SOU 1975:79

Svensk press

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Den 30 juni 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdeparte- mentet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppdrag att utreda pressens förhållanden. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements- chefen såsom sakkunniga landshövdingen Ragnar Edenman, dåvarande departementsrådet Sven Andersson, ledamoten av riksdagen redaktören Åke Gustavsson, direktören Ivar Hallvig, sekreteraren Urban Karlsson, direktören Bertil Nilsson, kanslichefen Allan Pettersson, ledamoten av riksdagen chefredaktören Olle Svensson, dåvarande ledamoten av riks- dagen förlagschefen Jan-Erik Wikström och ledamoten av riksdagen rådmannen Håkan Winberg. Departementschefen förordnade Edenman att vara de sakkunnigas ordförande.

Sedan Andersson erhållit begärt entledigande från sitt uppdrag utsågs i hans ställe budgetchefen Bengt Åke Berg att fr o m den 12 februari 1974 vara ledamot av utredningen.

De sakkunniga antog namnet 1972 års pressutredning. Den 1 oktober 1972 förordnades universitetslektorn Stig Hadenius att vara sekreterare åt de sakkunniga. Till biträdande sekreterare i utred- ningen förordnades den 29 september 1972 kanslisekreteraren Bill Fransson och den 16 oktober 1974 forskningsassistenten Claes»OIof Olsson. Fil. kand. Carl Gunnar Thunman har under en kortare period biträtt sekretariatet i dess arbete (24 februari—30juni 1975).

Som experter åt utredningen har tillkallats: Redaktören Anders Ahlqvist (fr o m den 3 september 1973) Direktören Folke Anderberg (fr o m den 16 februari 1973, numera avliden)

Universitetslektorn Arne M. Anderson (fr o m den 20 mars 1973) Direktören Gösta Bodin (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Leif Borin (fr 0 m den 3 september 1973) Direktören Per Brännström (fr o m den 3 september 1973)

Redaktionschefen Börje Dahlqvist (from den 16 februari 1973 tom

den 26 augusti 1974) Ekonomichefen Antti Daschek (fr o m den 3 september 1973) Chefredaktören Åke Djurberg (fr o m den 16 februari 1973) Universitetslektorn Lars Engwall (fr o m den 20 mars 1973) Chefredaktören Stig Fredriksson (fr o m den 16 februari 1973) Redaktören Paul Frisch (fr o m den 16 februari 1973)

Docenten Karl Erik Gustafsson (fr o m den 22 december 1972) Direktören Erik Anund Hallin (fr o m den 16 februari 1973) Förbundskassören Olof Hansson (fr o m den 16 februari 1973) Huvudredaktören Bertil Heddelin (fr o m den 16 februari 1973) Förste ombudsmannen Carl Hugo Hemlund (fr o rn den 16 februari

1973)

Redaktören Ivar Ivre (fr o rn den 16 februari 1973) Redaktören Östen Johansson (fr o m den 5 januari 1973) Civilingenjören Erik Jönsson (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Håkan Lambert-Olsson (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Evert Larmén (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Nils-Petter Lindskog (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Johan Ljung (fr o m den 16 februari 1973) Ekonomie doktorn Dan Lundberg (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Sune Lundh (fr o rn den 16 februari 197 3) Redaktören Björn E:son Malmgren (fr o m den 16 februari 197 3, numera

avliden)

Redaktionschefen Thure Mattsson (fr o m den 16 februari 1973) Andre förbundsordföranden Stig Nilsson (fr o m den 16 februari 1973) Docenten Kjell Nowak (fr o m den 22 december 1972) Förlagsdirektören Carl-Adam Nycop (fr o m den 16 februari 1973) Chefredaktören Sören Olofsson (fr o rn den 16 februari 1973) Direktören Per-Axel Petersson (fr o rn den 16 februari 1973) Direktören Bo Präntare (fr o m den 16 februari 1973) Filosofie licentiaten Jan Ringdahl (fr o m den 16 februari 1973) Universitetslektorn Karl-Erik Rosengren (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Harry Schein (fr o m den 16 februari 1973) Professorn Ingemar Ståhl (fr o m den 20 mars 1973) Docenten Lars Vinell (fr o m den 16 februari 1973) Filosofie kandidaten Lennart Weibull (fr o m den 22 december 1972) Direktören Folke Wendel (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Ragnar Wennerström (fr o m den 16 februari 1973) Direktören Erik Westerberg (fr o m den 16 februari 1973) Professorn Jörgen Westerståhl (fr o m den 16 februari 1973) Professorn Bo Wickström (fr o rn den 20 mars 1973) Direktören Rolf Österberg (fr o m den 16 februari 1973)

Utredningen har tidigare avlämnat rapporterna Svensk press. Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 19741102), Svensk press. Tid- ningar i samverkan (SOU 197521 1) och Svensk press. Pressens funktioneri samhället (SOU 1975:78).

Genom tilläggsdirektiv den 1 februari 1974 fick utredningen iuppdrag att inkomma med förslag till lämplig fördelning av ökade produktions- bidrag inom en kostnadsram av 30 milj.kr. Utredningen redovisade sitt uppdrag i enlighet med tilläggsdirektiven i en skrivelse till chefen för finansdepartementet den 7 mars 1974.

Utredningen har hållit 33 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. Kontakt har i varierande utsträckning ägt rum med olika

utredningar och kommittéer inom massmedieområdet (t ex 1974 års tidningstaxeutredning, massmedieutredningen, grafiska kommittén m fl). Därutöver har ett femtiotal sammanträden hållits med fem expertgrupper och särskilda arbetsgrupper inom dessa.

1 utredningens sammanträden har experten Johansson deltagit. Vid utarbetandet av föreliggande betänkande främst kapitlen 8 och 10 har experten Gustafsson medverkat. Experten Ringdahl har medverkat vid utformningen av kapitlen 4 och 5. Övriga experter har arbetat i referensgrupper och arbetsgrupper som letts från sekretariatet och haft en i förhållande till utredningen rådgivande och idégivande funktion. Dessa experter har således inte medverkat vid betänkandets utformning.

1972 års pressutredning får härmed överlämna sitt betänkande Svensk press. Statlig presspolitik. Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Reservationer har avgivits av ledamöterna Hallvig, Nilsson, Wikström och Winberg. Ledamöterna Hallvig och Karlsson samt experten Johans- son har avgivit särskilda yttranden.

Stockholm den 14 oktober 1975 Ragnar Eden man

Bengt Åke Berg Åke. Gustavsson Ivar Hallvig

Urban Karlsson Bertil Nilsson Allan Pettersson Olle Svensson JanvErik Wikström Håkan Winberg /Stig Hadenius

/Bill.Fransson / Claes-Olof Olsson

InnehåH Förfartningsjärslag ................................ 13 Sammanfattning .................................. 23 1 Utredningens bakgrund, uppdrag och uppläggning ....... 39 1.1 Statliga stödåtgärder till pressen ................... 39 1.1.1 1963 års pressutredning .................... 39 1.1.2 1967 års pressutredning ..................... 40 1.1.3 Beslut om produktionsbidrag ................. 41 1.2 Utredningsuppdraget ......................... 42 1.3 Utredningsarbetets uppläggning ................ 44 1.4 Avgivna yttranden, inkomna skrivelser m. m ............ 46 1.5 Pressutrcdningens betänkande ................ . . . 48 2 Den svenska pressen — utveckling och dagsläge ......... 51 2.1 Några definitioner ............................ 52 2.2 Allmänna utvecklingstendenser .................... 53 2.3 Pressens strukturutveckling ...................... 56 2.3.1 Antalet tidningar och utgivningsfrekVens ......... 56 2.3.2 Nedläggningar och fusioner .................. 59 2.3.3 Nyetableringar ........................... 61 2.3.4 Den politiska fördelningen ................... 63 2.4 Pressen i dagsläget ......................... . . 64 2.4.1 Tidningar och upplagor ..................... 64 2.4.2 Geografisk spridning ....................... 67 3 Ägarsrmkruren inom svensk dagspress .......... . . . 73 3.1 Olika former av ägarskap ........................ 73 3.2 Flerdagarstidningamas ägarförhållanden .............. 74 3.2.1 Storstadspressen .......................... 74 3.2.2 Landsortspressen ......................... 76 3.3 Fådagarstidningarnas ägarförhållanden ............... 87 3.4 Den svenska pressens ägarförhållanden ............... 88 4 Pressidcologier .............................. 91 4.1 Massmedieideologierna och samhället ............... 92

4.2 Klassifikation av ideologier ...................... 92

4.3

4.4

5.2

5.3

6.2

7.1 7.2

7.3

4.2.1 Auktoritär massmedieideologi ................ 93 4.2.2 Frihetlig massmedieideologi .................. 94 Utvecklingslinjer ............................. 96 4.3.1 Marxist—leninistisk medieideologi ............... 96 4.3.2 Samhällsansvarsideologin .................... 97 Sammanfattning ............................. 99 Pressdebatt och presspolitik i Sverige ................ 101 Presspolitik 1930—1945 ........................ 102 5.1.1 Debatten under mellankrigstiden ............... 102 5.1.2 Den förda tryckfrihetspolitiken ............... 102 5.1.3 Debatten om presspolitiken .................. 103 5.1.4 Den ideologiska förankringen ................. 103 Presspolitiska frontlinjer 1963—1974 ................ 105 5.2.1 Debattens bakgrund ....................... 105 5.2.2 Analysens uppläggning ..................... 105 5.2.3 Värderingar kring tidningsdöden ............... 106 5.2.4 Förhållandet press-stat ..................... 107 5.2.5 Förhållandet parti-press ..................... 1 12 5.2.6 Forumtidningen .......................... 1 14 5.2.7 Vem skall bestämma tidningens innehåll? ......... 1 16 Presspolitisk lägesbestämning ..................... 1 19 5.3.1 1949 års tryckfrihetsförordning ............... 1 19 5.3.2 Presspolitiska åtgärder ...................... 120 5.3.3 Pressideologiska uppfattningar ................ 121 5.3.4 Sammanfattning ......................... 122 Massmediernas uppgifter i ett demokratiskt samhälle . . . . . 125 Mediernas roll i det demokratiska systemet ............ 1 25 6.1.1 lnformationsfunktionen .................... 127 6.1.2 Kommentarfunktionen ..................... 127 6.1.3 Granskningsfunktionen ..................... 128 6.1.4 Gruppkommunikationsfunktionen ............. 129 Sammanfattning ............................. 129 Pressens roll i dagens samhälle ..................... 131 Pressutredningens forskningsprojekt ................. 132 Dagspressen i förhållande till andra medier ............ 133 7.2.1 Mediekonsumtion ........................ 133 7.2.2 Utbud ................................ 137 7.2.3 Läsvanor .............................. 140 7.2.4 Opinionsbildande material ................ . . 141 7.2.5 Läsprofiler ............................. 146 7.2.6 Bedömningar av olika medier ................. 148 Alternativ på tidningsmarknaden .................. 149 7.3.1 Tidningsval ............................. 150 7.3.2 Tidningarnas partiskhet ..................... 151 7.3.3 Bedömningar av tidningarnas partiskhet .......... 153

7.3.4 En politisk fråga ......................... 155 7.3.5 Kommentar ............................ 156 7.4 Komplementtidningar .......................... 156 7.4.1 Fådagarstidningarna ....................... 156 7.4.2 Editioner .............................. 158 7.4.3 Kvällstidningar .......................... 158 7.4.4 Tidskriftema ............................ 159 7.4.5 Kommentar ............................ 162 7.5 Dagspressen och de fyra funktionerna ............... 162 7.5.1 Informationsuppgiften ..................... 162 7.5.2 Kommentarer ........................... 163 7.5.3 Granskning ............................. 164 7.5.4 Gruppkommunikation ..................... 165 7.6 Kommentar ................................ 166 8 Tidningarnas marknad ......................... 167 8.1 Tidningarnas allmänna marknadsbild ................ 167 8.2 Marknadsrelationer inom dagspressen ............... 168 8.3 Konkurrenstidningamas marknadssituation ............ 169 8.3.1 Tidningarnas marknadsläge .................. 169 8.3.2 Lågtäckningstidningamas utvecklingsmöjligheter . . . . 171 8.4 Ensamtidningarnas marknadssituation ............... 174 8.4.1 Tidningarnas marknadsläge .................. 174 8.4.2 De mindre och medelstora ensamtidningarnas hand- lingsutrymme ............................ 175 8.5 Komplementtidningamas marknadssituation ........... 178 8.5.1 Tidningarnas marknadsläge .................. 178 8.5.2 De redaktionella komplementtidningarnas utvecklings- möjligheter ............................. 180 8.6 Täckningstalen som grund för marknadsprognoser ....... 181 8.6.1 Samgående på utgivningsorten ................. 181 8.6.2 Regionala och interregionala samgåenden ......... 182 8.6.3 Totalupplaga och täckningstal ................ 183 8.7 Sammanfattande synpunkter på täckningstalsprincipcn . . . . 186 9 Tidningarnas ekonomi ......................... 189 9.1 Situationen under 1960-talet ..................... 190 9.2 Det statliga presstödet ......................... 190 9.2.1 Pressens lånefond ......................... 191 9.2.2 Samdistributionsrabatten .................... 192 9.2.3 Produktionsbidrag ........................ 193 9.3 Situationen i början av 1970—talet .................. 195 9.3.1 Bokslutsanalysen ......................... 195 9.3.2 Presstödets betydelse .................... . 199 9.3.3 Speciella tidningsgrupper .................... 201 9.4 Utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter ........ 204 9.4.1 Utvecklingen under 1974 .................... 205 9.4.2 Kostnads— och intäktsutveckling över en l'lerårsperiod . 206

9.4.3 Tidningarnas möjligheter att påverka kostnads— och in-

täktsutvecklingen ......................... 210 9.4.4 Långsiktiga utvecklingstendenser ............... 213 9.5 Sammanfattning .............................. 216 10 Samverkan inom dagspressen ..................... 219 10.1 Nuvarande samarbete inom dagspressen .............. 220 1011 Samarbete med branschinitiativ ............... 220 10.1.2 Samarbete med statligt initiativ ............... 223 10.2 Områden för utökad samverkan .... . . . . . . . . . . .. . . . 226 10.2.1 Samarbete inom produktionen ............... 228 10.2.2 Samförsäljning av annonser ................. 230 10.3 Sammanfattning ........................ . . . . 234 11 Tidskrifter ............................ . . . . 337 11.1 Utvecklingen på tidskriftsmarknaden ................ 338 11.1.1 Kategoriindelning ........................ 338 1 1.1.2 Antal tidskrifter och upplagor ................ 340 11.2 Tidskriftemas ekonomiska situation .......... . . . . 241 1 1.2.1 Pappers- och distributionskostnaderna .......... 243 1 1.2.2 Fack- och populärpress .................... 343 11.2.3 Facklig press .......................... 244 11.2.4 Konsumentkooperativa och ideella tidskrifter . . . . . 247 11.2.5 Sammanfattning ........................ 350 11.3 Tidskriftema och organisationerna ................. 250 1 1.3.1 Kostnader och kostnadsutveckling ............. 350 11.3.2 Kostnadsbesparingar ...................... 351 11.33 Bedömningar av framtiden .................. 253 11.4 Distribution av tidskrifter ....................... 254 1 1.4.1 Distributionsalternativ ..................... 254 11.42 Postdistributionens kostnader ................ 255 1143 Kommentar ............................ 257 11.5 Pressutredningen och tidskrifterna . . . . . . . . . . . . . . . . . 257 12 Morgondagens massmediemarknad ................. 259 12.1 Televisionen ................................ 260 12.1.1 Inledning ............................. 260 12.1.2 Bredbandsnät för kabel—tv m. m. .............. 261 12.1.3 Kostnader för utbyggnad av bredbandsnät i Sverige . . 262 1214 Experiment med lokal tv ................. . 265 12.1.5 Resultat från kabelvisionen i Kiruna ............ 267 12.1.6 Utveckling av eterburen tv . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 12.1.7 Tv och dagspressen på morgondagens massmedie- marknad .............................. 270 12.2 Videogram ................................. 271 12.2.1 Inledning ............................. 271 12.22 Videogrammarknaden ..................... 272 12.2.3 Videogrammen och pressen ................. 273

12.3 Ljudradion ................................. 274 12.3.1 Inledning ............................. 274 12.3.2 Lokalradioförsöket 1973 ................... 275 12.3.3 Lokalradions innehåll ..................... 276 12.3.4 Journalisternas syn på lokalradion ............. 278 12.3.5 Publiken och lokalradion ................... 279 12.3.6 Lokalradion i framtiden .................... 281 12.4 Tidningen på morgondagens massmediemarknad ........ 282 12.4.1 Upplagemarknaden ....................... 282 12.4.2 Annonsmarknaden ...................... 285 12.4.3 Sammanfattning ......................... 287

13 Pressutredningens förslag ........................ 289 13.1 Presspolitisk målsättning ........................ 289 13.1.1 Presstödet ............................. 291 1312 Pressens uppgifter ........................ 292 1313 Handlingsbegränsningar .................... 293 13.14 Grunder för presspolitiken . ................ 295 13.2 Produktionsbidrag ............................ 296 13.2.1 Definition av tidning ................. . . . 297 13.2.2 Bidragskriterium ........................ 298 13.2.3 Utgivningsort .......................... 301 13.2.4 Beräkningsenhet ........................ 301 13.2.5 & 17-fallen ............................ 302 13.2.6 Tidningar med liten upplaga ................ 304 13.2.7 Gränser för bidragsstorlek ................. 304 13.2.8 Produktionsbidrag till fådagarstidningar . . . . . . . 305 13.2.9 Produktionsbidrag vid minskning av periodiciteten . 308 13.2.10 Övergångsbestämmelser ................... 309 13.2.11 Övriga regler .......................... 309 13.3 Etableringsstöd .............................. 309 13.3.1 Etableringsstöd till fådagarstidningar ........... 310 13.3.2 Etableringsstödets storlek ................... 311 13.3.3 Sammanfattning ......................... 312 13.4 Utvecklingsbidrag ............................ 312 13.4.1 Ensamtidningarnas situation ................. 312 13.4.2 Högtäckningstidningar på flertidningsorter ....... 314 13.4.3 Övergång från fådagars- till flerdagarsutgivning ..... 314 13.4.4 Förslag om utvecklingsbidrag ................ 315 13.4.5 Regler och bidragsstorlek ................... 3 | 5 13.4.6 Sammanfattning .................... . . . . 316

13.5 Samdistributionsrabatt ......................... 3|7 13.5.1 Bidrag vid samdistribution av lösnummerförsålda tid— *

ningar ................................ 317 13.5.2 Insynsfrågor och konkurrens mellan distributions-

företag ............................... 318 13.53 Rabattgivning till postdistribuerade exemplar ...... 319 13.5.4 Lika-pris-principen och administrationen av rabatten . 319

13.5.5 Sammanfattning ......................... 320 13.6 Samverkan inom produktion och annonsförsäljning ...... 320 13.6.1 Lånefonden och samverkan ................. 321 13.6.2 Riktlinjer för samverkan ................... 321 13.6.3 Samverkan inom tidningsproduktion ........... 322 13.6.4 Samverkan inom annonsförsäljning ............ 324 13.6.5 Samverkan på branschnivå .................. 326 13.6.6 Sammanfattning ......................... 326 13.7 Pressens lånefond ............................. 327 13.8 Presstödsnämnden ............................ 328 13.81 Den nuvarande nämnden ................... 328 13.8.2 Presstödsnämnden och det kommande stödpro— grammet .............................. 329 13.8.3 Andra uppgifter för presstödsnämnden .......... 330 13.8.4 Den framtida presstödsnämnden .............. 330 13.9 Kostnader för utredningens förslag ................ 331 13.10 Utredningens övriga bedömningar .................. 332 13.101 Tidskrifter ............................ 332 13.102 Annonsblad ........................... 333 13.103 Tidningar på främmande språk .............. 334 Reservationer ................................... 337 1. av ledamoten Hallvig ............................. 337 2. av ledamoten Nilsson ............................. 338 3. av ledamoten Wikström ........................... 339 4. av ledamoten Winberg ............................ 342 Särskilda yttranden ................................ 347 1. av ledamoten Hallvig ............................. 347 2. av ledamoten Karlsson ............................ 348 3. av experten Johansson ........................... 350 Bilaga ] Utredningens direktiv ....................... 353 Bilaga 2 Kungörelser om samdistributionsrabatt, pressens lånefond samt produktionsbidrag ....................... 359 Bilaga 3 Dagspressens ekonomiska läge i en extern balansanalys. Av Sven Tollin ............................... 365 Bilaga 4 Presstöd i några europeiska länder ................ 387 Bilaga 5 Förteckning över dagstidningar som 1975 utkommer med minst 1 iir/vecka ........................... 395 Bilaga 6 Dagstidningarnas upplaga och hushållstäckning 1974 . . . . 405

Författningsforslag

Förslag till Förortning om statligt stöd till dagstidningar

[nledaide bestämmelser

1 & Strtligt stöd till dagstidningsföretag här ilandet lämnas enligt denna förordiing i form av produktionsbidrag. etableringsstöd, utvecklings— bidrag samverkansbidrag och samdistributionsrabatt samt i form av lån ur pressens lånefond.

Zä Fråga om statligt stöd enligt lå prövas av presstödsnämnden. Pressens lånefond förvaltas av kammarkollegiet.

3 & Vd prövning av fråga om statligt stöd får hänsyn ej tagas till tidnings politisra inställning eller ställningstagande i särskilda frågor.

4 5 I tenna förordning förstås med

dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka,

flercagarstidning dagstidning som normalt utkommer med minst fyra nummer varje vecka,

fådagarstidning dagstidning som normalt utkommer med högst tre nummer varje vecka.

Vid tillämpning av denna förordning anses dagstidningar med över- vägand: samma redaktionella innehåll som en tidning.

Om del av dagstidnings upplaga har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del skiljer sig från det redaktionella innehållet i en annan del av upplagan anses dessa båda delar som två tidningar.

Produktionsbidrag

5 & I fråga om produktionsbidrag förstås med upplzga dagstidnings medelnettoupplaga för vardagar under första halvåre: av varje kalenderår,

utgivningsort den kommun i vilken en tidnings huvudredaktion är be- lägen,

rikstidning dagstidning som har huvuddelen av sin upplaga spridd utan— för utgivningsorten och därvid en betydande del i andra delar av landet än den där tidningen utges,

storstadstidning dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort,

pappersförbrukning dagstidnings genomsnittliga årliga pappersförbruk— ning under de tre senaste kalenderåren. för varje kalenderår beräknad såsom tidningens upplaga multiplicerad med arsvikten per exemplar.

annonsandel andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår,

täckningstal en tidnings genomsnittliga procentuella spridning bland hushållen inom utgivningsorten Linder de tre senaste kalenderåren. varvid talet avrundas till närmaste hela tal.

Är det uppenbart att utgivningsorten för dagstidning med huvudsak— ligen lokal spridning ej är tidningens egentliga spridningsområde, skall täckningstalet för tidningen beräknas för omrade som presstödsnämnden bestämmer.

6 & Dagstidning berättigad till produktionsbidrag endast om I. tidningens totalupplaga är i huvudsak abonnerad, 2. den abonnerade upplagan uppgår till minst 2 000 exemplar, 3. annonsandelen är mindre än 50 procent. Produktionsbidrag utgår som fullt eller reducerat bidrag. Produktionsbidrag utgår efter ansökan från tidningsföretag hos press— stödsnämnden.

7å För flerdagarstidning utgår fullt produktionsbidrag. om tidningens täckningstal uppgår till högst 40 procent eller. i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar, högst 50 procent.

8 & Fullt produktionsbidrag enligt 7 & beräknas på grundval av den årliga pappersförbrukningen minskad med annonsandelen. Bidraget utgör för kalenderår 7 900 kronor per ton. dock högst 13 500000 kronor för storstadstidning och 3 750000 kronor för annan tidning samt lägst 2 000 000 kronor för rikstidning eller storstadstidning och 600 000 kro- nor för annan tidning.

9 5 För flerdagarstidning utgår reducerat produktionsbidrag. om tid- ningens täckningstal uppgår till lägst 41 procent men understiger 50 pro- cent eller. i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar. uppgår till lägst 51 procent men understiger 60 procent.

Reducerat produktionsbidrag är lika med fullt produktionsbidrag en— ligt 8 ? minskat med en tiondedel av sådan bidrag för varje procentenhet varmed täckningstalet överstiger 40 procent eller. i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar. 50 procent.

105 Presstödsnämnden fär besluta att bidrag inte skall utga för fler- dagarstidning med täckningstal under 50 procent eller, för tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar. 60 procent, om det med hänsyn till förhallandena inom tidningens hela spridningsormade är uppenbart att täckningstalet ger en missvisande bild av tidningens konkurrensför— mäga pa annonsmarknaden.

11 5 För fädagarstidning utgår fullt produktionsbidrag om tidningens täckningstal uppgar till högst 20 procent.

12% Fullt produktionsbidrag enligt llå utgår för kalenderår med 300000 kronor, För rikstidning eller tidning med utgivningsort inom Stockholms-, Göteborgs- eller Malmö-regionen, vars spridning inte är kon— centrerad till en mindre del av respektive region, utgär dock bidrag med 450 000 kronor för kalenderår.

13 5 För fådagarstidning utgår reducerat produktionsbidrag om tidning— ens täekningstal uppgår till lägst 21 procent men understiger 30 procent.

Vid beräkningen av bidraget äger 95 andra stycket motsvarande tillämpning.

145 För dagstidning. som har övergått från flerdagars- till fådagarsut- givning och för vilken produktionsbidrag som flerdagarstidning har upp- burits under något av de tvä senaste kalenderaren, kan bidrag utga med högst hälften av vad som sålunda har uppburits.

15 & Ansökan om produktionsbidrag görs skriftligen senast vid utgången av det kalenderår för vilket bidrag sökes. Till ansökningshandlingarna skall fogas styrkta uppgifter om upplaga, total upplaga, årsviktcn per tidningsexemplar och annonsandelen under de tre kalenderår som föregår bidragsåret samt tidningens täckningstal.

16å Produktionsbidrag får ej utbetalas före den 1 juli det är som bi- draget avser.

17 & Tidningsföretag är skyldigt att lämna presstödsnämnden sådana upplysningar som behövs för tillämpningen av denna förordning i vad den avser produktionsbidrag. '

Etableringsstöd

18 & Etableringsstöd får beviljas tidningsföretag för nyetablering av dags- tidning, som kan anses ha rimliga möjligheter att efter ett ärs utgivning uppfylla de villkor som anges i 6 &.

19 & Ansökan om etableringsstöd görs skriftligen hos presstödsnämnden. Till ansökningshandlingarna skall fogas en plan för den ifrågavarande nyctableringen, innehållande uppgifter om budget, finansieringskällor

och planerad redaktionell kapacitet. Sökanden skall dessutom förebringa den ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för att pröva förutsättningarna för stödet.

20 & Etableringsstöd utgår i form av ränte- och amorteringsfritt län. För lån skall ställas den säkerhet som presstödsnämnden bestämmer,

Zlå Etableringsstöd utgår med ett belopp som motsvarar en och en tredjedel av fullt produktionsbidrag för fådagarstidningar.

22 & Stödet utbetalas i fyra kvartalsvisa poster med den första utbetal- ningen vid utgivningsstarten. Presstödsnämnden har att före varje ny ut- betalning kontrollera att inlämnad utgivningsplan hålls.

235 Ett år efter utgivningsstarten eller, om ansökan om produktions- bidrag då har ingetts, vid prövningen av denna ansökan bedömer presstödsnämnden om de villkor som anges i 6 & uppfylls av tidningen. Om så är fallet, skall nämnden besluta att lånet skall efterges. Om nämnden finner att villkoren i 65 inte uppfylls, kan nämnden besluta att säga upp lånet till betalning. Om villkoren inte uppfylls men tidningsföretaget kan göra troligt att så kommer att ske inom ytterligare ett år, kan nämnden besluta att ny prövning skall ske vid denna senare tidpunkt. Om tidningen efter två verksamhetsår inte uppfyller villkoren i 6 %, skall nämnden besluta att säga upp lånet till betalning. Lån som sålunda har sagts upp till betalning skall återbetalas på tre år.

24 & Presstödsnämnden får säga upp län till omedelbar betalning, om

1. låntagaren genom oriktiga uppgifter har föranlett att lånet har be- viljats,

2. sådant förhållande föreligger att låntagaren med hänsyn till det med länet avsedda ändamålet uppenbarligen ej bör få inneha länet,

3. säkerheten för lånet väsentligen har försämrats,

4. låntagaren bryter mot annat villkor som har föreskrivits vid lånets beviljande.

25 5 På lån som har sagts upp till betalning utgår från uppsägningsdagen till dess betalning sker årlig ränta enligt normalräntan för län från statens utlåningsfonder.

26 & Lån betalas ut av Post- och Kreditbanken mot skuldförbindelse och de handlingar i övrigt som presstödsnämnden föreskriver. Medel till län tillställs banken av kammarkollegiet efter utbetalningsbesked av presstödsnämnden.

Återbetalning av lån och räntebetalning skall göras till Post- och Kreditbanken, som utan dröjsmål skall redovisa influtna medlen till kam- markollegiet.

Utvecklingsbidrag

27 & Utvecklingsbidrag kan efter ansökan utgå till tidningsföretag som är i tillfälligt behov av ekonomiskt stöd för att stärka sin konkurrensför- måga på längre sikt. Utvecklingsbidrag får dock ej beviljas sådana tid- ningsföretag som med egna medel kan genomföra erforderliga förändring- ar i tidningens verksamhet.

Utvecklingsbidrag enligt denna paragraf utgår ej för tidning som er- håller produktionsbidrag.

285 Utvecklingsbidrag kan efter ansökan utgå till tidningsföretag vid övergång från få- till flerdagarsutgivning.

29 & Utvecklingsbidrag enligt 27 % utgår för högst två år under en period av fyra år. Bidrag enligt 28 & utgår för endast ett år.

För fådagarstidning utgör bidrag enligt 27 eller 28 %% högst 600 000 kronor för år. För flerdagarstidning utgör bidraget högst 1 200 000 kro- nor för år.

Utvecklingsbidragets storlek fastställs med hänsyn till stödbehovet och tidningsföretagets egna ekonomiska möjligheter.

30 & Ansökan om utvecklingsbidrag görs skriftligen hos presstödsnämn- den. Nämnden fattar årligen beslut om bidrag dels senast den 1 maj med anledning av ansökningar som har inkommit senast den 15 mars, dels senast den 1 november med anledning av ansökningar som har inkommit senast den 15 september.

Till ansökningshandlingarna skall, i fråga om bidrag enligt 27 &, fogas uppgifter om företagets verksamhet och ekonomiska ställning under de tre senaste verksamhetsåren, en prognos för företaget för de närmaste två åren, en plan för åtgärder för att stärka företagets ställning på tidnings- marknaden, en budget för åtgärderna och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen.

I fråga om bidrag enligt 28 & skall till ansökningshandlingarna fogas en plan, innehållande uppgifter om budget, finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet.

31 & Utvecklingsbidrag får ej utbetalas före den 1 juli det år som bi- draget avser.

32å Tidningsföretag är skyldigt att lämna presstödsnämnden eller av nämnden utsedd expert sådana upplysningar som behövs för tillämp- ningen av denna förordning i vad den avser utvecklingsbidrag.

Samverkansbidrag

33 & Bidrag för samverkan inom teknisk produktion eller annonsförsälj- ning kan beviljas tidningsföretag, om minst en av de samverkande tidningarna uppbär produktions- eller utvecklingsbidrag. Bidrag kan även

beviljas för projekt för redaktionell, teknisk eller administrativ samverkan inom tidningsbranschen, om minst en tredjedel av de tidningar som deltar i projektet uppbär produktions- eller utvecklingsbidrag.

34å Bidrag för produktionssamverkan får beviljas endast om de regler för samarbetet som de deltagande tidningarna har enats om ej uppenbar— ligen missgynnar någon av dem.

Bidrag utgår med lika stort belopp till varje deltagande tidning och utgör lägst 250 000 kronor och högst 500 000 kronor per år och tidning. Bidragsbeloppet fastställs med hänsyn till projektets storlek. Därvid skall beaktas huruvida samverkan omfattar både sättning och tryckning. Bidrag utgår ej för samverkan som endast omfattar delar av sättningen eller delar av tryckningen.

Bidrag utgår för en period av högst fem år.

35 & Bidrag för annonssamverkan får beviljas för tidningar med i huvud- sak samma spridningsområde under förutsättning att

]. samverkan omfattar samförsäljning av lokalannonser,

2. alla annonser som omfattas av samverkan införs i samtliga deltagan- de tidningar, när ej annat uttryckligen begärs i annonsbeställningen.

3. intäkterna från den gemensamma annonsförsäljningen fördelas mellan tidningarna efter den inbördes storleken av tidningarnas intäkter under kalenderåret före samarbetets påbörjande från annonser av det slag som omfattas av samverkan.

36 5 Bidrag enligt 35 & utgår årligen med ett belopp som motsvarar sex procent av bruttointäkterna från annonssamverkan. I bruttointäkterna inräknas även intäkter från annan gemensam annonsförsäljning än den som avser lokalannonser. Bidraget utgår för en period av högst fem år. Bidraget fördelas lika mellan de samverkande tidningarna.

37 & Bidrag för branschsamverkan får beviljas för projekt som syftar till att främja mångfalden inom dagspressen.

Projekt kan avse administrativt, redaktionellt eller tekniskt utveck- lingsarbete som ligger utanför branschorganisations normala verksamhet och som klart kan urskiljas i tid och rum.

38 5 Bidrag enligt 37 & utgår för projekt vars totala. och i förhållande till branschorganisation externa, kostnader uppgår till minst 300 000 kronor. Bidraget bestäms till högst en tredjedel av dessa kostnader.

39 & Ansökan om samverkansbidrag görs skriftligen hos presstödsnämn- den, gemensamt av de berörda tidningsföretagen. I fråga om bidrag för branschsamverkan kan ansökan inlämnas av branschorganisation eller annan sammanslutning av tidningsföretag. Till ansökningshandlingarna fogas uppgifter om medverkande tidningsföretag. samverkans omfattning. samverkansavtalet samt de skäl i övrigt, som tidningsföretagen önskar åberopa. Tidningsföretagen skall dessutom förebringa den ytterligare

utredning som nämnden finner nödvändig för prövning av förutsätt- ningarna för beviljande av samverkansbidrag.

Samdistribu tionsrabatt

40 & Samdistributionsrabatt utgår för varje abonnerat exemplar av dags- tidning som distribueras av distributionsföretag inom områden där minst två tidningsföretag deltager i samdistribution eller av postverket i lant- brevbäringsturer eller särskilda tidningsutdelningsturer.

41 5 Fråga om samdistributionsrabatt prövas av presstödsnämnden. Presstödsnämnden utbetalar belopp motsvarande rabatten till postverket eller distributionsföretaget, som tillgodoför tidningsföretaget rabatten.

425 Tidningsföretag skall för att erhålla samdistributionsrabatt skrift- ligen förbinda sig att avstå från egen distribution av abonnerad dagstid— ning inom alla områden där rabatterad samdistribution förekommer och påbörjas vid en tidpunkt då den egna tidningen kan medfölja. Företaget skall vidare skriftligen förbinda sig att för varje distributions- område där det deltager i rabatterad samdistribution överlåta lokala transporter och utbäring till postverket respektive distributionsföretaget.

435 All samdistribution som avser i huvudsak samma tidningar skall anses försiggå inom ett distributionsområde. Inom ett distributionsområde kan inte två distributionsföretag samti- digt svara för rabattberättigad samdistribution.

Med distributionsföretag jämställs härvid postverkets särskilda tid- ningsutdelningsturer, däremot ej lantbrevbäringsturer.

44 & Distributionsföretag får förmedla samdistributionsrabatt endast om det skriftligen förbinder sig att

1. inom sitt verksamhetsområde anordna samdistribution där förut- sättningar för rabatterad samdistribution föreligger,

2. tillämpa en sådan prissättning för transporter och utbärning inom distributionsområdet att den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet icke inverkar på distributionsavgiften för distribuerat exemplar, dock att om väsentliga kostnadsskillnader förelig- ger på grund av tidningarnas olika periodicitet eller olika vikt prissätt- ningen per exemplar och dag så långt möjligt skall anpassas härtill på så sätt att tidningen med högre periodicitet och den tyngre tidningen bär de merkostnader som olikheterna medför,

3. hålla samdistributionen öppen för samtliga dagstidningar som vid tiden för samdistributionens början finns tillgängliga på orten,

4. delge anbud på samdistribution inom ett distributionsområde till samtliga berörda dagstidningar vid en och samma tidpunkt.

Förbindelse som avses i första stycket skall av distributionsföretaget inges till presstödsnämnden.

45 & Skall samdistributionsrabatt förmedlas av postverket, har verket att iakttaga de i 44 ä 2, 3 och i förekommande fall även 4 angivna villkoren, om regeringen ej föreskriver annat.

46 & Samdistributionsrabatt utgår med tre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som samdistribueras.

47 & Ansökan om samdistributionsrabatt göres skriftligen hos presstöds- nämnden av tidningsföretaget. Till ansökningshandlingarna skall fogas förbindelse som avses i 42 5.

48 & Tidningsföretag, distributionsföretag och postverket är skyldiga att lämna presstödsnämnden de upplysningar som erfordras för tillämp- ningen av denna förordning. Tidningsföretag som berörs av samdistribu- tionen inom ett område skall efter framställning till presstödsnämnden utan dröjsmål erhålla sådana uppgifter som är nödvändiga för att bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdist- ribution.

49 5 Har tidningsföretag icke iakttagit förbindelse som avses i 42 5 skall företaget till presstödsnämnden betala belopp motsvarande rabatt som företaget oriktigt har åtnjutit på grund av denna förordning. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen befria tidningsföretaget från sådan skyl- dighet.

50 & Presstödsnämnden övervakar att tidningsföretag iakttager förbindel— se som avses i 42 &. Presstödsnämnden övervakar vidare att distributions- företag iakttager förbindelse som avses i 44 5 vid äventyr att samdistribu- tionsrabatt icke får förmedlas av företaget.

Lån ur pressens lånefond

51 & Lån får beviljas tidningsföretag som ger ut dagstidning såväl för investering som för annan åtgärd som bedömes vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Lån får dock ej beviljas till sådant projekt som kan finansieras på den allmänna kredit- marknaden till normala marknadsmässiga villkor och på ett från före- tagets synpunkt betryggande sätt.

Företräde till län skall ges projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Lån för investering på ort. där presstödsnämnden bedömer teknisk samverkan mellan tidningsföretag som möjlig, får ej beviljas till projekt som ej avser sådan samverkan. Denna bestämmelse gäller ej i sådana fall där berörda tidningsföretag allvarligt har prövat förutsättningarna för samverkan men ej kunnat enas om formerna för densamma.

52ä Ansökan om lån göres skriftligen hos presstödsnämnden. Till ansökningshandlingarna skall fogas uppgifter om företaget eller före- tagen, dess verksamhet och ekonomiska ställning, ändamålet med länet och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen. Sökanden skall dessutom förebringa den ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för prövning av förutsättningarna för beviljande av lån ur fonden.

53 & Lån lämnas för bestämd tid och skall återbetalas enligt plan som presstödsnämnden fastställer. Lånetiden får ej utan särskilda skäl överstiga tjugo år. Presstödsnämnden kan besluta att lån skall vara amorteringsfritt under högst fem år räknat från första lyftningsdagen.

54 & För lån ur fonden skall ställas den säkerhet som presstödsnämnden bestämmer. Överstiger lånetiden tio år, skall om möjligt säkerhet ställas för länet i form av inteckning i fast egendom eller tomträtt.

55 & Presstödsnämnden kan besluta att ränta på lån ej skall utgå under högst tre år räknat från första lyftningsdagen. För tiden därefter eller, i fall där räntebefrielse ej medges, från första lyftningsdagen till dess betalning sker utgår årlig ränta enligt normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Presstödsnämnden kan medge ytterligare räntefrihet för en tid av högst två år, om särskilda skäl föreligger.

565 Utgöres säkerhet för lån av inteckning, skall låntagaren under lånetiden hålla den intecknade egendomen nöjaktigt brandförsäkrad.

57% Låntagare skall i den ordning presstödsnämnden bestämmer avge redogörelse för hur lånet använts.

58 & Presstödsnämnden får säga upp lån till omedelbar betalning, om

1. låntagaren genom oriktiga uppgifter föranlett att länet beviljats,

2. låntagaren ej fullgör sina förpliktelser i fråga om räntelikvid, amortering eller brandförsäkring,

3. sådant förhållande föreligger att låntagaren med hänsyn till det med länet avsedda ändamålet uppenbarligen ej längre bör få inneha lånet,

4. säkerheten för lånet väsentligt försämrats eller

5. låntagaren bryter mot annat villkor som föreskrivits vid lånets beviljande.

59 & Län betalas ut av Post- och Kreditbanken mot skuldförbindelse och de handlingar i övrigt som presstödsnämnden föreskriver. Medel till län tillställes banken av kammarkollegiet efter utbetalningsbesked av press- stödsnämnden.

Återbetalning av lån och räntebetalning skall göras till Post- och Kreditbanken. som utan dröjsmål skall redovisa de influtna medlen till kammarkollegiet.

Avslutande bestämmelser

60å Mot presstödsnämndens beslut i ärende om produktionsbidrag, etableringsstöd, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag, samdistributions— rabatt eller lån ur pressens lånefond får talan ej föras.

615 Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning får meddelas av presstödsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1976 då kungörelsen (19691581) om samdistributionsrabatt för dagstidningar och kungörelsen (1971:492) om statligt stöd till dagstidningar upphör att gälla.

Övergångsbestämmelser

För dagstidning, som ej är berättigad till produktionsbidrag enligt 7. 9. 11 eller 13 55 men för vilken produktionsbidrag har uppburits för är 1975 med stöd av tidigare bestämmelser, utgår för vartdera av åren 1976 och 1977 bidrag efter ansökan med hälften av vad som sålunda har uppburits.

Sammanfattning

1972 års pressutredning är den tredje statliga pressutredningen inom en tioårsperiod. Bakgrunden till de olika utredningarna har varit den till- tagande koncentrationen på tidningsmarknaden och hotet om ytterligare tidningsnedläggningar. Presstödjande åtgärder har satts in under en period av kraftigt stegrade ekonomiska svårigheter för vissa grupper inom den svenska pressen. Målet för statsmakternas politik har varit att förbättra villkoren för de mest utsatta grupperna så att ytterligare tidningsned- läggningar skulle kunna förhindras.

De presstödjande åtgärderna kan delas in i dels direkta, dels indirekta. I det nu fungerande presstödet består de direkta stödformerna av:

0 En rabatt för att stimulera till samdistribution mellan tidningar. . En lånefond med fördelaktiga ränte- och amorteringsvillkor. . Produktionsbidrag till de 5. k. andratidningarna.

Samdistributionsrabatten och lånefonden inrättades 1969 efter förslag från 1967 års pressutredning. Produktionsbidragen föreslogs av rege— ringen 1971 utan föregående kommittéförslag.

Det har ej ingått i pressutredningens uppgifter att utreda eller komma med förslag angaende olika indirekta stödformer.

Utredningsuppdrag och analysarbete (kap. ]) Pressutredningens utredningsuppdrag kan sammanfattas i fem punkter:

arrange ett mer preciserat mål för statsmakternas handlande gentemot dagspressen.

att göra en allmän bedömning av utvecklingen inom olika massmedier. att ägna speciell uppmärksamhet ät samarbets— och rationaliseringsfrågor inom dagspressen. att utvärdera det direkta presstödet och i mån av behov komma med förslag till förändringar, att belysa de förhållanden som gäller för tidskriftsutgivningen.

Utredningens arbete har innefattat forskningsprojekt, speciella under- sökningar samt arbete inom referensgrupper. [ de senare har ingått repre- sentanter för mediesektorn och forskningen. Referensgrupper har arbetat med anknytning till någon av de fem huvuduppgifterna för utredningen.

De olika undersökningarna har i olika former redovisats för utred- ningen. Det viktigaste analysmaterialet har publicerats i tre olika rapport- delar:

. Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 19741102) är en undersök- ning av presstödets effekter utförd av docent Karl Erik Gustafsson vid företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet. . Tidningar i samverkan (SOU 197521 1 ) sammanfattar de undersökning— ar som gjorts av en arbetsgrupp om förutsättningarna för vidgad sam- verkan mellan tidningar. . Pressens funktioner i samhället (SOU 1975178) utgör en samman- fattning av det forskningsprojekt om pressens roll som på utredning— ens uppdrag genomförts vid statsvetenskapliga institutionen vid Göte— borgs universitet under ledning av fil. kand. Lennart Weibull.

Pressutredningen har också gjort undersökningar vad gäller tidskrifter, tidningarnas ägarförhållanden, kabel-tv och lokalradio samt låtit analy- sera tidningarnas bokslut. Resultaten från dessa arbeten finns redovisade i betänkandet.

Utvecklingen på tidningsmarknaden (kap. 2—3 )

Det har skett mycket stora förändringar på hela massmediemarknaden under de senaste 25 åren. På radio- och tv-området har det ägt rum en stark expansion medan det på tidningsmarknaden skett en koncentration till färre och större enheter.

Under perioden 1940—1975 har 78 tidningar lagts ner och 59 gått upp i andra företag. Nedläggningar har drabbat både ensamtidningar och kon— kurrenstidningar. Av ensamtidningarna är det som regel små tidningar. utgivna på orter utan egentligt underlag för en dagstidning, som fått upphöra med utgivningen. Av konkurrenstidningarna är det de med låg hushållståckning inom utgivningskommunen som drabbats. Resultatet har blivit att antalet orter med två eller flera dagstidningar har blivit allt färre. 1945 fanns det 51 sådana orter medan det 1975 endast återstår 21.

Ser man till den politiska färgen på de nedlagda tidningarna har när— mare 3/4 haft borgerlig tendens. Flertalet av dessa har dock varit mycket små tidningar. Socialdemokraterna har förlorat antalsmässigt få men upp- lagemässigt stora pressorgan (av de nedlagda tidningarnas samlade upp- laga svarade socialdemokratiska tidningar för 41 ,9 %).

Den 1 januari 1975 utkom 146 dagstidningar i Sverige. 89 av dessa var flerdagarstidningar, dvs. hade en periodicitet pa mer än 3 nr/vecka medan återstoden hörde till gruppen fådagarspress. En uppdelning av dessa tid— ningar efter politisk tendens visar att 61 flerdagarstidningar har anknyt— ning till moderata samlingspartiet, folkpartiet eller centern eller uppger borgerlig tendens medan 21 betecknar sig som socialdemokratiska. Ser man till upplagan svarar socialdemokratiska tidningar endast för 21 %.

Pressutredningen har gjort en särskild undersökning av ägarförhållan- dena inom dagspressen. Det visar sig att 72 tidningar eller något mindre

än hälften av samtliga utkommande är privatägda. Dessa svarar för 63,7 "0 av dagspressens totala upplaga. Det finns sammanlagt 54 organisations- a'gda och 20 stiftelsea'gda tidningar.

Tio ägargrupper svarar för 57,1 % av dagspressens totala upplaga. Bonniergruppen har ensam 21,5% och Hjörnegruppen 8,1 %. Ander- gruppen i Karlstad och Bengtssongruppen i Falun har åtta tidningar var— dera vilka alla är dominerande inom sina spridningsområden. lnom stora delar av landet har privatägda tidningar en mer eller mindre uttalad monopolställning.

Pressideologier och pressdebatt (kap. 4—5 )

Den pressideologi som dominerat presspolitiken i de västerländska län- derna är den frihetliga. De grundläggande principerna i denna * åsikts- konkurrens, kontroll av myndigheter och fri etableringsrätt har varit fundament i lagstiftningen i en rad länder.

Utvecklingen på tidningsmarknaden har dock gjort att man på olika sätt försökt anpassa ideologin till de förändrade förhållandena. Den fria etableringsrätten har blivit mer eller mindre illusorisk då det krävs ett mycket stort kapital för att kunna starta en tidning. Tendensen mot ökad monopolisering har gjort att nya krav har ställts både på staten och tidningarna.

Det mest ambitiösa försöket att vidareutveckla den frihetliga ideologin kan sägas ha gjorts i USA av den s.k. Hutchinskommissionen. Denna förklarade att statsmakterna hade ett ansvar både vad gäller mediernas innehåll och existens. Man gick ifrån den stränga boskillnaden mellan stat och press och menade att statliga ingrepp kunde vara berättigade om de skedde med respekt för mediernas självständighet.

I motsats till den frihetliga mediesynen innebär den auktoritära synen att medierna skall vara maktmedel i de styrandes tjänst. I vilken grad man utnyttjar detta maktmedel och vilka metoder man är beredd att använda sig av för att säkerställa kontrollen över medierna varierar från land till land och från tid till tid. 1 dag finns det knappast något land där man öppet argumenterar för en auktoritär ideologi på medieområdet. Men i praktiken använder man i många länder en rad olika medel för att få de medier man önskar.

Ser man på läget i Sverige och den debatt som förts på temat statens förhållande till pressen finns det anledning att speciellt uppmärksamma dels andra världskriget, dels de senaste femton åren. Under världskriget stod tryckfrihetspolitiken i centrum medan den senaste perioden de olika presstödjande åtgärderna dominerat debatten.

Motståndarna till presstödet har hävdat att faran med detta är att det kan locka statsmakterna att i en krissituation göra ingrepp mot enskilda tidningar. Försvararna har däremot ansett att det system som används i Sverige för stöd till tidningar är så säkert att det ej kan missbrukas. Presstödet är nödvändigt om en mångfald inom pressen skall kunna bibe- hållas.

Den i Sverige förda presspolitiken kan pressideologiskt närmast be- skrivas som en på frihetlig grund baserad ansvarsideologi. (irundvalen är den traditionella frihetliga uppfattningen. Pressens redaktionella självstän- dighet är en självklar utgångspunkt för lagstiftning. myndigheternas agerande och diskussionen i olika tidningsfrågor.

Strukturutvecklingen på massmedieområdet har emellertid lett till att man i debatten ställer krav både på tidningarna och på staten. Tidning- arna bör bli allsidigare och deras spalter öppnas för olika meningsrikt- ningar. Utgivarna skall, enligt vissa debattörer, inte ensamma bestämma vad som skall stå eller inte stå i tidningarna. På samma sätt har man fordrat av staten att den inte enbart skal] stifta lagar som ger tidnings- utgivarna frihet. Staten får inte blanda sig i den redaktionella hanteringen men måsta ta ett ansvar för presstrukturen. Den bör göra detta genom att stödja ekonomiskt svaga företag.

Massmediernas uppgifter ( kap. 6)

Pressutredningen har velat precisera de uppgifter som är väsentliga för massmedierna i ett samhälle som det svenska. Utredningen konstaterar att det övergripande målet för mediepolitiken inte bör sökas inom mass- mediebranschen utan i samhället i övrigt. I centrum för den svenska mediepolitiken måste ställas de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin. Fyra uppgifter anser pressutredningen särskilt bör åvila massmedierna:

]. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att med- borgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroende— valda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade sam— hällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verksam- het som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan poli— tiska. fackliga och andra ideella grupper i samhället.

De här angivna fyra uppgifterna gäller massmediesystemet i dess hel- het. Genom bl. a. undersökningarna om pressens funktioner har den betydelse tidningarna har i detta avseende kunnat beläggas, Det framgår klart att tidningarna inte kunnat ersättas av andra medier.

På orter som saknar tidning eller som har en enda dominerande tidning finns det risk för att informationen i samhällsfrågor skall fungera otill- fredsställande. Etermedierna har inte kunnat bli något alternativ. Det är tveksamt om de någonsin kommer att kunna bli det på det opinions- bildande området.

Rösterna i diskussionen mellan tidningarna har blivit allt färre. Detta har gjort att kommentarerna till olika samhällsföreteclser blivit torftigare. Speciellt hårt har den lokala debatten drabbats. De kvarvarande tidning-

arna har inte på ett tillfredsställande sätt kunnat överta uppgiften från de nedlagda. Det finns en risk att monopoliseringen av tidningsmarknaden kan leda till monopolisering av opinionsbildningen.

Det är troligt att tidningarnas fortlöpande granskning av olika beslu- tande instanser blir lidande då en ort blir utan egen tidning. I de fall där den dominerande tidningen i en kommun är knuten till ett parti kan detta påverka granskningsfunktionen i begränsande riktning.

Politiska partier är nödvändiga för en fungerande demokrati. Partierna i Sverige är till väsentlig del beroende av tidningarna då det gäller att föra ut budskap och inhämta kunskap om opinioner och stämningar bland medlemmar och sympatisörer. Tidningsnedläggningarna utgör ett hot mot den form av gruppkommunikation som tidningarna erbjuder.

Pressens funktioner ( kap. 7)

Tre resultat från de undersökningar om pressens funktioner som pressut- redningen låtit genomföra är speciellt iögonfallande:

. Det första är att pressen fortfarande har en mycket stark ställning bland massmedierna.

. Det andra är att pressen i hög grad upplevs partipolitiskt och fungerar partipolitiskt.

. Det tredje är att det finns ett missnöje med existerande massmedie— struktur framför allt bland politiskt intresserade läsare, journalister och organisationsfolk.

En brevenkät till allmänheten i fyra olika områden visade att under en dag hade:

0 80 % läst minst en artikel i den lokala tidningen . 70 % lyssnat pa minst ett radioinslag . 70 % sett på minst ett tv-program_

Av speciellt intresse är att det opinionsbildande och seriösa stoffet i form av t. ex. ledare, nyhets— och reportagematerial upptar en stor del av tidningarnas innehåll och att det har många läsare. För organisationer, politiker och samhällsintresserade medborgare är pressen speciellt viktig. Dessa grupper prioriterar pressen i förhållande till andra medier.

De olika undersökningarna understryker att pressen har en väsentlig uppgift när det gäller den politiska opinionsbildningen. Den har stor betydelse både när det gäller att upplysa om stämningar ute i samhället och när man skall informera och skapa opinion i samhällsfrågor. Denna stora uppskattning betyder dock inte att tv och radio skulle anses vara utan betydelse. Dessa medier har fått en större roll utan att tidningarna därför anses överflödiga.

Tidningarnas marknad (kap. 8)

Utgångspunkten för tilldelning av produktionsbidrag är i dag en tidnings konkurrenssituation. Enligt gällande regler utgår produktionsbidrag till dagstidningar, som på sin utgivningsort har en upplagemässigt större kon- kurrent. Tidningar i konkurrensmässigt underläge betecknas "andra— tidningar”.

I utvärderingen av det nuvarande presstödet har frågan om konkurrens— positionens betydelse för tidningarnas ekonomiska ställning spelat en av— görande roll. Dagstidningar hämtar intäkter från två marknader, dels säljs tidningen i abonnemang eller lösnummer på upplagemarknaden, dels säljs utrymme i tidningen på reklammarknaden. Tidningarna har hittills avvägt priserna på upplage— och annonsmarknaderna så att den största delen av totalintäkterna kommer från reklammarknaden. Det finns visserligen ett på olika sätt uttalat intresse bland tidningsföretagen att ändra denna prispolitik men flera skäl talar för att — om en förändring kommer till stånd en sådan kommer att gå långsamt. Annonsmarknaden kommer inom överskådlig framtid att vara den väsentligaste för tidningarnas in— täkter.

I forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen har visats att en tidnings hushållstäckning på utgivningsorten är avgörande för dess ställning på annonsmarknaden. Vid 25 % i täckning anses en tidning ha fått fotfäste på reklammarknaden. Mellan 25 och 50 % är ställningen osäker och beroende på konkurrenssituationen. Över 50 %har tidningen ett klart positivt värde som annonsorgan. Tidningar med över 50% i täckning betecknas som högtäckningstidningar och tidningar under 50 % i täckning som Iå'gtäckningstidningar.

Täckningstalen är betydelsefulla när det gäller att förklara och göra prognoser för en tidnings ekonomiska läge och utveckling. Deras för— klarings- och prognosvärde är betydligt större än upplagetalens. Upp— lagans storlek och förändring saknar dock inte intresse. För en ensam- tidning eller två eller flera konkurrenstidningar tillsammans ger upplage— situationen och dess utveckling en förstahandsinformation om markna— dens totalvärde och tendens.

Tidningarnas ekonomi ( kap. 9)

För utformningen av det direkta produktionsstödet gäller det att kunna avgöra vilka tidningsgrupper som generellt sett är i behov av ett selektivt stöd. Kännedom om tidningarnas ekonomi är därför av största betydelse för presspolitikens utformning. Endast med en sådan kunskap kan det avgöras om och i vilka former stöd och stimulanser skall sättas in.

Det material som pressutredningen haft att utgå ifrån vid analyserna av tidningarnas ekonomi har varit (1) forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen. (2) bokslutanalyser (bilaga 3) vilka kan jämföras med tidigare pressutredningars liknande analyser, (3) ekonomiska ana— lyser i betänkandet Grafisk industri i omvandling samt (4) rapporten Tidningar i samverkan.

Den bild som de två föregående pressutredningarna givit av tidning- arnas ekonomi gäller istort sett fortfarande. Följer man den traditionella gruppindelningen så visar utredningens undersökningar att praktiskt taget alla förstatidningar har ett tillfredsställande läge och att de oftast kan kompensera kostnadsökningar med intäktsökningar. Andratidningarna har däremot stora ekonomiska svårigheter.

De ekonomiska analyserna visar:

. Tidningar med låg täckning har dålig ekonomi. Den kritiska gränsen synes ligga vid en täckning på ca 50 %. . Storstädernas andratidningar har en särskilt problematisk situation. Det ställs höga krav på deras redaktionella bevakning och de har eko- nomiskt betungande spridningsförhällanden. . Tidningar med liten upplaga är mera beroende av annonsintäkter än tidningar med större upplagor. . Riks- och regionspridda fådagarstidningar har svårt att arbeta vidare med enbart egna medel. Lokal— och förortstidningarna har däremot stora förutsättningar att konkurrera med större tidningar på annons— marknaden.

Ser man till den betydelse som de olika presstödjande åtgärderna haft kan konstateras att dessa för en stor grupp tidningar varit en förutsätt— ning för en fortsatt utgivning. Endast genom införande av produktions— bidragen har en annars sannolik omfattande tidningsdöd kunnat hejdas. Stödet har också på det hela taget riktats till den grupp tidningar som varit i behov av detta.

Vissa förändringar i reglerna kan dock bli nödvändiga:

. Bestämmelserna för län i pressens lånefond bör utformas så att de bättre stimulerar till samverkan. . Vad gäller produktionsbidragen är hushållstäckningen i utgivnings— kommunen en bättre mätare på en tidnings ekonomi än vad dess kon- kurrensposition är. En anknytning i reglerna för produktionsbidragen till tidningarnas täckningstal bör göras.

Det ekonomiska och marknadsmässiga läget för lågtäekningstidning— arna är sådant att de har stora svårigheter att påverka intäkternas storlek. Detsamma gäller vissa mindre och medelstora högtäckningstidningar. Ser man däremot till de stora högtäckningstidningarna är dessa prisledare och kan välja prispolitik.

Tidningarnas kostnader kan påverkas genom olika åtgärder. Utrymmet för driftrationalisering synes stort. Pressutredningen menar också att långsiktiga effektivitetsvinster kan göras genom teknikbytc. Även sam— verkan på produktionsområdet kan leda till förbättrad produktivitet. Utgivningen kan förändras i olika avseenden. Formatnedskärningar och lägre periodicitet är åtgärder som ger avsevärda kostnadsminskningar. Återhållande faktorer är här bl. a. att de tidningar som är i störst behov av kostnadsminskningar inte kan genomföra åtgärderna om inte konkurren— terna också gör det. Åtgärderna strider också ofta mot tidningarnas ambitioner.

Samverkan inom dagspressen (kap. 10)

Pressutredningen har haft till uppgift att särskilt beakta möjligheter till samverkan inom dagspressen. Samverkan skall ses som ett medel att be- gränsa branschens kostnader men också att vidmakthålla och förstärka en redaktionell mångfald inom pressen. Samverkan har således ett dubbelt syfte; dels åstadkomma kostnadsbesparingar, dels förverkliga de press- politiska målen.

Möjligheterna till utökat samarbete har tagits upp i pressutredningens tidigare rapporter. ( rapporten Tidningar i samverkan har gjorts en beskrivning av ett antal existerande och tänkbara samverkansformer inom dagstidningsbranschen. [ ett avsnitt i rapporten Presstödet och tidnings- konkurrensen behandlas branschsamarbete i olika former tillsammans med andra möjligheter till kostnadsminskning

Inom en rad fält av tidningsdriften förekommer redan samarbete och det tycks finnas goda förutsättningar för att detta skall kunna utvecklas genom egna initiativ inom branschen * med undantag av vissa större projekt.

På två områden finns dock påtagliga hinder för samarbete och där kan mera generella stimulansåtgärder behöva sättas in för att ett presspolitiskt och företagsekonomiskt motiverat samarbete skall kunna komma till stånd.

. Teknisk samproduktion mellan tidningar bör stimuleras. Det gäller dels att lösa problem som är förknippade med avveckling av maskiner och personal, dels att få till stånd avtal som är tillfredsställande för samtliga i projektet ingående parter. . Lokal annonssamverkan är utomordentligt sällsynt bl. a. på grund av att de dominerande tidningsföretagen inte är utsatta för något större mått av yttre konkurrenstryck. Det finns dock säväl presspolitiska som företagsekonomiska skäl som talar för ett sådant samarbete.

Tidskrifterna ( kap. 1 I )

Pressutredningen har med hjälp av olika undersökningar velat belysa vissa problem som hänger samman med tidskriftsutgivningen. Utredningen har dock inte sett det som sin uppgift att göra en fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge.

Trots mycket stora olikheter mellan och inom olika tidskriftsgrupper finns vissa gemensamma drag vad gäller deras ekonomiska ställning.

. Samtliga tidskrifter har fått vidkännas betydande kostnadsökningar på alla tyngre poster: teknisk framställning, papper. distribution och löner.

. Utvecklingen mot allt högre kostnader har för populärpressen lett till höjningar av prenumerations— och annonspriserna. För de ideella och fackliga tidskrifterna har kraven på bidrag från de organisationer de representerar ökat.

. För ett antal tidskrifter har utvecklingen varit så negativ att nedlägg- ning, sänkt redaktionell och teknisk standard eller minskad periodi- citet varit nödvändig.

Avgörande för det stora flertalet tidskrifter utgivna av fackliga och ideella organisationer är respektive organisationers inställning till tid— skrifterna. Av en enkät till olika organisationer som gjorts av pressutred- ningen framgår att bedömningen av tidskriftssituationen i många fall är pessimistisk. Det krävs betydande höjningar av bidragen från organisa- tionernas sida -— ökningar som flera organisationer inte anser sig ha möj— lighet att klara av. Även inom de mera resursstarka organisationerna kan framtiden medföra problem för tidskrifterna. Dessa skall hävda sig i kon— kurrensen med andra utgiftskrav vilket kan vara svårt då tidskrifternas värde inte är så lätt att direkt belägga.

En av de faktorer som bidragit till de omfattande kostnadsökningarna för tidskriftsgruppen har varit distributionskostnaderna. Dessa har fram- för allt drabbat tidningar med stor upplaga. Parallellt med pressutred- ningen har 1974 års tidningstaxeutredning arbetat. Den har utrett frågan om nivån och strukturen på postverkets tidningstaxa. Det förslag som tidningstaxeutredningen lagt fram innebär för tidskrifternas del att de får en möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen på distributions- området. Hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna synes avvärjt om utredningens förslag accepteras. Detta innebär dock inte att ökningstakten i distributionskostnaderna för tidskrifterna skulle minska. Man måste räkna med att kostnaderna för distributionen också i fortsätt— ningen kommer att öka.

Tidskrifterna har en mycket stor betydelse i dagens samhälle. Det gäller samtliga de funktioner som pressutredningen anser det väsentligt att massmedierna uppfyller. Det är en förutsättning för ett väl funge— rande massmediesystem att det finns en mångsidig och väl spridd tid- skriftspress.

De gjorda analyserna och undersökningarna på tidskriftsomrädet har visat på behovet av ytterligare studier bl. a. kring tidskrifternas ekono- miska situationen och presspolitiska betydelse. Det finns oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred folk- rörelseanknytning. Statsmakterna har ett ansvar då det gäller att se till att den viktiga kommunikationsväg som tidskrifterna utgör inte stängs eller allvarligt försvagas.

Morgondagens massmediemarknad (kap. 12)

Pressutredningen har haft till uppgift att göra en allmän bedömning av utvecklingen på massmediemarknaden. Utredningen skall söka placera in dagspressen i en kommande mediestruktur. Vilken ställning kommer tid- ningarna att få och vilken roll kommer de att spela på morgondagens massmediemarknad?

Utredningen har behandlat utvecklingen inom televisionen, video-

grammen och radion. Slutligen har tidningarnas plats pa morgondagens massmediemarknad behandlats.

Vad gäller utvecklingen på tv-området redovisas de kostnader som en utbyggnad av bredbandsnät för kabel-tv m. ni. skulle innebära. Det kon- stateras att det finns en rad osäkra faktorer vad gäller beräkningen av kostnaderna för en utbyggnad. Det krävs ingående analyser innan ställ- ning kan tas till frågan hur sannolik en utbyggnad av bredbandsnät skall anses vara. Det står dock klart att kostnaderna är så omfattande att det knappast kan bli en snabb utveckling på området.

Experimentet med lokala tv-sändningar i Kiruna syftade till att ut- veckla tv—formen. Med blygsamma resurser sökte man få till stånd en aktivering och kommunikation mellan sändare och mottagare. I vilken mån detta lyckades är svårt att avgöra. Under alla förhållanden kan konstateras att den lokala tv:n inte är ett alternativ till dagspress och riks-tv utan måste ses som ett komplement till dessa medieformer.

Det finns dock andra utvecklingsmöjligheter för tv än genom bred- bandsnät och lokal tv.

0 Den regionala eterburna televisionen kan byggas ut. 0 Det nordiska programutbudet kan komma att öka radikalt. Tv—sändningarna inom den reguljära tv:n kan öka i omfattning och utsträckas till morgon— och dagtid. . Satellitsändningar kan på ett annat sätt än hittills göra det möjligt att ta emot andra länders program. . Text—tv (cee-fax) är en ny tv-form som kan ge tittaren snabb informa— tion inom ett antal viktiga sektorer.

De s.k. videogrammen kommer säkerligen att spela en stor roll på morgondagens massmediemarknad. Frågan är när de kommer att Slå igenom på allvar och vilken roll de kommer att spela.

Underhållnings- och utbildningssektorerna brukar nämnas som själv- klara områden för videogrammen. Man kan anta att här kommer att finnas ett utbud från våld och pornografi till högklassiga undervisnings— program.

1975 års riksdag har beslutat om införande av en särskild lokalradio. [ princip kommer det att finnas en lokalradiostation i varje län som kom— mer att sända mellan 10 och 15 timmar i veckan. I genomsnitt kommer l4 personer att vara anställda på varje station.

Det är i dag svårt att bedöma vilka verkningar som de lokala radio- sändningarna kommer att få. En viss vägledning kan man dock få genom de erfarenheter som gjordes vid Sveriges Radios lokalradioförsök 1973. Experimentet med lokalradio visade att man kunde nå stora lyssnar- grupper med ett omfattande lokalt material. Erfarenheterna kan däri- genom sägas vara relativt positiva. Tidningar och lokalradio kan på ett intressant sätt komplettera varandra och därmed kan den lokala informa- tionen förbättras.

Ser man till de möjligheter som tidningarna har att hävda sig på morgondagens massmediemarknad synes dessa generellt sett goda.

. Hotet från nya medier tycks vara begränsat. De förändringar som är att vänta på massmediemarknaden under den närmaste tioårsperioden är säkerligen mindre omfattande än de som ägt rum de senaste tioårs- perioderna. 0 Den stora delen av dagspressen har en sådan ställning att väntade kostnadsökningar inte kan antas medföra några allvarligare problem. Högtäckningstidningarna har hittills kunnat få tillräckliga intäkter för att täcka dessa ökningar. . Lågtäckningstidningarna kommer också i framtiden att vara beroende av bidrag från staten. Detta behov kommer inte att minska i framtiden. . Det har på tidningsmarknaden funnits en brist på nyetableringar de senaste årtiondena. Det är svårt att bedöma ivilken mån denna kan täckas i framtiden; behovet av nya tidningar är dock otvetydigt.

Pressutredningens förslag (kap. 13)

Vid utformandet av stödprogrammet finns vissa handlingsbegränsningar som pressutredningen haft att ta hänsyn till. En debatt har förts om presstödets förenlighet med tryckfrihetsbestämmelserna. Pressutred- ningen har inte funnit anledning att göra någon särskild prövning efter- som detta tidigare gjorts av tryckfrihetsrättsliga experter. konstitutions- utskottet och massmedieutredningen. Tryckfrihetspolitiska hinder har ej ansetts föreligga för den typ av förslag som pressutredningen framlägger.

Det finns också en resursma'ssig ram. [ direktiven för pressutredningen heter det att kostnaderna för de förslag som läggs fram i huvudsak bör täckas av de anslag som f. n. anvisas över budgeten till presstödjande åtgärder.

Då pressutredningen lägger fram ett förslag till handlingsprogram görs detta med det övergripande målet att vidmakthålla och om möjligt för- bättra den kommunikation som sker genom dagstidningar. Ett represen- tativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kun- skap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så långt att makten över tidningarna begränsas till några få — det må vara privatpersoner eller organisationer. Alla betydande meningsriktningar måste ha tillgång till organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern debatt.

Vid formulerandet av stödprogrammet har följande punkter varit väg- ledande för pressutredningen:

!. Konkurrens mellan tidningar på regionala marknader bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsättningar för valfrihet åt läsarna.

2. I de fall då tidningskoncentrationen lett till monopol på den lokala marknaden måste presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

3. Kedjebildning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägar-

förhållandena inom tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägarstruk- turen.

4. Presspolitiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll.

5. Reglerna för de statliga åtgärderna skall vara lätt tillämpbara och så långt möjligt av automatiskt verkande karaktär.

6. Samverkan mellan tidningsföretag bör stimuleras.

7. Det regelsystem som styr fördelningen av de statliga bidragen till pressen skall grundas på en analys av marknadsförhållandena och be— fordra god hushållning bland de tidningar som erhåller stöd.

8. Det statliga presstödet skall administreras av en nämnd med resurser att analysera branschutvecklingen och enskilda marknadssituationer.

Produktionsbidrag

Pressutredningen finner inte anledning att frångå den selektiva stödform som produktionsbidraget utgör. Det är endast vissa tidningar som är i behov av hjälp. Utredningen vill sträva efter ett regelsystem för produk- tionsbidrag där diskretionär prövning och bedömning i möjligaste mån undviks. Inom det selektiva systemets ram skall automatiskt verkande regler gälla.

Följande väsentligare förändringar föreslås vad gäller bidragskriterier för produktionsbidrag:

. Andratidningsbegreppet överges som bidragskriterium eftersom detär oklart och leder till vissa svårigheter vid användningen. . Hushållstäckningen inom utgivningskommunen är ett enkelt och an- vändbart instrument då det gäller att fastställa en tidnings ekonomiska bärkraft. . Pressutredningens förslag innebär för flerdagarstidningar att en hus- hållstäckning om 40 % och lägre på utgivningsorten berättigar till fullt produktionsbidrag och att mellan 40 och 50 % sker en successiv av— trappning. . För flerdagarstidningar med liten upplaga, under 10 000 ex., föreslås att fullt produktionsbidrag utgår vid en hushållstäckning på högst 50 %, med avtrappning mellan 50 och 60 %. 0 För fådagarstidningar sätts gränsen lägre. Vid en täckning av 20 % och därunder inom det egentliga spridningsområdet skall de vara berätti— gade till fullt produktionsbidrag (300 000 kr.). På samma sätt som för flerdagarstidningarna skall det finnas en avtrappning av bidragen vid täckningstal mellan 20 och 30 %. . Fådagarstidningar med riksspridning eller med spridning inom stor— stadsregionerna skall erhålla bidrag med fast belopp som är 50 % högre än de gängse fasta beloppen. . Möjligheten att ge produktionsbidrag till förstatidningar/högtäcknings— tidningar tas bort. . Produktionsbidrag för flerdagarstidningar föreslås utgå med lägst

600 000 kr. För storstadstidningar med flerdagarsutgivning sätts dock denna gräns till 2 milj. kr. . Flerdagarstidning som övergår till fådagarsutgivning föreslås kunna få bidrag under två år med högst hälften av vad tidningen tidigare er- hållit.

I övrigt har utredningen inte funnit anledning att ändra definitionen av begreppet dagstidning. Produktionsbidragen föreslås också i fortsätt- ningen vara knutna till pappersförbrukningen och utgå med 7 900 kr. per ton. Pappersförbrukningen skall dock räknas som ett genomsnitt för de tre närmast föregående kalenderåren. Definitionen på utgivningsort före- slås förändrad så att som utgivningsort skall anses den kommun där huvudredaktionen är belägen. Tidningar som erhållit produktionsbidrag enligt det gamla regelsystemet men inte blir berättigade till sådana enligt det nya skall under två år kunna få halvt bidrag mot vad de tidigare erhållit.

E tableringss löd

Bristen på nyetableringar inom dagstidningsbranschen är ett allvarligt problem. Pressutredningen anser det synnerligen angeläget att detta på något sätt löses. De olika ekonomiska analyserna visar dock entydigt att det är orealistiskt att tro att nyetablering på den traditionella dagstid- ningsmarknaden skulle vara möjlig annat än rent undantagsvis. På denna marknad gynnas högtäckningstidningarna och det är svårt för tidningari annan position att expandera. Pressutredningens förslag tar därför främst sikte på ett stöd till nyetablering av tidningar med en periodicitet på 1—3 nr/vecka. Pressutredningen föreslår:

att stöd för nyetableringar utgår av en storlek motsvarande 1 1/3 produk- tionsbidrag för fådagarstidningar.

Med detta stöd bör det vara möjligt för betydligt fler organisationer och enskilda än vad hittills varit fallet/att starta tidningar. Dessa tidningar kan bli viktiga komplement till dominerande flerdagarstidningar vad gäller både nyheter och opinionsbildning.

Utvecklingsbidrag

Tidningar som inte är andratidningar eller vilkas problem inte är andra- tidningens kan i nuvarande regelsystem inte få några bidrag även om sådana är ekonomiskt motiverade. Pressutredningen har funnit behov av en ny bidragsform utvecklingsbidrag — avsedd för tidningar som inte kan få produktionsbidrag men som ändå har ekonomiska svårigheter. Enskilda tidningar kan på grund av t. ex. marknadsmässiga svårigheter komma i behov av ett tillfälligt stöd. Pressutredningen föreslår:

att utvecklingsbidrag skall kunna utgå efter ansökan från tidning och prövning av presstödsnämnden,

att bidraget skall vara tillfälligt och kunna utdelas till en och samma tidning under högst två år av en fyraårsperiod, att högsta bidrag för ett år skall vara 600 000 kr. för fådagarstidningar och 1 200 000 kr. för flerdagarstidningar. att utvecklingsbidrag också skall kunna utgå till fådagarstidningar som planerar att övergå till flerdagarsutgivning.

Samdistributionsrabatt

Effekterna av den samdistributionsrabatt som infördes på förslag av 1967 års pressutredning har varit synnerligen tillfredsställande. Pressutred- ningen föreslär därför att den nuvarande konstruktionen i huvudsak bibe- hålls. Skulle stimulansen tas bort finns risk för att samarbetet upplöses och principen med lika pris upphör att gälla. Utredningen finner inte skäl att höja rabatten eller att utöka rabattgivningen och t. ex. göra lös— nummerförsålda tidningar rabattberättigade. Pressutredningen föreslår:

att samdistributionsrabatten i huvudsak bibehålls i sin nuvarande form_ att bättre möjligheter till insyn för deltagande tidningsföretag skapas (Det skall inte vara tillåtet för ett distributionsföretag, att föra för- handlingar med endast en tidning inom ett distributionsområde.), att möjligheterna för flera distributionsföretag att samtidigt bedriva sam— distribution inom ett distributionsområde tas bort, att postverket tillåts förmedla samdistributionsrabatt för tidningsdistri-

bution på lantbrevbärarlinjer, att administrationen av rabatten överflyttas från statskontoret till

presstödsnämnden.

Samverkan inom produktion och annonsförsäljning

Pressutredningen har undersökt möjligheterna till ökad samverkan inom tidningsbranschen. Samverkan skall ses som en möjlighet att begränsa kostnaderna inom branschen i syfte att göra det möjligt att vidmakthålla och bygga ut den redaktionella mångfalden. När pressutredningen be- handlat samverkansfrågorna har det framför allt varit som ett medel att förverkliga de presspolitiska målen.

Pressutredningen föreslår:

att statliga stimulansåtgärder sätts in för att främja lokal samverkan dels på produktionssidan. dels inom annonsförsäljningen, att statliga bidrag skall kunna utgå till sådana branschprojekt som främjar mångfalden inom branschen.

Beträffande samverkan på produktionssidan föreslås att tidningar som samverkar inom sättning och/eller tryckning under fem år skall kunna få bidrag om högst 500 000 kr. per år och tidning. Presstödsnämnden får till uppgift att fixera beloppet så att det står i lämplig proportion till pro— jektets storlek.

Vad gäller den lokala annonssamverkan vill utredningen främja projekt

som avser gemensam försäljning av lokala annonser. Syftet med detta är att läsaren skall ha tillgång till samma annonsinformation oavsett vilken tidning han väljer och inte att omfördela annonsintäktema mellan tid- ningarna. Denna samförsäljning av annonser bör åstadkommas helt på frivillig väg genom överenskommelse mellan tidningsföretag. Den enskilde annonsören skall ha möjlighet att få en annons införd enbart i en av de samverkande tidningarna. Vid samannonsprojekt skall de deltagande tid- ningarna kunna få ett stimulansbidrag omfattande 6 % av de samverkande tidningarnas totala annonsförsäljning. Bidraget som utgår under högst fem år delas lika mellan tidningarna.

För konkreta större branschprojekt som syftar till att stärka mång- falden inom pressen skall bidrag kunna erhållas. Det kan gälla samverkan vad gäller tekniskt, administrativt och redaktionellt utvecklingsarbete. Bidrag skall kunna utgå med högst 1/3 av kostnaderna för projekt med en totalkostnad av lägst 300 000 kr.

Pressens lånefond

Pressens lånefond har haft stor betydelse då det gällt finansieringen av förnyelsen av den tekniska utrustningen inom många tidningsföretag. Syftet att stimulera samverkan mellan tidningar har dock inte kunnat uppnås. Snarare kan finansieringsmöjligheterna genom lånefonden på flera orter ha lett till att en tänkbar samverkan uppskjutits i tiden. Pressutredningen föreslår:

att lån ur pressens lånefond i framtiden i huvudsak endast bör beviljas dels projekt där ett kredittillskott är en förutsättning för att sam- verkan mellan tidningar skall komma till stånd, dels tidningar som inte lyckas uppnå ett acceptabelt samverkansavtal med annan tidning och som inte har andra finansieringsmöjligheter för en nöd- vändig investering.

Presstödsnämnden

Presstödsnämnden inrättades på förslag av 1967 års pressutredning i sam- band med införandet av pressens lånefond. Nämndens verksamhets- område utvidgades 1971 då produktionsbidragen introducerades.

De nya presstödjande åtgärder som pressutredningen föreslår kommer att ställa stora krav på presstödsnämnden. Den bör därför få större resurser.

Pressutredningen föreslår:

att sammansättningen av nämnden inte förändras men att den nu existe- rande uppdelningen i en liten och en stor nämnd upphör, att ett permanent kansli inrättas åt presstödsnämnden för det löpande arbetet.

På kansliet bör åvila att bereda de olika ärendena samt ombesörja administrationen av de olika presstödjande åtgärderna. Presstödsnämnden bör också ges resurser att med hjälp av kansliet eller expertis utifrån

utföra eller initiera olika former av undersökningar samt rapportera om utvecklingen inom branschen. Presstödsnämnden skall årligen rapportera om förändringar inom tidningsägandet. Nämnden bör också följa press- forskningen inom och i någon mån utom landet.

Kostnader för utredningens förslag

Utredningen beräknar kostnaderna för förslagen enligt följande:

Produktionsbidrag 93,5 milj. kr Samdistributionsrabatt 25 " Pressens lånefond 1 Etableringsstöd Utvecklingsbidrag Samverkansbidrag Presstödsnämnden

n

n

"

as

_UIOXUJUW

Detta innebär totalt sett en resursram på ca 148,5 milj. kr.

Utredningens övriga bedömningar

Pressutredningen har utöver de förslag som här framlagts också uttryckt sin mening vad gäller tidskrifter, annonsblad och tidningar på främmande språk.

I fråga om tidskrifterna konstaterar utredningen att det står klart att det krävs ytterligare analyser av dessa vad gäller deras ekonomiska läge, förhållandet till organisationerna och deras roll för kommunikationen i samhällsfrågor. Utredningen föreslår därför att en ny utredning tillsätts med huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för tidskrifterna och den roll som statsmakterna bör spela i samband med dessa samt att framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

I fråga om annonsbladen ser pressutredningen med oro på en fortsatt utveckling av annonsbladsmarknaden. Utredningen förutsätter att stats- makterna följer denna utveckling. Om åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att den reguljära dagspressen inte skall fråntas väsentliga delar av det ekonomiska underlaget för den redaktionella verksamheten utgår utred- ningen från att sådana vidtas.

[ fråga om tidningar på främmande språk har pressutredningen givit uttryck för sina ståndpunkter i yttrandet över invandrarutredningens be- tänkande. Efter detta har frågan behandlats i riksdagen. Det har därvid beslutats att tidningar och tidskrifter som ges ut här i landet och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper skall ha möjlighet till visst ekonomiskt stödeet ankommer på invandrarverket att ta ställning till efter vilka principer stöd 'skall utgå. Verket är därvid obundet av de förutsättningar som gäller för det allmänna presstödet.

1. Utredningens bakgrund, uppdrag och uppläggning

1972 års pressutredning inledde sitt arbete hösten 1972. Bakgrunden till dess tillsättande var bl.a. debatten om och kritiken av de existerande direkta presstödjande åtgärderna. Utredningen fick till uppgift att dels göra en utvärdering av dessa, dels komma med förslag till förändringar. Utredningen skulle precisera en målsättning för den statliga presspoliti- ken och se som en av sina huvuduppgifter att komma med förslag till åtgärder för att få till stånd olika former av samverkan mellan tidningsföretag.

I detta inledande kapitel skisseras först bakgrunden till utredningens tillsättande. Här redogörs för de förslag som framlagts av de båda pressutredningar som arbetade under 1960-talet samt de beslut om presstödjande åtgärder som fattats av statsmakterna. Därefter analyseras utredningens direktiv samt beskrivs utredningsarbetets uppläggning. Slutligen redogörs för dispositionen av betänkandet.

l.l Statliga stödåtgärder till pressen

[ Sverige förekommer idag en lång rad presstödjande åtgärder av direkt och indirekt natur. De har tillkommit under en period av kraftigt stegrade ekonomiska svårigheter för vissa grupper inom den svenska pressen. Målet för statsmakterna har varit att förbättra villkoren för de mest utsatta grupperna så att ytterligare tidningsnedläggningar skulle kunna förhindras.

' De direkta åtgärderna i det nuvarande presstödet utgörs av (1) en rabatt vid samdistribution av tidningar, (2) en lånefond med fördelaktiga ränte- och amorteringsvillkor samt (3) produktionsbidrag till s.k. andra- tidningar. Till de indirekta stödåtgärderna räknas den särbehandling som ges dagspressen bl. a. genom (1) momsbefrielse, (2) reducerad reklam- skatt och (3) fördelaktiga taxor vid postbefordran.

Pressutredningen har till uppgift att behandla det direkta presstödet. Tillkomsten av detta beskrivs i detta första avsnitt. Här behandlas också de förslag som 1963 och 1967 års pressutredningar avgivit.

1. 1.1 1963 års pressutredning

1963 års pressutredning hade till uppgift att göra en ingående analys av dagspressens utveckling under efterkrigstiden och dess aktuella situation.

Utredningen skulle överväga om och i vilken utsträckning särskilda åtgärder skulle vidtas från statens sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning.

I betänkandet Dagspressens ekonomiska villkor (SOU 1965:22) kon— staterade utredningen att det skett ett mycket stort antal tidningsned— läggningar under perioden 1951—1963. 35 % av de tidningar som 1951 utkom minst tre dagar i veckan hade upphört med sin utgivning under denna tid. Analysen visade att de tidningar som drabbats av tidnings- krisen hade befunnit sig i ett konkurrensmässigt underläge. Nedläggning— arna hade inneburit att det på allt flera orter utkom endast en daglig tidning.

Utredningen kunde slå fast att de ekonomiska svårigheter som orsakat tidningsnedläggningarna inte gällde branschen som helhet. Det var den fjärdedel av den svenska dagspressen som var andratidningar — dvs. hade en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort som var i farozonen. Majoriteten av utredningen fann det inte troligt att andra- tidningama av egen kraft skulle kunna komma i ett ekonomiskt bättre läge.

Målet borde enligt 1963 års pressutredning vara att skapa förutsätt- ningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningar i inbördes konkurrens. Enda möjligheten att nå detta ansåg utredningens majoritet vara att kanalisera ett direkt stöd till andratidningarna. Detta stöd borde ges en sådan utformning att det möjliggjorde såväl konsolidering av existerande företag som etablering av nya tidningar.

Presstödet borde enligt utredningsmajoritetens uppfattning förmedlas genom stiftelser knutna till de politiska partierna. Stödet skulle utgå med 25 milj. kr. per år. Mellan partierna skulle medlen fördelas i förhållande till deras röstande] vid två på varandra följande andrakammarval. Utredningens reservanter ansåg att denna utformning av stödet äventyra- de en av tidningarnas mest centrala funktioner: bevakningen av stats- makterna.

Inte någon remissinstans tillstyrkte oreserverat det framlagda förslaget. Detta förverkligades inte heller. ] stället fattade 1965 års riksdag beslut om statsbidrag till de politiska partiernas opinionsbildande verksamhet.

1.1.2 1 967 års pressutredning

Partistödet medförde inte någon avgörande förändring till det bättre för tidningar i— svårigheter. År 1967 tillsattes en ny pressutredning med uppgift att undersöka pressens ekonomiska villkor och föreslå sådana åt- gärder som kunde innebära en hjälp för ekonomiskt svaga dagstidnings- företag. Utredningen framlade hösten 1968 sitt betänkande Dagspressens situation (SOU 1968248).

Även 1967 års pressutredning konstaterade att tidningsbranschen som helhet inte befann sig i några ekonomiska svårigheter. Det var andratid- ningarna som hade problem. Dessas intäktsökning hade varit mindre än förstatidningarnas och de hade fått avsevärt försämrad ställning på

annonsmarknaden. Positionen för andratidningarna var betydlig svagare 1967 jämfört med 1963.

Utredningen tog upp frågan om utvecklingen på det tidningstekniska området. Det konstaterades att dagstidningarna stod inför en period av snabb teknisk utveckling. Nya produktionsmetoder och ny teknik medförde stora investeringsbehov. En annan viktig fråga för utredningen var den om tidningarnas distribution. Förhållandena på distributionsom- rådet undersöktes och utredningen konstaterade att det fanns anledning att från samhällets sida stimulera till samdistribution.

1967 års pressutredning föreslog:

1. Pressens lånefond. Utredningen ansåg att andratidningarnas ekono- mi var så undergrävd att de saknade resurser att göra de investeringar som på sikt skulle kunna ge ekonomisk bärkraft. De kunde varken investera i fastigheter eller maskiner eller vidta andra åtgärder t.ex. för marknads- anpassning eller marknadsföring — som gjorde att de på ett tekniskt och ekonomiskt rationellt sätt skulle kunna fortsätta verksamheten. En pressens lånefond skulle underlätta problemen för de svaga tidningarna.

Lånen skulle under början av sin löptid vara ränte- och amorteringsfria. Amorteringsfriheten skulle gälla i fem år och räntefriheten i tre. 125 milj. kr. skulle fastställas som ram för utlåningen under en femårsperiod. Lån till samverkande tidningar skulle prioriteras.

2. Samdistributionsrabatt. Förslaget om samdistributionsrabatt utgick från en analys av distributionen av abonnerade tidningar som företagits .av två tillkallade experter (direktörerna Gösta Bodin och Sven Tollin). En statlig stimulans skulle sättas in för att främja en ny form av samdistribution. Tidningsdistributionen skulle arrangeras fristående från enskilda tidningsintressen och vara öppen för alla tidningar. Den skulle organiseras av sinsemellan aktivt konkurrerande distributionsföretag. Kostnaderna skulle fördelas mellan de i samdistributionen deltagande tidningsföretagen på ett sådant sätt att distributionskostnaden per exemplar blev lika stor oavsett tidningens upplaga. Utredningens förslag resulterade i en proposition till 1969 års riksdag med förslag om inrättande av en pressens lånefond och införande av en samdistributionsrabatt. I huvudsak följde propositionen och det senare riksdagsbeslutet utredningsförslaget (prop. 1969z48, statsutskottet 1969:107). (För de närmare bestämmelserna vad gäller de olika direkta presstödsformerna se bilaga 2).

