1. Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, departement, Riks— polisstyrelsen, Datainspektionen, Vägverket, Luftfartsinspektionen inom Luftfartsverkets centralför—

• Sida 45
•  Original

Nuvarande lydelse

valtning, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, allmän åklagare, polismyndighet, över- vakningsnärnnd, frivårdsmyndig- het, länsstyrelse,

2. annan myndighet, om denna behöver uppgiften för vetenskap— lig eller därmed jämförlig under— sökning och trygghet kan anses föreligga att uppgiften inte kom- mer att missbrukas till skada för den enskilde.

I utdraget av körkortsregistret skall inte tas med uppgifter som rör återkallelse, vägran att god— känna ett utländskt körkort, spärrtid, omhändertagande, var- ning eller anmälningar enligt 87 å sedan fem år har förflutit från beslutet eller anmälningen. Denna begränsning gäller inte om för ett särskilt fall fullständi— ga uppgifter har begärts av

Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Vägverket

eller av den enskilde själv.

En myndighet som anges i första stycket 1 och som genom termi- nal är ansluten till Vägverkets datamaskinanläggning skall, med den begränsning i fråga om uppgifter om brott som följer av 84 å första stycket, genom ter-

Föreslagen lydelse

valtning, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, allmän åklagare, polismyndighet, över— vakningsnämnd, frivårdsmyndig- het, länsstyrelse,

2. annan myndighet, om denna behöver uppgiften för vetenskap- lig eller därmed jämförlig under— sökning och trygghet kan anses föreligga att uppgiften inte kom- mer att missbrukas till skada för den enskilde.

I utdraget av körkortsregistret skall inte tas med uppgifter som rör återkallelse, beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige, spärrtid, omhänderta- gande, varning eller anmälning- ar enligt 87 å sedan fem år har förflutit från beslutet eller an- mälningen. Denna begränsning gäller inte om för ett särskilt fall fullständiga uppgifter har be— gärts av Justitiekanslern, Riks- dagens ombudsmän, Rikspolis- styrelsen, Datainspektionen, Vägverket eller av den enskilde själv.

En myndighet som anges i första stycket 1 och som genom termi- nal är ansluten till Vägverkets datamaskinanläggning skall, med den begränsning i fråga om uppgifter om brott som följer av 84 å första stycket, genom ter—

• Sida 46
•  Original

Nuvarande lydelse

minalen kunna få besked om någon belastningsuppgift finns eller inte.

I andra fall än som sägs i 95 — 98 åå beslutas ytterligare före— skrifter för verkställigheten av körkortslagen(1977:477) och denna förordning av Vägverket. I frågor som avses i 83, 84, 86, 90 och 92 - 94 åå skall Väg— verket samråda med Rikspolis— styrelsen.

Föreslagen lydelse

minalen kunna få besked om någon belastningsuppgift finns eller inte.

99 å20

I andra fall än som sägs i 95 — 98 åå beslutas ytterligare före— skrifter för verkställigheten av körkortslagen(1977:477) och denna förordning av Vägverket. ] frågor som avses i 83, 84, 86, 90 och 92 - 94 åå samt i fråga om giltigheten eller utbyte av ut— ländska körkort skall Vägverket samråda med Rikspolisstyrelsen.

101aå

Den länsstyrelse som anges i 35 å andra stycket får medge undantag från bestämmelserna om giltighet av ett utländskt körkort och medge ett utbyte av sådant körkort i större utsträck- ning än vad som följer 3] a å körkortslagen(1977:477), om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan fara för trafik— säkerheten. Ett undantag eller medgivande får förenas med villkor.

• Sida 47
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105 å21

Till penningböter döms den som

1. bryter mot 8 å, 50 å tredje stycket eller 77 å andra stycket,

2. åsidosätter skyldighet att överlämna körkort eller traktor- kort enligt 22å tredje stycket, 30 å, 37 å första stycket första eller andra meningen, 50 å första stycket eller enligt 57 eller 59 å jämförd med någon av nämnda författningsrum.

Till straff för överträdelse av Så första stycket eller 77å andra stycket skall inte dömas,

1. om körkortet skall förnyas och föraren före färden har åter- lämnat körkortet eller gjort an- mälan enligt 28 å,

2. om återkallelse av körkortet har begränsats på sätt som avses i 17 å körkortslagen(1977:477) och färden äger rum inom två månader från det att frågan om återkallelse slutligt har avgjorts,

3. om förarens identitet genast har kunnat fastställas.

Till penningböter döms den som

1. bryter mot 8 å, 50 å tredje stycket eller 77 å andra stycket,

2. åsidosätter skyldighet att överlämna körkort eller traktor- kort enligt 22å tredje stycket, 30 å, 37 å första Stycket första eller andra meningen, 37a å, 50å första stycket eller enligt 57 eller 59 å jämförd med nå— gon av nämnda författningsrum.

Till straff för överträdelse av 8å första stycket eller 77å andra stycket skall inte dömas,

1. om körkortet skall förnyas och föraren före färden har åter— lämnat körkortet eller gjort an- mälan enligt 28 å,

2. om återkallelse av körkortet har begränsats på sätt som avses i 17 å körkortslagen(1977:477) och färden äger rum inom två månader från det att frågan om återkallelse slutligt har avgjorts,

3. om förarens identitet genast har kunnat fastställas.

• Sida 48
•  Original

Nuvarande lydelse

Om ett fordon används vid öv- ningskörning utan att vara för- sett med skylt som avses i 79 å, skall den som har uppsikt över körningen dömas till penning— böter.

Länsstyrelsens beslut enligt 78 å eller 101 å första och andra styckena får överklagas hos Vägverket. Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna för- ordning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av 106 å första stycket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till. kammarrätten.

Vägverkets beslut enligt 15 å, 23 å första stycket eller andra stycket 1, 64 å första stycket eller 68 å får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Vägverkets beslut i en dit över—

klagad fråga om undantag i visst fall från 2 - 5, 12 eller 29 å

Föreslagen lydelse

Om ett fordon används vid öv— ningskörning utan att vara för— sett med skylt som avses i 79 å, skall den som har uppsikt över körningen dömas till penning— böter.

107 å

Länsstyrelsens beslut enligt 78 å eller 101 å första och andra styckena eller 10] a å får över- klagas hos Vägverket. Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning fär överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av 106 å första stycket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

108 å

Vägverkets beslut enligt 15 å, 23 å första stycket eller andra stycket 1, 64 å första stycket eller 68 å får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Vägverkets beslut i en dit över— klagad fråga om undantag i visst fall från 2 - 5, 12 eller 29 å

• Sida 49
•  Original

Nuvarande lydelse

körkortslagen(1977: 477) eller 17, 19, 24, 73 —77 eller 80å denna förordning får inte över— klagas. Detsamma gäller Väg— verkets beslut i en dit över- klagad fråga om godkännande som handledare enligt 78 å.

Andra beslut av Vägverket enligt denna förordning över- klagas hos regeringen, om inte annat följer av 106 å första stycket.

Om ett ärende som avses i tredje stycket första meningen har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, får Väg- verket med eget yttrande över— lämna ärendet till regeringens prövning.

Föreslagen lydelse

körkortslagen(1977: 477) eller 17, 19, 24, 73 - 77 eller 80å denna förordning får inte över— klagas. Detsamma gäller Väg— verkets beslut i en dit över- klagad fråga om godkännande som handledare enligt 78 å och om undantag enligt 101 a å.

Andra beslut av Vägverket enligt denna förordning över— klagas hos regeringen, om inte annat följer av 106 å första stycket.

Om ett ärende som avses i tredje stycket första meningen har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, får Väg- verket med eget yttrande över- lämna ärendet till regeringens prövning.

Nuvarande lydelse

110 å22

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket. Ar särskilt föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna.

För ansökningsavgiftens Storlek 111. m. gäller bestämmelserna 'i 9 - 14 åå avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser

tillämpas:

• Sida 50
•  Original

Nuvarande lydelse Ärendeslag Avgiftsklass

Utfärdande av traktorkort enligt 54 å denna förordning 1

Förnyelse av traktorkort enligt 57 å denna förordning 1

Undantag enligt 101 å denna förordning 2

Föreslagen lydelse 110 å

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket. Ar särskilt föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna.

För ansökningsavgiftens storlek 111. rn. gäller bestämmelserna i 9 — 14 åå avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Utfärdande av traktorkort enligt 54 å denna förordning 1

Förnyelse av traktorkort enligt 57 å denna förordning 1

Undantag enligt 101 å och 10] a å denna förordning 2

• Sida 51
•  Original

Nuvarande lydelse Bilaga23

Körkortets framsida / bild ej med här / Körkortets baksida / bild ej med här /

De bokstäver som ingår i körkortsklassen på rad 8 på framsidan anger behörighet att föra motorfordon och därtill kopplade släpfordon enligt följande: A MOTORCYKEL B PERSONBIL och LÄTT LASTBIL (totalvikt högst 3 500 kg) även med ett lätt släpfordon (totalvikt högst 750 kg, i vissa fall tyngre), TERRÄNGVAGN C TUNG LASTBIL D BUSS (även taxi) E SLÄPFORDON, oavsett antal och vikt

Står orden PRÖVOTID T 0 M (datum) på raden för villkor innebär detta att nytt förarprov som regel måste avläggas om körkortet åter— kallas och grund för återkallelsen förelegat under prövotiden. Står ordet GLASÖGON på raden för villkor skall Ni använda glasögon (linser) som ger tillfredsställande syn när Ni kör. Står ordet HÖRAP- PARAT på raden för villkor skall Ni använda hörapparat som ger tillräcklig hörsel när Ni kör. Står orden SE SÄRSKILD HANDLING på raden för villkor gäller skyldigheten att medföra av länsstyrelsen utfärdad villkorshandling. Står ordet AUTOMAT på raden för villkor får Ni föra endast automatväxlad bil. Står orden LÄTT MC på raden för villkor får Ni föra endast lätt motorcykel. Streckkoden nedan anger körkortshavarens personnummer.

Anvisningar

Raderna 1 — 3 och 7 - 8 samt uppgift om nummer och villkor ifylls av Vägverket i samband med tillverkningen. Körkortet förses även med reliefstämpel.

1) Taxibehörighet anges med beteckningen TAXI på denna plats. 2) Plats för körkortets referensnummer.

• Sida 52
•  Original

Nuvarande lydelse

3) Vid angivande av körkortsklass sätts en asterisk på platsen för var och en av bokstäverna A - E som ej ingår i beteckningen för klassen. 4) Gäller prövotid för körkortet enligt 22 a å anges här PRÖVOTID T 0 M med datum då prövotiden upphör. Skyldighet att vid förande av körkortspliktigt fordon bära glasögon eller linser anges här med ordet GLASÖGON och skyldighet att bära hörapparat med ordet HÖRAPPARAT. Har föreskrivits villkor som avses i 32 å, anges detta här med orden SE SÄRSKILD HANDLING. Är körkortet be— gränsat till att avse automatväxlad bil anges detta med ordet AUTO— MAT. Är körkortet begränsat till att avse lätt motorcykel anges detta med orden LÄTT MC. Begränsningarna får även anges genom hän- visning till särskild handling. 5) Plats för foto av körkortshavaren. 6) Plats för körkortshavarens personnummer. 7) Plats för streckkod, som anger körkortshavarens personnummer.

Föreslagen lydelse Bilaga

Körkortets framsida / bild ej med här / Körkortets baksida / bild ej med här /

De bokstäver som ingår i körkortsklassen på rad 8 på framsidan anger behörighet att föra motorfordon och därtill kopplade släpfordon enligt följande: A MOTORCYKEL Al LÄTT MOTORCYKEL B PERSONBIL och LÄTT LASTBIL (totalvikt högst 3 500 kg) även med ett lätt släpfordon (totalvikt högst 750 kg, i vissa fall tyngre), TERRÄNGVAGN C TUNG LASTBIL D BUSS (även taxi) E SLÄPFORDON, oavsett antal och vikt

Står orden PRÖVOTID T 0 M (datum) på raden för villkor innebär detta att nytt förarprov som regel måste avläggas om körkortet åter kallas och grund för återkallelsen förelegat under prövotiden. Står

• Sida 53
•  Original

Föreslagen lydelse

ordet GLASÖGON på raden för villkor skall Ni använda glasögon (linser) som ger tillfredsställande syn när Ni kör. Står ordet HÖRAP- PARAT på raden för villkor skall Ni använda hörapparat som ger tillräcklig hörsel när Ni kör. Står orden SE SÄRSKILD HANDLING på raden för villkor gäller skyldigheten att medföra av länsstyrelsen utfärdad villkorshandling. Står ordet AUTOMAT på raden för villkor får Ni föra endast automatväxlad bil. Streckkoden nedan anger kör— kortshavarens personnummer.

Anvisningar

Raderna 1 - 3 och 7 - 8 samt uppgift om nummer och villkor ifylls av Vägverket i samband med tillverkningen. Körkortet förses även med reliefstämpel.

1) Taxibehörighet anges med beteckningen TAXI på denna plats. 2) Plats för körkortets referensnummer. 3) Vid angivande av körkortsklass sätts en asterisk på platsen för var och en av bokstäverna A — E som ej ingår i beteckningen för klassen. 4) Gäller prövotid för körkortet enligt 22 a å anges här PRÖVOTID T 0 M med datum då prövotiden upphör. Skyldighet att vid förande av körkortspliktigt fordon bära glasögon eller linser anges här med ordet GLASÖGON och skyldighet att bära hörapparat med ordet HÖRAPPARAT. Har föreskrivits villkor som avses i 32 å, anges detta här med orden SE SÄRSKILD HANDLING. Är körkortet be- gränsat till att avse automatväxlad bil anges detta med ordet AUTO- MAT. Begränsningarna får även anges genom hänvisning till särskild handling.

5) Plats för foto av körkortshavaren. 6) Plats för körkortshavarens personnummer. 7) Plats för streckkod, som anger körkortshavarens personnummer.

Denna förordning träder i kraft den

Om ett fordon före ikraftträdandet har tagits upp i typintyg som lätt motorcykel eller godkänts vid registreringsbesiktning som sådan mo- torcykel och har en motoreffekt som överstiger 11 kilowatt, skall det

• Sida 54
•  Original

utan hinder av bestämmelserna i 4 å anses som lätt motorcykel, dock längst till den 1 juli 2006.

Bestämmelserna om körkort med behörigheten A1 i 7 å andra stycket gäller inte körkort med behörigheten A som har utfärdats före ikraft- trädandet.

• Sida 55
•  Original

Förslag till Förordning om ändring i fordonskungörelsen (1972z595)l

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonskungörelsen (1972z595)2 att 3 å skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3 å3 I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Lätt motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter Tung motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym som

överstiger 125 kubikcentimeter

[ Förordningen omtryckt 1982:12 2 Jfr Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, EGT nr L 237, 24.8.1991. 3 Senaste lydelse 1994:2055

• Sida 56
•  Original

Föreslagen lydelse

3 9 I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Lätt motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en ejfekt av högst ]] kilowatt Tung motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym som

överstiger 125 kubikcentimeter eller en effekt som överstiger ]] kilowatt

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 57
•  Original

Förslag till Förordning om ändring i vägtrafikkungörelsen ( 1972:603 )l

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikkungörelsen (1972z603)2 att 2 å skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 å3 I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Lätt motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter Tung motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym som

överstiger 125 kubikcentimeter

l Förordningen omtryckt 19852380 2 Jfr Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, EGT nr L 237, 24.8.1991. 3 Senaste lydelse 1993;1356

• Sida 58
•  Original

Föreslagen lydelse

2 5 I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Lätt motorcykel Motorcykel vars motor har en Slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en ejfekt av högst ]] kilowatt Tung motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym som

överstiger 125 kubikcentimeter eller en ejfekt som överstiger 11 kilowatt

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 59
•  Original

1.1. Utredningsuppdraget

Utredarens uppdrag innebär, förutom en lagteknisk översyn av kör— kortsförfattningarna, att analysera ett av Europeiska gemenskapernas råd den 29 juli 1991 antaget direktiv 91/439/EEG om körkort och att utarbeta samt lämna förslag till de författningsändringar och över— gångsbestämmelser som behövs för att införliva direktivets bestämmel— ser med svensk rätt. I direktiven till utredaren (Dir. 1994:90) uttalade departementschefen i denna fråga bl.a.

EG-direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om körkortsklasser och behörigheter, om godkännande och utbyte av körkort utfärdade i andra EG-stater och om minimikrav för utfärdande av körkort. De behandlar frågor som i Sverige regleras i såväl körkorts— lagen och körkortsförordningen som förordningen om godkännande och utbyte av utländska körkort. EG-direktivets bestämmelser kommer att innebära vissa justeringar i körkortsklassema bl.a. vad gäller motorcyklar. Bestämmelserna i EG-direktivet skall införlivas i de nationella rättsordningarna för att kunna träda i kraft senast den 1 juli 1996. -- —— -- Uppdraget avser inte de delar av EG-direktivet som det enligt bemyn- digande får föreskrivas om av myndighet

Utredaren bör enligt direktiven vara oförhindrad att lämna förslag till lösning av problem som han under sitt arbete uppmärksammar, även om dessa ligger utanför det egentliga uppdraget.

Ett delbetänkande avseende införlivande av EG-direktivet och de författningsändringar som föranleds därav skall enligt direktiven till utredaren redovisas senast den 1 maj 1995.

1.2. Utredningsarbetet

Som en första etapp i utredningsarbetet har behandlats endast frågor som hänger samman med ett införlivande av EG-direktivet 91/439/EEG med svensk rätt. Vi redovisar i detta delbetänkande vår analys av direktivet och våra förslag till de författningsändringar som direktivet påkallar. Samtidigt har den övergripande lagtekniska över- synen av körkortsförfattningarna påbörjats. Resultatet av den över— synen kommer att redovisas i vårt slutbetänkande.

Enligt regeringens direktiv till utredaren skall vid den lagtekniska översynen av körkortsförfattningarna särskilt uppmärksammas vilka möjligheter som finns att förenkla, förtydliga och, om så behövs,

• Sida 60
•  Original

justera de materiella bestämmelserna för att på detta sätt främja en enhetlig praxis i körkortshanteringen hos olika myndigheter. Regering— en har därvid betonat vikten av att en reglering som berör allmänheten i så stor utsträckning som körkortslagstiftningen görs tydlig och lätt— överskådlig.

Med hänsyn till dessa uttalanden har vi vid utarbetandet av för— slagen till de författningsändringar som föranleds av EG-direktivet i möjligaste mån sökt att finna lösningar som redan nu bidrar till att körkortslagstiftningen blir tydligare och mer lättöverskådlig. Vi har dock inte ansett det lämpligt att på detta stadium göra några ingrepp i körkortsförfattningarnas systematiska uppbyggnad utom på en punkt; bestämmelserna om giltighet och utbyte av utländska körkort har ansetts redan nu böra inarbetas i körkortslagen respektive körkortsför— ordningen.

I direktivet finns en del bestämmelser av fakultativ karaktär, d.v.s. medlemsstaterna får själva avgöra om de vill tillämpa bestämmelserna. Vissa av dessa angår frågor som hittills varit oreglerade i Sverige. Andra ger möjlighet att tillämpa svenska körkortsbestämmelser på utländska körkort i större utsträckning än vad som sker i dag. I vilken mån dessa bestämmelser bör föranleda en reglering i Sverige kan både sakligt och lagtekniskt bedömas bättre i nästa utredningsetapp. Vi anser oss därför inte för närvarande böra gå in på dessa frågor.

Vi vill betona att den lagstiftningsprodukt som föreslås i detta delbetänkande således bör ses som en temporär lösning till dess att vi har avslutat den lagtekniska översynen av körkortslagstiftningen.

I EG-direktivet finns föreskrifter om att medlemsländerna i vissa fall skall inhämta kommissionens samtycke eller samråda med kom- missionen innan de genomför lagstiftning som grundar sig på direk- tivet. Vi har funnit det mest rationellt att redan under utredningsar- betet inhämta preliminära synpunkter från kommissionen på vissa av våra förslag. Utredaren, sekreteraren och en av experterna har därför besökt kommissionens generaldirektorat för transportfrågor den 13 mars 1995.

Underhandskontakter har också tagits med körkortsmyndigheterna i Danmark, Finland och Norge för diskussion av vissa frågor där det kan föreligga ett gemensamt nordiskt intresse. Det bör i detta sam- manhang framhållas att direktivet är förpliktigande inte enbart för de länder som ingår i Europeiska unionen utan också för de andra län— derna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, d.v.s. Island och Norge.

• Sida 61
•  Original

Strävandena att harmonisera bestämmelser om körkort i medlemsstat- erna är ett led i genomförandet av den gemensamma transportpolitik— en, som finns angiven i avdelning IV i Romfördraget. Harmonisering- en har också till syfte att förbättra trafiksäkerheten och att öka rörlig- heten för de personer som är bosatta inom EU. Som ett första steg i den riktningen antogs rådets direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980.

I detta första direktiv på körkortsområdet föreskrevs bl.a. att ett körkort enligt en gemenskapsmall skulle införas, att de nationella körkorten skulle erkännas ömsesidigt av medlemsstaterna och att körkorten efter ett år skulle bytas ut när körkortshavaren permanent hade bosatt sig eller förlagt sin arbetsplats i en annan medlemsstat än den som hade utfärdat hans körkort.

Direktivet föreskrev i artikel 10 att en mer detaljerad harmoni- sering av normerna för förarprov och utfärdande av körkort skulle ske. Enligt artikel 3 borde också slutbestämmelser antas med syfte att göra de fordonskategorier som nämndes i artikeln och villkoren för körkorts giltighet allmänt giltiga inom gemenskapen utan möjlighet till undantag.

2.1. EG-rådets direktiv 91/439/EEG 2.1.1 Direktivets syfte

Syftet med direktivet anges inledningsvis vara att genomföra den gemensamma transportpolitiken, att bidra till att förbättra trafiksäker- heten och att öka rörligheten för personer som bosätter sig i en annan medlemsstat än den där de har godkänts i ett förarprov. För att uppnå detta syfte bör det finnas ett nationellt körkort enligt en gemenskaps- mall som erkänns ömsesidigt av medlemsstaterna utan att behöva bytas ut.

