SOU 1996:74
Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet
Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet
VOlym 2 — Faktaredogörelser
a; i- _ U.! 9 'X' (lo-(€
National Library of Sweden
_ , , av - ,: m-,, mg ,, n:? — f »? (Qj—am åxwamåkä aim
Svensk kärnteknisk tillsynsverks amhet
Volym 2 — Faktaredogörelser
. _, __ K© _, ©? k1 ©r©15© mia , '
h.. ,
ww 19%:74 w Milj ödepartementet
Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet
Volym 2 — Faktaredogörelser
Betänkande av Kommittén för internationell granskning av den svenska tillsynen inom kärnteknikområdet Stockholm, 1996
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08—690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 10 25
NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91—38-20339-1 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet
Genom beslut den 10 mars 1994 bemyndigade regeringen chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla en internationell granskningsgrupp, i form av en statlig kommitté, för att granska och värdera kvaliteten i den svenska tillsynen av reaktorsäkerheten och av omhändertagandet, hanteringen och förvaringen av kärnavfall.
Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Miljö- och naturresursdepartementet den 19 september 1994 överdirektör Olof Söderberg att vara ordförande i granskningsgruppen.
Genom beslut den 3 april 1995 förordnades som ledamöter i granskningsgruppen f. avdelningschef Robert M. Bemero (Nuclear Regulatory Commission - NRC, USA), sektionschef Annick Camino (Internationella Atomenergiorganet i Wien, IAEA), f. säkerhetsdirektör Jörgen Firing (Statoil Group, Norge), överdirektör Jarl Forstén (T ek- niska forskningscentralen - VTT, Finland), kapten, luftfartsinspektör Oskar S. Nordland (Skandinavisk tilsynskontor STK - knutet till luftfartsmyndighetema i Danmark, Norge och Sverige), direktör Einar Ottne (Skandinavisk tilsynskontor) och avdelningschef Annie Sugier (Institut de Protection et de Säreté Nucléaire, Frankrike).
Granskningsgruppen antog namnet Kommittén för internationell granskning av den svenska tillsynen inom kärnteknikområdet (eng. Commission of Inquiry for an International Review of Swedish Nuclear Regulatory Activities).
Som sakkunnig förordnades den 31 januari 1995 sakkunnige Lars Ekecrantz, Miljödepartementet, och som experter fysiker Mikael Jensen, Statens strålskyddsinstitut, och överingenjör Bengt G. Pettersson, Statens kärnkraftinspektion.
Som sekreterare åt kommittén förordnades den 22 november 1994 departementssekreterare Ann-Katrin Eriksdotter och som assistent har Nina Rafting tjänstgjort.
Kommitténs arbetsspråk har varit engelska (jfr avsnitt 1.2), varför vårt betänkande har utformats på detta språk.
Granskningsgruppen får härmed överlämna betänkandet Swedish Nuclear Regulatory Activities, skrivet på engelska. En svensk översätt- ning överlämnas samtidigt.
Betänkandet består av två volymer. Volym 1 (SOU 1996:73) har i svensk översättning titeln Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet - En granskning. Volymen innehåller kommitténs överväganden och rekommendationer, jämte kortare faktaredogörelser. Volym 2 (SOU l996:74) har i svensk översättning titeln Svensk kärnteknisk tillsyns- verksamhet - Faktaredogörelser. Denna volym innehåller omfattande bakgrundsinformation.
Utredningsuppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i april 1996
Olof Söderberg
Robert M. Bernero Annick Camino Jörgen Firing Jarl Forstén Oskar S. Nordland Einar Ottne
Annie Sugier
/Ann-Katrin Eriksdotter
Anm. Ansvaret för att översättningen till svenska på ett korrekt sätt avspeglar den bild, som kommittén vill ge i den engelska original- versionen av volym ], vilar på undertecknad ordförande och sekreterare. Samråd har härvid skett med kontaktpersoner vid SKI och SSI (i första hand överingenjör Bengt G. Pettersson resp. fysiker Mikael Jensen och strålskyddsinspektör Magnus Westerlind).
Översättningen till svenska omfattar volym 1 i sin helhet samt större delen av faktaredogörelserna i volym 2. Det material som inte har översatts utgörs främst av sådana faktaredogörelser som utarbetats på engelska av kommitténs internationella ledamöter inom deras resp. specialområden. Skälet till att dessa redogörelser inte har översatts är att kostnader och tidsåtgång inte bedöms stå i rimlig proportion till värdet av att ha tillgång till svenskspråkiga versioner.
Under slutskedet av arbetet har Gerd Westman tjänstgjort som assistent.
Olof Söderberg /Ann-Katrin Eriksdotter
Innehåll 1 Svensk kärnkraft ........................... 11 2 Lagstiftning m.m. om tillsyn av kärnteknisk verksamhet ....................... 19 2.1 Public administration in Sweden ................ 19 2.2 Grundläggande bestämmelser i svensk lagstiftning om säkerheten vid kärnteknisk verksamhet ......... 19 2.2.1 Inledning ........................... 19 2.2.2 Definitioner ......................... 20 2.2.3 Några grundläggande bestämmelser ........ 21 2.2.4 Övriga bestämmelser ................... 26 2.2.5 Kämteknikförordningen ................. 26 2.3 Grundläggande bestämmelser i svensk lagstiftning om strålskydd ............................. 27 2.3.1 Inledning ........................... 27 2.3.2 Allmänna skyldigheter .................. 28 2.3.3 Radioaktivt avfall ..................... 29 2.3.4 Tillstånd och tillsyn ................... 29 2.3.5 Strålskyddsförordningen ................ 31 2.4 Tillsynsmyndighetemas huvudsakliga uppgifter ..... 31 2.4.1 Statens kärnkraftinspektion (SKI) .......... 31 2.4.2 Statens strålskyddsinstitut (SSI) ........... 33 3 Tillsynsmyndigheterna för kärnteknisk verksamhet . . . 35 3.1 Lagstiftning och övrigt regelverk för SKIs tillsynsverksamhet .......................... 35 3.1.1 Lagar, förordningar och regeringsbeslut ...... 35
3.1.2 Närmare om regelverket angående säkerheten vid kämkraftsreaktorer och
kämavfallsanlåggningar ................. 36 3.1.3 Av regeringen angivna mål och uppgifter
för tillsynen ......................... 42
3.2 Genomförandet av SKIs tillsynsverksamhet ........ 46 3.2.1 Beskrivningar av de viktigaste typerna av verksamhet .......................... 46 3.2.2 Tillsynsverksamhetens organisation och administration ........................ 59 3.2.3 Upprätthålla och utveckla kompetensen ...... 66 3.3 SKIs ekonomiska resurser ..................... 67 3.4 Rättslig och administrativ grund för 8815 tillsynsverksamhet .......................... 75 3.4.1 Föreskrifter .......................... 75 3.4.2 Tillståndsvillkor ...................... 79 3.4.3 Allmänna råd ........................ 81 3.4.4 Tillsynsmål .......................... 82 3.4.5 Organisation, kompetens, utbildning och allmänna resurser ..................... 85 3.4.6 Ekonomiska resurser ................... 88 3.5 Myndigheternas tillsynsfilosofr ................. 91 3.5.1 SKI ............................... 91 3.5.2 SSI ............................... 94 3.6 Ansvarsfördelningen mellan SKI och SSI .......... 96 4 Tillståndshavarnas säkerhetsarbete .............. 103 4.1 Inledning ................................. 103 4.2 Tekniska beskrivningar ....................... 103 4.3 Säkerhetsarbete på anläggningsnivå .............. 104 4.3.1 Allmänt ............................ 104 4.3.2 Säkerhetsarbetet inom Sydkraftsgruppen ..... 105 Bilaga ............................. 1 12 5 Aktuell tillsynspraxis ........................ 135 5.1 SKIs aktuella tillsynspraxis inom området reaktorsäkerhet ............................. 135 5.2 SKIs aktuella tillsynspraxis inom området hantering av kärnavfall ....................... 135
5.3 5515 aktuella tillsynspraxis inom strålskydds- området, i anslutning till kärnreaktorer och hantering av kärnavfall ....................... 136 5.3.1 Administrativa arrangemang som finns dokumenterade i exempelvis drifthand- böcker, inspektionshandböcker och regler för intern kvalitetssäkring ....... 136 5.3.2 Hur tillsynen utövas i praktiken ........... 137
5.4
6.1
6.2
7.1 7.2
7.3
7.4
7.5
Kvalitetssäkring i tillsynsfrågor ................. 139 5.4.1 Systemet för säkerställande av kvalitet i SKIs arbete .......................... 139 5.4.2 Kvalitetskontrollprogram inom SSIs tillsynsverksamhet ..................... 140
Forskning och utveckling (FoU) för myndighetstillsyn
av kärnkraftsverksamhet ...................... 143 SKIs forsknings- och utvecklingsprogram ......... 143 6.1.1 FoU-organisationen .................... 143 6.1.2 FoU-programmets totala omfattning ........ 146 6.1.3 FoU-program som stöder tillsynsverk-
samheten inom området reaktorsäkerhet ..... 147 6.1.4 FoU-program som stöder tillsynsverksamhet
inom området hantering av kärnavfall ....... 152 6.1.5 Utvärdering av SKIs FoU-program på
senare tid ........................... 153 6.1.6 Växelverkan mellan FoU-programmen och
tillsynsverksamheten ................... 154 SSIs forsknings- och utvecklingsprogram .......... 157 6.2.1 FoU-organisationen .................... 157 6.2.2 FoU-programmets totala omfattning ........ 157 6.2.3 FoU-program som stöder kämenergitillsynen . . 159
6.2.4 Växelverkan mellan FoU-programmen och tillsynsverksamheten ................... 160
Utvärderingar under senare tid av vissa verksamheter vid SKI och SSI ............................ 163 Översikt över SKI-initierade granskningar ......... 163 Åtgärder som vidtagits till följd av granskningen av handläggningen av incidenten med den igensatta silen . 164 Åtgärder som vidtagits till följd av granskningen av SKIs forskningsprogram .................... 168 En rapport från Riksrevisionsverket avseende slutförvaring av kärnavfall .................... 170 7.4.1 Sammanfattning (ur rapporten Producent-
ansvar och statlig tillsyn, RRV l995:22) ..... 170 7.4.2 SKIs svar till RRV 1995-06-19 ........... 174 Utvärdering under senare tid av 5815 FoU-program . . 181
10 Innehåll 8 Nuvarande internationellt accepterade riktlinjer för tillsyn på kärnenergiområdet ................... 183 8.1 The IAEA Safety Series Documents ............. 183 8.2 Reaktorsäkerhet ............................ 183 8.2.1 Tillämpliga konventioner och andra dokument . 183 8.2.2 Harmonisering mellan internationellt antagna regler och svensk lagstiftning och tillsyns- praxis .............................. 187 8.3 Hantering av kärnavfall ...................... 190 8.3.1 Relevanta konventioner och andra dokument . . 190 8.3.2 Harmonisering mellan internationellt vedertagna regler och svensk lagstiftning och tillsynspraxis ..................... 191 8.4 Strålskydd i anslutning till kärnreaktorer och hantering av kärnavfall ....................... 192 8.4.1 Uppfyllelse av internationella rekommen- dationer och riktlinjer .................. 192 8.4.2 Relevanta konventioner och andra dokument . . 194 9 Regulatory philosophy in selected countries ........ 201 10 Regulatory practices in Scandinavian civil aviation and Norwegian offshore activities ............... 203 1 1 Informationskällor .......................... 205 11.1 Personförteckning .......................... 205 11.2 Förteckning över handlingar ................... 207 Bilaga Förkortningar .................................. 215
1. Svensk kämkraft1
Allmänt
1 Sverige används ca 140 TWh el per år, vilket motsvarar ungefär 16 000 kWh per person, en av de högsta konsumtionsnivåema i världen. Nivån har varit stabil sedan början av 1990-talet och bedöms öka långsamt (omkring 1 % per år) fram till år 2005. Under ett normalår produceras el till knappt 50% med vattenkraft och till ca 50% med kärnkraft. Ungefär 5 % produceras i kommunala kraftvärmeverk parallellt med fjärrvärme för bostaduppvärmning. Huvuddelen av denna produktion sker med kol eller olja. En liten men växande del sker med biobränsle. Det är tekniskt ekonomiskt möjligt att öka vattenkraftproduktionen med omkring 15 TWh per år genom utbyggnad av de fyra återstående stora älvarna. Enligt ett riksdagsbeslut från år 1970 skall dock dessa älvar skyddas mot exploatering. Efter folkomröstningen år 1980 beslöt riksdagen att kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010. Ett nytt långsiktigt energipolitiskt beslut väntas i slutet av år 1996 eller början av år 1997. Det statligt ägda Vattenfall AB producerar hälften av elkraften i Sverige. Ett antal privat- och kommunalägda kraftlöretag svarar för den andra hälften av elproduktionen. Elmarknaden är i princip fri sedan den 1 januari 1996, men i praktiken finns en omfattande reglering genom statliga och regionala miljöbestämmelser samt miljö— och energibeskattning. Överföring av el via kraftledningar sker fortfarande på en monopolmarknad, medan produktion och försäljning av el sker på en konkurrensutsatt marknad.
] Denna framställning har ursprungligen författats på engelska inom kommitténs sekretariat och tjänat som orientering för kommitténs inter- nationella ledamöter. Framställningen har bearbetats ytterligare i samband med översättningen till svenska.
Historisk återblick
AB Atomenergi bildades år 1947 som ett statligt forsknings- och utvecklingsbolag. Under det första årtiondet var verksamheten inriktad på grundläggande forskning med inriktning på små reaktorer baserade på naturligt uran och tungt vatten.
År 1958 flyttade AB Atomenergi huvuddelen av verksamheten till Studsvik, beläget vid ostkusten ca 10 mil söder om Stockholm. Där byggdes bl.a. en materialtest-reaktor, R2. Den startades år 1960 och är fortfarande i drift (den termiska effekten är 50 MW).
År 1957 lanserade Vattenfall och AB Atomenergi ett gemensamt pilotprojekt, Ågesta. Det gällde en liten reaktor baserad på tungt vatten och naturligt uran, med en termisk effekt på 65 MW. Anläggningen byggdes strax söder om Stockholm och blev färdig år 1964. Fram till år 1974 levererade den fjärrvärme till Farsta och en mindre mängd elkraft.
År 1963 började man bygga en tungvattenreaktor, Marviken, på östkusten ca 4 mil söder om Studsvik. Processen byggde på anrikat uran med möjlighet att växla till naturligt uran. Anläggningen skulle få en effekt på 140 MW. Projektet stoppades år 1970 strax före starten och reaktorn har aldrig använts för kraftproduktion.
Parallellt pågick utvecklingsarbete med en ny typ av reaktorer, kallade lättvattenreaktorer. I dessa används vanligt vatten som kylmedel i stället för tidigare tungt vatten. Lättvattenreaktorema är av två typer, dels kokvattenreaktorer, BWR (Boiling Water Reactor), dels tryck- vattenreaktorer, PWR (Pressurized-Water Reactor).
År 1964 fick OKG en offert från ASEAs Atomkraftavdelning (nu ABB Atom) på ett kommersiellt kämkraftsaggregat, en svenskkon- struerad BWR. Oskarshamn 1 på 440 MW beställdes år 1965 och startades för kommersiell kraftproduktion år 1972. Oskarshamn 1 var den första lättvattenreaktom i världen som byggdes utan licens från en amerikansk reaktorleverantör. Senare byggdes ytterligare två BWR, Oskarshamn 2 och 3, på samma plats.
Vattenfall beställde Ringhals 1 (en 750 MW BWR) från ASEA år 1968 och samtidigt Ringhals 2 (en PWR på 800 MW) från den amerikanska reaktorleverantören Westinghouse. Den uttalade avsikten var att skapa konkurrens på den planerade svenska reaktormarknaden. Senare beställde Vattenfall ytterligare två PWR från Westinghouse till Ringhalsanläggningen.
År 1970 började Sydkraft, det näst största kraftbolaget i Sverige, att bygga två ASEA-konstruerade 600 MW BWR. Några år senare beställdes den första reaktorn till Forsmark, som ägs av Vattenfall
(74,5 %) och ett antal icke-statliga kraftföretag. I Forsmark finns numera tre BWR konstruerade av ASEA.
Under perioden 1985 - 1988 kompletterades alla svenska reaktor- inneslutningar med utrustning för kontrollerad tryckavlastning via filter. Denna anordning gör det möjligt att bibehålla reaktorinneslutningens funktion även vid en extremt svår reaktorolycka. Filtrens verkningsgrad är sådan att de stoppar mer än 99,9% av radioaktiva klyvningsprodukter (med undantag av ädelgaser). Detta innebär att de som bor i närheten av kärnkraftverken inte skulle behöva evakueras för gott, även om en extremt svår olycka med en fullständig härdsmälta skulle inträffa.
En säkerhetsanalys av en incident vid Barsebäck 2 den 28 juli 1992 visade att det fanns grundläggande svagheter i nödkylsystemen vid de fem äldsta BWR-anläggningarna. Detta resulterade i att de fem reaktorerna stängdes under ca 5 månader för ombyggnad av säkerhets- systemen.
OKG meddelade i mitten av år 1993 att den 21 år gamla reaktorn Oskarshamn 1 skulle vara avstängd för en längre period. Företaget gjorde en genomgripande kontroll av reaktortanken och anslutande rörledningar samt moderniserade anläggningen. Oskarshamn 1 startades igen i början av år 1996.
Det svenska kärnkraftsprogrammet
Det finns nu tolv svenska kämkraftsreaktorer i drift enligt nedanstående tabell 1.
Tabell 1. Några viktiga data för svenska kämkraftsreaktorer i drift.
Barsebäck 1 Barsebäck 2 Forsmark 1 Forsmark 2 Forsmark 3
Oskarshamn 1 Oskarshamn 2 Oskarshamn 3 Ringhals 1 Ringhals 2 Ringhals 3 Ringhals 4
Eet MW
600
600
968
969
1158
445 605 1160 835 875 915 915
Typ
BWR
BWR
BWR
BWR
BWR
BWR BWR BWR BWR PWR PWR PWR
Tl stan . s- havare
Barsebäck Kraft AB Barsebäck Kraft AB Forsmarks Kraftgrupp AB Forsmarks Kraftgrupp AB Forsmarks Kraftgrupp AB OKG AB OKG AB OKG AB Vattenfall AB Vattenfall AB Vattenfall AB Vattenfall AB
Byggstart
Maj 1970 Juni 1972 1971 1975 1978 2)
Juni 1966 Okt. 1969 Maj 1980 1968 1969 1972 1973
Dn tstart
Juli 1975 Juni 1977 1980 ') 1981 ') 1985
Febr. 1972 Jan. 1975 Aug. 1985 Jan. 1976 Maj 1975 Sept 1981 1) Nov 1983 ')
BWR-anläggningama har konstruerats och byggts av ABB Atom och PWR-anläggningama av Westinghouse.
') Driftstarten fördröjdes nästan två år av politiska skäl. ” Byggarbetena stoppades under nästan två år av politiska skäl.
Lokaliseringen av svenska kärntekniska anläggningar visas i figur 1. (källa: SKI).
Figur 1.
Forsmarksverket SFR — slutförvar för radioaktivt driltavlall
Stockholm
Ringhalsverket
ABB Atom ÅB — körnbrönslefabrik
Studsvik AB — forskningsreaktor
Göteborg
Oskurshamnsverket
Malmö
CLAB — centralt lager för använt bränsle Burseböcksverket
Strukturen i svensk kämkraftindustri visas i nedanstående figur 2. (Källa: Nuclear Europe Worldscan 1-2/1994).
Figur 2.
Kraft- Andra
företag företag Sydkraft
(ägare) _J
1 00% 1 00%
— o _ Forsmarks Barsebäck
Tillstands Vattenfall Kraftgrupp Kraft havare
Kämkraft- Ringhals Forsmark Oskarshamn Barsebäck verk
Sam ägda organisationer
En princip som de svenska kärnkraftsföretagen införde på ett tidigt stadium är att driftenhetema skall ha egen heltäckande kompetens inom allt som rör drift och underhåll av anläggningarna. Dessutom har företagsledningama överlämnat mycket av det tekniska och ekonomiska ansvaret till driftenhetema. Dessa är praktiskt taget oberoende av huvudkontoren när det gäller driftfrågor, bortsett från bränsleupp- handling och de långsiktiga avfallsfrågoma.
Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB, KSU, har sju kämkrafts- simulatorer i full skala och ansvarar för utbildningen av kämkraft- verkens kontrollrumspersonal. KSU sörjer också för att kämkrafts— teknikerna får kompletterande utbildning på högskolenivå.
KSUs säkerhetsavdelning samlar in, analyserar och bearbetar drifterfarenheter från kämkraftsanläggningar världen över. Resultat och rekommendationer rapporteras sedan till alla de svenska kämkraftver- ken. KSU är i detta arbete svenskt kontaktorgan med de internationella organisationerna INPO (Institute of Nuclear Power Operations) och WANO (World Association of Nuclear Operators).
KSU ägs gemensamt av de svenska kärnkraftsföretagen.
Andra företag inom kärnkraftsområdet
ABB Atom (tidigare ASEA ATOM) har konstruerat och levererat nio BWR-anläggningar i Sverige och två i Finland. De två senaste, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, togs i bruk år 1985. Sedan dess har ABB Atom specialiserat sig på modernisering, underhåll och service av kärnkraftverk i drift.
ABB Atom tillverkar bränsle för kämkraftreaktorer (BWR och PWR) vid en bränslefabrik med en kapacitet på 600 ton per år. Ungefär hälften av produktionen exporteras.
AB Atomenergi byggde i slutet av 1950-talet upp forskningsstationen Studsvik för utveckling av kärnkrafttekniken i Sverige. Under 1970-talet förändrades verksamheten vid Studsvik till att vara ett mera allmänt energitekniskt laboratorium samtidigt som verksamheten skulle bedrivas i företagsform under namnet Studsvik AB. Företaget är idag ett kommersiellt företag utan något direkt ägande av staten. Studsvik AB erbjuder instrument och andra komponenter, servicetjänster och konsultverksamhet. En viktig del av verksamheten är fortfarande knuten till R2-reaktom som används bl.a. för prov av material i reaktorrniljö.
Kärnavfall
Allt använt bränsle från de svenska kärnkraftverken transporteras med fartyg till ett mellanförvar, Centralt lager för använt bränsle (CLAB). Anläggningen togs i drift år 1985 och är belägen i anslutning till kärnkraftverket i Oskarshamn.
En del lågaktivt avfall deponeras inom kraftverksområdena, medan en del förbränns i en ugn med höggradig rening i Studsvik. Allt annat
radioaktivt avfall från reaktordriften (med undantag av det använda bränslet) transporteras till slutförvaret för driftavfall (SFR), i drift sedan år 1988. SFR ligger nära kärnkraftverket i Forsmark. Större delen av det radioaktiva avfallet från rivningen av kärnkraftverken skall också slutförvaras i SFR.
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har byggt och äger CLAB, SFR och Äspölaboratorietz. SKB svarar, på uppdrag av kämkrafts- företagen, för forskning, utveckling och demonstration när det gäller de återstående anläggningar som behövs för att kapsla in och slutförvara det använda bränslet. SKB ansvarar också för fortlöpande beräkning av de återstående kostnaderna för allt avfall från kämkraftsdriften och rivningen av reaktorerna.
Forsmarks Kraftgrupp och OKG svarar för driften av SFR resp. CLAB på uppdrag av SKB.
SKB ägs gemensamt av de svenska kärnkraftsföretagen (Vattenfall 36 %, Forsmarks Kraftgrupp 30 %, OKG 22 % och Barsebäck Kraft 12 %).
Enligt den s.k. finansieringslagen från 1981 skall kärnkraftsföretagen betala en avgift per producerad kWh till en statlig fond, fr.o.m. år 1996 benämnd Kämavfallsfonden. Fonden skall täcka alla nuvarande och framtida kostnader för att hantera och slutförvara det använda kärn- bränslet, rivningen av reaktorerna och det utvecklingsarbete som krävs för att åstadkomma ett säkert avfallsförvaringssystem. Avgiften har under 1990-talet i medeltal varit 1,9 öre per kWh elkraft som produ- cerats i de svenska kärnkraftverken.
2 Äspölaboratoriet är ett underjordiskt berglaboratorium beläget nära kämkraft- verket i Oskarshamn. Laboratoriet består av en tunnel ner till ca 450 in djup med forskningsutrymmen anlagda på olika ställen.
2. Lagstiftning m.m. om tillsyn av kärnteknisk verksamhet3
2.1 Public administration in Sweden4 (Se engelsk version av SOU l996:74 s. 19-22).
2.2. Grundläggande bestämmelser i svensk lagstiftning om säkerheten vid kärnteknisk verksamhet
Av hovrättsråd Kent Jönsson.
2.2.1. Inledning
Kärnteknisk verksamhet i Sverige regleras genom lagen om kärnteknisk verksamhet, som trädde i kraft år 1984. Lagen är i första hand en säkerhetslag utformad för att höja säkerheten vid kärnteknisk verksam- het. Det finns även andra lagar som innehåller bestämmelser av betydelse för kärnteknisk verksamhet, särskilt strålskyddslagen och finansieringslagen. Nämnas bör också atomansvarighetslagen som innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar vid skador som uppstår på grund av driften vid kärntekniska anläggningar.
Kärntekniklagen innehåller grundläggande bestämmelser om säkerhet vid kärnteknisk verksamhet. Lagen syftar till att ta tillvara säkerhet, tillsyn och insyn vid utnyttjandet av kärnenergi. Speciella frågor som gäller strålskyddet regleras genom strålskyddslagen, som är den andra
3 Framställningarna har ursprungligen författats på engelska och tjänat som orientering för korrrmitténs internationella ledamöter. Översättningar till svenska har granskats av resp. författare. 4 Framställningen är enbart avsedd som en översiktlig orientering för utländska läsare. En översättning till svenska har därför inte ansetts behövlig.
huvudförfattningen inom detta område. Kärntekniklagen är tillämplig såväl vid driften av kärntekniska anläggningar som vid all övrig hantering av kärnämne och kärnavfall. Den innehåller också bestäm- melser om skyldigheten att inneha tillstånd och om skyldigheter som åligger en tillståndshavare. Mot den speciella politiska bakgrunden stadgas också i lagen att tillstånd till att uppföra en kämkraftsreaktor ej får ges.
Stor uppmärksamhet ägnas i lagen åt bestämmelser om hantering av kärnavfall och forskning om kärnavfall. Lagen innehåller också vissa grundläggande bestämmelser om finansiering av avfallshanteringen.
Slutligen innehåller lagen även vissa bestämmelser om internationella överenskommelser mot kämvapenspridning.
Kärntekniklagen innehåller inga speciella bestämmelser om strålning. Som redan nämnts regleras strålning i en särskild lag, strålskyddslagen. Syftet med strålskyddslagen är att skydda människor, djur och miljö mot skadlig inverkan av strålning. Strålskyddslagen är tillämplig såväl vid strålning vid kärnteknisk verksamhet som vid annan strålning. Detta innebär att strålskyddslagen är en allmän skyddslag som gäller vid många aktiviteter utanför kärnteknikområdet, t.ex. medicinsk verksam- het.
Såvitt gäller kärntekniska anläggningar tillämpas strålskyddslagen i nära anslutning till kärntekniklagen.
2.2.2. Definitioner
Grundläggande vid tillämpningen av kärntekniklagen är definitionerna kärnteknisk verksamhet, kärnämne och kärnavfall.
Kärnteknisk verksamhet definieras som
1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning,
2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall,
3. införsel till riket av kärnämne eller kärnavfall, och
4. utförsel ur riket av kärnämne.
Kärnämne definieras som 1. uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas
för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår,
2. torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och 3. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Kärnavfall definieras som
1. material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt inte längre skall användas i en sådan anläggning, och
2. radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och som inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbruks- tekniska eller kommersiella ändamål,
3. radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas,
4. använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar.
I princip innebär all befattning med kärnämne och kärnavfall kämtek- nisk verksamhet för vilken tillstånd erfordras. Att tillämpa lagen på mycket lågaktivt kärnavfall eller på material som endast innehåller kärnämne i ytterst små mängder, t.ex. för forskning, utgör en särskild fråga. Det är därför möjligt att föreskriva undantag från lagens tillämpning för sådan material.
2.2.3. Några grundläggande bestämmelser
Allmänna aspekter
Kärnteknisk verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle.
Säkerheten vid kärnteknisk verksamhet skall upprätthållas genom att de åtgärder vidtas som krävs för att
1. förebygga fel i eller felaktig funktion hos utrustning, felaktigt handlande eller annat som kan leda till en radiologisk olycka, och 2. förhindra olovlig befattning med kärnämne eller kärnavfall.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter i dessa frågor.
Mot denna bakgrund kan sägas att bestämmelserna i kärntekniklagen täcker tre huvudområden:
- Tillstånd till kärnteknisk verksamhet - Allmänna skyldigheter för tillståndshavare samt tillståndsvillkor - Myndighetstillsyn och allmän insyn.
Tillstånd till kärnteknisk verksamhet
För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd. Ärenden om tillstånd avgörs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Eftersom inga nya kärnkraftverk kommer att uppföras i Sverige är bestämmelserna om tillstånd av intresse endast för uppförandet av anläggningar för kärnavfall, använt kärnbränsle m.m. samt för själva hanteringen av kärnämne och kärnavfall.
För att få tillstånd till att uppföra och driva en kärnteknisk anlägg- ning krävs att innehavaren presenterar en särskild säkerhetsrapport, den s.k. säkerhetsanalysen, för godkännande av Statens kärnkraftinspektion. Rapporten skall visa att den säkerhetsnivå som krävts också kan uppnås, att det föreligger överensstämmelse med grundläggande mål och principer för säkerheten och att säkerheten kommer att vara på så hög nivå som rimligen kan uppnås. När ett tillstånd beviljas, ses säkerhets- analysen som ett uttryck för den miniminivå på säkerheten som tillståndhavaren åtagit sig att upprätthålla för att få driva anläggningen. Enligt den praxis som tillämpas i Sverige avseende kärnteknisk verksamhet är säkerheten ständigt föremål för sådana förbättringar som rimligen kan uppnås. Säkerhetsanalysen och, följaktligen, den minimi- nivå på säkerheten som skall hållas är därför ständigt föremål för uppdatering.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att i ärenden som gäller tillstånd enligt lagen skall upprättas : en miljökonsekvensbeskrivning angående den inverkan på omgivningen som en planerad anläggning, aktivitet eller åtgärd kan ha.
Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet kan återkallas av tillståndsmyndigheten om
1. tillståndsvillkor inte har iakttagits i något väsentligt avseende,
2. tillståndshavaren inte har fullföljt sina åligganden avseende forsk- nings- och utvecklingsarbete och det föreligger synnerliga skäl ur säkerhetssynpunkt för återkallelse av tillståndet,
3. det i annat fall föreligger synnerliga skäl ur säkerhetssynpunkt.
Detta innebär att återkallelse av ett tillstånd kan komma i fråga endast i fall av grov misskötsamhet av den som driver anläggningen eller om det i annat fall föreligger ytterst allvarliga säkerhetsskäl.
Allmänna skyldigheter för tillståndshavare samt tillståndsvillkor
Den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet svarar för att de åtgärder vidtas som behövs för
1. att med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs upprätthålla säkerheten,
2. att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten upp- kommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt, och
3. att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i vilka verksam- heten inte längre skall bedrivas.
Upprätthålla säkerheten
Den grundläggande skyldigheten enligt lagen är lika enkel som den är uppenbar. Den som innehar tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet skall tillse att alla åtgärder vidtas som behövs för att upprätthålla säkerheten. Detta är en mycket allmänt hållen skyldighet som måste fyllas ut med tillståndsvillkor.
Tillståndsvillkoren ställs upp när ett tillstånd utfärdas. Även under tillståndstiden kan dock villkor uppställas.
På ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall.
Åliggandena i fråga om kärnavfall är mycket långtgående. Det är inte enbart fråga om den fysiska hanteringen av avfallet. Ägaren till en kämkraftreaktor är även skyldig att tillse att det allsidiga forsknings- och utvecklingsarbete som behövs också genomförs.
Enligt lagen skall ägaren till en kämkraftreaktor upprätta ett program för det allsidiga forsknings- och utvecklingsarbete som behövs. Programmet skall innehålla såväl en översikt över samtliga åtgärder som kan bli behövliga som ange de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidiymd om minst sex år. Vart tredje år skall programmet sändas in till regeringen för att granskas och utvärderas.
Reaktorinnehavama är också skyldiga att bära de kostnader som staten har samt att betala en årlig avgift till staten. Bestämmelser om detta finns i en speciell lag, lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
Mot denna bakgrund och i enlighet med lagen innehar reaktorinne- havama ett särskilt bolag för hanteringen av dessa frågor. Detta bolag är Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB. Bolaget har i uppdrag att planera, bygga, äga och driva system och anläggningar för hantering och oskadliggörande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
En säker avveckling och rivning av anläggningar.
Om ett tillstånd återkallas eller tillståndstiden går ut, är reaktorägaren ansvarig för en säker hantering och förvaring av allt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. För att göra detta fullständigt klart stadgas det direkt i lagen.
Tillsyn och allmänhetens insyn Tillsyn
Det finns två myndigheter i Sverige inom kärnteknikområdet. De är Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Tillsynen över kärnteknisk verksamhet är uppdelad mellan regeringen, SKI och SSI. Regeringen meddelar tillstånd för större kärntekniska anläggningar såsom bränslefabriker och lager för kärnavfall.
SKI utövar tillsyn i enlighet med lagen om kärnteknisk verksamhet samt enligt villkor som har utfärdats enligt lagen.
Tillsyn enligt strålskyddslagen utövas av SSI. Eftersom det kan vara av intresse att känna till något om argumenten för att ha två myndigheter i stället för en förtjänar följande stycke från regeringspropositionen 1984 att citeras.
En dubbel tillsynsorganisation kan vara en säkrare garanti för att problemen blir uppmärksammade På samma gång två tillsynsmyn- digheter på detta om råde ställer stora krav på samarbete och samordning av verksamheten. Att därvid i viss omfattning de båda myndigheternas verksamhet går in i varandra synes vara oundvikligt. En sådan över- lappning behöver dock inte alltid vara till nackdel och får accepteras med hänsyn till lagens utformning och karaktär samt den nära samman- vägning av säkerhets- och strålskyddsfrågor som måste göras.
Allmänhetens insyn
Det har bedömts som mycket viktigt att ge allmänheten insyn i och information om kärnteknisk verksamhet.
Grundläggande information till allmänheten ges av de två statliga myndigheterna SKI och SSI.
I kommuner där större kärntekniska anläggningar är belägna är det särskilt viktigt att innevånama ges kvalificerad information. För detta ändamål har i dessa kommuner inrättats s.k. lokala säkerhetsnämnder.
Den som innehar tillstånd för en större kärnteknisk anläggning är skyldig att ge nämnden insyn i arbetet med säkerhet och strålskydd vid anläggningen. Tillståndshavaren skall, på begäran av nämnden,
1. lämna nämnden upplysningar om tillgängliga fakta och låta nämnden ta del av tillgängliga handlingar, 2. lämna nämnden tillträde till anläggningar och platser.
Nämndens funktion är att skaffa sig insyn i säkerhets- och strålskydds- frågor och informera allmänheten om detta. Det är därför viktigt att framhålla att nämnden inte skall utfärda föreskrifter eller föreskriva säkerhetshöjande eller andra åtgärder för kärntekniska anläggningar. Dessa funktioner ligger uteslutande på tillsynsmyndighetema.
2.2.4. Övriga bestämmelser
Kärntekniklagen innehåller även bestämmelser om inspektioner, skydd mot olovlig befattning med kärnämnen (safeguards), straffbestämmelser m.m.
Den som
]. bedriver kärnteknisk verksamhet utan tillstånd, 2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
döms till böter eller fängelse i högst två år.
Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse i minst sex månader och högst fyra år.
Å andra sidan skall ej dömas till ansvar om brottet är att anse som ringa.
Vid bedömningen om ett brott är att anse som grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett ämnen eller produkter av särskilt farligt slag eller om brottet på annat sätt var av särskilt farlig natur. Slutligen måste framhållas att lagen om kärnteknisk verksamhet inte innehåller något om skadeståndsansvar vid atomskada. Detta regleras i stället i en särskild lag om skadeståndsansvar vid atomolycka, som trädde i kraft år 1968. Sverige är bundet av Pariskonventionen inom detta område samt av Tilläggskonventionen i Bryssel och den svenska lagen är anpassad till dessa överenskommelser.
2.2.5. Kämteknikförordningen
Kämteknikförordningen innehåller detaljerade bestämmelser om definitioner, ansökan om tillstånd, undersökningar, tester och inspek- tioner. Ansökningar om tillstånd behandlas av SKI eller, om det gäller strålskydd, av SSI. (Som tidigare nämnts är det regeringen som lämnar tillstånd till större kärntekniska anläggningar.) Kämteknikförordningen pekar också ut SKI som tillsynsmyndighet enligt lagen.
Inom sina respektive kompetens- och ansvarsområden delar SKI och SSI ansvaret för tillsyn inom områdena reaktorsäkerhet och hanteringen av kärnavfall.
Enligt förordningen prövar SKI frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa
l. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår, om innehållet av isotopen uran 235 inte överstiger 5 kg,
2. högst 5 kg av isotopen uran 233 i ren form eller ingående i förening,
3. högst 5 kg plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarm at uran ingår, eller
5. torium eller förening vari torium ingår.
Efter att ha hört SSI vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till strålskyddet, prövar SKI frågor om tillstånd att transportera eller genom landet transitera kärnämnen eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning.
Enligt förordningen beslutar normalt SSI, efter att ha hört SKI, i frågor om
1. tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in eller från Sverige föra ut eller genom Sverige transitera kärnavfall (om det inte gäller högaktivt avfall från upparbetning),
2. frågor om tillstånd att uppföra, inneha eller driva anläggningar för markdeponering av lågaktivt kärnavfall, under förutsättning att aktiviteten från avfallet inte överstiger vissa gränser.
2.3. Grundläggande bestämmelser i svensk lagstiftning om strålskydd
Av hovrättsråd Kent Jönsson.
2.3.1. Inledning
Strålskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1988. Lagen är till stor del resultatet av internationellt samarbete. Syftet med lagen är att skydda människor, djur och miljö mot farlig strålning. Den som bedriver verksamhet där strålning förekommer skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs, kontrollera och upprätthålla strål- skyddet samt väl underhålla tekniska anordningar och mät- och
strålskyddsutrustning som används i verksamheten. Han ansvarar också för en säker hantering av det radioaktiva avfallet.
Lagen är tillämplig på såväl strålning från kärnteknisk verksamhet som farlig strålning från andra källor. Strålskyddslagen är sålunda en allmän skyddslag och täcker alla aktiviteter som rör strålning. Såvitt gäller kärntekniska anläggningar tillämpas strålskyddslagen i nära anslutning till kärntekniklagen.
Regeringen eller SSI kan, sålänge det inte kommer i strid med syftet med lagen, föreskriva undantag från lagen eller från vissa bestämmelser i lagen som gäller radioaktiva ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning. Sålunda är det möjligt att anpassa tillstånds- och tillsynsförfarandena till farligheten hos den individuella strålkällan.
Regeringen och SSI kan också utfärda de ytterligare bestämmelser som behövs för skydd mot eller kontroll av strålning i de avseenden som avses i lagen. Strålskyddsförordningen (se avsnitt 2.3.5) och de särskilda föreskrifter som utfärdas av SSI innehåller detaljerade bestämmelser i frågor som gäller definitioner, import och export av utrustning och material m.m.
2.3.2. Allmänna skyldigheter
Lagen är tillämplig på såväl joniserande som icke-joniserande strålning. Joniserande strålning definieras som gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller annan strålning med liknande effekt. Icke-joni- serande strålning definieras som optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält samt ultraljud eller annan strålning med liknande effekt.
Den som bedriver verksamhet med strålning skall, med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs,
l. vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö,
2. kontrollera och upprätthålla strålskyddet på den plats och i den lokal och övriga utrymmen där strålning förekommer,
3. väl underhålla tekniska anordningar samt mät- och strålskydds- utrustning som används i verksamheten.
Han svarar också för att de som är sysselsatta i verksamheten har god kännedom om de förhållanden, villkor och föreskrifter under vilka verksamheten bedrivs, att de informeras om de risker som kan vara förenade med verksamheten och att de har den utbildning som behövs.
De som är sysselsatta eller skall sysselsättas i arbete med joniserande strålning är skyldiga att underkasta sig den läkarundersökning som behövs för att bedöma om de skulle löpa särskild risk för skada vid exponering för joniserande strålning. Endast den som genomgått sådan läkarundersökning får sysselsättas i arbete med joniserande strålning.
2.3.3. Radioaktivt avfall
Hantering av radioaktivt avfall är en mycket viktig del av sådan verksamhet där strålning förekommer. Den som bedriver, eller har bedrivit verksamhet med strålning ansvarar för att det radioaktiva avfallet hanteras eller placeras i slutförvar på ett sätt som är tillfreds- ställande ur strålskyddssynpunkt. Samma gäller för kasserade strålkällor som använts i sådan verksamhet. Ansvaret ligger i första hand på den person som bedriver verksamheten.
Om det är nödvändigt ur strålskyddssynpunkt, får regeringen eller SSI föreskriva att den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning ansvarar för att det radioaktiva avfallet från denna verksamhet skall hanteras eller placeras i slutförvar på ett särskilt angivet sätt.
Tillämpningen av lagen på mycket lågaktivt material innebär särskilda frågor. SSI får därför föreskriva undantag från lagens tillämpning i fråga om sådant material.
Som redan nämnts, är lagen också tillämplig på strålning från kärnteknisk verksamhet och tillämpas i nära anslutning till kämteknik- lagen. Kärntekniklagen innehåller viktiga bestämmelser om hantering av radioaktivt avfall från kärntekniska anläggningar (kärnavfall), använt kärnbränsle samt slutförvaring av sådant material.
2.3.4. Tillstånd och tillsyn
Ett tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är av väsentlig betydelse från strålnings- synpunkt,
3. tillverka, till landet införa, saluföra etc. andra tekniska anordningar än sådana som avses i 2 och som kan alstra joniserande strålning och för vilka regeringen eller SSI föreskrivit krav på tillstånd.
I frågor som gäller tillstånd enligt lagen beslutar regeringen och SSI. Ett tillstånd enligt lagen får återkallas om vissa föreskrifter eller villkor i något väsentligt avseende inte har iakttagits eller om det i annat fall finns synnerliga skäl.
Som redan nämnts ger lagen möjlighet att anpassa tillstånds- och tillsynsprocedurema till den radioaktiva källans farlighetsgrad och behovet av adekvat kompetens. Lagen medger ett standardiserat tillståndsförfarande inom områden där utvecklingen resulterat i standardiserad utrustning och där riskerna är välkända. Regeringen och SSI får nämligen genom föreskrifter meddela tillstånd enligt lagen för sjukvårdshuvudmän, vissa yrkesgrupper eller vissa vårdinrättningar, institutioner eller företag. Den individuella tillståndsgivningen samt tillsynsresursema kan sålunda riktas mot strålningsområden med särskilda problem som är svåra att beräkna. Lagen innehåller även bestämmelser om inspektioner, straff etc.
Den som bedriver sådan verksamhet som avses i lagen skall, på begäran av tillsynsmyndigheten (SSI),
]. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen,
2. ge myndigheten tillträde till den anläggning eller plats där verksam- heten bedrivs, för undersökningar och prover, i den omfattning som behövs för tillsynen. För uttaget prov betalas inte ersättning.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bedriver verksamhet med strålning utan tillstånd, där tillstånd behövs, 2. bryter mot vissa föreskrifter eller villkor
döms till böter eller fängelse i högst två år.
Till ansvar enligt lagen döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen om straff för varu- smuggling. Till ansvar döms inte heller i ringa fall.
2.3.5. Strålskyddsförordningen
Enligt strålskyddsförordningen är det SSI som är central förvaltnings- myndighet inom strålskyddsområdet. Förordningen innehåller detaljerade bestämmelser i enlighet med grundläggande regler i själva lagen. Det stadgas bl.a. att vissa bestämmelser i lagen inte är tillämpliga ifråga om material med mycket låg radioaktivitet samt ifråga om teknisk utrust- ning som endast avger svag strålning.
2.4. Tillsynsmyndighetemas huvudsakliga uppgifter
Redogörelse sammanställd av kommitténs sekretariat.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI) har gemensamt ansvaret för att, på regeringens och allmänhetens uppdrag, löpande säkerställa att tillståndshavama tar sitt ansvar vad gäller att sörja för säkerhet och strålskydd.
Ett nära samarbete mellan SKI och SSI är nödvändigt för att säkerställa en god samordning i sådana ärenden där SKIs och SSIs ansvarsområden nära gränsar till varandra. SKIs ansvarsområde gäller tillsyn över en säker konstruktion och drift av de kärntekniska anlägg- ningarna. En utgångspunkt för denna tillsyn är de krav SSI har att ställa på skydd mot skadlig strålning i syfte att skydda människor, djur och miljön. Båda myndigheterna skall i sin tillsynsverksamhet särskilt beakta de mycket svåra följderna av en allvarlig kärnkraftsolycka.
2.4.1. Statens kärnkraftinspektion (SKI)
SKIs nuvarande uppgifter framgår av förordningen (19881523) med instruktion för Statens kärnkraftinspektion (ändrad senast 199511549).
SKI är enligt l & central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels genom- förandet av den forskning och utveckling och det program för bl.a. sådana frågor som avses i 11 och 12 55 lagen (198413) om kärnteknisk verksamhet. Dessutom skall SKI handlägga vissa finansieringsfrågor på kämavfallsområdet.
I 2 5 preciseras uppgifterna närmare. SKI skall särskilt
- följa utvecklingen på kämenergiområdet, i synnerhet beträffande säkerhetsfrågor, - utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten hos kärntekniska anläggningar, - följa utvecklingen i fråga om metoder för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta samt för avställning och rivning av kärntekniska anläggningar, - ta initiativ till sådan forskning och utveckling som rör dels säker- heten hos kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar dels säkerheten vid transport av kärnämne eller kärnavfall och dels säker- heten hos sådana metoder för hantering och förvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall som används eller kan komma att användas och metoder för avställning och rivning av reaktor- anläggningar, i den män inte någon annan myndighet har sådana uppgifter, samt i övrigt ta initiativ till sådan forskning som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra sina åligganden,
- aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information om det arbete på kämsäkerhets- och kämavfallsområdet som bedrivs i landet, - ha hand om sådana uppgifter med avseende på kontroll av kärn- ämnen som följer av Sveriges internationella åtaganden eller i övrigt är påkallade från allmän synpunkt,
- ha beredskap för teknisk rådgivning till myndigheter ansvariga för befolkningsskyddet, om en olycka i kärnteknisk verksamhet inträffar inom eller utom landet, och - besluta om användningen av avgiftsmedel enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. och lagen (1988: 1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., utom när regeringen skall fatta ett sådant beslut.
För en mer detaljerad redogörelse för SKIs uppgifter och mål hänvisas till kapitel 3.
2.4.2. Statens strålskyddsinstitut (SSI)
SSIs nuvarande uppgifter framgår av förordningen (1988z295) med instruktion för Statens strålskyddsinstitut (ändrad senast 19931274).
SSI är enligt 1 & central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning.
SSIs uppgifter preciseras närmare i 2 &. SSI skall särskilt
- skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska strålningsverkningarnas och strålningsfysikens områden, - ha ett centralt samordnande ansvar för målinriktad strålskydds- forskning, - bedriva ett målinriktat forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdet, - främja tillkomsten och upprätthållande av internationella normer på strålskyddsområdet, - vara samordnande organ för olika strålskyddsintressen i landet och därvid samverka med myndigheter och sammanslutningar som sysslar med strålskyddsfrågor, - sprida upplysningar om strålskyddet samt om strålning och om dess egenskaper och användningsområden, - ha beredskap för rådgivning till de myndigheter som är ansvariga för befolkningsskyddet och räddningstjänsten, dels i fråga om det strålskydd som behövs om en olycka i kärnteknisk verksamhet inträffar inom eller utom landet, dels i fråga om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, - ansvara för den långsiktiga uppföljningen av sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, - tillhandahålla underlag för tillämpningen inom institutets ansvars- område av plan- och bygglagen (1987110) och lagen (l987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Sålunda är tillsyn inom det kämenergiområdet endast en av 5515 många uppgifter.
SSI har omfattande kontakter med många olika organisationer och myndigheter, såväl inom landet som internationellt. SSI deltar exem- pelvis aktivt i arbetet inom Internationella strålskyddskommissionen (ICRP), FNs vetenskapliga strålningskommitté (UNSCEAR) och FNs Inter- nationella Atomenergiorgan (IAEA) i Wien. SSI har i många års
tid medverkat i EUs aktiviteter inom exempelvis forsknings- och transportområdena. Inom Sverige samarbetar SSI med en rad andra myndigheter. Inom kämenergiområdet utgör SKI den viktigaste samarbetspartnem, men därutöver samarbetar SSI också i olika frågor med exempelvis Boverket och Naturvårdsverket.
För en mer detaljerad redogörelse för SSIs uppgifter och mål hänvisas till kapitel 3.
3. Tillsynsmyndigheterna för kärnteknisk verksamhet5
3.1. Lagstiftning och övrigt regelverk för SKIS tillsynsverksamhet
Bidrag från SKI.
3.1.1. Lagar, förordningar och regeringsbeslut
Den rättsliga grunden för SKIs verksamhet finns i rättsakter av olika slag - lagar, förordningar, regeringens årliga anslagsbeslut, samt särskilda regeringsbeslut inklusive beslut om tillstånd till kärnteknisk verksamhet. Genom förordningar och särskilda beslut delegerar regeringen till SKI vissa delar av den normgivningsmakt och be- slutsbefogenhet som genom lagstiftning tilldelats av riksdagen. Säkerhetsfrågoma regleras i eller med stöd av 1984 års lag om kärnteknisk verksamhet. Därtill ansluter sig förordningen om käm- teknisk verksamhet och SKIs uppgifter anges i SKIs instruktion samt, under de senaste åren, i de årliga regleringsbreven (se avsnitt 3.1.3 nedan). De centrala stadgandena i lagen om kärnteknisk verksamhet innehåller följande:
5 Framställningen har ursprungligen författats på engelska och tjänat som orientering för kommitténs internationella ledamöter. Översättningen till svenska har granskats av SKI (avsnitt 3.1-3.3 och 3.5.1) resp. SSI (avsnitt 3.4, 3.5.2 och 3.6).
För kärnteknisk verksamhet (enligt definitionen i lagen) krävs ett tillstånd. Tillstånd ges av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer (5 5). - De villkor som behövs med hänsyn till säkerheten kan uppställas när ett tillstånd ges eller under tillståndets giltighetstid (85).
- Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet svarar för att de
åtgärder vidtas som behövs I. för att med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs upprätthålla säkerheten, 2. för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten
uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kämgäng som inte används på nytt, och 3. för att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i vilka verksamhet inte längre skall bedrivas (105). - För tillsynen över efterlevnaden av lagen och av de villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen svarar myndighet som regeringen bestämmer (165)
Först genom en ändring av lagen som trädde i kraft 1993 bemyndigades regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, i lag att utfärda generellt gällande säkerhetsföreskrifter (45). Tidigare måste sådana säkerhetsföreskrifter formellt utfärdas i form av individuella tillståndsvillkor för varje kärnteknisk anläggning.
3.1.2. Närmare om regelverket angående säkerheten vid kämkraftsreaktorer och kämavfalls- anläggningar
Säkerhetsredovisningen som grund för tillståndsgivning och myndighetstillsyn av reaktorer
Den säkerhetsnivå som skulle uppnås och upprätthållas av den som ägde en kärnkraftsreaktor bestämdes ursprungligen i tillståndsprocessen på följande vis.
De ursprungliga tillstånden att uppföra, inneha och driva en kärnkraftsreaktor beviljades av regeringen. Dessa regeringstillstånd söktes och beviljades i ett tidigt skede av konstruktionsprocessen för reaktorn. Dessa tillstånd byggde följaktligen på en tämligen allmän teknisk beskrivning av reaktorn. I varje tillståndsbeslut föreskrev regeringen att ett antal villkor måste uppfyllas, vilka hade föreslagits av
den dåvarande Delegationen för atomenergifrågor, SKIs föregångare som tillsynsmyndighet. Dessa tillståndsvillkor innebar bland annat att en preliminär säkerhetsrapport (PSAR) skulle ges in till och godkännas av tillsynsmyndigheten innan mer omfattande konstruktionsarbeten påbörjades, samt att en slutlig säkerhetsrapport (FSAR) och förslag till detaljerade säkerhetstekniska föreskrifter (STF) skulle ges in till och godkännas av tillsynsmyndigheten innan driften startades. Med avseende på strukturen på och innehållet i PSAR-, FSAR- och STF -dokumenten utfärdade tillsynsmyndigheten allmänna riktlinjer. Referenser gjordes till USNRC lOCFRSO-dokumenten, efter hand som dessa blev tillgängliga. Hänvisning till dessa dokument gjordes ocksåi dåvarande Delegationens för atomenergifrågor rekommendationer till regeringen att bevilja de ursprungliga tillstånden.
PSAR-, FSAR- och STF-dokumenten granskades av SKI och dess föregångare, med biträde av externa konsulter, för att säkerställa att de grundläggande säkerhetsprincipema och -kriteriema, såsom djup- försvarsprincipen, uppfylldes samt av att anläggningens säkerhetsnivå skulle vara så hög som skäligen kunde åstadkommas. Gransknings- processen innefattade djupgående tekniska diskussioner mellan SKIs och sökandens experter med avseende på ett antal olika säkerhetsfrågor.
Genom denna procedur för tillståndsgivning, blev FSAR- och STF-dokumenten, efter godkännande från SKI och dess föregångare, rättsligt bindande dokument som reglerade respektive reaktors tekniska utformning, driftsgränser och driftvillkor, vilka tillsammans ofta kom att kallas 'godkänd säkerhetsredovisning' för reaktorn. Denna godkända säkerhetsredovisning kan anses definiera den lägsta säkerhetsnivå tillståndshavaren förbundit sig att upprätthålla som ett villkor för tillståndet att få driva reaktorn. Den godkända säkerhetsredovisningen utgör således också grunden för myndighetstillsynen. Förändringar av säkerhetsrelaterade system, och av de säkerhetstekniska föreskrifterna, kräver godkännande från SKIs sida i varje enskilt fall. Uppdaterade exemplar av FSAR- och STF-dokumentation arkiveras såväl vid anläggningen som hos SKI.
Ytterligare tillståndsvillkor föreskrivs av SKI efter hand, utifrån nationella och internationella driftserfarenheter och nya forsknings- resultat. Sådana tillståndsvillkor kan antingen gälla tills vidare utan tidsbegränsning eller gälla under en begränsad tidsperiod, som till exempel strängare kontrollkrav i avvaktan på utbyte av delar som konstaterats vara under tilltagande försvagning. De kan gälla för antingen endast en viss reaktor eller för en grupp reaktorer. I samtliga fall utfärdas sådana kompletterande tillståndsvillkor i form av ett särskilt beslut riktat till varje enskild tillståndshavare. SKIs interna process för
utfärdandet av sådana kompletterande tillståndsvillkor redovisas i avsnitt 3.2.1 nedan.
Även om det finns ett antal i sak identiska tillståndsvillkor bygger myndighetstillsynen av kämkraftreaktorema således på tolv individuella uppsättningar dokument med bestämmelser - en för varje reaktor. Motsvarande uppsättningar tillämpas för forskningsreaktorema i Studsvik, det centrala lagret för använt kärnbränsle - CLAB - och ABB-Atoms bränslefabrik.
Tillståndsgivning för kärnavfallsanläggningar - "systemsynsättet"
Tillståndsgivningen för anläggningar för behandling och tillfällig förvaring av kärnavfall i anslutning till kämkraftsreaktorema följer samma allmänna procedur som den som beskrivs för reaktorerna i ovanstående avsnitt. Tillstånd för vissa behandlingsanläggningar ingår i separata delar av själva reaktortillstånden, under det att andra har separata tillstånd. Vid tillståndsgivningen för avfallsbehandlings- anläggningar har ett huvudsyfte för SKIs granskningsprocess varit att säkerställa att de framställda avfallskollina har de fysiska och kemiska egenskaper som krävs för en säker slutförvaring. Kriterierna för utvärdering av sådana egenskaper hämtas från Säkerhetsanalysen för den slutförvaringsanläggning som skall användas för kollina. Detta kallas ibland för samlat systemtänkande avseende tillståndsgivning för avfallsbehandlings- och slutförvaringsanläggningar.
Regeringens tillstånd att uppföra, inneha och driva slutförvaret för reaktoravfall (SFR) byggde på en omfattande PSAR, med en säkerhets- analys, som gavs in av SKB och granskades av SKI och SSI. Liksom för reaktorerna var SKI bemyndigat att ge medgivanden för drift efter ingivande och granskning av FSAR och STF. Driftsmedgivandet beviljades efter en omfattande gemensam granskning av SKI, och SSI av SFR sådant det hade uppförts. Säkerhetsanalysen granskades ingående, i syfte att identifiera och utvärdera sådana långsiktiga fysiska och kemiska processer vid anläggningen, vilka kunde medföra läckage av radioaktivitet till omgivningen, samt att dra slutsatser med avseende på nödvändiga och önskvärda egenskaper hos avfallskollina. Driftsmed- givandet för SFR bygger således på en granskning av säkerhetsredo- visningen, vilken utmynnar i de tillståndsvillkor som bifogas medgi- vandet, där medgivandet utgörs av följande huvudkomponenter:
- en slutlig säkerhetsrapport (FSAR) som beskriver SFRs tekniska utformning samt de typer av avfall som skall deponeras i anlägg- ningens olika utrymmen, samt en därtill hörande säkerhetsanalys, - en gräns med avseende på det totala aktivitetsinnehållet i SFR, samt en lägre gräns för totalt innehåll av långlivade nuklider, enligt antagandena i Säkerhetsanalysen, - STF och ytterligare tillståndsvillkor som reglerar hanteringssäkerhet, joumalföring av innehåll, incidentrapportering, kvalitetssäkring etc., — ett tillståndsvillkor som sprecificerar att endast avfallskollin i utföranden som godkänts av SKI och SSI får slutförvaras i SFR-an-
läggningen.
De grundläggande acceptanskriterier som SKI och SSI använde, då medgivandet för drift av SFR gavs, var att normalt förväntat läckage av radioaktiva ämnen skulle leda till doser till den mest exponerade gruppen väl under ICRP:s gränser, och vidare att sannolikheten för kombinationer av händelser och processer som kunde ge upphov till högre doser skulle vara låg. Den riskprofil som SFR medför avviker - med andra ord - inte väsentligt från den riskprofil som orsakas av lokala koncentrationer av naturlig aktivitet, t.ex. radon i brunnar. Tidsperspek- tiv på flera tusen år beaktades.
För tillståndsgivning avseende de olika typer av avfallskollin som skall deponeras i SFR införde SKI och SSI en gemensam procedur, vilken definierades och meddelades berörda genom det så kallade MAAS-dokumentet. Hittills har tillstånd beviljats för mer än trettio olika avfallskollin i enlighet med denna procedur.
Tillståndsgivningen med avseende på den framtida slutförvarings- anläggningen för använt bränsle, och tillhörande inkapslingsanläggning, förväntas följa samma linjer. I ett regeringsbeslut i maj 1995, avseende granskningen av SKB:s program för forskning, utveckling och demon- stration (FUD), vad beträffar kärnbränslecykelns slutsteg, har regeringen givit vissa generella riktlinjer och rekommendationer för tillstånds- givningsprocessen. Trots att dessa riktlinjer inte har rättslig status som regeringsföreskrifter, så bekräftar de bland annat det "systemsynsätt" som omnämndes ovan.
Preliminära riktlinjer och kriterier för tillståndsgivning för slutför- varingsanläggningar för använt bränsle och högaktivt avfall har publicerats i en gemensam diskussionspromemoria från de nordiska säkerhets- och strålskyddsmyndighetema. Vissa mer specifika rekom- mendationer från SKI, med avseende på strukturen på och innehållet i den säkerhetsanalys som skall ges in tillsammans med tillståndsansökan, återfinns i SKIs rapporter med anledning av kämkraftsindustrins s.k.
FUD-program. De nämnda dokumenten utgör ett viktigt bakgrunds- material för de planerade SKI-föreskriftema avseende framtida anlägg- ningar för hantering och slutförvaring av använt bränsle och högaktivt avfall (se nedan).
Planer och metoder för säker avveckling och rivning av kärnkrafts- reaktorema skall, enligt Lag om kärnteknisk verksamhet (5510-12), överlämnas till SKI vart tredje år för granskning. Dessa redovisningar ingår i SKB:s FUD-plan (se avsnitt 3.2.1 nedan).
Tillståndsgivning för transporter
Verksamhet som innefattar transport av kärnämne och kärnavfall utgör kärnteknisk verksamhet och kräver således ett tillstånd enligt Lag om kärnteknisk verksamhet. Enligt Förordningen om kärnteknisk verksam- het har SKI och SSI befogenhet att utfärda sådana tillstånd. För kärnämnen beviljas sådana tillstånd av SKI. För kärnavfall (utom högaktivt) beviljas de av SSI. Förordningen innehåller också föreskrifter om samråd mellan de två myndigheterna. Tillståndskravet gäller de företag som utgör avsändare eller mottagare för sådana försändelser, och inte de företag som svarar för själva transporterna.
Föreskrifter för transporter, vilka formellt utfärdas i form av tillståndsvillkor som är gemensamma för alla tillståndshavare, utfärdades av SKI år 1986. Det huvudsakliga syftet med dessa tillståndsvillkor är att klargöra ansvarsfördelningen och att säkerställa att tillståndshavama har en organisation som är utformad, ledd och bemannad på ett sådant sätt att den kan planera, förbereda och utföra transporter. Ett annat syfte är att klarlägga rapportrutiner, krav som är generellt tillämpliga för hantering av kärnämne och kärnavfall (t.ex. haveriberedskap och fysiskt skydd) samt transportbestämmelser för de olika transportsätten utfärdade med stöd av Lag om Transport av farligt gods (se nedan).
Systemsynsättet för att tillgodose krav på säkerhet är även tillämpligt på transportverksamhet. Använt kärnbränsle, som tagits ut från kärnkraftsreaktorema, transporteras till CLAB med specialfartyget Sigyn. Fartyget, behållarna för det använda bränslet och den utrustning som används på lastnings- och lossningsplatsema, samt planerandet, förberedandet och utförandet av själva transportverksamhetema, utgör sammantaget ett transportsystem. Systemet, som utformats och kontrolleras av SKB i egenskap av tillståndshavare, har granskats och godkänts av SKI. Rutiner finns för underhåll och uppdatering av systemet på erfarenhetsbasis, liksom för myndighetstillsynen av det.
Samma system tillämpas, med vederbörlig anpassning, för transpor- tema av kärnavfall från reaktoranläggningar till SFR. SKI och SSI samarbetar nära med avseende på alla aspekter av myndighetstillsynen av detta transportsystem med två funktioner.
De transportsättsspecifika bestämmelserna, som bygger på publika- tion nr. 6 i IAEA Safety Series 'Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material', anger de detaljerade krav som behövs för att trygga transportsäkerhet. Skilda föreskrifter finns för sjö-, flyg-, landsvägs- och järnvägstransporter och de har utfärdats med stöd av Lag om transport av farligt gods. Dessa bestämmelser omfattar farligt gods av alla klasser, där klass 7 avser radioaktivt material. Vad denna klass beträffar utgör såväl SKI som SSI behörig myndighet; särskilt med avseende på utfärdande av kolliprototypcertifikat och transportgod- kännanden. SKI är behörig myndighet för kollin/transporter avseende kärnämne, under det att SSI svarar för denna funktion vad gäller andra kollin/transporter.
Till följd av rapporteringskraven i de två uppsättningarna föreskrifter (utfärdade av SKI respektive SSI) måste avsändarna ge in information till bägge myndigheterna vad gäller transporter av kollin med radioaktivt material. På detta sätt länkas myndighetstillsynen av transportsystemen och avfallshanteringssystemen nära samman.
Framtagningen av generella föreskrifter
Som nämndes ovan gavs det formella bemyndigandet att utfärda generella föreskrifter, enligt Lag om kärnteknisk verksamhet, åt SKI först i början av 1993. Med tillämpning av denna nya befogenhet har SKI hittills utfärdat en generell föreskrift om mekaniska anordningar i kärntekniska anläggningar (SKI FS l994:l).
Före år 1993 utfärdades 'gemensammabestämmelser' formellt av SKI som separata tillståndsvillkor tillämpliga för envar av de kärntekniska anläggningarna. Sådana 'gemensamma föreskrifter' som alltså utfärdats som tillståndsvillkor, är lika bindande för tillståndshavaren som 'generella föreskrifter' och kan genomdrivas med stöd av samma bestämmelser i Lag om kärnteknisk verksamhet (55 22 och 25). SKI har utfärdat sådana 'gemensamma föreskrifter' bland annat med avseende på kvalitetssäkring, utbildning och kompetens hos den personal som sköter drift av kämkraftsreaktorer, samt transporter av kärnämne och kämav- fall. Andra 'gemensamma föreskrifter' rör fysiskt skydd och så kallade safeguards ( d.v.s kontroll av kärnämne för att förhindra spridning av kärnvapen). Dessutom utfärdades regeringens beslut om utsläpps-
reducerande åtgärder i händelse av allvarliga olyckor formellt som separata tillståndsvillkor.
Observera att många av stadgandena i de generella eller 'gemen- samma' föreskrifterna syftar till att närmare ange tillståndshavarnas skyldigheter enligt 105 avsn. l i Lag om kärnteknisk verksamhet, d.v.s. att vidtaga de åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten. Observera också i detta sammanhang att det i de särskilda kommen- tarerna till lagen, som ingåri den proposition som antogs av riksdagen, klart angavs att tillståndshavaren skulle vara skyldig att vidtaga behövliga åtgärder för att upprätthålla säkerheten, vare sig dessa åtgärder föreskrevs i tillståndsvillkoren eller föreskrifterna eller inte (proposition 1992/93:98, s.48). I det svenska rättssystemet kan sådana kommentarer, som ingår i en proposition, eller i ett utlåtande från ett riksdagsutskott, tjäna såsom riktlinjer för tolkning av lagen i domstol.
SKIs tillvägagångssätt vid framtagning och utfärdande av föreskrifter redovisas ytterligare i avsnitt 3.2.1 nedan.
3.1.3. Av regeringen angivna mål och uppgifter för tillsynen
Mål utfärdade i regleringsbrev
Det system och de medel med vilka den svenska regeringen och riksdagen reglerar myndigheternas verksamheter har förändrats i grunden de fem senaste åren. Tidigare styrdes myndigheternas verk- samheter med detaljerade regler för varje typ av verksamhet och detaljerad kontroll av varje typ av kostnad såsom löner, utlandsresor, resor inom landet m.m.
I det system som nu tillämpas ligger tonvikten vid de mål och uppgifter regeringen anger för respektive myndighet i sina reglerings- brev, i samband med en utvärdering av resultaten och effekterna av myndighetens verksamheter i relation till kostnaderna. Denna utvärde- ring skall göras i respektive myndighets årsredovisning. I det nya systemet är de regler som styr verksamheterna, exempelvis regeringens instruktion för myndigheterna och bestämmelser som reglerar dessas verksamhet, mindre detaljerade, och myndigheterna har större flexibilitet inom ramen för sina årliga totalanslag.
Allt eftersom man vinner ytterligare erfarenhet av detta nya system, utvecklas och förbättras formulerandet av myndighetens mål i en dialog mellan myndigheten, det ansvariga departementet och Riksrevisions- verket (RRV). Som ett svar på RRVs revisionsrapport försökte SKI i sin
senaste årsredovisning upprätta en mer lättförståelig målstruktur, genom att gruppera om utsagoma med avseende på SKIs tillsynsmål i regleringsbrevet, utan att ändra själva substansen. Regeringens över- gripande mål för SKIs verksamhet kan således sammanfattas på följande sätt:
Genom sina övervaknings- och tillsynsverksamheter skall SKI säkerställa att ett antal specificerade nationella mål för kärnsäkerhet och icke-spridningsåtgärder uppfylls. Dessutom skall SKI förse besluts-
, fattare, olika intressegrupper och allmänheten med omfattande och
1 objektiv information med avseende på kärnkraftens risker och kärn- l säkerhet. & Utifrån de verksamhetsmål regeringen ställt upp för SKI inom
, reaktorsäkerhetsområdet (se ruta 1) kan man sluta sig till att det utgör ett nationellt säkerhetsmål att reaktorerna har ett tillfredsställande djupförsvarssystem. Som framgått ovan definieras ett tillfredsställande djupförsvarssystem i tillståndsgivningsdokumenten för varje reaktor - FSAR, STF, ytterligare tillståndsvillkor och generella föreskrifter. Som också framgår ovan härleds kriterierna för bedömning av vad som är ett tillfredsställande djupförsvarssystem från sådana internationellt erkända standarder som USNRC lOCFR50 och IAEAs NUSS- och INSAG-se- rier. Vid SKIs granskning av renoveringen av Oskarshamn 1 använde man sig exempelvis av de metoder som rekommenderas i IN SAG—8, 'A Common Basis for Judging the Safety ofNuclear Power Plants Built to Earlier Standards'.
SKI skall
- säkerställa att svenska kärntekniska anläggningar har ett tillfredsställande djupförsvar som förebygger allvarliga tillbud och haverier med ursprung i teknik, organisation eller kompetens samt även förhindrar eller begränsar spridning av radioaktiva ämnen till omgivningen om ett haveri skulle inträffa,
upprätthålla organisatorisk och kunskapsmässig beredskap för att i en haverisituation kunna bistå andra myndigheter med råd i syfte att begränsa medicinska och sociala konsekvenser vid radioaktiva utsläpp eller hot om sådana.
Ruta ]: Verksamhetsmål inom reaktorsäkerhetsområdet enligt regle- ringsbrevet.
På motsvarande sätt kan nationella säkerhetsmål inom området behandling av kämkraftavfall härledas utifrån vad SKI skall säkerställa, enligt de specifika verksamhetsmål regeringen ställt upp inom detta område (se ruta 2).
SKI skall
- säkerställa att behandling, mellanlagring och annan hantering av kärnavfall och använt kärnbränsle sker så att olyckor och allvarliga tillbud förebyggs samt att spridningen av radio- aktiva ämnen till omgivningen förhindras eller begränsas om en olycka inträffar, säkerställa att slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall sker så att ett eventuellt läckage av radioaktiva ämnen till omgivningen i olika tidsrymder kan förväntas ligga under acceptabla nivåer, verka för att allsidighet och ändamålsenlighet upprätthålls i kämkraftindustrins forsknings- och utvecklingsprogram så att säker hantering och slutförvaring av kärnavfall uppnås och att metoder finns för avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar.
Ruta 2: Verksamhetsmål inom kämavfallsområdet enligt reglerings- brevet.
Enligt regleringsbrevet är den grundläggande förutsättningen för SKIs mål och inriktning av verksamheten att tillståndshavama har det fulla och odelade ansvaret för säkerheten. SKI skall övervaka hur tillstånds- havama lever upp till detta ansvar genom att skapa sig en egen välgrundad bild av säkerhetsläget vid anläggningarna och av kvaliteten
i tillståndshavarnas säkerhetsarbete. Enligt regleringsbrevet skall SKI därvid:
— driva på i säkerhetsarbetet när drifterfarenheter, forskningsresultat och teknisk utveckling så motiverar, såväl gentemot tillstånds- innehavare som i det internationella säkerhetssamarbetet,
- verka för att en allsidighet upprätthålls i kämkraftindustrins forskning och utveckling för hantering och slutförvaring av kärnavfall och för avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar i vilka verksamhet inte längre skall bedrivas samt att erforderliga medel sätts av för framtida kostnader, - verka för att kompetensen i säkerhetsarbetet vidmakthålls och utvecklas inom SKI likaväl som hos tillståndsinnehavarna och i övrigt inom landet, - utfärda och fastställa villkor och föreskrifter för kärnteknisk verksamhet i den utsträckning som bedöms nödvändig för säkerheten och till följd av Sveriges internationella åtaganden samt - aktivt informera om förhållanden och händelser av säkerhetsintresse samt om omhändertagande och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.
I prioritering av myndighetens uppgifter skall, enligt regleringsbrevet, den säkerhetsmässiga betydelsen vara avgörande.
Rapporteringskrav
Enligt regleringsbreven, regeringsbesluten och förordningarna skall SKI regelbundet avge följande rapporter avseende sin tillsynsverksamhet till regeringen:
I sin Årsredovisning skall SKI sammanfatta resultaten och effekterna av, samt kostnaderna för, sina verksamheter, i enlighet med de generella föreskrifter regeringen och Riksrevisionsverket utfärdat för årsredovis- ningar som skall upprättas av myndigheter.
I samarbete med SSI skall SKI avge en årlig rapport om 'Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken '. SKIs delar av rapporten sammanfattar viktiga slutsatser av drifterfarenheter, tillsyns- inspektioner och granskningar, såväl med avseende på stationemas tekniska status som på kvaliteten på säkerhetsarbetet vid stationerna.
SKI skall genomföra återkommande säkerhetsgranskningar av varje kärnkraftsreaktor i drift ungefär vart tionde år, samt rapportera sina slutsatser och rekommendationer i form av en ANSAR-redovisning. I genomsnitt avges således en sådan rapport per år, även om intervallen kan variera. Programmet för återkommande säkerhetsgranskningar beskrivs ytterligare i avsnitt 3.2.1 nedan.
Vart tredje år skall SKI avge en Rapport med anledning av kärn- kraftsindustrins s.k. FUD-program. Utöver slutsatserna och rekommen- dationema med avseende på programmets meningsfullhet och kvalitet
skall granskningsrapporten även föreslå betingelser för det framtida bedrivandet av SKBs FUD-program, som regeringen kan vilja föreskriva med stöd av Lag om kärnteknisk verksamhet.
Varje år skall SKI avge ett förslag om avgift per producerad kWh, vilken skall erläggas av kärnkraftsreaktoremas ägare för att täcka kostnaderna för slutförvaring av använt bränsle och kärnkraftavfall, samt för rivning och nedläggning av kärntekniska anläggningar. Till förslaget skall bifogas SKIs granskningsrapport avseende SKB:s kostnadsbe- räkningar. I SKI-granskningama tillämpas även de tekniska insikter som vunnits vid granskningen av det ovannämnda FUD-programmet.
3.2. Genomförandet av SKIs tillsynsverksamhet
Bidrag från SKI.
3.2.1. Beskrivningar av de viktigaste typerna av verksamhet
De huvudsakliga formerna för den tillsyn som SKI utövar i enlighet med regeringens instruktion och särskilda beslut, beskrivs i korthet nedan.
Granska och godkänna ändringar av utformningen av kärntekniska anläggningar och de säkerhetstekniska föreskrifterna (STF)
Enligt ovan beskrivna tillståndsvillkor skall SKI granska och godkänna alla säkerhetsrelaterade ändringar av utformningen av kärntekniska anläggningar (F SAR) och i de detaljerade säkerhetstekniska före- skrifterna (STF). Omkring 170 sådana tillsynsärenden, inlämnade av reaktortillståndshavama, behandlades under verksamhetsåret 1994-95, oräknat ärenden till följd av renoveringsprojektet vid Oskarshamn 1. Dessa ärenden kan omfatta allt från mindre förändringar till byten av ånggenerator och installation av ny reglerutrustning baserad på programmerad mikroprocessorteknologi. Handläggningen av sådana till- synsärenden följer de procedurer som redovisas i SKIs verksamhetsbok. Dessa procedurer utförs i enlighet med det förvaltningsförfarande som gäller enligt lagar och förordningar för svenska förvaltningsmyndigheter.
Ett inkommande ärende, vanligen i form av en framställning från en
tillståndshavare med tekniska rapporter bifogade, lämnas till den anläggningsinspektör som ansvarar för den berörda kärntekniska anläggningen. Ärendet tilldelas ett diarienummer i SKIs registratur. Beroende på ärendets typ föreslår inspektören vilken enhet som skall ta hand om ärendet, vilket kan vara enheten för inspektion eller någon av expertenhetema. Enhetschefen utser en handläggare som ansvarar för genomförandet av SKIs genomgång av ärendet och för att föreslå vad SKI skall besluta. Utseendet av handläggare bekräftas vid veckomötet inom respektive SKI-avdelning, och registreras i ärendediariet i SKIs registratur. När det gäller större ärenden blir handläggaren projektledare för en särskild arbetsgrupp, som består av experter från berörda enheter, som utses vid veckomötet. Inte sällan kan omfattningen av SKIs granskning inte bedömas förrän ärendet redan drivits under viss tid, varför den särskilda arbetsgruppen och det upplagda tidsschemat då kan behöva ändras allt efter vad som bedöms som behövligt.
I tillämpliga fall med stöd av den särskilda arbetsgruppen, upprättar handläggaren en granskningspromemon'a med slutsatser och rekom- mendationer för ett beslut av SKI. Beroende på hur komplexa ärendets säkerhetsfrågor är kan promemorian omfatta från en eller två och upp till mer än etthundra sidor. Under granskningsprocessen kan de som arbetar med den begära klarlägganden eller ytterligare material från tillståndshavama, efter vad som bedöms som nödvändigt, för att lösa de frågor som uppkommer. Detta gäller i synnerhet då SKI i början av granskningsprocessen kommer fram till att tillståndsansökan inte kan beviljas på basis av det material som ingivits. Allt ytterligare material som mottages registreras i ärendediariet. SKI-granskningen kontrollerar kvaliteten på den säkerhetsanalys tillståndshavaren lagt fram med stöd, då så anses nödvändigt, av oberoende beräkningar utförda av SKIs experter eller externa konsulter. Som ett led i granskningsproceduren kan SKI således använda konsulter inom eller utom Sverige, liksom också ta såväl informella som formella kontakter med sina syster- organisationer i andra länder. Såväl bilaterala överenskommelser som OECD/NEA-nätverket tillämpas i detta sammanhang.
Proceduren för att fatta beslut på basis av granskningen finns redovisad i SKIs verksamhetshandbok. Tillsynsbeslut kan endast tas på enhetschefsnivån, eller högre nivå, beroende på frågans vikt enligt kriterierna i verksamhetshandboken. För att säkerställa konsekvens, och att alla aspekter av betydelse för de berörda Säkerhetsfrågoma har beaktats, behövs samråd i beslutsprocessen mellan chefen för in- spektionsenheten och chefen eller cheferna för den eller de expert- enheter som berörs av ärendet, oberoende av vilken enhet som tilldelats ärendet i första hand. Sådant samråd registreras i form av enhets-
chefernas underskrifter på SKIs arkivexemplar av besluts-dokumentet och granskningspromemorian. Genom sin underskrift intygar enhets- chefen dessutom kvaliteten på granskningen med avseende på de aspekter som täckts in av experter från hans eller hennes enhet, samt dess konsekvens i förhållande till upprättade acceptanskriterier. Om enhällighet inte kan uppnås hänskjuts ärendet till behandling på en högre nivå. Beslut med principiell innebörd fattas också på högre nivå, i enlighet med kriterierna i SKIs verksamhetshandbok samt, för vissa typer av ärenden, i de regeringsförordningar som nämnts i ovanstående avsnitt. Innan beslut av särskild betydelse för reaktorsäkerhet fattas brukar SKIs reaktorsäkerhetsnämd konsulteras. Statens kämbränsle- nämnd (KASAM) har motsvarande funktion med avseende på viktiga beslut inom området kämavfallssäkerhet. För vissa typer av beslut som tas av SKIs generaldirektör skall SKIs styrelse konsulteras.
SKIs beslut i tillsynsärendet meddelas i ett kompletterande tillstånds- villkor till tillståndshavaren, med eventuella separata SKI-gransknings- promemorior som bilagor. Beslutet kan inkludera ytterligare tillstånds- villkor av tillfällig eller permanent natur, exempelvis med avseende på särskilda prov som skall utföras eller särskilda rapporteringskrav. SKIs beslut kan överklagas till regeringen i enlighet med stadgandena i Lag om kärnteknisk verksamhet.
Slutförandet av ärendet noteras i SKIs registratur. Förteckningar över ärenden som ännu inte slutförts utgår regelbundet från registraturen och följs upp av enhets- och avdelningschefema.
Enligt svensk grundlag utgör alla dokument som inkommer till eller utgår från myndigheter - med mycket få undantag - offentliga hand- lingar, och kan således granskas av media, intressegrupper, organi- sationer och allmänheten. SKI kan därför sägas hållas ansvarigt för kvaliteten på sina tillsynsbeslut inte bara av tillståndshavama utan även av olika intressegrupper och av allmänheten.
Ovan redovisade gransknings- och beslutsprocedurer kan betraktas som en traditionell metod för kvalitetskontroll inom svensk allmän förvaltning. SKIs förfaringssätt med avseende på viktiga säkerhetsfrågor läggs regelbundet fram för internationell kritik och granskning, genom SKIs medverkan i OECD/NEA-grupper och specialistmöten. SKI initierade exempelvis en särskild OECD/NEA/CSNI-grupp och en särskild arbetsgrupp med avseende på det så kallade silärendet.
Genomgång och bedömning av drifterfarenheter och forskning, som leder till förändrade tillståndsvillkor
I samarbete med tillståndshavare har standardiserade formulär tagits fram för rapportering av händelser och tilldragelser vid kärntekniska anläggningar (LER-rapportering). Händelserapporteringskraven anges i de säkerhetstekniska föreskrifterna (STF) för respektive anläggning. Tonvikten läggs vid de tilldragelser och händelser som kämkraft- företagen systematiskt utvärderar ur det så kallade MTC-perspektivet (samspelet mellan människa, teknik och organisation), med användning av etablerad metodik såsom HPES (Human Performance Enhancement System enligt INFO-terminologin) och AEB-analys (Accident Evolution and Barrier).ls
I enlighet med de föreskrivna SKI-procedurema bedöms inkom- mande LER-rapporter från reaktorer först av Enheten för inspektion, och kopior sänds ut till de olika expertenhetema. En andra granskning utförs av ASK-gruppen, som består av representanter för samtliga enheter inom Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet, som sammanträder en gång i veckan. Om beslut inte redan tagits av Enheten för inspektion eller den berörda expertenheten (t.ex. Enheten för hållfasthet och material, när det gäller LEK-rapporter avseende sprickor) anmäler ASK-gruppen huruvida den anser att ytterligare åtgärder bör vidtas inom SKI av berörd enhet. Sådana rekommendationer följs upp vid de tidigare nämnda veckomötena. LEK—rapporter från avfallsanläggningar behandlas på motsvarande sätt.
De åtgärder som vidtas på basis av enskilda LER-rapporter innefattar uppföljning vid norm alinspektioner, utsändning av särskilda inspektions- grupper eller initiering av en SKI-granskning av tillståndsvillkor, som leder till förändrade myndighetskrav såväl för den anläggning LER-rap- porten kom ifrån som för andra anläggningar, i tillämpliga fall. Kom ihåg att ärendet med den igensatta silen, som ledde till krav på omfattande tekniska ändringar vid fem anläggningar, som tillstånds- villkor för fortsatt drift, började med en LER-rapport. Serier av likartade händelser, som observeras under en begränsad tidsperiod och som innebär en otillfredsställande trend vad säkerheten beträffar, utlöser också SKI-åtgärder av de just nämnda typerna. Dessutom diskuteras den eventuella förekomsten av sådana trender en gång per år, vid möten på
6 O. Svensson: AEB Analysis of Incidents and Accidents in the Processing Industries. International Conference on Probability Assessment and Manage- ment, PSAM. Beverly Hills, Kalifornien, USA, 4—7 februari, 1991.
den högsta nivån mellan SKIs ledning och ledningen för den berörda anläggningen.
Data från LER-rapportema med avseende på tillförlitlighet och säkerhet registreras i SKIs databas STAGBAS (händelser i Sverige och i kokvattenreaktoranläggningen TV0 i Finland). Utländska händelser som rapporteras enligt bilaterala överenskommelser eller OECD/NEAl- Incident Reporting System registreras i databasen ASKBAS. Dessutom administrerar de svenska kämkraftstationema och TV0 i Finland gemensamt TUD-databasen, med samtliga komponentfel, som för närvarande omfattar över 200 reaktordriftår.7 SKI har tillgång till TUD-databasen, som är den viktigaste databasen för svenska probabi- listiska säkerhetsanalyser.
För att göra data lätt tillgängliga för inspektörema och i det praktiska säkerhetsarbetet i allmänhet sammanställs de till handböcker och kataloger, vilka uppdateras regelbundet:
- Tilltörlitlighetshandbok med statistiska, anläggningsspecifika komponenttillförlitlighetsdata, sammanställda från branschens TUD-databas ('T-boken'); - Katalog med trendstatistik för säkerhetsrelaterade system och komponenter för varje reaktor; - Katalog med statistiska data om initieringshändelser per reaktor ('I-boken'); - Katalog med data om fel med gemensam orsak (CCF-fel) - håller på att slutföras; 'C-boken'.
Det ankommer på varje enskild expertenhet att följa och utvärdera svensk och internationell säkerhetsforskning, liksom också inter- nationella myndighetserfarenheter inom sina respektive expertområden, för bedömning av huruvida ändringar bör göras i de svenska föresk- rifterna och tillståndsvillkoren. Exempel på tillsynsåtgärder från SKIs sida på senare tid inkluderar strängare krav med avseende på oförstö- rande provning av externa recirkulationsslingor i kokvattenreaktorer samt strängare driftsgränser för bränsle med hög utbränning.
7 Carlsson, L., and Nyman, R,: Collection of Reliability Data to be Used for the Swedish T-book and I-book. Presentation vid International (CSNI/PWGS) Work Shop on Reliability Data Collection in Toronto, Kanada, 15-16 maj 1995. SKI Memo SKI/RA- 09-95.
Varje förändring av tillståndsvillkor som initieras på detta sätt, oavsett om de tillkommer till följd av en analys av driftsresultat eller till följd av forskning, behandlas som ett tillsynsärende i enlighet med de procedurer som beskrivs ovan.
Utfärdandc av generella föreskrifter
Framtagningen av generella föreskriftera initieras som en uppgifti SKIs årliga verksamhetsplan, vilken fastställs av generaldirektören. Generella riktlinjer för strukturen på sådana föreskrifter, liksom för framtagnings- proceduren, har meddelats av regeringen (Statsrådsberedningen Ds 1992:112).
I grunden följer framtagningen av en SKI-föreskrift samma interna procedur som den som beskrivs ovan för andra tillsynsärenden. En handläggare utses, och en särskild arbetsgrupp med de tekniska och juridiska kunskaper som behövs sätts samman. Före slutförandet måste ett omfattande remissförfarande ske, genom vilket kommentarer till den föreslagna föreskriften hämtas in från tillståndshavare och andra intresserade parter. Vederbörlig SKI-nämnd brukar också konsulteras - för reaktorsäkerhetsföreskrifter Reaktorsäkerhetsnämnden. Beslutet att utfärda den slutförda föreskriften fattas av SKIs styrelse, i enlighet med de regler som gäller allmänt för myndighetsföreskrifter.
Som nämndes ovan fick SKI den formella befogenheten att utfärda generella föreskrifter, med stöd av Lag om kärnteknisk verksamhet, först i början av 1993. Med utnyttjande av denna nya befogenhet har SKI hitintills utfärdat generella föreskrifter med avseende på mekaniska komponenters hållfasthet och material.9 Dessa föreskrifter måste prioriteras eftersom riksdagen och regeringen beslöt att revidera den nationella lagstiftningen om tredjepartsinspektioner av tryckkärl och andra trycksatta komponenter, och de tidigare SKI-föreskriftema inom detta område, vilka utfärdats såsom 'gemensamma tillståndsvillkor', måste revideras i enlighet därmed.
Enligt gällande generella principer för svenska myndigheters utfärdande av generella föreskrifter skall den formella texten helst föreskriva vad som måste åstadkommas, och inte de detaljerade medel
& Föreskrifter som tidigare utgavs som gemensamma tillståndsvillkor följde samma procedur. 9 Statens Kärnkraftinspektions föreskrifter om mekaniska anordningar i kärntekniska anläggningar. SKIFS 199411.
som skall tillämpas för att åstadkomma det (Ds 1992:112, 5.22). Till de formella föreskrifterna skall bifogas en text under rubriken 'allmänna råd', som red0visar medel och kriterier som kan användas för att demonstrera överensstämmelse med föreskrifterna. Andra medel och kriterier kan emellertid användas om det kan visas att de leder till minst likvärdiga resultat. Vad kärnsäkerhetsföreskriftema beträffar får tillämpningen av denna allmänna princip till följd att tillståndshavarens ansvar inte urvattnas genom föreskrivandet av detaljerade tekniska tillvägagångssätt och lösningar med avseende på säkerhetsfrågor. Användningen av före- skrifterna USNRC 10 CFRSO som riktlinjer snarare än som bindande krav, i den tillståndsgivningsprocess som beskrivs i avsnitt 3.1.2 ovan, kan ses som en tidig tillämpning av denna princip.
Gällande SKI—föreskrifter och 'gemensamma tillståndsvillkor' följer samma tillvägagångssätt. Tillståndshavama måste exempelvis ha interna kvalitetssäkringssystem (QA), men en exakt överensstämmelse med exempelvis ISO-standarder föreskrivs inte, även om tillämpliga delar av sådana standarder kan användas vid SKIs granskningar och utvärde- ringar av tillståndshavamas kvalitetssystem.
Sommaren 1995 enades SKI och SSI om en gemensam plan för utfärdandet av generella föreskrifter, med avseende på kärntekniska anläggningar och verksamheter, bland annat för att säkerställa sam- ordning i tillämpliga fall. På SKIs sida förväntas vissa förseningar i förhållande till planen, till följd av en större arbetsbelastning än förväntat i samband med granskningen av återstartansökan för Oskars- hamn I. Förutom vad gäller området hållfasthet och material har utfärdandet av nya föreskrifter och revidering av föreliggande 'gemensamma tillståndsvillkor', givits lägre prioritet av SKI under de senaste åren, eftersom sådan tillsynsverksamhet har bedömts ha mindre inverkan på säkerheten än myndighetsgranskningen av säkerhetsfrågor till följd av incidenten med den igensatta silen och renoveringen av Oskarshamn 1, med hänsyn tagen till de tillgängliga resurserna.
Återkommande säkerhetsgranskningar (ASAR-programmet), inklusive probabilistiska säkerhetsanalyser ASAR— och PSA-programmet
Återkommande säkerhetsgranskningar av de svenska kämkraftsta- tionema genomförs regelmässigt, såsom ursprungligen föreslogs av den
reaktorsäkerhetskommitté som den svenska regeringen utsåg efter incidenten vid Three Mile Island 1979, och som fastställdes av riksdagen 1981.” Varje kämkraftreaktor skall genomgå omkring tre fullständiga säkerhetsgranskningar fram till år 2010, d.v.s. med intervaller på 8-10 år.
På basis av detta policy-beslut angav SKI, i direktiv som 1982 utfärdades till kämkraftföretagen, att tillståndshavaren för varje reaktor skulle inge en rapport, vilken kallades en ASAR-redovisning, som beträffande den första omgången återkommande säkerhetsgranskningar skulle innefatta följande:
- En omfattande analys av hur säkerhetsarbetet vid anläggningen är upplagt och realiseras, inklusive utbildningen av personalen. - En omfattande rapport avseende driftserfarenhetema, de viktigare tekniska förbättringarna och andra åtgärder som vidtagits för att förbättra säkerheten såväl vid anläggningen som inom organisationen sedan driftsättningen. — En detaljerad anläggningsspecifrk probabilistisk säkerhetsanalys på nivå 1. - En omfattande rapport avseende aktuella program för säkerhets förbättring, liksom föreslagna framtida program, på basis bland annat av slutsatserna från de återkommande säkerhetsgranskningarna.
Varje kämkraftverks ASAR-redovisning granskas av SKI och SKIs granskningsrapport - SKIs ASAR-redovisning - överlämnas som tidigare nämnt till regeringen. Detta rapportpaket, ASAR och SKI ASAR, utgör således en periodisk djupgående granskning från såväl kärnkraftverkens som SKIs sida, med avseende på reaktorns säkerhetsstatus och kvaliteten på säkerhetsarbetet, tillsammans med en plan för de framtida säkerhetsförbättringama, på basis av granskningen. En tidplan för ASAR-programmet överenskoms med kämkraftföretagen, vilken syftar till framtagning av ungefär en ASAR-redovisning per år.
1" 'Säker kärnkraft'r: Rapport från Reaktorsäkerhetskommittén', SOU 1979:86, Stockholm 1979. (Andra rekommendationer från Reaktorsäkerhetskommittén, som också haft stor betydelse för kämsäkerhetsarbetet i Sverige, har handlat om hur säkerhetsarbetet skall organiserats, på såväl myndigheternas som kämkraftföretagens sida, för bättre effektivitet, åtgärder och system för att mildra effekterna av olyckor utöver grundläggande konstruktion och därmed sammanhängande haveriberedskap, människans prestanda relativt det tekniska systemet, system för återkoppling av driftserfarenheter m.m.).
Den första omgången återkomm ande säkerhetsgranskningar, benämnd ASAR-80, har nu slutförts. I ASAR-80-programmet har mycken möda lagts ner på framtagningen av metoder för probabilistiska säkerhetsanalyser (PSA) och genom- förandet av heltäckande blockspecifrka PSA-studier avseende samtliga reaktorer, med hjälp av den ovannämnda anläggningsspecifrka kom- ponent-ochsystemtillförlitlighetsdatabasenTUD.ASAR-SO-programmet innebar i själva verket ett viktigt genombrott för PSA-analyser inom svenskt reaktorsäkerhetsarbete. Ungefär halvvägs genom ASAR-SO-pro- grammet initierade SKI ett forskningsprojekt - SUPER-ASAR - för granskning och utvärdering av erfarenheterna avseende den hitintills tillämpade PSA-metodiken. Rapporten avseende SUPER-ASAR-pro- jektet” har i själva verket kommit att användas som metodikriktlinjer för kommande PSA-studier av svenska reaktorer.12
Erfarenheterna hitintills har visat att de svenska kämkraftföretagen, i arbetet med att genomföra ASAR-programmet, kommer att genomföra förändringar av anläggningarnas komponenter och procedurer, för att säkerställa att de beräknade härdskadefrekvensema faller under 1:100000 per reaktordriftsår, vilket ligger väl i linje med vad som rapporteras i INSAG—3-rapporten som en uppnåelig säkerhetsnivå, med bästa möjliga tillämpning av god säkerhetspraxis och goda säkerhets- principer. SKI använder de beräknade härdskadefrekvensema huvudsak- ligen som en bedömningssiffra för de tekniska säkerhetssystemens tillförlitlighet. Som sådan utgör den ett av de kriterier som används vid bedömning av anläggningsändringar.
I den andra omgången återkommande säkerhetsgranskningar, ASAR-90, fortsatte man att betona de probabilistiska säkerhetsana- lysema, i syfte att förfina metodiken (t.ex.för att redovisa mänskliga fel och fel med gemensam orsak - CCF), ökad fullständighet och breddat omfång (status vid avställd reaktor, radioaktiva utsläpp - PSA-nivå 2). Ökad vikt läggs emellertid vid att tillståndshavama i ASAR-redovis- ningen skulle framlägga analyser och bedömningar tillsammans med beskrivningarna av driftserfarenheter m.m. Enligt SKIs nya riktlinjer för ASAR-arbetet, skulle analyserna och bedömningarna tas fram särskilt ur utbildningsorganisationens perspektiv.
SKIs ASAR-granskningar följer samma interna procedur som den som redovisas ovan för andra tillsynsärenden. En handläggare utses, och
” Johanson, G, ed: SUPER-ASAR, Slutrapport. SKI-rapport, april 1990. ” Description of Status and Use of PSA in Sweden. Kommande SKI-rapport.
en arbetsgrupp med de kunskaper som behövs sätts samman. ASAR-ar- betet skall emellertid inte bara bestå i att tillståndshavaren utarbetar ASAR-redovisningen, i enlighet med detaljerade riktlinjer som meddelas i förväg, följt av SKIs granskning av den. I stället förs en dialog mellan tillståndshavaren och SKI för säkerställande av att alla viktiga säkerhets- relaterade frågor ägnas önskad uppmärksamhet. SKIs ASAR-gransk- ningsrapporter diskuteras såväl i reaktorsäkerhetsnämnden som i SKIs styrelse innan den slutförs och överlämnas till regeringen.
Särskilda, kompletterande granskningar av de konstruktionsmässiga grunderna för de svenska reaktorerna
Fastän ASAR-programmet, och de tillhörande probabilistiska säkerhets- analysema, medförde väsentliga säkerhetsförbättringar kom man att inse att de ursprungliga, deterministiska konstruktionsbasförutsättningarna och -analysema måste bedömas på nytt, med tillämpning av moderna analysmetoder och data. Barsebäckhändelsen 1992 avslöjade således en stor brist i de deterministiska säkerhetsanalyser som utgjorde en viktig del av konstruktionsbasen för nödkylsystemen. Noggranna konstruk- tionsbasgranskningar av alla svenska reaktorer kompletterar därför för närvarande ASAR-redovisningarna, syftande till en fullständig rekon- struering av de slutliga säkerhetsrapportema (F SAR). Granskningama, på vilka över 500 manår kommer att ha lagts ner innan de är slutförda omkring år 1998, initierades på frivillig basis av de svenska kämkraft- företagen, men följs noga av SKI. Det mål som ställdes upp för granskningama blev således föremål för godkännande av SKI, och framstegen följs upp vid regelmässiga möten mellan personal vid SKI och kärnkraftföretagen. SKI har dessutom satt igång vissa egna studier, för att kunna främja vissa förhållningssätt för användning inom granskningsarbetet.
Granskningar av industrins program för slutförvaring av använt bränsle och högaktivt avfall och för rivning och nedläggning av kärntekniska anläggningar (SKB:s FUB-program)
Som nämndes i avsnitt 3.1.3 ovan skall SKI vart tredje år avge en rapport med anledning av kärnkraftsindustrins s.k. F UD—program. I enlighet med stadgandena i Lagen och Förordningen om kärnteknisk verksamhet behandlar granskningen FUB-programmets ändamåls- enlighet, fullständighet och allmänna vetenskapliga och tekniska
kvalitet. Rapporten bygger såväl på en granskning utförd av SKIs personal som på kommentarer inhämtade från ett antal in- och utländska institutioner och organisationer, däribland SSI.
SKIs egen granskning bygger till stor del på de insikter man vunnit genom sitt eget forsknings- och utvecklingsprogram avseende säkerhets- analysmetoder för slutförvaring av använt bränsle och långlivat kärnavfall. Med hjälp av dessa insikter kan SKI identifiera problem och osäkerheter, som SKB skall lösa genom ytterligare forskning och utveckling innan tillståndsansökningar lämnas in med avseende på de olika anläggningar som utgör en del av det slutförvaringssystem som skall uppföras och drivas.
I grund och botten följer SKIs granskning av SKB:s FUB-program samma interna procedur som den som beskrivs ovan för andra tillsyns- ärenden. En handläggare utses, och en särskild arbetsgrupp med det kunnande som behövs bildas. Som nämnt inhämtas kommentarer från ett antal olika organisationer. Dessa kommentarer utgör, tillsammans med resultaten av SKIs egen granskning, basen för SKIs slutliga slutsatser och rekommendationer avseende SKB:s FUD-program, vilka redovisas i SKIs granskningsrapport till regeringen. Enligt regeringens föreskrifter måste SKIs granskningsrapport godkännas av SKIs styrelse, innan den överlämnas till regeringen. Enligt de procedurer som föreskrivs av regeringen ges Statens kärnbränslenämnd (KASAM) tillfälle att yttra sig över SKIs granskningsrapport i en egen, oberoende granskningsrapport till regeringen avseende FUD-programmet.
Inspektioner
I huvudsak tre typer av inspektioner utförs av SKI: normalinspektioner, temainspektioner, samt särskilda inspektioner eller undersökningar föranledda av händelser av särskild vikt för säkerheten. Detaljerade inspektioner med avseende på hållfasthet och material utförs av opartiska företag för kontroll och provning, i enlighet med SKIs föreskrifter (se nedan). SKIs inspektionsprograrn håller på att utvecklas mot en ökad tonvikt på systematiska utvärderingar av kvaliteten på det säkerhetsmässiga arbetet vid anläggningarna. I samband med denna process har följande dokument tagits fram, och används för närvarande till ledning vid utförandet av inspektionema, d.v.s. utan att vara formellt antagna procedurer:
- Inspektionshandboken, eller RI-handboken, som är en handbok som innehåller de regler som gäller för inspektionsarbetet, tillsammans med checklistor och allmän vägledning;
- SKIs referensbok - Underhåll;
- Inspektionshandledningen - Underhåll med riktlinjer för genom förande av inspektioner av underhållssystem; — Handbok för inspektion av kvalitetssystem, med riktlinjer för inspektion och bedömning av kvalitetssystem vid kämkraftföretagen.
Nedanstående beskrivningar av inspektionsrutiner avser reaktoran- läggningar, men rutiner för inspektion av avfallsanläggningar skall tas fram på motsvarande sätt.
Rutin- eller normalinspektioner
Rutininspektioner utförs av SKIs inspektörer, som besöker de olika anläggningarna under flera dagar per månad. De årliga avställningama för revision och bränslebyte utnyttjas till intensifierade inspektioner.