1.1.3 Beslut om produktionsbidrag

De nya åtgärderna på pressens område innebar inte att den pågående 'koncentrationsprocessen inom tidningsbranschen kunde hejdas. Andra- tidningarnas läge blev allt mer bekymmersamt; risken för nya tidnings- nedläggningar och nya monopol på lokala marknader var uppenbar.

I detta läge föreslog regeringen i en proposition till 1971 års riksdag (prop. 1971127) att statsmakterna skulle ge andratidningarna ett direkt bidrag till deras löpande produktion. En andratidning definierades som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, vilken normalt utkom med

minst ett nummer per vecka och som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkurrent.

Presstödsnämnden, på. vilken ankom att handlägga ärenden isamband med produktionsbidrag, fick bl.a. möjlighet att besluta om bidrag till tidningar, som inte hade andratidningsposition men som med hänsyn till tidningens hela spridningsområde uppenbarligen hade samma svårigheter som en andratidning. På motsvarande sätt kunde den besluta att inte ge bidrag till en andratidning om den inte hade samma svårigheter som en sådan. (& 17 i presstödskungörelsen).

Produktionsbidraget skulle beräknas efter pappersförbrukningen på så sätt att tidningens medelnettoupplaga under vardagar multiplicerades med årsvikten per exemplar minskad med annonsandelcn. Storleken på bidraget föreslogs till 3 000 kr. per ton. dock högst 3,5 milj. kr. för storstadstidning och 1 milj. kr. för annan tidning samt lägst 200 000 kr. per kalenderår. För tidningar som utkom en gång i veckan föreslogs att bidrag skulle utgå med ett fast belopp och detta bestämdes till 200 000 kr.

Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget i maj 1971 (KU 197lt32). Senare har bidraget per ton papper liksom beloppsgränserna ändrats vid flera tillfällen. Den senaste mera betydande ändringen ägde rum år 1974 då bidraget per ton fastställdes till 7 500 kr. Maximibelop- pet till storstadstidningar bestämdes samtidigt till 13,5 milj. kr. och maximibeloppet för övriga tidningar till 3,75 milj. kr. Minimigränsen höj- des till 300000 kr, För dagstidningar med utgivningsfrekvensen 6—7 nr/vecka fastställdes dock en minimigräns på 600 000 kr. De fasta belop- pen till endagarstidningarna har höjts en gång sedan produktionsbidragen infördes (från 200 000 kr. till 300 000 kr. år 1974), År 1975 höjdes bi- draget per ton till 7 900 kr. Syftet med denna höjning var att behålla bi- dragen vid oförändrad nivå. thikten på tidningspapper sänktes nämligen under 1974.

1.2. Utredningsuppdraget

Redan i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen 1971 om produktionsbidrag för dagstidningar framfördes, att en kommitté borde tillsättas "för att studera effekterna av presstödet och följa utvecklingen samt föreslå de förändringar som även på längre sikt resulterar i för pressen mest lämpliga och ändamålsenliga stödformer" (KU 197132). En sådan kommitté tillkallades också den 30 juni 1972. I direktiven till 1972 års pressutredning kan fem olika delområden för utredningsarbetct urskiljas: 1. Utredningen skall ”ange en mera preciserad målsättning för stats- makternas handlande (gentemot pressen) varvid dagspressens roll i förhållande till andra massmedier måste klarläggas".

2. En allmän bedömning skall göras av utvecklingen inom olika mass- medier — tekniskt, ekonomiskt, marknadsmässigt och organisatoriskt.

3. Speciell uppmärksamhet skall ägnas åt samarbets- och rationaliserings- frågor inom branschen.

4. En utvärdering av det existerande presstödet skall göras och förslag till förändringar framläggas.

5. Utredningen skall ta upp de förhållanden som rör tidskriftsutgivningen framför allt vad gäller tidskrifter utgivna av fackliga och ideella organisationer.

Enligt direktiven (bilaga 1) skall statens stöd till pressen således relateras till en målsättning för presspolitiken. Hittills har statsmakterna använt allmänt hållna målformuleringar. Det krävs därför preciseringar och därvid måste pressens roll i förhållande till andra massmedier klarläggas.

Pressen har en rad olika funktioneri samhället. Det är dock uppenbart att det är den politiska betydelsen som stått i centmm när det gällt motiven för presspolitiken. Av denna anledning måste det anses ytterst betydelsefullt att studera vilken roll pressen verkligen spelari dagens samhällsdebatt och politiska liv. I diskussionen har det framförts mycket skilda meningar i denna fråga. Å ena sidan finns de som anser att pressens roll övervärderats; det finns andra och effektivare sätt att kommunicera på, menar man. Å andra sidan finns de som hävdar pressens synnerliga betydelse: de anser att den har en avgörande roll i det politiska livet.

I en period då radio och tv byggs ut och då tidningsstrukturen förändrats kraftigt måste det vara viktigt att fastställa vilken funktion olika medier har. Vad har den tilltagande koncentrationen på press- fronten inneburit för kommunikationen i samhället? Har radio och tv övertagit en del av pressens funktioner? Vilken roll spelar tidskrifterna som komplement eller ersättare för dagspressen?

Då det gäller att precisera målsättningen för presspolitiken är det nödvändigt att å ena sidan få ett grepp om tidningarnas funktioner och att å den andra följa den pressideologiska debatten och det presspolitiska agerandet. För pressutredningen är det angeläget att slå fast de funktioner som press och andra massmedier har att spela i ett demokratiskt samhälle.

En andra uppgift för pressutredningen är att studera förändringarna på massmediemarknaden. En rad nya medieformer har fått stor uppmärk- samhet under senare år: kabel-tv, Videogram och lokalradio. Kommer dessa att inom den närmaste tioårsperioden erbjuda en konkurrens gentemot pressen?

Då det gäller att bedöma tidningsbranschens framtid räcker det inte att studera de hot som kan komma från andra medier. Det är också nödvändigt att fastställa hur tidningsmarknaden fungerar i dag och hur den bedöms fungera i morgon. Tidigare pressutredningar har visat betydelsen av tidningarnas marknadsposition. Produktionsbidragen går till de tidningar som har andraposition på marknaden. Är en tidnings konkurrensläge så avgörande för den ekonomiska bärkraften som det ansågs vara på 1960-talet?

En av huvuduppgifterna för pressutredningen skall vara att belysa

samarbets- och rationaliseringsfrågor. Staten har redan genom samdistri- butionsrabatten stimulerat till ett samarbete inom en del av tidningsdrif— ten. För utredningen gäller det att undersöka om det på andra områden finns rationaliseringsvinster att göra genom samverkan mellan olika tidningsföretag.

Pressutredningen skall också utvärdera statens stöd till pressen. Utformningen av produktionsbidragen skall förutsättningslöst prövas. Man bör dock hålla fast vid en ”selektiv” utformning av stödet och utredningens förslag skall göras ”mot bakgrund av en samlad bedömning av effekterna av systemet med produktionsbidrag”.

En huvudfråga vad gäller produktionsbidragen är om de gått till den tidningsgrupp som verkligen är i behov av hjälp. Har det vid sidan om dem som fått bidrag funnits ytterligare tidningar som behövt ett kontinuerligt stöd? Pressutredningen har låtit utvärdera systemet med produktionsbidrag. Utvärderingen har också omfattat de direkta stödfor- mer som infördes på förslag av 1967 års pressutredning pressens lånefond och samdistributionsrabatten.

I samband med bedömningen av utvecklingen på massmedieområdet har utredningen också givits i uppgift att ta upp förhållandena för tidskrifter som ges ut av ideella och fackliga organisationer samt fackpress och populärpress. Från statens sida utgår f.n. ett stöd till kulturtidskrifter men i övrigt innefattas inte tidskrifterna i några direkta stödåtgärder. I direktiven heter det att formerna för tidskriftsstödet vid behov skall tas upp till bedömning i särskild ordning mot bakgrund av de analyser och förslag som utredningen kan komma att framlägga.

1.3. Utredningsarbetets uppläggning

Analysen av utredningsdirektiven visar att pressutredningen fått i uppgift att arbeta över ett vitt fält. Verksamheten har bedrivits genom dels ett antal olika forskningsprojekt, dels arbete i expertgrupper. Pressutredningen har initierat eller deltagit i följande undersökningar:

1. Vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har på utredningens uppdrag genomförts ett forskningsprojekt om pressens funktioner i samhället. Projektet har innefattat intervjuer och enkäter med organisationer, politiker, journalister och allmänhet. Tidningar har innehållsanalyserats. Projektledare har varit fil. kand. Lennart Weibull och projektet finns redovisat i forskningsrapporten Pressens funktioner i samhället (SOU l975:78).

2. Pressutredningen har deltagit i den utvärdering som Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning gjorde av försöken med lokalradio våren 1973. 3. Presstödets effekter har undersökts av docent Karl Erik Gustafsson vid företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet. Undersök- ningen bygger på enkäter och intervjuer med personer inom de flesta svenska tidningsföretag. Undersökningen är redovisad i forsk-

ningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 19742102).

4. En analys av tidningarnas bokslut samt jämförelse med tidigare pressutredningars analyser har utförts av direktör Sven Tollin och finns redovisad i bilaga 3.

5. En arbetsgrupp bestående av fem personer inom tidningsbranschen (redaktör Anders Ahlqvist, direktör Leif Borin, direktör Per Bränn- ström, ekonomichef Antti Daschek och civilingenjör Erik Jönsson) har samlat underlag för utredningens ställningstaganden vad gäller sam- verkansfrågor. Arbetet är sammanfattat i rapporten Tidningar i samverkan (SOU l975:11).

6. Efter framställning från pressutredningen har televerket gjort en undersökning av kabel-tv. Denna är avrapporterad i en skrift med titeln Kabel-tv; Utredning om kostnader, tidsplaner och resursbehov vid en utbyggnad i Sverige (Farsta 1975-02-11).

7. Ägareförhållandena inom tidningsbranschen har studerats för utred- ningens räkning av Civilekonomerna Börje Arnberg och Stefan Bjärle. Deras arbete är avrapporterat till utredningen i en uppsats med titeln Den svenska dagspressens ägarstruktur. .

8. Tidskriftema har uppmärksammats i två undersökningar. Den ena, Fackpressekonomi, är utförd av Civilekonomerna Morgan Lindberg och Anders Rylander. Den andra är en enkät till ett antal organisationer gjord inom sekretariatet och avrapporterad i PM med titeln Organisa— tionerna och tidskrifterna.

9. Inom riksskatteverket har för pressutredningens räkning gjorts sam- manställningar av de lokala annonsbladens antal och omsättning åren 1973 och 1974.

För att på ett systematiskt sätt kunna dra nytta av de erfarenheter som finns inom branschen och inom pressforskningen tillsattes våren 1973 fem referensgrupper. Grupperna har letts från sekretariatet och har haft en i förhållande till utredningen rådgivande och idégivande funktion.

Gruppindelningen följer i princip de olika huvudområdena för utred- ningens arbete.

Gruppen för ekonomi och teknik] har som främsta uppgift haft att studera och diskutera den tekniska utvecklingen inom tidningsbranschen Det har gällt att skapa en bild av de förändringar som var att vänta och konsekvenser av dessa. Gruppen har haft nära kontakt med grafiska kommittén som avgav sitt betänkande Grafisk industri i omvandling (SOU 1974:34) våren 1974.

Gruppen massmedias marknader2 har deltagit i den bedömning av morgondagens massmediemarknad som utredningen haft att göra. Det har gällt dels utvecklingen inom nya medier, dels prognoser för

' Dir. E.A. Hallin, förbundskassör Olof Hansson, civ. ing. Erik Jönsson, dir. Johan Ljung, dir. Sune Lundh, red. Björn Malmgren, red. chef. Thure Mattsson, dir. Folke Wendel och docent Lars Vinell.

2 Dir. Folke Anderberg, red.chcf Börje Dahlqvist, chefred. Stig Fredriksson. dir. Håkan Lambert-Olsson, dir. Nils-Petter Lindskog, förlagsdir. Carl-Adam Nycop, chefred. Bo Präntare, dir. Harry Schein och dir. Erik Westerberg.

tidningarnas möjligheter att hävda sig på annons- och abonnemangsmark- naderna. Gruppen har varit rådgivande då det gällt flera av utredningens undersökningar.

Gruppen rationalisering och samverkan1 har undersökt behovet av ytterligare kartläggning av existerande samverkansformer. Den har tagit initiativ till rapporten Tidningar i samverkan vilken genomförts av en arbetsgrupp knuten till referensgruppen. Den har ocksa diskuterat olika förslag till åtgärder för att stimulera samverkan mellan tidningsföretag.

Gruppen pressens funktioner2 har följt utformningen av och arbetet med projektet Pressens funktioner. Den har också deltagit i beskrivningen av pressideologier, pressdebatten i Sverige samt fastställandet av mass- mediernas uppgifter i samhället.

Gruppen stödets effekter3 har följt den utvärdering som gjorts av presstödet. Den har också diskuterat olika idéer och förslag till utformning av det framtida presstödet.

Slutligen skall sägas att en grupp med representanter för olika slag av tidskrifter4 sammanträtt tre gånger för att diskutera och utvärdera de undersökningar som utredningen företagit på tidskriftsområdet.

1.4. Avgivna yttranden, inkomna skrivelser m.m.

Den 7 mars 1974 överlämnade pressutredningen till chefen för finans- departementet ett förslag till fördelning av ökade produktionsbidrag inom en kostnadsram av 30 milj. kr. med anledning av erhållna tilläggsdirektiv (betr. dessa se bil. 1).

Pressutredningen har avgivit remissyttranden över följande betänkan- den och förslag:

Ny kulturpolitik. Betänkande avgivet av kulturrådet. (SOU 1972: 66 och 1972167).

Radio i utveckling. Betänkande avgivet av 1969 års radioutredning (SOU 1973:8).

FOJO-kommitténs betänkande Fortbildning av journalister (Ds U 1973zl3).

Departementspromemoria (Ds Ju 197412) på grundval av informations— utredningens betänkande Kungörelseannonsering (SOU l969:7).

' Dir. Gösta Bodin, chefred. Åke Djurberg, huvudred. Bertil Heddelin, förste ombudsman C.H. Hemlund, dir. Evert Larmén, andre ordf. Stig Nilsson, chefred. Sören Olofsson, dir. Per-Axel Petersson, dir. Ragnar Wennerström och dir. Rolf

Österberg 2 Red. Paul Frisch, red. Ivar Ivre, ekon.dr. Dan Lundberg. docent Kjell Nowak, fil.lic. Jan Ringdahl, docent Karl Erik Rosengren och prof. Jörgen Westerståhl.

3 Univ.lektor Arne M. Anderson, docent Lars Engwall, prof. Ingemar Ståhl och prof. Bo Wickström.

4 Chefred. Arne Andreasson, red. Hans Björkqvist, kontorschef Oscar Eklöf, red. Roland Ekström, dir. Stig Högdahl, inform. sekr. Lars Holmlund, dir. Benne Lantz, kamrer Bengt Malmborg, dir. Stig Nordgren och utredningschef Peeter Tönus.

Reklam Ill, Tv-reklamfrågan. Delbetänkande av reklamutredningen (SOU 1973110).

Grafisk industri i omvandling. Betänkande avgivet av grafiska kommit- tén (SOU 1974:34).

lnvandrarutredningens huvudbetänkande Invandrarna och minoriteter- na (SOU 1974:69).

A jour, Om journalistutbildning. Betänkande avgivet av journalist— utbildningsutredningen (SOU 1975:25).

Vidare har pressutredningen tillsammans med radioutredningen i en gemensam skrivelse till utbildningsdepartementet (maj 1975) hemställt att en särskild utredning tillkallas för att skyndsamt utreda frågan om massmedieforskningens behov och organisation.

Från myndigheter, organisationer, tidningsföretag och enskilda har till pressutredningen överlämnats följande framställningar m.m.:

Estniska Dagbladet med anhållan om utredningens förturbehandling av frågan om produktionsbidrag för tidningar på främmande språk.

Svenska Tidningsutgivareföreningen ang. en höjning av samdistribu- tionsrabatten för dagstidningar till 4 öre per distribuerat exemplar från den 1 januari 1974 (skrivelsen ställd till finansdepartementet som överlämnat den till utredningen).

Landsorganisationen med överlämnande av dels LO:s utredning om en socialdemokratisk morgontidning i Stockholm, dels LO:s representant— skaps ställningstagande i tidningsfrågan.

Estniska Dagbladet med överlämnande av dels en PM med information om Estniska Dagbladet, dels en PM ang. frågan om produktionsbidrag till tidningen.

Trelleborgs Allehanda med hemställan om tilldelning av produktions- bidrag. Trelleborgs Allehanda uppmärksammar med skrivelsen utredning- en på tidningens problem.

Eskilstuna-Kuriren ang. det tidningsekonomiska förhållandet i Eskils- tuna.

Obligatoriekommittén ang. periodiska tidskrifter utgivna av studeran desammanslutningar.

Svenska Tidningsutgivareföreningen ang. tidningen som undervisnings- material och självständigt studieobjekt i skolorna.

Svenska Tidningsutgivareföreningen ang. kommunikationsforskningens betydelse för pressens framtid.

Veckopressektionen inom Svenska Tidningsutgivareföreningen Vectu ang. PM om dels vissa utvecklingslinjer för populärpressen, dels populärpressens roll i förhållande till andra medier samt dess betydelse för olika kategorier av konsumenter.

Tidningsstatistik AB ang. en för pressens framtid angelägen masskom- munikationsforskning.

Svenska Tidningsutgivareföreningen med överlämnande av dels ett uttalande ang. annonsblad, dels TU:s skrivelse till skatteutskottet ang. en vidgad differentiering av reklamskatten mellan reguljära tidningar och annonsblad.

Brita André, Stockholm, ang. tidningarnas omfång, form och innehåll m.m.

Svenska Journalistförbundet ang. åtgärder till skydd för de reguljära tidningarna mot hotet från kommersiella annonsblad.

A-pressen AB med överlämnande av dels en PM om A-pressen och annonsbladen, dels ett uttalande i annonsbladsfrågan.

Tidningarnas Utvecklingsaktiebolag TUA — ang. utvecklingsarbetet inom dagspressen med bl.a. hemställan om en ändring av reglerna för pressens lånefond så att för branschen angelägna projekt finansiellt kan

underlättas. Veckopressektionen inom Svenska Tidningsutgivareföreningen — Vectu med överlämnande av en deklaration rörande den periodiska pressen som antagits av Fédération Internationale de la Presse Périodique — FIPP (skrivelsen ställd till chefen för finansdepartementet som över- lämnat den till utredningen).

Yvonne Dryselius, Johannisberg, ang. utgivningen av annonsblad. Svenska Annonsörers Förening med överlämnande av ett uttalande ang. annonsblad.

Svenska Tidningsutgivareföreningen med överlämnande av en hemstäl— lan ang. reklamskatten som TU tillställt skatteutskottet.

Svenska Tidningsutgivareföreningen med överlämnande av en PM ang. övergång till ändrad periodicitet vid utgivning av dagstidningar.

Svenska Tidningsutgivareföreningen med överlämnande av en PM ang. prisutvecklingen inom dags- och veckopressen 1959—1975.

Svenska Tidningsutgivareföreningen med överlämnande av ett av TU :s föreningsmöte antaget presspolitiskt uttalande.

A—pressen AB med överlämnande av ett av A-pressen antaget uttalande i anledning av TU:s presspolitiska uttalande.

Huvudstadspress AB ang. lokaltidningsutgivningen i storstockholms- området.

Svenska Annonsbladsutgivareföreningen ang. riksskatteverkets kart- läggning av annonsbladen och debatten kring dessa.

Statskontoret med överlämnande av en undersökning ang. samdistribu— tionsrabatt för dagstidningar.

Wilhelm Sjöström, Umeå, ang. rationalisering inom tidningsbranschen.

Kooperativa Förbundet ang. de konsumentkooperativa tidningarnas — främst då tidningen Vits problem.

1.5. Pressutredningens betänkande

Pressutredningens betänkande är disponerat så att i det andra kapitlet görs en översikt över strukturutvecklingen inom massmediebranschen framför allt vad gäller dagspressen. I kapitel 3 redovisas ägarstrukturen inom den svenska dagspressen och de senaste årens utveckling på detta område.

[ kapitel 4 och 5 behandlas olika pressideologier samt den debatt som förts i Sverige kring presspolitiken. [ kapitel 6 presenterar utredningen de uppgifter som den anser åvila massmedierna i en demokrati som den svenska. Undersökningarna av pressens funktioner och utredningens utvärdering av dessa redovisas i kapitel 7.

[ kapitel 8 och 9 redogörs för de marknadsmässiga och ekonomiska förutsättningarna för tidningsdriften. [ kapitel 10 ges bakgrunden till utredningens förslag i samverkansfrågorna.

Tidskriftema, deras ekonomiska utveckling och läget i övrigt på tidskriftsmarknaden behandlas i kapitel 11. I kapitel 12 redovisas utredningens syn på morgondagens massmediemarknad och pressens möjligheter att hävda sig på denna. Slutligen presenteras utredningens förslag i kapitel 13.

2. Den svenska pressen — utveckling och dagsläge

Bakgrunden till den statliga presspolitiken är bl. a. de stora förändringar som ägt rum på tidningsmarknaden de senaste decennierna. Av de tidningar som gavs ut år 1945 har en tredjedel upphört med sin utgivning. Tidningsnedläggningarna fick stor omfattning efter år 1950 och minskade i antal först i slutet av 1960-talet. Tidningskoncentrationen har i första hand drabbat tidningar med låg hushållstäckning på orter med konkur- rerande dagstidningar och ensamtidningar på ett antal mindre orter. Följden har blivit en tilltagande regional monopolisering av dagspressen.

De tidigare pressutredningarna har utförligt behandlat strukturutveck- lingen inom svensk dagspress. 1963 års pressutredning gav i sitt betänkande en bild av strukturförändringarna 1945—1963. 1967 års pressutredning förde fram analysen t. o. m. år 1968.

Syftet för 1972 års pressutredning har varit att dels ge en samlad bild av förändringarna på dagstidningsmarknaden under efterkrigstiden, dels redovisa vissa uppgifter om pressen i dagsläget. Den period under vilken koncentrationsprocessen var som intensivast kan i dag överblickas. Det möjliggör bl. a. en beskrivning av tidningskoncentrationen ur delvis andra synvinklar än tidigare utredningar kunnat göra.

Kapitlet inleds med en diskussion av olika tidningsdefinitioner (avsnitt 2.1). I avsnitt 2.2 jämförs utvecklingen på tidningsmarknaden med den på etermediefältet. Tidningarnas upplageförändringar och allmänna ut- vecklingstendenser redovisas. Samtliga upplageuppgifter i såväl detta som övriga kapitel avser förhållandena under första halvåret 1974.

Avsnitt 2.3 har rubriken Pressens strukturutveckling. Antalet tidningar vid olika tidpunkter och förändringar i tidningarnas utgivningsfrekvens redovisas liksom de nedläggningar, fusioner och nyetableringar som ägt rum. Vidare behandlas de nedlagda tidningarnas politiska tillhörighet. Eftersom flera nedläggningar och nyetableringar på tidningsmarknaden ägde rum i början av 1940-talet omfattar beskrivningen perioden efter år 1940.

I avsnitt 2.4 lämnas uppgifter om pressen i dagsläget. Antalet dagstidningar redovisas efter politisk signatur och utgivningsperiodicitet. Pressens totala upplaga och geografiska spridning analyseras.

52 Den svenska pressen 4 utveckling och dagsläge SOU 197 5:79 2 .1 Några definitioner

Innan en beskrivning av dagspressens struktur kan ske maste några preciseringar göras beträffande innebörden av begreppet dagstidning. Att olika undersökningar av strukturutvecklingen kommit till skilda resultat sammanhänger ofta med att olika tidningsdefinitioner tillämpats.

1967 års pressutredning redovisar två dagstidningsdefinitioner, en snäv och en vid definition.

Enligt den snäva definitionen är en dagstidning en publikation, som för läsaren utgör den primära nyhets- och informationskällan inte bara i fråga om lokala förhållanden utan även om företeelser i landet i övrigt och i utlandet. Enligt denna definition betecknas som dagstidningar endast sådana publikationer, som utkommer 3—7 dagar i veckan.

Enligt den vida definitionen räknas till dagstidningar alla publika- tioner, som utkommer med minst ett nummer i veckan och som kan betecknas som allmänna nyhetstidningar. Den förra gruppen av dags- tidningar utökas således med publikationer av s. k. ”dagspresskaraktär” och med en periodicitet av 1—2 nr/vecka.

Det kan dock ifrågasättas om gränsdragningen mellan 2 och 3 nr/vecka är lämplig. Om man närmare granskar upplage— och spridningsuppgifter på de orter, där det utkommer tidningar med 3 nr/vecka, finner man att en del av dessa tidningar, trots att de är ensamma på sin utgivningsort inte kan sägas utgöra ”den primära nyhets- och informationskällan" i fråga om förhållandena lokalt, i riket och i utlandet.

Pressutredningen har, i överensstämmelse med framställningen i forsk- ningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 19741102), funnit det lämpligt att välja en indelning med utgångspunkt i tidningarnas utgivningsfrekvens och skilja mellan flerdagarstidningar (4—-7 nr/vecka) och fådagarstidningar (1—3 nr/vecka). Denna indelning tillämpas i den följande strukturbeskrivningen. '

På tidningsmarknaden finns, förutom de 3. k. huvudtidningarna, även tidningar som brukar betraktas som avläggare och editioner. Dessa beteckningar används ofta utan att innebörden av resp. begrepp klargörs.

Med avläggare avses i den fortsatta framställningen tidningar som utges under egen vinjett men där det redaktionella innehållet till övervägande delen är detsamma som huvudtidningens. Det finns många exempel på tidningar som är avläggare. Ett sådant är Säters Tidning som är avläggare till Södra Dalarnes Tidning. Ett annat är Västerviks—Demokraten och Oskarshamns—Nyheterna som båda är avläggare till Östra Småland.

Med edition avses tidningar som utkommer under samma vinjett som huvudtidningen och där det redaktionella innehållet i viss utsträckning skiljer sig från huvudtidningens. Graden av överensstämmelse varierar från fall till fall. Exempel på editioner är Aftonbladets och Expressens editioner i södra och västra Sverige. Arbetet utger en särskild edition i Göteborg och Arbetarbladet utkommer varje torsdag med en speciell edition i Uppsala.

Vid strukturbeskrivningen av den svenska pressen förefaller det rimligt att betrakta tidningar med huvudsakligen samma innehåll som en enhet

dvs. som en tidning. ] detta kapitel redovisas därför huvudtidningen inklusive eventuella avläggare och/eller editioner tillsammans, om inte annat uttryckligen anges.

Tidningarnas politiska linje har definierats i enlighet med den politiska signatur som tidningarna själva angett. [ de fall då särredovisning på olika politiska grupperingar inte förekommer avses med borgerliga tidningar sådana vilkas politiska tendens angetts vara moderat, höger, konservativ, liberal, frisinnad, folkpartistisk, centerpartistisk, oberoende liberal eller borgerlig. Gruppen opolitiska omfattar de tidningar som själva betecknar sig som opolitiska, politiskt fria eller obundna.

Med hänsyn till utgivningsorten indelas dagstidningarna istorstadspress och landsortspress. Storstadspress är samtliga tidningar som har Stock- holm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. En undergrupp utgör kvällspress som beteckning för storstädernas kvällstidningar. Denna grupp omfattar f. n. Aftonbladet, Expressen, GT och Kvällsposten.] Landsorts- press är samtliga dagstidningar som utges utanför storstadsregionerna.

2.2. Allmänna utvecklingstendenser

Under efterkrigsperioden har en genomgripande förändring av mass- mediemarknaden ägt rum. Etermedierna har genomgått en snabb utveckling medan den traditionella dagspressen stagnerat. Perioden efter 1945 kännetecknas framför allt av televisionens men även ljudradions mycket snabba expansion. Företeelsen är långt ifrån unik för Sverige. Samtliga länder med marknadsekonomiska system har haft en likartad utveckling.

Det finns olika sätt att beskriva dagspressens utveckling i relation till etermediernas. Ett sätt är att jämföra det genomsnittliga antalet tidningsexemplar (under vardagar) per 1000 invånare med antalet ljudradio- och tv—licenser per 1 000 invånare. En sådan jämförelse görs i figur 2.1.

] figuren görs en uppdelning i morgonpress (som inkluderar landsorts- presscn och storstadspressens morgontidningar) och kvällspress. Antalet ljudradiolicenser redovisas t. 0. m. är 1968. Efter detta år sker inte längre någon separatredovisning för ljudradion. Den 1 april 1969 infördes en allmän mottagaravgift för innehav av såväl ljudradio som television.

Antalet morgontidningsexemplar per 1 000 invånare var 389 ex. är 1945 och 411 ex. år 1974. De hittills högsta värdena (över 425 ex. per 1 000 invånare) uppnåddes i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Nedläggningar av flera storstadstidningar med betydande upplagor är främsta orsaken till den mindre nedgång som sedan följde. Storstadspressens utveckling har även påverkats av att nedläggningen av B-upplagoma hämmat deras spridning utanför de egentliga storstadsom- rådena. Sedan slutet av 1960-talet har antalet morgontidningsexemplar legat konstant omkring 410 ex. Morgontidningarna har således inte kunnat öka sin marknadsandel under efterkrigsperioden.

Att morgonpressen innehar i stort sett samma marknadsandel i dag

1 Tidigare ingick i denna grupp även de numera nedlagda Aftontidningen, Aftenposten och Skånska Aftonbladet.

' Avser dagstidningar som utges med 2—7 nr/vecka.

Spridning per 1 000 inv.

600

500

Morgonpress

400

of' 300 _ Television I". O'. 200 ! _I ' ""...-uluiuuuu. " "...—" Kvallspress

llllll nl. ." nl

nun-"nu...nu-"_i'""

nun-nun..." !

I

1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 År

Figur 2.1 Antalet tidningsexemplar (vardagar) och antalet ljudradio- resp. televi- sionslicenser per 1 000 invånare 1945—] 9 74.

som för 30 år sedan innebär dels att upplageökningarna följt befolknings- utvecklingen, dels att de nedlagda tidningarnas upplagor uppenbarligen övertagits av de kvarvarande tidningarna. När upplagorna ökar i exakt samma takt som befolkningen förblir relationen densamma och antalet tidningsexemplar per 1 000 invånare förändras ej.

Kvällspressen uppvisar en annorlunda utvecklingstrend. År 1945 var antalet kvällstidningsexemplar per 1000 invånare 48. År 1974 hade antalet stigit till 154 dvs. mer än tredubblats. Kvällspressen kan dessutom, med undantag för några få år, notera en genomgående ökning under hela perioden. De nedläggningar som skett inom tidningsgruppen har således inte påverkat utvecklingen i negativ riktning. Det är kvällspressen som svarat för den huvudsakliga ökningen av dagstidnings- konsumtionen efter år 1945.

Dagspressens samlade upplaga har ökat från 2,8 miljoner exemplar år 1945 till över 4,6 miljoner exemplar år 1974.1 Det motsvarar en ökning på ca 60 %. Förändringarna för dagspressen totalt och för olika tidningsgrupper illustreras grafiskt i figur 2.2.

De förändringar som inträffat i dagspressens struktur efter 1945, uttryckt i antal tidningar, motsvaras inte av förändringar i partiernas andel av den totala upplagan. Förhållandena har varit tämligen stabila under efterkrigsperioden. Dagspressens politiska spridning vid olika tid- punkter framgår av tabell 2.1.

Upplaga (milj. ex.)

1

Daespressen totalt 41 3 Landsortspressen __ __ 2_ __--------------—---------___ __ b_" KvällspresSen ""-"luuu- 1T-'--_l-._l_l-I-'?tuo'l'ztlags'pFeåszä-'-'-==J " '_'-__. (mor On) "...nu-nun -.......-m-nu.-......g..uun"' ' Lllllllllllllllll 1— r_ ' ' ___ 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1974 År

Figur 2.2 Dagspressens upplageutveckling ] 945—] 9 74.

Tabell 2.1 Dagspressens medelnettoupplaga 1945—1974 fördelad efter politisk tendens. Är *Politisk tendens Summa % . ., M OL C Fp S Vpk Övr.

1945 23,8 ' 4,8 49,5 14,6 1,6 5,7 100,0 1950 22,3 4,3 48,8 17,6 1,8 5,2 100,0 1955 23,0 — 4,1 50,4 16,4 1,2 4,9 100,0 1960 22,5 — 3,8 45,9 22,5 0,7 4,6 100,0 1965 23,5 3,3 46,9 21,9 0,1 4,3 100,0 1970 17,8 5,4 3, 48,4 20,9 0,1 4,3 100,0 1974 . 17,6 _6,6 4,1 46,4 20,0 0,4” 4,9 100,0

Orsaken till att vpk:s andel av den samlade dagspressens medelnettoupplaga förefaller ha ökat år 1974 sammanhänger med att Ny Dags upplaga ingår i redovisningen för detta år. Ny Dags upplaga finns inte medräknad år 1965 då tidningen var endagstidning resp. år 1970 då tidningen ej ingick i TS-statistiken. Någon faktisk ökning av vpk:s marknadsandel har således inte ägt rum. Anm. : Tabellen omfattar tidningar som utkommer 2—7 dagar per vecka. Det bör observeras att medelnettoupplagan uttrycker den genomsnittliga upplagan per dag. [ sammanställningcn ges således samma vikt åt en upplagesiffra som avser utgivning 2 dagar i veckan som åt en som avser 7 dagar i veckan. Om i stället det totala antalet spridda exemplar lades till grund för beräkningen skulle följande procentandelar erhållas för är 1974: (m) 16,5, (01) 7,0, (c) 3,6, (fp) 48,7, (5) 21,0, (vpk) 0,2, (övr.) 3,0.

Efter 1970 har gruppen oberoende liberal, som bl.a. omfattar Sydsvenska Dagbladet och Kvällsposten tillkommit. Det bör särskilt noteras att kvällstidningarnas upplagor ingår i tabell 2.1. 1 den social-

demokratiska pressens andel år 1974 ingår således Aftonbladet med 10,3 % och av folkpartipressens andel svarar Expressen och GT tillsam- mans för 14,3 %.

2.3. Pressens strukturutveckling

Tidningsmarknaden har de senaste decennierna kännetecknats av en betydande strukturomvandling med koncentration och nedläggningar som följd. Koncentrationsprocessen har medfört färre enheter, större tidningar och ökad koncernbildning.

Till bilden av strukturförändringarna hör även tillkomsten av nya tidningar. Nyetableringarna har emellertid varit betydligt färre än nedläggningarna och nettoresultatet har blivit en minskning av antalet dagstidningar.

Förutom nedläggning och nyetablering förekommer att tidningar ökar eller minskar sin periodicitet. Det finns en naturlig önskan hos många tidningsföretag att öka utgivningsfrekvensen samtidigt som en minskning av utgivningsfrekvensen ofta används som ett alternativ till direkt nedläggning.

I detta avsnitt behandlas periodicitetsförändringar, nedläggningar och nyetableringar i tre olika delavsnitt.

2.3.1. Antalet tidningar och utgivningsfrekvens

Antalet tidningar var störst omkring år 1920. Då utkom ungefär 230 tidningar med en utgivningsperiodicitet på 2—7 dagar per vecka. År 1975 hade antalet tidningar med denna utgivningsfrekvens reducerats till 1 19.

I tabell 2.2 redovisas antalet dagstidningar under perioden 1940” 1975. Minskningen i antalet tidningar varierar beroende på vilken tidningsdefinition som tillämpas. Om man med tidning avser samtliga dagstidningar som utkommer 1—7 dagar per vecka har 90 tidningar försvunnit. Väljer man i stället gruppen som utges 3—7 dagar per vecka är reduktionen 80 tidningar.

Tabell 2.2 Antalet dagstidningar 1940—1975.

År Samtliga tid ningar som utkommer: Flerdagars- [fådagars- T ”7" '" * _"W'TÅ'TT tidningar tidningar

l_7 277 3_7 4—7 nr/vecka 1—3 nr/vecka nr/vecka nr/vecka nr/vecka

1940 236 218 191 132 104 1945 216 199 185 130 86 1950 216 196 184 133 83 1955 192 176 165 118 74 1960 177 149 139 99 78 1965 157 127 121 93 64 1970 149 120 112 90 59 1975 146 119 111 89 57

Anm. : Antalet tidningar per den 1 januari resp. är.

Av tabell 2.2 framgår att antalet fådagarstidningar minskat från 104 till 57 och antalet flerdagarstidningar från 132 till 89. Tillsammans mot- svarar det en nedgång av antalet dagstidningar efter år 1940 med ca 40 %. Utvecklingen för samtliga dagstidningar (efter 1945) med en uppdelning gjord i fler- respektive fådagarstidningar är grafiskt framställd ifigur 2.3.

Antal tidningar

200

Samtliga dagstidningar

1001

F lerdagarstidningar

Fådagarstidningar

50% —1' '—1 | 1——— —|—' # 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 Ål”

Figur 2.3 A nia/et dagstidningar ] 945—19 75.

Förändringarna inom fler- respektive fådagarsgruppen framgår av tabell 2.3. Bland flerdagarstidningarna är det i första hand sexdagarstid- ningarna som minskat i antal. Det är i och för sig naturligt eftersom de flesta flerdagarstidningarna utkommer sex dagar per vecka. Det kan emellertid noteras att inemot hälften av landets sexdagarstidningar har upphört med sin utgivning efter år 1940.

Tabell 2.3 Antalet dagstidningar efter utgivningsfrekvens 1940—1975.

År Flerdagarstidningar Fådagarstidningar

7 nr/ 6 nr/ 5 nr/ 4 nr/ 3 nr/ 2 nr/ 1 nr/ vecka vecka vecka vecka vecka vecka vecka 1940 10 108 14 59 27 18 1945 12 110 4 8 55 14 17 1950 15 1 10 f 8 51 12 20 1955 19 91 — 8 47 11 16 1960 13 77 _ 9 40 10 28 1965 13 69 3 8 28 6 30 1970 12 64 7 7 22 8 29 1975 13 64 8 4 22 8 27

Tre tidningsgrupper kan notera ökningar i antalet tidningar. En av dessa är femdagarstidningarna som för närvarande omfattar 8 tidningar. Den första tidning, som under efterkrigsperioden började utkomma med fem nummer i veckan var Bergslagsposten 1964 (tidigare 4 nr/vecka). Därefter har ytterligare tidningar gått upp i periodicitet till 5 nr/vecka. Det senaste exemplet är Enköpings-Posten som i december 1974 övergick från 3- till 5-dagarsutgivning. I gruppen finns även tidningen Dagen som år 1965 minskade utgivningsfrekvensen från 6 nr/vecka till 5 nr/vecka.

Ytterligare en tidningsgrupp som ökat i antal år endagstidningarna. År 1940 fanns 18 endagstidningar, år 1975 var antalet 27. Ökningen sammanhänger dels med att en övervägande del av alla nyetableringar sker i denna grupp, dels att en rad tidningar i stället för att läggas ner minskat sin utgivningsfrekvens till 1 nr/vecka. Exempel på i dag utkommande endagstidningar som en gång utgetts med 6 nr/vecka är Nord-Sverige, Smålandsbygdens Tidning och Karlstads-Tidningen.

Periodicitetsförändringarna inom dagspressen redovisas i tabell 2.4. Sammanlagt kan noteras 105 exempel på förändrad utgivningsfrekvens efter år 1940. Av dessa var 76 ökningar och 29 minskningar.

Tabell 2.4 Periodicitetsförändringar 1940—1975.

Till: Fådagarstidningar Flerdagarstidningar

7 nr/

[ nr/ 2 nr/ 3 nr/ 4 nr/ 5 nr/ 6 nr/

Från: vecka vecka vecka vecka . vecka ,. _Yefka , vecka . 1 nr/vecka _ 6 0 0 0 1 l 2 nr/vecka 6 14 0 0 0 O 3 nr/vecka 2 2 — 12 6 12 0

4 nr/vccka O 0 2 — 3 1 1 0 5 nr/vecka O O 0 0 l 0 6 nr/vecka 6 0 6 0 l , 9 7 nr/vecka O 0 . 0 0 _0 . 4 i...

l l !

Av tabellen kan utläsas att 32 tidningar ökade sin utgivningsfrekvens så att tidningarna övergick från få- till flerdagarsgruppen. Det rör sig med två undantag (Ny Tids uppgång från 1 nr/vecka till 6 nr/vecka år 1965 och Kvällspostens ökning från 1 nr/vecka till 7 nr/vecka år 1950)

uteslutande om tredagarstidningar som ökat i periodicitet till 4, 5 eller 6 dagar per vecka.

Det finns även exempel på tidningar som minskat sin utgivningsfrek- vens. I 12 fall har det gällt flerdagarstidningar som genom den minskade utgivningen övergått till fådagarsgruppen. Vanligast är att sexdagarstid- ningar övergått till utgivning med 3 nr/vecka eller 1 nr/vecka.

Den senaste nedgången i utgivningsfrekvens inträffade år 1965 då bl. a. Arbetar-Tidningen, Ny Dag och Nord-Sverige övergick till endagsutgivning. De förändringar som ägt rum därefter har enbart gällt ökningar i utgivningsfrekvensen.

2.3.2. Nedläggningar och fusioner

Koncentrationsprocessen startade på allvar i början av 1950—talet. Den tog sig uttryck dels i direkta nedläggningar. av huvudtidningar, dels i fusioner dvs. huvudtidningar uppgick i annat tidningsföretag antingen som avläggare eller för att upphöra även till namnet. I slutet av 1960-talet upphörde nedläggningarna. Den enda egentliga nedläggningen efter 1968 är Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning som upphörde med utgiv- ningen i september 1973. Fr. o. m. januari 1975 utkommer tidningen på nytt som endagstidning.

Antalet tidningar som lagts ner eller gått samman med andra tidningar efter 1940 redovisas i tabell 2.5 och 2.6. I tabell 2.5 lämnas uppgifter om antalet tidningar med fördelning på utgivningsfrekvens och i tabell 2.6 med fördelning på upplagestorlek.

Tabell 2.5 Antal tidningar som gått samman med andra tidningar eller upphört med sin verksam het sedan 1940 fördelade på utgivningsfrekvens.

Period Samtliga tidningar som utkommer Flerdagars- Fådagars- "" ' _ T i _ '# ' tidningar tidningar 1—7 2—7 3—7 4_ 1— . nr/vecka nr/vecka , inr/vecka , 7 nr/vecka 3 nr/vecka 1940—1949 41 31 26 18 23 1950—1959 54 48 47 35 19 1960—1969 35 26 25 16 19 1970— 7 2 2 2 5 Sedan 1940 137 107 100 71 66

Tabell 2.6 Antal tidningar som gått samman med andra tidningar eller upphört med sin verksamhet sedan 1940 fördelade på upplagestorlek.

Penod iUpplagestorlek i ] OOO-tal under 5,0— 10,0— 20,0— över _ . 510. . . 9,9 . 19,9 29,0 30,0 1940—1949 31 4 3 2 1 195041959 40 8 1 2 3 1960—1969 20 7 6 1 1 1970— 5 0 0 O 2 Sedan 1940 96 19 10 5 7

1 Ser man till enbart den abonnerade pressen blir antalet konkurrensorter 20.

Av tabellerna 2.5 och 2.6 framgår:

. att 137 dagstidningar upphört med sin verksamhet eller fusionerats med andra tidningar efter år 1940. Av dessa är 66 fådagarstidningar och 71 flerdagarstidningar. Nedläggningstakten för fådagarstidningarna har minskat alltsedan 1940 medan den för flerdagarstidningarna var som högst under 1950-talet. 0 att 96 av de 137 dagstidningarna som ”dött” hade en upplaga vid nedläggningen som var lägre än 5000 exemplar. Endast 41 av tidningarna hade en upplaga på över 5 000 exemplar. Över 10000 exemplar blir antalet 22 tidningar.

Under perioden 1940—1975 nedlades 78 tidningar medan 59 uppgick i annat tidningsföretag. Nedläggningarna har drabbat både s. k. monopol- tidningar (helt dominerande på den lokala marknaden) och konkurrens- tidningar. Av monopoltidningarna är det som regel tämligen små tid— ningar, på orter utan egentligt underlag för en dagstidning, som lagts ner.

På orter med flera konkurrerande dagstidningar har tidningarna med låg hushållstäckning drabbats. Det gäller andra, tredje och fjärde tid- ningen på dessa orter. Nedläggningarna kan till viss del ses som en rationalisering inom tidningsbranschen. Bland de nedlagda företagen finns många små tidningar. Men även större tidningar har drabbats. När Stockholms- Tidningen lades ner är 1966 hade den en upplaga på 132 700 exemplar. Det är därmed den största enskilda tidningsnedläggningen i Sverige. Aftontidningen (nedlagd år 1956) hade en upplaga på 63 000 exemplar, Morgon-Tidningen (nedlagd år 1958) 48 400 exemplar och Morgon- Bladet (nedlagd år 1958) 28 000 exemplar. Av tidningarna i Göteborg hade Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning vid nedläggningen i september 1973 en upplaga på 43 600 exemplar, Ny Tid (nedlagd år 1966) 25 700 exemplar och Aftonposten (nedlagd år 1956) 34300 exemplar. Vid Ny Tids övergång från sex- till endagsutgivning år 1964 var upplagan dock 43 900 ex.

De många tidningsnedläggningama har medfört att antalet orter med lokal tidningskonkurrens minskat. År 1945 fanns två eller flera dagstid- ningar på 51 orter, är 1975 hade siffran sjunkit till 21.] Utvecklingen under perioden efter 1945 redovisas i tabell 2.7.

Tabell 2.7 Utgivningsortcr efter antalet tidningar.

År Antal orter med två eller Antal orter med en

tlera dagstidningar dagstid ning 1945 51 42 1950 51 42 1955 39 53 1960 32 56 1965 23 59 1970 21 65 1975 21 64

Anm.: Dagstidningar som utges 3—7 dagar per vecka. Uppgifter avseende åren 1945—1965 hämtade från "Dagspressens situation” SOU 1968:48.

Av de 21 orterna med två eller flera dagstidningar år 1975 är 17 orter med både borgerliga och socialdemokratiska tidningar. Dessa orter är:

Borås Karlskrona Umeå Eskilstuna Karlstad Visby Falun Malmö Växjö Gävle Norrköping Örebro Jönköping Stockholm Östersund Kalmar Sundsvall

De övriga orterna är Luleå med Norrbottens-Kuriren och Norrskens- flamman, Göteborg med Göteborgs-Posten och GT, Helsingborg med Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar samt Skövde med Skövde Nyheter och Skaraborgs Läns Annonsblad.

Göteborg kan tjäna som exempel på hur tidningsnedläggningama har drabbat en flertidningsort. År 1940 utkom iGöteborg åtta flerdagarstid- ningar vilka representerade samtliga partier i riksdagen utom dåvarande bondeförbundet. År 1975 återstod endast en morgontidning och en kvällstidning som båda redovisar samma politiska linje och har samma ägare. Utvecklingen illustreras i figur 2.4.

De av HT-koncernen utgivna Morgon-Tidningen och Handelstidningens Veckoblad nedlades redan under 1940-talet. Kvällstidningen GT såldes till Göteborgs-Posten en tid innan företagets huvudtidning Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning nedlades år 1973. Den konservativa Göteborgs Morgonpost ombildades år 1951 till Aftonposten som trots icke obetydliga upplageframgångar (1952/18 500 ex., 1956/34 300 ex.) tvingades upphöra med sin utgivning år 1956. Ny Tid upphörde definitivt år 1966. Unden en kortare period år 1964 utkom Ny Tid som endagstid- ning. Arbetar-Tidningen övergick till endagsutgivning år 1965 och fusio- nerades med Ny Dag år 1974.

2.3.3. Nyetableringar

Till strukturutvecklingen hör även frågan om nyetableringar på tidnings- marknaden. En sammanställning har gjorts i tabell 2.8 som visar antalet nyetableringar sedan 1940 med uppgift om hur många av dessa som fortfarande utkommer. Som nyetablering betraktas också de fall då en tidigare avläggare eller edition börjar utges som självständig huvud- tidning.

Tabell 2.8 Nyetableringar 1940—1975.

Typ av tid ning Nyetablerad tidning som Summa 7 " _ ' ""7 '" ' " ' nyetableringar , lagts ner fortfarande utges . , Fåd agarstid ning 17 20 37 Flerdagarstid ning 8 2 10 Summa 25 22 47

Anm.: Avser förhållandena t. o. m. den 1 januari 1975.

Tidningar Göteborgs som utgavs Veckoblad Morgonpost i Göteborg 1940

Göteborgs— Posten

Morgon— Arbetar- Tidningen Tidningen

Afton- posten

1960 1 nr/vecka

1965

1970 . uppgickiNy

Dag 1974

Tidningar som utges i Göteborg 1975

Figur 2.4 Tidningskoncentrationen i Göteborg.

Anm: Avser förhållandena den 1/1 resp. år,

Under perioden 1940—1975 har sammanlagt 47 nyetableringar ägt rum. Hälften av dessa har upphört med sin utgivning Linder perioden och hälften utkommer fortfarande. Av åtta nystartade flerdagarstidningar har två överlevt och etablerat sig på tidningsmarknaden. Det är Dagen och kvällstidningen Expressen som startades år 1945 respektive år 1944. Härtill kommer Kvällsposten som startade som fådagarstidning och utgavs med 1 nr/vecka under perioden 1948—1950.

Nyetableringarna av Expressen och Kvällsposten gjordes av redan etablerade morgontidningar som ett komplement till den tidigare utgiv- ningen. Dagen skiljer sig från övriga såsom en innehållsmässigt differentie- rad tidning med en speciell läsekrets.

Möjligheten att överleva för en nystartad fådagarstidning tycks generellt sett vara väsentligt större än för en nyetablerad flerdagarstid- ning. 20 nystartade fådagarstidningar utges fortfarande. Av dessa är nio

centerpartistiska endagstidningar och lika många betraktar sig som opolitiska. En socialdemokratisk tidning (Västmanlands Folkblad) har återupptagit utgivningen som fådagarstidning. 1 januari 1975 återupptog liberala GHT utgivningen och utkommer f. 11. som endagstidning. Båda dessa var tidigare sexdagarstidningar.

Utvecklingen på tidningsmarknaden under perioden efter andra världs- kriget visar på tydliga svårigheter att starta nya tidningar. Vartannat nystartat företag inom tidningsbranschen har lagts ner eller fusionerats en tid efter starten. Efter 1945 har inga lyckade nyetableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna (med undantag av Kvällsposten som dock startade som fådagarstidning). För att en nyetablering inom tidnings- branschen skall lyckas bör den nystartade tidningen, att döma av de senaste 30 årens utveckling, utkomma med mindre än tre nummer per vecka.

2.3.4. Den politiska fördelningen

l tabell 2.9 lämnas uppgifter om de nedlagda tidningarnas politiska tendens och i tabell 2.10 redovisas tidningarna med hänsyn till upplagan vid nedläggningstillfället.

Tabell 2.9 Nedlagda och fusionerade dagstidningar efter politisk tendens.

Period liolitisk tendens . Opolitiska Summa

moderat/ center- liberal/ socialdemo- kommun- övriga

höger partistisk folkpartistisk kratisk istisklvpk 1940—1949 17 3 8 1 1 4 7 41 1950—1959 24 5 11 6 1 2 5 54 1960-1969 8 4 8 7 4 2 6 35 1970- 1 - 3 » 1 — 2 7 Sedan 1940 50 12 30 14 3 8 20 137 % . 36,5 " 8,8 . _. 21,94, 10,2 2,2 5,8 14,6 100,0

Tabell 2.10 Nedlagda och fusionerade dagstidningar efter upplaga och politisk tendens.

Upplaga Politisk tendens Opolitiska Summa

e . _, _, ., (113 600 ex.) moderat] centcr- liberal/ socialdemo- kommun- övriga höger partistisk folkpartistisk kratisk istisk/vpk

Under 5,0 34 10 20 5 3 5 19 96 5,9 , 9,9 9 2 4 1 — 2 1 19 10,0419,9 4 — 2 4 — - _ 10 20,0—29,9 1 — 2 1 — 1 — 5 30,0— 2 2 3 — — — 7

_Sufmymaw 50 12 . 30 . 14 3 8 20 137

Antalsmässigt har moderata samlingspartiet drabbats hårdast av tid- ningsdöden. Partiet har efter 1940 förlorat sammanlagt 50 tidningar. Därefter följer folkpartiet vars totala "tidningsgrupp” reducerats med 30 tidningar. lnemot 70 % av de nedlagda eller fusionerade tidningarna var borgerliga tidningar.

Flertalet av de borgerliga tidningar som drabbats av tidningsdöden var upplagemässigt små tidningar. 64 av de 92 nedlagda eller fusionerade borgerliga tidningarna hade en upplaga under 5 000 exemplar. Social- demokraterna däremot har förlorat antalsmässigt få (14 st.) men upplage- mässigt stora pressorgan. Ser man till de nedlagda tidningarnas upplagor har socialdemokraterna gjort de största förlusterna. Förhållandet för flerdagarspressen framgår av tabell 2.1 1.

Tabell 2.1] Nedlagda och fusionerade flerdagarstidningar 1940—1975.

Politisk Antal % Upplaga % tendens Moderat/höger 30 42,3 238 200 29,0 Centerpartistisk 6 8,5 27 400 3,3 Liberal/folkpartistisk 19 26,8 170 500 20,8 Socialdemokratisk 12 16,9 343 300 41,9 Annan beteckning

(inkl. opolitisk) 4 5,6 40 800 5,0

Summa 71 100,11 820 200 100,11 .

2.4. Pressen i dagsläget

I detta avsnitt lämnas uppgifter om antalet tidningar och pressens upplagor i dagsläget. Vidare redogörs för tidningarnas geografiska spridning och politiska tillhörighet. Uppgifterna avser företrädesvis förhållandena under första halvåret 1975. Upplageredovisningen bygger dock på statistik från första halvåret 1974.

2.4.1. Tidningar och upplagor

Den 1 januari 1975 utkom 146 dagstidningari Sverige. En majoritet av dessa, 89 stycken, var flerdagarstidningar medan återstoden, 57 tidningar, tillhörde gruppen fådagarspress. Härtill kommer 35 tidningar som utgavs som avläggare till någon huvudtidning. Sammanlagt finns det således 181 tidningar som år 1975 utkommer under egen vinjett. De aktuella förhållandena återges i tabell 2.12. En redovisning av samtliga dagstid- ningar — huvudtidningar och avläggare — med avseende på utgivare, utgivningsort, upplaga, periodicitet och politisk signatur lämnas i bilaga 5.

Tabell 2.12 Antalet dagstidningar per den 1 januari 1975.

Periodicitet Huvudtid ning Avläggarc Summa 7dagars l 3 -- 13 6-dagars 64 2 1 85 5—dagars 8 l 9 4-dagars 4 1 5 Summa llerdagars 89 23 1 12 3—dagars 22 3 25 ").-dagars 8 l 9 l-dags 27 8 35 Summa fådagars 57 12 69 Totalt 146 35 181

Tabell 2.13 innehåller uppgifter om antal dagstidningar efter politisk tillhörighet och utgivningsfrekvens. Klassifikationen har gjorts utifrån de uppgifter som tidningarna själva lämnar och som återfinns i TS Annonstaxa 1975. En uppdelning görs på de olika politiska partierna samt beteckningarna borgerlig och oberoende liberal. Tre tidningar, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Jönköpings-Posten som i dag betecknar sig som oberoende eller oavhängiga, har förts till gruppen annan signatur (grupp F). Gruppen opolitiska tidningar omfattar de tidningar som själva anger sig vara neutrala eller opolitiska.

Tabell 2.13 Antalet dagstidningar år 1975 efter periodicitet och uppgiven politisk

tillhörighet. Grupp Uppgivcn politisk Flerdagars— Fådagars— Summa tillhörighet tidningar tidningar _____________________ A Mod erat/höger 12 8 20 B Liberal/folkpartistisk 25 5 30 C Centerpartistisk 10 17 27 D Borgerlig 7 3 10 E Oberoende liberal 4 -— 4 I: Annan signatur 3 — 3 Sum ma A— F 61 33 94 G Sociald emokratisk 21 1 22 H Kommunistisk/Vpk 1 l 2 [ Annan signatur 4 1 1 Summa G-l 22 3 25 J Opolitiska” 8 21 29 Totalt 91b 5 7 148

” Betecknar sig själva som opolitiska. h Uppdelningen har gjorts av Gotlands Tidningar i Gotlands Folkblad och Get- länningen samt Sydöstra Götalands Tidningar i Blekinge Läns Tidning och Växjö- bladet.

Av tabellen framgår att inemot 2/3 av samtliga tidningar har borgerlig signatur. 22 tidningar år socialdemokratiska och 29 betecknar sig som opolitiska.

Dagstidningarnas totala upplagor redovisas i tabell 2.14. Uppgifterna avser medelnettoupplagan under första halvåret 1974.

Tabell 2.14 Dagstidningarnas totala upplagor år 1974 efter utgivningsfrekvens och tidningstyp (per 1 000 ex.).

Utgivnings- Storstadspress Landsorts- Summa % frekvens * ""—__" press kvälls- morgon- _

7—dagars 1258,1 1 168,0 128,1 2 554,2 53,1 6-dagars — — 1 639,7 1 639,7 34,1 5-dagars — 27,4 97,2 124,6 2,6 4-dagars — 54,7 54,7 1,1

Summa flerdagars 1 258,1 1 195,4 1 919,7 4 373,2 90,9 3-dagars — 182,3 182,3 3,8 2—dagars — 44,0 31,3 75,3 1,5 l-dags — 61,2 121,7 1829 3.8

Summa fådagars — 105,2 335,3 440,5 9,1

Totalt 1258,1 1 300,6 2 255,0 4 813,7 100,0 Procent 26,0 27,0 46,9 100,0

Den sammanlagda upplagan för dagspressen uppgår till 4813 700 exemplar vilket motsvarar 1,57 tidningsexemplar per hushåll. Om kvällstidningarna exkluderas blir siffran i stället 1,16 exemplar per hushåll. Av denna svarade flerdagarstidningarna för 1,02 ex/hushåll och fådagarstidningarna för 0,14 ex/hushåll. Det innebär således att i genomsnitt varje hushåll i Sverige har tillgång till en flerdagarstidning och vart sjunde hushåll en fådagarstidning.

Upplagemässigt svarar flerdagarstidningarna för över 90 % av tidnings- marknaden och fådagarstidningarna för cirka 10 %. Kvällstidningarna har 1/4 av dagspressens samlade upplaga och landsortstidningarna svarar för något mindre än hälften (46,9 %).

I tabell 2.15 har tidningarnas upplagor fördelats efter politisk tillhörighet och tidningstyp. Enligt de i dag aktuella förhållandena har den borgerliga pressen 76,1 % av flerdagarstidningarnas totalupplaga. Motsvarande siffra för de socialdemokratiska tidningarna är 21,2 %

Tabell 2.15 Dagspressens totala upplaga år 1974 efter politisk tillhörighet och tidningstyp (per 1 000 ex.).

Politisk Flerdagars- % Grupp ["ådags- %

itillhörighet _ . , tidningar_ _ _ Wtidningar .

A Moderat/höger 548,8 12,6 51,8 11,8 B Liberal/folkpartistisk 1 624,2 37,2 39,4 8,9 C Centerpartistisk 172,5 3,9 103,5 23,5 D Borgerlig 149,8 3,4 24,1 5,5 E Oberoende liberal 303,7 6,9 - — F Annan signatur 529,8 12,1 — _ Summa A—F 3 328,8 76,1 218,8 49,7

G Socialdemokratisk 927,2 21,2 5,8 1,3 H Kommunistisk/Vpk 4,6 0,1 13,2 3,0 1 Annan signatur — 5,9 1,3 Summa G—l 931,8 21,3 24,9 5,6

J Opolitiska 112,6 2,6 196,8 44,7 Totalt 4 373,2 100,0 440,5 100,0

2.4.2. Geografisk spridning

Redovisningen av tidningarnas upplagor och politiska tillhörighet kompletteras i detta avsnitt med en beskrivning av den politiska pressens spridning. Den politiska pressen definieras här som flerdagarstidningar med dels en i huvudsak abonnerad upplaga, dels någon form av politisk tillhörighet.

Det finns flera skäl till att närmare analysera spridningen för just denna grupp av tidningar. Ett skäl är att gruppen i genomsnitt täcker varje hushåll i landet. En annan orsak är att det är denna grupp som fortlöpande förser läsaren med en heltäckande information och kommen- tar. De riksspridda kvällstidningarna är i detta sammanhang av mindre intresse eftersom de knappast har möjlighet att behandla lokala och regionala frågor.

Beskrivningen av den politiska pressens spridning bygger på Tidnings- statistik AB:s uppgifter om hushållstäckning i de 5. k. A-regionerna. Den borgerliga och den socialdemokratiska pressens hushållstäckningi landets 70 A-regioner återges i figurerna 2.5 och 2.6. Hushållstäckningen redovisas i fyra olika grupper: under 20 %, mellan 20 och 49 %, mellan 50 och 79 % samt över 80 %.

1 den övervägande delen av A-regionerna täcker den borgerliga pressen mer än 80 % av hushållen. Hushållstäckningen understiger aldrig 20 % i någon region. De svagaste punkterna i den borgerliga pressens spridning återfinns dels i övre Norrland, dels i vissa delar av Bergslagen.

Orsaken till att de borgerliga tidningarna har en förhållandevis sämre täckning i övre Norrland sammanhänger givetvis med att det är de socialdemokratiska tidningarnas ”bästa” områden. I Bergslagen förekom- mer konkurrens från ett antal tidningar som betecknar sig opolitiska och därför inte intagits i analysen.

(5 ' N , xx ( ,x_x , NX Il 7' j_ | X [FN,/' , 1 (.

Täcker mellan 20 och 49 procent av regionens hushåll

Täcker mellan 50 och 79 procent av regionens hushåll

Täcker mer än 80 procent av regionens hushåll

Anm: I figuren ingår ej kvällstidningar.

Figur 2.5 Flerdagarstidningamas spridning iA-regioner — borgerlig press.

Täcker mindre än 20 procent av regionens hushåll

Täcker mellan 20 och 49 procent av regionens hushåll '

Täcker mellan 50 och 79 procent av regionens hushåll

Täcker mer än 80 procent av regionens hushåll

» Anm.: I figuren ingår ej kvällstidningar.

Figur 2.6 Flerdagarstidningamas spridning iA-regioner — socialdemokratisk press.

1 endast en av A-regionerna når den socialdemokratiska pressen ut till mer än 80 % av hushållen. 1 fyra regioner överstiger täckningen 50 %. De socialdemokratiska tidningarna har sin bästa täckning i de stora glest befolkade områdena i övre och inre Norrland. Hushållstäckningen i storstadsregionerna är, med undantag av Malmöområdet, mindre än 5 %. I Stockholm saknas helt tillgång till en socialdemokratisk morgontidning.

En redogörelse för pressens spridning efter A-regioner ger inte en fullständig bild av spridningsförhållandena. De olika A-regionerna består av kommuner vilkas tidningsstruktur kan variera starkt inom regionen. En redovisning av den borgerliga och den socialdemokratiska pressens spridning efter täckningsgrad i landets 273 kommuner har därför gjortsi tabellerna 2.16 och 2.17.

Tabell 2.16 Den borgerliga flerdagarspressens spridning fördelad efter täcknings- grad och kommunstorlek (antal kommuner).

Täcknings— Kommunstorlek (inv.) Summa % %;)d —9 999 10 000— 20 000— 50 000— 19 999 49 999 _

_ 9 _ _ _ _ _ _ 10—19 1 — 2 _ 3 1,1 20—29 1 2 4 — 7 2,6 30—39 7 6 6 — 19 7,0 40—49 5 4 5 — 14 5,1 50—59 4 4 9 17 6,2 60—69 6 18 9 4 37 13,5 70—79 10 15 3 4 32 11,7 804 29 49 36 30 144 52,8

63 98 74 38 273 100,0

Totalt

Anm. : I tabellen ingår flerdagarstid ningar med i huvudsak abonnerad upplaga.

Tabell 2.17 Den socialdemokratiska t'lerdagarspressens spridning fördelad efter täckningsgrad och kommunstorlek (antal kommuner).

Täcknings- Kommunstorlek (inv.)

Summa %

ägd _9 999 10 000— 20 000- 50 000_ 19 999 49 999

_ 9 21 39 36 17 113 41,4 10_19 15 22 14 12 63 23,1 20_29 10 22 10 3 45 16,5 30-39 10 8 3 6 27 9,9 40_49 _ 4 3 _ 7 2,6 50—59 4 _ 1 _ 5 1,8 60—69 1 3 4 _ 8 2.9 70_79 2 _ 1 _ 3 1,1 80— _ _ 2 _ 2 07 Totalt 63 98 74 38 273 100,0

A nm.: I tabellen ingår flerdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga.

Av tabellerna 2.16 och 2.17 framgår:

. att i över hälften av landets kommuner når den borgerliga pressen ut till mer än 80 % av hushållen. 1 78 % av kommunerna ligger täckningsgraden för den borgerliga pressen över 60 % 0 att i cirka 40% av landets kommuner täcker de socialdemokratiska tidningarna mindre än 10% av hushållen. Endast i 6,5 % av kom- munerna (18 kommuner) når de socialdemokratiska tidningarna upp till en täckningsgrad som överstiger 50 %.

Ser man till kommunernas invånarantal kan konstateras att i de större kommunerna (> 50 000 invånare) har den borgerliga pressen en mycket god täckning i 30 av 38 kommuner över 80 % — medan den socialdemokratiska pressen inte når upp till 40% hushållstäckning i någon av dessa kommuner.

Beskrivningen av strukturutvecklingen liksom antalet tidningar och pressens upplagor i dagsläget har visat på den borgerliga pressens överläge gentemot de socialdemokratiska tidningarna. Detta överläge blir än mer markant vid en analys av tidningarnas spridningsmönster.

3. Ägarstrukturen inom svensk dagspress

Tidningskoncentrationen har inte bara inneburit en minskning av antalet tidningar. Den har samtidigt lett till en ökad ägarkoncentration inom dagspressen. En ägarkoncentration kan uppkomma dels genom att konkurrerande tidningar läggs ner, dels genom att övertag eller förvärv sker av ett kvarvarande tidningsföretag.

Någon systematisk genomgång av pressens ägarförhållanden finns inte tidigare utförd. Pressutredningen har därför bedömt det vara av stort intresse att närmare studera den svenska dagspressens ägarstruktur. Inom sekretariatet har gjorts en sammanställning av pressens ägarförhållanden vilken redovisas i detta kapitel. Den bygger i huvudsak på offentligt material som finns tillgängligt hos patent- och registreringsverkets balans— respektive bolagsarkiv. Uppgifter har även hämtats ur Norstedts Svenska Aktiebolag 1974—1975. Dessutom har kompletterande upplysningar inhämtats från de berörda tidningsföretagen, vilka beretts tillfälle granska de avsnitt som berör dem själva. Uppgifterna om olika tidningars upplagor avser första halvåret 1974.

Kapitlet inleds med en kortfattad redovisning av olika former av ägarskap (avsnitt 3.1). 1 avsnitt 3.2 behandlas flerdagarstidningarnas ågandeformer. En uppdelning görs i dels storstadspress, dels landsorts— press. Genomgången av landsortspressen omfattar bl. a. en beskrivning av några olika tidningskedjor. Fådagarstidningarna behandlas i avsnitt 3.3. Som avslutning görs i avsnitt 3.4 en sammanfattande analys av dagspressens ägarförhållanden, dvs. fler- och fådagarstidningarna redo- visas tillsammans.

3.1. Olika former av ägarskap

Det finns en lång rad olika former av ägarskap inom dagspressen. Det finns enpersonsföretag och familjeföretag. Det finns tidningar som ägs av stiftelser. organisationer, ekonomiska föreningar, osv.

Majoriteten av dagstidningsföretagen har aktiebolag som företagsform. 1 dag utger sammanlagt 105 olika aktiebolag 125 dagstidningar. Härtill kommer 21 tidningar där en ekonomisk förening, ett handelsbolag eller en enskild firma svarar för utgivningen.

Vid en beskrivning av pressens ägarförhållanden kan tidningsägandet klassificeras i olika kategorier. Här har en uppdelning gjorts i privatägda, stiftelseägda och organisationsägda tidningar.

Med privatägda tidningar avses bolag — juridiska personer där aktiemajoriteten innehas av enskilda personer eller företag. I vissa fall kan aktierna vara fördelade inom en familj (s. k. familjeföretag).

Med stiftelseägda tidningar avses tidningsföretag där aktiemajoriteten ägs av en stiftelse. Tidningsverksamheten sker i aktiebolagsform och aktierna ägs av den juridiska person som stiftelsen utgör.

Även de organisationsa'gda tidningarna utges oftast av aktiebolag. Där innehas aktierna vanligtvis av lokala och/eller centrala fackliga och politiska organisationer. Till denna grupp har även hänförts tidningar som utges av ”ideella organisationer”.

Om ett dagstidningsföretag innehar aktiemajoriteten i ett annat tidningsföretag dvs. äger ett dotterbolag har dotterbolaget i klassifice- ringen förts till samma ägargrupp som moderbolaget. Det gäller självklart även sådana fall där det förekommer dotterdotterföretag osv.

3.2. Flerdagarstidningarnas ägarförhållanden

I Sverige finns för närvarande 89 flerdagarstidningar, dvs. tidningar med en utgivningsfrekvens på 4—7 dagar per vecka. De representerar till- sammans över 90 procent av dagspressens totala upplaga under första halvåret 1974. Denna tidningsgrupps ägarförhållanden framgår av tabell 3.1.

Tabell 3.1 Flerdagarstidn'ingamas ägarförhållanden.

Agarformi Antal % Upplaga % Privatägda 43 48.3 2 861 700 65,4 Stiftelser 13 14.6 358 200 8,2 Organisationer 33 37.1 1 153 300 26.4

8917 713000 4 373 200 1000

Summa

lnemot hälften av landets flerdagarstidningar är privatägda och något mer än en tredjedel ägs av olika organisationer. Cirka 15 procent av tidningarna är stiftelseägda. De upplagemässigt största tidningarna åter- finns i gruppen privatägda. Denna grupp svarar för 65,4 procent av flerdagarstidningarnas totalupplaga. Motsvarande siffra för de organisa— tionsägda dagstidningarna är 26.4 procent och för de stiftelseägda 8.2 procent.

3 .2 .1 S tors tadsp ressen

Av de 89 flerdagarstidningarna betraktas 11 som storstadstidningar dvs. har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. Dessa svarar tillsammans för 56 procent av flerdagarstidningarnas upplagor. Storstads- pressens ägarförhållanden framgår av tabell 3.2.

Tabell 3.2 Storstadspressens ägarförhållanden.

Ägarform Antal %? , _ Upplaga % Privatägda 7 63,6 1 814 400 74,0 Stiftelser 0 — 0 — Organisationer 4 36,4 639 100 26,0 Summa 11 100,0 2 453500 100,0

De privatägda storstadstidningarna, med undantag av Svenska Dag- bladet, tillhör tre olika tidningskoncerner. Den största av dessa är DN-koncernen med Dagens Nyheters AB och dess helägda dotterföretag AB Kvällstidningen Expressen. Dagens Nyheter (upplaga 451 900 ex.) och Expressen (upplaga 582 100 ex.) svarar tillsammans för över 1 milj. exemplar eller 42,1 procent av storstadspressens totala upplaga. Det motsvarar mer än en femtedel av den svenska dagspressens samlade upplaga.

Dagens Nyheters AB är det enda börsnoterade tidningsföretaget. Företaget har drygt 7000 aktieägare. Den största aktieägargruppen utgörs av medlemmar i familjen Bonnier (cirka 35 procent av aktiekapi- talet).

Aktiekapitalet i Dagens Nyheters AB är fördelat på aktier i tre olika serier. 1 A-serien finns 1 260 000 aktier och i B-serien 28 000 aktier. En aktie i någon av dessa serier ger en röst. Härtill kommer 315 000 C-aktier där varje aktie ger 10 röster. Röstmajoriteten, bl. a. genom innehav av 75 procent av samtliga C—aktier, innehas av ett handelsbolag benämnt Deni — Dagens Nyheters Intressenter — som består av vissa medlemmar av familjen Bonnier och Bonnier—ättlingar.

Tillsammans hade familjen Bonnier genom innehav av enskilda aktieposter och aktierna i Deni — vid ordinarie bolagsstämma år 1974 cirka 55 procent av det totala antalet röster. Bland övriga innehavare av större aktieposter märks företagets verkställande direktör Gustaf Douglas och ett antal försäkringsbolag eller pensionsstiftelser sasom Trygg-Hansa, Skandia, SPP. Svenska Handelsbankens Pensionsstiftelse etc.

I Göteborg finns det av familjen Hjörne ägda tidningsföretaget Göteborgs-Postens Nya AB med dotterföretaget Nordstans Tryckeri AB. Bolagen utger Göteborgs-Posten (upplaga 308 500 ex.) och eftermiddags- tidningen GT (upplaga 80 300 ex.). Sammanlagt svarar dessa tidningar för 15,9 procent av storstadspressens totalupplaga. Göteborgs—Postens Nya AB är ett familjeföretag. De största aktieposterna innehas av fru Anna Hjörne, änka efter chefredaktör Harry Hjörne (över 50 procent), nuvarande chefredaktören Lars Hjörne. bolagets nuvarande verkställande direktör Hilde Andersson och släktingar till tidningens förre direktör.

Sydsvenska Dagbladets AB i Malmö med helägda dotterföretaget Kvällspostens Aktiebolag svarar för utgivningen av Sydsvenska Dagbladet (upplaga 117 500 ex.) respektive Kvällsposten (upplaga 119 400 ex.). De båda tidningarna har tillsammans 9,7 procent av storstadspressens totalupplaga.

Även Sydsvenska Dagbladets AB är ett familjeföretag. Det hade vid

bolagets senaste aktieemission (1973) ett 75—tal aktieägare. [ stort sett samtliga dessa var släktingar till företagets tidigare chefredaktör Christer Wahlgren, som själv innehar cirka 17 procent av aktierna. Övriga större aktieposter finns bl. a. hos sonen chefredaktör Olof Wahlgren. dottern fru Jeanne Jacobsson, systern fru Britte Hammarskjöld och deras familjer.

Svenska Dagbladet (upplaga 154 700 ex.) var t. o. m. juni 1973 den enda stiftelseägda storstadstidningen. Utgivare av tidningen var Svenska Dagbladets AB — ett helägt dotterföretag till AB Svenska Dagbladets Intressenter. Detta bolag ägs av Stiftelsen Svenska Dagbladet.

Stiftelsen bildades 1940 då en grupp av tidningens sympatisörer inom näringslivet bildade ett konsortium och förvärvade aktiemajoriteten av familjen Trygger. Konsortiet skänkte aktierna till stiftelsen med uppdrag åt denna att verka för tidningens bevarande och utveckling ”under fasthällande i politiskt hänseende vid tidningens nuvarande kurs och grundåskådning". Stiftelsen, som fortfarande existerar. har en styrelse bestående av 20—25 personer med chefredaktören och verkställande direktören som självskrivna ledamöter. l styrelsen ingår representanter för enskilt näringsliv. kulturella institutioner. ämbets— och tjänstemanna- världen samt försvarsväsendet.

Den 1 juli 1973 skedde en väsentlig förändring i Svenska Dagbladets ägarförhållanden. Tidningsrörelsen överläts då på ett för ändamalet särskilt bildat handelsbolag, Handelsbolaget Svenska Dagbladets AB& Co. Antalet andelar i handelsbolaget uppgick i maj 1975 till 4100. Andelsägare är huvudsakligen börsnoterade industri- och handelsföretag. Totala antalet delägare uppgår f. n. till ca 90 företag som vart och ett har mellan 2 och 100 andelar i handelsbolaget. Den tidigare ägaren. Svenska Dagbladets AB, är den största handelsbolagsdelägaren med 400 andelar.

Svenska Dagbladet har således frångätt den tidigare stiftelseformen och ombildats pa sådant sätt att företaget i dag är att betrakta som privatägt.

De organisationsägda storstadstidningarna är Aftonbladet, Arbetet. Dagen och Skånska Dagbladet. Aftonbladet (upplaga 476 300 ex. ) iigs av Landsorganisationen (LO) och flera av fackförbunden inom LO. Arbetet (upplaga 106 400 ex.) utges av Tryckeri AB Framtiden i Malmö och ägs av såväl lokala som centrala fackliga och politiska organisationer. Handelsanställdas förbund är den störste enskilde aktieägaren med 19 procent av aktierna. A-pressen AB innehar ungefär 5 procent av aktierna. Aktiemajoriteten i Tidnings AB Dagen, utgivare av S-dagarstidningen Dagen (upplaga 27 400 ex.), innehas av Filadelfiaförsamlingen i Stock— holm. Flera mindre aktieposter är spridda på mänga händer. Aktiemaio— riteten i AB Skånska Dagbladet (upplaga 29 000 ex.) innehas av Skanska Lantmäns Tidnings- och Tryckeriförening. Centerpartiets riksorganisation äger 13 procent av aktierna.

3 .2 .2 Landsortspressen

78 av flerdagarstidningarna är landsortstidningar dvs. tidningar som utges utanför de tre storstäderna. De svarar tillsammans för 44 procent av

flerdagarstidningarnas totalupplaga. Landsortspressens ägarförhållanden framgår av tabell 3.3.

Tabell 3.3 Landsortspressens ägarförhallanden.

Ägarform Antal % Upplaga % Privatägda 36 46,1 1 047 300 54,5 Stiftelser 13 16,7 358 200 18,7 Organisationer 29 37,2 514 200 26,8

Summa 78 100,0 1919 700 100,0

Privatägda landsortstidningar

De 36 privatägda landsortstidningarna är spridda på många olika händer. 14 av dem ingår dock i någon av de fyra större familjeägda tidnings— kedjorna som finns inom landsortspressen Ander—, Bengtsson- och Ljungpressen i mellansverige och den av familjen Hamrin ägda tidnings- kedjan i Småland. Dessa fyra familjeföretag svarar för ungefär en tredjedel av de privatägda landsortstidningarnas samlade upplaga (358 000 ex.). Inom dessa tidningsföretag utges även flera fådagarstid- ningar med en sammanlagd upplaga på 69 100 exemplar.

Den största av de fyra tidningskedjorna, med totalt 150 000 exemplar, ägs av familjen Ander. Huvudägare . i det vittförgrenade nätet av tidningsföretag i Värmlands och Skaraborgs län är direktör Gustaf Ander i Karlstad. Tidningsgruppens struktur framgår av figur 3.1.

Huvudföretaget i Anderpressen är Nya Wermlands-Tidningens AB som utger Sveriges största landsortstidning, Nya Wermlands-Tidningen, med en upplaga på 76 300 exemplar. Över 80 procent av aktierna i detta företag innehas direkt av familjen Ander. Ca 15 procent av aktierna ägs av det helägda Anderföretaget, Karlskoga Tidnings Tryckeri AB, som även utger Karlskoga Tidning(upplaga ] I 900 ex.).

Nya Wermlands-Tidningens AB äger fyra dotterföretag, AB Arvika Nyheter, AB Säffle-Tidningen och AB Tidning för Skaraborgs län som bedriver tidningsverksamhet samt AB Värmlandstryck som bedriver civiltrycksverksamhet. AB Tidning för Skaraborgs län utger Mariestads— Tidningen (upplaga 14 600 ex.) och är samtidigt moderbolag till lsakssonska Boktryckeri AB i Skövde genom innehav av 95 procent av aktierna i detta företag. lsakssonska Boktryckeri AB utger Skaraborgs Läns Annonsblad (upplaga 19 200 ex.) och äger i sin tur 98 procent av aktierna i Hjo Tryckeri AB, utgivaren av Hjo Tidning (upplaga 2 200 ex.).

Till Anderpressen kan även räknas Filipstads Tidning (upplaga 6 500 ex.) genom att Gustaf Ander innehar mer än 90 procent av aktiekapitalet i Filipstads Tryckeri AB. En mindre aktiepost finns hos Wasabröd AB.

Aktiemajoriteten i AB Arvika Nyheter tillhörde tidigare stiftelsen Jössep ress men aktierna förvärvades är 1974 av Nya Wermlands- Tidningens AB. Företaget utger Arvika Nyheter (upplaga 12 900 ex.) och äger ci'viltryckeriet Arvika Tryckeri AB. Det sistnämnda företaget svarade tidigare för utgivningen av den år 1962 nedlagda Arvika Tidning.

Figur 3. ] Anderpressen

i'llll'liTABli Tllllllllll

vAuMuudnsmmr.

ARVIKA NYHETER

Filipstads Tryckeri AB

Wiklllllll-Tllllllllöill

AB Arvika Nyheter

Arvika

Tryckeri AB

Familjen ANDER

Nya Wermlands— Tidningen AB

AB Värmlands- tryck

Karlskoga Tidnings- Tryckeri AB

AB Säffle- Tidningen

IllllllulÄ

059511” 110!!!"

AB Tidning för Skaraborgs län

lsakssonska

Boktryckeri- aktiebolaget

Hjo Tryckeri AB

Skaraborgs Läns Annonsblad HJO TIDNING

ngr 3 ? Bengtssa/rprcssen

Familjen BENGTSSON

Boktryckeri AB

SALA ALLEHANDA

FAGERSTA—POST EN

Lid manpressen AB Ågren & Holmbergs

MORA TIDNING

Bengtssons Tidnings AB

Dalarnes Tidnings— och Boktryckeri- aktiebolag

1

Sillllll llALAllIEi 'l'lllIIlli

f

LllllVIllA IIIININE % SÅTERSIIDNING

Borlänge Tidning

Svenska Landsorts- tidningars Förlags- aktiebolag

Falu-Kuriren AB

Falu-Kuriren

figur 3.2. Bengtsson i ledningen. Strukturen inom denna tidningskedja återges i

I Dalarna finns den s.k. Bengtssonpressen med direktör Rudolf SOU 1975:79

Familjen Bengtsson äger samtliga aktier i Bengtssons Tidnings AB, Svenska Landsortstidningars Förlagsaktiebolag och Lidmanpressen AB. Bengtssons Tidnings AB innehar aktiemajoriteten (68 %) i Dalarnes Tidnings- och Boktryckeri AB. 20 procent av aktierna i detta företag ägs direkt av olika medlemmar av familjen Bengtsson, som därmed samman- lagt innehar 88 procent av aktierna. Dalarnes Tidnings— och Bok- tryckeri AB svarar för utgivningen av Borlänge Tidning (upplaga 8 700 ex.), Ludvika Tidning (upplaga 6 700 ex.), Mora Tidning (upplaga l2 700 ex.) och Södra Dalarnes Tidning med avläggaren Säters Tidning (upplaga 6 800 ex.).

Svenska Landsortstidningarnas Förlagsaktiebolag har ett helägt dotter- företag, Falu-Kuriren AB, som utger Dalarnas största tidning, Falu- Kuriren med en upplaga på 32 600 exemplar.

Lidmanpressen AB äger i sin helhet Ågren & Holmbergs Bok— tryckeri AB i Sala. Detta företag utger tidningarna Sala Allehanda (upplaga 9 900 ex.), Fagersta-Posten (upplaga 7 500 ex.) och Avesta Tidning (upplaga 9 100 ex.).

Tillsammans svarar Bengtssonsföretagen för utgivandet av 8 självständiga dagstidningar med en sammanlagd totalupplaga på 94 000 exemplar.

Den tredje privatägda tidningskedjan i Bergslagen är familjen Ljungs företag i Örebro. Moderbolaget i denna koncern heter Länstidningens Tryckeri AB i Örebro. Det äger en rad dotterföretag inom tidningsut- givnings- och civiltrycksbranschen. En schematisk skiss över Ljungkon- cernen finns i figur 3.3.

Tidningsutgivningen inom Ljungkoncernen handhas av tre olika företag. Nerikes Allehanda AB utger Nerikes Allehanda med en upplaga på 63 100 exemplar. Det helägda dotterföretaget Motala Tidning AB svarar för utgivandet av Motala Tidning med Vadstena Tidning (upplaga ] 1 700 ex.). Bergslagernas Tidnings AB ger ut Bergslagsposten (upplaga 18000 ex.) i Lindesberg. Totalt omfattar Ljungpressens tidningar en upplaga på 92 800 exemplar.

I juni 1975 informerade bolagets verkställande direktör. Johan Ljung, de anställda inom tidningsrörelsen att koncernens tre tidningar kommer att utbjudas till försäljning.

Koncernens övriga verksamhet omfattar tre företag: Ljungföretagen i Örebro AB som är ett civiltryckeri för tryckning av läroböcker, reklam- tryck och liknande, Oriel Blombergs Nya AB i Lindesberg som är ett blankettryckeri och AB C-lito i Örebro som är en reproanstalt.

De olika dotterföretagen är mer eller mindre helägda av Länstidningens Tryckeri AB i Örebro. Följande tablå ger en bild av de aktuella

ägarförhållandena.

Nerikes Allehanda AB 1000 % Bergslagernas Tidnings AB 96,5 7: Motala Tidning AB lO0,0 % Ljungföretagen i Örebro AB 1000 % Oriel Blombergs Nya AB 93,71 % AB C-lito 91,0 %

Figur 3. 3 Ljungpressen

Tidningsverksamhet

Familjen LJUNG

Länstidningens Tryckeri

AB i Örebro

Bergslagernas

Tidnings AB

Motala Tidning AB

Nerikes Allehanda AB

Bergslagsposten

MOTALÅW

?

Nerikes

Allehanda

Ljungföretagen i Orebro AB

Oriel Blom- bergs Nya AB

Övrig verksamhet

Den fjärde tidningskedjan är den av familjen Hamrin m.fl. ägda tidningsgruppen i Småland. Moderbolaget är Herenco Industrier AB (f. (1. H. Halls Boktryckeri AB) i Jönköping som bedriver både grafisk produk- tion och verkstadsproduktion. Inklusive avläggare ger företaget ut 8 dagstidningar med en totalupplaga på 90 300 exemplar. En schematisk beskrivning ges i figur 3.4.

Familjen HAMRIN m.fl.

Grafisk produktion Verkstadsproduktion

Herenco Industrier AB

lllulll tum-u

Jönköpings-Posten

Tool Innovator AB

Hallpressen AB

Tarmo-"gallan

vnsrno

Smålands-Tidningen TRANÅS TIDNING

Vetlanda- _ Posten AB Vetlanda, Posten Tidaholms

Tryckeri AB Västgöta-Bladet

Ulricehamns Bleckvaru- fabrik AB

Smålands- Tidningens Tryckeri AB

AB Små— länningen

Dagstidningsutgivningen inom Hamrinpressen handhas av fem olika bolag. Ett av dessa är Hallpressen AB, ett helägt dotterföretag som år 1973 övertog tidningsutgivningen från dåvarande H. Halls Bok- tryckeri AB. Hallpressen AB ger ut Jönköpings-Posten med avläggaren Värnamo-Tidningen/Västbo Tidning. Den sammanlagda upplagan för dessa tidningar är 37 200 exemplar.

De övriga dotterföretagen ägs till över 90 procent av moder- bolaget. Dessa är Smålands-Tidningens Tryckeri AB, Vetlanda- Posten AB, Tidaholms Tryckeriaktiebolag och AB Smålänningen. Inom dessa företag utges Smålands—Tidningen med avläggarna Smålands Dag- blad, Tranås Tidning och Vetlanda-Posten (sammanlagd upplaga 37 500 ex.), Ljungbytidningen (upplaga 10 600 ex.) och Västgöta-Bladet (upp- laga 5 000 ex.) som sedan december 1974 tekniskt produceras hos Falköpings Tidning.

Herenco Industrier AB har även etablerat sig inom verkstadsbranschen. Tool Innovator AB, med placering i Eksjö, är ett utvecklingsbolag för tillverkning av Specialmaskiner. Det senaste förvärvet av företag var inköpet av Ulricehamns Bleckvarufabrik AB. Genom detta förvärv har verksamheten vidgats till områden utanför den traditionella tidningsut- givnings- och tryckeribranschen.

Utöver de tidningar som ingår i de här redovisade tidningskedjorna finns det ytterligare 22 privatägda flerdagarstidningar. Bland de större av dessa märks Östgöta Correspondenten (upplaga 66 000 ex.) där medlem- mar av släkten Ridderstad innehar betydande aktieposter. Dessutom innehar offentliga institutioner, exempelvis Östergötlands Fornminnes- och Museiförening, ungefär en femtedel av aktiestocken. Östgöta Correspondenten äger 48,5 procent av aktierna i Östgöta-Bladet som utkommer i Vadstena. Återstoden av aktierna i detta tidningsföretag är fördelade på ett tiotal aktieägare. En större aktiepost innehas av tidningens förre chefredaktör F. Wallin.

En av de få sjudagarstidningarna inom landsortspressen är Borås Tidning (upplaga 52 800 ex.). Av aktiekapitalet i AB Borås Tidning innehar företagets verkställande direktör Tore G. Wärenstam 18,2 pro- cent och Tore G. Wärenstams stiftelse (donation 1968) 16,3 procent. Ingen annan aktieägare har mera än 10 procent. AB Borås Tidning äger 85,6 procent av aktiekapitalet i Ulricehamns Tidnings AB som utger Ulricehamns Tidning (upplaga 8 000 ex.).