Det hänvisas därefter till direktivet 80/1263/EEG och uttalas att framstegen på detta område måste fortsätta. Gemenskapsmallen enligt 1980 års direktiv bör ändras för att bl.a. ta hänsyn till harmonisering- en av kategorier och underkategorier av fordon och för att göra kör— korten enklare att förstå såväl inom som utanför gemenskapen. Av trafiksäkerhetsskäl bör minimikrav fastställas för utfärdande av kör—

• Sida 62
•  Original

kort. Det bör finnas möjligheter att dela upp de fordonskategorier som nämns i direktivets artikel 3 i underkategorier. Syftet med detta är att, av trafiksäkerhetsskäl och för att ta hänsyn till rådande nationella förhållanden, särskilt främja möjligheten att gradvis förvärva behörig— het att föra sådana fordon. Särskilda bestämmelser bör antas som underlättar för fysiskt handikappade att föra fordon.

I syfte att uppnå den mer detaljerade harmonisering av normerna för förarprov och utfärdande av körkort som nämndes i 1980 års direktiv bör de kunskaper, den förmåga och det beteende som behövs för att föra motorfordon fastställas. Förarprovet bör utformas i enlig- het därmed och minimikraven i fråga om fysisk och psykisk lämplig- het att föra sådana fordon bör definieras på nytt.

Skyldigheten enligt 1980 års direktiv att byta ut körkortet efter byte av permanent bosättningsort anses utgöra ett hinder för individers fria rörlighet. Detta kan inte accepteras med tanke på de framsteg som gjorts i fråga om den europeiska integrationen.

Slutligen bör det, av skäl som har samband med trafiksäkerheten, finnas möjlighet för medlemsstaterna att, för körkortshavare som har sin permanenta bosättningsort inom deras territorium, tillämpa sina nationella bestämmelser om indragning, tillfälligt återkallande och ogiltigförklaring av körkort.

2.1.2. Allmänt om direktivets innehåll

Vid en analys av direktivet måste beaktas att det inte, lika lite som andra EG—direktiv, är jämförbart med en svensk författningstext. Vi har här att göra med en produkt som bär tecken av en sammanjämk— ning av motstridiga intressen och önskemål och som också avspeglar olika rättstraditioner på trafikområdet.

Innebörden av vissa bestämmelser kan inte utläsas direkt av artik- larnas formulering. Den i Sverige tillämpade metoden att vid tolkning av lagtext söka stöd i bestämmelsernas förarbeten kan inte användas beträffande direktivet.

Förarbeten som kan ge en uppfattning om bakgrunden till och diskussionerna kring tillkomsten av oklara bestämmelser saknas. Viss vägledning får man dock av direktivets ”preamble”. Därav framgår att två huvudsyften bör särskilt beaktas vid tolkningen av de enskilda artiklarna; den fria rörligheten för individer och trafiksäkerheten.

Härtill kommer att de två texter som vi haft tillgång till — den engelska och den svenska — företer vissa inkongruenser. Sannolikt

• Sida 63
•  Original

beror det huvudsakligen på att den svenska texten är en översättning av en engelsk, varvid rena felöversättningar skett. Våra samtal med kommissionens generaldirektorat för transportfrågor har bringat viss klarhet, dock inte i alla avseenden.

Eftersom föreskrifterna har formen av ett direktiv och inte en förordning, är vi oförhindrade att göra den tolkning av för oss oklara bestämmelser som måste anses mest rimlig och bäst förenlig med svenska rättstraditioner. Vi är givetvis väl medvetna om att det yttersta tolkningsansvaret ligger hos EG-domstolen.

Det bör vidare beaktas att direktivet ännu inte i alla hänseenden fått sin slutliga form. Det pågår en kontinuerlig översyn, som bl.a. förut— sättes resultera i en alternativ utformning av körkorten. Vi kommer givetvis att i det fortsatta utredningsarbetet hålla oss informerade om de ändringar i direktivet som kan komma att ske efter avlämnandet av detta delbetänkande.

2.1.3. Direktivets bestämmelseri sammandrag

Medlemsstaterna skall enligt direktivet införa nationella körkort enligt en gemenskapsmall. Körkorten skall erkännas ömsesidigt av medlems- staterna. Erkännande av körkortet skall gälla oberoende av hur länge körkortshavaren vistas i medlemsstaten. Det Skall inte vara tillåtet att inneha körkort i mer än en medlemsstat.

I vissa fall behöver körkorten inte erkännas. Ett sådant fall är när körkortet är utfärdat till någon som inte har fyllt 18 år. Ett annat fall är om det enligt medlemsstatens nationella bestämmelser finns grund för att t.ex återkalla körkortet.

En medlemsstats körkort skall enligt direktivet bytas ut mot en annan medlemsstats körkort, om körkortshavaren begär det. Som förutsättning för utbyte skall gälla att innehavaren har permanent bosättningsort i den medlemsstat som gör utbytet och att körkortet är giltigt i den stat som har utfärdat körkortet.

Körkorten skall ge behörighet att föra fordon i vissa kategorier. De fordonskategorier som får föras skall anges på körkorten. Varje for- donskategori representeras av en bokstav, i huvudsak motsvarande vad som för närvarande gäller i Sverige. I direktivet anges också i vilken betydelse de olika fordonsbeteckningarna används, således definieras vad som avses med t.ex bil eller motorcykel.

För att körkortsbehörigheter skall kunna förvårvas successivt med stigande kompentenskrav får medlemsstaterna utfärda Särskilda körkort

• Sida 64
•  Original

som ger behörighet att föra fordon som är mer begränsade till effekt, vikt eller passagerarantal än vad som gäller i övrigt. Dessa fordons— kategorier benämns i direktivet som underkategorier.

Direktivet anger också vilka generella krav som skall finnas för att ett körkort skall få utfärdas. Det gäller bl. a. fysiska och psykiska krav på körkortshavaren, åldersgränser för körkort och krav på godkänt förarprov. Även vissa andra förutsättningar för att utfärda körkort skall vara uppfyllda, t. ex att sökanden har permanent bosättningsort i den stat som utfärdar körkortet.

De enskilda medlemsstaterna får enligt direktivet tillämpa sina nationella bestämmelser om bl.a. begränsning, återkallande och giltig— het av körkort även på körkort som har utfärdats i en annan medlems- stat, om körkortshavaren har sin permanenta bosättningsort inom staten.

Direktivets bestämmelser om körkortskategorier, villkor för ut— färdande av körkort och utbyte av körkort är i huvudsak utan undan- tag. För att tillämpa de undantag som finns krävs som regel att med- lemsstaten samråder med kommissionen. I vissa andra fall krävs kom— missionens samtycke.

2.1.4. Svenska körkortsregler som berörs av direktivet

De grundläggande bestämmelserna om körkort och behörigheten att föra motordrivna fordon finns i körkortslagen(1977:477), KKL. Med stöd av bemyndigande i lagen har regeringen meddelat ytterligare föreskrifter. Dessa finns i körkortsförordningen(1977c722), KKF. Tillämpningsföreskrifter har också meddelats av Vägverket, som år den centrala förvaltningsmyndigheten i körkortsfrågor. Regeringen har även bemyndigande att meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i landet. Sådana föreskrifter har meddelats i förordningen (1981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort, UKF.

De körkortsregler som påverkas av direktivet är framför allt de som avser förarbehörighet, körkortsålder, förarprov och andra förut— sättningar för att utfärda körkort Även vissa av reglerna om godkän— nande och utbyte av utländska körkort påverkas. Däremot aktualiserar direktivet inte någon ändring av vissa andra centrala körkortsregler, t.ex. om körkortstillstånd, återkallelse och spärrtid och inte heller vad KKF innehåller om trafikskola och körkortsregistret.

• Sida 65
•  Original

Vid tillämpningen av körkortsförfattningarna blir i vissa fall olika definitioner av fordon av betydelse. Fordonsdefinitoner finns i flera författningar bl.a. KKF, fordonskungörelsen (1972z595), FK, och vägtrafikkungörelsen (1972z603), VTK.

• Sida 66
•  Original

. . , *? gymnas......

' ” 19111 Se lantliv n. l'3*

friåret”! grillmat utg—W

. ..s '..- IL,” .' . .'.. J...-”'n;

.l_ .'.'..l —'. "vi”!

* (till)? Hin. ll

_ tungan ..l. .

"tas.. ndhgiltltt ...-'.'r .. dima

hill-AW: l|'* u:: ' .*1

'ra'l'l ' lLt *:.fF'J It.-;: l' , ..;llm

IF'IfIFI'iIE—lt || ",-. ? .h' 11111"! ..lIlnl. ..

”fil.-'.. Mal "”.” tillät-Ijin; . .'37 ._ ._ Alf)": i», i .

- ”' LP,. Linn. "*lf't

r. , I'll - | Ili li- ":W'F—l'å'jlt-Å _ . .

• Sida 67
•  Original

3.1. Körkortens utformning

Direktivet anger att körkorten skall utformas enligt en gemenskaps- mall. Direktivet anger också vad som skall anges på körkorten, t.ex villkor för förarens behörighet (art. 4). Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att körkort för— falskas.

Körkort enligt gemenskapsmallen skall vara en sexsidig handling i formatet 106 x 222 mm. Efter det att direktivet antagits har emellertid önskemål framförts från flera medlemsstater om att införa en alternativ mall som är utformad på ett mer praktiskt och säkert sätt. Inom kom— missionen pågår därför arbete med att ta fram en ny mall. Arbetet har fortskridit så långt att ett slutligt förslag till ett nytt gemenskapskörkort kan förväntas läggas fram av kommissionen under våren. Något slut- ligt förslag har dock ännu inte lagts fram.

Genom ett tilläggsdirektiv 94/72/EG av den 19 december 1994 får dessutom Sverige och Finland fortsätta att utfärda körkort i nuvarande utförande fram till den 31 december 1997. Som skäl för undantaget anges att dessa körkort består av inplastade kort och att annan gemen— skapsmall är under utarbetande.

Mot denna bakgrund har vi inte ansett oss böra gå in på frågan om körkortens utformning och vad som Skall anges på dem i denna etapp av utredningsarbetet.

3.2. Körkortsklasser

Behörigheten att föra olika fordon enligt de i direktivet angivna kate— gorierna motsvarar, som tidigare nämnts, i huvudsak de behörigheter som svenska körkort ger. Direktivet föreskriver således att behörig— heterna delas in i olika kategorier, benämnda A, B, C, och D.

Bokstavsbeteckningarna avser i huvudsak behörighet att föra motor— cykel, personbil och lätt lastbil, tung lastbil respektive buss. Släp— vagnsbehörighet betecknas med bokstaven E. Denna behörighet kan kombineras med behörigheterna B, C och D.

Medlemsstaterna har enligt direktivet möjlighet att ha vissa ytter— ligare körkortsbehörigheter - underkategorier. Dessa avser behörighet att föra fordon som är mer begränsade till effekten, vikten eller passa-

• Sida 68
•  Original

gerarantalet än huvudkategorierna. En sådan underkategori skall anges på körkortet genom att en etta (1) läggs till grundbeteckning, t.ex. Al för lätta motorcyklar och D1 för bussar som inte har fler än 16 sitt— platser.

Beträffande underkategorierna skall rådet, fem år efter ikraftträdan— det av direktivet, på förslag av kommissionen, se över då nationella underkategorier, som kan ha inrättats, i syfte att harmonisera eller avskaffa dem (art. 11).

Under de närmast följande avsnitten redovisas vad direktivet före— skriver om de olika fordonskategorierna. Vidare redovisas vad som gäller i svensk rätt beträffande respektive fordonskategori. Avsnitten avslutas med överväganden och förslag till de författningsändringar som enligt vår mening bör göras i denna del.

3.2.1. Motorcykel — kategori A och A1

Enligt direktivet (art. 3) ger ett körkort i kategori A behörighet att föra motorcyklar — med eller utan sidvagn. Med motorcykel avses i direktivet ett tvåhjuligt fordon som är konstruerat för hastigheter över 50 km/tim eller, om det drivs med förbränningsmotor, med en slag- volym som överstiger 50 cm3. En motorcykel med sidvagn skall be— handlas på samma sätt ett sådant fordon. En medlemsstat får enligt direktivet (art. 3 punkt 4) efter samråd med kommissionen föreskriva om lägre konstruktiv hastighet än 50 km/tim. Den lägre hastigheten skall i så fall anges på körkortet.

Motorcykelbehörigheten får begränsas till att avse lätt motorcykel. I sådant fall skall behörigheten hänföras till underkategori Al (art. 3 punkt 2). Behörigheten A1 ger därvid rätt att föra lätta motor- cyklar med en slagvolym som inte överstiger 125 cm3 och en effekt som inte överstiger 11 kW.

Ett svenskt A-körkort ger behörighet att föra motorcykel (l å KKL). Med motorcykel avses enligt svenska regler dels ett motorfor- don med två hjul eller medar, med eller utan sidvagn, dels ett motor- fordon med tre hjul eller medar med en tjänstevikt för motorcyklar om högst 400 kg (4 å KKF).

Motorcyklar delas i Sverige in i lätta respektive tunga motorcyklar. Till lätta motorcyklar räknas motorcyklar med en slagvolym som inte överstiger 125 cm3. Om slagvolymen är större är det en tung motor— cykel. Motorcykelns motoreffekt saknar därvid betydelse.

• Sida 69
•  Original

Ett svenskt A-körkort är begränsat till lätta motorcyklar om förar- provet har avlagts på en lätt motorcykel (34 a å KKF). Om körkorts- havaren är under 18 år är ett A-körkort alltid begränsat till att avse lätta motorcyklar (2 å KKL).

Som motorcykel räknas inte moped. Moped definieras för närvar— ande i Sverige på motsvarande sätt som en motorcykel men den får inte vara konstruerad för hastigheter över 30 krn/tim och inte heller ha en tjänstevikt över 400 kg eller en slagvolym som överstiger 50 cm3.

Vägverket har på regeringens uppdrag (K94/2246/RS) utrett frågan om bl.a. högsta konstruktiva hastighet för mopeder. Verket har därvid föreslagit bl.a. att maximihastigheten för mopeder i fortsättningen bör vara 45 km/tim.

Överväganden och förslag

Ett svenskt körkort med A-behörighet ger körkortshavaren rätt att föra sådana motorcyklar som avses i direktivet. Enligt direktivet skall ett A-körkort emellertid inte ge rätt att föra motorcyklar som har tre hjul eller medar. I direktivet hänförs behörigheten att föra vad som där kallas motordrivna tre— och fyrhjulingar till behörigheten B eller till underkategori Bl .1

Direktivet medger emellertid undantag från denna huvudregel på sådant sätt att A— eller Al-körkort får ge behörighet att inom med— lemsstatens territorium föra motordrivna tre- och fyrhjulingar (art. 5 punkt 3 a). Detta ger alltså Sverige möjlighet att behålla sin nuvarande A-behörighet. Att direktivet inte nämner något om medar kan inte hindra att svensk A-behörighet omfattar motorcyklar på medar. Här- utöver kan också nämnas att även den svenska B-behörigheten ger rätt att föra motorcyklar med tre hjul eller medar (övergångsbestämmelser- na till KKF). Skillnaden mellan direktivets bestämmelser och de sven- ska reglerna behöver inte föranleda några författningsändringar.

En särskild behörighet för lätt motorcykel skall enligt direktivet vara begränsad till både slagvolymen och motoreffekten. Den svenska A-behörigheten för lätt motorcykel avviker således från direktivet.

lI direktivets engelska text anges behörigheten Bl avse ”motor powerd tricycles and quadricycles”. Motsvarande svenska text anger ”motordrivna tre- och fyrhjuliga cyklar” Definitionen av tre- och fyrhjulingar i art. 3 punkt 3 visar dock i såväl den engelska som den svenska texten att det inte är fråga om cyklar utan om fordon i kategori B.

• Sida 70
•  Original

Med anledning härav bör en begränsning också till motoreffekten införas beträffande lätta motorcyklar. Begränsningen kan antingen införas i 2 å KKL och avse endast behörigheten att föra lätt motor— cykel eller genom att definitionen för lätt respektive tung motorcykel i 4 å KKF m.fl. författningar ändras till att även avse motoreffekten.

I 4 å KF, 2 å VTK och 3 å FK anges definitioner av lätta respek— tive tunga motorcyklar. Det synes naturligt att begränsningen av be- hörigheten till motoreffekten sker genom att definitionen för lätt re— spektive tung motorcykel ändras i dessa författningar. Förslaget med- för att en lätt motorcykel kommer att definieras som en motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 cm3 och inte heller har en högre motoreffekt än 11 kW. I annat fall kommer motorcykeln att be— handlas som tung motorcykel.

Enligt svenska regler begränsas giltigheten av ett A—körkort till lätt motorcykel genom att detta anges på körkortet eller i en särskild villkorshandling (32 å KKF). Med hänsyn till att medlemsstaterna enligt direktivet skall införa enhetliga körkortskategorier bör ett kör- kort som gäller endast för lätt motorcykel i stället ges beteckningen Al.

Vad gäller gränsdragningen mellan mopeder och motorcyklar har Vägverket utarbetat ett förslag om bl.a. högsta hastighet för mopeder. Förslaget innebär i korthet att Sverige skall tillåta att mopeder får vara konstruerade för hastigheter upp till 45 km/tim, att mopederna delas in i två klasser och att särskilda mopedkort skall krävas för att få köra de snabbare mopederna. Vidare kommer, enligt vad vi erfarit, direktivets angivna lägsta hastighet för motorcyklar att sänkas från 50 km/tim till 45 km/tim. Detta för att anpassa bestämmelserna om körkort till EG:s fordonstekniska bestämmelser. Om ändringarna genomförs kommer inte några skillnader mellan direktivets bestämmelser och de av Väg- verket föreslagna svenska reglerna att finnas vad gäller gränsdrag— ningen mellan moped och motorcykel.

Om Vägverkets förslag inte genomförs skall Sverige efter samråd med kommissionen ange sin avvikande lägre hastighet på 30 km/tim för motorcyklar på körkortet.

I denna etapp av utredningsarbetet år det inte nödvändigt att ta ställning till frågorna om definitionen av mopeder och mopedkort. Vi återkommer till denna och därmed sammanhängande frågor i vårt slutbetänkande.

• Sida 71
•  Original

3.2.2. Personbil m.m. — kategori B

Enligt direktivet ger ett körkort i kategori B behörighet att föra bilar2 med en totalvikt som inte överstiger 3 500 kg och som inte har fler än åtta sittplatser utöver förarsätet. Ett sådant fordon får också föras med en tillkopplad släpvagn vars tillåtna totalvikt inte överstiger 750 kg.

Kategorin ger även behörighet att föra kombinationer av en bil i kategori B och en släpvagn, om kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 3 500 kg och släpvagnens totalvikt inte överstiger drag— fordonets tjänstevikt.

Med bil avses enligt direktivet varje motordrivet fordon som inte är motorcykel och som normalt är avsett för person- eller godstransport på väg eller för att dra fordon för sådant ändamål på väg. Definitionen innefattar trådbussar men inte jordbruks- och skogstraktorer.

Ett svenskt B-körkort ger behörighet att föra personbil, lätt lastbil och ett till sådant fordon kopplat lätt släpfordon, terrängvagn och motorredskap klass I (1 å KKL).

Med personbil avses en bil som är inrättad huvudsakligen för be- fordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare.

Lätt lastbil är en lastbil med en totalvikt som inte överstiger 3 500 kg.

Lätt släpfordon är dels ett släpfordon med en totalvikt av högst 750 kg, dels ett släpfordon med en totalvikt över 750 kg, om släp- fordonets totalvikt inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och kom- binationens totalvikt inte överstiger 3 500 kg.

Med terrängvagn avses terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kg.

Motorredskap klass I är ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som ett arbetsredskap eller för kortare förflyttningar av gods och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 km/tim.

Enligt direktivet kan B-behörigheten kombineras med E-behörighet. En sådan behörighetskombination ger rätt att föra fordonskombination— er som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn, om kombinationen inte ryms inom kategori B.

2Det bör påpekas att det i direktivets engelska text inte förekommer något uttryck som motsvarar svenskans personbil, lastbil eller buss. Dessa slags fordon betecknas som motor vehicle, vilket i huvudsak motsvarar den svenska definitionen för bil. Med bil i detta sammanhang avses således personbil, lastbil och buss.

• Sida 72
•  Original

Den svenska BE-behörigheten ger rätt att dra släpfordon, oavsett antal och vikt. Bestämmelser om vilket antal släpfordon som får föras i Sverige finns i 111 å VTK.

Överväganden och förslag

Svenskt B-körkort ger behörighet att föra de fordon som avses i direk- tivet. Beträffande personbil är dock den svenska behörigheten inte begränsad till bilens totalvikt. För att nå överensstämmelse med direk— tivet bör därför B-behörigheten begränsas till att avse personbilar, vars totalvikt inte överstiger 3 500 kg, vilket föranleder en ändring i 1 å KKL.

Enligt uppgift från Vägverket är för närvarande 58 personbilar med en totalvikt över 3 500 kg registrerade i Sverige. Främst är det fråga om ambulanser och vissa husbilar. En begränsning av B-behörigheten kommer således att ha en ringa betydelse för möjligheten att föra personbilar.

Om B—behörigheten begränsas på detta sätt bör personbilar, vars totalvikt överstiger 3 500 kg, få föras endast om föraren har körkorts- behörigheten C. Ett tillägg med denna innebörd bör därför göras i 1 å KKL.

Beträffande Sveriges något mer omfattande B—behörighet kan till- läggas att terrängvagnar körs normalt inte på väg varför sådana vagnar inte är att hänföra till bil enligt EG—direktivet. Behörigheten att föra sådana fordon omfattas då inte av direktivets körkortskategorier utan det ankommer på den enskilda medlemsstaten att föreskriva om be- hörighetskrav för sådana fordon. Detsamma gäller motorredskap. Direktivet utgör således inte något hinder för Sverige att kräva B- körkort för att få föra dessa slag av motorfordon.

Eftersom ett utländskt körkort enligt 1 å UKF gäller i Sverige enligt sitt innehåll och ett B-körkort enligt direktivet inte omfattar terrängvagnar och motorredskap, kan det ifrågasättas om innehavaren av ett sådant körkort får föra fordon av det slaget i Sverige. Någon anledning att förbjuda detta kan inte anses föreligga. Ett B-körkort enligt direktivet bör ge samma behörighet som ett svenskt B-körkort. Någon särskild reglering härav bedömer vi inte vara nödvändig.

I direktivet sägs beträffande kategori B + E att denna avser kom- binationer med en släpvagn. Detta bör inte läsas som att endast en släpvagn är tillåten. Enligt vår bedömning, som vi dessutom fått stöd för vid samtalen med kommissionens generaldirektorat för transport-

• Sida 73
•  Original

frågor, är det här i första hand fråga om vilka fordonskombinationer som över huvud taget får föras på vägar inom EU. Det är således en fråga som inte bör avgöras genom en begränsning av körkortsbehörig- heterna. Vi anser därför att direktivet inte hindrar att ett svenskt BE— körkort ger behörighet att till dragfordonet koppla mer än ett släp— fordon.

