetslöshet 41 pro-

cent, vänster-högerideologi 36 procent, socialpolitik 30 procent och skatter 25 procent. Den enda allvarliga utmaningen mot vad statsvetare numera brukar kalla old politics miljöfrågan betonad 31 procent var av av ledamöterna. I kampanjen 1988 däremot miljön den helt dominevar rande sakfrågan. Medan än hälften ledamöterna 57 procent talade mer av miljöpolitik under kampanjen, prioriterades den vanligaste traditionella sakfrågan, skatterna, av mindre än en tredjedel av ledamöterna 30 procent. Ekonomin, den mest uppmärksammade frågan 1985, hamnade först på sjätte plats 24 procent. Växlingen från old politics till new politics, och från fleren frågekampanj till en enfrågekampanj, illustrerar att valkampanjema ställer stora krav på ledamöternas anpassningsförmåga. Problemet den ur representativa demokratins synvinkel är att flexibilitetens närmaste heter granne Opportunism.

Att skapa partiernas profil

Den relativa homogeniteten i ledamöternas val kampanjteman påverkar

av förutsättningarna för partiernas opinionsbildning. Genom att varje parti talar med en och samma tunga över hela landet blir det lättare att skapa en enhetlig sakfrågeprofil i väljarnas ögon. Frågan är bara om ledamöternas ansträngningar har annat än marginell betydelse när det gäller att profilera partierna. Vi kan börja analysera detta komplicerade ämne med hjälp material av från de Statsvetenskapliga väljamndersökningama. I 1985 och 1988 års

undersökningar ställdes en öppen intervjufråga vilka sakfrågor

om som vart och ett av partierna hade betonat under valrörelsen. Frågan mäter alltså partiernas sakfrågeprofiler i väljarnas ögon och är inte direkt relate-

rad till röstningen. I tabell 6 redovisas väljarnas uppfattningar vilka

om

fem sakfrågor partierna betonade mest, samt dessa sakfrågors rangord-

som ning i ledamöternas kampanjer. Observera att jämförelsema gäller valmanskåren som helhet, inte partiernas egna väljare. Analysen ger ett blandat utfall. Det finns alldeles klar tendens bland en väljarna att uppfatta att partierna prioriterat just de sakfrågor ledamösom terna lagt tonvikt vid. Den genomsnittliga rangordningen bland ledamöterna av väljarnas uppfattade topp-fem-frågor varierar mellan 3.4 och 7.4, vilket är avsevärt mycket närmare den perfekta överensstämmelsen 2.5 väljarna uppfattade att partierna prioriterade exakt de fem sakfrågor som ledamöterna prioriterade högst än den sämsta tänkbara passningen 26.0 de sakfrågor som väljarna uppfattade att partierna prioriterade skulle av ledamöterna ha placerats platserna 24-28 bland våra definierade kam-

Tabell 9.6. Väljarnas uppfattning vilka frågor som betonades av parti-

om

under valrörelserna 1985 och 1988 rangordningen för respektive sakfråga erna bland riksdagsledamöterna från det aktuella partiet anges inom parentes

Vänsterpartiet Socialdemokraterna Centerpartiet

Skatter 7 Arbetslöshet l Miljö l Arbetslöshet 2 Socialpolitik 4 Familjepolitik 2 Ideologi l Ekonomi 2 Löntagarfonder l 2

4. Familjepolitik 6 Familjepolitik 6 Regionalpolitik 3

Miljö 3 Löntagarfonder 24 Skatter 8

Socialpolitik 7 Genomsnittbland ledamöterna 3.8 7.4 6.6

Folkpartiet Moderaterna

Genomsnittbland ledamöterna 4.2 3.6

1988 Vänsterpartiet Socialdemokraterna Centerpartiet

Skatter 7 Familjepolitik 3 Miljö l

Genomsnittbland ledamöterna 3.8 4.4 5.8

Folkpartiet Moderaterna Miljöpartiet

Skatter 2 Skatter l Miljö l Familjepolitik 7 Försvar etc 5 Kâmkrañ 2 Socialpolitik l Ideologi 6 Ideologi 2 Miljö 3 Familjepolitik 3 Familjepolitik 9 Pensionârsfrågor 7 Miljö 2 Skatter 9

Genomsnittbland ledamöterna 4.0 3.4 4.6

Kommentar:Tabellenskallläsas följandesitt: Väljarnaansåg Skatteratt vardenfrågasomvänsterpartiet betonademestundervalrörelsen 1985.Bland Vänsterpartietsriksdagsledamöter,däremot,var skatterna blott den sjundemestbetonadefråganundervalrörelsen.Vidare var den genomsnittligarangordningen bland riksdagsledamöternaför de fem frågor väljarnaansågatt vänsterpartietbetonatmest3.8om

som väljarna hadeansettatt partiet betonasjust fem frågor somriksdagsledamöternaprioriteratskulle

samma rangordningenhavarit 2.5. markeraratt sakfråganintetillhörde defem högstprioriteradeblandledamöterna.Uppgifterna väljarnasuppfattningarompartiernasproñlfrågorârhämtadefrän Holmbergoch

om Gilljam 1987 ochGilljam och Holmberg1990.

panjteman. En indikator att ledamöternas prioriteringar har en

annan viss inverkan är att ledamöternas sakfråga nummer ett 10 gånger av 12 återfinns bland väljarnas topp tre, ofta allra högst upp på listan. Endast i ett fall folkpartiet 1985 finns inte ledamöternas topprioriterade sakfråga ekonomin med bland väljarnas topp-fem.

Men, markeringarna med asterisk visar, finns också undantag

som från regeln god överensstämmelse. Oña rör det sig om att väljarna

om kopplar partierna med gamla sakfrågor från tidigare kampanjer

samman exempelvis löntagarfonder och socialdemokraterna, centern och moderaterna i kampanjen 1985. En annan felkälla är att väljarna fastnar för enklare slagord, inte betonats så ofta ledamöterna exempelvis sådana

som av slagord gäller vänstern och skatter 1985 bort med moms på maten, samt

folkpartiet och pensionärsfrågor 1988 eget mm i långvården.

Som ofta blir den sammanfattande utvärderingen beroende av förväntningarna. Bedömningen här är att resultaten uppfyller nödvändiga villkor för att ledamöternas kampanjer skall kunna ha en självständig effekt på hur väljarna uppfattade partiernas valprofrler. Naturligtvis behövs ytterli-

studier med kontroll för bland annat partiledamas prioriteringar innan gare vi kan uttala med säkerhet. Men tills vidare är arbetshypotesen att

oss ledamöterna lämnar mer än ett marginellt bidrag till partiernas opinionsbildning under valkampanjema. Med ledning av tidigare analyser i kapitlet kan vi också peka ut en sannolik kanal för inflytandet de lokala nyhets-

medierna.

Plikttrogna partimegafoner

Partierna har uppenbarligen ett starkt inflytande över de enskilda riksdagsledamötemas val kampanjteman. För det gemensamma bästa för-

av väntas ledamöterna samarbeta och betona de sakfrågor partiledningama finner lämpliga. Ändå har vi hela kapitlet funnit individuella va-

genom riationer mellan ledamötema vid sidan och utöver partigränsema. Frågan är de individuella faktorerna har någon betydelse också för ledamö-

nu om

temas val av kampanjteman.