Speciellt framtagna blanketter används för planeringen och upp- följningen av rutininspektionema, vilka utförs av Enheten för inspektion. Blanketterna används för kontroll av inspektionemas täckning, såväl de som genomförts som de som planeras, med hjälp av en tabell som redovisar alla punkter som skall inspekteras och de specifika enheter som har eller skall inspekteras i enlighet med planerna. Skriftliga inspektionsrapporter infordras.
T em ainspektioner
Temainspektioner syftar till djupare insikter i kvaliteten på tillstånds- havamas säkerhetsmässiga verksamheter inom specifika temaområden. Några sådana områden är underhåll, haveriberedskap, brandskydd, härddriftpraxis, kvalitetssäkring, utbildning, tillståndshavarens hantering av händelseundersökningar m.m. Ansvaret för att initiera temain- spektioner ligger hos den enhet som ansvarar för SKIs tillsynsverk- samhet inom området ifråga. Enheten för inspektion ansvarar för att samordna de olika temainspektionema, med vederbörlig hänsyn tagen till situationen vid kämkraftföretagen. Flera tern ainspektioner genomförs varje år. Programmet för temainspektionema fastställs och dokumenteras i SKIs årliga verksamhetsplan. Temainspektioner kan även ingå i SKIs granskningsärenden avseende större tillståndshavarprojekt. Kvalitets-
säkringen inom OKG FENIX-projektet för renoveringen av Oskarshamn 1 blev exempelvis föremål för en temainspektion från SKIs sida.
Temainspektionema, och eventuella myndighetsbeslut som kan följa därav, blir föremål för samma interna procedurer som övriga gransk- ningsärenden, vilka har beskrivits ovan.
Särskilda inspektioner eller undersökningar föranledda av händelser av särskild betydelse för säkerheten
I enlighet med LER-rapporteringsprocedurema i de säkerhetstekniska föreskrifterna (STF) (se ovan) skall incidentundersökningar i första hand utföras av utbildad personal vid kärnkraftföretagen och rapporteras till SKI. Beroende på omständigheterna kan SKI besluta att därutöver genomföra sina egna särskilda inspektioner eller undersökningar. Exempel på händelser som föranlett undersökningar från SKIs sida är silincidenten vid Barsebäck 1992, den läckande spricka i resteffekt- kylningssystemet som inte upptäcktes vid en driftkontroll vid Oskar- shamn ] 1993 och en observerad ökning av LER-frekvensen vid Barsebäck 1994.
Beslutet att sätta samman och sända ut en särskild inspektionsgrupp fattas normalt på avdelningschefsnivå, eftersom det medför en om- fördelning av resurserna relativt verksamhetsplanen. De särskilda inspektionema, och de eventuella myndighetsbeslut de kan leda till, företas med samma interna procedurer som andra granskningsärenden, vilka beskrivs ovan.
Inspektioner — Hållfasthet och material
De detaljerade tekniska inspektionema, och de sammanhängande hållfasthets- och materialbedömningama, utfördes fram till den I januari 1995 av ett statligt företag, AB Svensk Anläggningprovning, med befogenhet att utföra sådana ärenden i enlighet med en särskild lag, och med stödjande bemyndigande meddelat i tidigare SKI-föreskrifter utfärdade såsom gemensamma tillståndsvillkor. I framtiden kommer inspektionema, och de tillhörande bedömningarna, att utföras i enlighet med SKIs allmänna föreskrifter SKIF S 1994zl, av fristående oberoende företag för inspektion som ackrediterats av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). Till skillnad mot det uppdrag AB Svensk Anläggningsprovning, nu SAQ AB, hade så är nu de ackredi- terade inspektionsföretagens uppdrag begränsat till kontroll av upp-
fyllandet av föreskrifterna. Ännu (början av 1996) fortsätter AB Svensk Anläggningsprovning att svara för denna tjänst, i avvaktan på ackredi- teringen av det första inspektionsföretaget.
Ett särskilt företag bildas för oberoende kvalificering av teknik för oförstörande provning och inspektion, utförd av tillståndshavama och deras leverantörer av inspektions- och provningstjänster. För företaget och dess verksamhet gäller SKIs föreskrifter, SKIFS 1995:1, bland annat för att säkerställa dess oberoende och sakkunskap.
Avsikten är att få rent bord, med ingenting utestående efter varje underhållsavställning, före start av reaktorn. Alla inspektioner skall genomföras i enlighet med inspektions— och provprocedurer som vederbörligen godkänts av kontrollföretaget, och alla kvarstående indikationer på defekter eller försvagning skall utvärderas och kunna visas vara accepterbara som de verifieras av inspektionsföretaget. Alla reparationer skall utföras i enlighet med kvalificerade procedurer, och under tillsyn av och utförda till inspektionsföretagets belåtenhet. De riktlinjer som bifogas SKIs föreskrifter definierar den godtagbara säkerhetsnivån.
SKIs vanliga tillsyn rör huvudsakligen inspektions- och kontroll— företagen och behandling av dispensansökningar från tillståndshavama. Eftersom tillståndshavamas kompetens emellertid betraktas som något mycket viktigt så inspekterar SKI även tillståndshavamas kompetens, resurser och organisation inom området hållfasthet och material genom temainspektioner,
3.2.2. Tillsynsverksamhetens organisation och administration
Uppläggningen av, och alla de viktigare regler som styr hur SKI bedriver sin verksamhet, redovisas i Verksamhetsboken, som varje anställd har ett eget exemplar av, med uppdateringar. Manualen omfattar bland annat följande huvudämnen:
- Övergripande mål och verksarnhetsstrategier; - Juridisk grund; - Internationella åtaganden; — Arbetets uppläggning och ansvarsfördelning (arbetsordning); - Befogenhetsfördelning;
- Bedrivande av forskning;
- Registratur och arkiv; - Ärendeadministration och -dokumentation;
- Upphandling av konsulttjänster; - Kompetensutveckling.
Organisationsmässig struktur
SKI leds av en generaldirektör under insyn styrelse med general- direktören som ordförande. Inspektionen är organiserad i följande tre avdelningar:
- Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet (R) med enheterna för - Inspektion (RI), - Anläggningssäkerhet (RA), - Reaktorteknik (RR), - Hållfasthet och material (RH) samt - Människa-Teknik-Organisation - (MTO) (RM); — Avdelningen för materialtillsyn (M); - Avdelningen för tillsyn av kämavfallssäkerhet (K);
samt fyra enheter direkt underställda generaldirektören, nämligen
- Informationsenheten (I); - Forskningsenheten (F); - Administrativa enheten (A); - Personalenheten (P);
Följande tre nämnder är knutna till SKI
- Reaktorsäkerhetsnärnnden; - Nämnden för kontroll av kärnämne; - Forskningsnämnden.
Dessutom har Nämnden för kämavfallssäkerhet (KASAM) tilldelats en motsvarande rådgivande funktion relativt SKIs tillsynsärenden inom området kämavfallssäkerhet.
Ansvarsfördelning för olika typer av tillsynsverksamhet och ärenden
Ansvaret för SKIs olika typer av tillsynsverksamhet och ärenden har enligt verksamhetshandboken tilldelats avdelningarna R, M och K enligt följande:
Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet (R) ansvarar för myn- dighetstillsyn med avseende på kärnsäkerhet vid
- kärnkraftverken i Barsebäck, Ringhals, Oskarshamn och Forsmark, undantaget CLAB i Oskarshamn och Slutförvaret för radioaktivt avfall i Forsmark, - forskningsreaktom R2 i Studsvik, samt - bränslefabriken i Västerås och uranframställningsanläggningen i Ranstad.
Vid utövandet av sin myndighetstillsyn avseende dessa anläggningar skall Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet samarbeta med avdelningarna M och K då dessa avdelningars tillsynsansvar berörs. Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet har därutöver det över- gripande ansvaret för SKIs haveriberedskap, med enheten för informa- tion ansvarig för att informera allmänheten i händelse av en olycka. Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet skall dessutom biträda de andra avdelningarna vid behandlingen av tillsynsärenden avseende integriteten hos mekaniska komponenter. Ansvaret för tillsynsärenden inom specifika ämnesområden delegeras i verksamhetshandboken till enheterna. Dessutom gäller de regler för behandling av tillsynsärenden och myndighetsbeslut som redovisats i avsnitt 3.2.1 ovan.
Avdelningen för materialtillsyn ansvarar för SKIs tillsynsverksamhet med avseende på icke-spridnings-frågor. Den ansvarar dessutom för tillsynsverksamhet med avseende på transporter av kärnämne och för fysiskt skydd av kärntekniska verksamheter och anläggningar mot stöld, sabotage och terroristangrepp. Vid utövandet av sin myndighetstillsyn inom dessa områden skall avdelningen för materialtillsyn samarbeta med avdelningarna R och K i de frågor som berör dessa avdelningars tillsynsansvar.
Avdelningen för tillsyn av kämavfallssäkerhet ansvarar för myn- dighetstillsyn angående kämavfallshantering vid följande anläggningar
- CLAB,
- SFR,
— de kärntekniska anläggningarna i Studsvik, med undantag av forskningsreaktom R2, - Ågesta-reaktom (avstängd, bränslet uttaget), - ett framtida slutförvar för använt kärnbränsle med tillhörande anläggning för inkapsling av använt kärnbränsle.
Vid utövandet av sin myndighetstillsyn av dessa anläggningar skall avdelningen för tillsyn av kämavfallssäkerhet samarbeta med avdel- ningarna M och R i de fall då dessas tillsynsansvar berörs. Avdelningen för tillsyn av kämavfallssäkerhet handhar i synnerhet tillsynsärenden angående hantering, behandling och förvaring av kärnkraftavfall från kärntekniska anläggningar som hänförs till Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet.
Avdelnings- och enhetschefernas ansvar
Enligt verksamhetshandboken ansvarar avdelnings- och enhetschefema för behandlingen av de tillsynsärenden som tilldelas dem, enligt handboken, och som definieras ytterligare i SKIs årliga verksamhetsplan eller av proceduren för tilldelning av inkommande ärenden från tillståndshavare. Detta ansvar innefattar vetenskaplig/teknisk och juridisk/administrativ kvalitetskontroll av behandlingen av tillsyns- ärendena och myndighetsbesluten enligt föreskrifterna i verksamhets- handboken, och som i korthet avhandlats i avsnitt 3.2.1 ovan. Avdel- nings- och enhetschefema ansvarar dessutom för initierandet av sådana tillsynsärenden som temainspektioner och särskilda inspektioner, granskningar och revideringar av tillståndsvillkor och föreskrifter m.m., som skall tas med i verksamhetsplanen. Dessutom ansvarar de för upprätthållandet och utvecklandet av de nödvändiga granskningsme- todema, kriterierna och expertkunskapema hos den egna personalen, med stöd, då så är lämpligt, av externa konsulter och forsknings- organisationer. De har därvid ansvaret för att administrera ifrågavarande delar av SKIs forskningsprogram (se avsnitt 6.1 nedan).
SKIs verksamhetsprogram
Med avseende på planeringen och uppföljningen av resursanvändningen indelas SKIs tillsynsärenden i olika verksamhetsprogram. Avdel- ningarnas och enheternas ansvar för skilda grupper av tillsynsärenden definieras sålunda i verksamhetshandboken och den årliga verksamhets- planen, såsom ett ansvar för specificerade verksamhetsprogram, med en förteckning över tillsynsärenden. Enligt beskrivningen i avsnitt 3.2.1 kan dessa tillsynsärenden omfatta allt ifrån smärre förändringar av en säkerhetsteknisk föreskrift (STF) och till mycket omfattande projekt, såsom en myndighetsgranskning av omfattande anläggningsändringar, en ASAR—granskning eller framtagning av nya SKI-föreskrifter.
Vad huvudprogrammen reaktor- och kärnärnnessäkerhet och kämkraftavfallssäkerhet beträffar omfattar SKIs verksamhet för närvarande följande verksamhetsprogram:
Huvudprogram : Reaktor- och kärnämnessäkerhet
Ansvarig avdelning/enhet SKIs verksamhetsprogram
R: Avdelningen för - Samordning av säkerhetstillsyn
tillsyn av reaktorsäkerhet - Återkommande säkerhets- granskning - Analys av störningar vid
kärnkraftverk (ASK)
RI: Enheten för inspektion - Inspektion
- Beredskap
RA: Enheten för anläggningssäkerhet
— Anläggningssäkerhet - Säkerhetsanalys
RR: Enheten för reaktorteknik - Reaktorhärdens säkerhet - Begränsning av konsekvenser
vid haverier
RH: Enheten för hållfasthet och material
- Komponenters mekaniska integritet - Kontroll och provning
RM: Enheten för människa- — Människa Teknik Organisation teknik-organisation - Kvalitetssäkring
M: Avdelningen för - Kämämnes- och materialtillsyn transportsäkerhet
Huvudprogram: Kärnavfallssäkerhet
Ansvarig avdelning/enhet SKIs verksamhetsprogram
K: Avdelningen för - Övergripande säkerhetskrav
kämavfallssäkerhet - Säkerhet vid behandling och lagring rn nr av kärnavfall och använt kärnbränsle - Säkerhet vid slutförvaring av använt kärnbränsle (djupförvar)
Som framgår av avsnitt 3.2.1 kräver många tillsynsärenden insatser från flera olika avdelningar och enheter, för att all erforderlig sakkunskap skall göras tillgänglig. Temainspektioner, ASAR-granskningar och många gransknings- och godkännandeärenden som kommer in från tillståndshavama är bara några exempel. Verksam hetsprogrammen utgör de planeringsramar som den avdelning eller enhet som är huvudansvarig för en viss grupp ärenden, d.v.s. ett verksamhetsprogram, kan förhandla utifrån och säkerställa erforderliga bidrag från andra avdelningar och enheter. Konkurrerande krav avseende samma begränsade resurser måste lösas på avdelningschefs- eller generaldirektörsnivån. Generaldirektörens formella godkännande av verksamhetsplanen utgör det sista steget i denna planeringsprocess.
Som redan anförts tilldelas ansvaret för grupper av ärenden som bildar ett verksamhetsprogram primärt chefen för den berörda avdel- ningen eller enheten. Ansvaret för planering och uppföljning av ärenden i ett verksamhetsprogram kan avdelnings- eller enhetschefen delegera till en programansvarig.
Befogenhetsfördelning
Verksamhetshandboken förtecknar de olika typer av beslut som skall fattas på generaldirektörs-, avdelningschefs- respektive enhetschefsnivån. Det föreligger en skyldighet att på var och en av dessa nivåer bedöma huruvida ett beslut, även i det fall då det formellt har delegerats, bör fattas på en högre nivå, t.ex. om det kan ha policykonsekvenser. Det föreligger därutöver en skyldighet att informera närmast högre chef om de beslut som fattas.
Procedurema för myndighetsbeslut redovisas i verksamhetshandboken och har behandlats i korthet i avsnitt 3.2.1 ovan. Då det föreligger trängande behov därav kan beslut med avseende på säker drift av en kärnteknisk anläggning fattas av chefen för enheten för inspektion eller, i dennes frånvaro, av en inspektör som tilldelats ansvaret för en kärnteknisk anläggning. Utanför ordinarie arbetstid ligger befogenheten att fatta denna typ av beslut hos en vakthavande beslutsfattare (VB). Denna VB är dessutom bemyndigad att aktivera SKIs beredskaps- organisation, efter vissa specificerade kriterier.
Driftsmässig administration och prioriteringar
Verksamhetsplanen förtecknar och ställer upp prioriteringar för tillsynsärenden och andra verksamheter såsom forskning, utbildning m.m., som kan planeras minst 6-12 månader i förväg. Detta omfattar såväl av SKI initierade ärenden som gransknings- och godkännande- ärenden från tillståndshavama vilka SKI fått kännedom om i tillräckligt god tid. Många tillsynsärenden är emellertid händelsestyrda, till följd av nationella eller internationella drifterfarenheter såsom LER-rapporter och resultat av driftskontroller. Tidplanema för gransknings- och god— kännandeärenden ändras dessutom inte sällan av tillståndshavama, och det granskningsarbete som kommer att behövas kan vara svårt att bedöma med någon större noggrannhet innan tillståndshavaren inkommit med det tekniska bakgrundsm aterialet. Därför måste varje år, i synnerhet vid Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet med dess stora antal inkommande ärenden, ett stort antal avvikelser från verksamhetsplanen hanteras av den operativa ledningen.
Behovet av sådan operativ ledning förutses i verksamhetsplanen. Eftersom händelsutlösta ärenden definitionsmässigt inte kan förutses, med avseende på tider och erforderliga sakkunskaper, så indelas ärendena i verksamhetsplanen i två prioritetsgrupper: (I) Sådana ärenden som bör slutföras oavsett förekomsten av händelseutlösta ärenden, samt (II) de ärenden som kan fördröjas eller skjutas upp om händelseutlösta ärenden kräver högre prioritet. Mängden grupp II-ärenden uppskattas i planeringsprocessen på erfarenhetsmässig basis. För såväl planerade ärenden som händelseutlösta ärenden görs prioriteringen upp utifrån ärendets säkerhetsbetydelse, i enlighet med regleringsbrevet. Frågor som rör medgivanden till fortsatt drift av en kärnkraftsreaktor har uppen- barligen hög säkerhetsbetydelse.
På basis av dessa principer har chefen för varje avdelning och enhet befogenhet att omfördela resurser mellan planerade och händelseutlösta
ärenden inom ramen för avdelningens eller enhetens totalbudget. Situationen granskas vid de veckovisa ledningsmötena inom respektive avdelning. Situationen granskas dessutom och följs upp vid de kvartals- visa uppföljningsmötena mellan generaldirektören och personalen vid de olika avdelningarna och enheterna.
I praktiken har det många gånger visat sig svårt att administrera verksamheten efter dessa principer under de senaste åren. Eftersom SKIs tjänstemän grovt räknat motsvarar en inspektör per kärnkraftsanläggning eller annan huvudanläggning, och ibland två experter inom varje specialområde (såsom härdfysik, frakturmekanik, oförstörande provning, kvalitetssäkring m.m.) så är varje tjänsteman, inklusive enhetschefema vid Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet, vanligen engagerade i flera ärenden, inklusive inspektionsärenden, gransknings- och god- kännandeärenden, revideringar av föreskrifter, hantering av forsknings- kontrakt och medverkan i aktiviteter rörande information till allmän- heten, som vart och ett behöver en del av hans eller hennes sak- kunskaper. Omfattande händelseutlösta och händelsestyrda gransk- ningsärenden, såsom ärendet med den igensatta silen och renoveringen av Oskarshamn 1, som tillkommer utöver den vanliga ärendevolymen, gör det svårt att undvika att överbelasta såväl organisationen som den enskilda medarbetaren. Många långsiktiga verksamheter såsom ASAR-programmet, revidering och framtagning av föreskrifter, liksom forskning, utbildningsprogram för personalen och utveckling av intern kvalitetssäkring, försenas, så som framgår av SKIs årsredovisningar.
3.2.3. Upprätthålla och utveckla kompetensen
Eftersom SKI utgör en kunskapsbaserad organisation är upprätthållandet och utvecklandet av dess kompetens av mycket stor och strategisk betydelse. Ledningsfilosofm bygger således på att all personal skall ha en önskan och besitta förmågan att ansvara för att utveckla sina arbetsuppgifter, och att ta ansvar för sin egen utveckling i enlighet med målen för SKI.
Med kompetens avses härvidlag grundkunskaper, färdigheter, strategisk förmåga och social förmåga.
SKI strävar efter att utveckla personalresursema på organisationens alla nivåer, genom kontinuerlig inlärning i arbetet kompletterat med utbildning. Ansvaret för utveckling av personalresursema vilar på varje chef.
SKI har en strategisk plan för utveckling av personalresursema, vilken utgör ett komplement till den ordinarie personaladministrationen.
Önskade kompetensprofiler tas fram genom systematiska analyser med avseende på SKIs uppgifter och arbetsorganisation, för att tjäna som vägledning i arbetet att utveckla de enskilda personerna. Varje chef skall genomföra så kallade "utvecklingssamta " med samtliga anställda varje år. Utvecklingssamtalen utgör en omsorgsfullt planerad och strukturerad dialog, som är inriktad på den anställde och hans eller hennes arbetssituation och framtid. Den syftar även till att följa upp effekterna av aktiviteterna inom personalutvecklingsområdet.
Medverkan i SKIs verksamhetsprogram och projekt erbjuder många möjligheter att lära sig under arbetet, i synnerhet inom forsknings- programmet, samt inom ramen för internationella program för sam arbete och för utbyte av erfarenheter. Dessa möjligheter tas systematiskt till vara för kompetensutvecklingen. Tjänstgöring utomlands, i norm alt från några månaders till några års tid, ingår i personalutvecklingspro- grammen. Alla sådana insatser, som syftar till kompetensutveckling, följs upp och utvärderas.
Ett omfattande utbildningsprogram läggs upp varje år, och relateras till behov som framkommit vid planerandet av SKIs verksamheter och i samband med utvecklingssamtalen, relativt de önskade kompetens- profilerna.
3.3. SKIs ekonomiska resurser
Bidrag från SKI.
Allmänt
SKIs verksamhet finansieras över statsbudgeten.l3 SKIs anslagsfram- ställning för det kommande verksamhetsåret bedöms av regeringen på samma sätt som gäller för övriga myndigheter. Verksamheten utvärderas av regeringen på samma sätt som för övriga myndigheter och ut- värderingen ingåri budgetpropositionen. Resurser tilldelas i regeringens regleringsbrev, som dessutom föreskriver direktiv för myndigheter, där mål för verksamheter att bedriva ävenledes specificeras. Till skillnad
” Budgetpropositionen för 1992/93, 1993/94, 1994/95 och 1995/1996. Myndighetsdirektiv för 1992/93, 1993/94, 1994/95 och 1995/96. SKIs årsrapporter för 1992/93, 1993/94 och 1994/95. SKIs årsredovisningar (utöver vad som redovisas i årsrapporterna) för 1992/93, 1993/94 och 1994/95.
mot vad som normalt gäller för en anslagsfmansierad myndighet så är regeringens kostnader för SKIs verksamhet kompenserade av fastställda avgifter och forskningsavgifter som betalas av de kärntekniska anlägg— ningarna. Kostnaden för SKIs verksamhet har således neutral inverkan på statens budget.
Två typer av anslag finns tillgängliga för SKI: Anslag B2: Förvalt- ningskostnader samt anslag BB: Kämsäkerhetsforskning. Uppställningen nedan visar SKIs resurser, i fasta priser, omvandlade till 1995-års prisnivå med användning av konsumentprisindex.
SKIs anslag i fasta priser 1000 SEK
992/93 1993/94 1994/95 1995/96
El Förvaltningsanslag E Forskningsanslag
F örvaltningsanslag
Omkring 60% av förvaltningsanslaget används till lönekostnader, 15% till gemensamma kostnader (kostnader för lokaler, telekommunikation m.m.). Resterande 25% utgör rörliga kostnader, i huvudsak rese- kostnader och konsultkostnader. Diagrammet nedan åskådliggör resursfördelningen inom förvaltningsanslaget för verksamhetsåret 1994/95 (inklusive gemensamma kostnader), för olika verksamhets- områden.
Reaktor & Kärnämnessäkerhet 57%
%” /
Kärnavfallssäkerhet 17%
Reaktor-och kärnämnessäkerhet
Diagrammet nedan åskådliggör resursfördelningen inom forsknings- anslaget för verksamhetsåret 1994/95, för olika verksamhetsområden.
.. r/ . &
ww /////" / es
Övrig forskning (14%) kan för året 1994/95 uppdelas enligt följande:
Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH) 22 % Nordiskt samarbete för kärnsäkerhet 45 % Bidrag till lokala säkerhetskommittéer 15 % Övrigt 18 %
Finansieringen av lokala säkerhetskommittéer via forskningsanslaget utgör ett tekniskt finansieringsarrangemang, som beslutats av regeringen och som inte kontrolleras av SKI.
Totala resurser
Diagrammet nedan visar de totala resurserna för verksamhetsåret 1994/95, fördelade på de olika verksamhetsområdena (inklusive gemensamma kostnader).
R
Safeguards 10%
....I
Historik och nuläge
Utvecklingen vad gäller tilldelade medel och faktiska utgifter för SKI framgår av tabellerna nedan:
Anslag BZ: Förvaltningskostnader (tkr,lo'pande priser)
År
1989/90 1990/91 1991/92 1992/934 1993/94 1994/95
Ing.saldo
783 3 158 3 994 6 555 11 098 16 253
Anslag'
41 067 44 606 47 049 57 790 58 818 58 694
Utgifter2
38 692 43 770 45 209 53 247 55 243 61 161
Inkom st3 Utg.saldo
3 158 3 994 5 834 11 098 16 253 14 844
1 580 1 058
Anslag B3 : Kärnsäkerhetsforskning (tkr, löpande priser)
År
1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95
Noter:
Ing.saldo
16 809 14 156
4 344 10 608 24 550 27 106
Anslagl
50 006 52 506 57 559 65 105 67 007 66 281
Utgifter2
52 659 62 318 51 295 51 163 66 546 67 351
Inkomst3 Utgsaldo
14 156 4 344 10 608 24 550 27 106 29 311
2 095 3 275
') Kostnadsökningar, som tillkommit genom särskilda regeringsbeslut 1993/94 och 1994/95 och för vilka kompensation ej erhållits har dragits av. ” Redovisningsreglema har ändrats genom åren. Tabellerna visar
nettokostnader och ränteinkomster separat.
” Ränta på SKIs konton hos Riksgäldskontoret. Systemet med räntebärande konton för anslag infördes under verksamhetsåret 1993/94. ") Skillnaden i utgående balans för budgetåret 1991/92 och ingående balans för budgetåret 1992/93 beror på att utgående balans för SKN för 1991/92 lades till när SKN slogs samman med SKI den 1 juli 1992. Detta förklarar också ökningen i förvaltningsanslaget. Sammanslagningen innebar dock att SKI tog över huvuddelen av SKNs uppgifter men fick över omkring hälften av resurserna.
Följande anmärkningar bör göras med avseende på trenderna hos de anslag och kostnader som framgår av tabellerna:
De verkliga forskningskostnadema för ett givet år är, speciellt vad gäller reaktorsäkerhet, mycket känsliga för arbetsbelastningen totalt sett för SKIs personal vad gäller särskilda säkerhetsgranskningar och andra faktorer. Trenden 1989-91 avspeglar således en fortlöpande reducering av en balans från 1986-87, då katastrofstudier och granskningar efter Tjemobylolyckan i hög grad påverkade SKIs kapacitet att ta itu med nya forskningskontrakt. 1991-93 reducerades denna kapacitet ånyo, först på grund av en omfattande omorganisation av SKI, inklusive samman- slagningen med SKN, följt av incidenten med den igensatta silen.
Balansen i den administrativa budgeten återspeglar SKIs strategi att möta långsiktiga trender med avseende på ökade lönekostnader, i synnerhet för tjänstemän, vilka till överväldigande del inte kompenseras i anslagen, i kombination med de allmänna nedskärningarna av anslagen till myndigheterna, utan att behöva ta till personalnedskämingar. Som framgår så var kostnaderna 1994/95 större än anslagen. Denna trend fortsätter 1995/96. För att svara upp mot tillkännagivna långsiktiga trender har SKI därför hitintills beslutat att inte tillsätta två vakanser. Ytterligare begränsningar av rekryteringen för att fylla vakanser förväntas, om'de nuvarande trenderna fortsätter. Den ingående balansen från 1994/95 (14,8 MSEK) skall dessutom användas för redan gjorda åtaganden, enligt följande:
5 MSEK Reserverat för ränta och amortering på lån som upptogs i samband med SKIs flytt till nya lokaler. Kapitalför- sörjningsförordningen medgav inte att dessa extraordinära investeringar kunde betalas kontant. För att inte behöva belasta kommande års anslag har SKI beslutat att av över- föringsbeloppet reservera medel för samtliga amorterings- och räntekostnader på dessa lån. 2,2 MSEK Reserverat, i enlighet med regeringens beslut, för att betala kostnaderna för Kommittén för internationell granskning av den svenska tillsynen inom kämteknikområdet. 5 MSEK Avsatt som strategisk reserv enligt beslut av SKIs styrelse 1992 för att SKI snabbt skall kunna dra igång särskilda utredningar och undersökningar med anledning av in- träffade händelser inom eller utom landet av stor säker- hetsbetydelse, som t.ex. silärendet. 2 MSEK Reserv för förstärkning av budgeten så att 1995/96 års driftbudget för avdelningar och enheter i löpande priser kan uppgå till 90% av 1994/95 års budget. 0,6 MSEK Reserv för att förstärka personalutbildningsinsatsema under 1995/96, vilka annars hade fått minskas med 50% i förhållande till 1994/95.
I betraktande av SKIs bedömningar av trenderna med avseende på administrations— och forskningskostnader, som diskuterats i korthet ovan, begärde SKI, och fick regeringens medgivande till, att få låta forskningsanslaget bära hela bördan av de sammanlagda nedskärningar som behövs i SKIs anslag för 1995/96 till följd av de generella politiska besluten att skära ner statens kostnader totalt sett. För verksamhetsåret 1995/96 har SKIs resurser således, genom forskningsanslaget, minskat med omkring 13%. Administrationsanslaget blev i stort oförändrat. I sin budgetproposition har regeringen dessutom specificerat ytterligare ned- skärningar på 4,5% per år för verksamhetsåren 1997 och 1998.
En sådan resursbegränsning skulle medföra en minskning av administrationsanslaget med omkring MSEK 2,7 per år. Andra kostnader än personalkostnader kan inte reduceras med ett sådant belopp. Av detta skäl måste även personalnedskämingar genomföras (ungefär fem per är), liksom också en nedskärning vad beträffar användandet av konsulter och av det internationella samarbetet. Detta skulle få en betydande inverkan på SKIs tillsynsverksamhet.
Forskningsanslaget skulle minska med omkring MSEK 2,6 per år. Sammantaget skulle forskningsanslaget minska med 21% mellan 1994/95 och 1998.
Om en större andel av de framtida nedskämingama av de ekonomiska resurserna skulle bäras av forskningsanslaget, för att minska personal- nedskämingarna, så som gjordes för verksamhetsåret 1995/96, så skulle finansieringen av forskning reduceras ytterligare.
3.4. Rättslig och administrativ grund för 8815 tillsynsverksamhet
Bidrag från SSI.
3.4.1. Föreskrifter
SSIs möjlighet att utfärda föreskrifter i en egen författningssamling, SSI FS, utgör ett av SSIs kraftfullaste verktyg för sin myndighetsutövning. Det finns också andra fördelar med föreskrifter. Generella föreskrifter anger samma normer för alla tillståndshavare och bidrar därför till att upprätta ett objektivt och opartiskt regelsystem. Föreskrifterna utgör dessutom ett effektivt sätt för SSI att hantera frågor på, vilka annars skulle ha medfört ett stort antal individuella ansökningar.
Strålskyddsförordningen (1988z293) stadgar att SSI äger rätt att, såframt detta inte står i strid med intentionerna i Strålskyddslagen (1988z22), utfärda föreskrifter om undantag från lagen. SSI har haft denna möjlighet sedan 1976 och den första föreskriften i SSIs serie utfärdades 1977. Beslutet att utfärda en föreskrift fattas alltid av SSIs styrelse, men initiativet kommer vanligtvis från någon av enheterna. Flera av de nu gällande föreskrifterna utgör revideringar av eller tillägg till tidigare utfärdade föreskrifter. 8815 andra föreskrift (SSI FS l977:2) rörde exempelvis begränsningar av utsläppen av radioaktiva ämnen från kärnkraftstationer, och den har sedan dess reviderats/ändrats fyra gånger. 29 föreskrifter gäller för närvarande, varav åtta år av särskilt intresse för kämenergitillsynen:
SSI FS 198I:3 'Föreskrifter om läkarundersökning för radiologiskt arbete'.
För arbete med joniserande strålning krävs genomgången läkarunder- sökning som skall upprepas minst vart tredje år. Om sannolikheten är liten för att få en effektiv dosekvivalent över 15 mSv per år behöver föreskrifterna inte tillämpas. Arbete för vilket läkarundersökning krävs delas in i tre klasser:
- risk för extern bestrålning, med mycket liten risk för extern eller intern kontaminering - risk för extern kontaminering eller intem kontaminering via matsmältningsapparaten, med mycket liten risk för intern kon- taminering via inandning - risk för intern kontaminering via inandning.
SSI FS 1989:1 och 1994:5 'Föreskrifter om dosgränser vid verksamhet med joniserande strålning m m'.
Föreskrifterna utgår från de tre grundläggande principerna om berättigande, optimering och dosbegränsning. De viktigaste gräns- värdena som anges är följande:
- gränsvärdet för den årliga effektiva dosekvivalenten är 50 mSv, - den effektiva dosekvivalenten under levnadstiden får högst vara 700 mSv, - den ackumulerade effektiva dosekvivalenten under fem på varandra följande kalenderår får ej överstiga 100 mSv, för bestrålning av allmänheten, till följd av verksamhet med joniserande strålning, gäller gränsvärdet 1 mSv/år. Dosen får under enstaka år uppgå till 5 mSv, förutsatt att genomsnittet under livstiden förväntas understiga 1 mSv/år.
I föreskrifterna anges särskilt vad som gäller vid graviditet, för skolelever och vid nödlägen m.m.
SSI FS 1989.'3 'Föreskrifter om utförsel från zonindelat område vid kärntekniska anläggningar av gods för fri användning eller deponering som avfall'.
Föreskrifterna reglerar s k friklassning av material från zonindelat område vid kärntekniska anläggningar. För all utförsel gäller följande för ytkontamination:
- högst 40 kBq/m2 av [3- och y-strålande nuklider, - högst 4 kBq/m2 av a-strålande nuklider,
Om godset skall användas helt utan begränsningar av strålskyddsskäl får den specifika aktiviteten högst vara 100 Bq/kg, oavsett nuklidsamman- sättningen. Ska godset deponeras på ett konventionellt avfallsupplag gäller istället följande:
- högst 5 kBq/kg B- och y—strålande nuklider, - högst 0,5 kBq/kg (it-strålande nuklider, - högst 1 GBq per år och anläggning.
SSI kan även friklassa material efter särskild ansökan.
SSI FS I991:5 'Föreskrifter om begränsning av utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnkraftstationer'.
Föreskrifterna är tillämpliga på samtliga utsläpp, vid normaldrift, av radioaktiva ämnen till luft och vatten från en kärnkraftstation. Ut- gångspunkten för föreskriftemas formulering är ALARA och ICRPs definition av kritisk grupp. Dos till kritisk grupp, till följd av samtliga utsläpp, ska understiga 0,1 mSv per år och den globala kollektiv- dosekvivalenten ska understiga 5 manSv per år och GW installerad elektrisk effekt. Ett utsläpp som ger 0,1 mSv till kritisk grupp kallas ett normutsläpp.
Föreskrifterna reglerar även hur utsläppsmonitering, omgivningss- kontroll, rapportering och utsläpps- och dosekvivalentberäkningar ska utföras. Dessutom anges vilka åtgärder som ska vidtas i händelse av förhöjda utsläpp. Bl a anges att om utsläppstakten överstiger 1/200 normutsläpp per timme ska den aktuella reaktorn ställas av innan utsläppet uppgår till ett normutsläpp.
SSI FS 1991:6 'Föreskrifter om kontaminerad olja från kämkraftverk'. Föreskrifterna avser kontaminerad olja från kärnkraftverk som ska föras ut för förbränning. De krav som ställs är:
- oljan ska vara renad från vatten och partiklar - oljan får högst innehålla 5000 Bq/liter av B- och y-strålande nuklider och - högst 50 Bq/liter av (it-strålande nuklider - högst 100 1113 per år och reaktor får föras ut - förbränning skall ske i oljeeldad panna med en effekt på minst 10 MW eller i en anläggning särskilt avsedd för destruktion av kemikalier.
SSI FS 1994:1 'Föreskrifter om föreståndare för strålskyddsverksamhet vid kärnteknisk anläggning'.
Föreskrifterna definierar strålskyddsföreståndarens uppgifter som bl a omfattar:
- verka för att arbetet vid anläggningen sköts på ett ur strål skyddssynpunkt lämpligt sätt - bevaka att personalstråldoscma följs upp - bevaka att föreskrifter följs i frågor om personalstrålskydd, avfallshantering, transporter, utsläpp, omgivningstillsyn och bered- skap - bevaka kompetens och resurser för strålskyddsverksamheten — bevaka att krav på rapportering till SSI följs - bevaka att händelser och iakttagelser som är av vikt ur strålskyddssynpunkt analyseras och dokumenteras, samt att SSI informeras. '
SSI FS 1994:2 'Föreskrifter för personstrålskydd för verksamhet med joniserande strålning vid kärnteknisk anläggning'.
Föreskrifterna anger bl a att lokal strålskyddsinstruktion skall finnas vid en kärnteknisk anläggning liksom vad denna skall innehålla. Som ett minimum ska den innehålla bestämmelser och rutiner för:
- zonindelat område
- strålskyddsutbildning - tillämpning av optimeringsprinciper - persondosövervakning - kontaminationsövervakning - områdesövervakning - kontroll av strålskyddsinstrument
- hantering och transport av radioaktivt material inom anlägg ningen
- rapportering.
I föreskrifterna anges också att verksamheten skall bedrivas så att ingen person under en period på fem kalenderår erhåller en effektiv dosekvi- valent som överstiger 100 mSv. För en elproducerande kärnteknisk anläggning ska verksamheten planeras så att kollektivdosen under fem på varandra följande kalenderår inte överstiger 2 manSv per GW installerad elektrisk effekt per år.
3.4.2. Tillståndsvillkor
Strålskyddsarbetet vid kärnkraftstationer och andra svenska kärntekniska anläggningar styrs av generella föreskrifter. SSI utfärdar emellertid ibland även separata tillstånd och i samband med dessa, och med tillstånd utfärdade av den svenska regeringen, upprättas tillståndsvillkor. SSls filosofi för tillståndsvillkor är att sådana villkor endast skall utfärdas om det föreligger ett särskilt behov därav. Utfärdade tillstånds- villkor skall vara relevanta, tydligt formulerade och inriktade på den aktuella situationen. Villkorens detaljnivå och uppbyggnad skall vara sådan att tillståndshavarens huvudansvar inte tas över av myndigheten. Tillståndsvillkor som medför mycket höga kostnader skall inte utfärdas annat än om synnerliga skäl föreligger.
Det skulle vara opraktiskt att i detta sammanhang räkna upp alla de tillståndsvillkor som SSI har utfärdat, eftersom en sådan förteckning skulle bli väldigt lång. De tre exemplen nedan har valts ut såsom representativa och belysande för 8815 filosofi med avseende på uppställandet av tillståndsvillkor.
Den 5 maj 1994 förlängde den svenska regeringen Studsvik AB:s tillstånd att driva forskningsreaktom R2 i Studsvik på 50 MW (termisk effekt). Särskilda tillståndsvillkor med avseende på upprättandet av en nedläggningsplan för forskningsreaktom, och för hanteringen av det använda kärnbränslet, föreslogs av SSI, och dessa kom något omfor- mulerade att anges i regeringens tillstånd. I detta fall utfärdades inga separata villkor av SSI eftersom de tidigare utfärdade föreskrifterna i SSIs författningssamling täcker sådana områden som dosövervakning och dosadministration, friklassningsnivåer för radioaktivt material, utsläpp av radioaktiva ämnen, hantering av radioaktivt avfall m m.
Den 16 juli 1991 utfärdade SSI, med stöd i Lag om kärnteknisk verksamhet, SFS l984:3, 5 5, och Förordningen om kärnteknisk verksamhet, SFS 1984:14, 19 5, ett tillstånd för Statens Vattenfallsverk, Ringhalsverket (Ringhals kärnkraftverk), att driva ett markförvar för lågaktivt kärnavfall. Den 16 december 1991 kungjordes följande tillståndsvillkor för markförvaret:
- Allt avfall som deponeras skall vara nuklidmätt på ett sätt som godkänts av Strålskyddsinstitutet. I samband med deponeringen skall uppgifter rörande avfallet registeras på ett av Strålskyddsinstitutet godkänt sått. - Ringhalsverket skall minst tre månader före en planerad deponerings kampanj till Strålskyddsinstitutet för godkännande inlämna en redovisning av den planerade kampanjen. Redovisningen
skall bl.a. innehålla en beskrivning av det avfall som skall depo- neras, dess aktivitetsinnehåll, tidplan för arbetet samt en uppdatering av inventariet i förvaret. - I förvaret får inte vid någon tidpunkt finnas mer än 100 GBq av radioaktiva ämnen. - Ytdosraten av kollin som skall markdeponeras får vara högst 0,5 mSv/h - Kollin för markdeponering får per deponerat kolli inte ha en högre medelaktivitetskoncentration än 300 kBq/kg av radionuklider med en halveringstid större än 5 år. - Ringhalsverket skall minst tre månader före den första deponeringskampanjen till Strålskyddsinstitutet redovisa vilka åtgärder Ringhals avser vidtaga för att säkerställa institutionell kontroll av markdeponeringsanläggningen fram till år 2050.
Tillståndsvillkoren i detta exempel valdes för att säkerställa att endast lämpligt avfall deponeras i markförvaret (långlivade alfastrålare skall undvikas), att det deponerade avfallet mäts och registreras på korrekt sätt samt att den erforderliga institutionella kontrollen säkerställs. För att bedöma miljöpåverkan och doserna till allmänheten måste en källterm väljas och verifieras. Den totala aktivitetsgränsen på 100 GBq, och myndighetsövervakningen över det deponerade avfallet, möjliggör kontroll och bedömning av markförvarets radiologiska påverkan. De flesta av dessa tillståndsvillkor är identiska med dem som uppställts för tillståndshavama för de andra tre svenska markförvaren: OGK AB i Figeholm (Oskarshamns kärnkraftverk), AB SVAFO i Studsvik samt Forsmarks Kraftgrupp AB i Forsmark (Forsmark kärnkraftverk).
Den 14 juni 1994 ufärdade SSI, med stöd i Lag om kärnteknisk verksamhet, SFS 198413, 5 5, och Förordningen om kärnteknisk verksamhet, SFS l984zl4, 19 5, ett tillstånd för Studsvik AB att införa, transportera och utföra metallskrot från det tyska kärnkraftverket Isar. Sex värmeväxlare med en total vikt på 274 ton och ett genomsnittligt specifikt aktivitetsinnehåll på 13 kBq/kg (huvudsakligen 60Co, 134Cs, 137Cs) skulle importeras till Studsvik för smältning. Göt ej möjliga att friklassa och allt sekundäravfall (slagg, filter m ni) skulle återsändas till Tyskland. Följande tillståndsvillkor utfärdades:
- Senast 2 år efter det att skrotet förts in till Sverige ska göt som ej får friklassas och allt sekundäravfall återsändas till avsändaren i Tyskland. Studsvik AB ska meddela Strålskyddsinstitutet skriftligt om tidpunkten för utförseln.
- Studsvik AB ska följa de villkor som Strålskyddsinstitutet utfärdade den 28 juni 1993: "Bestämmelser med avseende på strålskyddet för transport av kärnavfall och kärnämne utfärdade med stöd av strålskyddslagen". - Studsvik AB ska lagra metallskrotet under tak och det ska vara skyddat mot fukt. Detta gäller även för de göt som produceras. - Förhandsbesked om transport ska ha inkommit till Statens kärnkraftinspektion senast tre dagar innan transporten påbörjas och till Statens strålskyddsinstitut i vanlig ordning.
Det första villkoret uppställs i syfte att säkerställa att allt avfall återsänds till ägaren, så att endast tackor som är friklassade, d.v.s. som klassas som ej radioaktiva, blir kvar i landet. Det andra villkoret rör transporten av kärnkraftavfallet och hänvisar till de regler SSI ställt upp. Det tredje villkoret är avsett att förhindra att materialet exponeras för nederbörd och att förvaringsutrymmet eller marken kontamineras. Det fjärde villkoret stadgar att myndigheterna skall informeras om transport- datum.
Det bör slutligen betonas att SSI föredrar att använda generella föreskrifter som ett verktyg för huvudparten av sin myndighetsutövning. Detta säkerställer en enhetlig behandling av de ansökande och har- moniserar de stadgade villkoren för de olika tillståndshavama. I de fall då separata villkor är berättigade skall de vara relevanta, tydligt formulerade och inriktade på den aktuella situationen.
3.4.3. Allmänna råd
Formella allmänna råd kungörs i 5813 författningssamling, d.v.s. i samma form som föreskrifterna (se avsnitt 3.4.1). Rådens juridiska status är dock naturligtvis helt annorlunda. Under det att föreskrifter måste uppfyllas så utgör de allmänna råden, som framgår av namnet, endast råd. En annan skillnad ligger i att SSIs styrelse fattar det formella beslutet att meddela föreskrifter, under det att generaldirektören ensam beslutar om allmänna råd. För närvarande har allmänna råd utfärdats i författningssamlingen i tre fall: allmänna råd om hygieniska riktvärden för ultraviolett strålning (SSI FS l990:l), allmänna råd om arbete med viss tandröntgenutrustning (SSI FS 19903) samt allmänna råd om prestandaspecifikationer vid upphandling av utrustning för röntgendiagnostik (SSI FS 199511).
Förslag till allmänna råd avseende åtgärdsnivåer för skydd vid kämenergiolyckor har sänts ut på remiss. Tekniskt sett innebär detta inte
formella råd, förrän de publiceras i författningssamlingen, och i avvaktan på internationell harmonisering är ett sådant publicerande inte nära förestående. SSI har emellertid meddelat att om en olycka skulle inträffa före formaliserandet av råden, så kommer de nivåer som anges däri att tillämpas.
3.4.4. Tillsynsmål
SSIs tillsynsmål finns formulerade på olika nivåer och i olika dokument. Grunden för all verksamhet finns formulerad i lagstiftningen, särskilt i Strålskyddslagen och Strålskyddsförordningen. Den mest grundläggande principen redovisas i första paragrafen av Strålskyddslagen:
Syftet med denna lag är att människor, djur och miljö skall skyddas mot skadlig verkan av strålning.
Denna paragraf utgör utgångspunkten för all SSIs verksamhet, men måste naturligtvis kompletteras med mer detaljerade och specifika mål. Förordningen med instruktion för 8515 verksamhet lämnar ytterligare vägledning för institutets verksamhet. Se avsnitt 2.2.2 ovan.
Verksamheterna och prioriteringarna formuleras regelbundet av SSI i den fördjupade anslagsframställan till regeringen, som omfattar en period på tre år. Den senaste fördjupade anslagsframställan inlämnades till Miljödepartementet i mars 1994, och omfattar verksamhetsåren 1995/96-1997/98. 1 anslagsframställningen identifierar SSI följande fyra grundmål, i prioriteringsordning, som de viktigaste:
- förhindra akuta dödsolyckor och annan allvarlig akut skada på grund av strålning, - förebygga eller minska strålningens skadliga sena effekter på stora befolkningsgrupper, - uppmärksamma och bearbeta strålskyddsproblem med anknyt- ning till förhållanden i samhället som berör stora samhälleliga
värden, - ytterligare förebygga eller minska strålningens skadliga sena effekter för särskilt utsatta individer.
Dessutom ges SSI uppgifter inom statsförvaltningen, genom inter- nationella konventioner m.m., vilka alla måste prioriteras, men av andra skäl än för de fyra ovan angivna.
Regeringen fastställer, genom Miljödepartementet, varje år budgeten för SSI. Denna meddelas i det så kallade regleringsbrevet, vilket anger målen för SSIs verksamhet, specifika uppgifter och krav. Nuvarande
regleringsbrev, utfärdat den 15 juni 1995, beskriver SSIs allmänna mål samt åtta mål för tillsynsverksamheten. De generella målen följer nära de intentioner som uttrycks i strålskyddslagen, liksom också 8515 egen prioritetsformulering i den fördjupade anslagsframställan, och kan sammanfattas på följande sätt:
- SSIs huvuduppgift är att verka för att instruktionerna i strålskyddslagen uppfylls, - SSI skall ange strålskyddsambitionen, lämna råd och informa tion, reglera och utöva tillsyn över verksamheter med joniserande och icke-joniserande strålning, bedriva och finansiera forskning samt verka för säker användning av strålning, - i händelse av radiologiska olyckor, och i synnerhet kärnkrafts olyckor, skall SSI ha en beredskap för att kunna lämna råd och information till berörda myndigheter, - SSI skall uppmärksamma strålskyddsproblem som berör stora samhälleliga värden, - SSI skall bidra till en hållbar utveckling, i enlighet med slutsatserna från FNs miljökonferens i Rio de Janeiro 1992, - Sverige har engagerat sig i aktiviteter för att förbättra miljösituationen i bland annat de baltiska staterna, central- och östeuropa. SSI skall eftersträva samordning med EUs aktiviteter inom detta område, - Sveriges arbete inom EU kräver insatser från 8515 sida med avseende på exempelvis medverkan i kommissionens olika arbets- och expertgrupper.
Regeringens åtta mål för tillsynen följer också de mycket nära SSIs formulering i den fördjupade anslagsframställan. Tillsynsmålen för SSI kan således sammanfattas:
- verka för en sänkning av radongashalten i bostäder, - informera om de skadliga effekterna av exponering för solstrålning, - undersöka riskerna med elektriska och magnetiska fält, - verka för en ytterligare begränsning av stråldosema till patienter vid medicinsk röntgendiagnostik, - verka för att hålla individ och kollektiv doser under fastställda gränser, - verka för en godtagbar hantering och slutförvaring av radio aktivt avfall,
- upprätthålla beredskap för kämkraftolyckor, - bedriva forskning med hög nationell och internationell kvalitet.
SSIs verksamhet planeras mer i detalj årligen och presenteras i den årliga verksamhetsplanen. Denna plan beaktar såväl den grund SSI redovisat i den fördjupade anslagsframställan och i de direktiv som regeringen formulerat i regleringsbrevet.
Tillsynsmålen inom kämkraftområdet utvecklas närmare nedan, eftersom de utgör en viktig bakgrund för det uppdrag som givits kommittén för internationell granskning av den svenska tillsynsverk- samheten på reaktorsäkerhets- och kämavfallsområdet. Det bör betonas att tillsynsverksamheten inom kämkraftområdet bara utgör en av SSIs många uppgifter.