Vestmanlands Läns Tidning i Västerås (upplaga 56 800 ex.) ägs av barn och barnbarn (cirka 20 personer) till tidningens förre chefredaktör Anders Pers (död år 1951). Denna tidning har också ett dotterföretag, Bärgslagsbladets Tryckeri AB, som utger Bärgslagsbladet med avläggaren Arboga Tidning (upplaga 14 600 ex.).

S ti ftelseiz'gda landsortstidningar

Bland de stiftelseägda landsortstidningarna kan nämnas Barometern (upplaga 51 600 ex.) som till 97 procent ägs av Stiftelsen Barometern.

Eskilstuna-Kurirens (upplaga 28 200 ex.) aktiestock innehas i sin helhet av Eskilstuna-Kurirens Stiftelse. Genom ett dotterföretag äger Eskilstuna- Kuriren 54,8 procent av aktierna i Katrineholms—Kurirens Tryckeri AB som utger Katrineholms-Kuriren (upplaga 11 800 ex.).

De största aktieinnehavarna i Gefle Dagblads AB -— utgivare av Gefle Dagblad (upplaga 33 400 ex.) — är Stiftelsen Pressorganisation, Stiftelsen Gefle Dagblad samt Gefle Dagblads Intressenter. Härtill kommer att en rad privatpersoner innehar mindre aktieposter i tidningsföretaget. Gefle Dagblads AB äger dessutom huvuddelen av aktierna i AB Sandvikens Tidning, utgivare av Sandvikens Tidning (upplaga 5 900 ex.) och Tryckeriaktiebolaget Ljusnan som ger ut Ljusnan i Bollnäs (upplaga 14 200 ex.).

En av landets äldsta stiftelseägda tidningar är Upsala Nya Tidning (upplaga 54 200 ex.). Den ägdes under en lång period av chefredaktören Axel Johansson. Det aktieinnehav Axel Johansson hade i företaget blev vid hans död år 1948 grunden till tre stiftelser * Axel Johanssons donation, Axel Johanssons minne och Axel Johanssons understödsfond. Dessa äger i dag aktiemajoriteten i företaget.

Högerns Förlagsstiftelse äger direkt eller indirekt samtliga aktier i fyra flerdagarstidningar. I fråga om Norrbottens-Kuriren (upplaga 28 100 ex.) finns aktierna förankrade i en lokal stiftelse. Detsamma gäller Gotlands Allehanda (upplaga 12 000 ex.) där aktierna innehas av den lokala stiftelsen Gotlandspressen. Aktierna i Härnösands Boktryckeri AB, som ger ut Västernorrlands Allehanda (upplaga 19 600 ex.), och Enköpings- Postens AB, som ger ut Enköpings—Posten (upplaga 12 000 ex.), är centralt placerade i Högerns Förlagsstiftelse.

Samtliga aktier i Norrköpings Tidningar AB innehas av ett särskilt bolag, Norrköpings Tidningars Förlagsaktiebolag, vars syfte är ”att äga och förvalta aktier samt idka annan därmed förenlig verksamhet”. Bolaget ägs av Erik och Asta Sundins Stiftelse. Norrköpings Tidningar (upplaga 52 600 ex.) har ett dotterföretag, ABCO Ekblad& Co i Västervik, vilket bolag innehar utgivningsbeviset för Västerviks-Tidningen (upplaga 12 400 ex.) medan däremot tidnings- och civiltryckerirörelsen i Västervik driftsmässigt ingår som avdelningar i Norrköpings Tidning- ars AB.

Stiftelseägda tidningars ägarförhållanden kan inte alltid utredas. Det beror på att vad som är stiftelsens ändamål och vilka som är dess intressenter i många fall ej kan klarläggas. Grundaren kan, genom en särskild föreskrift vid stiftelsens bildande, undanta denna från lagen om tillsyn över stiftelser (lag den 24 maj 1929). I dylika fall föreligger varken anmälningsplikt eller redovisningsskyldighet till länsstyrelsen. Flera av de stiftelseägda tidningsföretagen har denna konstruktion.

Organisationsa'gda landsortstidningar

19 av de 29 organisationsägda landsortstidningarna är socialdemokratiska 6-dagarstidningar med en samlad upplaga på 345 300 exemplar. Dessa utges

LO Fackförbu nden

A-PRESSEN AB

Lokala fackliga organisationer

Lokala politiska organisationer

Sidinne— Arbetarbladet

FOLKET

Tidningen Folkbladet Fol ket AB Ö

st göten

Gotlands Rilkblad

IVleIIannorr- lands Tidnings- AB », _

Tryckeri AB

lil b Småland Smålnnbs Talk u

Sydöstra Sveriges SYDÖSTRAN Dagblad AB Tryckeri AB __ Västerbottens gaälåelibåttens Folkblad 0 h a

Tryckeri AB Värmlands Folkblad

NORR |A NDSRA S(ll'IAI.l)l'I.ll()KR.iTl'IN

Sjuhärads- bygdens Västgöta—Demokraten Tryckeri AB IJSTIH NH IHH)

" . inklnrn "'"".N'i'ärrmm ';'KURIREN

Västmanlands Pblkblad (s)

Tidningen Ostra Småland AB

DAM DEM/(IM TEN

AB Dala Demokraten

AB Östgötatryck

Visby Tryckeri AB

Tryckeri AB Kronoberg

AB Läns— tidningen

AB Härjeda- lens Tryckeri

Tryckeri AB Norrländska Socialdemokraten

AB Söderhamns— Kurirens Tryckeri

Västmanlands Folkblad AB

Tryckeri AB Orebro- Kuriren

av 18 olika tidningsföretag. Med ett undantag innehas aktiemajoriteteni dessa företag av A-pressen AB, ett bolag vars aktier till 51 procent ägs av det socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) och till 49 procent av LO och olika fackförbund. Övriga aktier i tidningsföretagen ägs av lokala fackliga och politiska organisationer. Även om de enskilda tidningarna sålunda har ett formellt koncernförhållande till A-pressen AB föreligger genom den lokala förankringen en stor grad av självständighet. Ägarstruk- turen inom A-pressen AB framgår av figur 3.5.

Ett av A-pressföretagen, AB Länstidningen i Östersund, äger 80 procent av aktierna i AB Härjedalens Tryckeri som svarar för utgivandet av tidningen Härjedalen (upplaga 8 400 ex.). 1 Mellannorrlands Tid- nings AB (MTAB), som bildades 1971 för att trygga en fortsatt utgivning av Dagbladet och Nya Norrland, innehar A-pressen AB 92 procent av aktierna.

I Piteå-Tidningens AB innehar A-pressen AB endast en femtedel av aktierna, övriga ägs av lokala fackliga och politiska organisationer samt privatpersoner i övre Norrland. Den största socialdemokratiska landsorts- tidningen är Norrländska Socialdemokraten (upplaga 40 200 ex.) som till 90 procent ägs av A-pressen AB.

Gotlands Tidningar AB har klassificerats som ett organisationsägt tidningsföretag. Det ägs gemensamt av Visby Tryckeri AB, som moder- bolag för Gotlands Folkblad (upplaga 6 100 ex.), och Gotlänningens Tryckeri AB som moderbolag för Gotlänningen (upplaga 6 100 ex.). Aktiemajoriteten i Visby Tryckeri AB, innehas av A-pressen AB. Den största aktieposten i Gotlänningens Tryckeri AB (2/3 av aktierna) ägs av centerpartiet bl. a. genom lokala andelsföreningar. En tredjedel av aktier- na ägs av en till folkpartiet närstående organisation.

Bland övriga organisationsägda flerdagarstidningar kan nämnas de av centerpartiet år 1973 förvärvade Länstidningen Södertälje (upplaga 19 400 ex.), Södermanlands Nyheter (upplaga 20 000 ex.) och Norrtelje Tidning (upplaga 17 500 ex.). Dessa tillhörde tidigare den s. k. ”Morby- pressen”. Till gruppen organisationsägda räknas även Västerbottens- Kuriren (upplaga 42 100 ex.) ägd av AB Folk och Samhälle som i sin tur ägs av folkpartiet samt den av KDS genom Samhällsgemenskaps Förlags AB är 1975 inköpta Karlshamns Allehanda (upplaga 4 400 ex.).

Ågarfonn och täckningsgrad

I bl.a. forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen har påvisats att en tidnings täckningsgrad på utgivningsorten är av stor betydelse för tidningens allmänna ekonomiska situation. En tidning vars hushållstäckning understiger 50 procent på utgivningsorten har generellt sett svårigheter att hävda sig på annonsmarknaden. När landsortstidningarna klassificeras efter såväl ägarform som täckningsgrad på utgivningsorten erhålles tabell 3.4.

Tabell 3.4 Landsortspressen efter ägarform och täckningsgrad (antal tidningar).

Ägarform Täckningsgrad (%) Summa

(50 , 50 ( ., , _ , Privatägda 3 33 36 Stiftelser — 13 13 Organisationer 17 12 29

De privatägda flerdagarstidningarna är med undantag av tre tidningar — Ludvika Tidning, Borlänge Tidning och Skövde Nyheter alla högtäck- ningstidningar. Samtliga stiftelseägda tidningar har en hushållstäckning som överstiger 50 procent.

Av de organisationsägda tidningarna är däremot flertalet lågtäcknings- tidningar. Det är således generellt sett de av olika organisationer ägda tidningsföretagen som f. n. har de största ekonomiska problemen.

3.3. Fådagarstidningamas ägarförhållanden

För närvarande (1975) finns det 57 fådagarstidningar dvs. tidningar med en utgivningsperiodicitet på 1—3 dagar per vecka. Ägarförhållandena för dessa framgår av tabell 3.5.

Tabell 3.5 Fådagarstidningarnas ägarförhållanden.

Agarform _ _ " Antal . % Upplaga % Privatägda 29 50,9 206 500 46,8 Stiftelser 7 12,3 97 200 22,1 Organisationer 21 36,8 136 800 31,1

Summa 57 100,0 . 440 500 100.0

Fådagarstidningarnas relativa fördelning på olika ägargrupper är likartad den som gäller för flerdagarstidningarna (se tabell 3.1). Den relativa fördelningen på upplagan uppvisar dock vissa skillnader. De gäller framför allt de privat- och stiftelseägda tidningarnas andelar av totalupp- lagan. Exempelvis är 22,1 procent av fådagarstidningarnas upplaga stiftelseägd mot 8,2 för flerdagarstidningarnas. Förklaringen härtill är främst att Huvudstadspress AB:s fem förortstidningar (Norrort, Väster- ort, Sundbybergs och Solna Tidning, Lidingö Tidning samt Huddinge— Posten) med sammanlagt 87 100 exemplar ingår i gruppen stiftelseägda tidningar. Huvudstadspress AB ägs ytterst av den tidigare nämnda Stiftelsen Svenska Dagbladet. Det är samma stiftelse som f.n. (genom Svenska Dagbladets AB) äger ca 10 procent av andelarna i det handelsbo- lag som svarar för utgivandet av Svenska Dagbladet.

Flertalet av de 21 organisationsägda fådagarstidningarna är centertid- ningar som utges en dag i veckan och som ägs av lokala andels- och intresseföreningar. I gruppen organisationsägda ingår också Västmanlands Folkblad och Härjedalen som direkt eller indirekt ägs av A-pressen AB. Till gruppen hör även tidningen Arbetaren (upplaga 5 900 ex.) som utges av Sveriges Arbetares Centralorganisation.

3.4. Den svenska pressens ägarförhållanden

Den svenska dagspressens totala upplaga (dvs. både fler— och fådagars- tidningarna tillsammans) fördelat pä olika ägargrupper framgår av tabell 3.6.

Tabell 3. 6 Dagspressens ägarförhållanden.

Ägarform Antal . % , VUppflaga % ”& Privatägda 72 49,3 3 068 200 63,7 Stiftelser 20 13,7 455 400 9,5 Organisationer 54 37,0 1 290 100 26,8

Summa 146 100, 0 4 813 700 10 ,0

Av tabellen framgår att 72 tidningar eller något mindre än hälften av samtliga är privatägda. Dessa svarar för 63,7 procent av dagspressens totala upplaga. Det finns sammanlagt 54 organisationsägda och 20 stiftelseägda tidningar.

Det har tidigare redovisats flera exempel på hur ett tidningsföretag kan äga ett annat. Det vanligaste är att ett moderbolag äger aktierna i ett eller flera dotterföretag. Av följande sammanställning framgår vilka tidningar som är knutna till varandra genom någon form av ägarförhållande. [ förteckningen ingår ej de tidningar som tillhör de tidigare beskrivna tidningskedjorna inom landsortspressen.

Privatägda Bohusläningen — Strömstads Tidning Borås Tidning — Ulricehamns Tidning Dagens Nyheter — Expressen Göteborgs-Posten » GT Nya Kristinehamns-Posten Fryksdals-Bygden Sundsvalls Tidning Örnsköldsviks Allehanda Svenska Dagbladet — Norrort

Västerort

— Sundbybergs och Solna Tidning Lidingö Tidning

— Huddinge-Posten Sydsvenska Dagbladet Kvällsposten Vestmanlands Läns Tidning — Bärgslagsbladet med Arboga Tidning Östgöta Correspondenten * Östgöta-Bladet Stiftelseägda Eskilstuna-Kuriren '— Katrineholms-Kuriren Gefle Dagblad Ljusnan

— Sandvikens Tidning Norrköpings Tidningar — Västerviks-Tidningen Organisationslzgda Länstidningen Härjedalen

Av de icke tidigare behandlade företagen har familjeföretaget Bohus- läningens AB med Bohusläningen (upplaga 38 500 ex.) i Uddevalla 98 procent av aktierna i Norra Bohusläns Tryckeri AB vilket svarar för utgivningen av Strömstads Tidning (upplaga 4 400 ex.). Nya Kristine- hamns-Posten (upplaga 8 900 ex.) och Fryksdals—Bygden (upplaga 3 700 ex.) ägs båda av direktör Sten Grundel i Kristinehamn. Under år 1975 förvärvade ägarna av Sundsvalls Tidning (upplaga 34 600 ex.) aktierna i AB Allehanda, utgivare av Örnsköldsviks Allehanda (upplaga 19 600 ex.).

En sammanfattande beskrivning av ägarförhållandena inom dags— pressen finns i tabell 3.7. Tabellen upptar en förteckning över de största ägargrupperna med hänsyn till de i gruppen ingående tidningarnas sammanlagda upplaga.

Tabell 3.7 De tio största ägargruppema inom dagspressen.

Nr Ägare Antal Upplagor Procent av

huvud- dagspressens . . - tidningar ,. A . samlade upplaga 1. Bonniergruppen 2 1 034 000 21,5 2. Hjörncgruppen 2 388 800 8,1 3. A-prcssen AB 20 346 000 7,2 4. Svenska Dagbladet- Huvudstadspress 6 241 800 5,0 5. Walilgrengruppen 2 236 900 4,9 6. Andergruppen 8 150 000 3,1 7. Bengtssongruppen 8 94 000 2,0 8. Ljunggruppen 3 92 800 1,9 9. Hamringruppcn 4 90 300 1,9 10. Pcrsgruppen 2 71 400 1,5 Summa 57 2 746 000 57,1 Övriga 89 2 067 700 42,9 Totalt 146 4 813 700 . . 100,0 Anm. .'1 tabellen ingar ägargrupper som omfattar mer än två tidningar.

Av tabellen framgår att de tio största ägargrupperna svarar för 57,1 procent av pressens totala upplaga. Bonniergruppen svarar ensam för 21,5 procent. Samtliga redovisade tidningsgrupper är — med undantag av A-pressen AB, Svenska Dagbladet och Huvudstadspress' tidningar — privatägda familjeföretag.

Även om flera av ägargrupperna, särskilt inom landsortspressen, har en procentuellt sett låg andel av pressens samlade upplaga är tidningsföre- tagen naturligtvis inte utan betydelse ur koncentrationssynpunkt. ] själva verket har de en mycket stor betydelse i sina respektive regioner. Inom A—regionerna 40—55 ett geografiskt område som ungefär består av Dalsland, Värmland, Närke, Västmanland och Dalarna —— äger familjerna Ander, Ljung, Bengtsson och Pers tidningar som tillsammans har 78 procent av dagspressens sammanlagda upplaga inom området (avser inom området utgivna tidningar).

Härtill kommer att utvecklingen på dagstidningsmarknaden under de senaste aren, bl. a. beroende på de nedläggningar som ägt rum, gått mot

en alltmer ökad koncentration. Flera av de exempel som finns på förändrade ägarförhållanden bland dagstidningarna visar att företagen köpts upp av större koncerner eller större tidningsföretag. Tidningsägan- det har koncentrerats till färre enheter.

4. Pressideologier

I direktiven till 1972 års pressutredning heter det att ”formerna för statens stöd till pressen måste relateras till en målsättning för press- politiken”. Tidigare har man — enligt direktiven — nöjt sig med ganska allmänna formuleringar vad beträffar målen för presspolitiken. Det har gällt "att värna om opinionsbildningen” eller ”att skapa existens- betingelser för en allsidig press”.

Pressutredningen ges i uppgift att ”ange en mera preciserad målsätt- ning för statsmakternas handlande, varvid pressens roll i förhållande till övriga massmedier måste klarläggas”.

Det har varit en av pressutredningens viktigaste uppgifter att ge en bakgrund till och samla material för en principdebatt kring presspoli- tiken. Utredningen har i detta syfte gjort en rad analyser, följt debatter och genomfört ett antal undersökningar. Syftet har varit att så långt möjligt ge den precisering av samhällets presspolitik som direktiven efter— lyser.

[ det här kapitlet och de tre följande redovisas utredningens arbete på detta område. Först ställs de olika massmedieideologierna i centrum. 1 kapitel 5 belyses den svenska debatten kring pressen och presspolitiken. De funktioner hos massmedierna som utredningen anser det väsentligt att upprätthålla redovisas i kapitel 6. I kapitel 7 görs en sammanfattning av de resultat som nåtts i de olika undersökningar som pressutredningen låtit utföra kring pressen och pressens roll.

Pressen spelar en rad olika roller i vårt samhälle. Den ger underhållning och olika typer av information. Den skapar underlag för social kommuni- kation och skilda aktiviteter. En tidning kan vara en bygds språkrör — en institution som har en given plats i det lokala samhället.

Alla de funktioner som pressen kan tänkas ha måste presspolitiskt beaktas. Det finns dock flera skäl till att den politiska rollen — och politik är här fattat i vidaste mening sätts i centrum. Trots tidnings- döden och trots bristen på nyetablering kan pressen fortfarande fungera tillfredsställande som t. ex. underhållare och annonsbärare. Den kan ock- så fylla olika seciala funktioner. Det är på den politiska sidan som proble- men uppstår när tidningarna blir färre och valfriheten minskar.

Tidningarna i Sverige har sedan den moderna pressens begynnelse haft en nära anknytning till de politiska partierna. De tidningar som inte haft politiska beteckningar eller på olika sätt fört partiernas talan har snarast

varit undantag från regeln. Tidningarnas betydelse för den demokratiska utvecklingen i Sverige är otvetydig och har klarlagts i en rad forsknings- arbeten. För pressutredningen blir det en central fråga att söka fastställa vilken roll tidningarna spelar vid en förändrad mediestruktur.

4.1. Massmedieideologierna och samhället

] detta kapitel sätts de olika medieideologierna i centrum. Olika slag av doktriner och normer har spelat en stor roll då det gällt statsmakternas agerande gentemot press, radio och tv. Detta gäller speciellt olika tryck- frihetsfrågor men också inställningen till radio— och tv-verksamheten och till ekonomiskt stöd åt tidningar.

Trots att man kan konstatera att ideologierna haft stor betydelse för både mediedebatten och politiska beslut om medier har analyserna av dem varit begränsade. Diskussionen har inte sällan kännetecknats av slag- ord och förenklingar. Man har saknat preciseringar av vad som står bak- om olika ideologiska uttalanden. Det är därför en viktig men också svår uppgift att söka fastställa hur de olika ideologiska systemen utvecklats och vad som anses känneteckna dem i dag.

Massmedieideologier kan lika litet som andra ideologiska föreställ- ningar ses isolerade. De är en naturlig del av allmänna politiska ideologier som förekommer i samhället och har liksom dessa ett samband med samhällets ekonomiska system och dess utvecklingsgrad. Det är därför självklart att varje massmedieideologisk analys mäste beakta gällande ekonomiska, tekniska och politiska omständigheter. I det följande finns dessa kopplingar inte alltid klart uttalade. De finns där emellertid som en allmän förutsättning för diskussionen.

4.2. Klassifikation av ideologier

Med massmedieideologi menas här uppfattningar om vilken roll mass— medierna bör spela i samhället och vilka krafter som skall kontrollera dem. Kravet är således inte att det skall vara ett väl avgränsat och struktu- rerat värdesystem. Ofta framgår den endast indirekt genom olika hand- lingar från statsmakternas sida. Detta gör att det kan vara vanskligt att särskilja de karakteristiska dragen för de olika ideologierna. Man måste göra vissa generaliseringar och förenklingar. På det utrymme som står till buds blir det dock omöjligt att diskutera alla definitionsfrågor, att analy- sera samtliga variationer av eller fastställa olika mer eller mindre suddiga gränser mellan ideologierna.

Målet är att så klart och enkelt som möjligt fastställa några av huvud- riktningarna bland massmedieideologierna. Traditionellt går den viktiga gränsen mellan en auktoritär och en frihetlig ("libertarian”) ideologi. Man kan hysa betänkligheter mot en sådan huvuduppdelning bl. a. på grund av att benämningarna är starkt värdeladdade. Det finns dock inte bara praktiska och historiska skäl att hålla fast vid denna klassificering.

Det ges tillräckligt många grundläggande sakliga skillnader mellan ideolo- gierna för att man ska ha anledning att behålla uppdelningen.

I följande avsnitt görs först en beskrivning av den auktoritära och den frihetliga ideologin. Därefter behandlas två aktuella modifieringar av dessa grundideologier: samhiillsansvarsideologin och den marxist— leninistiska ideologin.

4. 2. 1 Auktoritär massmedieideologi

En beskrivning av den auktoritära medieideologin måste mera utgå från hur den praktiskt tillämpas än från uttalanden och explicita teorier. Det är inte ovanligt att statsmaktens företrädare i ord bekänner sig till en frihetlig syn men agerar på ett sätt som gör att systemet bör klassificeras som ”auktoritärt”.

En renodlat auktoritär massmediesyn innebär att medierna skall stå under statens kontroll och vara instrument för statsmakterna. Medierna skall inte ha någon självständig makt, journalisterna skall underordna sig statens intressen. Kritik kan förekomma men då skall den äga rum på statsmakternas villkor.

Den auktoritära ideologin har en lång historisk tradition att falla till- baka på. En auktoritär mediesyn var den självklara när boktryckar- konsten kom till vid mitten av 1400—talet. Den var också den klart dominerande när de första tidningarna började framträda vid mitten av 1600-talet. I Sverige kan både Gustav Vasa och Axel Oxenstierna tas som representanter för en auktoritär medieideologi.

Den auktoritära pressideologin är dock inte endast ett historiskt fenomen. Den är i hög grad en aktuell företeelse och utgör i många länder en naturlig grund för synen på medierna. En skillnad är dock att i dag innehåller de flesta länders författningar stadganden som ger principiell yttrandefrihet. Men dessa stadganden är till intet förpliktande. Mass- mediernas verksamhet bestäms genom särskilda lagar eller genom press- politiska åtgärder som ej är reglerade i lag.

Olika statsledningar använder olika metoder för att uppnå uppställda mediepolitiska mål. Dessa är av största intresse när man vill fastställa ”graden av auktoritärt system”. Genom studier av metoderna kan ideologin bestämmas.

Man kan urskilja tre olika typer av medel när det gäller att genomföra ett auktoritärt pressystem: judiciella (dvs. byggda på lagregler), eko- nomiska och fysiska. Man kan använda dem ensamma eller i kombina- tioner för att nå de uppställda målen. Själva symbolen för en auktoritär pressregim har varit censuren, för- handsgranskningen. Det är det judiciella medel som varit det kanske vanligaste. I dagens välutvecklade masskommunikationssystem är det dock ett relativt klumpigt redskap. Effektivare är då mycket stränga straff för brott mot massmedielagarna. Man kan också arbeta med olika former av utgivningskontroll. Statliga tillstånd kan krävas för medier och möjlighet finnas att belägga tidningar med utgivningsförbud. Det är också möjligt att arbeta med journalistlegitimering i den meningen att endast av

staten godkända journalister får verka i medierna. Den som skriver på ett icke önskvärt sätt kan berövas sin legitimation och därmed sin utkomst.

En auktoritär regim kan också nå sina mål genom ekonomiska medel. Medier som stöder statsledningen gynnas starkt medan andra motarbetas. Det kan ske genom tilldelning av papper, placering av officiella annonser eller helt enkelt genom direkta ekonomiska bidrag. Hot om ekonomiska repressalier kan ofta vara mer verksamma medel för att nå önskvärda resultat än olika lagstiftningsformer.

Den tredje typen av medel som en auktoritär statsledning kan tillgripa gentemot medierna är fysiska. Journalister m. fl. fängslas utan dom och rannsakan. Tidningsofficiner bränns ner eller beslagtas med myndigheter- nas goda minne. Fysiskt våld är ett inte ovanligt sätt att få icke önskvärda medier att tystna och att skrämma andra till foglighet.

Det är främst pressen som brukar utsättas för dessa olika former av påtryckningar och ingrepp utifrån. När det gäller etermedierna är förhållandet något annorlunda. De är genom sin centrala administration och tekniska uppbyggnad lättare att behärska. Den strängare kontroll av etermedierna som utövas i många stater beror också på den höga värdering de ges som propagandainstrument. Vid statskupper är radio- och tv—stationerna bland det första nya makthavare söker bemäktiga sig. Etermediernas ställning påverkas också av att de inte har samma frihetliga tradition som pressen. I flera stater kan man finna att det råder en relativt stor frihet för pressen medan radion och televisionen utnyttjas för regimens syften.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den grundläggande principen för en auktoritär mediesyn är att medierna skall vara ett maktmedel i de styrandes tjänst. I vilken grad man utnyttjar detta medel och vilka metoder man är beredd att använda sig av för att säkerställa kontrollen över medierna varierar från land till land och från tid till tid. 1 dag finns det knappast något land där man öppet argumenterar för en auktoritär ideologi på medieområdet. I praktiken använder man dock ekonomiska, judiciella och fysiska medel för att få de medier som man önskar.

4.2.2. Frihetlig massmedieideologi

Den frihetliga mediesynen utvecklades som en reaktion mot den auktori- tära. Det vari protest mot de ingrepp som gjordes mot boktryckerier och tidningar som man hävdade enskildas rätt att uttrycka en mening även om den ej överensstämde med statsledningens intresse. Redan vid mitten av 1600-talet — alltså samtidigt med de första tidningarna — började det ställas krav på en fullständig yttrandefrihet, dock utan större framgång.

Under 1700-talet vidareutvecklades kraven på yttrandefrihet i tal och skrift. Under upplysningstiden ansågs det vara en förutsättning för att förnuftet skulle få råda att det fanns möjligheter till ett fritt menings- utbyte och att man hade fri tillgång till information. I flera länder fick man också tillfälligt tryckfrihetslagar som inspirerades av upplysnings- tidens frihetsideal.

Under 1800-talet kom frihetskraven att framför allt fångas upp av den liberala rörelsen. 1 samband med liberala revolutioner infördes också i flera stater en vidare yttrandefrihet än tidigare. Kraven på att fritt få uttrycka sig i tal och skrift blev centrala element iden politiska kampen. Vid slutet av 1800-talet då demokratiskt styrelsesätt infördes i en rad länder fastslogs att yttrandefriheten var ett oeftergivligt krav för att demokrati skulle anses råda.

Den frihetliga medieideologin — ibland kallad liberal medieideologi _ har självklart ändrat karaktär under seklerna. Olika aspekter har betonats och nya element har lagts till. Detta har varit naturligt inte minst på grund av massmediernas utveckling. Ett försök till karakterisering av denna ideologi kan utgå från fyra grundläggande element: (1)åsikts- konkurrens, (2) demokratisering, (3) kontroll av myndigheter och (4) fri etableringsrätt. Det är dessa delar som främst konstituerar den frihetliga ideologin.

Cl Åsiktskonkurrensen. På åsikternas marknad skulle råda full frihet. De goda åsikterna skulle slå ut de dåliga på samma sätt som dåliga varor blev utslagna av goda. Genom den fria åsiktskonkurrensen etablerades en ”självkorrigerande process” som stimulerade och gjorde samhället bättre. En förutsättning för att åsiktskonkurrensen skulle kunna upprätthållas var dock att det fanns talrika kommunikationsvägar och därför betonades vikten av en mångfacetterad press.

B Demokratisering. Genom en fri press och genom tryckfrihet fanns det möjligheter att åstadkomma ett verkligt medborgarinflytande i samhället. De politiskt styrande kunde genom tidningarna få kun- skaper om medborgarnas åsikter och därmed påverkas i sitt besluts- fattande. I Sverige speglades detta demokratiseringsmotiv i den tidiga presshistoriens tidningsnamn: Allmänna Opinionens Organ, Folkets röst, Folket, Folkviljan.

El Kontroll av myndigheter. Det var främst staten som stod för den auktoritära kontrollen av det tryckta ordet. Det var därför naturligt att yttrandefrihet först kom att formuleras som frihet från statlig påverkan. Man krävde att censuren skulle avskaffas. Man fordrade att olika administrativa ingrepp mot pressen skulle förbjudas. Det som kunde tolereras var främst en lagstiftning till skydd för den nationella säkerheten och för den enskildes rykte och integritet.

Staten skulle låta tidningarna verka fritt och tidningarna skulle utnyttja denna frihet till att verka som en tredje statsmakt. Pressen skulle vara en utomparlamentarisk kraft som i folkets intresse kontrollerade olika myndigheter. Denna syn utvecklades vid slutet av 1800—talet och därmed kom också kraven på en friare tillgång till information i offentliga angelägenheter.

Cl Fri etableringsrätt. Med tryckfrihet menades i första hand rätten att utge skrifter med det innehåll man själv bestämde. Kravet på tryckfrihet motiverades på två sätt av de frihetliga ideologerna. För det första måste man ha tillgång till egna kanaler om andra inte

ställdes till förfogande. För det andra borde medieföretag kunna betraktas som vilka andra företag som helst. Lika väl som man hade rätt att starta andra företag borde man ha rätt att starta och ekonomiskt utveckla företag i mediebranschen.

Den frihetliga ideologin har i hög grad präglat den svenska tryckfrihets- lagstiftningen. Ett första uttryck fick ideologin redan i Linnélärjungen Peter Forskåls skrift Om den borgerliga friheten (1759) och sin första tillämpning i 1766 års tryckfrihetsförordning. Efter det gustavianska en— väldet restaurerades TF 1766. TF l8l2 kom att äga giltighet ända till 1949.

Ideologiskt är vår nuvarande grundlag förankrad i 1766 års TF och dess frihetliga grundsyn. Det är mot myndigheterna som det tryckta ordet skall skyddas. Mot andra tänkbara makter i samhället som enskilda resursstarka personer, företag eller organisationer ges inte samma skydd. Tyngdpunkten i' lagen ligger i censurförbud, offentlighetsprincip, jury- system vid rättegång, spridningsfrihet, anonymitetsskydd, meddelarskydd och det speciella ansvarighetssystemet.

4.3. Utvecklingslinjer

I det följande uppmärksammas två aktuella pressideologier. Den ena är den marxist-leninistiska ideologin som är den förhärskande i de kommu- nistiska länderna. Den andra kallas här samhällsansvarsideologin och har företrädare i de västeuropeiska demokratierna.

4.3.1. Marxist—leninistisk medieideologi

Karl Marx gjorde aldrig någon mera ingående analys av den funktion pressen hade eller borde ha i ett kapitalistiskt, socialistiskt eller kommu- nistiskt politiskt system. Hans främsta pressideologiska bidrag kan sägas vara ett antal ironiska och polemiska artiklar från 1842 där han riktade sig mot den auktoritära preussiska pressregimen. [ sin kritik gjorde han då väsentligen gemensam sak med den dåtida liberala oppositionen. [ två avseenden skiljer han sig dock från denna.

Marx uppfattade inte pressfrihet som någon absolut frihet. Pressfrihet hade enligt hans mening aldrig existerat. Frågan gällde vems frihet man avsåg. I Preussen hade statsmaktens företrädare, censorerna ochjunkrar- na, pressfrihet men inte någon annan. Om deras makt bröts och tid- ningarna blev självständiga, ”fria” företag skulle detta dock enligt Marx inte innebära den pressfrihet som den liberala oppositionen trodde. För den stora massan skulle fortfarande pressfriheten vara en illusion. Marx menade att man inte kunde förena tidningarnas två funktioner som poli— tisk institution och som ”profitföretag”. Han frågade om en tidning kunde vara ett affärsföretag och samtidigt vara politiskt fri.

Mera distinkt och utförligt utvecklades den kommunistiska medie- synen av Lenin. Han gick till angrepp mot den borgerliga pressfriheten

som han ansåg vara ”en frihet för de rika att systematiskt och ihärdigt — bedra, demoralisera och förlöjliga de utsugna och förtryckta massorna, de fattiga”. Den var inte något att kämpa för eller slå vakt om.

Vilka uppgifter ansåg då Lenin att pressen skulle ha? I programskriften Vad bör göras? (1902) fastslog Lenin att pressen skulle fungera som kollektiv propagandist, agitator och organisatör. Den skulle föra ut idéer till eliten och ge det stora kollektivet de rätta åsikterna.

Under revolutionen i Ryssland spelade pressen en viktig roll som organisatör. Den verkade för partiets uppbyggnad och utbredning och blev en integrerad del i partiarbetet. Efter revolutionen hade pressen till uppgift att som agitator göra massorna medvetna om revolutionens nöd- vändighet och kapitalismens orättvisor.

Lenins efterföljare i Sovjetunionen har i allt väsentligt arbetat efter samma linjer. De har kraftigt betonat pressens betydelse. För Stalin var pressen ”det starkaste vapnet”. Genom pressen kunde partiet dagligen och stundligen ”tala till arbetarklassen på dess eget förtroliga språk”. Stalin byggde också upp en pressapparat och en presskontroll i partiets tjänst.

I den praktiska tillämpningen har den marxist—leninistiska pressideolo- gin kommit till något skilda uttryck i olika kommunistiska länder. I Sovjetunionen spelar i dag censuren en underordnad roll. I den mån kontroll behövs sker den effektivare på andra vägar. I andra östeuro- peiska länder är dock censuren en realitet. Den anses behövas eftersom ”de borgerliga kvarlevorna” i dessa länder är mera omfattande.

4. 3. 2 Sam hällsansvarsideologin

Bedömare som hyllar den frihetliga medieideologin beskriver gärna den frihet för medierna som finns enligt den marxist-leninistiska ideologin som en utmaning och ett bedrägeri. Man påpekar t. ex. att trots att Sovjetunionens författning av år 1936 stipulerar yttrandefrihet och pressfrihet råder sträng kontroll av medierna. Det gällande systemet får inte på något sätt ifrågasättas imassmedierna. För regimen ofördelaktiga nyheter undanhålls systematiskt.

Den marxist-leninistiska ideologin har beröringspunkter med den auktoritära ideologin. Medierna skall tjäna de statsbärande krafterna i det socialistiska samhället och dessa skall ha möjlighet att kontrollera att så sker. På motsvarande sätt är den s. k. samhällsansvarsideologin en vidare- utveckling av den frihetliga pressideologin.

Det var under 1700- och l800-talen som den frihetliga pressideologin utvecklades och den präglades helt naturligt av de sociala och ekono- miska förhållanden som då rådde. Utvecklingen under 1900-talet — industrialisering, demokratisering och framväxten av nya massmedier —— har självklart fått konsekvenser för pressideologin.

I vissa avseenden kan en del av kraven som förknippas med en frihetlig medieideologi sägas ha skärpts. Det moderna samhället kännetecknas av växande offentlig sektor. Detta gör pressens självständiga kontrolluppgift angelägnare än tidigare. Detta gäller inte minst eftersom etermedierna av

olika skäl ofta inte anses kunna utöva den lika effektivt som tidningarna.

Men samtidigt möter den frihetliga synen, sådan som den kom till tillämpning vid början av århundradet, också kritik. Koncentrationen på mediemarknaden och de allt mäktigare massmedierna har satt systemet ur spel säger man. Det finns inte några möjligheter till åsiktskonkurrens inom de starka, övergripande medierna. Etableringsrätten har blivit illusorisk. Utvecklingen på mediemarknaden har inte lett till kvalitativt bättre medier.

Som en utveckling av den klassiska frihetliga ideologin har den s.k. samhällsansvarsideologin framförts. I USA fick den redan 1947 en om— debatterad presentation av den s.k. Hutchinskommissionen. Utgångs- punkten för kommissionen var en hög värdering av massmediernas politiska roll. Det var av omtanke av demokratin som man från sam- hällets sida måste ställa krav på medierna.

Hutchinskommissionen formulerade ett antal uppgifter som mass- medierna borde ha i samhället. Här skall några av dem anges,

]. Att ge en korrekt och fullständig rapportering om händelserna iett

meningsfullt sammanhang.

I ett komplicerat samhälle som vårt är det inte tillräckligt att rapporte— ra fakta sanningsenligt. Det är också nödvändigt att rapportera ”sanning- en om fakta”, dvs. ge bakgrund och analys.

2. Att fungera som forum för utbyte av kommentar och kritik. Massmedierna är bärare av den allmänna samhällsdebatten. När medier— na blir allt färre måste de kvarvarande ha skyldighet att ge utrymme åt ”främmande idéer” även om dessa skulle strida mot den uppfattning som mediet i fråga representerar. Denna forumfunktion bör vara ett led i den objektiva rapportering som bör åligga massmedierna.

3. Att ge en representativ bild av de grupper som ingår i samhället. Det ärinte endast nödvändigt att låta olika grupper komma till tals. De måste få göra det på ett sådant sätt att de ges en rättvisande bild. Medier- na har också en viktig uppgift när det gäller att motarbeta olika grupp- fördomar.

4. Att klargöra samhällets mål, värden och syften. Medierna tjänstgör som verktyg för bildning och utbildning. De måste känna samma ansvar som en lärare då det gäller att belysa de mål som man bör söka förverkliga i samhällslivet.

I sin analys av mediesituationen förklarade Hutchinskommissionen att de amerikanska medierna inte tillfredsställde de uppställda kraven och att orsaken främst var ekonomisk. Pressdöden var omfattande och tidningar- na tvingades in i en konkurrens där man satsade på det ytliga och sensa- tionella men försummade viktiga samhällsuppgifter.

Kommissionens slutsats blev att staten måste ta ett ansvar för medier- nas innehåll och existens. Eventuella ”ingripanden” skulle dock ske med lätt hand och med respekt för mediernas självständighet. Först och främst skulle medierna verka ”självsanerande” genom införande av t. ex. särskilda hedersdomstolar och speciella etiska regler.

Man kan se Hutchinskommissionen som ett av de första och mest ambitiösa försöken att i en västerländsk demokrati vidareutveckla den frihetliga mediesynen. Den grund man fortfarande byggde på var de fri- hetliga idealen men man försökte anpassa dessa till en ny ekonomisk situation. Framför allt avvek man från den frihetliga synen vad gällde följderna av fri åsiktskonkurrens, frihetsbegreppet och värderingen av staten.

Samhällsansvarsideologin växte fram i USA under trycket av koncen- trationsprocessen på tidningsmarknaden. Det var i ett läge då faktiska monopol uppstod på de lokala marknaderna som nya normer för tid- ningsutgivningen fick aktualitet. I Europa har senare samma debatt kom- mit i en rad olika länder. Den har förts inte minst inom ramen för de pressutredningar som förekommit i England, Tyskland och de skandina- viska länderna. Samma koncentrationsprocess som i USA har häri Euro- pa drivit fram en likartad debatt.

Det är dock uppenbart att det har varit svårt att nå fram till allmänt accepterade normer. Olika försök att formulera krav på pressen har mötts med misstänksamhet. Man har fruktat att den grundläggande granskar- rollen skall gå förlorad. Misstron mot statlig inblandning i pressens affärer har varit mycket stark.

Man kan konstatera att de praktiska konsekvenserna av samhälls- ansvarsideologin har blivit blygsamma. De krav som ställts på pressen har hållits i allmänna termer. Det stöd som givits från samhällets sida har i allmänhet varit generellt och av blygsam omfattning. Man har försökt att finna alternativ till statliga ingripanden genom att få till stånd olika for- mer av självsanering i pressorganisationers eller enskilda mediers regi.

4.4. Sammanfattning

I detta kapitel har olika normer och doktriner om pressen och övriga massmedier diskuterats. I de västerländska demokratierna har den frihet- liga ideologin dominerat. De grundläggande dragen i denna —— åsikts- konkurrens, kontroll av myndigheter och fri etableringsrätt har varit fundament i lagstiftningen i en rad länder. Den har också präglat diskus- sionen och statsmakternas agerande gentemot medierna.

Hutchinskommissionen har givits stor plats eftersom den torde utgöra det mest ambitiösa försöket att utveckla den frihetliga ideologin. Den visar också på de svårigheter som är förknippade med en sådan verksam- het. Hutchinskommissionen utsattes för hård kritik och de praktiska resultaten av dess verksamhet blev blygsamma.

Det finns i dag knappast enighet kring en ideologi anpassad till det nya läge som inträtt på medieområdet. Koncentrationen på massmedie— marknaden har aktualiserat andra problem än dem som den frihetliga doktrinen tar hänsyn till. Rätten till fri etablering t. ex. blir illusorisk när ingen har ekonomiska möjligheter att utnyttja den.

5. Pressdebatt och presspolitik i Sverige

I Sverige har det vid olika tillfällen förekommit en mer eller mindre häftig debatt kring olika medier. Det som här främst intresserar är den diskussion som gällt pressen och pressens förhållande till statsmakterna. Finns det i Sverige utvecklade åsiktsskillnader i mediepolitiska frågor eller är åsiktsgemenskapen dominerande?

Som tidigare kunnat visas har den svenska tryckfrihctslagstiftningen sin grund i en frihetlig ideologi. Den debatt som förts och de åtgärder som vidtagits från statens sida har också haft sin utgångspunkt i denna. Vill man närmare fastställa vilka åsikter och opinioner som finns i press- och mediefrågor är det dock nödvändigt att mera i detalj analysera den presspolitiska diskussionen.

I detta kapitel görs dels en genomgång av debatten under andra världs- kriget, dels en analys av de senaste årens presspolitiska åtgärder och diskussioner. Under andra världskriget stod frågan om statsingripanden mot pressen i centrum. Det var ett samhälle i kris då tidigare utfästelser om pressens frihet sattes på prov. Under l960talet var det frågan om det statliga presstödet och staten som garant för en mångsidig press som dominerade.

De båda situationerna kan med tanke på bakgrund och omständigheter synas ha föga med varandra att göra. De gällde dock båda förhållandet mellan statsmakt och press. I båda fallen aktualiserades också press- ideologiska frågor på ett sätt som inte är vanligt. Under l960- och 70- talens debatter har det ofta förekommit hänvisningar till förhållandena under andra världskriget.

Först skall världskrigsdebatten behandlas. Början görs med mellan- krigstiden och därefter analyseras statsmakternas agerande och de argu- ment som från regeringens och opponenternas sida framfördes. Frågan är vilken principiell syn som de olika parterna hade på förhållandet mellan statsmakterna och pressen och vilken ideologisk förankring de olika meningsriktningarna hade.

5.1. Presspolitik 1930—1945

5.1 .l Debatten under mellankrigstiden

Den svenska regeringen ställdes inför presspolitiska problem omedelbart efter det nazistiska maktövertagandet i Tyskland 1933. Mycket snart korn tyska demarcher med anledning av svenska tidningsskriverier men dessa avvisades bestämt. Man hänvisade till att pressen stod fri från staten och att regeringen därför inte hade någon möjlighet att ingripa.

Betecknande är att statsmakterna, bortsett från två åtal sommaren 1933, avhöll sig från några som helst ingrepp. Före 1933 hade iett antal fall åtal förekommit för kränkande av främmande statsöverhuvud etc. (TF 1812 3:9). Nya sådana åtal skedde först efter världskrigets utbrott. Man ville uppenbarligen demonstrera att det i Sverige var möjligt att kritisera i hårda ordalag utan att regeringen hade legala möjligheter att ingripa.

Protesterna från Tyskland upphörde dock inte. Efter Miinchenöverens— kommelsen och de tyska annekteringarna av Tjeckoslovakien och Öster- rike togs klagomålen från den tyska regeringen också mera på allvar. Den svenska regeringen begränsade sig emellertid till informella vädjanden till pressen att iaktta återhållsamhet vid de utrikespolitiska kommentarerna.

Det är intressant att konstatera att den svenska regeringen inte genom- drev någon presspolitisk beredskapslagstiftning. En sådan fanns eller in- fördes ijämförbara länder. Man nöjde sig med vädjanden till pressen. Man ansåg det inte lämpligt. möjligt eller nödvändigt att tillgripa andra medel, eller också menade man det vara ett allt för stort pris att betala.

5.1.2. Den förda tryckfrihetspolitiken

Vid krigsutbrottet 1939 befann sig den svenska regeringen i ett svårt läge ur presspolitisk synvinkel. Det framgångsrika Tyskland ställde stora krav på svensk press och presspolitik. I Sverige fanns en unik tryckfrihet, skyddad i särskild grundlag. Regeringen tycktes ha mycket små möjlig- heter till ingrepp även om den önskat göra sådana.

Hade regeringen 1939 lagt fram förslag om vissa inskränkningar i tryckfriheten vid krig eller krigsfara skulle det ha tagit två år innan dessa hade kunnat genomföras. Den ansåg sig dock tvungen att ingripa dessförinnan och gjorde det genom att utnyttja den gällande tryckfrihets- förordningen från 1812 så långt någonsin möjligt. Lagens omvittnade oklarhet och delvis motstridiga innehåll blev till hjälp för dem som ville göra ingrepp. Man tolkade paragrafer i önskad riktning och kunde därefter vidtaga ”nödiga åtgärder”.

De krigstidsimprovisationer som vållade den största debatten var trans- portförbudet och konfiskationerna utan rättegång. Transportförbudet innebar att regeringen med stöd av en av riksdagen antagen förordning kunde förbjuda skrifter, som tidigare fällts i TF-mål, att spridas med statliga transportmedel. Konfiskation utan rättegång innebar att en skrift

kunde beslagtas och sedan efter konseljbeslut konfiskeras om ”missför- stånd med främmande makt sig yppat”. Missförståndet kunde ”yppas” helt informellt eller förutsättas av myndigheterna.

5.1.3. Debatten om presspolitiken

Debatten om presspolitiken och tryckfriheten 1940fl944 hör sannolikt till en av krigstidens mest omfattande och intensiva. Det gäller de diskussioner som fördes både i och utanför riksdagen. Avsteg från den traditionella frihetliga ideologin möttes av starka protester. Under krigsåren accepterade riksdagen i sammanhållningens namn många regeringsförslag vilka i normala fall skulle ha utsatts för en om- fattande granskning och opposition. Detta kan dock inte sägas gälla press- politiska frågor. I presspolitiken formerades en bred opposition i vilken flera av riksdagens mera framträdande politiker ingick.

Yttrandefriheten och en fri press ansågs vara av utomordentlig betydel- se för det svenska samhället. Det framgår med stor tydlighet av de många diskussionerna under krigstiden. Pressfriheten var inte något som man endast pliktskyldigt höll fast vid i fred. Den var något man ville kämpa för också under en svår krissituation.

Pressproblem var viktiga problem. Detta utesluter inte att man också ville nå andra saker när man diskuterade pressen. En påfallande stor del av den presspolitiska oppositionen bestod av personer som var kritiska mot den förda utrikespolitiken. Diskussionen om presspolitiken handlade delvis om andra saker än om pressen. Politikerna var tvungna att visa återhållsamhet i utrikespolitiska frågor men kunde tala klarspråk när det gällde presspolitiken. Det är troligt att man ofta. i stället för att t. ex. öppet kräva en mer aktivt avvisande hållning gentemot Tyskland. förespråkade en större frihet för dem som ville kritisera främmande makt. t. ex. Tyskland.

Det är anmärkningsvärt att diskussionen i den presspolitiska frågan endast undantagsvis följde partilinjerna. Den mest uppmärksammade frontlinjen gick mellan pressen å den ena sidan och regeringen å den andra. De klyftor som fanns inom regeringen visades aldrig utåt vid denna tid. På tidningssidan fanns det visserligen de som stödde regeringslinjen det var främst höger- och bondeförbundsorgan __ men de flesta större tidningar var mer eller mindre kritiska. Man vände sig med särskild skärpa mot att presspolitiken fördes utan medverkan från pressen. Kritiska var också Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tid- ningsutgivareföreningen.

Vid riksdagsdebatterna fanns det en presspolitisk opposition bestående av en allians av ledamöter från socialdemokraterna, folkpartiet och högern. Oppositionen var speciellt stark i första kammaren.

5.1.4. Den ideologiska förankringen

Frågan är i vilken utsträckning man kan konstatera skilda ideologiska grunder för de olika ståndpunkterna i presspolitiken under andra världs-

kriget. De olika åsikterna behöver inte ha ideologiska förklaringar. De kan vara en följd av olika bedömningar av det föreliggande krigshotet. Det rådde i det närmaste fullständig enighet om en långtgående press- kontroll, t. ex. i form av censur, i händelse av krig.

Bedömningarna av det tyska krigshotet var svåra att göra. Man visste inte hur man skulle bedöma rationaliteten i den tyska statsledningens handlande: ”. . . men med Hitlers temperament. . . är det ovisst vad han företagit sig iett skede av provocerat raseri. Man kan inte resonera om en dåre som man gör beträffande kloka människor.” Orden är folkparti- ledarens Andersson i Rasjön och illustrerar på ett bra sätt de svårigheter som man ställdes inför när man hade en person som Hitler som presumtiv motståndare (Gustaf Andersson i Rasjön. Från bondetåget till samlings- regeringen', 1955 s. 292).

Även med dessa förbehåll måste konstateras att det förelåg uppenbara skillnader vad gäller bedömningen av pressens roll som en tredje statsmakt och förhållandet stat-press i en krigstid. Justitieministern K. G. Westman, som i regeringen hade att svara för presspolitiken, ägde en annan grundinställning än t. ex. Östen Undén, som tillhörde opponenter— na. Ett par citat kan belysa de skilda ståndpunkterna.

[ censurdebatten 1940 förklarade Westman att ett folk inte kan gå ut i krig ”som en diskussionsklubb” (FK 1940 35:35). Ett skärpt läge krävde extra-ordinära åtgärder som också måste gälla pressen. Han varnade i motsvarande debatt 1941 för att pressen skulle få en sådan ställning att det innebar ”ett underkännande av regeringens och riksdagens rätt att framför varje annan företräda det svenska folket” (FK 194] 39:91). Pressen var inte en statsmakt som kunde jämställas med riksdagen.

I motsats till Westmans ord kan ställas Undéns inläggi censurdebatten 1940 där han förklarade att munkorg på pressen i princip var ”ungefär lika förkastlig som munkorg på riksdagens ledamöter” (FK 1940 35:41). Det var förkastligt att ge efter för utländska protester mot en nyhets- rapportering som var sakligt underbyggd. En sådan undfallenhet skulle kunna innebära en ”modifikation av det egna landets hela författnings- struktur”. Man avstod i viss utsträckning ”från den fria opinionsbild- ningen, den offentlighetsprincip och den tryckfrihet. som är ett integrerande led i demokratiens författning” (FK 1940 35:44).

Till skillnad från Westman ansåg Undén att man kunde jämföra pressen som statsmakt med riksdagen. Yttrandefriheten var fundamental så länge en ren krigssituation inte förelåg.

Genom de konfiskationer utan rättegång som förekom under kriget tog den svenska regeringen både principiellt och praktiskt ansvar för pressen. Detta innebar en klar brytning med svensk tradition. Främman— de makt kunde därmed göra den svenska regeringen ansvarig för utebliven konfiskation. Kritikerna påpekade också att konfiskationsinstrumentet var ”en snara om regeringens egen hals”.

Utrikesminister Giinther försvarade konfiskationspolitiken i första kammaren 1941. Han menade att regeringen måste påta sig ansvaret för vad som skrevs i tidningarna ”i den mån naturligtvis som en utrikes- politisk affär därav uppkommer” (FK 1941 39289). Stördes rikets för-

hållande till en främmande makt allvarligt av en artikel i en tidning fick ”regeringen icke gentemot denna makt undandraga sig ansvaret att av- göra, om artikeln skall få spridas”.

I en senare debatt 1944 återkom Giinther till ”1941 års lagstiftning” och hävdade då att även i framtiden skulle det troligen behövas konfiska- tioner utan rättegång för att ge utrikespolitiken det speciella skydd denna krävde.

Frågan om den ideologiska förankringen av världskrigets presspolitik kan endast behandlas summariskt i detta sammanhang. Det förefaller dock klart att det fanns en ideologiskt grundad skillnad mellan å ena sidan regeringsförsvararna och å den andra oppositionen. Här har dessa skillnader illustrerats med ett par citat från Westman och Undén — två av de mest framträdande representanterna för de båda grupperna.

5.2. Presspolitiska frontlinjer 1963—1974

5 .2 . l Debattens bakgrund

Det förekom givetvis en presspolitisk debatt också under perioden när— mast efter andra världskriget. Den var till stora delar kopplad till arbetet med den nya tryckfrihetsförordningen. Men de frågeställningar som var aktuella var desamma som under andra världskriget. Skillnaden var endast att de som företrädde den frihetliga synen nu helt hade övertaget. Tryck- frihetsförordningen skulle bli en garanti för att de frihetliga principerna skulle råda också i krissituationer som den under andra världskriget.

Den diskussion om pressen som här skall behandlas var inte orsakad av sådana yttre förhållanden som dem som rådde under andra världskriget. Det var strukturutvecklingen och den ekonomiska krisen för vissa tid- ningar som orsakade den nya pressdebatten. Tidningsdöd och monopoli- seringstendenser gav anledning till nya diskussioner om pressen och press- politiken.

Det var en speciell händelse som startade debatten. 1963 meddelades att Ny Tid skulle läggas ner. Det var en av tre socialdemokratiska stor- stadstidningar. Dess nedläggning betydde att i rikets andra stad skulle endast utkomma två liberala morgontidningar.

5.2.2. Analysens uppläggning

I det följande skall åsikterna kring ett antal presspolitiska spörsmål refe- reras och analyseras. Ett antal centrala temata har valts ut för att så representativt som möjligt belysa var det funnits motsättningar av mera principiell betydelse.

Någon kvantifiering av de olika argumenten har inte gjorts. Vissa av de åsikter som här återges har endast framförts någon enstaka gång medan andra hörts ideligen i debatten. Det är för att beskriva spännvidden i diskussionen och belysa de ideologiska likheterna och olikheterna som referatet görs.

Början görs med de olika värderingarna kring den s. k. tidningsdöden och de åsikter som framförts i samband med denna. Förhållandet press och stat aktualiserades i samband med tidningsnedläggningama eftersom staten blev aktuell som ”hjälpare”. Vidare behandlas tidningarnas för- hållande till partierna: vilka fördelar och nackdelar har man ansett för- knippade med den i Sverige vanliga kopplingen mellan parti och press? Den 5. k. forum-tidningen har framförts som ett alternativ till ett mång- sidigt tidningsutbud. I vilken utsträckning har denna bedömts ha för-

' tjänster eller nackdelar? Slutligen görs som en summering av debatten en översikt över de åsikter som framkommit i frågan om vem som skall ha makten över medierna.

De debattdeltagare som framför allt analyseras är tidningarna. Det är utan tvekan möjligt att genom pressen få en tillräckligt representativ bild av diskussionen kring den svenska mediesituationen. De argument som förekommit i t.ex. riksdag, radio och tv återspeglas i allmänhet i pressen.

5.2.3. Värderingar kring tidningsdöden

En viktig utgångspunkt för ställningstaganden i presspolitiska frågor är vilken politisk betydelse man tillmäter pressen. Det är självklart att kon— centrationen på tidningsmarknaden blir ett betydligt allvarligare problem för den som sätter pressens politiska roll högt än för den som menar att andra medier kan fylla uppgiften lika väl som tidningarna.

För de flesta som deltagit i den av tidningsdöden föranledda debatten synes frågan om pressens politiska betydelse ha varit en självklarhet. Man har förklarat att pressen är en förutsättning för den demokratiska opinionsbildningen men sällan mera systematiskt redovisat vilka olyckor en tidningsdöd leder till. Som negativa följder av utvecklingen på tid- ningsmarknaden brukar i olika sammanhang och med varierande styrka följande företeelser anges:

. monopolisering — allt fler tidningar blir utan konkurrens på sin utgivningsort. Detta kan betyda både sämre produkter och minskade möjligheter för vissa grupper att komma fram.

. utglesning —— färre tidningar betyder färre stämmor i presskören vilket leder till en torftigare politisk debatt.

. ägarkoncentration ägarna blir färre och därigenom mäktigare. Det finns också klara tendenser till kedjebildning.

. politisk snedfördelning partiernas pressandelar är mycket ojämnt fördelade och står i stark kontrast till väljarkårens partisympatier. Denna bristande representativitet hotar att förstärkas genom tidnings- döden.

. kommersialiseringen — det är en fara för pressen att det kommersiella draget i tidningsutgivningen får en allt starkare betoning. Det finns en risk för att man i ett hårdare pressklimat blir än mer kommersiell — man använder sig av vilka medel som helst för att undvika nedläggning.

Men det har också funnits andra röster än de som hävdat pressens stora politiska roll och de svåra konsekvenserna med tidningsdöden.

Ett argument har varit att nedlagda dagstidningar kan ersättas av andra medier och kanaler.

"Det är uppenbart att det finns en lång rad andra vägar, på vilka de politiska meningarna sprides och hälles levande hos menige man. Det finns inte något skäl för staten att hålla just dagstidningar vid liv bara för att rädda den politiska yttrande— friheten. Den friheten har många andra effektiva stämmor att tala med." (VLT 70-11-23)

I förlängningen av detta argument finns också de som hävdar att tid- ningsföretag på intet sätt skiljer sig från andra företag. Branschen som sådan skall inte gynnas framför andra branscher.

”I princip är det ingen skillnad på att producera tidningar och att tillverka tva]. Men har yras en massa patetiskt om tystade röster. om den fria samhälls- debatten osv." (Karlskoga Tidning 74-03-09).

Bland dem som inte ser tidningsdöden som ett allvarligt problem finns det flera som påpekar att det kan finnas fördelar med tidningsdöden. I stället för många och svaga tidningar får man färre men starkare organ. Dessa kan på ett helt annat sätt än de små tidningarna föra en självständig politik och framför allt kan de bättre fylla kraven på bevakning av stats- makten. En resursstark tidning kan också satsa på kostnadskrävande in- formation, t. ex. i form av en betydande utlandsbevakning. De små och svaga landsortstidningarna har, menar man. ofta svikit både bevakarupp- giften och informationsförpliktelserna.

Från vissa håll hävdas också att de tidningar som fått läggas ner ofta stått i stark beroendeställning till olika bidragsgivare. Detta har gjort dem till ”medlemsblad”, som ej kunnat ta upp kampen med de stora ekono- miskt starka tidningarna som kan ge sin breda publik en mera kvalitativt högtstående information. Tidningsdöden har snarast varit till fördel för konsumenten.

Här har inte gjorts någon kvantitativ analys av de olika argumenten. Det är dock inte någon tvekan om att de som beklagar tidningsdöden starkt överväger kvantitativt. Det kan också påpekas att de som betonat de kvarlevande tidningarnas stora fördelar just varit de resursstarka tidningarna.

5.2.4 Förhållandet press stat

Frågan om statligt stöd till pressen kom till allmän debatt genom Ny Tids nedläggning och tillsättandet av den första pressutredningen 1963. I ut- redningsdirektiven hette det att man skulle överväga ”huruvida och i vilken utsträckning särskilda åtgärder bör vidtagas fran statsmakternas sida för vidmakthållande av en fri opinionsbildning".

Debatten kring generella stödåtgärder

Det första problem som togs upp i samband med debatten kring press- utredningens tillsättande var frågan om vad staten skulle kunna göra. Statsmakterna hade ekonomiska resurser att hjälpa tidningarna men det

fanns en stor skepsis mot staten som hjälpare. Vilken stödform man än kunde finna —— det gällde både selektiva och generella former _. förelåg det risk för att tidningarna skulle kunna komma i ett beroendeför- hållande som staten kunde utnyttja.

Flera tidningar var emot alla former av stöd och deras argumentation hängde nära samman med deras syn på tidningsdöden. Man framhöll att det var fråga om en naturlig koncentrationsprocess för tidningarna vilken i själva verket skulle kunna innebära betydande fördelar. Viktigast var att det fanns kvar ett antal stabila företag, fria från stat och partier. Dessa skulle kunna upprätthålla tidningarnas viktigaste funktion: att övervaka makthavarna.

Vid början av debatten kring statliga stödåtgärder gick frontlinjerna framför allt mellan dem som kunde acceptera vissa stödåtgärder av generellt slag och dem som inte kunde tänka sig något stöd alls. De som vände sig mot varje form av statligt stöd hade en klar förankring i den frihetliga ideologins argumentering:

Statsbidrag munkavle på pressen. Tanken på statliga bidrag till pressen svär emot tryckfrihetens anda och innehåll. Dess främsta syfte är just att fastslå pressens oberoende av staten. Statssubvention är oförenlig med pressfriheten . . . (Expressen 63-11-22.)

Varje resonemang om att staten skall skapa gynnsamma ekonomiska villkor för pressen leder, såvida de innefattar något mera än rena självklarheter, till ett subventionstänkande av mest äventyrliga slag. (GHT 63-11-22.)

Vi tror inte heller att det skulle vara till gagn för en fri press att söka lista ut några detaljområdcn där samhällelig hjälp finurligt skulle kunna sättas in. Varje sådan anordning skulle göra pressen i större eller mindre utsträckning beroende av de skiftande maktkonstellationerna statligt och kommunalt. (Östergötlands Folk- blad 63-11-15.)

Staten misstroddes även om den kom med gåvor. Pressen ansågs skola komma i ett beroendeförhållande till staten som skulle göra att den inte skulle kunna fullgöra sina uppgifter.

För åtskilliga tidningar var det dock klart att branschen stod inför en kris och att man i det läget inte borde tacka nej till stöd från samhällets sida. Man framhöll _att det alltid förekommit stödåtgärder som gynnat branschen bl. a. i form av förmånliga posttaxor. Detta hade aldrig inne- burit något hot mot bevakarfunktionen. Generella stödformer behövde således inte vara utmanande (DN 63-11-21). Det viktigaste var att det blev ett stöd till ”alla tidningar” (Arbetet 63-11-22).

1963 års pressutredning blev inte enig. Majoriteten avvisade generella stödåtgärder eftersom dessa i huvudsak endast skulle hjälpa dem som inte behövde hjälp. ] stället föreslog man ett stöd till andratidningarna via partierna. Minoriteten ville ha generella åtgärder för att främja ”ett press- vänligt klimat”. Man ville ha reviderade posttaxor, ökad offentlig annon- sering, långfristiga lån för investeringar och stöd åt tidningsteknisk forskning.

Bland de 61 tidningar som i april 1965 uttalade sig om pressutredning- ens förslag var det endast två som helt försvarade detta, nämligen Afton- bladet och Arbetarbladet. De socialdemokratiska tidningar och center- tidningar som kritiserade majoritetens förslag talade ofta varmt för gene-

rella åtgärder. Stockholms-Tidningen föredrog däremot — i likhet med LO en kombination presstöd/partistöd framför det stöd som utred- ningen föreslagit.

Även i remissvaren återfanns ofta starka sympatier för generella åtgär- der. Ett avvisande av sådana var mycket sällsynt. Tidningsutgivare- föreningen, Publicistklubben, Svenska Arbetsgivareföreningen och Näringsfrihetsombudsmannen argumenterade direkt och principiellt för generella åtgärder. Bakom låg mer eller mindre klart utsagda betänklig- heter mot selektivt stöd. Generella åtgärder behövde inte vara ett hot mot pressfriheten men med selektiva stödformer ansågs riskerna be- tydande.

Man kan konstatera att debattpositionerna på ett par år förskjutits från att gälla huruvida stöd över huvud taget skulle kunna accepteras till vilka former av stöd som var förenliga med det pressystem som fanns i landet.

Inför 1967 års pressutredning var frågan om generellt stöd ej längre kontroversiell. De direktiv som utredningen fick och som utgick från generella åtgärder utlöste inte någon debatt av det slag som direktiven till 1963 års utredning. Då utredningen 1968 kom med förslag om lånefond och samdistributionsrabatt mötte detta inte några principiella betänklig- heter. Man accepterade att pressen blev föremål för stödåtgärder.

Diskussionen gällde formen för sådana åtgärder. Det fanns från många håll tvivel om att de föreslagna åtgärderna skulle kunna hjälpa de tidningar som var i behov av stöd. Många av dem fick för övrigt redan ett betydande stöd framför allt från partiorganisationerna. Kritikerna menade att det krävdes mera omfattande och selektiva åtgärder om det skulle bli möjligt att upprätthålla en differentierad press. De generella stödformerna förändrade inte läget för andratidningarna och de förslag som 1967 års utredning kom med var enligt kritikerna inte tillräckliga.

Debatten om selektivt presstöd

Ett selektivt stöd till tidningarna förekom som ett alternativ redan 1963. Detta avvisades dock av de flesta. En tidning betackade sig för ”några slags ”subventioner” a la jordbruket för pressen” (Dagbladet Nya Samhället 63-11-14). De selektiva stödåtgärder som första pressutred— ningen föreslog utsattes också för stark kritik.

Inom alla partier fanns under hela 1960-talet en skepsis gentemot selektiva åtgärder. Från liberala och konservativa tidningar var den starkt uttalad men den fanns också hos centern och socialdemokraterna. Under första delen av 1970—talet förändrades läget. Regeringen föreslog 1971 under trycket av kraftigt försämrade ekonomiska förhållanden för andra- tidningarna ett stöd till denna grupp. Detta s. k. produktionsstöd stöddes i riksdagen av socialdemokrater och centerpartister men fick stark kritik från moderater och folkpartister. I pressen fanns samma frontlinjer.

Den debatt som förts kring det selektiva stödet är synnerligen om- fattande och diskussionen pågår fortfarande. Här skall göras ett försök

att inventera de huvudargument som anhängare respektive motståndare till denna stödform anfört.

Det har redan konstaterats att motståndet mot de selektiva åtgärderna framför allt kommit från de moderata och liberala tidningarna. I deras kritik har funnits sex huvudargument:

]. Kontrollfunktionen hotas En av pressens främsta uppgifter är att kritiskt granska myndigheterna. Ett direkt, selektivt stöd till enskilda tidningar gör dessa beroende av dem de skall granska. De kan inte fullgöra sin kontrollfunktion. Beroendet av staten kanske inte aktualiseras under normala samhällsförhållanden men kan vara ytterst ödesdigert i en krissituation då pressfriheten verkligen betyder något. Hur skulle Torgny Segerstedt ha klarat sig under kriget om Handelstidningen varit ekonomiskt beroende av ett statsstöd?

2. Strider mot tryckfrihetsrätten TF 1949 stadgar att myndighet inte får hindra utgivning eller spridning av skrift genom åtgärd som inte äger stöd i förordningen. Att ge bidrag till vissa skrifter men inte till andra och dessutom med annons-/reklam- skatt belasta dem som inte får bidrag är att hindra de icke subventione- rades utgivning. Detta innebär ett s. k. positivt hinder.

3. Ekonomiska friheten kränks Genom de omfattande subventionerna till vissa tidningar rubbas den fria marknadsbalansen. Den ekonomiska friheten kränks på ett sätt som saknar motsvarighet inom affärslivet i övrigt.

4. Subventionerna ineffektiva Det går inte i längden att upprätthålla en tidningsdrift som saknar marknadsmässigt underlag i fråga om annonser och upplaga. Kraven från de subventionerade tidningarna kommer endast att öka. Hjälpen kommer — även om bidragen ökar — inte att bli så effektiv att den gör det möjligt för dessa tidningar att överleva på en sund ekonomisk basis.

5. Alla tidningar blir förlustföretag Det finns risker för att stödet till andratidningarna kan driva kostna- derna för samtliga tidningar i höjden så att även förstatidningarna blir förlustföretag. Prissättningen kommer att följa andra regler än sunda ekonomiska. ”När ett statligt subsidiesystem lagt sitt förlamande grepp över tidningsmarknaden då är ingen tidning längre fri och oberoende.” (NWT 74-03-09.)

6. Reglerna ger utrymme för godtycklighet Produktionsbidraget skall visserligen vara konstruerat efter en generellt verkande princip. Men det finns redan exempel på hur dessa regler lätt kan formuleras ”för att tillgodose speciella syften under den skenbara objektivitetens täckmantel”. Till detta kommer att presstödsbestämmel- serna ej är grundlagsfästa utan lätt kan ändras av riksdagen.

Argumenten mot det selektiva stödet kan samlas i tre grupper. Den första gruppen knyter direkt an till den frihetliga pressideologin vad avser

nödvändigheten att hålla en sträng boskillnad mellan stat och press. I den andra gruppen dominerar de ekonomiska argumenten. Även här finns starka frihetliga drag. Man varnar för ingrepp i marknadsmekanismerna. Detta kan få en rad olyckliga konsekvenser för hela branschens ekonomi. Den tredje gruppen är argument som gäller stödets utformning. Regel- systemet skulle kunna utnyttjas för egen partipolitisk vinning.

Argumenteringen för selektiva bidrag har inte haft samma förankring i en klart formulerad pressideologi. Utgångspunkten har varit att de selek- tiva stödformerna varit de enda tänkbara om man vill bevara en differen- tierad press. Generella stödformer kan inte vara lämpliga när det endast är en viss grupp tidningar som har problem. Tvärtom, man måste hjälpa dem som behöver hjälp.

I argumenteringen mot opponenterna till den förda stödpolitiken har också förekommit en principiell kritik mot den frihetliga pressideologin. Man har sagt att det blivit en frihet i första hand för utgivarna av de ekonomiskt starka tidningarna. I detta läge har det endast funnits en kraft som kunnat ge en varaktig och säker hjälp. Det har varit staten.

De principiella betänkligheter som opponenterna mot stödpolitiken framfört avvisas med följande argument:

]. I ett demokratiskt samhälle är staten inte farlig som stödgivare Staten innebar en fara för pressen då det var ett auktoritärt styrelse- skick. I en demokrati finns inte samma risker för övergrepp. Det är fel att påstå att statsstöd skulle betyda statsingripanden. Tvärtom kan pengar från staten vara mindre riskabla för en tidnings frihet och självständighet än sådana från näringsliv och annonsörer. Det som hypotetiskt kan in- träffa i vissa krisskeden kan man aldrig gardera sig helt emot.

2. Det är grupper av tidningar och inte enskilda tidningar som stöds Stödet är inte selektivt i den meningen att det skall gynna vissa tänkta eller angivna tidningar. Produktionsbidragen fördelas efter en auto- matiskt verkande princip och ges till tidningar oavsett innehåll och partifärg. Det är omöjligt för statsmakterna att använda hot om indragning av stödet som påtryckning gentemot enskilda tidningar.

3. Selektiva stöd har prövats utan negativa konsekvenser På en rad områden förekommer selektiva stödformer utan att dessa används i dirigerande syfte. Känner sig konstnärer som mottar statliga stipendier styrda av statsmakten? På tidskriftsområdet finns det ett selektivt stöd åt kulturtidskrifter som fungerat väl.

4. Produktionsstöd är förenligt med tryckfrihetslagstiftningen Det är fel att påstå att produktionsstöd skulle vara oförenligt med gällande tryckfrihetslagstiftning. Juridisk prövning har ägt rum. Produk- tionsstödet är ett skydd för yttrandefriheten och ej ett hot mot denna.

5. Den sneda pressfördelningen 'är upprörande — inte presstödet Det är mer upprörande att de två största partierna i Sverige tillsam- mans endast stöds av en knapp fjärdedel av den svenska pressen om man ser till upplagan än att ett antal tidningar mottar statliga subventioner.

Partierna är nödvändiga för att demokratin skall fungera. De olika par— tierna måste ha någorlunda likartade chanser att få ut sina budskap. Upphörde subventionerna skulle det nästan bara finnas moderata och liberala tidningar kvar.

De här angivna exemplen torde vara tillräckliga för att visa hur för- svararna av det selektiva stödet på flera punkter modifierat den ursprung- liga frihetliga pressideologin. Staten är inte fienden mot vilken man måste bygga upp skydd. Annonsberocndet är lika farligt för pressens frihet som statliga stödåtgärder beslutade i demokratisk ordning och under parla- mentarisk kontroll. Det stödsystem som genomförts i Sverige är så säkert att man inte behöver frukta övergrepp från statsmakternas sida även om dessa skulle vilja göra sådana.

5.2.5 Förhållandet parti press

Det finns vissa skillnader mellan partierna i deras förhållande till tidning- arna. För socialdemokraterna, vänsterpartiet kommunisterna och till viss del centern har tidningarna drivits av partiet eller partiet närstående orga- nisationer. De tidningar som stött folkpartiet och moderata samlings- partiet har i allmänhet drivits av enskilda ägare eller haft ägarformer som stått åtskilda från de politiska organisationerna.

Vad den mer eller mindre starka anknytningen mellan press och parti betyder för tidningsdrift och tidningsinnehåll har inte närmare klarlagts och torde vara svårt att precisera. Den varierar mellan partier och tid- ningar och inom partier och tidningar.

Lika lång tid som det funnits ett samband mellan parti och press har det pågått en diskussion kring denna koppling. Det har framförts argu- ment för och emot partianknytningen. En av orsakerna till denna diskus- sion torde vara att partianknytning strider mot den gamla frihetliga ideo- logins krav på självständighet för pressen. I det följande anges vissa dragi den förda debatten kring press och parti.

Debatten kring partipressproblematiken blev speciellt stark i samband med 1963 års pressutrednings förslag om att stödmedlen skulle fördelas av partierna. Vid ungefär samma tid utkom en debattbok av Lars Furhoff kallad ”Pressens förräderi” som åstadkom en diskussion kring pressens funktioner och dess förhållande till de politiska partierna.

Det grundläggande argumentet för dem som kritiserade pressens parti- anknytning var att man genom att solidarisera sig med ett parti svek övervakarfunktionen. Den tidning som identifierade sin sak med t. ex. ett regeringsparti kunde knappast samtidigt försvara folket mot makt— havarna.

Speciellt farlig ansågs partianknytningen bli på det kommunala planet, där journalisterna oftare binds av dubbla lojaliteter. Tidningsmän som sitter i kommunala församlingar kunde svårligen också kontrollera dessa. De skulle försvara de kommunalpolitiska besluten i stället för att kritisera dem. Debatten skulle föras bakom slutna dörrar i stället för — som den borde — i tidningarnas spalter inför allt folket.

Det ansågs att om 1963 års pressutrednings förslag omsattes iverklig- heten skulle det betyda att man satte ”bredare trattar på gamla parti- megafoner” (Expr. 65-04-03). Det skulle vara ödesdigert för pressens ”livsbetingelser, om man överlämnar åt partistrategerna att spela schack med de svenska landsortstidningarna som pjäser” (Eskilstuna-Kuriren 65-01-26). I valet mellan ett stöd kanaliserat genom partikansliema och ett direkt statligt stöd föredrog dock en del debattörer det senare. De trodde mera på statens oväld än på partiernas (Arbetet 65-02-26).

Ett ofta återkommande tema i diskussionen kring partipressen var att tidningar med nära anknytning till partier skulle vara sämre skötta före- tag än andra. De påstods också ha ett innehåll som inte tilltalade läsarna genom att låta stoff av allmänt intresse stå tillbaka för det specifikt partiinterna. Ett huvudfel sades vara att redaktionell och ekonomisk ledning rekryterades på åsiktsmässiga och inte professionella grunder. Till tidningarna kom ”klantskallar i ombudsmanna- och andra politruk- skepnader" (Västmanlands Nyheter 74—05—16).

Tidningsnedläggningar förklarades med att läsare och därmed också annonsörer skrämdes bort av det partiprofilerade innehållet. Det var de tidningar som inte hade en så nära anknytning till partierna som klarade sig. De accepterades av läsarna.

Den skepsis som ofta uttalades mot organisationsanknytning av pressen inskränkte sig inte till partierna utan gällde även folkrörelsema. Pressen måste hävda sig också mot dessa. De s. k. idéburna folkrörelserna var ”starkt etablerade maktorganisationer, vilkas gärningar och ledande personer en oberoende press i stället måste känna ett ansvar att utan alla hinder bevaka och berätta om” (Expr. 74—05-09).

Kritiken mot ett nära samband mellan parti och press har i övervägan- de grad kommit från tidningar med anknytning till moderata samlings— partiet eller folkpartiet. En annan form av kritik mot partitidningar har förekommit i den socialdemokratiska pressen.

Man har menat att partianknutna tidningar kunde accepteras då man hade flera konkurrerande tidningar på många orter. När konkurrensen förbyttes i lokala monopolsituationer blev läget ett annat. Då blev det hela ett omöjligt system. Den enda kvarlevande tidningen kan ej behålla samma typ av partiorientering som den hade under en tid då läsarna hade en valfrihet. '

I försvaret för pressens partianknytning framhölls att tidningarna inte alls var så partitrogna eller politiskt inriktade som kritikerna påstått. Gentemot den borgerliga pressens kritik av partianknytningen hävdade socialdemokratiska tidningar att det även bland borgerliga tidningar fanns en partitrohet fastän mindre öppet uttalad. De borgerliga tidningarna påstods lura läsarna med en opolitisk fasad medan innehållet i själva verket var starkt politiserat.

Påståendet att partianknutna tidningar skulle vara sämre skötta än andra har bemötts på olika sätt. Dels har man förklarat att en lång rad tidningar med mindre markerad partianknytning också fått läggas ner. Dels har man menat att det funnits andra orsaker till de partianknutna tidningarnas svårigheter än det politiska materialets omfattning.

På senare tid har också det positiva i en grupporienterad syn betonats. Vårt politiska system bärs väsentligen upp av partierna och det måste vara självklart att dessa partier skall ha en möjlighet att nå ut till väljarna med sina program. Men en partipress är enligt detta synsätt också viktig för det interna partiarbetet. Den ger en plats där debatt och kritik kan föras på en gemensam ideologisk grund. Det måste finnas en kommunika- tion mellan representanterna och dem de representerar och för en sådan kommunikation lämpar sig tidningarna utmärkt.

Slutligen har det hävdats att i dagens kommersialiserade marknads- konkurrens gynnas en journalistik som prioriterar sensation, spänning och personskvaller. I det läget kommer folkrörelserna med sina seriösa budskap i kläm. Det är farligt om inte medier med parti- och folkrörelse- anknytning får en plats i mediesamhället. Folkrörelserna sägs ha en uppenbar rätt att till allmänheten föra fram vad de anser väsentligt utan att budskapen förvrängs och vulgariseras i kommersiellt inriktade medier.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kritikerna och försvararna av en partiorienterad press har lagt tonvikten vid olika huvudfunktioner för pressen. För kritikerna av partipressen har granskarrollen varit den väsentliga. En sammanblandning mellan partier och tidningar sägs hota en självständig press. Den ”tredje” statsmakten skall aldrig blandas samman med den ”första”. Detta skulle vara en fara inte bara på riksplanet utan kanske framför allt på det lokala planet.

Försvararna av partipressystemet har i stället utgått från den represen- tativa demokratins krav på kommunikation. De har ansett det vara en lika stor fara om partierna inte nådde väljarna med sina budskap som om tidningarna inte nådde ut med sina. Det krävs partier för att det demo- kratiska systemet skall fungera. Dessa partier måste ha möjligheter att föra en diskussion med väljarna.

5.2 .6 Forum tidningen

] nära förbindelse med diskussionen kring partipressen står den om forumtidningen. Bakgrunden är utvecklingen på tidningsmarknaden där på många platser konkurrensen mellan olika partitidningar ersatts av en enda tidning. Tidningarna måste dra konsekvenser av denna utveckling — har det hävdats —— och bryta banden med partiet och övergå till att bli ett forum för landets/bygdens kulturella och politiska debatt.

"Det är besynnerligt att det alltjämt finns folk som i tidningsdödcns dagar hävdar att en tidning bör införa endast sådana bidrag som överensstämmer med tidningsledningens åsikter eller, om awikandc åsikter framförts att de omedelbart bör bemötas eller vederläggas." (DN 68-04-14.)

Ett första krav på forumtidningen, enligt dennas tillskyndare, är att den generöst skall släppa till plats för olika åsikter. Den bör utan att släppa efter på sitt eget jag lämna plats även för en bredare debatt med inlägg från olika åsiktsriktningar. Det kan ske på olika sätt. Man kan ge fritt utrymme för olika partier att framföra sina budskap och idéer. Man kan engagera kolumnister som representerar andra åsiktsriktningar än

tidningens egen. Man kan kräva signering av ledarartiklar så att ”den falska auktoriteten” i anonyma tyckanden bryts ner.

De som drivit forumidén hårdast har hävdat att hela tidningen skall vara ett torg tillgängligt för alla. Det skall även gälla ledarsidan på vilken man skall kunna återfinna kommentarer från personer representerande olika meningsriktningar. Det blir i detta läge omöjligt att tala om en tidnings linje.

I allmänhet har dock forum-idéns förespråkare ej velat gå så långt. Man har menat att det räcker med att ledarsidan kompletteras av inlägg från andra partier och att andra åsiktsriktningar kommer fram. Man skall ha en stor insändaravdelning och journalister som rapporterar sakligt och opartiskt.

Kritik mot forumidealet har kommit från skilda håll. Det har väckt opposition både från dem som betonat värdet av en partiidentifierad tidning och från dem som ansett att tidningen har en roll som självständig kraft i samhällsutvecklingen.

”Läsaren måste känna, att hela tidningen är skriven och sammanställd i enlighet med den attityd tidningen intar på ledarplats.” Det skulle ligga en fara i om tidningen tappar sin identitet och blir en ”plattform för allsköns åsikter” (Örebro-Kuriren 63—1 1-16). Tidningar av forumkaraktär anses av många inte kunna spela någon viktig roll i den politiska diskussionen.

Som varnande exempel på hur forum-idén kan förfuskas och leda till en minskning av pressens betydelse har angivits amerikanska s. k. community papers. Dessa har beskrivits som tidningar utan egen linje vilka stryker makthavarna medhårs. De anklagas för att satsa på det kortsiktigt säkra och aldrig väga utmana en majoritet av läsare eller ens en större minoritetsgrupp. En sådan tidning skulle endast få till uppgift att konservera existerande samhällssystem — oavsett hur detta ser ut.

I Sverige har en rad tidningar sökt anpassa sig efter modifierade forum-funktioner. Exempel härpå år Dagens Nyheter och Vestmanlands Läns Tidning. Man har deklarerat att man skall följa en öppen linje gentemot läsekretsen och att man skall vara generös mot oliktänkande. I ett presspolitiskt uttalande från Svenska Tidningsutgivareföreningen våren 1975, antaget av TU:s föreningsmöte, förklaras också bl. a. att tidningsföretagen kan ”med ökad kraft verka för att tidningarna i debatt och opinionsbildning med stor generositet ger utrymme åt partier, organisationer och andra röster än dem som tidningsföretagen före- träder”.

Den utveckling som ägt rum och de tendenser mot ett accepterande av forumidealet som kan konstateras har dock också mött kritik. Kritikerna har sagt att forumtidningarna ger ett bedrägligt sken av allsidighet och opartiskhet och att de ej alls mildrar verkningarna av tidningsnedläggning- arna.

— Vad det handlar om är fortfarande borgerliga tidningar som bakom sin skenbart neutrala täckmantel fortsätter att kämpa för borgerliga intressen. (Arbetet 74-03-30.)

Det kan konstateras att forum-tidningen spelat en framträdande roll både i diskussionen och när det gäller praktiska åtgärder. För många har den varit lösningen på de problem som kommit med tidningsdöden. Utmärkande är dock att olika debattörer och olika tidningar velat gä olika långt när det gäller att efterlikna forumidealet. I vissa fall har man endast infört en debattsida medan det i andra fall fått konsekvenser för hela tidningens utformning.

I diskussionen har forumtidningen ofta använts som ett svar till dem som ansett att den politiska snedfördelningen varit ett hot mot demo- kratin och den fria pressen. Det har hävdats att friheten tvärtom blivit större inom den kvarvarande tidningen än den var då det fanns flera

lokala tidningar.

5.2.7. Vem skall bestämma tidningens innehåll?

En stor del av de senaste årens debatt kring tidningarna har gällt frågan vem som skall bestämma tidningarnas innehåll eller vem som skall ha ”makten” över pressen. Bakgrunden till denna diskussion liksom till de flesta andra som refererats tidigare är naturligtvis utvecklingen på tid- ningsmarknaden. De allt färre och större tidningarna har skapat nya problem. I ett läge där läsarna hade möjlighet att välja mellan olika produkter var diskussionen om annan ”läsarmakt” än den som kom till uttryck i tidningsvalet knappast aktuell. Då kostnaderna för en etablering av en ny tidning av heltäckningstyp är så stora att inte ens de största organisationer orkar med dem blir utgivar- och ägarfrågorna aktuella.

I det följande skall fyra olika sätt att lösa problemet om makten över tidningarna tas upp: att ge den till (1) privata ägare, (2) staten, (3) journalisterna eller (4) läsarna. I debatten har de alla förts fram som tänkbara garanter för pressens frihet.

Privata ägare

Genom TF 1949 garanteras varje medborgare rätten att utge periodiska skrifter. Detta är en av grundvalarna i tryckfrihetsförordningen. Det var med stöd av en liknande bestämmelse oppositionella politiker under l800-talet kunde grunda tidningar och kritisera de styrande. Rätten att komma till tals kunde garanteras genom rätten att utge skrifter.

I debatten under senare år har åtskilliga anknutit till utvecklingen på tidningsmarknaden och hävdat att i det nuvarande läget måste det privata tidningsägandet ses i annat ljus. Det är omöjligt att starta tidningar och tidningarna har fått en annan roll. Det måste vara oförenligt med ett demokratiskt system att man kan ärva den makt som innehavet av en tidning innebär. Pressen är en allmän angelägenhet, inte en enskild.

De som försvarat det privata ägandet har bl. a. framhållit att i prakti- ken blir ägaren den yttersta garanten för att tidningen fyller en samhälls- uppgift. Detta skulle dock kräva att man inte utövar ett direkt inflytande på redaktionen eller hindrar någon från att säga sin mening. Det är enligt denna uppfattning naturligt att det finns privatägda tidningar vid sidan av

stiftelseägda, partiägda, organisationsägda, kooperativt ägda och jouma- liststyrda.

De privata ägarna kan, menar man, inte arbeta utan allmänhetens för- troende. Allmänheten har goda möjligheter till kontroll och inflytande medan ägaren har små chanser att missbruka sin ställning. Gällande tryck- frihetsrätt garanterar enskilda rätten att ge ut tidningar. Detta bör ingen förmena dem.

Man hänvisar också till att det enligt svensk lag är tillåtet att ärva — oavsett vad man ärver. Tidningar kan därvid inte utgöra något undantag. Samhället borde också kunna dra nytta av den kontinuitet som det inne- bär att en tidning ärvs # kanske över flera släktled.

Staten som garant

I diskussionen kring makten över medierna finns det inte någon som direkt förespråkat en statens makt i stället för makt åt t. ex. privata ägare eller journalister. Däremot har staten förts fram som en yttersta garant om t. ex. pressens interna övervakning inte förslår. Staten måste kunna träda in ”för att säkerställa saklighet, genmälesrätt och mångsidigheteni opinionsbildningen. Det finns inga sådana skillnader mellan tidnings- papper och elektromagnetiska radio— och tv-vågor att de motiverar skilda regler för opinionsbildande monopol” (H. Schein, DN 73-01-10).

Man menar således att i det nya stmkturläget gäller nya regler. Staten får en ny roll eftersom den inte längre kan anses som ett ”hot” utan i den utbyggda demokrati som finns i Sverige i stället kan betraktas som garant mot ingrepp från enskilda och kommersiella intressen. Det vore ur denna synpunkt — har det sagts — inte orimligt med en ”radionämnd” för tidningarna.

Synen att en särskild nämnd skulle kunna garantera en saklighet och mångsidighet i pressen har väckt många gensagor. För dem som ser pressens främsta uppgift att verka som en utomparlamentarisk kraft, en övervakare av myndigheter i alla skepnader, skulle en ”radionämnd” vara svår att acceptera. Den skulle representera de i samhället väletablerade. Den frihet den skulle kunna ge vore ”friheten att lyda polisen ” (L. Gustafsson, Expr. 73-01-22). En statlig reglering av pressen av samma typ som den som gäller radio/tv skulle innebära ett påskyndande av utvecklingen mot utslätade ”community papers”.

Journalisternas rätt till inflytande

Det finns i utlandet tidningar där journalisterna fått ett stort eller av- görande inflytande. I flera fall harjournalistema blivit ägare av tidningen och i andra har de genom kontrakt fått makten över den redaktionella delen. De exempel som oftast brukar nämnas i diskussionen är franska Le Monde och danska Information. Med utgångspunkt från dessa tidningar har man argumenterat för ett reellt och avgörande redaktionellt inflytan- de för journalisterna.