Det möter inga problem att peka ut faktorer kan motivera ledamö-

som tema att göra prioriteringar av kampanjteman. Valkretsens intressen

egna och kontakter med intresseorganisationer är bara två exempel. I det följande skall dock koncentrera ledamöternas egna preferenser inom

oss politiken, med baktanken att dessa i stor utsträckning fångar bakomliggande faktorer. Mer precist skall vi ställa partiernas krav på enhetlighet mot ledamöterna personliga intresseområden inom politiken och mot ledamöternas specialområden i Riksdagsarbet.

Analysema har genomförts separat för var och en av de vanligaste sak-

frågorna i kampanjerna 1985 och 1988 16 stycken i båda kampanjerna.

För varje sakfråga har vi gjort en bedömning av vilka partier som önskar

se frågan prioriterad i kampanjen. Med ledning av två öppna enkätfrågor

har vi också avgjort om de enskilda ledamöterna är personligen intresserade av den aktuella sakfrågan, och om den tillhör ledamöternas special-

områden i Riksdagen. Vi har alltså estimerat sammanlagt 32 regressions-

ekvationer med dikotoma beroende variabler ledamöterna betonarbetonar inte den aktuella sakfrågan samt minst tre oberoende dikotoma variabler fler om mer än ett parti har bedömts prioritera sakfrågan.

En första lärdom att göra av analyserna har att göra med partiernas starka inflytande över ledamöternas val av kampanjteman. I enlighet med partiets önskemål tenderade exempelvis socialdemokratiska ledamöter att betona ekonomi, arbetslöshet, familjepolitik och bostadspolitik oberoende av om de var personligen intresserade dessa frågor eller de arbetade

av om med frågorna i Riksdagen. Motsvarande mönster återfinns inom samtliga partier.

Men intressant nog hittar vi också exempel på begränsningar i partiernas inflytande. I några sakfrågor där partiet borde ha gjort sin vilja gällande saknas partieffekter. I synnerhet tycks vänsterledamöter ha gjort

självständiga val av kampanjteman. Begränsningarna i partiledningens in-

flytande kan tänkas avspegla en allmän upplösningstendens inom vänsterns

riksdagsgrupp som ibland uppmärksammats i debatten.

En andra lärdom av analyserna är att vi återigen kan registrera individuella variationer vid sidan av ledamöternas partitillhörighet. Ledamöter som har ett personligt intresse för en viss sakfråga tenderar att betona denna sakfråga i sina kampanjer oavsett om den tillhör partiets kämfrågor eller inte. Denna intresseeffekt återfinns i 31 32 undersökta sakfrågor

av

1985 och 1988 undantaget är bostadspolitik 1988.

Av de båda intressevariablema har ledamöternas personliga intresseområden i politiken mer systematiska effekter än deras specialområden i riksdagsarbetet 25 signifikanta effekter av 32 jämfört med 16 av 32. Resultatet kan ses som en konsekvens av att det parlamentariska vardagsarbetet ofta tvingar ledamöterna sig i ämnen ligger vid

att engagera som sidan av vad man helst vill syssla med, och som kanske heller inte lämpar sig för politisk propaganda. Valkampanjema innebär en möjlighet för ledamöterna att engagera sig i sakfrågor personligen betraktar

som man som politiskt viktiga.

Förekomsten av en intresseeffekt i valet kampanjteman skall inte

av tolkas som att ledamöterna gör en tyst revolt mot partiet, utan skall snarare ses som ett komplement till partilojaliteten. Eftersom de flesta ledamöter 95 procent både l985 och 1988 betonar mer än en sakfråga går

det att förena rollerna som partilojalist och individualist. Man kan tänka sig scenariot att ledamöterna följer partilinjen och betonar en eller ett par av partiets huvudfrågor, men att man därutöver väljer att ta upp en egen käpphäst. Partiernas megafoner javisst, men i valkampanjema höjer ledamöterna också sina individuella röster.

Ytliga opinionsopportunister

Det är lätt att ironisera över politikers beteende under valkampanjer. Vi såg i ett tidigare avsnitt hur snabbt de svenska riksdagsledamöterna ställde om från old politics till new politics; medan man 1985 talade om ekonomiska problem, arbetslöshet och sociala välfárdsfrågor hade man 1988 förvandlats till miljöaktivister som betonade risken för ekologisk kollaps.

I kombination med partiernas krav plikttrogen tjänsteutövning antyder sådana skiften att ledamötemas val av kampanjteman inrymmer ett betydande mått av Opinions-opportunism. Opportunismen skulle bestå i att ledamöterna betonar de ämnen som för tillfället tycks engagera väljarna utan att bekymra sig om varken historien eller framtiden. I extrema fall skulle det endast finna svaga samband mellan ledamöternas sakfrågeprioriteringar i två efterföljande kampanjer, och mellan budskapet under kampanjema och beteendet under den följande mandatperioden. Visserligen har studier i olika länder visat att partierna tenderar att uppfylla sina flesta konkreta vallöften. Men veterligen har aldrig någon studerat konsistensen i enskilda ledamöters uppträdande.

Svenska riksdagsledamöter kan sägas ha relativt starka incitament för att uppträda som opinionsopportunister. Valsystemet gör att det nästan uteslutande är partiets gärningar som granskas av väljarna; enskilda ledamöter behöver inte av elektorala skäl känna några restriktioner i sitt uppträdande. En snabbanalys också viss grund för misstanken om opportunism i

ger valet av kampanjteman. Ledamöter som betonade 1985 års hetaste sakfrågor ekonomi och arbetslöshet hade större sannolikhet än övriga ledamöter att betona miljöfrågan 1988 60 respektive 65 procents sannolikhet jämfört med genomsnittet 50 procent för övriga drygt 20 kampanjteman.

I det följande skall vi, avslutningsvis, ta en närmare titt konsistensen

i riksdagsledamötemas uppträdande under valkampanjema 1985 och 1988.

Det ovanstående resonemanget kan preciseras till två typer av opinionsopportunism. För det första kan ledamöterna hoppa på en sakfråga t ex miljön aldrig tidigare intresserat sig för. För det andra kan

som man ledamöterna efter valdagen släppa de sakfrågor man betonat under kampanjen. Låt benämna de båda typerna av opinionsopportunism för att

oss

hoppa på de hetaste frågoma respektive att hoppa av de kallnande

frågoma.

Resultaten i tabell 7 och som baseras på vår panel av ledamöter från 1985 och 1988, visar i vilken utsträckning ledamöterna gjort sig skyldiga till de båda typerna av opinionsopportunism. Analysen tendensen att

av hoppa nya sakfrågor tabell 7 utgår från ledamöternas val kampanj-

av teman 1988. Vi undersöker helt enkelt huruvida ledamöterna har visat intresse för den aktuella sakfrågan vid något av tre tidigare tillfällen: under kampanjen 1985, som personligt intresseområde 1985 eller i riksdagsarbetet under mandatperioden 1985-1988 det sistnämnda genom att lägga fram en motion, ställa en interpellationenkel fråga eller att delta i kammardebatten.