Kärnenergitillsyn
Huvudmålet för tillsynen inom kämenergiom rådet är att driften och underhållet av de svenska kärntekniska anläggningarna skall utövas på ett ur strålskyddssynpunkt säkert sätt, med hänsyn tagen till personalen, allmänheten och miljön. För att kunna göra detta har följande mål ställts upp för arbetet:
- inga akuta strålskador skall uppkomma till följd av kärnteknisk verksamhet i Sverige, - ingen individ - anställd vid kärnteknisk anläggning eller annan person - skall erhålla stråldoser som överstiger de fastställda gränserna, - genomsnittsdosen till personal som arbetar med verksamheter med strålning skall understiga 5 mSv per år, - trenden med ökande doser till personalen vid kärnkraft stationerna skall brytas, och den kollektiva dosen till personalen skall understiga 2 manSv per GW installerad elektrisk effekt och är, beräknad som ett genomsnitt för fem på varandra följande år, — Stråldosema till personalen och allmänheten skall hållas så låga som möjligt, med hänsyn tagen till ekonomiska och sociala faktorer (ALARA), - arbete skall påbörjas för upprättande av kriterier för skydd av andra organismer än människan, och för skydd av miljön, — produktion av radioaktivt avfall skall begränsas, - radioaktivt avfall skall hanteras på ett strålskyddsmässigt säkert sätt, med hänsyn till såväl den nuvarande som framtida generationer,
- kriterier för låg-, medel- och högaktivt avfall, inklusive rivningsavfall, skall ses över och/eller utvecklas, - omgivningskontrollen kring kärnkraftverken skall utvecklas och förbättras ytterligare, - SSIs internationella engagemang skall fortsätta och, om möjligt, öka.
3.4.5. Organisation, kompetens, utbildning och allmänna resurser
SSIs huvudtillsynsuppgifter utövas för närvarande av tre enheter:
- Huvudenhet för allmän tillsyn. Enheten ansvarar för alla områden där strålning används eller förekommer, med undantag för kärnteknisk verksamhet, exempelvis sjukhus, industri och forsknings- anläggningar. Enheten ansvarar dessutom för sådana miljöfrågor som effekterna av radon i bostäder och på arbetsplatser, samt person- skador till följd av långvarig exponering för ultraviolett strålning. Radon- och UV-strålning är föremål för två långsiktiga SSI-projekt. Omfattande forskning med avseende på de skadliga effekterna av elektriska och magnetiska fält, såsom från kraftledningar och elektriska apparater, pågår. - Huvudenhet för forskning och utveckling. SSIs verksamhet inkluderar en stor mängd forsknings-, utvecklings- och mätnings- arbete. Dessa verksamheter är nödvändiga som en grund för SSIs tillsynsarbete, för att göra det möjligt att identifiera okända fenomen och möjliga nya risker, samt som en grund för att utveckla nya mätmetoder. SSI har dessutom ett övergripande ansvar för den svenska strålskyddsforskningen. SSI bedriver egen forskning och utför egna mätningar, samt administrerar medel för uppdrags- forskning. Merparten av 5515 egen forskning bedrivs av personal inom huvudenheten för forskning och utveckling. Denna huvudenhet har fyra enheter med i huvudsak laboratorieuppgifter: dosimetri- laboratoriet, miljölaboratoriet, enheten för radiokemi och radio- ekologi samt den biomedicinska enheten. Huvudenheten för forskning och utveckling administrerar dessutom forskningssekre- tariatet, som samordnar den externa forskningen. - Huvudenheten för kärnenergitillsyn. Tillsynsverksamheten inom kämergiområdet kan delas upp på tre huvudområden. Tillsynen av den inre miljön vid de kärntekniska anläggningarna (käm- kraftverk, forskningsreaktorer, förvar m.m.) är inriktad på personal-
skyddsfrågor, utbildning, organisation och transporter av kärnämne och kärnavfall. Huvudenheten ansvarar dessutom för miljön kring anläggningarna och för avfallshantering, inklusive frågor rörande friklassning av material för återvinning eller deponering som icke-radioaktivt avfall. Det tredje området är beredskap för kämkraft- olyckor, inklusive råd vid frågor om mätning och strålskydd samt samordning av nationella resurser i händelse av nukleära olyckor och andra radiologiska olyckor.
SSIs Huvudenhet för kärnenergitillsyn är indelad i tre enheter:
- Anläggningar och transport, som har hand om tillsyn relaterad till den inre miljön vid kärntekniska anläggningar, inklusive deras organisation, utbildning, personalstrålskydd och tran- sporter (inklusive till och från anläggningarna). - Avfall och miljö, som har hand om tillsynen av den yttre miljön kring anläggningarna och deras avfallshantering, inklusive frågor om friklassning av material för återanvändning eller deponering som avfall. - Beredskap, som har hand om planering och övningar för SSI i dess roll som centralt rådgivande organ, huvudsakligen med avseende på kämkraftolyckor, även om organisationen vid behov också hanterar varje annan typ av radiologisk olycka.
Chefema för dessa tre enheter utgör tillsammans med chefen för huvudenheten en samverkansgrupp, som försöker fördela, använda och om nödvändigt omfördela de tillgängliga resurserna efter behov. Inom enheten för anläggningar och transport finns en inspektör med anlägg- ningsansvar för varje kärnteknisk anläggning, samt en sådan inspektör för Studsvik. Anläggningsansvaret för tillsynen av övriga nukleära tillståndshavare, såsom ABB Atoms bränslefabrik, är fördelat på dessa fem inspektörer.
I princip samordnas alla kontakter med tillståndshavama genom den anläggningsansvarige inspektören. Denna person är dock inte nöd- vändigtvis närvarande vid besök och inspektioner, exempelvis då specialister på avfallsbehandling inspekterar förhållandena.
En formell befogenhetsdelegering, som beslutas av generaldirektören, ingår som en del av SSIs verksamhetshandbok, som all personal har ett exemplar av. Enligt detta dokument beslutar generaldirektören person- ligen, inom kämtillsynsområdet, om a) viktigare internationella frågor, b) viktigare frågor och remisser från regering och departementen.
Beslutsrätten i övriga frågor rörande strålskydd och haveriberedskap med avseende på kärntekniska anläggningar är delegerad till chefen för Huvudenheten för kärnenergitillsyn, 'såvida de ej är särskilt betydelse- fulla eller svårbedömda', inklusive rätten att delegera frågorna vidare inom enheten. Sådan ytterligare delegering till enhetschefema inkluderar frågor 'vilka inte skapar eller ändrar policy, förändrar totalbilden av strålskyddet, har betydande ekonomiska konsekvenser eller på annat sätt är särskilt betydelsefulla eller svårbedömda', också här inklusive rätten att delegera vidare till enskilda inspektörer och andra anställda.
Som organisation besitter SSI en hög kompetensnivå, såväl jämfört med andra svenska myndigheter som jämfört med organisationer i andra länder. Över hälften av SSIs hela personal, och så gott som samtliga anställda vid Huvudenheten för kärnenergitillsyn, har högskoleexamina, och över 20% av personalen är filosofie doktor eller motsvarande. Som en jämförelse har endast omkring 20% av personalen vid en genom- snittlig svensk myndighet en högskoleutbildning (och endast en mycket liten andel av dessa är naturligtvis filosofie doktorer). Årligen används omkring 10% av myndighetens resurser för personalens kompetens- utveckling. En del härav samordnas via personalenheten, som använder omkring 0,5 miljoner SEK per år för att finansiera, helt eller delvis i samarbete med berörda enheter, externa kostnader såsom kursavgifter, studieresor och andra aktiviteter som bedöms vara av mer allmänt intresse. Andra kostnader täcks direkt från respektive enhet, av vilka den största är den för nedlagd arbetstid. Aktiviteterna skiftar från mycket allmänna, såsom språkundervisning och datautbildning, via specialbeställda och specialarrangerade kurser, exempelvis avseende konsekvenserna av bränsleskador, och till helt personliga program såsom studieperioder vid systerorganisationer i andra länder.
För det 18 månader långa 'verksamhetsåret' 1995-07-01 - 1996-12-31 har SSI omkring 131 miljoner kronor till förfogande för sin verksamhet, exklusive det s.k. Projekt Strålskydd Öst, som har en helt egen budget. Av SSIs budget läggs omkring 27 miljoner kronor på kärnenergitillsyn vid normal drift och omkring 25 miljoner kronor på beredskap. Bägge dessa belopp inkluderar de interna omkostnadema, vilka redovisas i avsnitt 3.4.6 nedan. SSI ger dessutom anslag till utlagd forskning. Totalt sett finns omkring 24 miljoner kronor tillgängliga för detta, och ungefär hälften av detta belopp läggs på projekt rörande strålskydd inom kämenergiområden. Något mindre än 30 personer är anställda vid Huvudenheten för kärnenergitillsyn, varav 25 heltidsanställda.
3.4.6. Ekonomiska resurser
SSIs verksamhet finansieras huvudsakligen med ram anslag. Ramanslaget uppgick verksamhetsåret 1994/95 (1 juli 1994 till 30 juni 1995) till 80043 kSEK. Verksamhetsåret 1995/96 är förlängt till 18 månader (1 juli 1995 till 31 december 1996), för att få verksamhetsåret att sammanfalla med kalenderåret. Ramanslaget för 1995/96 har minskats med 6% jämfört med 1994/95. SSI har dessutom ett reservationsanslag för finansiering av myndighetens insatser i östersjöländema. Detta anslag uppgick 1994/95 till 12000 kSEK och är 18000 kSEK för 1995/96. Övriga finansieringskällor utgörs av inkomster från be- ställningsarbeten, bidrag och räntor. Kärnkraftsindustrin erlägger årsavgifter för kämenergitillsynen. Dessa avgifter deponeras på ett konto direkt i statsbudgeten, och ärinte direkt tillgängliga för SSI. Årsavgiften uppgick 1994/95 till 45746 kSEK och har för 1995/96 bestämts till 64268 kSEK.
Användning av årsavgifter (i kSEK)
1994/95 1995/65 resultat budget
1. Kärnenergitillsyn 17 040 25 052 2. Beredskap 13 812 25 157* *(inkl. engångskostnad för jodtabletter 4 890) 3. Kärnenergirelaterad forskning 9 552 14 038
Summa totalt 40 404 64 24 7
Fördelning av kostnader för SSIs kärnenergitillsyn, exklusive beredskap
(i kSEK):
1994/95 1995/96 resultat budget Anläggningstillsyn 5 606 7 167 Transporter 845 1 195 Utsläpp- och omgivningskontroll 4 965 8 886 Avfallstillsyn 6 358 8 190 Informationsinsatser 1 533 1 350 Summa totalt 19 306 26 788
Fördelning av kostnader för kärnenergitillsyn, exklusive beredskap, efter kostnadsslag (i kSEK ):
1994/95 1995/96 resultat budget
Lönekostnader 9 840 13 377 Driftkostnader 3 837 5 770 Avskrivningar 538 644 Räntor 143 231 Omkostnader 5 635 6 766
Summa totalt I 9 306 26 788
Fördelning av kostnader för beredskap för kärnkraftsolyckor (i kSEK):
1994/95 1995/96 resultat budget Mätresurser inkl. avtal 4 797 5 606 Beredskapsorganisationen 7 443 12 993 Engångskostnad för jodtabletter - 4 890 Datorstöd och utveckling 1 156 925 Informationsberedskap 712 818 Totalt 14 109 25 232
Fördelning av kostnader för beredskap för kärnkraftsolyckor. Efter kostnadsslag (i kSEK):
1994/95 1995/96 resultat budget
Lönekostnader 3 731 6 522 Driftkostnader 8 026 14 370 Avskrivningar 305 452 Räntekostnader 87 263 Omkosmader 1 960 3 625 Summa totalt 14 109 25 232
Kostnaderna för forskning relaterade till kämenergiområdet ingår inte. Underskottet (posterna 1 och 2 från de årliga avgifterna ovan minus kostnaderna för tillsynsverksamheten och haveriberedskapen) täcks av outnyttjade anslag från 'verksamhetsåret' 1993/94 och ränteintäkter.
3 . 5 Myndigheternas tillsynsfilosofi 3 . 5.1 SKI
Bidrag från SKI. Allmänt
Grundelementen i SKIs tillsynsfilosfi specificeras av regeringen i instruktion för SKI och i de årliga regleringsbreven för SKI. De viktigaste utsagoma härvidlag är:
- Tillståndshavama bär det fulla och odelade ansvaret för säkerheten, - SKI skall utöva tillsyn över hur tillståndshavama uppfyller detta ansvar, genom att bilda sig sin egen välgrundade uppfattning om anläggningamas säkerhetsstatus och om det säkerhetsarbete till- ståndshavama bedriver, - SKI skall vara en drivande kraft i säkerhetsarbetet när detta motiveras av driftserfarenheter, forskningsresultat och tekniska framsteg, relativt såväl tillståndshavare som inom det internationella säkerhetssamarbetet , - SKI skall verka för att upprätthålla och utveckla kompetensen inom säkerhetesarbetet såväl hos SKI som hos tillståndshavama och i landet i allmänhet.
Tillståndshavarnas fulla och odelade ansvar för säkerheten understryks av att tillståndsgivningen och myndighetstillsynen av de kärntekniska anläggningarna mer bygger på en bedömning av anläggningens godkända säkerhetsredovisning, såväl med avseende på tekniska som på organisationsmässiga faktorer, än på ett formellt uppfyllande av en uppsättning detaljerade föreskrifter, eftersom en fokusering på en sådan formell uppfyllelse skulle tendera att urvattna tillståndshavarens fulla tekniska och organisationsmässiga ansvar. Internationellt erkända regler och standarder används emellertid som referenser eller 'måttstockar' vid utvärdering av den godkända säkerhetsredovisningen, med fokusering på dessa standarders säkerhetshuvudmål.
SKIs uppgift att verka för att öka säkerheten så mycket som skäligen är möjligt, såväl vid den initiala tillståndsgivningen som under den kärntekniska anläggningens drifttid, betonar än en gång inriktningen på den godkända säkerhetsredovisningen, snarare än på formella före- skrifter. En djupgående kännedom om den godkända säkerhetsredo-
visningen, i form av såväl deterministiska som probabilistiska ut- värderingar, är en förutsättning för att kunna komma fram till skäligen genomförbara säkerhetsförbättringsprogram, exempelvis för reaktorer som uppförts i enlighet med tidigare säkerhetsstandarder (se avsnitt 8 om internationellt accepterade riktlinjer).
Vid utövandet av sina olika tillsynsuppgifter, enligt beskrivning i avsnitt 3.2, strävar SKI efter ett samspel med tillståndshavaren, vilket driver på och uppmuntrar denne att ta sitt ansvar på ett korrekt och produktivt sätt. Detta anser man sig kunna uppnå genom att befrämja öppna attityder och ett ömsesidigt förtroende, som i första hand baseras på tillståndshavamas beredvillighet, kompetens och förmåga vad gäller att trygga säkerheten. En öppen och uppriktig dialog mellan SKI och tillståndshavarens experter är således av väsentlig betydelse i utövandet av SKIs tillsynsverksamhet. Denna dialog är inriktad på att uppfylla grundläggande säkerhetsmål. Det är uppenbart att en sådan säkerhets- dialog måste utgå från en hög teknisk kompetens på bägge sidor.
Detta sätt att bedriva tillsyn kallas i Sverige vanligen för den 'svenska modellen'. Erfarenheterna av arbetssättet är till stora delar positiva. Särskilt måste gällande rollfördelning mellan parterna beaktas, liksom även den klara insikten från myndighetens sida att SKIs förtroende för motparten inte utesluter oberoende undersökningar.
Som redan betonats flera gånger så är kompetensen av avgörande betydelse för korrekt och effektivt ansvarsutövande. SKI bemödar sig därför om att bedöma kärnkraftföretagens kompetens med avseende på säkerhetsarbetets alla aspekter. Metoden med en säkerhetsdialog befrämjar i själva verket en sådan kompetensbedömning. I de fall då SKI anser sig besitta en högre kompetens, i frågor som är av stor vikt för säkerheten, åtgärdas detta förhållande så snart som möjligt så att kämkraftföretaget åter får möjlighet att ta sitt fulla ansvar.
Reaktorsäkerhet
I sitt uppdrag att verka för en ökad säkerhet måste SKI definiera vad som är skäligen uppnåeligt. Härvidlag används rapporterna INSAG-3 och INSAG-8 som riktlinjer, vilket diskuteras mer i detalj i avsnitt 3.2.1, med bland annat utnyttjande av de insikter som vunnits till följd av de svenska PSA- och ASAR-programmen vad beträffar de anlägg- ningsspecifika säkerhetsprofilema, såväl med avseende på tekniska såkerhetsegenskaper som på organisationsmässiga aspekter.
K ärnavfallssäkerh et
De olika avfallshanteringsanläggningarna och -processema (inkaps- lingsanläggning,mellanlagringsanläggningar,transportsystem,slutförvar m.m.) skall utvärderas utifrån deras roll som komponenter i det integrerade avfallssystemet, med inriktning på uppnåendet av säker slutförvaring.
Säkerhetsanalysen för slutförvaringsanläggningen skall förete över- tygande bevis på att erforderliga prestanda kan uppnås, eftersom den långsiktiga säkerheten hos ett slutförvar inte kan demonstreras erfaren- hetsmässigt. En demonstrerad, äkta förståelse av alla grundprocessema i förvarssystemet behövs därför som en del av säkerhetsanalysen i tillståndsansökan. Överensstämmelsemåste demonstreras mellan antagna egenskaper hos komponenter i förvarssystemet (kapslar, ytterbehållare m.m.) i säkerhetsanalysen och i de tekniska kraven och produktions- kvalitetskontrollkraven för samma komponenter. Slutförvarets långsik- tiga säkerhet skall inte lita till tillsynen avseende det slutna förvaret. Den långsiktiga säkerheten för slutförvaret för medel- och högaktivt avfall, inklusive använt bränsle, skall bygga på ett system med flera barriärer, uppbyggt på ett sådant sätt så att om en barriär inte har avsedd verkan så kommer systemet i sin helhet ändå att ligga på erforderlig säkerhetsnivå, förutsatt att förändringarna av klimatet och den geologiska miljön är av skälig beskaffenhet och omfattning. Eventuella effekter av mänskligt intrång skall utvärderas.
SKI och SSI arbetar för närvarande med att ta fram skyddskriterier och riktlinjer för bedömningen av säkerhetsanalysen för det planerade slutförvaret för använt bränsle. Primärt gäller att de radiologiska effekterna av slutförvaringen av kämkraftavfall och använt bränsle inte skall vara mer omfattande än vad som i dag accepteras vad gäller kärnteknisk verksamhet. Svårare frågor har att göra med bedömningen av olika potentiella exponeringsscenarier. Beslutet att lämna ett driftsmedgivande för slutförvaret för reaktoravfall SFR-l utgör ett exempel på hur sådana frågor har hanterats av SKI och SSI.
Vid den bedömning som SKI och SSI gjorde av säkerhetsanalysen för SFR framkom det att den resulterande stråldosen, i ett realistiskt fall, sannolikt skulle bli väsentligt lägre än dosen från naturliga källor. I ett långsiktigt perspektiv (>1000 är) fann man emellertid vissa kom- binationer av omständigheter under vilka några få personer, som drack vatten från en källa nedströms förvaret, skulle kunna få individdoser inom omfånget 1-10 mSv/år.
Doser inom det omfånget överstiger de referensvärden som tillämpas för att skydda individer mot kärnteknisk verksamhet, men de är inte
högre än den normala exponeringsvariationen från naturliga källor. De är exempelvis av samma storleksordning som de doser radonhaltigt vatten från källor kan förorsaka, d.v.s. några få millisievert per år. Vid SFR-bedömningen antogs förekomsten av sådana doser såsom osanno- lik, eftersom detta förutsätter att en kombination av ömsesidigt oberoende, pessimistiska antaganden besannas samtidigt, såsom en okontrollerad brunn i närheten av förvaret som en exponeringsväg, och en skadlig uppkomst av joner från cellulosarester. Kvantitativa probabilistiska bedömningar ansågs emellertid inte vara meningsfulla som utgångspunkt för beslut.
Sammanfattningsvis, och i betraktande av de pessimistiska antag- andena, drog SKI och SSI den slutsatsen att SFR-anläggningen hade en riskprofil, med avseende på exponeringssannolikheten för avgränsade grupper, som inte väsentligen avvek från vad det svenska samhället idag accepterar när det gäller exponering från naturligt förekommande radioaktiva ämnen, utan krav på att samhället skall vidtaga särskilda åtgärder. På basis av dessa slutsatser gavs drifttillståndet för SFR. Som tillståndsgivningsvillkor angavs att tillståndshavaren skulle vara skyldig att vidtaga vissa åtgärder, för att reducera de viktigaste osäkerheter som kunde bidra till doser i ett längre tidsperspektiv.
3.5.2 SSI Bidrag från SSI.
Grunden för SSIs tillsynsverksamhet bygger, inom alla områden, på strålskyddsfrlosofr och en förståelse av SSI förutsätter grundläggande kunnande inom strålskyddsområdet. Idag bygger strålskyddet på ICRP:s tre grundrekommendationer:
- .Berättigande. Ingen verksamhet skall tillåtas om dess införande inte leder till en positiv nettoeffekt. Med verksamhet avses alla processer, hanteringar m.m. som leder till fördelen. Omhändertagande av kärnavfall utgör exempelvis endast en del av kämbränslecykeln, snarare än en verksamhet i sig själv. - Optimering. Detta är den näst viktigaste principen (efter berättigandet) och innebär enligt ICRP att 'när ett tillvägagångssätt har berättigats och antagits så måste man bedöma hur resurserna bästa skall användas för att reducera strålningsriskernaför individer och för befolkningen. '
- Dosbegränsning. Dosgränser krävs för att säkerställa att inga individer utsätts för strålningsrisker som bedöms vara oacceptabla.
Dessa tre principer är internationellt vedertagna, och utgör hörnstenarna för så gott som allt strålskyddsarbete. Det bör framhävas att dessa principer gäller för allt strålskyddsarbete, och inte bara tillsynsverk- samhet. SSI och tillståndshavama har således samma grundläggande mål, vilket ger bra förutsättningar för kommunikation och för ömsesidig förståelse.
Optimeringsprincipen kallas vanligen för ALARA-principen (as low as reasonably achievable) och utgör ett väletablerat och vida spritt koncept, och målet är att optimera skyddet gentemot strålningens stokastiska effekter. Begreppet 'rimligen' (reasonably) förklaras av ICRP såsom 'med hänsyn tagen till ekonomiska och sociala faktorer'. ALARA-nivån beror på flera olika faktorer och en av dem som kan hjälpa till att fastställa nivån är det så kallade alfavärdet. Detta värde betecknar de ansträngningar som kan anses motiverade i syfte att reducera en viss stråldos, och uttrycks vanligen i MSEK per inbesparad mansievert. Värdet varierar mellan olika verksamheten och organisa- tioner, såväl inom som utom landet. 8815 styrelse har beslutat att tillståndshavama skall lägga ner minst 5-25 MSEK för att förebygga ett statistiskt dödsfall, vilket motsvarar ungefär 0,4-2 MSEK per inbesparad manSv. De svenska kämkraftföretagen har därefter beslutat tillämpa en norm på 4 MSEK per inbesparad manSv.
ALARA-principen tas idag med i lagar och föreskrifter i många länder, bland annat i Sverige. I 8815 föreskrifter för personstrålskydd för verksamhet med joniserande strålning vid kärnteknisk anläggning (SSI FS 1994:2) anges att:
105 Alla stråldoser skall begränsas så långt detta rimligen kan göras med hänsynstagande till såväl ekonomiska som samhälleliga faktorer. För detta ändamål skall finnas ett särskilt utformat program som är väl känt på alla nivåer inom anläggningens organisation. Programmet skall förutom den dagliga strålskyddsverksamheten även omfatta strategier för det långsiktiga personstrålskyddet.
Strålskyddsfilosofin utgör utgångspunkten för 8815 tillsynsfrlosofi och tillsynsstrategi. Tillsynsfrlosofm är således intimt knuten till tillsyns- målen (avsnitt 3.4.4) och till det sätt tillsynen utövas på (avsnitt 5.3.2). SSIs tillsynsmål är att kontrollera och säkerställa att intentionerna i Strålskyddslagen uppfylls. SSI utövar också viss tillsyn inom käm- avfallsområdet, med stöd i Lag om kärnteknisk verksamhet. Ansvaret
för att bestämma och tillämpa åtgärderna vilar hos anläggningens ägare, och SSI utövar tillsyn i syfte att kontrollera att allt utförs med hög kvalitet. Målet är att verksamheten vid anläggningarna skall utövas med gott strålskydd, att betydelsen av detta skall vara väl känt hos all personal samt att strålskyddet beaktas i såväl organisation, som vid utbildning och i det dagliga arbetet.
På grund av de kärntekniska anläggningamas komplicerade natur och storlek så domineras SSIs tillsyn inom detta område av egeninspek— tioner, föreskrivna och i annan ordning stadgade. Komplexiteten hos en kärnteknisk anläggning innebär att det tar viss tid såväl att bli till- räckligt bekant med som att förvärva detaljkunskaper om en enskild anläggning. För varje kärnteknisk anläggning finns därför en anlägg- ningsansvarig inspektör vid SSI och det är SSIs policy att använda sig av samma inspektör under relativt långa tidsperioder.
Det är 5515 policy att tillkännage inspektioner i förväg och att eftersträva väl förberedda inspektioner. Detta ger SSI möjlighet att begära sammanträden och konsultationer med rätt personal vid anläggningarna och att begära ingående diskussioner och presentationer. Det är också en noga genomtänkt policy att uppmuntra till rapportering av misstag och avvikelser, och SSI söker undvika sanktioner mot dem som själva och på eget initiativ rapporterar problem. Ansvaret för att lösa strålskyddsproblem ligger hos anläggningen, men SSI kan alltid konsulteras för råd och exempel.
Sammanfattningsvis är det alltså tillståndshavama som har det fulla ansvaret för strålskyddet, och det är 8515 uppgift att säkerställa att de också tar detta ansvar och att föreskrifter och villkor uppfylls. SSI hävdar ALARA-principen och är noga med att inte begära åtgärder som inte kan berättigas.
3.6. Ansvarsfördelningen mellan SKI och SSI
Bidrag från SSI.
Grunden för ansvarsfördelningen mellan SKI och SSI finns i Strål- skyddslagen och Lag om kärnteknisk verksamhet. Dessa två lagar, med motsvarande förordningar, definierar 5815 och SKIs ansvarsområden. Säkerhetsfrågor hanteras av SKI, och strålskyddet hanteras av SSI. I de flesta fall är denna uppdelning tydlig och okomplicerad, men i vissa fall kan otydligheter föreligga. Möjligheten av överlappande ansvar har bekräftats i de förberedande dokumenten för senare revideringar av Strålskyddslagen och Lag om kärnteknisk verksamhet. 1983 skrev
delegationen för överyn av lag om kärnteknisk verksamhet följande i sin rapport (SOU 1983:9):
Eftersom det övergripande syftet är att kontrollera strålning samt förhindra utsläpp av radioaktiva ämnen kan emellertid frågor om strålskydd och kärnsäkerhet inte alltid särskiljas utan måste beaktas i ett sammanhang.
och
Enligt kommitténs mening får ett visst mått av överlappning accepteras med hänsyn till lagarnas utformning och den nära sammanvägning av säkerhets— och strålskyddsaspekter som måste göras.
I de förberedande dokumenten (SOU l985z58) för den aktuella Strålskyddslagen står det att
En strikt ansvarsfördelning mellan SKI och SSI föreligger därför inte. I praktiken kan det i och för sig leda till en viss överlappning av tillsynsmyndighetemas ansvarsområden och beslut. Som uttalas i förarbetena till kärntekniklagen (prop. 1983/84:60 s. 55) behöver dock inte en sådan överlappning alltid vara till nackdel och får accepteras med hänsyn till lagstiftningens utformning och karaktär.
Överlappningen har ibland lett till konflikter mellan SKI och SSI, i synnerhet när lagstiftningen har ändrats eller då nya frågeställningar har uppkommit. Myndigheterna har ingått överenskommelser och praxis har utvecklats. Regeringen har också vid flera tillfällen begärt att SSI och SKI skall diskutera och rapportera möjligheterna att utöka samarbetet i kärntekniska frågor. Senast begärdes exempelvis detta i reglerings- breven för verksamhetsåret 1994/95.
Regleringsbreven begärde att SSI och SKI skulle rapportera om rationaliseringsmöjlighetema med avseende på ökad samordning av verksamhet rörande myndighetstillsyn av anläggningar och kärnavfall. Den gemensamma rapporten till regeringen, daterad 20 juni 1995, utgör inte en formell överenskommelse mellan myndigheterna, men åter- speglar aktuell praxis och myndigheternas åsikter rörande ansvarsfördel- ningen, liksom ett åtagande att realisera de förslag som presenteras. Direktiven för den gemensamma arbetsgruppen utfärdades gemensamt av generaldirektörema. Rapporten lägger fram slutsatser med avseende på såväl tillsynen av anläggningar och transporter som tillsynen inom kämavfallsområdet. Arbetsgruppen kom fram till att ett väl fungerande och omfattande samarbete finns vad gäller anläggningar och transporter, men påpekade också att krav på ökat samarbete och ökad samordning kan förväntas i framtiden, till följd av ett ökande behov av kontroll-,
reparations-, underhålls- och renoveringsarbete vid de åldrande kärntekniska anläggningarna, vilket medför ett antal strålskyddsfrågor. Gruppen lämnade ett antal rekommendationer för utökat och förbättrat samarbete vad beträffar tillsynen av anläggningarna:
- Revisionsavställningar: Den samordning som redan sker mellan SKI och SSI inför revisionsavställningar bör ske mera konsekvent än hittills och med större uppmärksamhet på informationsutbytet mellan myndigheternas inspektörer. - Bränsle- material- och kontrollfrågor: Samverkan och erfarenhetsutbytet inom bränsle-, material- och kontrollområdena bör stärkas. SSI bör delta i SKIs forskningsreferensgrupper på dessa områden och SKI bör inbjudas att delta i arbeten som SSI planerar rörande bränsleskador och bränsledekontaminering. Samverkan inom kontrollsidan kan lämpligen inriktas på att strålskyddsfrågoma beaktas i tidigt skede i samband med utformningen av kontrollplaner. - Inspektion av kvalitetssäkring: Informations- och erfarenhets utbytet bör fortsätta och utvecklas inom området inspektion av kvalitetssäkring bland annat genom utväxling av inspektionsrapporter och, när det kan vara lämpligt, genom att utföra gemensamma in- spektioner. - Kompetensutveckling: Myndigheterna bör i samband med att kurser, seminarier och "workshops" arrangeras inbjuda den andra myndigheten då det kan tänkas att den är berörd och intresserad. - Erfarenhetsåterföring: Samverkan mellan myndigheterna inom området systematisk erfarenhetsåterföring är för närvarande obe tydlig. Myndigheterna bör gemensamt undersöka om en ökad samverkan kan vara av värde och vilka former den skulle kunna ha. - Inspektärsträjfar: Regelbundna inspektionsträffar bör hållas i 1-2 gånger per år för allmänt erfarenhets- och kunskapsutbyte, avstämning i frågor om inspektionsmetodik och inspektions- och tillsynsfrlosofi och diskussion om praktikfrågor av gemensamt intresse. - Utvärdering av myndighetssamarbetet: Samverkan mellan myndigheterna inom området anläggningstillsyn och effekten av vidtagna åtgärder för att effektivisera den bör följas upp genom att gemensamma utvärderingar görs återkommande, t.ex en gång per år. Detta kan t.ex ske i den etablerade formen för återkommande kontaktmöten på avdelningschefsnivå.
Rekommendationema förväntas göra det möjligt att hantera framtida säkerhets- och strålskyddsfrågor, med en stark koppling till åldrande anläggningar, på ett effektivt och samordnat sätt. Ett bra samarbete mellan SKI och SSI i dessa avseenden underlättar anläggningsägamas strävanden att motsvara de krav myndigheterna ställer upp. De erfarenheter som vunnits i arbetet i samband med renoveringen av Oskarshamn 1 har varit goda i detta avseende.
Vad beträffar kämkraftavfallsområdet har SKIs och SSIs arbetsgrupp kommit fram till att vissa motsättningar och problem haft negativ inverkan på effektiviteten. Ett grundbeaktande i detta avseende är att de ansvarsområden som definieras i Lag om kärnteknisk verksamhet och Strålskyddslagen delvis överlappar varandra. Arbetsgruppen fann att motsättningar ofta berott på bristande information och dialog. Ett skäl till motsättningar har varit de olika synsätt som legat till grund för behoven av att ta fram krav avseende strålskydd respektive säkerhet.
- å ena sidan optimeringsprincipen, enligt vilken krav (i regel strålskyddskrav) ställs från ett helhetsperspektiv (resursoptimering med hänsyn till andra hälso- och säkerhetskrav som behöver ställas nyttoeffekt/kostnad, ALARA- och, - å andra sidan försiktighetsprincipen, enligt vilken kraven (i regel säkerhetskrav) ställs på en nivå som det tekniskt och kvalitets- mässigt är rimligt att kunna uppfylla och samtidigt ger säker- hetsmarginaler som rymmer de osäkerheter som finns.
Gruppen påpekade emellertid också att det finns många exempel på en väl fungerande samordning mellan myndigheterna med avseende på komplicerade frågor, såsom det slutliga driftsmedgivandet för SFR-l. Upprättandet av arbetsgruppen har i sig själv bidragit till att skapa förutsättningar för effektivare framtida samverkan och samordning. Rapporten rekommenderar en fortsatt utveckling av samarbetet mellan SKI och SSI i hitillsvarande upprättade former och med gemensamt och kraftfullt engagemang från ledningens sida.
I juni 1995 höll SKI och SSI ett gemensamt verksledningsmöte angående kommande tillståndsprövningar av olika anläggningar som ingår i systemet för slutförvar av använt kärnbränsle. Vid mötet överenskoms följande
- SKI och SSI skall utarbeta en gemensam plan för arbetet med utgivandet av olika typer av normföreskrifter enligt kärntekniklag resp. strålskyddslag och skall informera tillståndsinnehavama och andra berörda härom. En gemensam arbetsgrupp skall i sommar
lämna ett förslag till en sådan plan som också kommer att delges miljödepartementet. Ett exempel på aktuellt föreskriftsarbete gäller SSIs avfallskriterier som varit på remiss och nu bereds i nära samverkan mellan myndigheterna. - SKI och SSI skall samordna sina kontakter med länsstyrelser
m fl med anledning av regeringens ovannämnda riktlinjer för pröv- ningsförfarandet för kommande anläggningar i slutförvarssystemet.
Samordningen mellan SSI och SKI åstadkoms på flera olika formella sätt. Generaldirektörema sitter i respektive myndigheters styrelser och representanter för respektive myndighet ingår i forskningsstyrelsema. Samordning mellan SKIs och SSIs inspektörer föreligger inom flera områden:
- organiserade konsultationer i samband med specifika frågor. Detta innebär exempelvis att personal från de två myndigheterna medverkar i gransknings- och projektgrupper som bildas för större projekt vid de kärntekniska anläggningarna; - samordning av inspektioner som en förberedelse för årliga revisionsavställningar, där en bedömning av omfattningen av de olika verksamheterna och de förväntade stråldosema görs; - en gemensam årlig rapport avseende status inom säkerhets- och strålskyddsområdena ges in till regeringen; - SSI medverkar i de återkommande undersökningarna av kärnkraftverken som initieras av SKI; - SSI representeras som observatöri SKIs forskningsnämnd.
Som redan nämnts är skiljelinjen mellan 8815 och SKIs ansvarsområden mindre tydlig på kämavfallsområdet än för driften av kämkraftsta- tionema, men formell samordning föreligger.
I samband med godkännandet av slutförvaret för låg- och medel- aktivt driftavfall, SFR-1, utfärdade SSI och SKI gemensamt ett dokument med myndigheternas krav på avfallskollina för slutförvaring i SFR-1. För att ta fram detta dokument, och för att granska de olika avfallstypema, inrättades MAAS (myndigheternas arbetsgrupp för avfall till SFR-l). Med tiden utvecklades MAAS till ett forum för diskussion av andra frågor av gemensamt intresse. Arbetsgruppen har visat sig utgöra ett bra forum för att utveckla samarbete och gemensamma åsikter.
Inför en framtida slutförvaring av använt kärnbränsle sker ett om- fattande samarbete mellan SSI och SKI. De båda myndigheterna har formulerat en gemensam informationspolicy, som är särskilt inriktad på
de kommuner som omfattas av SKBs förstadier rörande lokaliseringen av ett förvar. SSI och SKI finns normalt representerade i varandras styrgrupper för större projekt. SKI är exempelvis representerat i MKB-95, och SSI har bidragit med en biosfårmodell till SKIs projekt Site-94. Denna korsvisa representation i projektgruppema skapar möjligheter att bilda sig gemensamma uppfattningar och bygga upp en bas för, exempelvis, framtida tillsyn inom de områden där myndig- heternas ansvar glider in i varandra.
' .” '. . ” ' " I”. | I .. . _: II II' 'i . . , .. .'- ,_ ' "W ' mhn-minidahliamamhd ' "I- ". 1'M5mmm mallan $$! origin;] halkan-t' "pålagd llih Malla ,' %#WMW pmm-mm muttrarna-må.
" . W..
"HF-"=!- WWIWMWMWT
". .hmh'mmpdvhnfwlähånhwiulwtkm , . . rundt—'It" | ;mm- 0141 WWW Fill! lll-HH låt!!-Hm " . '....éu vid tarmarna.-Inn munnen...-.....
ri,-';, ' - Manhunt- n' btw m lm Skanda-l." (år årliga " . ulkhmmllnmrlr, dä I- Wlilm Ur man. av än
IIHIkaawirmbmnl wii dl WWW:-na lm,-a'
, .. g'ghmhMmmmmmmMMåm-w
' Hatakråkupeinlil Hainan”.-
'. . —m'deNHuMuurh»WWM-liv .""wa Warumungu-r$läl- .. ' '. .'- mmm-ngmmimwu ,- l'irl-JJ'I'H” -'- -. _. 'I'l-l"l.'-.' I, =|'1-'. - -.-,-.._.. ',..-:.- .- .--. - . ' ' - '. MHDMIIkåiwm'Hk.Mmuwmmiddn ' WWNWFWWH w "" ämmmemmmu-n '.,, : hl-llbllllillld' Mil-'nnhulbnulmfl'u-ndhmedll- ".H1Ir dam..-'till, M,, ss: ut. sul |||-nunna.: en ,, ',"-' 'duhinmtuul myuågblmm'hmpllmmmr ihm ",,-- Hmmm-muamwm-nammuwmm-m- . 'Mnlwmm 'mrllhlldnl. MAAS album” RSI Håll -,.-au srt-n. udruwm' Mamman:-nen 'nudl'il [tha-r II: mun! Inn-alu- MW har villa! 1.1 M:. "nu ha [Umm [ar au Int-Inkl.!- nattarbete mh [mamman
' luh'l "' lim-Lidl. Mm: n' mini-i Male sin. nu m— m Wirth.- m..—, Ill-l. lä...-bmm hr ' Hmm WWMM
4. Tillståndshavamas säkerhetsarbete14
Av verkställande direktör Rolf Gullberg, Kämkraftsäkerhet och Utbildning AB - KSU.
4.1. Inledning
Ansvaret för de svenska kärnkraftanläggningarnas säkerhet ligger hos tillståndshavama enligt den svenska kärntekniklagen.
Tillståndshavaren är normalt det företag som äger och driver käm- kraftverket. Det formella ansvaret för säkerheten i företaget ligger hos företagets verkställande direktör.
Verkställande direktören har delegerat befogenhet och ansvar för säker drift och underhåll av ett block till en blockchef genom att, som en del av företagets kvalitetssystem, upprätta ett organisationsschema och en befattningsbeskrivning.
Företagets kvalitetssystem innehåller också verkställande direktörens direktiv till blockchefema beträffande drift, underhåll, ändringar, ar- betarskydd, strålskydd, säkerhet, miljöskydd, intern och oberoende säkerhetsgranskning samt utbildning.
Blockchefen tolkar och omvandlar dessa direktiv till nödvändiga in- struktioner, rutiner och metoder.
4.2. Tekniska beskrivningar
Utöver VDs direktiv och därur framtagna instruktioner, rutiner och metoder har varje block sina egna "Säkerhetstekniska föreskrifter?
” Framställningen i den engelska versionen av SOU l996:74 har ursprungligen författats på svenska och därefter översatts till engelska för att tjäna som orientering för kommitténs internationella ledamöter.
Företaget lägger fram förslag till denna instruktionssamling till Statens Kämkraftinspektion för formellt godkännande. **Säkerhetstekniska före- skrifter" innehåller den formella grunden för tillståndshavarens säker- hetsarbete och består av följande avsnitt.
Allmänt Högsta tillåtna gränsvärden, HTG Villkor och begränsningar för drift Prövningar och inspektioner Administrativa föreskrifter (BWR) Administrativa föreskrifter (PWR) Villkor och begränsningar under revisionsavställning.
N?”.U'PPNE—
Avsnitt 5 är en beskrivning av säkerhetsarbetets administrativa organisa- tion (för ett BWR-block).
Huvudinnehållet i avsnitt 5 i "S äkerhetstekniska föreskrifter" kan sam- manfattas enligt nedan (den exakta lydelsen av avsnitt 5 återges i en bilaga till detta kapitel).
Den första delen beskriver driftorganisationen med speciell tonvikt på olika ansvarsnivåer i arbetet med säkerhetsgranskning. Ärendelistor vid återkommande möten finns angivna. Säkerhetsavdelningens arbete med oberoende säkerhetsgranskning finns reglerat. Säkerhetskommitténs arbetsuppgifter finns dokumenterade.
Den andra delen täcker principerna för drift- och underhållsrutiner. I den tredje delen finns instruktioner för dokumentering av drift, prov- ningar, inspektioner och kalibrering, underhålls- och reparationsarbeten, temperaturtransienteri reaktortanken, modifiering av utrustning, kontroll av klyvbart material och arkivering.
Den fjärde delen täcker rutinrapportering. Femte delen tar upp rappor- tering av onormala händelser och rapportervärda omständigheter.
Den sjätte och sista delen anger villkor för återgång till normaldrift efter en onormal händelse.
4.3. Säkerhetsarbete på anläggningsnivå
4.3.1. Allmänt
Både Vattenfall AB (tillståndshavaren för Ringhals och huvudägare av Forsmark) och Sydkraft (ägare av Barsebäck och huvudägare av OKG) har nyligen bett olika framstående oberoende experter att utvärdera det
säkerhetsarbete som utförs i vart och ett av de två kämkraftbolagen. Ex- perternas utlåtanden har presenterats för Vattenfall AB i rapporter (Säkerhets- och informationshanteringen inom Vattenfalls kärnkraft- produktion — en granskning, juni I 993 ) och för Sydkraft AB (Säkerhets- kulturen i Sydkrafts kärnkraftsverksamhet, mars 1994). Båda företagen har offentliggjort rapporterna för allmänheten.
De två rapporterna skiljer sig åt i storlek och omfattning. Den av Syd- kraft publicerade rapporten ger i allmänna ordalag en grundläggande be- skrivning av säkerhetsarbetets organisation och den underliggande säker- hetsfilosofin. Dessa beskrivningar, trots att de är nästan två år gamla, illustrerar svenska kämkraftanläggningars sätt att organisera och genom- föra sitt säkerhetsarbete.
4.3.2. Säkerhetsarbetet inom Sydkraftsgruppen
Följande uppräkning av de huvudsakliga faktorer som är vägledande för säkerhetsarbetet vid Barsebäcks— och Oskarshamnsverken presenteras i Sydkrafts rapport (s. 31).
- Säkerhetsansvaret ligger i linjen. Viktiga åtgärder vidtages efter samråd med säkerhetsavdelningen, ibland efter hörande av säkerhets- kommittén och i några fall efter godkännande av myndigheten. - Säkerhetsarbetet bygger på ett regelsystem, baserat, när det gäller den nukleära säkerheten, på STF. - Ett system med säkerhetskommittéer, fn två vid Barsebäck och en vid Oskarshamnsverket.
- Interna Kvalitets- och säkerhetsavdelningar med kvalificerade experter, en vid varje anläggning, som t.ex. arbetar med kvalitetsrevi- sioner. - Användandet av kvalificerade tekniker (och tillgång till experter på dessa) för säkerhetsanalys, t ex PSA (Probabilistic Safety Analysis) och MTO- (Man-Technique-Organization) analys. - Av linjeorganisationen obundna, regelbundna och inte alltför sällan förekommande säkerhetsstudier och kvalitetsrevisioner. - Ett system av utbildning och träning av nyckelgrupper som kommer i kontakt med nukleära, radiologiska och driftmässiga säkerhetsfrågor. - Uppmärksammande av strålskydds- och av övriga viktiga säkerhets- och skyddsfrågor, såsom arbetsmiljö, brandskydd, fysiskt skydd.
Rapporten innehåller också följande beskrivning av organisationen av Sydkrafts nukleära säkerhetsarbete (s. 34-36).
Koncernnivå
Statens tillstånd till kärnkraftverken gäller det kämkraftsdrivande företaget. Sydkraft AB är ett koncembolag och under detta drivs käm- kraftverksamheten i två bolag som innehar tillstånd för kärnkraftverk, nämligen Barsebäck Kraft AB och OKG AB.
Moderbolaget är sålunda inte tillståndshavare och har därmed inte det omedelbara legala Säkerhetsansvaret för kärnkraftverken.
Det finns ett informellt centralt säkerhetsråd med OKGs VD som ord— förande som sedan något år tillbaka också omfattar Barsebäcksverket. Säkerhetsrådet tar tag i stora, långsiktiga frågor men har ingen formell ställning.
Gemensamma utgångspunkter för Sydkrafts kärnkraftsbolag
Båda bolagen har som gemensam grundprincip att det yttersta säkerhets- ansvaret ligger hos VD/styrelse och det praktiska Säkerhetsansvaret hos linjechefer på olika nivåer. Till sitt stöd har cheferna en särskild säker- hetsorganisation som dels är rådgivande, dels granskande. (Denna struk- tur har för övrigt uppenbara paralleller med de grundprinciper för an- svarighet inom Nuclear Electric, Storbritannien, som Bryan Edmondson beskriver i bilaga 5 Attachment C, 3.1 a, vår övers.:
"Styrelsen är ytterst ansvarig för hälsa och säkerhet i bolaget, men uppgifter inom ramen för detta ansvar utövas i en obruten delegerings- kedja från högsta ledningen till den första arbetsledamivån på alla arbetsplatser. Arbetsplatschefer ansvarar för tillämpningen av policyn vid arbetsplatsen och för att följa upp dess resultatf*)
Gemensam är även grundprincipen för säkerhetsarbetets innehåll, ut- gående från STF. STF ger i sin tur grundvalen för olika typer av regler och instruktioner: driftorder, driftinstruktioner, stömingsinstruktioner, underhållsrutiner, arbetsbesked (eller -bevis). Vidare finns bl.a. skydds- tekniska arbetstillstånd för arbetarskydd, brandskydd, elskydd och radio- logiskt skydd. Termerna kan variera något men de grundläggande meto- derna att formellt reglera det interna arbetet är desamma för de båda bolagen.
Vid båda verken finns vidare ett kvalitetssäkringssystem och en kvali- tetshandbok som innehåller "de krav och riktlinjer samt den organisation och ansvarsfördelning som gäller för att vi skall kunna uppfylla de krav på styrning av verksamheten som ställs av företagsledning och myndig- heter” (ur förordet till Barsebäcks kvalitetshandbok). Kvalitetshand- böckerna är indelade efter de tekniska och administrativa funktionerna vid kärnkraftverken. OKGs kvalitetssystem innehåller också ämneshand- böcker och användarhandböcker.
Metoderna att granska och följa verksamheten är också gemensamma. Kvalitets- och miljörevisioner är sådana exempel.
En metod som allmänt tillämpas i branschen är s.k. probabilistisk säkerhetsanalys (PSA) som innebär en heltäckande och systematisk kart- läggning av tänkbara stömingsförlopp. Syftet är att finna och avlägsna "dominanta", dvs. tyngst vägande orsaker till störningar. PSA komplet- teras av s.k. deterministiska analyser, vilket är traditionella tekniska analyser och bedömningar av komponenter och system. PSA-analysen är i huvudsak teknisk. MTC-metoden (analys av Människa-Teknik- Organisation) utgår däremot från att säkerheten bestäms av ett samspel mellan mänskliga och tekniska faktorer. MTO-analyser görs efter sådana händelser där detta samspel visat sig vara betydelsefullt.
OKG och Barsebäck har byggt upp sina säkerhetsorganisationer på något olika sätt. Nedan skildras den gamla organisationen. Längre fram i rapporten föreslår utredningen en ny struktur.
Barsebäck
Barsebäck har tidigare haft två säkerhetskommittéer, en lokal (LSÄK) och en central (CSÄK).
Den lokala kommittén arbetar på kraftverkschefens uppdrag. Arbets- uppgiftema är att behandla:
- verkets driftförhållanden, - onormala händelser och rapportervärda omständigheter, - föreslagna ändringar av utrustning av betydelse för säkerheten och också andra typer av ändringar (i rutiner och föreskrifter).
Beredningen inför den lokala säkerhetskommittén utförs av kvalitets- och säkerhetsenheten inom verket, vars chef är ordförande i kommittén. Den centrala säkerhetskommittén, bestående av personer utanför kraft-
verket, är enligt den gamla instruktionen "rådgivande i säkerhetsfrågor och rapporterar direkt till VD för Sydkraft AB och VD för Sydsvenska
Värmekraft AB". (Sedan dess har bolagsstrukturen ändrats). Uppgifterna är i sammandrag:
- granska sådana förslag till ändringar som kräver tillsynsmyndighetens ställningstagande, - granska sådant som hänskjutits till kommittén av kraftverkschefen, - granska alla rapporterade fall där avvikelser skett från STF, - fortlöpande granska driftförhållandena, - på begäran av företagsledningen utföra speciella granskningar av betydelse för säkerheten, - fortlöpande hålla tillsynsmyndigheten underrättad om kommitténs arbete.
Beredningen inför CSÄKs möten och granskningsarbete inom säkerhet- sområdet utförs på Sydkraft ABs uppdrag av enheten Kämkraftsäkerhet (ESK) inom Sydkraft Konsult AB, ett dotterbolag till Sydkraft AB.
OKG
Inom OKG finns en säkerhetskommitté. Den rapporterar till VD. Arbets- uppgiftema är i sammandrag:
- att följa och bedöma anläggningens drift - granska avvikelser från STF - granska och tillstyrka sådana ändringar som kräver ställningstagande
av tillsynsmyndighet — granska och godkänna tekniska kvalitetsfrågor som innebär avvikelser
från fastställda regler.
Det beredande organet är säkerhets- och kvalitetsavdelningen, vars chef också är ordförande i kommittén.
Senare uppföljning
Vid en presskonferens arrangerad av Sydkraft i april 1995 offentlig- gjordes följande pressmeddelande.
Säkerhetskulturen i Sydkrafts kärnkraftverksamhet: Vad har hänt efter Hörmanderutredningen?
För ett år sedan presenterades den så kallade Hörmanderutredningen. Utredningen, som hade beställts av Sydkraft och leddes av förre generaldirektören vid Statens Kärnkraftinspektion, Olof Hörmander, hade till uppgift att göra en studie över säkerhetskulturen i koncernens kärnkraftverksamhet och hur den kunde förbättras.
Inriktning på säkerhetskulturen innebar att studien skulle behandla organisationernas och personalens förmåga att driva verken med tillfredsställande säkerhet och den attityd och hängivenhet personalen därvid visar gentemot säkerhetskraven.