Journalisten skulle enligt denna argumentationslinje vara ”samhällets öga och öra”> inte ägarens. Denne må sedan vara en privatperson eller en organisation. Men för att journalisten skall kunna uppställa krav på makt bör han besitta professionalitet. Han borde utveckla en större yrkesskick- lighet och det borde finnas organ för självkontroll. En ny journalistroll påstås vara den naturliga konsekvensen av pressens monopolisering och utvecklingen av en ny journalistik ”det enda realistiska alternativet, om man vill se massmedierna som något annat än etablissemangets språkrör” (L. Furhoff, Iakttagelser l974:1, s. 25).

Makten bland journalisterna borde — enligt vissa debattinlägg vara så spridd som möjligt. Det skulle inom varje tidning skapas många självstän- diga centra som valde sina egna chefer. Chefredaktören skulle endast ha administrativa funktioner.

Svenska Journalistförbundet har i sitt långsiktiga fackliga handlings- program, fastställt av 1974 års kongress, uttalat sig om journalisternas ställning på arbetsplatsen. Man förklarar att en stor del av det kapital som arbetar i de existerande företagen har ”till en liten del skapats av ägarna och till en mycket större del av de anställda”. Under senare tid har också det allmänna skjutit till stora belopp.

Samhällets inflytande över massmedia får inte ha formen av en direkt beslutsmedverkan i de enskilda företagen. Där bör förskjutningen av makt och inflytande ske från kapitalägarna till de anställda. Läsarnas inflytande över tidningarna kanaliseras bl. a. genom journalisternas kontakter med allmänheten och ökar när de anställdas ställning stärks i företagen.

Kraven på en starkt ökad journalistmakt har mött kritik. En del kritiker har ansett att journalisten är en advokat med självvalt uppdrag. ”Inte en katt har bett oss bli journalister eller överhuvudtaget yttra oss. Vi har inget mandat alls. Det är tillfälligheternas spel eller vår egen pri- vata böjelse som har gjort oss till journalister. . .” (B. Stolpe, GHT 72-1 1-02).

Journalisterna borde alltså enligt kritikerna inte ha pretentioner att företräda läsarna när dessa inte har någon möjlighet till korrigeringar eller att genom några yttringar ge dem mandat. Det har också påpekats att företagna undersökningar visat att journalistkåren i dag inte alls är parti- politiskt representativ. Möjligheterna att ge ut tidningar med annan politisk inriktning än den de flesta av dagens journalister står för skulle försvåras. Det har t. o. m. förklarats att ”vidgad företagsdemokrati kan på så sätt innebära faror för den demokratiska kritikrätten i pressen” (T. Vallinder, Expr. 72-02-03). ”En demokratisering av dagspressen är ett hot mot den demokratiska pressfriheten” (SDS 69-12-16).

Läsarnas inflytande

Nästan alla pressmarknadens intressenter säger sig agera i läsarnas intresse eller åtminstone i vissa läsargruppers. Detta kan ses som en naturlig följd av att en tidning är ett massmedium som inte kan existera utan visst allmänt gensvar. När under senare år kraven på ”läsarmakt över pressen” ställts innebär det likväl något av en principiell förändring.

Att verka för läsarna skulle inte endast vara att befordra det som man menar är bra för dem —— de må själva uppskatta det eller inte utan också att aktivera läsarna och mer låta deras subjektiva intressen komma till uttryck. ”Vi journalister måste på ett mer djupgående sätt betrakta läsekretsen som en del av den stora organism som är tidningen” (B. Dahl- qvist, DN 73-02-06).

Praktiskt har kraven på ökad läsarmakt kommit till uttryck i fler och större insändaravdelningar, i något fall genom att representanter för all- mänheten på de professionella kritikernas bekostnad släpps fram att recensera tv, film, böcker och genom anordnandet av speciella ”läsarriks- dagar”. Kritikerna ifrågasätter om de sålunda aktiverade läsarna verkligen företräder allmänheten. Tidningen blir ett ”klotterplank”. Genom att uppge sin avant garde-ställning som opinionsbildare till förmån för rollen som opinionsspegel blir tidningen en allmänt konserverande kraft, vilket är särskilt olyckligt i ett samhälle i snabb förändring.

5.3. Presspolitisk lägesbestäm ning

Tidigare i kapitlet har tagits upp ett antal områden där åsiktemai press- frågor varierat starkt. Det har gällt tidningsutveckling och stödformer, makten över medierna Och pressens politiska roll. Av den pressdebatt som förts framgår klart att det under 1960-talet funnits starkt divergeran- de uppfattningar kring de behandlade mediefrågorna. Men samtidigt måste framhållas att det också finns stora områden där det råder en grundläggande enighet när det gäller medieideologiska och presspolitiska frågor.

! början av detta avsnitt förs en diskussion kring den nuvarande tryck- frihetslagen och dess ideologiska anknytning. Därefter studeras bakgrun- den till de presspolitiska åtgärderna. Slutligen diskuteras vad som är gemensamt och vad som skiljer i pressideologiska frågor i dagens Sverige. Frågan gäller i vilken mån vi har skilda ideologier eller om det i Sverige råder enighet kring en pressideologi.

5.3.1 1949 års tryckfrihetsförordning

Det har redan tidigare konstaterats att den svenska tryckfrihetslagstift— ningen har en klart frihetlig karaktär. Den skall skydda pressen för ingrepp från statsmakternas sida och den skall ge garantier för pressen att agera fritt som en utomparlamentarisk kraft i samhället. Som en viktig bakgrund skall man naturligtvis se det faktum att TF 1949 tillkom som en reaktion mot den presspolitik som förekom under kriget. Den skulle ge garantier mot upprepningar.

Genom TF 1949 förbjuds myndigheterna att hindra utgivning och spridning av tryckta skrifter. Man skall inte genom ingrepp mot ut- givningen kunna förhindra kontroll och kritik. Pressens möjligheter att utöva sin kontrollfunktion stimuleras genom lagen på olika sätt. Främst sker det genom principen om allmänna handlingars offentlighet men ock—

så genom meddelandefriheten och anonymitetsskyddet för meddelare. Också de speciella ansvarighetsreglema för tryckta skrifter gynnar kontrollen av myndigheterna. Den ansvarige är på förhand utpekad. I det fall övertramp äger rum eller av någon myndighet eller privatperson anses ha ägt rum får polisen inte göra någon utredning om vem som ev. är skyldig eller delaktig och kanske i samband därmed röja anonymiteten.

Brottskatalogen (TF 714) är internationellt sett av mycket begränsad omfattning och tillämpas i praktiken mycket restriktivt. Det speciella skydd som tidigare givits åt främmande statsöverhuvuden, främmande representanter i riket och nationella symboler har avlägsnats. Inte heller är det kriminaliserat att skymfa det som religiösa trossamfund håller heligt eller att såra tukt och sedlighet. Det är typiskt för den svenska tryckfrihetslagstiftningen att ett FN-initiativ om lagstiftning mot krigs- propaganda i tryckta skrifter har avvisats under hänvisning till denna.

TF 1949 kan sägas i högre grad än sin föregångare TF 1812 spegla en frihetlig mediesyn. En av förklaringarna till detta är, som tidigare på- pekats, att den var en reaktion mot andra världskrigets presspolitiska åtgärder. Men den är också ett uttryck för hur starkt de frihetliga idealen rotats genom att det funnits en politisk enighet kring dessa ideal.

5.3.2. Presspolitiska åtgärder

I samband med beskrivningen av den auktoritära medieideologin konsta- terades att en stats mediepolitiska åtgärder kan tjäna som grund när det gäller att göra en mediepolitisk bestämning. Den praktiska medie- politiken kan vara av annan karaktär än den som framgår av gällande grundlagar. Man kan i lagarna inte förutse alla tänkbara åtgärder av press— politisk betydelse.

I åtskilliga länder kännetecknas konstitutionen av en frihetlig ideologi men regeringarna bedriver en politik i strid med kraven i denna ideologi. Man kan i ett land t. ex. gynna vissa medier på andras bekostnad och man kan utestänga sådana medier som inte visar tillräcklig följsamhet mot regeringen från väsentlig information.

Den presspolitiska åtgärd i Sverige som orsakat de flesta kommentarer- na både nationellt och internationellt är det statliga selektiva presstödet. I utlandet har man ifrågasatt om ett sådant kan vara förenligt med en fri press. Man har framhållit de stora möjligheter till påtryckningar som kan ges åt myndigheterna om pressen blir beroende av statliga subsidier av icke generell natur.

Problemet med de selektiva åtgärderna har uppmärksammats i den resolution som Europarådets ministerkommitté antog i pressfrågor i december 1974 på grundval av en kommitté av regeringsexperter. Man uttrycker där oro över pressnedläggningarna men betonar samtidigt farorna med ett selektivt stöd. Man menar att selektiva stödåtgärder skall begränsas i tiden och endast gälla sådana tidningar, vilkas svårigheter kan elimineras. Sverige avstod från att delta i detta beslut.

I Sverige har diskussionen bland annat handlat om i vilken utsträck- ning presstöd tillsammans med annonsskatt kan vara förenligt med TF

1 kap. Z % där 5. k. positivt hinder för skrifts utgivning förbjuds. Denna debatt har tidigare refererats.

Det torde vara klart att det direkta statliga presstödet inte helt går att förena med en traditionell frihetlig mediesyn. Enligt denna skall det råda sträng åtskillnad mellan stat och press. Staten skall inte på något sätt blanda sig i pressens affärer eftersom detta kan innebära ett hot mot pressens övervakar- och granskarfunktion. Ser man däremot till presstö- dets syfte att upprätthålla en mångfald inom pressen _ överensstäm- mer detta i hög grad med den frihetliga ideologins krav på konkurrens mellan tidningar.

Det svenska presstödet kan sägas vara framsprunget ur ansvarsideolo— gins krav på ekonomiskt ansvar gentemot pressen från statens sida. Ansvarsideologin står inte främmande inför statligt engagemang i pressen om ett sådant krävs av rådande ekonomiska omständigheter. Boskill- naden mellan stat och press får enligt detta synsätt inte drivas in absur- dum. Det är viktigare att ha stödda tidningar än döda. Presstödet kan utformas på sådant sätt att möjligheterna till påverkan minimeras. Det väsentliga är att mångfalden upprätthålls.

Skall man bestämma dagens ”pressideologi” enbart utifrån författ- ningen är den klart frihetlig. Ser man också till de presspolitiska åtgärderna finns där drag som kan karakteriseras som en vidareutveckling 'av den frihetliga ideologin.

5.3 .3 Pressideologiska uppfattningar

I den presspolitiska debatten är — som framgått av tidigare avsnitt — värderingarna många och kontroversiella. I vissa fall finns det direkta anspelningar på och anknytningar till olika pressideologier.

Här skall göras ett försök att föra in de olika debattinläggen under de huvudideologier som beskrivits tidigare.

Uttryck för en auktoritär mediesyn saknas nästan helt. En ansats i den riktningen fanns under kriget då det förekom krav på att staten skulle ha ansvar för pressen under det existerande krisläget. De flesta som stod för den åsikten torde dock ha ansett att den blott var tillämplig under extra- ordinära förhållanden.

] debatten kring monopoliseringen har framförts att staten skulle kunna bli en garant för mångsidighet och opartiskhet genom att det inrättades en ”radionämnd” som kunde döma över tidningar. Denna tanke har sagts vara auktoritärt präglad. Rimligare torde dock vara att beteckna den som ett uttryck för en samhällsansvarsideologisk syn.

En uttalad och utvecklad argumentering för en marxist-leninistisk mediesyn saknas på det hela taget i Sverige. Ett av skälen kan vara att de som i och för sig stöder principerna bakom en sådan anser att man i ett kapitalistiskt eller blandekonomiskt samhälle är bäst betjänt av att ”de borgerliga friheterna” upprätthålls. I vaktslaendet kring vissa av dessa friheter uppvisar man samma iver som företrädare för en traditionell frihetlig mediesyn.

Ser man på samhällsansvarsideologin är det uppenbart att denna fått ett betydande gensvar i debatten. Den speglas i krav på olika statliga ingrepp mot missförhållanden inom pressen. Framför allt kan önske- målen om selektiva stödåtgärder till hjälp åt de tidningsgrupper som har ekonomiska problem räknas hit. Man vill genom dessa stödåtgärder på- verka marknadskrafterna. Men också forum-tanken, dvs. att man beträf- fande opinionsbildande material inom de kvarvarande tidningarnas ram försöker kompensera förlusten av de nedlagda, kan föras till ansvars- ideologin. Man ställer nya krav på tidningarna i fråga om allsidighet och mångsidighet.

Det är inte någon tvekan om att olika element från ansvarsideologin vunnit ökad anslutning de senaste åren. Ett exempel är att det selektiva presstödet, vilket av många ansågs vara en orimlighet för drygt tio år sedan, i dag i stor utsträckning är accepterat. Man diskuterar inte längre principen utan utformningen. På samma sätt har det blivit allt vanligare att olika krav på tidningarnas ansvar inför den nya mediesituationen uppställs.

Det är omöjligt att dra en klar gräns mellan ansvarsideologin och den frihetliga synen på medierna. Den förra är en utveckling av den senare. Man kan omfatta delar av båda ideologierna men somliga betonar sam- hällets och mediernas ansvar och andra olika delar av den frihetliga ideologin.

Det har hävdats att den affärsmässiga mediesynen är ett uttryck för frihetlig mediesyn. Man menar att tidningarna är marknadsvaror vilka som helst och att presstödet är ett kränkande av den ekonomiska friheten. Hit hör också försvaret för det privata ägandet och åsikten att svensk tryckfrihet i första hand innebär en frihet för varje medborgare att utge skrifter.

En allmän uppslutning torde råda kring det frihetliga kravet på mass- medierna som bevakare/granskare av myndigheterna. Den uppgiften — att granska och bevaka — har blivit en allmän yrkesnorm förjournalister och tycks gälla oavsett vilken politisk inriktning vederbörande har. Intressant är dock att se hur uppgiften utsträckts till att gälla kontroll inte enbart av myndigheter utan också av andra beslutsinstanser i samhället.

5.3 .4 Sammanfattning

Svensk presspolitik, som den ter sig idag, kan inte enbart karaktäriseras utifrån den traditionella frihetliga medieuppfattningen. Grundvalen är dock denna och den kommer till uttryck i gällande tryckfrihets- förordning liksom i den allmänna debatten och i statsmakternas agerande gentemot medierna. Pressens redaktionella självständighet i förhållande till myndigheter är en självklar utgångspunkt för lagstiftning, myndig- heternas agerande och diskussionen i olika tidningsfrågor. Strukturutvecklingen på massmedieområdet har dock lett till att man ställt krav både på tidningarna och på staten. Tidningarna bör bli all- sidigare och deras spalter öppnas för olika meningsriktningar. Utgivarna skall inte ensamma bestämma vad som skall stå eller inte stå i tidningar-

na. På samma sätt har man fordrat av staten att den inte enbart skall stifta lagar som ger tidningsutgivarna frihet. Staten får inte blanda sig i den redaktionella hanteringen men måste ta ett ansvar för presstrukturen. Den bör göra detta genom att ekonomiskt stödja företagen utan att ingripai de redaktionella angelägenheterna.

Läget i Sverige på det massmedieideologiska området kan närmast beskrivas som en på frihetlig grund baserad ansvarsideologi. Det typiska är dock att man inte formulerat de gränser som gäller för den nya situationen. Kritikerna av den förda politiken har varnat för att man närmar sig en gräns då de gamla frihetsidealen på allvar hotas. Försvarar- na av denna har hävdat att om inte staten griper in kommer friheten att gälla så få tidningar att den blir värdelös.

6. Massmediernas uppgifter i ett demokratiskt samhälle

Massmedierna har i ett samhälle som det svenska en lång rad olika funk- tioner och uppgifter. De varierar för olika människor och mellan olika medier. Det finns skillnader inom t. ex. dagspressen: en tidning kan spela en roll medan en annan har andra uppgifter. Innehållet i tidningarna varierar mellan olika avdelningar: det är klart att Iedaravdelningen har vissa funktioner och seriesidan andra.

För pressutredningen har det redan i direktiven angivits en inriktning då målsättningen för statens presspolitik skall fastställas. Utredningen har föranletts av den utveckling som skett på tidningsmarknaden och de stödåtgärder som staten måst vidta med anledning härav. Tidnings- koncentrationen har framför allt ansetts innebära ett hot mot fullgöran- det av pressens samhälleliga funktioner. Det har ansetts vara till allvarlig skada för debatt, opinionsbildning och nyhetsförmedling om tidningarna blir färre.

[ detta läge har pressutredningen ansett det angeläget att — med de begränsningar som angetts ovan försöka precisera de uppgifter som måste anses väsentliga för massmedierna i ett samhälle som det svenska. Först diskuteras den utgångspunkt som bör gälla när man fastställer de olika uppgifterna. Vad skall vara den övergripande målsättningen?

6.1. Mediernas roll i det demokratiska systemet

Det övergripande målet för mediepolitiken bör inte sökas inom mass- mediebranschen utan i samhället i övrigt. I centrum för den svenska mediepolitiken måste ställas de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin. Den svenska demokratin är, liksom andra demokratiska staters, väsent- ligen indirekt eller representativ, dvs. de politiska besluten fattas av folkets valda representanter. En förutsättning för att de politiska beslu- ten skall vara demokratiska är då. att de förtroendevalda i de väsentliga frågorna är åsiktsrepresentativa för folket. Härför krävs öppna och effektiva kommunikationslinjer inom samhället.

I den senare tidens debatt om demokratin har man framhållit den grundläggande betydelsen av medborgarnas aktiva deltagande i politiken.

Detta skall ske inte bara genom de allmänna valen utan också i den ständigt pågående politiska opinionsbildningen. Demokratierna har kriti— serats för att det aktiva deltagandet är ojämnt fördelat inom be- folkningen: vissa grupper såsom t.ex. kvinnor, ungdom och lägre in- komsttagare visar genomsnittligt mindre politisk aktivitet än högutbilda- de och högre inkomsttagare.

Utförda undersökningar tycks emellertid ge vid handen att åsiktsrepre— sentativiteten bland de förtroendevalda i Sverige är relativt hög och, framför allt, att även de mindre aktiva medborgarnas synpunkter och önskemål är lika väl representerade som övrigas. Förklaringen härtill torde ofta vara att söka i att det svenska partisystemet hittills ganska väl lyckats kanalisera befintliga opinioner. Därutöver finns det framför allt anledning att peka på den stora roll som övriga organisationer i Sverige, särskilt de organisationer som brukar karaktäriseras som folkrörelser, har spelat och spelar för åsiktsbildningen. Organisationerna ger rikt utrymme för medborgerlig aktivitet och de är effektiva som kanaler för påverkan på politiken.

Det tycks alltså som om partierna och organisationerna i det svenska samhället hittills skulle ha lyckats att i väsentlig mån bemästra det problem som den ojämnt fördelade medborgerliga aktiviteten utgör för demokratin. Men det är självfallet så att detta är ett problem som inte är löst en gång för alla utan ständigt kräver uppmärksamhet. Det är i denna process massmedierna har en utomordentlig betydelse.

Massmedierna spelar en betydande roll både när det gäller att hålla representanterna underrättade om stämningar och opinioner bland med- borgarna och att skapa underlag för olika slag av aktivitet bland medbor- garna. De har ett ansvar när det gäller att föra ut de förtroendevaldas budskap liksom i fråga om att förmedla olika opinioner från väljarna till de valda. De har också viktiga uppgifter när det gäller att granska de valdas fögderi. Med tanke på organisationemas stora betydelse för den svenska demokratin är det av speciell vikt att kommunikationen inom dessa upprätthålls. Det är också väsentligt att olika grupper får möjlighet till kommunikation sinsemellan.

Man kan konstatera att massmedierna har en lång rad skiftande upp- gifter i samhället. De informerar medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter. De fungerar som marknad för köpare och säljare. De speglar kulturlivet eller utgör en del av det. De skänker förströelse och ger prak- tiska råd. Alla de nu uppräknade uppgifterna kan anses som mycket angelägna men de utgör inte det grundläggande skälet för att tidningsned— läggningarna bör hejdas och mångfalden inom pressen eftersträvas.

Mediepolitikens yttersta mål bör vara att förstärka och utveckla den svenska demokratin. Man skall därvid ta sikte på de speciella särdrag som kännetecknar Sverige med stark betoning på representativiteten och med organisationerna som ett viktigt inslag. Utifrån den ståndpunkten kan man hävda att massmedierna framför allt skall upprätthålla fyra funk- tioner: de bör (l) ge allsidig information, (2) göra kommentarer kring olika samhällshändelser, (3) utöva kontroll och granskning av olika makthavare samt (4) underlätta kommunikationen inom och mellan

organiserade grupper i samhället. ] det följande diskuteras dessa fyra olika funktioner.

6.1.1. Informationsfitnk tionen

Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medbor- garna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor.

Antingen man lägger tonvikten vid de förtroendevaldas representativi- tet eller medborgarnas aktiva deltagande i den demokratiska processen är det nödvändigt att medborgarna har kunskap ioch om förekommande politiska frågor. Det är först om man besitter en sådan kunskap som det är möjligt att avgöra om de man valt handlar på ett önskvärt sätt. Vad innebär en föreslagen reform? Vilka blir delaktiga av den och vilka inte? Vad kommer den att kosta? Finns det några alternativa lösningar?

I denna kontinuerliga upplysningsverksamhet kring det politiska skeen- det spelar massmedierna en helt avgörande roll. Skolor, böcker, kurser, personliga bekanta osv. kan visserligen ge viktig information men mass- mediernas löpande verksamhet är oersättlig och helt nödvändig. Endast de har möjlighet att ge en information som samtidigt är snabb och bred och dessutom lättillgänglig för envar.

De förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar ipolitiska frågor.

Politisk information i ett demokratiskt samhälle får aldrig begränsas till att vara en informationsström från de valda representanterna till all- mänheten. Olika medborgaropinioner måste också kunna komma till tals. Detta är nödvändigt för att representanterna skall kunna förbli represen- tativa.

De valda förtroendemännen måste få en fortlöpande information om stämningarna bland olika väljaropinioner. Detta gäller inte minst sådana frågor som är nya eller som går övef partigränsema. Detsamma gäller de frågor som ej är partipolitiserade.

lnformationsfunktionen är en grundläggande uppgift för medierna i en demokrati. Det skall vara möjligt för medborgarna att få tillgång till saklig och allsidig information för att de skall kunna ta ställning i de olika samhällsfrågorna. Men det är också angeläget att tidens händelser blir föremål för kommentarer och debatt.

6.1 .2 Kommentarfzmktionen

Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhälls- intressen kommentera skeendet i samhället.

Massmedierna har vid sidan av den informativa uppgiften en viktig funktion då det gäller att kommentera, ta ställning, ge råd och söka verka opinionsbildande. Någon alldeles klar gräns mellan den informerande och kommenterande rollen går inte att dra. Detta utesluter inte att det finns

en skillnad som gör det meningsfullt att tala om ”kommentaruppgiften” som en särskild funktion.

Debatten är en omistlig del i det demokratiska systemet. Demokrati har ibland beskrivits som ”en styrelse genom diskussion”. Bakom ligger tanken att medborgaren är både villig och kapabel att påverkas politiskt och att den politiska debatten därvid har en avgörande betydelse. Nyhe- terna måste kommenteras och sättas in i större sammanhang. Kommen- taren kan ge vägledning men också information. Även om få ändrar upp- fattning tvingar man genom debatten fram preciseringar och belyser kanske obeaktade svaga punkter i ett förslag.

Pressen har en speciell uppgift bland massmedierna när det gäller kommentarfunktionen. En tidning är inte som radio och tv i Sverige bunden av ett krav på opartiskhet. Den kan och bör driva politiska kampanjer för att väcka slumrande opinioner. Tidningarna kan självstän- digt ta ställning i internationella, rikspolitiska och lokala frågor. De kan på det sättet hålla en kontinuerlig debatt igång som vitaliserar det politiska livet.

I kommentarfunktionen ligger att tidningarna fristående eller som representanter för organiserade samhällsintressen skall kunna utveckla åsikter och opinioner i aktuella frågor. Samma förutsättning gäller för den tredje centrala funktionen för massmedierna i det demokratiska systemet: granskningen och kontrollen av dem som fattar beslut.

6.1.3. Granskningsfunktionen

Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska och kontrollera de inflytelserika isamhället.

I den frihetliga ideologin fanns granskningsfunktionen som en viktig del. Det var framför allt myndigheter av olika slag som skulle kontrolleras av självständiga tidningar. Granskningsfunktionen har erkänts av sam- hället genom att man givit offentlighet ät myndigheternas handlingar.

Kravet på massmedierna att granska och kontrollera har i dagens demokrati en självklar aktualitet. Det gäller inte bara myndigheter utan även organisationer och näringsliv, dvs. alla som fattar beslut vilka direkt eller indirekt berör medborgarna. Tidningarna har speciella möjligheter att med hjälp av löpande kontakter med sin läsekrets utföra en effektiv granskning. De kan fritt och utan byråkratisk omständlighet gripa in på enskildas eller gruppers sida.

I ett utpräglat representativt system är naturligtvis granskningsrollen speciellt viktig. De valda har ett förtroende från väljarna att förvalta. Pressen har andra möjligheter än enskilda väljare att kontrollera att de fyller förtroendet.

Nedläggningen av en tidning kan betyda att inom ett område möjlig- heterna att kontrollera och granska försämras. På samma sätt kan minska- de resurser för en tidning innebära mer begränsade möjligheter att utöva kontrollfunktionen. Det är kostsamt att avdela journalister att special- bevaka områden och man kan stöta viktiga ekonomiska intressen.

6.1.4. Gmppkommunikationsfunktionen

Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och ideella grupper i samhället.

Den svenska demokratin är representativ men som en integrerad del i den politiska processen ingår deltagande från en lång rad politiska, fack— liga och andra ideella organisationer. Att dessa organisationer har möjlig- het att arbeta effektivt är en förutsättning för att demokratin skall kunna fungera. De politiska frågorna bereds inom olika organisationer; det blir på detta sätt möjligt för medborgarna att aktivt delta i den politiska beslutsprocessen.

De olika organisationerna och grupperna är i allmänhet representativt uppbyggda. Det är nödvändigt att kommunikationen inom organisa- tionerna fungerar så att dessa verkligen blir representativa företrädare för medlemmarna. I den interna debatten spelar tidningar och tidskrifter en allt större roll eftersom mötesaktiviteten minskar och möjligheterna till personliga kontakter avtar. Man kan påstå att det framför allt är genom tidningar och tidskrifter som det är möjligt att med deltagande av ett större antal medlemmar föra en fortlöpande intern debatt.

Det är av stor vikt att tidningar anknutna till politiska, fackliga och andra ideella organisationer får möjlighet att existera. Detta inte enbart för att underlätta kommunikationen inom de olika grupperna utan också på grund av att tidningarna kan göra åsikter och meningar kända för andra grupper.

6.2. Sammanfattning

Pressutredningen har angivit fyra uppgifter som den ansett väsentliga för massmedierna. Utgångspunkten har tagits i de krav som ett representa- tivt, demokratiskt system ställer på kommunikationen i samhället. De fyra uppgifterna information, kommentar, granskning och gruppkom- munikation — gäller massmediesystemet i dess helhet. Mellan de olika medierna måste självklart råda en arbetsfördelning.

Etermedierna har viktiga funktioner då det gäller att snabbt informera om och granska händelser framför allt på utrikes- och riksplanet. Däremot har de inte samma möjligheter när det gäller kommentar och gruppkommunikation. Det begränsade utbudet och kraven på saklighet och opartiskhet lägger hinder i vägen.. Omvänt har tidningar och tidskrifter bättre förutsättningar att kommentera och att tillvarata enskilda gruppers intressen.

Vilken eller vilka kommunikationskanaler som är lämpligast eller effektivast får avgöras från fall till fall. Det är uppenbart att ingen kanal är de andra överlägsen i varje avseende. Vilken kanal som prioriteras beror på ekonomiska överväganden, den ställning som mediet av tradition innehar och den bedömda genomslagskraften.

För pressutredningen har det varit väsentligt att belysa frågan om pressens roll i förhållande till andra medier. I följande kapitel skall

redovisas ett antal undersökningar som bl. a. är avsedda att belysa frågan om pressens betydeISe då det gäller att fylla de fyra uppgifterna.

7. Pressens roll i dagens samhälle

Massmediernas uppgifter i ett demokratiskt samhälle har behandlats i föregående kapitel. I detta kapitel är syftet att närmare belysa den roll som pressen i dag spelar i första hand för opinionsbildning och nyhetsförmedling i samhällsfrågor.

Det har skett stora förändringar på medieområdet de senaste årtion— dena och frågan är vilken betydelse pressen har i förhållande till andra medier. Tidningarna är inte längre självklart ledande förmedlare av nyheter och opinion. En första fråga att besvara i detta kapitel blir vilken roll pressen spelar i dagens massmediesituation. Vilka förändringar har radions och tv:s framväxt medfört för pressen?

Utvecklingen på tidningsmarknaden har kännetecknats av tidningsned- låggningar och tidningssammanslagningar. För medborgarna har detta inneburit att valfriheten minskat; på allt flera marknader har alternativen på tidningsområdet försvunnit. De nuvarande produktionsbidragen har tillkommit för att hejda denna utveckling. En andra fråga att besvara är därför i vilken mån monopolorterna skiljer sig från de orter där det finns flera alternativ. Fungerar nyhetsförmedling och opinionsbildning bättre då det finns valmöjligheter på tidningsmarknaden? Vilka skillnader uppvisar "ensamtidningar” och ”konkurrenstidningar”? Vilka bedöm— ningar av läget på de olika marknaderna gör allmänhet, organisationer och politiker?

En del av presstödet har gått till de s.k. fådagarstidningarna, dvs. tidningar som utkommer en till tre dagar i veckan. En tredje fråga är hur dessa och andra komplement till de reguljära morgontidningarna funge- rar. Vilken roll spelar de när det gäller information om och opinionsbild- ning kring olika samhällsfrågor?

I föregående kapitel uppställde pressutredningenfyra uppgifter för mass- medierna i det svenska samhället. En fjärde fråga att diskutera är vilken roll olika medier har då det gäller att informera, kommentera, granska och svara för gruppkommunikation. Av speciell vikt blir att fastslå i vilken utsträckning dagspressen i detta sammanhang har särskild betydel- se i förhållande till andra medier.

1 [detta kapitel kommer de undersökta tidning- arna att förkortas på följande sätt; Vestman- lands Läns Tidning (VLT), Göteborgs—Posten (GP), Sydsvenska Dagbladet (SDS), Skånska Dag- bladet (SkD), Falu- Kuriren (FK) och Dala- Demokraten (DD).

7.1. Pressutredningens forskningsprojekt

Kring de problem som nämnts ovan har förekommit en betydande forskning både i Sverige och i utlandet. Vissa bidrag har givits av de två tidigare pressutredningarna. För 1972 års pressutredning har det dock varit nödvändigt att göra en analys anpassad till den aktuella situationen. Den är avsedd att ge en bild av hur massmediemarknaden fungerar i dagsläget.

Utredningen har därför givit i uppdrag åt statsvetenskapliga institu- tionen vid Göteborgs universitet att genomföra ett antal undersökningar som på olika sätt skall belysa pressens roll i samhället. Dessa undersök- ningar har företagits inom ramen för forskningsprojektet Pressens funktioner och resultaten har presenterats i en särskild rapportdel. (Pressens funktioner i samhället SOU 1975178). I detta kapitel skall de ur utredningens synvinkel mest centrala resultaten analyseras och dis— kuteras.

Inom projektet har utförts ett stort antal delundersökningar. Syftet med dessa har varit att få en aktuell bild av hur pressen fungerar i jämförelse med andra medier på ett antal orter med olikartad mediestruk- tur. Tonvikten har lagts på pressens nyhetsförmedlande och opinions— bildande roll. Detta betyder dock inte att man bortsett från andra funktioner som tidningarna och medierna kan tänkas fylla i samhället.

För att få en så konkret bild som möjligt av olika massmediesitua- tioner har fyra regioner specialstuderats; Malmö, Göteborg, Västerås och Falun. Inom faluregionen har särskilt Leksands kommun undersökts. Undersökningarna kan således inte utan vidare ge besked om förhållan- dena i hela landet. Det bör dock betonas att de fyra undersökningsom- rådena är valda för att spegla fyra typiska kommunikationssituationer i Sverige. Bland de undersökta kommunerna finns två med borgerlig majoritet i kommunfullmäktige och två med majoritet för socialdemo- krater och vpk. 1 två av kommunerna råder faktiska monopol på morgontidningsmarknaden medan det i två finns lokal konkurrens. En bild av den lokala mediestrukturen med hänsyn till den lokala politiska situationen ges i tabell 7.1.1

Tabell 7.1 Mediesituationen i pressutredningens undersökningsområden.

Partier som bildar Undersökningsområden med majoritet i kommun-

Lokalt tidningsmonopol Lokal tidningskonkurrens

fullmäktige S+Vpk-majoritet Västerås Malmö Vestmanlands Läns Tid- Sydsvenska Dagbladet (ob ning (lib) 85 % lib) 53 % Arbetet (s) 34 % Skånska Dagbladet (c) 5 % M+C+Fp-majoritet Göteborg Falun Göteborgs-Posten (fp) Falu-Kuriren (fp) 73 % 85 % Dala-Demokraten (s) 24 %

Anm.: Hushållstäckning i procent inom resp. kommun enligt TS-boken 1974.

Även om de fyra områdena inte ger en statistiskt tillförlitlig bild av läget i hela landet är det dock i viss utsträckning möjligt att överflytta de vunna resultaten på andra områden. Med den uppläggning projektet givits kan man både göra en grundlig genomlysning av hur tidningar fungerari speciella situationer och peka på mönster som återkommer på många platser i landet. Andra undersökningar t. ex. det 5. k. lokalradioprojek- tet — kan också ge en uppfattning om i vilken utsträckning resultaten kan generaliseras

I de olika undersökningsområdena har gjorts enkäter med organisa- tioner och myndigheter. De i områdena utkommande flerdagarstidning- arna har innehållsanalyserats vid olika perioder. Kommunfullmäktigeleda- möter samt representativa urval av allmänheten har deltagit i intervju- undersökningar. I Malmö-området har gjorts en undersökning av nyin- flyttade. I en specialstudie har journalister verksamma på tidningarna inom undersökningsområdena fått ge sin bild av situationen.

Frågan om i vilken utsträckning olika typer av material i tidningen läses är självklart av stor betydelse. I samband med enkäterna och intervjuerna har därför olika former av läsvärdesundersökningar genom- förts. Det finns betydande metodsvårigheter i samband med sådana undersökningar. Inom projektet har läsvanorna därför studerats på flera olika sätt så att missvisning skall kunna undvikas.

Pressutredningen har också deltagit i det 5. k. lokalradioprojektet som genomförts av Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning (PUB). Syftet var att analysera det försök som gjordes med lokalradio våren 1973 i tre områden: Hallands län, Jönköpings län och malmfälts- området inom Norrbottens län. Inom ramen för detta projekt gjordes bl. a. intervjuer med allmänheten, enkäter med journalister och innehålls- mätningar av lokaltidningar och lokalradio. En närmare beskrivning av lokalradioprojektet återfinns i kapitel 12.3.

7.2. Dagspressen i förhållande till andra medier

7.2.1. Mediekonsumtion

Redan då radion introducerades i Sverige på l920—talet fanns det en stark oro bland tidningsutgivarna för att det nya mediet skulle innebära en konkurrens som tidningarna skulle få svårt att klara sig mot. Radion var snabb och kunde lätt nå många medborgare. Många ansåg att pressen måste skyddas från konkurrens från det nya mediet. Man sökte bland annat begränsa dess nyhetsutbud och organiserade detta genom den tidningsägda Tidningarnas Telegrambyrå. Tidningsutgivarna ingick bland AB Radiotjänsts huvudmän.

Vid genombrottet för den svenska televisionen under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet fanns många som spådde svåra år för pressen. Tv hade en omvittnad slagkraft och inte minst de nyhetsförmed- lande programmen förmådde samla en stor publik. Man fruktade att tv

skulle göra pressen överflödig. Allmänheten skulle varken ha tid för eller behov av de traditionella tidningarna.

Radions och tv:s utbud ökade mycket starkt under 1960-talet. Detta har dock inte betytt att tidningsköpandet minskat. Det har skett betydande förändringar på tidningsmarknaden men det köps inte färre tidningar i dag än för 20 år sedan. Detta behöver dock inte betyda att tidningsläsningen är oförändrad. Det är t. ex. möjligt att man i dag ägnar betydligt mindre tid åt tidningarna än man gjorde tidigare.

Hur ser genomsnittskonsumentens mediekonsumtion ut en dag är 1974? En brevenkåt till allmänheten i de fyra undersökningsområdena har givit följande resultat.

0 80 % hade läst minst en artikel i den lokala tidningen . 70 % hade lyssnat på minst ett radioinslag . 70 % hade sett på minst ett tv-program

Man kunde också konstatera att genomsnittskonsumenten enligt egen uppgift hade ägnat omkring

0 30 minuter åt den lokala tidningen . 60 minuter åt ljudradion . 75 minuter åt tv

De resultat som nåtts genom denna undersökning överensstämmer i stort med dem från andra studier. Tidningarna har blivit en del i ett större massmediesammanhang men inte en obetydlig sådan. De människor som dagligen läser en tidning är fler än de som lyssnar på radio och tittar på tv. Men man ägnar betydligt längre tid åt etermedierna än åt tidningarna.

I samband med de här presenterade tidsuppgifterna finns skäl att betona att man självklart inte direkt kan jämföra t. ex. tidningsläsning med radiolyssnande eller tv-tittande. Radiolyssnandet kombineras ofta med andra sysslor. Det förekommer också ett ”slötittande” av tv. Man ger större uppmärksamhet åt andra aktiviteter än tv :s utbud. Det är också svårt att fastställa hur mycket av tidningsläsningen som enbart är ett ”bläddrande”, ett noterande av att inget hänt, och hur mycket som är aktiv läsning. Viktigt är dock att konstatera att tidningen i allmänhet torde kräva mera aktivitet från den enskilde än radio och tv.

Den totala mediekonsumtionen har förändrats mycket starkt. Även inom tidningsmarknaden har förhållandena blivit ändrade. Storstädernas kvällstidningar är en för efterkrigstiden delvis ny form av dagspress. Har dessa kunnat ersätta de traditionella morgontidningarna? I tabell 7.2 redovisas hur allmänheten läser olika typer av tidningar.

Tabell 7.2 Dagstidningsläsning.

Olika sätt att kombinera Kommun

tid ningsläsning ,. .. .. o _" Malmo Goteborg Vasteras Leksand

Läser ingen dagstidning 2 3 2 4 Läser enbart en kvällstidning 5 2 4 2 Läser enbart en morgontidning 43 43 30 34 Läser två morgontidningar 11 10 9 12 Läser en morgon- och en kvällstidning 27 31 37 27 Läser tre tidningar eller flera 12 11 18 21

. Summaprocent 100 100 100 100

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten i de fyra undersök— ningskommunerna som uppger sig läsa olika typer av dagstidningar minst tre gånger per vecka.

Det är försvinnande få bland de intervjuade som inte läser någon dagstidning minst tre gånger per vecka. Vanligast är att man enbart läser en morgontidning — det gör drygt 40 % i Göteborg och Malmö medan motsvarande siffra för Västerås; och Leksand är drygt 30 %. Det finns även en stor grupp människor som kombinerar morgontidningen med en kvällstidning. 1 Västerås är denma grupp t. o. m. större än den som enbart läser en morgontidning. Värt :att notera är också att mer än 10% i samtliga undersökta områden läser tre tidningar eller fler.

I intervjusvaren återspeglas den förändring som redan kunnat utläsas av tidningsstatistikens upplage- oclh täckningssiffror, framför allt kvällstid- ningarnas framgång. Det är dock mycket få som nöjer sig med enbart en kvällstidning den kombineras i allmänhet med en morgontidning. Den moderna kvällstidningen tjänstgör som ett komplement både till morgon- tidningen och till etermedierna. Den tar ofta upp problem och ämnen som behandlats i andra medier och ger dem en annan belysning. Kvällstidningarna har inte på samma sätt som morgontidningarna ambitionen att täcka hela nyhetsfältet.

Intressant är att se att det finns variationer ikvällstidningsläsningen mellan de olika regionerna (tabell 7.3). Den starkaste ställningen har kvällstidningarna i Västerås där 31 resp. 39 % av de intervjuade uppger sig läsa Aftonbladet resp. Expressen regelbundet. Kvällstidningsläsningen är således mera utbredd i denna kommun än i Göteborg och Malmö.

Tabell 7.3 Kvällstidningsläsning.

Tidning Kommun

Mal mö Göteborg Västerås Lek sand

Aftonbladet 4 11 31 20 Expressen 6 9 39 37 GT 0 33 — » Kvällsposten 39 l _ —

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten i de fyra undersök- ningskommunerna som uppger sig läsa respektive kvällstidning minst tre gånger per vecka.

Ett annat sätt att mäta tidningskonsumtion är att studera hur lång tid som ägnas åt dagstidningarna. Den speciella brevenkät som gjordes för att undersöka läsningen av den egna tidningen innehöll också frågor om låstiden. Det framgår av svaren (tabell 7.4) att den vanligaste lästiden är ca 30 minuter. Mer än 20 % av storstadstidningarnas läsare uppger dock att de läser tidningen mer än 45 minuter.

Tabell 7.4 Uppgiven tid för tidningsläsning efter lästid och dagstidning.

Lästid Dagstidning , , SDS Arbetet GP VLT FK DD 0—15 minuter 26 28 32 36 45 39 16—45 minuter 52 42 47 53 45 48 46 minuter eller mera 22 30 21 11 10 13 Summa procent 100 100 100 100 100 100 Medeltal minuter 33 39 32 27 27 29

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings läsare i de fyra undersökningskommunerna som uppgav sig ägna de angivna tiderna åt läsning av tidningen fredagen den 26 april 1974. SkD ingår ej p. g. a. för få erhållna svar.

Det är svårt att göra jämförelser med andra undersökningar av lästid men mycket tyder på att den inte förändrats i någon större utsträckning sedan 1960—talet. Ser man till de siffror som 1967 års pressutredning redovisade har den tid som ägnas åt dagstidningen snarare ökat än minskat. Man kan därmed konstatera att trots det större utbudet på massmediemarknaden och trots den omfattande tid som ägnas åt radio och tv har dagspresskonsumtionen inte minskat.

Det antal tidningar man läser och den tid man ägnar åt olika former av mediekonsumtion säger i sig inte så mycket om det som är våsentligast för pressutredningen: den roll tidningarna har ijämförelse med andra medier. En halv timmas tidningsläsning kan vara betydligt effektivare än lika lång tid vid tv-apparaten. Man kan läsa tidningen selektivt och koncentrera sig på de områden man är speciellt intresserad av. Informa- tionsutbudet är betydligt mera omfattande i tidningarna än i radio och tv.

Det är dock svårt att mäta ”effektiviteten” hos de olika medierna. Man kan t. ex. konstatera att radiolyssnande ofta kombineras med andra aktiviteter. Å andra sidan kan både radio och tv i många fall dramatisera och åskådliggöra händelseförlopp på ett sätt som gör informationen effektivare. Uppmärksamhetsgraden varierar inte bara mellan medierna utan i lika hög grad inom medierna. Vissa artiklar kräver mera av läsarna än andra. Man lyssnar på ett sätt till ett underhållningsprogram och på ett annat till ett debattprogram.

De data som här presenterats får framför allt ses som vissa ”indicier” på tidningarnas betydelse i förhållande till andra medier. I fortsättningen skall redovisas dels vilket utbud tidningarna har, dels i vilken utsträckning olika typer av material verkligen läses. Tonvikten har lagts vid det

samhällsorienterande materialet, dvs. sådana nyheter och kommentarer som behandlar politik, ekonomi och allmänna samhällsfrågorf

7 .2.2 Utbud

Tidningarnas innehåll har analyserats under olika perioder. En undersök- ning har avsett tidningarnas förstasidor under första halvåret 1973 och en annan materialet under valrörelsen 1973. Under ett urval som omfattar tio dagar i februari/mars 1974 mättes allt material i de sju morgontidningar som utkommer i undersökningsområdena.l Här redo- visas vissa uppgifter framför allt från den senare undersökningen.

Första frågan gäller hur stort redaktionellt utbud de olika tidningarna har och hur detta fördelar sig på olika kategorier. I figur 7.1 redovisas tidningsinnehållet i fyra innehållskategorier: (1) nyheter och reportage, (2) ledare, kommentarer, (3) övrig redaktionell text och (4) annonser.

Spcm

150 000—

200 000—

N heter 0 h re y Övrigt redaktionellt :] y C portage % material, inkl. sport

_Ledare, kommentarer Annonser

Figur 7.1 De undersökta tidningarnas rota/volym fördelad på fyra huvudtyper av innehåll (spaltcentimeter och procentandelar).

Anm.: Figuren bygger på den totalanalys som gjorts av tidningarna på ett urval av tio dagari februari/mars 1974.

Det föreligger betydande skillnader mellan de undersökta tidningarna både vad gäller mängden annonser och redaktionellt material. GP, som har de flesta annonserna, har däremot inte det största textutrymmet. I 1 De "0 daga"? V?" 25 .. . . och 26 februari, 6, 7, 11, Sjalva verket ar det bara en tidning — VLT som absolut sett har ett 15 19,20 28 och 29 mindre redaktionellt material än GP. De båda tidningar, som här mars 1974.

representerar monopolorterna, har ett mera begränsat redaktionellt utbud än de tidningar som har konkurrens på den lokala marknaden.

Lågtäckningstidningarna — Arbetet, Skånska Dagbladet och Dala- Demokraten har färre annonser än de konkurrerande högtäckningstid- ningarna men lika mycket eller mera redaktionell text.

Redovisningen ovan är gjord i spaltcentimeter. Ser man till antalet artiklar i de olika tidningarna blir bilden delvis en annan. Göteborgs- Posten har i genomsnitt kortare artiklar än övriga tidningar och kommer därigenom räknat i antal artiklar mer i ”jämvikt” med övriga storstadstid- ningar.

Figur 7.l säger åtskilligt om tidningarnas utbud och om skillnaderna mellan olika tidningar. Annonsmängden har mycket stor betydelse för en tidnings attraktionsförmåga. Forskningsrapporten visar på det stora läsvärde som framför allt eftertextannonserna och de lokala affärsannon- serna har. Man får genom annonsinnehållet inte bara kommersiell information utan också upplysningar om möten, kulturaktiviteter, nöjesarrangemang, familjehändelser osv.

Nyhets- och reportagematerialet i de olika tidningarna har delats upp dels efter vilka geografiska områden som bevakas, dels efter vilken typ av ämnen som behandlas. I figur 7.2 redovisas nyhets- och reportagemateria- let uppdelat på händelser som utspelas i(1) utlandet, (2) Sverige utanför resp. tidningars spridningsområden och (3) tidningarnas respektive spridningsområden uppdelade dels på utgivningsorten, dels på sprid- ningsområdet utanför utgivningsorten.

Den generella tendensen är att tidningarna utanför storstadsområdena har koncentrerat sin nyhetsbevakning till spridningsområdet. Det utrym- me man ägnar åt utrikeshändelser är blygsamt. Detta bekräftas även av lokalradioundersökningen där det också visas att utrikesmaterialets omfång varierar mycket litet från dag till dag. Omfånget påverkas således inte av utrikesnyheternas karaktär. Som exempel kan tas den januari- vecka 1973 då vapenvilan i Vietnam förhandlades fram och ett omfattande vulkanutbrott inträffade på Island (Hemö-katastrofen). Trots dessa stora nyheter hade tidningarna samma mängd utrikesnytt som under en ”normal” vecka i mars samma år. Underjanuariveckan försvann i stället en rad andra utlandsnyheter som ansågs mindre viktiga. De regionala och lokala nyheterna behöver i regiontidningarna således inte lämna plats åt utrikesnyheter ens vid stora händelser. ] storstadstid- ningarna är förhållandet annorlunda. Där ges även under vanliga förhållanden lika mycket eller mera utrymme åt riks— och utrikeshändel- ser än åt bevakning av tidningens spridningsområde.

Den fördelning av stoffet som här kunnat konstateras överensstämmer med fördelningen ide tidningar som ingick i lokalradioundersökningen _ dvs. regiontidningarna i Halmstad, Jönköping och Norrbotten (jfr. kapitel 12.3). Den koncentration till spridningsområdet som således kan iakttas i ett stort antal regiontidningar torde vara resultatet av en förändrad redaktionell policy. Olika undersökningar av regiontidningarna har visat att dessa tidigare i betydligt högre utsträckning än nu ägnade sig åt riks- och utrikesmaterial. Skillnaderna mellan storstads- och regiontidningarna var då inte så markanta som de är i dag.

Spcm

25 000—

5 000— 10 000—

15 oooJ

20 000—

25 0001

30. OOO—]

35 000—

Utlandet Spridningsområdet

' utom utgivningsorten

Sverige utom |:] Utgivningsorten spridningsområdet

Figur 7.2 De undersökta tidningarnas nyhets- och reportagematerial efter behand- lade geografiska omräden (spaltcentimeter och procentandelar.)

Anm.: Figuren bygger på den totalanalys som gjorts av tidningarna på ett urval av tio dagari februari/mars 1974.

Denna förändring torde till viss del kunna ses som en konsekvens av utvecklingen på massmediemarknaden. Kvällstidningarna, radio och tv har övertagit stora delar av bevakningen av händelserna utanför sprid- ningsområdet. Regiontidningarna koncentrerar sig på de ”nära” händel— serna och utgår från att andra medier informerar om vad som händer ute i världen.

En annan förklaring till regiontidningarnas koncentration till regionalt och lokalt material är konkurrensen mellan tidningarna. Man ger det stoff prioritet som man antar har det största läsvärdet. Det är typiskt att tidningar i konkurrensmässigt underläge har mera regionalt material än sådana iöverläge.

Innehållet i nyhets- och reportagematerialet har också delats upp efter vilka ämnen som behandlas. Det har kategoriserats på politiskt, eko- nomiskt och allmänt material. Detta ger en översiktlig bild av vilken typ av ämnen som tidningen satsar på i sin nyhets- och reportagebevakning.

Tabell 7.5 De undersökta tidningarnas nyhets- och reportagematerial efter olika typer av innehall.

Typ av innehåll Tidning SDS Arbetet SkD GP VLT FK DD Politik 36 33 35 32 30 20 23 Ekonomi och arbetsliv 26 28 25 30 22 22 23 Allmänt _ 38 39 40 38 48 58 54 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 Spcm 30 735 37 839 39 149 24 585 30 955 31151 36 088

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av respektive tidnings nyhets- och reportagematerial som faller inom de angivna innehållskategorierna.

Fördelningen av materialet på de tre kategorierna är mycket likartad vad gäller de fyra storstadstidningarna. Politik och ekonomi får ca 30 % vardera och det allmänna materialet resterande ca 40 %. Man kan därmed konstatera att dessa tidningar satsar mer än hälften av sitt reportage- och nyhetsmaterial på ämnen som kan karaktäriseras som samhällsoriente- rande. Vad gäller regiontidningarna är andelen allmänt material något större eller 50—60 %.

7 .2.3 Läsvanor

Nästa fråga blir i vilken utsträckning olika typer av material verkligen läses. Tidigare har antytts de svårigheter som är förknippade med läsvärdesundersökningar och en diskussion kring de metodiska problemen finns i forskningsrapporten. De här redovisade resultaten har kunnat kontrolleras med hjälp av olika tekniker. De har också jämförts med undersökningar gjorda inom ramen för lokalradioprojektet.

Den första uppdelningen är gjord efter de geografiska områden som behandlas. Frågan har gällt i vilken utsträckning de intervjuade brukar läsa allt eller nästan allt av: ( l) utrikes, (2) inrikes och (3) lokalt stoff.

Tabell 7.6 Andelen läsare av utrikes-, inrikes- resp. lokalmaterial.

Material Tidning , ,, , SDS Arbetet GP VLT FK DD Utrikesnyheter 60 52 55 51 31 42 lnrikesnyheter 77 70 71 70 56 52 Lokala nyheter 84 84 89 84 93 91

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings läsare i de fyra undersökningskommunerna som uppger sig läsa allt eller nästan allt material av angiven typ. SkD ingår ej p. g. a. för få erhållna svar.

Svaret från läsarna är entydigt och överensstämmer med det som givits i många tidigare undersökningar. Det är i samtliga tidningar material från spridningsområdet som är mest läst. Störst är dock uppskattningen av dessa sidor hos läsarna i de två tidningar som har mest material av lokalt slag: Falu-Kuriren och Dala-Demokraten.

Tabell 7.7 Mest läst nyhetsmaterial.

Innehållskategori Totalt Tidning

SDS Arbetet GP VLT FK DD 1 Lokala nyheter (allmänt) 84 84 89 84 89 98 91 2 Encrgikrisnyhcter 80 85 87 81 84 77 78 3 Olyckor och brott 70 63 80 66 76 75 75 4 lnrikesnyheter (allmänt) 65 77 » 70 71 70 56 62 5 Miljöfrågor 62 70 61 70 65 48 57 6 Krigshändelser 51 62 54 55 52 42 40 7 Nyheter om u—länder 49 56 54 55 53 37 41 8 Utrikesnyheter (allmänt) 46 60 52 55 51 31 42 9 Lokala arb. marknaden 45 52 43 45 46 43 43 10 Sport 43 33 43 31 43 56 58 11 Familjenyhcter 42 41 47 30 43 55 66 12 Hem och hushåll 37 40 46 36 40 34 39

Anm. : I tabellen anges hur stor procentandel av respektive tidnings läsare i de fyra undersökningskom- munerna som uppger sig läsa det mesta eller en stor del av de angivna innehållskategorierna. SkD ingår ej p. g. a. för få erhållna svar.

I tabell 7.7 redovisas läsvärdet på olika innehållskategorier. Högst kommer de lokala nyheterna följda av energikrisnyheter, olyckor och brott samt allmänna inrikesnyheter. Lägst ligger innehållskategorier som familjenyheter och hem och hushåll.

En påtaglig bild av läsvärdet hos olika artiklar ger den sida ur Vestmanlands Läns Tidning som återges i figur 7.3. I denna redovisas hur stor del av läsekretsen dels allmänheten (ALLM), dels kommunfull- mäktiges ledamöter (KF) — som uppgivit sig läsa olika artiklar. Högsta värdet får de rent lokala artiklarna. De när något fler läsare än de stora utrikes- och riksnyheter som dominerar sidan.

Det lokala materialet har en ovedersäglig betydelse för tidningarna. Det gäller både region- och storstadstidningar. Men det är viktigt att konstatera att också andra nyheter får höga siffror. Mest överraskande torde vara att utrikesmaterialet genomgående visar sig ha högt läsvärde.

Det är troligt att utrikesnyheternas ”popularitet” hänger samman med den uppmärksamhet som ges åt dessa händelser i radio och tv. Tv tjänar som en löpsedel åt tidningarna. Man vill läsa mera om det som man får höra mycket kortfattat om i tv-nytt eller i kommentarprogrammen.

7.2.4 Opinionsbildande material

Den hittills gjorda genomgången har främst handlat om nyheter och reportage. Tidningarna ger ett betydande stoff av samhällsorienterande karaktär och detta läses av stora grupper läsare. Av tradition brukar man skilja det hittills behandlade nyhetsmaterialet i tidningarna från det 5. k. opinionsbildande materialet. Man gör detta även om gränserna ibland är suddiga.

I figur 7.1 redovisades hur stor del av textinnehållet i tidningen som är ledare och kommentarer. Det är en relativt konstant del av tidningen som

VESTMANIANDS lÄNS TIDNING

T|||r.||| Trlflnll

||2| IJ'NIN) uzl — lltl'llm .

Frvilugi | den 2!) |||)ril li)?!

X—urar'u i...... skulle |... ...-| ...... ..ri..|. .. ,... nu......" /.. | .I- |r |||..r.|.|u»|..n|.. |...

Jubel mätte kuppman ; Portugal

|.- -|| uma A..-|| ! nu. oci m.,"... |||... || |||.- ||...| .. ...-...... |... ||. ,...-| ww.

P..—.a. m...-||| .— ||| umlm-IHM

..... || ||. m.m |. ...-||. |||-:| lur/knutna . |||-|||— ..n |||. mm.-| ||. nm.-"||| »

| ||...»— i..|.|.a. t.v.-tunn ». .... |umluwu r..-| i...-|| u...—|. :..»... m.m. m. r-v ..... i...... .... "....." ||| ..u ||| ...—.a... ..... |||. w.... |... ||. |». ||. _|..- Murman-mum»

Ngum—nummu— ...—... |. |... "ml wuxuu—knutn—

m— ,| ||... ||... runo-|" ||| ||| |||—. |...|| ||| tu...-»- |.|..| ... |. ..... u...... |.

www.—|namn -v.|-||. |||-u- ||| "»|-|. ||... uno-|w— |..- p... || ||. wu..." |... ”_a-|| mm.- mm.- mun nu....." ulln .nu—"munnar." up.-mm. "Mn-v .... »| |. lamm-| ...man. ammo.—|. .nu. nu |. nu.-... .. nu. 1. m.m.... ...-|. |||... m.- m... ||. |. ||| |||.||_ m...—......m ..". |.| m.m |» ||. ||||| ..... .....

hl—lelllll—lm- ...man—_un— mumlar-um." _- ...nu-| npN-n-lll |||-. |||—| mm med "|||...

N|.-|| emmy | || .nu" men . mrbuulutynlsml | rumpor: ...i ...,...” m. ||| avdela mm |||" garam-"||" "Mmmm. vr/wrunm

Fb o'ljderna ovissa av hamnstrejken

Van-mum ur mn mal—|||! | minn human. nu | hemma "WWII! | tilll och Mr!!! | um; mining | en |||—| _ om bkm "MW.. lilla! land-nn. mmvlnrlnunnnlmnmde

|||| s..-|» ||| ||| mi...—| nm.... |||. ..m... |||..|.|

rlunrrmlnlu mud-|||. " ||||||n||.||-|| mm dubb" elwrnndlnlrlu mm under |-|| hhgkmjunkmr. mmm..-|. nu lor a.m. |||.- piu-er på ut |... "|||- |||||| "Immunlnrhnndru |||-mammor.

||| ...... ,». |||-m.: ..., |... |. "v...”..." ... ......" .|9||||..||..|.........-.

..,. ..... r...)...” ...... || ». ||... ... ... ..... ..... .,... ..."—......" ....— .." |||—. ......|..............- .m ...... |... |||. |||. mm.. |||—. || ....| ,...... |.....||...|.|||. |-| "|||... ...... Yun-und ...... :Mlu-HHMEMH

u...... ...—...... |... ...| ||... .. ..."... m,m |... || m......n i.. ||| .. ..... ...mi- ..| |||... ...... ..”-...,"... .|. ...,. .»| |... . ,.... u:. u... .... |... . .

|.» |.|||.| . .. .... ...... |... .|| |||. ||... ||an |”... |... __|—| rna-||

| ngn—|| n...... vu |||—. ...a-"|||... uu |||. ..... |»... wrllvuflrunx ||... |. a.... |||—nuna | |... a...-||| uma... .. |... |... nu nu mum.» |. | || ma n...—...,... | trln |||... Mn ||... Mu...... wrllunll mu . |.|... ||| mmn rum: _ s..-|| ||| ». nu ..... .|.|

|..|| |... m.m..." [Mumin ||..." mm...—m.m....

|||... nam: mm...—|. .

-||| .... ...nu. - || ..... »....

sm...” iz »rn ||

Anm: ALLM = Allmänheten Kl' = Koniniunt'uIlmäktigc

Figur 7.3 Läsning av VI,

. .... "Mmmm". ...... |||... ....|. M ... ...... .... ... |”... mm.. a...—.a. x, .. .|...|.| ||| .. ...—.... ...... ..............|...,..| || |||... ...men... _| .,..u... ...... puma—.... |||... _. m..-....." |||...J u...-..,... |. ...|. |... |»... u.....mw... .... || ||. ...| ||.|.........|.|.,...... "n......" . umm- , |. .. M...... |.... ». |||... ...... |||-una" [Jm ...man. |..." ...,. .....i../.|m|..|...||| Anltmm |...|.. | » nu "'"-'n"- s;......|.. |:. . m..... mil.—.. | puhugaulm ÅuDP'l mun-'='" ...,... m.m..-u...". .”. mim." s...... ||

Spionskandal skakar Brandt

En spinn—knull! nm" Turn—nk- |||||a oa. |||—_| tnrhundsun—lrr muy Rundt. ra cor-a.m. |||...— a.m— pmu.nu.- mna—||| nu...-||| - mn

||||||w flullllumo .nu-na lor ||| turn ...man ||||||||. "||| ||..- e|||||.| ||| ||||| ||| hrmllg "ur.—... | ||... ...",-||. |u|||||mm

x....g..|..||..||.....|||n||. ("savannen-lun- mn ||-| litium-Mvh"

:::. ALLM so % 53:15 KF 70 % till": fl.:; :.".

um. |||... ,| || ||. .- |,..|...||.|. .,.mn... |||..." .... ... um-munn ... |... Mmllll nu......"m. nu... ..| ..... . |..|.,. emm"... |||. . ||.

Klar! om AP-fonden

Palme nappade på nytt (c)-bud

SMKMOLW. |!!le ITT! Cum-|| ||.|| mmm ||| |||". hun Izmnm llnl knv DÅ II! (II llh1dl'llll: ll den "I'd! ÅF laulan DVD? Kl) mIU '(? !llll lS (in! ' "I'd-gen oth lill ||... ||." || ||. |||||u| |||-namn....” n-dm'l-nlnx lt lol-den: l'l'flufllhll. hmmm ullludoulu mu- krm-el |||

r|a||

nemnmlnn. ||. .men, nu nur-| lem pmc im |max.

nu nu. en knmpmmn | AMA. nn mf"!!! loclnldemnlnum och "nummer n' lund-nivluen mu hmmm pA ”mamma..-|. D.". tnsknmmEIlen nun dl "tull | |||| u-ll"ldxerelldyn|.

_ i...-......" ..|| |». w.... .... V.... W...... |||| pm... |... ...|...m|u.|||||||.—||.|. .... ||... .ru... |

"M......

snuvmotvr |. |»... ..... "mum... ......" ...... _ a......w- .nu... |z|

|||... "||| | rrtvrmlnlmlu-l m.. ......" m.... "nummu- rnrOln'vllme

_ m.....” |||. |... fll-dum |||... nanm-| ||| i...... mm

.. opp—|. nu...... nu......" m.....uunumm... |||.| , x.. ||| mun-n man nu ... m..... m...... . .....|| ||... , .| ... ..... ||. ||| u...... hmm...... puerymnnllom .....ruiu... ...—||| _|. ||. |||..|||..|.m|..|| - |)... ||. | m..."-|m- ||... m.....» ”|| ||. ...»... mum—...... |||... (on-all" m....,|||.|.||..||||.||||..w man...” m.m..—...nu. DIMM-wäl

|»... ...-......mw ||| |||. Nm.... ...,... _... ||..." |||—|||... ||. || || |"... ||. nu.” |... pm..”

"||... |... .nu om. tum... |... ||» ||. nm. .. |... ||... |-.....||||| unc | ||... wear ||| |||| ||| ni.... |... m...”-|||... m.m... | ||. ||. ...... ||| w...... || |... ...

|||... .."... rik-alrea- .—. ...... .... ..... . w...... venn-uni |||. u...... || |||—...en...

T s förstasida den 26 april 1 9 74.

|. |||: w |=||| _

ALLM KF

ALLM

E 18 bord- lagd

igen! D ... .... |..qu

57% 97%

||| m... ... |||-...man ... m...... ...... ')nnlrll |||-| ... ...... ||. "...nu"... ||... Nnulrusd ||... ||. _|. Mi: mi...: _ ||| ||. |... || ||| ...... m.m.....- nu. |..." ......mu .mmw. ||... "mm.... m. |||. rum P| ..4 |... ...... . ||... ||. | |... |||—m.m. ||. || IVH-Adnan."

s.. r. || m...... m...... ..||.. ||| |||-|||... sque- ....|..|..|_.|||.| 5... g..... .... |. ..... ||... laura- ||.| ..... |||. |. b......" ||... | man..-|| imnuri": _|... man". ...uma. kum..-

_ In.-u! |... ||... ....u n.. s..... n...—.... |||—| ..... M | namn... |||-a |||-|||... | hum-n Om mm |... mmllumu ||||.| ||. ...... mlnnkuklllll. |||. |||" |... ..... "||-|... m.... ...... "|||. o.. || |||. min.. .|.. ||... ||. eu || s...... .."..." p...... |||u| ||. "m.m .. mun-hl ||... ||| nu”...." men ||. ||... om ||... mm mm. |||. ||. |||.|| |.|| "u...... .. bordlllnlnl

_ su. ...... ||| ... |... ||. ||| ». || ... ||... || ||| - tummar-um. ||||||| || um... Seminarium |||-| r..... .. ” |- ||

Västerås åt rätt håll' igen ÖKAR!

N. ... v.....i. ..... M...... .. ||| ||... . ...m- |... ||... ||... ..... . |. M |||—......

52% 83%

av(nnml |||||. eur—|w-

|.| .. |... (|||. m...» |||... alm-tam |||: ||| ||... ||. m.m ..... |||... | mm.—|||» "|||

, | amn-nu |||-|| mm.. m..... .. bolulmmtlpmw .. ||. ||| .,... |. |||". rer- .. m. .. ||m|||||| ua: |||. ..... |m |||.|| ||. |. a. ...... im. m.m.-m mu- ultra! om m...-||

||| ny. dimli-nunnan. |||—||: | || ||| man» man." |- in |||-||...- .xs .. nyllnmnlovlul .— || |. m...-...nu ||| man. m.... |||;va ||| |||—nm |||... ...nu... om... vu. |..|| mma. Rythm. anlutun. |||». |... :|. ..... |:.— |||||||u|||| |||-u om... |.» n......» ...—1 » u...... || ||- ...nu... ||| o..—..... rallyt-ubuntu » |||...» na hmm m..» .::—n nu. | smp team- ||...| u...... mm.-m. || ....u... lynadmbp-uu-r

L'p nu" run Hmm .nu" ...nu. .. mum-4

u...... du nu.. eluu- .||| |. Mmmm pou | ||..||

Furu-um | a- wu. |... "|...me mm.. |||. ||. uu ||. w...... nu. uv ...mm mm.. nun u..» |||... mmm m.m-|- In.. |... ||| emm-|__. ||||m| "|... tuluw || || .. ”nunna-|...

Procent

100

90

80

Förstasidan Ledarsidan

70

60 50 40 30 20 10

%

& Spridningsområdet utom % utgivningsorten Sverige utom D Utgivningsorten sprldmngsområdet

Figur 7.4 En jämförelse av de undersökta tidningarnas förstasides- respektive ledarsidesmaterialet efter behandlade geografiska områden.

Anm.: Figuren bygger på den analys som gjorts av första- och ledarsidorna i tidningarna under i genomsnitt var tredje dag första halvåret 1973.

anslås till kommentarmaterial. Här skall redovisas vad dessa kommentarer innehåller och i vilken utsträckning de läses.

I figur 7.4 görs en jämförelse mellan förstasidorna och ledarmaterialet. Medan förstasidan domineras av nyheter från spridningsområdet intar dessa en mycket blygsam plats i ledarkommentarerna. Ledarsidorna handlar till nära 90 % om händelser på riks- eller utrikesplanet. Det anses uppenbarligen angelägnare att kommentera och ge bakgrund till de politiska och ekonomiska händelserna på riksplanet. Bristen på överens- stämmelse mellan nyhets- och ledarmaterial framför allt i regiontidning- arna är anmärkningsvärd.

Det är ett gammalt debattämne i vilken utsträckning ledarna läses och vilken betydelse de har för politiken. Tidigare läsundersökningar har givit varierande svar. Det är svårt att ange hur stor den verkliga ledarläsningen är och ännu svårare att säga vilken roll ledarmaterialet spelar.

I den intervjuundersökning som gjorts inom forskningsprojektet når man höga siffror när man frågar hur många som brukar läsa allt eller en stor del av ledarmaterialet (tabell 7.8).

Tabell 7.8 Andelen läsare av opinionsbildande material.

Typ av material Tidning , SDS Arbetet *GP VLT , , EK DD Ledarmaterial 39 37 32 34 28 19 Kultur- och debatt- artiklar 43 30 36 31 21 23 Insändare 587 63 43 62 52 64

Anm.: [ tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings läsare i de fyra undersökningskommunerna som uppger sig läsa allt eller nästan allt av olika typer av opinionsbildande material. SkD ingår ej p. g. a. för få erhållna svar.

1 storstadstidningarna och VLT är det mellan 30 och 40 % som anser sig läsa ledare. Troligen står denna siffra för den publik som över huvud taget ser efter vad som står på ledarsidorna det är den potentiella ledarläsningspubliken.

Ser man närmare på den grupp som regelbundet läser ledare är det knappast överraskande att den domineras av politiskt intresserade. De intervjuade fullmäktigeledamöterna är nästan till 100% ledarläsare, medan 55 % av den politiskt intresserade och 13 % av den politiskt ointresserade allmänheten läser ledare. Av annat kommenterande mate- rial är det uppenbart att insändare har stort läsvärde och detta gäller alla grupper. En redovisning återges i tabell 7.9.

Tabell 7.9 Läsning av opinionsbildade material.

Fullmäktigcledamöter

Allmänheten

Politiskt ointresserade Politiskt intresserade

Ledare 13 Ledare 55 Ledare 97 Kultur/debatt 19 Kultur/debatt 48 Kultur/debatt 97 Insändare 50 Insändare 50 Insändare 72

Anm. : I tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten resp. kommunfullmäk- tigeledamötema i de fyra undersökningskommunerna som uppger sig ofta läsa olika typer av opinionsbildande material.

Det innebär en förenkling att fråga om de intervjuade läser "ledare” eller ej. Självfallet är ledarlåsningen i hög grad beroende av innehållet i ledarna. Detta illustreras bland annat av resultaten från den tidigare nämnda brevenkäten. Figur 7.5 återger ledarsidan ur Göteborgs-Posten den 26 april 1974. Den visar hur stor andel av allmänheten resp. kommunfullmäktiges ledamöter som läste om revolten i Lissabon, vilken

mum- S.... |... dm pm.—mum lur... ...... nm uii

I'd:

;! '=' |D." SvM—ul" .- muta—o. lui-a.- llln nm trimm... ...om ämm... mnmhnm '....

..| .. .....

va- omm-...a. . =iuuiii. |||. ruml- ouuon. |||... wat-...nu”. ||...

bump-m;. nom å...... nu nu

| n.. ni.-_l

':; Vändpunkt | Colombia

|| &) ni nu Vir-WMR!

mun-ln unna-u, ..... min.... 0. &nu... kanns—Mell— umnmmw

lv hm WII: __|—amn... ..

nu uv. i eu u...-|||." | |||—emm. am. 4 i...... r...-|... mn. n- nnp omer mna m.m-. nm mom ||. nm .. |... ||... ...man-a. ||. ||. Wine.... ...—um. rm: Namnen: mni- . ..... |||| no. a.. nu. nm.-|| m:...— ||... mio .|| vl'lmhpym. mu.- |||nminu un |||-dm nu. ini. ha nu . m ||| ...nu-um du... man | c.» MIM: uv mmm- ...nu nu...- mun. men» nu] ban.—|E "in ocn oun- utr-_ |:. |... ||. vm. .nu

n. .. Poriuna nu. |... ..| "...a-||. .. .|| .. mllrur |m- ua.-u ... ...... || ...nu». nu nu vet | man...-A mmm m ||. ny. pmu.nu. |... ...nu... ..., m e.g.. ...... Qui-M gum än mm ||| Invekling .. |||. [En I Alma. .n. HM ||_ korn." ram..-rm). om...... ". |... |._.|.. nur-l pms ailm mn || __|!!- du 'em—nin ...å. Mua—vu ...—||| .nu-||...

21 %

im". un .a n...—mail.. _ waln- nu nu nu... 0. nun-||. viyhmm'u row |... |. |||l ...i. ...-| mellfn ... w- Mll mm.... ("|”er sam 'qrnwdut om de ml n...... ...... ...... m..... .. ...... m'a-zu .... ...... ...nu

Att du:. skulle ktm: nu Porlulll vi. en mur ll de mum)" |!me lr ....nmia unu— ...min. Epim'u-Ir-MIHQI A.. |». nu en uber-m».— nm. m rum »| mum mmm..- omue-q mm.-...en mm w...—...nu ..| a... nu mllllnumln nklll |||—nu: mm

om men nia mm w pr.

men n.. ML ... .. .— laulu i.u-mm.... | mm..—,... men i...... in har annu .- nu... |||.- ue. |» gem-puman... b:: raknar width-llt [bmi una. ku my...-. mun.... och nu...-.... ut... Jorva. 21 ||... håll | |m- _lgdu _|... ||| .nu-.... en... ' pmlrurmt

' ' nun.»

MM |.an nia. ur?-.b. smink.. ...—ål.." om

nu. lemma. .. ||... mel-ll Mmm nu .. .u

lime vlllu U' M nunnan. .uruia. nano nlkkl Gh MIM! reformer

De m IM Allmnw .... ...nu... ,»..n n...... .: .. ||. mm...... |... |... ... .....m........|. ...nu... |.|.| ...a snium |||—|... n.. .a— kul bmi Ill 1 lummrn ! vill ||. uni... EokamMu ny. nun-| |||... |||. .. AL imo.. nu.....

skr Pun mun. hung". |||—|p- mmm.. .. .nu... |||-||». ...av-k...... .....nn i.. wp.. ». u...... .... ..... INR "mutual... ud.

Nya tag om AP-fonden

lag. nian-|| han en..... na.-mumanumu ror- I| W ind nu se |. M nm.. nu | |... | am rura- AP-londnn.

namn.. |... numi- um. aim ..- on-du-i |||.— Indr- .||| im. | Men ugn.-un ||| .. ||| du |... Nnnlu MM ||...

Iker im ni.. im. Dei |. ||... unnoim .|| (andledning. .. alullr ||| palm! nm.... crnucrlnm i .in- in.» nu ur!. annan...... upp ||| |»: ... mmm. Nu ...nu. m ||| ..... .. .nu-|| uumnn. |... i. |||-||| mm ." ..m

" "lm—”'LLMM. manus.... ... |||...

kuuluu |||-m -|| ..| m a.... ull ||| Emnkullgu mm.. Sl- duimnulnnen |||. blev .nu av- ...min ninnuam-mm nu]. him. hm |||- Nim |||—m ||| uppmu- uma-|| _hn man han .u hu...... nån: i Mun.

lauul vi Mill" uven zulu ln rar utan "nu m.m mmm nu om nm

Anm: ALLM = Allmänheten

m,m .. man mum |... vm ||. nui. ("Humana-sam L'fv : nu. ||| ||: .... upp.....u.

Nu lycknln |||... med nu |..| m.m..»..u... Mm nu. ud. dm mmm..-|||. mm nu» ua... bryner |... makan mmm.. mmm.. |... |... nu ." ||... |... ww mm.. ...i .,. Wim.— ||... mmmv |||. ... = n.. ...... .

'mnikinluu mmm. ni.-:|

wmtidsel"

| . det ÖDVANDIGT?

si ww m..—| | e..-... nu.. |. ..n m.m—m.m ...—|..- i nu nu...... _ i...»... ..n .. n......" ...... . ,..n. .nu)... |... |.1....||i.mm.än .. ,,,. .. man i).— m. n...... .. ... |... m...... .. krchi m i......» n. .. .....|-. | |... ||... n...—... . ....n ...,, .. "i...... ,....|. a... ...... ..,... ». ...... ... .. .. ...... ...-|. |. ||. .:... . .. ...,-...a... ...—. .. ||... ord. |... a.... m.m..”. "'"'— || ||...- ||”.er |||.» |... mh .|.| m.- flundsmn ...a-hyn .. :—| 4... sic!)

||, ||... lin...... om ||| man... "met.-r .. mum ||. Wkraise'lnl. .: .. nn mu ri |||—|||. pi ,... .,. ...—... unnu in".-u | |||-| nmi. ko Mmmm s..»ou nu | |... |». ...a. i.... "J..... |... .. ...... ,. ...—k... .. ...... in...». .. .-.. i...... ...... nu... . ...—u. Manutan i..-a.. umäåmuå'åri' :||- Dm' Mn mmm. ||i |||. m mir. .. av... Myrdal! ||| an .. han lor). wixikynL s..—une um , ,, ,,, ",,,. ||... ,,,m .n |....|.- ...... nu..— |. "w... ...... ,,,", ,. ||. | | ||. .. mau h =” Ml'nåil Tmi! '" n'wr nah-”||. )kiliuanJA zl bara nm |||n |... ...... .| |... » .... ...i .. m...... ... »|. h-me- .. Mum. mum! . v...... , ... . ... v .| . ».. ..... .|| |. ||| . | || _ |. i .n....—.. ; ,J ' mm om... nu...—|... .. | , .... |...|. |... . .. ..... |. ||. .. .. ,. |. | .,, |... .... ..... _ _ u.. .. .. ||..||||. ni.. o.., ,. .... ||... |... ..| . ......u ||... ...a... .. ,... . , . |. .. .. n...... ..... unssxnvilu-J nu.—u" ||| ,,. .,, ,,, Tum _, |," |l|||us .. —.|. ”a.m.-.a om ..... f..... .|-...||.....|. ||||i| ..n . ... |.n ...nu än. — m...... ...... w. || k'Jiwulnw'na ...i: .... ...-nn... . nu nu...... .. n.. ...... . . nkuarhlrn. mu ...,, ,.... in."!wlue _ ||...» Wim emm-"k— rullet?"- nu... nunnnhm" ||..||. ||. a.m.... malmen ..|| . ...n... uppsu .... _ .. .|| , |.—....|,|. .n|.|.|||-...........| "' hur" nmnnm lm kn! dub-lulllull: iunrm -|n|| i... llK'kl-Ikil nu Gu—U | |'..|i|.i |.» .:| gum .n un. ; | ||... ...-|" mamp-|. .. man... .nu... ..... n...-... |..i nu... |.4 "|||—du.. |... si,..i. .munnnnin am.. |||... |||... |||..c|.|| | mn. .. ...g." -... | .. mmm... ... nu...... |... |||-|||. ...a. ...a-...man .. m...... hsnlmvunu.

n... m ||...|... .||i .. .|| ||... ut dem.- crymm. om

i.. . hmmm—n' ||..|. .. anordnat—uk; imuua |.- .|. w,... ..... .|| |... ||. .u ..|...r »» &; uni-||| m= |.|| |||-...nu. nu...”. hmh um... m mi.-u. n... |||| .. _ en .. w.».nm |... |. ..... m..... ...... ...... ..|- ..... nu |||. ..n sum-....»n lurr arauuuunqmad | .. ...... Milwnt nu umhlle. om nu. .... n|- ||.n .... "linknlnnrm | ..... mm .. m...: mmm—||..." ||. ...... Ior ... kan nu memäuzn- u...... hmmr .nu nu | | :wnim |... ".ru-w.l- mnn mau-..»... ||| mu: &. .. du |... m...-| .|| ||. .....in .. nu...—nm.. upp, ||... |... .....uu-u" .. :|... | .|| |... .. i.... in! ...... | .. .,," mm:. mm.,. ..»... y.:izzinnuq Irlnukunl— ("|||—(.!an |... |... M...—... Hur". |. |. |... munmm . n'. ||... |. |. un .... sum a.. pmm—|... mm ...a ...... | "å""? nål.... ..m... .. ...... .. mh ...—| m.m... min...... nm.. 4... m..-. ..,. ,,| ...en... ca. ..,. m .ru. m..... inw— ||... won—In ...... ||. i...... .... ma .,mnnn. m. .. nu...... - ||| .. mun.— nu—m nu. nu..."; ||. .|| ...... run—m |... M. .... |... |... a... vu. m.. mm.. ..... | nun .... ...nu..— | mk. n...... .» ..... rn. ......|| ||. ||. .nu. m..—a...». whuw .r- |... man... ||| n.. .....n ..., |... ...... ||| "" ||... om mur-.nu. [As-Lh nrku hur du moamn .» || . n:! .... ||. ..i.. ...n um. ||. |... .. m...... |||; .. "' " en" om nu um- lnu mm. ..u. mfnl |... || å...... om a... iylh nu ...nu |||-| || | ...a... Imman- mmm..... ...-... |... vurma. .||a.| ||.nn|| |... m wnijuhre n..» mmm... mm mm - || ||| "h&m!" inan-|||- norr ut ..| """khll "Nm NM de men ni.... mmm upplagt ' ||. (mmm. ...-n ..... . mum ... mm nu en Han man... ||| "mum. m.mi ...... r..-. wu mm..». |n- |... |||. ||. |||: Milde (w amn m.m .u min.— M "ellen-' nu. ||... "mmm ut nu..... |:. (||. ...nu en ......" ||» ...man |namn um. n |||. m.m..... . ms.. "M”-nn. mm med :i ""'-' "" lil-h "larm" m | nu. wu; ||| amn man. om n...—mn. »... |.» m.m, som nu. eller mum. lev-"lo hur M "”M”" I m.m-im nuem .... ...... sm.. _ ...r ..... mi.... u...... ...... ...... m.m. .. |. .: .. |||... ...n dem o..—..... a- "u *— ln " Hk! mmm pm. vm... mlwnopd med . ..n mmm..-mau _ om |||. m- | Mm nu m.. pl firm- "m lid-IW, nm... nu...-...... ...... ... n... |n.»..|...n... noun. .. ||| www.-m mmm.. o... Isande ...nu... | ||. ||. .»unm Kabul-rm |... |... Ink: n.. ln- Ami] .... |||. mi.... _ Gunn-m.m. n. nu.. nu (smulat—n in men nu om ...-|

...?

”” "' ”' ”m,m" '='" " "' 'n" bmi? vn lur—uimrhnreml- .men-| m..... Guluislnn mm 4..- .nu—.. "m..."”"m'" "” Tå? ...?)..."mi '” "m schuur.—mi mm...... dl'mi'mmifxlinrhih 73.355. "JT..”*'Z)==..,"1 om?" ...... . m " nu nu mm!-nl tumult || m ... |||. .. . . .... .. » .nu | Mhz-i. su... ...,, Mm |||-d... Ninni mer nu nu. ...nu... Ex m m..... |... 6... .nu-. (||-rn mulna mmm—.. mr Innu-tum .|.||. ...a... ||| m |... .. . .. ,....e... ..n uma mm...... .. ...... p......m n... ....i. |... ”" ""'"" "' :- mnnumm .» kapllalw [fn.—..?... ff. (|... .| ||| ||.n (um mnuil' rim. |... ||. m.m.: under ||» ||. MW)"! *" "” men |." pi ..... sim-TM . »mmuiuuu. |||—...... |.— .». ||». ||. n.... |— Vinna-319452! nm... |", ,,; ”än; "”' muminpsutrmn. |». |... ..... m . .; |... | | -. n...... ”a.m. . mm - "" "”" " w. mu. kunn- nyp-klun- scn nummu inv.-nu.. for 4. turn-nd. men nu ||... man... nu i-ndas nu | .nu. ..,, ..,... ..... ..keu. u...... . p...». ...—n ..:nsiun nu. 9 tuli—iw ! Wi mmm—dn ...... ...... .. ,.... |... nu...... gå": | |. . . .. ||... n...—..... smusixsm ....u... .. ';';”, "af—:...", nunna.... |r||>.n...|.||—|.| W || ”mu, mk," !ixil'|.n .nu—|. _ ||| huk ||| |.» nu nu. |. '" __ ,, ...... in | »|. .... _ — _" _ |.» ...man. ...nu ...-||| .. ..n. ..s munnen ...a. mi 'un'"? —W "ng, ; ...n (...nu... nu.-.— .. um |im| r...... .nu" » W...... .. man... |m| .. .. mim—vm m..? ' """ ”" ' |||. sa mm.-| muren: ||a|m

_. . ... _ ,,, ,. ,. _, _ annu. "mimi... u ...-.. |||. |. ||... || |||. |. |. —1 . ye | 1- ;» n- ÅA mi .. ...i. |||. M du", |||-||| nu .,. ...-mm. u...... "|... ...... m... .. .. . . ... ...n- ... .. .. . ...... ..... .. ..." ...,... .,... ...... ... ..... |»... |...

,, mm,... :_._,_ & ,, m...-u.. |||. ... .. .. ...nu... Nu...-.... |... |... ... ,...-..... .., ,, _,_,_ 313234." Sun! ;. .) ' ' " " wu ma...-.. m .. ..m ..... |||. ||| .... n. .....— ." sun... .- -: n... .. .n . . ”*"” mun- nu nu» .nu... |... ... .—|.|. ||...” |". ”(kl. ..- '.|..|.— | ||. "|__... |. ||'—, ?.. "' f. ' ""” "" mm...—...... .. ||. " "”'"" annu-"mamma m m........|...,........ ..-. . .. .. .. .. .. .. |... .. ...,»... .. .. n...... .. ..... ..... .. ..... .. . |... _. .... .... ... w...... ...... maintain—" U'; . . .. ...... .. ...... ...... ......” . .. ..... ...... ...,... .. .. .. 3.1 m __ .. "=— |

5 ,..g p,. ...... ua.-...,... ...... .. . |-..” ,......» ..... ..... _;_,,,_ gm". .. cm...—..,.nmn..." z,... W; Pharma... n,. a|i||l1||a|—il,lln r.... . || . _ _ .. .l.. ....| r...-||| .. ! ||| .. |||”... "'|'.”.;.".*':....... . mmm-mmm.- ...,: .. .. .. ..,... a...-_... m ** ...man; m-m..... .

» .., manner om ». mlls4yn |. i i...... | ,. nm.... nu :|; "T'fåimw" ”' si..." m.m..-n sum. m.m .. wun |||; | " ' " " |||... |"... ;| m.... |||. ni.. om aim-| |... Imin—

.|| ||... ||... .|| mm" ||i| nm... |... ||... "mama.-||- i. uihildnlm . nu men- i||i nu..-| ||| u se. na.-|||, |||... ||| mia. Nuno innunser man nu |||: en mm: mm. Ovposllioneu n.. |n||an|| | m.m.. an.. .. denna mm. Nu tycks .. "nu” nu ||| mammon...

ö....um nm.

"m.m |||-|||... |||. . |. | ||| || ..| .uwliuid ||

. ..... . | ||. ”...i

Med tungan i kinden

n.. n||.||...> rrpw'mrultl |:. |:. ha ”...nu... .... . —o.m| . .. n.....| ||... ||... |... n... a... ||. ...nu .u. —-le|| m.m.... . » . urlltlli [lur.—hanen ...—|... ||. |. ...| mm...... mm..., ...... m..... .| nu... || |. |. .o m..... u...... un ||. ...... ....m. ||| |||: ||. |||... ||. ||... mm.. |||

||. om. | bendnlnltn .. | lepuienwnm om 4. m wuxuu! , |: || _ (nu ni- :|. Q'”, ' ',,- :m,'":',,"l [% ... .p. "nun | . ACON VIRTUKITET .. » — ||... ! m ||. "” "" ”"'"" " man nu : man.-en Muu-|| |z|-ni s...”"... nu "mm och! '="' |||.» nnan ||| a.i mr || _ . . a...... —, . . . ...,. .. ::11 ...man-.... |||. miuunkumm 'H— |... amn. %.?an ”.15.!*"._...”...'.'.... ||. ”'. knlpl Ull den ! IED Tarm-. h "i" *Vk'u' Altan 0 OC" EAC" nr h lullllnl nldruhhu cd'-lukt ' 4 .. == ** ' '- " n ......n... ,”. .. _ m,m,gqm' m.

nous s' slum ||. |

.. n.... ||. ||.... _|"... ||... .. nxnnwm-i huriiii—J o- " ||. lol)" m.m

..... ...—..... ... .. m..... .... ...... nm. mmm...... Hg |...| . ...i... n...... me.... v.t.. _ u.. .r|. r...... k-gtmli n...| ||... ||| : ...... ..—.. ....n ||| |... |... .. |... >.... .... ...... man hunnl'. m.m—| ni...—.. ||| ...... ||... |... .|.| ......rn. u.».mu ”mimi... om ||| pun—kl w M m ' kmln rm Hh m.....muvr ”nu ||... |...- c—nl- I-uaucauuuuuruu-m—uua—biip: u...... .. .. |||. ..... |... | r | " ... .. .. mm 4 mi. ... m...... ... . ,......"— z...,,,........_,,.,..,,.., ,.... pannan.... inn .i.||| .. "| .. mfl 'Me-M '"” anndfrhMlninr—udm wi; ..A [nun—IO Mlh-dh pannan.-_a. .|. ...»... .,,” A...... |... _... |... .. ..... mmm. ..... ...... n...-..». .- in. |z|-nn |||... ||.||||. ||. ...nu. 'Tmzsux'r :. ...1 ....n n...-.numnumor. ' "' " nimnmmmn. mi...... ... fan..... mur.... | A...»... nu;... Den!