På motsvarande sätt utgår analysen av tendensema att släppa kallnande sakfrågor tabell 8 från ledamöternas kampanjteman 1985. Vi undersöker sedan huruvida ledamöterna har visat intresse för den aktuella sakfrågan

vid något av tre senare tillfällen: i riksdagsarbetet under mandatperioden

1985-1988, under kampanjen 1988 eller som personligt intresseområde i politiken 1988. För enkelhets skull koncentreras analyserna till fyra breda ämnesteman: ekonomi en sammanslagning av de tidigare kategorierna ekonomi, arbetslöshet, skatter och bostäder, miljö miljö, energi och transporter, internationella frågor fred, försvar, säkerhet och EG och social välfärd social välfärd, familjepolitik, pensioner.

Kanske något överraskande visar sig ledamöterna klara utvärderingen mycket bra. De flesta ledamöter mellan 85 och 99 procent hade visat tidigare intresse för sitt kampanjtema från 1988, och kan således enligt våra kriterier inte sägas ha hoppat på heta sakfrågor. Likaledes fortsatte de flesta ledamöter 88 till 98 procent att visa något intresse för sitt kampanjtema efter valet 1985, och kan därmed inte beskyllas för att ha hoppat av kallnande sakfrågor. Resultaten rycker undan grunden för åtminstone de värsta cynismema inkonsistent uppträdande hos de folk-

om valda representantema.

Sedan de allvarligaste anklagelserna kunnat avföras finns det dock anledning att titta närmare på de finstilta analysresultaten; i det lilla formatet visar ledamöterna tendenser att framför allt hoppa på heta sakfrågor tabell 7. Det tydligaste exemplet gäller intemationella frågor, där 15 procent av de som betonade sakfrågan under kampanjen 1988 inte hade visat något tidigare intresse. En närmare analys visar att nykomlingama till största delen 80 procent bestod av moderata ledamöter högst antag-

som, ligen på partiets anmaning, tog upp frågan om EG utan att ha en personlig historia i ämnet.

Tabell 9.7. Hoppar riksdagsledamöterna på de heta sakfrågorna under valrörelserna Andel ledamöter vid något tidigare tillfälle visat intresse för

som de kampanjfrâgor de själva prioriterade under valrörelsen 1988 procent.

Sakomride Speeialområde Valrörelsen Riksdagen Minst en gång Andel sombetonade

Miljö Utrikespolitik 51 27 80 85 19 n2 l 8 Socialpolitik 50 66 82 91 53 n218

Kommentar:Basenför procentberâkningamaärantaletledamötersombetonaderespektivesakfrâgaunder valrörelsen1988.Tabellenskallläsas följande sätt:81 procentavledamöternasomrapporterarsig ha

ekonomiskafrågor undervalrörelsen1988hadeekonomin ett specialomrâdei politiken redan betonat som

betonadeekonominredanunder valrörelsen 1985,96 procentageradei ekonomiska 1985, 88 procent

undermandatperioden1985-1988,och 99 procenthadeintresseratsig för fråganvid frågor i Riksdagen minstett avde tre föregåendetillfällen;

9.8. Hoppar riksdagsledamöterna kallnande sakfrågor efter Tabell av valrörelserna Andel ledamöter fortsatte att visa intresse för de kampanj-

som frågor de prioriterade under valrörelsen 1985 procent

Sakomräde Riksdagen Valrörelsen SpecialomrädeMinst en gång Andel som betonade

1985-1988 1988 i politiken 1985-1988 fråganunder

Kommentar:Basenför procentberâkningamaårantaletledamöter betonaderespektivesakfrågaunder

som valrörelsen1985.Tabellenskall läsas följande sätt:94 procentav ledamöternasombetonadeekonomiska frågor undervalrörelsen1985ageradei frågani Riksdagenundermandatperioden1985-1988,72 procentbetonadefråganävenundervalrörelsen1988,61 procenthadefrågansomett specialintresse1988 och 98 procentintresseradesig för fråganvid minst ett avdetre efterföljandetillfällena.

på förhand kunde misstänkas ett särskilt frestande

I miljöfrågan, som vara

område för opinionsopporttmister, kan de flesta sakförama 93 procent hänvisa till intresse i riksdagsarbetet 1985-1988, en detaljerad titt

ett men avslöjar att engagemanget tenderade att växa allteftersom valkampanjen

närmade sig andelen aktiva i miljöfrågan ökade från 72 till 78 procent

under mandatperiodens gång. Även ifråga ekonomiska

om ämnen uppträder ledamöterna opinionsopportrmister skulle göra. Som kunde försom väntas med ett avhettat ämnesområde tillkom talesmän i kampannya jen 1988 88 procent av de betonade ekonomin hade gjort det även som

i den föregående kampanjen, jämfört med 27 och 51 i hetare

procent ämnesområden som internationella frågor och miljön. När det gäller ledamöternas benägenhet att hoppa sakfrågor efter av

kampanjen, den andra och kanske allvarliga formen opinionsop-

mer av portunt uppträdande, är det svårare att hitta anklagelsegrunder. Att relativt ledamöter 70 procent följer internationella frågor i riksdagsarbetet upp kan t ex förklaras med att det ställer sig svårare motionera att om försvarskostnader än detaljer i skattelagstiñning eller andra ekonoom miska ämnen. Den förmodligen svagaste punkten i sammanhanget är att bara tre av fyra ledamöter 78 procent fortsatte intressera sig för att

sociala välfärdsfrågor i Riksdagen efter kampanjen nivån är densamma

inom samtliga partier. Sammantaget tyder dock resultaten på enskilda att ledamöter känner en stark förpliktelse att följa sina

upp kampanjteman med någon form aktivitet i riksdagsarbetet.

av Det är möjligt att vår analys givit överdrivet positiv bild konsisen av tensen i ledamöter-nas uppträdande. Måhända har ledamöterna fått allten för lätt resa med breda ämnesområden och låga krav för klassificeras att som konsistenta det räcker med enda motion eller debattinlägg i en ett exempelvis skattefrågan för att klara barriären i ekonomiska frågor. Hårdare test och restriktioner eventuellt rättvisande bild. ger en mer Men på det här stadiet, och i förhållande till våra förhandsförväntningar, har de svenska riksdagsledamöterna givit ett positivt besked. Vi kan bara spekulera kring, och det här är förstås den verkligt hur

stora utmaningen,

motsvarande analyser skulle falla ut i andra politiska miljöer.