Allmänt
Hörmanderutredningens sammanfattande intryck var att OKG- och Barsebäcksreaktorema sköts på ett kvalificerat och säkert sätt, men att det ändå finns möjligheter att förbättra säkerhetskulturen.
Hörmanderutredningen återkommer flera gånger till att en klarare struktur i säkerhetsarbetet i form av ansvar och mål är önskvärd. Utredningen konstaterar samtidigt att säkerhetsfrågor är svårhanterliga som utgångspunkt för målformulering genom att säkerheten aktualise- ras främst när den brister. Därmed blir också incitamenten ofta nega- tiva (undvika påföljder).
Vi har tagit fäste på grundsynen "Kvalitet är insatsen, säkerhet är resultatet" för att komma tillrätta med detta dilemma. Genom att sätta mål i kvalitetsarbetet och följa upp dessa kan vi också ha säkerhets- frågoma under uppsikt och kontroll på ett positivt sätt.
I det följande redovisas några speciella åtgärder som vi vidtagit som en följd av utredningens förslag.
Policy, mål och kontroll
En ny koncernpolicy för kämkraftsäkerhet har utarbetats. Den är nu på väg att distribueras och göras känd hos alla medarbetare i Barse- bäck Kraft och OKG.
Arbetet med att utveckla kvalitetsrevisioner som ett medel att följa upp kvalitetsnivån i vår verksamhet fortsätter. Både egna och utom- stående experter engageras i dessa revisioner.
En omfattande konstruktionsanalys genomförs i samverkan mellan ABB Atom och de svenska kärnkraftverken (inom Sydkraft under namnet BOKA: Barsebäck-Oskarshamn-KonstruktionsAnalys).
Överblick över regelsystemet
Vi introducerar ett elektroniskt dokumenthanteringssystem bland annat för att försäkra oss om att senaste utgåva av varje instruktion finns tillgänglig för alla användare.
Vi har tillsatt en kvalitetssystemrevisor som aktivt ska följa kvalitets- systemets tillämpning och utveckling.
Kommunikation
Vi strävar efter att förbättra kommunikationen mellan chefer och med- arbetare genom att utbilda och träna cheferna och genom utvecklings- samtal med varje medarbetare.
Vi har idag ett system för nyanställda som syftar till att föra över säkerhetsintresse och erfarenheter från äldre och erfarna kolleger till yngre medarbetare; systemet är på väg att utökas till alla anställda.
Vi informerar nu på anslagstavloma om mål och utfall för ett antal aktuella verksamhetsområden som chefer på olika nivåer har valt ut.
Revisionsperioderna och entreprenörerna
Inför revisionerna 1995 görs försök med att engagera entreprenörs- personalen mer i arbetsplaneringen för att ytterligare höja kvaliteten i arbetsinsatsen. Som en extra säkerhetsåtgärd införs allmän drogtest.
Säkerhetsarbetets organisation
Ett säkerhetsråd med ledamöter från kärnkraftverken och övriga delar av koncernen samt en extern expert har inrättats. Samarbetet och in- form ationsutbytet i säkerhetsfrågor mellan Barsebäck och Oskarshamn har förstärkts genom ömsesidig representation i företagens säkerhets- kommittéer. Den fristående säkerhetsgranskningen inom företagen har tydliggjorts.
Personalförsörjning och utbildning
Utbildningsbehovet för såväl chefer som övriga medarbetare analyse- ras systematiskt. Arbetet med att vidareutveckla ett behovsanpassat utbildningsprogram pågår. Kompetens- och resursförstärkningar har skett under året inom bland annat områden som säkerhetsanalyser, Människa-Teknik-Organisation samt kvalitet och provning.
Bilaga (till kapitel 4)
Utdrag (kapitel 5) av Säkerhetstekniska föreskrifter för Oskars- hamn 3 (edition senast ändrad 22 maj 1995)
5 ADMINISTRATIVA FÖRESKRIFTER 5.1 DRIFTORGANISATION OCH SÄKERHETSGRANSKNING A Driftorganisation
Driftorganisationen framgår av ämneshandbok Q 102 fastställd av företagets verkställande direktör.
Avdelningschefen ansvarar för att anläggningen drivs på ett säkert sätt och enligt säkerhetstekniska föreskrifter fastställda av tillsynsmyndigheten. Vid till- fällen dä avdelningschefen inte är tillgänglig skall han delegera detta ansvar till en ställföreträdare.
Tillsynsmyndigheten ska hållas underrättad om innehavare av följande befatt- ningar inom anläggningens organisation, samt om deras kvalifikationer:
- avdelningschef - biträdande avdelningschef (om sådan finns) - enhetschefer - samtliga personer i kontrollrumstjänst - vakthavande ingenjörer, VHI
Beträffande minimikrav på anläggningens bemanning hänvisas till STF avsnitt 3.16 och 7.16.
B Säkerhetsgranskning inom driftorganisationen
Bl Ansvar
Avdelningschef
Avdelningschefen ansvarar införverkställande direktören att anläggningen drivs i enlighet med gällande bestämmelser och god säkerhetspraxis, med tillräcklig säkerhetsmarginal och framförhållning med hänsyn tagen till kompetens, teknik och omvärldens förväntningar. Detta innebär bl.a.:
- Tillämpning och utveckling av normer, krav och egna och andras erfaren- heter i syfte att förbättra säkerheten.
— Intern säkehetsgranskning av ändringar och avvikelser i verksamheten som är väsentliga för säkerheten.
- Tillämpning och utveckling av kvalitetssystem.
- Intiering av nödvändiga utredningar t.ex. MTC—utredningar.
Driftchef
Med driftchefen avses chef för driftenheten. Driftchefen ansvarar för att driftarbetet genomförs i enlighet med gällande bestämmelser och säkerhets- praxis, genom att instruktioner, driftorder samt annat underlag, nödvändigt för anläggningens säkra drift, framtages och hålles uppdaterad. Driftchefen ansvarar vidare för att rapportering sker till myndigheter vid störningar av såkerhetsmåssig karaktär samt för kompetensuppföljning inom och rekrytering till skiftlagen.
Skiftingenjör
Tjänstgörande skiftingenjör ansvarar för alla operativa ingrepp i samtliga drift- lägen och att anläggningens drift sker enligt säkerhetstekniska föreskrifter, STF. Vidare ansvarar tjänstgörande skiftingenjör för att revision och underhåll under drift genomförs i enlighet med gällande bestämmelser och säkerhetspraxis. Ovanstående innebär bland annat att aktuella driftorder, driftmeddelanden, arbetsbesked och utfärdade direktiv från driftledningen genomförs med bibe- hållen säkerhet, allt inom ramen för STF.
BZ Sammanträden och arbetsuppgifter
Till de sammanträden, vid vilka säkerhetsfrågor skall behandlas, skall avdel- ningschefen kalla de befattningshavare vars närvaro erfordras för frågans all- sidiga behandling. Protokoll från sådana sammanträden skall föras så att de kan utgöra ett led i redovisningen inför tillsynsmyndighet. Protokollkopia skall snarast översändas till avdelning S ( Säkerhetsgranskning).
Även om den vid sådant sammanträde förhärskande meningen vid bedömning- en av en säkerhetsfråga avviker från avdelningschefens uppfattning, skall denne handla på det sätt som han bedömer bäst gagna säkerheten. I sådant fall skall ärendet utan dröjsmål rapporteras till avdelning S.
Följ ande sammanträden inom driftorganisationen handlägger ärenden av säker- hetsmässig art.
Driftmöte Utgör en daglig uppföljning av anläggningens drift.
- Behandlar anläggningens driftförhållanden i syfte att uppdaga potentiella säkerhetsrisker.
Övriga möten
Följande ärenden skall behandlas regelbundet eller på förekommen anledning. Behandlingen skall ske med avseende på betydelse för säkerheten och utgöra ett led i OKGs säkerhetsgranskning.
- Inträffande händelser eller avvikelser som är av säkerhetsmässig betydelse
som raggortervärd omständighet eller onormala händelser.
- Uppstart av anläggningen efter påtvingad eller planerad avställning av an- läggningen. — Erfarenheter från egen och andras anläggningar. - Ändringar i STF eller annan åtgärd som kräver myndighetens godkännande. - Ändringar i anläggningen. - Genomförda tekniska analyser som berör anläggningen (F SAR).
- Genomförda KRO.
- Genomförda MTO.
- Ändringar i underhålls- och driftrutiner som är av principiell art. - Program för prov och experiment.
C Oberoende säkerhetsgranskning Cl Avdelning säkerhetsgranskning
Oberoende säkerhetsgranskning utförs av avdelning S, som är direkt underställd verkställande direktören.
Arbetsuppgifter
— Granska sådana förslag till ändringar som av avdelningschefen, i enlighet med avsnitt 5.1 BZ tillställs avdelning S p g a att ställningstagandet av tillsynsmyndighet krävs. - Granska sådana förhållanden som ej uppenbart kräver tillsynsmyndighets ställningstagande, men som av avdelningschefen hänskjutits till avdelning S för prövning. - Granska alla rapporterade fall där förhållanden under driften avvikit från säkerhetstekniska föreskrifter eller andra av myndighet givna villkor.
- Fortlöpande granska anläggningens driftförhållanden med avseende på säkerheten. - Fortlöpande hålla tillsynsmyndigheten enligt lagen om kärnteknisk verksam- het underrättad om säkerhetsgranskningens omfattning och resultat. - Granska och tillstyrka ändringar i STF innan fastställande av tillsynsmyn- dighet sker. - Granska och tillstyrka tekniska och kvalitetsmässiga avvikelser från fastställda regler med avseende på säkerhet.
— Initiera MTC-utredningar. - Genomföra kvalitetsrevisioner enligt plan samt vid behov.
Sammanträde
För att ge en allsidig belysning av de granskade ärendena, hålls regelbundet granskningsmöten. Dessa leds av chefen för avdelning S eller hans ställföre- trädare. Till sammanträdet kallas de befattnings—havare vars närvaro erfordras för frågans allsidiga belysning. Protokoll från sådana sammanträden skall föras så att de kan utgöra ett led i redovisningen inför tillsynsmyndighet.
C2 Säkerhetskommittén
För allsidig belysning av säkerhetsfrågor finns en Säkerhetskommitté som är rådgivande till verkställande direktören.
Säkerhetskommitténs ledamöter
- Kommitténs ordinarie ledamöter utses av OKG:s verkställande direktör. Antalet ledamöter skall vara minst sju och skall väljas så att en allsidig belysning av ärenden erhålls. - Tillsynsmyndigheten, enligt lagen om kärnteknisk verksamhet, skall hållas underrättad om Säkerhetskommitténs sammansättning.
Säkerhetskommitténs sammanträden
- Säkerhetskommittén skall hålla minst tio planerade sammanträden per år. - Vid Säkerhetskommitténs sammanträden skall protokoll föras på sådant sätt att de kan utgöra ett led i redovisningen inför tillsynsmyndighet.
Säkerhetskommitténs beslut
- Säkerhetskommittén är beslutsmässig när minst fyra ordinarie ledamöter är närvarande.
Säkerhetskommitténs arbetsuppgifter
- Att granska förändringar i och avvikelser från grundläggande säkerhetskrav och andra frågor av principiell art som av Säkerhetskommittén bedöms vara av särskild säkerhetsmässig betydelse.
Sådana ärenden kan vara:
— förändringar i grundläggande kravnivå fastställda i F SAR, STF, SSR eller OKG:s kvalitetssystem - ändringar i rutiner - program för prov och experiment. - Vidare skall Säkerhetskommittén granska onormal händelse (OH) och sådan
rapportervärd omständighet (RO) som är av principiell art samt på uppdrag av VD granska specifika säkerhets- och kvalitetsfrågor.
- Säkerhetskommittén skall också granska att OKG har tillräcklig framför- hållning i frågor av stor betydelse. Detta kan innefatta granskning av:
- Säkerhetspolicy - långtidsplaner - underhållsplaner - kompetensuppföljning - metodutveckling - beslutsprocess.
5.2 PRINCIPER FÖR DRIFT- OCH UNDERHÅLLSRUTINER
A Driftrutiner
Kvalitetssäkringsprogrammet som gäller för all verksamhet vid Oskarshamn- sverket redovisas i kvalitetshandboken, KHB. Väsentliga övergripande rutiner redovisas i fastställda instruktioner som finns angivna i kvalitetshandboken, där driftrutiner är en del därav. Instruktionen för driftrutiner beskriver för nedan- stående angivna dokument förfarandet vid utfärdande, granskning och fast- ställande. Vidare skall tillämpade begrepp och benämningar vara entydigt defi- nierade.
A ] Driftorder
Varje i förväg planerad förändring av stationens driftläge eller status hos utrust- ning av begdelse för säkerheten skall, då driftklarhetskrav föreligger, styras av en driftorder.
All bränslehantering inklusive transport till och från anläggningen skall styras av driftorder.
I en driftorder skall anges:
- vilken förändring som skall ske - när förändringen skall genomföras - vilken eller vilka drift- alternativt underhållsinstruktioner som skall följas - eventuella övriga uppgifter som erfordras för att utföra förändringen
Varje driftorder skall signeras av utfärdaren, granskas och signeras av annan befattningshavare än utfärdaren samt fastställas av avdelningschefen eller dennes ställföreträdare.
A2 Driftinstruktioner
Detalj erade skrivna driftinstruktioner skall finnas som underlag för driftarbetet. De skall hållas ständigt aktuella och reglera rutiner för olika drifttillfällen, provningar osv. Driftinstruktioner skall bl.a. finnas för:
- normal start och avställning - härdförändringar - styrstavsmanövrering
— periodiska provningar och inspektioner enligt kapitel 4 som driftenheten ansvarar för
I driftinstruktionema skall anges det normala förfarandet vid handhavandet av anläggningens olika system. Instruktionerna skall utformas med hänsyn till villkor och begränsningar enligt kapitel 3 eller 7 samt övriga administrativa förbud eller regler som styr de operationer instruktionen avser. Driftinstruktio- nema skall ange manöverföljden.
Samtliga driftinstruktioner skall förvaras i centrala kontrollrummet och vara direkt tillgängliga för operatören.
Varje driftinstruktion skall signeras av utfärdaren, granskas och signeras av annan befattningshavare än utfärdaren samt fastställas av avdelningschefen eller dennes ställföreträdare.
A3 Störningsinstruktion Stömingsinstruktioner skall utarbetas för förutsedda väsentliga störningar. Speciellt gäller att stömingsinstruktioner skall utarbetas för utrustning av begg- delse för säkerheten.
I stömingsinstruktionen skall åtgärdsföljden anges.
Samtliga stömingsinstruktioner skall förvaras i centrala kontrollrummet och vara direkt tillgängliga för operatören.
Varje stömingsinstruktion skall signeras av utfärdaren, granskas och signeras av annan befattningshavare än utfärdaren samt fastställas av avdelningschefen eller dennes ställföreträdare.
A4 Driftmeddelande
Tillfälliga ändringar av gällande instruktioner må göras under förutsättning att det sker enligt fastställd rutin och dokumenteras i form av driftmeddelande.
AS Felanmälan Se punkt 5.2 B3. B Underhållsrutiner
Det rutinmässiga återkommande underhållet skall styras av underhållsscheman, se 5.2 B] nedan, som anger föreskrivna underhålls- och serviceåtgärder och deras frekvens. Arbeten skall utföras i enlighet med särskilda underhållsin- struktioner, se 5.2 B2 nedan.
Ingrepp som innebär att utrustning av begdelse för säkerheten görs ej driftklar, får endast utföras enligt speciellt utarbetade driftorder och/eller arbetsbesked.
Inga ingrepp får göras samtidigt på redundanta delar i utrustning av begdelse för säkerheten i driftläge då utrustningen enligt kapitel 3 eller 7 skall vara driftklar, dock får underhåll under drift genomföras enligt föreskrifter i kapitel 1.3 och 3.
B 1 Underhållsschema
Gällande underhållsscheman skall finnas som föreskriver åtgärder av sådan om- fattning och frekvens att avsedd kvalitetsnivå och därmed tillförlitlighet hos utrustning av begdelse för säkerheten bibehålls. Underhållsscheman skall reglera bl.a. de periodiska provningar och inspektioner enligt kapitel 4 som underhållsenhetema ansvarar för. Dessutom skall schemoma styra åtgärder för underhåll under drift samt regelbundna kalibreringar av givare, vakter, mät- instrument med mera.
BZ Underhålls- och provningsinstruktioner
Varje i underhållsschemat angiven åtgärd skall finnas angiven i en under- hållsinstruktion.
Underhållsinstruktioner skall utarbetas av respektive underhållsenhet, granskas av chefen för underhållsenheten eller dennes ställföreträdare och fastställas av avdelningschefen eller dennes ställföreträdare.
B3 Felanmälan
Var och en som upptäcker ett fel skall omedelbart rapportera detta enligt instruktion OKG-A.] l l.
Felanmälan kan utgöra underlag för smärre reparationsarbeten, där arbetsbesked enligt 5 .2 B4 ej erfordras.
B4 Arbetsbesked
Arbetsbesked utgör tillstånd att utföra ett bestämt ingrepp i anläggningen. Utfärdande av arbetsbesked skall göras av enligt instruktion D3-A.109.
Vid utarbetande av arbetsbesked skall villkor och begränsningar enligt kapitel 3 eller 7 strikt tillämpas. T.ex. får arbetsbesked aldrig utfärdas så att arbeten sker samtidigt på redundanta systemdelar i utrustning av betydelse för säkerheten i driftlägen då utrustningen enligt kapitel 3 eller 7 skall vara d_rift- klar.
Bedömning av i vilka fall arbetsbesked ej erfordras, skall göras av skiftingen- jören i samråd med respektive underhållsenhet,
På arbetsbeskedet skall anges:
- om skyddstekniskt arbetstillstånd krävs - vilka villkor och begränsningar enligt kapitel 3 eller 7 som skall iakttagas - övriga administrativa regler eller förbud (exempelvis tillstånd för svetsning)
BS Skyddstekniskt arbetstillstånd
Skyddstekniskt arbetstillstånd anger om ett eller flera av nedan angivna skyddsområden särskilt skall beaktas:
- Arbetarskydd - Brandskydd
- Elskydd - Radiologiskt skydd
Skyddstekniskt arbetstillstånd erhålles av skyddsenheten på respektive block. C Låsning och nyckelhantering, instruktion OKG-Sl.l.ll
Cl Utrymme slåsning
Nedan uppräknade utrymmen skall vara försedda med sådana lås att tillträdet kan begränsas selektivt medelst utlämning av viss nyckel.
- "Röda" utrymmen (enligt strålskyddsklassning) - "Gula" utrymmen (enligt strålskyddsklassning) - Utrymmen innehållande utrustning av begdelse för säkerheten
Följande överordnade nycklar får dock finnas:
- "Huvudnyckel" som går till samtliga utrymmen i 0111 - "Begränsad huvudnyckel" som går till samtliga utrymmen med undantag av "Röda" och "Gula" utrymmen och förråd för nukleårt bränsle.
Utrymmen med röd och gul klassning skall hållas låsta i alla driftlägen utom kall avställd reaktor då de får vara olåsta endast om strålskyddsförhållandena så medger.
Utrymmen innehållande utrustning av begdelse för säkerheten skall vara låsta i alla driftlägen utom kall avställd reaktor.
Ytterdörrar utan speciell bevakning skall hållas låsta och vara försedda med fungerande inbrottslarm.
CZ Utlämning av nycklar Huvudnyckel
Minst en huvudnyckel skall vara placerad i plomberat skåp i centrala kontroll- rummet. Huvudnyckeln får endast användas i nödfall.
Begränsad huvudnyckel
Sådan nyckel får endast utlämnas till den personal som behöver den för sin ansvarsfunktion. Innehavare av sådan nyckel ansvarar personligen för dess an- vändning.
Nycklar till "Röda" och "Gula" utrymmen
Dessa nycklar skall finnas tillgängliga på väl kontrollerade platser i 0111, och får användas endast med tillstånd från skyddsenheten.
Nyckel till utrymmen innehållande utrustning av begdelse för säkerheten.
Sådan nyckel får endast utlämnas till den personal som behöver den för sina normala arbetsuppgifter enligt driftledningens beslut. Innehavare av sådan nyckel ansvarar personligen för dess användning.
Övriga nycklar
Nycklar som går till blå och oklassade utrymmen som ej innehåller utrustning av begdelse för säkerheten får utlämnas till Olllzs personal enligt driftled- ningens beslut.
Tillfällig utlämning av nycklar för reparationsarbeten etc får endast ske i samband med utlämnande av arbetsbesked eller felanmälan. Återlämning skall ske samtidigt med återlämning av signerat arbetsbesked eller felanmälan.
C3 Nyckelförregling av komponenter och omkopplare
Innehavare av nycklar till komponenter och omkopplare tillhörande utrustning av begdelse för säkerheten ansvarar för dess användning.
C4 Låsning av skåp
Så snart de årliga återkommande provningama av utrustning av betydelse för säkerheten utförts för respektive system, skall relä-, elektronik- och kopp- lingsskåp i apparatrum, diesel- och dieselkontrollrum låsas.
D Passagekontroll, personidentifiering etc.
Identifiering av egen personal och entreprenörspersonal samt passagekontroll skall ske enligt instruktion OKG-SLI.].
E Larmning av beredskapsorganisation
I extraordinära situationer skall tillämpliga delar av beredskapsorganisationen larmas enligt avsnitt 5.1 D.
F Förebyggande brandskyddsåtgärder
Inom anläggningens område skall förebyggande brandskydd bedrivas av samt- liga enheter och i samarbete med enheten för räddning och bevakning, TCR.
I det förebyggande brandskyddet skall särskilt uppmärksammas brandrisk på grund av följande:
- Svetsning - Slipning - Anhopning av brandfarligt material (ställningsvirke, kablar m.m.) - Olje- och drivmedelshantering - Hantering av lösningsmedel - Hantering av brandfarliga gaser - Målningsarbeten
- Yttertakarbeten
G Ändringar och kompletteringar i befmtlig utrustning
Samtliga planerade ändringar och kompletteringar i befintlig utrustning, komponenter, system, byggnader m.m. skall granskas med avseende på in- verkan på säkerheten enligt följande:
- Ändringar och kompletteringar i utrustning av begdelse för säkerheten skall
godkännas av avdelning S och redovisas till SKI. Om antingen avdelning S eller SKI så bedömmer skall godkännande från SKI inhämtas. - Övriga planerade ändringar skall vid oklara fall bedömas i samråd med enheten för drift- och anläggningssäkerhet för att avgöra indirekt inverkan på utrustning av betydelse för säkerheten och eventuell behandling inom avdelning S.
Speciella föreskrifter angående arbete i samband med revisionsavställning framgår av avsnitt 5.2 H nedan.
H Arbeten under revisionsavställning
Arbeten under revisionsavställning skall planeras under beaktande av följande:
- Sammanlagring av arbeten med hänsyn till krav på utrustnings driftklarhet enligt kapitel 7, villkor och begränsningar för revisionsavställning. - Krav på granskning och godkännande av ändringar och kompletteringar enligt avsnitt 5.2 G ovan.
Redovisning av revisionsplanering skall ske enligt följande:
1. Förteckning över samtliga planerade arbeten 2. Huvudtidplan
3. Sammanställning av ändringar i utrustning av betydelse för säkerheten enligt 5.2 G ovan.
4. Eventuella dispenser från kapitel 7, villkor och begränsningar för revisions- avställning.
Granskning av punkterna 1-4 ovan skall ske inom avdelning S och redovisas till SKI senast 2 veckor före revisionsavställningens påbörjande.
5 .3 DOKUMENTATION A Loggbok
Loggbok skall föras och alltid finnas tillgänglig i centrala kontrollrummet. I loggboken skall antecknas:
— tjänstgörande skiftlag - planerade händelser såsom ändring av driftläge, stationseffekt m.m. - alla oplanerade händelser av betydelse för säkerheten.
Tidpunkt för händelsens inträffande samt art och om möjligt orsak skall anges. Varje anteckning i loggboken skall signeras av den som utför anteckningen.
B Prövningar, inspektioner, kalibreringar
De periodiska provningar, inspektioner och kalibreringar som föreskrivs i kap 4 skall bokföras på ett sätt som enkelt medger kontroll av att åtgärd skett i föreskriven ordning och inom föreskrivet tidsintervall. Dessutom skall resultatet av åtgärden noteras.
C Reparationer och underhåll
Reparationer och underhåll på utrustning av betydelse för säkerheten skall dokumenteras på ett sätt som enkelt medger kontroll av i vilken utsträckning och i vilka avseenden sådana reparationer utförts. D Temperaturtransienter i reaktortanken och anslutande rörsystem Temperaturtransienter som primärsystemets tgckbärande delar utsätts för på grund av ändringar i effektnivå, driftläge eller andra händelser (se tabellen nedan) skall bokföras.
Minst en gång per år skall denna bokföring bearbetas och sammanställas på ett sätt som enkelt medger kontroll av antalet återstående, tillåtna transienter för varje tankdel respektive stuts.
Tabell över transienter som skall bokföras:
PMV'FPNZ—
8. 9.
10. 11.
Värmning av reaktorn från ( 240"C
Uppgång till effektdrift Nedgång från effektdrift till varm, avställd reaktor Nedgång till kall reaktor (med 5 400C/h)
Nedgång till kall reaktor med > 400C/h Effektändring 2 30% med minst 3%/minut i intervallet 30-109% reaktoreffekt Turbinsnabbstängning som ej leder till reaktorsnabbstopp
Nätbortfall med övergång till husturbindrift Återstart efter TS eller nätbortfall utan mellanliggande avställning av reaktorn Reaktorsnabbstopp från 2 S% reaktoreffekt Reaktorsnabbstopp från ( S% reaktoreffekt
Reaktorsnabbstoppen fördelas på följande underrubriker:
12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24.
II-isolering IM-isolering IS-isolering
Nätbortfall SS från > 10% effekt med oförvärmt matarvatten Övri ga
Delsnabbstopp
Automatisk utlösning av skruvstopp IA-isolering
IB-isolering
Bortfall av högtrycksförvärmare 3 l4-blåsning Inpumpning med system 323 då reaktortemperaturen > 100"C Start av lockstril Bortfall av 321-flödet Bortfall av spolflödet till drivdonen Inpumpning med system 327 krets A och B Inpumpning med system 327 krets C och D Bortfall av 734-flödet till HC-pumpama
E Ändring i utrustning av begdelse för säkerheten
Den tekniska dokumentationen, i form av kretsscheman, flödesscheman, säkerhetsrapporter etc skall alltid överensstämma med aktuell utformning av utrustningen.
Varje ändring skall dokumenteras på ett sätt som enkelt medger kontroll av vidtagna ändringar.
F Strålkontroll
Dokumentation av persondoser, utsläpp av gas- och vätskebuma radioaktiva ämnen liksom resultat från omgivningskontroll skall ske på ett sätt, som medger en snabb utvärdering av dos- och utsläppssituationer.
Aktuella värden över uppmätta strålnings- och kontaminationsnivåer samt aktivitetsmängder och nuklidfördelningar i vätskor och gaser, som kan vara av betydelse ur strålskyddssynpunkt, skall alltid finnas tillgängliga.
G Kontroll av klyvbart material, safeguardinstruktion OKG-A.I90 För nukleärt bränsle som anländer till 0111 skall bokföring ske av:
- Datum för ankomst - U-, UOZ— och UBS-innehåll - Anrikning
— Elementnummer
- Ursprungsland
Varje positionsändring av bränsle skall bokföras med angivande av datum. För nukleärt bränsle som lämnar 0111 skall bokföring ske av:
- Datum för borttransport - U- och Pu-innehåll - Nuclear Loss
H Arkivering av dokumentation
Dokumentation enligt 5.3 A-G skall alltid finnas tillgänglig inom OIII. Arkivering skall ske i rum med minst brandklass A60, alternativt kan dubbletter förvaras i annan brandcell. (Som dubblett av kalibreringsprotokoll eller motsvarande avses kopia av de första protokollen som upprättades när 0111 kommit i lugn drift).
Dokumentation enligt 5.3 B och C skall bevaras i minst fem år.
Dokumentation enligt 5.3 A, D, E, F och G skall bevaras så länge OIII har koncession för drift.
5 .4 RUTINMÄSSIG RAPPORTERING
Rutinmässig rapportering skall ske enligt punkterna 5.4 A-D nedan.
A Dygnsrapport
Dygnsrapport skall utfärdas dagligen och avsändes till SKI samt avdelning S inom 24 timmar. Dygnsrapport för veckoslut och helgdagar avsändes närmast påföljande vardag.
Dygnsrapport utfärdas av driftchefen och skrivs på härför avsedd blankett innehållande följande rubriker:
- Datum
- Aggregat
- Driftlägen under dygnet - Termisk effektnivå % - Genererad elektrisk energi - Rapportervärda omständigheter — Driftstörningar - Övrigt
Under rubriken "Driftlägen under dy gnet” skall verkets driftlägen under dygnet enligt avsnitt 1.2 anges. Vid driftläge effektdrift skall även effektnivåer anges.
Beträffande onormala händelser se avsnitt 5.5 A.
Beträffande rapportervärda omständigheter se avsnitt 5.5 B.
Under rubriken "Driftstörningar" anges sådana driftstörningar som innebär effektreduktion. Snabbstopp och Onormala händelser skall antecknas i Dygnsrapport samt rapporteras separat på därför avsedd blankett.
B Rapport angående strålnings- och aktivitetsövervakning
Rapport angående strålnings- och aktivitetsövervakning i OIII och dess omgivning skall utfärdas och insändas till SSI enligt följande:
Bl Resultatet av persondoskontroll av egen personal, entreprenörer, besökare, omfattande doser från såväl extern som intern exponering
skall utfärdas kvartalsvis och insändas till SSI senast 1 månad efter kvartalsperiodens slut
BZ Resultat av radiologisk omgivningskontroll (rapporteras som 5.4 B-l)
B3 Radioaktiva utsläpp till luft och vatten rapporteras enligt avsnitt 3.11 A och B
C Rapport angående OIII:s drift och underhåll (årsrapport)
Rapportering av OIII:s drift och underhåll avseende ett kalenderår i taget skall tillställas SKI, SSI och avdelning S senast tre månader efter kalenderårets slut. Varje sådan rapport skall behandla följande:
Cl Sammanfattning av drifterfarenheter under rapporteringsperioden omfattande:
- Allmänna drifterfarenheter för olika system, exempelvis härdens drift, aktivitetsläckage från bränslet etc.
- Ändringar i procedurer för drift och underhåll i syfte att förbättra säker- heten.
- Sammanfattning av resultat från periodiska provningar och inspektioner enligt avsnitt 4.
- Sammanställning av rapporterade onormala händelser och rapportervärda omständigheter (5.5 A respektive B).
- Personalförändringar bland personal vars kompetens redovisats till tillsynsmyndigheten (SKI).
C2 Sammanfattning av driftdata under rapporteringsperioden omfattande minst:
- Termisk bruttoproduktion - Elektrisk bruttoproduktion - Elektrisk nettoproduktion - Antal timmar med kritisk reaktor
- Antal timmar med infasad generator - Produktionsdiagram för termisk och elektrisk effekt
C3 Sammanställning av härddata För varje månad under kalenderåret skall redovisas:
- Bränslets medelutbränning (MWd/t U) - Styrstavsindex vid full effekt - Maximalt ytvärmetlöde (W/cmz) - Maximal lineär medelbelastning i elementsnitt (W/cm)
Årsrapporten skall vidare innehålla en redogörelse för bränsleomladdningar och borttransporter av bestrålat bränsle, samt eventuella mätningar av avstängnings- reaktiviteten.
C4 Avställningar
Samtliga avställningar under rapporteringsperioden skall beskrivas enligt följande:
- Typ av avställning, t.ex. reaktorsnabbstopp, turbinsnabbstängningskruv—
stopp - Anledning till avställning
- Avställningens längd - Driftläge efter avställning
C5 Sammanfattning av vidtagna reparationer
Reparationer och/eller korrektiva underhållsarbeten på utrustning av begdelse för säkerheten skall rapporteras enligt följande:
- Berörda komponenter eller system - Anledning till reparationen - Vidtagna, korrektiva åtgärder för att förhindra ett upprepande av respektive
fel - Den sammanlagda kalendertiden under vilken åtgärder för underhåll under
drift genomfördes
C6 Ändringar i OIIIs utformning
Utförda större ändringar i OIIls och/eller ändringar i utrustning av betydelse för säkerheten skall beskrivas.
C7 Sammanställning av vattenkemiska förhållanden
För varje månad under kalenderåret skall redovisas maximal-, minimal- och genomsnittsvärden på reaktorvattnets:
- Aktivitet (ospec) (Bq/l) - Innehåll av suspenderade partiklar (ppm) - Innehåll av tritium (Bq/l) - Innehåll av Jod 131 (Bq/l) - Innehåll av Klorider (ppm) - Förhållandetl 131/I 133 - pH-värde vid 25"C - Konduktivitet vid 25”C
- Oz-halt (ppm)
C8 Experiment
Utförda eller pågående större experiment och/eller experiment som berör utrustning av betydelse för säkerheten skall beskrivas med avseende på inverkan på OIII:s drift och säkerhet.
D Rapport över klyvbart material, safeguardinstruktion OKG-A.]9O
Rapport över inventarium av klyvbart material skall sändas till SKI enligt gällande särskilda föreskrifter.
E Uppdatering av "Säkerhetstekniska Föreskrifter"
Varje innehavare av säkerhetstekniska föreskrifter skall löpande hållas underrättad om gällande sidor.
F Rapport över utförd revisionsavställning
Rapport över utförd revisionsavställning skall tillställas SKI, SSI och avdelning S snarast efter återstart av blocket efter revisionsavställning, dock senast efter 3 månader.
Rapporten skall innehålla följande
Fl Sammanfattning
En allmän redogörelse för revisionens inledning och avslutning, större planerade arbeten, större tillkommande arbeten, provningar, återstartsperioden samt viktigare erfarenheter.
F 2 Utförda arbeten
Förteckning över samtliga utförda arbeten i utrustning av begdelse för säkerheten samt beskrivning av viktigare iakttagelser.
F 3 Besiktningar och kontroller
Redogörelse för resultat av återkommande besiktningar enligt kapitel 4 och övriga föreskrifter samt speciellt påkallade besiktningar eller kontroller.
F4 Provningar
Redogörelse över utförda prov och tester enligt kapitel 4 och övriga genom- förda provningar:
F5 Dosbelastning
Redogörelse för erhållna personaldosbelastningar totalt och fördelat på speciella arbeten.
5 .5 ICKE-RUTINMÄSSIG RAPPORTERING
Icke rutinmässig rapportering till myndigheter och avdelning S skall ske i följande fall:
- Onormal händelse har inträffat (se A nedan) - Rapportervärd omständighet har konstaterats (se B nedan)
A Onormala händelser Med onormala händelser avses nedan i punkt 1-6 definierade händelser. 1. HTG enligt kapitel 2 har överskridits.
2. Allvarlig försämring av integriteten hos någon av barriärerna för inne- slutande av radioaktivt material, såsom t.ex.:
- hastigt påkomna större bränsleskador medförande att aktivitetshalten
i reaktorvattnet signifikant överskrider gränsvärdet enligt avsnitt 3.6 A
- skador på av reaktorn trycksatta system, till exempel rörbrott eller sprickor som leder till utlösning av säkerhetskedja
- skada på reaktorinneslutningen så att den inte uppfyller ställda täthets- eller hållfasthetskrav.
3. Oplanerade eller okontrollerade större utsläpp av radioaktivt material från anläggningen.
4.
5.
6.
Större oförutsedd reaktivitetsändring i reaktorn. Kriticitet i bränsleförvaringsutrymme eller oavsiktlig kriticitet i reaktorn.
Omständigheter, förorsakade av yttre händelser eller av intern verksamhet, som äventyrar anläggningens säkra drift.
Rapportering skall ske enligt följande:
B
Om en onormal händelse har konstaterats föreligga skall SKI underrättas snarast, helst inom en timme. Dessutom skall avdelning S underrättas inom 24 timmar. Om händelsen konstaterats tillhöra 2, 3 eller 5 ovan skall även SSI underrättas.
Onormal händelse skall även antecknas i Dygnsrapport. Dygnsrapporten skall dessutom kompletteras med beskrivning av händelsen på härför avsedd blankett.
Slutlig rapportering av onormal händelse skall inges till SKI (och SSI vid inträffad onormal händelse nr 2, 3 och 5) och avdelning S inom 10 dygn. Rapporten skall bestå av en ånyo ifylld blankett, märkt'slutligrapport" samt en utredning om händelsen, vilken alltid skall innehålla följande rubriker:
- Rapportnummer - Datum
- Identifikation av händelsen
- Driftläge före händelsen - Beskrivning av händelsen - Trolig orsak till händelsen - Analys av händelsen - Åtgärder - Åtgärder för att få situationen under kontroll - Åtgärder för att förhindra ett upprepande av händelsen - Uppgifter om händelsen involverad utrustning
- Tidigare felfunktioner eller störningar hos komponent eller system - Identifikation av komponenter
Rapportervärda omständigheter
Med rapportervärd omständighet avses nedan i punkt 1-9 definierade omständigheter.
1. Inställning av gränsvärde för utlösning av säkerhetskedja befinnas vara mindre konservativ än vad som anges i avsnitt 3.1 eller 7.1.
2. Omständigheter som resulterar i driftbegränsningar och/eller tidsbegränsad drift enligt kapitel 3 eller 7.
3. Omständighet som förhindrat eller kunnat ha förhindrat avsedd funktion hos utrustning av betydelse för säkerheten.
4. Annan omständighet, som bedöms vara av säkerhetsmässig betydelse. 5. Avvikelse från "säkerhetstekniska föreskrifter" har skett.
6. Konstaterandet av väsentliga fel i dynamik- eller haverianalysema eller i de metoder som används för dessa analyser.
7. Konstaterandet av väsentlig avvikelse av system— eller komponentprestanda från vad som specificeras i "säkerhetstekniska föreskrifter" och/eller anläggningens säkerhetsrapport.
8. Konstaterandet av omständighet som innebär att ett system som är konstruerat enligt "single failure"-kriteriet riskerar att ej kunna uppfylla detta kriterium.
9. Ökande aktivitetsutsläpp till luft eller vatten har konstaterats enligt avsnitt 3.11 och 7.11.
Om konstaterad rapportervärd omständighet, oavsett kategori, är av sådan karaktär att säkerhetsnivån är allvarligt reducerad ska nedgång till kall, avställd reaktor ske, såvida det inte på betryggande sätt visas varm avställd reaktor är ett mera tillrådligt driftläge.
Avställning av reaktorn ska på samma sätt ske vid rapporterad händelse vid andra block, kärnkraftverk eller vid rapporterade resultat av säkerhetsanalys, i mån de kan tyda på omständighet vid den egna reaktorn av nämnda allvarliga karaktär.
Återstart av reaktorn får sedan inte ske utan att säkerhetsgranskning utförs av Säkerhetskommitte' samt medgivande för återstart lämnats av SKI.
Rapportering skall ske enligt följande:
Rapportervärd omständighet enligt ovan skall antecknas i Dygnsrapport under separat rubrik. Dessutom skall omständigheten beskrivas på härför avsedd rapporteringsblankett som redovisas för SKI och avdelning S. Där redovisas orsakssammanhang, konsekvenser, åtgärder med mera. Om orsakssamman- hanget ej kan fastställas benämns rapporten som "preliminär" i annat fall som "slutlig".
Den slutliga rapporteringen skall redovisas för SKI och avdelning S inom 30 dygn.
Kan orsakssammanhanget ej fastställas inom föreskriven tid (t.ex. fel innanför inneslutningen) får den slutliga rapporteringen uppskjutas tills möjlighet ges. Dock skall omständigheten rapporteras och granskas enligt ovan och avsnitt 5.6 B.
5.6 VILLKOR FÖR FORTSATT DRIFT EFTER INTRÄFFAD OFÖRUTSEDD HÄNDELSE
Vid inträffad oförutsedd händelse skall särskilt beslut fattas huruvida fortsatt drift kan tillåtas. Detta gäller oavsett om 0111 har avställts som följd av händelsen eller ej.
Det oförutsedda händelser som skall föranleda sådant beslut är:
- onormala händelser - rapportvärda omständigheter
Beroende på händelsens svårighetsgrad ställs olika krav på säkerhetsgranskning för att driften skall få återupptas respektive fortsätta.
Beslut skall föregås av säkerhetsgransknng i en eller flera av följ ande instanser:
- Driftssammanträde
- Avdelning S
- Statens Kärnkraftinspektion (SKI) - Statens strålskyddsinstitut (SSI)
A Onormala händelser Vid inträffad onormal händelse skall nedgång till kall, avställd reaktor ske (om inget annat föreskrivs i kapitel 2 eller 3), såvida det inte på ett betryggande sätt visas att varm avställd reaktor är ett mera tillrådigt driftläge.
Återstart av reaktorn får sedan ske utan att särskild säkerhetsgranskning gjord av och medgivande lämnats från avdelning S och SKI.
B Rapportvärda omständigheter Om en rapportervärd omständighet har konstaterats och orsakat en oplanerad avställning av anläggningen, skall följande villkor vara uppfyllda innan driften får återupptas:
- Samtliga berörda komponenter skall vara reparerade och driftklara i den
utsträckning som krävs i kapitel 3.
- Säkerhetsgranskning skall ske i de instanser som framgår av tabellen nedan.
Om en rapgortervärd omständighet har konstaterats men inte orsakat avställning av anläggningen, får reaktordriften fortsätta, förutsatt att tillämpliga korrektiva åtgärder vidtas så att villkor och begränsningar för drift enligt kapitel 3 är
uppfyllda.
Beslut om fortsatt drift av anläggningen skall fattas snarast i de instanser som
föreskrivs i tabellen nedan.
Omständighet Gransknings- nr enl 5.5 B instans
1 Driftsmtr. 2 Driftsmtr. 3 Driftsmtr. 4 Driftsmtr. 5 Driftsmtr.
6 Avdelning S 7 Avdelning S 8 Avdelning S 9 Driftsmtr.
Tid inom vilken granskning ska ske
Nästkommande vardag Nästkommande vardag Nästkormnande vardag Nästkommande vardag Nästkommande vardag 7 dygn 7 dygn 7 dygn Nästkommande vardag
Protokoll från driftssammanträde enligt ovan skall snarast sändas till avdelning
S för granskning.
5. Aktuell tillsynspraxis15
5.1. SKIs aktuella tillsynspraxis inom området reaktorsäkerhet
Bidrag från SKI.
SKIs aktuella tillsynspraxis inom området reaktorsäkerhet behandlas i avsnitt 3.1.2, om tillståndsgivningen för kärntekniska anläggningar, avsnitt 3.2.1, som beskriver de huvudtyper av tillsynsverksamhet som SKI utövar, samt i avsnitt 3.5.1, om SKIs tillsynsfilosofi.
5.2. SKIs aktuella tillsynspraxis inom området hantering av kärnavfall
Bidrag från SKI.
SKIs aktuella tillsynspraxis inom området hantering av kärnavfall behandlas i avsnitt 3.1.2, om tillståndsgivningen för anläggningar för kärnavfall, avsnitt 3.2.1, som beskriver de huvudtyper av tillsynsverk- samhet som SKI utövar, samt i avsnitt 3.5.1, om SKIs tillsynsf'ilosofi.
'$ Framställningen har ursprungligen författats på engelska och tjänat som orientering för kommitténs internationella ledamöter. Översättningen till svenska har granskats av SKI (avsnitt 5.1, 5.2 och 5.4. 1) resp. SSI (avsnitt 5.3 och 5.4.2).
5.3 8513 aktuella tillsynspraxis inom strålskyddsområdet, i anslutning till kärnreaktorer och hantering av kärnavfall
Bidrag från SSI.
5.3.1. Administrativa arrangemang som finns doku- menterade i exempelvis drifthandböcker, in- spektionshandböcker och regler för intern kvalitetssäkring
SSIs tillsynspraxis syftar till effektivitet, service och tillförlitlighet, med en klart definierad tillsynsroll. Det mest uppenbara arrangemanget för uppfyllandet av tillsynsbehoven återspeglas av SSIs organisation. SSI består av tre huvudenheter (Allmän tillsyn, Forskning och utveckling och Kårnenergitillsyn), GD-staben, Personalenheten, Ekonomienheten och Inform ationsenheten. Huvudenheten för Kämenergitillsyn är indelad i tre enheter: Beredskap, Anläggningar och transport och Avfall och miljö. Föreliggande internationella granskning av den svenska tillsynen inom kämenergiområdet berör huvudsakligen de två sistnämnda enheterna, men många administrativa arrangemang gäller för hela institutet och måste också beaktas.
SSIs aktiviteter finns reglerade och dokumenterade i lagstiftning, som är tillämplig för alla svenska myndigheter. Kraven på arkivering och registrering, som utgör grundläggande komponenter i offentlig- hetsprincipen, finns formulerade i verksförordningen, vilken utgör grunden för SSIs arkiveringssystem.
Rutinerna för det interna arbetet finns dokumenterade i verksamhets- handboken, som finns hos alla medarbetare och som uppdateras kontinuerligt. Handboken innehåller exempelvis administrativa rutiner, befogenhetsdelegering, personalpolicy, utbildningspolicy m.m. Befogen- hetsdelegeringen är särskilt viktig för tillsynsverksamheten, eftersom den definierar på vilken organisatoriska nivå olika beslut skall fattas.
De olika enheterna och laboratorierna har tagit fram egen policy. Huvudenhetema för Allmän tillsyn och Kärnenergitillsyn har till- sammans utarbetat en tillsynspolicy, vilken anpassats till respektive
enhets specifika behov. Policyn gäller för och omfattar de flesta tillsynsaspektema och relaterade aktiviteterna. Bilagoma till policy- dokumentet rör olika frågor som sammanhänger med inspektion (inspektörens rättigheter och skyldigheter).
Kämenergitillsyn berör ett begränsat antal anläggningar som kräver tillsyn, varför det inte har förelegat något behov av att upprätta formella skriftliga handböcker eller procedurer för inspektionema. Eftersom SSIs kärnenergitillsyn inte direkt berör anläggningamas tekniska system och processer, så finns det heller inte något behov av detaljerade inspek- tionshandböcker. Till skillnad mot detta så har Huvudenheten för Allmän tillsyn ett mycket stort antal tillsynsobjekt (i princip all icke-kämteknisk användning av strålning) och en skyldighet att därutöver undersöka processer och utrustning, och man har följaktligen tagit fram inspektionshandböcker.
5.3.2. Hur tillsynen utövas i praktiken
Under de senaste 10 åren har den traditionella tillsynen minskat något, till förmån för andra tillsynsformer såsom information, rådgivning och framtagning av standarder. Samtidigt har det klargjorts att hela ansvaret för strålskyddet ligger hos tillståndshavaren, som måste såväl lösa pro- blemen som inspektera de åtgärder som vidtagits. SSIs tillsyn av kärnkraftsföretagen domineras således av reglerade eller i annan ordning föreskrivna egeninspektioner. En viktig uppgift för SSI är att kontrollera anläggningamas egeninspektioner av sina kvalitetssäkringssystem.
Viktiga tillsynskomponenter utgör exempelvis inspektioner, kontroll- mätningar, föreskrifter (ge ut nya och revidera gamla), granskning av ansökningar och utfärdande av medgivanden, utredning och rappor- tering. Tillsynen stöds exempelvis av initieringen och uppföljningen av forskning inom området, och genom medverkan i internationellt arbete.
I enlighet med svensk tradition bedrivs tillsynen på ett obyråkratiskt sätt och utifrån ett, ur ett internationellt perspektiv, tämligen vänskapligt förhållande mellan parterna.
Inspektionerna kan delas upp på olika nivåer. Systeminspektioner utförs exempelvis i samband med prövningen av en ansökan att förändra verksamheten. SSI söker därvid att medverka från planeringsstadiet, via provdrift och till den slutliga idrifttagningen. Vid detaljinspektioner studeras en viss fråga, exempelvis en ny typ av mätutrustning. T ema— inspektioner studerar aktuell status inom ett visst område vid samtliga svenska anläggningar.
För att främja gott strålskyddsarbete vid anläggningarna har SSI krävt (SSI FS 1994:l) att alla kärntekniska anläggningar skall ha en strålskyddsföreståndare, vilken skall godkännas av SSI. Föreståndaren utgör också en viktig länk mellan anläggningen och SSI, och underlättar därmed SSIs verksamhet.
Inom arbetsmiljöområdet ställer SSI höga krav på kärnkraftsföretagen vad gäller att hålla persondosema så låga som rimligen kan krävas (ALARA).
ALARA-arbetets framskridande och kvalitet har granskats av SSI genom en nyligen genomförd serie inspektioner vid kärnkraftverken. Dessa och andra liknande inspektioner karakteriseras av omsorgsfull planering, för säkerställande av att alla relevanta aspekter täcks in, att en enhetlig procedur och värderingsgrund tillämpas vid de olika anläggningarna, samt att de enskilda anläggningamas unika egenskaper tas i beaktande. Detta åskådliggör också de svårigheter som skulle uppkomma om formella inspektionshandböcker togs fram. 8515 inspektioner är inriktade på system- och temainspektioner, vilka av nödvändighet måste ges individuell form och vilka inte kan lita till i förväg uppgjorda rutiner. På motsvarande sätt måste resultaten och iakttagelserna normalt meddelas och utvärderas med hänsyn tagen till syftet med inspektionen.
Inom enheten Avfall och miljö hanteras tillsynsfrågor rörande hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall från kämbränslecykeln och avfallets miljökonsekvenser. Genom inspektioner vid anlägg- ningarna, såväl med avseende på hanteringen av kämavfallet som miljöskyddet, kontrollerar SSI att arbetet bedrivs på ett ur strålskydds- synpunkt acceptabelt sätt. En viktig uppgift för SSI är att verka för att minimera uppkomsten av radioaktivt avfall, samt att säkerställa att de olika typerna av avfall omhändertas på optimalt sätt, såväl vid han- teringen vid anläggningen som vid valet av slutförvaringsaltemativ. På kämavfallsområdet är det dessutom viktigt att säkerställa att avfallsbe— hållama uppfyller myndigheternas krav för slutförvaring.
SSIs årliga kontrollmätningar har inslag av alla tre typerna av in- spektioner som nämnts ovan. Vid kärnkraftverken mäter SSI aktivitets- innehållet i ett antal avfallskollin avsedda för slutförvaring i SFR-I. Syftet är att kontrollera och verifiera anläggningens egna mätmetoder, metodernas precision, de data anläggningarna rapporterar samt att de villkor myndigheterna ställt upp har uppfyllts. Kontrollåtgärdema är även viktiga för att verifiera aktivitetsinnehållet i slutförvaret. Mätni- ngarna utgör således också ett verktyg för att utöva tillsyn över SF R-l.