3.2.3. Tung lastbil — kategori C

Direktivets kategori C ger behörighet att föra bilar med en tillåten totalvikt över 3 500 kg med undantag för sådana fordon som avses i kategori D (buss). En släpvagn med tillåten totalvikt som inte över- stiger 750 kg får kopplas till ett sådant fordon.

I Sverige ger C - körkort behörighet att föra tung lastbil, alltså en lastbil med en totalvikt över 3 500 kg. Ett lätt släpfordon får kopplas till fordonet, vilket innebär att släpfordonets totalvikt inte får överstiga 750 kg.

C-behörigheten enligt direktivet kan kombineras med släpvagnsbe- hörigheten E. En sådan kombination ger behörighet att föra fordons- kombinationer som består av ett dragfordon i kategori C och en släp- vagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

Ett svenskt CE—körkort avser behörigheten att föra tung lastbil med släpfordon, oavsett vikt och antal.

Överväganden och förslag

Behörigheten enligt direktivets C-körkort är inte begränsad till lastbilar utan kan även avse sådana bilar som i Sverige är personbil. Att den svenska C-behörigheten bör utvidgas till att även avse tunga person- bilar har nämnts ovan.

CE—behörigheten bör på de skäl som vi anfört beträffande person- bilar ge rätt att till dragfordonet koppla mer än ett släpfordon.

3.2.4. Buss — kategori D

Denna körkortskategori ger enligt direktivet behörighet att föra bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta sittplatser. Till fordonet får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

• Sida 74
•  Original

Svenskt körkort i klass D ger behörighet att föra buss, vilket är en bil som är inrättad för befordran av fler än åtta personer utöver föraren, även om bilen dessutom är inrättad för annat ändamål.

Direktivets körkortskategori D kan kombineras med släpvagnsbe— hörigheten E. En sådan kombination ger behörighet att föra dragfor- don i kategori D och en släpvagn med en tillåten totalvikt som över— stiger 750 kg.

Ett svenskt DE—körkort ger behörighet att föra buss med släp, oavsett antal och vikt.

Överväganden och förslag

D-behörigheterna överensstämmer med varandra med den skillnaden att den svenska D-behörigheten inte ger behörighet att koppla till ett lätt släpfordon. Emellertid utfärdas i Sverige enligt 7 å KKF inte kör- kort med enbart D—behörighet, utan D—behörigheten kombineras alltid med E-behörighet. För att erhålla D-behörighet måste således förar— prov för släpvagn avläggas. Emellertid kräver inte gällande föreskrif- ter (TSVFS 1991140) att släpfordon är tillkopplat bussen vid kör- provet.

Vägverket har enligt 99 å KKF bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om förarprov. Det ingår då inte i utredningsuppdraget att utreda frågan om vilka fordon som skall föras vid körprov för viss körkortsbehörighet.

För att anpassa de svenska reglerna till direktivet bör införas en möjlighet att inneha separat D—behörighet som berättigar att till bussen koppla ett lätt släpfordon. Vi föreslår att en sådan bestämmelse införs i 1 å KKL. Som följd härav bör även 7 å KKF om körkortsklasser ändras.

Vad gäller behörigheten att föra buss med tillkopplat tungt släp- fordon överensstämmer de svenska reglerna med vad direktivet före- skriver. Beträffande skillnaden mellan antalet släpvagnar som får dras hänvisas till vad som anförts under avsnittet 3.2.2.

• Sida 75
•  Original

3.2.5. Övriga fordon

Utöver de fordonskategorier som behandlas i föregående avsnitt tillåter direktivet, som nämts inledningsvis, att särskilda körkort utfärdas även för andra fordonskategorier, s.k. underkategorier.

Dessa underkategorier är följande (art. 3 punkt.2).

Al — lätta motorcyklar med en slagvolym som inte överstiger 125 cm3 och en effekt som inte överstiger 11 kw.

Bl — motordrivna tre— och fyrhjulingar.

Cl — bilar med tillåten totalvikt över 3 500 kg men inte över 7 500 kg, med undantag för kategori D-fordon. Till bilen får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

Cl + E — Cl-fordon med en släpvagn som överstiger tillåten total- vikt 750 kg om kombinationens tillåtna totalvikt inte över- stiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte över— stiger dragfordonets tjänstevikt.

D1 — bilar för persontransporter som utöver förarsätet har fler än åtta sittplatser men inte fler än 16. En släpvagn vars totalvikt inte överstiger 750 kg får tillkopplas.

Dl + E — Dl-fordon med en släpvagn med en tillåten totalvikt över 750 kg under förutsättning som anges under Cl + E och att släpvagnen inte används för persontransport.

Överväganden

De frågor som uppkommer med underkategorierna rör i första hand möjligheterna att byta ut sådana körkort mot svenska körkort.

Respektive medlemsstat får enligt direktivet själv bestämma om den vill införa underkategorierna. Någon förpliktelse enligt direktivet för Sveriges del att införa ytterligare underkategorier endast för att möj- liggöra ett utbyte av Sådana körkort torde då inte heller finnas. Något annat skäl till att utöver Al införa direktivets underkategorier i Sverige kan inte anses föreligga.

• Sida 76
•  Original

Om således inte andra underkategorier än Al förekommer i Sverige kan utbyte av ett utländskt körkort som avser en annan underkategori än Al inte ske.

Direktivet hindrar inte en medlemsstat att kräva särskild behörighet för rätten att föra fordon som inte omfattas av direktivets bestämmel- ser; t.ex. för svensk del traktorkort. En annan sak är att direktivet inte föreskriver att ett sådant nationellt behörighetsbevis skall erkännas av övriga medlemsstater.

Med kommissionens samtycke får medlemsstaterna besluta om att direktivets bestämmelser om körkortsbehörigheter och fordonskatego- rier (art. 3) inte skall tillämpas på vissa särskilda typer av motordrivna fordon, t.ex. specialfordon för handikappade (art. 3 punkt 6).

Sverige saknar särskilda körkortsbestämmelser för specialfordon för t.ex. handikappade. Om fordonet kräver specialutrustning för att tekniskt kompensera ett handikapp, skall länsstyrelsen föreskriva detta som villkor för körkortet enligt 12 å första stycket KKF. Det ankom- mer på Vägverket att bedöma om fordonet är lämpligt för sökanden.

Direktivet hindrar inte Sverige att behålla denna ordning för spe- cialutrustade fordon. Vi förslår inga författningsändringar i denna del.

• Sida 77
•  Original

Direktivet anger flera olika förutsättningar för att körkort skall få utfärdas, t.ex att körkortshavaren skall ha uppnått viss ålder eller att körkortsbehörigheterna endast får ges i en viss ordning. Förutsätt— ningarna för att utfärda körkort angår vidare medicinska krav och krav på förarprov samt krav på körkortshavarens bosättning.

I bilagor till direktivet anges specifikt bl.a. vilken medicinsk ut- redning som minst skall föreligga vid utfärdande av körkort, vilka medicinska förhållanden som skall utgöra hinder för körkort och vad som skall ingå i förarprov för de olika körkortsbehörigheterna. Huvudparten av bilagornas innehåll rör sådana frågor som det enligt bemyndigande i KKF ankommer på myndighet att meddela föreskrifter om.

Vi tar i de närmast följande avsnitten upp de förutsättningar för att utfärda eller förnya körkort som direktivet anger. I huvudsak redogörs endast för sådana föreskrifter i direktivet som har sin motsvarighet i KKL och KKF. De bestämmelser i direktivet som rör föreskrifter som har eller kan meddelas av myndighet ingår inte i utredningsuppdraget att analysera.

4.1. Åldersgränser för körkort

För utfärdande av körkort skall enligt direktivet (art. 6) följande ål— dersgränser gälla i fråga om huvudkategorierna och underkategori Al:

18 år — för kategori A. För behörighet att föra motorcyklar med högre effekt än 25 kW eller effekt/viktförhållande som överstiger 0,16 kW/kg (även motorcyklar med sidvagn) krävs dock minst två års erfarenhet som förare av motor- cyklar med lägre prestanda som innehavare av körkort för kategori A. Detta krav på erfarenhet får åsidosättas om sökanden har fyllt 21 år och godkänns i ett särskilt körprov.

— för kategori B och B + E

• Sida 78
•  Original

— för kategori C, C + E, utan inskränkning i bestämmelser- na om förande av sådana fordon i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter.1

16 år — för underkategori Al.

21 år — för kategori D och D + E, utan inskränkning i bestäm- melserna i ovan nämnd förordning.

Direktivet tillåter (art. 6 punkt 2) vissa avvikelser från ovan nämn- da åldersgränser för körkort. Avvikelserna innebär att körkort för for- donskategorierna A, B och B + E får utfärdas till den som har fyllt 17 år. Undantag får dock inte göras från kravet att körkortshavaren skall vara 21 år för att utan två års erfarenhet få föra motorcykel med den högre effekten.

De svenska bestämmelserna om åldersgränser för körkort återfinns i 12 å KKL. Där anges att sökanden skall vid tidpunkten för utläm— nande av körkort ha uppnått en ålder av:

16 år för A 18 år för B 19 år för C 20 år för D 19 år för E

För behörigheten A gäller enligt 2 å KKL l6—årsgränsen endast för lätt motorcykel medan det för tung motorcykel krävs att körkorts— havaren är 18 år. Enligt 34 a å KKF kan behörigheten för lätt motor- cykel utvidgas till tung motorcykel endast om körkortshavaren av— lägger körprov med tung motorcykel och således inte enbart genom att körkortshavaren blir 18 år.

Några bestämmelser om att körkortshavaren skall ha uppnått en viss ålder för att få föra motorcyklar med viss motoreffekt finns inte i Sverige.

1 Förordningen fastställer bl.a. föreskrifter om minimiålder hos förare i gods- eller persontrafik, bl.a. med hänsyn till vissa krav på yrkesutbildning.

• Sida 79
•  Original

Överväganden och förslag

Här handlar det om bestämmelser som enligt direktivet skall gälla på samma sätt i medlemsstaterna. De svenska åldersgränserna för körkort bör därför ändras till de som direktivet anger.

Detta innebär att åldersgränsen för behörigheten för motorcyklar bör höjas till 18 år. En behörighetsbegränsning måste därtill införas i l å KKL för motorcyklar med en effekt över 25 kW eller ett effekt/ viktförhållande över 0,16 kW/kg. En sådan bestämmelse innebär att behörighet att föra dessa motorcyklar kan erhållas antingen då kör— kortshavaren innehaft A—behörighet under minst två år eller då han godkänts i ett särskilt körprov, som han får avlägga först när han har fyllt 21 år.

Någon särskild dokumentation som styrker tidigare erfarenhet som förare av motorcyklar med lägre effekt krävs inte enligt direktivet. Det får anses vara tillräckligt att körkort med A-behörighet innehafts i två år. För att bl.a. vid trafikkontroller kunna avgöra vilken behörig— het ett A-körkort ger innehavaren föreskriver direktivet (bilaga 1 punkt 2) att körkortet skall innehålla uppgift om bl.a. datum för ut— färdande av körkortet för kategorin. En sådan uppgift finns inte på svenska körkort. Om Sverige redan nu för in datumuppgifter om när en behörighet har erhållits på körkorten förändras till viss del nuvarande körkortsmodell. Som vi nämnt under avsnitt 3.1 har Sverige möjlighet att fram till den 31 december 1997 fortsätta att utfärda körkort i överensstämmelse med nuvarande modell. En uppgift om när en körkortsbehörighet har erhållits bör därför föras in på körkortet först i och med att den nya gemenskapsmallen, som är under utarbetande, tas i bruk.

Åldersgränsen för D—behörighet bör höjas till 21 år. För tung lastbil och för tunga släpfordon (behörigheten E) bör åldersgränsen sänkas till 18 år.

Vi föreslår således att- åldersgrånserna för körkort ändras i enlighet härmed.

I och med att åldersgränserna för utlämnande av körkort ändras bör åldersgränserna i 73 å KKF beträffande övningskörning också i viss mån ses över. Åldersgränserna för övningskörning behöver dock inte ändras med anledning av att direktivets bestämmelser skall införlivas med svensk rätt men utan vissa smärre justeringar kommer det rimliga sambandet mellan körkortsålder och övningskörning att saknas.

Vi föreslår därför att åldersgränsen för övningskörning med buss höjs från 19 år till 20 år. Beträffande motorcykel bör undantaget i

• Sida 80
•  Original

73 å andra stycket KKF begränsas till att avse motorcykel som inte har en starkare motor än 25 kW eller ett högre effekt/viktförhållande än 0,16 kW/kg. Den nuvarande åldersgränsen på 16 år för sådana motorcyklar är alltför låg med hänsyn till att behörighet att föra dessa motorcyklar tidigast kan erhållas vid 20 års ålder.

De möjligheter till undantag från åldersgränserna för körkort som direktivet anger bedömer vi vara utan intresse för Sveriges vidkom- mande.

4.2. Medicinska krav

Körkort får enligt direktivet (art. 7) endast utfärdas till en sökande som uppfyller de medicinska krav som fastställs i direktivets bilaga 3.

I bilagan anges de minimikrav i fråga om fysisk och psykisk lämp— lighet som krävs för att föra motordrivna fordon. Förarna delas därvid in i två grupper, dels förare av fordon i kategori A, B och B + E samt underkategorierna A1 och Bl (grupp 1), dels förare av fordon i de övriga kategorierna, alltså tyngre fordon såsom buss, tung lastbil o.s.v. (grupp 2).

För förare av fordon i kategori B som använder sitt körkort i yr— kesmässig verksamhet (taxibilar, ambulanser o.s.v.) får det enligt direktivet (bil. 3 punkt 1.3) i nationell lagstiftning föreskrivas att de skall uppfylla de krav på fysisk och psykisk lämplighet som gäller för förare i grupp 2.

Lämplighetskraven angår i detta sammanhang syn och hörsel, vissa sjukdomar (diabetes, hjärt— kärlsjukdomar, neurologiska sjukdomar, mentala sjukdomar, njursjukdomar) samt rörelsehinder. Särskilda krav skall också gälla vid olika former av missbruk; t.ex får körkort inte utfärdas eller förnyas för förare som är beroende av alkohol eller för den som regelbundet missbrukar psykofarmaka.

Förare som tillhör grupp 1 är enligt direktivet skyldiga att genomgå läkarundersökning, om det i samband med de obligatoriska formalitet— erna eller under de prover som skall avläggas för att erhålla körkort framkommer att de har en eller flera av de medicinska problem som nämnts ovan.

Förare som tillhör grupp 2 skall genomgå läkarundersökning innan körkort utfärdas första gången. Därefter skall de genomgå sådana regelbundna undersökningar som föreskrivs i nationell lagstiftning

(bil. 3 punkt 4).

• Sida 81
•  Original

Vad gäller synförmågan skall alla som ansöker om körkort genom- gå en lämplig synundersökning. Därvid gäller skärpta synkrav för förare som tillhör grupp 2.

Medlemsstaterna får enligt direktivet fastställa strängare krav för utfärdande eller förnyande av körkort för förare i grupp 2 än de som anges i bilagan. Medlemsstaterna får vidare med kommissionens sam— tycke frångå bestämrnelserna i bilagan om detta är förenligt med läkar- vetenskapens utveckling och de principer som fastställs i bilagan.

I Sverige gäller enligt 7 å KKL att körkortstillstånd endast får lämnas till den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon.

Vid prövningen av de personliga förhållandena skall särskilt be- aktas om sökanden är känd för nyktert levnadssätt och om det kan antagas, att han såsom förare av körkortspliktigt fordon kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafi- ken.

Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall beaktas att sökanden har tillfredsställande trafiksyn med eller utan glasögon eller linser och tillräcklig hörselförmåga med eller utan hörapparat för att föra fordon av det Slag ansökan avser och att sökanden även i övrigt uppfyller de medicinska krav som bör ställas med hänsyn till trafik- säkerheten.

Den som ansöker om körkortstillstånd skall enligt 11 å KKF bifoga en på heder och samvete undertecknad hälsodeklaration och ett intyg om synprövning. Avser ansökan ett körkort med behörigheten C eller D eller med taxibehörighet skall i stället ett läkarintyg lämnas in.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar enligt 32 å KKL ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i KKL och föreskrifter om undantag från lagen.

Enligt 95 å KKF ankommer det på Vägverket efter samråd med socialstyrelsen att besluta om ytterligare föreskrifter, bl.a. om medi- cinska krav för innehav av körkort eller traktorkort. Sådana före— skrifter har meddelats i SOSFS 1984:31 och i TSVFS 199lz29.

Vid meddelande av körkortstillstånd skall länsstyrelsen föreskriva villkor för körkortet som föranleds av medicinska skäl (8 å KKL, 12 å KKF). Ett sådant villkor kan bl.a. avse en skyldighet att ge in läkar- intyg med vissa mellanrum.

Sedan ett körkort har lämnats ut skall länsstyrelsen skyndsamt utreda frågan om lämpligheten som körkortshavare, om det bl.a. finns anledning anta att körkortshavaren inte uppfyller de medicinska förut- sättningar som gäller för att få körkort. Länsstyrelsen kan därvid

• Sida 82
•  Original

föreskriva om villkor som tidigare inte har meddelats eller också ändra eller upphäva föreskrivna villkor (33 och 34 åå KKF).

Läkare skall enligt 17 a å KKL anmäla till länsstyrelsen om han vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort. Innan någon anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens an- visning att avstå från att föra körkortspliktigt fordon, behöver någon anmälan till länsstyrelsen inte göras.

Några bestämmelser som kräver att körkortshavare genomgår regelbundna läkarundersökningar finns inte i Sverige i dag, om inte detta i det enskilda fallet utgör ett villkor för körkortet.

Överväganden och förslag

Bestämmelserna i direktivets bilaga 3 punkt 4 ger enligt sin ordalydel— se vid handen att medlemsstaterna själva får avgöra om regelbundna läkarundersökningar skall vara obligatoriska. Uttrycket ”som före— skrivs i nationell lagstiftning” i bilagans svenska text överensstämmer med uttrycket i den engelska texten ”as may be prescribed by national legislation”. Vid våra samtal med kommissionens generaldirektorat för transportfrågor framhölls emellertid att den franska texten, som upp- gavs vara originaltexten, innehåller uttrycket ”qui seront préscrits par la législation nationale”, och att bestämmelsen därför är obligatorisk.

Frågan om C- och D-behörighet skall gälla under obegränsad tid utan krav på regelbundna kontroller av körkortshavaren för att han skall få behålla behörigheten har övervägts vid flera olika tillfällen. Kommittén Körkort 2000 tog upp frågan i samband med den samman- hängande frågan om äldre bilförare (SOU 1991:39 s. 171—175). Det hänvisades till de åtgärder som hade förts fram i tidigare diskussioner bl.a. obligatoriska medicinska tester. Trafiksäkerhetseffekten av såda- na åtgärder ansågs saknas eller vara mycket liten. De kunde i relation till kostnaderna ännu mindre motiveras, särskilt i fall då resurser måste tas från resursknappa områden, t.ex. sjukvårdspersonal för medicinska tester. Några åtgärder av detta slag har inte heller kommit till stånd.

Att det inte ansetts angeläget att införa krav på regelbundna läkar— undersökningar av innehavare av körkort med C- och D-behörighet torde bl.a. bero på bestämmelserna i 17 a å KKL och 33 å KKF. Dessa bestämmelser bör ur trafiksäkerhetssynpunkt kunna anses utgöra

• Sida 83
•  Original

en tillräcklig garanti för att uppenbart olämpliga körkortsinnehavare inte tillåts fortsätta att föra tung lastbil eller buss. Det finns inget som säger att svenska förare av sådana fordon skulle ha orsakat fler trafik- olyckor eller utgöra en större trafikrisk än förare i länder som har krav på regelbundna läkarundersökningar.

Om direktivet skall anses innehålla ett absolut krav på regelbundna läkarundersökningar, måste emellertid en bestämmelse härom införas i KKL, oavsett vad man för svensk del kan anse om trafiksäkerhetsef— fekten härav. Den uppfattning om innebörden av punkt 4 i bilaga 3 som framförts till oss från generaldirektoratets sida tyder på att det är fråga om ett sådant absolut krav. Vi anser oss därför böra utgå ifrån att så är fallet. Vi vill dock betona att generaldirektoratets tolkning gjorts på handläggarnivå och att det inte med stöd enbart av den tolk- ningen kan tas för givet att det verkligen är fråga om en bestämmelse som måste införas i Sverige. Vad som ytterst avgör den frågan är vilken text som skall ges tolkningsföreträde, när ett EG-dokument är avfattat på olika inom EG officiella språk och texterna är sinsemellan motstridiga. På den punkten har vi inte ansett oss böra föregripa det samråd med kommissionen som skall ske enligt direktivets artikel 12 punkt 1.

Med vår utgångspunkt och under förutsättning att det vid samrådet med kommissionen står klart att Sverige måste införa en bestämmelse om regelbundna läkarundersökningar av ifrågavarande förare upp— kommer frågan hur den lämpligaste lagtekniska lösningen bör se ut. Mest förenligt med direktivets anda synes vara att en första undersök- ning skall ske viss tid efter det att behörigheten erhölls och därefter med regelbundna intervaller. Om periodiciteten bestäms till tio år, vilket såväl ur trafiksäkerhetssynpunkt som med hänsyn till den enskil- de kan anses rimligt, skulle det kunna föreskrivas som villkor vid meddelandet av körkortstillstånd. I 8 å KKL skulle då intas en be- stämmelse om att som villkor för körkort i vad avser behörigheten C, CE, D eller DE skall föreskrivas att körkortshavaren, om han vill behålla behörigheten, inom tio år från körkortets utfärdande och där- efter före utgången av varje följande tioårsperiod skall genomgå en läkarundersökning i sådant syfte som anges i 7 å fjärde (nuvarande tredje) stycket.

Som framgår av avsnitt 6 skulle emellertid tioårsintervaller medföra avsevärda kostnader för både den enskilde och det allmänna. Ett alter- nativ som medför väsentligt mindre kostnader skulle vara att inte kräva läkarundersökning förrän körkortshavaren uppnått en ålder då en kontroll av de medicinska kraven för fortsatt körkortsinnehav är

• Sida 84
•  Original

uppfyllda ter sig mer angelägen än i yngre åldrar. Den första läkarun- dersökningen skulle då kunna göras när körkortshavaren fyllt 70 år och därefter t.ex vart femte år. Något hinder mot en sådan lösning torde inte föreligga, eftersom direktivet inte anger när den första läkarundersökningen skall ske efter körkortets utfärdande. Inte heller anges med vilka intervaller undersökningarna skall ske.