Framtida valkampanj er

Dagens svenska riksdagsledamöter uppträder lagspelare under valsom kampanjema. Partierna kan räkna med att representantema ute i valkretsama bedriver ett omfattande kampanjarbete med i första hand offentliga anföranden, appelltal och arbetsplatsbesök, även med

men ett betydande

antal mediekontakter presskonferenser, pressmeddelanden och debattgenom artiklar. Partierna kan också räkna med att ledamöterna i sina

kampanjer

betonar eller flera i förväg utvalda profilfrågor, de har en av oavsett om ett personligt intresse för det aktuella ämnet eller inte.

lagspelet ingår vidare arbetsfördelning mellan å ena sidan parti- I en ledningarna och ett litet antal övriga politiska kändisar och å andra sidan ledamöter. De förra tar huvudansvaret för kontaktema med de

vanliga

nationella medan de inriktar sig på den lokala

nyhetsmediema senare

mediemarknaden. Den relativt omfattande kampanjbevakningen i de lokala nyhetsmediema innebär att de enskilda ledamöterna lämnar ett viktigare

bidrag till partiernas samlade opinionsbildning än vad som hittills upp-

märksammats i den Statsvetenskapliga litteraturen. Även i det partidominerade Sverige lämnar dock lagspelet utrymme för soloprestationer; nyanserad beskrivning dagens kampanjer måste ta en av hänsyn till individuella variationer mellan ledamöterna. Utöver partiernas väljer ledamöterna att betona ämnen intresserar dem

profrlfrågor som

personligen. Ledamöterna känner vidare ett ansvar för att följa upp sina kampanjteman i riksdagsarbetet, och för att inte uppträda som hämnings-

lösa opinionsopportunister. En högst individuell och påtaglig egenskap som

ålder har också betydelse för kampanjarbetet; ledamöter nå, gränyngre har dragits vid 60 år tenderar att aktiva än sina sen som sagts vara mer äldre kollegor. Ett ytterligare exempel är att kvinnliga ledamöter får känna visst förtryck i umgänget med massmedierna; åtminstone betraktas av ett något mindre intressanta intervjuobjekt än manliga ledamöter. de som Ett tredje utmärkande drag för ledamöternas insatser i dagens valkampanjer erfarenheterna från riksdagsarbetet har underordnad betyär att delse; valkampanjerna bedrivs enligt andra regler än det ordinarie riks- Veteraner och debutanter samt ledamöter med och utan for-

dagsarbetet.

mella maktpositioner i Riksdagen använder sig av snarlika kampanjtekniker och har ungefär möjligheter att skaffa sig utrymme i massmedisamma Och när ledamöterna väljer vilka frågor de skall prioritera under ema. kampanjema väger deras personliga intresseområde tyngre än deras speci-

alområde i Riksdagsarbetet.

I vilken utsträckning kan vi då förvänta oss att ett ökat inslag av

personval kommer att ändra på grundmönstret av att valkampanjerna är ett

lagspel med enstaka soloprestationer Jo, när det gäller ledamöternas sätt kontakta väljarna kommer sannolikt det mesta att förbli vid det gamla. att De internationella jämförelsema visade på anmärkningsvärda likheter mellan kandidaternas val kampanjtekniker i olika länder; det är inte bara av i Sverige valkampanjerna är partiledarcentrerade, och ledamöterna är som hänvisade till lokala medier och till appelltal och andra direkta personkontakter ute i valkretsama. En möjlig förändring är dock att framtidens valkampanjer kommer att innehålla ökad koncentration mediekontakter från ledamötemas sida. en har visat det betalar sig för ledamöterna att bearbeta me-

Analyserna att

dierna under valrörelsema, och att medievana politiska kändisar har särskilda fördelar i detta avseende. När det gäller innehållsliga aspekter valkampanjerna finns ett större av

utrymme för förändringar. Om personvalsinslaget blir än marginellt

mer måste enskilda kandidater skäl till varför väljarna skall stödja just ge honom eller henne. Under sådana förhållanden är det inte längre lika självklart att framträda som partiets representant och föra fram eller ett en par centralt bestämda profilfrågor. I stället ökar incitamenten för kandidaterna att betona lokala vinklingar, eller valkretsens hjärtefrågor och egna personliga kvalitéer. Man kan även spekulera i att erfarenheterna från riksdagsarbetet kommer att öka i betydelse. I framtiden kan exempelvis position en som utskottsordförande i ett strategiskt viktigt utskott presenteras som en konkurrensfördel, medan måhända nykomlingar i politiken får svårare att göra sig gällande. Skillnaderna mellan svenska och amerikanska val-

kampanjer kommer härvidlag att minska.

För redan försvagade partier innebär ett ökat inslag personval av ytterligare ett hot. sammanhållningen inom riksdagens partigrupper och kandidaternas lojalitet under valrörelsema har utgjort styrkepunkter under tid en av påfrestningar. Nittiotalets valkampanjer blir i sanning intressanta att följa.

Noter

För en analys av sambandet mellan valsätt och parlamentskandidaters agerande, se Katz 1980. Särlvik 1983 behandlar det svenska valsystemet i ett jämförande perspektiv. Svarsfrekvensen var mycket hög i de båda undersökningarna, 97 respektive 96 procent För utförligare diskussion om materialet rörande bland annat risken för en överskattningsfaktof med självrapporterade frågor faktiskt beteende, Holmom se berg och Esaiasson 1988:23-5; l72-5; Esaiasson och Holmberg 1993:kap 7. Undersökningarna ingår i det av Riksbankens Jubileumsfonds finansierade forskningsprojektet Riksdagen, valen och den representativa demokratin. Ansvariga för riksdagsdelen av projektet har varit Peter Esaiasson och Sören Holmberg. Jag tillåter mig för tillfället att bortse från att offentliga möten och andra personinriktade karnpanjtelmiker kan användas som medel för att skaffa utrymme i nyhetsmedierna. Vidare betraktas användandet av betalda mediakanaler reklam alltså som en angelägenhet för kampanjorganisationen som helhet. För ett utförligare resonemang, se Esaiasson 1990:42-8; 1991.

Richard Fenno 19781234-40, citat på sid. 234. Ett indirekt belägg för Fennos ståndpunkt är att så gott som samtliga kampanjorganisationer hur de enskilda

kandidaterna agerade vet vi inte i representanthusvalet 1978 använde sig av

personinriktade kampanjtekniker Goldenberg and Traugott 1984:112-7. Någon specificering av vilka kampanjtekniker som användes gjordes aldrig. För liknande slutsatser angående senare val, se McNitt 1985. Avsaknaden av empiriska belägg är en konsekvens av att amerikansk kampanjforskning har varit mer inriktad på effekterna av kandidaternas penningutlägg än på de processer som omvandlar pengar till röststöd jfr Stewart and Reynolds 1990. På senare har dock dörrknackningskampanjema minskat i omfattning Butler, 1991. Barnes 1977:1468, Katz l980:86-90. Båda studierna genomfördes innan den kommersiella TV:n fick sitt stora genombrott i italiensk politik under 1980-talet, men sannolikt har den nya mediamiljön haft mindre inverkan på de enskilda kandidaternas val av kampanjtekniker än på de fåtaliga partiledarnas se Mazzoleni 1991. Metoder, begrepp, terminologi och empiriskt underlag varierar, men tendensema till personcentrerade och medieinriktade valkampanjer har registrerats i bland annat Storbritannien, Kanada, Danmark, Finland, Tyskland, Italien, Irland, Nya Zeeland, Norge och Sverige. Se t ex följande studier och där anförd litteratur: Blumler and Semetko l987; Semetko, Blumler, Gurevitch och Weaver l991; Fletcher l987; Bille l991; Moring l989; Mathes och Rudolph l991; Mazzoleni l991; Farrell and Wortman l987; Denemark l991; Björklund 1991, Esaiasson 199l; 1992.