Genom föreskrifter och kontrollprogram är de kärntekniska anlägg- ningarna skyldiga att utöva utsläpps- och omgivningskontroll. De
radioekologiska omgivningskontrollprogrammen omfattar vatten, sediment och vatten- och markbiotoper inklusive vissa livsmedel. För att komplettera och verifiera anläggningens övervakning utför SSI sina egna mätningar. Utökad omgivningskontroll genomförs exempelvis vart fjärde år vid varje anläggning, och en gång om året genomförs stickprovsmätningar av luftfilter från anläggningarna.
Iakttagelsema vid alla de olika inspektionema dokumenteras i inspektionsrapporter, vilka både skickas ut och arkiveras. Rapporten består av inspektörens anteckningar och skall inte betraktas som ett beslut från SSIs sida. Om iakttagelserna medför att åtgärder måste vidtas utgör rapporten naturligtvis ett viktigt bakgrundsm aterial. Beslutet om ytterligare åtgärder fattas på tillämplig organisationsnivå, i enlighet med befogenhetsdelegeringen. Om beslutet innefattar åtgärder som tillståndshavama har att vidta så meddelas dessa skriftligen, och kontrolleras vanligtvis genom uppföljningsinspektioner.
En viktig del av tillsynsverksamheten utgörs av behovet av att identifiera och förbereda framtida tillsynsbehov. I Sverige pågår exempelvis arbete med att välja plats för ett slutförvar för använt kärnbränsle och annat långlivat radioaktivt avfall. Arbete med att välja en plats för en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle pågår också. SSI medverkar i denna process bland annat genom sådana egna projekt som MKB-95, vars syfte är att förbereda myndigheten för framtida granskningar och informationsaktiviteter i de berörda kommu- nerna. Frågor kring avställning av kärntekniska anläggningar har blivit trängande och ett projekt för upprättandet av klara direktiv och kriterier har startats.
5.4. Kvalitetssäkring i tillsynsfrågor
5.4.1. Systemet för säkerställande av kvalitet i SKIs arbete
Bidrag från SKI.
Kvaliteten i SKIs arbete säkerställs med de traditionella metoder som svenska myndigheter använder sig av, vilka finns dokumenterade i SKIs verksamhetshandbok, som i sin tur bygger på den så kallade verks- stadgan och på SKIs föreskrifter. SKIs Administrativa enhet ansvarar för
granskning och uppdatering av verksamhetshandboken, men alla föreskrifter i handboken måste godkännas av generaldirektören, normalt vid ett av SKIs VL-möten.
Huvudkomponentema i det nuvarande systemet för säkerställande av kvalitet i SKIs arbete beskrivs i andra avsnitt, såsom:
- definierandet av ansvaret för utövandet av tillsynsuppgifter och den därmed sammanhängande kvalitetskontrollen, liksom för planeringen och genomförandet av tillsyns- och forskningsverksamhet (avsnitt 3.2.2, om organisation och ledning av SKIs tillsynsverksamhet), - rutiner för handläggning av olika typer av tillsynsuppgifter, inklusive interna procedurer för samtycke mellan enheter som representerar olika sakområden, samt granskningen av SKIs nämnder (se avsnitt 3.2.1, om utförandet av de viktigaste typerna av tillsynsverksamhet), - aktiv medverkan i internationella samarbetsaktiviteter, samt tillämp- ning av nationella och intemationella myndighetsgranskningar, enligt beskrivningarna i avsnitten 7.1, 8.1 och 8.2.
Dessutom sätter det faktum att alla SKIs tillsynsbeslut och gransknings- rapporter utgör offentliga dokument - som finns tillgängliga för granskning av oberoende experter, miljögrupper och media - ett betydande tryck på SKI att säkerställa kvalitet i alla sina beslut och dokument. Den löpande säkerhetsdialogcn med tillståndshavamas experter bidrar dessutom med viktig återkoppling.
SKIs nuvarande system för kvalitetssäkring föreskriver inte ut- tryckligen oberoende kvalitetsrevisioner, liknande de etablerade procedurerna för kvalitetssäkring inom industrin. Som redan nämnts i avsnitt 7.2 har behovet av ett systematiskt kvalitetsrevisionssystem identifierats. Realiserandet befinner sig emellertid ännu i ett tidigt planeringsskede, på grund av personalsituationen och det faktum att tillsynsuppgifter av stor säkerhetsbetydelse har fått prioriteras.
5.4.2. Kvalitetskontrollprogram inom 8815 tillsynsverksamhet
Bidrag från SSI.
Laboratoriema inom SSI har formella kvalitetskontrollprogram. Dosimeterlaboratoriema uppfyller kraven i de europeiska standarderna för laboratorier SS-EN-45001, 45002 och svenska STA FS 9228, 94:27 från Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, som regelmässigt
inspekterar laboratoriet. Det föreligger inget formellt kvalitetssäkrings- program för SSIs verksamhet inom kärnenergi, eller för SSI i dess helhet, men det finns ett stort antal kvalitetskontrollsystem.
Kvalitetskontrollen avseende SSIs administrativa procedurer regleras genom ovannämnda verksamhetshandbok, som utgör ett dokumenterat kontrollsystem. Revisioner av allmän form genomförs också på olika sätt. En årlig dialog om 8515 budget förs med departementet, vilken leder fram till ett årligt anslag samt till ett regleringsbrev som för fram allmänna tillsynsmål. Vart tredje år diskuteras målen, och medlen för att nå målen, för nästa treårsperiod. SSI granskas, liksom alla andra svenska myndigheter, regelbundet av Riksrevisionsverket med avseende på effektivitet, kvalitet, resurser m.m. Till följd av den senaste revisionen, 1991, utnämndes SSI tillsammans med tre andra myndig- heter till "krona bland verken". Riksrevisionsverket genomför eko- nomiska revisioner, men kan också revidera olika program inom en myndighets ansvarsområde (sakgranskning).
Alla SSIs föreskrifter och all SSIs tillsyn har att göra med doser, dosrater och radioaktiva ämnen. Ett stort antal program bedrivs för att demonstrera kvalitet inom enhetens ansvarsområde. Systemet består av 1) Föreskrifter, 2) Revisioner vid kämkraftanläggningar och 3) SSIs oberoende mätningar och dokumentation. Några exempel ges nedan.
Föreskrift SSI FS l994z2, som omnämndes i avsnitt 3.4.1, utgör ett kvalitetsprogram för de kärntekniska anläggningarna för att kontrollera och dokumentera stråldosema till personalen, och dosgränsema anges i 8515 föreskrift SSI FS 1989:1 och 1994:5. Liknande program finns för utsläpp till omgivningen i SSI FS l977:2 (och tillägg). Personaldoser och utsläpp till omgivningen av radionuklider publiceras årligen av SSI. SSI kontrollerar årligen kärnkraftföretagens dosimetersystem genom bestrålning av dosimetrar i ett blindprov.
De nyligen genomförda "ALARA-inspektionema" vid alla kämkraft- verken, under första hälften av 1995, utgör ett exempel på en revision av branschens uppå/llande av kraven för ALARA-programmen i SSI FS 199422. Resultaten presenteras i en SSI-rapport från enheten för anläggningar och transport, som publicerades i november 1995.
Oberoende mätningar av SSI, för kontroll av slutresultatet av reaktordrift med avseende på utsläpp till omgivningen utförs inom ett antal olika områden såsom oberoende radionuklidmätningar av miljöprover med modellberäkningar, som används för dosberäkningar för utsläpp, enligt beskrivning i SSI-rapport 95-06. Ett annat viktigt resultat under senare tid med avseende på dosmätning är SSI-rapport 95-15, 'Determination of the Neutron and Photon Dose Equivalent at work places in Nuclear Facilities of Sweden'.
Såväl huvudenheten för allmän tillsyn som huvudenheten för kärnenergitillsyn har inspektionspolicydokument, som upprättats på huvudenhetsnivå. Dessutom finns ett datoriserat policyregister till- gängligt för alla inom SSI.
6. Forskning och utveckling (FoU) för myndighetstillsyn av kärnkrafts- verksamhet16
6.1. SKIs forsknings- och utvecklingsprogram
Bidrag från SKI.
6. 1 . 1 FoU-organisationen
Forskningsansvaret utgör en del av det ansvar som definierats för samtliga avdelningar och enheter, enligt beskrivningen i avsnitt 3.2.2. Ansvaret för ett program SKI driver innefattar således även bedrivandet av den forskning som behövs. Eftersom forskningen finansieras separat, och eftersom särskilda huvudmål dessutom ställts upp för SKIs forskningsprogram i dess helhet (se nedan), har Forskningsenheten (F) tilldelats ett övergripande ansvar för samordningen av SKIs forskningsprogram.
Elva forskningsområden har definierats, i förbindelse med de mot- svarande program SKI driver. Nio av dessa är direkt knutna till reaktorsäkerhet och ett till kämavfallssäkerhet, vilket i sin tur är indelat i sju underområden. Ett forskningsområde omfattar forskning av gemensamt intresse. I uppställningen nedan redovisas de olika forsk- ningsområdena, de program de motsvarar samt ansvarig enhet.
” Framställningen har ursprungligen författats på engelska och tjänat som orientering för kommitténs internationella ledamöter. Översättningen till svenska har granskats av SKI (aVSnitt 6.1) resp. SSI (avsnitt 6.2).
F orskningsområde Ansvarig enhet/
SKI verksamhetsprogram
R: Avdelningen för tillsyn av reaktorsäkerhet K: Adelningen för kämavfallssäkerhet M: Avdelningen för materialtillsyn F: Forskningsenheten
Säkerhetsvärdering R: Samordning av säkerhetstillsyn Processkontroll RA: Anläggningssäkerhet
Säkerhetsanalys;metodik RA: Säkerhetsanalys Termohydraulik RR: Reaktorhärdens säkerhet
Kämbränsle RR Begränsning av konsekvenser vid haverier Material och hållfasthet RH. Komponenters mekaniska integritet
RH: Kontroll och provning Människa Teknik Organisation RM: Människa Teknik
Organisation
Transport M: Kämämnes- och transportsäkerhet
Kämavfallssäkerhet K: Kämavfallssäkerhet (uppdelat i: geologi, hydrogeologi, kemi, säkerhetsanalys,
nuklidtransport, tekn.barriärer)
F= Kamsakerhetsforsmns
De mål som ställts upp för FoU-programmet totalt sett (jfr 6.1.2) gäller, tillsammans med de mål som ställts upp för varje enskilt program som SKI driver, för motsvarande forskningsområde.
Forskningsbudgeten föreslås av forskningschefen, på grundval av förberedelser som berör samtliga avdelningar och enheter, och beslutas av generaldirektören.
FoU-programmet administreras med hjälp av ett databassystem (SKIBAS). Systemet används för kostnadsredovisning, ekonomisk planering och budgetering, uppföljning av pågående projekt, registrering av uppföljningsanteckningar och forskningsrapporter, sammanställning av statussammanfattningar, forskningskataloger och forskningsstatistik. Ansvaret för att planera och följa upp forskningsprojekten inom respektive forskningsområde ligger hos en forskningshandläggare som utses av chefen för den avdelning eller enhet som ansvarar för området i fråga, i enlighet med uppställningen ovan.
Forskningsresultaten dokumenteras i rapporter som publiceras i SKIs officiella rapportserie.
SKI har en nämnd, som granskar FoU-programmet för att identifiera behov och prioriteringar, effektivitet (nyttokostnaden), med beaktande även av spridningen och nyttan av de erhållna resultaten; samt med avseende på hur målet att upprätthålla den strategiska kompetensen uppfylls. Dessutom finns forskningsreferensgrupper och internationella myndighetsgranskningsgrupper knutna till de olika forskningsområdena.
När så är lämpligt genomförs och finansieras forskningsprojekt gemensamt av SKI och industrin. Detta syftar till att ge SKI en bättre inblick i den kommande utvecklingen vid kämkraftföretagen, och annan bakgrundsinformation. Tillsynsmyndighetens integritet och oberoende, som skulle kunna ifrågasättas vid sådana samarbetsprojekt, har befunnits förbli oklanderlig förutsatt att tillsynsmyndigheten haft en tillräcklig kompetens inom det aktuella området.
Man har bemödat sig om att säkerställa att forskningen grundas på internationell sakkunskap inom alla berörda områden. Det gör man genom att medverka i internationella FoU-program och genom att lägga fram resultaten och slutsatserna av SKIs egen forskning för granskning av internationella myndigheter. Jämförelser och utvärderingsprov beträffande olika metoder och datorkod för säkerhetsanalys och - bedömningar av standardtyp betraktas följaktligen som särskilt effektiva former för internationellt samarbete.
6.1.2. FoU-programmets totala omfattning
Mål - Definition av omfattningen i form av SKIs ansvar
De allmänna målen för SKIs FoU-program överensstämmer med SKIs generella tillsynsmål (avsnitt 3.1.3), fast med en ändrad prioriterings- ordning nämligen att:
1) ge underlag för SKIs tillsyns- och granskningsverksamhet, 2) vidmakthålla och utveckla kompetens och forskningskapacitet av betydelse för kärnsäkerhetsarbetet, samt 3) bidra till säkerhetsarbete i svensk kärnteknisk verksamhet.
Det första målet kräver forskning för att göra det möjligt för SKI att identifiera och formulera alla relevanta frågor inom säkerhetsområdet, inklusive dem som rör möjligheterna att förbättra säkerheten. När man kommit dithän betraktas all ytterligare forskning som kan behövs för att besvara Säkerhetsfrågoma som forskning för vilken kärnkraftsföretagen ansvarar.
Det andra målet, d.v.s. att vidmakthålla och utveckla kompetens och forskningskapacitet av betydelse för kärnsäkerhetsarbetet är särskilt viktigt med tanke på den aktuella planen för en gradvis avveckling av den svenska kärnkraften, eftersom det finns en risk för att viktig kompetens kan gå förlorad på ett okontrollerat sätt innan alla kärnkraftblock har avvecklats.
Vad det andra och tredje målet beträffar är prioriteringsordningen omkastad, jämfört med motsvarande allmänna tillsynsmål. Det tredje målet, att bidra till säkerhetsarbetet, kräver - vad FoU-programmet beträffar - huvudsakligen att man utforskar och visar fram möjligheter till säkerhetsförbättringar. Skälet till att prioriteringarna är omkastade när det gäller forskningen är att man vill understryka att all säkerhets- utveckling ur teknisk synpunkt i sista hand faller under tillstånds- havamas ansvar, i synnerhet när de utforskande stegen är genomförda och det i stället handlar om slutlig utveckling och realiserande.
Definition av omfattningen i form av generellt innehåll
Med "forskning" avses vanligtvis verksamhet som syftar till att vinna grundläggande och nya kunskaper, men SKIs FoU-program innefattar därutöver varje slag av undersökning, provning, utveckling, utvärdering och sammanställning av kända fakta och metodik som bidrar till att
allmänt uppfylla de ovan redovisade målen. Undersökningar m.m. som är direkt hänförliga till aktuella frågor avseende tillståndsvillkor för en viss kärnteknisk anläggning betraktas emellertid inte som forskning, utan som en del av SKIs normala tillsynsverksamhet, och finansieras följaktligen via SKIs förvaltningsanslag.
6.1.3. FoU-program som stöder tillsynsverksamheten inom området reaktorsäkerhet
Hållfasthet hos utrustning och material
Forskningen med avseende på material har utgjort en väsentlig del av SKIs FoU-program, och förväntas växa allt eftersom anläggningarna blir äldre, till följd av det ökande antalet säkerhetsfrågor som uppkommer genom åldrande och degradering förorsakad av förslitning och utmattning, korrosionssprickbildning och bestrålning.
Hållfastheten hos rostfritt stål och nickellegeringar i olika miljöer, i kokvattenreaktoremas primärsystem och reaktorhärdstommar, har stått på forskningsprogrammet under lång tid, speciellt vad gäller sprick- bildning genom spänningskorrosion (IGSCC), strålningsinducerad spänningskorrosion (IASCC) och därmed sammanhängande frågor avseende primärsystemets vattenkemi.
Ytterligare forskning behövs, exempelvis för att göra det möjligt att förutse inkubationstidema för sprickinitiering vid förhållanden som är känsliga för uppkom sten av sprickor. Förbättrade grundkunskaper för att lita till så kallad väte-vattenkemi (HWC) i kokvattenreaktorema, för att förhindra uppkomsten av spänningskorrosionssprickning i austenitiska material och eventuell minskning av IASCC, åtminstone vid måttliga neutronflöden, erfordras också.
Forskning med avseende på säkerhetskriterier för tillåtna sprick- storlekar i konstruktionsmaterial bedrivs på uppdrag av Svensk Anläggningsprovning och Kungliga Tekniska Högskolan. De hittills tillämpade kriterierna har visat sig otillräckliga under vissa förhållanden. SKI medverkar tillsammans med de svenska kärnkraftföretagen i det amerikanska NRC IPIRG-projektet (International Piping Integrity Research Group).
Området oförstörande provning fortsätter att väcka frågor som kräver forskning. SKI medverkade i OECD-programmet för kontroll av stålkomponenter (PISC). Andra exempel på forskning inom detta område inbegriper grundläggande undersökningar av spridning av ultraljudvågor genom sprickor i material utsatta för icke-förstörande
provning, samt strategier för återkommande provning av rörlednings- system under tryck.
Verksamhet
Validering av digitala styrsystem för användning vid säkerhetsrelaterad processtyrning ägnas stor uppmärksamhet för närvarande. Arbetet hitintills inbegriper rutiner för kvalitetsbedömning av programmerings- rutiner och system för formell verifiering och validering av program- varulogik. SKI medverkar i OECDs Halden Reactor Project i vilket detta arbete ingår.
Metoder för kvalitetsprövning av säkerhetsrelaterade komponenter i reaktorinneslutningar, med avseende på känsligheten för åldring och degradering i samband med exempelvis ett kylmedelshaveri, är föremål för validering i forskning som finansieras av SKI.
1979 rekommenderade regeringens reaktorsäkerhetskommission, som bildats efter olyckan vid TMI-2, ett väsentligt utökat program avseende mänskliga faktorer. En särskild enhet för mänskliga faktorer tillskapades vid SKI i mitten av åttiotalet för att ägna sig åt dessa frågor. Ett breddat synsätt tillämpades, för att inte bara ta i beaktande aspekter rörande människa/process-gränssnittet, utan för att också täcka in samarbete och kommunikation inom arbetsgrupper, liksom också organisationsmässiga faktorer, inklusive sådana aspekter som säkerhetskultur. I Sverige benämns detta område vanligen MTO (Människa-Teknik-Organisation).
Behovet av att granska kontrollrummen, som betonades av 1979 års reaktorsäkerhetskommission - exempelvis vad gäller de eventuella behoven av ytterligare hjälpmedel för operatören för förbättrad säkerhet - blev föremål för ett forskningsprojekt. Två av reaktorerna i Oskars- hamn, nummer ett och nummer tre, d.v.s. den äldsta respektive den yngsta, valdes ut för studie av bland annat den inverkan övergången från konventionell instrumentering till datoriserad instrumentering fått. Resultaten har redan lett fram till förbättringsåtgärder vid anlägg- ningarna. Vägledande principer togs också fram för ytterligare gransk- ning av kontrollrummen, vilken skall genomföras av tillståndshavama.
I samband med Sveriges medverkan i OECDs Halden Reactor Project har ett datoriserat system för säkerhetsbedömning och analys efter utlösning tagits fram och validerats i samarbete mellan Halden Reactor Project, Forsmarks kärnkraftanläggning, Vattenfall och SKI. Myndighetsintresset är inriktat på det stöd skiftingenjören får av systemet i sina observations- och utvärderingsuppgifter efter anlägg- ningsstömingar som lett till ett snabbstopp.
Inom MTG—programmet har människans tillförlitlighet vid oför- störande provning studerats under de arbetsförhållanden och stressnivåer som normalt föreligger vid kämkraftstationema, som en grund för förbättringar med avseende på arbetsorganisation, utbildning, under- sökning och rutiner.
Inom området rapportering och analys av driftserfarenheter har en särskild metod tagits fram som för närvarande är föremål för utprovning av diverse specialister. Metoden kallas för AEB-metoden (Accident Evolution and Barrier analysis) och är inriktad på den ständiga växelverkan mellan människan/organisationen och processystemen, och bidrar till att identifiera barriärer som kunde ha hejdat händelse- sekvensen.
Forskning med avseende på förbättrade verktyg och strategier för inspektion av organisation, underhåll och kvalitetssäkring vid käm- kraftanläggningar ur säkerhetsperspektivet har kommit ett bra stycke på väg. Därmed besläktad forskning syftar till att utveckla praxis, måttstockar och faktorer för att ställa diagnos på 'säkerhetskulturen' vid kärnkraftanläggningama.
Anläggningstransienter
Tyngdpunkten har förskjutits bort från de stora allvarliga brottkyl- medelshaveriema, eftersom man kommit att inse att andra sekvenser, däribland små kylmedelshaverier och transienter, lämnar viktiga bidrag till den totala risken. För att korrekt kunna bedöma säkerhetskonsek- vensema av de olika faktorer som skall tas i beaktande erfordras metoder för bästa sannolikhet i stället för den traditionella metodik som traditionellt tillämpats. Valideringen av sådan metodik utgör en viktig del av SKIs FoU-program för termohydraulik. SKI medverkar också i internationellt samarbete, exempelvis i ISP-programmet (International Standard Problem) och i USNRCs ICAP-program (International Code Assessment and Application Programme).
Tillgängligheten av avancerade och oberoende beräkningsmodeller är av stor vikt, med tanke på SKIs behov att skaffa sig en egen kompetens för att kunna genomföra självständiga säkerhetsanalyser med avseende på eventuella kylmedelshaverihändelser, transienter och därmed sammanhängande inneslutningsfrågor. Avancerade modeller, såsom RELAPS, har således införskaffats och validerats inom forsk- ningsprogrammet. Förbättrade möjligheter att genomföra studier och säkerhetsanalyser har skapats genom förvärvet av två så kallade 'Nuclear
Plant Analysers' (NPAs), en för kokvattenreaktorer och en för tryck- vattenreaktorer.
På senare tid har behov av forskning oväntat visat sig föreligga vad avser stabilitet hos kokvattenreaktorer och torrkokningsmarginaler hos kokvattenreaktorer.
Ökad uppmärksamhet ägnas åt risker och eventuella transienter under bränslebytesavställningar och under andra driftstillstånd än dem med fulleffektdrift. Borutspädningstransienter i tryckvattenreaktorer är ett exempel på forskning som dragits igång.
SKI medverkar i stor utsträckning i internationella bränsleprovnings- projekt. Provningarna i forskningsreaktom R2 i Studsvik omfattar bland annat växelverkan kuts—inkapsling och bränslekapselns krypegenskaper vid internt övertryck. SKI medverkar även i OECDs Halden Reactor Project, rörande material- och bränsleforskning av stort intresse. SKI medverkar aktivt i forskning med avseende på uppkomst av, förlopp för och förhindrande av brott på bränsleelementkapslingen.
Det observerade beteendet hos bränslekomponentema i de olika provprogrammen är av särskilt stort intresse vid validering av de beräkningsmodeller (matematisk modellering av bränslet) som används för säkerhetsanalyser (SKIROD, framtagen av Studsvik Nuclear, och STAV, framtagen av ABB ATOM).
Tillförlitlighets- och riskbedömning
Det svenska kravet på att myndigheterna skall genomföra regelbundna ASAR-säkerhetsanalyser av reaktorerna (i Sverige kallade ASAR - As operated safety analysis report) har medfört utarbetandet av standard- metoder för säkerhetsanalyser, i synnerhet probabilistiska sådana. Beroenden (fel med gemensam orsak), mänskliga ingrepp och osäker- heter vid probabilistiska säkerhetsanalyser, samt optimering av de tekniska specifikationema för säker reaktordrift, förblir viktiga ämnen för forskning. Utvecklingen på senare tid inkluderar 'levande proba- bilistisk säkerhet', d.v.s. sådan som syftar till utökad praktisk tillämp— ning av probabilistisk säkerhetsanalys i verksamheten, vid underhåll och vid förändringar av anläggningarna, probabilistiska säkerhetsanalyser på Level 2 (förebyggande av utsläpp i händelse av härdskadeolyckor), probabilistiska säkerhetsanalyser tillämpade på bränslebytesavställningar m.m. samt utveckling och validering av olika säkerhetsindikatorer. Forskningen bedrivs till stor del inom ramen för det nordiska programmet för kämsäkerhetsforskning, i vilket SKI medverkar.
Svåra haverier
I slutet av 1988 presenterade den projektgrupp för mildring av effekterna reaktorhaverier, som bildats i Sverige efter olyckan vid TMI-2, fram sin slutledning. Tekniska åtgärder och förberedda haverirutiner, syftande till att begränsa följderna av olyckor med allvarliga härdskador, har nu realiserats fullt ut vid samtliga reaktor- anläggningar. Programmet backades upp av forskningsprojekten FILTRA och RAMA (Reactor Accident Mitigation Analysis) som genomfördes gemensamt av de svenska kämsäkerhetsmyndighetema och kämkraftföretagen.
Den svenska forskningen avseende svåra haverier fortsätter i mindre skala, vilket visar att tyngdpunkten nu allt mer kommit att läggas på förebyggande säkerhet. Tillvägagångssättet vid analyser av svåra haverier och bedömningsmetodema för olycksadministration bygger nu i hög grad på MAAP-kod (Modular Accident Analysis Programme) och dess validering. Tyngdpunkten läggs vid att analysera brister, bedöma deras betydelse och utarbeta rekommendationer för hur de skall hanteras i praktisk risk- och säkerhetsanalys. Detta arbete utförs delvis som ett samnordiskt samarbete.
I betraktande av den betydelse som användningen av MAAP-koden kommit att få har SKI och de svenska kämkraftföretagen gått med aktivt i den internationella MAAP User Group.
Forskningen inom området svåra haverier genomförs efter FILTRA och RAMA till en del också fortsättningsvis gemensamt av de svenska kämsäkerhetsmyndighetema och de svenska kämkraftföretagen. Ett huvudmål för det gemensamma programmet (HAFOS - Severe Accident Research Co-operation - fram till 1991 och numera APRI - Accident Phenomena of Risk Importance) har varit att noga följa den inter- nationella situationen med avseende på resultat och utvecklingar som kan indikera behov av ytterligare förbättringar av skyddet mot okon- trollerade radioaktiva utsläpp, eller som på annat sätt kan tillhandahålla medel för en exaktare bedömning av den föreliggande säkerhets- situationen. En viktig del av detta har utgjorts av fortsatt medverkan i USNRCs Co-operative Severe Accident Research Programme (CSARP, tidigare SFD), och i det av EPRI ledda ACE-projektet.
Snabbkylning och fragmentering av härdsmältor ägnas särskild uppmärksamhet i det gemensamma programmet för svåra haverier. Modellering av återfyllning av en överhettad, skadad hård och be- dömning av tillämplig modellering som ingår i MAAP förblir en viktig fråga för det nuvarande APRI—programmet.
En viktig del av det nuvarande APRI—programmet rör tillämplig av dagens vetande avseende svåra haverier och den eventuella hanteringen av dem på probabilistisk säkerhetsanalys på Level 2.
SKI medverkar i det nordiska kämsäkerhetsprogrammet, vilket bland många andra frågor också omfattar svåra haverier. Några specifika frågor inom detta område, som omfattats av det nuvarande programmet, rör smältförlopp i reaktorkärlet och åtföljande fenomen, en avancerad kem imodul för MAAP-kod, aspekter på modellering av aerosolbildning, haverihandläggning samt användbarheten av och önskvärdheten av datoriserade operatörshjälpmedel i situationer med allvarlig nedgång av härdkylningen.
Grundforskning och utbildning
SKI finansierar en professur i reaktorsäkerhet vid Kungliga Tekniska Högskolan, samt en professur i psykologi med särskild tonvikt vid samspelet mellan människa, teknik och organisation (MTO) vid Stockholms Universitet.
6.1.4. FoU-program som stöder tillsynsverksamhet inom området hantering av kärnavfall
Arbetet är huvudsakligen inriktat på att ta fram metoder och kompetens för granskningen och säkerhetsanalysen av framtida anläggningar inom systemet för slutförvaring av använt bränsle. Resultaten tillämpas fortlöpande i granskningen av SKBs FoU-program.
En övervägande del av ansträngningarna syftar till att ta fram metoder för, och skaffa sig erfarenheter av, säkerhetsanalyser avseende djupa geologiska slutförvar. Totalbudgeten på omkring 16 miljoner kronor om året är uppdelat på de olika ämnena i enlighet därmed (siffror för verksamhetsåret 94/95):
- Geologi 27 % (platskarakterisering, bergmekanik, klimatologi). - Hydrologi 18 % (platsbedömning, flödesmodellering). - Kemi 18 % (geokemisk platsbedömning, radionukliders kemiska uppträdande) - Säkerhetsanalysmetoder 16 % (t.ex. scenarieutveckling, osäkerheter, kvalitetssäkring) - Tekniska barriärer 12 % (t.ex. kapselkorrosion och kvalitetskontroll, bentonitnedbrytning)
- Migrationsmodellering 5 % (modeller för transport i när- och fjärrzonema) — Allmänt, inkl avfallshantering 4 % (t.ex. värdering av förteckningar över radionuklider),
För att skaffa sig erfarenheter av och förståelse för viktiga långsiktiga frågor har SKI genomfört två omfattande säkerhetsanalysprojekt, Projekt-90, som slutfördes år 1991, och SITE-94, som nu kommit till rapporteringsfasen. SITE-94 har särskilt varit inriktat på följande frågor: Integrerad platsbedömning, scenarieutveckling, kapselprestanda och kvalitetssäkring. Resultaten är viktiga för planeringen av framtida forskning, granskning av SKBs arbete och framtagning av krav för platskarakterisering och rapportering av säkerhetsanalyser.
Sedan början av 80-talet har SKI lagt ner mycket arbete på att leda och samordna ett antal internationella samarbetsprojekt inom området säkerhetsanalysmodellering. Två exempel är HYDROCOIN och INTRAVAL. I samarbete med NEA har SKI dessutom genomfört en serie konferenser med modellers giltighet som tema (GEOVAL 87, 90 and 94). Sam arbetsprojektet DECOVALEX, som studerar termo-hydrau- liska-mekaniska modeller för säkerhetsanalyser, har nyligen förlängts på ytterligare tre år.
Vår aktiva medverkan i detta slags internationella projekt har uppfyllt flera mål:
- Som en liten organisation i ett litet land insåg SKI tidigt att man skulle få det svårt att kunna följa upp och påverka forskningen inom olika områden som är relevanta för säkerhetsanalysema för slut- förvaren. Ett sätt att göra detta på var emellertid att medverka i internationella samarbetsprojekt. Eftersom få sådana relevanta projekt förelåg kom SKI fram till att man själv skulle behöva inta en ledande roll i samordnandet och ledandet av dess projekt. - Medverkan i dessa projekt har bidragit till en kontinuerlig gransk- ning från internationella myndigheters sida av såväl SKBs som SKIs arbete inom viktiga områden.
6.1.5. Utvärderingar av SKIs FoU-program på senare tid
Den senaste utvärderingen av SKIs FoU-program genomfördes i mars 1995 av SKIs forskningsnämnd. Huvudsyftet med denna utvärdering var att identifiera problem som borde tas upp till diskussion inom SKI. I
många fall har nämnden följaktligen snarare lyft fram frågor som bör tas upp till diskussion än föreslagit konkreta åtgärder.
Rapporten redovisar gemensamma slutsatser och utvärderingar med avseende på de olika forskningsområdena från nämndledamötemas sida. För en redogörelse för de åtgärder som vidtagits på grundval av denna utvärdering hänvisas till avsnitt 7.3.
En annan utvärdering, med inriktning på reaktorsäkerhet, genom- fördes i samband med en konferens under namnet Forskningen ur ett säkerhetsperspektiv i augusti 1994. Presentationerna var uppdelade på de olika forskningsområdena, i syfte att rapportera om forskningsresultat som kommitté fram på senare tid och om det framtida programmets inriktningar och behov.
6.1.6. Växelverkan mellan FoU-programmen och tillsynsverksamheten
Forskningen är fullständigt integrerad i de program SKI driver. Det finns inga tjänstemän som enbart sysslar med forskning, utan all personal som arbetar med forskning arbetar också aktivt med in- spektioner och säkerhetsanalyser. Detta syftar till att dra maximal nytta av FoU-programmet vad gäller kompetensutvecklingen hos SKIs personal, samt till att säkerställa att forskningen verkligen styrs av tillsynsbehoven. Det kräver å andra sidan en noggrann övervakning, så att forskningsaktivitetema prioriteras rätt - i synnerhet i det långsiktiga perspektivet. De begränsade personalresursema utgör en märkbar svårighet i detta sammanhang, som inte minst visat sig under de perioder då större händelser inträffade ute på fältet - såsom silhändelsen i Barsebäck 1992 och, på senare tid, mer omfattande renoverings- och modemiseringsprojekt vid kämkraftföretagen.
Som förklarades i avsnitt 6.1.1 hör alla forskningsområden till ett visst program SKI driver. Flera av SKIs program stöds inte direkt av ett visst forskningsområde, utan handläggs i stället på basis av en överenskommelse mellan programmet i fråga och de enheter som utför ifrågavarande forskning. Framtagningen av inspektionsmetoder för inspektionsprogrammet genomfördes exempelvis som en del av MTO-forskningsområdet. Och framtagningen av källtermhandboken, för tillämpning inom haveriberedskapsprogrammet, genomfördes som en del av programmet för att mildra effekterna av svåra haverier.
Sambanden mellan forskningsområden och SKIs olika program inom området reaktorsäkerhet återges i grafisk form nedan.
Samverkan mellan Program och Forskning Inom reaktorsäkerhetsområdet
Verksamhetsprogram Forskning
' ,lntegrand, ' '
Beredskap . , . _ K '%'f'irennéhydn'ulik ';:fo Ruhorhlrdensukomd — ' " » Analysav stömlngarl ' Kärnkraftverk *K'mbdm'." ' =vx Vx
Molånlsk hållfasthet Kom" eeh _mvnlnu & Hetsgransknlng IASAR) . ,. . . _,
Bogrlnsnlng av Kvalnetssäkrlng Konukvonur vld "von —Q—
Figuren åskådliggör dessutom funktionerna för samordning av säkerhets- program och dess tillhörande forskningsområde, som benämns integreras säkerhetsanalys (ISA). Det sistnämnda rör forskning med avseende på behoven av att kombinera de olika aspekter som täcks inom de andra forskningsområdena. Ett exempel är det så kallade ISA-projektet (integrerad säkerhetsanalys). Projektet syftar till att utveckla kompetensen inom SKI och få alla specialister att bättre förstå hur deras åsikter inverkar på helheten, och därmed göra dem bättre på att inta balanserade synpunkter i olika säkerhetsfrågor. I ISA-projektet ägnade sig tjänstemän med olika bakgrunder och från olika enheter, såväl på inspektions- som på analyssidan, åt säkerhetsstudier rörande påhittade allvarliga driftstörningar vid kärnkraftanläggningar.
Annan forskning inom ISA-området har rört tillsynsfilosofi, tillsynsstrategier som en grund för utarbetande av nya generella föreskrifter från SKI (SKIFS), samt en totalbedömning av effektiviteten hos reaktorsäkerhetsarbetet i det nordiska samarbetet (NKS, den nordiska kommittén för kämsäkerhetsforskning).
Resultaten av forskningen tillämpas i stor utsträckning direkt i tillsynsarbetet, och de erfarenheter som vinns i det praktiska arbetet återförs systematiskt för att säkerställa att tillsynsinstrumenten kommer att förbättras i den utsträckning som krävs. I allmänhet ingår i denna växelverkan mellan FoU-programmen och tillsynsverksamheten att FoU-aktivitetema
- lägger grund för säkerhetsanalyser inom ett antal områden; - lägger grund för särskilda säkerhetskrav, och begränsande säkerhets- villkor för de kärntekniska anläggningarna, i form av föreskrifter och villkor som skall tillämpas på driftsmedgivanden; - leder till framtagning av metodik och handböcker för inspektions- arbete och säkerhetsanalyser, med återkoppling från praktisk tillämpning på fältet; - används för att utforska tillvägagångssätt för att lösa viktiga säkerhetsfrågor, i syfte att förbereda SKI för att ta ställning till förslag från tillståndshavama. Exempel härpå utgör ett antal forskningsprogram som genomförts av SKI, i stor utsträckning gemensamt med industrin, med avseende på åtgärder för att minska följderna av ett svårt haveri, pågående kvalitetsprövning av säker- hetsrelaterade komponenter som är föremål för åldrande m.m.; - används för att utforska metoder för att utföra säkerhetsanalyser i samband med reglering och ställningstaganden som skall tas av SKI med avseende på tillståndsansökningar för kärntekniska anlägg- ningar. Detta är ett huvudskäl till den forskning som bedrivs inom området kämavfallssäkerhet. Några exempel inom området reaktor— säkerhet är framtagningen och standardiseringen av system för probabilistiska säkerhetsanalyser, bedömning av kontrollrums- prestanda m.m.
6.2 8815 forsknings— och utvecklingsprogram
Bidrag från SSI.
6.2.1. FoU-organisationen
Syftet med FoU-verksamheten redovisas i 2 5 i förordningen med in- struktion för SSI, se avsnitt 2.4.2 ovan. Förordningen behandlar även forskningsnämndens ansvar. Formellt fattas beslut om att stödja tillämpade strålskyddsforskningsprojekt av SSIs generaldirektör. Till sin hjälp vid bedömning av förslagen till forskningsprojekt har general- direktören en forskningsnämnd. Denna nämnd utses av regeringen, och huvuddelen av dess ledamöter utgörs av ämnesrepresentanter från olika universitetsinstitutioner. Nämnden har tio medlemmar, vilka utses på tre år. SKI finns representerat genom en observatör, och på motsvarande sätt har SSI en observatör i SKIs forskningsnämnd. Administrationen och samordningen av forskningen sker i forskningssekretariatet. Chefen för forskningssekretariatet äger rätt att besluta om projektkostnader på upp till 0,3 miljoner kronor, och chefen för FoU-enheten upp till 5 miljoner kronor. Vissa resurser finns tillgängliga för konsultuppdrag och dessa kontrolleras av huvudenhetschefema (Allmän tillsyn, Kämenergi- tillsyn och Forskning och utveckling).
Sedan den 1 juli 1995 ansvarar SSI för grundforskningcn inom strålskyddsområdet. Projekt inom detta område beslutas av forsknings- nämnden. Vanligen gäller ett visst ansökningsdatum under året.
För alla externa projekt utses en teknisk handläggare vid SSI. Det är i första hand handläggarens uppgift att se till att projektets resultat kommer SSI till nytta. För större projekt, och i synnerhet sådana med betydelse för tillsynen, bildas ofta en särskild styrgrupp med deltagare från såväl SSI som projektet. När det gäller projekt som är direkt relaterade till kärntekniska frågor, vilka kan vara av intresse också för SKI, hålls SKI informerat och kan även vara representerat i styrgruppen.
6.2.2. FoU-programmets totala omfattning
SSI bedriver egen forskning och utför egna mätningar, och administrerar även medel för utlagd forskning. Större delen av forskningen bedrivs av personalen vid huvudenheten för forskning och utveckling (FoU). Huvudenheten för forskning och utveckling består av fyra enheter med framför allt laborativ verksamhet - dosimetrilaboratoriet, miljölabora-
toriet, enheten för radiokemi och radioekologi samt biomedicinska enheten. Här finns också forskningssekretariatet, som administrerar den utlagda forskningen.
SSI har ett övergripande ansvar för grundforskningcn inom strål- skyddsområdet och för den tillämpade strålskyddsforskningen, inklusive den forskning som erfordras för att stödja och komplettera tillsyns- verksamheten.
Avvägningen mellan vad som görs inom SSI och vad som läggs ut i olika former baseras på några olika kriterier. Några av skälen för att bedriva egen forskning och mätverksamhet är: behov av snabba insatser (mätuppgifter för beredskapens behov), vikten av att bevara vissa strategiskt viktiga forskningsområden inom landet (radiobiologi, dosimetri), behov av långsiktig kompetens och resurser för kvalificerade mätuppgifter (radiokemisk analys), samt behovet av att övervaka mätningar, exempelvis omgivningskontrollen kring kärnkraftverken. Utlagd forskning utnyttjas i de fall då väldefinierade frågeställningar har identifierats, och kompetens och resurser finns tillgängliga utanför SSI, samt för att stödja grundforskning inom strålskyddsområdet.
En dynamisk utveckling äger rum inom strålskyddsområdet. Denna innefattar även den grundläggande förståelsen av riskerna med strålning. Den fortsatta utvärderingen, bland annat, av effekterna på dem som överlevde atombombema i Japan har fått till följd att uppskattningarna av riskerna för sena skadliga effekter efter exponering för joniserande strålning har fördubblats ungefär vart tionde år de tre senaste årtiondena. Samtidigt har riskerna med icke-joniserande strålning vunnit ökat erkännande, men riskuppskattningama är i dessa fall många gånger betydligt mer osäkra.
Under de allra senaste åren har flera områden med anknytning till effekterna av strålning fått stor uppmärksamhet också ute bland allmänheten och hos politikerna: förvaringen av högaktivt avfall som uppkommer vid driften av de kärntekniska anläggningarna, samband mellan UV-strålningen i solljuset och hudcancer, misstänkta samband mellan elektromagnetiska magnetfält kring kraftledningar och leukemi hos barn, samt radon i bostäder. Dessa områden prioriteras alla i SSIs tillsynsverksamhet och SSI har avsatt medel till forskning. I Sverige görs bedömningen att några tusen cancerfall varje år beror på strålning. De största riskerna utgörs av radon i bostäder och av solens UV-strål- ning.
Forskningsinvesteringar spelar en viktig roll när det gäller att öka sakkunskapen såväl inom dessa riskområden som inom andra, och det var behovet av grundläggande bakgrundsmaterial för tillsynen inom strålskyddsområdet som bidrog till att SSI tilldelades ansvaret för strålskyddsforskningen.
6.2.3. FoU-program som stöder kämenergitillsynen
Den strålskyddsforskning som är knuten till kärnkraften handlar huvudsakligen om radioekologi, radioaktivt avfall, beredskap mot kärntekniska olyckor, personalstrålskydd och vissa frågor av mer teknisk art. Olyckan i Tjernobyl har medfört att de största investeringarna de senaste åren avsett radioekologisk forskning och forskning om olyckor. Denna forskning har omfattat effekterna av radioaktivt nedfall över jordbruksmark, sjöar och skogar, och har i hög grad förbättrat för- ståelsen av dessa miljöer ur strålskyddssynpunkt. Omfattande helkropps- mätningar av olika grupper av svenskar, och återkommande mätningar av extern strålning, har utgjort grunden för en bedömning av de långsiktiga hälsoeffektema av Tjemobylolyckan.
På avfallsområdet bedrivs omfattande forskning, såväl inom Sverige som internationellt. En stor del av ansvaret för den forskning som måste bedrivas för att kunna hantera bränslet från driften av kärnkraftverken, ligger hos anläggningamas ägare. Detta gäller i synnerhet den tekniska utformningen av anläggningarna för förvaring av kärnavfall. Denna forskning samordnas av SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB), som ägs av kärnkraftindustrin gemensamt.
SSIs forskning på avfallsområdet har till mål att bidra med grund- läggande data till den egna tillsynsverksamheten inom området, och att göra det möjligt att bedöma SKBs program för forskning, utveckling och demonstration (FUD). En viktig del av forskningen syftar till att bedöma miljökonsekvensema av ett avfallsförvar, och i synnerhet de radiologiska effekterna av radioaktiva ämnen i miljön. Resultaten av den radioekologiska forskning som finansieras av SSI utvärderas således också med avseende på avfallshantering. Flera ekologiprojekt har också initierats utifrån definierade behov inom kämavfallsområdet.
Det internationella projektet BIOMOVS startades av SSI i syfte att bygga upp ett brett samarbete mellan vetenskapsmän, för att utvärdera och diskutera modellerna för beräkning av spridningen av radioaktiva ämnen i biosfären. Dessa modeller används också i samband med kärnavfall. Det är av särskilt intresse att undersöka de osäkerheter som sammanhänger med modellförutsägelserna och deras variation över
tiden. Projektet är nu inne i sin andra fas (BIOMOVS II), fortfarande med en del som rör avfallsproblem.
Forskningsmedel används också för att ta fram grundläggande material för framtida utvärderingar av miljökonsekvensbedömningar.
SSI har även avsatt forskningsmedel till andra områden som rör hantering av radioaktivt avfall: avställningen av kärntekniska anlägg- ningar, friklassning av radioaktivt material och möjligheten att fastställa nuklidsammansättningen i redan fyllda avfallsbehållare. Viss sociologisk forskning, med betydelse för avfallshanteringen, har även finansierats.
Ett annat exempel är ett av SSI, SKI och SKB samfinansierat projekt, vilket undersökte förekom sten av radionuklider som är svåra att mäta i driftavfall från kärnkraftanläggningar och möjligheterna att göra indirekta mätningar.
6.2.4. Växelverkan mellan FoU-programmen och tillsynsverksamheten
Ett stort mått av forskning, utveckling och mätning ingår i 8515 verksamhet. Denna verksamhet behövs som underlag i SSIs tillsyns- arbete, för att identifiera okända fenomen och eventuella nya risker och som underlag vid utvecklingen av nya mätmetoder. All strålskydds- forskning kan i själva verket vara av omedelbar vikt för tillsynsverk- samheten. Om nya processer eller fenomen identifieras så kan detta exempelvis inverka på dosgränser, och följaktligen också på tillsyns— verksamheten. Att så också sker kan kort illustreras med ICRPs rekommendationer från 1990, där riskfaktom höjdes väsentligen. Detta har fått SSI att utfärda nya föreskrifter för personalstrålskyddet för arbete med joniserande strålning vid kärntekniska anläggningar (SSI FS 1994:2), vilka överensstämmer med de nya ICRP-rekommendationema.
Många forskningsprojekt tjänar till att identifiera såväl problem som möjliga motåtgärder. Ett nyligen slutfört projekt är DORIS (Dose Reduction In Sweden), där dosreducerande åtgärder vid svenska kokvattenreaktorer analyserades. Projektet analyserade orsakerna till de ökande kollektivdosema vid de svenska kokvattenreaktorema, och har tillhandahållit viktigt bakgrundsmaterial för både SSIs och kämkraft- stationemas egna dosreduceringsprograrn. De ökade ansträngningarna från SSIs sida kan exempelvis åskådliggöras med de nyligen utfärdade föreskrifterna för personalstrålskydd för arbete med joniserande strålning vid kärntekniska anläggningar (SSI FS 1994:2).
Vissa projekt har inte fått någon omedelbar inverkan på tillsynsverk- samheten, men är viktiga för den långsiktiga och/eller framtida tillsynen.
Projekt med avseende på slutförvaring av använt kärnbränsle tjänar exempelvis för närvarande till att bedöma industrins FoU-planer inom detta område, och till att öka kompetensen inom SSI. Forsknings- resultaten kommer även att bli av stor vikt för den framtida tillsynen, när nya anläggningar utformas, uppförs och drivs.
För avfallshantering och miljöskydd är forskning av en mer teknisk art av stor betydelse. Ett projekt har exempelvis nyligen föreslagits, för att undersöka de tekniska förutsättningama att begränsa i kämkraft- verkens utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen. Ett annat nyligen slutfört forskningsprojekt rörde nuklider som är svåra att mäta i avfallskollin från kärntekniska anläggningar. Tanken bakom projektet var att studera om det var möjligt att på ett tillförlitligt sätt korrelera nuklider som är enkla att mäta (vanligen en gammastrålande nuklid såsom Co-60 eller Cs—137) till nuklider som är svåra att mäta (exempel- vis Pu-isotoper). Detta projekt utgör också ett exempel på ett som SSI, SKI och SKB har administrerat gemensamt - med ett gemensamt intresse av resultaten.
Vissa projekt initieras inte på grund av identifierade eller misstänkta problem utan för att förvärva kunskaper. Ett exempel på senare tid är ett utlagt projekt som undersökte möjligheterna att och följderna av att dekontaminera en reaktorhärd. Resultaten visar att dekontaminering av härden kan sänka anläggningens strålningsnivåeri väsentlig grad. Detta slags forskning hjälper således SSI att uppfylla tillsynsmålen utan behov av formella beslut, föreskrifter eller tillsyn, utan endast genom att bedriva forskning och redovisa resultaten.
' lhwllvl
- —-..—"__'m nu miam) La"... tin thin. in m 1911le Jaguaren) nutid Bs niin tå anna mbililun FBI (Wi-IOWE (lö—63 män nu: ne m ite halm man mer (mand-ww %&aäw %li-um me I!" rasvnrksamlmnua Mill”! Yi ”man ninnuam a ln utan.-amma vn amma iq om mina ialutmq mW Ett Mamman:-Maia man Mmm mana; Wlan-WWW $%”. mum WW!)
mmm mawmmwrmw. muahh inverka-ladda; .. .-r ' . .. ua.: : . .u-Iw Mumlan-:a .Au m'a sant”—m aha Ha. Iam-t ilman—m med [Clim— ..mhanannlndmn: från [WU dum billån-Twain. Daun till: [it! 35! nu admin na.-| Jaan-ämnar lh: pwämumrålslq &det För ulaun maa jaa-timmas. mia-ng rial mamman ninnuam-uu (sal rs IM:?) vittra övniwatunau Luz-ddr nvnlm- .mknlnanudulionm Många habitus; rnjnLl Ijin-"ar tiil EW nihilism ut». i! pmm-LB amn .adjlign manualer. En nyligen amn" pwjnH &! OQRIE (Den .Ecdlwliuu 'In Sweden!. al'h 'IIDH'JMNLINIR åtalad-ar vid "msk-|
. _ktli'irntto'lhålnm' Maria:—iu Fn.-jakten anni,- uuldn Whitman till ö:
chants-* lantläkr'mlma d;! llt tar-naar; autoimmun-immuna. och lagar . aaalhmaaianaaanmga taigan-landninl rm hun säng och tillkalla
' million-uma! egn'l 'MaiuaWL—e'a'nglzaingl.ru-J. Dn Han-in sminkningar-aan . Blu” Säll aid! km. Claus-Zink! bilälflggdmj'uwii dl!; nyligen utäuduaz'aä
rtamitrinaul-nn (an mamman.; in i'- a sh.se med flimimmdn pau—Ma ing vad kärna.—hink! anliggningnr r':.' M r:. i'm-ILA). _ Viru nmjnh lli-r inl; Wahl-m namns” inverkan på filiwnavndc—
' ' 'lam'i'na'm men mamman.-au mamman-tagmata. amana.
7 Utvärderingar under senare tid av vissa verksamheter vid SKI och
SSI17
7.1. Översikt över SKI-initierade granskningar
Bidrag från SKI.
SKI har under årens lopp initierat ett antal olika oberoende bedömningar av sin verksamhet. En begränsad internationell myndighetsgranskning av SKIs verksamhetseffektivitet begärdes således som en del av den omfattande planeringen för den tvååriga budgetperiod som inleddes med verksamhetsåret 1992/93.” Planen föreskrev att en mer omfattande internationell myndighetsgranskning skulle genomföras mot slutet av budgetperioden, och 1993 begärde SKI formellt att regeringen skulle tillsätta vad som kom att bli Kommittén för internationell granskning av den svenska tillsynen inom kämteknikområdet.