"nunna. om a.. .... en mm .un m...... | mum

underbelyl orm mmirn de kunml nm- llki |. | .. än |» |||v ||. ||| lilnulwilan |:. ArlinH n?n mn om ni... MI Mani nin. "'.—|:, nu"-ul .. _, .,. .. .., ., m...””... .. ...... .. .... m.m..... ...en. .. .. ..ill...'.?..'."..2...'...;'.'”.. m...........'.....u.... .. .,... ..... .. .m..........,..n....... ..... .... |.. ||. |». ||. pl mm?... |||...- |..|... i......n mu... .a. un. ....- |||... |

||. n.... ||... ..|. .v..|| .. >nll || |n|. .. ||... . lkurvn ||| dm . , _ mm. mm.-. led- |||| |||... |i|i|| ..... |||-|| i.u. ...a tlll— mim mm mm.. 94 "lur— men: u|||..|||.||||g

svensk realism

| nm mm"k|

|..." .. ... a.. nen—. ||| nu |. ..mn: ..... ... ...nu mm Sj alvfallet? |... ...... .. |... .nu. ...... ..... s...... ...... . mmm...-..... mmm..! kwiaer—ww ||. ... ua.... ..... mm).:rnertmulmi ,.4 x.. ||mm..a.||.,.| nu. |... |||-|an | || om ||... s.."... nano/Tv n.. uk. x|| .. a. |||... |... -..| ' mwk ||| (|||. in a.. lvnlidz- '” 'In-"= ' M

_|... |... .. _ |. . .. u...... .H.. mm.... - inte |... ..... nal |." i.. inlormulllMt-ml un An n-mmmnan |||nn|.i.n..||||. . |z| mu :|. || ...-...,... w...... ...: "uk,". m,m lar on a- nw- pun-m khll'mulh'dlen enn |||— r un !Au'likl ar blur $$$:le ""om. .. , im man nu...... nm.—n...... own.!)vlr ' - ' ||. -.-.|ni|| nu... kim-...om . |... nm "mill- || Gunne. i.u-si... .|| *.i-z Guam. u mn. Annan—l ...m "nan.... uu. ua.-i... nmuy. ..r ..Nu? ' .. m...... .,... ...... om: |||-rann oa. ... n . ro.-|.— |||.n ...,»... |||... ||| |...' .. .,, |..an ..... ,,,. sinn. mu nu en mr om ann." mm:. || mk"; k...-n.... kallm ||... .m ...... ||. linn. ||. . .... unna; mi...... g.. 14: nu..-u.: n.../win. uv. & en hun—» ,,,, ..... "mm", mm ..,. L.M...." , .., |... ,......k. . ...-.ru... | ||... ...|| A. nunu (mm-ung o. humor—- n...-LA IM. nu | mn Annina» . |... "hmmmhuu _ .ru—nu.." |..— ...nu |... .. ||. | |||.i|.|| pl hell: ...m- |||| n... n.....|...|.| _ .,..w. ||... |:. .... ..

.. mmm». w... linningen. "M QIEVEHRS ( |] ||— IDIGI ut VIK... (I'll Ving|? _ :" n.- ”www.um— " ||. ...-||. .nu 'miim |||. ..?":

de. nu. Sven:" nom/'n' ..un 5|o5|cno_|||_u Rum/w.

'— ' .. |||... ..... |...” . ...... p.: nn... .. »....» .. fanns."? "mer ärm-nanm mik.. | nin-| Rum:—1: ===-(nn |||||||-v|.-|||ii||en. ...-n ... |. .. .. ...... .. ...]... . mo. . _. . min. men ei antenna-l km upplauax som ||| ||| - & skulpturvruz De |||-m... En Annan upp:"! hur nn! |.ng him: llt-un . |... . m.m..-. | ||... nu. lmnkm md m.». . .... ...-n .. wii.| av; m _ "uu"— ,, ..,. w.lorll'nde . ut |— ' ' ""'”” ...n- .- mmm.. .. ...... .... ..... en... nu» » " Hv 4— en mur |||—...i. .nu- |.— "Tum-|:, Mn CM .. .....— warm Hamm. ...en-. nu en” |..|.|_.i.= m...... mL—l »: ...?.” || w...—mein. om um: mum mm:- mm...... ...-| om nu ||... m.m. Mum-n. |... Furl-rmH (|||—mm.... .; myem ||. snusen nom mun.-...i... | ..... mim ...,, ...—.. ..Nu”, |. ...-..... m..... sur.. rum;—Jm "

n...—,, "...",... m.m.,". ... .. man'. med m.... nu .. mun... "% |||» - . _

||... muie |||. . . .us nnin. .. hn :. .. ||.i .. ||..- ||.| nu .. .nulum: |||-||.» ||| ..1. mm....." av vik.- .. ||. |... ...i. nu;!

.. |... .

än nu ”l m Nk], .., Hmm: ... . r-| mm.-. ...a..." .. .n uMi-n |... .. lluubllnrmue unu _ | | . mmm-mu nu du u...—|||... o m.m..... a... .... ...a-u......- IM— (ui nummer en ”i! av om M hel. Hu. Mm lm! _l- . ...,—...nu... m.m.... m..... linn) VLIIKI målninr— . lljr lkulle man [millii !imll m |||—H- ,.i .|. , u..."... » ., ,, ,,,, "min:-r mm mm |||i|| ||| hmm. ...a... ”m.m..... || |... .. ...-. . |. ...man men. ..... ||| |||... n...... mr' J...-. ..1. |............ "| .. m =......

»|. |. ......w |...a.|.|.— |. .. |...»— .|.-. .. ||... .-.|| mim

||||| |||. puh in... | hund ...nu e.. Albus nu" ...—|. |:, nu. .. .nu-|| . =.. . Mu ;: ' . ...nu" lm Piku hlhlyr snäll.? | ||. . .

_ 'n. Pai-aa...

mm . . :» |||—.

| ...... ,,. .....l .. |... ...i n......

||.i/ Ari-lut.";

.H.-..... ., _ .

KF = Kommunfullmäktige Figur 7.5 Lasning av GP:s ledarsida den 26 april 1974.

var högaktuell vid detta tillfälle, och hur betydligt färre tog del av kommentaren till händelserna iColombia. Kommentarerna av svenska händelser hade ett högre läsvärde.

7 .2.5 Läsprofiler

Det framgick ovan av redovisningen att ledarläsningen varierade starkt mellan grupper betecknade ”politiskt intresserade” och ”politiskt oin— tresserade”. Det var i den förra gruppen som flest ledarläsare återfanns. Ser man till det totala samhällsorienterande materialet i en tidning — det består av ledare och kommentarer samt nyheter och reportage i politiska och ekonomiska ämnen — är det uppenbart att detta framför allt studeras av vissa läsargrupper.

I tabellen 7.10 har gjorts en sammanställning av ett antal karaktäristika för personer som i högre grad än andra läser det samhällsorienterande materialet. '

Tabell 7.10 Olika bakgrundsfaktorers betydelse för läsning av samhällsorienterande material idagspressen.

Bakgrundsfaktorer Läsning av samhälls- Sum ma

orienterande material . , procent Lite Mycket . _ . Intresse för politik Litet 78 22 100 Stort 23 77 100 Informationsnivå i politiska frågor Låg 74 26 100 Mellan 52 48 100 Hög 29 71 100 Diskussionsaktivitet Låg 61 39 l00 Mellan 36 64 100 Hög 1 I 89 100 Mötesaktivitet Ej besökt möte 63 37 100 Besökt ett möte 46 54 100

Besökt 244 möten 28 72 100

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten, indelad efter olika bakgrundsfaktorer, som uppger sig läsa lite resp. mycket samhällsorienterande material i dagspressen.

De olika bakgrundsvariablerna ger starka utslag. De som läser samhällsorienterande material (1) är också mera intresserade av politik, (2) har högre informationsnivå ipolitiska frågor, (3) är mera diskussions— aktiva och (4) går oftare på möten än de som inte läser samhällsoriente- rande material. Undantag finns men detta är tendensen.

Med ledning av resultaten i tabell 7.10 kan man konstatera att de som läser samhällsorienterande material i tidningen också kan antas föra det

vidare. Det är säkerligen riktigt att här anta att gruppen ”diskussions- aktiva” för vidare det stoff de inhämtar i tidningarna. De gör det i samtal med vänner och bekanta.

Ett annat sätt att belysa tidningsläsningen är att göra en uppdelning på grundval av intresse för olika typer av tidningsinnehåll. I forsknings- rapporten har gjorts en uppdelning av samtliga tidningsläsare igrupper efter deras konsumtion av samhällsorienterande respektive allmänt tidningsinnehåll. Följande fyra grupper utkristalliserades:

(l) Personer som läser relativt lite, både av det samhällsorienterande och

det allmänna tidningsinnehållet. (2) Personer som läser mycket alltmänt stoff men lite av det samhälls-

orienterande. (3) Personer som läser mycket av det samhällsorienterande och lite av

det allmänna materialet. (4) Personer som läser mycket, både av det samhällsorienterande och det

allmänna innehållet.

Frågan är först hur stora de olika grupperna är (se tabell 7.11) och därefter vad som kännetecknar dem som placerats i respektive grupper.

Tabell 7.11 Fyra läsprofiler.

Läser allmänt material Läser samhällsorienterande material Summa

. procent Lite Mycket Lite 28 (1) 23 (3) 51 Mycket 23 (2) 26 (4) , 497__ f Summa procent 51 49 100

,-l/mz.:l tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten i de fyra undersökningskommunema som läser mycket eller lite av det allmänna resp. samhällsorienterande materialet idagstidningarna. Siffrorna inom parentes syftar på den i texten återgivna gruppindelningen.

De olika grupperna är ungefär lika stora. Den största gruppen med 28 % är de utpräglade lågkonsumenterna.

Grupperna har vissa karakteristika. Den första visar en överrepresenta- tion av ungdomar. Den andra domineras av kvinnor och lågt utbildade. I den tredje finns en majoritet av män och högutbildade. Det intressanta är dock att den Hårde gruppen — personer som läser mycket av både det samhällsorienterande och det allmänna materialet — utgör ett genomsnitt av befolkningen. Dessa högkonsumenter avviker inte vad beträffar kön och utbildning. De är däremot mera politiskt intresserade.

Man kan konstatera att hälften av allmänheten läser samhällsoriente- rande material. Det väsentliga som skiljer denna hälft från den andra är att den har större politiskt intresse, hellre diskuterar och oftare går på möten. Den har också bättre kunskaper i samhällsfrågor.

Vad gäller det samhällsorienterande materialet har tidningarna inte kunnat ersättas av andra medier. Typiskt är att högkonsumenter av samhällsorienterande material ser något mindre på tv och lyssnar mindre

på radions program 3 än lågkonsumenterna. Däremot hör de betydligt oftare på radions program 1. Den politiskt intresserade allmänheten får uppenbarligen en stor del av sin information från tidningarna och radions program 1.

7.2.6 Bedömningar av olika medier

Hur bedömer då organisationer och politiker pressens effektivitet i förhållande till andra medier när det gäller att nå ut med information och att själva få kännedom om stämningar och opinioneri kommunen.

I tabell 7.12 redovisas de svar som politiska, fackliga och andra organisationer samt företag och kommunala nämnder har givit på frugan om vilka kanaler de anser har mycket stor eller ganska stor betydelse för informationen om stämningar och opinioner inom kommunen.

Tabell 7.12 Bedömningar av vissa informationsvägars betydelse.

Information genom Organisation liöre- Kommunala . . -- . tag nämnder M C S Fackliga Religiösa Ovriga org. samfund org.

Dagstidningar 83 87 86 88 88 89 91 81 Regionalradio 47 55 55 61 (52) 56 51 45 Regional-tv 33 34 35 44 (21) 25 39 35 Tidskrifter 21 25 34 26 (29) 24 27 13 Lokala annonsblad 19 31 22 17 (27) 25 14 24 Möten med allmänheten 45 46 52 27 22 (29) 5 5 5 Enskilda medlemmar/anställda 91 81 91 66 69 74 60 8 3 Lokala föreningar 55 49 70 57 (41) 48 31 78 Lokala politiker 89 86 95 49 (32) 51 33 4 Övr direktkontakter 91 88 85 64 (80) 65 69 74

Anm: I tabellen anges hur stor procentandel av rcsp. organisationstyp som uppger att de olika informations— vägarna har mycket eller ganska stor betydelse för information om stämningar och opinioner i kommunen. Totalt för de fyra undersökningsområdena. Fp och vpk redovisas ej på grund av för få svar. Siffrorna inom parentes anger att resultaten är osäkra p. g. a. att få svar erhållits.

Dagstidningarna ges av samtliga tillfrågade höga värden. Bland mass— medierna ligger de betydligt över radio, tv och tidskrifter. Det kan dock konstateras att etermedierna, som har en mycket begränsad sändningstid på regional nivå, på kort tid har skaffat sig en stark ställning. Denna har emellertid inte gått ut över tidningarna — de olika medierna tycks komplettera varandra.

Jämför man den uppskattning organisationerna gör av massmedierna med den kontakt man har direkt med medlemmar och allmänhet får tidningarna anmärkningsvärt höga värden. Tidningarna har en roll som närmast kan jämföras med de direkta kontakternas.

Vilken roll spelar tidningarna när det gäller att nå ut med olika former av budskap till allmänheten? Vilken bedömning gör organisationerna av massmediernas genomslagskraft när det gäller att intressera allmänheten för olika samhällsfrågor? Resultatet visar på en hög uppskattning när det gäller att få information om stämningar ute i kommunen (tabell 7.13).

Man sätter tidningarna högst och det är därvid värt att notera att första- och andratidningarna ges en likartad bedömning. Det finns skillnader mellan olika partier men det är tydligt att man också uppskattar genomslagskraften hos de politiska motståndarnas organ.

Även om tidningarna uppskattas mycket gäller också här att radio och tv får höga värden. De har visserligen ett begränsat lokalt och regionalt utbud men deras genomslagskraft är stor då det gäller samhällsfrågor.

Tabell 7.13 Bedömningar av olika massmediers genomslagskraft på opinionen i samhällsfrågor.

Massmedium Organisation Före- Kommunala tag nämnder

M C S Fackliga Religiösa Övrig

org. samfund org. Förstatidning 96 98 92 94 88 98 95 96 And ratidning 87 89 95 97 87 94 69 74 Regionalradio 56 86 71 74 59 79 68 73 Ljudradions riksprogram 43 63 5 3 5 8 5 3 62 50 55 Tv 68 81 77 74 67 72 74 70

”___—”___—

Anm.: [ tabellen anges hur stor procentandel av respektive organisationstyp som uppger att de olika massmedierna har stor eller ganska stor genomslagskraft när det gäller att intressera allmänheten för olika samhällsfrågor. Totalt för de fyra undersökningsområdena. Siffrorna för andratidning gäller endast Malmö och Falun. lip och vpk redovisas ej p. g. a. för få erhållna svar.

De olika undersökningarna understryker att pressen har en väsentlig uppgift när det gäller den politiska opinionsbildningen. Den har stor betydelse både när det gäller att upplysa om stämningar ute i samhället och när man skall informera och skapa opinion i samhällsfrågor. Denna stora uppskattning betyder dock inte att tv och radio skulle anses vara utan betydelse. Dessa medier har fått en större roll utan att därför tidningarna anses överflödiga.

7.3 Alternativ på tidningsmarknaden

Presspolitiken i Sverige har hittills främst syftat till att bibehålla alternativ på tidningsmarknaden. Produktionsbidragen har huvudsakligen gått till orter där två tidningar utkommer och arbetar på samma marknad. Ett verkligt alternativ till den dominerande tidningen kan anses föreligga först då det finns flera tidningar med ett konkurrenskraftigt utbud vad beträffar text och annonser som arbetar på samma geografiska marknad. Med detta synsätt finns det i de undersökta områdena alternativ i fråga om informations- och opinionsförmedlingen i Malmö och Falun/Leksand men ej i Västerås och Göteborg.

Göteborgs-Posten och Vestmanlands Läns Tidning har monopol på sina respektive marknader men detta innebär inte att det saknas tillgång till andra tidningar på dessa orter. Tidigare har pekats på den omfattande kvällstidningsläsningen framför allt i Västerås. Det väsentliga i detta sammanhang är att det inte finns andra tidningar än de dominerande som för dessa orter ger lokal information genom redaktionell text och annonser med ambitionen att vara fullständig.

Frågan är hur massmediesituationen avviker på de två monopolorterna i jämförelse med de två konkurrensområdena. Det är självklart att många av de skillnader mellan områdena som kan visas genom forskningsprojek- tets undersökningar inte beror på om det råder tidningsmonopol eller konkurrens. De undersökta områdena har olikartad politisk struktur och tradition. Det finns också skillnader i tätortsgrad, näringsstruktur osv. Tidningsstrukturen är bara en av flera faktorer som kan förklara existerande olikheter. Vad man kan få från de olika undersökningarna är således mera symptom och indicier än direkta bevis.

7 .3.1 Tidningsval

Behovet av alternativ på en ort hänger i hög grad samman med den uppfattning man har om tidningens politiska betydelse. Ju mera tidningen förknippas med och uppträder som företrädare för ett parti desto angelägnare måste det vara att det finns valmöjligheter. l diskussionen kring pressens politiska roll hävdas ibland — vilket framgått av redogörel- sen i kapitel 5 — att denna är betydligt överdriven eller rentav en konstruktion. Valsiffrorna visar att partier kan ha stora framgångar titan att de har stöd av en omfattande press. Många människor väljer andra tidningar än dem som företräder det egna partiets åsikter.

I det följande skall tidningsläsarna karaktäriseras efter partifärg och en diskussion föras kring vilka faktorer som är avgörande vid val av tidning.

l intervjuundersökningen med allmänheten var det en relativt stor andel av respondenterna som vägrade uppge partisympati (mellan 1 1 och 33 % av de tillfrågade). Det är ändå möjligt att få en viss uppfattning om överensstämmelsen mellan partifärg och tidningsläsning.

Tabell 7.14 Tidningsläsarnas politiska sympatier.

Parti

Tidning , ,, , , SDS Arbetet GP VLT .. FK , ” DD_ , M 18 3 12 11 5 ] Fp 5 0 10 7 5 0 C 19 5 10 18 43 8 S 22 68 36 39 20 75 Vpk ] 3 5 3 l 2 Övriga 1 1 2 2 2 2 Ej svar 33 21 26 21 25 11 . Summa procent 7100 100 100 100 , 100 100

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings läsare i de fyra undersökningskommunerna (Malmö. Göteborg, Västerås och Leksand) som uppger sig sympatisera med de angivna partierna. SkD ingår ej p. g. a för få erhållna svar.

Tidningsläsarnas politiska sympatier inom respektive kommuner följer ett klart mönster (tabell 7.14). De socialdemokratiska tidningarna domi- neras av sympatisörer till detta parti, medan de borgerliga tidningarna på konkurrensorterna har en större andel borgerliga sympatisörer. 68 % av Arbetets läsare uppger sig vara socialdemokrater medan endast 22 % av

SDS:s läsare deklarerar s-sympatier. Motsvarande siffror för Dala- Demokraten och Falu—Kuriren är 75 % respektive 20 %. De borgerliga tidningarna i Leksand och Malmö har en stor majoritet borgerliga läsare även om den socialdemokratiska gruppen för dessa är större än motsva- rande borgerliga grupp i de socialdemokratiska tidningarna. GP:s och VLT :s läsekretsar har en spridning som motsvarar valsiffroma i tidningarnas resp. utgivningskommuner. I dessa kommuner har man inte någon reell valmöjlighet vad beträffar den lokala informationen. Man har fått ta den tidning som erbjudits — vilket parti den än företrätt.

Analyser inom forskningsprojektet visar att det framför allt är för de politiskt intresserade som tidningsfärgen spelar en roll vid tidningsvalet. I de fall där det finns en valmöjlighet väljer tre politiskt intresserade socialdemokrater av fyra en socialdemokratisk tidning. Nio politiskt intresserade borgerliga sympatisörer av tio väljer den borgerliga tidningen. Skillnaden kan förklaras av att ingen socialdemokratisk förstatidning ingår i undersökningen.

Intressant är dock att en studie av de nyinflyttade i Malmö som utförts inom forskningsprojektet visar på ett annorlunda tidningsval. I gruppen nyinflyttade har högtäckningstidningen ett mera markant överläge än bland kommunens samtliga invånare. Politiskt intresserade socialdemo— krater väljer oftare den borgerliga högtäckningstidningen. En förklaring härtill måste vara att gruppen nyinflyttade är särskilt beroende av lokal annonsinformation.

7.3.2 Tidningarnas partiskhet

Det ligger i det opinionsbildande materialets natur att det skall ta ställning för en part i den politiska debatten. Visserligen finns det tidningar som de senaste åren lämnat den nära anknytningen till ett politiskt parti. Sydsvenska Dagbladet verkade under 1960-talet för medborgerlig samling och lämnade då högerpartiet. För närvarande betecknas den oberoende liberal och kan sägas ha en allmänt borgerlig profil.

Majoriteten av tidningarna har dock en nära anknytning till ett enda parti. Tidningen sympatiserar med partiets grundidéer och torde vara till stor nytta för partiet genom att dagligen kommentera händelseförloppet med utgångspunkt från dess idéer. Även om tidningen är generös med olika former av inlägg och genmälen kan dessa knappast uppväga fördelen med löpande kommentarer skötta av en politisk redaktion.

Den politiska debatten måste bli lidande då endast ett parti finns företrätt i pressen på en ort. Många läsare får inte kommentarer ur den synvinkel de skulle önska. Det är också intressant att se att de här undersökta tidningarna inte använder t. ex. sin pressklippsspalt för att i nämnvärd mån vidga debatten (tabell 7.15).

Av de undersökta tidningarna är GP och VLT som ensamtidningar av speciellt intresse. De använder pressklippsspalten framför allt för att citera liberala, moderata och centerpartistiska tidningar. De socialdemo- kratiska tidningarna citeras i betydligt mindre utsträckning.

Tabell 7.l5 Citerade pressgrannar. ___—_a Pressgrannar från Tidning ___—___— SDS Arbetet SkD GP VLT FK DD

Tidning tillhörande samma politiska

block 80 36 73 64 76 59 55 Tidning tillhörande annat politiskt

block 12 41 18 22 21 23 31 Fackpress 3 20 4 10 1 15 l 1 Övrig press samt andra medier 5 4 5 4 2 3 3

___—__

Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 Spaltcentimeter 1 627 449 607 889 1 866 1 550 944 R— Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings citerade pressgrannar som faller inom de angivna kategorierna.

Ser man till den del av det redaktionella materialet som betecknats ”nyheter och reportage” har tidigare konstaterats att en stor del av detta upptar sådant med ”politiskt perspektiv”. Det är bland annat artiklar där partierna på lokal- eller riksnivå behandlas direkt eller indirekt. En väsentlig fråga är i Vilken utsträckning man här gynnar det egna partiet genom att t. ex. låta detta komma till tals i högre utsträckning än andra.

Tabell 7.16 Andelen material om politiska partier i tidningarnas nyhetsmaterial.

Parti Tidning

SDS Arbetet SkD GP VLT I-"K DD M 23 15 6 6 24 16 5 Fp 16 18 22 49 20 27 13 C 25 13 39 26 28 27 23 Borgerliga kombinationer 0 4 0 O O 0 0 S 21 43 33 11 19 17 56 Vpk 11 7 1 0 9 9 3 Övriga 4 0 O 7 07 4 , 0 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 Spaltcentimeter 1 942 4 070 4 436 1 934 4 200 1 641 4 658 Procentandelcn partipolitiskt

material 6 ll 11 8 13 5 13

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings nyhets- och reportagematerial av partipolitisk karaktär som behandlar enskilda partiers aktiviteter. I tabellen anges också hur stor procentandel av det totala materialet som handlar om partipolitik.

De resultat som redovisas i tabell 7.16 utgör en analys av hur stor andel respektive parti får av det material som behandlar händelser där partierna varit inblandade. Det är uppenbart att det eller de partier som ligger respektive tidning närmast gynnas volymmässigt. Mest missgynnade parti är Vpk men också moderata samlingspartiet har svårt att komma fram i flera av tidningarna.

De båda tidningar som har en starkt dominerande ställning på sina respektive utgivningsorter — GP och VLT ; är inte mer generösa med utrymme till motståndarpartiema än tidningar i konkurrenssituation. GP ägnade 11 % av sitt politiska material att uppmärksamma socialdemokra- terna som parti och VLT 19 %.

Det begränsade utrymme som ges åt socialdemokraterna som parti kan i viss utsträckning kompenseras av det nyhetsmaterial i pressen som behandlar regeringen. l tabell 7.17 redovisas hur stor andel av det totala nyhets- och reportagematerialet som handlar om regeringen.

Tabell 7.17 Andelen material om regeringen i tidningarnas nyhetsmaterial.

Material om regeringen Tidning SDS Arbetet SkD GP VLT FK DD Spaltcentimeter 1 285 1 730 1 792 1 122 1 027 444 784 Procentandelen "regerings- material" 4 5 5 5 3 1 2

Anm.: I tabellen anges hur stor delav nyhetsmaterialet som handlade om ”regeringen”.

Den mängd material som behandlar regeringen varierar i de undersökta tidningarna. Storstadstidningarna ägnar ca 5 % av sitt totala nyhets— material åt regeringen. Regiontidningarnas andel är något mindre.

Dala-Demokraten, Falu-Kuriren och Vestmanlands Läns Tidning har i absoluta tal minst material om regeringen. Arbetet har betydligt mer än exempelvis Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet.

7 3.3 Bedömningar av tidningarnas partiskhet

Vid sidan av resultaten från innehållsanalysen är de uppfattningar om tidningarnas partiskhet som kommit fram genom enkäterna och inter- vjuerna av intresse. Frågan har ställts hur organisationer, politiker och vanliga läsare uppfattat sina respektive tidningar. De har fått fälla omdömen om de tidningar de känner till, dvs. den egna dagstidningen. Huvudfrågorna har gällt i vilken utsträckning man ansett att tidningarnas nyhetsbevakning dels varit ”rättvis” mot det egna partiet eller ej, dels över huvud taget haft en färgning.

l tabell 7.18 redovisas hur läsarna anser att det parti som de sympatiserar med behandlas i respektive tidningar. Som väntat är det mycket få socialdemokrater som är missnöjda med behandlingen i Arbetet och Dala—Demokraten. Däremot anser mer än hälften av de socialdemokrater som läser Göteborgs-Posten att det egna partiet får en ”orättvis” behandling. Med ledning av tidigare redovisade resultat kan man anta att detta inte enbart beror på att nyheterna om socialdemo- kraterna "vinklas” utan lika mycket pa att partiet får för liten uppmärksamhet i tidningen.

Tabell 7.18 Bedömningar av tidningarnas sätt att behandla politiska partier med hänsyn till läsarnas parti- sympatier.

Tid ning Sociald emokratiska sympatisörer M-, Fp-, C-sympatisörer

Det egna partiet Ingen Summa Antal Det egna partiet Ingen Summa Antal behandlas åsikt procent svar behandlas åsikt procent svar

Rätt- Orätt- Rätt— Orätt— vist vist vist vist SDS 41 39 21 100 55 62 19 19 100 105 Arbetet 85 3 12 100 77 a a' a a 9 GP 33 53 14 100 126 68 20 12 100 109 VLT 39 44 17 100 146 69 20 11 100 136 FK 27 40 33 100 65 50 25 25 100 174 DD 89 4 7 100 63 a a a a 8

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. tidnings läsare i de fyra undersökningskommunerna. fördelade på socialdemokratiska och (in, fp, c)-sympatisörcr, som anser att tidningen behandlar det parti läsarna sympatiserar med rättvist eller orättvist.

”) Inga värden kan anges p. g. a. att för få svar erhållits

I tabell 7.19 redovisas den del av organisationsenkäten där man frågat olika partiorganisationer i vilken utsträckning de anser att enskilda tidningar har en eller ”orättvis” bevakning av den egna organisationen.

Det viktigaste resultatet torde vara att man kan konstatera att det inte finns någon skillnad mellan hur konkurrenstidningarna och ensamtidning- arna bedöms. Man anser t. o, m. från socialdemokratiskt håll att GP och VLT är mer "orättvisa" än FK och SDS. En av förklaringarna till detta kan vara att problemet med en ”partisk” tidning är mera aktuellt och allvarligare i Göteborg och Västerås än i Malmö och Falun. Man skärper därför sina svar i dessa områden.

”rättvis”

Tabell 7.19 De lokala partiorganisationernas uppfattningar om tidningarnas sätt att bevaka det parti resp. organisation representerar

Orättvis bevakning

Bedömd tid ning Rättvis bevakning

M C S M C S SDS (ob lib) 83 90 16 17 10 63 Arbetet (s) 0 20 97 100 80 0 GP (lib) 86 62 7 0 31 85 VLT (lib) 100 69 18 0 31 82 FK (lib) 89 80 22 11 20 44 DD (s) 22 0 91 78 100 0

Anm.: [ tabellen anges hur stor procentandel av de lokala partiorganisationerna (m, e och s) som anser att de angivna tidningarnas bevakning av det parti resp. organisation representerar är rättvis eller orättvis. Andelen "ingen åsikt" är ej redovisas. Fp och vpk ingår ej p. g. a. för få erhållna svar.

] intervjuerna med kommunfullmäktiges ledamöter ombads dessa att gradera hur partipolitisk respektive tidning ansågs vara. I tabell 7.20 redovisas svaren. Ju närmare man ligger noll desto mindre partisk anses tidningen vara.

Tabell 7.20 Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om de undersökta tidningar- nas partipolitiska färgning av nyhetsmaterialet.

Kommun Bedömd tidning Fullmäktigeledamöternas partitillhörighet M Fp C S Malmö SDS 1,3 1,0 1,5 1,9 Arbetet 2,0 1,8 2,0 1,9 SkD 1,5 2,3 1,5 179 Göteborg GP 1,3 0,9 1,5 2,3 Västerås VLT 1,2 1,0 1,4 1,8 Leksand FK 1,2 1,8 1,1 2,3 2,0 1,8 2,1 1,7 . DD

Anm.: I tabellen anges medelvärden för resp. fullmäktigegrupp i de fyra undersökningskommunerna. Dessa har tagit ställning till i vilken utsträckning nyhetsmaterialet är politiskt färgat. De har fått ange detta efter en skala från 0—3. där 0 = partipolitisk färgning förekommer inte alls och 3 = partipolitisk färgning förekommer i mycket hög grad.

Det högsta värdet för partifärgning ger socialdemokraterna i Göteborg GP och deras partibröder i Leksand Falu-Kuriren samt folkpartisterna i Malmö Skånska Dagbladet. Folkpartisterna ger däremot låga värden åt GP och SDS. Det finns en tendens att när tidningen gynnar ett parti upplever detta självt inte någon politisk färgning.

Politiker. allmänhet och organisationer upplever starkt att pressen fungerar politiskt och att det blir snedvridning och ”orättvisa” när en tidning representerande ett parti blir kvar som ensam dominerande.

Även för journalisterna som arbetar på de olika tidningarna är det ett problem med bristen på alternativ på tidningsmarknaden. I den enkät som gjorts med journalisterna på de tidningar som ingåri undersökningen förklarade 76 % att det var ett mycket stort eller ganska stort hot mot pressfriheten att på allt fler områden en tidning får en dominerande ställning.

Det framgår på många sätt av de gjorda undersökningarna att förekomsten av alternativ på tidningsmarknaden är mycket betydelsefull. På de platser där det finns mer än en tidning har partierna betydligt bättre möjligheter att nå ut med budskapen och få information om stämningarna bland medborgarna.

Det är dock svårt att exakt bestämma hur stor den politiska betydelsen av tidningarna är. Pressens roll är beroende på lokala förhållanden och enskilda tidningars kvalitet.

7.3.4 En politisk fråga

Intervjuundersökningarna med allmänheten gjordes våren 1974 då energikrisen var mycket aktuell. Sverige hade haft en kort tid av bensinransonering och det riktades stark kritik från oppositionens och vissa tidningars sida mot regeringens sätt att sköta energifrågorna.

De intervjuade inom de olika områdena tillfrågades om sin syn på regeringens handläggning av de aktuella frågorna. Det visar sig att man får ett klart samband mellan åsikterna hos tidningsläsaren och hos den ”egna” tidningen. Socialdemokrater som läste borgerliga tidningar var mera kritiska mot regeringspolitiken än de socialdemokrater som läste socialdemokratiska organ.

Resultatet av denna undersökning överensstämmer med det som framkom i samband med första pressutredningen. Den fråga som då var aktuell var Wennerström-affären. På samma sätt som nu visade det sig att de socialdemokrater som läste borgerliga tidningar var mer kritiska till regeringens skötsel av affären än de som läste socialdemokratisk press.

7.3.5 Kommentar

Den fråga som ställdes i inledningen av detta avsnitt var vilken betydelse alternativ på tidningsmarknaden har. Det framgår av de olika undersök- ningarna att tidningar spelar en politisk roll. De värderas också som politiska instrument av organisationer och politiker. De uppfattas av allmänheten som bärare av politiska budskap. Det blir en snedfördelning i den politiska debatten, opinionsbildningen och nyhetsförmedlingen när endast en tidning blir kvar på en ort. Det finns visserligen andra kanaler för partierna att kommunicera med väljarna genom. Det finns tidskrifter, etermedier och organisationer som naturligtvis spelar en mycket stor roll. Men bristen på reella alternativ på dagstidningsmarknaden kan svårligen uppvägas.

7.4 Komplementtidningar

Tidningskonkurrens i egentlig mening förekommer i dag endast inom 20 tidningsområden i Sverige. Detta betyder emellertid inte att läsarna helt saknar valmöjligheter i de andra områdena. På en rad orter finns olika former av komplement till den dominerande tidningen även om det inte finns en konkurrerande flerdagarstidning. Stockholms kvällstidningar sprids över hela landet. Det utkommer olika fådagarstidningar och det finns en rikt flora av fackliga och ideella tidskrifter som kan tänkas ha delvis liknande funktioner som dagstidningarna.

I detta avsnitt skall olika typer av komplement till den traditionella dagstidningen diskuteras. Först skall fådagarstidningarna behandlas. Dessa är av speciellt intresse för pressutredningen eftersom ett stort antal av dem har presstöd. Därefter skall den form av edition som exempelvis Arbetet ger ut i Göteborg diskuteras. Vidare skall kvällstidningarnas och tidskrifternas betydelse som komplement belysas.

7 .4. l Fadagarstid ningarna

Flertalet fådagarstidningar som i dag får presstöd är organisationsan— knutna och har regional spridning. I flera fall bygger de vidare på

traditioner från flerdagarstidningar som inte klarat sig i konkurrensen med andra flerdagarstidningar. I forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen visas att denna tidningsgrupp haft framgångar både på upplage- och annonsmarknaderna.

Tre fådagarstidningar med regional spridning ingår i undersökningen. Dessa är de i Västerås utkommande Västmanlands Nyheter (c) och Västmanlands Folkblad ts) samt Dalabygden (c) som utkommer i Falun. Samtliga är starkt inomspridda, dvs. de läses främst av personer som delar tidningens åsikter. De politiskt intresserade läsarna är också i majoritet.

Västmanlands Folkblad är den av de tre fådagarstidningarna som når högsta spridningen: 13 % av de politiskt intresserade socialdemokraterna i Västerås läser denna tidning. 9% av de politiskt intresserade center- partisterna i Västerås läser Västmanlands Nyheter.

Denna typ av fådagarstidning är inte avsedd för masspridning utan vänder sig till politiskt, fackligt och ideellt intresserade grupper. Man torde medvetet satsa på opinionsbildarna och hoppas att dessa skall ge tidningens innehåll en vidare spridning. Denna karaktär på tidningarna gör det speciellt intressant att ta del av organisationemas och fullmäk- tiges bedömningar om tidningarnas betydelse (tabell 7.21).

Tabell 7.21 Bedömning av fådagartidningarnas betydelse när det gäller att intresse- ra allmänheten för samhällsfrågor.

________________—————

Tidning Partitillhörighet Samtliga M Fp C S

Västerås Västmanlands Folkblad (s) 22 38 23 65 44 Västmanlands Nyheter (0) 22 25 31 19 22

Leksand Dalabygden (c) 0 40 63 18 35

___—___?!—

Anm; I tabellen anges hur stor procentandel av resp. kommunfullmäktigegrupp i Västerås och Leksand som anser att de lokala fådagarstidningarna har stor betydelse när det gäller att intressera allmänheten för samhällsfrågor.

De socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna i Västerås och center- partisterna i Leksand ger sina respektive tidningar höga värden. De anser att tidningarna, trots sin begränsade spridning och upplaga, har stor betydelse.

Det finns en skillnad mellan den uppskattning som Västmanlands Folkblad får i jämförelse med den som kommer Västmanlands Nyheter till del. En förklaring till detta måste vara att Västmanlands Folkblad har en större redaktionell kapacitet än Västmanlands Nyheter. Den förra tidningen har fem heltidsanställda redaktörer medan den senare har två. Det är möjligt att Västmanlands Nyheters redaktionella innehåll därför är alltför begränsat.

Frågan om fådagarstidningarnas roll som komplement till flerdagarstid- ningarna är svår att entydigt besvara. Det är självklart att en tidning med begränsad periodicitet, särskilt vid utgivning en gång iveckan, inte kan

1 Med Göteborg avses följande kommuner: Gö— teborg, Härryda, Lerum, Mölndal och Partille.

ersätta alla funktioner hos en daglig nyhetstidning. Men det tycks klart att den kan få en betydelse framför allt för de opinionsbildande grupperna. Fådagarstidningarna bör vara speciellt lämpliga då det gäller att ombesörja kommunikationen inom partier samt tolkning av och kommentarer till vad som sker i politiken.

En fådagarstidning gör också att ”den stora tidningen” får en redaktionell konkurrent på orten. Det blir ytterligare en redaktion som bevakar politiska, fackliga och kulturella händelser. Detta bör innebära en stimulans som måste vara värdefull för den totala mediesituationen inom ett område. Men ett krav måste då vara att fådagarstidningarna utvecklar en tillfredsställande redaktionell kapacitet och kvalitet.

7 .4.2 Editioner

Arbetets Göteborgs-edition fyller till stor del samma funktioner som en fådagarstidning men den har fördelen att utkomma varje dag. Nackdelen . är att den i huvudsak är en Malmö-tidning även om den har ett betydande västsvenskt material.

Arbetets upplaga i Göteborg är 11 100 ex. och detta ger en hushållstäckning på S%.1 Det framgår redan av dessa siffror att det endast är ett fåtal i Göteborg som har Arbetet som daglig tidning.

Av de politiskt intresserade socialdemokraterna i Göteborg uppger sig 8 % ha Arbetet som sitt huvudsakliga organ. Till bilden hör dock att en stor grupp läser tidningen regelbundet minst en gång i veckan. Det gäller både politiskt intresserade och ointresserade socialdemokrater. Tidningen når också relativt stora grupper från övriga partier.

Man kan utgå från att många av Arbetets läsare är opinionsledare och att således dess stoff når längre än läsarsiffrorna antyder. Tidningen kan på detta sätt utgöra ett viktigt komplement till Göteborgs-Posten vad gäller politisk debatt och information.

Systemet med editioner till en huvudtidning av det slag som Arbetets västupplaga representerar är ovanligt i Sverige. Det har dock även prövats av Arbetarbladet i Gävle som sedan 1972 givit ut en speciell edition i Uppsala varje torsdag. Man eftersträvar att göra Uppsala-editionen av Arbetarbladet till en i förhållande till huvudtidningen självständig produkt. Upplagan är ca 6 000 ex. och man täcker på torsdagar 12 % av hushållen i Uppsala kommun.

Editionerna av Arbetet i Göteborg resp. Arbetarbladet i Uppsala kan sägas ha samma presspolitiska effekter som de som eftersträvas med fådagarstidningarna. De innebär ökade möjligheter till politisk diskussion och information. Det blir en viss konkurrens på nyhetsmarknaden.

7.4.3 Kvällstidningar

De enda svenska tidningar som når riksspridning av betydelse är de i Stockholm utgivna kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Kvälls- tidningarna eftersträvar att vara komplement till andra medier och har

inte som morgontidningarna ambition att täcka hela nyhetsfältet. De har större andelar underhållningsmaterial än morgontidningarna och ger vissa ”attraktiva” nyheter en mera framträdande plats. Detta sammanhänger huvudsakligen med att kvällstidningarna så gott som uteslutande är lösnummerförsålda.

Både Aftonbladet och Expressen har regionala editioner för södra och västra Sverige. Syd-editionerna trycks i Malmö och väst-editionerna i Göteborg för Aftonbladet och i Jönköping för Expressen.

Tidigare har redovisats den spridning som kvällstidningarna har i respektive undersökningsområden. Expressen och Aftonbladet har stor spridning i Västerås och Leksand men betydligt lägre i Göteborg och Malmö. Till viss del förklaras detta av att de har lokal konkurrens i storstäderna men kvällstidningsläsningen är över huvud taget sämre i Göteborg och Malmö än på de flesta andra platser i landet.

Tabell 7.22 Andelen politiskt intresserade av Expressens och Aftonbladets läsare.

Tidning Kommun . .. Totalt Malmö Göteborg Västerås Leksand Aftonbladet 61 63 43 30 41 Expressen 60 64 42 31 41 Andel inom kommu- _ nen som är politiskt intresserade 44 42 43 32 40

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av Expressens och Aftonbladets läsare i de fyra undersökningskommunerna som uppger sig vara intresserade av politik.

] tabell 7.22 redovisas den andel av Aftonbladets och Expressens läsare som är intresserade av politik. Denna grupp läsare har även en rad andra karakteristiska drag som diskussionsvillighet och mötesaktivitet, I Lek- sand och Västerås torde kvällstidningarnas läsekrets motsvara ett genom- snitt av befolkningen _ andelen politiskt intresserade läsare motsvarar andelen politiskt intresserade totalt i kommunen. I Göteborg och Malmö finns bland Aftonbladets och Expressens läsare en överrepresentation av politiskt intresserade.

Stockholms kvällstidningar tycks ha en viktig politisk funktion. De fungerar som "komplement” till de dominerande morgontidningarna. Viktigast torde vara att de ger nyheter och kommentarer i riks- och utrikesfrågor av ett slag som kompletterar de andra tidningarnas.

7.4.4 Tidskriftema

Tidskriftema behandlas speciellt i kapitel 1 1. Det är dock nödvändigt att också i det här sammanhanget något beröra deras roll när det gäller information i samhällsfrågor.

l intervjuundersökningen med allmänheten ställdes en öppen fråga om vilka tidskrifter den intervjuade läste. Man presenterade således inte någon lista med tidskrifter där man fick göra avprickningar utan den

intervjuade fick själv ange vilka tidskrifter han/hon läste, hur lång tid han/hon ägnade åt dem och vilket innehåll han/hon tog del av.

Tabell 7.23 Tidskriftsläsning. ___—___ Typ av tidskrifter Kommun ___ Malmö Göteborg Västerås Lek sand

Politik/samhällsdebatt 8 8 10 8 Fackliga 26 21 34 27 Branschfackpress 16 9 18 16 Hobbytidningar 14 13 24 20 Populärpress 78 74 7 7 76 Övriga tidskrifter 27 24 35 29

___—___ Anm.: [ tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten i de fyra undersökningskommunerna som uppger sig läsa minst en tidskrift av de angivna typerna.

I tabell 7.23 har tidskrifterna kategoriserats i sex grupper och fördelats över de fyra undersökningsområdena. Populärpressen läses av ungefär tre fjärdedelar i samtliga områden det finns i stort sett inte några skillnader mellan storstad och landsbygd.

Av ett speciellt intresse för pressutredningen är tidskrifter med ett omfattande politiskt och allmänt samhällsorienterande material. Denna typ motsvaras i kategoriseringen ovan närmast av de politiska och fackliga tidskrifterna. Här kan man konstatera att de fackliga tid- skrifterna når ungefär en fjärdedel av de tillfrågade. Den högsta siffran redovisas i Västerås där 34 % uppger sig läsa en facklig tidskrift.

Tabell 7.24 Läsning av fyra organisationstidskrifter. ___—___— Tidskrifter Kommun

Malmö Göteborg Västerås Leksand ___—___— Vi 9 9 l 1 14 Metallarbetaren 5 5 12 3 Land 2 l 3 8 Vår Bostad 4 3 3 ]

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av allmänheten i de fyra undersökningskommunerna som uppger sig regelbundet läsa eller titta i de angivna tidskrifterna.

De enskilda tidskrifter av denna typ som är mest lästa bland de intervjuade är Vi, Metallarbetaren, Land och Vår Bostad (tabell 7.24). Metallarbetaren har högsta värdet i Västerås med 12 %. Vi ligger genomgående på ca 10 % och Land når sin högsta siffra i Leksand där 8 % av de intervjuade uppger sig vara läsare.

Den utbredda läsningen av tidskrifter med ett seriöst politiskt, fackligt och allmänt samhällsorienterande material har en stor betydelse. Tid— skriftema måste fylla en viktig funktion då det gäller allmän politisk och facklig information. Det är dock framför allt då det gäller riksfrågor de

har denna betydelse. Tidskriftema har i allmänhet riksspridning och därigenom begränsade möjligheter att behandla lokala problem.

Vilka grupper av medborgare är det då som läser tidskrifter? I tabell 7.25 har dagstidningsläsarna delats upp efter hur mycket allmänt respektive samhällsorienterande stoff de tar del av. Det är samma indelning som använts i avsnitt 7.2.5. För varje grupp anges sedan

tidskriftsläsningen.

Tabell 7.25 Läsvanor för dagspress och tidskrifter/populärpress.

Dagspressläsning Tid sk riftsläsning . W,. ., . , (laspro m) Läser politiska Läser fack1iga Läser populärpress tidskrifter tidskrifter minst ingen minst ingen minst mindre en en två än två

Läser lite allmänt och

lite samhällsoriente- rande stoff 12 29 21 30 25 31 Läser mycket samhälls-

orienterande och lite allmänt stoff 41 22 29 21 17 30 Läser mycket allmänt

och lite samhälls- orienterande stoff 16 23 16 25 28 17 Läser mycket allmänt

och mycket samhälls- orienterande stoff 31 26 33 24 30 22

199 7100 1007 fibd Piedi "100

Summa procent

Anm.: I tabellen anges hur stor procentandel av resp. läsargrupp av tidskrifter och populärpress som uppger sig läsa litet eller mycket samhällsorienterande och allmänt material i dagspressen. Totalt förde fyra undersökningskommunerna.

Det är de personer som läser mycket samhällsorienterande material i dagspressen som också tar del av de fackliga och politiska tidskrifterna. De skaffar sig på detta sätt ytterligare information. Det finns större valmöjligheter bland tidskrifterna än inom dagspressen och man kan således i dessa få ett opinionsbildande material som bättre överens- stämmer med egna intresseområden och egen grundideologi.

Populärpressen visar ett annat mönster än de fackliga och politiska tidskrifterna. En stor del av de personer som läser lite i dagstidningar både allmänt och politiskt material — läser populärtidningar. Den grupp som i dagstidningen koncentrerar sig till det samhällsorienterande materialet — dvs. den politiskt intresserade — är den som läser minst populärtidningar.

De fackliga och politiska tidskrifterna spelar uppenbarligen en stor roll för den politiska kommunikationen. Även om läsarna domineras av politiskt intresserade finns det även för andra grupper möjlighet att här få ett informations- och opinionsmaterial som inte andra medier tillhanda- håller. Man kan anta att tidskrifternas roll ökat i och med nedläggningen av dagstidningar. Tidskriftema kan på ett annat sätt än de flesta dagstidningarna svara för en gruppkommunikation.

7.4.5 Kommentar

Det finns en rad olika komplement till de dagliga tidningarna. I detta avsnitt har olika typer av tidningar och tidskrifter som ligger utanför den traditionella flerdagarstidningsmarknaden behandlats. Sammantagna bildar dessa kompletterande organ ett intressant mönster. Deras främsta egenskap är att de kan tillvarata speciella politiska och fackliga intressen. Detta gäller vissa fådagarstidningar, tidskrifter och lokala editioner.

Fådagarstidningarna har ännu blygsamma upplagor och når en begrän- sad publik. Det finns dock goda grunder att anta att denna typ av tidningar skall kunna utvecklas. De kan i framtiden bli ett än viktigare komplement till stora tidningar än de är i dag.

7.5 Dagspressen och de fyra funktionerna

Mediepolitikens yttersta mål bör vara att utveckla och förstärka den svenska demokratin. Man måste därvid ta speciell hänsyn till de särdrag som finns i det svenska politiska systemet, t. ex. dess starkt representa- tiva karaktär och organisationernas framträdande roll. De fyra funktioner som utredningen anser nödvändiga att massmedierna upprätthåller har diskuterats tidigare. Massmedierna skall informera, kommentera och granska samt underlätta kommunikationen mellan och inom olika slag av organiserade grupper.

Den viktiga frågan är vilken roll dagspressen spelar då det gäller att fylla dessa funktioner. Tidningarna är endast en del i ett större massmediesystem och det är svårt att fastställa deras betydelse i jämförelse med etermedier, tidskrifter och annan skriftlig och muntlig kommunikation. Försök till preciseringar har gjorts tidigare i kapitlet. I detta avsnitt skall närmast göras en diskuterande sammanfattning med utgångspunkt från de krav som utredningen tidigare uppställt i kapitel 6.

7.5.1 Infonnationsuppgiften

Genomsnittskonsumenten ägnar i dag längre tid åt tv-littande ån åt tidningsläsning. En stor del av tv:s och radions material kan också sägas vara av samhällsorienterande karaktär. Det är självklart att detta har stor betydelse. Man kan anta att informationen om vad som händer i samhället på många sätt blivit bättre — trots tidningsnedläggningama. Detta gäller framför allt riks— och utrikeshändelser. Tv kan på ett annat sätt än tidningarna levandegöra dramatiska händelser. Radion kan snabbare än något annat medium förmedla informationen på ett direkt sätt.

Vad gäller den lokala och regionala informationen spelar dock etermedierna fortfarande en mera begränsad roll.

Experimentet med lokalradio — vilket närmare diskuteras ikapitel 12 — gjorde klart att radion kan fånga stora lyssnargrupper med lokala program. Man nådde i genomsnitt samma lyssnarsiffror som radions program 3. De innehållsanalyser som gjorts av lokalradioinnehållet visar

på betydande likheter mellan innehållet i radion och i de lokala tidningarna. Men därmed är inte sagt att radion inom en överblickbar framtid skulle kunna ersätta tidningarna. Radion kan däremot vara ett viktigt komplement inte minst på de orter där det inte finns lokal tidningskonkurrens.

Tidningarna har således fortfarande en stor och unik betydelse när det gäller lokal och regional information. Nedläggningarna innebär att informationen blir mindre allsidig och mera ofullständig. Stora områden blir otillfredsställande bevakade och detta gör att medborgarna inte får den information de har rätt att kräva och som fordras för att demokratin skall fungera. GP kan exempelvis knappast, på det mycket begränsade textutrymme som anslås till redaktionellt material, uppfylla de krav på information som invånarna i spridningsom- rådet har rätt att ställa. Radio och tv kan inte fylla de luckor som de nedlagda tidningarna lämnat efter sig.

Då det gäller informationen till de förtroendevalda om de stämningar och opinioner som finns hos enskilda och grupper i samhället har tidningarna en självklar uppgift. Radio och tv har svårt att knyta an till grupper och organisationer. De är bundna av kravet på opartiskhet.

Den roll tidningarna spelar då det gäller denna typ av information har tidigare belysts med resultat från forskningsrapporten. Man kan också visa på de svårigheter som uppkommer för tidningar som blivit ensamma inom sitt område då det gäller att tillfredsställa dessa krav. Organisationer och kommunfullmäktige tycker att de varken får ut budskap eller får information om opinioner. Ändå anser de att tidningarna är de effektivaste medierna just för dessa ändamål.

Självklart kan de kompletterande tidningarna och tidskrifterna spela en stor roll då det gäller olika former av information. En utbyggnad av den nuvarande regionalradion kan också antas få stor betydelse. Men den information som den dagliga morgontidningen ger torde vara svår eller omöjlig att ersätta. Tidningskoncentrationen har här inneburit att den lokala och regionala informationen blivit sämre.

7.5.2 Kommentarer

De flesta tidningar i Sverige har ett särskilt fast utrymme för olika former av kommentarer. Detta material har en stor publik bland politiskt aktiva. Tidningens ledarmaterial spelar en uppenbar roll för hela det politiska livet.

Tidningarnas kommentarer behandlar i allmänhet riks- och utrikes- frågor. Regiontidningarna koncentrerar sig således inte här som på nyhetsfältet till lokalt och regionalt material. En av förklaringarna till detta torde vara att tv och radio i viss män kan ersätta tidningarna vad gäller riks- och utrikesnyheter. Men etermedierna kan inte kommentera dessa händelser utifrån en speciell ideologisk utgångspunkt. Här har tidningarna en unik roll.

Tidningskoncentrationen har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är en självklarhet att diskussionen blir tunnareju

färre röster som kan delta i den. De tidningar som blivit kvar har inte heller att döma av de här undersökta fallen # ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Det är inte möjligt för andra åsiktsrikt- ningar än den tidningen står för att fortlöpande eller när man själv vill komma till tals.

Tidskrifter utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer samt riks- och regionspridda fådagarstidningar är särskilt betydelsefulla när det gäller kommentarer. Eftersom nyhetsbevakning, annonser och utbud av allmän förströelsekaraktär spelar en underordnad roll för dem kan de ge utrymme för en betydligt mera omfattande och djupgående kommentar än den flerdagarstidningarna normalt presterar. Deras utgiv- ningsperiodicitet och utrymme gör också att de med fördel i samma nummer, av t. ex. tema-karaktär, kan ge kommentarer från skilda håll.

Det är uppenbart att dessa tidskrifter och fådagarstidningar på ett viktigt område kompletterar flerdagarstidningar av traditionell typ.

7.5.3 Granskning

Ett grundläggande element i den frihetliga ideologin är att tidningarna självständigt och obundet skall granska myndigheter av olika slag. Granskningsfunktionen har utsträckts till att också gälla organisationer och näringsliv. Den bör omfatta alla de instanser som fattar beslut som berör medborgarna.

[ den tidigare redovisningen av dagens massmediesituation har gransk- ningsfunktionen intagit en undanskymd plats. Skälet är delvis av undersökningsteknisk att, Det är mycket svårt att fastställa hur effektiva olika medier är när det gäller att granska och kontrollera beslutande eller inflytelserika myndigheter och organisationer. Till en del kan också granskningsfunktionen ses som en utvidgning av kommentarfunktionen.

En förutsättning för att bevakningen skall bli effektiv är att medierna har en självständig ställning. De skall inte kunna ”bestraffas" på grund av att de gör mindre ”önskvärda” avslöjanden. De skall ha tillräckliga resurser för att kunna genomföra granskningsuppdragen på ett kvalitativt tillfredsställande sätt.

Tidningskonkurrens leder till en tävlan mellan tidningar. Man kan anta att denna tävlan också kan leda till bättre granskning. "Avslöjanden" är ofta bra nyheter med högt läsvärde. Det finns en uppenbar risk för att monopolsituationen medför minskad aktivitet vad gäller granskningen. Man förlorar den viktiga sporre som konkurrensen innebär. Å andra sidan har monopoltidningarna i allmänhet en stark ekonomisk ställning: de behöver inte frukta några ekonomiska repressalier.

Det är inte enbart frånvaron av konkurrens och därmed av den sporre som denna innebär som i sig utgör ett hot mot ett tillfredsställande fullgörande av granskningsfunktionen. Tidningarnas mer eller mindre nära anknytning till grupper av olika slag, i synnerhet politiska partier, har tidigare uppmärksammats. Detta medför lätt ett slags beroende eller osjälvständighet i form av lojalitetsbindningar. Det finns en risk att

granskningen av de ”egna" politiska företrädarna inte bedrivs lika aktivt som granskningen av det politiska motståndarlägret.

Man kan således befara att på många orter i landet granskningsfunk- tionen inte fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Särskilt stor är risken på platser där en tidning med lokal/regional monopolställning är knuten till den politiska gruppering som är i majoritetsställning i kommunfullmäk— tige och/eller landsting. Även i övrigt kan dock monopolsituationen leda till att granskningen av organisationer, företag m. ni. blir snedvriden eller eftersatt på grund av tidningars skiftande benägenhet att granska olika företeelser i samhället.

Det bör framhållas att en otillfredsställande granskning självklart inte behöver innebära att en redaktion skulle förtiga kända missförhållanden utan enbart att mindre resurser ägnas åt försök att upptäcka sådana.

Etermedierna har kommit att inta en ny roll vad gäller kritisk och aktiv journalistik. Ursprungligen var radion och i viss mån även tv:n mera rapporterande än självständigt bevakande. Här har det skett en radikal förändring. Radio och tv har påtagit sig granskningsfunktioner och kontrolluppgifter liknande pressens. Den bevakning som ägt rum inom radio och tv har dock hittills främst skett på riks- och utrikesområdet. På regional och lokal nivå har man haft sämre resurser.

Radio och tv kan fylla en del av de luckor som de nedlagda tidningarna lämnat efter sig också vad gäller granskning av beslutande organ. Men här lika litet som på övriga områden kan etermedierna ersätta pressen. Det följer bl. a. av deras begränsade kommunikationsutrymme. Det måste i stället bli ett samspel mellan etermedier och pressen som kan vara fruktbärande för båda parter.

7.5.4 Gruppkommunikation

Den moderna pressens framväxt går parallellt med de moderna partiernas. Från början skapades nära band mellan tidningarna och partierna. Många tidningar grundades av partier och andra knöts mer eller mindre fast till partiorganisationer.

En av tidningarnas viktigaste uppgifter har varit att stå för en kommunikation inom och mellan partierna. Tidningskoncentrationen har gjort att denna kommunikation försämrats eller gått förlorad på många platser. Utvecklingen har gynnat de stora och övergripande medierna som inte kunnat knyta an till speciella grupper. Mediekonsumtionen har ökat men variationsrikedomen och därmed valfriheten har minskat.

Ett av de stora problemen med dagens massmediesituation är att ett fåtal medier skall tillfredsställa ett mycket stort antal människor. Denna situation skapar misstro och missnöje. Det blir en omöjlig uppgift för radio, tv och de stora tidningarna att uppfylla de krav som olika grupper och då framför allt partierna — ställer på dem.

7.6 Kommentar

Tre resultat från projektet Pressens funktioner är speciellt iögonfallande.

. Det första är att pressen fortfarande har en mycket stark ställning bland massmedierna.

. Det andra är att pressen i hög grad upplevs partipolitiskt och fungerar partipolitiskt. . Det tredje är att det finns ett missnöje med existerande mass- mediestruktur framför allt bland politiskt intresserade läsare. journa- lister och organisationsfolk.

Det finns från olika politiska grupper en saknad efter medier ”man kan lita på”. Allt sedan det demokratiska genombrottet har framför allt de politiskt aktiva varit vana vid att tidningarna stått för en betydande del av kommunikationen inom gruppen. Möten och personliga kontakter har spelat en stor roll men de kontinuerliga kontakterna har främst tidningarna svarat för.

Eftermedierna har små möjligheter att överta tidningarnas roll efter- som det i allt för hög grad skulle svära mot kravet på opartiskhet. Gruppon'enteringen innebär att man just tar ställning för en part. Inom en överskådlig framtid måste denna funktion skötas av tryckta medier. Den ger ytterligare ett skäl att bevara konkurrensen där sådan fortfarande finns. Men den gör också att man kan se de kompletterande medierna än positivare. Fädagarstidningar, editioner av olika slag, tidskrifter och olika former av ”nya medier” kan i framtiden spela en stor roll för en förbättrad gruppkommunikation.

8. Tidningarnas marknad

Utgångspunkten för tilldelning av produktionsbidrag är i dag en tidnings konkurrenssituation. Enligt gällande regler utgår produktionsbidrag till dagstidningar. som på sin utgivningsort har en upplagemässigt större konkurrent. Tidningar i konkurrensmässigt underläge betecknas "andra- tidningar".

Det ingår i pressutredningens uppgifter att granska de fördelningsregler som används för presstöd och eventuellt föreslå nya regler. Som ett ledi denna granskning har pressutredningen låtit genomföra en undersökning av presstödet och dess marknadseffekter. Resultaten av undersökningen har publicerats i forskningsrapporten ”Presstödet och tidningskonkurren- sen" (SOU 19742102). I detta kapitel lämnas en beskrivning av tidningarnas marknad som i huvudsak bygger på denna rapport. Framställningen avser den abonnerade dagspressen och utgör underlag för pressutredningens bedömningar av behovet av förändringar ireglema för presstödet.

Kapitlet har disponerats på följande sätt. Efter två inledande avsnitt med preciseringar av marknadsbegreppet och gruppering av de abon- nerade dagstidningarna efter konkurrensrelationer följer tre avsnitt med beskrivningar av marknadssituationen inom dessa grupper. Tidningarnas marknadsläge och utvecklingsmöjligheter analyseras. Det centrala analys- måttet är tidningarnas hushållstäckning på utgivningsorten.

Efter denna beskrivning prövas täckningstalen som grund för mark- nadsprognoser. Kapitlet avslutas med några sammanfattade synpunkter på täckningstalsprincipen. varvid även teorin om upplagespiralen berörs.

8.1. Tidningarnas allmänna marknadsbild

Dagstidningarna hämtar intäkter från två marknader, dels säljs tidningen i abonnemang eller lösnummer på upplagemarknaden, dels säljs utrymme i tidningen på reklammarknaden. Tidningarna har hittills avvägt priserna på upplage— Och annonsmarknaderna så att den största delen av totalintäkterna kommer från reklammarknaden. Det finns dock ett på olika sätt uttalat intresse bland tidningsföretagen att ändra denna pris- politik.

Sålunda har Svenska Tidningsutgivareföreningen i det tidigare om-

nämnda presspolitiska uttalandet betonat vikten av att en ökad relativ tonvikt på abonnemangs- och lösnummerintäkterna åstadkommes. En sådan förändring av prispolitiken antas även leda till att tidningsföretagen blev mindre påverkade av konjunktursvängningar, eftersom upplagein- täkterna varierar mindre än annonsintäktema med dessa variationer i ekonomin.

Det är emellertid inte sannolikt att prispolitiken kommer att kunna ändras snabbt. Även om branschtraditionen kan brytas, kan det finnas hinder i statsmakternas intresse av en lugn prisutveckling och ovilja mot samordnade prishöjningar. Det torde nämligen krävas en nära samordning av tidningarnas agerande för att de skall kunna genomföra den nästan fördubbling av abonnemangspriserna som behövs för att upplageintäkt- erna skall komma att svara för den största andelen av totalintäkterna. Det är dock pressutredningens mening att prishöjningar som syftar till att förändra tidningarnas intäktsstruktur i första hand bör bedömas från presspolitiska utgångspunkter.

På grund av gällande prisförhållanden i branschen påverkas tidnings- företagens ekonomiska resultat i stor utsträckning av reklammarknadens storlek i tidningens utgivningsområde samt tidningens framgångar som annonsorgan. För att kunna hävda sig bra i konkurrensen mot andra reklambärare, måste en tidning kunna erbjuda en läsekrets, som innefattar just de grupper läsare annonsörer önskar nå med sina reklambudskap. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper en tidning täcker, desto värdefullare anses tidningen vara som reklambärare för annonsören. '

En tidnings värde som annonsorgan kan därmed uttryckas med tidningens täckningstal, dvs. den andel av hushållen inom ett område som uppges vara tidningens prenumeranter och lösnummerköpare. Tidningar med höga täckningstal är generellt sett mest efterfrågade som reklam- kanaler. Annonsmarknaden verkar selektivt till fördel för de tidningar som har den största täckningen. Annonsörernas tidningsval sker efter täckningstalsprincipen.

För dagspressen finns en detaljerad offentlig information om tidningar- nas upplage- och spridningsförhållanden. Denna information producerasi första hand för annonsörer och omfattar samtliga dagstidningars täck- ningstal inom olika områden. Denna statistik underlättar analyser av tidningarnas marknad.

8.2. Marknadsrelationer inom dagspressen

Inom den abonnerade dagspressen kan tidningarna indelas i tre huvud- grupper med hänsyn till de inbördes marknadsrelationerna. Det finns tidningar som konkurrerar med en annan, i huvudsak likartad tidning. Sådana tid ningar kan kallas konkurrenstidningar. Det finns tidningar som är praktiskt taget utan konkurrens från någon likartad tidning. Sådana tidningar kan betecknas ensamtidningar. Termen monopoltidningar används ibland som synonym till ensamtidningar. Här används termen

ensamtidningar då vissa av de tidningar som ingår i gruppen är föremål för en viss konkurrens från tidningar med annan utgivningsort.

Det finns vidare tidningar, som utkommer inom samma geografiska område som andra tidningar — konkurrenstidningar och ensamtidningar men som genom att de har en annan inriktning på sin verksamhet ändå inte konkurrerar med dessa tidningar. Sådana tidningar kan benämnas komplementtidningar.

Antalsmässigt utgör ensamtidningarna den största gruppen. Det finns ett 70-tal sådana tidningar. Konkurrenstidningarna uppgår till ett 40—tal tidningar. Pa dagspressmarknaden finns omkring 25 komplementtid- ningar.

Marknadssituationen för dessa tre tidningsgrupper kommer att analy- seras i de följande tre avsnitten. Först presenteras konkurrenstidningarna, därefter ensamtidningarna och slutligen komplementtidningarna.

I den fortsatta framställningen används ett par centrala termer med anknytning till täckningstalsprincipen. Enligt forskningsrapporten hävdar tidningarna. att en tidning blir ett självklart reklammedium i ett område, om den har mer än 50 % i täckning. Vid 25 % i täckning anses en tidning ha fått fotfäste på marknaden. Mellan 25 och 50 % är ställningen osäker och beroende på konkurrenssituationen. Över 50 % har tidningen generellt sett ett positivt värde som annonsorgan. I den följande framställningen har tidningar med 50 % eller mer i täckning betecknats som högtäckningstid— nz'ngar och tidningar med under 50% i täckning som lägtäckningstid- ningar.

8.3. Konkurrenstidningam as marknadssituation

8.3.1. Tidningarnas marknadsläge

Inom den abonnerade dagspressen finns 20 konkurrensområden. Inom l8 av områdena har de konkurrerande tidningarna samma utgivningsort. I två områden finns två utgivningsorter. Det ena området är Boden/Luleå och det andra Helsingborg/Ängelholm. Sammanlagt utkommer 43 flerdagarstidningar inom de 20 konkurrens- områdena. I tre av områdena utkommer tre tidningar. I Malmö utkom- mer Arbetet, Skånska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet, i Växjö Kronobergaren, Smålandsposten och Växjöbladet samt i Boden/Luleå Norrbottens-Kuriren, Norrskensflamman och Norrländska Socialdemo- kraten.l Inom tre av konkurrensområdena finns mer än en högtäckningstidning. I Visby har båda tidningarna. Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar, täckningstal över 50 %. Detsamma gäller tidningarna i Helsing- borg/Ängelholinsomradet; Helsingborgs Dagblad är högtäckningstidningi Helsingborg och Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm och Lands— | [Stockholm utkom- krona. I Boden/Luleå-området är Norrbottens—Kuriren högtäckningstid- mer också tre tidningar, ning i Luleå och Norrländska Socialdemokraten i Boden. Den tredje Bageristyhcåcr,'Svcnska tidningen i detta område, Norrskensflamman, är däremot lågtäckningstid- agb a a OC Dagen. Dagen räknas dock som ning. komplementtidning.

Inom övriga 17 konkurrensområden är den ena tidningen en högtäck— ningstidning och den andra eller de övriga lågtäckningstidningar. Skillna— derna i täckningstal. beräknat på utgivningsorten, är betydande. Endast inom ett konkurrensområde är differensen relativt liten. Det är i Skövdeområdet. inom vilket Skaraborgs Läns Annonsblad är högtäck- ningstidning med ett täckningstal strax över 50 % och Skövde Nyheter är lägtäckningstidning med ett täckningstal strax under 50 %. Inom övriga områden är skillnaden minst ca 20 procentenheter.

] tabell 8.1 redovisas konkurrenstidningarnas marknadsläge. Av tabel- len framgår, att 20 av de 43 tidningarna är lågtäckningstidningar och övriga högtäckningstidningar. Några tidningar har mycket höga täcknings- tal, såsom Barometern. Borås Tidning och Smålandsposten. Några tidningar har mycket låga täckningstal. Skånska Dagbladet, Växjöbladet och Norrskensflamman har endast ca 5 % i hushållstäckning på respektive utgivningsort.

Tabell 8.1 Konkurrenstidningarnas marknadsläge 1974 (antal tidningar).

Upplaga i Hushållstäckning på utgivningsorten (%) Summa 1000-tal * * exemplar 20 20 29 30 739 40 49 50 59 60 69 70 . 79 80 —10,0 2 — — 1 _ _ _ _ 3

10,0—-l4,9 2 3 — _ 1 l 7 15,0—19,9 5 _ __ _ 1 _ , _ 6 20,0-24.9 1 - l — _ _ _ _ 2 25,0—29,9 ] 1 — — l 1 l _ 5 30,0— 1 —f 2 — 2 2 7 20

Summa 12 4 3 l 5 4 8 6 43

De flesta Iågtäckningstidningarna har under 25 % i täckning. Bara några kan redovisa täckningstal på utgivningsorten på ca 30 %. Till marknadsbilden för några av lägtäckningstidningarna hör dock att de på centralorten inom en region som angränsar till utgivningsrcgionen har något högre täckning än på utgivningsorten. Täckningcn är dock inte så hög att tidningarna kan betecknas som högtäckningstidningar på dessa orter. Skånska Dagbladet har betydligt större täckning i Eslöv än i Malmö, Sydöstra Sveriges Dagblad större i Karlshamn än Karlskrona, Västerbottens Folkblad större i Lycksele än i Umeå, Örebro-Kuriren större i Karlskoga än i Örebro samt Östra Småland större i Oskarshamn än i Kalmar. Dessa tidningar får i viss mån sägas ha ett bättre fotfäste på en annan marknad än utgivningsregionen.

Täckningstalen på "andrahandsmarknaderna” kan dock inte tillmätas lika stort värde som täckningstalen på utgivningsorten. Det är täckningen på utgivningsorten och den kommersiella aktivitetens omfattning på denna ort som i huvudsak avgör annonsvolymens storlek.

Redovisningen av konkurrenstidningarnas marknadsläge visar. att det i de flesta konkurrensområden finns en högtäckningstidning som kan erbjuda annonsörerna minst ca 60 % i täckning och en lågtäckningstid- ning som kan erbjuda högst ca 30% i täckning. Konkurrensförutsätt-

ningarna är därmed som regel mycket olika för de 43 konkurrenstid— ningarna.

För lägtäckningstidningarna finns det i princip två sätt att söka förbättra sin marknadssituation. Antingen kan de söka förstärka sitt marknadsläge genom att höja täckningsgraden eller kan de kompensera annonsörerna pa något sätt för den låga täckningen. Dessa två utveck- lingsmöjligheter skall granskas i det följande.

8.3.2. I.agläckningsridningarnas utvecklingsmöjligheter

Om en lågtäckningstidning vill öka sin attraktivitet som annonsorgan och därmed förbättra sin ekonomi, bör den i första hand söka öka täckningsgraden pä utgivningsorten. Tidningen kan visserligen höja upplagan på annat sätt. t. ex. genom att vidga spridningsområdet. Detta kan ge samma ökning av upplageintäkterna, men det ger inte de möjligheter till samtidigt ökande annonsintäkter som en djupare inträng- ning på huvudmarknaden gör.

Generellt sett är utrymmet för upplageökningar för abonnerade dagstidningar ytterst begränsat. Med den höga tidningskonsumtion som finns i riket kan upplagemarknaden sägas vara mättad. En abonnerad dagstidning kan därmed inte åstadkomma kraftiga upplageökningar, utan att tidningens konkurrent eller konkurrenter gör ungefär motsvarande upplageförluster. Lägtäckningstidningens uppgift består således i att erövra läsare frän högtäckningstidningen.

Högtäckningstidningen har de tunga produktargumenten i konkurren- sen inte bara enligt läsarnas utan också enligt lågtäckningstidningarnas bedömningar. Högtäckningstidningen är den stora lokaltidningen, det ledande annonsorganet. i många fall något av en institution. Högtäck- ningstidningen innehåller viktig lokal annonsinformation för läsarna, såsom familjeannonser, eftertextannonser samt detaljhandelns vecko- annonser och annan annonsering med pris- och produkterbjudanden till konsumenterna. Mycket av denna annonsinformation finns inte i lågtäckningstidningen. Detta försvårar lågtäckningstidningarnas möjlig- heter att göra inbrytningar på förstatidningarnas marknad. Till detta kommer givetvis att högtäckningstidningarna inte vill förlora i täckning. De är beredda på svarsätgärder för att ta tillbaka läsare som förlorats.

Tävlan om läsare accentueras inom ett flertidningsområde i kampen om nyinflyttade hushålls prenumerationer. Tidningarna söker snarast kontakta dessa hushåll. Speciellt synes lågtäckningstidningarna vara angelägna att nå denna kategori i förhoppning om att den skall ha mindre förutfattade meningar om tidningarna på orten. Resultaten från under— sökningarna om pressens funktioner och lågtäckningstidningarnas egna erfarenheter visar klart att lågtäckningstidningarna inte har ett bättre utgångsläge i den konkurrensen. Högtäckningstidningarna har ett övertag även bland de nyinflyttade hushållen. Sådana hushåll är förmodligen ännu mer beroende av lokalannonseringen än ortens övriga innevånare. Det är till och med rimligt att anta att en stor nyinflyttning verkar till en lågtäckningstidnings nackdel på grund av de nyinflyttades specifika informationSbehov.

Effekterna av de försök som lågtäckningstidningar gjort att öka täckningsgraden på sin huvudmarknad har vanligen blivit en ökad rörlighet på marknaden och lägre nettointäkter per årsexemplar, eftersom kunderna erövras med en rad kostnadsökande eller intäktssänkande åtgärder. Så länge högtäckningstidningen ensam har större delen av den lokala affärs- och eftertextannonseringen, synes lågtäckningstidningens upplagevinster ha svårt att bli bestående.

I debatter om orsakerna till skillnaderna i täckningstal mellan tidningar i konkurrensområden har framförts att lågtäckningstidningarna försum- mar den ”lokala breda nyhetsförmedlingen” och för mycket betonar sina politiska uppgifter. Även om samtliga politiska partier finns represente- rade bland lågtäckningstidningarna, har exemplifieringarna gällt den socialdemokratiska pressen. Det hävdas t.ex. att en anledning till att socialdemokratiska tidningar hamnat i eller haft svårt att ta sig ur konkurrensmässiga underlägen skulle vara att de redan i sina namn betonat den politiska uppgiften till skillnad från borgerliga tidningar, som använt ortsnamn eller betonat nyhetsspridnings- eller annonsorgansupp- gifterna. På grund av detta antagande har också vissa namnbyten förekommit inom den socialdemokratiska pressen. Blekinge Folkblad blev Sydöstra Sveriges Dagblad 1921. Social-Demokraten bytte till Morgon-Tidningen 1943 och Skånska Socialdemokraten ändrades till Nyheterna 1957. Namnbytena kan sägas vara både en symbol för andra ändringar och utslag av en tro också inom a-pressen att en sådan ändring i sig skulle vara effektiv.

Det finns dock tillräckligt många "icke-politiska” beteckningar inom a-pressen för att tesen skall kunna avvisas. Inom a-pressen återfinns t. ex. Kronobergaren, Östra Småland, Örebro—Kuriren och Länstidningen bland de nu utkommande tidningarna och Skaraborgaren. Kuriren och Aurora bland de nedlagda. Tesen om namnets betydelse försvagas ytterligare. om man beaktar att Norrländska Socialdemokraten hör till de framgångsrika tidningarna inom dagspressen. Det är vidare inte ovanligt att konkur- rerande tidningar beskyller varandra för att vara ”vinklade”, var och en efter sitt politiska mål.

Med rådande förhållanden på tidningsmarknaden, vilka ger annons- marknaden en särställning, är det således inte tillräckligt för en konkurrenstidning att kunna erbjuda en jämförbar redaktionell produkt. Läsarna kräver också att en tidning skall innehålla lokal annonsinforma— tion. Lågtäckningstidningarnas problem är att de nästan samtidigt maste erövra nya andelar av upplagemarknaden och öka sin annonsvolym. Annonsörerna kräver högre täckningstal på upplagemarknaden. vilket är svårt att åstadkomma eftersom läsarna kräver annonsinformation. Den andra utvecklingsmöjligheten för lågtäckningstidningarna bestar därför i att försöka kompensera annonsörer för den låga täckningen och därigenom öka sin annonsvolym. Det är främst fyra olika tillvägagangs- sätt som prövas av lågtäckningstidningarna.

För det första söker lågtäckningstidningarna att få annonsörerna att ta mindre hänsyn till kvantiteten och täckningen och mera beakta läse— kretsens kvalitet som köpare. l argumentationen ingår t.ex. att. tidningen

i fråga har en för annonsören intressant sammansättning av läsare, de har uttalade önskemål om annonsinformation inom det aktuella området och att tidningen har goda relationer till sina läsare. Argumenteringens relevans för annonsörerna har dock ännu inte belagts i undersökningar.

För det andra kan lågtäckningstidningen då och då distribueras till samtliga hushåll i området, dvs. man genomför en totaldistribution. Genom detta förfarande ökas lågtäckningstidningens täckning till prak- tiskt taget 100 %. Sådan totaldistribution synes vara effektiv om den används tillfälligt och oregelbundet. Sätts den i system påverkas snart annonsörernas beteende. De väntar med sin annonsering, tills det är totaldistribution nästa gång.

För det tredje kan lågtäckningstidningar tillfälligt skapa en gynnsam redaktionell miljö för viss annonsering, såsom ge ut temanummer eller producera specialbilagor. Tidningen tar upp ett ämne som intresserar både läsare och annonsörer. Förfarandet används emellertid även av hög- täckningstidningar.

För det fjärde kan lågtäckningstidningarna lämna olika typer av stimulansrabatter för att dra till sig för läsarna särskilt intressanta annonser, såsom bil— och båtannonser samt allmänhetens annonsering. Specialpriser och rabatter kan också tillämpas för annonsörer som binder sig för annonsering under en längre tid till viss volym eller beordrar ett visst antal införanden av en annons.

Den typ av åtgärder som förmodligen är mest effektiv är åtgärder som innebär prissänkningar för annonsörerna. Lågtäckningstidningarna har vanligen en något lägre prisnivå än högtäckningstidningarna. Differen- sen ligger på mellan 5 och 10 % av de officiella priserna. Lågtäckningstid- ningarna har med framgång volymmässigt sett prövat olika kategori- och kvantitetsrahatter. De kan komma att utnyttja priset som konkurrens- medel mera systematiskt för att få mera av den lokala annonsinforma- tionen i sina tidningar. Men om en aktiv priskonkurrens skall bli framgångsrik, krävs att lågtäckningstidningen inte har för låg täckning på lokalmarknaden. Om avståndet i hushållstäckning mellan högtäcknings— och lågtäckningstidningen är för stort torde inte lägtäckningstidningen ens med hjälp av priset, bestående kunna öka sin annonsvolym. Det är således inte på alla konkurrensorter som aktiv priskonkurrens är ett hjälpmedel för lågtäckningstidningen.

Presstödet har givit lågtäckningstidningarna ett ekonomiskt tillskott som gör att de kan antas våga företa mera omfattande prisexperiment, eftersom produktionsbidragets storlek inte påverkas av experimentets utfall och ett förbättrat annonsinnehåll hjälper till att hålla upplagan uppe och kanske på sikt också öka den.

174 Tidningarnas marknad SOU 1975:79 8.4 Ensamtidningarnas marknadssituation

8.4.1. Tidningarnas marknadsläge

Det finns 68 orter i landet där endast en dagstidning (3-3; iir/vecka) utges. Av dessa tidningar är 41 flerdagarstidningar och 27 fådagarstid- ningar. Den minsta tidningen i gruppen är Hjo Tidning med drygt 2 000 exemplar i upplaga och den största Göteborgs—Posten med drygt 300 000 i upplaga. Tidningen med den lägsta hushållstäckningen är Karlshamns Allehanda (ca 30 %) och tidningen med den högsta Östgöta Correspon- denten (ca 90 %). Ensamtidningarnas marknadsläge redovisasi tabell 8.2.

Medan drygt hälften av konkurrenstidningarna kan betecknas som högtäckningstidningar, tillhör inte mindre än drygt 90 % av ensamtid— ningarna denna kategori. Endast 5 av 68 tidningar har under 50% i hushållstäckning på sin utgivningsort. Det är förutom redan nämnda Karlshamns Allehanda, Sandvikens Tidning. Lysekilsposten, Ludvika Tidning samt Borlänge Tidning. De två sist nämnda ärjämte Karlshamns Allehanda flerdagarstidningar. Laholms Tidning redovisar precis 50 % i täckning.

Av ensamtidningarna med täckning över 50% kan en tredjedel redovisa täckningstal på mellan 70 och 79 % samt en tredjedel på 80% eller högre. De upplagemässigt största tidningarna har också mycket höga täckningstal. Sålunda har Göteborgs-Posten 85 % i täckning på utgiv- ningsorten, Östgöta Correspondenten 89 %. Vestmanlands Läns Tidning 85 % och Upsala Nya Tidning 77 %.

Tabell 8.2 Ensamtidningamas marknadsläge 1974 (antal tidningar).

Upplaga i Hushållstäckning på utgivningsorten (%) Summa 1000-tal " , — , — — ' '» "— exemplar 30—40 40—49 50—59 60—69 70—79 8077

— 5,0 1 1 3 2 1 8 5,0— 9,9 1 2 _ 1 12 2 18 10,0—14,9 — — 7 5 5 17 15,0—19,9 — — 2 1 4 5 12 20,0—24,9 — — 1 — 2 3 25,0—293 _ _ _ _ _ 2 2 30,0— _ _ _ _ 1 7 8 Summa 2 3 5 12 23 23 68

Eftersom en stor del av gruppen ensamtidningar är högtäckningstid— ningar har tidningarna generellt sett förutsättningar för en god annons— ekonomi. Denna bestämsju i första hand av tidningens täckningstal.

Flera av tidningarna har emellertid relativt små upplagor. Ungefär 40 % av tidningarna har under 10 000 i upplaga, lika stor andel av tidningarna återfinns i intervallet 10 000— 19 000 medan 20 % av gruppens tidningar har en upplaga på 20 000 exemplar eller mer.

Med stöd av beräkningar efter branschprinciper. såsom "en tidning bör ha minst en redaktionell medarbetare per 1 000 exemplar i upplaga" och ”upplageintäkterna bör täcka distributions- och produktionskostnader-

na", kan sägas, att först när en fådagarstidning har en upplaga på minst 5 000 exemplar och en flerdagarstidning minst 10 000 exemplar torde de ha någorlunda tillfredsställande intäkter från upplagemarknaden.

På en flertidningsort bestäms konkurrensvillkoren främst av högtäck— ningstidningen. Lägtäckningstidningen mäste förutsätta att alltid bli jämförd med den resursstarkare högtäckningstidningen, På en entidnings- ort kan den utkommande tidningen som regel välja pris—, produkt— och säljpolitik självständigt.

Det finns dock ingen ensamtidning som är helt utan konkurrens. En eller annan tidning från mer eller mindre näraliggande områden har viss # vanligen mycket låg _ täckning i området. Under vissa förutsättningar kan detta förhållande dock utgöra ett påtagligt konkurrenshot. Den ena förutsättningen är att ensamtidningen har relativt liten upplaga —— säg 5 000 för fådagstidningar och 10 000 för flerdagarstidningar och ett täckningstal på högst 50—60 %. Den andra förutsättningen är att den konkurrerande tidningen kommer från ett angränsande område, har expansionsresurserna och ett fotfäste på ensamtidningens marknad, dvs. har en täckning pä inemot 20—25 %.

Det krävs individuella bedömningar för att avgöra konkurrenshotets styrka. De angivna värdena är närmevärden. Generellt kan dock sägas, att de stora ensamtidningarna med minst 25 000f30 000 i upplaga och 70—75 % i täckning behärskar sina marknader. Dessa tidningar är ofta regionalt dominerande och utgör ett konkurrenshot för andra ensamtid- ningar inom sitt större spridningsområde.

Ett annat generellt problem för de mindre och medelstora ensamtid- ningarna kan vara marknadens sviktande bärkraft. Några ensamtidningar utkommer i omraden med begränsad ekonomisk växtkraft. En stagne- rande marknad med avflyttning och butiksnedläggelser är ett långsiktigt hot mot oförändrad tidningsutgivningi området.

De mindre och medelstora ensamtidningarnas handlingsutrymme under ett starkt yttre konkurrenstryck och på en stagnerande marknad tas upp i följande avsnitt.

8.4.2. De mindre och medelstora ensam tidningarnas handlingsutrymme

En stagnerande marknad utgör en påfrestning på tidningsutgivningen men behöver inte leda till att utgivningen helt upphör. Om tidningen förmår att hålla god hushållstäckning — säg 60—70% — och fortsätter att redaktionellt koncentrera sig på sina lokala uppgifter, kan marknadens bärkraft sättas på prov genom prishöjningar. Läsare och annonsörer kan ge sitt intresse av tidningsutgivning tillkänna genom att fortsätta att prenumerera respektive annonsera.

Om annonsörer och läsare inte accepterar prishöjningar, får tidningen överväga lägre kostnadsnivå, som t.ex. kan nås genom att tidningen utkommer med lägre periodicitet. Till skillnad från en lågtäckningstid- ning så kan en ensamtidning såväl välja lägre periodicitet som överväga annan inriktning på verksamheten utan att förlora all dragningskraft på läsare och annonsörer. Om ensamtidningen däremot inte kan tänka sig att

minska periodiciteten eller på annat sätt sänka sin kostnadsniva och läsare och annonsörer inte accepterar prishöjningar, så äter-star inte mycket annat än nedläggning eller uppgående i en större tidning.

Denna principiella beskrivning är svår att belägga med praktiska exempel. Ensamtidningar synes ofta ha handlat helt annorlunda, vilket i och för sig också medfört nedläggningar. Som en sista utväg har man i stället för att fördjupa den redaktionella verksamheten inom området och minska periodiciteten prövat att vidga den redaktionella bevakningen eller att höja periodiciteten.

Tidningarnas lovvärda nyhetsspridningsambitioner leder dem till att bara kunna överväga periodicitetshöjningar. En minskning av utgivnings- frekvensen anses vara ett svek mot tidningens uppgift. Denna uppfattning är starkt förankrad i branschen. Av de nuvarande flerdagarstidningarna bland ensamtidningar har ca hälften startat som flerdagarstidningar och ca hälften trappat upp sin periodicitet. Under 1960-talet ökade ett tiotal ensamtidningar sin utgivningsfrekvens. Senast har Enköpings-Posten höjt sin periodicitet från 3 till 5 nr/vecka (1974).

Inte någon av de ensamtidningar som utkommer med 2-—3 nr/vecka har tidigare haft 5—6 nr/vecka. De har oftast haft samma periodicitet från starten eller i varje fall inte högre periodicitet än för närvarande. Det enda undantaget är Lysekilsposten, som en period varit 4-dagarstidning men nu utkommer med 3 nr/vecka.

En minskning av periodiciteten bör dock inte vara ett otänkbart alternativ till andra åtgärder för att uppnå kostnadsminskning. om prishöjningar inte får avsedd effekt och tidningen önskar fortsätta sin verksamhet. En sådan åtgärd kan vara ett medel att finna ett nytt balansläge mellan efterfrågan och utbud på ensamtidningsmarknader i de fall marknaden inte är villig att betala för flerdagarsutgivning. Pressutred- ningen har dock övervägt stödåtgärder för högtäckningstidningar på stagnerande marknader. Denna fråga diskuteras vidare i kapitel 13.

Vid riksdagsbehandlingen 1971 av propositionen om produktions— bidrag till andratidningar på flertidningsorter, föreslogs att andratidnings— begreppet borde utökas. Under riksdagsdebatten föreslogs t.ex. att vissa ”ensamtidningar, som skulle komma att möta stark konkurrens från andratidningar med produktionsbidrag", också borde erhålla statliga bidrag till tidningsutgivningen. Denna exemplifiering svarar mot de mindre och medelstora ensamtidningarnas andra problemområde, näm— ligen att kunna stå emot ett starkt yttre konkurrenshot.

Generellt gäller att ensamtidningen med god hushållstäckning — säg 60—70 % — kan försvara sin marknad. Den kan ytterligare förstärka sin konkurrenskraft genom att renodla den redaktionella produkten och använda en prispolitik som försvårar intrång på marknaden. Samtidigt som den lokala bevakningen förstärks, höjs priserna på annonser medan upplagepriset ligger stilla. På så sätt hålls upplagan uppe, vilket motiverar ett högre annonspris än tidigare. Ensamtidningen kan dock inte som tidigare utnyttja egendistributionen som ett etableringshinder. Med det statliga samdistributionsprojektet, som öppnade distributionskanalerna över riket, är det inte längre nödvändigt att bygga upp en egen

distributionsorganisation för att ta sig in på en ny marknad.