Frågeformuleringen hade följande lydelse: Ungefär hur många gånger under 1985 1988 års valrörelse ägnade Du dig åt följande kampanjaktiviteter Följande aktiviteter specificerades: anförande eller offentlig debatt vid utlyst möte, appelltal på gator och torg, eget författande av artiklarinsändare i tidningar, presskonferenserpressmeddelanden, besök på företagarbetsplatservårdinstitutioner/skolor o dyl, dörrlcnaclming i bostadsområde. Valrörelsen defmierades som perioden mellan 1 augusti och valdagen sammanlagt 46 dagar 1985 och 49 dagar 1988. En serie intervjuer med ett tjugotal ledamöter som vi genomförde våren 1991 ger stöd för antagandet att tidningarnas debattsidor betraktas som ett medel för att påverka den allmänna opinionen och inte bara olika elitgmpper. På en fråga om vilka kanaler som används för att påverka väljaropixiionen under mandatperiodema, alltså inte specifikt i valtider, nämnde närmare hälften av ledamöterna 45 procent spontant debattartiklar. Angående amerikanska kandidater, Hess l99l:90-101.

se 10. I 1985 års undersökning tillfrågades ledamöterna om sin syn på varför väljarna röstar som de gör: Hur viktiga är enligt Din mening var och en av nedanstående faktorer när det gäller att förklara svenska väljares val av parti De två aktuella alternativen löd: massmediemas bevakning av valrörelserna och paniemas

valrörelseaktiviteter. De fyra svarsmöjlighetema sträckte sig från mycket viktig till helt oviktig. Se vidare Holmberg och Esaiasson 1988:ll5-6. ll. Skillnaden försvinner endast om vi räknar i absoluta tal. Under antagandet att samtliga ministrar satsade på medietekniker så var antalet mediaktiva under kampanjen 1985 som följer: socialdemokraterna 23, centern 23, liberaler 18 och konservativa 31 se vidare Holmberg och Esaiasson 1988:177-80. En tänkbar, men inte särskilt plausibel tolkning, är att det finns en funktionell arbetsdelning inom partierna; det skulle alltså räcka med ett visst antal änediespecialistef i riksdagsgruppema. Den svenska mediemarknaden, med bland annat drygt hundratalet dagstidningar, torde dock vara tillräckligt stor för att kunna ge avsättning åt ytterligare socialdemokratiska medieaktiviteter. 12. En faktoranalys visar att mönstren i variablemas faktorladdningar varierar betydligt mellan 1985 och 1988. I 1985 års studie grupperas variablerna på förväntat sätt med två rena faktorer, men 1988 utgör dörrknackningar en ensam faktor jfr Esaiasson 1987. 13. l den händelse beteckningar-na inte är självförklarande, så skall sägas att riksdagsledare har definierats som utskottsordfdranden plus talmän, medan övriga ledamöter klassificerats som riksdagsmeniga. 14. Senioritets-effekten 1985 förklaras till stor del av att folkpartiet fick en oväntad valframgång. Flera av fpzs nykomlingar var placerade långt ner på partilistoma och betraktade sig inte som allvarliga medtävlare. Om senioritetens betydelse i England, se Kavanagh 1970. 15. l studien 1988 finns dock ett relativt starkt bivariat samband för 5 av 6 kampanjtekniker. Enkätfrågan hade följande formulering: Hur bra trivs du personligen med arbetet som riksdagsledamot, med svarsalternativen: mycket br , ganska bra, ganska dåligt, mycket dåligt. 16. Antalet riksdagskändisar är drygt 40. Det skall sägas att klassificeringen inte bygger på något striktare kriterium utan på en allmän bedömning av hur välkänd respektive ledamot 17. En luttrad empiriker medveten om tänkbara metodologiska felkällor måste naturligtvis påtala en alternativ tolkning: kanske har vi enbart registrerat en tendens hos manliga ledamöter att ta i lite extra när de kvantifierar sina insatser under valrörelsema. 18. Variabeln bygger på ett additivt index med samtliga fem kampanjtekniker vid sidan av den för tillfället aktuella. Ledamöter som rapporterar en högre aktivitetsnivå än medeltalet på indexet har klassificerats som högaktiva. Till den skeptiske kan sägas att det inte alls är självklart att vi skall hitta positiva effekter av aktivitetsvariabeln. Eftersom tid är en begränsad storhet skulle man kurma tänka sig att det

finns ett negativt samband mellan aktivitet med andra kampanjtekniker och exem-

pelvis antalet debattartiklar. 19. Kavanagh 1970:80-l fann att en klar majoritet av brittiska kandidater tyckte att

kampanjerna var enjoyable. 20. Frågan hade följande formulering: Ungefär hur ofta blev du intervjuad i press,

radio och TV under valrörelsen 1985 0988 Följande fyra svarsalternativ er-

bjöds: ingen gång, en gång, två till tre gånger och fyra gånger eller fler.

Rikstidningar definierades efter lakonisk brittisk förebild: En lokaltidning utgiven

i London. Anpassad till svenska förhållanden betyder det tidningar utgivna i

Stockholm, Göteborg och Malmö. 21. Resultatens trovärdighet stärks av en innehållsanalys av valbevakningen i Väster-

bottens-Kuriren, Västerbottens Folkblad och Västerbottningen under valrörel-

sen 1991. Riksdagskandidater som grupp fick då större utrymme än partiledarna

huvudaktör i 19 respektive respektive 13 procent av artiklarna Dannborg 1992. 22. En faktor i sammanhanget är också att de nationella medierna delvis ñmgerar som

lokaltidningar för ledamöterna från storstäderna. Se vidare analyserna i nästföljande

avsnitt. 23. Beroende variabler är additiva index över ledamöteras självrapporterade antal inter-

vjuer i lokala respektive nationella nyhetsmedier. Varje index kan variera mellan

0 och 9 tre nyhetsmedier med fyra kategorier från 0 ej intervjuad till 3 intervjuad

fyra gånger eller fler. 24. Minns att partiledning definieras som medlemsskap i styrelserna för riksdags-

grupperna och de nationella partiorganisationema. Om medielogik, se Altheide and

Snow 1979, Hemma 1983, Asp 1986, Semetko, Blumler, Gurevitch och Weaver

1991. 25. Den eventuella metodartefakten skulle bestå i att kvinnliga ledamöter gör en mer

korrekt uppskattning av antalet intervjuer under valrörelsema. Tilltron till resultatet

stärks av att mönstret upprepas i den tidigare omnämnda innehållsanalysen av

1991 års valbevakning i västerbottniska lokaltidningar. 26. Om kandidaternas betoning av lokala frågor, eller åtminstone den lokala vinklingen

på nationella frågor, samt prioriteringen av egenskaper, se Goldenberg and Traugott

1984:1224 och Fenno 1978. Heterogeniteten i valet av kampanjteman är sämre

belagd, se dock Raymond 1987. 27. Resonemanget skall som sagt förses med säkerhetsmarginaler då det baseras på ett

begränsat material rörande främst England, Irland och Italien. Se Kavanagh 1970:51- 5; Barnes 1977:153-5; Katz l980:86-9l; Butler and Kavanagh 1984:255-65; 1988:216-27.