Med de oklarheter som föreligger beträffande innebörden av direk- tivets bilaga 3 punkt 4 anser vi oss inte för närvarande böra avge något mer konkret förslag i vad gäller regelbundna läkarundersök— ningar. Vi avser att återkomma till frågan i det fortsatta utrednings- arbetet. ,

Direktivets krav på att synundersökning i samtliga fall skall ha genomgåtts inför ansökan om körkort och att läkarundersökning dess- utom skall ha genomgåtts om ansökan avser de högre behörigheterna, har redan nu sin motsvarighet i KKF. För behörigheten TAXI, som avser behörighet att i yrkesmässig trafik för personbefordran föra personbil, lätt lastbil eller terrängvagn, tillämpas i Sverige de regler som i detta sammanhang gäller för tung lastbil och buss, vilket således är tillåtet enligt direktivet.

Bestämmelserna i KKL och KKF om de medicinska kraven i övrigt för körkort är allmänt hållna och motsvarar enligt sitt innehåll minst de krav som direktivet i detta sammanhang kräver. De skillnader som kan finnas avser i vart fall inte sådana frågor som regleras i KKL eller KKF utan i föreskrifter meddelade av myndighet som det inte ingår i vårt uppdrag att analysera.

4.3. Kunskapskrav

För att körkort skall få utfärdas kräver direktivet att Sökanden har godkänts i ett körprov och ett kunskapsprov (art. 7). I bilaga 2 till direktivet anges de kunskaper, den förmåga och det beteende som krävs för att föra motordrivna fordon. Kunskapskraven omfattar bl.a. kunskaper om fordonet, trafikregler och trafiksäkerhet. Kraven på förarens förmåga avser hans förmåga att hantera fordonet i olika situationer. Kraven på hans beteende rör främst vad han skall iaktta vid förande av fordonet i trafiken, bl.a. krävs det att han skall visa tillbörlig hänsyn till andra och efterleva trafikbestämmelser. Vissa särskilda krav anges vidare för de olika fordonskategorierna. Villkoren för kunskaps- och körproven redovisas noggrant i bilagan och avser bl.a vilka fordon som Skall föras vid körprovet, vilka man—

• Sida 85
•  Original

övrer som skall utföras med det, minsta längd på körprovet och hur förarprovet skall bedömas.

Om körkortet till följd av ett fysiskt handikapp endast gäller för vissa typer av fordon eller för särskilt anpassade fordon skall enligt direktivet (art. 4 punkt 2) körprov avläggas i ett sådant fordon.

1 Sverige gäller enligt 13 å KKL att sökande till körkort får god- kännas och körkort lämnas ut endast om han i de avseenden som anges i 14 å uppfyller de krav som bör ställas från trafiksäkerhetssyn- punkt. Dessa krav motsvarar i allt väsentligt kraven enligt direktivet. Ett förarprov består av förhör och körprov (16 å KKF). För att få avlägga ett förarprov mäste sökanden, utom i ett undantagsfall, ha gällande körkortstillstånd. Vägverket har med stöd av bemyndigande i 99 å KKF meddelat ytterligare föreskrifter beträffande förarprov och förarutbildning för de olika körkortsbehörigheterna. För den som har fysiskt handikapp och därför har behov av särskilt anpassade fordon gäller att körprovet också skall avläggas i ett fordon som Vägverket bedömt lämpligt för sökanden.

Överväganden

Vår bedömning är att bestämmelserna i KKL om vad som skall ingå i det förarprov som sökanden skall godkännas i innan körkortet får lämnas ut väl uppfyller de krav som direktivet anger i detta av- seende. Vi föreslår därför inga författningsändringar beträffande kra- ven på körkortshavarens kunskaper m.m.

Huruvida föreskrifter meddelade av myndighet uppfyller direktivets krav ingår inte i vårt uppdrag att bedöma.

4.4. Bosättningskrav

Körkort får enligt direktivet (art. 7 punkt 1 b) utfärdas endast om sökanden har permanent bosättningsort inom den medlemsstat som utfärdar körkortet eller om han kan intyga att han har studerat där i minst sex månader.

Med permanent bosättningsort avses i direktivet (art. 9) den plats där en person normalt bor, d.v.s. under minst 185 dagar varje kalen- derår, till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om han

• Sida 86
•  Original

saknar yrkesmässig anknytning, till följd av en personlig anknytning som präglas av nära band mellan personen och den plats där han bor.

För den som har den yrkesmässiga anknytningen till en annan plats än den personliga anknytningen och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera medlemsstater skall den permanenta bosättningsorten anses vara den plats till vilken han har personlig anknytning, under förutsättning att han med regelbundna mellanrum återvänder dit. Detta sista villkor behöver inte uppfyllas om personen bor i en medlemsstat för att genomföra en tidsmässigt begränsad upp- gift. Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt skall inte medföra att den permanenta bosättningsorten ändras.

Bestämmelser som rör var någon skall anses vara bosatt i Sverige finns bl.a. i folkbokföringslagen(19911481), FBL. En person skall folkbokföras på den fastighet där han anses bosatt. Skattemyndighet fattar beslut om folkbokföring.

Det finns inget krav på permanent bosättning i Sverige för att få svenskt körkort. Folkbokföringen har dock i vissa fall betydelse vid tillämpningen av bestämmelser i körkortsförfattningarna, bl.a bestäm— melser om utländska körkorts giltighet i Sverige och om utbyte av utländska körkort.

Anknytningen till folkbokföringen i körkortsförfattningarna syftar till att vara ett enkelt och enhetligt system som inte skapar svårigheter och ojämnheter vid den praktiska tillämpningen. Folkbokföringen innebär också en fast utgångspunkt för beräkning av tiden för ut- ländska körkorts giltighet i Sverige.2

Enligt 3 å folkbokföringslagen skall den folkbokföras som efter inflyttning i Sverige kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år.

Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbokföras, om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Den som är skyldig att ha uppehållstillstånd, men som inte har det, skall inte folkbokföras, om det inte finns synnerliga skäl.

För svenska studerande under 18 år gäller enligt FBL att de skall folkbokföras där de har sin egentliga hemvist, även om den regelmäs- siga dygnsvilan till följd av skolgången tillbringas på annan fastighet. Detta gäller även den som är över 18 år så länge det är fråga om lägre

• Sida 87
•  Original

utbildningar, t.ex gymnasieutbildning eller motsvarande. Således skall den som är över 18 år och som flyttar med anledning av universitets- studier folkbokföras på studieorten, om han med tillämpning av övriga bestämmelser i FBL skall anses bosatt där.

Överväganden och förslag

För att uppfylla direktivets krav att sökanden skall vara bosatt i den stat som utfärdar körkortet bör Sverige inför ett sådant krav för bevil- jande av körkortstillstånd.

En jämförelse mellan direktivets bosättningskriterier och förutsätt— ningarna för folkbokföring enligt svensk rätt kan synas ge vid handen dels att den som är folkbokförd i Sverige inte alltid har permanent bosättningsort här i direktivets mening, dels att han kan anses ha permanent bosättningsort men inte uppfyller kraven för folkbokföring. Vad som kan ge detta intryck är framför allt skillnaden i fråga om bosättningens varaktighet och direktivets detaljerade regler om person- lig och/eller yrkesmässig anknytning till viss plats. Det skulle alltså kunna göras gällande att i de sammanhang där direktivets bestämmel- ser förutsätter att en person har permanent bosättningsort i en viss stat — art. 1 punkt 3, art. 7 punkt 1 b) och art. 8 — det inte räcker med att hänvisa till att personen är folkbokförd.

Vid en närmare analys av direktivets bosättningsbegrepp måste det dock anses framgå att den som kan folkbokföras i Sverige också har permanent bosättningsort här enligt direktivet. Vad angår bosättning- ens varaktighet bör det framhållas att direktivets 185—dagarsregel inte kan tolkas så att en bosättning i Sverige under endast 185 dagar med- för permanent bosättning. Härför krävs att bosättningen på grund av i vart fall personlig anknytning omfattar minst 185 dagar varje kalen- derår, alltså en fortgående bosättning i Sverige. Om den förutsättning- en är uppfylld, måste det också kunna antas att personen i fråga under sin normala livsföring regelmässigt kommer att tillbringa sin dygnsvila i Sverige under minst ett år. Han bör således kunna folkbokföras här. Tillbringar han regelmässigt sin dygnsvila både inom och utom Sveri— ge, skall han folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständig- heter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Vid den bedömningen torde komma att beaktas sådana förhållanden som avses i direktivets definition av permanent bosättningsort, när någon bor växelvis på olika platser. Den personliga anknytningen bör därför bli avgörande

• Sida 88
•  Original

såväl för frågan om folkbokföring som för frågan om permanent bosättningsort.3

Direktivets bosättningskrav bör således kunna för svensk del upp- fyllas genom ett krav på att sökanden av körkortstillstånd skall vara folkbokförd här. Någon ändring behöver då inte göras i det såsom enkelt och enhetligt betecknade systemet att anknyta vissa körkorts- regler till folkbokföringen. Efter våra samtal med företrädare för generaldirektoratet för transportfrågor har vi ingen anledning att för- moda att den lösningen strider mot direktivets bosättningsbestämmelse.

En speciell situation föreligger emellertid beträffande studerande. Enligt direktivet skall utlandsstudier inte medföra att den permanenta bosättningsorten ändras, medan enligt FBL den som är över 18 år och bedriver högre studier än grund- och gymnasieutbildning skall folk- bokföras på studieorten. En medborgare i en annan EES-stat, som bedriver universitetsstudier eller motsvarande i Sverige under mer än ett år, har således fortfarande sin permanenta bosättningsort i hem- landet men skall likväl folkbokföras i Sverige, såvida han inte till följd av regelmässig dygnsvila också i hemlandet kan anses ha sin person- liga anknytning där. Ett svenskt körkort kan trots detta utfärdas till den studerande, om han kan intyga att han har studerat här i minst sex månader (art. 7 punkt 1 b). På samma sätt kan en svensk som studerar i en annan EES-stat få körkort där, även om han skall anses ha sin permanenta bosättningsort i Sverige. '

Vi föreslår mot denna bakgrund att det i 7 å KKL införs en be— * stämmelse om att den som söker ett körkortstillstånd skall vara folk— ! bokförd i Sverige eller ha bedrivit studier här i minst sex månader. Vi ! återkommer i det följande till frågan om bosättningskravets betydelse * i andra sammanhang, t.ex. vid utbyte av ett utländskt körkort.

4.5. Övriga förutsättningar

Vissa körkortsbehörigheter skall enligt direktivet (art. 5 punkt 1) ! redan innehas innan körkort med annan behörighet får utfärdas. Kör— ( kort för fordonskategorierna C eller D får utfärdas endast för den som 1 redan har körkort i kategori B. Körkort i kategori B + B, C + E och ! D + E får utfärdas endast för den som redan har körkort i kategori B, ' C respektive D. !

3. Jfr prop. 1990/91:153 s. 89-91 och 94-96 !

• Sida 89
•  Original

Enligt direktivet är det vidare inte tillåtet att inneha körkort i mer än en medlemsstat (art. 7 punkt 5). Som en följd härav skall Således som ytterligare villkor för utfärdande av körkort gälla att sökanden inte redan har körkort i en annan medlemsstat.

Direktivet ger möjlighet för medlemsstaterna att vägra erkänna respektive utfärda körkort för den som är föremål för begränsning, återkallande, indragning eller annullering av körkort i någon annan medlemsstat (art. 8 punkt 4).

De svenska bestämmelserna om i vilken ordning olika körkortsbe- hörigheter får erhållas finns i 12 å andra stycket KKL. Där anges att förarprov för behörigheten C, D eller E eller för taxibehörighet får avläggas endast om sökanden har körkort med behörigheten B, såvida sökanden inte inom de tre senaste åren haft körkort med den behörig- het som provet avser. Motsvarande undantag från kravet på innehav av B-körkort finns även beträffande övningskörning (76 å KKF).

Undantagets innebörd kan illustreras med följande exempel. En person som innehar behörigheterna B och D får körkortet återkallat. Om spärrtiden är längre än ett år, krävs förarprov innan nytt körkort utfärdas. Undantaget medger dock att förarprov avläggs för B och D samtidigt. Sökanden behöver således inte vänta med att avlägga provet för D-behörigheten.

Den prövning som skall ske i Sverige i samband med en ansökan om körkortstillstånd är inte begränsad till att avse förhållanden som bara är hänförliga till Sverige. De omständigheter som ett körkortsin— gripande i utlandet avseende ett utländskt körkort grundar sig på kan utgöra skäl för att inte meddela sökanden körkortstillstånd i Sverige.

Överväganden och förslag

För att svensk rätt skall vara förenlig med direktivet, som gäller samt— liga EES-stater, måste införas en bestämmelse om att körkortstillstånd inte får ges om sökanden har körkort i någon annan EES-stat. Det bör därför krävas att sökanden intygar att han inte redan har ett körkort utfärdat av en sådan stat. En bestämmelse härom bör införas i 7 å KKL.

Kravet i direktivet att körkort med C- eller D-behörighet redan skall innehas för att dessa skall kunna kompletteras med E-behörighet saknar svensk motsvarighet. Sverige kräver endast att B-behörighet innehas sedan tidigare medan de övriga behörigheterna kan erhållas samtidigt med E-behörigheten. De svenska reglerna bör anpassas till

• Sida 90
•  Original

direktivets bestämmelser, vilket innebär att erfarenhetskraven på förare av tunga fordonskombinationer skärps. 12 å KKL bör således ändras så att lagrummet uppfyller direktivets krav för erhållande av E- behörighet.

Undantaget i 12 å andra stycket KKL från kravet på B-behörighet kan inte anses komma i konflikt med direktivets art. 5 punkt 1. Denna kräver endast att B-behörighet skall föreligga innan körkort med högre behörighet utfärdas. I exemplet ovan har denna förutsättning uppfyllts när det sedermera återkallade körkortet med D-behörighet utfärdades. Artikeln kan därför inte anses föreskriva vad som skall gälla vid en återkallelsesituation.

I övrigt uppfyller svenska bestämmelser direktivets krav på i vilken ordning körkortsbehörigheter får erhållas.

• Sida 91
•  Original

5.1. Författningsregleringen

Bestämmelser om godkännande och utbyte av utländska körkort, som huvudsakligen finns i UKF , är en följd av internationella överenskom- melser rörande körkort som Sverige anslutit sig till. Den första över- enskommelsen träffades redan i början av seklet. För närvarande gäller för Sveriges del 1926 års Pariskonvention om automobiltrafik, 1949 års Genévekonvention om vägtrafik och 1968 års Wienkonven— tion om vägtrafik.

Dessa internationella överenskommelser innebär i huvudsak att Sverige åtar sig att erkänna fördragsslutande staters körkort under tillfälliga vistelser här i landet — längst ett år eller till dess körkorts- havaren får hemvist här.

Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt godkän- nande av körkort och registrering av fordon med Danmark, Finland och Norge. Denna nordiska överenskommelse innebär mer långt- gående åtaganden än de ovan nämnda överenskommelserna, bl.a. möjlighet att byta ut ett nordiskt körkort mot ett motsvarande svenskt körkort, om körkortshavaren är folkbokförd i Sverige.

Sverige har vidare ingått överenskommelser med vissa enskilda stater, som dock är utan intresse i detta sammanhang.

Redan i samband med EES-avtalet har de svenska reglerna om utländska körkort till viss del anpassats till de regler som gäller inom EU, bl.a. är körkort utfärdade inom EES gällande i Sverige utan begränsning till vistelsens längd.

Genom ändringar i UKF har möjligheten att byta ut ett utländskt körkort mot ett svenskt begränsats så att ett utbyte får ske endast be— träffande körkort utfärdade i en EES-stat eller i något av länderna Lichtenstein, Schweiz eller Japan. Det tidigare förbudet att vid utbyte av ett icke-nordiskt körkort utfärda det svenska körkortet i annan klass än B har upphävts från och med den 1 mars 1995.]

Före UKF gavs regler om utländska körkort i olika författningar. Det ansågs att dessa regler var svåröverskådliga, krångliga och i vissa fall motsägelsefulla. I syfte att åstadkomma en viss förenkling ansågs

' SFS l994:2091

• Sida 92
•  Original

att huvudparten av reglerna borde sammanföras till en gemensam författning (SOU 1978:27 s. 259), vilket alltså skedde med tillkomsten av UKF.

Överväganden och förslag

Tillkomsten av UKF kan inte i alla avseenden anses ha åstadkommit den avsedda förenklingen av regelsystemet beträffande utländska kör- kort. Det är t.ex. inte alltid möjligt att enbart genom UKF få klarhet i vad som gäller. I ett flertal paragrafer hänvisas till bestämmelser i KKL eller KKF som skall gälla i tillämpliga delar (se t.ex 3, 4 och 9 åå). Den kritik för svåröverskådlighet som riktades mot det tidigare regelsystemet måste därför till viss del anses kvarstå.

När EG-direktivet om körkort införlivas med svensk rätt kommer ett EES-körkort att i väsentliga hänseenden bli likvärdigt med ett svenskt. Det måste då anses befogat att EES-körkorten ingår i samma författningssystem som de svenska, d.v.s. att framför allt regler som berör den enskildes rättigheter och skyldigheter ges i lag och att verk— ställighetsföreskrifter meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Då det inte bör komma i fråga att ha en sär- skild författning beträffande andra utländska körkort, bör samdiga regler om utländska körkort ingå i samma författningssystem.

Vi föreslår mot denna bakgrund att reglerna om utländska körkort tas in i KKL respektive KKF. Vi vill framhålla att vår ambition i det fortsatta utredningsarbetet bl.a. kommer att vara att indela bestämmel- serna i KKL och KKF i kapitel, varvid bestämmelserna om utländska körkort i huvudsak tas in i ett särskilt kapitel i KKL respektive KKF. Det är därför enligt vår mening lämpligast att redan nu föreslå att reglerna om utländska körkort, med beaktande av EG-direktivet, blir införda i KKL och KKF i stället för genom ändringar i UKF.

5.2. Giltigheten av utländska körkort

Beträffande utländska körkorts giltighet i Sverige gäller enligt UKF i korthet följande.

Ett utländskt körkort gäller i Sverige enligt sitt innehåll (1 å). Om körkortet inte är utformat i enlighet med Genéve— eller Wienkonven— tionen gäller vissa särskilda regler.

• Sida 93
•  Original

Ett utländskt körkort gäller däremot inte i Sverige när körkortet är ogiltigt i utfärdandestaten, om innehavaren under de senaste tre åren haft ett svenskt körkort som har återkallats av svensk myndighet eller när körkortet har bytts ut mot ett svenskt körkort (2 å första stycket).

Nordiska körkort och körkort som har utfärdats inom EES gäller i Sverige oberoende av hur länge körkortshavaren varit folkbokförd i Sverige. Andra utländska körkort gäller inte i Sverige om innehavaren varit folkbokförd här sedan mer än ett år (2 å andra stycket).

Ett utländskt körkort medför inte rätt att föra bil innan innehavaren har fyllt 18 år (2 å tredje stycket).

EG—direktivet föreskriver att medlemsstaternas körkort skall erkän- nas ömsesidigt (art. 1). Medlemsstaterna får dock inom sitt territorium vägra erkänna giltigheten av körkort som är utfärdade till personer som inte har fyllt 18 år.

Hur länge en person befinner sig i en annan stat, stadigvarande eller inte, saknar enligt direktivet betydelse för körkortets giltighet i denna andra stat, så länge körkortet är giltigt i den stat som har ut- färdat körkortet.

Den medlemsstat där innehavaren av ett giltigt nationellt körkort förlägger sin permanenta bosättning får dock tillämpa sina nationella regler om giltighetstid, hälsokontroller och skatter, samt föra in all information på körkortet som är nödvändig för administrativa syften.

En medlemsstat får vidare vid permanent bosättning i medlems— staten tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, åter- kallande, indragning och annullering i fråga om körkort och, om det behövs, byta ut körkortet i detta syfte, om inte annat följer av tillämp- ningen av territorialprincipen i straffrätt och ordningsbestämmelser (art. 8 punkt 2). Sådana bestämmelser får i huvudsak också tillämpas vid tillfälliga vistelser i medlemsstaten (art. 8 punkt 4).

Till viss del tillämpas redan i dag svenska körkortsbestämmelser på utländska körkort. Bl.a. gäller enligt 3 å UKF bestämmelserna i KKL och KKF om skyldighet att medföra körkort (8 å KKF), om särskild utredning (33 å KKF) och om omhändertagande av körkort (23 å KKL samt 50 och 51 åå KKF) i tillämpliga delar även den som har ett utländskt körkort. Detsamma gäller bestämmelserna om varning och återkallelse av körkort samt om överlämnande av körkort efter det att körkortet vägrats godkännande i Sverige. Dessa regler är tillämpliga oavsett om körkortshavaren stadigvarande bor i Sverige eller inte.

• Sida 94
•  Original

Överväganden och förslag

Det kan synas naturligt att för svensk del utnyttja den möjlighet som direktivet ger att tillämpa nationella bestämmelser om bl.a. körkorts giltighetstid, när innehavaren av ett i annat EES-land utfärdat körkort tar permanent bosättning i Sverige. En sådan ordning medför emeller- tid vissa problem av lagteknisk och administrativ natur, som bättre kan bedömas i samband med den samlade översynen av körkortslag— stiftningen som vi kommer att göra i vårt slutbetänkande. Vi anser oss därför inte för närvarande böra gå in på dessa frågor.

Någon författningsändring med anledning av direktivets bestämmel- ser om EES-körkortens giltighet i medlemsländerna behöver för när- varande inte övervägas utom i ett avseende. Vi tänker då på bestäm- melsen i 2 å första stycket punkt 2 UKF, som syftar till att förhindra ett kringgående av en körkortsåterkallelse. Den som fått ett svenskt körkort återkallat skall inte under återkallelsetiden kunna skaffa sig ett körkort från en annan stat och med stöd av det bli behörig att föra motorfordon i Sverige.

Möjligheten att erhålla ett nytt körkort i en EES-stat under den tid ett svenskt körkort är återkallat torde vara i det närmaste obefintlig. Direktivet kräver en lämplighetsprövning innan ett körkort utfärdas och sökanden skall ha permanent bosättningsort i den stat där ansök- ningen görs. Även om direktivet inte direkt hindrar att den ifrågavar- ande svenska bestämmelsen behålls (jfr art. 8 punkt 4), anser vi att den inte bör gälla i fråga om giltigheten av EES—körkort.

Det kan ifrågasättas om bestämmelsen över huvud taget numera har någon praktisk betydelse.