En angränsande tidnings intresse för ensamtidningens marknad är ett tecken på att marknaden är attraktiv och det gör att ensamtidningen har ett gynnsammare läge än om dess problem uppstod genom att marknaden stagnerade. [ vissa fall kan man beskriva förhållandet mellan en ensamtidning och en utifrån kommande konkurrerande tidning som ett komplementärt förhållande. Ensamtidningen utgör redaktionellt och annonsmässigt ett lokalt komplement till den andra tidningen. Ett sådant exempel utgör utgivningsorten Kungsbacka. 1 Kungsbacka utkommer 2-dagarstidningen Norra Halland med Nordhalland. Det är en högtäck— ningstidning med närmare 70 % i täckning. Större täckning i området har emellertid Göteborgs-Posten. Det kan dock inte sägas att något som helst konkurrensförhållande råder mellan tidningarna. Genom den låga periodi- citeten, den relativt höga täckningen och ett helt annat annonspris är Norra Halland ett lokalt komplement till Göteborgsregionens domine- rande tidning. Mellan Göteborgs-Posten och Elfsborgs Läns Tidning med Alingsås Tidning och Lerums Tidning med 3 nr/vecka kan likartade relationer sägas gälla.

Ett exempel på en ensamtidnings konkurrenssituation, när tidningen utkommer med 6 nr/vecka, kan hämtas från debatten om det nuvarande presstödet. Trelleborgs Allehanda har angivits som ett exempel på en ensamtidning, som skulle få svårigheter bl.a. genom ökad konkurrens från de två Malmötidningarna med produktionsbidrag, nämligen Arbetet och Skånska Dagbladet. Malmö kommun expanderar söderut mot Trelleborg och områden som tidigare utgjort naturligt omland för Trelleborgs Allehanda blir därmed omland för Malmötidningarna.

Trelleborgs Allehanda är ensamtidning sedan 1955, då den andra tidningen på orten, Trelleborgs-Tidningen (h), lades ner. Utvecklingen från 1968, visar att Malmötidningarna hittills inte lyckats rubba Trelleborgs Allehandas marknadsläge på utgivningsorten. Tidningen hari det närmaste 70% i hushållstäckning. Utvecklingen för tidningen och dess konkurrenter framgår av tabell 8.3

Tabell 8.3 Konkurrensställning i Trelleborgs kommun 1968—1974.

Tidning Hushållstäckning i procent

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 TA (tätort) 79 _ 78 79 79 77 77 76 TA (glesbygd) 51 48 50 45 44 43 49 TA (totalt) 70 69 70 69 67 67 68 Arbetet 20 19 19 19 20 18 18 SkD 17 17 17 18 15 15 15 SDS 16 16 16 18 16 16 17 Folkmängd i 1000-tal 35,3 35,8 36,0 36,2 36,2 35,8 35,2 Hushåll i 1000-tal 12,5 12,7 12,8 12,8 13,4 13,2 13,0

Anm. : Med förkortningen TA avses Trelleborgs Allehanda.

Av tabellen kan utläsas att dubbelläsningen är stor i Trelleborgs kommun. Malmötidningarna har ovanligt hög täckning i kommunen. Det kan nämnas, att dessa tidningar har sina högsta täckningstal utanför Malmö just i Trelleborg. Skånska Dagbladet har t.o.m. högre täckningstal i Trelleborg än i Malmö. Som "jämförelse kan nämnas, att Malmötidning- arna har ca 10% vardera i täckning i Ystad, där dock ensamtidningen Ystads Allehanda har närmare 80 % i hushållstäckning och ett relativt väl skyddat omland.

Trots att andratidningarna i Malmö fördelat ökade resurser för redaktion och försäljning till Trelleborgsområdet, efter det att produk— tionsbidragen införts, har således Trelleborgs Allehanda lyckats att i stort bevara sitt marknadsläge. Av den offentliga statistiken framgår dock inte, om Trelleborgs Allehanda fått sätta in resurskrävande svarsåtgärder. Det är inte heller givet, att effekterna på lång sikt blir desamma som de kortsiktiga effekterna.

De angivna exemplen är hämtade från Göteborgs— respektive Malmö— regionerna. Likartade fall finns inom Stockholmsregionen. En komplet- terande tidning av samma typ som Norra Halland utgör Nynäshamns— Posten med 2 nr/vecka. Två tidningar med nästan samma konkurrens— situation som Trelleborgs Allehanda är Länstidningen iSödertälje med 5 nr/vecka och ca 60 % i täckning samt Norrtelje — Roslagens Tidning med samma periodicitet men med nästan 80% i täckning. En väsentlig skillnad är dock att tidningen med produktionsbidrag i området, Svenska Dagbladet, endast har 5—6 % i täckning i Södertälje respektive Norrtelje.

Pressutredningen har bedömt att mindre och medelstora ensamtid- ningar som är verksamma under starkt yttre konkurrenstryck kan vara i behov av statligt stöd för att anpassa sin verksamhet till en förändrad situation. I kapitel 13 lämnas närmare motiv och preciseras villkor för sådana bidrag.

8.5. Komplementtidningarnas marknadssituation

8. 5. 1 Tidningarnas marknadsläge

Det finns ett 25-tal komplementtidningar inom den abonnerade dags- pressen. En av dessa är flerdagarstidning, nämligen Dagen med 5 nr/vecka. Övriga är fådagarstidningar, vanligen med en utgivningsfrekvens av 1 nr/vecka. Ny Dag är dock 2-dagarstidning.

Komplementtidningarna kan indelas i två undergrupper med hänsyn till sitt marknadsläge. Tidningarna är samtliga traditionella i den meningen att de samtidigt är såväl nyhets— och opinionsorgan som annonsorgan. Men en grupp av tidningarna lägger något större tonvikt vid uppgiften som annonsorgan och en annan grupp lägger större tyngdpunkt på rollen som nyhets- och framför allt opinionsorgan. Den första gruppen av tidningar kan därför sägas utgöra komplement främst på annonsmark— naden och den andra komplement på upplagemarknaden. Det finns två påtagliga skillnader mellan dessa två grupper av

komplementtidningar. Den ena skillnaden avser spridningsområdets storlek och den andra täckningen på utgivningsorten.

De redaktionella komplementtidningarna har vanligen stora spridnings- områden. Några är riksspridda. Dessa är Arbetaren, Dagen och Ny Dag. Övriga är regionspridda. Hit räknas en stor grupp tidningar inom centerpressen, såsom Dalabygden, Skaraborgs-Bygden och Västerbygden. Några av de tidningar som är komplement på upplagemarknaden har tidigare tillhört gruppen konkurrenstidningar. Det är lågtäckningstid- ningar som ombildats till komplementtidningar. Det rör sig om samman- lagt fem tidningar: Västmanlands Folkblad (5), Kalmar Läns Tidning (c), Nord-Sverige (c), Karlstads-Tidningen (fp) samt Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (fp), som tillsammans med Dagen är den största tidningen i gruppen.

Komplementtidningarna på annonsmarknaden har relativt begränsade spridningsområden. De utkommer i de flesta fall som förortstidningar i Stockholms- eller Göteborgsregionen. Fem sådana tidningar utkommer i Stockholmsregionen och två i Göteborgsregionen. Upplageskillnaderna mellan förortstidningarna är betydande. Sålunda redovisas för Norrort 30 000 ex. (med fyra editioner), för Sundbybergs och Solna Tidning 14 600 ex. samt för Västerort 24 500 ex. (med tre editioner). Övriga har 5 OOO—7 000 ex. i upplaga. De har startats med 1 nr/vecka och har sedan starten behållit denna utgivningsfrekvens. Norrort utkommer dock numera med 2 nr/vecka. Samtliga förortstidningar utom Nacka-Saltsjö- badens Tidning (c) betecknar sig som opolitiska.

Förortstidningarna ingår samtliga i någon form av tidningskedja. Kungälvs-Posten och Mölndals-Posten ges ut av Västkusttidningar AB. Svenska Dagbladets företag Huvudstadspress ger ut ett flertal förortstid- ningar i Stockholmsregionen. Nacka-Saltsjöbadens Tidning ges ut av centerpartiets tidningsföretag Södertörns Tryckeri AB.

Komplementtidningarna på annonsmarknaden har således inte bara relativt små spridningsområden. De är också gruppvis geografiskt koncen- trerade. Den andra viktiga skillnaden mellan de två tidningsgrupperna inom komplementpressen avser täckningstalen. Förortstidningarnas täck- ningstal varierar från ca 30% till ca 65 % på utgivningsorten. Komple- menttidningarna på upplagemarknaden har däremot endast täckningstal på mellan 5 och 10 %. De senare tidningarna är därmed lågtäckningstid- ningar liksom även många av förortstidningarna. Begreppen ”lågtäck- ning” och ”högtäckning” har emellertid inte samma innebörd för komplementtidningar som för konkurrenstidningar. Gränslinjen 50% gäller inte.

Komplementtidningarna på annonsmarknaden har sin styrka i att de inom ett begränsat område erbjuder annonsörerna annonsutrymme till väsentligt lägre priser än om de skulle utnyttja en flerdagarstidning i området. Gränsen mellan högtäckning och lågtäckning får därför sättas lägre än 50 % om den skall beteckna väsentliga skillnader i konkurrens- kraft på annonsmarknaden. En täckningstalsgräns för att skilja de två grupperna komplementtidningar åt är 20 %. Under denna gräns återfinns samtliga komplementtidningar på upplagemarknaden och över denna

gräns samtliga komplementtidningar på annonsmarknaden.

För komplementtidningarna på annonsmarknaden gäller i stort den beskrivning av marknadsmekanismerna som gjorts för gruppen ensamtid- ningar. Liksom dessa tidningar kan de här behandlade komplementtid- ningarna under vissa förutsättningar och trots ett gynnsamt utgångsläge på annonsmarknaden möta tillfälliga svårigheter. På grund härav och då förortstidningarna fyller angelägna informationsbehov bör dessa tidningar istödsammanhang behandlas på samma sätt som ensamtidningar.

De redaktionella komplementtidningarna har en annan marknadssitua- tion. Genom det nuvarande presstödets utformning har denna grupp av tidningar, som tidigare haft en undanskymd plats i pressammanhang, fått möjligheter till vidareutveckling. Dessa tidningar uppvisar en mera positiv upplageutveckling än andra tidningar med produktionsbidrag. De flesta redovisar t.o.m. mycket kraftiga ökningar sedan tiden före presstödets införande. Nästan hälften av tidningarna redovisar upplageökningar på mellan 25 och 50% sedan 1968.

De redaktionella komplementtidningarna har också haft en bättre volymutveckling än övrig dagspress på annonseringen. Förklaringen torde vara att dessa komplementtidningar på upplagemarknaden normalt har en mycket litet volym av kommersiella annonser. Bas- annonserna för dessa tidningar är i stället den statliga och kom- munala annonseringen samt annan icke kommersiell annonsering. Den offentliga annonseringen har på senare år ökat i volym. Sär- skilt gäller detta för denna tidningsgrupp som i hög grad gynnats av den totalitetsprincip som numera tillämpas för statlig och i allt flera fall kommunal annonsering. De redaktionella komplementtidningarna är starkt grupporienterade, ofta organisationsanknutna, och utgör för sina läsare organ för kompletterande och balanserande information inom vissa områden. Tidningarna har mycket små möjligheter att utvecklas som annonsorgan, en utveckling som också torde stå i strid med deras ambitioner. De kan däremot expandera sin verksamhet genom redaktio- nell produktutveckling. Utvecklingsmöjligheterna på detta område be- lyses något i nästa avsnitt.

8.5.2. De redaktionella komplementtidningarnas utvecklingsmöjligheter

Det finns två olika expansionsvägar med avseende på målgrupp för de redaktionella komplementtidningarna. En väg är att söka öka upplagan ”inom de egna leden”. En annan väg är att gå ”utanför de egna leden” och vända sig till opinionsbildare i allmänhet.

Trots stora upplageökningar är det totala antalet potentiella prenume- ranter definierade som organiserade eller oorganiserade sympatisörer — vanligen stort i tidningarnas spridningsområden. Enligt forskningsrappor- ten Presstödet och tidningskonkurrensen, som innehåller en utförlig beskrivning av dessa tidningars marknads- och kostnadssituation, planerar majoriteten av tidningarna sina resurser och gör sina företagspolitiska avvägningar med tanke på en expansion inom de egna leden utan att därför behöva bli medlemstidningar. De redaktionella satsningarna

inriktas på stoff som skall ”förankra tidningen i familjen”. Det finnsi tidningarnas ambitioner en strävan att nå upplageframgångar på redaktio- nella grunder, inte på lojalitet till tidningen.

Men några av tidningarna överväger eller söker redan expansion ”utanför de egna leden”. Företagsekonomiskt är denna växtstrategi mera riskfylld och mera resurskrävande. De redaktionella kraven torde vara höga om tidningen skall vända sig till opinionsbildare i olika läger. En politiskt allsidigt sammansatt läsekrets torde kräva en redaktionell inriktning som det inte kan vara ekonomiskt möjligt att förverkliga för så många komplementtidningar. Tidningen Arbetarens redaktionella sats- ningar och upplagemässiga framgångar kan ges som ett exempel på det som här åsyftas.

Pressutredningen har funnit att presstödet till de redaktionella komplementtidningarna varit effektivt och anser att det bör fortsätta att utgå.

8.6. Täckningstalen som grund för marknadsprognoser

Genom att annonsintäktema utgör den största andelen av de abonnerade dagstidningarnas totala intäkter, är det förhållandena på annonsmark- naden som blir avgörande för en tidnings ekonomi och utvecklingsmöjlig- heter. En tidnings täckningstal på utgivningsorten avgör dess ställning på annonsmarknaden. För att vara ett självskrivet annonsorgan krävs en hushållstäckning på minst 50 %. I den föregående nulägesanalysen har marknadssituationen för olika tidningstyper redovisats. Det har visats hur täckningstalen kan användas som en grund för marknadsbedömningar för konkurrenstidningar och ensamtidningar. Däremot kan dessa tal inte användas på samma sätt inom gruppen komplementtidningar, eftersom denna grupp består av två undergrupper och komplementtidningar på annonsmarknaden kan vara framgångsrika, trots att de har täckningstal under 50 %.

I denna del av kapitlet om tidningarnas marknad skall täckningstalens prognosvärde bedömas. Täckningstalsprincipen skall exemplifieras på tre olika sätt. Först görs jämförelser mellan resultaten från några olika samgåenden på en utgivningsort. Därefter redovisas effekterna av några regionala och interregionala samgåenden mellan tidningar på olika utgivningsorter. Avslutningsvis analyseras marknadsläget för ett antal konkurrenstidningar med ungefär lika stor totalupplaga. Exemplen avser Hertidningsorter.

8.6.1. Samgående pa" utgivningsorten

De nuvarande högtäckningstidningarna på flertidningsorter har ofta nått sin konkurrensposition genom att de på ett eller annat sätt erövrat tredje- eller fjärdetidningens läsare och därigenom skaffat sig en dominerande täckning på utgivningsorten. Övertagandet kan ha gjorts genom ett företagsköp. Det kan också ha skett genom att tredje- eller fjärdetidning- ens läsare. när deras tidning upphört, gått över till den största tidningen

på orten. Med t. ex. tre eller fyra tidningar på en utgivningsort, av vilka två respektive tre haft en borgerlig signatur, har nedläggningar och företagsköp så att säga skett inom den borgerliga gruppen och medfört att en borgerlig tidning definitivt blivit störst. Andratidningen, ofta en socialdemokratisk tidning, har under hela utvecklingsperioden förblivit andratidning. Två exempel får illustrera förändringsmekanismerna på flertidningsmarknaderna. Det första exemplet är från Örebro och är omnämnt i Presstödet och tidningskonkurrensen. Det andra avser Visby och är hämtat från Tidningar i samverkan. Det första exemplet följer den beskrivna utvecklingen. Det andra bryter mot denna utveckling.

I början av 1940-talet var Nerikes Allehanda (fp) ledande tidning i Örebroområdet. Den näst största tidningen var Örebro-Kuriren (s). Tredjetidning var Nerikes-Tidningen (fp) och fjärdetidning Örebro Dagblad (h). Nerikes Allehanda hade 16 800 ex. i upplaga och Örebro-Kuriren 15 100 ex. Nerikes-Tidningens upplaga var 11 400 ex. medan Örebro Dagblad hade 4 000 ex.

Nerikes Allehanda befäste sin tätposition med ett kraftigt ”upplage- språng”, när den» 1944 övertog Nerikes-Tidningen. Upplagan steg till 27 500 år 1945. När fjärdetidningen, Örebro Dagblad, upphörde med 6-dagarsutgivning 1956 gick dess läsare över till Nerikes Allehanda. Örebro-Kurirens upplageställning var relativt opåverkad av dessa förskjut- ningar på marknaden. År 1974 har Nerikes Allehanda 63100 ex i upplaga, medan Örebro-Kuriren redovisar 16 400 ex.

1 Visby skulle utvecklingen ha kunnat bli densamma. Gotlands Allehanda (m) var på väg att bli den klart dominerande tidningen. Tid- ningen erövrade läsare från Gotlänningen (c-fp). Men utvecklingen blev en annan. Gotlänningen startade annonssamarbete med Gotlands Folk- blad (s). Detta samarbete mellan andra- och tredjetidningen utvecklades till ett samgående i Gotlands Tidningar. Det var tidningar av olika politisk signatur som gick samman för att lösa ett gemensamt ekonomiskt problem, den besvärande lågtäckningen. Nu är situationen helt ändrad. De två tidningarna, Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar, är båda högtäckningstidningar. På Gotland har de ungefär lika högt täckningstal. Gotlands Tidningar har dock något större täckning än sin konkurrent på landsbygden och Gotlands Allehanda något större i tätorterna. Upp- lagorna är ungefär lika stora, eller ca 12 000 ex. Gotlandsområdet är det minsta konkurrensområdet i svensk press upplagemässigt räknat. Inom området finns också en betydande dubbelläsning.

8.6.2. Regionala och interregionala samgående/1

Flera av de regionala och interregionala samgåenden som ägt rum har visat sig vara föga framgångsrika. Inom högerpressen gjordes på 50-talet flera försök att rädda lågtäckningstidningar genom att slå dem samman till läns— och provinstidningar. Ångermanlands Nyheter startades 1951 men lades ned redan 1953. Nordsvenska Dagbladet bildades också 1951. Den hade Västerbotten och Norrbotten som spridningsområde. Tid- ningen lades ned 1958.

För att belysa problemen vid regionala samgåenden skall två exempel lämnas. Den första är hämtat från Östergötland och det andra från Småland.

[ Östergötland fanns i början av 1950-talet tre socialdemokratiska tidningar: Motala Posten, Östgöten i Linköping och Östergötlands Folkblad i Norrköping. Samtliga var lågtäckningstidningar. Under 1952 blev Motala Posten avläggare till Östgöten. Tio år senare blev Östgöten en edition av Östergötlands Folkblad. Den östgötska a-pressgruppen om- bildades sedan 1966 till Folkbladet Östgöten. Förändringarna stärkte inte a-pressens ställning i området. Den stora förändringen inom området skedde när Norrköpings Tidningar, med spridningen koncentrerad till Norrköping, och länstidningen Östergötlands Dagblad gick samman. Fusionen ägde rum 1959 och ledde till att Norrköpings Tidningar helt kom att dominera nordöstra och norra Östergötland.1

1 Småland skedde tidningssammanslagningarna på ungefär samma sätt. I östra Småland fanns tre socialdemokratiska tidningar: Oskarshamns Nyheterna, tidigare frisinnad, Västerviks-Demokraten samt Östra Småland. År 1 945 blev Västerviks-Demokraten avläggare till Oskarshamns Nyheter- na. Under 1953 gick dessa båda tidningar upp i Östra Småland och blev avläggare till denna tidning. Östra Småland blev därmed den enda dagliga tidning som täckte hela länet, men den var lågtäckningstidning på samtliga flertidningsorter. Huvudkonkurrenten i Kalmar, Barometern, utökade sitt verksamhetsområde geografiskt när den 1963 fusionerade Oskarshamns-Tidningen. Detta var en fusion mellan högtäckningstid- ningar.

8.6.3. Totalupplaga och täckningstal

I tidigare debatter om tidningarnas konkurrenslägen nöjde man sig ibland med att jämföra tidningarnas totalupplagor. Sammalunda gjorde de tidigare pressutredningarna. Tidningar på samma utgivningsort beteck- nades båda som förstatidningar, om skillnaden mellan tidningarnas upplagor var liten. Presstödsnämn den har uppenbarligen till väsentlig del byggt på detta analyssätt, när den beslutat att tilldela några högtäcknings— tidningar reducerade produktionsbidrag med hänvisning till att skillnaden i totalupplaga till konkurrenttidningen varit liten. Enligt marknadsbe- dömningarna i ”Presstödet och tidningskonkurrensen" är denna bedöm- ningsgrund sämre än täckningstalen. Totalupplagerelationen förmår inte fånga konkurrensrelationen, eftersom det är tidningarnas inbördes ställning på varje delmarknad för sig inom det gemensamma spridnings- området som bestämmer respektive tidnings konkurrenskraft. Därvid är förhållandena på utgivningsorten de viktigaste, eftersom den orten vanligen är centralort i ett större omland. En fusion mellan två ' Dagsfidningåk9nkur' .. o " rensen ! Norrkopmg har lågtäckningstidningar från olika regioner kan medföra att den pa sa satt specialstuderats av Lars sammanslagna tidningen kan redovisa kanske t. o. ni. en större upplaga än Furhoff..Resultaten av

högtäckningstidningen på tidningens utgivningsort. Konkuorrensförhållan- i:?afååelåceiägåå:

det mellan tidningarna påverkas dock inte, eftersom lågtäckningstid-

ningsutgivareföreningen ningens täckning på utgivningsorten inte förändras. Vid studier över (Aktuellt från TU nr 19).

längre perioder av upplageutvecklingen för konkurrerande tidningar kan man finna att en nu nedlagd tidning eller en lågtäckningstidning haft större totalupplaga än den nuvarande högtäckningstidningen. För att kunna avgöra om detta verkligen innebär att konkurrenspositionen också har förändrats krävs detaljjämförelser av tidningarnas geografiska sprid- ningsområden och täckningstal.

För närvarande finns det fem konkurrensorter med relativt begränsade upplagedifferenser mellan de två största tidningarna. En av orterna har berörts ovan, nämligen Gotland. I det området är både totalupplaga och täckningstal desamma för konkurrenttidningarna. De fyra övriga orterna är Gävle, Malmö, Falun och Eskilstuna. I Gävle är upplageskillna- den mellan Gefle Dagblad och Arbetarbladet ca 5 %, i Malmö är Sydsvenska Dagbladet ca 10 % större än Arbetet, Falu-Kurirens upplaga är ca 15 % större än Dala-Demokratens och Eskilstuna-Kuriren har en upplaga som är ca 25 % större än Folkets upplaga.

De nämnda tidningarnas spridningsförhållanden skiljer sig emellertid åt. De upplagemässigt största tidningarna på respektive utgivningsort har sin upplaga koncentrerad till utgivningsorten och är där högtäck- ningstidningar. Skillnaderna i täckningstal är mycket större än skillna- derna i upplaga. Följande tåckningstal redovisas i den offentliga tid- ningsstatistiken.

Tabell 8.4 Täckningstal på utgivningsorten.

Utgivningsort och Täckningstal på utgivnings- tidning orten år 1974 (%) Falun:

F alu-Kuriren 73 Dala—Demokraten 24 Gävle:

Gefle Dagblad 69 Arbetarbladet 30 Eskilstuna:

Eskilstuna-Kuriren 54 Folket 32 Malmö:

Syd svenska Dagbladet 5 3 Arbetet 34

Anledningen till att lågtäckningstidningarna på dessa fyra orter kan redovisa lägre differens i upplaga än i täckning till sina respektive konkurrenttidningar, är att de hämtar sin upplaga från områden utanför utgivningsorten och det närmaste omlandet. [ två fall har lågtäckningstid- ningarna dock fått en koncentrerad spridning inom ett angränsande område. Så har Arbetarbladet 57 % i täckning i Sandviken. På den orten är täckningen för Gefle Dagblad 36 %. Till konkurrensbilden hör emellertid att Gefle Dagblad i Sandviken utger en 2-dagarstidning, Sandvikens Tidning, med 33 % i täckning. Vidare har Dala-Demokraten ett bättre marknadsläge i Borlänge än i Falun. | Borlänge har tidningen 38 % i täckning. Dala-Demokraten har under senare år erövrat ökad täckning på Borlänge Tidnings bekostnad. Borlänge Tidning har 45 % i

täckning för närvarande. Till konkurrensbilden hör dock att Falu- Kuriren, som tillhör samma ägargrupp som Borlänge Tidning, har drygt 10% i täckning i Borlänge. Det finns en skillnad mellan dessa två områden. ] Gästrikland är Gävle administrativt och kommersiellt centrum, vilket gör att täckningstalen på utgivningsorten bör tillmätas störst betydelse vid bedömning. av tidningarnas inbördes konkurrensläge. 1 Dalarna är Falun administrativt och kommersiellt centrum men Borlänge en kommersiellt mera expanderande ort. 1 Borlänge har dock ingen av de konkurrerande tidningarna över 50 % i täckning. Detaljför- hållandena inom tidningarnas utgivningsregioner framgår av tabell 85.

Tabell 8.5 Antal hushåll och hushållstäckning i A-regionema Gävle/Sandviken och Borlänge/Falun år 1974.

Kommun Antal hushåll Tidning och hushållstäckning 1974 (%) Gefle Dagblad Arbetarbladet Gävle 32 400 69 30 Sandviken 15 900 36 57 Tierp” 7 700 4 44 Hofors 5 300 29 64 Älvkarleby 3 700 28 68 Ockelbo 2 500 41 53 lv'alu-Kuriren Dala-Demokraten

Falun 17 600 73 24 Borlängeb 16 500 13 38 Leksand 4 700 62 20 Rättvik 4 000 60 22 SäterC 3 600 26 30 Vansbro 3 300 47 23 Gagnef 3 200 59 22

a lTicrp har Upsala Nya Tidning 49 % i täckning. b | Borlänge har Borlänge Tidning 45 %i täckning. C | Säter har Södra Dalarnes Tidning med Säters Tidning 47 % i täckning.

[ de två andra fallen gäller, att varken Folket eller Arbetet har högre täckningstal på någon annan ort än utgivningsorten. Folkets konkurrent, Eskilstuna-Kuriren, har inte bara en dominerande ställning på utgivnings- orten utan också sin spridning koncentrerad till Eskilstunaregionen. Inom denna region faller nästan 85 % av tidningens totalupplaga. Folket har däremot endast ca 55 % av sin totalupplaga inom Eskilstunaregionen. Tidningen hämtar sin övriga upplaga från i huvudsak två angränsande regioner. Drygt 15 % av upplagan kommer från Katrineholmsregionen. På centralorten inom den regionen är Katrineholms-Kuriren högtäcknings- tidning. Tidningen har i Katrineholm 68 % i hushållstäckning. Folkets täckning är 13%. Folket hämtar vidare ca 20% av sin upplaga från Nyköpingsregionen. Folket är lågtäckningstidning på centralorten även i detta område. Täckningen i Nyköping är 14 %, medan högtäckningstid- ningen, Södermanlands Nyheter, har 65 % i hushållstäckning. Resterande 5—10 % av Folkets totalupplaga hämtas från några kommuner utanför de nämnda regionerna.

Arbetet har haft en nästan jämförbar utveckling med Sydsvenska Dagbladet om man ytligt bedömer tidningarnas upplageutveckling. Men det finns en avgörande skillnad mellan tidningarna. Medan Sydsvenska Dagbladet ökar sin upplaga i kärnområdet och därmed ökar täcknings- talet på lokalmarknaden — på Skånska Dagbladets bekostnad — så ökar Arbetet sin upplaga utanför Malmöområdet. successivt har Arbetet övertagit en rad socialdemokratiska lågtäckningstidningars spridningsom- råden. Först fusionerades 1958 Aurora i Ystad och Läns—Demokraten i Kristianstad med Arbetet. Därefter övertog tidningen 1965—1966 sprid- ningsområdena från Nyheterna i Helsingborg och Ny Tid i Göteborg. På var och en av de nämnda orterna finns en dominerande högtäckningstid- ning som Arbetets konkurrent.

Förhållandet att Arbetet, Arbetarbladet, Dala-Demokraten och Folket har en jämförbar upplaga med den närmaste konkurrenttidningen förändrar inte i stort marknadsläget för dessa tidningar. På sina utgivningsorter är de lågtäckningstidningar och har därmed i princip samma marknadssituation som övriga lågtäckningstidningar.

8.7. Sammanfattade synpunkter på täckningstalsprincipen

Analyser under 1960-talet av dagstidningarnas marknadsvillkor gav underlag för den s.k. upplagespiralen. Enligt denna teori finns det ”en god cirkel mellan upplaga och annonser'” för en förstatidning och en ”ond cirkel mellan upplaga och annonser” för en andratidning. Förstatid- ningen har den största upplagan och får därför den största annonsvo- lymen, vilket i sin tur gör att tidningen drar till sig fler läsare, vilket ökar tidningens värde som annonsorgan osv. För andratidningen gäller den omvända utvecklingen.

Teorin om upplagespiralen har varit debatterad. Debatten har medfört att teorin modifierats påtagligt. Förloppet anses numera inte vara så lagbundet och upplagan används inte som marknadsmått. Det generella utvecklingsmönstret finns visserligen kvar, men det hävdas att det är den ekonomiskt starkaste tidningen som befinner sig i en positiv spiral. Även täckningens betydelse uppmärksammas. 1 en aktuell framställning heter det:

”Den tidning som nått den tätaste spridningen förfogar också över den största marknadsmässiga potentialen, nämligen det största antalet läsare inom det för annonsörerna aktuella området. Detta medför en ökad annonstillströmning och därmed ökade resurser att (genom konkurrensåt- gärder och lågt pris på upplagemarknaden) vinna nya läsare och därmed ytterligare annonsinkomster” (Furhoff, L., 1974, Makten över medier- na.)

Som visats av framställningen i detta kapitel har täckningstalen ett stort förklarings— och prognosvärde på tidningsmarknaden. De bör kunna ersätta upplagetalen. Upplagans storlek och förändring saknar dock inte intresse. För en ensamtidning eller för två eller flera konkurrenstidningar tillsammans ger upplagan en förstahandsinformation om den totala

marknadens värde och tendens. Sådana principiella analyser har redo- visats tidigare i detta kapitel. Men upplagemåttet kan inte användas i förloppsanalyser.

På flertidningsorter har ofta den socialdemokratiska andratidningen kunnat redovisa en relativt oförändrad upplagenivå, medan förskjutningar inträffat mellan de borgerliga första-, tredje- och fjärdetidningarna.

I vissa fall har förändringarna kunnat ske med ett språng, som i Örebro, i andra över en längre period, som i Malmö. På den enda tidningsmarknad där fullt samarbete etablerats mellan två lågtäcknings- tidningar, dvs. Gotland, utjämnas skillnaderna i marknadsläge mellan de samarbetande tidningarna och konkurrenttidningen.

Täckningstalsprincipen har beskrivits och exemplifierats på olika sätt i detta kapitel om tidningarnas marknad. Slutsatsen är att täckningstalen kan användas som en indikator på tidningars marknadsläge. Effekter av förändringar i tidningsstrukturen och prognoser över utvecklingsmöjlig- heterna för en tidning kan göras med hjälp av analyser av täckningstals- förhållandena. Det finns en tendens inom tidningsbranschen att låta upplagemarknaden svara för en allt större andel av totalintäkterna. Så länge annonsintäktema dominerar intäktsbilden är det dock meka- nismerna på annonsmarknaderna som avgör och därmed täckningstals- relationerna. 1 det följande kapitlet om tidingarnas ekonomi används täckningstalen också som förklaringsgrund.

Mot den här genomförda analysen invänds ofta att det är läsarnas val som gör att en tidning får större upplaga och högre täckning än en annan tidning att det är en bättre redaktionell produkt som väljs framför en sämre. Detta är enligt utredningens uppfattning en klar förenkling av verkligheten. Här har påvisats att även med jämförbara redaktionella produkter har högtäckningstidningen ett klart försteg. Tillgången till annonsinformation (som högtäckningstidningen har mest av) är i sig mycket betydelsefull för tidningsvalet.

Man kan påstå att dagens konkurrenssituationer inte i första hand avgörs av de val mellan olika redaktionella produkter som dagens läsare gör utan av de val som läsare gjorde för decennier sedan. Tidigare kunde tidningar nämligen lättare byta konkurrensposition, dels på grund av annonsinnehållets och annonsintäkternas då mindre betydelse, dels på grund av den lägre graden av koncentration inom näringslivet och därmed inom viktiga annonsörsgrupper. Allt detta sammantaget möjliggjorde en helt annan rörlighet än i dag på upplage- och annonsmarknaderna. Stor betydelse för dagens konkurrenssituation har också, som visats i kapitlet, de beslut haft som tidningsägare tidigare fattat om tidningsköp och tidningssammanslagningar.

9. Tidningarnas ekonomi

Kunskap om tidningarnas ekonomi är av stor betydelse för presspoli— tikens utformning. Endast med en sådan kunskap kan det avgöras om och i vilka former stöd och stimulanser skall sättas in. För utformningen av det direkta produktionsstödet gäller det att kunna avgöra vilka tidnings- grupper som generellt är i behov av stöd.

Föregående kapitel gav en bild av hur tidningsmarknaden fungerar. Detta kapitel skall skildra hur denna bild kan avläsas ide ekonomiska undersökningar som genomförts av 1963, 1967 och 1972 års pressutred- ningar samt i viss branschstatistik.

1972 års pressutredning har flera källor till grund för sina ekonomiska bedömningar. Utredningen har tidigare publicerat en forskningsrapport, Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 19741102), där resultaten av en noggrann utvärdering av presstödet presenteras. Dessa resultat ger väsentlig information om tidningarnas ekonomiska ställning.

Direktör Sven Tollin har utfört en balansekonomisk analys för utredningens räkning. Motsvarande analyser genomfördes för de tidigare pressutredningarna och det ges därför möjligheter till direkta jämförelser mellan tre år, 1963, 1967 och 1973. Tollins rapport återfinns som bilaga 3 till detta betänkande. Eftersom det inte var möjligt för pressutred- ningen att avvakta 1974 års bokslut för en ingående behandling har boksluten för år 1973 bildat grund för bokslutsanalysen. För att kontrollera att utvecklingen under 1974 inte förändrat den bild som bokslutsanalysen ger har för utredningens räkning en begränsad under- sökning utförts avseende detta år. Resultaten av denna undersökning presenteras i detta kapitel.

Material för de ekonomiska analyserna har också hämtats från grafiska kommitténs betänkande Grafisk industri i omvandling (SOU 1974:34) samt från den rapport om tidningssamverkan som utarbetats av en arbetsgrupp inom pressutredningen Tidningar i samverkan (SOU 1975:11).

1 kapitlet görs först en kort sammanfattning av de två tidigare utredningarnas beskrivningar av dagspressens ekonomi. 1 ett andra avsnitt redovisas det statliga presstödets ekonomiska utfall genom ett åter- givande av vissa huvuddrag från Presstödet och tidningskonkurrensen.

Ett tredje avsnitt ägnas åt nuläget. Detta avsnitt bygger dels på forskningsrapporten, dels på bokslutsanalysen. Jämförelser görs bakåti

tiden. Dessutom jämförs analysen i kapitel 8 med resultaten av bokslutsanalysen. I avsnittet dras vissa slutsatser om presstödets konse- kvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas därefter storstädernas andratid- ningar, tidningar med små upplagor och fådagarstidningar.

I det därpå följande avsnittet uppmärksammas vissa utvecklingstenden- ser och vissa faktorer som är avgörande för tidningarnas ekonomi, dels för branschen som helhet, dels för olika grupper av tidningar.

9.1. Situationen under 1960-talet

Redan 1963 års pressutredning klarlade det grundläggande tidnings- ekonomiska problemet (jfr SOU l965z22). Kostnaderna för att produ— cera en tidnings första exemplar är mycket höga i förhållande till totalkostnaden för hela upplagan. Detta innebär att det i tidningsproduk— tion finns påtagliga stordriftsfördelar, vilket i en marknadsekonomi tenderar att leda till koncentration. Dessa koncentrationstendenser har tidigare behandlats i kapitel 2.

1963 års pressutredning uppmärksammade också det för tidningsföre- tag speciella och för deras ekonomi avgörande förhållandet att tidning- arna arbetar på två marknader, upplagemarknaden och annonsmarkna- den. Stordriftsfördelarna i produktionen förstärks genom det försteg i fråga om annonsintäkter som den tidning har som i ett konkurrensför- hållande har den största upplagan. Detta förhållande tillsammans med observationen att läsarnas tidningsval styrs av såväl redaktionellt innehåll som annonsinformation utgjorde utgångspunkten för konstaterandet att en tidnings konkurrensposition var avgörande för dess ekonomi. De företagsekonomiska analyserna i både 1963 och 1967 års utredningar koncentrerades därför till att belägga skillnader mellan förstatidningar och andratidningar. Dessa analyser ledde till följande slutsatser:

a) andratidningarna gick med förlust år 1963 och år 1967,

b) andratidningarna redovisade en minskning av annonsandelen mellan de två åren,

c) andratidningarnas soliditet var hälften av förstatidningarnas,

d) andratidningarna hade otillfredsställande likviditetsställning och

e) andratidningarna hade inte kunnat företa tillräckliga avskrivningar, hade i mycket liten utsträckning kunnat avsätta medel till pensions- stiftelser och endast i undantagsfall till investeringsfonder.

De tidigare utredningarnas analysmodell har behandlats isammanfatt- ningen av kapitel 8.

9.2. Det statliga presstödet

Förslagen från de tidigare pressutredningarna och det statliga presstödets tillkomst i övrigt har beskrivits i kapitel 1. Detta avsnitt behandlar utfallet och den praktiska tillämpningen av stödet. I avsnitt 9.3 förs en diskussion om stödets betydelse för den svenska pressen.

9. 2. l Pressens lånefond

Pressens lånefond var den direkta presstödsåtgärd som först infördes. Under budgetåren 1969/70—1973/74 tillgodofördes fonden 125 milj.kr. Vid utgången av denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 milj.kr. Efter förslag av pressutredningen har beslut senare fattats om att, inom ramen för tillgängliga medel, fortsätta långivningen även under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Den totala utlåningen per budgetår varierar kraftigt. Det första verksamhetsåret (1969/70) uppgick långivningen till drygt 24 milj.kr., medan den 1972/73 stannade vid knappt 5 milj.kr. Lån har t.o.m. budgetåret 1974/75 beviljats 48 tidningsföretag. Det genomsnittliga lånebeloppet uppgår till ca 1,9 milj.kr., omfattande lån på mellan 10,7 milj.kr. (Arbetet i Malmö) och 50.000 kr. (Sjuhäradsbygdens Tidning).

] tabell 9.1 återfinns en sammanställning av utlåningen per budgetår och länens fördelning på olika tidningskategorier med avseende på konkurrensställning.

Tabell 9.1 Lån från pressens lånefond 1969/70—1974/75.

Budgetår Konkurrensställning och belopp (tkr) Summa

l-"örsta- Andra- Ensam- Övriga tidningar tidningar tidningar tidningar”

1969/70 1500 15132 2100 5 700 24 432 1970/71 1 200 9 450 2 739 1300 14 689 1971/72 300 13516 1600 — 15416 1972/73 1 000 888 3 100 — 4 988 1973/74 2 000 10 500 3 300 6 000 21800 1974/75 — 2 750 9300 1000 13 050 Total utlåning 6 000 52 236 22 189 14 000 94 375 Relativ fördelning 6 % 55 % 24 % 15 % 100 % Antal tidningar 3 20 21 4 48

a Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Skövde Nyheter samt Dag- bladet Nya Samhället och Nya Norrland (Mellannorrlands Tidnings AB, MTA B).

Av tabellen framgår att den största delen (55 %) av utlåningen avser andratidningar. 30% av den totala lånesumman avser dock ensamtid- ningar och förstatidningar.

En sammanställning av villkor och ändamål för lånen från lånefonden har gjorts i forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen. Grundvalen för denna utgörs av uppgifterna i presstödsnämndens verksamhetsberättelser.

Av sammanställningen framgår att den vanligaste lånetiden är 15 år (45 % av lånen). 1 ca 40 % av fallen är lånetiden 10 år och för resterande lån 8 år. Någon beloppsmässig fördelning på olika lånetider kan inte goras.

Drygt 80 % av utlåningen avser maskininvesteringar. Omkring 15 % har betecknats som saneringslån. Något större belopp tycks inte ha utlånats för marknadsföringsåtgärder. Det helt dominerande ändamålet har alltså varit teknisk förnyelse, vilket visar att branschen genomgår en period av teknikbyte.

Enligt presstödskungörelsen skall företräde till län ges projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Genom att endast 65 % av låneramen utnyttjades under försöksperioden har någon prioritering dock aldrig behövt ske. Mycket få låneansökningar har också avsett samverkansprojekt. Två fall av samverkan i större omfattning har förekommit. Det ena gäller Gotlands Tidningar (Gotlands Folkblad och Gotlänningen), det andra Mellannorrlands Tidnings AB (Dagbladet Nya Samhället och Nya Norrland).

På flera orter kan långivningen ha motverkat snarare än främjat samverkan. På sex utgivningsorter har konkurrerande tidningar erhållit var sina lån för i huvudsak maskininvesteringar. Presstödsnämnden har inte haft något stöd i kungörelsen för att förhindra en sådan utveckling. Den totala utlåningen till tidningar på dessa sex orter uppgår till drygt 47 milj.kr., dvs. till omkring hälften av den totala utlåningen under de sex första åren. Samverkansaspekten på lånefonden behandlas vidare i kapitel 10.

9.2.2. Samdistributionsrabatten

Samdistributionsrabatten infördes liksom pressens lånefond efter förslag av 1967 års pressutredning. Reglerna för rabatten återges i bilaga 2. En ingående beskrivning och utvärdering av systemet återfinns i Presstödet och tidningskonkurrensen (dess kap. 7).

Systemet med samdistributionsrabatt har vunnit mycket stor anslut- ning. Den enda större abonnerade dagstidning som i dag står utanför är Göteborgs-Posten. Samdistributionens omfattning framgår av tabell 9.2.

Tabell 9.2 Samdistributionsformens omfattning 1963 och 1973.

Distributionsform Andel av volymen (%) 1963 1973 Egendistribution 55 10

Samdistribution i post— verkets ordinarie brev- bäringsturer 35 20

Övrig samdistribution 10 —

Samdistribution av distributionsföretag — 70 Summa 100 100

Källa: SOU 1974:102

Egendistributionen har alltså minskat från 55 % till 10 %. Detta är en utveckling som framför allt mindre tidningar med glesare spridning dragit nytta av. Detta gäller trots att de största rabatterna tillfaller tidningar med stor upplaga, vilket sammanhänger med att beloppen utgår för en motprestation, som bedömts variera med upplagans storlek. Motprestationen är att tidningen avstår från ett konkurrensmedel.

Tabell 9.3 Samdistributionsrabattens storlek per budgetår.

Period Storleki milj.kr. 1/1—30/61970 1,4 1/71970—30/61971 5,9 1/71971e30/61972 10,2 1/71972—30/61973 21,2 1/7 1973—30/6 1974 22,8 1/7 1974—30/6 1975 23,3 Summa 84,8

De största rabatterna har gått till Dagens Nyheter (3,8 milj.kr. 1974/75), Svenska Dagbladet (1,3 milj.kr.), Sydsvenska Dagbladet (1,1 milj.kr) och Arbetet (1,0 milj.kr.). De totala rabatterna sedan införandet framgår av tabell 9.3.

9.2.3. Produktionsbidrag

Produktionsbidrag har hittills beviljats för fyra år, 1971—1974. Större delen av bidragen har fördelats även för år 1975 men samtliga bidragsansökningar är ännu inte avgjorda, varför redovisningen inskränks till de fyra första åren. '

Tabell 9.4 Produktionsbidragens omfattning och fördelning 1971—1974.

Årtal Antal tidningar” och belopp i milj.kr.

Flerdagarspress Fådagarspress Samtliga Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp 1971 27 30,8 26 5,2 53 36,0 1972 2911 60,9 23 4,6 52 65.5 1973 300 61.0 30 6,0 60 67,0 1974 2901 87,6 30 8,6 59 96,2

Summa 31 240,3 30 24,4 61 264,7

a Gotlands Tidningar räknas som en tidning med stöd av kungörelsens bestämmelse att "dagstidningar med övervägande samma redaktionella innehåll” skall anses som en tidning.

b Ökningen från året innan avser bidrag enligt 17 & till Gefle Dagblad och Falu-Kuriren. C Ökningen från året innan avser bidrag enligt 17 5 till Gotlands Allehanda. d Förändringen avser bidrag enligt 17 5 till Eskilstuna-Kuriren samt indragna bidrag för GHT och Norrbottens-Kuriren.

Källa: SOU 197 4: 102

Som framgår av tabell 9.4 har väsentliga höjningar av bidragsstorleken skett åren 1972 och 1974.

Antalet bidragsmottagande flerdagarstidningar har ökat från 27 till 31. De som tillkommit är fyra förstatidningar, som vid prövning enligt kungörelsens 17% ansetts ha ett sådant konkurrensläge att de beviljats reducerade bidrag. Möjligheten att ge reducerade bidrag fanns inte 1971.

Antalet fådagarstidningar som fått produktionsbidrag har varierat mellan åren i högre grad än vad fallet varit med flerdagarstidningarna. Endast 23 av de totalt 30 fådagarstidningarna har fått bidrag för alla fyra åren. Orsaken härtill är att flera fådagarstidningar legat nära de olika kritiska gränser som bidragskonstruktionen inrymmer.

Man har under något eller några är exempelvis haft för låg periodicitet (mindre än 1 nr/vecka), mindre än 2 000 ex. iabonnerad upplaga, för liten abonnemangsandel av totalupplagan och högre annonsandel än 50 % av totalt spaltutrymme.

Av de 61 tidningar som beviljats produktionsbidrag har sju av presstödsnämnden betecknats som ”ej andratidningar”. Beloppsmässigt har nästan 95 % av bidragen gått till andratidningar.

Av de sju förstatidningar som beviljats produktionsbidrag har fyra, som ovan noterats, fått reducerade bidrag. Falu-Kuriren och Gefle Dagblad fick sådana bidrag fr. o. m. är 1972, Gotlands Allehanda fr. o. m. är 1973 och Eskilstuna—Kuriren fr.o.m. år 1974. De tre övriga i gruppen är Norrbottens-Kuriren (fullt bidrag 1971 och 50 % av detta 1972 och 1973), Skövde Nyheter och Sydöstra Sveriges Dagblad (båda fullt bidrag alla år). Skövde Nyheter passerades under år 1973 upplagemässigt på utgivningsorten av konkurrenten Skaraborgs Läns Annonsblad (som 1971 och 1972 fick fullt produktionsbidrag) och är numera andratidning. Sydöstra Sveriges Dagblad är förstatidning i Karlshamn, som är utgiv- ningsort enligt kungörelsen, men andratidning i Karlskrona, som är säte för huvudredaktionen och utgivningsort för huvudkonkurrenten.

Huvuddelen av de tidningar som erhållit produktionsbidrag är region- tidningar. Som sådana kan 26 av 31 flerdagarstidningar och 16 av 30 fådagarstidningar betecknas. De därnäst största grupperna är lokal- och förortstidningar med åtta resp. sju bidragsmottagande tidningar. Bidrag ges dessutom till fyra rikstidningar.

De största bidragen har beviljats storstadstidningarna Arbetet och Svenska Dagbladet, som under fyraårsperioden uppburit 33 milj.kr. vardera.

De 61 bidragsmottagande tidningarna omfattar bl. a. 19 centertid- ningar (varav 16 endagstidningar) och 16 socialdemokratiska tidningar (varav 15 är flerdagarsutgivna regiontidningar). Opolitisk eller liknande anges som redaktionell linje av tio tidningar (samtliga lokal- eller förortstidningar). Beloppsmässigt har största andelen av bidragen (ca 50 %) gått till den socialdemokratiska pressen.

SOU 1975:79 Tidningarnas ekonomi 195 9.3 Situationen i början av 1970—talet

9. 3. 1 Bokslutsanalysen

Den bokslutsanalys som redovisas i bilaga 3 bygger på tidningsföretagens offentliga bokslutshandlingar för år 1973, omfattande förvaltnings- berättelser, balansräkningar och vinst- och förlusträkningar. Tidningar kan inte användas som analysenhet eftersom tidningsföretag som utger flera tidningar inte redovisar dessa var för sig. En annan svårighet vid analysen föreligger i de fall då tidningar står i koncernförhållande till varandra.

Analysen är genomförd på sådant sätt att det skall vara möjligt att göra jämförelser med åren 1963 och 1967, då liknande undersökningar utfördes. De mått som används är försäljningsintäkter, soliditet, kassalik- viditet, rörelsekapital, reservtillgångar, investeringsfondsavsättningar, pensionsavsättningar och vederlagsfria tillskott. Av bilagan framgår hur dessa framräknats.

Försäljningsintäkter

Förstatidningarna i landsorten har ökat sina försäljningsintäkter (från abonnemang, lösnummer och annonser) med 147% under perioden 1963—1973 medan ökningen för andratidningar stannat vid 102 %. En jämförelse mellanolika tidpunkter för gruppen storstadstidningar kan inte göras då stora förändringar skett i gruppens sammansättning.

Försäljningsintäkterna har ökat snabbare än vad som betingas av inflationen. Producentprisindex för grafiska produkter steg under den behandlade perioden med 68 % och konsumentprisindex med 64%. När det gäller annonsintäkternas förändring kan denna förklaras av ökningari annonsvolymen och höjningar av priserna betingade av inflationen och höjda upplagor. Abonnemangs- och lösnummerpriserna har ökat i snabbare takt än producent- och konsumentprisindex. Lönsamheten tycks inte ha förbättrats för tidningsföretagen. Upplageprisernas snabba ökningstakt måste därför förklaras med kostnadsökningar som inte äter- speglas i något prisindex. Sannolika förklaringar är dels distributionskost- naden, som inte ingår i producentprisindex och som ökat snabbare än detta, dels förbättrad teknisk och redaktionell standard.

Andratidningarna har i allmänhet höjt sina priser i samma takt som förstatidningarna, men har trots detta inte lyckats öka intäkterna i samma utsträckning som dessa. Orsakerna härtill står att finna i en sämre volymutveckling än förstatidningarna både på upplagemarknaden och annonsmarknaden.

Försäljningsmässigt har förstatidningarna således konsoliderat sitt överläge gentemot andratidningarna. Utvecklingen är speciellt markerad under senare delen av perioden (1967—1973).

Soliditeten

Ett företags soliditet kan mätas genom att det egna kapitalet (aktie- kapital, fonder och balanserade vinstmedel) ställsi relation till företagets skulder. Soliditetsvärdet utvisar den långfristiga betalningsberedskapen och förmågan att motstå förluster.

Soliditeten för första- och ensamtidningar är, för gruppen som helhet, oförändrad under tioårsperioden. En viss minskning av värdena för landsortstidningarna balanseras inom gruppen av en smärre uppgång för storstadstidningarna.

Andratidningarnas soliditet har under samma period halverats. Presstödet har här inte räckt till för att hålla soliditeten uppe ens vid den redan tidigare låga nivån.

Kassalikviditeten

Ett företags kassalikviditet (likvida omsättningstillgångar i förhållande till kortfristiga skulder) bör uppgå till lägst 100 % för att företaget skall kunna infria sina förpliktelser i den ordning de förfaller till betalning.

Första- och ensamtidningarna har som grupp mellan 1963 och 1973 ökat sin likviditet från 126 % till 152 %. Detta sammanhänger främst med en kraftig ökning för storstadstidningarna (från 129 % till 212 %). Landsortstidningarna inom gruppen har fått erfara en viss minskning (från 123 till 115 %).

Andratidningarnas likviditet har mellan samma år minskat från 105 till 94 %. Denna minskning" orsakas helt av landsortstidningarna som gått ned från 99 till 90 %. För andratidningarna i storstäderna är läget oförändrat (108 resp. 107 %).

Rörelsekapitalet

En mätning av rörelsekapitalet i procent av omsättningen visar samma utveckling som likviditeten. Första- och ensamtidningarna har en ökning, från 6,4 till 13,3 %, bestående av en kraftig förbättring för tidningarnai storstäderna och en oförändrad situation i landsorten. Värdena är i stort sett tillfredsställande för samtliga undergrupper utom för dagliga tid- ningar i landsorten med 20 000—30 000 exemplar i upplaga. Dessa tidningar uppvisar sämre värden än övriga första- och ensamtidningar för så gott som samtliga variabler som ingår i analysen.

Andratidningarnas värden är genomgående otillfredsställande och har försämrats något under perioden (från 3,1 till 2,6 %). Här, liksom i fråga om kassalikviditeten, kan man dock notera en kraftig nedgång mellan 1963 och 1967 och en viss återhämtning därefter. Även inom andratid- ningsgruppen är storstadstidningarna bättre lottade än landsortstidning- arna. Det bör observeras att genomgående för gruppen andratidningar i storstäderna är att värden av den här typen bör ha förbättrats eftersom tre i ekonomiskt hänseende synnerligen svaga tidningar Ny Tid, Stockholms-Tidningen och Göteborgs Handels— och Sjöfarts-Tidning genom nedläggningar försvunnit ur gruppen.

Företagens reservtillgångar

1 begreppet reservtillgångar ingår såväl synliga som dolda reserver. Hur dessa beräknats framgår av bilagan.

Reservtillgångarna bör öka minst i samma takt som omsättningen om inte en ekonomisk utarmning skall ske. Detta har också varit fallet för första- och ensamtidningarna.

För andratidningarna i landsorten har kravet inte kunnat fyllas. Medan försäljningsintäkterna ökat med 102 % har reserverna stigit med enbart ca 27 %. Häri ligger en fördubbling av reserverna mellan 1963 och 1967 och en kraftig minskning mellan 1967 och 1973. Om de vederlagsfria tillskotten medräknasi omsättningen försämras bilden ytterligare.

] nv es terings fonder

Andratidningarna har i allmänhet inte vid någon tidpunkt "kunnat göra avsättningar till investeringsfonder. Första- och ensamtidningarna i landsorten ökade mellan 1967 och 1973 sina investeringsfonder med drygt 150 % medan tidningarna i storstäderna i det närmaste femdubb- lade sina.

Pensionsavsättningar

Pensionsavsättningar behandlas inte här då någon jämförelse mellan grupperna inte är möjlig eftersom man valt olika former för sina avsättningar. Andratidningarnas avsättningar tycks dock vara otillräck- liga.

Vederlagsfria tillskott

De ekonomiska bidragen till dagstidningarna utgörs av statliga produk- tionsbidrag, aktieägartillskott och koncernbidrag. Av dessa domineras bilden är 1973 helt av produktionsbidragen.

År 1973 erhöll de i analysen ingående företagen vederlagsfria tillskott om tillsammans 85 milj.kr., varav 78 milj.kr. tillföll andratidningarna och knappt 7 milj.kr. första- och ensamtidningarna. Tillskotten bestod till ca 61 milj.kr. av produktionsbidrag, medan ca 24 milj.kr. utgjordes av övriga former av bidrag. Detta innebär en kraftig ökning av de övriga tillskottsformerna från 1967 men ungefär samma belopp som 1963 då Stockholms-Tidningen och Ny Tid fortfarande ingick med bidrag på tillsammans ca 17 milj.kr.

Av bidragen till första- och ensamtidningarna 1973 var ca 4,3 milj.kr. produktionsbidrag, 1,2 milj.kr. aktieägartillskott och resten, 1,4 milj.kr., koncernbidrag.

Landsortstidningarna efter spridningstiithet

[ den nu gjorda genomgången av balansanalysen har redovisningen följt den traditionella tidningsgrupperingen med uppdelning på första- och

andratidningar. Skälet är dels att denna uppdelning ligger till grund för de nuvarande produktionsbidragen, dels att jämförelserna bakåt endast kan göras på detta sätt.

I balansanalysen har dock också gjorts en gruppering efter hushålls- täckning (antalet sålda exemplar per 100 hushåll inom utgivningskommu- nen). Detta har skett för att det skall bli möjligt att stämma av den analys som gjorts i föregående kapitel mot den ekonomiska situationen, sådan den beskrivs i tidningsföretagens bokslutshandlingar för år 1973. Endast landsortstidningar som utkommer med minst två nummer/vecka finns med i denna redovisning.

70 flerdagarstidningar — konkurrenstidningar och ensamtidningar ingår i sammanställningen (tabell 9.5). Av dessa har 53 en täckning på 50 % eller däröver. Dessa 53 tidningars upplagor uppgår till 85 % av de 70 tidningarnas samlade upplagor. De 17 tidningarna med lägre hushållstäck—

ning än 50 % svarar alltså för 15 % av den totala upplagan. Sammanställningen visar att det finns ett direkt samband mellan hushållstäckning och ekonomisk situation. Klarast åskådliggörs detta med hjälp av uppgifterna om vinst resp. förlust.

Tabell 9.5 landsortstidningars rörelseresultat vid olika täckningstal år 1973.

Hushållstäckning i Antal Vinst/förlust före avskriv- utgivningskommunen företag ningar. avsättningar och (%) skatter i % av omsättningen 80 23 + 7,1 70 — 79 15 + 7,1 60 69 9 + 8,5 50 59 6 — 0,7 40 — 49 3 — 7,0 20 39 5 — 12,6 10 19 9 — 17,3 70 + 2,7

Först vid täckningstal över 60 % har tidningsföretagen genomgående en tillfredsställande förräntning. Mellan 50 och 60% är läget mera varierande. Vissa företag redovisar överskott och vissa underskott. I denna grupp finns exempelvis Gotlands Allehanda och Gotlands Tid- ningar som båda uppburit produktionsbidrag (Gotlands Allehanda redu- cerat bidrag). Det finns också företag med tillfälliga problem som drar ner gruppens genomsnitt. Det är viktigt att tillägga att läget blivit annor- lunda om storstadstidningarna hade kunnat medräknas. Då hade både Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet kommit i denna grupp, tid— ningar som knappast torde vara förlustbringande. Bilden kompliceras också av att koncerntidningar ingår i gruppen. Vid successivt lägre täck- ningstal blir resultatsiffrorna i motsvarande grad sämre.

Beträffande de tre tidningarna i täckningsintervallet 40—49% bör noteras att två av dessa är tidningar med låg upplaga under 10 000 exemplar. Det tredje företaget ståri koncernförhållande till annat, större tidningsföretag och är därför svåranalyserat.

Situationen avspeglas också i de vederlagsfria tillskottens storlek. Dessa utgör knappt 1 % av omsättningen (inkl. tillskott) för tidningar med en täckning på 50 % och däröver. För tidningar med lägre täckning än 50 % är motsvarande andel närmare 18 %.

Även för övriga variabler i analysen är bilden klar — bättre hushålls- täckning ger bättre ekonomisk ställning. Drygt 97 % av beloppen inom grupperna reservtillgångar, investeringsfonder och pensionsavsättningar återfinns hos företag med tidningar som täcker lägst 50 % av hushållen.

För fådagarstidningarna är bilden likartad den för flerdagarstidningar. Dessa siffror blir dock mindre relevanta för utredningen då endagstid- ningarna inte kunnat medtagas. Härigenom redovisas enbart fyra få- dagarstidningar med lägre täckning än 60 %. Förlusten för dessa är så stor som 18,3 % av omsättningen. Det bör dock noteras att tre av dessa ståri koncernförhållande till annat, större tidningsföretag, vilket gör att boksluten är svåranalyserade.

Huvudintryck av bokslutsanalysen

Bokslutsanalysen visar att situationen är i stort sett oförändrad i förhållande till 1963 och 1967. Förstatidningarnas situation är relativt tillfredsställande medan andratidningarna fortfarande dras med stora svårigheter.

Vid jämförelse med tidningarnas hushållstäckning framgår att fler- dagarstidningar med täckningstal under 50% generellt sett går med förlust. I täckningsintervallet 40—49 % gäller detta åtminstone tidningar med liten upplaga.

9.3.2. Presstödets betydelse

Bokslutsanalysen visar att de olika presstödjande åtgärderna inte på något påtagligt sätt förbättrat andratidningarnas situation i förhållande till utgångsläget. En reservation behöver dock göras.

Mellan 1963 och 1967 skedde en försämring av andratidningarnas ställning. De direkta presstödjande åtgärderna började inte sättas in förrän 1969, produktionsbidragen först 1971. Mellan 1967 och 1971 kan situationen ytterligare ha förvärrats. Det är mycket tänkbart att så varit fallet, men att därefter en förbättring ägt rum mellan 1971 och 1973. En sådan tänkbar förbättring, på grund av produktionsbidragen, skulle dock inte kunna avläsas i analysen även om den ägt rum. 1 ett par avseenden kan en viss upphämtning mellan 1967 och 1973 spåras trots den korta tid åtminstone produktionsbidragen existerat. Det är därför inte orimligt att anta att en viss sanering av andratidningarnas ekonomi skett sedan produktionsbidragens införande även om rörelseresultaten fortfarande är mycket otillfredsställande.

Samdistributionsrabatten har under alla förhållanden haft en fördel- aktig inverkan på andratidningarnas (och sannolikt hela branschens) ekonomi. Generellt för branschen fick man en lägre ökningstakt för distributionskostnaderna under de år rabatten infördes än före och efter

denna period. Störst betydelse för andratidningarna har dock likapris- principen haft. Deras distributionskostnader har ökat långsammare än förstatidningarnas. Skillnaden i ökningstakt är dock inte så stor som skulle kunna förväntas. (Se SOU 1974:102, kap. 7).

Pressens lånefond har gjort det möjligt för flera tidningar att genomföra en teknisk förnyelse som annars knappast kunde ha kommit till stånd. Andratidningarna dominerar klart bland låntagarna. I boksluts- analysen har andratidningarnas soliditet uppmärksammats. Företag med en sådan soliditetssituation som andratidningarna i gemen uppvisar kan inte erhålla lån på den allmänna kreditmarknaden till normala marknads- mässiga villkor. Det finns emellertid, som tidigare påpekats, en viss risk för att lånemöjligheterna i lånefonden medverkat till att i tiden förskjuta tänkbara fall av samverkan mellan tidningar som, om den kommit till stånd, verkat i kostnadssänkande riktning.

Produktionsbidragen har varit av avgörande betydelse för andratid- ningarna. Tidigare har sagts att någon påtaglig förbättring av dessa tidningars ekonomi sedan 1967 inte kan utläsas ur bokslutsanalysen. Det är i det sammanhanget viktigt att konstatera att det anmärkningsvärda med den svenska pressens utveckling, sett i ett internationellt perspektiv, är att så många andratidningar ännu finns kvar på marknaden. Det finns fortfarande en viss valfrihet för läsarna även om denna är begränsad till ett mindre antal orter. Produktionsbidragen har varit en förutsättning för ett antal andratidningars fortsatta existens.

Produktionsbidragens betydelse kan illustreras genom att deras andel av tidningarnas totalintäkter anges.

Uppgifterna om intäkter avser här nettointäkter, dvs. att tidningarnas kostnader för provisioner t. ex. till pressbyrån för lösnummerförsäljning och till reklambyråer för annonsförmedling har avräknats från bruttoin- täkterna. Intäkter från cilviltryck o. dyl har inte medräknats då tidnings- företagens verksamhet vid sidan av den egentliga tidningsrörelsen gene— rellt sett är av mycket liten omfattning.

Redovisningen avser 26 flerdagarstidningar som erhöll fullt produk- tionsbidrag år 1971.

Tabell 9.6 Rörelse- och totalintäkter för flerdagarstidningar med produktionsbidrag.

Intäktsslag År och intäkter i mkr och % Årsmedeltal för 1968-1970 1971 1972 Mkr % Mkr % Mkr % Upplageintäkter 85 35 91 34 102 33 Annonsintäkter 146 60 136 51 . 141 46 Tidningsrörelse- intäkter 231 95 227 85 243 79 Produktionsbidrag — 28 10 54 17 Övriga kontantbidrag 14 5 13 5 12 4 Totalintäkter 245 100 268 100 309 100

Källa: SOU 1974:102

Tabell 9.6 visar att produktionsbidragen inneburit en väsentlig inkomst- förstärkning för tidningsgruppen. Bidragens betydelse har också ökat. En jämförelse mellan 1974 års siffror och medelvärdena för åren 1968—1970 visar att produktionsbidragen svarat för 80% av ökningen av totalin- täkterna. Bidragens andel av totalintäkterna kan för år 1974 beräknas till ca 20 %. Det är intressant att notera att övriga kontantbidrag (oftast bidrag från partier och andra organisationer) ligger kvar på samma nivå av totalintäkterna, eller 4—5 %.

En uppdelning av tidningarna efter upplaga visar att bidragens andel av totalintäkterna är mindre. för tidningar med upplagor över 25 000 exemplar än för tidningar med mindre upplagor. Detta är en väntad bild med tanke på konstruktionen med maximerade bidrag.

För fådagarstidningarna spelar produktionsbidragen en ännu något större roll. Under perioden 1971—1973 kan bidragens andel av totalin- täkterna uppskattas till ca 20 %. För 1974 (då bidragen höjdes) beräknas andelen ha ökat till ca 25 %. Denna andel varierar kraftigt mellan olika tidningar eftersom bidraget är fast medan totalintäkterna skiftar i hög grad. Vissa större förortstidningar drar ner medelvärdena. Undantas extremvärdena blir bilden något annorlunda. För det stora antalet fådagarstidningar torde bidragens andel av totalintäkterna numera ligga runt 30—35 %.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de olika presstödjande åt- gärderna för många andratidningar varit en nödvändig förutsättning för oförändrad utgivning. Åtgärderna har dock inte förändrat den eko- nomiska bilden jämfört med åren 1963 och 1967. För vissa fådagarstid- ningar har produktionsbidragen möjliggjort väsentliga standardhöjningar vilket lett till påtagliga upplageframgångar.

9. 3. 3 Speciella tidningsgrupper A ndratidningar i storstäderna

Fyra storstadstidningar betraktas som andratidningar: Dagen och Svenska Dagbladet i Stockholm samt Arbetet och Skånska Dagbladet i Malmö. Denna grupp mottar en mycket stor del av de samlade produktions- bidragen. År 1971 var andelen drygt 30 % (drygt 40 %, om man lägger till bidraget till Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning som då fortfarande utkom). 1973 34,5 % (42,7 med GHT) och 1974 39 %. Trots detta har tidningarna, huvudsakligen Arbetet och Svenska Dagbladet, behov av betydande tillskott utöver produktionsbidragen. Enligt bokslutsanalysen erhöll Arbetet är 1973 8 milj.kr. i produktionsbidrag och 5.2 milj.kr. från annat håll och Svenska Dagbladet (bokslut per den 30/6 1974) 11,5 milj.kr. i produktionsbidragl och 11,7 milj.kr. från intressenter.

I Presstödet och tidningskonkurrensen visas också att Arbetet och Svenska Dagbladet har låga produktionsbidrag räknat per årsexemplar om man jämför med regiontidningarna i landsorten. För 1974 var det genomsnittliga produktionsbidraget per årsexemplar för flerdagarstid- ningar ca 160 kr. Motsvarande belopp samma år var för Arbetet 125 kr.

| Det höga beloppet för Svenska Dagbladets produktionsbidrag för— klaras dels av att det inbegriper stödet (0.8 milj.kr) till de förortstid— ningar som ägs av Huvud- stadspress AB (dotter- bolag till Svenska Dag- bladet AB), dels (förmod- ligen) av att man redo- visar halva bidraget för är 1973 (4 milj.kr.) och halva för är 1974 (6.75 milj.kr.) på detta verk- samhetsär.

och för Svenska Dagbladet 88 kr. Förklaringen till detta är maximeringen av produktionsbidragen. Dessa s.k. tak drabbar Arbetet och Svenska Dagbladet hårdare än någon annan tidning. Om taken inte funnits skulle Arbetet för 1974 ha erhållit ett produktionsbidrag av 31,0 milj.kr. och Svenska Dagbladet av 39,7 milj.kr.

Samtidigt har storstädernas andratidningar speciella problem. De konkurrerar med tidningar med stora resurser (Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet samt tidigare Handelstidningen med Göteborgs- Posten). Det krävs av storstadstidningarna att de skall ha en mycket bred redaktionell bevakning, som inte kan begränsas till regionalt och lokalt stoff. Dessutom är storstadsregioner just genom sin storlek generellt sett mera krävande att bevaka än andra regioner.

Dagen och Svenska Dagbladet (speciellt Dagen, som är en komple- menttidning och egentligen inte konkurrerar med de övriga Stockholms- tidningar) har riksspridning i en utsträckning som är unikt bland abonnerade dagstidningar. Ett sådant spridningsmönster är dyrbart för tidningarna. Även Skånska Dagbladet har en spridningsstruktur som ur företagsekonomisk synvinkel är mycket ofördelaktig. Tidningen har visserligen ingen större riksspridning men har mycket låg täckning på utgivningsorten Malmö och huvuddelen av upplagan spridd över Skåne— regionen.

En speciell omständighet gör att Arbetet, Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet får höga kostnader. De tre tidningarna är var och en det ledande pressorganet bland morgontidningarna för ett politiskt parti. Detta gör att tidningarna (och andra) ställer upp höga krav på redaktionell bevakning över vida fält. Även denna faktor (liksom konkurrensen med de resursstarka förstatidningarna) gör alltså att tidningarna inte kan uppträda som renodlade regiontidningar utan måste ha information, kommentarer och granskning på riks— och utrikesom- rådena. Det påverkar också (som redan konstaterats beträffande Svenska Dagbladet) spridningen. Arbetets Göteborgs-edition är exempelvis en satsning som är svår att motivera med företagsekonomiska skäl.

Storstädernas andratidningar är den tidningsgrupp som i dag har de största ekonomiska svårigheterna. Det visas framför allt av att närstående intressenter 1973 fick svara för 39 % av gruppens totala stödbehov (61 % utgörs av produktionsbidrag). Motsvarande siffra för landsortstidningarna stannade vid 17 %.

Tidningar med liten upplaga

I kapitel 8 betonas starkt att en tidnings hushållstäckning är avgörande för dess marknadsläge. Ovan har visats att den också är avgörande för ekonomin. Man kan dock inte bortse från upplagans storlek i ekonomiska sammanhang. I avsnitt 8.4 påpekas också att först när en fådagarstidning har en upplaga på minst 5 000 exemplar och en flerdagarstidning på minst 10 000 exemplar har tidningarna någorlunda tillfredsställande intäkter från upplagemarknaden. Ett annat sätt att uttrycka detta är att

låg upplaga innebär att en tidning blir mera beroende av annonsin- täkterna.

Detta kan illustreras med material från de två tidigare pressutredning- arna. I tabell 9.7 visas intäkterna i tidningsrörelsen i procent av totala intäkter av tidningsrörelsen. Där framgår klart att annonsintäktema spelar större roll ju lägre upplaga en tidning har.

Tabell 9.7 Intäkter i tidningsrörelsen i procent av totala intäkter av tidnings- rörelsen. Upplaga” Antal Annons— Upplage— Övriga företag intäkter intäkter intäkter 1963 1967 1963 1967 1963 1967 1963 1967 — 4 999 12 8 71,1 67,1 28,2 25,5 0,7 7,4 5 000— 9 999 18 10 66,9 69,3 31,6 27,7 1,5 3,0 10 000— 14 999 21 21 65,1 65,8 33,5 32,9 1,4 1,3 15 000—19 999 15 18 60,0 61,7 38,6 36,6 1,4 1,7 20 000—29 999 15 12 59,9 59,0 37,6 40,1 2,5 0,9 30 0001—49 999 20 23 62,4 60,4 35,4 37,3 2,2 2,3 50 000—99 999 4 4 59,4 60.1 37,4 38,0 3,2 1,9 100 000— 6 7 52,5 50,7 43,4 46,0 4,1 3,3 Samtl. företag 111 103 56,6 55,2 40,1 42,1 3,3 2,7

Avser sammanlagda upplagan av huvudtidning och avläggare utan hänsyn till utgivningsfrekvens. Källa: SOU 1968:48 (dess tabell 4.2).

Nedanstående tabell är ett annat sätt att visa samma sak.

Tabell 9.8 Andratidningarnas bruttoresultat och totala intäkter av tidningsrörelsen iöre per ex. 1963 och 1967.

Totala intäkter Upplaga resp. bruttoresultat '

10 000—14 999 ex. 15 000—19 999 ex. 1963 1967 1963 1967

Totala intäkter av tidnings- rörelsen i öre per ex. 76,5 104,7 64,9 98,8

Bruttoresultat från tidnings- rörelsen i % av totala intäkter från tidningsrörelsen 7,7 7,3 — 5,0 —- 4,7

Källa: SOU 1968z48 '

I det lägre upplageintervallet är intäkterna per ex. större än för tidningar i det högre intervallet. Detta är framför allt ett uttryck för större annonsintäkter per ex. Trots detta är bruttoresultaten i tidnings- rörelsen sämre.

Fddagarstidn ingar

Fådagarstidningarna kan indelas i tre grupper: riksspridda tidningar, regiontidningar samt lokal- och förortstidningar. Gruppernas ekonomiska

förutsättningar är helt olika.

De riksspridda tidningarna har på kostnadssidan två väsentliga nack- delar: distribution och redaktionell bevakning blir båda dyrare om man arbetar på riksplanet än om man koncentrerar sig till ett begränsat geografiskt område. När det gäller intäkterna är det uppenbart att rikstidningarna sällan kommer ifråga för kommersiell annonsering: intäkterna från upplaga och icke-kommersiella annonser blir helt av- görande.

Regiontidningarna har inte samma problem på kostnadssidan även om den generellt glesa spridningen är en klar nackdel från distributionssyn- punkt. Tidningarna inom denna grupp har oftast så dålig täckning att inte heller de får någon kommersiell annonsering. Både riks— och regiontid- ningarna får dock del av den statliga annonseringen och regiontidningarna dessutom i många fall av den kommunala.

För lokal- och förortstidningarna är läget annorlunda. De arbetar inom begränsade områden och får därför lägre kostnader för distribution och på den redaktionella sidan. Även vid relativt små upplagor har de oftast så god hushållstäckning att de drar till sig ganska omfattande kommersiell annonsering. Två förortstidningar i Stockholms-regionen lyckades 1974 så väl med detta att annonsandelen kom att överstiga den redaktionella delen av spaltutrymmet varigenom tidningarna inte längre var berättigade till produktionsbidrag. Den ena tidningen hade då detta inträffade inte högre täckning än 34 %.

Förklaringen till att man kan ha så god annonstillströmning vid förhållandevis låga täckningstal är att man arbetar enbart på den lokala marknaden. Ofta är dessa tidningar det enda realistiska reklammediet för många lokala annonsörer. En detaljhandlare i någon av Stockholms förorter annonserar normalt inte i Dagens Nyheter även om den har dubbelt så hög täckning som förortstidningen. Då får han nämligen betala för att få denna annons spridd ihela Stockholmsregionen, vilket normalt sett är helt ointressant. (Här bortses från möjligheten att annonsera i någon av DN:s förortsbilagor.) I stället väljs alltså förortstidningen.

9.4. Utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter

Pressutredningen har i sitt arbete inte kunnat avvakta tidningsföretagens bokslut för år 1974. Bokslutsanalysen har i stället fått göras på 1973 års bokslut. För att kontrollera att huvudtendenseni analysen inte förändrats under 1974 har dock utredningen låtit genomföra en begränsad under- sökning av kostnads- och intäktsutvecklingen under detta år. Resultaten av denna undersökning presenteras först idetta avsnitt. Därefter beskrivs kortfattat vissa huvuddrag i branschens kostnads- och intäktsutveckling. Ett delavsnitt belyser också tidningarnas möjligheter att själva påverka denna utveckling.

] avsnittets avslutande del berörs marknadsutvecklingen pä litet längre sikt.

9.4.1. Utvecklingenunder 1974

Analysen för 1974 omfattar 27 företag, varav 14 med förstatidningar och 13 med andratidningar, alla från landsorten. Storstadstidningarna är en alltför liten grupp för att medge en begränsad bearbetning i form av urvalsförfarande. Samtliga andratidningar uppbar produktionsbidrag. Av förstatidningarna hade en reducerat produktionsbidrag och en koncern- bidrag.

F ö rsaljningsvolymerna

De sammanlagda upplagorna för landsortspressen ökade under 1974 (första halvåret jämfört med samma period 1973) med endast något över en procent.

Annonrvolymerna ökade under året med 5 %, varav för förstatidning- arna med 5,5 % och för andratidningarna med 3 %.

Prispoli tiken

Abonnemangspriserna i dagspressen höjdes från januari 1973 till januari 1974 med 8 %. Av de undersökta företagen höjde förstatidningarna med 9 % och andratidningarna med 6 %.

Genomsnittligt höjde landsortstidningarna sina abonnemangspriser med 16 % och storstadstidningarna med 25 % från januari 1974 till januari 1975.

Annonspriserna höjdes från januari 1973 till januari 1974 med 10 %i landsortspressen och med 3—4 % i storstadspressen. Ytterligare höjningar företogs emellertid senare under året.

Mellan januari 1974 och januari 1975 har annonspriserna i genomsnitt höjts med 15 %.

1 n täktsutveckl ingen

Intäkterna av upplaga steg under 1974 med 12 %.

Annonsintäktema steg under 1974 hos dagstidningarna mer än vad som förutsågs vid årets början. Volymökningarna och prishöjningarna gav en ökning av annonsintäktema hos landsortspressen med 16%. De i analysen ingående förstatidningarna ökade med 18 % och andratidning- arna med 15 %. Skillnaden sammanhänger med förstatidningarnas större volymökning.

Totalintäkterna av tidningsrörelsen steg med 15 % under 1974. För förstatidningarna blev ökningen 16 % och för andratidningarna 13— 14 %. I dessa beräkningar ingår inga vederlagsfria tillskott. utan enbart tid- ningarnas egna försäljningsintäkter. Dessa värden antyder svårigheter för andratidningarna att höja sina intäkter i samma takt som förstatid— ningarna.

Kostnadsutvecklingen

Kostnaderna för löner inklusive sociala avgifter steg Linder 1974 för berörda företag i genomsnitt med 19 % och disrributionskosrnaderna steg med nära 18%. Hänsyn har inte kunnat tas till ökad eller minskad personal eller förändringar i distribuerade upplagor.

Kostnaderna för tidningspapperet steg med ett högre tal. Under 1974 kostade papperet ca 41 % mer än under 1973, men i februari 1974 minskades papperets ytvikt, så att det blev ca 6 % mera yta på samma vikt. Detta innebar att pappersprishöjningen i realiteten blev ca 36 %. De i analysen ingående företag, som redovisat papperskostnaden, har noterat en merkostnad för papper på 35,5 %. De samstämmiga procenttalen visar att den ökade annonsvolymen inte i någon större utsträckning torde ha lett till ökat sidantal hos tidningarna, utan att textutrymmet minskat ungefär lika mycket som annonsutrymmet ökat.

Medan intäkterna under 1974 ståg med ca 15 % hos de analyserade företagen så steg totalkostnaderna för samma företag med ca 18 %. Kostnaderna steg sålunda mer än intäkterna. Dessa värden visar att det ekonomiska utfallet för tidningarna försvagats något under 1974. Bilden är dock ingalunda entydig och analysen är begränsad till en fjärdedel av samtliga företag.

Det ekonomiska utfallet

Skillnaden mellan rörelsebetingade intäkter och rörelsebetingade kost- nader ger en bruttovinst före avskrivningar. Detta saldo visar hos de 14 förstatidningarna att sagda vinst, ställd i relation till omsättningen, minskat med ett par procentenheter.

Hos alla de 13 andratidningarna är kostnaderna större än de egna intäkterna och här blir skillnaden ett förlustsaldo, före avskrivningar, som ökat från 20 % 1973 till 23 % 1974. Detta visar att 80 respektive 77 % av direktkostnaderna kunde täckas av företagens egna försäljningsintäkter. [ några fall täcker de egna intäkterna endast 60—65 % av kostnaderna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingen under 1974 inte förändrar den bild som bokslutsanalysen ger.

9.4.2. Kostnads— och intäktsutveckling över en flerårsperiod

Ett omfattande ekonomiskt analysmaterial har insamlats under 1972 års pressutrednings arbete. Detta material redovisas i första hand i Presstödet och tidningskonkurrensen och i bilaga 3 till detta betänkande. Detta material visar - liksom de analyser som genomfördes av 1963 och 1967 års utredningar entydigt att dagspressen inte är en bransch som i sin helhet är krisdrabbad. Vissa grupper av tidningar inom branschen har stora svårigheter medan andra har ett i stort sett tillfredsställande läge. Av detta skäl är genomnittsdata beträffande branschens kostnads— och intäktsutveckling mindre relevanta för utredningens arbete. Utredningen

har därför inte genomfört en enkät till samtliga tidningsföretag av den typ de två tidigare pressutredningarna gjort.

Pressutredningen har således inte funnit behov av att presentera en så detaljerad bild av branschens ekonomiska utveckling som skett tidigare. Några omständigheter gör emellertid att utredningen inte helt kan gå förbi denna fråga.

Som visats tidigare har de ekonomiskt svaga tidningarna svårare än andra att kompensera kostnadsökningar med hjälp av ökade intäkter av tidningsrörelsen. En snabb kostnadsutveckling orsakar alltså inte bara problem allmänt inom branschen utan leder lätt till presspolitiskt oönskade konsekvenser genom att lågtäckningstidningarna drabbas sär- skilt hårt.

1 avsnitt 8.1 berörde utredningen den presspolitiska betydelsen av olika inriktningar av tidningarnas prispolitik. Frågan behandlas även i nästa avsnitt (9.4.3). Eventuella förändringar i tidningarnas intäkts- struktur är av presspolitiskt intresse.

Kostnader

Utan att genomföra en enkät finns det begränsade möjligheter att beskriva kostnadsutvecklingen. Vissa uppgifter kan dock erhållas. Här behandlas två tunga poster på tidningarnas utgiftssida, nämligen löne- och papperskostnader.

Uppgifter om utvecklingen av lönekostnaderna har erhållits från Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA). Med utvecklingen av lönekost- nader avses här effekten av avtal om löner och andra ersättningar (även sociala avgifter är inkluderade). Siffrorna visar således inte tidningarnas faktiska utgifter för löner och sociala avgifter. Dessa påverkas ju också av produktivitetsförändringar, förändringar i antal anställda osv. I tabell 9.9 jämförs lönekostnadsutvecklingen inom dagspressen med arbetskostnads- index för industriarbetare (som är framräknat på likartat sätt).

Tabell 9.9 Utvecklingen av lönekostnader inom dagspressen och för industriar— betare åren 1967—1974. (Index 1967 = 100).

Index År 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Lönekostnader inom dags-

pressen 100 109 121 132 145 163 182 214 Arbetskostnadsindcx för industriarbetare 100 108 117 135 150 167 187 223

Denna jämförelse visar att det i och för sig varit en snabb kostnadsut- veckling inom branschen men att utvecklingstakten på intet sätt är unik. För dagspressen gäller dock att lönekostnaderna i stor utsträckning gäller verksamheter som är svåra att rationalisera. Exempelvis kan man knappast minska antalet anställda journalister på en tidning utan att tidningens innehåll påverkas. Samma typ av problem finns på distribu-

tionssidan. Detta innebär att om inte läsarna skall drabbas av försämrad service måste de ökade kostnaderna i hög grad komma att slå igenom i form av högre priser på upplaga och annonser.

Papperspriserna visar en mycket oregelbunden utveckling. Under 1950-talets första hälft inträffade kraftiga prishöjningar. Från årsskiftet 1950/51 till årsskiftet 1955/56 höjdes priserna med mer än 100 %. Därefter låg priserna i stort sett stilla fram till årsskiftet 1970/71. Då inleddes en ny period av prisstegringar som kulminerade under 1974/75. Mellan december 1973 och maj 1975 höjdes tonpriset från 762150 till 1 355 kr. Dock skall påpekas att det förstnämnda priset avsåg papper med ytvikten 52 g/m2 och det senare papper med ytvikten 48,8 g/mz. Om det senare priset omräknas till att gälla papper med ytvikten 52 g/m2 erhålles 1 270 kr/ton. För att motverka kostnadsökningar för energi och för att möta väntad brist på fiberråvara sänkte man ytvikten i mars 1974 från 52 g/m2 till 48,8 g/mz. En fortsatt sänkning till i första hand 45 g/m2 kan antas ske.

En indexberäkning med priset per ton år 1950 som bas ger den serie som visas i tabell 9.10. Konsumentprisindex har inlagts som jämförelse.

Tabell 9.10 Papperspriset utveckling åren 1950—1975. (Index 1950 = 100)

Index År 1950 1955 1960 1965 1970 1975 (maj)

Papperspris(utgångcnavvarjeår) 100 198 204 212 218 406 Konsumentprisindex(årsrnedeltal) 100 132 157 188 234 339

Det är lätt att förstå att pappersprisernas utveckling under 1970-talet varit en besvärande faktor för tidningsföretagen.

Intäkter

Tidigare har konstaterats att det av flera skäl är angeläget att dagspressens beroende av annonsintäkter minskar. En sådan utveckling har också kunnat avläsas i de tidigare pressutredningarnas ekonomiska analyser. Mellan 1963 och 1967 skedde en minskning av annonsintäkternas andel av totala intäkterna i tidningsrörelsen från 56,6 % till 55,2 %. Tendensen finns också klarlagd för perioden 1968—1972 i Presstödet och tidnings- konkurrensen. Efter 1972 tycks emellertid annonsintäkternas betydelse ha ökat, främst beroende på att annonsvolymen ökat snabbare än upplagan under de senaste åren. Tabell 9.1 I, som avser landsortspressen, bygger på material från statens pris- och kartellnämnd (beträffande priserna), TU (beträffande annonsvolymerna) och TS (beträffande upp- lagorna). Upplagepriserna avser abonnemang. Annonspriserna avser priset per millimeter annonsutrymme.

Tabell 9.1 1 Pris- och volymutveckling av annonser och upplaga för landsortspressen åren 1969—1974. (Index 1969 = 100)

Index År 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Upplaga

Pris 100 102 109 124 134 144 Volym 100 101 102 102 103 105 Värde 100 103 111 127 139 151 Annonser Pris 100 106 113 126 133 145 Volym 100 101 93 98 105 111 Värde 100 107 105 123 140 161

Anm.: Indexserien för värde har erhållits genom att index för pris multiplicerats med index för volym.

Tar man med storstädernas morgontidningar blir bilden något annor- lunda. Indextalen för denna grupp är 1974 var i fråga om upplaga 140 (pris). 103 (volym) respektive 142 (värde) och i fråga om annonser 134 (pris), 94 (volym) och 131 (värde).

Tendensen för båda tidningsgrupperna har dock under de senaste åren varit densamma — priserna på annonser och abonnemang har höjtsi ungefär samma takt men volymutvecklingen har varit bättre i fråga om annonser. Detta sammanhänger naturligtivs med att annonsvolymen är mera konjunkturkänslig än upplagevolymen. Den djupa konjunkturned- gången 1971—1972 ledde till en minskning av annonsvolymen mellan åren 1970 och 1971 på ca 8 %. Det är naturligt att man fått en positiv utveckling av annonsvolymen från dessa år till högkonjunkturåret 1974. Den utveckling mot högre annonsberoende som ägt rum under 1970- talets första hälft behöver således inte vara ett uttryck för en omsväng- ning i den mera långsiktiga trenden. Däremot visar dessa resultat att den tidigare spårade tendensen mot lägre annonsberoende inte är starkare än att kortsiktiga svängningar av det slag som här beskrivits tar överhand över denna tendens. '

Önskar man på det sätt som här gjorts räkna fram ett y,värdeindex” måste annonspriserna räknas som millimeterpriser. Ett annat vanligt sätt att ange annonspriser är att beräkna de 5. k. millemillimeterpriserna, dvs. priset per millimeter annonsutrymme dividerat med upplagan i tusental exemplar.

I en studie gjord av TS för TU:s räkningjämförs millemillimeterpriser- nas utveckling med den för abonnemangspriserna. För perioden 1971— 1975 ökade storstadspressens abonnemangspriser med i genomsnitt 49,5 % medan millemillimeterpriserna ökade med 38,6 %. Motsvarande siffror för landsortspressen var 45,4 % respektive 41,8 %. Förklaringen till att denna bild avviker från den som visas i tabell 9.11 är att upplageökningar under perioden rent matematiskt verkar dämpande på annonsprisutvecklingen eftersom annonspriset divideras med upplagan. En jämförelse för perioden 1959—1971 visade att för storstadstidningarnas del ökade i samtliga fall abonnemangspriserna mer än millemillimeter-

1 Med ny teknik avses fotosättning och offset- teknik vid tryckningen.

priserna. Inom landsortspressen ökade abonnemangspriserna mer än millemillimeterpriserna i 30 av 35 fall.

Sammanfattningsvis kan konstateras att annonsintäkternas betydelse tenderat att öka under de tre, fyra senaste åren genom att annons— volymen ökat snabbare än upplagevolymen. Detta understryker ytter— ligare vikten av att branschen inriktar sig mot en prisfilosofi av det slag TU förordat.

9.4.3. Tidningarnas möjligheter att påverka kostnads— och intäktsutveck- lingen

Kostnader

Tidningsföretagens möjligheter att påverka sina kostnader kan behandlas under tre punkter: rationalisering, samverkan och förändringar i utgiv- ningen.

Rationalisering och samverkan är i det här sammanhanget egentligen bara två olika sätt att uppnå samma sak: ökad produktivitet. Med rationalisering avses i denna framställning enbart produktivitetshöjningar inom ramen för existerande teknik (driftrationalisering) eller genom teknikbyte. Samverkan är en fråga om produktivitetsökningar genom utnyttjande av eventuella stordriftsfördelar.