28. Det interna bortfallet var lågt; frågan besvarades av 98 procent 333 av 340 respektive 95 procent 319 av 336. Upp till fem svar registrerades. Det genomsnittliga antalet svar var 3.45 respektive 3.61. 29. l en brittisk studie rapporterade närmare 50 procent av kandidaterna att de ägnat viss uppmärksamhet åt lokala frågor medan bara 12 procent hade givit dessa frågor stor uppmärksamhet Kavanagh 1970:49-52. De flesta ovan refererade studier bygger på innehållsanalyser av kandidaternas tryckta kampanjmaterial vilket kan förväntas ha ökat chanserna att hitta lokala referenser. Det behöver väl heller inte sägas att distinktionen mellan lokala och nationella sakfrågor inte är alldeles glasklar. 30. Defmierat som de fem högst prioriterade sakfrågoma inom varje parti. Till derma kategori av partilojala har även räknats ledamöter som helt och hållet koncentrerade sig till en av de fem viktigaste sakfrågorna. Att det rör sig om ett reellt inflytande från partiernas sida bekräftas av att det finns en betydande överensstämmelse 72 procent i kampanjen 1985 mellan ledamöternas högst prioriterade frågor och ett oberoende mått på de fem sakfrågor som partierna på förhand hade bestämt sig för att satsa mest på det oberoende måttet är baserat på innehållsanalyser av partiernas valmanifest och partiledarnas valtal, se Asp 1990; Holmberg och Esaiasson 1988:199. 31. lntervjufrågan hade följande formulering: Kan du säga vilka saker som ...PARII lade särskild tonvikt vid inför årets val Antalet svarande är drygt l 400 i båda studierna. Resultaten är hämtade från Holmberg och Gilljam l 987:32-9 respektive Gilljam och Holmberg 1990284-9. Med anledning av att flera av de 26 sakfrågorna inte nämns av intervjupersonerna beräknas inte formella korrelationer mellan väljarnas och ledamöternas rangordningar. 32. Det kan förefalla naturligare att redovisa det omvända resultatet den genomsnittliga rangordningen bland väljarna av ledamöternas högst prioriterade frågor. Eftersom väljarna tenderar att omnämna endast ett fåtal av våra 28 kampanjteman för varje parti är dock en sådan jämförelse mindre meningsfull. Antalet nollor är stort bland väljarna vilket leder till många delade placeringar 33. Bedömningen av de olika partiernas prioriterade sakfrågor baseras på innehållsanalyser av valmanifest och partiledarnas valtal se Asp 1990. De öppna frågorna om ledamöternas preferenser hade följande formuleringar både 1985 och 1988: Vilken eller vilka områden inom politiken är Du mest intresserad av, respektive Vilket eller vilka är Dina specialornråden i Ditt arbete som riksdagsledamot 34. Partiledningamas önskemål hade enligt analyserna ett något starkare inflytande under kampanjen 1985 fyra signifikanta partieffekter av förväntade sju jämfört med fyra av förväntade tio, vilket stämmer överens med en allmän uppfattning bland politiska bedömmare att upplösningstendensema inom vänstern accelererade mot slutet av 1980-talet.

35. Man kan spekulera i om vi här funnit ännu en skillnad mellan ledamöter i svaga

och starka partisystem. Åtminstone förefaller det troligt alt amerikanska represen-

tanter oñare väljer kampanjteman utifrån sina erfarenheter i Kongressen än från

sina personliga intresseomráden jfr Fenno 1978; 1989. 36. Det var inte bara riksdagsledamöterna som tycktes med av miljövågen under kam-

panjen 1988. Under de sista tre månaderna före valdagen ägnade Rapport, det

största nyhetsprogrammet i TV, sex gånger fler inslag l 19 mot 22 åt miljöfrågan än åt sjukvårdspolitik, åldringsvård och den kontroversiella frågan om familjepolitik Asp 1990.

Referenser

Altheide, D. L. and Snow R.P. 1979. Media Logic. Beverly Hills: Sage. Asp, K. 1986. Mäktiga massmedier. Studier i politisk opinionsbildning. Stockholm:

Akademilitteratur. Asp, K. 1990. Medierna och valrörelsen. l Gilljam, M. och Holmberg, S. Rött Blått

1988 års riksdagsval. Stockholm: Bonniers.

Grönt. En bok om Barnes, S. 1977. Representation in Italy. Chicago: Chicago University Press. Bille, L. 1991. The 1988 Election Campaign in Denmark. Scandinavian Political Studies

14:205--18. Birgersson, B-O, Forsell, H., Odrnark, T. och Örtendahl, C. 1971. Den kommunala

.Självstyrelsen Medborgarna informeras. Stockholm: Almqvist Wiksell. Björklund, T. 1991. Election campaigns in Postwar Norway l 945-1989: From Party-

Controlled to Media-Driven campaigns. Scandinavian Political Studies l4:279--

301. Blumler, J.G. and Semetko, H.A. 1987. Mass Media and Legislative CampaignsIn

a

Unitary Parliamentary Democracy: The Case of Britain. Legislative Studies Quarterly

12:415--443. Butler, D. 1991. The British General Elections Since 1945. London: Macmillan. Butler, D. and Kavanagh, D. 1984. The British General Election of 1984. London:

Macmillan. Butler, D. and Kavanagh, D. 1988. The British General Election of 1987. London:

Macmillan. Cain, B., Ferejohn, J.E. and Fiorina, M.P. 1987. The Personal Vote. Constituency

Service and Electoral Independence. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.

Clarke, P. and Evans, S.H. 1983. Covering Campaigns: Journalism in Congressional Elections. Stanford: Stanford University Press. Cook, T.E. 1987. Show-Horses in House Elections: The Advantages of National Media Visibility. I Vermeer, LP. ed Campaigns in the News. Mass Media and Congressional Elections. New York: Greenwood Press. Cook, T. 1988. Press Secretaries and Media Strategies in the House of Representatives: Deciding Whom to Pursue. American Journal of Political Science 32:1047--l069. Cook, T.E. 1989. Making Laws and Making News. Washington: The Brookings Institution. Dannborg, C. 1992. Riksdagsledamöter och deras framträdanden i lokalpressen. Göte borg: Statsvetenskapliga institutionen seminarieuppsats. Denemark, D. 1991. Electoral lnstability and the Modem Campaign: New Zealand Labour in 1987. Australian Journal of Political Science. Duverger, M. 1957. Political Parties. New York: John Wiley Sons. Eide, M l 984. Etter det vi forstår pâ politisk hold... Politikere Massmedia. Oslo: og Universitetsforlaget. Esaiasson, P. 1987. Riksdagsledamötema och 1985 års valrörelse. Uppsats presenterad vid Statsvetenskapliga förbundets årsmöte i Göteborg. Esaiasson, P. 1990. Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. Esaiasson, P. 1991. 120 Years of Swedish Election campaigns: A Story of the Rise and Decline of the Political Parties and the Emergence of the Mass Media as Power Brokers. Scandinavian Political Studies 14:26l--78. Esaiasson, P. 1992. Scandinavia. I Butler, D. and Raimey, A. eds Electioneering. Oxford: Oxford University Press. Esaiasson, P. and Holmberg, 1993. Parliamentarians. Members of Parliament and representative democracy in Sweden. bokmanuskript Farrell, D.M. and Wortman, M. 1987. Party Strategies the Electoral Market: Political Marketing in West Germany, Britain and Ireland. European Journal of Political Research 15:297--318. Fenno, R.F. 1978. Home Style. House Members in Ilieir District. Boston: Little Brown. Fenno, R.F. 1989. 77:e Making of a Senator. Dan Quayle. Washington: congressional Quarterly. Fletcher, F.J. 1987. Mass Media and Parliamentary Elections In Canada. Legislative Studies Quarterly 12:341--372.