SKI har dessutom initierat oberoende granskningar av sitt agerande med avseende på sådana specifika frågor som exempelvis incidenten med den igensatta silen i Barsebäck år 1992'9 och, tillsammans med
” Framställningen i avsnitt 7.1-7.3 och 7.5 har ursprungligen författats på engelska och tjänat som orientering för kommitténs internationella ledamöter. Översättningen av dessa avsnitt har granskats av SKI (avsnitt 7.1-7.3) resp. SSI (avsnitt 7.5). Avsnitt 7.4 innehåller ett ätergivande av text som ursprungligen har författats på svenska av Riksrevisionsverket (avsnitt 7.4.1) resp. SKI (avsnitt 7.4.2). "3 Evert Ericsson: An evaluation of SKI 's operational efectivity. An evaluation of the results of interviews with representatives of plant owners, 1991-01-25. '9 Granskningsrapport angående SKIs handläggning av det 5 k silärendet den 28 juli-I 7 september 1992. SKI-dokument Dnr 1.4—921203.
SSI, agerandet efter olyckan i Tjernobyl.20
SKIs FoU-program var nyligen föremål för oberoende granskning av SKIs forskningsnämnd." Den internationella myndighetsgranskningen av verksamheten inom forskningsområdet hantering av radioaktivt avfall har bland annat innefattat att internationella expertgrupper bjudits in att verka som referensgrupper vid utförandet av större forskningsprojekt. Så skedde exempelvis vad gäller Projekt-90, ett utvecklande prestanda- bedömningsprojekt av stor betydelse för SKIs framtida tillsynsgransk- ningar avseende slutförvaring av använt bränsle. Efter slutförandet granskades Projekt-90 också av en OECD/NEA-expertgrupp,22 som bildades på begäran av SKI.
7.2. Åtgärder som vidtagits till följd av granskningen av handläggningen av incidenten med den igensatta silen
Bidrag från SKI.
Den särskilda utredning som utvärderade SKIs handläggning av incidenten med den igensatta silen avslutade sin rapport med tio rekommendationer. De återges nedan, tillsammans med korta kommen- tarer och redogörelser för åtgärder som vidtagits.
(1) SKI bör införa den allmänna principen att driften vid ett kärnkraftverk bör omedelbart stoppas så snart en händelse inträffat som berör förutsättningama för en säker drift och/eller det ej kan klargöras händelsens inverkan på säker drift.
Enligt SKIs uppfattning tillämpades redan denna princip. Rekommen- dationen tolkades emellertid som en indikation av ett behov av en snabbare utvärdering av säkerhetskonsekvensema av händelser, vilka
20 Emergency Preparedness after Chemobyl. - Investigation concerning the emergency preparedness and other performance of the SKI and the SSI in conjunction with the Chemobyl accident. Final report, September 1987. 2] SKI Report 95:11. SKI 's Research - An evaluation by SKI 's Advisory Research Council, mars 1995. 22 SKI Project-90, A Review Carried out by an OECD/NEA Team of Experts; OECD/NEA, maj 1992.
inte omedelbart kan klassificeras som onormala händelser, än de 30 dagar inom vilka tillståndshavama enligt STF-föreskriftema skall ge in en mer ingående utvärdering vad beträffar händelser för vilka en LER—rapport erfordras. Sådana procedurer för snabbare utvärdering bör således säkerställa att reaktorn kommer att avställas så snabbt som möjligt, om så erfordras av säkerhetsskäl, och att SKI skall meddelas så tidigt som möjligt och ges möjlighet att besluta om villkoren för fortsatt drift.
Den oro som uttrycks i denna rekommendation, så som den uttolkas ovan, har hanterats genom de åtgärder som vidtagits relativt rekommen- dationema (2) och (3), och vilka redovisas nedan.
(2) SKI bör överse sina rutiner för beredning av ärenden som rör inträffade händelser vid kärnkraftverk, särskilt de som kräver snabb handläggning.
(3) SKI bör överse definitionen och klassificeringen av sådana händelser. (4) Utan att den svenska modellen för SKIs myndighetsroll
ändras bör denna överses i så måtto att SKI engagerar sig aktivt och närmare följer tillståndsinnehavarens arbete efter en inträffad händelse i kärnkraftverk.
SKI tillsatte en särskild arbetsgrupp för att granska situationen utifrån dessa tre rekommendationer. Granskningen innefattade inte haveribered- skapen, vilken man ansåg redan vara väl täckt. Gruppen rapporterade i juni 1993. Några av de rekommendationer man lämnade var:
- kriterier för tillämpning för klassificering av händelser som skall rapporteras skyndsamt till SKI (på grund av betydelsen för säker- heten och/eller för att de är av särskilt intresse för allmänheten);
- riktlinjer för inspektioner och händelseutvärderingar på plats från SKIs sida, inklusive förberedelsearbetet före inspektionema, upp- rättandet av inspektionsgrupper och val av gruppledare, samt det rapportformat som skall användas vid rapporteringen.
Rekommendationema byggde bland annat på inform ation om procedurer för undersökningsgrupper för incidenter, och om kriterier för upp- rättande och utvärdering av aktionsplaner för radiologiska olyckor och beredskap för kärnkraftstationer, från US NRC. Dessutom granskades de kriterier för klassificering av händelser som tillämpas i IAEAs IRS- och INES-system.
På basis av den särskilda arbetsgruppens rekommendationer har på begäran av SKI ändringar gjorts i kämkraftreaktoremas STF-föreskrifter, innebärande att händelser som kräver att reaktorn kallavställs (eller varmavställs, om detta bedöms såsom säkrare), samt att godkännande införskaffas från SKI innan driften återupptas nu omfattar:
- händelser som, även om de formellt inte uppfyller kriterierna för en onormal händelse, innebär att säkerhetsnivån är väsentligt nedsatt; - händelser vid andra anläggningar som innebär att också säkerhets- nivån vid den aktuella anläggningen är att betrakta som väsentligt nedsatt.
Samma regel fortsätter att gälla för händelser som klassificeras som onormala händelser, enligt vad som anges i STF -föreskriften (inklusive överträdelse av grundläggande begränsande villkor för drift, fel som uppkommer i primärbarriärer, större radioaktivitetsutsläpp, oväntad reaktivitetshändelse, kriticitet vid hantering av fissila material och extern händelse med väsentlig säkerhetsbetydelse).
Ett första utkast till generella föreskrifter för rapporteringen av händelser från kärnkraftverken, i enlighet med ovanstående rekom- mendationer, har färdigställts.
Allmänna riktlinjer för händelseutlösta inspektioner meddelas i RIs inspektionshandbok.
(5) SKI bör överse inspektionsverksamheten i syfte att ytterligare förbättra och effektivisera densamma; bland annat bör inspektionsresultaten dokumenteras tydligare än tidigare och inspektörema beredas tillfälle att följa den dagliga verksam- heten på kärnkraftverken i större omfattning än för när- varande.
Rekommendationen har vederbörligen tagits i beaktande i arbetet med att ta fram procedurerna för utförande av inspektioner, och finns dokumenterade i RI-handboken (se även avsnitt 3.2.1 ovan). Rappor- teringen av inspektionema har förbättrats avsevärt och bedöms för närvarande vara helt tillfredsställande. Ett behov av ett databassystem, för enklare sökning av specifika data och uppföljning av inspektionema, har emellertid identifierats.
(6) Med hänsyn till den återkommande säkerhetsgranskningens stora betydelse för reaktorsäkerhet bör ytterligare resurser tillföras SKIs verksamhet på detta område bl a med inriktning att på nytt pröva tillförlitligheten i bakomliggande antaganden rörande skilda säkerhetssystem.
(7) Erfarenhetsåterföring har likaledes stor betydelse från säker- hetssynpunkt. Även här bör SKI tillföra denna verksamhet ytterligare resurser samt överse verksamheten för att förbättra dess effektivitet.
På begäran har regeringen beviljat SKI att använda 2 miljoner kronor om året av sina medel för kärnsäkerhetsforskning till att göra det möjligt att hålla personalresursema för inspektion, periodisk säkerhets- granskning och erfarenhetsåterföring på en rimlig nivå. En allvarlig eftersläpning av de periodiska säkerhetsgranskningama kunde därefter åtgärdas. Resurssituationen med avseende på de periodiska säkerhets— granskningama fortsätter emellertid att oroa, särskilt vad gäller den förväntade arbetsbelastningen i samband med industrins granskningar av konstruktionsförutsättningama i samtliga svenska reaktorer och utifrån de framtida budgetnedskärningar som tillkännagivits av finansdeparte- mentet. Det föreligger också fortfarande ett behov av bättre metoder för att administrera erfarenhetsutbytet på det internationella planet, som till exempel IAEA/NEA/IRS (International Reporting System).
(8) Inom SKI bör införas en systematiserad internkontroll.
Förbättrade procedurer och hjälpmedel har tagits fram för att ad- ministrera och handlägga alla inkommande tillsynsärenden, däribland ett nytt databassystem. Införandet av dessa procedurer har backats upp med utbildning av SKIs personal. Behovet av ett systematiskt kvalitets- revideringssystem har konstaterats. Realiserandet befinner sig emellertid ännu i ett tidigt planeringsskede, på grund av personalsituationen och prioriteringen av tillsynsuppgiftema med stor betydelse för säkerheten.
(9) SKI bör överväga en fördjupad utbildning och kompetens- uppföljning av SKIs och kraftindustrins personal, bl a mot bakgrunden av vikten att säkerställa kontinuitet l kunskaper om reaktorsäkerhet och säkerhetsförbättringar på området.
Rekommendationen beaktas i det program för utveckling och utbildning av SKIs personal som beskrivs i avsnitt 3.2.3. Utvärderingar av de kunskaper som finns vid de kärntekniska anläggningarna har upp-
märksammats allt mer vid SKIs temainspektioner och återkommande säkerhetsgranskningar. De lärdomar anläggningarna dragit av incidenten med den igensatta silen, och i samband med renoveringen av Oskars- hamn 1, har lett till en betydligt ökad rekrytering från industrins sida av kvalificerade tekniker. Industrins granskningar av konstruktions- förutsättningarna i alla svenska reaktorer kan också anses beakta denna rekommendation.
(10) SKIs reaktorsäkerhetsnämnd bör överses i syfte att ge den en mera aktiv roll än tidigare i reaktorsäkerhetsfrågor.
Säkerhetsnämnden har varit väldigt aktiv på senare tid i ett antal säkerhetsfrågor av stor betydelse. Dess roll med avseende på drivande initiativ, och inom ramen för ett modemiserat kvalitetssäkringssystem för SKIs verksamhet, återstår dock ännu att definiera.
7.3. Åtgärder som vidtagits till följd av granskningen av SKIs forsknings- program
Bidrag från SKI.
SKIs forskningsnämnds utvärdering av SKIs forskning utmynnade i ett antal rekommendationer. Dessa kan hänföras till två olika kategorier, där den första består av dem som finns med som gemensamma slutsatser i rapporten, och den andra av dem som stammar från nämndens enskilda medlemmar, vilka i rapporten dokumenterats i form av enskilda kapitel. Vissa rekommendationer rör prioriteringar inom eller mellan olika forskningsområden, under det att andra rör SKIs handläggning av sitt forskningsprogram.
De personer vid SKI som ansvarar för dessa forskningsområden har övervägt slutsatserna i ovannämnda rapport. De flesta av forsknings- nämndens rekommendationer har befunnits vara relevanta, och åtgärder att vidta håller på att tas fram. De föreslagna åtgärderna kommer att granskas inom ramen för den vanliga forskningsplaneringsverksamheten och foskningsbudgetdiskussionema i februari 1996.
Vissa åtgärder har redan vidtagits i enlighet med nämndens rekommendationer om forskningshandläggning. Forskningsenheten har drivit ett projekt som ökar effektiviteten vid handläggningen av forskningsprojekten. Ett databaserat verktyg för handläggning av projekt
har förbättrats, i syfte att göra det möjligt att förbättra uppföljningen av budgetfrågor, projektplanering, kostnader, rapportering m.m. Möjligheter finns att spåra fakturor, slå upp rapportreferenser eller registrera mål, referat och kommentarer. I direktiven för SKIs verksamhetsplan för 1995/96 efterfrågades en bättre åtskillnad mellan mål för forsknings- verksamhet och mål för myndighetstillsyn, och verksamhetsplanen för 1995/96 har förbättrats i detta avseende. Dessutom infördes en bättre åtskillnad mellan resultaten och effekterna av forskning och resultaten och effekterna av myndighetstillsyn i årsredovisningen för 1994/95. Två seminarier om forskningshandläggning har förberetts för SKIs personal för 1996. Vid dessa kommer deltagarna att lära sig att tolka forsknings- resultaten i tillsynsrelaterade termer.
Realiseringen av många av forskningsnämndens rekommendationer har hämmats av SKIs arbetsbelastning generellt sett, som framgår av avsnitt 3.2.2 ovan. Nämnden rekommenderade i själva verket utökade personalresurser för forskningshandläggning vid forskningsenheten. Sedan granskningen gjordes har forskningsenheten dessutom belastats ytterligare av den tillkommande belastning Sveriges inträde i EU har medfört, eftersom SKI därvid påfördes uppgiften som nationell koordinator för Sveriges medverkan i nuvarande och framtida EU-forsk- ningsprogram, med avseende på tillämpliga delar av programmet för frssionssäkerhet. SKI håller för närvarande på att undersöka olika sätt att öka kapaciteten vid forskningsenheten, med hjälp av medel ur forskningsbudgeten, men till följd av de nuvarande budgetsmässiga begränsningarna föreligger inga enkla lösningar.
7.4. En rapport från Riksrevisionsverket avseende slutförvaring av kärnavfall
7.4.1. Sammanfattning (ur rapporten Producentansvar och statlig tillsyn, RRV l995:22)
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den statliga till- synen över det 3 k kärnavfallsprogrammet. Sedan år 1992 är det Statens kärnkraftinspektion (SKI) som utövar tillsynen.
RRVS slutsats av granskningen är att SKI bör kraftigt tona ned sin allmänna tillsyn över kärnavfallsprogrammet. Det finns flera skäl. Ett är att den tillsyn som bedrivits hittills har haft en liten effekt på kärnavfallsprogrammet.
Sedan programmet startade år 1982 har flera olika myndig- heter haft ansvar för statens tillsyn över det. Tillsynen har dock inte varit särskilt aktiv. Med något enstaka undantag har de olika myndigheternas tillsyn inte påverkat de åtgärder som vidtagits inom ramen för programmet. En bidragande orsak kan vara att tillsynsmyndigheten försvagats genom de många förändringar som gjorts av dess organisation och inriktning.
Men den främsta orsaken till att tillsynen inte satt några tydliga spår är att det inte varit meningen. Den svenska lagstiftningen är mycket ldar när det gäller fördelningen av ansvaret för kärnavfallet. Enligt lagen är det ägarna till kärnkraftreaktorerna som har det fulla och odelade ansvaret för att avfallet tas om hand på ett säkert sätt. För det ända— målet har reaktorinnehavarna tillsammans bildat Svensk kämbränslehantering AB (SKB AB). På uppdrag av sina ägare planerar och driver SKB AB kärnavfallsprogrammet. Den här ansvarsfördelningen innebär att tillsynsmyndigheten inte har några formella möjligheter att styra kärnavfallsprog- rammet. SKB AB kan själv avgöra vilken hänsyn bolaget ska till myndighetens synpunkter. För att kunna ta ansvar för kärnavfallsprogrammet måste SKB AB själv få bestäm- ma hur det ska utformas.
Enligt RRVS bedömning hade det alltså inte spelat någon roll om tillsynsmyndigheten varit mer aktiv. Lagstiftningen hade ändå hindrat myndigheten från att påverka kärnav— fallsprogrammet. Däremot har det inte funnits några formel— la hinder för tillsynsmyndigheten att satsa mer på att analy— sera och sprida den information om programmet som SKB AB redovisat i olika sammanhang. Inte minst när det gäller kostnaderna för de olika delarna av programmet har det enligt RRV funnits goda möjligheter att bearbeta SKB ABs uppgifter. På så sätt hade myndigheten kunnat förse stats— makterna med ett bättre underlag för olika beslut. En tänk— bar förklaring till att SKI inte arbetat mer med den här typen av analyser är att myndighetens organisationskultur är naturvetenskaplig och teknisk snarare än ekonomisk.
Den modell som vi i Sverige valt för att organisera ansvaret för kärnavfallet sätter således en skarp gräns för tillsyns- myndighetens möjligheter att påverka. En annan viktig för- klaring till att myndigheten haft litet inflytande är karaktären på den verksamhet som tillsynen avser. Kärnavfallsprograrn- met har hittills i hög grad varit en process för att skaffa kunskap om hur kärnavfallet ska tas om hand. Syftet är att ta fram en metod för att slutförvara avfallet. Så länge det inte finns några formella beslut om hur kärnavfallet ska tas om hand — eller ens något färdigt förslag till lösning —— kan inte tillsynsmyndigheten säga om SKB ABs olika åtgärder är riktiga eller felaktiga. För att kunna korrigera krävs en tyd— lig norm. Statens krav på reaktorinnehavarna är att kärnav- fallet ska tas om hand på ett ”säkert” sätt. Ett så allmänt krav duger inte som norm för att styra processen.
Men det här förhållandet kommer att ändras. När SKB AB så småningom söker tillstånd för att få börja bygga anlägg- ningar för att ta hand om avfallet blir det SKIs uppgift att granska ansökan. Då finns inte längre några formella hinder för vilka krav som myndigheten kan ställa på SKB ABs arbete eller på den metod som bolaget valt för att hantera avfallet. Tvärtom måste myndighetens granskning vara helt förutsättningslös och utan några låsningar. Det är den andra centrala utgångspunkten för RRVS bedömning att SKIs lö— pande tillsyn över kärnavfallsprogrammet bör tonas ned. Ju mindre myndigheten varit inblandad i det arbete som ligger till grund för SKB ABs ansökan, desto större möjligheter att
göra en förutsättningslös granskning. Och det är SKIs vikti— gaste roll i kärnavfallsprogrammet.
Ett generellt problem med tillsynsorganisationer är att de riskerar att påverkas av tillsynsobjektets bedömningar, syn- sätt och värderingar. Det försämrar förutsättningama för en effektiv tillsyn. På kämavfallsområdet är den risken påtag— lig, anser RRV. Här finns bara en tillsynsorganisation och ett tillsynsobjekt, som båda arbetar i en liten ”branch”. Därför är det naturligt att de två organisationerna får både professionella och personliga relationer till varandra. Det kan leda till att gränserna mellan organisationerna blir otyd— liga.
Därför anser RRV att rollerna bör renodlas och gränserna skärpas. Det är en viktig förberedelse för SKI inför gransk— ningen av SKB ABs ansökan, och ett sätt att skapa förtroen— de för myndigheten. För vid det tillfället är SKIs enda roll den granskande myndighetens. Varje spår av rollen som informell samtals- och samarbetspartner måste vara borta om granskningen ska ske förutsättningslöst. I rapporten pekar RRV på en rad exempel på strategiska frågor som SKI måste ta ställning till för att förbereda organisationen för uppgiften att granska SKB ABs ansökan. Det handlar bl a om hur den forskning som SKI själv bedriver på bästa sätt ska stödja granskningen, om organisationens behov av kompetens, om samarbetet med andra myndigheter. Det handlar också om mindre konkreta — men inte mindre viktiga — frågor som att ompröva etablerade föreställningar och skaffa en beredskap för konflikter.
I hög grad är det SKI själv som ska hantera de här frågor- na. Det bör ske inom ramen för den strategi som organisa— tionen måste formulera inför prövningen av ansökan. Men för att stödja SKI i det sammanhanget lämnar RRV också en del förslag till åtgärder från både SKIs och statsmakternas sida.
' att SKIs roll som prövnings- och säkerhetsmyndighet ifråga om kärnavfall görs tydligare
. att SKIs ansvar för kärnavfallsfonden tas bort
0 att ansvaret för att beräkna kärnavfallsavgiften ges till den nya organisationen - Kärnavfallsfonden - som Kärn- bränslefondsutredningen har föreslagit ska inrättas
. att en översyn sker av vilken roll de treåriga FoU-pro- grammen har att spela i framtiden
. att initiativ tas till en strategi för att minska riskerna för
”Capture of the Regulator”, dvs risken att tillsynsmyn— digheten utvecklar ett för nära samarbete med tillsyns-
objektet
0 att SKI tar fram ett program för förberedelser inför sin prövning av SKB ABs ansökan om att bygga djupförvar och inkapslingsstation.
7.4.2. SKIs svar till RRV 1995-06-19
Bakgrund
Miljödepartementet har anmodat statens kämkraftinspektion (SKI) att yttra sig över Riksrevisionsverkets revisionsrapport (RRV 1995 :22) Kämavfallsprogrammet. Producentansvar och statlig tillsyn. Remissyttrandet skall vara inkommet till Miljödepartementet senast den 20 juni 1995 .
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den statliga tillsynen över kämlcraftindustrins forsknings— och utvecklingssprogram. Statens kämlqaftinspektion har under slutfasen av RRVs granskning beretts tillfälle att lämna synpunkter på de inledande, beskrivande delarna av rapporten.
RRV har hemställt att SKI 1995-10—01 inkommer med en skriftlig redogörelse för de åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av rapporten. SKI kommer att lämna den önskade redovisningen till RRV och avser då att ge relativt utförliga synpunkter på revisionsrapporten. Mot bakgrund av detta och med tanke på den korta remisstiden lämnar SKI i det följande dels några kortfattade allmänna synpunkter, dels specifika kommentarer till RRVs förslag till åtgärder.
Allmänna synpunkter
RRV tar i sin granskningsrapport över tillsynen av SKBs forskningsprogram upp mycket viktiga principiella frågor kring tillsynsverksamheten. Det är då beklagligt att analysen är ytlig och visar bristande insikt i tillsyn baserad på teknisk-vetenskaplig kvalitetsgranskning. Resonemangen i RRVS rapport blir ofta svepande och illa underbyggda. SKI har under granskningens gång lämnat synpunkter på RRVS sakbeskrivning både i skriftlig och muntlig form. SKIs skrivelse 1995-02-10 till RRV bifogas. Som framgår av RRVS
slutliga rapport har SKIs synpunkter endast i mycket begränsad utsträckning beaktats av RRV.
RRV ifrågasätter egentligen den s k svenska modellen för tillsyn, där ett viktigt inslag utgörs av en fortlöpande dialog med tillståndsinnehavama i olika säkerhetsfrågor, inför, under och efter prövningar av olika formella ansökningar i tillståndsärenden. Detta arbetssätt är väl förankrat i regeringens uppdrag till SKI, alltsedan reaktorsäkerhetsutredningen 1979. Dialogen som tillsynsmetod är oiia effektiv - det visarjämförelser mellan Sverige och länder med mer domstolsliknande tillsyn. Samtidigt kan det vara svårt att enkelt påvisa "styrningseffekter" av SKIs tillsyn - det ligger i tillsynsmodellens natur att brister som påtalas i dialogen rättas till under ärendets gång. SKIs formella yttranden över SKBs FUB-program har dock inte varit utan kritiska synpunkter på områden där SKI ansett att kvaliteten i SKBs arbete behövt förbättras - vilket också fått effekt. Mycken påverkan har också skett via de internationella projekt som SKI initierat för validering av de beräkningsmodeller som används i säkerhetsanalysema. Där har SKBs modeller utsatts för en internationell
expertgranskning.
Dialog—modellen för tillsyn innebär otvivelaktigt vissa risker för "capture of the regulator". I den svenska modellen motverkas detta bl a av processen är öppen för offentlig insyn och att SKI ställer höga krav på sina medarbetare när det gäller teknisk-vetenskaplig kompetens och integritet. Granskningen av SKBs program sker bl a genom ett brett och öppet remissförfarande som normalt involverar ett femtiotal remissinstanser. Öppenheten kommer också till uttryck genöm internationella och nationella seminarier och workshops, ofta anordnade tillsammans med KASAM, samt genom att alla handlingar är öppna enligt den svenska offentlighetsprincipen. Den vetenskapliga kvaliteten övervakas bl a av KASAM. SKI har också tagit initiativ till en nu pågående internationell expertgranskning av SKIs tillsynsverksamhet. Det hade varit önskvärt att RRV fört en mer nyanserad och fördjupad diskussion kring de svåra integritetsfi'ågoma.
Sammanfattningsvis vill SKI hävda att om statens mål är att Säkerställa att industrin bedriver ett ändamålsenligt arbete av hög kvalitet när det gäller att ta om hand och slutförvara det använda kärnbränslet så har den svenska modellen hittills varit effektiv. Det visar bl a det internationella intresse som den svenska arbetet på området dragit till sig. Tillsynskostnadema är också låga vid en internationell jämförelse. Det hade varit önskvärt att RRV gjort en mer inträngande analys av dessa förhållanden som grund för sina värderingar och förslag.
RRVs förslag ]. Slå fast SKIs roll som säkerhetsmyndighet!
Enligt RRV bör SKIs roll som säkerhetsmyndighet göras tydligare medan SKIs roll som tillsynsmyndighet för kämkraåindustrins FoU-program skall utmönstras.
SKBs program ändrar karaktär och övergår alltmer från att vara ett renodlat FoU-program
till att mer och mer inriktas mot konkreta tekniska lösningar och byggande av anläggningar. SKI har redan tidigare framfört denna uppfattning, t ex i anslagsfiamställningen hösten 1994, och SKIs verksamhetplanering är sedan länge inriktad mot detta. I detta avseende slår RRV in öppna dörrar. När ansökan om första anläggning i slutförvaret börjar prövas, vilket tillika enligt regeringens nyligen meddelade riktlinjer blir en prövning av hela slutförvarssystemet, kommer SKIs synpunkter på ytterligare FUB-insatser för att underbygga vald systemlösning att styras av vad som kommer fram under granskningen av ansökan och inte inom ramen för en särskild FUB-granskning. Kärnkraftreaktorägarna kommer dock även fortsättningsvis att behöva ett F oU—program om kämavfallsfi'ågor för att upprätthålla viss kunskapsberedskap om alternativa systemlösningar för det fall vald väg inte skulle visa sig framkomlig. Att helt utmönstra SKIs tillsyn av FoU-programmet är därför inte rimligt.
SKIs roll som tillsynsmyndighet har förtydligats i regeringens beslut 1995-05-18 om kompletteringen av SKBs forskningsprogram.
SKIs insatser har sedan mycket lång tid varit inriktade mot att utveckla egen kompetens (och att samverka med andra myndigheter främst SSI) för att kunna granska kommande ansökningar om slutförvaring mm. Mot bakgrund av regeringens beslut avser SKI att ytterligare konkretisera sina insatser som tillsynsmyndighet för kämkraftindustrins kämavfallsprogram. Därvid kommer SKI att ta hänsyn till de synpunkter som RRV &amfört.
2. Ta bort SKIs ansvar för kämavfallsfonden!
SKI har redan i sitt yttrande över kämbränslefondutredningens förslag framhållit att SKI inte bör ha ansvar för en sådan aktiv förvaltning av fondmedel som utredningen föreslår. SKI stöder i enlighet med kärnbränslefondsutrednings förslag att en separat organisation, Kämavfallsfonden, bör ha ansvar för förvaltningen av fondmedlen. Vidare har SKI också påtalat att förvaltningen av reaktorinnehavarnas säkerheter inte bör ligga på SKI men att det bör övervägas om inte även denna uppgift skulle kunna ligga på den organisation som får till uppgift att förvalta fondmedlen.
De rent kamerala uppgifterna, dvs in— och utbetalningar samt fondredovisning, förutsätts som en följd av kämbränslefondsutredningens förslag ligga på den nya organisationen Kärnavfallsfonden. SKI har däremot aldrig, liksom inte heller kämbränslefonds- utredningen, prövat frågan om att överföra samtliga uppgifter som följer av finansieringslagen till en annan myndighet. SKI kan konstatera att RRVS analys av denna fråga i rapporten inte är tillräckligt ingående.
Självfallet kan den föreslagna organisationen, Kämavfallsfonden, fullgöra uppgifter som för närvarande utförs av SKI, men det förutsätter också att den nya organisationen ges resurser för att kunna utföra dessa. In- och utbetalningar av fondmedel kräver kontroll och avstämning mot inlämnade planer. Detta ärinte enbart 'en enkel kameral avstämning utan kräver god kännedom om kvaliteten i det genomförda programmet och därmed goda tekniska kunskaper samt insikter i det tekniska innehållet i SKBs program. Denna kunskap finns och kommer att finnas på SKI via de granskningar SKI utför av tillståndsansökningar och FUB—program. Det är orimligt ur elfektivitetssynpunkt att fonden bygger upp egen
teknisk expertis härför. Utbetalning av fondmedel bör därför liksom hittills ske efter godkännande från SKI.
3. Kärnavfallsfonden får svara för beräkningen av kämavfallsavgiften!
Förslag till avgiftens storlek bygger på en analys och bedömning av i huvudsak följande faktorer:
* kostnaderna för programmet och när de utfaller i tiden. Grunden är här främst SKIs granskning av programmets teknisk-vetenskapliga irmehåll, kompletterad med oberoende granskning av SKBs kostnadsuppskattningar för olika anläggningsdelar med hjälp av konsulter.
* bedömningar av framtida produktion i kämkraftreaktorema. Förutom av marknadens efterfrågan på el bestäms detta främst av bedömningar av ev framtida reparations- och renoveringsbehov som kan leda till längre avställningar. Underlag och kompetens för sådana bedömningar finns hos SKI.
* Aktuell fondbehållning och realränta, samt bedömningar av realränta på lång sikt. Fondförvaltningsmyndigheten kommer att ha underlag och kompetens för sådana bedömningar.
Vidare skall göras en bedömning av osäkerheter i kostnadsuppskattningama i det referensfall som ligger till grund föravgiftsberäkningen, osäkerheter som skall täckas av ekonomiska garantier fi*ån reaktorinnehavama. Eftersom dessa osäkerheter huvudsakligen kan förväntas vara av teknisk natur är det väsentligen SKI som kommer att ha kompetens för sådana bedömningar, som för övrigt redan gjorts i samband med de avgiftsförslag SKI lämnat i nuvarande system.
Som redan framhållits under föregående punkt förefaller det orimligt ur effektivitetssynpunkt att fondförvaltningsmyndigheten skulle bygga upp en egen, oberoende teknisk expertis för de analyser och bedömningar som SKI idag utför. Fondförvaltningsmyndigheten skulle i och för sig kunna vara den som lämnar förslag till avgift till regeringen, stödd på yttrande från SKI i de tekniska frågor som ovan diskuterats. SKIs erfarenhet visar emellertid att med tanke på de tekniska faktorenas komplexa inflytande på avgiftsberäkningen krävs en ingående och fortlöpande dialog mellan teknisk och ekonomisk expertis vid beredningen av avgiftsförslaget. De rent ekonomiska parametrarna - fondbehällning, ränteantaganden - kan tas fram helt fristående från de tekniska analyserna och bedömningama, för att sedan enkelt matas in i de ekonomiska beräkningsmodellema. Mot den bakgrunden förefaller det rimligast att SKI som hittills lämnar förslag till regeringen om avgiftens storlek, stödd på yttrande från fondförvaltningsmyndigheten vad gäller ränteantaganden och andra rent ekonomiska parametrar.
SKIs ev. "bindning" till av SKB föreslagna tekniska lösningar blir rimligen inte annorlunda om SKI står för avgiRsförslaget eller yttrar sig över de tungt vägande tekniska parameterama till en fondförvaltningsmyndighet.
4. Se över det treåriga FoU—programmet! Förslaget har redan kommenterats under p.l ovan. 5. Initiera en strategi för att slg/dda säkerhetsmyndigheten!
RRV påpekar risken för förlorad integritet ("capture of the regulator") och att arbetssätt och attityder mellan SKI och SKB bör uppmärksammas. RRV menar också att SKIs olika roller kan hota integriteten. RRV varnar av principiella skäl men har inte funnit allvarliga brister i SKIs verksamhet.
SKI håller med om att integritetsfrågan är mycket viktig och att den förtjänar ständig uppmärksamhet. SKI vill dock framhålla att denna fråga är och varit föremål för stor omsorg inom SKI sedan mycket lång tid. Som framgår av avsnittet Allmänna synpunkter ovan är SKI väl medveten om den s k svenska tillsynsmodellens styrka och svagheter. Integriteten skyddas främst genom att dialogen förs i ett öppet system där många aktörer med hög teknisk-vetenskaplig kompetens och integritet deltar. Det förslag till "MKB-förfarande" som SKI tillsammans med en rad andra myndigheter tagit fram är ett uttryck härför. Vad gäller de fyra frågor som RRV särskilt lyfter fram har SKI följande kommentarer.
* T ydliggör skillnaden mellan rollen som tillsynsmjmdighet för SKBs F oU—program och säkerhetsfrågor. RRV gör skillnad mellan att vara tillsynsmyndighet (underförstått för FoU) och att vara säkerhetsmyndighet, i båda fallen är dock SKI tillsynsmyndighet. Lagen ger reaktorinnehavama det fulla ansvaret för att det använda kärnbränslet tas om hand och slutförvaras på ett säkert sätt. SKI skall se till att de axlar detta ansvar; inledningsvis genom att reaktorinnehavama genom SKB driver ett ändamålsenligt FUB-program av hög teknisk—vetenskaplig kvalitet, syftande till att ta fram en teknisk lösning för slutförvaret som uppfyller samhällets säkerhets— och strålskyddskrav; och sedan att denna tekniska lösning realiseras. På ett sätt kan de långsiktiga målen för SKIs och SKBs verksamhet sägas vara gemensamma: ett säkert slutförvar, eftersom detta är hela det svenska samhällets mål. Rollerna är dock helt olika, vilket SKI noga framhålleri alla sammanhang: SKBs roll är att genomföra programmet, SKIs roll är att tillsammans med andra myndigheter, främst SSI, tillse att framtagna lösningar uppfyller samhällets säkerhets— och strålskyddskrav jämte allmänna miljökrav.
I sin tillsyn av FUD-programmet har SKI inga direkta styrningsbefogenheter - och skall inte heller ha det, "vilket RRV, inte utan svårigheter, insett. SKI kan dock påverka indirekt genom att tydliggöra samhällets säkerhets- och kvalitetskrav och i sin granskning av FUB-programmet påpeka var SKBs insatser inte förefaller leda fram till tekniskt-vetenskapligt underlag och tekniska lösningar av tillräcklig kvalitet. Det ligger självfallet i SKBs intresse att rätta till sådana svagheter för att inte få problem i kommande prövningsförfaranden. När ansökan lämnas in har SKI betydligt större befogenheter att påverka SKBs arbete genom att t ex begära in kompletterande mätdata och säkerhetsanalyser eller genom att kräva förbättrade tekniska lösningar utifrån av SKI angivna kriterier. SKIs roll och arbetssätt när det gäller
tillståndsprövning är väl utmejslade i ett stort antal ärenden både på reaktorsäkerhetssidan och när det gäller de avfallsanläggningar som hittills prövats.
* Gör personalen medveten om riskerna med ett för nära samarbete med tillsynsobjektet. Frågan är redan uppmärksammad och kommer att vara föremål för uppmärksamhet även i framtiden. Samarbete år det enligt SKIs uppfattning inte fråga om, däremot en kritiskt granskande, teknisk-vetenskaplig dialog.
* Planera rotation av personalen. RRVS förslag är milt sagt illa genomtänkt. Det är möjligt med rotation av personal med mycket likartade tillsynsuppgifter gentemot olika tillsynsobjekt. Detta är en praxis som tillämpas av ett antal utländska tillsynsmyndigheter och även av SKI när det gäller inspektörer på reaktorsidan. De granskningsuppgifter som avses inom SKIs kärnavfallsverksamhet fullgörs av högt specialiserade experter och någon möjlighet till rotation finns inte i den mycket begränsade grupp människor det handlar om. En sådan lösning skulle också leda till stora personalpolitiska och resursmässiga problem eftersom berörda experter är så specialiserade att de knappast kan beredas andra, lika kvalificerade arbetsuppgifter inom SKI, och vidare genom de resurser som skulle behöva tillföras SKI för att rekrytera nya experter.
* Skydda säkerhetsvnyndigheten mot otillbörlig påverkan. Integritetsfrågor diskuteras ständigt inom SKI och hålls på så sätt levande. De intar också en central roll i olika policy-dokument, »t ex SKIs inforrnationspolicy och SKIs/SSIs gemensamma kommunikationsstrategi för fiågor kopplade till slutförvaring av använt kärnbränsle.
6. T ydliggör risken för säkerhetsmyndigheten om den inte lyckas upprätthålla förtroendet som oberoende instans.
Med den fortlöpande granskning som SKI utsätts för av media och miljöorganisationer är SKI synnerligen väl medveten om denna risk. Vi har sedan länge uppmärksammat integritetsfrågoma i SKIs verksamhet. Arbetssätt och attityder har utan tvekan betydelse som RRV framhåller. SKI vill dock därutöver peka på den helt grundläggande frågan för att kunna upprätthålla integritet i förhållande till industrin, SKIs kompetens. Sedan lång tid tillbaka har SKI systematiskt byggt upp kompetens för att med hög kvalitet kunna genomföra oberoende granskning av SKBs verksamhet. De besparingskrav som nu ligger på statlig verksamhet i kombination med den starkt ökande konkurrensen om kvalificerad teknisk-vetenskaplig personal ser SKI för närvarande som ett av de största hoten mot att SKI skall kunna vidmakthålla kompetens och därmed integritet i sin tillsynsverksamhet.
7. Förstärk SKIs roll som prövnings— och säkerhetsmyndighet.
RRV föreslår att SKI skall ta fram ett särskilt program som beskriver SKIs uppgifter som prövnings- och säkerhetsmyndighet. SKI har redan inlett detta arbete bl a i de synpunkter som SKI redovisat i samband med granskningar av SKBs FoU-program samt i samband med SKIs egen verksamhetsplanering. SKIs uppgifter som tillsynsmyndighet har 1995—05-18 förtydligats i regeringsbeslutet om komplettering av SKBs FUB-program 92. SKI anser att RRVS förslag är bra och kommer att fortsätta arbetet med att utforma SKIs program på
kämavfallsområdet innefattande bla frågor om SKIs strategi, kompetens, rekryteringsbehov, resursbehov, prövningsprocess, föreskrifter etc. Som ovan nämnts finns det en gedigen erfarenhetsgrund att bygga på från tidigare tillståndsprövningar, men slutförvaret är i många avseenden unikt, även internationellt, och kräver därför ett väl genomtänkt prövningsprogram anpassat till slutförvarsystemets speciella förutsättningar.
7.5. Utvärdering under senare tid av SSIs FoU-program
Bidrag från SSI.
SSIs FoU-program diskuteras och utvärderas fortlöpande av forsknings- nämnden, vars huvuduppgift består i att lämna råd kring föreslagna forskningsprojekt. Nämndens ledamöter har valts för att representera olika vetenskapsgrenar och intressen, i syfte att råden och kommen- tarerna på forskningsprogrammets inriktning skall få en så bred bas som möjligt.
Forskningsprogrammet har då och då granskats internt med avseende på den framtida användningen och uppföljningen av forskningsresultat, såväl rörande kärntekniska frågor som andra frågor. SSI uppmuntrar publicering av resultaten i vetenskapliga tidskrifter, i synnerhet tidskrifter med ett granskningsförfarande, som därigenom fungerar som ett sätt att granska kvalitén på den forskning som finansieras av SSI.
En särskild statlig kommitté har nyligen undersökt strålskydds- forskningens framtid och har publicerat rapporten Långsiktig strål- skyddsforskning (SOU 1994240). Kommittén granskade all i Sverige bedriven strålskyddsforskning och inte enbart SSIs. Till följd av kommitténs slutsatser och rekommendationer har SSI också fått ansvar för forskning om riktat grundläggande strålskydd, utöver den tilläm- pande forskningen, och SSI har nu också behörighet att anslå medel till andra forskningsprojekt än dem som identifieras av SSI.
Ännu-:(.: ' 'I n'l'r'll' "J::- .
...-! r.. ..
_ _ __ _
lrwiihnd limmad ' Ä flå]
8. Nuvarande internationellt accepterade riktlinjer för tillsyn på kämenergiområdet23
8.1. The IAEA Safety Series Documents
(Se engelsk version av SOU l996:74 s. 185-207)
8.2. Reaktorsäkerhet
Bidrag från SKI.
8.2.1. Tillämpliga konventioner och andra dokument
Eu ratomfördraget
När Sverige gick med i EU fick bestämmelserna i Euratomfördraget, och i rättsakter som utfärdats med stöd av fördraget, juridisk giltighet också i Sverige. De detaljerade föreskrifter som hittills utfärdats till följd av fördraget rör huvudsakligen kontrollen av klyvbart material och strålskydd. Det första området ligger utanför ramen för denna gransk- ning. För det andra området ansvarar SSI. Observera att SKI före Sveriges inträde i EU under flera årtionden hade en inbjuden represen- tant i den relevanta EU-kommittén.
” Framställningen i avsnitt 8.2-8.4 har ursprungligen författats på engelska och tjänat som orientering för kommitténs internationella ledamöter. Översättningen till svenska har granskats av SKI (avsnitt 8.2 och 8.3) resp. SSI (avsnitt 8.4).
Konventioner
Sverige har ratificerat Kåmsäkerhetskonventionen.24 Konventionen lades fram är 1994 och har ännu inte trätt i kraft. Dess syfte är att öka kärnsäkerheten runt om i världen och att upprätta och vidmakthålla effektiva säkerhetsförsvar vid kärntekniska anläggningar. Den innehåller förpliktelser med avseende på kärnsäkerhet, som fördragspartema har att beakta. Uppfyllelse av konventionen säkerställs genom parternas förpliktelse att rapportera aktuell status inom sina respektive länder vid regelbundna möten. SKI kommer att spela en stor roll vad gäller att representera Sverige vid dessa granskningar.
Sverige ratificerade Convention on the Physical Protection of Nuclear Materials (INFCIRC/274/Rev 1) är 1980, vilken trädde i kraft 1987. Som fördragspart har Sverige, bl.a. förpliktat sig att realisera fysiska skyddsåtgärder på föreskriven nivå för internationella transporter av kärnämne på svenskt territorium. Konventionen är i viss mån relevant även för inhemsk användning, förvaring och transport av kämåmne, och SKI ansvarar för att den realiseras i enlighet därmed. Fördragspartema träffas vart femte år för att ompröva konventionen. Nästa omprövningskonferens hålls 1997.
Sverige är med i Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy (Pariskonventionen), Convention Supplementary to the Paris Convention samt Joint Protocol Relating to the Application of the Vienna Convention and the Paris Convention. Förpliktelsema har tillämpats i atomansvarighetslagen. SKI har vissa skyldigheter enligt atomansvarighetslagen, som exempelvis att säkerställa att kärntekniska anläggningar och transporter av kärnämne och avfall täcks av ansvars- försäkringar gentemot tredje man.
1987 antog Sverige Convention on Early Notification of a Nuclear Accident, som trädde i kraft samma år. Fördragspartema är förpliktade att göra anmälan till IAEA samt till de länder som påverkas, eller kan komma att påverkas, av en kämkraftsolycka. SSI ansvarar för konven- tionens realiserande. SKIs roll är att tillhandahålla de tekniska grunderna till stöd för de informationstjänster som skall tillhandahållas i händelse av en olycka. SSI och SKI har byggt upp särskilda organisationer för haveriberedskap.
Convention on Assistance in the Case of Nuclear Accident or Radiological Emergency trädde i kraft i Sverige år 1992. Fördrags- partema skall underlätta assistans till andra parter i händelse av en
24Convention on Nuclear Safety; IAEA Legal Series No 16, Vienna 1994.
kämkraftsolycka, för att mildra följderna och skydda mänskligt liv i största möjliga utsträckning. Statens Räddningsverk ansvarar för införlivandet av konventionen i det svenska regelsystemet, under det att SSI och SKI huvudsakligen ansvarar för verkställande åtgärder i enlighet med konventionen.
Bilaterala statliga avtal
Sverige har ingått bilaterala avtal om tidig underrättelse om kärntek- niska incidenter och information om kärnteknisk verksamhet med Danmark, Finland, Norge, OSS och Tyskland. De svenska åtagandena har gjorts av SKI och/eller SSI. SSI ansvarar således för underrättelser om kärntekniska incidenter och för regelbunden information om strålskydd, och SKI ansvarar för information om kärntekniska säkerhets- åtgärder.
Sverige har dessutom ingått bilaterala samarbetsavtal inom käm- säkerhets- och safeguardsområdena med många olika länder däribland Australien, Japan, Kanada och USA. SKI ansvarar för realiserandet av dessa avtal.
Avtal som SKI ingått
SKI har ingått avtal med tillsynsmyndigheter i andra länder för realiserandet av statliga bilaterala avtal, enligt ovan.
SKI har dessutom ingått avtal med andra tillsynsmyndigheter inom verksamhetsområden där SKI är aktivt. SKI har samarbetsavtal med US Nuclear Regulatory Commission, det japanska ministeriet för inter- nationell handel och industri, Japans vetenskapliga och teknologiska byrå, för utbyte av information förande kärnsäkerhet, avfallssäkerhet och
safeguards. SKI medverkar i OECD/NEA och IAEA International Incident Reporting Systems (IRS), som upprättats för återkoppling och erfaren- hetsutbyte rörande händelser relaterade till reaktorsäkerhet i de olika medlemsländerna.
Sedan 1990 medverkar SKI i (INES-skalan) och har därmed förbundit sig att klassificera händelser relaterade till kärnsäkerhet vid de svenska kärntekniska anläggningarna och rapportera dem till IAEA.
IAEA-dokument
IAEA utger rekommendationer avseende reaktorsäkerhet, strålskydd och kämavfallssäkerhet. I enlighet med en relativt ny struktur kommer dessa rekommendationer att indelas i 'säkerhetsgrunder (safety fundamentals), säkerhetsstandarder (safety standards), säkerhetsriktlinjer (safety guides) respektive säkerhetspraxis (safety practices). Säkerhetsgrundema innehåller de mål, koncept och principer som bedöms såsom nödvändiga för säkerställandet av säkerhet. Säkerhetsstandardema innehåller de grundläggande krav som måste uppfyllas för säkerställandet av säkerhet avseende särskilda verksamheter eller tillämpningsområden. Säkerhets- riktlinjema innehåller rekommendationer rörande uppfyllelsen av såkerhetsstandardemas grundkrav och säkerhetspraxis, slutligen, redovisar praktiska exempel på och detaljerade metoder för hur säkerhetsstandardema och säkerhetsriktlinjema kan tillämpas.
Säkerhetsgrunder och säkerhetsstandarder godkänns alltid av IAEAs styrelse, under det att säkerhetsriktlinjema och säkerhetspraxis ges ut direkt under IAEAs generaldirektör.
Gemensamt för alla IAEA-dokument är att de utgör resultatet av ett samarbete mellan experter från IAEAs medlemsländer, och att de därför skall anses avspegla vad man internationellt sett anseri säkerhetsfrågor. Därför utgör IAEA-dokumenten endast rekommendationer, som medlemsländerna själva kan avgöra om de skall tillämpa eller inte.
Endast säkerhetsgrunddokumenten kan förväntas komma att tillämpas generellt, eftersom de används som en grund för de internationella konventioner som nu är klara för ratificering, såsom Convention on Nuclear Safety, eller som är under utarbetande, såsom konventionen om kämavfallssäkerhet. Dessa konventioner kommer emellertid inte att ställa upp några detaljkrav, som dem som ingår i IAEAs säkerhets- standarder.
8.2.2. Harmonisering mellan internationellt antagna regler och svensk lagstiftning och tillsynspraxis
Föreskrifter, tillståndsvillkor och säkerhetskriterier
SKI har utvärderat det svenska tillsynssystemet inom kämsäkerhets- området gentemot IAEA-dokumentet” 'Safety Fundamentals of Nuclear Installations'. I utvärderingsdokumentet" behandlas varje princip i IAEA—dokumentet för sig. SKI har dragit slutsatsen att det svenska lag- och tillsynssystemet överensstämmer med dessa principer.
De slutliga säkerhetsrapporter (FSAR) som ligger till grund för driftstillstånden för reaktorerna överensstämmer i huvudsak med US NCRs Standard Review Plan, som ger internationellt antagen vägled- ning. De säkerhetskrav som stipuleras i FSAR-rapportema för de svenska reaktorer som uppfördes på 60- och 70-talen bygger i hög grad på de generella konstruktionskriteriema i den amerikanska federala lagen, 10 CFR 50, i synnerhet bilagorna A och K. De har tolkats i enlighet med de tillsynsriktlinjer som publicerats av U.S. Regulatory Commission, och till vilka referenser gjordes i FSAR-rapportema. Eftersom driftstillstånden i juridisk mening är knutna till FSAR-rappor- terna (se avsnittet om den juridiska grunden ovan) kom sådana amerikanska konstruktioner som var i kraft när anläggningarna konstruerades, och till vilka referens gjordes i FSAR-rapportema, att bli bindande krav.
Driftstillstånden för de svenska reaktorerna innefattar även ytterligare säkerhetskrav, av vilka en del ingår i det ursprungliga tillståndet, under det att andra tillkommit senare till följd av olika program för säkerhets- förbättring. Det finns exempelvis vissa tilläggskrav som gäller för de svenska kokvattenreaktorema, t.ex. den 30 minuter långa 'respittiden' innan ett operatörsingripande skall erfordras i händelse av förändringar av konstruktionsstyrande data. Dessutom finns tilläggskrav rörande kriticitetssäkerhet, gränser för reaktivitetsgenererande incidenter samt omfattningen av analyser av små rörbrott i samband med kylmedels- haverier (LOCA). Observera att SKI har intagit en ledande position på det internationella planet i ett antal olika frågor såsom inneslutnings-
” IAEA Safety Series No. 110: The Safety of Nuclear installations. IAEA 1993.
26 Swedish Compliance with IAEA Safety Series 110: Safety Fundamentals. SKI document 1995-04-02.
utblåsning som en metod för mildring av effekterna av svåra olyckor, kokvattenreaktorstabilitet, silari härdnödkylsystem, lokal borutspädning, samt böjning av bränsleelement.
Under reaktorernas livslängd är FSAR-rapportema föremål för återkommande uppdateringar, för att återspegla aktuellt status med avseende på eventuella förändringar av anläggningarna eller driften av dem. SKI kräver att tillståndshavama ständigt skall överväga genom- förandet av säkerhetsförbättringar, då så är lämpligt och skäligen genomförbart. För denna process har utvecklingen i USA avseende reviderade och nya konstruktionskriterier, som redovisas i 10 CFR 50, lämnat värdefull vägledning, vilket medfört att de uppdaterade F SAR-rapportema i allmänhet uppfyller kraven i NRCs föreskrifter. De kriterier man i Sverige tillämpar för bränsleuppvärmning och -skador är exempelvis i grunden desamma som dem som specificeras av NRC i USA. Utvärderingsmodellen enligt 10 CFR 50.46, bilaga K, tillämpas då så är lämpligt. Modeller för bästa uppskattning ('best estimate models') håller emellertid för närvarande på att införas, och har tillämpats vid tillståndsgivning avseende effektuppgraderingar av reaktorer.