Tidningarnas möjligheter till rationaliseringar har behandlats i grafiska kommitténs betänkande Grafisk industri i omvandling (SOU 1974:34). Kommitténs undersökningar visar att det finns stort utrymme för driftrationaliseringar, alltså produktivitetshöjningar utan teknikbyte. Tvärsnittsdata visar nämligen att effektiviteten varierar starkt mellan olika anläggningar. För 10—20% av anläggningarna är resursåtgången mindre än två tredjedelar av den genomsnittliga resursåtgången för alla anläggningar. Detta kan tolkas som ett tillgängligt utrymme för drift— rationaliseringar på i genomsnitt ca 30 % av resursåtgången.

Tidningsbranschen är sedan slutet av 1960-talet inne i en period av teknikbyte. Den enkät som grafiska kommittén bygger sitt material på avser förhållandena år 1970. Det innebär att vid jämförelser mellan ”gammal” och ”ny” teknik] så gäller att gruppen som tillämpar ny teknik är förhållandevis liten och den nya tekniken har tillämpats under kort tid. Detta är med stor sannolikhet förklaringen till att kommittén funnit att den nyare tekniken (f. a. fotosättningjämfört med blysättning) har stora potentiella fördelar men att endast en ringa del av de möjliga effektivitetsvinsterna utnyttjas. Utrymmet för driftrationaliseringar ökar alltså vid övergång till ny teknik.

Betydelsefulla är här de överenskommelser som träffats mellan arbetsgivarnas och de anställdas organisationer om regler vid införandet av ny teknik. I dessa överenskommelsers allmänna riktlinjer anges bl. a.

”Det är angeläget att anställd grafisk personal — i förekommande fall efter omskolning — bereds fortsatt sysselsättning i de nya eller näraliggande arbetsuppgifterna och att anställnings— och ]öneförmåner ej försämras.

Parterna är därför ense om att, då hittillsvarande arbetsuppgifter bortfaller eller förändras, erforderlig utbildning och omskolning skall ges berörd personal då individuella förutsättningar därför föreligger. Sådan utbildning och omskolning skall planeras så att den kan äga rum i takt med att ny teknik introduceras och den skall som regel förläggas till ordinarie arbetstid. Även nyrekrytering till de nya arbetsuppgifterna skall ske under hänsynstagande till möjligheten av att omplacera personal som är anställd i befattningar som bortfaller eller förändras.”

Lokala överenskommelser har träffats vid vissa tidningar i samband med teknikbyte, varvid parterna enats om att ingen anställd skall avskedas p. g. a. teknikbytet.

Detta innebär annorlunda uttryckt att avtal slutits om att företagen på kort sikt inte skall ta fram de potentiella effektivitetsvinsterna. Pressut- redningen är dock av den uppfattningen att möjligheterna till produk- tivitetsvinster genom teknikbyte på längre sikt är betydande. Framför allt gäller detta inom leden före tryckning, dvs. textsättning och bildrepro- duktion. Speciellt har textsättningen enligt traditionell teknik svarat för en betydande del av de totala produktionskostnaderna. Än större produktivitetsvinster kan göras om den nya textbehandlingsteknikens möjligheter till integration med tidigare liggande led (redaktion och annonsavdelning) kan utnyttjas.

En förutsättning för att samverkan skall vara fördelaktig är att det finns vissa stordriftsfördelar. På distributionssidan har man kunnat konstatera att så var fallet. Samverkan innebär dock ett uppgivande av konkurrensfördelar för den större av konkurrerande tidningar. Som visas i kapitel 10 hade samdistributionen inte kommit till stånd, åtminstone inte på så fördelaktiga villkor för de svagare tidningarna, utan den stimulans som den statliga distributionsrabatten utgjort.

Grafiska kommittén diskuterar existensen av stordriftsfördelar inom produktionen. Man finner där att sådana finns inom delprocesserna repro och tryckning men inte inom sättning. Kommittén har dock bara studerat olika företagsstorlekar, vilket innebär att en stor arbetsplats är en stor tidning, inte flera mindre samverkande tidningar. Stora tidningar håller normalt medvetet en högre beredskap vilket då kommer att visa sig som lägre effektivitet i den större anläggningen.

Vid samverkan tillkommer vissa komplikationer som kan minska ev. stordriftsfördelar. Det gäller framför allt problemen med tidpunkter för manusstopp för olika i samverkan deltagande tidningar. Pressutredningen har i sitt arbete utfört beräkningar av vinsterna av teknisk samverkan med en helt annan metodik än den grafiska kommittén använt. Utredningens ansats omfattar kalkyler av konkreta, tänkbara fall av samverkan. Ett sådant redovisas i rapporten Tidningar i samverkan (dess kap. 3). Materialet visar att betydande kostnadsbesparingar, främst genom minskat arbetskraftsbehov och förbättrat kapitalutnyttjande, står att vinna genom samverkan mellan tidningar i den tekniska framställningen.

Samverkansfrågorna behandlas mera ingående i kommande kapitel. Förändringar i utgivningen är här närmast av två slag: formatföränd- ringar och förändrad utgivningsfrekvens (periodicitet). Dessa behandlasi Presstödet och tidningskonkurrensen (avsnitt 8.1). Enligt framställningen

där ger även måttliga formatminskningar direkta besparingar i papper och följdbesparingar i redaktionella kostnader och distribution. Hinder för andratidningarna är dels att produktionsbidraget är kopplat till pappers- förbrukningen, dels att de förlorar i konkurrensstyrka om förstatidning- arna inte genomför samma förändring. De totala besparingarna från formatnedskärning beräknas ligga på 5—10 % av de totala redaktionella kostnaderna för en landsortstidning av genomsnittlig storlek. Kostnadsminskningar genom minskad periodicitet är en effektiv rationaliseringsårgärd. Framför allt gäller detta steget från 6—dagarsut- givning till 5-dagarsutgivning. Enligt en preliminär bedömning i forsk- ningsrapporten kan i bästa fall uppemot 15 % av de totala kostnaderna falla bort genom en sådan åtgärd.

Svenska Tidningsutgivareföreningen har i skrivelse till utredningen framfört att möjligheterna till kostnadsbesparingar vid övergång till färre utgivningsdagar är beroende av dels vilken veckodag som blir tidningsfri (måndagar ger största kostnadsminskningen), dels tidningens redak- tionella ambitionsnivå. TU gör bedömningen att de totala kostnadsminsk- ningarna inte kan bli så stora som 15 % utan snarare torde ligga mellan 5 och 10 %.

Mot lägre periodicitet talar, förutom allmänna informationssyn- punkter, dels att även detta tycks strida mot tidningarnas ambitioner, dels att en andratidning inte kan genomföra åtgärden om inte förstatid- ningen gör detsamma.

Intäkter

En tidnings intäkter påverkas av tre faktorer: upplagestorlek, annons- volym och priserna på de båda marknaderna.

I kapitel 8 och i Presstödet och tidningskonkurrensen (dess kap. 5 och 6) behandlas ingående olika tidningskategoriers handlingsalternativ på upplage- och annonsmarknaderna. Slutsatsen är att konkurrenstidningar med låg täckning har mycket svårt att uppnå förbättringar på någondera marknaden. Vissa större högtäckningstidningar kan utöka sitt spridnings- område genom att gå in på mindre eller medelstora ensamtidningars marknader. Den senare kategorin har, liksom konkurrenstidningarna med låg täckning, svårt att nå volymförbättringar.

När det gäller prispolitiken har ensamtidningar av uppenbara skäl stora möjligheter att bestämma sin egen linje. I konkurrenssituationer är det högtäckningstidningen som är prisledare. Vid kostnadsökningar som behöver kompenseras med intäktsökningar är det högtäckningstidningen som avgör i vilken utsträckning upplage- och/eller annonspriser skall höjas. Högtäckningstidningen har här ett val. Lågtäckningstidningens val består enbart i att man kan följa efter högtäckningstidningen (vilket är det normala, särskilt i fråga om upplagepriserna) eller att göra mindre höjningar än högtäckningstidningen (eller helt avstå från höjning). Det senare är, med tanken på lågtäckningstidningarnas ekonomiska situation, oftast inget realistiskt alternativ. För högtäckningstidningen är det ur konkurrenssynpunkt ofta fördelaktigt att lägga större delen av höjningar-

na på annonspriserna. Annonsörerna kan normalt inte undvika att annonsera i högtäckningstidningen. Lågtäckningstidningen är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesidan. Den är nämligen inte lika oumbärlig för annonsörerna vilket innebär att dess annonsvolym tenderar att minska under perioder av kraftiga annonsprisstegringar. En högtäckningstidning kan, genom att välja en för de konkurrerande tidningarna ofördelaktig prispolitik, skapa stora svårigheter för dessa. Den av TU förordade inriktningen mot ett minskat beroende av annons- intäkter är ur presspolitisk synvinkel även i detta avseende att föredra.

9.4.4. Långsiktiga utvecklingstendenser

Pressutredningen skall analysera dagstidningarnas framtida situation mot bakgrund av en allmän bedömning av utvecklingen inom olika mass- medier. Detta görs i kapitel 12. I detta avsnitt för utredningen en diskussion om vissa faktorer, främst på annonsmarknaden, som kan påverka utvecklingen.

Upplagemarknaden

Som framgått i kapitel 2 har de abonnerade flerdagarstidningarna i dag en samlad upplaga som innebär att de täcker samtliga hushåll (1,02 ex/hushåll). Även om dubbelläsningen inom vissa områden är relativt omfattande och hushållstäckningen inom andra områden således väsent- ligt lägre än 100 % så kan man knappast förvänta någon större upplageexpansion för de traditionella dagstidningarna.

Kvällspressens samlade upplaga motsvarade 1974 en täckning av 41 % av hushållen. Här tycks finnas utrymme för en fortsatt expansion utan att det behöver påverka konsumtionen av övriga dagspress.

De största utvecklingsmöjligheterna på upplagemarknaden verkar emellertid fådagarstidningarna ha. Dessa fungerar i likhet med kvälls- pressen, som komplement till övriga dagstidningar. Deras totala upplaga var 1974 inte större än att de fanns i blott vart sjunde hushåll. Många fådagarstidningar har också haft stora upplageframgångar sedan produk- tionsbidragen införts och tidningarna förbättrat den redaktionella standarden.

A nnonsmarknaden

I kapitel 8 har marknadssituationen för olika tidningstyper analyserats. Analyserna visar, att en tidnings täckningstal klart uttrycker tidningens marknadsläge och utvecklingsmöjligheter. I valsituationer utnyttjar annonsörerna i första hand tidningar med de högsta täckningstalen. Lågtäckningstidningarna har därför ett besvärligt utgångsläge i konkur- rensen på annonsmarknaden; dessa skall med olika argument söka övertyga annonsörerna om värdet att mera utnyttja de tidningar som de enligt traditionella kriterier lättast kan undvara. nämligen lågtäckningstid- ningarna.

Det ekonomiska utfallet av tidningsverksamheten har i detta kapitel bl. a. analyserats utifrån tidningarnas täckningstal. Resultaten av analysen visar, att det finns ett starkt samband mellan täckningstal och tidnings- ekonomi. Förlusttidningar återfinns nästan utan undantag bland lågtäck- ningstidningarna.

I kapitel 8 har lågtäckningstidningarnas möjligheter att stärka sin ställning på annonsmarknaden belysts. Framställningen visar, att de generellt sett har mycket begränsade möjligheter att radikalt förändra sin situation.

Analysen tidigare har utgått från nuvarande storlek på annonsmark- naden. Här skall lågtäckningstidningarnas läge vid en förändrad annons-

, marknadsstorlek närmare studeras. Denna begränsning av analysen till lågtäckningstidningarna är främst motiverad av presspolitiska skäl. Den är dock även företagsekonomiskt välgrundad, eftersom lågtäckningstidning— arna inte konkurrensmässigt kan agera utan att ta hänsyn till högtäck- ningstidningarnas bedömningar och beslut. Lågtäckningstidningarna kan ju t. ex. inte kompensera volymbortfall med prishöjningar utan att högtäckningstidningarna väljer samma linje.

De bedömningar som gjorts i pressutredningens referensgrupp Mass- mediernas marknad innebär att reklamvolymtillväxten under 70-ta1et inte kommer att vara lika snabb som den var under 60-talet. Referensgruppen har också ansett att denna tendens kommer att bli bestående.

Till de viktigaste återhållande faktorerna har i diskussionerna förts ändrade villkor för bruk av reklam som konkurrensmedel genom olika beslut från statsmakternas sida. Det torde emellertid vara förhastat att anse att samtliga dessa beslut skulle leda till dämpning av reklamvolymen. I många fall är huvudsyftet att förbättra reklamens informationshalt. I några fall är dock syftet direkt volymbegränsande, såsom i frågorna om ett reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker, förhandling om volymbegränsningar med reklamintensiva branscher eller reglering av vissa typer av annonsering, såsom veckoslutsannonsering. De nämnda om- rådena för volymbegränsningar har ett annonsvärde på 100—150 milj.kr. totalt, vilket torde vara ca 15 % av hela annonsmarknaden. Även om motivet för att införa dessa reklambegränsande beslut är överordnat pressens intresse av annonsintäkter, kan något nämnas om effekterna av sådana åtgärder för lågtäckningstidningarna.

Ett reklamförbud för tobak och spritdrycker skulle i begränsad omfattning drabba lågtäckningstidningarna, eftersom reklam för sådana produkter förekommer i högtäckningstidningarna främst storstadstid- ningarna inom denna grupp vidare i kvällstidningarna samt vecko- pressen. Volymbegränsningar inom reklamintensiva branscher får effekter på märkesvaruannoseringens omfattning. Eftersom andelen sådan annon- sering är störst i storstadspressen — ca 50 % av annonsintäktema — kom— mer denna att drabbas i första hand. Märkesvaruannonsering i landsorts— pressen uppgår till ca 40 % av annonsintäktema. Här är risken stor att annonseringen ytterligare koncentreras till högtäckningstidningarna. Samma generella effekt är att vänta av en reglering av veckoslutsannonse- ringen med den skillnaden att landsortspressen i detta fall drabbas mer än

storstadspressen. De lokala affärsannonserna till vilka veckosluts- annonseringen hör uppgår till ca 45 % av landsortspressens och ca 30 % av storstadspressens annonsintäkter.

Med undantag för ett reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker, vars reklamvolym i första hand återfinns i högtäckningstidningar och andra medier än dagspressen, kan således statliga beslut att söka begränsa reklamvolymen i första hand tänkas drabba lågtäckningstidning- arna. Förhållandena leder därmed inte till några principiella förändringar av den marknadsbild som presenterats i kapitel 8 och detta kapitel.

Om sådana volymbegränsande beslut kommer att tas av statsmakterna, vilket är oklart för närvarande, kommer annonseringens andel av den totala reklammarknaden att minska. Annonseringen torde svara för en proportionellt sett större andel av dessa reklamsektorer än andra reklammedier. Även om andra förhållanden kan medverka till en krympande annonsmarknad, bedöms riskerna för ytterligare minskningar som små.

I kapitel 12 redovisas en analys av den framtida massmediemarknaden. Huvudresultatet av den analysen är att dagspressen på upplagemarknaden inte behöver befara någon starkare konkurrens från nya medier. Dagspressen kan med olika medel försvara sin ställning. Pressutredningen utgår från att nya kanaler på massmedieområdet inte kommer att öppnas för reklam. Så kommer t. ex. reklamsändningar i televisionen inte att bli möjliga. Eftersom konkurrensbilden för dagspressen således inte kommer att förändras genom att nya reklamkanaler tillkommer gäller det för dagspressen främst att fortsätta att hävda sig mot redan existerande medier.

Under 1960-talet har huvudsakligen två större förändringar inträffat i de olika mediegruppernas andelar av den kommersiella reklamen; dels har trycksaksreklamens andel ökat något medan pressreklamens minskat något, dels har märkesvarureklamen minskat ipopulärpressen och stor- städernas morgontidningar medan den ökat i landsortspressen och kvälls- pressen. Enligt uppgifter publicerade av reklamutredningen (SOU l972z7, s. 77 och SOU 1973:10, s. 109). återfanns 1962 ca 30% av märkesvaru- reklamen i pressmedier i populärpressen. Tio år senare hade denna andel minskat till ca 20 %. För landsortspressen ökade andelen under samma period från 25 % till 35 %. Den abonnerade dagspressen som grupp synes inte ha påverkats negativt av dessa förändringar.

De lokala annonsbladen är en av dagstidningarna omdiskuterad företeelse på annonsmarknaden. Pressutredningen har av riksskatteverket fått en redogörelse för annonsbladens antal och omsättning. Enligt redogörelsen uppgick antalet skattepliktiga lokala annonsblad till 104 år 1973 och 109 år 1974. Den gemensamma årsomsättningen ökade från 18,2 milj.kr. 1973 till 22,7 milj.kr. 1974. Detta innebär en ökning med 24,6 %, vilket kan jämföras med 22,0 % för dagspressen enligt verkets statistik. Den genomsnittliga årsomsättningen för de båda åren var således 175 000 kr. resp. 208 000 kr.

De lokala annonsbladen är koncentrerade till vissa regioner i riket. Tidningsföretagens inställning till lokala annonsblad varierar givetvis med

annonsbladens geografiska mönster. I vissa län torde annonsbladen ha en omsättning som motsvarar 10—15 % av den lokala dagspressannonse- ringen i regionen. I sådana fall anses utvecklingen oroande, speciellt om annonsbladens verksamhet koncentrerats till en eller ett par kommuner. Även i de fall dagstidningarna inte förlorar nämnvärd annonsvolym, så förlorar de dock enligt egen bedömning annonsinformation med högt läsvärde, eftersom annonsbladen ofta innehåller annonser med speciella erbjudanden från detaljhandeln.

Den allmänna bakgrunden till framväxten av annonsbladen är de stigande priserna på annonsutrymme. Köpmännen välkomnar lågprisalter— nativ. Den speciella bakgrunden är att det på ett antal orter inte finns någon tidning, som ensam täcker ortens handelsområde tillfredsställande. Det kan i stället vara tre eller fyra tidningar som har en tredjedel eller fjärdedel var av marknaden och då ställer det sig dyrt att använda alla eller två eller tre av dem för att nå ut på marknaden. 1 ett sådant läge startas annonsblad med total hushållstäckning till ett lågt pris.

Svenska Tidningsutgivareföreningens styrelse har uttalat att före- ningens medlemsföretag inte bör ge ut annonsblad som konkurrensmedel gentemot andra reguljära tidningar. Medlemsföretag som ser sig nödsaka- de att ge ut annonsblad i syfte att möta konkurrens från utom branschen stående annonsblad bör, enligt uttalandet, eftersträva att utgivningen sker i samverkan med övriga medlemsföretag inom spridningsområdet. Vissa tidningsföretag trycker dock eller ger ut annonsblad och andra har planer på att ge sig in på marknaden. Det förekommer också, att tidningsföretag konkurrerar ut annonsbladen genom lågprissättning på annonser från orten i fråga, genom utgivning av edition eller genom egna totaldistribu- tioner på orten. Branschens uppträdande på detta område förklarar troligen varför vi iSverige, till skillnad från vad fallet är t. ex. i Danmark, inte fått någon sådan utveckling av annonsbladen att dessa hittills allvarligt kunnat skada dagspressen i dess helhet.

När det gäller dagspressens möjligheter att försvara sin ställning på reklammarknaden i fri konkurrens med andra medier, finns det ingen anledning att bedöma dessa annat än i huvudsak positivt. Av diskus- sionerna i referensgruppen har framgått, att dagspressen genom en effektivare marknadsföring av annonseringen som reklamkanal bättre än hittills kan hävda sig i konkurrensen. Det finns i detta avseende ingen anledning till oro för dagspressen. En outnyttjad möjlighet finns dess- utom i ett ökat samarbete inom annonsförsäljningen. Sådana samarbets- möjligheter behandlas i följande kapitel.

9.5. Sammanfattning

I detta kapitel har en bild givits av tidningarnas ekonomi. Den situation som tidigare beskrivits av två pressutredningar har på det hela taget inte förändrats. Följer man den traditionella gruppindelningen så visar utredningens undersökningar att förstatidningarna har ett tillfreds- ställande läge och att de oftast kan kompensera kostnadsökningar med

intäktsökningar. Andratidningarna har däremot fortfarande stora eko- nomiska svårigheter. En jämförelse mellan tidningarnas hushållstäckning och eknomiska utfall bekräftar analysen i kapitel 8; tidningar med hög täckning har generellt sett god ekonomi och tidningar med låg täckning dålig ekonomi. Den kritiska gränsen synes ligga vid en täckning på ca 50 %.

Vidare har konstaterats att storstädernas andratidningar har en särskilt problematisk situation med bl. a. höga krav på redaktionell bevakning och ekonomiskt betungande spridningsförhållanden. Särskilt är rikssprid- ning dyrbart.

Tidningar med liten upplaga är mera beroende av annonsintäkter än tidningar med större upplagor.

För fådagarstidningarna gäller att riks- och regionspridda tidningar har svårt att arbeta vidare med enbart egna medel. ] synnerhet annonsin- täkterna är mycket små. Lokal- och förortstidningar har däremot, genom att de arbetar på en geografiskt begränsad marknad. goda förutsättningar att konkurrera med större flerdagarstidningar på annonsmarknaden. Många av dessa tidningar kan uppnå god ekonomi vid lägre täckningstal än vad som är fallet för flerdagarstidningar.

Presstödet har haft stor betydelse för branschens utveckling och då särskilt för andratidningarna, [ själva verket har presstödet för en stor grupp tidningar varit en förutsättning för fortsatt utgivning. Stödet har också på det hela taget riktats till den grupp som varit i behov därav.

Vissa förändringar i reglerna för pressens lånefond kan vara nödvändiga för att få till stånd angelägen samverkan mellan tidningar.

När det gäller produktionsbidragen har dessa som ovan sagts i stort sett gått till de tidningar som är i behov av stöd. Hushållstäckningen i utgiv- ningskommunen är dock en bättre mätare på en tidnings ekonomi än vad dess konkurrensposition är, varför en anknytning i reglerna för produk- tionsbidragen till tidningarnas täckningstal bör göras.

De varierande lönsamhetstalen för framför allt flerdagarstidningar med en täckning på 50—60 % antyder att vissa tidningar, som i och för sig har hög täckning, kan ha för liten marknad, vara trängd av större konkur- renter eller ha tillfälliga svårigheter som knappast kan fångas in inom ramen för ett system med selektiva bidrag som utgår enligt automatiskt verkande regler.

I kapitel 8 och i detta kapitel visas att f. a. lågtäckningstidningar. men i någon mån även upplagemässigt små eller medelstora högtäckningstid- ningar, har svårigheter att påverka intäkternas storlek. Stora högtäck- ningstidningar har här ett helt annat läge. De är prisledare och kan välja prispolitik. De har också vissa möjligheter att vidga sina spridningsom- råden.

Kostnaderna kan påverkas genom olika åtgärder. Utrymmet för driftrationalisering är stort. Pressutredningen menar också att långsiktiga effektivitetsvinster kan göras genom teknikbyte. Även samverkan på produktionsområdet kan leda till förbättrad produktivitet. Utgivningen kan förändrasi olika avseenden. Formatnedskärningar och lägre periodi— citet är åtgärder som ger avsevärda kostnadsminskningar. Återhällande

faktorer är här bl. a. att de tidningar som är i störst behov av _ kostnadsminskningar inte kan genomföra åtgärderna om inte konkur- renterna också gör det. Åtgärderna strider också ofta mot tidningarnas ambitioner.

I ett längre perspektiv ser pressutredningen utvecklingsmöjligheter på upplagemarknaden för främst fådagarstidningarna men även för kvälls- pressen. Utredningen bedömer dagspressens möjligheter att bibehålla sin dominerande ställning på reklammarknaden som goda. Eventuella föränd— ringar — t. ex. statliga åtgärder för att minska den kommersiella reklamens omfattning påverkar inte den bild av tidningarnas marknad och ekonomi som presenterats i kapitel 8 och detta kapitel.

10. Samverkan inom dagspressen

Pressutredningen skall särskilt beakta möjligheter till samverkan inom dagspressen. Samverkan skall ses som ett medel att begränsa branschens kostnader men också att vidmakthålla och förstärka en redaktionell mångfald inom pressen. Samverkan har således ett dubbelt syfte, dels uppna kostnadsbesparingar, dels förverkliga de presspolitiska målen.

Det nuvarande statliga presstödet syftar till att främja ett redaktionellt sett, differentierat utbud av dagstidningar. Den traditionella produkten på tidningsmarknaden kan sägas vara en kombinerad produkt, som består av en redaktionell del och en annonsdcl. Det selektiva produktionsbi- draget utgar till tidningsföretag, som i konkurrens med andra tidnings- företag bjuder ut en sådan kombinerad produkt på marknaden men som har sämre konkurrensförutsättningar än andra tidningsföretag. Följden blir därför, att en total konkurrens inte bara en redaktionell konkur- rens -stimuleras.

Eftersom produktionsbidraget är inriktat på totalkonkurrens, kan det leda till att det förbrukas på att vidmakthålla konkurrens inom områden, där sådan inte behöver stimuleras av presspolitiska skäl. Det ligger därför i statsmakternas intresse att t'ramdeles söka stimulera samverkan inom sadana områden och på sådant sätt, att den redaktionella konkurrensen ökar i betydelse.

I detta kapitel skall möjligheterna till samarbete inom dagspressen analyseras. ] utredningens förslagskapitcl diskuteras de principiella och praktiska förutsättningarna för statsmakterna att stimulera till ökat samarbete.

Kapitlet inleds med ett avsnitt om det nuvarande samarbetet inom branschen. Först behandlas sådant samarbete som initierats av branschen, därefter samarbete på statligt initiativ. Sedan följer ett avsnitt om möjligheterna till utökat samarbete för att uppnå företagsekonomiska och presspolitiska vinster.

Möjligheterna till utökat samarbete har tagits upp i pressutredningens tidigare rapporter. I ett avsnitt i rapporten "Presstödet och tidningskon' kurrensen” (SOU 19741102) behandlas branschsamarbete i olika former tillsammans med en rad andra möjligheter till kostnadsminskningar. Rapporten ”Tidningar i samverkan” (SOU 197511 1) är en beskrivning av ett antal existerande och tänkbara samverkansformer inom dagstidnings— branschen. ! detta kapitel vidareutvecklas beskrivningen och analysen.

220. Samverkan inom dagspressen SOU 1975:79 10.] Nuvarande samarbete inom dagspressen

Inför en diskussion av statsmakternas principiella och praktiska förutsätt- ningar att stimulera till samverkan, är det av värde att beskriva och analysera det nuvarande samarbetet inom dagspressen med beaktande av varifrån initiativet kommit. Först om man finner, att samarbetet utveck— las för langsamt, sker på olika villkor för parterna eller har svårt att alls komma igång, är det nödvändigt att överväga statliga stimulansatgärder.

I detta avsnitt beskrivs samarbete inom dagspressen, som initierats av branschen respektive statsmakterna, Avsnittet om branschinitierat samar- bete är indelat i två underavsnitt. Det första behandlar generell bransch- samverkan, det andra selektiv branschsamverkan.

10.1.1 Samarbete med branschinitiativ

Inom tidningslnanschen finns sedan länge en frivillig samverkan, som omfattar dels dagspressen för sig, dels dagspressen och veckopressen. Samarbetet gäller främst näringspolitiska frågor men omfattar även andra områden. Viss samverkan avser dagspressen som helhet, en generell branschsamverkan; viss samverkan följer geografiska eller politiska indel— ningsgrunder, en selektiv (eller partiell) samverkan.

Generell branschsam verkan

Generell branschsamverkan förekommer inom de flesta funktioner av tidningsverksamheten, såsom inköp, administration, produktion. försälj— ning och distribution. lnom flera områden har samarbetet pagatt under många är och är väletablerat.

Tidningarna köper tidningspapper gemensamt sedan ett SO-tal år. Detta samarbete medför att stora som små tidningsföretag får samma priser per ton och samma service. Det enhetliga papperspriset är till stor fördel för de mindre tidningarna. Förhandlingar med postverket om taxor/ia för tidningsdirtributiun sker gemensamt inte bara för samtliga dagstidningar utan också för veckopress samt fack- och konsumentpress. l förhandlingarna fastställs de avgifter som gäller för utnyttjande av postverkets distributionstjänster.

lnom pressen finns också sedan 50 år ett väl utvecklat samarbete inom distribution oe/i joma/[ning ar lösnummer. Genom det pressägda före— taget Svenska Pressbyran distribueras lösnummer av dags- och veckotid— ningar samt tidskrifter till 16 000 pressbyråkiosker och andra säljställen över hela riket.

Tidningarnas Telegrambyrå (TT), som böljade sin verksamhet på 1920-talet byggde vidare på en verksamhet, som startats redan i slutet av 1800—talet av Svenska Telegrambyrån. TT, som ägs av pressen, har huvudredaktionen i Stockholm och fyra redaktioner i övriga landet. Drygt 100-talet tidningsföretag abonnerar på TT:s allmänna nyhets- tjänst. TT säljer också en rad Specialtjänster. TT har i sin tur ett väl utvecklat samarbete med en rad utländska nyhetsbyråer.

Under 1920-talet började dagstidningarna också att samarbeta inom annonsförmedlingen. Samarbetet gällde försäljningen av annonsutrymme till riksannonsörer. Säljorganisationen bestod av ett begränsat antal annonsbyråer vilka ursprungligen tog initiativet till samarbetet. Senare vidgades annonsbyråernas verksamhet till att även avse de lokala marknaderna. I början av 1970-talet utökades detta samarbete genom att annonsörerna blev avtalspart jämte pressen och annonsbyråerna.

Under senare är har branschen startat en rad företag och projekt samt bildat nämnder för samarbete inom olika funktioner, såsom administra- tion. utbildning och forskning.

Tidningarnas Ulrv('k/ingsaklir'hrdag ('l'UA) bildades ar 1970 och ägs gemensamt av Svenska Tidningsutgivarel'örcningen, Tidningarnas Arbets— givareförening och A—prcssens samorganisation. Företaget har bl. a. ul— vecklat rutiner för avlöning och redovisning samt vidareutvecklat A- pressens annonsrutiner för hela branschen. TUA utreder förutsättningar- na för en integrerad abonnemangs- och distributionsrutin samt för en mera ändamålsenlig branschstatistik.

Inom det produktionstekniska omrädet finns flera samarbetsnämnder. lnom Sverige finns Tidningarnas Tekniska Nämnd ("lil—N) med Nordisk Arisreknisk samarbetsnämnd (NA'l'S) som nordisk motsvarighet. Det finns också en gemensam nordisk utvecklingsliond, Tidningarnas Uil'l't'k— lings- ()(-h Ifnrskningsl'and (TUlilf). Den nordiska samarbetsnämnden, NATS, har nära samarbete med forskningsinstitutioner även utanför Norden.

[för samarbete inom utbildningen har tidningarna en särskild nämnd '- Tidningarnas Utbildningsnämnd ('liUN) och för l'orskningsliragor en Speciell kommitté för masskommunikationsforskning (MASSK). Som en åtgärd som kan medverka till att bevara den höga dagspresskonsumtionen i Sverige driver skolöverstyrelsen i samarbete med Svenska Tidningsut- givareföreningen projektet Tidningen i skolan. Projektet vill för skolung- domen klargöra tidningens funktioner i samhället och för läraren peka på tidningen som pedagogiskt hjälpmedel.

Gemensamt för de beskrivna samarbetsformerna är att de i betydande grad har initierats av Svenska Tidningsutgivareföreningen. Gemensamt för åtgärderna är också att de avser samverkan på riksplanet och att de där- med är allmänt branschfrämjande. Samarbetet syftar till att stärka tid- ningarnas ställning gentemot leverantörer, såsom de gemensamma för- handlingarna med pappersbruken och postverket, eller gentemot andra medier, såsom det annonssäljfrämjande annonsbyråavtalet och projektet Tidningen i skolan. Samarbetet skall vidare bidra till rationell hantering av t. ex. lösnummerdistribution, nyhetsförmedling och utbildning samt effektiv bevakning av teknisk utveckling och forskning inom masskom- munikationsområdet. Gemensamt för åtgärderna är vidare att de generellt sett gynnar alla tidningar lika. Det hävdas dock ibland, att samarbetet inom annonsförmedlingen och lösnummerdistributionen skulle vara för- delaktigast för de större tidningarna. lnvändningarna brukar kategoriskt tillbakavisas. De är inte heller av den styrkan att det "PU-initierade sam-

arbetet inte skulle kunna sammanfattningsvis betecknas som allmänt branschfrämjade och värdefullt för samtliga tidningar.

Selektiv branschsamverkan

Inom dagspressen finns samverkan inom olika grupper av tidningar. Syftet är att stärka ena eller andra gruppens ställning inom branschen. Samarbetet torde vara mest utvecklat på den redaktionella sidan. Det finns ett antal nyhetshyräer, varav några har anknytning till politiska partier. Samliga nyhetsbyräer, utom T'l', har ett selektivt urval av abonnenter bland tidningarna.

De största nyhetsbyräerna är FLT-press—Telefoto, ett dotterbolag till Förenade landsortstidningar AB, och Svenska Nyhetsbyrån, en ekono- misk förening med ett 20-tal borgerliga tidningar som medlemmar. Dessa byråer, som betjänar borgerliga eller opolitiska tidningar, har IO li fasta medarbetare var.

Tre mindre nyhetsbyråer ägs av politiska och fackliga organisationer. Dessa byråer har 3—4 fasta medarbetare vardera. A-pressens redaktions- tjänst ägs genom A-pressen AB av socialdemokratiska partiet och Lands- organisationen. Centerns presstjänst är en del av centerpartiets riksorga- nisation och den tredje nyhetsbyrån, Folkpress, är knuten till folkpartiet,

Selektivt samarbete inom annonsfr'irsäljningen har påbörjats på! senare är och ökat snabbt i omfattning, Detta samarbete innebär vanligen att tva eller flera icke konkurrerande tidningar samarbetar regionalt för att öka volymen av märkesannonsering och annan riksannonsering i sina lid- ningar. Det finns för närvarande ett SO-tal samannonseringskombina— tioner.

Grupperingarna inom annonstörsäljningen har medfört att tidningar med likartad konkurrensposition samarbetar. Högtäckningstidningar sam- verkar med andra högtäckningstidningar. Lägtäekningstidningar är där— med tvingade till att samverka med andra lågtäckningstidningar. Samar— betet inom annonsförsäljningen leder således till att konkurrensläget för högtäckningstidningarna som grupp ytterligare förbättras i förhallande till lagtäckningstidningarna som grupp. Men medan samarbetet för högtäckningstidningar i första hand är regionalt, finns det ett rikstäckan- de samarbete mellan Iägtäckningstidningar, såsom A—pressen samannons och Uti—SAM annons, som står för centertidningarnas samannonserings- kombination.

Samverkan inom redaktion, inköp. administration och teknisk utveck— ling förekommer inom olika större eller mindre. dagstidningsgrupper. Den antalsmässigt största gruppen är A—pressen AB, som har många uppgifter för a-presstidningarna inom administration, teknik, inköp och försäljning.

[ begränsad omfattning förekommer samverkan inom produktionen. Även denna samverkan är selektiv, följer ägar- eller politiska linjer och bryter inte konkurrensförhällandct till andra tidningar på orten. De exempel, som finns på produktionssamverkan på samma utgivningsort, gäller samarbete mellan de mindre tidningarna. [ ett fall har dock detta samarbete fört upp de samverkande tidningarna i marknadsmässig nivä

med den tidigare dominerande tidningen på orten.

Samverkan mellan lokalt konkurrerande tidningar förekom före 1970 inom tidningsdistrihulinnen. sadant samarbete fanns i Stockholm mellan morgontidningarna och i några landsortsstäder. I de senare fallen var det Svenska Pressbyra'n som organiserade samarbetet. Pressbyrån började bygga ut denna verksamhet i slutet av 1960—talet. Men 1970 tog statsmakterna över initiativet och en i det närmaste allmän, riksomfattan- de samdistribution infördes pä några få är.

10.12. Samarbete med statligt initiativ

! det nuvarande presstödsprogrammet finns två åtgärder som helt eller delvis syftar till att främja samverkan mellan tidningar. Samdistributions- rabatten har enbart detta syfte, medan pressens lånefond endast delvis har utökad samverkan i branschen som ändamål. Här behandlas låne- fonden enbart från samverkanssynpunkt.

Pressens [a'/ref'ond samverkansdelen

l reglerna för pressens lånefond finns två anvisningar för presstödsnämn— den. Vid behandlingen av ansökningar om lån skall lån lämnas till

a) projekt som bedöms vara nödvändiga för att på sikt stärka tidnings— företagets konkurrensförmaga varvid

b) sådana projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skall ges företräde.

Presstödsnämnden har emellertid inte erhållit ansökningar om lån för samverkan mer än två gånger. Det ena fallet avser samverkan mellan Gotlands Folkblad och Gotlänningen, det andra Nya Norrland i Sollefteå och Dagbladet i Sundsvall. Crika 6 % av den totala utestående lånesum- man på närmare 95 milj.kr. avser därmed samverkansprojekt. Detta utfall kan förklaras av att presstödsnämnden inte har några möjligheter att aktivt främja samverkan mellan tidningsföretag som sökt lån t.ex. genom att ställa det som villkor för lån eller att ta egna initiativ till samverkan. I gengäld kan sägas, att de beviljade samverkanslånen avsett en mycket långtgående samverkan. Denna tidningssamverkan presenteras i rapporten Tidningar i samverkan (SOU 1975211 5. 53—69).

Samdi stril) u tionsrabatten

! lösnummer-distributionen finns som nämnts ett väl utvecklat samarbete. För den dagspress som presstödskungörelsen omfattar ,, f.n. den abonnerade dagspressen _- är emellertid Iösnummerdistributionen av mindre omfattning. l—Ändast mellan i och lO % av dagstidningarnas totala upplaga distribueras som lösnummer. Den helt övervägande delen av volymen distribueras direkt till konsumenterna.

Fram till början av 1970—talet distribuerade som regel varje tidnings- företag sina tidningar till sina abonnenter med undantag för den volym

som dist ribuerades av postverket. På en ort med t. ex. tre tidningar fanns saledes tre parallella utbärningsorganisationer.

Som nämnts förekom samarbete pa eget initiativ mellan tidningar i direktdistributionen i begränsad omfattning. I början av 1960—talet omfattade detta samarbete ea l0 % av volymen. ligendistribution var den dominerande distributionsformen.

Det är den största tidningen på en ort som fastställer konkurrensvill- koren och de största tidningarna önskade som regel ha en egen distribu- tionsorganisalion. Förutom traditionens makt över beslutsfattandet fanns det tva huvudskäl som talade för egen direktdistribution. för det första var kostnaderna trots trög personalintensitet jämförelsevis laga. Det är först på senare är som tidningsbudslönerna ökat mera patagligt. Det fanns trots löneintensiteten i hanterirgen inget tryek mot rationalisering genom samverkan. För det andra var egendistributionen ett effektivt etablerings- hinder för tidningar frän angränsande om raden. För att etablera sig på en marknad krävdes ju en egen distributionsorganisation, vilket var en relativt stor investering, som först på längre sikt skulle kunna komma att betala sig.

I detta läge föreslog 1967 års pressutredning, att tidningsdistriluttionen skulle genomföras i samverkan. Litableringsvallarna i distributionen skulle raseras. De stora tidningarna, som hade de största fördelarna av egendist- ributionssystemet, skulle förmas överge detta system och acceptera en likaprissättning i ett samdistributionssystem. Samdistributionen skulle organiseras av rikstäckande distributionsföretag, fristående från enskilda tidningsföretag. Distributionen skulle ske på lika villkor. Stimulansat- gärden för att åstadkomma förändringen föreslogs bli en volymrabatt.

Mot förslaget riktades viss kritik, främst av principiellt slag, från Svenska 'l'idningsutgivareföreningen och borgerliga riksdagsmän. TU framförde redan under utredningsarbetet, att man i stället för statliga stimulansätgärder ville tillsätta en opartisk nämnd, som aktivt skulle verka för samdistributionsidéns spridning. En sådan nämnd tillsattes » ocksä. De kritiska riksdagsmännen ansag, att staten inte alls borde l engagera sig i tidningsln'ansehen, eftersom pressen da skulle förlora sin politiska frihet. Förslaget om statliga stimulansatgärder för en riksom— fattande samdistribution av abonnerade tidningar bifölls emellertid av var'riksdagen 1969.

Samdistributionssystemet består av följande delar:

a) samdistributionen organiseras av fyra distributionsföretag; två riks— täckande, det postverksägda Tidningstjänst AB och det pressbyraägda Pressens Sarmlistribution AB, samt två regionala, Pressens Morgon— tjänst. som ägs av Stockholms morgontidningar. och 'l'idningsbärarna, som ägs av åtta av de nio Skänetidningarna;

b) tidningarna förbinder sig att överlåta hela distributionsarbetet till distributionsföretagen på alla de orter där rabatterad samdistribution förekommer;

e) distributionsföretagen förbinder sig att tillämpa likaprissättning i samdistributionen;

d) staten bidrar med en samdistributionsrabatt på för närvarande 3 öre per samdistribuerat tidningsexemplar;

e) rabatt beviljas av statskontoret, som svarar för tillämpningen av kungörelsen av samdistributionsrabatt (SFS l969:581).

Det statligt stödda samdistributionsprojektet, som startade den 1/1 1970, har blivit framgångsrikt i en rad avseenden. Räknat efter totalupplaga omfattar samdistributionssystemet ca 80 % av dagspressen. Det är egent- ligen bara en tidning, Göteborgs-Posten, som fortfarande står utanför systemet.

Samdistributionssystemet har nästan helt ersatt tidningarnas egendist- ribution. Av den totala volymen abonnerade tidningar omfattas nu ca 70 % av rabatterad samdistribution. Ca 20 % distribueras av postverketi ordinarie brevbäringsturer. Återstående l0 % av volymen distribueras av tidningarna själva. För tio år sedan var den senare andelen ca 50 %.

Andra positiva effekter av samdistributionsprojektet är att kostnadsut- vecklingen för branschens distribution blivit något långsammare än före 1970. Likaprisprincipen har medfört en mera likartad kostnadsbild för distributionen av konkurrerande tidningar.

Samdislributionsprojektet har emellertid inte enbart haft positiva effekter. Det har heller inte varit möjligt att helt och hållet uppnå det avsedda syftet.

En negativ effekt har varit att postverket, som i mitten av 1960-talet hade ca 1/3 av den abonnerade volymen, förlorat tidningsvolym med ett för postverket ekonomiskt ofördelaktigt resultat. För att i någon mån hejda volymförlusten gjordes därför distribution genom postverkets lantbrevbärarlinjer rabattberättigad.

Ett delsyfte med projektet har inte nåtts. Det fanns en förhoppning om att tidningarna skulle öka sina spridningsområden och gå in på varandras marknader i större utsträckning än tidigare. På så sätt skulle konsumenternas valmöjligheter öka. Kostnaderna för att systematiskt öka spridningen är dock så stora att de inte kan uppvägas av samdistribu- tionsrabatten. Det är framför allt transportkostnaderna till nya områden och ökade redaktionella kostnader för att göra tidningen tilltalande för läsarna i nya områden som verkar hindrande. Det har alltså inte räckt med att samdistributionsprojektet öppnat distributionsapparaten. Tid- ningsmarknadens uppdelning i ganska väl avgränsade geografiska delmark- nader och tidningarnas påtagliga förankring på delmarknader är viktiga strukturella hinder.

I pressutredningens rapport Presstödet och tidningskonkurrensen finns en detaljerad redovisning av effekterna på tidningsdistribution från samdistributionsprojektet (SOU 19741102 3. 95—120). Redovisningen visar, att det inte är nödvändigt att göra annat än vissa smärre ändringari den nuvarande kungörelsen om samdistributionsrabatt. Ändringarna rör sig främst om preciseringar. Resultaten från en undersökning som stats- kontoret låtit utföra angående tillämpningen av bestämmelserna om prissättning vid samdistribution förändrar inte dessa slutsatser. Beträffan- de rabattens storlek har Svenska Tidningsutgivareföreningen i skrivelse

till finansdepartementet (september 1973) hemställt att rabatten borde höjas till 4 öre per samdistribuerat exemplar.

Det har rått viss oklarhet om innebörden av att tidningarna skall förbinda sig att överlåta "hela distributionsarbetet” och om hur ”distri- butionsområdet”, dvs. det område som omfattas av likaprisprincipen, skall fastställas. Vidare har det saknats regler för kostnadsfördelningen, om tidningar med olika utgivningsfrekvens ingår i samma samdistribu— tion. I detta betänkandes förslagsdel tas dessa frågor upp.

I rapporten redovisas vidare, att de mindre tidningarna inte känner sig tillfredsställda med de begränsade möjligheterna till insyn i de avtal som träffas t. ex. vid underleverantörsförhållande mellan distributionsföretag och tidningar.

De två statliga initiativen till utökad samverkan inom dagspressen har således varit olika framgångsrika. Pressens lånefond har i detta samman— hang haft begränsade effekter, medan samdistributionsprojektet varit mycket framgångsrikt.

litt problem vid alla försök att få konkurrerande företag att samarbeta ligger i initieringen av samarbetet, dvs. att skapa förutsättningar för de första kontakterna och erbjuda en lämplig kontaktmiljö. Skillnaden i framgår mellan de två statliga initiativen torde alltså delvis förklaras av deras olika initieringskraft.

I samdistributionsprojektet svarade två konkurrerande, rikstäckande distributionsföretag Tidningstjänst och Pressens samdistribution för initieringen av samarbetet. Distributionsföretagen förde samman även från början samarbetsovilliga tidningsföretag. De tog de första kontakter- na och såg till att förhandlingarna ledde fram till samdistribution. För pressens lånefond fanns inget initieringsorgan. Presstödsnämnden fick vänta på ansökningar om samverkan. En kanske viktigare orsak till detta var dock att någon särskild ekonomisk stimulans till samverkan inte före- kom.

10.2. Områden för utökad samverkan

Samverkan inom dagspressen har således ökat i omfattning under den senaste tioårsperioden. Utökningen har skett på såväl branschens som statens initiativ. Både branschen och staten är intresserade av en fortsatt utbyggnad av samarbetet mellan tidningsföretagen. För statsmakterna gäller dock att samarbetet bör vara i linje med de presspolitiska målen.

I denna del av kapitlet skall möjligheterna för en utbyggnad av samarbete analyseras. Frågan om initiativtagare till samverkan inom olika områden tas däremot inte upp. Den behandlas i betänkandets förslagsdel.

Den föregående framställningen visar, att det vuxit fram en relativt omfattande samverkan inom de redaktionella och administrativa område- na genom branschorganisationernas försorg. Det finns också planer på utveckling av detta samarbete. I rapporten "Tidningar i samverkan” redovisas t. ex. att nyhetsbyråerna har utbyggnadsplaner. Vidare finns

det samarbete på branschnivå avseende teknisk utveckling, utbildning och masskommunikationsforskning. Även inom inköp av varor (papper, offsetplåtar etc.) och tjänster (postdistribution, annonsförmedling) finns en samverkan. [frågan om utökad samverkan inom dessa områden kommer därför inte att tas upp i den fortsatta framställningen. Här skall i stället intresset inriktas på områden med föga utvecklad samverkan.

Det är framför allt inom två områden som samarbetet är mycket begränsat, nämligen inom produktion och annonsförsäljning. Detta kon- staterande innebär inte att samarbetsmöjligheterna skulle anses uttömda inom de andra delarna av tidningarnas verksamhet.

Inom distributionen har branschen själv genomfört ett totalt samar- bete inom lösnummerdistributionen. Staten har genom samdistributions- projektet åstadkommit samma resultat inom distributionen av abonnera- de tidningar. Men inom båda distributionsformerna finns trots detta möjligheter till rationalisering genom samverkan.

I lösnummerdistributionen av kvällstidningar samarbetar Aftonbladet och Expressen. Däremot finns inget samarbete mellan dessa tidningar och de två andra kvällstidningarna, GT och Kvällsposten. Tidningsföretagen har rationaliseringsvinster att hämta i ett samarbete. I samdistributionen av abonnerade tidningar kan samarbetet utvecklas inom transportområ— det.

Generellt kan sägas, att en branschs intresse för samverkan är beroende på det hot mot branschens ställning som dels kostnadsutvecklingen, dels konkurrensen från näraliggande branscher utgör. Tidningsbranschen på- verkas av samma kostnadsutveckling som andra branscher. Några skillna- der finns dock på grund av att branschen ivissa fall periodvis gynnats av dämpad kostnadsutveckling. Det gäller t.ex. tidningsdistributionen. Pap- persprisema har under senare år ökat snabbare än tidigare. Det är naturligt att tidningsföretagen, i ett läge då de inte kan räkna med samma låga kostnader för vissa produktionsfaktorer, ökar sitt intresse för samverkan.

Dagspressen känner också ett starkt konkurrenshot från andra nära- liggande branscher eller medier. På reklammarknaden har annonsbladen periodvis varit ett hot och trycksaksreklamen, speciellt den direktdistri- buerade, har tagit en ökad andel av den totala reklamvolymen. Föränd- ringen inom radion och televisionen liksom framväxten av andra medier — vare sig de kommer att bli reklambärare eller ej uppfattas kunna medföra svårigheter att behålla hög dagpresskonsumtion. Dagspressen har Visserligen fördelar gentemot andra medier genom en lägre reklam- skatt, men det anses inte vara ett tillräckligt skydd. En odiskutabel fördel för dagspressen är dock att radion och televisionen inte är reklammedier.

Branschens intresse för samarbete kan alltså antas bli allt större, eftersom man bedömt att såväl kostnadsutvecklingen som konkurrensen från andra medier kan komma att bli besvärande.

I den fortsatta analysen av samarbetsmöjligheterna inom produktion och annonsförsäljning ligger huvudintresset vid eventuella hinder för samarbete. Anledningen till detta är att stimulansåtgärder för att åstad- komma samarbete bör ta sikte just på att undanröja hindren.

lO.2.l Samarbete inom produktionen

Större delen av rapporten ”Tidningar i samverkan” ägnas åt produktions— samverkan. I rapporten presenteras det samarbete som förekommer i Visby mellan Gotlands Folkblad och Gotlänningen samt det samarbete som äger rum i Härnösand mellan Nya Norrland, Sollefteå, och Dag- bladet, Sundsvall. Dessutom granskas två fall där samarbete förefaller möjligt men inte kommit till stånd. Ett av fallen avser Norrköping, där den större tidningen, Norrköpings Tidningar, utkommer som morgontid- ning och den mindre tidningen, Folkbladet Östgöten, som eftermiddags- tidning. Produktionstekniskt borde samarbete vara idealiskt, men pro— duktionssamarbete förekommer inte. I rapporten publiceras vidare ett räkneexempel på regional tidningssamverkan för tidningarna i Sörm- land. Resultatet av räkneexemplet är att en "tidningsfabrik" i Sörmland är ett företagsekonomiskt lönsamt projekt.

Under 1971 gjorde TU:s kommitté för masskommunikationsforskning en framtidsbedömning med hjälp av panel av tidningsmän (”70-talets tidningsföretag”, Aktuellt från TU nr 23). Framtidsstudien genomfördes så att panelen ställdes inför ett antal tänkbara händelser. Deltagarna ombads därvid att ange, när de bedömde att händelserna kunde tänkas inträffa samt om det var önskvärt att händelserna inträffade.

I framtidsstudien ingick en fråga om samproduktion. Händelsen var preciserad på följande sätt: ”Produktionstekniskt samarbete genomfört på alla orter som i dag ger ut två eller flera tidningar. Ev. via samägda produktionsbolag.”

Enligt resultatredovisningen ansåg samtliga personer i panelen, med ett undantag, att denna förändring var önskvärd. En tredjedel av paneldelta- gama var dock osäkra om förändringen verkligen skulle komma att genom— föras. Övriga angav början av 1980-talet som en tidpunkt då samproduk- tion skulle vara genom förd på alla konkurrensorter.

I branschens olika nämnder har också frågan om samproduktion tagits upp. Nämnderna har t. ex. genom olika publikationer, såsom skriften ”Samproduktion”, och vid konferenser sökt påverka attityderna i branschen i riktning mot en ökad positiv inställning till samverkan.

Det finns således i branschens utredningar och publikationer liksom i pressutredningens egna undersökningar och rapporter ett väldokumente— rat intresse för samverkan inom produktionen. Pressutredningen har dessutom i rapporten ”Tidningar i samverkan” presenterat olika modeller för samverkan och räknat på de ekonomiska konsekvenserna av samar— bete. Men framtidsstudien och rapporten från pressutredningen pekar på att vissa hinder föreligger.

] sammanfattningen av presentationen av det företagsekonomiskt lönsamma projektet av tidningssamverkan i Sörmland pekas på följande svårigheter:

a) tidningarna måste motiveras för en samverkan,

b) utformningen av samarbetet måste vara tilltalande för alla deltagande tidningar; här avses kostnadsfördelning, regler om manusstopp och sekretessfrågor,

c) möjligheterna till naturlig avveckling av överkapaciteten kan vara begränsade; här avses avyttring av begagnad maskinutrustning och reducering av antalet anställda.

Redovisningen pekar på att rationaliseringsvinsten endast i mycket begränsad utsträckning kan realiseras under de första åren av ett produk- tionssamarbete.

Likartade svårigheter men också andra problem redovisas vid presenta— tionen av samarbetsmöjligheterna mellan tidningarna i Norrköping. Trots att förutsättningarna för samproduktion är särskilt gynnsamma, eftersom tidningarna i Norrköping har skilda pressläggningstider, kan inte sam- verkan komma igång.

Kontakter om samproduktion har förekommit mellan tidningarna i Norrköping, första gången under hösten 1971. Samproduktion har också prövats under en kort period vid årsskiftet 197143, då Folkbladet Östgöten trycktes av Norrköpings Tidningar. Anledningen till sampro- duktionen var att Folkbladet Östgöten fått haveri i sitt gjutverk. Det är regel att konkurrerande tidningar hjälper varandra i extraordinära situa- tioner. Men inte ens de positiva, praktiska erfarenheterna av samproduk- tion förde förhandlingarna i ärendet framåt. Parterna kunde inte enas.

I rapporten ”Tidningar i samverkan” redovisas en rad argument från respektive tidning mot samproduktionen. Motargumenten rörde tre huvudfrågor: a) konkurrensfrågan, b) avvecklingsproblemet och c) insyns- frågorna. Motargumenten presenteras och kommenteras i det följande.

Det refereras i rapporten ”Tidningar i Samverkan”, att Norrköpings Tidningar ansåg, ”att en samproduktion med Folkbladet Östgöten skulle innebära att Norrköpings Tidningar avhänder sig det konkurrensmedel som en tekniskt bättre produkt innebär”. Argumentet känns igen från diskussionen om samdistribution. Egendistribution ansågs vara ett viktigt konkurrensmedel. Egenproduktion skulle alltså också vara ett viktigt konkurrensmedel. Det är förmodligen helt riktigt att så är fallet, om två konkurrerande tidningar har ungefär lika stor hushållstäckning på en marknad och den ena tidningen byter till offsetteknik, medan den andra fortsätter med högtrycksförfarande.

I Norrköping når Norrköpings Tidningar 80 % av hushållen på morgonen och Folkbladet Östgöten knappt 20 % av hushållen på efter- middagen. Om Folkbladet Östgöten gick över till samma tryckteknik som Norrköpings Tidningar skulle tidningen kanske öka sin täckning med en eller ett par procent. Den skulle få ett nytt argument att gå ut med till läsare och annonsörer. Men det är knappast troligt att ökningen skulle bli bestående. Analysen av konkurrenssituationen på tidningsmarknaden i kapitel 8 ger belägg för att konkurrensskälet mot samproduktion inte kan ha haft avgörande betydelse.

Avvecklingsproblemen kunde inte lösas. Folkbladet Östgöten hade ett 40-tal anställda för produktionen. Av dessa kunde Norrköpings Tidningar bereda plats för ett mindre antal. Ett 30-tal skulle behöva friställas. Folkbladet Östgöten ville, att tidningarna skulle svara för vardera hälften av friställningsbehovet.

Det rådde stor oenighet om insynsfrågorna. Från Folkbladet Östgöten ställdes krav på delägarskap för tidningen i produktionsanläggningen. Ägandet skulle vara ett sätt att få insyn i produktionsteknik och produktionsekonomi. Norrköpings Tidningar motsatte sig dock varje form av delägarskap för Folkbladet Östgöten. Tidningen hävdade, att det fanns ett formellt hinder på grund av att Norrköpings Tidningar gavs ut av en testamentarisk stiftelse. Tidningen uppgav dock, att hindret i stiftelseurkunden kunde hävas av regeringen efter särskild framställning från tidningen. Men tidningen ansåg, att ett delägarskap för Folkbladet Östgöten skulle vara ett svek mot den egna tidningens läsare.

I debatten om samproduktion har insynsfrågorna kommit i för- grunden. Det har framskymtat, att inte ens ett sådant förslag som Folkbladet Östgöten framfört om delägande skulle vara en tillräcklig garanti för insyn. Förslag har framförts på statligt delägarskap isampro- duktionsbolag.

Redan att göra frågan om samproduktion till en fråga om ägarskap medför stora ekonomiska problem. Andratidningen, i det här fallet Folkbladet Östgöten, skulle behöva köpa in sig i den större tidningens produktionsapparat samtidigt som den skulle ha avvecklingskostnader för sina produktionsresurser. Det framförda alternativet, ett statligt delägar- skap, medför ett stort statligt ekonomiskt engagemang i branschen med krav på bevakning av teknisk utveckling och nya insatser vid nyinveste- ringar. Dessutom har många tidningar starka principiella invändningar mot statligt ägande inom tidningsproduktionen.

I Norrköpingsfallet fanns inte problemet med pressläggningstiderna, vilket framställs som ett stort problem när tidningar som skall samverka har samma utgivningstider. I de fall som redovisas i pressutredningens olika rapporter, kräver den största tidningen som regel att få gå i press sist. Detta kan inte den mindre tidningen acceptera utan föreslår ett gemensamt manusstopp. Detta motförslag kan inte accepteras av den största tidningen. Problemet synes dock inte vara olösligt.

Analysen av de praktiska förutsättningarna för samproduktion visar, att det finns två stora problem: det ena gäller avvecklingen av överkapaci- teten och det andra utformningen av reglerna för samarbetet. Det finns också en rad smärre problem, som dock synes vara delvis av emotionellt slag. För att lösa de större problemen på ett för alla samverkansparter tillfredsställande sätt krävs det vissa stimulansåtgärder. Sådana presente- ras i betänkandets förslagsdel.

10.2.2 Sam försäljning av annonser

Tidigare har redovisats att det finns ett begränsat samarbete inom annonsproduktionen. Tidningar med samma utgivningsort kan sätta predikoturer och liknande annonser åt varandra. När samproduktion genomförs eller förs på tal är det självklart att produktionen av alla annonser skall ingå i detta samarbete.

Som också nämnts bedrivs samarbete inom annonsförmedlingen. Detta är också en för branschen självklar form av samarbete inom annonsfunk- tionen.

Samarbete inom annonsförsäljningen har påbörjats på senare år och ökat snabbt i omfattning. Samarbetet avser regional annonsförsäljning, dvs. tidningar bildar grupper av annonsorgan. Detta samarbete är som nämnts selektivt. Högtäckningstid ningar och lågtäckningstidningar samar- betar var för sig.

Lokal samverkan i annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort utkommande tidningar förekommer inte. Det har inte tagits några initiativ i den riktningen varken från enskilda tidningar eller från branschorganisationerna. I den ovan citerade framtidsstudien, genomförd av TU:s kommitté för masskommunikationsforskning, ställdes panelen in för ett 40-tal händelser och utvecklingstendenser. Frågan om lokal samverkan i annonsförsäljningen fanns emellertid inte med bland dessa händelser. Inte ens framtidsforskarna som planlade studien kunde alltså föreställa sig att tidningar inom överskådlig framtid skulle samarbeta på den lokala annonsmarknaden.

Liksom först för egendistribution och sedan för egenproduktion framförs nu konkurrensskäl mot samförsäljning av lokalannonser. Kon- kurrensen på detta område anses vara lika viktig som den redaktionella konkurrensen. Man kan då fråga sig varför det ändå finns samarbete inom annonsförmedling och regional annonsförsäljning.

Samarbetet inom annonsförmedlingen har främst till syfte att stärka dagspressens ställning gentemot andra medier. Under ett uppbyggnads- skede var annonsbyråerna t. o. m. förbjudna att arbeta med andra medier än dagspress. Dagspressannonsering är fortfarande det dominerande mediet för annonsbyråerna. Samarbetet hade dock även kostnadsmotiv. Det var inte försvarbart för enskilda tidningar att ha egna sälj- organisationer för att besöka riksannonsörer.

Syftet med den regionala samförsäljningen av annonser är också att stärka dagspressens ställning gentemot andra mediegrupper, såsom kvällspress och veckopress. Även här talar kostnadsskäl för en samverkan.

När det gäller annonsförsäljningen på den lokala marknaden finns inte samma skäl till samarbete genom ett tryck från kostnadssidan, inte heller i form av hot från andra reklammedier. Annonsbladens utveckling utgör ännu bara ett begränsat hot. Lokalannonsörema ser fortfarande dags— pressannonsering som sitt huvudmedium. Men den starka koncentratio- nen på annonsörssidan — dagligvaruhandeln kommer inom en snar framtid att bestå av tre stora, rikstäckande block —— kommer att ställa ökade krav på dagspressen att erbjuda konkurrenskraftiga alternativ till andra medier på lokalmarknaden. Stora annonsörer har en annan erfarenhet och andra krav än små annonsörer. Det är således inte helt omöjligt att intresset inom branschen för samarbete lokalt inom annonsförsäljningen kan komma att vakna på sikt. Medan det nuvarande samarbetet inom annonsfunktionen har företags- eller marknadsekonomiska grunder, är det hittills främst av presspolitiska skäl som frågan om samarbete inom annonsförsäljningen på den lokala marknaden har förts fram. En sådan samverkan kan vara ett verksamt medel att nå det presspolitiska målet om en differentierad press. I detta avsnitt skall syftet med och förutsättningar för lokal samförsäljning av

annonser analyseras. Utgångspunkten är gällande konkurrensförhållanden på reklammarknaden.

Syftet med sam försäljning av annonser

Produktionsbidragen har minskat lågtäckningstidningarnas ekonomiska svårigheter. Presstödet har i stort lyckats vidmakthålla den redaktionella konkurrensen på tidningsmarknaden. Det ekonomiska tillskottet har kompenserat för en del i vissa fall en stor del — av skillnaderna i annonsintäkter mellan konkurrerande tidningar.

Däremot har presstödet inte lyckats kompensera den skillnad i mängd lokal annonsinformation som finns mellan konkurrerande tidningar. Denna lokala annonsinformation spelar en viktig roll för läsarnas tid- ningsval. Därmed är lågtäckningstidningarna fortfarande underlägsna i totalkonkurrensen, dvs. med avseende på produktkombinationen redak- tionellt innehåll och annonsinnehåll.

Det är inte i överensstämmelse med en presspolitik, som syftar till att framhäva den redaktionella konkurrensen, att läsarnas tid ningsval till stor del bestäms utifrån mängden lokal annonsinformation. Om konkurreran- de tidningar hade i stort sett samma lokala annonsinformation, borde tidningsvalet kunna träffas enbart utifrån tidningarnas redaktionella kvantitet och kvalitet. Det presspolitiska syftet med samförsäljning av annonser är således att låta det redaktionella innehållet komma i förgrunden.

Ofta när frågan om samförsäljning debatteras, läggs tonvikten vid den ekonomiska aspekten, dvs. vid annonsintäktema. Delvis med stöd av förslag som framförts i den västtyska och den brittiska pressdebatten hävdas, att huvudsyftet med all samförsäljning av annonser skulle vara att dela annonsintäktema 50/50 mellan tidigare konkurrerande tidningar.

Läget är ett annat i Sverige än i Västtyskland och Storbritannien. Lågtäckningstidningarna erhåller sedan 1971 produktionsbidrag, som ide fall skillnaderna i täckningstal på utgivningsorten inte är för stora kompenserar lågtäckningstidningen för skillnaden i annonsintäkter till högtäckningstid ningen. Ett samarbete inom annonsförsäljningen i Sverige har således inte till syfte att omfördela annonsintäktema mellan de samverkande tidningarna. Syftet är att förse tidningar på samma utgiv- ningsort med likvärdig annonsinformation.

Till skillnad från förhållandet i mycket av det nuvarande samarbetet inom andra områden är rationaliseringssyftet inte särskilt påtagligt vid annonssamarbete. De besparingar som kan uppnås genom en gemensam teknisk produktion av annonser och minskade administrativa kostnader, äts förmodligen helt upp av ökade kostnader för papper och färg vid tryckningen av det ökade gemensamma annonsutrymmet. Visserligen skulle personalreduceringar kunna genomföras i annonskonsulentkårerna, men om de bibehålls kan de samlade resurserna sättas in på hittills otillräckligt bearbetade sektorer.

Det finns en annan viktig skillnad mellan ett samarbete inom annons- försäljningen och samarbetet inom andra funktioner. Medan samarbetet

inom andra funktioner kan ske utan inskränkningar, måste ett samarbete i annonsförsäljningen ta hänsyn till olika annonsörers önskemål att få en annons införd bara i den ena av två eller flera samverkande tidningar. Detta är ett rimligt undantag i ett annonssamarbete. Erfarenheten från det annonssamarbete, som finns dels mellan två av de tre tidningarna på Gotland, dels i Skien i Norge, pekar på, att det inte rör sig om stora volymer som inte skulle komma att införas i samtliga samverkande tidningar. Dessa två fall presenteras i rapporten Tidningar i samverkan.

Marknadsekonomiska förutsättningar för samförsäljning av annonser

En grundförutsättning för ett annonssamarbete är att två tidningar som nu konkurrerar med varandra ser fördelar i ett sådant samarbete. Det finns små förutsättningar för ett annonssamarbete mellan t. ex. Dagens Nyheter och Dagen eller mellan Göteborgs-Posten och Norra Halland. Förutsättningarna är också mycket begränsade i de fall skillnaderna i täckningstal mellan de konkurrerande tidningarna är mycket stora. Detta gäller speciellt om förstatidningen har en så stor täckning på utgivnings- orten att tidningen i det närmaste är en institution. Undantag kan dock finnas, nämligen om den totala annonsmarknaden för de konkurrerande tidningarna är liten eller stagnerande.

Marknadsekonomiska förutsättningar föreligger först, när skillnaderna i täckningstal är måttliga. Ju närmare tidningarna ligger varandra i täckningstal, desto intressantare bör en samförsäljning av annonsutrym- me te sig för annonsörerna. Det är då t.o.m. praktiskt för de stora annonsörerna att ha ett annonsorgan i handelsområdet. För mindre och medelstora annonsörer har vissa tidningars spridningsområden blivit för stora. Den typ av annonseringsalternativ som sådana annonsörer önskar är inte två relativt lika tidningar utan tidningar som täcker delar av spridningsområdet väl, såsom stadsdelar, förorter etc.

Det kan således inte finnas något principiellt motstånd från an- nonsörernas sida mot samarbete inom annonseringen mellan två kon- kurrerande tidningar, i all synnerhet om samarbetet dessutom kan leda till en utveckling av dagstidningsannonseringen som reklammedium. Annonsörerna har ju inte protesterat mot de heltäckande annonsorgan, som uppstått genom nedläggningar av andratidningar. Ur snävt annons- ekonomisk synvinkel är det också ointressant om ”heltäckningen” uppnås genom nedläggning eller samarbete. Däremot blir det för läsarna en förlust vid nedläggning, men en vinst vid samarbete. För läsarna finns det inga nackdelar med samförsäljning av annonser. För andratidningens läsare finns det enbart fördelar. För förstatidningens läsare kommer det inte att märkas någon större skillnad.

Ett argument från annonsörshåll mot annonssamarbete skulle finnas, om risken för monopolpriser vid annonssamarbete var stor. Men det är den uppenbarligen inte. De tidningar som blivit ensamma på sina marknader synes inte utnyttja sin monopolställning. Dessutom är de stora lokalannonsörerna starka nog att förhindra en sådan utveckling. Det är inte ovanligt, att Konsum/Domus kanske svarar för 10 % eller mer av

tidningens totala annonsvolym. Konsum/Domus liksom de andra detalj- handelsblocken — ICA och Dagab kan i större omfattning än nu komma att välja andra kanaler för sin varu- och prisinformation än dagspressannonsering, om tidningarna försöker ta ut monopolpriser.

Även om konkurrensen mellan två tidningar är så intensiv att den kan leda till priskrig och därför talar för samarbete och även om läsare och annonsörer inte har några principiella eller praktiska invändningar, kan tidningarna ändå tveka inför ett samarbete. Denna tveksamhet kan bero på en osäkerhet om samarbetet verkligen kan ge lika stora annonsintäkter som tidningarna uppnått dittills. Frågan är mycket central, eftersom tidningarnas intäkter till största delen härrör från annonseringen och en förlust av annonsvolym direkt hotar tidningarnas ekonomi. Tidningarna är också osäkra om upplagemarknaden tål kraftiga prishöjningar.

Ett sätt att bedöma intäktsutsikterna är att jämföra annonsintäktema för två konkurrerande tidningar med annonsintäktema för en ensamtid- ning med samma upplaga som de två tidningarna tillsammans. Sådana jämförelser pekar i ett antal fall på att ensamtid ningar har 5—f10 % lägre annonsintäkter än två konkurrerande tidningar. Pressutredningens under- sökningar i anslutning till rapporten ”Presstödet och tidningskonkurren- sen” tyder på att förklaringen till denna skillnad är att ensamtidningar inte anser, att de behöver ta ut högre annonspriser samt att de inte är lika aktiva i sin annonsförsäljning som två konkurrerande tidningar.

Vid en bedömning av intäkterna i ett annonssamarbete bör särskilt två förhållanden observeras. För det förstazsamarbeteinom annonsförsälj- ningen kan i första hand tänkas starta på sådana orter, där annonsörerna redan nu i viss utsträckning använder sig av båda tidningarna som annonsorgan. För det andra: tidningarna kan genom att inte göra några personalreduceringar använda de tidigare konkurrensinriktade säljin- satserna för att utvidga marknaden. Konkurrerande tidningar är vana vid en aktiv, uppsökande annonsförsäljning. De kan vid samarbete bearbeta sådana annonsörer på lokalmarknaden, som tidigare inte besökts på grund av att resurserna inte räckt till. De kan också bearbeta märkesvaru— annonsörer och erövra marknad från konkurrerande medier. Den sam- manlagda upplagan gör att de inte lika lätt som tidigare kan förbigås vid riksannonsering. Det synes således inte vara något större problem att bibehålla annonsintäktema på uppnådd gemensam nivå. En statlig stimu- lansåtgård för att initiera ett annonssamarbete skulle kunna ta sikte på att stödja ett utredningsarbete för tidningar som är intresserade, under- lätta en omorganisation av säljarbetet och utgöra en viss garanti mot eventuellt annonsintäktsbortfall. Ett förslag lämnas i kapitel 13.

10.3. Sammanfattning

Samverkan inom dagspressen är angelägen av såväl företagsekonomiska som presspolitiska skäl. Företagsekonomiskt sett är syftet främst att dämpa inverkan av en snabb kostnadsutveckling med hjälp av rationalise-

ring och att stärka dagspressens ställning gentemot andra medier. Press- politiskt är det främsta syftet att vidmakthålla och förstärka den redak- tionella mångfalden inom pressen.

Det finns en relativt lång samverkanstradition inom dagspressen. Inom vissa områden har initiativ till samverkan tagits av företag utanför dagspressen; så startade t. ex. nyhetsförmedlingen och annonsförmed- lingen. Många initiativ har dock tagits av branschen själv. I slutet av 1960-talet tog också statsmakterna initiativ till samarbete.

Samverkan finns mer eller mindre väl utvecklad inom alla delar av tidningsverksamheten. Mest utvecklat är samarbetet inom distributionen och det redaktionella området. Inom distributionen har branschen tagit initiativet till samdistribution av lösnummer och staten till samdistribu- tion av abonnerade tidningar. Minst utvecklat är samarbetet inom den lokala annonsförsäljningen.

Inom flera av de områden, där samarbete nu finns, kan detta utvecklas. Det finns också sådana planer avseende nyhetsförrnedlingen via byråer, administrativa rutiner, inköp, utbildning och forskning. Tidningarna utbyter erfarenheter inom större eller mindre grupper utan tanke på att de skulle kunna ha fördelar konkurrensmässigt av egenverksamhet. Med undantag för genomförandet av vissa större projekt, torde branschen utan stöd utifrån kunna vidareutveckla det påbörjade samarbetet.

Inom två områden finns påtagliga hinder för samarbete och där kan mera generella stimulansåtgärder behöva sättas in för att ett företags- ekonomiskt och presspolitiskt angeläget samarbete skall komma till stånd. Det ena området är teknisk samproduktion och det andra samförsäljning av lokalannonser.

Ett företagsekonomiskt problem med arbetsmarknadspolitiska inslag är problemet att vid samproduktion avveckla en del av den överkapacitet som finns i tillverkningen. Avvecklingen omfattar såväl maskiner som personal. Ett presspolitiskt problem är att finna en för alla parter tillfredsställande utformning av samarbetsavtalet vid en samproduktion.

I samarbetet inom många områden svetsas tidningarna samman genom det yttre trycket från kostnadsutvecklingen samt från konkurrerande medier. I den lokala annonsförsäljningen anser tidningsföretagen ännu inte att ett sådant tryck existerar. För närvarande är det därför oftast presspolitiska motiv som förs fram för ett sådant samarbete. Men det finns redan nu företagsekonomiska skäl för annonssamarbete och dessa kan väntas bli starkare i framtiden.

11. Tidskrifter

Pressutredningens uppdrag omfattar inte endast dagspressen. Det heter i direktiven att utredningen i anslutning till sin bedömning av utvecklingen på massmedieområdet också bör ”ta upp förhållandena för pressorgan, som ges ut av ideella och fackliga organisationer, samt fackpress och populärpress”. Om utredningen vid behandlingen av tidskrifterna skulle komma in på områden som tillgodoses genom det nuvarande tidskrifts- stödet skall "frågan om formerna för tidskriftsstödet vid behov tas upp till bedömning i särskild ordning mot bakgrund av de analyser och förslag som pressutredningen kan komma med”.

De undersökningar som pressutredningen låtit utföra om pressens funktioner har givit belägg för den betydelse som framför allt de fackliga och ideella tidskrifterna har för kommunikationen i dagens samhälle (jfr 7.4.4). Det kan antas att deras roll har ökat i och med tidningsnedlägg- ningama och koncentrationen på dagspressmarknaden. På tidskriftsmark- naden finns den mångfald som i dag saknas inom dagspressen. _

Inom tidskriftsgruppen finns en lång rad olika typer av tidningar. De har skilda syften, upplagor och periodicitet. De har olika målgrupper, annonsmängd, distributionssätt och tekniskt utförande. Vissa tidskrifter gränsar närmast till bokutgivningar medan andra ligger närmare dags- pressen.

Pressutredningen har inte ansett det som sin uppgift att göra en fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge. Utredningen har dock på olika sätt och med hjälp av olika undersökning- ar velat belysa vissa problem som sammanhänger med tidskriftsutgivningen.

Tidskriftssektorn i dess helhet har inte tidigare varit föremål för undersökningar eller utredningar. Inom forskningen är detta ett för- summat fält. Pressutredningen har gjort pilotstudier för att få en viss uppfattning om den ekonomiska utvecklingen för olika slag av tidskrifter och deras förhållande till respektive organisationer. Inom projektet Pressens funktioner har också ingått frågor som berört tidskrifterna och deras roll i samhället.

I detta kapital redovisas resultaten av de gjorda undersökningarna. I ett första avsnitt diskuteras definitioner och utvecklingen inom hela gruppen. I ett andra ges exempel på den ekonomiska utvecklingen för ett antal olika tidskriftsgrupper. Organisationernas förhållande till sina respektive tidskrifter belyses i ett avsnitt och de funktioner tidskrifterna

har i ett annat. Tidskriftemas distributionsproblem och utvecklingen av portokostnaderna tas upp i ett sista avsnitt,

11.1. Utvecklingen på tidskriftsmarknaden

Det kan diskuteras om det över huvud taget är lämpligt att behandla tidskrifterna som en grupp. Här ryms så många olika kategorier att man kan ifrågasätta om det finns någon minsta gemensam nämnare. I olika sammanhang betraktas dock tidskrifterna som en grupp även om olikheterna är stora. Nödvändigt är emellertid att vid analysen göra någon form av kategoriindelning.

1 1 . l. 1 Kategoriindelning

Den mest omfattande kategoriseringen av tidskriftsgruppen finns i Svensk tidskriftsförteckning. Indelningen är avsedd att användas vid biblioteken och ansluter till Sveriges allmänna biblioteksförenings klassifikations- system. På samma sätt som med böcker indelar man tidskrifterna huvudsakligen efter deras innehåll. Man har 27 huvudgrupper och ett antal underavdelningar till dessa.

Det finns en rad olika sammanhang då tidskriftsförteckningens indelning kan vara användbar. För pressutredningens analys är den dock allt för detaljerad. Den tar dessutom inte hänsyn till vem som ger ut tidskriften, syftet med utgivningen eller vilka läsargrupper tidskriften har.

Vid utformningen av vissa statliga åtgärder gentemot tidskrifterna har det varit nödvändigt att göra avgränsningar. Det gäller frågor i samband med mervärdeskatten, tidskriftsstödet och postbefordran.

Två grupper av tidskrifter är befriade från mervärdeskatt: (l) peri- odiska medlemsblad eller personaltidningar och (2) tidskrifter med visst ideellt syfte. I det första fallet skall publikationens huvudsakliga syfte vara att sprida information eller meddelanden om sammanslutningen eller det syfte den avser främja. I det andra fallet har man sökt räkna upp sådana områden som man anser vara ”ideella”. Tidskrifter blir moms- befriade om de verkar för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller om de företräder handikappade eller arbetshindrade medlemmar. Tidskriftema skall enligt utgivningsplan utkomma med minst fyra nummer om året.

Vid utformningen av det statliga stödet till svenska tidskrifter (SFS 1974:645) har det gällt att avgränsa kulturella och ideella tidskrifter från övriga. Man har därvid gjort följande definitioner:

1) Med kulturtidskrift avses tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvud- sakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas område.

2) Med ideell tidskrift avses tidskrift som väsentligen framstår som organ för organisation, stiftelse eller sammanslutning med ideellt, icke-kommersiellt syfte.

Postverket har vid olika tillfällen haft anledning att göra kategorise- ringar bl.a. i samband med utredningar om tidningstaxan. Den mest fullständiga avgränsningen av olika grupper gjordes i samband med 1966 års tidningstaxeutredning (SOU l969:39). Här fördelades de ca 2 000 postbefordrade tidskrifterna på tio grupper. Syftet var att visa hur underskottet i postens tidningsrörelse fördelade sig på olika typer av såväl tidningar som tidskrifter.

l) Dagstidningar 2—7 nr/vecka 2) Tidningar av dagspresskaraktär med 1 nr/vecka 3) Serietidningar 4) Underhållningstidningar med i regel 1 nr/vecka (s.k. kommersiell veckopress) 5) Organ för yrkessammanslutningar (t. ex. fackföreningstidningar) 6) Organ för ideella föreningar m.m. (t. ex. olika medlemsblad och församlingsblad) 7) Personaltidningar (utgivna av företag för personalens information) 8) Facktidningar (med inriktning på visst ämnesområde) 9) Tidningar delvis med syfte att göra reklam för affärsföretag 10) Övriga tidningar (bl. a. tidningar med övervägande politiskt innehåll)

Indelningen används fortfarande för frågor som rör den bristande särkostnadstäckningen. Den huvudsakliga indelningsgrunden är utgivare. Indelningen kan ur vissa synpunkter vara användbar för pressutred— ningens analys men den visar också på svårigheter som är förknippade med att dela upp tidskrifterna i grupper. Enligt postens bedömning förs t. ex. tidskriften Vi till populärpressen och politiska tidskrifter till en restpost.

Pressutredningen anser sig inte ha underlag för eller anledning att göra någon ny fullständig kategoriindelning. För den analys som görs har det ansetts tillräckligt att behandla fyra grupper av tidskrifter. Avgräns- ningen ansluter i stor utsträckning till den som presenteras ovan. I princip avgör utgivaren grupptillhörigheten.

l) Ideella tidskrifter, dvs. sådana som utges av religiösa, nykterhets-, försvarsfrämjande m. fl. organisationer. 2) Fackliga tidskrifter, dvs. organ för fackföreningar, fackförbund och centrala fackliga organisationer. 3) Fack- och populärpress som i allmänhet är förlagsutgiven och därmed skiljer sig från de övriga genom att den är lönsamhetsbe- tingad. 4) De kooperativa organisationemas tidskrifter intar en mellanställning. I analysen ses de som en särskild grupp: det är tidskrifter som utges av producent- och konsumentkooperativa ekonomiska föreningar och deras huvudorganisationer.

11.1.2. Antal tidskrifter och upplagor

Det finns en avgörande skillnad mellan dagspress— och tidskriftsmark- naderna. Den förra kännetecknas av en mycket stor stabilitet och brist på rörlighet. Förändringar i periodicitet och upplagor är sällsynta eller sker långsamt. Nyetableringar förekommer knappast och det finns en klar utvecklingslinje: koncentrationen mot färre och större enheter. På tidskriftsmarknaden ligger det annorlunda till. Tidskrifter läggs ner och det kommer årligen ett stort antal nya organ med varierande periodicitet och utformning.

Ser man till hela tidskriftsgruppen har antalet tidskrifter ökat något de senaste åren. I figur ll.l har gjorts en sammanställning av utveck- lingen av de tidskrifter som ingår i Svensk tidskriftsförteckning. Urvalet innefattar ”för allmän spridning utgivna tidskrifter samt specialtidskrifter inom vetenskap, näringsliv, politik, folkrörelser etc. som ej har lokal eller regional begränsning”. Dagstidningar ingår inte.

Antal

200

1500

1968 -69 -70 -71 -72 -73 -74 År

Figur I 1.1 A ntalet tidskrifter 1968— I 974. Källa: Svensk Tidskriftsförteckning

År 1974 fanns det således drygt 2 000 tidskrifter registrerade som uppfyller de krav som bibliografiska institutet uppställt. Man kan notera en jämn ökning under 1970-talet. Förändringen mellan 1969—70 förklaras framför allt med att fr. o. m. 1970 ingår olika typer av företagstidskrifter i gruppen.

Den helt övervägande delen av tidskrifterna tillhör de grupper som ovan betecknats som ideella, fackliga eller konsumentkooperativa. Det är således sådana tidningar vars huvudsakliga syfte inte är kommersiellt. De har till uppgift att informera om och kommentera händelser för en viss grupp. Tidskriftens ekonomiska ställning bestäms framför allt av orga- nisationen och dennas medlemsutveckling.

Gruppen fack- och populärpress omfattar ca 10% av antalet tid- skrifter. Ser man däremot till upplagorna blir förhållandet ett annat. Den större delen av den samlade tidskriftsupplagan faller på den grupp tidskrifter som har en kommersiellt betingad utgivning. De flesta populärtidskrifterna utges av förlag anslutna till Svenska Tidningsut- givareföreningens veckopressektion (Vectu). År 1974 utgav de olika Vectu-förlagen 21 tidningstitlar med en sammanlagd årsupplaga på 224 milj. exemplar. Detta motsvarar ca 49 % av den totala årsupplagan för de tidskrifter som redovisar sina upplagor genom Tidningsstatistik AB (TS). Denna totala årsupplaga utgjorde 1974 454 milj. exemplar.

Hälften av de 15 största tidningarna kan räknas till gruppen populär- press. Fyra hör till den kooperativa gruppen: Vi Bilägare, Vår Bostad, Land och Vi. Två fackliga tidskrifter har mycket höga upplagor: Metallarbetaren och Kommunalarbetaren. Den förra med en periodicitet på 41 nr/år och den senare 22 nr/år. Vårt röda kors med endast 4 nr/år är den upplagemässigt största ideella tidskriften.

Tabell 11.1 De 15 till upplagan största TS—redovisade tidskrifterna 1974.

Tidskrift Medelnetto- Antal Årsupplaga upplaga nr/år 1. Vi bilägare 733 200 22 16 130 400 2. ICA-kuriren 723 500 52 37 622 000 3. Vår bostad 640 300 11 7 043 300 4. Vårt röda kors 454 700 4 1 818 000 5. Året Runt 420 000 52 21 860 800 6. Metallarbetaren 405 000 - 41 16 605 000 7. Hemmets Veckotidning 374 700 52 19 484 400 8. Vi 358.500 51 18 283 500 9. Land 349 900 52 18 194 800 10. Kommunalarbetaren 319 000 22 - 7 018 000 11. Hemmets Journal 317 300 52 16 499 600 12. Allers 278 300 52 14 471 600 13. Det Bästa 272 300 12 3 267 600 14. Lektyr 251 300 52 13 067 600 15. Kalle Anka& Co. 248 500 52 12 922 000

Källa: TS-boken, TS Fackpressbok. Anm. : Årsupplagan erhålles genom att medelnettoupplagan för respektive tidning multipliceras med antalet utgåvor under redovisningsåret.

1 1.2 Tidskriftemas ekonomiska situation

Den ekonomiska situationen varierar givetvis högst avsevärt för olika grupper av tidskrifter. Det finns också stora olikheter inom grupperna. I detta avsnitt redovisas kortfattat den aktuella situationen för ett antal olika tidskrifter. Inledningsvis behandlas dock utvecklingen vad gäller pappers- och distributionskostnaderna, vilka berör samtliga tidskrifter. De data som pressutredningen bygger på är hämtade dels från tidskrif- terna själva, dels från sammanställningar som gjorts inom bl. a Vectu och den fackliga pressens organisationer.

1 B-distribuerade, adres- serade utgivarkorsband

1 1.2.1 Pappers- och distributionskostnaderna

De flesta tidskrifter trycks på s. k. journalpappcr av olika kvalitet. Papperspriserna hade fram till 1973 en lugn utveckling (jfr ovan 9.4.2). Papperets andel av de totala kostnaderna sjönk iallmänhet. Från januari 1973 har det dock förekommit mycket omfattande höjningar. De stora förändringarna skedde under 1974: ijanuari höjdes priserna med 20,7 %, i mars med 6,6 % och ijuli med 14,6 %. I februari 1975 var höjningen 3,8 %. På drygt ett år hade priserna härigenom höjts med 53 %.

Effekten av dessa omfattande prishöjningar har varierat, framför allt beroende på tidningarnas upplagor. De som drabbats hårdast är generellt sett tidskrifter med hög periodicitet och stora upplagor. Till denna grupp hör både ett antal fackförbundstidningar och veckotidningarna.

En annan betydande utgiftspost är distributionskostnaden. Den övervägande delen av tidskrifterna distribueras genom posten och det har förekommit betydande taxehöjningar under de senaste tio åren. För vissa tidningar har distributionen blivit den största posten.

Under tioårsperioden 1962—1972 tredubblades portoavgifterna för 100 grams tidningar.' Ser man till utvecklingen de senaste sex åren och jämför denna med konsumentprisindex får man den bild som visasi figur 11.2. Konsumentprisindex ökade under de sex åren med 43 % medan portot för en 100 grams veckotidning under samma tid ökade med 90 %.

Självklart har de stora höjningarna vad gäller papper och distribution varit mycket kännbara för hela tidskriftsgruppen. För veckopressen har det lett till prishöjningar vad gäller abonnemang, lösnummer och annonser. För organisationstidningarna har det ställt stora krav på ökade bidrag från organisationemas sida. I den mån man ej ansett sig kunna öka bidragen i tillräcklig omfattning har det betytt inskränkningar i periodi- citet, redaktion eller i den tekniska utformningen. Man har också på ett antal tidskrifter förändrat pappersviken och -kvaliteten.

11.2.2. Fack— och populärpress

Gruppen fack— och populärpress består av förlagsutgivna tidningar, där syftet med utgivningen är helt affärsmässigt. Gruppen utgörs av ett relativt litet antal tidskrifter med stora upplagor. Den största andelen kommer på den s. k. allmänorienterande populärpressen, vilken ges ut av de sex förlag som är anslutna till Vectu. Till gruppen hör dock också 5. k. Specialtidningar (t. ex. Aktuell fotografi, Allt om Mat, Allt i hemmet). facktidskrifter (t. ex. Pack, Elektroniknyheterna) och serietidningar.

Den sammanlagda upplagan för populärpressgruppen har i stort sett varit oförändrad sedan början av 1960-talet dvs. omkring 4,5 milj. exemplar (medelnettoupplaga). Inom gruppen har dock skett betydande förändringar. Så har t. ex. damtidningarna haft svårigheter att hålla sina upplagor medan de 3. k. herrtidningarna gått starkt framåt. Ser man till specialtidningarna har dessa haft en gynnsam utveckling medan bilden för fackpressen är mera blandad.

Index 1969=100

1969 —70 -71 -72 -73 -74 -75 År

_- Kostnaden för 100 gr veckotidning, adresserat utgivarkorsband

— — — — — Konsumentprisindex, årsmedeltal

Figur 11.2 Utvecklingen av portot för en 100 grams veckotidning jämfört med konsumentprisindex ] 969— 75.