Gallagher, M. and Sinnot, R. eds 1990. How Ireland Voted. 1989. Galway: Political

Studies Association of Ireland Press. Gilljam, M. och Holmberg, S. l 990. Rött Blått Grönt. En bok om 1988 års riksdagsval.

Stockholm: Bonniers. Goldenberg, M. and Traugott, M. l 984. Campaigning for Congress. Washington:

Congressional Quarterly Press. Harrison, M. 1988. Broadcasting. I Butler, D. and Kavanagh, D. 1988: The British

General Election of 1987. London: Macmillan. Harrop, M. 1988. Press. I Butler, D. and Kavanagh, D. 1988. The British General

Election of 1987. London: Macmillan. Hernes, G. 1983. Media: Structure, Distortion and Drama. The Nordic Review of Nordic

Mass Communication Research. 1983:2. Hess, S. 1991. Live From Capitol Hill. Studies of Congress and the Media. Washing-

ton: Brookings. Holmberg, S. och Esaiasson, l 988. De folkvalda. En bok om riksdagsledamöterna

och den representativa demokratin i Sverige. Stockholm: Bonniers. Holmberg, S. och Gilljam, M. 1987. Väljare och val i Sverige. Stockholm: Bonniers. Kahn, K.F. 1991. Senate Elections in the News: Examining Campaign Coverage.

Legislative Studies Quarterly l6:349--74. Kahn,K.F. and Goldenberg, E.N. l 991. Women Candidates in the News. Public Opinion

Quarterly 55:180--99. Katz, R.S. 1980. A Theory of Parties and Electoral Systems. Baltimore: John Hopkins

University Press. Kavanagh, D. 1970. Constituency Electioneering in Britain. London: Longmans. Mathes, R. and Rudolph, C. 1991. Who Sets the Agenda Party and Media Influences

Shaping the Campaign Agenda in Germany. Political Communication and Persuasion.

8:l83--91. Mazzoleni, G. 1991. Emergence of the Candidate and Political Marketing: Television

and Election Campaigns in Italy in the 19805. Political Communication and

Persuasion 8:201--12. McNitt, A.D. 1985. congressional Campaign Style In Illinois and Michigan. Legislative

Studies Quarterly l0:267--76. Mor-ing, T. 1989. Political Elite Action: Strategy and Outcomes. Helsinki: Commentationes

Scientiarum Socialium.

Pierre, and Widfeldt, A. 1992. Swedish Party Organizations Colosses on Clay

-- Feet Kommer i Katz. R.S. and Mair, P. eds 77:e Organization of Parties in Western Democracies. London: Sage kommande. Raymond, PB. l 987. Shaping the News: An Analysis of House Candidates Campaign Communications. I Vermeer, J.P. ed Campaigns in the News. Mass Media and Congressional Elections. New York: Greenwood Press.

Semetko, H.A. 1991. Parties, Leaders, and Issues: Images of Britains Changing Party System in Television News Coverage of the 1983 and 1987 General Election Campaigns. Political Communication and Persuasion 8:163--181. Semetko, H.A., Blumler, J.G., Gurevitch, M. and Weaver, D.H. 1991. 77:e Formation of Campaign Agendas. A Comparative Analysis of Party and Media Roles in Recent American and British Elections. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum Associates, Publishers.

Stewart lll, C. and Reynolds, M. 1990. Television Markets and U.S. Senate Elections. Legislative Studies Quarterly 152495-6224. Särlvik, B. 1983 Scandinavia. l Bogdanor, V. and Butler, D. eds Democracy and Electians. Cambridge: Cambridge University Press.

Valen, H. and Katz, E. 1964. Political Parties in Norway: A Community Study. Oslo: Universitetsforlaget.

Venner, J.P. 1987. congressional Campaign Coverage In Rural Districts. l Vermeer, J.P. ed Campaigns in the News. Mass Media and Congressional Elections. New York: Greenwood Press.

Författarna

samtliga är anknutna till Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs

universitet

Martin Bennulf, fil lic, är verksam vid institutionens valforskningsprogram. forskning är inriktad på opinionsbildning i miljöfrågor. Hans

Esaiasson, docent, är verksam vid institutionens valforskningsprogram. Peter

forskning är inriktad på partiledare, politisk opinionsbildning och

Hans Riksdagen.

Mikael GiIIjam, docent, är verksam vid institutionens valforskningsprogram.

Forskningsinriktning: väljare, val och opinionsbildning.

Per Hedberg, fil kand, är verksam vid institutionens valforskningsprogram.

Forskningsinriktning: massmedier och politisk opinionsbildning.

Sören Holmberg, professor, ledare för institutionens valforskningsprogram.

Forskningsinriktning på väljaibeteende och representativ demokrati.

Folke Johansson, fil dr, for medborgarundersökningen i kommunansvarar Forskningen inriktad mot kommunal demokrati och forskningsprogrammet.

massmediemas roll i opinionsbildningen.

Pierre, vik professor. Aktuell forskningsinriktning: partier och parti-

Jon

organisationer, komparativ industripolitik och lokal industripolitik.

Westerståhl, docent vid Stockholms högskola 1946-52, professor Jörgen

vid Göteborgs högskolauniversitet 1952-82. Aktuell forskningsinriktning:

kommunal demokrati och massmediemas samhällsbild.

ñl kand, är verksam vid institutionens valforsknings-

Lena Wängnerud,

Hennes forskning är inriktad på kvinnorepresentation. program.