De anläggningsspecifikaprobabilistiska säkerhetsanalyser (PSA), som utförs som en del av ASAR-programmet (se avsnitt 3.2.1), tillhanda- håller vad SKI betraktar som 'fördelspoäng' avseende säkerhets- systemens tillförlitlighet, och används för vägledning om säkerhetsför- bättringsprogram. Härdskadefrekvenser på över 10-5 per reaktorår - beräknat enligt PSA Level ] (härdskada definierad som sluttillstånd) med en viss fullständighet - anses garantera ett sökande efter att förbättra säkerheten. Lägre siffror rättfärdigar emellertid inte att man är overksam. Det målvärde man syftar till - en härdskadefrekvens på 10'5 eller mindre per reaktorår - gäller oberoende av reaktorns ålder. Motsvarande målvärde som rekommenderas av IAEAs International Nuclear Safety Advisory Group (INSAG) är 10"1 per reaktorår för befintliga kämkraftstationer respektive 10'5 för framtida anläggningar.”
Genom regeringsbeslut i oktober 1981 och februari 198628 gäller ett föreskrivet, kvantitativt säkerhetsmål för begränsning av de radioaktiva utsläppen i händelse av en olycka med allvarliga härdskador, till- sammans med föreskrivna säkerhetsåtgärder för att åstadkomma detta (filtrerad inneslutningsutblåsning etc.). Gränsen sattes till 0,1%, eller
" Basic Safety Principles for Nuclear Power Plants. IAEA Safety Series no 75-INSAG-3, 1988. " Swedish Government Decree, February 1986.
mindre, av det totala härdinnehållet av radioaktiva material förorsakande allvarlig markkontaminering, tillämpade på en termisk reaktor med en effekt på 1800 MWt. För att säkerställa praktiska förfaranden för att uppfylla detta mål angavs i regeringsbeslutet att ytterst osannolika händelser, såsom brott i reaktortrycktanken, inte behöver tas i beaktande vid framtagningen av det säkerhetsmål som skall uppfyllas. När det gäller att förhindra härdskador har på motsvarande sätt ett probabilistiskt mål antagits i det praktiska säkerhetsarbetet: en sannolikhet på omkring 10"7 per reaktorår, eller mindre, för ett radioaktivt utsläpp som över- skrider säkerhetsmålet. Också här överensstämmer målet i stort med motsvarande rekommendation från INSAG-gruppen, enligt ovan.
Vid nyligen gjorda nya bedömningar av de svenska reaktorernas säkerhet, till exempel beslutet i december 1995 att tillåta återstart av Oskarshamn 1, har SKI stött sig på riktlinjer som nyligen givits ut av IAEA” avseende säkerheten hos reaktorer av olika konstruktions- generationer. I ett första steg utvärderar SKI således huruvida de konstruktionskrav på vilka det ursprungliga tillståndet grundades uppfylls vid användning av dagens förbättrade datormodeller och data. Säkerhetsbetydelsen av eventuella avvikelser från de ursprungliga kraven utvärderas, bland annat med hjälp av PSA. Avvikelser av stor säkerhetsmässig betydelse medför ett krav på att omedelbara åtgärder skall vidtas, som ett villkor för medgivande till fortsatt drift. Den s.k. silhändelsen utgör ett exempel på när SKI vidtog en sådan åtgärd. I ett andra steg genomförs en liknande analys med avseende på uppfyllelsen av de konstruktionskrav som idag gäller för nya reaktorer, i ett internationellt perspektiv. Eventuella avvikelser bedöms, och bildar grunden för ett anläggningsspecifikt säkerhetsförbättringsprogram, som syftar till att uppnå en säkerhetsnivå som, i den grad som skäligen är uppnåelig, motsvarar den för nya reaktorer.
Internationellt harmoniseringssamarbete
Eftersom ett internationellt samarbete inom reaktorsäkerhetsområdet är nödvändigt för små länder med begränsade resurser, så medverkar SKI i stor utsträckning i det internationella samarbete som står tillgängligt, exempelvis genom IAEA och OECD/NEA.
” A Common Basis for Judging the Safety of Nuclear Power Plants Built to Earlier Standards; Report IN SAG-8 by the International Nuclear Safety Advisory Group, IAEA 1995.
SKI har medverkat i utarbetande av IAEAs NUSS-standarder för kärntekniska anläggningar (Safety Fundamentals: SS 110, Safety Standards: SS 50 och Safety Practices, SG 50). De säkerhetskriterier och -principer som anges i säkerhetsgrunddokumentet (SS 110) har till stor del använts som underlag för kärnsäkerhetskonventionen, vilket gör dem juridiskt bindande i Sverige när konventionen träder i kraft. Som redan nämnts så anser SKI att dessa principer och kriterier redan uppfylls av gällande svenska föreskrifter.
8.3 Hantering av kärnavfall Bidrag från SKI.
8.3.1. Relevanta konventioner och andra dokument
Konventioner
Kämsäkerhetskonventionen är relevant för hanteringen och förvaringen av kärnavfall och använt kärnbränsle i anslutning till reaktorerna. Samma krav för säkerhet, kvalitetssäkring, organisation m.m. gäller som för reaktordrift.
En internationell konvention om säker hantering av radioaktivt avfall diskuteras inom IAEA. Denna konvention skulle motsvara kämsäker- hetskonventionen. Sverige är i hög grad för att en sådan konvention tas fram, med en bred omfattning som även inkluderar använt bränsle och militärt avfall.
8.3.2. Harmonisering mellan internationellt vedertagna regler och svensk lagstiftning och tillsynspraxis
SKIs uppfattningar överensstämmer med de internationella uppfatt- ningarna, så som dessa läggs fram i IAEAs säkerhetsgrunder” och säkerhetsstandarder” avseende hantering av radioaktivt avfall, vilka kommer att utgöra grunden för en internationell konvention om radioaktivt avfall. Detta arbete har nyligen inletts. SKIs uppfattningar överensstämmer därutöver med andra dokumenterade internationella gemensamma uppfattningar,”,33 . SKI har medverkat aktivt i utarbetandet av dessa dokument, vilket underlättar harmoniseringen mellan inter- nationella rekommendationer och svenska föreskrifter.
Den svenska lagstiftningen är särskilt sträng beträffande de skyldig- heter de som producerar kärnavfall har. För det första har den som genererar kärnavfall totalansvaret för att vidtaga alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en säker hantering och slutförvaring av kärnavfall och använt bränsle, liksom också för avställningen av de kärntekniska anläggningarna. Reaktorågama måste demonstrera hur de fullgör detta ansvar, genom att vart tredje år för granskning framlägga sina program för forskning, utveckling och realisering rörande slutför- varing av använt bränsle och högaktivt avfall, liksom också avställ- ningsavfall (se avsnitt 3.1.3). De är också juridiskt ansvariga att finansiera nuvarande och framtida kostnader, via ett särskilt finansie- ringssystem.
30 IAEA Safety Series No. lll-F: The Principles of Radioactive Waste Management. IAEA, 1995. 3' IAEA Safety Series No. lll-S-l: Establishing a National System for Radioactive Waste Management. IAEA 1995. ” Disposal of Radioactive waste: Can Long-Term Safety Be Evaluated? — A Collective Opinion of the Radioactive Waste Management Committee, OECD/NEA and the International Radioactive Waste management Committee, IAEA, endorsed by the Experts for the Community Plan of action in the Field of Radioactive Waste Management, CEC. OECD/NEA, 1991. ” Disposal of High-Level Radioactive Waste - Consideration of some Basic Criteria. The Radiation Protection and Nuclear Safety Authorities in Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden, 1993.
8.4. Strålskydd i anslutning till kärnreaktorer och hantering av kärnavfall
Bidrag från SSI.
8.4.1. Uppfyllelse av internationella rekommendationer och riktlinjer
Det finns ett flertal internationella organ, organisationer m.m. som ger ut rekommendationer, riktlinjer eller motsvarande som berör strålskydd, och det finns ett antal konventioner som omfattar frågor som är av intresse för SSI. Man bör i detta sammanhang främst nämna Internatio- nal Commission on Radiological Protection (ICRP), International Atomic Energy Agency (IAEA), EU-kommissionen (CEC), ILO (Internationella arbetsorganisationen inom FN), de nordiska strålskydds- myndighetema, den amerikanska Scientific Committee on Effects of Atomic Radiation (UNSCEAR) samt arbetsgruppen Biological Effects of Ionising Radiation (BEIR) i USA.
När man arbetar med att uppnå internationell samstämmighet måste man förvänta sig såväl enighet som oenighet, och måste hitta fram till lösningar som är godtagbara för samtliga parter. Det är därför viktigt att betrakta SSIs uppfyllelse av internationella rekommendationer och riktlinjer mer som en process som SSI medverkar i än som ett strikt fasthållande vid främmande principer som påtvingats ovanifrån. Aktiv medverkan i arbetet med att utarbeta internationella standarder skapar en god grund för uppfyllelse.
Uppfyllelse av ICRP-rekommendationerna
Det viktigaste internationella organet för vägledning inom strålskydds- området har de senaste 60 åren varit ICRP. Kommissionen utfärdar rekommendationer i allmän form, vilka vanligen måste tolkas innan de kan användas i det praktiska arbetet.
En viktig publikation från ICRP är 1990 Recommendations of the International Commission on Radiological Protection , ICRP-publikation 60. ICRP 60 redovisar den grundläggande filosofin och utgör grunden för de strålskyddsrekommendationer, riktlinjer m.m. som ges ut av andra internationella organ, exempelvis IAEA, EU-kommissionen och OECD/NEA.
De generella vägledande principer som återfinns i huvuddelen av litteraturen om strålskydd utgör ICRPs tre grundläggande rekommenda- tioner:
- Berättigande innebär att inga metoder skall antas såvida detta inte leder till en positiv nettofördel. En metod, exempelvis produktion av kärnkraft, utgör summan av alla processer, anläggningsdrift och tillhörande verksamhet som medför fördelen. Nettofördelen fastställs genom bedömning av alla de kostnader och fördelar som hänger samman med införandet av metoden, vilket måste berättigas i sin helhet snarare än som en separat metod som skall berättigas för egen del. När det gäller större beslut, som till exempel berättigandet av användning av kärnenergi som en komponent i det svenska energi- systemet, så tas beslutet i fråga av riksdagen. Andra beslut kan tas av regeringen, efter samråd med behöriga myndigheter, eller direkt av SSI. - Optimering innebär att när en metod har berättigats och antagits så måste man överväga hur resurserna bäst skall användas för att reducera strålriskema för enskilda personer och för befolkningen i sin helhet'. Huvudansvaret för optimeringen ligger hos tillstånds- havama, under SSIs tillsyn. SSI lämnar också specifika direktiv med avseende på optimeringsramen. I SSIs föreskrifter från 1994 (SSI FS 1994:2) specificeras krav beträffande personalstrålskydd som tillståndshavama har att uppfylla. Optimeringsprincipen är uttryck- ligen medtagen. Optimering av skyddet vid slutförvaring av avfall utgör ett särskilt besvärligt område, och har behandlats för sig av ICRP i publikation nr. 46. Svårigheterna tas också upp i SSIs preliminära kriterier för slutförvaring av använt kärnbränsle (SSI-rap- port 95-02). - Dosbegränsning syftar till att säkerställa att ingen enskild person utsätts för strålning i oacceptabel omfattning. 1989 publicerade SSI reviderade dosgränser för joniserande strålning (SSI FS 1989zl). Beslutet åberopade ICRPs rekommendationer som den formella grunden för dosbegränsning. Dessa föreskrifter reviderades 1994 (SSI FS 1994:5), som en anpassning till de nya ICRP 60-rekommen- dationema. 1994 års föreskrifter (SSI FS 199412) förstärker även kraven rörande kollektivdoser, samt stipulerar att arbetet vid kämkraftstationer skall planeras på ett sådant sätt att personalens kollektivdoser inte överskrider 2 manSv per gigawatt installerad elektrisk effekt (som ett genomsnitt för 5 år).
8.4.2. Relevanta konventioner och andra dokument
Uppfyllelse av EECs och Euratoms direktiv och föreskrifter
Den så kallade BSS-standarden, för att skydda hälsan hos allmänhet och personal mot riskerna med joniserande strålning, utgör det viktigaste direktivet inom strålskyddsområdet, och är bindande för medlems- länderna. Sverige har fått två års respit med att uppfylla BSS-standar- den, vilken således skall göras bindande i allmän lag i Sverige år 1997. Skälet är att föreliggande BSS-standard bygger på föregående ICRP-re- kommendationer, som för närvarande är föremål för revidering, under det att den svenska lagstiftningen redan till stora delar överensstämde med ICRP 60.
Andra direktiv eller föreskrifter som gäller, eller som kommer att gälla eller bli bindande för medlemsländerna, och som kommer att göras bindande i svensk allmän lag, är en nödvändighet.
Rådsdirektiv 90/641/Euratom
I Sverige handhas frågorna angående strålskydd för de flesta tillfälliga arbetare på samma sätt som för den egna personalen vid en anläggning där verksamhet med strålning bedrivs.
I SSI FS l994:2, som är en föreskrift avsedd för kärnkraftindustrin, har de olika avsnitten skrivits i syfte att skydda alla som arbetar vid en kämkraftstation på samma sätt.
För andra arbetsområden där strålning används i Sverige (till exempel sjukhus och forskningscentra) utfärdas specialtillstånd och -föreskrifter för varje enskilt ställe.
I och med Sveriges inträde i EU arbetar SSI med att harmonisera de svenska föreskrifterna beträffande tillfälliga arbetare. En projektgrupp vid SSI arbetar för närvarande med att utarbeta en ny föreskrift för denna yrkesgrupp. För att uppfylla kraven i BSS-standardema kommer den nya föreskriften att omfatta alla slags tillfälliga arbetare, oavsett arbetsplats eller nationalitet. En del arbete återstår dock ännu innan denna föreskrift är färdig att ges ut och tas i bruk.
Rådsdirektiv 92/3/Euratom
Rådsdirektiv 92/3/Euratom rörande tillsyn och kontroll av transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsländer, och in till respektive ut från EU, kommer att vinna laga kraft i Sverige, såsom en SSI FS, så snart kommissionen yttiat sig om det föreliggande utkastet.
Rådsdirektiv 84/466/Euratom
Detta direktiv rör den medicinska användningen av joniserande strålning, och kallas ofta för 'patientdirektivet'. Genom SSIs tillsyns- ansvar uppfyller Sverige direktivets föreskrifter.
De allmänna principerna för strålskydd av personer som genomgår medicinsk undersökning eller behandling redovisas i SSIs Föreskrifter om strålskyddsorganisation och strålskyddskammitté mm i medicinsk verksamhet med joniserande strålning (SSI FS 199416), och i SSI FS 1990:2 och 197822 behandlas odontologisk verksamhet.
1994 fastslog SSI att särskild utbildning om strålskydd måste göras till ett obligatoriskt moment i utbildningen inom medicinsk radiologi och radioterapi. Dessutom lades det i tillståndskraven fast att samtliga vid en klinik skall få 'anläggningsspecifrk' utbildning om strålskydd och utrustning. Villkoren kräver dessutom att varje tillståndshavare skall upprätta ett kvalitetssäkringsprogram.
Vad gäller odontologiområdet anges att röntgenundersökningar skall utföras av legitimerade tandläkare, och strålskyddskurser ingår redan i tandläkarutbildningen.
SSI registrerar alla tillståndshavare och deras utrustning - såväl röntgenutrustning som acceleratorer och utrustning som innehåller strålkällor. De tandläkare som följer SSIs föreskrifter, som ger ett generellt tillstånd för odontologisk röntgenutrustning under 75 kV, registreras inte av SSI. Varje tandläkare finns emellertid förtecknad i den officiella tandläkarförteckningen.
Rådsdirektiv 89/618/Euratom
I enlighet med Rådsdirektiv 89/618/Euratom rörande information till allmänheten om hälsoskyddsåtgärder i händelse av radiologisk olycka, skall såväl information i förväg som information i händelse av radiologisk olycka lämnas till den del av befolkningen som sannolikt kan drabbas.
De flesta kraven i direktiven omfattas av den svenska lagstiftningen, men en granskning av den förordning som är knuten till den gällande lagen om räddningsoperationer har föreslagits av SSI. I praktiken kommer kraven i direktivet emellertid att uppfyllas, eftersom erforderlig inform ation kommer att meddelas berörda befolkningsgrupperi samband med distributionen av nya jodtabletter, inom de inre öeredskapszonema kring de svenska kämkraftanläggningama, under sommaren 1996.
European Community Urgent Radiological Information Exchange (ECURIE)
Enligt ett rådsbeslut år 1987 (L37l/76) skall ECURIE-systemet användas som ett redskap för att säkerställa att samtliga medlemsländer informeras omedelbart i händelse av en radiologisk olycka.
Underrättelse och informationsutbyte skall ske så snart ett medlems— land beslutat att vidtaga åtgärder av omfattande natur, i syfte att skydda allmänheten. Då så är fallet skall såväl kommissionen som de medlems- länder som sannolikt kan komma att påverkas av sådana åtgärder underrättas och informeras om orsakerna till att åtgärderna vidtas. De skall även omedelbart förses med all tillgänglig information som är relevant för att minimera förutsebara radiologiska konsekvenser, om sådan föreligger, i länderna i fråga.
Informationen liknar listan enligt IAEAs Convention on Early Notification av år 1986 (se vidare nedan), men i ECURIE-informationen skall emellertid också ingå resultaten av mätningar på livsmedel, foder och dricksvatten, liksom också uppgifter om de åtgärder som vidtagits eller planerats för att informera allmänheten.
ECURIE-systemet är fullt genomfört med telex, elektronisk brevlåda och fax hos SSI och provas årligen.
Uppfyllelse av andra internationella organs rekommendationer
IAEA ger ut ett antal rekommendationer för att vägleda medlems- länderna om civil kärnenergi. Exempel är rekommendationer rörande strålskydd, avfallshantering, kärnsäkerhet, transporter m m. Observera att dessa dokument inte har någon juridisk status.
Ett viktigt dokument inom strålskyddsområdet är 'Intemational Basic Safety Standard for Protection Against Ionising Radiation and for the Safety of Radiation Sources, Interim Edition' - den så kallade BSS-stan- darden - som givits ut gemensamt av IAEA och FN-organen FAO, ILO,
PAHO, WHO samt OECDs Nuclear Energy Agency (NEA). Standarden är avsedd att säkerställa säkerheten rörande alla typer av strålkällor, och att därvid komplettera standarder som redan tagits fram för stora och komplex strålkällor, såsom kämkraftreaktorer och anläggningar för hantering av radioaktivt avfall. Standarden bygger på rekommen- dationema i ICRPs publikationer och IAEAs säkerhetsserie.
Ett annat viktigt dokument är IAEAs föreskrifter för säker transport av radioaktivt material, Safety Series nr. 6. SSI medverkar aktivt i utarbetandet av IAEAs föreskrifter och är dessutom behörig svensk myndighet för transport av icke-fissilt radioaktivt material. Föreskrifter rörande transport av radioaktivt material ges ut av de svenska myn- digheterna inom transportområdet (Räddningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket), som en del av föreskrifterna för transport av farligt gods. Utgivningen sker i samarbete med SSI.
Det finns ytterligare dokument värda att nämnas i detta sammanhang, men en detaljerad beskrivning skulle bli för lång. Några exempel är emellertid Safety Series nr. 72 om åtgärdsnivåer, nr. 77 om utsläpps- nivåer, nr. 81 om härledda åtgärdsnivåer, nr. 89 om friklassningsnivåer och nr. 104 om potentiell exponering. Dessutom medverkar Sverige, till stora delar genom SSIs personal, i arbetet med att ta fram många av dessa rekommendationer, och arbetar följaktligen för att säkerställa en harmonisering relativt svenska föreskrifter, praxis m.m.
Uppfyllelse av internationella konventioner
Det finns ett antal internationella konventioner som rör miljöförorening förorsakad av kämkraftstationer och kärnforskningsanläggningar. De flesta svenska kärntekniska anläggningar har utsläpp till vatten som omfattas av Helsingfors- och Oslo/Pariskonventionema. SSI rapporterar utsläppen årligen, och tar på andra sätt aktiv del i det arbete som bedrivs av relevanta underkommittéer inom Helsingfors- och Oslo/Paris- kommissionema (som benämns HELCOM respektive OSPARCOM).
Sedan Sverige gick med i EU rapporterar SSI dessutom till EU-kom- missionen, och medverkari dess miljöprogram, i enlighet med artiklarna 35, 36 och 37 i Euratomfördraget. Sverige dumpar inget radioaktivt avfall. Londonkonventionen har fastslagit att sådana förvar som ligger på större djup än havsbotten och som nås från land, såsom SFR-l, inte skall betraktas som dumpning.
OSPARCOM
Oslo/Pariskonventionen (OSPARCOM) av år 1992 ersätter, och förstärker i vissa avseenden, de tidigare Oslo- (1972) och Pariskonven- tionema (1974). Konventionen omfattar nordöstra Atlanten, inklusive Kattegatt. Sverige är ett av de fyra länder som hittills har ratificerat konventionen. Det mesta av arbetet rörande utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar utförs av arbetsgruppen för radioaktiva ämnen, RAD, där SSI regelbundet medverkar. Särskild vikt har lagts vid upprättandet av kriterier för bedömning och införande av bästa tillgängliga teknik (best available technique = BAT), för begräns- ning av utsläpp till marin miljö. Sverige meddelade att man skulle uppfylla kraven i denna rekommendation 1992, och SSI arbetar för närvarande med en rapport om införandet i enlighet med rekommen- dation 91/4.
HELCOM
Helsingforskonventionen (1974, reviderad 1992) rör den marina miljön i Östersjön, inklusive Kattegatt, vilket innebär att konventionsom rådena för HELCOM och OSPARCOM delvis överlappar varandra. Sverige är ett av de för närvarande fyra länder som har ratificerat 1992 års konvention. HELCOMs expertarbetsgrupp för övervakning av radio- aktiva ämnen i Östersjön (Monitoring of Radioactive Substances in the Baltic Sea = MORS) har genomfört större undersökningar beträffande de bidrag olika källor ger till radioaktiviteten i miljön, och de därav följande effekterna på den allmänna hälsan. Nedfall från kärnvapenprov och kämolyckor, utsläpp av radionuklider från upparbetningsanlägg- ningar, kämkraftstationer och forskningsanläggningar, har beaktats, liksom även naturligt förekommande radionuklider.
Andra miljökonventioner
Grundkraven för bedömning av miljökonsekvensema, vad gäller anläggningar med potentiellt betydande effekter över gränserna, har definierats i FNs Esbokonvention (1991) och i EUs Rådsdirektiv 85/337. Vanligen är de svenska föreskrifterna strängare än dessa krav. Det föreligger ytterligare avtal mellan de nordiska länderna rörande övervakningen av effekterna över gränserna. SSI tar även de till- kommande riktlinjerna i dokumenten från UNCED-konferensen i Rio de
Janeiro 1992 ad notam, exempelvis beträffande miljökonsekvens- bedömningar, hantering av radioaktivt avfall och miljöskydd.
Kämsäkerhetskonventionen
Inom ramen för IAEA har en konvention utarbetats inom det civila kämsäkerhetsområdet - Kämsäkerhetskonventionen. Sverige skrev under konventionen i september 1994. Artiklarna 15 och 16 i konventionen rör strålskydd respektive haveriberedskap. Dessa två artiklar är särskilt viktiga för SSI.
Artikel 15 anför att åtgärder skall vidtas så att personalens och allmänhetens exponering för strålning blir så liten som rimligt möjligt samt så att ingen enskild person exponeras på nivåer över de nationella dosgränsema. Uppfyllandet säkerställs av strålskyddslagen och strålskyddsförordningen genom ett antal föreskrifter i SSIs författnings- samling (SSI FS 199412, SSI FS l989:l samt ändringarna SSI FS 1994:5, SSI FS 1991:5 och SSI FS 1989z3).
Artikel 16 anför att det skall finnas beredskapsplaner för såväl anläggningen som beredskapszonen, och att dessa planer ska övas regelbundet. SSIs instruktion (SFS 1988:295) ålägger SSI att upprätt- hålla en haveriberedskap för att kunna lämna råd i strålskyddsfrågor till de olika myndigheter som ansvarar för beslut om motåtgärder för skydd av allmänheten i händelse av en radiologisk olycka.
På regional nivå har länsstyrelsen särskilda skyldigheter enligt svensk lag (SFS 1986:1102) att upprätta katastrofplaner om radiologiska olyckor inträffar inom eller utom landet.
Såsom behörig myndighet åligger det också SSI att samordna de svenska mätresursema med avseende på metoder, kalibreringsav- stämning och medverkan i övningar.
De intema planerna vid de kärntekniska anläggningarna ses över regelbundet och inspektioner genomförs av SSI och SKI gemensamt.
Beredskapsplanema provas regelbundet genom olika slags övningar och övningarna följs vanligtvis av en utvärdering. Räddningsverket ansvarar för att utvärdera dessa övningar, vid vilka kärnkraftverk läns- styrelsen och sådana centrala myndigheter som SKI och SSI utbildas tillsammans.
Konvention om kärnavfall
IAEA håller för närvarande på att utarbeta en internationell konvention rörande hantering av kärnavfall. SSI deltar aktivt i detta arbete.
Konventionen Early Notification of a Nuclear Accident
Denna konvention, som ofta kallas IAEAs Convention on Early Notification (1986), har införts i Sverige på samma sätt som ECURIE-systemet. Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) utgör svensk kontaktpunkt, med dygnet-runt-jour, och varje underrättelse till SMHI förmedlas till SSI.
Konventionen är tillämplig på alla olyckor vid vilka ett utsläpp som sprider sig över en nationsgräns kan ha radiologisk betydelse för ett annat land. Kämkraftreaktorer och anläggningar för kämbränslecykeln, hantering av radioaktivt avfall inklusive förvaring och transport av bränsle och radioaktivt avfall, omfattas. Dessutom omfattas all användning och hantering av radioisotoper.
Det åligger ett land, där en kärnteknisk olycka inträffar, att skynd- samt underrätta de länder som påverkas eller kan komma att påverkas av olyckan, samt att tillhandahålla den relevanta inform ation som finns tillgänglig rörande de radiologiska konsekvenserna i länderna i fråga.
9.1
9.2
9.3
9.4
Regulatory philosophy in selected countries
The regulatory framework and policy in Finland (Se engelsk version av SOU 1996:74 s. 225-241).
Nuclear safety and radiation protection infrastructure in France (Se engelsk version av SOU 1996:74 s. 242-257),
The Regulation of Nuclear Reactor Safety, Radiation Protection and Nuclear Waste Management in the United States of America (Se engelsk version av SOU l996:74 s.258-315).
Regulating authorities for nuclear safety and radiation protection in some other countries (Se engelsk version av SOU 1996:74 s. 316-329).
10
10.1
10.2
Regulatory practices in Scandinavian civil aviation and Norwegian offshore activities
Description of safety philosophy and regulatory practices in Scandi-
navian civil aviation (Se engelsk version av SOU 1996:74 s. 331-344).
Safety philosophy concerning regulatory practices in Norwegian offshore ac- tivities
(Se engelsk version av SOU 1996:74 s. 344-353).
ul.
' "Palli—'i'! - " *i» antaa-el
Hänvisningar till S8-4-2
11. Informationskällor
11.1
Personförteckning
Följande personer har lämnat information vid sammanträden med kommittén. Förteckningen omfattar inte anställda vid SKI och SSI.
ABB Atom AB
Monica Eibom Nils—Olof Jonsson Erik Lindberg
Barsebäck Kraft AB
Gert Lyngsjö Jörgen Ransm ark
Forsmarks Kraftgrupp AB
Monika Eklöf Karl-Fredrik Ingemarsson Alf Lindfors
OKG Aktiebolag
Georg Bismark Rolf Gullberg Bengt Löwendahl Sven Magnusson Anders Nyström Jan-Erik Olsson
Lars Göran Wahlberg
Informationschef Ordförande i säkerhetskommittén Chef för Safeguard och Säkerhet
VD Chef för Kvalitet och säkerhet
Chef för Radiologi SQR Chef för Säkerhet och Miljö SQ VD
Chef för D2 (Reaktor 2) VD Radiologisk föreståndare Chef för avdelning Teknik Gruppchef, CLAB Projektadministratör, Strålskydd och Säkerhet Informationschef
Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB
Per Erik Ahlström Vice VD Sten Bjurström VD Hans Forsström Teknisk direktör Bo Kåwemark Chef, SFR Studsvik AB
Christian Gräslund Teknisk licentiat
Vattenfall AB Ringhals
Krister Egnér Avdelningschef, Säkerhet, Miljö och Kvalitet
Övriga
Kjell Andersson Konsult, Karinta—Konsult HB Arne Granholm Konsult, Bohlin & Strömberg AB Kent Jönsson Hovrättsråd Björn Wahlström Professor, Statens tekniska forsknings
central VTT Automation, Finland
11.2 Förteckning över handlingar
Förteckningen omfattar viktigare dokument som använts som underlag för diskussioner vid kommitténs sammanträden. Vid dokument, som inte tillhandahållits i engelsk originalversion eller som översättning till engelska, har inom parentes angivits (svenska).
Lagar etc.
Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Förordning (1984:14) om kärnteknisk verksamhet
Förordning (1988:523) med instruktion för Statens kärnkraftinspektion Strålskyddslagen (1988z220)
Strålskyddsförordningen (19881293)
Förordning (1988:295) med instruktion för Statens strålskyddsinstitut Statens strålskyddsinstituts författningssamling, SSI FS (svenska) Statens kärnkraftinspektions föreskrifter för kvalitetssäkring vid kärntekniska anläggningar och transport av kärnämne eller kärnavfall, SKI, 1 januari 1991
Statens kärnkraftinspektions föreskrifter om mekaniska anordningar i kärntekniska anläggningar, (SKI FS 1994zl)
SKIs verksamhetshandbok, september 1995 (delvis enbart på svenska)
SSIs verksamhetshandbok, december 1995 (svenska) SKIs verksamhetsplan för 1995/96 (svenska)
8815 verksamhetsplan för 1995/96 (svenska)
Handlingar utfärdade av internationella organisationer
IAEA Safety Series No. 110: Safety Fundamentals, The Safety of Nuclear Installations, 1993
IAEA Safety Series No. 75-INSAG-4: Safety Culture, 1991
IAEA Peer group discussions on regulatory practices, Policy for Setting and Assessing Regulatory Safety Goals, utkast 1994
Implementation of Defence in Depth for Current and Future Nuclear Power Plants, IAEA utkast maj 1995
Redogörelser och uttalanden om SKIs och SSIs tillsynsverksamhet
Svar från SKI på begäran av kommittén om information om SKIs myndighetsverksamhet, 4 april 1995
Bilagor:
1 The Swedish Regulatory Approach to Nuclear Safety Presenterat vid ett symposium om kärnkraft arrangerat av ABB i samarbete med svenska myndigheter, Bangkok, Thailand, 14—15 oktober 1993 2-3 SKIs årsredovisningar för 1992/93 och 1993/94
4 Evaluation of Swedish Compliance with IAEA Safety Series 110: Safety Fundamentals
5 Safety Criteria in Swedish Reactor Safety Regulation
6 The Swedish Regulatory Framework and Process Presenterat vid ett möte om myndighetspraxis rörande vilken modell som används för att sätta (och utvärdera) säkerhetsmål och säkerhetspraxis, IAEA, Wien, 21-23 mars 1994
10
11
12
13
14
15
16
17
Safety Evaluations in Sweden Andra utkastet som förberedelse för CNRAs sär- skilda möte om myndighetsmodeller för säkerhets- läget rörande åldrande kärnkraftverk
Dissemination and exchange of operating experience relating to reactor safety regulation
Safety Culture as an Element of Contact and Cooperation between Utilities, Research Institutions and Safety Authorities Presenterat vid KSA-seminariet om säkerhetskultur vid kärnkraftverk, Bern, Schweiz, 20 januari 1994
Safe Management and Disposal of Nuclear Waste: A Prerequisite for a Nuclear Power Programme Presenterat vid IAEAs internationella konferens "the Nuclear Power Option", Wien, Österrike, 5-8 september 1994
SKI's Regulatory Philosophy as Regards Review and Super- vision of Safety of Nuclear Waste Facilities and SKB's R&D
Programme
Disposal of High Level Radioactive Waste. Consideration of Some Basic Criteria Utgiven år 1993 av strålskydds— och kärnsäker- hetsmyndigheterna i Norden
SKIs granskning av SKBs FUD-program 92 SKI Teknisk Rapport 93:24 och 93:13
Utdrag ur direktiv för verksamhetsplanering 1995/96: Kapitel 1.2 Mål
Sammanfattning av effektanalys
SKIs forskning - En granskning gjord av SKIs forsknings- nämnd SKI rapport 95:11
Model Validation From A Regulatory Perspective: A Summary
18 Granskningsrapport angående SKIs handläggning av det s k silärendet den 28 juli - 17 september 1992 SKI dokument dnr 1.4-921203
Svar från SSI på begäran av kommittén om information om 8515 tillsynsverksamhet på kämenergiområdet, 10 april 1995
Sälar på erbjudande av kommittén att kommentera tillsynsmyn- dighetemas arbete:
Lokala säkerhetsnämnden vid Barsebäcksverket, 23 mars 1995 Lokala säkerhetsnämnden vid Forsmarksverket, 25 mars 1995 Studsvik AB, 28 mars 1995
Barsebäck Kraft AB, 29 mars and 30 november 1995
OKG Aktiebolag, 29 mars 1995
Forsmarks Kraftgrupp, 30 mars 1995
Kämkraftsäkerhet och Utbildning AB, 30 mars 1995 Greenpeace Sweden, mars 1995
SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, 4 april 1995
Lokala säkerhetsnämnden vid Studsviks kärntekniska anläggning, 6 april 1996
ABB Atom AB, 7 april 1995 Vattenfall AB Ringhals, 7 april 1995 Folkkampanjen mot kärnkraft - kärnvapen, 28 april 1995
Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk, 4 maj 1995
Kommentarer av
SKI (12 juni 1995) och SSI (9 juni 1995) till lämnade svar
Officiella rapporter etc.
Energikommissionens slutbetänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139), med en engelsk sammanfattning
Riksrevisionsverkets rapport (RRV l995:22) Kärnavfallsprogrammmet. Producentansvar och statlig tillsyn, 26 april 1995. SKIs remissyttrande, 19 juni 1995
Redovisning av rationaliseringsmöjligheter med avseende på ökad samordning av verksamheten rörande anläggningstillsyn och kärnavfall mellan SKI och SSI, 20 juni 1995 Bil. ] Rapport från fortsatt utredning om samordning SKI/SSI: Löpande tillsyn av anläggningarna samt transporter, SKI och SSI, 9 juni 1995
Bil. 2 Rapport från fortsatt utredning om samordning SKI/SSI: Området kärnavfall, SKI och SSI, 2 juni 1995
Bil. 3 Rapport från fortsatt utredning om samordning SSI/SKI: Området Information, SKI och SSI, 16 juni 1995
SKIs årsredovisning 1994/95
SSIs årsredovisning 1994/95 (svenska)
SKI/SSI-dokument
Myndigheternas riktlinjer för redovisning och bedömning av avfall avsett för slutförvaring i SFR-l. Ett exempel på riktlinjer framtagna av SKI och SSI i samarbete (MAAS-dokumentet), 10 november 1991
Kommunikationsstrategi för frågor kopplade till slutförvaring av använt kärnbränsle SKI/SSI, 21 juni 1994
Promemoria av SKI angående samverkan och samordning mellan SKI och SSI, 8 december 1995
Bilagor:
1 Promemoria: "Inriktning av risk- och säkerhetsstudier vid SSI, SKI och SKN", Gunnar Bengtsson, Olof Hörmander och Olof Söderberg, 1 september 1987
2 Handläggning av transportörenden, B G Pettersson och B Svahn, 21 november 1989
3 Promemoria: "FoU-samordning mellan SKI, SKN och SSI" Underlagsrapport till FAF-91, Nils Rydell, Lennart Hammar och Jack Valentin, 8 februari 1991
4 Myndigheternas riktlinjer för redovisning och bedömning av avfall avsett för slutförvaring i SFR-1. Ett exempel på riktlinjer framtagna av SKI och SSI i samarbete (MAAS- dokumentet), 10 november 1991
5 Forskningssamordning i kämavfallsfrågor mellan SKI och SSI, Sören Norrby och Jack Valentin, 29 februari 1992
6 Tillämpning av lag om kärnteknisk verksamhet och dess förordning, SKI/SSI, 1993
7. Kommunikationsstrategi för frågor kopplade till slutförvaring av använt kärnbränsle. Gunnar Bengtsson och Lars Högberg, SKI/SSI, 21 juni 1994
8 Uppföljning av SKI-SSI möte den 16 augusti 1994, Christer Viktorsson och Mats Sjöberg, 28 september 1994
9 Projekt inkapsling. Basdokument för miljökonsekvensbe- skrivning, MKB-Forum i Kalmar län, länsstyrelsen i Kalmar län, Oskarshamns kommun, SKI, SSI och SKB, 23 november 1994
10 Redovisning till regeringen av rationaliseringsmöjligheter med avseende på ökad samordning av verksamheten rörande anläggningstillsyn och kärnavfall mellan SKI och SSI, 20 juni 1995
11 Existerande föreskrifter och planerat föreskriftsarbete vid SSI och SKI, 27 juni 1995
SKI-dokument
Organizational Factors and Nuclear Power Plant Safety: A Process Oriented Approach , Kerstin Dahlgren, SKI, mars 1994
The Swedish Regulatory Approach to Human Factors, Kerstin Dahlgren, SKI, april 1994
Tillsyn av avfallshantering vid kärnkraftverken och Studsvik, Wingefors/Norrby, SKI, 10 augusti 1995
Response to a request by the Commission for Enquiry on information concerning documentation of regulations and licensing - Reactor Safety, Lennart Hammar, SKI, 18 augusti 1995
Uttalande av de lokala fackliga organisationerna vid SKI, SACO and ST, vid ett möte mellan kommittén och SKI den 22 augusti 1995
Regulations and License Conditions, SKI, augusti 1995 SFR-1, SKI documents on the licensing process with regard to SFR-1, the final repository for low and intermediate waste, located close to the Forsmark nuclear power plant, augusti 1995
Report on Quality Systems Evaluation Method: Development and Implementation, Batelle and SKI, September 1995
Övriga handlingar
Vattenfall Ringhals' huvudrapport med delprojektrapporter "Säkerhets- och informationshanteringen inom Vattenfalls kämkraftsproduktion", Gunnar Brodin, juni 1993 (svenska)
Säkerhetskulturen i Sydkrafts kärnkraftsverksamhet, Olof Hörmander, Bryan Edmondson, Jörgen Firing, Arne Granholm, Oskar Nordland and Einar Ottne, mars 1994 (delvis enbart på svenska)
SKISOS, Säkerhetskultur. Svensk tolkning av IAEAs "Safety Culture" (No. 75-INSAG-4), december 1994
Models for regulatory supervision, Arne Granholm, 8 maj 1995
Relations between the Safety Authority and the Radiological Protection Authority in Sweden, C Lefaure, CEPN, maj 1995
Sweden's Compliance with International Recommendations in the Field of Radiation Protection, Draft by Mikael Jensen, SSI, 15 augusti 1995
Säkerhetsarbetet i Finland och Sverige, Björn Wahlström, Statens tekniska forskningscentra], VTT Automation, Finland, januari 1996
Bilaga
Förkortningar
ACSS
AEB ALARA
APRI ASAR
ASKBAS
ASME BEIR
BIOMOVS BSI BSS
BWR
CCF CEA
CLAB CNWRA CSARP
Advisory Commission for Safety Standards, IAEA Accident Evolution and Barrier Så Låga stråldoser som är rimligt möjligt (As Low As Reasonably Achievable) Accident Phenomena of Risk Importance Lägesredovisning av säkerheten (As Operated Safety Analysis Report) Utländsk databas för registrering av händelser och omständigheter vid kärntekniska anläggingar American Society for Mechanical Engineers USAs arbetsgrupp för biologiska effekter av joniserande strålning
(Working group on Biological Effects of Ionising Radiation, USA)
Biosphere Model Validation Study British Standards Institute International Basic Safety Standards for Protection Against Ionizing Radiation and for the Safety of Radiation Sources Kokvattenreaktor (Boiling Water Reactor) Common Cause Failure Franska atomenergikommissionen (Commissariat å l'Energie Atomique) Centralt Lager för Använt Bränsle Center for Nuclear Waste Regulatory Analysis Co-operative Severe Accident Research Programme
DECOVALEX
DIN
DSIN
ECC ECCS
EPA EPRI FAO
FILTRA FoU FSAR F UD GEOVAL HAFOS HPES HSC HSE HWC HYDROCOIN IAEA
IASCC ICAO ICAP ICRP
IGSCC ILO
INES INPO INSAG
Development of Coupled Models and the Validation Against Experiments in Nuclear Waste Isolation
Tyska standardiseringsinstitutet (Deutsches Institut för Normung)
Franska organisationen för säkerhet vid käm- tekniska anläggningar (Direction de Såreté des Installations Nucléaires) Härdnödkylning
(Emergency Core Cooling) Nödkylningssystem för hård (Emergency Core Cooling System) Environmental Protection Agency, USA Electric Power Research Institute
FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (Food and Agricultural Organization, UN) Filtered Containment Venting Forskning och Utveckling
Final Safety Analysis Report Forskning, Utveckling och Demonstration Validation of Geospheric Models
Severe Accident Research Co-operation Human Performance Enhancement System Health and Safety Commission, UK Health and Safety Executive, UK Hydrogen Water Chemistry
Hydrolic Code Intercomparison Internationella Atomenergiorganet (International Atomic Energy Agency) Irradiation Assisted Stress Corrosion Cracking International Civil Aviation Organization, UN International Code Assessment Project Internationella strålskyddskommissionen (International Commission on Radiological Protection) Intergranular Stress Corrosion Cracking FNs internationella arbetsorganisation (International Labour Organization of the UN) International Nuclear Events Scale, IAEA Institute of Nuclear Power Operations, USA International Nuclear Safety Advisory Group, IAEA
INTRAVAL
INWAC
IPIRG IPSN
ISA ISO
ISP KASAM KSU KTH LER
LOCA MAAP MAAS MKB MTO NDT NEA
NKS NPP
NRC
NUSS NUSSAC
NUS SAG
International Project to Study Validation of Geosphere Transport Models International Radioactive Waste Advisory Committee, IAEA International Piping Integrity Research Group Franska institutet för kärnsäkerhet och strålskydd (Institute du Protection et Såreté Nucléaire) Integrated Safety Assessment Internationella standardiseringsorganisationen (International Standards Organization) International Standard Problem Statens Råd för Kämavfallsfrågor Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB Kungliga Tekniska Högskolan Rapportering av händelser och omständigheter vid kärntekniska anläggningar
(Licensee Event Report)
Loss of Coolant Accident Modular Accident Analysis Programme Myndigheternas Arbetsgrupp för Avfall till SFR-1
Miljökonsekvensbeskrivning Människa, Teknik, Organisation Ickeförstörande provning (Non-Destructive Testing)
OECDs kämenergiorgan (Nuclear Energy Agency) Nordisk Kämsäkerhetsforskning Kärnkraftverk (Nuclear Power Plant) USAs Kämsäkerhetsmyndighet (Nuclear Regulatory Commission, USA) Nuclear Safety Standards, IAEA Nuclear Safety Standards Advisory Committee, IAEA Nuclear Safety Standards Advisory Group, IAEA
OECD
OECD/NEA
OECD/NEA/CSNI
OPRI
PAHO
PISC PSA
PSAR PSR
PWR
QA
RADWASS RAMA RASSAC
RELAP 5 RRV SAG SAGSTRAM
SFD SFS SFR SKB SKI SKIBAS SKI FS
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Organization for Economic Co-operation and Development) OECDs kämenergiorgan (OECD Nuclear Energy Agency) OECD/NEAs kommitté för säkerhet vid kärntekniska anläggningar (OECD/NEA/Committee for the Safety of Nuclear Installations) Franska byrån för skydd mot joniserande strålning (Office de Protection Contre les Rayonnements Ionisants) Panamerikanska Hälsoorganisationen (Pan American Health Organization) Programme for Inspection of Steel Components Probabilistisk säkerhetsanalys (Probabilistic Safety Analysis) Preliminary Safety Analysis Report Periodic Safety Review (US equivalent to ASAR)
Tryckvattenreaktor (Pressurized-Water Reactor) Kvalitetssäkring (Quality Assurance)
Radioactive Waste Safety Standards, IAEA Reactor Accident Mitigation Analysis Radiation Safety Standards Advisory Committee, IAEA Thermo Hydraulic Safety Analysis Code Riksrevisionsverket Senior Advisory Group, IAEA Standing Advisory Group on the Safe Transport of Radioactive Material, IAEA Severe Fuel Damage
Svensk Författningssamling
Slutförvar för Radioaktivt driftavfall Svensk Kärnbränslehantering AB Statens kämkraftinspektion Computerized Administrative DataBase System SKIs Författningssamling
Kronologisk förteckning
12,
13. 14.
l5.
16.
17. 18.
19.
20.
Zl.
22.
23.
24.
25.
___—___—
. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. . Samverkansmönster i svensk forsknings-
finansiering. U.
. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. . Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför
regeringskonferensen 1996. UD.
. Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. UD. . Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD. . Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
. Batterierna - en laddad fråga. M. . Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10. 11.
Forskning för vår vardag. C. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med väginformatik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. Ku.
26. 27.
28.
29. 30.
31
32.
33. 34. 35.
36. 37. 38. 39.
40. 41
43.
44.
45. 46. 47.
48.
49. 50. 51.
52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.
57. 58.
Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. Forskning och Pengar. U.
Borgenärsbrotten — en översyn av ll kap. brottsbalken. Fi.
. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderrättelseregister
DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju. .Statens maritima verksamhet. Fö. 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vägar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat Il. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. Sverige, framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A.
Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. A.
Pensionssamordning för svenskar i EU—tjänst. Fi. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.
Kronologisk förteckning
59.
60.
Europapolitikens kunskapsgrund.
En principdiskussion utifrån EU 96—kommitténs erfarenheter. UD. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD.
61.01ika länder — olika takt. Om flexibel integration
62.
63. 64.
65.
66. 67.
68. 69. 70. 71.
72. 73.
73.
74.
74.
75. 76.
77.
78.
79. 80.
81. 82.
83. 84. 85.
och förhållandet mellan stora och små stater i EU. UD. EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. Jo. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo.
Utvärderat personval. Ju. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. Några folkbokföringsfrågor. Fi. Kompetens och kapital + bilaga. N. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. ln. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet.
Volym 1 — En granskning. M. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. M.
Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet.
Volym 2 — Faktaredogörelser. M. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. M. Värden i folkhögskolevärlden. U. EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. UD. Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Fi.
Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N. Översyn av revisionsreglema. Fi. Viktigt meddelande.
Radio och TV i Kris och Krig. Ku. Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. En översyn av luft- sjö- och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. K. Allmänt pensionssparande. S. Ekobrottsforskning. Ju. Egon Jönsson — en kartläggning av lokala sam- verkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. S.
86. Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. 87. Tredimensionell fastighetsindelning. Ju. 88.Kameraövervakning. Ju. 89. Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. N. 90. Sammanhållet studiestöd. U. 91. Den privata värdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. S. 92. IT i miljöarbetet. M. 93. Ny yrkestrafiklagstiftning. K. 94. Nationell teleadresskatalog. K. 95. Botniabanan. K. 96. Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö. 97. Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. Fö. 98. Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. Fö. 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO—reformens avveckling av personal. Fö. 100. Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. Fi. 101.Kämavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. 102.TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. 103. Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. M. 104. Konsumentskydd på elmarknaden. C. 105. Att främja donationer till universitet och högskolor. U. 106. EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. UD.
107. Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. UD.
108. Konsumenterna och miljön. C.
109. Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. Fi. 110.1nför ett Svenskt kultumät — IT och framtiden inom kulturområdet. Ku.
Kronologisk förteckning
111. Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. C 112. Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. M. 113. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. S. 1 14. En körkortsreform. K. 115. Barnkonventionen och utlänningslagen. S. 116. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte— utredningen. Fi. 117. Expertrapporter frän Skatteväxlingskommittén. Fi. 118. Station Stockholm Nord. K. 119. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi.
120. Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. U.
121. Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. K. 122. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. U. 123. lakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. 124. Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Del 1. Förslag till nationellt handlingsprogram. Del 2. Miljörelaterade hälsorisker. Del 3. Aktörer och verktyg för att minska den miljörelaterade ohälsan. S.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra lT—användning bland barn och ungdomar. [32]
Justitiedepartementet
Kriminalunderrättelseregister DNA-register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Europapolitikens kunskapsgrund.
En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60]
Olika länder — olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. [61] EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. [76]
EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995—96. [106] Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. [107]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. [98] Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO—reformens avveckling av personal. [99] lakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. [123]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72] Allmänt pensionssparande. [83]
Egon Jönsson — en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. [85] Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. [91] En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. [113] Barnkonventionen och utlänningslagen. [115] Miljö för en hållbar hälsoutveckling.
Del 1. Förslag till nationellt handlingsprogram. Del 2. Miljörelaterade hälsorisker. Del 3. Aktörer och verktyg för att minska den miljörelaterade ohälsan. [124]
___—___—
Systematisk förteckning
Kommunikationsdepartementet
Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. [ll] Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46] En översyn av luft- sjö- och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. [82]
Ny yrkestrafrldagstiftning. [93] Nationell teleadresskatalog. [94] Botniabanan. [95]
En körkortsreform [114] Station Stockholm Nord. [118] Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. [121]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. [14]
Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30]
Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68] Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. [77] Översyn av revisionsreglema. [79] Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. [81] Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. [100]
Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. [109] Artikel 6 i Europakonventionen och skatte— utredningen. [116]
Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. [117] Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. [119]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfmansiering.
[2]
Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990—talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47] Värden i folkhögskolevärlden. [75] Sammanhållet studiestöd. [90]
TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102] Att främja donationer till universitet
och högskolor. [105] Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. [120] Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. [122]
Jordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55] Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. [56] Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. [25] Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. [80] Inför ett Svenskt kulturnät — IT och framtiden inom kulturområdet. [110]
Systematisk förteckning
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elmarknaden. [104] Konsumenterna och miljön. [108] Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. [111]
Inrikesdepartementet
bokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. [71]
Miljödepartementet
Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsåndamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. [73] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 — Faktaredogörelser. [74] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. [74] IT i miljöarbetet. [92]
Kärnavfall - teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. [101]
Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. [103] Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. [112]