5.3. Utbyte av utländska körkort

Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort utfärdat av en med- lemsstat har förlagt sin permanenta bosättningsort till en annan med- lemsstat, får han enligt direktivet (art. 8 punkt 1) begära att hans körkort skall bytas ut mot ett likvärdigt körkort.

Den medlemsstat som verkställer utbytet skall om det behövs kont- rollera att det inlämnade körkortet fortfarande är giltigt. Medlems— staten skall vidare (art. 8 punkt 3) återlämna det gamla körkortet till myndigheterna i den medlemsstat som har utfärdat körkortet och ange skälen för detta.

• Sida 95
•  Original

Vid t.ex. förlust eller stöld av ett körkort får enligt direktivet (art. 8 punkt 5) de behöriga myndigheterna i den stat där innehavaren har sin permanenta bosättning utfärda ett körkort som ersätter det förlorade. Ersättningskörkortet skall utfärdas på grundval av de upp— gifter myndigheterna har tillgängliga eller, då så är lämpligt, på grundval av ett intyg från de behöriga myndigheterna i den medlems— stat som utfärdade det ursprungliga körkortet.

Enligt direktivet (art. 8 punkt 6) skall utbyte av ett körkort som ut- färdats av ett tredje land mot ett körkort enligt gemenskapsmallen antecknas på det nya körkortet. Detsamma gäller förnyanden eller utbyten av körkortet som sker senare.

Ett sådant utbyte får endast göras om det körkort som har utfärdats av det tredje landet har inlämnats till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som gör utbytet. Om innehavaren av ett körkort som har utfärdats på detta sätt flyttar till en annan medlemsstat behöver kör- kortet inte, såsom art. 1 punkt 2 föreskriver, erkännas ömsesidigt av medlemsstaterna.

I Sverige får enligt 7 å UKF ett körkort som är utfärdat i en stat inom EES, Liechtenstein, Schweiz eller Japan och som gäller i Sverige bytas ut mot ett motsvarande svenskt körkort om innehavaren 1) uppfyller de personliga och medicinska krav som anges i 7 å KKL 2) är folkbokförd i Sverige, och 3) utbyte av svenska körkort medges i den stat som har utfärdat kör- kortet.

Andra utländska körkort får inte bytas ut i Sverige. Länsstyrelsen kan dock om det finns särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten medge utbyte i större utsträckning än vad som följer av UKF. Denna möjlighet till utbyte av andra staters körkort år i första hand tänkt för svenskar som efter en längre tids vistelse utomlands, t.ex vid utlandstjänstgöring, återvänder till Sverige med ett utländskt körkort men utan svensk körkortsbehörighet (förord- ningsmotiv 199l:4 S. 6).

Enligt 8 å UKF skall en ansökan om utbyte av utländskt körkort göras skriftligen. Till ansökan skall bifogas det utländska körkortet eller utredning som styrker sökandens körkortsinnehav.

Om det finns anledning anta att sökanden inte innehar ett gällande körkort, får länsstyrelsen enligt 8 å andra Stycket UKF förelägga sökanden att ge in en utredning som styrker att körkortet är gällande i det land där det har utfärdats. Enligt 9 å UKF får länsstyrelsen vid utbyte föreskriva särskilda villkor för körkortet med tillämpning av bestämmelserna i KKF.

• Sida 96
•  Original

Beträffande nordiska körkort gäller enligt 12 å 2 UKF att länssty— relsen skall underrätta den myndighet som utfärdat körkortet dels om körkortsingripande (varning eller vägrat godkännande av körkortet), dels om körkortet har bytts ut mot ett svenskt. Om körkortet inte godkänts eller om det har bytts ut, skall om möjligt körkortet bifogas underrättelsen.

För körkort som har utfärdats i andra än de nordiska staterna sak- nas bestämmelser om vad som skall iakttas i förhållande till den stat som har utfärdat körkortet.

Överväganden och förslag

I huvudsak uppfyller de svenska reglerna om utbyte av utländska körkort direktivets krav. Vissa skillnader föreligger dock som bör medföra en anpassning av de svenska bestänunelserna till direktivets bestämmelser.

Direktivets krav på att körkortsutbytet skall ske mot ett likvärdigt körkort är numera uppfyllt genom den ändring av 7 å UKF som träd- de ikraft den 1 mars 1995.

För att ett utländskt körkort skall få bytas ut mot ett likvärdigt svensk körkort skall innehavaren uppfylla de personliga och medicin- ska kraven som anges i 7 å KKL. Vad angår prövningen vid ett kör- kortsutbyte anger direktivet endast att körkortets giltighet vid behov får kontrolleras. Kraven för att inneha körkort skall ju enligt direk— tivets övriga bestämmelser redan vara uppfyllda i och med att kör- kortet har utfärdats. Direktivets bestämmelser torde innebära att om de formella förutsättningarna är uppfyllda — körkortet är giltigt och kör— kortshavaren har permanent bosättningsort i Sverige — och grund inte föreligger att vägra godkännande av det utländska körkortet enligt 16 å KKL, EES—körkortet skall bytas ut utan vidare prövning.

Den svenska lämplighetsprövningen som för närvarande sker vid ett utbyte av ett EES-körkort torde således gå utöver vad direktivet tillåter. Beträffande EES—körkort bör därför bestämmelsen om att körkortshavaren vid utbyte skall uppfylla de personliga och medicin— ska kraven utgä. Prövningen vid utbyte av ett EES-körkort bör fort- sättningsvis begränsas till att avse körkortets giltighet i det land som har utfärdat det, körkortshavarens permanenta bosättningsort och att grund för att vägra giltighet av körkortet i Sverige enligt 16 å KKL inte föreligger. Möjligheten för länsstyrelsen att föreskriva villkor för körkortet bör dock inte förändras.

• Sida 97
•  Original

Enligt direktivet skall körkortshavaren ha förlagt sin permanenta bosättningsort i staten för att han skall ha rätt att begära utbyte av sitt körkort. De svenska bestämmelserna kräver att körkortshavaren är folkbokförd i Sverige. Vi har i avsnitt 4.4 redovisat vår uppfattning att den som är folkbokförd i Sverige med ett undantag också kan anses ha sin permanenta bosättningsort här i direktivets mening. Det nuvarande kravet i 7 å UKF på folkbokföring för utbyte av ett utländskt körkort behöver då inte ändras. Att detta kan medföra utbytesrätt för vissa studerande, som folkbokförs men skall anses ha sin permanenta hem— vist i hemlandet, torde inte möta något hinder enligt direktivet. En studerande jämställs ju i art. 7 punkt 1 b) med en permanent bosatt när det gäller utfärdande av körkort.

Sverige har ingen bestämmelse, förutom för nordiska körkort, att ett utbytt utländskt körkort skall återlämnas till myndigheterna i den stat som har utfärdat körkortet. En bestämmelse härom beträffande EES-körkort bör därför införas i KKF . Av bestämmelsen bör framgå att skälen till utbytet skall anges i samband med att körkortet återläm— nas.

Eftersom Sverige inte kräver att det utländska körkortet ges in till länsstyrelsen för att det skall bytas ut, tillämpar Sverige i viss mån den frivilliga möjligheten att utfärda ersättningskörkort. Om det ut- ländska körkortet dårvid förstörts eller förkommit bör en anmälan härom lårnnas in till länsstyrelsen i enlighet med vad som gäller för svenska körkort.

Sverige byter ut körkort från endast ett fåtal stater utöver med- lemsstaterna. I dessa fall bör Sverige för att uppfylla direktivets krav, införa en bestämmelse om att ett sådant utbyte skall antecknas på det tillbytta svenska körkortet och att det utländska körkortet skall lämnas in till länsstyrelsen för att utbyte skall kunna ske. En anteckning om utbyte på det nuvarande svenska körkortet kräver i viss mån en för— ändring av körkortsmodellen. Vi anser att Sverige av praktiska skäl och med stöd av tilläggsdirektivet 94/72/EG, som ger Sverige möjlig- het att utfärda körkort i nuvarande utförande fram till den 31 december 1997, bör avvakta med att införa en bestämmelse om att utbyte av ett tredje lands körkort skall antecknas på körkorten till dess vi utfärdar körkort enligt den gemenskapsmall som är under ut- arbetande inom EG (se avsnitt 3.1).

• Sida 98
•  Original

;. )(t'. ..f (lll/i;;j l ”Hua '(I'_ 3.1. .%th ..r # *.;ng gl ll tf.-..”. ...". ..1'". - . EÄLJ' S(M' . ” ('Hh ' ; ' .'wl alla.) .net—= "få? "il ;(".kdlu tll; "”...-.».

l..,lvlåx då. ;,QVW ..: '; yla-' ln - ettå-

.g-

utånläufl 1:11?

1_';1P_| _; lil"?

3.337"? v' E'lf' —

"::.-e..; — ' .

.! nu 1 1 r;n1_

iniSVlaJ'gä : .; nu;; tsrlu.*Jfl - ' ('.'/!:" ”112335 ååå—FW

1é3* d.' .!F '

n

' län slårft

_ (_ . . ;, .. "åt.. gnat fall ? ('.—...läs”. ' t ?; åt?—"lm. ”WWW?" lin . _; _l

;äd' Pii—lil" sant

• Sida 99
•  Original

De förslag som vi lämnar torde inte medföra mer än marginella kost- nader utom i två hänseenden. Det ena rör förslaget om att E—behörig- het inte i fortsättningen skall kunna erhållas samtidigt med behörig- heten för dragfordonet. En viss ökning av antalet körkort som utfärdas kommer därmed bli följden. Mycket grovt uppskattat rör det sig om cirka 10 000 fler körkort per år. Detta kommer dock i begränsad ut- sträckning medföra några merkostnader för det allmänna, eftersom körkortshanteringen i detta avseende är avgiftsfrnansierad.

Vidare kommer våra skisserade förslag om återkommande läkar— undersökningar av körkortshavare med behörigheterna C och D att medföra kostnader. I denna fråga har vi redovisat två alternativa lös- ningar, dels en med tioårsintervaller, räknat från den dag då behörig- heten erhölls, dels en då den första återkommande läkarundersöknin- gen sker när körkortshavaren fyllt 70 år och därefter vart femte år. Kostnaderna för respektive förslag kan överslagsvis beräknas enligt följande.

Till ledning för beräkning av länsstyrelsernas kostnader för hand- läggning av läkarintygen kan avgiften för ett enkelt körkortstillstånd användas. Avgiften skall i stora drag motsvara länsstyrelsens kostnad för hanteringen av körkortstillståndet. Avgiften för ett enkelt körkorts- tillstånd är 255 kr. Avgiften och därmed kostnaderna kan vara något hög när det gäller att beräkna enbart kostnaderna för att granska ett läkarintyg, då det vid prövningen av körkortstillstånd ingår en enklare personutredning. Å andra sidan blir kostnaderna högre för det fall läkarintyget ger indikation på att ytterligare medicinsk utredning be- hövs.

När läkarintyg ges in på grund av att ett körkort är förenat med ett villkor om läkarintyg betalar den enskilde ingen avgift.

Per den 2 februari 1995 fanns 906 707 personer i Sverige med körkortsbehörigheten C eller D i någon kombination. Om utgångs- punkten är att 90 % av dem är beredda att förnya behörigheten och därför ger in läkarintyg, innebär det vid en periodicitet av läkarunder- sökningarna på tio är ca 81 000 läkarintyg per år. Om länsstyrelsens kostnader för varje läkarintyg uppgår till 255 kr blir kostnaderna i detta fall per är ca 20,8 milj kr.

Kostnaden för den enskilde att skaffa ett läkarintyg uppgår till ca 300 kr. De totala kostnaderna för enskilda med anledning av återkom— mande läkarundersökningar med tioårsintervaller kan således beräknas

• Sida 100
•  Original

till 24,3 milj kr. För varje enskild betyder det ca fyra läkarundersök— ningar under den tid körkort med C- eller D-behörighet innehas (drygt 40 år). För den enskilde medför läkarundersökningar även kostnader för frånvaro från arbetet och resor.

Resurser kommer också att tas från sjukvården. Vilken betydelse detta har för sjukvården är knappast möjligt att överblicka. 81 000 läkarundersökningar kan överslagsvis beräknas ta i anspråk ca 19 årsarbetskrafter (25 minuter per undersökning, 40 arbetstimmar/vecka, 45 arbetsveckor/år). Därtill skall läggas de administrativa resurser som används för undersökningarna, vilka torde uppgå till ungefär samma storlek som undersökningarna i sig.

Antalet personer med körkortsbehörigheten C eller D som är äldre än 70 år är naturligen betydligt färre än vad som angetts ovan. I åldersintervallet 67 - 79 år är det 73 872 personer som har dessa behörigheter. Troligtvis kommer flertalet körkortshavare i den åldern inte vilja behålla de högre behörigheterna, för det fall en läkarunder- sökning krävs. Om t.ex. 50 % av dem ändå vill behålla behörigheten kan kostnaderna för länsstyrelserna överslagsvis beräknas till 1,9 milj kr (73 872/2/5 x 255), således mindre än en tiondel av kostnaderna för tioåriga läkarundersökningar. Troligtvis är det ännu färre personer än 50 % som önskar förnya behörigheterna vid dessa åldrar. Å andra sidan kommer troligen den medicinska utredningen i dessa fall att vara något mer komplicerad.

• Sida 101
•  Original

7.1. Förslaget till lag om ändring i körkortslagen

15

Behörigheten A begränsas enligt det nya tredje stycket i fråga om motorcyklar med viss högre prestanda. I direktivet anges att behörig— heten att föra detta slags motorcyklar förutsätter minst två års erfaren— het som förare av motorcykel med lägre prestanda. Som vi anfört i avsnitt 4.1 bör erfarenhet inte behöva dokumenteras på annat sätt än att föraren har haft A—körkort under minst två år.

Behörigheten Al avser lätt motorcykel enligt den nya definitionen i 4 & KKF.

Behörigheten att föra personbil förutsätter C-behörighet, om bilens totalvikt överstiger 3,5 ton.

D—behörigheten utvidgas till att omfatta även ett till bussen kopplat lätt släpfordon.

2å

Ändringen i första stycket är en följd av den nya åldersgränsen 18 är för behörigheten A, se 12 &.

75

Beträffande de nya första och andra styckena hänvisas i första hand till avsnitt 4.4 och 4.5. Det bör tilläggas att innehav av ett körkort som är utfärdat inom EES utgör hinder för att meddela sökanden körkortstill- stånd även om det utländska körkortet är ogiltigt i Sverige, t.ex. på grund av ett tillfälligt körförbud i utfärdandestaten. Det är körkorts- innehavet i sig som är avgörande.

125

De föreslagna åldersgränserna föranleds i samtliga fall av direktivets bestämmelser (art. 6) och, såvitt gäller behörigheten A1, av att den underkategorin nu föreslås införd. Som framgår av 1 & tredje stycket ger behörigheten A rätt att föra vissa tyngre motorcyklar endast om

• Sida 102
•  Original

föraren har haft A—körkort under minst två år eller har uppnått en ålder av 21 år och godkänts i ett särskilt prov.

Beträffande den föreslagna nya lydelsen av andra stycket och det nya tredje stycket hänvisas till avsnitt 4.5. Begreppet dragfordon finns inte nu i körkortslagstiftningen. Dess innebörd i förevarande samman- hang får dock anses klar, även om begreppet inte definieras.

15215

Paragrafen överensstämmer helt med 1 & UKF. Enligt direktivets bilaga 1 kan bestämmelserna i tredje stycket för närvarande inte till— lämpas på körkort utfärdade i Storbritannien, vilket behandlas i över- gångsbestänunelserna.

15bå

Bestämmelser om utländska körkorts giltighet i Sverige finns i 2 & första och andra styckena UKF. Dessa har redigerats om så att i ett första stycke anges de ogiltighetsgrunder som gäller för alla utländska körkort, oavsett i vilken stat de har utfärdats. Andra stycket motsvarar 2 5 första stycket punkt 2 och andra stycket första meningen UKF. En saklig skillnad är att ett körkort som utfärdats av en EES—stat inte blir ogiltigt, om innehavaren under de senaste tre åren ha haft ett svenskt körkort som har återkallats av en svensk myndighet. Skälen härför har redovisats under avsnitt 5.2. Genom att andra stycket avser endast körkort som utfärdats av en stat utanför EES behöver det inte uttryck- ligen anges att ett EES-körkort är giltigt oberoende av hur länge inne- havaren varit folkbokförd i Sverige.

Tredje stycket motsvarar 2 5 andra stycket andra meningen UKF. Bestämmelserna om övningskörning i 2 5 andra stycket tredje me— ningen UKF återfinns i förslaget till 74 a 5 första stycket KF.

15 c 5 Eftersom bestämmelserna i 2 & tredje stycket UKF inte rör utländska körkorts giltighet i Sverige utan innehavarens rätt att föra vissa for- don, bör de vid en överföring till KKL tas upp i en egen paragraf.

• Sida 103
•  Original

15:15

Enligt 4 & UKF skall länsstyrelsen, om det föreligger någon sådan återkallelsegrund som avses i 16 & KKL, pröva om ett utländskt kör- kort fortfarande kan godkännas i Sverige. Länsstyrelsen har dock möjlighet att i stället utfärda ett preliminärt beslut om varning, jfr 46 a & KKL. I övrigt hänvisas till i sammanhanget relevanta bestäm- melser i KKL och KKF. Enligt 3 & UKF gäller bestämmelserna om bl.a. omhändertagande av körkort i tillämpliga delar även den som har ett utländskt körkort.

De bestämmelser i KKL som i dessa sammanhang kan bli aktuella återfinns i 18 — 19 55 och 21 — 25 åå. För tydlighetens skull görs i förevarande paragraf en direkt hänvisning till dessa bestämmelser. Att länsstyrelsen skall göra prövningen följer av -39 5. Inte heller behövs någon hänvisning till preliminärt beslut om varning. Detta följer direkt av 46 a &.

När i UKF talas om godkännande av ett utländskt körkort, kan det ge intrycket att ett formellt godkännandebeslut fordras för att körkortet skall bli giltigt i Sverige. Så är dock inte fallet. Det är därför bättre att använda uttrycket "giltighet" i stället för "godkännande".

15eå

Paragrafen motsvarar 12 ä 3 UKF.

3121?)

De sakliga bestämmelserna om utbyte av utländska körkort behandlas i 7 och 9 55 UKF. I förevarande paragraf tas de upp i ett samman— hang.

Enligt 7 & UKF skall utbyte ske "mot ett svenskt körkort med motsvarade behörighet". Direktivet anger att utbytet skall ske mot ett "likvärdigt körkort". Detta uttryck beskriver bättre de faktiska för- hållandena, nämligen att körkorten skall vara lika värda, inte endast motsvara varandra.

Eftersom utbyte numera kan ske endast i fråga om ett körkort som har utfärdats av en stat inom EES eller i Liechtenstein, Schweiz eller Japan, synes det inte nödvändigt att behålla kravet att utbyte av svenska körkort skall medges i dessa länder.

• Sida 104
•  Original

Som anförts i avsnitt 5.3 är det inte förenligt med direktivet att, såvitt gäller EES—körkort, behålla kravet att körkortshavaren vid ut— byte skall uppfylla de personliga och medicinska kraven enligt 7 & KKL.

325

Möjligheten för regeringen att meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i landet regleras i körkortslagen och faller således in under paragrafens första mening. Vad som sägs om utländska körkort kan därför utgå.

395

Skälet till ändringen i första stycket framgår i första hand av kommen- tarerna till 15 d 5. Eftersom de grundläggande reglerna om utbyte av utländska körkort föreslås bli införda i KKL bör redan i detta sam— manhang anges att sådana frågor prövas av länsstyrelsen.

455

Ett beslut om vägrad giltighet av ett utländskt körkort bör på samma sätt som gäller för ett beslut om återkallelse, delges körkortshavaren.

Övergångsbestämmelser

Av artikel 12 punkt 1 i direktivet följer att ändringarna i körkortslagen skall träda i kraft senast den 1 juli 1996.

Den som före ikraftträdandet innehar ett A—körkort och således har behörighet att föra sådana motorcyklar som avses i 1 & tredje stycket bör inte retroaktivt drabbas av den behörighetsbegränsning som be— stämmelserna i nämnda stycke innebär. Hade körkortshavaren fyllt 18 år när körkortet utfärdades, kan det bli fråga om högst två år som han får föra dessa motorcyklar trots att han inte är formellt behörig, vilket bör kunna godtas ur trafiksäkerhetssynpunkt. Av motsvarande skäl bör den som före ikraftträdandet erhållit ett D—körkort få föra buss även om han inte fyllt 21 år. Inte heller kan det anses medföra någon större olägenhet att den som före ikraftträdandet innehar ett B-körkort får fortsätta att föra personbil med en totalvikt över 3,5 ton. Som framgår av avsnitt 3.2.2. rör det sig här om ett fåtal specialbilar. Några över- gångsbestärnmelser för behörigheterna C och E behövs inte, eftersom

• Sida 105
•  Original

åldersgränserna för utlämnande av körkort med sådana behörigheter nu sänks.

Fjärde stycket avser den situationen att ett godkänt förarprov av- lagts före ikraftträdandet men körkortet inte lämnas ut förrän därefter.

Om ett körkort som har utlämnats eller gäller enligt övergångsbe— stämmelserna återkallas, kan fråga uppkomma vilka regler som bör gälla för utlämnande av ett nytt körkort efter spärrtidens utgång. Något beaktansvärt skäl att låta övergångsbestämmelserna gälla även för detta nya körkort kan inte anses föreligga.

Femte stycket medför att ansökningar om körkortstillstånd, som kommit in till länsstyrelsen före ikraftträdandet men inte avgjorts innan dess, inte behöver kompletteras med bl.a. ett intyg om att sökanden inte har ett körkort som är utfärdat i en annan EES-stat.

Enligt direktivets bilaga 1 skall ett körkort enligt gemenskapsmallen innehålla ett fotografi av innehavaren. Undantag från det kravet med— ges beträffande körkort som utfärdas i Storbritannien under en period av högst 10 år efter det att direktivet antogs, dvs. till den 29 juli 2001. Undantag från bestämmelserna i 15 a & tredje stycket bör därför göras för sådana körkort under samma tid.

7.2. Förslaget till förordning om ändring i körkortsförordningen

35

Eftersom bestämmelserna om utländska körkort föreslås bli överförda till körkortslagen respektive körkortsförordningen utgår hänvisningen till UKF.

45

Definitionerna av lätt respektive tung motorcykel har anpassats till EG-direktivets bestämmelser om högsta motoreffekt för lätt motor— cykel.