Intäkterna för de traditionella veckotidningarna kommer liksom för dagstidningarna från försäljningen av lösnummer, abonnemang och annonser. Veckotidningarna är dock i allmänhet betydligt mindre annonsintäktsberoende än dagspressen. I Vectu—tidningarna bestod 1973 82 % av det producerade antalet spalter av redaktionellt innehåll medan 18 % upptogs av annonser. Av intäkterna kom 80 % från tidningsförsälj- ning och 20 % från annonser.

För facktidningarna och specialtidningarna är annonsintäktsberoendet betydligt större än för den traditionella veckopressen. Många facktid- ningar får 90 % av sina intäkter från annonser och de ger också liksom specialtidningarna — betydligt större utrymme åt annonserna.

Utvecklingen på annonsmarknaden var för veckopressens del gynnsam fram till 1967. Därefter har trenden i allmänhet varit vikande vad gäller volymen. Intäkterna från annonserna har dock ej sjunkit i samma utsträckning; den minskande volymen har delvis kunnat kompenseras med prishöjningar.

Hittills har de ökade kostnaderna för tidningsframställningen —- papper, distribution och löner i allmänhet kunnat täckas med högre intäkter. Situationen för flertalet veckotidningar och facktidningar har dock blivit betydligt mindre gynnsam under 1970-talet än den var tidigare. Framför allt har den tidigare mycket lönsamma traditionella veckotidningsutgivningen drabbats.

Det råder i Sverige en hård konkurrens på veckotidningsmarknaden. För flera av veckotidningarna synes framtiden inte särskilt ljus och man får räkna med nedläggningar och sammanslagningar. För specialtidning- arna tycks framtiden bättre. Det har skett en betydande nyetablering på området de senaste tio åren och man räknar med ytterligare nya tidningar.

1 1.2.3 Facklig press

Utredningen har inte haft ambitionen att ge en samlad bild av hela den fackliga pressens ekonomiska situation. Svårigheterna att göra en sådan är också mycket stora bl. a. på grund av att tidskrifternas räkenskaper ofta är integrerade i organisationemas. Det skulle krävas mycket stora resurser för att skildra utvecklingen och det aktuella läget för samtliga tidningar. Det är dock angeläget att problematiken belyses med utgångspunkt från olika exempel och vissa data som gäller de större organisationemas tidskrifter.

Våren 1975 gjorde pressutredningen en enkät för att få vissa aktuella ekonomiska data från de fackliga tidskrifterna. Svarsfrekvensen var någorlunda tillfredsställande för TCO— och LO-grupperna men ej tillräcklig för SACO/SR-tidskrifterna. I det följande skall de uppgifter som inkommit från enkäten presenteras och de kompletteras med vissa data som kommer från respektive organisationer.

Den fackliga pressen kan synas som en relativt enhetlig grupp. Det finns dock även här betydande skillnader mellan olika tidskrifter och mellan den politik som olika förbund fört. Det finns tidskrifter med låg periodicitet, begränsat innehåll och mycket enkelt tekniskt utförande. Andra tidskrifter har en omfattande och regelbunden redaktionell bevakning som sträcker sig långt över det rent fackliga fältet. Även ekonomiskt finns det stora skillnader; en del tidskrifter är beroende av annonsintäkter medan andra helt finansieras med bidrag från organisa- tionen.

TC O-pressen

De organisationer som ingår i TCO-pressens samarbetsorgan utgav 27 tidskrifter år 1974. Upplagan varierade mellan 247 000 ex. för Industri- tjänstemannen och 2 200 ex. för SLF-tidningen. Sammanlagt utgavs 14 851 000 ex. år 1972. Utgivningsfrekvensen varierade mellan 4 nr/år och 42 nr/år. Vanligast var månadsutgivning.

En undersökning som gjordes inom TCO 1972 ger en uppfattning om hur stora kostnaderna då var för samtliga tidskrifter och hur dessa

fördelade sig. Av studien framgår också att det fanns betydande skill- nader mellan olika tidskrifter beroende på storleken.

Tidskriftema delades i tre grupper efter sin storlek. Grupp A innefattande de 8 största tidskrifterna med upplagor över 40 000 ex. Grupp B innefattande 7 tidningar med upplagor mellan 40 000 ex. och 11 000 ex. i grupp C ingick de 10 minsta tidningarna med upplagor på 11 000 ex. eller mindre.

Den totala framställningskostnaden för de 25 TCO-tidskrifterna uppskattades till 17,5 milj.kr. Pappers- och tryckkostnaderna svarade för nära hälften av denna summa. Postdistributionen utgjorde en femtedel och löner, arvoden och honorar en fjärdedel av de totala framställnings- kostnaderna.

Tabell ll.2 Genomsnittlig framställningskostnad per tidningsexemplar (öre/ex).

Kostnadsslag Gnipp A Gmpp B Grupp C

Löner och fasta arvoden 22,4 35,9 59,4 Honorar till tillfälliga medarbetare, fotografer och tecknare 3,9 6,8 21,6 Pappers— och tryckkostnad 44,8 79,4 137,5 Postdistribution 24,2 25,0 27,0 Summa 95,3 147,1 245,5

Källa: TCO:s tidningsundersökning

Anm.: Grupp A omfattar tidskrifter med en upplaga över 40000 ex., grupp B tidskrifter mellan 11 000 och 40 000 ex. och grupp C under 11 000 ex. i upplaga. Expeditionskostnader och övriga omkostnader har p. g. a. en alltför stor osäkerhet i uppgifterna icke medtagits. Till summan för respektive grupp skall alltså dessa läggas, för att den totala kostnaden per exemplar skall erhållas. Dessa kostnader uppskattas till i genomsnitt 7 %.

Tabell 11.2 ger en uppfattning om de stora skillnaderna mellan de tre tidningsgrupperna. Pappers— och tryckkostnaden ligger för de största tidningarna på 44,8 öre/ex. medan genomsnittet för gruppen med de minsta tidningarna är 137,5 öre/ex. Också lönekostnaderna är betydligt högre per exemplar för de mindre tidningarna än för de större.

Ser man till intäkterna kommer 70% av TCO-tidningarnas totala inkomster från organisationerna. Resterande kommer från annonsförsälj- ning och — i undantagsfall -— försäljning av lösnummer och abonnemang. De stora tidningarna har i allmänhet större annonsandel än de mindre men det finns här stora variationer.

Pressutredningens enkät gick ut till 27 TCO-tidskrifter och av dessa svarade 16. Genom enkäten ville utredningen dels få en uppfattning om de senaste tio årens utveckling, dels en aktualisering av den ovan redovisade undersökningen.

Det är svårt att ge en entydig bild av utvecklingen inom TCO-gruppen eftersom variationerna även mellan tidningar med likartad upplaga är stora Det kan dock konstateras att kostnaderna per exemplar i fasta priser i allmänhet ökat för tidskrifterna. Portohöjningarna har slagit

igenom för samtliga tidskrifter och portokostnadernas andel av totalkost- naderna har stigit. Tryckerikostnaderna varierar mera. Här har vissa tidningar gjort nedskärningar som lett till minskade kostnader. För andra tidningar har dock också tryckerikostnaderna ökat.

Vad gäller tidningarnas intäkter har annonsandelen minskat under de senaste tio åren. Bidraget från organisationerna uppgår till mellan 2 och 14 % av organisationemas samtliga kostnader. Det är omöjligt att säga om bidraget från de enskilda medlemmarna generellt ökat eller minskat under den gångna tioårsperioden. Olika förbund har fört olikartad tidskriftspolitik. Detta har betytt att tidskriftskostnaderna ökat inom Vissa förbund och minskat inom andra.

Resultaten från undersökningen av TCO-tidningarna illustrerar svårig- heterna att skildra den fackliga pressen. Inom TCO har man följt olika linjer och man har haft högst varierande traditioner vad gäller tidskrifts- utgivningen. I många fall har man uppenbarligen mött de stegrade kostnaderna med nedskärningar. Tidskriftema har fått gå ned i periodi- citet och omfång. Detta har gjort att kostnaderna har kunnat hållas på en för organisationerna rimlig nivå.

LO-presserz

LO—tidningarna är sammanslutna i en organisation kallad Fackförbunds— pressens samorganisation. Till denna är 24 tidningar anslutna och de hade 1974 en postdistribuerad årsupplaga på 49,0 milj. ex. Upplagan har ökat under senare år som en följd av medlemsutvecklingen inom LO (jfr tabell 11.3). Den största tidningen inom LO-gruppen är Metallarbetaren med 405 000 ex. och minst är Skorstensfejaren med I 700 ex. På samma sätt som inom TCO-gruppen varierar periodiciteten. Vanligast är månadsutgiv- ning men flera av de större fackförbundens tidningar utkommer med omkring 40 nr/år.

I pressutredningens enkät om fackförbundspressens ekonomiska ut- veckling svarade 2/3 av de tillskrivna tidningarna eller 16 stycken. Dessa representerar 70 % av LO-tidningarnas sammanlagda upplaga och bör således kunna ge en relativt god bild av utvecklingen inom gruppen. Från Samorganisationen har också erhållits vissa uppgifter som gäller samtliga LO-tidningar.

Totalkostnaderna för samtliga LO-tidningar belöpte sig 1974 till 45,8 milj.kr. Av dessa täckte annons- och prenumerationsintäkterna 11 % varför organisationemas bidrag till tidningsutgivningen var 40,3 milj.kr.

Ser man till hur de olika kostnaderna fördelade sig på olika poster kan konstateras

att för de 16 tidningar som besvarat enkäten varierade tryckerikostna- dens andel av totalkostnaderna mellan 39 % och 62 %. att postkostnaderna varierade mellan 9 och 35 % av totalkostnaden. Tidskrifter med hög periodicitet har en betydligt högre andel för postkostnader än de med låg.

att kostnaderna för de fast anställda varierade mellan 6 och 30 % av totalkostnaderna. De största tidningarna hade den högsta andelen för fast anställda medan de mindre hade högre andel för frilansmed- arbetare.

Vad gäller intäkterna finns det en skillnad mellan LO:s och TCO:s tidningar. LO-gruppen har en mindre andel från annonser och en större från organisationsbidragen än TCO-gruppen. Annonsintäkternas andel av de totala intäkterna är för LO-tidningarna ] 1 %, vilket skall jämföras med 30 % för TCO-tidningarna.

Den andel som tidskriftsbidraget utgör av respektive förbunds budget- omslutning varierar för LO—gruppen på samma sätt som för TCO-gruppen. Den lägsta andelen var år 1973 2 % och den högsta 10 %.

Tabell 11.3 LO—förbundens samlade kostnader för fackförbundstidningarna samt LO:s medlem sutveckling 1964—1974.

År Kostnader för Medlemsantal tidningarna (tkr.) inom LO (1 000 St.) 1964 13 417 I 563 1965 14 350 1 565 1966 15 565 I 588 1967 18 132 I 607 1968 20 527 1 625 1969 21 627 I 660 1970 23 202 1 680 1971 27 122 1 733 1972 31 608 1 771 1973 33 809 1 808 1974 40 330 1 863

För flera av de stora förbunden har bidragen till tidskrifterna blivit en allt tyngre post i budgeten. Det är uppenbart att de exceptionella kostnadsökningarna vad gäller distribution och papper kräver allt större insatser från organisationemas sida.

1 1.2.4 Konsumentkooperativa och ideella tidskrifter

Då det gällt LO och TCO har det varit möjligt att ge en översiktlig bild av den ekonomiska utvecklingen för dessa organisationers tidskrifter. Denna bild kompletteras i avsnitt 11.3 med uppgifter från den enkät som pressutredningen gjort till ett antal organisationer om deras tidskrifter.

Vad gäller utvecklingen för de kooperativa och ideella tidskrifterna har pressutredningen ansett det tillräckligt att i detta avsnitt ta upp fyra typfall: Vi, Svensk Veckotidning, Vår Kyrka och Accent. De är avsedda att illustrera problemen för de tidningar som är knutna till organisationer men som också är beroende av intäkter från annonser och prenumera- tion.

Tidningen Vi är organ för den konsumentkooperativa rörelsen i Sverige. Länge följde tidningens upplaga medlemsutvecklingen i Koopera- tiva Förbundet men sedan slutet av 1930-talet har skillnaden mellan medlemsutvecklingen och Vi:s upplaga blivit allt större. År 1974 var Vi:s upplaga drygt 350 000 ex. medan KF hade 1,75 milj. medlemmar. Till skillnad från de fackliga tidskrifterna är Vi prenumererad.

År 1966 skedde en omläggning av Vi vilken innebar en omfattande satsning på redaktion och innehåll, teknisk standard, marknadsföring och distribution. Omläggningen medförde ett ökat antal prenumeranter men också kraftigt stegrade kostnader. De förändringar i kostnads- och intäktsstrukturerna som omläggningen ledde till framgår av figur 1 1.3.

% KOSTNADER 100

50

% INTÄKTER

100

Annonser

Upplagetörsäljning 50

Figur 11.3 Tidningen Vi:s kostnader och intäkter i procent av totalkostnad 1966, 197] och 1974.

Oniläggningen av Vi var ett försök från KF:s sida att skapa ett alternativ till den vanliga veckopressen. Tidningen skulle ha en själv- ständig ställning till organisationen men naturligtvis speciellt uppmärk- samma ämnen och problem som låg denna nära. Som framgår av figuren innebar projektet omfattande kostnader för organisationen. De ökade annonsintäktema och prenumerationsprishöjningen kunde inte täcka utgiftsökningarna. 1972 var stödet från KF till Vi mellan 6 och 7 milj.kr. 1974 uppgick det till 7,3 milj.kr.

Svensk Veckotidning är organ för Svenska Missionsförbundet och dess ungdomsförbund. Den finansieras genom prenumerationer och försäljning av annonser. Tidningens upplaga har varit vikande. År 1970 hade den 34 000 ex. och 1974 30 000 ex.

Till mer än 90 % är tidningen direkt abonnerad och 1/5 av abonnenter- na är ej samfundsanslutna. Lösnummerförsäljning förekommer ej i nämnvärd utsträckning. Intäkterna kommer till ca 3/4 från tidningsför- säljning och 1/4 från annonsörer. Den största utgiftsposten är tryck- och papperskostnader (42,5 %) och därefter redaktionella framställningskost- nader (29,8 %) och distributionskostnader (27,7 %). Kostnadsfördel— ningen var mycket stabil perioden 1960—1972.

Svensk Veckotidning har haft ett överskott på sin verksamhet. Detta har dock minskats betydligt till följd av minskad upplaga, färre annonser och kraftigt höjda kostnader. Tidningen har dock ännu ej något bidrag från samfundet utan är fortfarande sjävbärande.

Vår Kyrka är organ för Svenska Kyrkans Centralråd. Upplageutveck- lingen har varit negativ under 1970-talet. År 1970 var upplagan 4-3 200 ex. och 1974 41800 ex.

Intäktsstrukturen för Vår Kyrka skiljer sig till en del från Svensk Veckotidnings. 1972 hade den knappt 10 % av inkomsterna från annonser, 81 % från prenumeration och 7 % från lösnummer. Vad gäller kostnaderna kan dessa inte jämföras med de övriga redovisade tidskrifter- nas eftersom Vår Kyrka i sina uppgifter till utredningen grupperat kostnaderna annorlunda. Man kan dock notera att framför allt distribu- tionskostnaderna ökat starkt.

Accent är organ för IOGT och NTO och startades 1965 genom en sammanslagning av tidningarna Ariel och Reformatorn. Upplagestorleken har varierat med organisationemas medlemsstorlek. Den var 1974 61 800 ex.

Tidningen är inte huvudsakligen beroende av varken prenumerationer, lösnummerförsäljning eller annonser. Huvuddelen av intäkterna utgörs i stället av organisationsbidrag. Annonsandelen har under de senaste tio åren varierat kraftigt — mellan 12 och 35 % av de totala intäkterna. Man har gjort stora ansträngningar att öka annonsvolymen och har också lyckats med detta. Vad gäller framställningskostnaderna gick 1972 24 % till tryck och papper, 34 % till distribution och 41,5 % till redaktionella framställningskostnader.

Distributionskostnaderna steg kraftigt fram till 1970 då de hejdades genom att tidningen förändrade periodicitet från 32 nr/år till 24 nr/år.

1 1.2.5 Sammanfattning

Trots de mycket stora olikheterna mellan de här behandlade tidskrifts- grupperna finns vissa gemensamma drag vad gäller deras ekonomiska ställning.

Samtliga tidskrifter har fått vidkännas betydande kostnadsökningar på alla tyngre poster: teknisk framställning, papper, distribution och löner. För populärpressen har detta lett till höjningar av prenumerations- och annonspriserna. För organisationstidningarna har kraven på ökade bidrag blivit starkare. För ett antal tidningar har det betytt nedläggning eller minskning i redaktionell och teknisk standard och/eller periodicitet.

Avgörande för det stora flertalet tidskrifter utgivna av fackliga och ideella organisationer är respektive organisationers inställning till tid- skrifterna.

] 1.3 Tidskriftema och organisationerna

Pressutredningen har ansett det angeläget att få en närmare bild av organisationemas åtaganden mot tidskrifterna i dag och vilka föränd- ringar som är att vänta. I detta syfte gjordes den tidigare nämnda enkäten till organisationerna våren 1973. I samråd med en grupp representanter för olika typer av tidskrifter tillskrevs 50 fackliga och ideella organisa- tioner. Av de tillskrivna svarade 41.

Syftet med enkäten var:

1) Att få en uppfattning om organisationemas kostnader för tidskrifts- utgivningen och utvecklingen de senaste tio åren. 2) Att få kunskap om i vilken utsträckning besparingsåtgärder före- kommit och vilka områden av tidskriftsutgivningen dessa drabbat. 3) Att belysa hur organisationerna bedömer tidningarnas framtid.

Nedan sammanfattas huvuddragen av resultaten.

11.3.1. Kostnader och kostnadsutveckling

I föregående avsnitt berördes kostnadsutvecklingen för ett antal olika grupper av tidskrifter. Det framkom dels att tidskrifterna generellt drabbats av stora kostnadsökningar, dels att variationerna mellan olika typer av tidskrifter var stora.

Den övervägande majoriteten av organisationstidskrifter har fått kraftigt ökade bidrag under den senaste tioårsperioden. Bland de undersökta LO-förbunden har bidraget i ett fall fyrdubblats på tio år. År 1973 var Metallindustriarbetareförbundets kostnader för Metallarbeta- ren nära 10 milj.kr. och Statsanställdas förbunds för Statsanställd 4,5 milj.kr.

För vissa fackliga tidskrifter har bidragen kunnat hållas nere med hjälp av en förbättrad annonstillförsel. Exempel på sådana är SACO-tid- skrifterna Socionomen och Farmacevtisk Revy. Svensk Läkartidning

arbetar helt utan organisationsbidrag och klarar sig således på inkomster från prenumeration och annonser.

De ideella tidningarna har också krävt högre bidrag. Den ovan behandlade Accent fick 1973 656 000 kr. från IOGT-NTO och Svenska Scoutförbundet betalade 417 000 kr. till Scout/Samspel. Svenska Röda Korsets bidrag till Vårt Röda Kors uppgick till 900 000 kr.

Utvecklingen av bidragen är ofta svår att följa. Under den period som undersökningen omfattar har tidningarna i vissa fall ändrat form och omfång. Ibland har inte heller utgifterna för tidskrifterna redovisats skilda från organisationens övriga kostnader. 1 de fall där uppgifter föreligger kan man dock konstatera att utvecklingen för den ideella pressen överensstämmer med den för den fackliga pressen.

Ett avvikande mönster uppvisar idrottsorganisationernas press. Kost- naderna för tidskrifterna är en mindre del av dessa organisationers budget än för övriga ideella organisationers. Det rör sig i allmänhet om ] eller 2 %. Ser man på idrottstidskrifternas utveckling kan Svenska Riksidrotts- förbundets Svensk Idrott tas som exempel. Förbundets bidrag har ökat från 150 000 kr. 1965 till 189 000 ex. 1974. 1 procent av organisationens budget utgör detta en sänkning från 4% år 1965 till 2 % år 1973. Det skall tilläggas att idrottsorganisationernas tidskrifter ofta har låg periodi- citet och mindre omfång än övriga organisationers.

l ] .3.2 Kostnadsbcsparingar

Det är av intresse att studera i vilken utsträckning organisationerna gjort olika former av besparingar som gått ut över periodiciteten eller tidningens tekniska eller redaktionella resurser.

Inom LO-förbunden har man hittills kunnat undvika nedskärningar i tidningarnas sidantal och periodicitet. I vissa fall har man dock åstadkommit kostnadsreduceringar genom att minska de redaktionella resurserna. Värt att notera är att organisationemas insatser tvärtom ökat för en del LO-tidningar. Som exempel kan tas Fackföreningsrörelsen där en omfattande upprustning pågår.

Generellt kan sägas att LO-förbunden tycks ha mött de höjda kostnaderna med ökade bidrag. Förhållandet är något annorlunda på TCO-sidan. Man har där gjort besparingar genom att minska periodi- citeten och sänka papperskvaliteten. Det gäller Lärartidningen/Svensk Skoltidning, Kommunaltjänstemannen, Arbetsledaren och TCO-Tid- ningen. I vissa fall har det dock även på TCO-sidan förekommit en upprustning av tidskrifterna. Detta gäller t. ex. lndustritjänstemannen.

SACO-tidningarnas situation liknar TCO-gruppens. Tre av fem tid- ningar har tvingats till lägre periodicitet. Det har dock ej förekommit personalinskränkningar.

Ser man till de undersökta ideella tidningarna visar det sig att nästan samtliga tvingats tillgripa olika medel för att nedbringa kostnaderna. Den vanligaste metoden har varit en sänkning av periodiciteten i kombination med färre sidor/mindre format och/eller redaktionella besparingar.

Tabell 11.4 vidtagna åtgärder inom den fackliga pressen i kostnadsnedbringande syfte.

Tidskrift Minskat Minskad Förändrat Sänkt Minskad sidantal/ utgivning tryckför— pappers- redaktion format farande kvalitet

LO:

Fackföreningsrörelsen

Byggnadsarbetaren x x Metallarbetaren Fab riksarbctaren x x Lantarbetaren x SIA Skogsindustriarbetaren Statsanställd

X

TC O:

TCO-Tidningen x x Industritjänstemannen Arbetsled aren x HTF-Tid ningen Kommunaltjänstemannen x Statstjänstem annen x Lärartid ningen/

Svensk Skoltidning x x x x x

X

>4 >!

SA CO:

SACO-Tidningen )( JUS, tidskrift för Jurist- och

Samhällsvetareförbundet x x Socionom en Skolvärlden Farmacevtisk Revy

XX X X

Tabell 11.5 Vidtagna åtgärder inom den ideella pressen i kostnadsnedbringande syfte.

Tidskrift Minskat Minskad Förändrat Sänkt Minskad sidantal/ utgivning tryckför- pappers- red aktion format farand e kvalitet

Vår Kyrka x x Missionsbaneret x Veckoposten x x

Accent x x Motorföraren x x Blå Bandet x x x

Frisksport X

Ung Värld

Scout/Samspel x x x Unga Örnar x x Ung Center x Moderat Debatt x x

Vårt röda kors x - x

Av de två politiska ungdomstidskrifterna som finns med i undersök- ningen har Moderata Ungdomsförbundet tvingats till omfattande ned- skärningar för sin tidning Moderat Debatt. Periodiciteten har minskats från 15 till 8 nr/år (varav två dubbelnummer). Formatet har också skurits ner och sidantalet minskats. Tidningen Ung Center, som 1963 inte krävde några bidrag från Centerns Ungdomsförbund, fick 1973 292 000 kr. Ändå hade inskränkningar gjorts på personalsidan och i distributionen (samprenumeration). Ansträngningar har också gjorts för att få fler annonser.

Sammanfattningsvis kan sägas att många av de åtgärder som vidtagits från de fackliga och ideella tidskrifternas sida torde ha verkat i hög grad negativt på tidningarnas möjligheter att fungera som organ för sina respektive organisationer. Sämre kvalitet och minskad periodicitet torde ha medfört att tidningen fått försvagade möjligheter att få kommunika- tionen inom organisationen att fungera.

11.3.3. Bedömningar av framtiden

I enkäten till organisationerna frågades också hur dessa såg på tid- skrifterna i framtiden. Den bild som gavs i de olika svaren var inte helt entydig.

Från LO-förbunden förklarades att stora bidragshöjningar fordrades om den nuvarande standarden skulle kunna bibehållas. Från flera förbunds sida såg man pessimistiskt på utvecklingen och fruktade att man skulle tvingas till inskränkningar i utgivningen om inte kostnadsutveck- lingen för tidskrifterna blev lugnare.

Inom de tillfrågade TCO-förbunden hoppades man i allmänhet kunna fortsätta utgivningen som hittills utan några inskränkningar. Det gällde Arbetsledaren, HTF-Tidningen och Kommunaltjänstemannen. För Lärar- tidningen/Svensk Skoltidning var dock situationen mörkare och där fruktade man att inskränkningar skulle behöva göras.

Vad gäller SACO—tidskrifterna var situationen för SACO-Tidningen speciellt svår. Om inte organisationsbidraget höjdes betydligt skulle drastiska nedskärningar krävas. I övrigt tycktes inte några mera dra- matiska förändringar vara att vänta.

Läget för de olika ideella tidskrifterna var i många fall mycket dystert och man stod enligt enkätsvaren inför olika nedskärningar. Det skulle annars krävas betydande ökningar i insatserna till t. ex. Vår Kyrka, Veckoposten, Accent, Blå Bandet, Ung Värld, Ung Center och Moderat Debatt. De tidningar som räknade med att klara utgivningen på nuvarande nivå hörde till undantagen.

Vad gäller de kooperativa tidskrifterna skulle ökade insatser krävas för Vi och Vår Bostad. Diskussioner om olika former av besparingar har förts. För Vi Bilägare hade dock förändringar i positiv riktning diskuterats.

Det är tydligt att organisationemas bedömning av tidskriftssituationen i många fall är pessimistisk. I samtliga fall krävs stora ökningar av bidragen från organisationemas sida — ökningar som flera organisationer anser sig

sakna möjlighet att klara av. För de mera resursstarka organisationerna måste tidskrifterna hävda sig i konkurrensen med andra utgiftskrav vilket kan vara svårt då tidskriftens värde många gånger inte direkt kan beläggas.

11.4. Distributionen av tidskrifter

En av de faktorer som bidragit till de omfattande kostnadshöjningarna för tidskriftsgruppen har varit de ökade distributionskostnaderna. Dessa har framför allt drabbat tidningar med hög upplaga. För en tidning som Metallarbetaren utgör i dag distributionskostnaderna den största kost- nadsposten.

Pressutredningen har ansett det av speciell vikt att ägna utvecklingen på distributionsområdet uppmärksamhet. Parallellt med pressutred- ningens arbete har 1974 års tidningstaxeutredning utrett frågan om tid- ningstaxans nivå och struktur (SOU 1975:80). De båda utredningarna har stått i kontakt med varandra under arbetet.

I detta avsnitt skall tidskrifternas distributionsförhållanden diskuteras. Huvuddelen av avsnittet utgörs av en redogörelse för tidningstaxeutred- ningens analyser och förslag.

1 1.4.1 Distribu tionsalternativ

Distributionen av dagstidningar har tidigare behandlats i kapitel 10 i samband med redogörelsen för samdistributionsprojektet. Det framgick där att dagstidningar kan distribueras på tre olika sätt. Distributionen kan ombesörjas av (1) tidningarna själva, (2) samdistributionsföretag eller (3) postverket. De tre sätten skiljer sig i ett avseende vad beträffar servicegrad. Postdistributionen startar betydligt senare på dagen än sam- eller egendistribution. För dagspressen är i dag samdistributionen det klart dominerande distributionssättet eftersom den på grund av den statliga rabatten blivit attraktivare än egendistribution.

Tidskriftemas situation vad gäller distributionen har analyserats av tidningstaxeutredningen. Situationen för tidskrifterna är en annan än för dagspressen. För de flesta tidskrifter sker distributionen av abonnerade exemplar genom postverket. Till skillnad från dagspressen har tid- skrifterna inte något annat val. De är nästan helt beroende av postdistributionen.

Vissa tidskrifter har visserligen i princip andra distributionsmöjligheter men dessa utnyttjas mera sällan. Ett alternativ är att tidskrifter som redan nu försäljs genom pressbyrån försöker öka sin lösnummerförsälj- ning. Ett annat alternativ är att tidskrifter som Vi Bilägare och Vi distribueras genom respektive organisations detaljistled. För olika typer av organisationer finns ytterligare ett alternativ i möjligheten att distribuera tidskrifterna i samband med möten eller på arbetsplatser. Samtliga dessa möjligheter torde ha diskuterats ingående och ibland också prövats av utgivare men betraktats som mindre effektiva. Det har varit nödlösningar där distributionen blivit av sämre kvalitet.

Tidskriftema står således i ett klart beroendeförhållande till post- verket. De försök som gjorts att bryta detta har varit mindre framgångs- rika. Majoriteten av alla tidskrifter har små möjligheter att skapa en effektiv och kvalitetsmässigt tillfredsställande egen distribution. Ett försök är dock värt att uppmärksamma.

En grupp tidskrifter populärpresstidningar samt några tidningar inom gruppen fack- och konsumentpress har låtit Pressens Samdistribu- tion, Svenska Pressbyråns dotterföretag, undersöka möjligheterna till en samdistribution av tidskrifter. Under vissa förutsättningar skulle en sådan distributionsform kunna bli ekonomiskt fördelaktig ijämförelse med postdistributionen utan att kvaliteten blev sämre.

I ett fall då samtliga distributionsföretag, dvs. även postverkets dotterbolag Tidningstjänst AB, går med på att bygga ut sina organisa- tioner till att också omfatta tidskriftsdistribution och dessutom de stora rikstäckande tidskrifterna _ Ica-Kuriren, Land, Vi Bilägare, Vi och Metallarbetaren — beslutar sig för att lämna postverket skulle ett realistiskt alternativ till postdistributionen föreligga. En sådan tänkt distribution skulle endast omfatta ett fåtal, större tidskrifter. Den skulle ev. kunna minska problemen för dessa.

11.4.2. Postdistributionens kostnader

Postens tidningsrörelse domineras volymmässigt av tidningar som ut- kommer med högst ett nummer per vecka. Dessa svarar för nästan 2/3 av den totala volymen på ca 600 milj. ex. per år. Av denna volym faller ca 100 milj. ex. på de ovan nämnda fem stora tidskrifterna.

Enligt postverkets kostnadsberäkningar, där samtliga särkostnader (drygt 80% av de totala kostnaderna) fördelas på rörelsegrenar, ger tidningsrörelsen en bristande särkostnadstäckning. För år 1975 beräknas differensen mellan rörelsegrenens kostnader och intäkter komma att överstiga 90 milj.kr. Intäkterna beräknas till drygt 200 milj.kr. För att täcka särkostnaderna skulle det således behövas en taxehöjning på ca 45 %. För närvarande täcks bristen av intäkter från andra rörelsegrenar, främst brevrörelsen. Totalt sett ger postverket beräknad förräntning på det iverket nedlagda statskapitalet.

1974 års tidningstaxeutredning har utrett frågan om tidningstaxans nivå och struktur. Huvuduppgiften har varit att konstruera ett sådant taxesystem, att postverket får sina kostnader för tidningsdistributionen täckta utan att postverket förlorar i volym. Anledningen till att volymförluster bör undvikas är att tidningsdistributionen utgör stommen i postverkets hela distributionsstruktur. Tidningarna garanterar genom sin regelbundna distribution till nästan samtliga hushåll ett effektivt utnytt- jande av postverkets rikstäckande utbärningsorganisation. Därvid spelar de fem stora tidskrifterna en speciellt viktig roll.

Tidningstaxeutredningen har analyserat vilka effekter en snabb, kraftig höjning av taxenivån skulle få för tidningsdistributionen. Analysen har visat, att volymförlusterna skulle bli mycket betydande. Utredningens

beräkningar pekar på att en tredjedel av volymen skulle gå förlorad för postverket.

Följden av en drastisk höjning skulle enligt tidningstaxeutredningen bli att de tidningar som har distributionsalternativ skulle utnyttja dessa, eftersom de skulle bli företagsekonomiskt mera fördelaktiga. Dagstid- ningarna skulle kunna lägga över ytterligare en del av sin postvolym på samdistributionsföretag. Tidskriftema skulle söka få till stånd en distribu- tionsorganisation med anknytning till de nu existerande samdistributions- företagen. Detta skulle innebära att en stor volym skulle gå andra vägar till mottagarna än via postverket. För de tidskrifter som ej skulle kunna delta i denna samdistribution skulle läget bli ytterst bekymmersamt eftersom det skulle innebära behov av ytterligare taxehöjningar för dessa. De skulle förmodligen tvingas att minska periodicitet eller format eller sänka den redaktionella standarden. I många fall skulle kanske utgiv— ningen bli ekonomiskt omöjlig.

Tidningstaxeutredningen har inte ansett sig kunna föreslå en taxekon— struktion som skulle få sådana negativa ekonomiska och mediepolitiska återverkningar. Postverket skulle förlora i konkurrenskraft som tidnings- distributör och postdistributionen skulle säkerligen med en betydligt lägre tidningsvolym bli mindre effektiv. De presspolitiska konsekvenserna av en radikal höjning skulle bli ytterst allvarliga för de stora tidskrifts- grupper som saknar alternativ till postdistributionen.

Det förslag som tidningstaxeutredningen stannat för syftar till att minimera riskerna för ett volymbortfall. Taxesystemet får olika inslag som skall motverka att de stora tidskrifterna upphör med postdistribu- tion även om den genomsnittliga taxenivån höjs. Förslaget går ut på att taxenivån successivt skall höjas så att intäkterna först efter 15 är när särkostnadstäckning. Denna period skall jämföras med en tidigare utrednings förslag om 5 år (SOU 1966:39). Baskravet på särkostnadstäck- ning kommer således att stå kvar men det blir en lång anpassningsperiod. Tidningarnas motprestation skall bestå i att de lämnar en garanti för att de i princip skall fortsätta att utnyttja postverket.

Med det förslag som framläggs av 1974 års tidningstaxeutredning löses på sikt postverkets företagsekonomiska problem och postdistributionen lider inte några effektivitetsförluster. Genom att principen om enhetstaxa behålls, dvs. taxan skall vara densamma för alla tidningsföretag oavsett volym eller spridningsstruktur, försvåras inte läget för de tidskrifter som saknar distributionsalternativ.

Postverket och tidningsföretagens representanter som medverkat vid förslagets utformning har bifogat vissa synpunkter på förslaget. Post- verket önskar att underskottet skall finansieras med statsbidrag till dess intäkterna täcker kostnaderna. Detta skulle betyda att statsbidrag skulle utgå med 90 milj.kr. vid början av perioden för att sedan successivt minska. Tidningsföretagens representanter har framfört att tidningstaxan inte bör täcka samtliga särskostnader som enligt postverkets kostnadsför- delningssystem belastar tidningsrörelsen. Ett lägre täckningskrav bör ställas på tidningsrörelsen eftersom den spelar en så viktig roll för den totala postdistributionens effektivitet. Bristen i kostnadstäckning bör i

stället föras till de gemensamma kostnaderna för postdistributionen. Utredningsmannen inom tidningstaxeutredningen har dock i sitt förslag inte ansett sig kunna beakta dessa synpunkter från partsrepresentanterna. Förslaget innehåller således varken inslag av statsbidrag eller förslag om lägre särskostnadstäckning.

11.4.3. Kommentar

Tidningstaxeutredningens förslag innebär för tidskrifternas del att de får en möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen på distributionsområdet och att anpassa planeringen inför det nya läget. Hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna synes avvärjt om utredningens förslag accepteras. Detta innebär dock inte att ökningstakten i distribu- tionskostnaderna för tidskrifter skulle minska. Man måste räkna med att kostnaderna för distributionen också i fortsättningen kommer att öka även om ökningstakten blir lägre än om man skulle ha valt en kortare period för full kostnadstäckning.

] 1.5 Pressutredningen och tidskrifterna

Tidskriftema har i dagens samhälle en mycket stor betydelse. Det gäller samtliga de funktioner som pressutredningen anser det väsentligt att massmedierna uppfyller.

Tidskriftema har en viktig roll att spela när det gäller informationen inom olika områden. Det kan gälla frågor med anknytning till de fackliga, politiska och ideella rörelserna. Det finns en rad problemområden där just tidskrifter ger den utförligaste informationen. Av speciell betydelse torde tidskrifterna vara då det gäller att kommentera olika händelser och företeelser i samhället. Många tidskrifter har en förankring i en bestämd åsiktsriktning. Händelser och utvecklingslinjer kommenteras och diskute- ras med utgångspunkt från denna.

I en tid då dagstidningarna får allt svårare att tillfredsställa krav från olika grupper i samhället blir det ofta tidskrifterna som får stå för gruppkommunikationen. De ger plats för intern debatt och står för en kommunikation mellan förtroendevalda och medlemmar i olika slag av organisationer. Även då det gäller den seriösa granskningen av beslutande instanser har tidskrifterna en viktig roll att spela. Även de tidskrifter som har en relativt blygsam spridning kan med hjälp av andra medier nå ut till stora grupper av befolkningen med väsentliga budskap.

Det är en förutsättning för ett väl fungerande massmediesystem att det finns en varierande, mångsidig och väl spridd tidskriftspress. Tidskriftema kan inte ersätta dagspress och etermedier lika litet som dessa kan ersätta tidskrifterna. De olika medierna kompletterar varandra. Av speciell betydelse är tidskrifterna för organisationerna — för många torde de utgöra det främsta kommunikationsmedlet.

Från statsmakternas sida har vidtagits olika åtgärder för att underlätta tidskriftsutgivningen. Merparten av ideella och fackliga tidskrifter är

befriade från mervärdeskatt. Det speciella stödet till kulturtidskrifter har spelat en stor roll för en viktig grupp tidskrifter.

De ekonomiska analyser som redovisats ovan har visat att de senaste tio åren inneburit ökade svårigheter för tidskriftsgruppen. Kostnaderna för tidningsframställning och distribution har ökat avsevärt. Fack- och populärpressen har tvingats till betydande höjningar av priserna på annonser och tidningar. För de tidskrifter som utges av de fackliga och ideella organisationerna har stödet från dessa organisationer höjts. I många fall har man dock tvingats till nedskärningar i periodicitet och redaktionell service nedskärningar som med all säkerhet gått ut över tidningarnas möjligheter att fullgöra sina uppgifter.

Ett viktigt led i den presspolitik som pressutredningen vill förorda är att organisationer, grupper och enskilda skall kunna komma till tals genom tidskrifter i samma utsträckning som hittills. Den statliga presspolitiken måste utformas på ett sådant sätt att tidskriftsutgivningen inte försvåras.

Distributionskostnaderna har varit en snabbt ökande utgiftspost för de flesta tidskrifter. Deras andel av de sammanlagda kostnaderna har stigit. Detta är främst en följd av de portohöjningar som posten tvingats vidtaga. Trots detta har postverkets s. k. särskostnadsunderskott ej kunnat fyllas utan beräknas i dag för hela tidningsrörelsen uppgå till ca 90 milj.kr. Det ingår inte i pressutredningens åligganden att komma med förslag i samband med posttaxorna. Pressutredningen kan dock konsta- tera att tidningstaxeutredningens förslag innebär att hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna synes avvärjt.

Även om höjningarna av distributionskostnaderna kan hållas vid en rimlig nivå måste ändå tidskrifterna räkna med betydande ökningar av utgifterna, i takt med den allmänna kostnadsutvecklingen. Detta gäller inte bara distributionen utan också teknisk framställning och det redaktionella materialet.

Pressutredningens undersökningar av tidskrifternas roll och eko- nomiska situation har varit av begränsad karaktär. De har framför allt varit avsedda att översiktligt belysa de problem som hänger samman med tidskriftsutgivningen. Vissa av dessa problem — t. ex. de som hänger samman med att många tidskrifter är en integrerad del av organisationer- nas verksamhet — har endast delvis kunnat beröras.

De gjorda analyserna och undersökningarna på tidskriftsområdet har visat på behovet av ytterligare studier bl. a. kring tidskrifternas eko— nomiska situation och presspolitiska betydelse. Det finns oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred folkrörelseanknytning. Statsmakterna har ett ansvar då det gäller att se till att den viktiga kommunikationsväg som tidskrifterna utgör inte stängs eller allvarligt försvagas.

Pressutredningen anser att de problem som hänger samman med tidskriftsutgivningen är av sådan art att de skyndsamt måste tas upp till behandling. En särskild utredning för dessa frågor bör tillsättas så snart som möjligt. Den bör ges i uppgift att faställa dagsläget för tidskrifterna och framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

12. Morgondagens massmediemarknad

Utvecklingen på massmediemarknaden de senaste årtiondena har ovan beskrivits framför allt vad gäller tidningarna (kap. 2). Pressutredningen har dock även haft till uppgift att göra en allmän bedömning av utvecklingen inom olika massmedier. Utredningen skall söka placera in dagspressen i en kommande mediestruktur. Vilken ställning kommer tidningarna att få och vilken roll kommer de att spela på morgondagens massmediemarknad?

Två frågeställningar har satts i centrum för diskussionen i kapitlet. Dels ställs frågan hur utvecklingen inom de olika medierna kan påverka dagspressmarknaden ekonomiskt. Kommer det att utvecklas nya medier och medieformer som gör att efterfrågan på tidningar kommer att minska mer eller mindre radikalt? Dels diskuteras i vilken utsträckning nya medier kan tänkas överta någon eller några av de uppgifter som pressen svarar för idag. Blir andra medier allt väsentligare för opinionsbildning och nyhetsförmedling?

För pressutredningen — som skall pröva utformningen av stödsystemet för pressen — har det varit naturligt att först anlägga ett kortare tidsperspektiv. Kommer något att hända inom den närmaste S—IO-års- perioden som så väsentligt påverkar pressens ekonomiska ställning eller dess roll i samhället att detta bör påverka stödprogrammet? I kapitlet berörs också något om utvecklingen i ett längre perspektiv. Behövs en handlingsberedskap inför mer eller mindre revolutionerande förändringar som är att vänta?

Det material som legat till grund för utredningens bedömningar har varit egna undersökningar, olika experiment samt internationella erfaren- heter. Televerket har på initiativ av pressutredningen gjort en speciell studie av kostnaderna för en utbyggnad av bredbandsnät för kabel-tv m.m. Pressutredningen har deltagit i den utvärdering som Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning (PUB) gjorde av försöket med lokalradio på tre platser i landet våren 1973. Utredningen har också nära följt experimentet med lokal tv i Kiruna som utfördes av TRU-kommittén och Sveriges Radio tillsammans med Kiruna kommun.

Kapitlet bygger även på uppgifter och synpunkter från den speciella referensgrupp som varit knuten till utredningen och vars uppgift varit att analysera olika marknadsfrågor. Erfarenheter har också vunnits från en_ studieresa som utredningens sekreterare gjorde till Kanada sommaren 1973.

Kapitlet är uppdelat i fyra avdelningar. I den första behandlas tele- visionens framtid både vad gäller den eterburna televisionen och den som överförs via kabel. I ett andra avsnitt berörs videogrammen och den utveckling dessa kan väntas få. I ett tredje behandlas ljudradion och då framför allt lokalradion. I ett avslutande avsnitt behandlas vissa utveck- lingslinjer för pressen.

12.1. Televisionen

12 .1.1 Inledning

Det massmedium som expanderat snabbast under de senaste två årtionde— na har varit den eterburna televisionen. Den har på ett genomgripande sätt förändrat medievanorna för medborgarna. Den stora expansionen ägde rum under slutet av 1950— och början av 1960—talet. Men även under senare år har stora förändringar skett. År 1969 infördes ett system med konkurrerande kanaler vilket betydde ett kraftigt ökat utbud och en valmöjlighet för mottagarna. Från 1970 har prov pågått med regionala nyhetssändningar.

Självklart har utvecklingen av tv inverkat på andra massmedier. Radion och filmen har drabbats hårt av konkurrensen. Radiolyssnande och radiovanor har förändrats. Tv har påverkat strukturen på biografmarkna- den. Över huvud taget har en lång rad fritidsaktiviteter fått konkurrens genom tv. Den tid som dagligen ägnas åt tv-konsumtion måste tas någonstans ifrån och tv får därigenom återverkningar på en rad olika områden.

Tidigare har diskuterats i vilken utsträckning konsumtion av dagspress och tidskrifter minskat de senaste tio åren (kap. 7). Det kunde konstate- ras att dagstidningsläsningen uppenbarligen inte förändrats nämnvärt. Kvällstidningarna har kunnat expandera trots utvecklingen på tv-områ- det. Vad gäller tidskrifterna är det svårare att göra tillförlitliga mätningar. Den kris som många veckotidningar upplever idag sätts ofta i samband med utvecklingen på tv-området. Tv anses ha tagit över de underhåll- ningsuppgifter som veckotidningarna tidigare svarat för.

Tidningsläsningen har således inte förändrats radikalt på grund av inflytande från tv. Däremot kan man sätta vissa strukturförändringari samband med tv:s framväxt. De stora framgångar som storstädernas kvällstidningar haft hänger säkerligen samman med tv:s utbyggnad. Ämnesvalet i kvällstidningarna har ofta bestämts av tv. Det är tv som genom sin bevakning av olika riks- och utrikeshändelser skapat den gemensamma referensram som utgör en av förutsättningarna för dessa tidningars spridning.

Tidningarna har uppenbarligen så stora fördelar och så stora förutsätt- ningar till anpassning att tv ej kunnat bli ett alternativ till dem. En avgörande orsak till morgonpressens starka ställning idag vad gäller infor- mation, kommentarer och granskning är säkerligen att tv trots allt har ett begränsat utrymme då det gäller nyheter och opinionsförmedlande stoff. Tv kan sägas förhålla sig till tidningarna som förstasidan till det övriga tidningsinnehållet. Tv kan endast täcka ett fåtal nyheter eller händelser

av lokalt eller regionalt slag medan tidningarna utanför storstäderna ger allt större plats åt denna typ av nyheter. Tidningarna har dessutom en kommenterande avdelning med egen politisk profil.

Viktigt för pressen är självklart också frånvaron av reklam mot veder- lag i telvision. De verkningar som reklamfinansierad tv skulle få på tidningarnas ekonomiska situation har utförligt behandlats i reklamutred- ningens betänkande Reklam III. Tv-reklamfrågan (SOU 1973110). Det är uppenbart att alla pressgrupper skulle drabbas hårt av den konkurrens som den reklamfinansierade tv:n skulle innebära vad gäller riksannonser. Den skulle vålla svårigheter för såväl kvällspress som högtäckningstid- ningar. Men den skulle också göra läget besvärligare för de tidningar som i dag brottas med stora problem. Det är viktigt att understryka att reklamfinansierad tv direkt skulle strida mot den presspolitik som staten idag bedriver.

Av olika skäl har tidningarna således klarat konkurrensen från tv. Med detta är dock ej sagt att tidningarna en gång för alla kan vara säkra på att behålla den position de har idag. Det finns en rad tänkbara utvecklings- linjer som skulle kunna göra tv till ett mera attraktivt alternativ. En utbyggnad av ett allmänt bredbandsnät, dvs. ett telekommunikationsnät med stor överföringskapacitet, skulle innebära att tv kunde erbjuda tjänster, som idag är mer eller mindre unika för dagspressen. Utbudet skulle öka och antalet regionala och lokala program skulle kunna bli betydligt större.

För pressutredningen har det varit angeläget att närmare undersöka förutsättningarna för en mera omfattande utbyggnad på tv-området eftersom en sådan skulle kunna få återverkningar på hela massmedie- marknaden. En central fråga har varit om satsningen på kabel-tv skall anses som ekonomiskt realistisk för Sveriges vidkommande. En sådan utbyggnad skulle ge möjligheter till lokal och regional tv som aldrig kan erbjudas med motsvarande överföringsteknik. Ökade valmöjligheter och en annorlunda sändningspolitik skulle kunna förändra massmediesitua- tionen på ett sådant sätt att det fick genomgripande konsekvenser för pressen.

12.1.2. Bredbandsna't för kabel-tv m. m.

Den drivkraft som i andra länder ursprungligen låg bakom utbyggnaden av bredbandsnät för tv-distribution var behovet av bättre mottagningsför— hållanden av reguljär tv. Man började i USA inom sådana områden där mottagningsförhållandena var svåra. Genom en centralantenn till vilken ett antal mottagare anslöts kunde man med bättre resultat ta emot flera tv-stationer.

Idag finns mer än 3 000 kabelsystem i bruk i USA och dessa betjänar mer än 8 miljoner abonnenter. Det betyder att mer än 12% av de amerikanska hushållen tar emot tv genom kabel. I Kanada har utbyggna- den gått ännu hastigare: det finns mer än 2 miljoner abonnenter vilket innebär en hushållstäckning av 30 %. I Kanada arbetar för närvarande ca 400 kabel-tv-företag.

Orsaken till den snabba utbyggnaden av bredbandsnät för kabel-tv som ägt rum i Kanada är uppenbar: det ges på detta sätt möjligheter att ta emot de stora amerikanska stationernas utbud. Men de statliga myndig- heterna har sökt inspirera till att kabelnätet skall utnyttjas till olika typer av lokala sändningar. Man har försökt få en utbyggnad av lokala stationer vilka över s.k. community Channels skulle ge lokal information och underhållning. Tidningar och myndigheter har inte något inflytande över dessa kanaler. Annonsering är ej tillåten utan programverksamheten finansieras genom abonnentmedel.

För Sveriges del skiljer sig läget avsevärt från det i USA, Kanada och övriga Europa. Behovet att förbättra sändningskvaliteten har ej funnits. Det har ej varit möjligt att med hjälp av centrala antenner fånga in andra länders program. Diskussionen kring kabel-tv har därför koncentrerats till behovet av lokal television och möjligheten till återföring från mottagar— na till sändarna.

Det har i debatten i Sverige hävdats att kommunikationssituationen skulle kunna förbättras avsevärt om tv-utbudet breddades till att omfatta flera program med lokal och regional anknytning. Man har också pekat på att möjligheterna till återföring skulle kunna aktivera mottagarna.

Denna optimistiska tro på att ett ökat utbud och en teknik med återföringsmöjligheter skulle förbättra kommunikationen i samhället är långtifrån oomstridd. Många hävdar att valfriheten blir illusorisk och att återkopplingen i politiska sammanhang skulle användas till att utveckla en icke önskvärd ”gallupdemokrati”.

En utbyggnad av tv:s kapacitet är således icke självklart önskvärd även om de ekonomiska förutsättningarna skulle finnas. Ändå måste det vara av väsentligt intresse att få en möjlighet att göra en bedömning av kostnaderna för en utbyggnad av bredbandsnät för kabel-tv. En första beräkning gjordes i samband med Harry Scheins bok Inför en ny mediepolitik (Publica 1972) men pressutredningen har önskat en aktualisering och precisering av kostnaderna. Televerket har därför efter önskemål från utredningen gjort en undersökning av kostnader, tids- planer och resursbehov vid en utbyggnad av bredbandsnät på två platseri landet: Västerås och Leksand. (Kabel-tv; utredning om kostnader, tidsplaner och resursbehov vid utbyggnad i Sverige. Farsta 1975-02—11.) Avsikten med studien har varit att ge pressutredningen en uppfattning om det realistiska i att räkna med lokala tv-program dels i en tätort, dels i en kommun med glesbygd.

12.1.3. Kostnader för utbyggnad av bredbandsnät i Sverige

Vid en bedömning av kostnaderna för en utbyggnad av bredbandsnät måste hänsyn tas dels till att ett sådant nät kan ha olika kapacitetsgrader, dels att det kan användas till betydligt flera tjänster än till överförandet av tv-program. Man kan genom bredbandsnät få ett mycket stort antal tv-kanaler och radiokanaler .- hur många beror på nätets kapacitet. Ett nät som ger möjlighet till återkoppling från mottagare till sändare kan också användas vid t. ex. olika affärstransaktioner, sjukvårdsservice, larmtjänst, mätaravläsning osv. Tv-sändningen blir endast en del i ett stort paket av tjänster.

Televerkets undersökning har sökt fastställa vilka kostnader som föreligger vid en utbyggnad av bredbandsnät i Västerås respektive Leksand. Man har därvid arbetat med tre huvudalternativ:

1. Enkelriktar distributionssystem. Det kan användas i huvudsak för tv-överföring. I det här aktuella räkneexemplet kommer det att finnas en kapacitet på mellan 17 och 25 kanaler.

2. Enkelriktat system som förberetts för tvåvdgskommunikation. Detta innebär att kabelnätet förses med en andra koaxialtub utan förstärka- re. '

3. Dubbelriktal system. 1 systemet används skilda koaxialtuber för fram- respektive returriktningen. Kostnaderna för terminaler för tvåvägs- kommunikation varierar väsentligt. Här har därför laborerats dels med ett system utan terminaler, dels med ett alternativ där huvudcentraler- na får minidatorer och abonnenterna förses med en terminalutrust- ning. Denna senare ger möjlighet till t. ex. besvarande av frågor i anslutning till utbildningsprogram, beställningar av varor, biljetter till olika evenemang, mottagning av s. k. pay-tv—program (dvs. mottagaren betalar per program) etc.

Rapporten har också arbetat med olika utbyggnadstakter där man börjar med de mest tätbefolkade områdena och slutar med de mer glest befolkade. Etapp 1 omfattar tätorter med mera än 50000 invånare, etapp 2 tätorter med mellan 20 000 och 50 000 invånare, etapp 3 övriga tätorter samt etapp 4 glesbygd.

Tabell 12.1 Beräknad investeringskostnad vid 100 % anslutning i 1974 års kostnadsnivå.

Område Antal Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3 Alternativ 3 A hushåll 1974 Totalt Per hus— Totalt Per hus- Totalt Per hus— Totalt Per hus- milj kr håll, kr milj kr håll, kr milj kr håll, kr milj kr håll, kr Leksand etapp 3 4 200 14 3 400 16 3 900 19 4 600 24 5 700 varav tätorten Leksand 2 000 6 2 850 7 3 300 8 3 850 10 5 100 Leksand etapp 4 700 5 7 300 6 9 100 8 11600 9 12 600 Leksands kommun 4 900 19 3 900 23 4 700 28 5 600 33 6 700 Falu tclcområde 95 000 300 3 200 360 3 800 440 4 600 520 5 700 Västerås etapp 1 39 500 30 800 52 1 300 56 1 400 96 2 400 Västerås etapp 3 3 650 9 2 600 11 3 000 12 3 300 16 4 400 Västerås etapp 4 2 550 13 5 100 16 6 400 20 7 600 22 8 700 Västerås kommun 45 700 52 1 100 80 1 700 88 1 900 134 2 900 Västerås telcområde 165 000 380 2 300 480 2 900 570 3 500 740 4 500

Anm.: Alternativ 1 = Enkelriktat nät. Alternativ 2 = Enkelriktat nät som förberetts för tvåvägskommunikation. Alternativ 3 = Dubbelriktat nät exklusive tvåvägsterminaler. Alternativ 3A = Dubbelriktat nät inklusive tvåvägsterminaler.

I tabell 12.1 finns angivna de beräknade investeringskostnaderna vid 100% anslutning i 1974 års kostnadsnivå. Det finns mycket stora skillnader dels mellan de olika alternativen, dels mellan olika områden,

dels mellan de olika etapperna. Kostnaderna blir beroende av vilken typ, vilken utbyggnadsgrad och vilken utbyggnadshastighet man väljer.

De beräknade investeringskostnaderna för ett enkelriktat nät i Västerås etapp 1 skulle kunna begränsas till 800 kronor per hushåll. Motsvarande kostnad för etapp 4 i Leksand är 7 300 kronor. Den genomsnittliga kostnaden för Västerås teleområde med enkelriktat system är 2 300 kronor och för Falu teleområde 3 200 kronor.

Den utbyggnad av bredbandsnäten som ägt rum på kontinenten och i USA och Kanada har fram till början av 1970-talet gällt enkelriktade system i tätbebyggda områden. De har därför blivit relativt billiga och är attjämföra med etapp 1 iVästerås.

Ojämförligt intressantast är dock det alternativ som innefattar dubbel— riktning och terminaler hos abonnenterna. Det är först härigenom som de stora förändringarna inträder. Genom koppling till det allmänna data- nätet kommer det att finnas möjligheter med kommunikation mellan hemmet och t. ex affärer, utbildningscentraler, biljettkontor osv. Kostna- derna är dock omfattande. Det gäller framför allt de glesbefolkade områdena men också i den billigaste etappen i Västerås innebär det dubbelriktade systemet tre gånger så stora investeringskostnader som ett enkelriktat nät.

Övergår man till beräkningarna av abonnentavgifterna vid full kost- nadstäckning av distributionsnätet återkommer samma bild som givits ovan. Kostnaderna blir relativt rimliga i Västerås för enkelriktade nät om man räknar med tämligen snabb anslutning. De blir dock mycket höga vad gäller det dyraste alternativet.

Tabell 12.2 Erforderliga abonnentavgifter för full kostnadstäckning av distributionsnätet (1974 års penning—

värde, kronor).

Område Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3 Alternativ 3A Inträdes- Årsav- Inträdes— Årsav- Inträdes— Årsav- lnträdes— Årsav- avgift gifter avgift gifter avgift gifter avgift gifter

Västerås kom- mun 400 120—270 500 200—350 600 210— 390 800 360— 560 Västerås tele- område 500 170—350 700 240—430 800 270— 520 1 100 420— 670 Falu tele- område 800 270—520 900 320—630 1 100 320— 780 1400 520— 920 Leksands kom- mun 1200 480—760 1400 560—900 1700 650—1 080 2 100 810—1260

Anm.: Förklaring av alternativen, se tab. 12.1.

Det kan bedömas som fullt realistiskt att en abonnent i Västerås kommun skall vara villig att betala 400 kronor i inträdesavgift och omkring 200 kronor i årsavgift för att få ett betydligt ökat utbud genom kabelnätet. Viktigare kanske dock är att konstatera att det dyraste alternativet för Västerås kommun — dubbelriktat nät med tvåvägs- terminaler också kan sägas ligga inom en rimlig kostnadsgräns: 800

kronor i inträdesavgift och 360 till 560 kronor i abonnentavgift. För Leksands del får man dock räkna med betydligt högre belopp.

Frågan är hur realistiska de här angivna kostnaderna är. Det kan bli betydligt billigare än vad som här beräknats. Teknologin på detta område är i snabb utveckling och det är troligt att man snart kan komma fram med nyare och billigare metoder än de idag aktuella. Investerings- kostnaderna har också beräknats utan hänsyn till de vinster som tele- verket kan göra om en utbyggnad samordnas med nyanläggning eller renovering av telenätet.

Det kan också bli åtskilligt dyrare. I de angivna talen är enbart kostnaderna för nätet och driften av detta medtagna medan däremot programkostnaderna ligger utanför. Det är helt omöjligt att idag ange några summor för programproduktionen. Det beror på vilken kvalitet man önskar och vilken form programmen skall ges. Även under relativt blygsamma förhållanden är emellertid programproduktion dyr. Det visar erfarenheter både från Sverige och från utlandet.

Sam manfatmingsvis skall sägas att det finns en lång rad osäkra faktorer vid bedömningen av det troliga ien utbyggnad av bredbandsnätet. Det finns mycket som kan göra en utbyggnad attraktiv. Det är breddningen av programutbudet och möjligheten att sända lokala och regionala program. Det är framför allt alla de kommunikationsmöjligheter som ett system med hemterminaler skulle innebära.

Det finns också åtskilligt som gör att man kan uttala stark skepsis mot en satsning på bredbandsnät. Investeringarna och de framtida kost- naderna skulle bli mycket stora. Man skulle tvingas att prioritera tätorterna framför glesbygden. De vinster som står att göra och de risker som finns med utbyggda bredbandsnät kombinerade med datasystem är svåra att idag precisera.

Det finns således åtskilliga osäkra faktorer som kräver ingående analys innan man kan ta ställning till frågan hur sannolik en utbyggnad av bredbandsnät skall anses vara. På en punkt är det dock möjligt att föra diskussionen vidare. Det gäller de försök som gjorts med lokal tv och som bör ge indikationer på i vilken utsträckning lokal tv kan vara attraktiv eller önskvärd.

12.1.4. Experiment med lokal rv

Erfarenheterna från lokal tv är inte särskilt omfattande. Man har vid utbyggnaden av tv överallt i världen inriktat verksamheten på att nå de stora publikerna och därmed har de lokala programmen kommit iandra hand. I USA och Kanada har man dock från myndigheternas sida i samband med utbyggnaden av bredbandsnät sökt uppmuntra till nya former av tv—sändningar. I Sverige gjorde man under våren och hösten 1974 ett försök med lokal tv i Kiruna. Detta finns redovisat i andra TRU-kommitténs betänkande Program för ljud och bild i utbildningen (SOU 1975:28) samt i en särskild rapport (DsU 19758). 1 intet fall har man prövat hur en lokal eller regional tv med återföring skulle fungera. Grunden för kabel-tv-bolagens sändningar i USA och Kanada har varit

att man med kabelns hjälp kunde erbjuda bättre sändningskvalitet och ett rikare utbud av konventionella program. De rent lokala programmen som uppmuntras av myndigheterna har i allmänhet sänts mera pliktskyldigt och givits mycket små resurser. I Kanada finns idag ca 100 stationer med någon form av lokal tv-verksamhet. Några av dem arbetar med färg medan man i övrigt sänder i svart-vitt och under primitiva förhållanden.

Någon tillförlitlig undersökning av den lokala tv-verksamheten i Kanada har veterligen inte gjorts. Den statliga kontrollmyndigheten följer verksamheten men har inte systematiskt försökt utvärdera resultaten. De tittarsiffror de lokala stationerna når under kvällstid är så små att de knappast är mätbara med konventionella metoder. Vid andra tider på dygnet har man dock nått bättre resultat. Man anser också att man kunnat engagera tittarna på ett helt annat sätt än vad som är möjligt genom vanliga tv-sändningar riktade till en miljonpublik.

En målsättning för lokal tv har varit att söka ”avdramatisera" tv- mediet. Man har önskat få vanligt folk att medverka på ett naturligt och meningsfullt sätt. Man har velat aktivera i stället för att passivisera. För den lokala tv:n har inte antalet tittare varit så väsentligt. Däremot har man lagt stor vikt vid aktiviteten hos dem som sett programmen och det gensvar man nått.

De försök som hittills gjorts med lokal tv i Kanada kan knappast ligga till grund för några beslut eller ens ståndpunktstaganden till frågan om kabel-tv i Sverige. Därtill är verksamheten alltför ringa och förhållandena alltför olikartade.

I Sverige har TRU tillsammans med Sveriges Radio och Kiruna kommun gjort ett experiment med enkelriktad lokal tv i Kiruna. Även om det är av begränsad omfattning kan det dock tjäna som grund för vissa diskussioner.

Utgångspunkten för den s. k. kabelvisionen i Kiruna var att man skulle söka pröva en ny form av tv. Man skulle arbeta med ett minimum av professionellt tv-folk och i stället söka få medverkan från olika organisationer och enskilda tittare. Kiruna valdes som experimentområde på grund av att det där dels fanns ett bredbandsnät till vilket ca 1 800 hushåll var anslutna (efter viss utbyggnad nådde man 2 300 hushåll), dels fanns ett intresse från Kiruna kommun för lokal tv-verksamhet. Bred- bandsnätet ägs av LKAB och har anlagts för distribution av program från finsk tv. Experimentet pågick i två perioder - den ena fyra månader våren 1974 och den andra fyra månader vintern 1974.

Kiruna kan knappast anses representativt för det stora flertalet orteri landet. Strukturen på det område där experimentet pågick var också speciell; det beboddes huvudsakligen av anställda vid LKAB. Massmedie- situationen i Kiruna är avvikande eftersom det inte finns någon daglig tidning som ges ut på orten och regiontidningarna inte kommer fram förrän efter 10.00. Försöksperioden var kort och detta utgör ytterligare ett skäl till varför man skall vara försiktig med generaliseringar från erfarenheterna av kabelvisionen i Kiruna.

12.1.5. Resultat från kabelvisionen iKiruna

Målsättningen för kabelvisionen i Kiruna överensstämmer i väsentliga stycken med den för ”community Channels" i Kanada. I det program som antogs inför experimentet hette det att man ville skapa ett alternativ till det rikstäckande programmet. Man ville undersöka förutsättningarna för en aktiv, samhällsbevakande journalistik i lokal tv. Väsentligt var att invånarna inte bara skulle bli passiva mottagare utan också aktivt kunna påverka och delta i programmen.

Flera av de krav som uppställdes på kabelvisionen överensstämmer med de uppgifter som pressutredningen diskuterat för massmedierna i kapitel 6. Man betonar vikten av att informationen inte bara går från sändare till mottagare utan att också mottagaren ges möjlighet att komma till tals. Man lägger stor vikt vid granskarfunktionen.

Den fasta personalstyrkan i Kiruna bestod under första perioden av tio personer bl. a. två tv-producenter, två programtekniska medarbetare, två kameramän, en redaktör/programledare och en stationschef, tillika programutgivare. Under andra perioden minskades personalstyrkan och rekryterades huvudsakligen från orten.

Det är självklart att den lilla gruppen medarbetare inte kunde åstadkomma ett tv—utbud som på något sätt varjämförbart med Sveriges Radios, Man hade i princip två sändningar per vecka under kvällstid. Under första försöksperioden gjorde man 42 originalsändningar med en sammanlagd programlängd av knappt 35 timmar. De programkategorier som dominerade var ”lokal samhällsinformation” och ämnen som behandlade ”hem och skola”. Renodlade nyhetsprogram förekom inte.

Vilket mottagande gav då publiken de olika programmen? I tabell 12.3 anges resultaten av en tittarmätning utförd av Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning (PUB).

Tabell 12.3 Andel av de intervjuade som uppgav sig titta på den lokala televisionens kvällssändingar (%).

Ser på lokal tv Totalt Ålder Utbildning 9—14 15—24 25—44 45—64 65—79 Låg Mellan Hög

"Varje kväll + nästan varje kväll de sänds" 21 17 15 23 24 20 27 19 9 "Då och då” 38 64 32 35 36 32 35 33 38 ”Mer sällan +

aldrig” 41 19 53 41 41 48 38 48 54

Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100

. ===—

Kalla: Madeleine Kleberg, Kabel-tv-försök i Kiruna (SR/PUB 123/73).

Erfarenheterna från olika publik- och läsundersökningar säger att sådana program eller artiklar som har lokal anknytning i allmänhet når höga värden. Det kan då anses anmärkningsvärt att en stor del av de tillfrågade ”aldrig” eller ”mera sällan” tog del av kabelvisionens program. Ser man till den konkurrens som attraktiva och professionellt gjorda riksprogram trots allt måste utgöra får dock resultaten anses tillfreds-

ställande. Intressant är att man i hög grad nådde lågutbildade men här avviker man inte från riks-tv.

Ser man till de enskilda programmen är det klart att de verkligen nådde fram till en relativt stor publik.

Tabell 12.4 Lokal-tv-programmens publikandel.

Dag Program Tidpunkt 19.30 21.00 11.00

Tisdagen den 5 mars Debattprogram inför det 18 % ej 1 % fackliga valet i Gruv sändning 12:an, längd 1 tim 40 min Torsdagen den 7 mars Presentation av Jakt- och 11 % 3 % 2 %

fiskevårdsförening m m, längd 42 min

Tisdagen den 7 maj Program om skolan av 19 % ej 3 % idag, längd 1 tim 35 min sändning Torsdagen den 9 maj Program om mobbning i 17 % 2 % 3 % skolorna, längd 1 tim 20 min

Källa: Madeleine Kleberg, Kabel-tv—försök i Kiruna. (SR/PUB 123/73).

De program det här är fråga om sändes samtidigt som mycket populära riksprogram av typ Onedinlinjen och Fleksnes fataliteter. Trots detta valde en stor grupp tittare den lokala informationen och debatten.

Under den andra försöksperioden gjorde man från kabelvisionens sida systematiska försök att engagera olika typer av organisationer i tv-verk- samheten. Ett antal program gjordes också direkt av organisationerna. Från detta experiment finns inte någon utvärdering tillgänglig men resultatet var gott så tillvida att man kunde åstadkomma ett utbud med lokal anknytning som i hög grad avvek från de vanliga tv-sändningarna i rikskanalerna. Samarbetet med organisationerna gav positiva erfaren- heter.

Sammanfattningsvis kan sägas att den lokala tv:n såsom den utvecklats vid de många små stationerna i Kanada och experimentet i Kiruna syftar till att utveckla tv-formen. Man har med mycket blygsamma resurser och en begränsad professionell personal sökt få till stånd en aktivering och en kommunikation mellan sändare och mottagare.

Det är för tidigt att säga i vilken mån den lokala tv:n kan fånga uppmärksamheten efter det att den förlorat nyhetens behag. Ansatserna är dock tillräckligt intressanta för att man skall kunna notera dem som viktiga experiment. Samtidigt måste emellertid betonas att den lokala tv:n inte är alternativ till dagspress eller riks—tv utan måste ses som komplement till dessa medieformer. Den väsentliga frågan kring lokal tv är om den kan skapa möjligheter till egen aktivitet från tittarna och till medverkan frän organisationer och andra grupper som ej är möjlig varken inom den vanliga tv:ns eller pressens ram. Denna fråga är ännu ej besvarad.

12.1.6. Utveckling av eterburen tv

Ovan har diskuterats frågan om en eventuell utbyggnad av tv genom anläggningen av bredbandsnät. Självklart finns det också utvecklingsmöj- ligheter inom eterburen tv även om antalet kanaler där är starkt begränsat och inga möjligheter finns till återföring.

Regionala nyhetssändningar i tv har förekommit på prov under ett par år. Från tre distrikt sänds regionala nyhetssändningar fem dagar i veckan. Trots att de endast är på tio minuter visar olika undersökningar att de nått relativt höga tittarsiffror. Våren 1975 sågs syd-nytt i genomsnitt av 15 % och Västnytt av 9 %. Pressutredningens undersökningar visar också på en hög uppskattning av dessa program.

Det är idag svårt att ha en uppfattning om i vilken utsträckning de regionala programmen kommer att öka. Några direkta planer på en utbyggnad tycks inte finnas idag. I valet mellan lokal-radio och regional- tv har statsmakterna tills vidare stannat inför den förra. Detta torde innebära att regional tv knappast kan få väsentligt ökat utrymme under den närmaste femårsperioden. En annan utvecklingsmöjlighet inom det eterburna systemet är att öka det nordiska tv—utbytet genom en tredje kanal. Saken har diskuterats inom en kommitté i Nordiska Rådet och har uppenbarligen förespråkare i samtliga nordiska länder. För en sådan anordning talar förutom allmänna nordiska skäl också att flera skulle få dela på de betungande program- kostnaderna. Man skulle genom ett systematiskt utbyte inom en särskild kanal ha möjlighet att öka utbudet till rimliga kostnader.

Ytterligare en utvecklingsmöjlighet är satellitsystem. Satelliterna kan i tv-sammanhang utnyttjas på tre sätt:

1. Satelliten används för att förmedla tv-signaler mellan två marksta- tioner. Denna metod används i det dagliga tv-arbetet då det gäller t. ex. nyhetsförmedling.

2. Satelliten används för att förmedla signaler mellan å ena sidan en markstation och å andra sidan ett antal bredbandsnät.

3. Satelliten används för att förmedla signaler från en markstation till enskilda tv-apparater.

Det är de två senare fallen som skulle kunna innebära stora förändringar i mediesituationen. Det andra förutsätter bredbandsnät och torde därför inte bli aktuellt för landsomfattande sändningar under den närmaste tioårsperioden. Från teknisk och ekonomisk synvinkel är det möjligt att ta i bruk system av typ 3 under början av 1980-talet. Med hänsyn bl. a. till att omfattande politiska och juridiska problem är förknippade med denna sändningsmetod torde dock inte heller det tredje fallet bli en realitet inom den närmaste tioårsperioden.

I debatten brukar ofta vidgat utbyte per satelit, där det t. ex. blir möjligt för amerikanska sändare att täcka länder på andra kontinenter, betecknas som en synnerligen genomgripande förändring på tv-området. Man kan dock diskutera om satellitsändningar ens i denna form kommer att betyda så mycket för ett land som Sverige. Det är endast vissa

program av framför allt underhållningskaraktär som kan locka större tittargrupper. De stora amerikanska bolagen har inte möjlighet att

producera program med den viktiga lokalanknytningen.

Ceefax text-tv

En av tv:s svagheter är den brist på valmöjligheter som ges. Tittaren måste passa tv:s tider och kan inte själv avgöra när han skall se på programmen. En möjlighet att öka valmöjligheten inom det konventionella systemets ram och till begränsade kostnader innebär s.k. ceefax —— här benämnd text-tv. Idén bygger på "stående tv-sidor” i en vanlig tv-apparat. Man kan bläddra sig igenom "sidorna” med hjälp av en speciell manöveranordning. För mottagning av informationen krävs en tillsats till den vanliga tv-apparaten. Tillsatsen består huvudsakligen av en minnesenhet och en textgenerator och beräknas kosta ca 600 kronor. (Tekniskt fungerar systemet så att informationen kodas digitalt och överförs på lediga linjer under det vertikala släckintervallet i tv-signalen.)

Systemet kan användas för överföring av all möjlig information i form av textsidor som återges på tv-skärmen. Det kan vara nyheter, väderleks— utsikter, trafikinformation, nöjesprogram m. m. Vidare kan det användas för överföring av texter till det vanliga tv—programmet. Varje tittare kan således själv bestämma om man vill ha ett program textat eller ej.

För den abonnent som köpt den speciella tillsatsen blir det möjligt att på ett enkelt sätt ta in den "sida” som önskas. Man kan få de senaste nyhetstelegrammen eller väderleksutsikterna för ett visst område. Man kan få börsnoteringar eller Sportresultat. Sändningen omfattar i princip enbart text men det är också möjligt att överföra enklare diagram.

Systemet med text-tv är billigt och enkelt. Sändningen kan ske från en redaktion med uppgift att ständigt hålla informationen aktuell. Tittaren kan vid vilken tidpunkt som helst välja önskad information och har också möjlighet att bestämma hur lång tid den skall exponeras.

Text-tv kan sägas gripa in just på det område där tidningarna hittills varit unika. Den ger läsaren valfrihet vad gäller innehåll, exponeringstid och tidpunkt för konsumtionen. Men det är framför allt korta telegram- meddelanden och notiser som kan förmedlas på detta sätt. Det är svårare T att tänka sig analyser och opinionsbildande stoff i text-tv. ;

Text-tv befinner sig fortfarande på experimentstadiet. Det har dock 3 provats bl. a. av BBC med stor framgång de senaste två åren. Det är mycket troligt att Sverige snart får liknande försök och det är tänkbart att text-tv blir en realitet inom den närmaste femårsperioden.

12.1.7. Tv och dagspressen på morgondagens massmediemarknad

En bedömning av tv:s roll på morgondagens massmediemarknad och tv:s effekter på dagspressen bör utgå från den inverkan som tv hittills haft på pressen. Trots de stora förändringar av medievanor som tv medfört har dagspresskonsumtionen inte minskat. Däremot kan kvällstabloidens fram— gångar sättas i samband med tv:s expansion. Det har också skett stora förändringar i tidningarnas redigering och innehåll. I ett läge då tv och

radio ofta är snabbare med nyheter än andra medier blir det viktigt för tidningarna att framhäva kommentarerna och bakgrundsartiklarna.

I jämförelse med den utveckling som tv genomgått de senaste decen- nierna ter sig de förändringar som är att vänta inom den närmaste tioårsperioden relativt måttfulla. Man kan inte vänta en hastig utbyggnad av bredbandsnäten. Kostnaderna är så stora och fördelarna så osäkra att i den mån kabel—tv över huvud taget blir en realitet i Sverige kan man räkna med en långsam utveckling.

Det är inte heller troligt att en lokal tv snabbt skulle kunna ta över tidningarnas funktioner. Sannolikare är att de lokala programmen kom- mer att konkurrera med riksprogrammen i tv. Rätt använd skulle säkerligen en lokal tv med återföringsmöjligheter kunna förbättra kom- munikationen i samhället. Den skulle kunna bli ett viktigt komplement både till nuvarande tv-program och till tidningar och tidskrifter. Men det är svårt att se att den lokala tv:n skulle kunna ersätta dessa medier.

Det finns dock andra utvecklingsmöjligheter för tv än genom bred- bandsnät och lokal tv. Den regionala eterburna televisionen kan byggas ut. Satellitsändningar kan göra det möjligt att på ett annat sätt än hittills ta emot andra länders program. Det nordiska utbytet kan komma att öka. Man kan också tänka sig längre tv-sändningar i redan existerande kanaler. Det torde finnas önskemål om nyhetssändingar med kommenta- rer både på morgonen och vid lunchtid.

De effekter som en breddning av utbudet i tv kommer att få torde närmast vara att jämföra med den effekt som införandet av en andra kanal fick. Tittarna valde mera selektivt och den samlade tittartiden påverkades inte nämnvärt. Några effekter på tidningsmarknaden har inte kunnat spåras.

Text-tv är en ny tv-form. Den kan ge tittaren snabb information inom ett antal intressanta sektorer. Den kan därigenom bli ett alternativ till tv :s och radions vanliga nyhetssändningar. Däremot kan de korta meddelan- den som ryms inom text-tv:s ram knappast innebära en konkurrens på tidningsmarknaden så länge reklammeddelanden och därmed likställd information ej tillåts.

Det finns förvisso en lång rad osäkra faktorer när man skall bedöma tv:s framtid. Det är en svår uppgift att fastställa vilka möjligheter dagspressen har att i ett längre perspektiv hävda sig gentemot olika nya former av selektiva massmedier. I ett kortare perspektiv — dvs. inom den närmaste tioårsperioden synes det dock klart att tv knappast kan hota vare sig annons— eller läsarmarknaderna för tidningarna.

12.2. Videogram

1 2.2.1 Inledning

Videogram är den gemensamma beteckningen för olika typer av inspel- ningar av rörlig bild och ljud på videoband, på öppna spolar eller i kassetter, eller på bildskivor. Videogram är således en motsvarighet till fonogram som är samlingsnamnet för olika typer av inspelningar av ljud.

De senaste tio åren har ett stort antal videokassettsystem konstruerats och på senare tid också marknadsförts. Olika företag har lancerat olika system med vilka man sökt erövra marknaden. Försök till standardisering har ej kommit särskilt långt; det är i många fall omöjligt att använda samma Videogram till apparater med olika märken. En rad ansatser har dock gjorts för att få apparater ”konvertibla”. Kassettsystemet VCR (Video Cassette Recording) har utvecklats av Philips. Apparatur för detta system tillverkas emellertid på licens också av ett dussintal andra elektronikföretag bl. a. AEG-Telefunken och Grundig. VCR-systemet har f. n. sin största marknad i Europa. Kassettsystemet U-matic har utvecklats och marknadsförs av det japanska elektronikföretaget Sony. Systemet har sina största marknader i Japan och USA.

Under 1970-talet har bildskivan tilldragit sig stor uppmärksamhet och höga förväntningar. Enligt många bedömare blir videogrammet ett mass- medium först när man fått fram en billig och praktisk bildskiva till vilken man kan erbjuda attraktiva program.

I det följande skall dagsläget på videogramsektorn kortfattat beskrivas. En diskussion skall också föras om videogrammens eventuella inverkan på tidningsmarknaden.

12.2.2. Videogrammarknaden

l TRU:s betänkande (SOU 1975128, 5. 394) sammanfattas de fördelar som videokassetterna kan sägas ha ijämförelse med andra tekniker.

D Videokassettspelaren är lätthanterlig. Kassetten kan stoppas, spelas tillbaka, repeteras, plockas ut när som helst vid uppspelningen. El Programmen kan spelas upp när som helst (inget beroende av etersändningstider, AV-centralens öppettider eller särskild maskinist). l:! Ingen speciell anpassad visningscentral behövs; lokalen behöver inte mörkläggas.

Det finns således mänga praktiska fördelar med videokassetter. Trots detta och trots stora förhoppningar i motsatt riktning har kassetterna inte fått någon stor marknad i Sverige ännu. Det sammanlagda antalet apparater i hushåll, i företag och på institutioner torde våren 1975 uppgå till drygt 7 000. Bedömare anser att det krävs ungefär det dubbla innan marknaden kan motivera större ansträngningar på programsidan.

De institutioner som hittills satsat mest på videokassetter är sjukhus, skolor och bibliotek. Kommunförbundet och Landstingsförbundet har visat ett stort intresse för tekniken och anser att den har stora utveck- lingsmöjligheter inom undervisning, sjukvård och fortbildning.

Under senaste året har ett stort antal fartyg utrustats med video- kassettspelare. Målsättningen är att samtliga fartyg anslutna till Svenska Redareföreningen skall förses med sådana. Fartygen skall få program av aktualitetskaraktär från Sveriges Radio och dessutom skall ett stort antal

långfilmer distribueras. Programproduktionen har hittills dominerats av ämnen med anslutning

till undervisning och underhållning. Det har producerats utbildningspaket för läkare, tekniker, lärare och fritidsstuderande. Från TRUIS sida har gjorts olika experiment för att fastställa de möjligheter som finns att utnyttja kassetterna i undervisning och grupparbete. Inom olika delar av näringslivet har man också gjort program för utbildning, information och reklam.

På underhållningssidan finns de stora resurserna hos film- och tv— bolagen. Man reproducerar gamla långfilmer och nya underhållningspro— gram. Man specialtillverkar också program för videokassetter.

Vad giiller bildskivan råder det en kapplöpning mellan olika företag att så snabbt som möjligt få fram en billig och praktisk lösning. Våren 1975 har den s. k. Ted-skivan, vilken är resultatet av ett samarbete mellan Telefunken och Decca, introducerats på marknaden. Philips och MCA uppger att man 1976 börjar marknadsföra ett annat bildskivesystem.

Det är svårt att ange vid vilken tidpunkt bildskivan verkligen blir en faktor att räkna med. En större marknad kan den knappast nå förrän om ca fem år. Ett av huvudskälen är att det ännu inte finns ett programutbud som är lämpat för bildskiva. Men då bildskivan en gång kan lanceras på allvar med en billig och enkel uppspelningsutrustning och ett tilltalan— de programutbud —— kommer den säkerligen att bli överlägsen kassetten.

12.2.3. Videogrammen och pressen

Det är tämligen säkert att Videogrammen kommer att spela en stor roll på morgondagens massmediemarknad. Frågan är när de kommer att slå igenom på allvar och vilken roll de kommer att spela.

Underhållnings— och utbildningssektorerna brukar nämnas som själv- klara. Man kan anta att här kommer att finnas ett stort utbud från våld och pornografi till högklassiga undervisningsprogram. Ett speciellt pro- blem har olika former av reklam att erbjuda. En särskild utredning studerar f.n. denna fråga (Utredningen om reklam i Videogram Ju 1974:14)_

För pressutredningen är det väsentligt att bedöma om Videogrammen kommer att få någon betydelse på de områden som hittills varit dagstidningarnas. Det är svårt att föreställa sig att Videogrammen ens inom en tioårsperiod skulle kunna överta någon del av tidningarnas nyhetsförmedlande och granskande funktioner. De kommer framför allt att spela en stor roll som komplement och kommer då i första hand att utgöra en konkurrens till televisionen. På sikt kan möjligen också veckopressen komma att känna av en konkurrens från Videogrammen.

Frågan om vilken omfattning reklam i Videogram kan få är än svårare att ta ställning till. Firmor kan uppträda som sponsors till underhållnings- program och liknande men omfattningen av verksamheten är givetvis beroende av utvecklingen på videogrammarknaden i dess helhet.

Den utredning som arbetar med reklamen i Videogrammen har till uppgift att kartlägga denna och föreslå eventuella former av begräns- ningar av reklaminsatserna. Risken för att tidningarna genom videogram-

men skulle få en ny och svår konkurrent om riksannonserna tycks vara mycket liten.

12.3. Ljudradion

12.3.1. Inledning

Perioden närmast efter andra världskriget brukar betecknas som ljud- radions ”guldålder". Det var då man nådde de största lyssnarskarorna med de flesta programmen. Radion intog en central plats i familjelivet och den började spela en alltmer framträdande roll för nyhetsförmed- lingen.

Efter kriget byggde radion upp en egen nyhetsorganisation och under 1950-talet skedde en stark utveckling med ökat antal nyhetssändningar och flera kommenterande program. Därmed hade radion kommit in på områden som tidigare varit mer eller mindre exklusiva för pressen. Radion är idag det snabbaste nyhetsmediet. Den har ett mycket om— fattande utbud av nyhets- och aktualitetsprogram.

Det är uppenbart att utvecklingen av radion liksom av tv har påverkat tidningarna. Men det är också tydligt att radion inte har kunnat ersätta tidningarna men väl komplettera dem. Tidningarna har fått anpassa sig efter den nya situationen och uppenbarligen lyckats med detta. En utvecklingslinje som med all säkerhet hänger samman med den nya mediesituationen har noterats tidigare (kapitel 7). Det gäller tidningarnas minskade utrymme åt riks- och utrikesmaterial vilket torde vara en följd av den omfattande rapportering som sker i radio och tv. De regionala och lokala tidningarna ägnar i stället allt större utrymme åt lokalt och regionalt material.

Den utveckling som här framför allt skall uppmärksammas giiller den ökade satsningen på program med geografiskt begränsade målgrupper. Under 1960-talet har det skett en utveckling av regionalradion. Under 1975 har beslutats om en väsentlig utbyggnad av lokalradion. Denna kan ses som ett led i den utveckling som ägt rum de senaste årtiondena. Lokalradion kommer dock att innebära en betydligt större satsning än hittills från etermediets sida på ett område där tidningarna hittills har varit ensamma.

I detta avsnitt skall framför allt det experiment som Sveriges Radio gjorde med lokalradio våren 1973 behandlas. Försöket blev föremål för en omfattande utvärdering och här skall kortfattat redovisas vissa av resultaten. De kan ge en uppfattning om den betydelse lokalradion kan komma att spela på massmediemarknaden].

1 Försöket är hittills redovisat i följande rapporter: Madeleine Kleberg, Lokalradioförsöket 1973. Delrapport l: Undersökningens upp- läggning; försöksområdenas struktur; allmänhetens inställning till lokalradio. SR/ PUB 157/7211. Arenbro, Ewa. Lokalradioförsöket 1973. Delrapport 2: Lokalradions publik, mars 1973. SR/PUB 157/7222.

12.3.2. Lokalradioförsöket 19 73

Sveriges Radio startade våren 1973 ett försök med lokala radiosändningar på tre orter i landet: Kiruna, Jönköping och Halmstad. Försöket började 1 februari och avslutades 15 juni. Ett huvudsyfte var att Sveriges Radio skulle ges erfarenheter av lokalradioverksamhet, bl. a. med tanke på det förslag som 1969 års radioutredning väntades avge.

Sändningstiden från lokalradiostationerna skulle omfatta ca 4—5 tim- mar rardagar och något kortare tid lördagar och söndagar. Den största delen av sändningstiden skulle förläggas till ett sändningsblock mellan 06.00 och 09.30. Hållpunkter i programblocken skulle utgöras av nyhetssändningar vilka skulle sändas varje ”kvart över". Vissa av riks- radions ekosändningar skulle ingå i lokalradioutbudet.

Programmen i lokalradion skulle utöver nyhetssändningar innehålla såväl informativt som underhållande stoff av lokalt intresse. Lätt musik skulle utgöra 40—50 % av sändningstiden. Lokalradiocheferna skulle ha rätt att gå in med lokala sändningar även vid andra tider än de som fastställts i sändningsschemat.

Lokalradion hänvisades till program 3. Detta innebar att man i vissa delar av försöksområdena inte skulle kunna lyssna till det riksproduce- rade Pil-programmet medan man i andra hade möjlighet att välja.

Den lokalradio som prövades våren 1973 skiljer sig på vissa punkter från den beslutade lokalradion. Sändningstiden 1973 var längre än den kommer bli inom lokalradion där man från varje station skall sända mellan 10 och 15 timmar i veckan. Den beslutade lokalradion kommer också att stå i ett annat förhållande till Sveriges Radio. Den kommer att drivas av ett dotterföretag till Sveriges Radio: Sveriges Lokalradio. Personalstyrkan på respektive stationer blir däremot ungefär densamma som under försökstiden eller i genomsnitt 14 personer. Målsättningen kommer också att vara likartad. Sändningarna skall omfatta framför allt lokala nyheter, opinionsspeglande program och annan information. Man hoppas att man på detta sätt avsevärt skall kunna öka samhällsinforma- tionen (prop l975:13).

Redovisningen av lokalradioförsöket kommer i det följande att delas på tre avdelningar. Först diskuteras innehållet i lokalradion utifrån en innehållsanalys av såväl radioprogram som tidningsinnehåll. Därefter redogörs för journalisternas syn på lokalradioverksamheten och slutligen redovisas publikens reaktioner.

Westrell, Claes. Lokalradioförsöket 1973. Delrapport 3: Lokalradiomedarbetarnas syn på lokalradion. SR/PUB 157/72:31. Weibull, Lennart. Lokalradioförsöket 1973. Delrapport 4: Innehållsanalys. En preliminär redovisning. SR/PUB 157/72:4. Kleberg, M & Holmlöf, P G. Några tidningsjournalisters syn på lokalradio. SR/PUB 157/7215.