Fiaáiaüåi:

1993 07 2 2

-

srocxnouun

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bankstödsnämnden.[28] Justitiedepartementet Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen. En nydatalag.[10] Del 2. [29] EG ochvåragnmdlagar.[14] Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden.[41] Ökat personval.[21] Översyn avtjänsteinkomstbeskatmingen.[44] Handläggningenavvissasäkerhetsfrågor.[26] Kostnadsutjämningmellankommuner.[53] Reaktionmotungdomsbrott.Del A och B. [35] Beskattningavfastigheter,del I Justitiekanslern.En översynavJK:s arbetsuppgifter Schablonintäkteller fastighetsskatt[57] [37] m.m. Effektivareledningi statligamyndigheter.[58] Fri- ochrättighetsfrågor.Del A och B. [40] Rättssäkerhetenvid beskattningen.[62] Detallmännasskadeståndsansvar.[55]

Polisensrättsligabefogenheter.[60]

Utbildningsdepartementet

Personochparti Studieri anslutningtill - Kursplanerñr grundskolan.[2] Personvalskommitténsbetänkande Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. ÖkatpersonvalSOU 1993:21. [63] Utformningavett nyttresurstilldelningssystemför grundläggandehögskoleutbildning.[3] Utrikesdepartementet Vardhögskolor Stymings-ochsamarbetsformeri biståndet.[l] kvalitet utveckling huvudmannaskap.[12] Kontrollen över strategisktkänsligavaror. [56] - - exportav krona. [23] Kunskapens

Försvarsdepartementet Jordbruksdepartementet

Lag omtotalförsvarsplikt.[36] Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduktion. Försvaretshögskolor. [42] [61

Socialaåtgärderförjordbrukare.[25] Socialdepartementet Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och Statligt stödtill rehabiliteringavtortyrskadade livsmedelsindustriför EG. [33] flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofarmaka. Arbetsmarknadsdepartementet - [5] Ny anställningsskyddslag.[32] Socialförsäkringsregister. Politik mot arbetslöshet.[43] Rättentill biståndinomsocialtjänsten.[30] Ersättningvid arbetslöshet.[53] Kommunernasroll alkoholområdetoch inom

missbrukarvården.[31] Kulturdepartementet

Hälso-ochsjukvårdeni framtiden tre modeller. [38] - Löneskillnaderochlönediskriminering. Ettår medbetalningsansvar.[49] Omkvinnorochmänpåarbetsmarknaden.[7] Serveringsbestämmelser.[50] Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor ÖverföringavHIV-smitta genomläkemedlet ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.[8] Preconativ.[61] Ägandetavradio ochtelevisioni allmänhetenstjänst.

Kommunikationsdepartementet [17]

Utlänningslagen enpartiell översyn.[24] Postlag.[9] - En gränsför filmcensuren.[39] Ökadkonkurrens järnvägen.[13] Utvisning grundavbrott. [54] Förarprövare.[34]

Näringsdepartementet Finansdepartementet

Svenskaregler för internationellomfördelningavolja Nya villkor for ekonomioch politik ekonomi- - vid enoljekris. [15] kommisionensförslag. [16]

Nya villkor ñr ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionensförslag.Bilagor. [16]

Riksbankenochprisstabiliteten.[20]

Vad är ett statsrådsarbetevärt [22]

Statens offentliga 1993 utredningar

Kronologisk förteckning

l.Stymings- och samarbetsformeri biståndet.UD 36.Lagomtotalförsvarsplikt.Fö. Kursplanerför grtmdskolan.U. 37.Justitiekanslem.En översynavJK:s arbetsuppgifter 3. Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. m.m.Ju. Utformningavett nytt resurstilldelningssystemför 38.Hälso-och sjukvården framtideni modeller. S. - - tre grundläggandehögskoleutbildning.U. 39.Engränsför ñlmcensuren.Ku. 4. Statligt stödtill rehabiliteringavtortyrskadade 40.Fri- och rättighetsfrágor.Del A ochB. Ju. flyktingar m. fl. S. 4l.Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden. 5.Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofar- Fi. maka. S. 42.Försvaretshögskolor.Fö. 6. Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk- 43.Politikmotarbetslöshet.A. tion. Jo. 44.Översyn tjänsteinkomstbeskatmingen.Fi. av 7.Löneskillnaderoch lönediskriminering. 45.Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden.Ku. räddning.C. löneskillnader och lönediskriminering.Om kvinnor 46.Vissakyrkofrágor. C. ochmanpå arbetsmarknaden.Bilagedel.Ku. 47.Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av Postlag.K. barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. C. 10.Enny datalag.Ju. 48.Kommunalaverksamheteri egenförvaltning och i llåocialförsäkringsregister. S. kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C. 12.Vårdhögskolor 49.Ett år medbetalningsansvar.S. kvalitet utveckling huvudmannaskap.U. 50.Serveringsbestâmmelser.S. - - 13.Ökadkonkurrenspåjärnvägen.K. 51.Naturupplevelser buller kvalitet utan - en att värna. l4.EG och våragrundlagar.Ju. M. 15.Svenskaregler för internationellomfördelningav 52.Ersättningvid arbetslöshet.A. olja vid enoljekris. N. 53.Kosmadsutjärnningmellankommuner.Fi. 16.Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 54.Utvisningpå grund brott. Ku. - av kommissionensförslag. Fi. 55.Detallmännasskadeståndsansvar.Ju. 16.Nya villkor for ekonomioch politik ekonomi- 56.Kontrollenöverexport av strategisktkänsligavaror. kommissionensförslag. Bilagor. Fi. UD. 17.Ägandet radio och televisioni allmänhetens 57.Beskattning fastigheter,del av av I tjänst. Ku. Schablonintäkteller fastighetsskattFi. l8.AoceptansToleransDelaktighet.M. 58.Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi. 19.Kommunernaoch miljöarbetet.M. 59.Ny marknadsföringslag.C. 20.Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 60.Polisensrättsligabefogenheter.Ju. 2l.Ökat personval.Ju. 61 Överföring avHIV-smitta genomläkemedlet . 22.Vad är ett statsrådsarbetevärt Fi. Preconativ.S. 23.Kunskapenskrona. U. 62.Rättssäkerhetenvid beskattningen.Fi. 24.Utlämiingslagen enpartiell översyn.Ku. 63.Personochparti Studieri anslutningtill - - 25.Socialaåtgärderför jordbrukare. Jo. Personvalskommitténsbetänkande 26.Handläggningen vissasâkerhetsfrågor.Ju.av Ökatpersonvalsou 1993:21. Ju. 27.Mi1jöbalk. Del ochl 2. M. 28.Bankstödsnämnden.Fi. 29.Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen. Del Fi. 30.Rättentill biståndinom socialtjänsten.S. 31 Kommunernasroll på alkoholområdetoch inom . missbrukarvården.S. 32.Ny anställningsskyddslag.A. 33.Åtgärderfor förberedaSverigesjordbruk och att livsmedelsindustriför EG. Jo. 34.Förarprövare.K. 35.Reaktionmotungdomsbrott.Del A och B. Ju.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Trosabrytersig loss.Bytänkandeellerdemokratins räddning.[45] Vissakyrkofrågor. [46] Konsekvenseravvalmöjligheterinom skola, barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. [47] Kommunalaverksamheteri egenförvaltning ochi kommunalaaktiebilag. Enjämförandestudie.[48] Ny marknadsföringslag.[59]

Miljö- och naturresursdepartementet AcceptansToleransDelaktighet.[18] Kommunernaochmiljöarbetet.[19] Miljöbalk. Del l och 2. [27] Naturupplevelserutanbuller enkvalitetattvärna.

- [51]