75

Körkort för buss (D—behörighet) föreslås kunna utfärdas utan att kom- bineras med behörigheten E (se avsnitt 3.2.4.). Detta medför fyra

• Sida 106
•  Original

ytterligare körkortsklasser; *B*C*D*, AB*C*D*, *BEC*D*, ABEC*D*.

I stället för att ytterligare utöka uppräkningen av körkortsklasserna med behörigheten A1 i kombination med alla andra behörigheter utom behörigheten A anges i andra stycket att A skall ersättas med Al om behörigheten avser endast lätt motorcykel.

115

I 7 & KKL anges att sökanden inte redan får vara innehavare av ett körkort som har utfärdats i någon annan EES-stat än Sverige. Första stycket har därför kompletterats med ett intygskrav beträffande inne- hav av ett EES—körkort. Brottsbalkens bestämmelser är tillämpliga för det fall intygandet inte är sanningsenligt. En osann försäkran medför dock inte i sig att'det felaktigt utfärdade körkortet blir ogiltigt.

Andra stycket har kompletterats med behörigheten A1.

1235

Motsvarar i huvudsak 8 & UKF.

Som framgår av avsnitt 5.3 bör någon prövning av om sökanden uppfyller kraven i 7 & KKL inte längre göras om ansökningen avser utbyte av ett körkort som har utfärdats inom EES.

Direktivet kräver vid utbyte av ett tredje lands körkort att körkortet lämnas in till behörig myndighet. Körkort utfärdade i Liechtenstein, Schweiz och Japan skall därför bifogas ansökningen och körkortet kan i dessa fall inte ersättas med en utredning som styrker sökandens körkortsinnehav. Denna möjlighet bör dock finnas kvar för den som byter ut ett EES-körkort. Någon särskild reglering av detta fall torde inte vara nödvändig. Detta förhållande framgår indirekt av andra stycket

En anmälan om förlust av körkortet bör emellertid lämnas in till länsstyrelsen, vilket regleras i andra stycket. Det främsta skälet härför är att upprätthålla kravet på att en person inte har flera än ett EES- körkort. Om således körkortet senare kommer till rätta skall innehava— ren vara skyldig att enligt 30 & överlämna körkortet till den länsstyrel— se som har gjort körkortsutbytet. En underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet kan leda till ansvar enligt 105 5. Eftersom körkortet är utbytt är det utländska körkortet inte giltigt i Sverige, jfr förslaget till 15 b 5 första stycket KKL.

• Sida 107
•  Original

Det tidigare andra stycket i 8 & UKF fyller, sedan utbyte av ut- ländska körkort begränsats till körkort utfärdade i EES-staterna, Liechtenstein, Schweiz och Japan, inte längre någon praktisk funktion och behöver därför inte föras över till KF.

17 5 Första stycket har kompletterats med behörigheten Al. 19 &

Samtliga åldersgränser för utfärdande av körkort anges i 12 & KKL varför andra meningen i första stycket kan utgå. Ett tillägg måste dock göras för körprov på de tunga motorcyklar som enligt 1 & tredje styc- ket KKL får föras först efter två års körkortsinnehav med behörig- heten A eller, om sådant tidigare körkortsinnehav saknas, när sökanden har fyllt 21 år.

22aå

Det synes omotiverat att inte låta alla innehavare av utländska körkort, som byter ut sitt körkort mot ett svenskt, tillgodoräkna sig innehavs- tiden av det utländska körkortet vid bestämmandet av prövotiden. Utöver EES-körkort är det ju endast körkort utfärdade i Schweiz, Liechtenstein eller Japan som kan bytas ut mot svenska körkort.

32å

Ändringen i första stycket sista meningen är en följd av att en ny behörighet Al för lätt motorcykel föreslås bli införd.

33å

Tilläggen i första och andra styckena innebär att bestämmelserna om särskild utredning, i likhet med vad som redan nu gäller, är tillämp— liga på den som har ett utländskt körkort, jfr 3 & UKF. I paragrafen anges också, genom en hänvisning till 35 5 andra stycket, den länssty- relse som skall pröva frågor som rör utländska körkorts giltighet i Sverige. I denna del motsvarar bestämmelsen 6 & UKF.

• Sida 108
•  Original

34åoch34aå

Ändringarna i dessa paragrafer är en följd av att behörigheten Al för lätt motorcykel införs. Vad som föreskrivs om villkor och begräns— ningar av körkortets giltighet till att avse sådana motorcyklar kan då utgå.

35 & Motsvarar i sak 6 & UKF.

37aå

Första stycket motsvarar 5 & UKF i den del hanteringen av de ut- ländska körkorten avviker från vad som gäller för svenska körkort. I övrigt kan hänvisas till relevanta delar i 37 &.

Andra stycket anger de avvikande regler som gäller för nordiska körkort som i dag finns i 12 ä 2 UKF .

505

I andra stycket anges att ett utländskt körkort som har omhändertagits på grund av misstanke om trafikbrott m.m. skall sändas till den läns— styrelse som har att pröva det utländska körkortets giltighet i Sverige. Denna fråga regleras inte särskilt i dag utan följer av 6 & jämförd med 3 & UKF. Någon förändring i sak är det inte fråga om.

I fjärde stycket anges särbestämmelser som skall gälla för nordiska körkort. Dessa skall ju inte överlämnas till Vägverket vid vägrad giltighet utan till länsstyrelsen för att, när beslutet har vunnit laga kraft, överlämnas till körkortsmyndigheten i den stat som har utfärdat körkortet, jfr förslaget till ändring av 82 &.

73é

Beträffande de föreslagna ändringarna hänsvisas till vad vi anfört i avsnitt 4.1.

• Sida 109
•  Original

74aå

Första stycket motsvarar 2 5 andra stycket tredje meningen sista ledet UKF . Andra stycket motsvarar i sak 12 ä 1 UKF i den del bestämmel— sen avser uppsikt vid övningskörning.

78%

Det nya fjärde stycket motsvarar i sak 12 5 1 UKF i den del bestäm- melsen avser godkännande som handledare.

825

Ändringen i första stycket är en följd av förslaget till 15 d & KKL. Det föreslagna tredje stycket motsvarar den underrättelseskyldighet mellan de nordiska länderna som finns i 12 ä 2 UKF i den mån denna avviker från vad som i övrigt skall gälla för körkort som har utfärdats inom EES. Underrättelseskyldighet enligt EG-direktivet föreligger endast vid utbyte av körkort. Denna skyldighet anges i fjärde stycket och omfattar således också de nordiska staterna.

91 å och 93 &

Ändringarna är endast redaktionella och en följd av förslaget till 15 d &.

99 &

Samrådsskyldigheten med Rikspolisstyrelsen följer i dag av 10 & UKF . 101 a &

Motsvarar 10 å andra stycket UKF med vissa redaktionella ändringar. 105 &

Ändringen motsvarar hänvisningen till 105 5 i 5 & UKF.

• Sida 110
•  Original

107 å och 108 %

Hänvisningen till 101 a 5 innebär att länsstyrelsens beslut i en dispens— fråga rörande ett utländskt körkort kan, i likhet med vad som gäller i dag, överklagas hos Vägverket. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 11 5 första stycket UKF. Vägverkets beslut i en dispensfråga enligt 101 a 5 kan i likhet med vad som gäller i dag inte överklagas. Över- klagande av frågor som rör utländska körkorts giltighet i Sverige och utbyte av sådana körkort, som i dag regleras i 11 5 första stycket UKF, kommer när bestämmelserna i UKF tas in i KKL och KKF att regleras i 47 & KKL.

110 & Ändringen motsvarar i sak 13 &" UKF. Bilaga

Ändringarna i bilagan föranleds av införandet av den särskilda be- hörigheten för lätt motorcykel - Al.

Övergångsbestämmelser

Ändringar som är föranledda av EG-direktivet skall träda i kraft senast 1 juli 1996.

Effektbegränsningen av lätta motorcyklar kräver en övergångsbe— stämmelse för att dessa motorcyklar inte alltför mycket skall förlora sitt värde. Övergångsbestämmelserna kan därvid angå antingen möjlig- heten att med nuvarande körkort föra lätta motorcyklar utan hinder av att motorcykeln enligt den föreslagna definitionen inte är lätt eller också avse fordonet i sig. Bl.a. för att undvika att skilda körkortsbe- hörigheter lever kvar under lång tid föreslår vi att övergångsbestäm— melserna avser fordonet i sig. Detta innebär att den motorcykel som före ikraftträdandet, i typintyg eller vid registreringsbesiktning, be- traktats som lätt motorcykel även efter ikraftträdandet är att anse som lätt motorcykel. En sådan motorcykel får föras antingen med ett A— körkort begränsat till att avse lätt motorcykel eller också med ett A1- körkort. En sådan bestämmelse bör inte gälla längre än den beräknade

* SFS 1995:219

• Sida 111
•  Original

livslängden för dessa typer av motorcyklar, vilken kan uppskattas till tio år. Det kan påpekas att flertalet nya lätta motorcyklar som för närvarande säljs inte har högre motoreffekt än 11 kW.

Körkort som utfärdats före ikraftträdandet skall inte behöva förnyas till följd av ändringarna i 7 & andra stycket. För att undvika detta behövs den föreslagna övergångsbestämmelsen.

7.3. Förslaget till förordning om ändring i fordonskungörelsen respektive väg- trafikkungörelsen

25FKoch3©VTK

De definitioner av lätta motorcyklar som finns i dessa författningar behöver i likhet med 4 & KKF ändras till följd av EG-direktivets bestämmelser om högsta motoreffekt för lätta motorcyklar.

Några särskilda övergångsbestämmelser är inte nödvändiga i dessa författningar.

• Sida 112
•  Original

• Sida 113
•  Original

• Sida 114
•  Original

RÅDETS DIREKTIV

av den 29 juli 1991

om körkort

(91/439/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. särskilt artikel 75 i detta.

med beaktande av kommissionens förslag'. med beaktande av Europaparlamentets yttrandel.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande]. och

med beaktande av följande:

För genomförandet av den gemensamma transportpolitiken. för att bidra till att förbättra trafiksäkerheten och för att öka rörligheten för personer som bosätter sig i en annan medlemsstat än den där de har godkänts i ett förarprov bör det finnas ett nationellt körkort enligt en gemenskapsmall som erkänns ömsesidigt av medlemsstaterna utan att behöva bytas ut.

Det första steget i denna riktning togs med rådets första direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 om införande av ett gemenskapskörkort (4) där det föreskrivs en gemenskapsmall för nationella körkort och ett ömsesidigt erkännande av nationella körkort hos medlemsstaterna samt utbyte av körkort för körkortshavare som byter permanent bosättningsort eller arbetsplats från en medlemsstat till en annan. Framstegen på detta område måste fortsätta.

' EGT nr C 48. 27.2.1989. s. 1.

EGT nr C 175. 16.7.1990. S. 40. ' EGT nr C 159. 26.6.1989. S. 21. ' EGanL37S.31.lZ.l980.S. i.

486

Den gemenskapsmall för nationella körkort som infördes genom direktiv 80/1263/EEG bör ändras för att bland annat ta hänsyn till harmoniseringen av kategorier och underkategorier av fordon och för att göra körkorten enklare att förstå såväl inom som utanför gemenskapen.

Av trafiksäkerhetsskäl bör minimikrav fastställas för utfärdande av körkort. I artikel 3 i direktiv 80/1263/EEG föreskrivs att slutbestämmelser bör antas. som syftar till att göra de fordonskategorier som nämns i artikeln och villkoren för körkortens giltighet allmänt giltiga inom gemenskapen utan möjlighet till undantag.

Det bör finnas möjlighet dela upp de nämnda fordonskategorierna i underkategorier i syfte att. av trafiksäkerhetsskäl och för att ta hänsyn till rådande nationella förhållanden. särskilt främja möjligheten att gradvis förvärva behörighet att föra sådana fordon.

att

Särskilda bestämmelser bör antas som underlättar för fysiskt handikappade att föra fordon.

I artikel 10 i direktiv 80/l263/EEG föreskrivs en mer detaljerad harmonisering av normerna för förarprov och utfärdande av körkort. I detta syfte bör de kunskaper, den förmåga och det beteende som behövs för att föra motorfordon fastställas, och förarprovet bör utformas i enlighet därmed.

• Sida 115
•  Original

Minimikraven i fråga om fysisk och psykisk lämplighet för att föra sådana fordon bör definieras på nytt.

Bestämmelserna i artikel 8 i direktiv 80/1263/EEG. särskilt skyldigheten att byta ut körkortet inom ett år efter byte av permanent bosättningsort. utgör ett hinder för individers fria rörlighet. Detta kan inte accepteras med tanke på de framsteg sorti gjorts i fråga orii deti europeiska integrationen.

Av skäl som har samband med trafiksäkerheten och vägtrafiken bör det dessutom finnas möjlighet för medlemsstaterna att. för körkortsinnehavare som har sin permanenta bosättningsort inom deras territorium. tillämpa sina nationella bestämmelser om indragning. tillfälligt återkallande och ogilligförklarande av körkort.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

l. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna införa nationella körkort i överensstämmelse med den gemenskapsmall som beskrivs i bilaga 1.

2. Körkort som är utfärdade av medlemsstaterna skall erkännas ömsesidigt.

3. Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort förlägger sin permanenta hemvist till en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet får värdmedlemsstaten för körkortsinnehavaren tillämpa sina nationella bestämmelser om giltighetstid. hälsokontroller och skatter. och får på körkortet föra in all information som är nödvändig för administrativa syften.

Artikel 2 l. Emblemet på sidan 1 av körkort enligt gemenskapsmallen skall innehålla nationalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att körkort förfalskas.

3. Medlemsstaterna får med kommissionens samtycke göra sådana ändringar av mallen i bilaga ]. som är nödvändiga för databehandling av körkortet.

Artikel 3

l. Det körkort som anges i artikel i ger behörighet att föra fordon i följande kategorier:

— motorcyklar med eller utan sidvagn.

Kategori B

-— bilar med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3 500 kg och som inte har fler än åtta sittplatser utöver förarsätet. Till en bil i denna kategori tär kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

— fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn. om kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 3 500 kg och släpvagnens totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt.

Kategori B + E

—— fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn. om kombinationen inte ryms inom kategori B.

Kategori C

—— bilar med en tillåten totalvikt över 3 500 kg med undantag av sådana som avses i kategori D. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

Kategori C + E

— fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori C och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

Kategori D

— bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta sittplatser. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

Kategori D + E

— fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

2. För kategori A, B. B + E, C. C + E. D och D + E får särskilda körkort utfärdas som ger behörighet att föra fordon i följande underkategorier:

Underkategori AI

— lätta motorcyklar med en slagvolym som inte överstiger l25 cm1 och en effekt som inte överstiger 11 kW.

Underkategori BI

— tre- och fyrhjuliga iiioiordrivna cyklar.

• Sida 116
•  Original

bilar med en tillåten totalvikt över 3 500 kg men inte över 7 500 kg. med undantag av sådana som avses i kategori D. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

Underkategori CI + E

fordonskombinationer sotn består av ett dragfordon i underkategori Cl och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg under förutsättning att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger l2 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt.

Underkategori DI

bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta men inte fler än sexton sittplatser. Till en bil i denna underkategori får kopplas en släpvagn med en totalvikt som inte överstiger 750 kg.

Underkategori DI + E

fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori Dl och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg, under förutsättning.

för det första att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt. och

för

för det andra att inte används

persontransport.

släpvagnen

3. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

motordrivet fordon: varje med motor försett fordon som av egen kraft kan framföras på väg och som inte är spårbundet.

trehjuling och fyrhjuling: varje tre- eller fyrhjuligt fordon i kategori B som är konstruerat för en hastighet som överstiger 50 km/rim eller som drivs av en gnisttänd förbränningsmotor med en slagvolym som överstiger 50 cmJ eller varje annan motor med likvärdig effekt. Tjänstevikten får inte överstiga 550 kg. I tjänstevikten för elektriskt drivna fordoniskall batterier inte räknas in.

Medlemsstaterna får fastställa lägre värden för tjänstevikien och lägga till andra värden, t.ex. högsta slagvolym eller effekt.

Jish'

motorcykel: varje tvåhjuligt fordon som är konstruerat för en hastighet som överstiger 50 km/tim eller om det drivs av en förbränningsmotor med en slagvolym som överstiger 50 cm). Motorcykel med sidvagn skall behandlas på samma sätt som ett sådant fordon,

bil: varje motordrivet fordon som inte är motorcykel och som normalt är avsett för person- eller godstransport på väg eller för att på väg dra fordon avsedda för person- eller godstransport. Definitionen innefattar trådbussar. dvs. icke spårbundna fordon som är anslutna till en elektrisk ledare. Jordbruks- och skogstraktorer omfattas inte.

— jordbruks- och skogsbrukslraktor: varje motordrivet fordon på hjul eller band som har minst två axlar och vars huvudsakliga futiktion är dess dragkraft. och som dessutom är särskilt konstruerat för att dra. skjuta. bära eller driva vissa redskap. maskiner eller släpvagnar. vilka används i samband med jord- och skogsbruk. och som endast sekundärt utnyttjas för person- eller godstransport på väg eller för att på väg dra fordon som används för person- eller godstransport.

4. Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna föreskriva lägre hastigheter än de som anges i punkt 3 andra och tredje strecksatsen under förutsättning att detta anges på körkortet.

5. För underkategori Al får medlemsstaterna fastställa ytterligare begränsningar.

6. Med kommissionens samtycke får medlemsstaterna besluta att denna artikel inte skall tillämpas på vissa särskilda typer av motordrivna fordon. t.ex. specialfordon för handikappade.

Artikel 4

1. De villkor som gäller för förarens behörighet skall anges på körkortet.

2. Om körkortet till följd av ett fysiskt handikapp endast gäller för vissa typer av fordon eller för särskilt anpassade fordon skall det körprov som föreskrivs i artikel 7 avläggas i ett sådant fordon.

Artikel 5 1. För utfärdande av körkort gäller följande villkor:

3) Körkort för kategori C och D får endast utfärdas för den som redan har körkon i kategori B.

b) Körkort för kategori B + E. C + E och D + E får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B, C respektive D.

• Sida 117
•  Original

3) Körkon för kategori C + E eller D + E gäller även för fordonskombinationer i kategori B + E.

b) Körkort för kategori C + E gäller även för kategori D + E om innehavaren har behörighet att föra fordon i kategori D.

3. För körning inom eget territorium får medlemsstaterna dessutom tillåta följande:

a) Körkort för kategori A eller Al får ge behörighet att föra motordrivna tre- och fyrhjulingar.

b) Körkort för kategori B får ge behörighet att föra lätt motorcykel.

4. Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna inom sitt territorium tillåta att

a) den som har fyllt 21 år och i minst två år har haft körkon med behörigheten B får föra fordon i kategori Dl (med högst l6 sittplatser, utöver förarsätet. och med en totalvikt som inte överstiger 3 500 kg. exklusive all specialutrustning avsedd för transport av handikappade personer). förutsatt att fordonen används i samhällsnyttig verksamhet av organisationer som inte är affärsdrivande och att föraren utan ersättning bidrar med sina tjänster.

b) den som har fyllt 21 år och i minst två år har haft körkort med behörigheten B får föra fordon med en totalvikt som överstiger 3.500 kg, förutsatt att fordonen huvudsakligen används stationärt i instmktions— eller rekreationssyfte och att de används i samhällsnyttig verksatnhet av organisationer som inte är affärsdrivande. samt att fordonen är ombyggda så att de inte kan användas för transportera fler än nio personer eller för annan godstransport än den som är absolut nödvändig för den aktuella verksamheten.

Artikel 6

För utfärdande av körkort skall följande åldersgränser gälla:

3) 16 år

för underkategori Al. och

underkategori Bl.

b) 18 år

— för kategori A. För behörighet att föra motorcyklar med en högre effekt än 25 kW eller ett effekt/viktförhållande som överstiger 0.l6 kW/kg (eller motorcyklar med sidvagn med ett

in")

effekt/viktförhållande som överstiger 0.16 kW/kg) krävs dock minst två års erfarenhet som förare av motorcyklar med lägre prestanda som innehavare av ett körkort för kategori A. Detta krav på erfarenhet får dock åsidosättas om den som ansöker har fyllt 21 år och godkänns i ett särskilt körprov.

— för kategori B och B + E,

— för kategori C. C + 15 samt underkategori Cl och Cl + E. utan inskränkning i bestämmelserna om förande av sådana fordon i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter'.

c) 21 år

— för kategori D och D + E samt underkategori Dl och Dl + E. utan inskränkning i bestämmelserna om förande av sådana fordon i förordning (EEG) nr 3820/85.

2. Medlemsstaterna får göra undantag från de ålderskrav som gäller för kategorierna A, B och B + E och utfärda sådana körkort till personer som fyllt 17 år. dock inte från de bestämmelser för kategori A som anges i punkt I.b första strecksatsen, sista meningen.

3. Medlemsstaterna får inom sitt territorium vägra att erkänna giltigheten av körkort som är utfärdade till personer som inte har fyllt 18 år.

Artikel 7 l. Körkon får dessutom endast utfärdas till

a) sökande som har godkänts i ett körprov och ett kunskapsprov samt uppfyller de medicinska krav som fastställs i bilaga 2 och 3,

b) sökande med permanent bosättningsort inom den medlemsstat som utfärdar körkortet eller som kan intyga att de har studerat där i minst sex månader.

2. Med förbehåll för bestämmelser som kan komma att antas av rådet på detta område skall varje medlemsstat behålla rätten att på grundval av nationella kriterier fastställa giltighetstiden för de körkort som medlemsstaten utfärdar.

3. Medlemsstaterna får med kommissionens samtycke frångå bestämmelserna i bilaga 3 om detta är förenligt med

'EGT nr l.. 370. 31.2.1985. s i.

• Sida 118
•  Original

läkarvetenskapens utveckling och de principer som fastställs i denna bilaga.

4. Med förbehåll för nationell straffrätt och ordningsbestämmelser får medlemsstaterna efter samråd med kommissionen för utfärdande av körkort tillämpa bestämmelser i sitt nationella lagstiftning som rör andra förhållanden än de som avses i detta direktiv.

5. Det är medlemsstat.

inte tillåtet att inneha körkort i mer än en

Artikel 8

1. Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort utfärdat av en medlemsstat har förlagt sin permanenta bosättningsort till en annan medlemsstat, får han begära att hans körkort skall bytas ut mot ett likvärdigt körkort. Den medlemsstat som verkställer uthytet skall om det behövs kontrollera att det inlämnade körkortet fortfarande är giltigt.

2. Om inte annat följer av tillämpningen territorialprincipen i straffrätt och ordningsbestämmelser får den medlemsstat där innehavaren av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat har sin permanenta bosättningsort tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering i fråga om körkort och, om det behövs, byta ut körkortet i detta syfte.

av

3. Den medlemsstat som verkställer utbytet skall återlämna det gamla körkortet till myndigheterna i den medlemsstat som har utfärdat körkortet och anger skälen för detta.

4. En medlemsstat fär vägra att erkänna giltigheten av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat om innehavaren inom den förstnämnda medlemsstatens territorium är föremål för någon av de åtgärder som anges i punkt 2.

En medlemsstat fär likaså vägra att utfärda körkort om den sökande är föremål för en sådan åtgärd i en annan medlemsstat.

5. Vid t.ex. förlust eller stöld av ett körkort får de behöriga myndigheterna i den stat där innehavaren har sin permanenta bosättningsort utfärda ett körkort som ersätter det förlorade. Dessa myndigheter skall utfärda ersättningskörkortet på grundval av de uppgifter de har tillgängliga eller då så är lämpligt på grundval av ett intyg från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfärdade det ursprungliga körkortet.

6. Om en medlemsstat byter ut ett körkort som har utfärdats av ett tredje land mot ett körkort enligt gemenskapsmallen skall utbytet samt förnyanden eller utbyten som sker senare antecknas på det nya körkortet.

490

Ett sådant utbyte får endast göras om det körkort som har utfärdats av det tredje landet har inlämnats till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som gör utbytet. Om innehavaren av ett körkort som ltar utfärdats på detta sätt flyttar till en annan medlemsstat behöver inte artikel 1.2 tillämpas.

Arlikel 9

Med permanent bosättningsort avses i detta direktiv den plats där en person normalt bor, dvs. under ntinst 185 dagar varje kalenderår, till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om personen saknar yrkesmässig anknytning, till följd av en personlig anknytning som präglas av nära band tnellatt personen och den plats där han bor.

För en person som har den yrkesmässiga anknytningen till en annan plats än den personliga anknytningen och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera medlemsstater skall dock den permanenta bosättnittgsorten anses vara den plats till vilken han har personlig anknytning under förutsättning att personen återvänder dit. Detta sista villkor behöver inte uppfyllas om personen bor i en medlemsstat för att genomföra en tidsmässigt begränsad uppgift. Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt skall inte medföra att den permanenta bosättningsorten ändras.

med regelbundna mellanrum

Artikel 10

Medlemsstaterna skall med kommissionens samtycke fastställa regler för överensstämmelsen mellan de kategorier av körkort som utfärdats före genomförandet av detta direktiv, och de körkort som anges i artikel 3.

Medlemsstaterna får med kommissionens samtycke göra sådana ändringar i sin nationella lagstiftning som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i artikel 8.4, 5 och 6.

Artikel 1 1

Fem år efter ikraftträdandet av detta direktiv skall rådet, på förslag kommissionen, se över de nationella bestämmelserna i fråga om alla valfria underkategorier, som kan ha inrättats i enlighet med artikel 3, i syfte att harmonisera eller avskaffa dem.

av

Artikel 1 2

1. Efter samråd med kommissionen skall medlemsstaterna före den I juli 1994 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den i juli 1996.

2. När en medlemsstat beslutar om dessa åtgärder sk; ll tle innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en

• Sida 119
•  Original

Nr L 237/6 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 24.8.91 sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter Artikel 14 om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

3. Medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av detta direktiv och skall om sä behövs utbyta upplysningar Utfärdat i Bryssel den 29 juli 1991. om de körkort de har registrerat.

På rådet: väg/tar

Artikel 13 H. VAN DEN BROEK

Direktiv 80/1263/EEG skall upphöra att gälla den 1 juli l996. Ordförande

»l')l

• Sida 120
•  Original

BIIAGA ] BESTÄMMELSER FÖR KÖRKORT ENLIGT GEMENSKAPSMALLEN Färgen på körkort enligt gemenskapsmallen skall vara rosa och kortet skall ha följande mått:

— Höjd, 106 mm. — Bredd. 222 mm.

Körkortet skall bestå av sex sidor. Sidan I skall innehålla följande:

— Naiionalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet. — Namnet på den medlemsstat som har utfärdat körkortet (valfritt).

— Nationalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet skall vara en av följande:

B: Belgien IRL: lrland

DK: Danmark I: Italien

D: Tyskland L: Luxemburg GR: Grekland NL: Nederländerna E: Spanien P: Portugal F: Frankrike UK: Storbritannien.

— Ordet kärkon i stort typsnitt på det eller de språk som används i den medlemsstat som utfärdar körkortet. Efter ett lämpligt mellanrum skall ordet även finnas i litet typsnin på de europeiska gemenskapemas övriga spi-lk.

— Orden Europeiska gemenskapernas mall skall finnas tryckt på det eller de språk som används i den medlemsstat som utfärdar körkortet.

Sidan 2 skall innehålla följande:

]. Innehavarens efternamn. lnnehavarens övriga namn.

lnnehavarens födelsedatum och födelseort.

.*?—*.”

Namnet på den behöriga myndighet som har utfärdat körkortet (inklusive plats och datum för utfärdandet samt myndighetens stämpel).

Körkortets nummer. Ett fotografi av innehavaren,

lnnehavarens underskrift.

FNF.”

lnnehavarens permanenta bosättningsort eller postadress (valfritt).

Sidorna 3 och 4 skall innehålla följande:

Fordons(under)kategoriet, datum för utfärdande av körkortet för (under)kategorin, giltighetstiden. myndighetens stämpel samt övriga upplysningar eller restriktioner i kodfomi för varje berörd (under)kategori.

Underkategorier som inte finns upptagna i ert medlemsstats nationella lagstiftning får utelämnas på körkort som utfärdas av denna medlemsstat.

Följande koder skall användas på sidan 4:

— Kod l—99: harmoniserade gemenskapskoder.

— Kod 100 och däröver: nationella koder som endast gäller inom den körkortsutfardande medlemsstatens territorium.

Damm för det första utfärdandet av körkortet för varje kategori skall överföras till sidan 3 i händelse av senare ersättning eller utbyte av körkortet.

Sidan 5 får innehålla följande typer av upplysningar:

—— Perioder under vilka körkortet har varit återkallat.

— Allvarliga överträdelser som har begåtts på den medlemsstats territorium. där den vanliga bosättningsorten är belägen och som beaktas i de regler för övervakning av förare som gäller i denna siat.

492

• Sida 121
•  Original

— Giltighet som är begränsad till den stats territorium som har beviljat den för att göra körkortet likvärdigt. eller för fordonskategorier som inte omfattas av detta direktiv (inklusive damm för utfärdande och giltighetstider).

— Plats för (valfri) uppgift om ändring av innehavarens vanliga bosättningsort.

Texten på körkonets samtliga sidor utom sidan I skall vara avfattad på den utfärdande medlemsstatens språk.

Om en medlemsstat önskar avfatta dessa texter på ett annat nationellt språk än danska. engelska, franska. grekiska, italienska, nederländska. ponugisiska. spanska eller tyska skall medlemsstaten med beaktande av övriga bestämmelser i denna bilaga upprätta en tvåspråkig version av körkortet som innehåller ett av de språk som nämns ovan.

Om innehavaren av en körkort utfärdat av en medlemsstat förlägger sin vanliga bosättningsort till en annan medlemsstat får den senare medlemsstaten ange

— adressändring(ar) på sid. 6. och

— upplysningar som är nödvändiga av administrativa skäl. t.ex. allvarliga övenrädelser som har begåtts på den statens territorium. på sid. 5.

om sådana uppgifter även anges på de körkort som den medlemsstaten utfärdar och om det finns ett utrymme för detta ändamål.

Som ett undantag från punkt 2 i denna bilaga skall körkon som utfärdas i Storbritannien under en tid av högst tio år efter antagandet av detta direktiv inte behöva vara försedda med ett fotografi av innehavaren.

J'JS

• Sida 122
•  Original

494

14

U-IUJ 90L

>I I

KÖRKORT ENLIGT GEMENSKAPSMALLEN

FORDONSKATEGORER FÖR VfLKA KORKORTEI' ÄR GlLTlGT INOM LANDET

man mmm»

ÄNDRING AV BOSTADSORT

MEDLEMSSTAT

***

KÖRKORT

Permiso de Conduccion Kerekort Föhrerschein 'Aöeiot oönyiionc Permis de Condutre Ceadcinas Tiomäna Patente di guida Rijbewrjs Cana de Condueåo

EUROPEISKA GEMENSKAPERNA Mall

• Sida 123
•  Original

tUtu gor

495

i. EFTERNAMN: 2. ÖVRIGA NAMN:

3. FÖDELSEDATUM OCH FÖDELSEORT:

4. UTFÄRDAT AV: 6. FOTOGRAF!

(8. BOSTAD) 7. INNEHAVARENS UNDERSKRIFI':

KÖRKORTET ÄR GETIGT FÖR NmANSTÅBiDE FORDONSKATEGORER

s 25kw sO. IGkW/kg

BEGRÄNSNINGAR/UPPLYSNINGAR SfÅMPEL

• Sida 124
•  Original

EXEMPEL PÅ KÖRKORT ENLIGT GEMENSKAPSMALLEN: BELGISKT KÖRKORT

(Information)

KONINKRIJK BELGIE

RIJBEWIJS

Permiso de Conducciön Korekort Föhrerschein 'Aöeia oönmonc Driving Licence Permis de conduire Ceadi'ioas Tiomana Patente di guida Cana de Condueäo

Model van de

EUROPESE GEMEENSCHAPPEN

—i*)(i

ROYAUME DE BELGIQUE ' *

* * '

* * * * * * * * *

PERMIS DE CONDUIRE

Permiso de Conduccion Korekort Föhrerschein 'Aöaa oöm—none: Driving Licence Ceadtlnas Tiomåna Patente di guida Riibewijs Carte de Conduqäo

Modele des

COMMUNAUTES EUROPEENNES

• Sida 125
•  Original

lintu: ll..nil J

BIM GA 2

KUNSKAPER, FÖRMÅGA OCH BETEENDE SOM KRÄVS FÖR A'i'r FÖRA MOTORDRIVNA FORDON

Vid tillämpningen av denna bilaga omfattar nedanstående bestämmelser både kategorier och underkategorier. om det inte särskilt anges att det är en underkategori som avses.

2.1

2.2

2.3

2.4

2.5

2.6

2.7

2.8

2.9

2.10

2.11

Inledning

För att köra säkert skall förare av alla motordrivna fordon ha de kunskaper. den förmåga och det beteende som krävs för att kunna

—-— upptäcka trafikfamr och bedöma deras allvar.

—— ha sådan kontroll över sitt fordon att de inte skapar farliga situationer samt reagera på lämpligt sätt om sådana situationer skulle uppstå.

— följa vågttaftkbestämmelser. särskilt dem som är avsedda att förebygga trafikolyckor och bibehålla trafikrytmen.

— upptäcka allvarliga tekniska fel på sin fordon. särskilt sådana som utgör en säkerhetsrisk. och låta åtgärda dem på lämpligt sätt.

— ta hänsyn till samtliga faktorer som påverkar körförmågan (t.ex. alkohol. trötthet. dålig syn osv.) i syfte att bibehålla hela den skicklighet som är nödvändig för att köra säkert,

»— värna samtliga trafikanters säkerhet. särskilt de svagaste och mest utsattas. genom att visa tillbörlig hänsyn mot andra.

Kunskaper

Förare skall kunna visa kunskaper om och en god förståelse av följande:

Betydelsen av uppmärksamhet inför och attityder till andra vågttaftkanter.

Mekaniska aspekter som har betydelse för trafiksäkerheten. Förare skall kunna upptäcka de vanligaste felen, särskilt på styr—. upphängnings— och" bmmssystem. däck. belysning och körrikmingsvisare. rellexanordningar. backspeglar. vind ruta och Vindrutetorkare. avgassystem och säkerhetsbälten.

De viktigaste principerna för hur maniiåller ett säkert avstånd mellan fordon. bromssträckor och väghållning vid skilda vider- och vigförhållanden.

Uppfattningsförmåga. omdömesförmåga och beslutsfattande. särskilt reaktionstiden. liksom förändringar i körförmågan som beror på alkohol. droger och mediciner. psykiskt tillstånd och trötthet.

Särskilda riskfaktorer som är förknippade med andra tralikanters bristande erfarenhet och de mest utsatta kategorierna av trafikanter. t.ex. bam. fotgängare. cyklister och personer med nedsatt rörelseförmåga.

Risker som är förknippade med förflyttning och förande av olika fordonstyper och de risker som deras förares olika synfält innebär.

Riskfaktorer vid köming som beror på olika vägförhållanden. särskilt på hur de ändras till följd av vädret och tiden på dygnet.

Olika vägtypers egenskaper och de därmed sammanhängande föreskrivna kraven.

Fordonets säkemetsutnrstning. särskilt användningen av säkerhetsbälten och säkerhetsutmstning för barn.

Bestämmelser som gäller för fordonets användning i miljöhänseende (lämplig användning av Ijudsignalanordningar. måttlig bränsleförbrukning, begränsning av avgasutsläpp osv.).

Vägirafikbestämmelsema. särskilt vägmärken, inklusive vägmarkeringar. signaler. väjningsplikt och hastighetsbegränsningar.

• Sida 126
•  Original

212

f..: N

3.2.1

3.2.2

3.2.3

3.2.4

3.2.5

3.2.6

3.2.7

3.3

4.1

4.1.1

4.1.2

4.1.3

4.1.4

4.1.5

Bestämmelser i fråga om administrativa dokument som krävs för att använda fordon.

Allmänna regler för hur föraren skall handla vid en olycka (placera ut en vamingsanordning och slå larm) och vilka åtgärder han kan vidta för att om så är nödvändigt bistå tralikolycksoffcr.

Säkerhetsfaktorer som rör fordonet och de personer som transporteras.

Förmåga Reglerna nedan gäller endast för de fordon för vilka de är relevanta. Föraren skall kunna förbereda sig för tranksäker koming genom att

kontrollera att däck. belysning. reflexanordningar. styrning. bromsar. körriktningsvisare och ljudsignalanordning är i gon skick.

ställa in sätet för att få en korrekt körställning.

ställa in backspeglar och säkerhetsbälten.

kontrollera att dörrarna är stängda.

Föraren skall behärska fordonets manövrerrngsanordningar. dvs.

— ratt.

— gaspedal.

—- koppling.

—— växellåda.

— parkeringsbroms och fotbroms.

och kunna använda dem för att starta motorn och köra iväg mjukt (i uppförs— och nedförsbacke liksom på plan mark). accelerera till lämplig hastighet med bibehållen rak kurs, även vid växling.

anpassa hastigheten för att utföra vänster— och högersvängar i korsningar. evennrellt på begränsat utrymme. med bibehållen kontroll över fordonet.

backa takt bakåt. och backa åt höger eller vänster runt ett hörn utan att byta körfält. vända fordonet till motsatt rikuiing med användning av fram- och backvaxlar.

genomföra en korrekt inbromsning till stillastående. om så behövs genom att göra en nödbromsning.

parkera fordonet och lämna en parkeringsplats (parallellt. snett eller vinkelrätt) framåt och bakåt på plan mark samt i uppförs- och nedförsbacke.

1 de situationer som beskrivs i 3.2 skall föraren kunna manövrera fordonets övriga reglage. dvs. för Vindrutetorkare. vindrutespolare. defroster och luftkonditionering. belysning osv. Beteende

Föraren skall i normala trafrksituationer kunna manövrera fordonet säkert och med beaktande av nödvändiga försiktighetsmått som att

iaktta (bland annat med användning av backspeglar) vägens sträckning. vägmarkeringar. skyltar samt tänkbara och faktiska risker.

kommunicera med andra trafikanter på tillåtet sätt. reagera lämpligt i faktiska risksituationer. efterleva vägtrafikbestämmelsema och följa instmktioner från polis. trafikvakter osv..

visa vederbörlig hänsyn mot andra trafrkanter.

4118

• Sida 127
•  Original

4.2.1

4.2.2

4.2.3

4.2.4

4.2.5

4.2.6

4.2.7

4.2.8

4.2.9

4.2.10

4.2.11

5.1

5.1.1

5.1.2

5.1.3

5.1.4

5.1.5

5.1.6

5.2

5.2.1

5.2.2

5.2.3

5.2.4

5.2.5

5.2.6

5.2.7

5.2.8

5.2.9

5.2.10

5.2.11

köra ut från vägkanten och/eller en parkeringsplats.

köra med fordonet ran placerat på vägen i en hastighet som är anpassad till trafikförhållandena och vägens beskaffenhet.

hålla rätt avstånd till andra fordon.

byta körfält.

passera parkerade eller stillastående fordon och hinder.

passera mötande fordon. även i trånga passager.

köra om i olika sinrationer.

närma sig och passera plankorsningar.

nämra sig och passera vägkorsningar,

svänga till höger och vänster i korsningar eller för att lämna körbanan.

iakna nödvändig försiktighet vid urstigning.

Särskilda krav för att föra fordon i kategori A, B. C, D, B + E, C + E och D + E

Ka/egari A

Förare av fordon i kategori A skall dessutom kunna

justera hjälmen och kontrollera andra säkerhetsanordningar på fordonet.

fälla upp motorcykelns stöd och flytta den genom att leda den med motorn avstängd. parkera motorcykeln med användning av stödet.

utföra en U-sväng.

balansera fordonet vid olika hastigheter. inklusive låg hastighet. och i olika körsituationer. med eller utan passagerare.

luta sig i samband med sväng.

Kategori C. D, C + E och D + E

Förare av fordon i dessa kategorier skall dessutom ha kunskap om och en god förståelse för följande:

Begränsningar i sitt eget och andra tralikanters synfält som beror på fordonens egenskaper. Vindens inverkan på fordonets kurs.

Bestämmelser om fordonsvikter och fordonsmått.

Bestämmelser om arbetstider. viloperioder och användning av färdskrivare,

Principerna för bromssystemens och gaspådragens funktion.

Försiktighetsårgärder som måste vidtas vid omkörning på grund av faran för nedstänkning med vatten eller smuts.

Läsning av Vägkarta.

De skall dessutom kunna

kontrollera servostyrda broms- och styrsystem.

använda de olika bromssystemen.

använda andra hastighetssänkande system än bromsarna.

justera fordonets kurs vid sväng efter dess längd och överhäng.

49!)

• Sida 128
•  Original

5.3.1

5.4

5.4.1

5.5

5.5.1

5.5.2

5.5.3

Förare av fordon i dessa kategorier skall känna till de säkerhetsfakrorer som har samband med fordonets last.

KalegoriB+E,C+E,D+E

Förare av fordon i dessa kategorier skall kunna koppla släpvagn eller påhängsvagn till och från dragfordonet.

Kategori D

Förare av fordon i denna kategori skall visa att de känner till reglerna för persontransport. vet hur de skall uppträda i samband med olyckor. och

dessutom kan vidta särskilda säkerhetsåtgärder i fråga om fordonet.

Användning av fordonet

1 och utanför stadsbebyggelse skall föraren kunna köra sitt fordon på olika ryper av vägar under olika förhållanden (väder. ljus. trafrktärhet osv.).

MlNlMlKRAV FÖR FÖRARPROV

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den som ansöker om körkort har de kunskaper och den förmåga samt uppvisar det beteende som krävs för att föra ett motorfordon. För detta ändamål skall det finnas ett förarprov som består av

— en kunskapsprov, och

— ett körprov.

Villkoren för genomförandet av detta prov fastställs nedan.

7.

7.1

7.2

7.2.1

7.2.1

7.2.1.2

7.2.1.3

7.2.1.4

7.2.1.5

7.2.2

Kunskapsprov Utformning

Provet skall vara utformat för att säkerställa att den sökande har de kunskaper som krävs i de ämnen som är förtecknade i purutt 2 och 5 i denna bilaga.

Om den som ansöker om körkort i en kategori redan innehar körkort i en annan kategori behöver de gemensamma bestämmelserna i punkt 7 i denna bilaga inte tillämpas.

Obligatoriska pun/derför samliga fordonskategorier Punkterna nedan hänför sig till punkt 2 i denna bilaga.

Provet skall innehålla frågor om varje punkt som finns förtecknad nedan. Varje medlemsstat skall själv fastställa frågorrras innehåll.

Vägtrafrkbestämmelser Punkt 2. l l.

Föraren Punkt 2.l och 2.4.

Vägen Punkt 2.3. 2.7 och 2.8.

Andra vägtrafikanter Punkt 2.5 och 2.6.

Allmänna regler och förordningar samt särskilda bestämmelser Punkt 2.12. 2.13 och 2.14

Det prov som föreskrivs 17.2.1 skall dessutom kompletteras med en slumpmässig kontroll på en av följande punkter rörande fordonet: 2.2. 2.9 och 2.10.

500

• Sida 129
•  Original

För den som ansöker om körkort för kategori C. D. C + E och D + E skall det prov som föreskrivs i punkten 7.2 dessutom kompletteras med följande:

7.3.1 En obligatorisk kontroll av följande punkter i enlighet med punkt 5 i denna bilaga.

7.3.l.l Kategori C. D. C + Eoch D + E

Punkt 5.2.3 (utom förCl. Cl + E. Dl och D] + E). 5.2.4 (utom användningen av färdskrivare. som behandlas i punkt 9.3.1) och 5.2.5 (utom för Cl. Cl + E. Dl och Dl + E).

7.312 Kategori D Punkt 5.5.1 och 5.5.2.

7.3.2 En slumpmässig kontroll av en av punkterna 5.2.1. 5.2.2 eller 5.2.6.

8. Körprov 8.1 Fordonet och dess utrustning

8.1.1 För förande av fordon med manuell växellåda krävs ett godkänt körprov som genomförts i ett sådant fordon.

Om en sökande genomför körprovet i ett fordon med automatisk växellåda skall dena anges på det körkort som utfärdas på grundval av detta prov. Körkon med en sådan angivelse ger endast behörighet art föra fordon med automatisk växellåda.

Med fordon med automatisk växellåda avses ett fordon. i vilket utväxlingen mellan motorn och hjulen endast kan varieras med gaspedalen och bromsarna.

8.1.2 De fordon som används vid körproven skall uppfylla de minimikrav som anges nedan. Medlemsstaterna får införa bestämmelser om strängare eller flera krav.

Kategori A

— Erfarenhetsbaserad behörighet (första punkten i första strecksatsen av artikel 6.1 b): motorcyklar utan sidvagn med en slagvolym som överstiger 120 cm” och en maximihastighet om minst 100 kni/tim.

—— Direkt behörighet (andra punkten i första strecksatsen av artikel 6.1 b): motorcyklar utan sidvagn med en motoreffekt om minst 35 kW.

Kategori B Fyrhjuliga fordon i kategori B och en maximihastighet om minst 100 km/tim.

Kategori B + E

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori 8 och en släpvagn med en totalvikt om minst 1 000 kg och som har en maximihastighet om minst 100 km/tim och inte omfattas av kategori 8.

Kategori C

Fordon i kategori C med en totalvikt om minst 10 000 kg. en längd om minst 7 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Kategori C + E

Antingen ledade fordon med en totalvikt om minst 18 000 kg, en längd om minst 12 meter och en maximihastighet om minst 80 krn/tim eller fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori C och en släpvagn med en längd om minst 4 meter och med en totalvikt om minst 18 000 kg. en längd om minst 12 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Kategori D

Fordon i kategori D med en längd om minst 9 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Kategori D + E

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori D och en släpvagn med en totalvikt om minst 1 250 kg och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

• Sida 130
•  Original

Valfria underkategorier

Underkategori AI

Motorcykel utan sidvagn med en slagvolym om minst 75 cm”.

Underkategori BI

Tre- eller fyrhjuliga motordrivna cyklar med en maximihastighet om minst 60 km/trm.

Underkategori C ]

Fordon i underkategori Cl med en totalvikt om minst 4 000 kg och en maxrmihastigher om minst 80 km/tim.

Underkategori Cl + E

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori Cl och en släpvagn med en totalvikt om minst 2 000 kg samt har en längd om minst 8 meter och en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Underkategori DI

Fordon i underkategori Dl med en maximihastighet om minst 80 km/tim.

Underkategori DI + E

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i underkategori Dl och en släpvagn med en totalvikt om minst 1 250 kg samt har en maximihastigher om minst 80 km/tim.

8.2 Förmåga och beteende som .tkall provas Nedanstående bestämmelser gäller endast om de är relevanta för fordonets egenskaper. 8.2.1 Förberedelser som gäller fordonet

De sökande skall visa att de kan förbereda sig för säker körning i enlighet med följande krav (hänvisningarna avser punkten 3.1 i denna bilaga) i 3.1.2, 3.1.3 (bestämmelsen om säkerhetsbälten gäller endast om lagen föreskriver att ett sådant används) och 3.1.4.

8.2.2 Manövrering av fordonet

Sökande skall kunna visa att de kan använda fordonets reglage genom att på ett tillfredsställande sätt utföra följande manövrer (hänvisningarna avser punkten 3.2 i denna bilaga):

Punkt 3.2.1 (start på plan mark och om möjligt i uppförsbacke). 32.2. 32.3 och 3.2.6 (dock inte nödbromsning, vilken behandlas i punkt 10.1.1).

Ett urval av de manövrer som anges i punkt 3.2.4. 3.2.5 och 3.2.7 skall prövas (minst två manövrer för de tre punkterna. varav en skall gälla hackning), De manövrer som anges i 3.2.5 skall prövas för fordonskategorierna C, D. B + E, C + E och D + E. Den som ansöker om ett körkort i någon av dessa kategorier skall genomföra en hackning med samtidig svängning på ett sätt som medlemsstaterna själva får fastställa.

8.2.3 Beteende i trafiken

Sökande skall under normala trafikförhållanden. med fullständig säkerhet och med iakttagande av nödvändig försiktighet utföra samtliga följande manövrer som anges i punkt 4 i denna bilaga: 4.1.1. 4.1.2. 4.1.3. 4.1.4. 4.1.5. 4.2.1, 4.2.2. 4.2.3. 4.2.4. 4.2.5. 4.2.9 och 4.2,10 samt om så är möjligt även de manövrer som anges i 4.2.6. 4.2.7 och 4.2.8.

8.3 Särskilda bestämmelser för kategori A, C. D. C + E och D + E

Förutom de manövrer som avses ovan skall den som ansöker om körkort för kategori A, D. C + E och D + E utföra följande manövrer (hänvisningar till punkt 5 i denna bilaga):

8.3.1 Kategori A

Punkt 5.1.2 (fälla upp motorcykelns stöd och evennrellt flytta den genom att leda den med motorn avstängd). 5.1.3 och 5.1.6. Om lagen föreskriver att hjälm skall användas. skall kontroll genomföras av att den är rätt påsatt. Ett urval av de kontroller som anges i 5.1.1 skall genomföras. Fönnägan att hålla balansen (punkt 5.1.5) skall kontrolleras vid olika hastigheter. inklusive låg hastighet och i olika körsinrationer. dock inte med passagerare. vilket behandlas i punkten 9.121.

502

• Sida 131
•  Original

8.3.2 Kategori C, D, C + E och D + E

Punkt 5.2.8, 5.2.9 (utom förCl och DI), 5.2.10 (utom för C1 och 01) och 5.2.11 (utom för C1 och D1).

8.3.3 Kategori D

Punkt 5.5.3. 9. Ktmskapsprov eller körprov 9.1 Medlemsstaterna får själva fastställa om den sökandes förmåga och beteende inom de områden

som anges nedan skall kontrolleras genom ett kunskapsprov eller ett körprov.

9.1.1 Samtliga kategorier

9.1.1.l Slumpmässiga kontroller av däck, belysning, reflexanordningar. styrning, bromsar, körrikmingsvisare och ljudsignalanordning med avseende på skick.

9.1.1.2 Nödvändiga försiktighetsåtgärder när fordonet lämnas.

912 Kategori A

9.1.2.l Förmåga att hålla balansen med passagerare.

9.1.3 Kategori C, D, C + Eoch D + E

9.1.3.1 Användning av färdskrivare,

9.1.4 Kategori C + E

9.1.4.1 Koppling av släpvagn eller påhängsvagn till och från dragfordonet.

9.1.4.2 Säkerhetsfaktoter som har samband med fordonets last.

10. Ytterligare körprov

Den sökandes förmåga och beteende inom nedanstående områden får också kontrolleras under körprovet.

10.1 Samtliga kategorier 10.1.1 Nödbromsning. 10.2 Kategori A

10.2.1 U—sväng.

10.3 Förmågan att läsa en Vägkarta får kontrolleras antingen i kunskapsprovet eller körprovet (utom för kategori Cl. Cl + E, Dl och D1+ E).

1 1 . Bedömning av lörarprovet

För var och en av de körsituationer som nämns ovan skall bedömningen återspegla hurobesvärat den sökande använder fordonets reglage och vilken förmåga han visar att köra helt säken i trafiken. Hela provet skall ge förtättningsmannen ett intryck av säkerhet. Körfel eller farligt beteende som innebär en risk för provfordonet, dess passagerare eller andra trafikanter skall, oavsett om förrättningsmannen eller ledsagare behöver ingripa eller inte, leda till att den sökande underkänns. Fönåttningsmartnen skall dock ha rätt att avgöra om körprovet skall fullföljas eller inte.

Förränningsmän vid förarprov skall ha den utbildning som är nödvändig för att korrekt bedöma sökandens förmåga att köra säkert. För att säkerställa en korrekt och konsekvent bedömning av fel i enlighet med de normer, som fastställs i denna bilaga, skall förtattningsmännens arbete granskas och övervakas av ett organ som godkäns av medlemsstaten.

12. Provets längd

Körprovets tidslängd och den tillryggalagda sträckan skall vara tillräckliga för att bedöma den förmåga och det beteende som fastställts i punkt 8 och 9. Könidcn under provet får inte i något fall vara kortare än 25 minuter för kategori A, B och B + E och inte kortare än 45 minuter för övriga kategorier.

St);

• Sida 132
•  Original

13.

14.

Platsen för provet

Den del av provet som syftar till an bedöma sökandens förmåga att tekniskt behärska fordonet får utföras på en särskild testbana. Den del av provet som gäller trat'ikbeteendet bör om möjligt äga rum på landsvägar, motortrafikleder. motorvägar och stadsgator, vilka bör visa prov på de olika svårigheter som förare kan utsättas för. Det är också önskvärt att provet äger rum under förhållanden med varierande uaf'rktäthet.

Fordon som används för körprov och registrerats före den 31 juli 1991 får, om de inte uppfyller de kriterier för sådana fordon som fastställs i punkt 8.1.2 i denna bilaga, endast användas under tre år efter dena datum.

• Sida 133
•  Original

BILAGA III

MINIMIKRAV ] FRÅGA OM FYSISK OCH PSYKISK LÄMPLIGHET ATT FÖRA MOTORDRIVNA FORDON

DEHNITIONER

1. I denna bilaga indelas förarna i två grupper: 1.1 Grupp I Förare av fordon i kategori A. B och B + E samt underkategori A1 och El. 1.2 Grupp 2 Förare av fordon i kategori C, C + E, D, D + E samt underkategori Cl, Cl + E, D1 och Dl + E.

1.3 ] nationell lagstiftning får föreskrivas att bestämmelsema i denna bilaga för förare i grupp 2 skall gälla för förare av fordon i kategori B som använder sin körkort i yrkesmässig verksamhet (taxibilar. ambulanser osv.).

2. På motsvarande sätt placeras den som ansöker om körkort för första gången eller om förnyat körkon i den grupp han kommer att tillhöra när körkortet har utfärdats eller fomyats

LÄKARUNDERSÖKNINGAR

3. Grupp I

Sökande är skyldiga att genomgå läkarundersökning om det i samband med de obligatoriska formaliteterna eller under de prover som skall avläggas för att erhålla körkort framkommer att de har en eller flera av de medicinska problem som nämns i denna bilaga.

4. Grupp 2

Sökande skall genomgå läkarundersökning innan körkort utfärdas första gången. och därefter skall förare genomgå sidana regelbundna undersökningar som föreskrivs i nationell lagstiftning.

Sl-lt Medlemsstaterna får fastställa suängare krav för utfärdande eller fömyande av körkort än de som fastställs i denna bilaga.

6. Alla som ansöker om körkort skall genomgå en lämplig undersökning som syftar till att kontrollera att de har tillräckligt god syn för att föra motordrivna fordon, Om det finns anledning att tvivla på att den sökandes syn är tillräcklig god, skall han undersökas av en behörig läkare. Vid denna undersökning skall särskild uppmärksamhet ägnas synskärpan, synfältet. synförmågan i halvmörker och tilltagande ögonsjukdomar. : '

Vid tillämpningen av denna bilaga skall inttaokulära linser inte anses vara korrigerande linser.

Grupp 1

6.1 Den som ansöker om körkort eller förnyande av körkort skall, om nödvändigt med korrigerande linser, ha en binokulär synskärpa av minst 0,5 för båda ögonen tillsammans. Körkon får inte utfärdas eller förnyas om det under läkarundersökningen framkommer att det horisontella synfältet är mindre än 120", dock med undantag för särfall för vilka det får ges dispens om det finns stöd av ett gynnsamt läkarutlåtande och ett praktiskt prov med positivt resultat, eller att den sökande lider av någon annan ögonsjukdom som skulle kunna äventyra trafiksäkerheten. Om en tilltagande ögonsjukdom upptäcks eller fastställs får körkort utfärdas eller förnyas på villkor att sökanden regelbundet skall undersökas av en behörig läkare,

*()i

• Sida 134
•  Original

62 Den som ansöker om körkort eller om fomyande av körkort och är helt blind på ett öga eller endast använder det ena ögat (t.ex. på gnind av dubbelseende) skall ha ett synskärpa av minst 0,6, om nödvändigt med korrigerande linser. Den behöriga läkaren skall intyga att sökanden har haft denna monokulära syn tillräckligt länge for att ha vant sig vid den och att synfältet för det öga som används är normalt.

Grupp 2

6.3 Den som ansöker om körkon eller om förnyande av körkon skall ha en synskarpa. om nödvändigt med korrigerande linser, av minst 0,8 på det bästa ögat och minst 0,5 på det sämsta ögat. Om korrigerande linser används för att uppnå synskärpevärdena 0,8 och 0.5 skall den okorrigetade skärpan på varje öga vara minst 0.05. I annat fall skall minimiskärpan (0.8 och 0,5) uppnås genom korrigering med glasögon som har en styrka på högst plus eller minus fyra dioptrier eller med hjälp av kontaktlinser (okorrigerad syn = 0,05). Korrektionen skall tolereras väl. Körkon får inte utfärdas eller fömyas till den som saknar normalt binokulän synfält eller lider av dubbelseende.

llÖRSEL

7. Körkon får utfärdas eller förnyas för förare i gnipp 2 efter yttrande av behöriga läkare. Vid läkanindersökningen skall särskild hänsyn tas till kompensationsmöjlighetema.

RÖRELSEHINDRADE PERSONER

8. Körkon får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som lider av en motorisk sjukdom eller missbildning som gör det farligt att föra ett motordrivet fordon.

Grupp I

8.1 Till sökande och förare som är fysiskt handikappade får körkon med särskilda villkor utfärdas med stöd av ett utlåtande från en behörig läkare. Utlåtandet skall grunda sig på en medicinsk bedömning av den aktuella sjukdomen eller missbildningen och om nödvändigt på ett praktiskt prov. Det skall också ange på vilket sätt fordonet skall anpassas. samt om föraren behöver använda en ortopedisk protes. Vid körprovet skall dock den sökande kunna visa att det inte innebär någon fara att föra fordonet med en sådan anordning.

8.2 Körkon får utfärdas eller fömyas för sökande med en tilltagande sjukdom på villkor att den rörelsehindrade personen regelbundet genomgår undersökning för att kontrollera att personen i fråga fortfarande kan köra fordonet helt säken.

Om handikappet är stabilt, får körkort utfärdas eller förnyas utan att den sökande måste genomgå regelbundna läkanindersökningar.

Grupp 2

8.3 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

HJÄRT- OCH KÄRLSJ'UKDOMAR

9. Varje sjukdom som kan utsätta den som ansöker om körkon för första gången eller om förnyande av körkort för plötslig svikt i hjärta och blodomlopp, vilken medför en plötslig störning av hjämftinktionema, innebär en fara för trafiksäkerheten.

Grupp 1

9.1 Körkon får inte utfärdas eller förnyas för den som lider av allvarliga störningar i hjärtrytmen.

9.2 Körkort får utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som använder pacemaker om det finns stöd för detta i ett läkarutlåtande och på villkor att personen genomgår regelbundna hälsokontroller.

9.3 För sökanden eller förare som lider av onormalt blodtryck skall ansökan om utfärdande eller fömyande av körkon bedömas utifrån undersökningens övriga resultat, eventuella besläktade komplikationer och den fara som de kan utgöra för trafiksäkerheten.

506

• Sida 135
•  Original

9.4 Körkon skall normalt inte utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som i vilotillstånd eller vid sinnesrörelse lider av angina pectoris. För den som har haft hjärtinfarkt får körkon endast utfärdas eller förnyas med stöd av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

Grupp 2

95 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

DIABETES

10. För att körkort skall utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som lider av diabetes krävs stöd i ett Iäkarutlåtande och regelbundna hälsokontroller, anpassade till det enskilda fallet. Grupp 2

10.1 För sökanden eller förare i denna grupp som lider av diabetes och behöver insulinbehandling får körkon endast utfärdas eller förnyas i undantagsfall, och då endast om detta kan motiveras med stöd av ett läkarutlåtande samt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

NEUROLOGISKA SIUKDOMAR

ll. Om en sökande eller förare lider av en allvarlig neurologisk sjukdom får körkort endast utfärdas eller förnyas om ansökan stöds av ett läkanrtlåtande. Neurologiska störningar som har samband med sjukdomar eller kirurgiska ingrepp som påverkar det centrala eller perifera nervsystemet och tar sig uttryck i sensoriska eller motoriska brister samt påverkar balansen och koordinationen skall sålunda beaktas i förhållande till deras funktionsmässiga verkningar och risken för att de skall förvånas. I sådana fall får utfärdandet eller förnyandet av körkortet göras till föremål för regelbunden omprövning. om det finns risk för försämring.

12, Epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten om de drabbar en person som för ett motordrivet fordon.

Grupp I

12.1 Körkort får utfärdas eller förnyas med stöd av en undersökning som genomförts av en behörig läkare och på villkor att regelbundna hälsokontrollergenomförs. Läkaren skall bedöma hur allvarlig epilepsin eller medvetandestömingen är, dess kliniska form och sjukdomsförloppet (till exempel inget anfall de senaste två åren). behandling som getts och dess resultat. Grupp 2

12.2 Körkort skall inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har eller kan få epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet.

MENTALA STÖRNINGAR

Grupp ] 13.1 Körkon får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som

— lider av allvarliga mentala störningar som är medfödda eller beror på sjukdom, skada eller neurokirurgiska ingrepp.

— har ett allvarligt förståndshandikapp,

—— har allvarliga beteendestömingar som beror på åldrande, eller störningar av personligheten som leder till allvarligt försämrat omdöme, beteende eller försämrad anpassningsförmåga,

om inte ansökan stöds av ett Iäkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

507

• Sida 136
•  Original

Grupp 2

132 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

ALKOHOL

14. Alkoholkonsumu'on är en stor fara för trafiksäkerheten. Med tanke på problemets omfattning är det mycket viktigt att läkarna visar stor uppmärksamhet. Grupp ]

14,1 Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av alkohol eller inte är i stånd att avstå från att föra fordon i alkoholpåverkat tillstånd. För sökande eller förare som tidigare har varit beroende av alkohol får körkon utfärdas eller förnyas efter en intygad avhållsamhetsperiod, om detta stöds av ett läkarudåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs. Grupp 2

14.2 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

NARKOTIKA ocrr LÄKEMEDEL

15.

15.1

15,2

Missbruk

Oavsett vilken behörighet ansökan gäller skall körkort inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av eller, utan att vara beroende. regelbundet missbntkar psykofarmaka.

Regelbundet bmlt

Grupp I

Körkon skall inte utfärdas eller fomyas om sökande eller förare regelbundet och i sådana mängder som kan påverka kömingen negativt använder psykofarmaka som kan försämra förmågan att köra säkert. Detta gäller för alla andra läkemedel eller kombinationer av läkemedel som påverkar körförmågan.

Grupp 2

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna gnrpp.

NJURSJUKDOMAR

16.1

16,2

Grupp 1

Med stöd av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs får körkon utfärdas eller förnyas till sökande eller förare, som lider av allvarlig njurinsufficiens.

Grupp 2

Körkon får varken utfärdas eller förnyas om sökande eller förare lider av allvarlig, irreversibel njurinsufficiens, dock med undantag för särfall som har stöd i ett läkarutlåtande och då på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

övrtrca nastÄrmvrusrsn

17,1

Grupp 1 Med stöd av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum, får körkon utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har genomgån en organiransplantation eller en iniplantation av ett konstgjort organ som påverkar körförmågan.

508

• Sida 137
•  Original

Grupp 2

17,2 Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna gmpp.

18. Om sökande eller förare lider av en sjukdom som kan nedsätta eller medföra nedsättning av förmågan att köra säkert, men som inte nämns i föregående punkt. gäller som en generell regel att körkort endast skall utfärdas med stöd av ett läkamrlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

509

• Sida 138
•  Original

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Pensionsrättigheter och bodelning. [8] Nya konsumentregler. [11] IT och verksamhetsförnyelse mom rättsväsendet. Förslag till nya samverkansformer. [32] Ersättning för ideell skada vid personskada. [33] Sambandet Redovisning — Beskattning. [43] Aktiebolagets organisation. [44] Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen. [47]

Utrikesdepartementet

Lagen om vissa internationella sanktioner — en översyn. [28]

Försvarsdepartementet

Muskövarvets framtid. [6] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle. [19] Utan el stannar Sverige. [20] Staden på vatten utan vatten. [21] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. [22] Brist på elektronikkomponenter. [23] Gasmoln lamslår Uppsala. [24]

Civilt bruk av försvarets resurser —

regelverken, erfarenheter , helikoptrar. [29]

Socialdepartementet

Vårdens svära val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln. [15] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17] Underhållsbidrag och bidragsförskott, Del A och Del B. [26]

Avgifter inom handikapponirådet. [35]

Kommunikationsdepartementet Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen. [25] Älvsäkerhet. [40]

Framtidsanpassad Gotlandstrafik. [42] FIG-anpassade körkortsregler. [48]

Finansdepartementet

Grön diesel — miljö- och hälsorisker. [3] Långtidsutredningen 1995. [4]

Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. [12]

Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. [36]

Utbildningsdepartementet

Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. [38] Allmän behörighet för högskolestudier. [41]

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] Kompetens för strukturomvandling. [34] Some retlections on Swedish Labour Market Policy. [39] Några utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik. [39] Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen. [46]

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18] Vårt dagliga blad - Pstöd till svensk dagspress.[37]

Näringsdepartementet

Ett renodlat nåringsförbud. [1] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14]

Civildepartementet Regional framtid + bilagor. [27]

Miljödepartementet

Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Grundvattenskydd. [45]

• Sida 139
•  Original

Kronologisk förteckning

kh-ÄUJNp—n

26.

27. 28.

29. 30. 31. 32.

33. 34. 35. 36.

. Ett renodlat näringsförbud. N. . Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. A. . Grön diesel — miljö- och hälsorisker. Fi. . Långtidsutredningen 1995. Fi. . Vårdens svära val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S. . Muskövarvets framtid. Fö. . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. . Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi.

.Översyn av skattebrottslagen . Fi.

. Nya konsumentregler. Ju. .Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för

redovisning och betalning. Fi. .Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. .Ny Elmarknad + Bilagedel. N. .Könshandeln. S. .Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. 5. .Homosexuell prostitution. S. .Konst i offentlig miljö. Ku.

.Ett säkrare samhälle. Fö.

. Utan el stannar Sverige. Fö. . Staden på vatten utan vatten. Fö. .Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. .Brist på elektronikkomponenter. Fö. .Gasmoln lamslår Uppsala. Fö. . Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen. K. Underhållsbidrag och bidragsförskott. Del A och Del B. S. Regional framtid + bilagor. C. Lagen om vissa internationella sanktioner — en översyn. UD. Civilt bruk av försvarets resurser —

regelverken, erfarenheter, helikoptrar. Fö. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. M. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Förslag till nya samverkansformer. Ju. Ersättning för ideell skada vid personskada. Ju. Kompetens för strukturomvandling. A.

Avgifter inom handikappområdet. S.

Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. Fi.

40. Älvsåkerhet. K. 41. Allmän behörighet för högskolestudier. U. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. 43. Sambandet Redovisning — Beskattning. Ju. 44. Aktiebolagets organisation. Ju. 45.Grundvattenskydd. M. 46. Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen. A. 47. Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen . Ju. 48. EG—anpassade körkortsregler. K.

37. Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress. Ku. 38. Yrkeshögskolan - Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. U. 39. Some reflections on Swedish Labour Market Policy. A. Några utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik. A.

_—

• Sida 140
•  Original